NJA 2019 not 9

Enligt riksåklagaren finns det inte något hinder mot utlämning till Albanien. 3. G.D. har motsatt sig utlämning och har gjort gällande att det finns hinder mot utlämning enligt 8 och 9 §§ utlämningslagen samt att en utlämning skulle strida mot artiklarna 3 och 6 i Europakonventionen.

G.D. har i detta utlämningsärende och med anledning av en framställning om utlämning från Republiken Kosovo (se HD:s mål Ö 1056-19; föregående notis) varit frihetsberövad sedan den 28 september 2018.

Enligt den första domen har G.D. dömts för bedrägeri till fängelse i två år. Gärningen har bestått i att han i februari 2016 hos ett biluthyrningsföretag hyrt en bil och genom missbruk av förtroende tillägnat sig bilen. Det framgår inte att han var personligen närvarande vid rättegången eller om han hade delgetts kallelse till den. Han företräddes vid förhandlingen av en försvarare som rätten självmant hade förordnat för honom.

Enligt den andra domen har G.D. dömts för två fall av bedrägeri till fängelse i tio år. Gärningarna har bestått i att han, på samma sätt som enligt den tidigare domen, hyrt bilar och sedan tillägnat sig dem. Även dessa gärningar har utförts i februari 2016. Han var inte personligen närvarande vid rättegången och det framgår inte om han hade delgetts kallelse till den. Han företräddes vid förhandlingen av en ersättare för den försvarare som rätten självmant hade förordnat för honom.

Vad som har framkommit i ärendet om G.D:s personliga förhållanden utgör inte hinder mot utlämning enligt 8 § utlämningslagen.

Albanien har, liksom Sverige, tillträtt 1957 års europeiska utlämningskonvention. Både Albanien och Sverige har också ratificerat det andra tilläggsprotokollet till konventionen som reglerar bl.a. förutsättningarna för utlämning vid s.k. utevarodomar. Enligt 9 § tredje stycket utlämningslagen ska därmed en fällande dom godtas, om det inte framgår att domslutet är uppenbart oriktigt. En dom som har meddelats utan att den dömde har varit personligen närvarande vid förhandling i saken inför domstol ska dock godtas endast om den dömdes rättighet att försvara sig ändå kan anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd eller den dömde, enligt en försäkran som den anmodande staten lämnar i utlämningsärendet, har möjlighet att påkalla en ny domstolsprövning som tillgodoser denna rättighet.

Inte någon av de två domarna mot G.D. kan anses vara uppenbart oriktig. 13. Av utredningen framgår inte annat än att handläggningen av de två mål i vilka G.D. dömts till ansvar i sin helhet har ägt rum i hans utevaro. Det framgår inte att han personligen och i detalj har underrättats om åtalen eller att han har kallats personligen till huvudförhandlingarna. G.D. har visserligen företrätts av en försvarare vid var och en av förhandlingarna, men av underlaget framgår det inte att han har varit i kontakt med någon av dem eller att försvararna på något annat sätt har känt till hans inställning till brottsmisstankarna och önskemål om bevisning.

G.D:s rättighet att försvara sig kan därmed inte anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd vid prövningen av anklagelserna mot honom för brott. Frågan blir då om G.D. har möjlighet att påkalla nya domstolsprövningar som tillgodoser hans rättighet att försvara sig.

Riksåklagaren har begärt besked från Justitieministeriet i Albanien i frågan om G.D. garanteras ny domstolsprövning. Albaniens svar kan inte uppfattas på annat sätt än att G.D. garanteras möjligheten att i de båda målen påkalla ny domstolsprövning i enlighet med gällande bestämmelser. Garantin får anses uppfylla kraven på försäkran i 9 § tredje stycket utlämningslagen och hinder mot utlämning enligt den bestämmelsen finns därmed inte (jfr HD:s beslut den 18 oktober 2016 i mål Ö 3974-16).

Inte heller i övrigt finns det något hinder enligt utlämningslagen mot utlämning.

Av utredningen i ärendet framgår att Albanien har ett rättsligt regelverk som garanterar mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Bristande efterlevnad av reglerna utgör dock ett generellt problem. Det saknas fortfarande tillräckligt skydd mot politisk och ekonomisk påverkan av domare och åklagare. Överbeläggning på häkten och anstalter utgör ett stort problem men förhållandena i fängelserna har förbättrats under senare år. Det förekommer att poliser och fångvaktare gör sig skyldiga till övervåld mot personer misstänkta för brott och frihetsberövade personer. Den organiserade brottsligheten utgör ett allvarligt problem och den allmänna uppfattningen är att korruptionen är utbredd såväl inom offentlig sektor som inom näringslivet.

Utredningen har alltså visat på vissa generella brister i rättsväsendet i Albanien. Det finns dock inte tillräckligt stöd för slutsatsen att en utlämning till Albanien i G.D:s fall skulle vara oförenlig med artikel 3 eller 6 i Europakonventionen.