NJA 2019 s. 414

Domskäl

Tingsrätten (tingsnotarien Rebecca Englund) anförde i dom den 30 januari 2018 följande.

ostridig bakgrund

Den 6 mars 2017 reste R.V. med kollektiv persontrafik i Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafiks (fortsättningsvis SL) regi. R.V. scannade sitt SL-kort vid spärrarna, varpå spärrarna öppnades och han passerade. När han gick igenom spärrarna började det pipa. Vid en biljettkontroll lite senare upptäcktes att R.V. inte hade någon giltig biljett registrerad på sitt kort eftersom det inte fanns tillräckligt med reskassa på kortet. En tilläggsavgift om 1 560 kr utfärdades.

I SL:s allmänna köpe- och resevillkor, som finns tillgängliga på SL:s hemsida, stadgas bland annat att resenären är skyldig att se till att han eller hon har en giltig biljett under hela resan och vid tillträde till område innanför av SL markerad spärrlinje.

begäran och inställning

SL har begärt att tingsrätten ska besluta att R.V. till bolaget ska betala ett kapitalbelopp om 1 560 kr plus ränta - - - .

R.V. har motsatt sig SL:s begäran. Han har dock godtagit de begärda beloppen och sättet att beräkna ränta som skäliga i och för sig.

Skälen för begäran och inställning

SL

Eftersom R.V. reste utan giltig biljett den 6 mars 2017 utfärdades en tilläggsavgift med stöd av 1 § lagen (1977:67) om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik (tilläggsavgiftslagen) och SL:s allmänna köpe- och resevillkor. Tilläggsavgiften förföll till betalning den 6 april 2017. R.V. har inte betalt tilläggsavgiften.

Den omständigheten att spärrarna släppte in R.V. trots att han saknade reskassa på SL-kortet och någon biljett inte hade registrerats, utgör inte en sådan omständighet som gör avsaknaden av giltig biljett ursäktlig enligt 2 § tilläggsavgiftslagen.

R.V. är i vart fall skyldig att betala tilläggsavgiften eftersom SL:s allmänna köpe- och resevillkor, som gällde mellan honom och SL vid tillfället, stadgar att han som resenär är skyldig att se till att han har en giltig biljett under hela resan och i område innanför spärrar samt att en tilläggsavgift annars kan utfärdas.

R.V.

Eftersom han scannade sitt SL-kort och spärrarna öppnades (trots att han saknade reskassa på kortet och någon biljett inte hade registrerats) visste han inte om att han saknade giltig biljett. Detta är en omständighet som gör avsaknaden av giltig biljett ursäktlig enligt 2 § tilläggsavgiftslagen. Han är därför inte betalningsskyldig för tilläggsavgiften.

Han omfattades inte av SL:s allmänna köpe- och resevillkor när han reste med SL den aktuella dagen. Detta eftersom han inte hade tagit del av dem innan händelsen. Han är därför inte heller på avtalsrättslig grund skyldig att betala tilläggsavgiften.

Utveckling av skälen för begäran och inställning

SL

Giltig ursäkt

SL-kortet kan dels fungera som ett kreditkort med reskassa, dels laddas på med bland annat månadsbiljett, studentbiljett eller biljett för sjukskrivna. För att kunna resa med de två sistnämnda typerna av biljetter krävs dock enligt SL:s allmänna köpe- och resevillkor att resenären kan uppvisa någon form av intyg som visar att resenären är berättigad att resa med biljetten, som till exempel ett sjukintyg.

Om man har reskassa på SL-kortet dras pengar från kortet när man passerar spärrarna. Kortet har också en öppningsfunktion som gör att spärrarna kan öppnas. Spärrarna kan öppnas även om det inte finns pengar på kortet. Mot bakgrund av detta, och då spärrarna inte heller kan läsa av vilken biljett kortet är laddat med eller om resenären har eventuella intyg, är det enligt SL:s allmänna köpe- och resevillkor resenärens skyldighet att se till att kortet är laddat med en giltig biljett. Det innebär alltså att en resenär som har reskassa på sitt kort måste se till att det finns tillräckligt med pengar på kortet när denne passerar spärrarna.

SL vet inte om spärrarna brukar säga ifrån om resenären saknar reskassa på kortet. Det kan eventuellt ha varit så att spärrarna pep för att R.V. saknade tillräckligt med pengar på kortet när han passerade dem.

Mot bakgrund av hur spärrarna fungerar och den skyldighet som åligger resenären att se till att denne har en giltig biljett, utgör den omständigheten att spärrarna släppte förbi R.V. utan att han hade reskassa på sitt SL-kort inte en omständighet som ursäktar avsaknaden av giltig biljett. Det saknar enligt SL för övrigt betydelse hur resenären kommit förbi spärrarna, om det exempelvis skett på grund av tekniskt fel, att spärren stått öppen i rusningstrafik eller att resenären hoppat över spärren. Väl innanför av SL markerad spärrlinje är det resenärens ansvar att se till att han eller hon har giltig biljett. R.V. borde ha kontrollerat att han hade reskassa på sitt kort i en biljettautomat innan han passerade spärrarna.

Om det R.V. gör gällande skulle utgöra en ursäktande omständighet, skulle det innebära att spärrarna måste kunna göra en bedömning av om en resenär har en giltig biljett. Spärrarna skulle i ett sådant fall behöva kunna läsa av vem det är som passerar, vilken biljett denne har och vilka eventuella intyg denne har som berättigar till innehavet av biljetten. Det skulle medföra enorma köer. SL saknar dessutom möjlighet att i efterhand kontrollera och motbevisa ett påstående så som R.V:s om att spärrarna öppnats trots att SL-kortet saknade reskassa. Den åberopade omständigheten är väl att jämställa med att en resenär till exempel anför att han har tappat sin biljett, vilket enligt förarbetena är ett skäl som kan förebäras av envar och inte kan vara en godtagbar ursäkt (prop. 1976/77:11 s. 14).

Någon ursäktande omständighet kan i vart fall inte anses föreligga när spärrarna pep som de gjorde och R.V. inte ens då kontrollerade om han hade en giltig biljett.

Avtalsförhållandet

När resan skedde var de allmänna köpe- och resevillkor som gäller från och med den 13 februari 2017 aktuella. De finns lätt tillgängliga på SL:s hemsida. Det är resenärens skyldighet att i förväg informera sig om dessa villkor. De är tillämpliga i detta fall. De strider inte mot 2 eller 3 §§ tilläggsavgiftslagen.

R.V.

Giltig ursäkt

När han passerade spärrarna hade han två kronor kvar på sitt SL-kort. Han visste inte om detta. Han lade inte någon extra tanke på att det pep när han passerade spärrarna. Det är normalt att inte reagera när det piper från spärrarna, eftersom spärrarna piper hela tiden och ofta utan anledning.

Genom att scanna SL-kortet i spärrarna kontrollerar man om det finns pengar på kortet. Tidigare har spärrarna inte öppnats för honom när det har saknats pengar på kortet. Till detta kommer att det saknas möjlighet att kontrollera om det finns pengar på kortet när man har passerat spärrarna. Det är orimligt att alla ska behöva gå till en biljettautomat först, innan man passerar spärrarna, för att kontrollera om man har pengar kvar på kortet. En sådan ordning skulle medföra en massa köer. Likaså är det orimligt att man ska förväntas ta sig ut utanför spärrarna när man har passerat dem för att i en biljettautomat kontrollera om man har en giltig biljett. Kortet spärras dessutom under en stund när man har använt det och man kan därför inte använda det igen. Om man inte har pengar på kortet borde öppningsfunktionen på kortet vara avslagen.

Avtalsförhållandet

SL:s allmänna köpe- och resevillkor finns enbart tillgängliga på SL:s hemsida och de visas inte när man köper biljett eller fyller på reskassa. Han tog därför inte del av dem förrän efter att den aktuella händelsen hade ägt rum. Det är orättvist om de är tillämpliga. Alla resenärer har inte heller tillgång till internet.

Bevisning

SL har som skriftlig bevisning presenterat tilläggsavgiften och SL:s allmänna köpe- och resevillkor. R.V. har inte presenterat någon bevisning.

Tingsrätten har avgjort målet utan huvudförhandling.

Domskäl

Det tingsrätten har att pröva är om den omständigheten att spärrarna öppnades trots att R.V. saknade reskassa på kortet och någon biljett inte registrerades utgör en sådan omständighet enligt 2 § tilläggsavgiftslagen som gör att tilläggsavgiften inte borde ha utfärdats. För det fall tingsrätten kommer fram till att det förelegat en sådan omständighet ska tingsrätten pröva om R.V. på grund av avtalsförhållandet mellan SL och honom ändå är skyldig att betala tilläggsavgiften.

Enligt 2 § tilläggsavgiftslagen får en tilläggsavgift inte tas ut om avsaknaden av giltig biljett får anses vara ursäktlig med hänsyn till den resandes ålder, sjukdom, bristande kännedom om lokala förhållanden eller annan omständighet. Av förarbetena till tilläggsavgiftslagen framgår att det normalt åligger resenären att försäkra sig om att han eller hon har en giltig biljett för resan (prop. 1976/77:11 s. 14). Svea hovrätt har i en dom den 1 februari 2013 i mål FT 4612-12 tolkat detta som att avsaknaden av giltig biljett får anses vara ursäktlig om resenären har gjort vad som kan krävas för att försäkra sig om att en biljett gäller.

I förevarande mål är det fråga om ett SL-kort avsett för reskassa och det är ostridigt att R.V. scannade ett sådant kort i spärrarna och att spärrarna därefter öppnades. Frågan är om R.V. därigenom har gjort vad som kan krävas för att försäkra sig om att han hade en giltig biljett.

Enligt SL:s egna uppgifter dras reskassa från kortet när man scannar SL-kortet i spärrarna. Det är alltså genom en sådan scanning av kortet som en resenär med reskassa på kortet köper en biljett. Med hänsyn till detta anser tingsrätten att det inte är orimligt att man som resenär tror att man köpt i vart fall den billigaste biljetten när man scannar ett kort avsett för reskassa och spärrarna öppnar sig. Då det inte har gjorts gällande att R.V. skulle ha behövt köpa annat än den billigaste biljetten för att göra den aktuella resan, finner tingsrätten att han får anses ha gjort vad som kan krävas för att försäkra sig om att han hade en giltig biljett. Hans avsaknad av giltig biljett är därför att betrakta som ursäktlig.

Det SL har anfört om att en bedömning som denna skulle innebära ett krav på att spärrarna måste kunna läsa av vem det är som passerar spärrarna och vilka intyg denne har, anser tingsrätten inte har någon bäring när det som i denna situation är en fråga om SL-kort med reskassa och inget annat. Tingsrätten ifrågasätter vidare att det skulle vara svårt för SL att kontrollera eller motbevisa ett påstående om att spärrarna släppt igenom en resenär trots att reskassa saknats på SL-kortet. Eftersom det inte är utrett varför spärrarna pep eller ens varför de brukar pipa förändrar den omständigheten att spärrarna pep inte heller tingsrättens bedömning. R.V:s avsaknad av giltig biljett ska därför anses vara ursäktlig enligt 2 § tilläggsavgiftslagen.

SL har som andrahandsgrund anfört att R.V. på grund av avtalsförhållandet mellan honom och SL är skyldig att betala tilläggsavgiften. Vad gäller uttagande av tilläggsavgift hänvisar dock SL:s allmänna köpe- och resevillkor till tilläggsavgiftslagen. Tingsrätten har dock redan konstaterat att förutsättningarna för uttagande av tilläggsavgift enligt tilläggsavgiftslagen inte är uppfyllda. Redan med hänsyn till detta kan R.V. inte heller på avtalsrättslig grund anses vara skyldig att betala tilläggsavgiften. Det finns därför ingen anledning för tingsrätten att pröva om R.V. i och för sig var bunden av SL:s allmänna köpe- och resevillkor.

SL:s talan ska med hänsyn till det anförda ogillas. - - -.

Domslut

Domslut

Käromålet ogillas.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Katarina Påhlsson och tf. hovrättsassessorn Linda Mossberg Karlström, referent) anförde i dom den 28 september 2018 följande.

Hovrättens domskäl

Parterna har i hovrätten åberopat samma omständigheter och samma bevisning som i tingsrätten.

Som framgår av tingsrättens dom reste R.V. med kollektiv persontrafik i SL:s regi den 6 mars 2017. Han scannade sitt accesskort med s.k. reskassa vid spärrarna, varpå spärrarna öppnades och han passerade. I samband med det pep spärrarna. Vid en senare biljettkontroll upptäcktes att R.V. inte hade någon giltig biljett registrerad på sitt kort eftersom det inte fanns tillräckligt med reskassa på kortet. En tilläggsavgift om 1 560 kr utfärdades.

Tilläggsavgift får inte tas ut om avsaknaden av giltig biljett är ursäktlig med hänsyn till den resandes ålder, sjukdom, bristande kännedom om lokala förhållanden eller annan omständighet. Detta framgår av 2 § lagen (1977:67) om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik. Frågan i målet är därför om R.V:s avsaknad av giltig biljett var ursäktlig. Och om det är fallet, är frågan om R.V. på grund av avtal mellan honom och SL ändå är skyldig att betala avgiften.

Skäl som kan anföras av vem som helst, t.ex. att man har tappat färdbiljetten, är normalt inte att anse som en godtagbar ursäkt. Som utgångspunkt accepteras inte heller en uppgift att resenären har misstagit sig på färdmålet och därför löst biljett till lägre avgift som en tillfredsställande förklaring. Det krävs alltså normalt att resenären försäkrar sig om biljettavgiftens storlek innan han eller hon påbörjar resan. (Se prop. 1976/77:11, s. 13 f.) Detta har ansetts innebära att om en resenär har gjort vad som kan krävas för att försäkra sig om att biljetten gäller, får en avsaknad av giltig biljett anses vara ursäktlig (se Svea hovrätts dom den 1 februari 2013 i mål FT 4612-12).

R.V. har inte ens påstått att han hade vidtagit någon åtgärd för att kontrollera saldot på sitt accesskort med reskassa innan han påbörjade resan. Han har inte heller gått tillbaka när spärrarna pep eller då vidtagit någon annan åtgärd för att försäkra sig om att färdbeviset var giltigt. Visserligen öppnade sig spärrarna trots att han endast hade några kronor kvar på reskassan. SL har emellertid förklarat att accesskort med reskassa också har en funktion som medför att spärrarna kan öppnas även om det inte finns pengar kvar på kortet. Enligt SL kan spärrarna således bara känna av om ett kort är giltigt eller inte, men systemet kan inte avläsa om det finns en grundinställning som innebär exempelvis att resenären har rätt att resa med rabatterat pris. R.V. har inte ifrågasatt dessa uppgifter om hur systemet fungerar.

Med utgångspunkt i det ansvar som den enskilda resenären har för att försäkra sig om att biljetten är giltig samt skyldigheten att såväl inneha som bevara ett färdbevis under en resa, får enligt hovrättens mening den tekniska lösningen för ett sådant accesskort som R.V. reste med anses godtagbar (jfr a. prop. s. 14). I det avseendet beaktar hovrätten att en resenär som reser med ett accesskort med reskassa bör känna till vilket belopp han eller hon senast laddade kortet med och vidare ha en uppfattning om i vilken omfattning kortet därefter är använt. Det måste också vara resenärens ansvar att känna till grundinställningen för ett sådant kort. Som SL framhållit finns det också flera sätt att kontrollera ett saldo, för såväl ett eget som ett lånat accesskort med reskassa, bl.a. genom att scanna kortet i en biljettautomat.

Mot bakgrund av det anförda finner hovrätten att R.V:s avsaknad av en giltig biljett inte kan anses ursäktlig. Han ska därför förpliktas att betala tilläggsavgiften.

- - -

hovrättens domslut

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten förpliktar R.V. att till AB Storstockholms Lokaltrafik betala 1 560 kr jämte ränta - - -.

Hovrättsrådet Claes Söderqvist var skiljaktig enligt följande.

Enligt min uppfattning ska tingsrättens domslut fastställas. Skälen för detta är följande.

En resenär i kollektivtrafik bär ansvaret för att han eller hon har en giltig biljett. Om sådan biljett saknas och fråga uppkommer om avsaknaden är ursäktlig är utgångspunkten att det ålegat resenären att försäkra sig om att han eller hon har en giltig biljett för resan (se prop. 1976/77:11 s. 14). I fall som det aktuella, dvs. när resenären har ett laddbart färdbevis i form av s.k. accesskort, har i hovrättspraxis uppställts det kravet att han eller hon måste kontrollera giltigheten på något befogat sätt (se Svea hovrätts dom den 1 februari 2013 i mål FT 4612-12).

Bedömningen av om resenären kontrollerat giltigheten av sitt färdbevis på ett befogat sätt måste enligt min bedömning göras med hänsyn till de förutsättningar för betalning och inpassering som utövaren av den kollektiva persontrafiken erbjuder. Infrastrukturen för betaltjänster har utvecklats på så sätt att accesskort med automatiserad avläsning numera är ett vanligt förekommande sätt att betala biljett, bl.a. i Stockholms tunnelbana. Tekniken innebär stora fördelar för såväl resenärer som för AB Storstockholms Lokaltrafik, t.ex. i form av ett minskat behov av spärrkontrollanter. Därmed kan och bör även krävas att de tekniska lösningar som SL väljer för spärrområdet inte lämnar något större utrymme för misstag hos resenärerna i fråga om t.ex. saldot på deras accesskort. Detta måste annars tillmätas betydelse vid bedömningen av ursäktsrekvisitet.

Att en automatiserad spärr öppnar sig och släpper igenom resenären när denne håller upp ett kort med för lågt saldo mot avläsaren, i stället för att förbli stängd, är tydligt ägnat att inge den felaktiga föreställningen att han eller hon fått en giltig biljett genom avläsningen. SL har inte förklarat varför denne inte bör kunna sätta denna tilltro till spärrfunktionen i detta avseende och har även vid tingsrätten anfört att bolaget självt ”inte vet om spärrarna brukar säga ifrån om resenären saknar reskassa på kortet”. Enligt min uppfattning får resenären därmed, som utgångspunkt, anses ha kontrollerat giltigheten och saldot hos sitt accesskort på ett befogat sätt när han eller hon håller upp det mot kortläsaren och blir insläppt genom spärrarna.

Jag vill tillägga att detta betraktelsesätt inte står i motsatsförhållande till 1977 års förarbetsuttalanden om att skäl som kan anföras av envar inte bör vara att anse som en godtagbar ursäkt. Det bör nämligen vara fullt möjligt för trafikbolaget att i efterhand företa en teknisk kontroll av den spärr som resenären uppger att han passerat genom. Med anledning av SL:s framförda argument vill jag också framhålla att ovanstående bedömning naturligtvis inte innebär att t.ex. den som passerar spärrarna när de står öppna på grund av tekniskt fel, eller genom att uppvisa ett rabatterat färdbevis som han eller hon saknar rätt till, kan anses ha agerat ursäktligt.

Med den angivna utgångspunkten föranleder inte omständigheterna i målet annat än att R.V:s avsaknad av giltig biljett får anses ha varit ursäktlig.

Beträffande den av SL åberopade andrahandsgrunden gör jag ingen annan bedömning än den som tingsrätten har gjort.

Överröstad enligt ovan är jag i övrigt ense med majoriteten.

Domskäl

HD (justitieråden Anders Eka, Ann-Christine Lindeblad, Agneta Bäcklund, Sten Andersson, referent, och Stefan Reimer) meddelade den 23 maj 2019 följande dom.

Domskäl

Frågan i målet

Bakgrund

Rättsliga utgångspunkter

Bedömningen i detta fall

Domslut

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.