NJA 2019 not 8

Enligt riksåklagaren finns det inte något hinder mot utlämning till Kosovo.

G.D. har i detta utlämningsärende och med anledning av en framställning om utlämning från Republiken Albanien (se HD:s mål Ö 1645-19; följande notis) varit frihetsberövad sedan den 28 september 2018.

Enligt domen i första instans har G.D. dömts för två fall av bedrägeri och för olaga hot till fängelse i ett år och sex månader. Bedrägerierna har bestått i att han genom vilseledande tillägnat sig två bilar utan att betala för dem. Hotet har bestått i att han uttalat sig hotfullt till en person som polisanmält honom.

G.D. var närvarande vid förhandlingen i domstolen i första instans. I domen har antecknats att han erkände gärningarna vid förhandlingen samt att hans erkännande får stöd av den skriftliga utredningen. Vidare framgår att de skadelidande inte hördes i målet eftersom G.D. erkände gärningarna.

Såväl åklagare som G.D. överklagade domen, men endast i fråga om påföljden. Åklagaren yrkade att straffet skulle skärpas medan G.D. yrkade att han skulle dömas till ett mildare straff. Appellationsdomstolen ändrade inte den överklagade domen i någon del.

G.D. var inte personligen närvarande i appellationsdomstolen utan företräddes vid förhandlingen av sin försvarare. I domen anges att han hade kallats på föreskrivet sätt. Det framgår inte om han personligen hade tagit del av kallelsen.

Vad som har framkommit i ärendet om G.D:s personliga förhållanden utgör inte hinder mot utlämning enligt 8 § utlämningslagen.

Kosovo har inte tillträtt 1957 års europeiska utlämningskonvention. Någon annan sådan överenskommelse som avses i 9 § tredje stycket utlämningslagen har inte heller träffats mellan Sverige och Kosovo. En förutsättning för att utlämning ska kunna ske på grund av att någon har dömts i Kosovo är därmed att domen stöds av utredningen och inte heller i övrigt föranleder någon allvarlig erinran (9 § första stycket utlämningslagen).

Domen i första instans stöds av utredningen och föranleder inte heller i övrigt någon allvarlig erinran.

G.D. var inte personligen närvarande vid förhandlingen i appellationsdomstolen. Frågan är om domen på den grunden föranleder allvarlig erinran. Den frågan ska besvaras mot bakgrund av innehållet i artikel 6 i Europakonventionen.

Inledningsvis kan konstateras att G.D. var personligen närvarande vid förhandlingen i första instans och att han hade full vetskap om de anklagelser som riktades mot honom. Appellationsdomstolen prövade endast frågan om påföljd för brotten. Av betydelse är också att appellationsdomstolen fastställde den dom som hade meddelats i första instans samt att G.D:s försvarare, som också företrädde honom i första instans, var närvarande vid förhandlingen. Det ska också noteras att det i domen anges att G.D. hade kallats på föreskrivet sätt.

Mot bakgrund av dessa omständigheter måste G.D:s rättighet att försvara sig anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd, trots att han inte var personligen närvarande vid förhandlingen. Domen i appellationsdomstolen föranleder därmed inte någon allvarlig erinran. Det finns således inte något hinder enligt 9 § första stycket utlämningslagen mot utlämning.

Inte heller i övrigt finns det något hinder enligt utlämningslagen mot utlämning.

Av utredningen i ärendet framgår att Kosovos konstitution garanterar rättsväsendets oberoende. I praktiken är dock domstolarna utsatta för politiska påtryckningar och det råder brist på kvalificerad personal och ekonomiska resurser. Korruption är också ett problem i landet och det finns många korruptionsärenden där domare och åklagare är inblandade. Standarden på häkten och anstalter är generellt god. Det förekommer dock rapporter om att kriminalvårdspersonal gör sig skyldiga till trakasserier och misshandel av intagna.

Vad som är känt om vissa generella brister i Kosovos rättsväsende och kriminalvård ger inte stöd för slutsatsen att en utlämning till Kosovo i G.D:s fall skulle vara oförenlig med artikel 3 eller 6 i Europakonventionen.