NJA 2020 s. 207
En ansökan om återställande av försutten tid har avvisats då sökanden inte g jort sannolikt att ansökan getts in inom tre veckor från det att förfallet upphörde.
Örebro tingsrätt meddelade den 3 maj 2018 dom i mål mellan R.S. samt motparterna M.L.A., M.A.A. och R.A. angående klander av arvskifte. R.S:s talan ogillades och R.S. förpliktades ersätta motparternas rättegångskostnader.
R.S. överklagade i Göta hovrätt, som den 4 oktober 2018 beslutade att inte meddela prövningstillstånd. Beslutet f ick överklagas senast den 1 november 2018.
Hovrättens beslut vann laga kraft.
Högsta domstolen
R.S. ansökte om återställande av försutten tid för att överklaga hovrättens beslut.
M.L.A., M.A.A. och R.A. motsatte sig att HD biföll ansökan.
Målet avg jordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Mohamed Ali, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.
SKÄL
Bakgrund
1 och 2. Motsvarar i huvudsak punkterna 1 och 2 i HD:s beslut.
Frågan i HD
3. Frågan gäller hur man hanterar en invändning om att beslut som expedierats av domstolen genom e-post inte mottagits av partens ombud inom överklagandetiden.
Den rättsliga regleringen
4–7. Motsvarar i huvudsak punkterna 3 och 4 i HD:s beslut.
Påståenden om att expedierade avgöranden inte kommit fram
Praxis
– – –
11. Med hänsyn främst härtill och till att det f inns en beaktansvärd risk för att försändelser kommer bort under postbefordran, har HD i rättsfallet NJA 2012 s. 435 uttalat följande bevislättnad. När ett mål eller ärende har avg jorts på handlingarna och en part inte i förväg har underrättats om när avgörandet skulle komma att meddelas, ska ett påstående om att avgörandet inte har kommit parten till handa godtas, om inte omständigheterna talar mot påståendet.
12. Någon motsvarande bevislättnad har i praxis inte uttalats vid expediering genom e-post. Påståenden om att avgöranden inte mottagits har i sådana situationer godtagits när utredningen talat för att misstag eller fel kan ha skett vid domstolens expediering. Ett exempel på detta är när båda parters ombud uppgett sig inte ha mottagit ett slutligt avgörande genom e-post trots domstolens anteckning om sådan expediering (se NJA 2015 s. 82). Ett annat exempel är om avgörandet expedierats till en olämplig e-postadress såsom en e-postadress som inte anmälts av part (se NJA 2018 s. 487).
Särskilt om tillförlitligheten av expediering genom e-post
13. Det f inns inte någon skyldighet för domstolar att expediera avgöranden genom e-post. Detta görs dock ofta av effektivitetsskäl och som en service-åtgärd ( jfr punkt 7 ovan och JO 2013/14 s. 610).
14. Enligt Domstolsverkets yttrande är det i efterhand lättare att spåra ett skickat e-postmeddelande än en försändelse som skickas genom postbefordran. Enligt yttrandet framgår vidare att det förekommer att skickade e-postmeddelanden inte kommer fram och det kan f innas flera skäl till det, såsom att mottagarens adress har angetts felaktigt, att adressen inte längre existerar eller att mottagarens inkorg är full och inte längre kan ta emot nya meddelanden.
15. Domstolsverket har vidare angett att det är svårt att med säkerhet yttra sig över tillförlitligheten av expediering genom e-post. Domstolsverket har dock bedömt att det ur framkomlighetssynpunkt bör vara minst lika säkert som vid postbefordran om det f inns en överenskommelse med mottagaren om att expediering ska ske på detta sätt och om domstolen hanterar e-postadresser på ett tillförlitligt sätt.
Slutsatser avseende påståenden om att expedierade avgöranden genom e-post inte kommit fram
16. Som framgår av Domstolsverkets yttrande tillåter tekniken för när-varande i allmänhet inte några säkra slutsatser om skickad e-post mottagits.
17. Det har därför inte framkommit tillräckliga skäl att göra någon skillnad vid handläggningen av invändningar om att avgöranden som expedierats genom postbefordran eller e-post inte mottagits.
18. Det innebär att när ett mål eller ärende har avg jorts på handlingarna och en part inte i förväg har underrättats om när avgörandet skulle komma att meddelas, ska ett påstående om att avgörandet inte har kommit parten till handa godtas, om inte omständigheterna talar mot påståendet ( jfr NJA 2012 s. 435). Detta ska gälla även om avgörandet expedierats genom e-post.
19. Omständigheter som kan tala emot ett sådant påstående kan vara att sökanden på annat sätt fått kännedom om avgörandet inom överklagande-fristen (se NJA 2012 s. 435). Det kan också vara att sökanden undandragit sig tidigare delgivningsförsök (se NJA 2013 s. 362, jfr NJA 2013 s. 97). Det bör även kunna vara att avgörandet expedierats till sökanden på flera sätt, exempelvis både genom postbefordran och e-post ( jfr NJA 2016 s. 332) eller om sökanden bekräftat mottagandet av avgörandet exempelvis genom läs-kvitton eller liknande.
Bedömningen i detta fall
20. Hovrätten har inte i förväg underrättat R.S:s ombud om när beslutet skulle meddelas. Hovrätten har i målets dagboksblad antecknat att beslutet expedierats genom e-post till ombudet samma dag som det meddelades. Hovrätten har i efterhand utgått från att beslutet skickats till ombudets e-postadress som angetts i överklagandet. Det f inns alltså en presumtion för att beslutet har skickats till ombudet.
21. Vad gäller invändningen om att beslutet inte mottagits, framgår inte av ansökan när beslutet påstås ha mottagits. Ansökan har också lämnats in mer än tre veckor efter att överklagandetiden löpt ut. Det går därför inte att göra en bedömning av om ansökan ingetts i rätt tid inom tre veckor från det att förfallet upphörde (58 kap. 5 och 12 §§ RB, jfr NJA 2006 s. 70). En förutsättning för bevislättnadens tillämpning måste vara att ansökan är fullständig.
22. Med hänsyn till det anförda och då R.S. avstått från att närmare redovisa denna uppgift är de omständigheter som åberopats inte sådana att ombudet kan anses ha haft laga förfall för sin underlåtenhet att överklaga hovrättens beslut i rätt tid. Mot bakgrund av att parten svarar för fel och försummelser av sitt ombud har R.S. därmed inte haft laga förfall för sin underlåtenhet att i tid överklaga hovrättens beslut. Ansökan ska därför avslås.
HD:S AVGÖRANDE
HD avslår ansökan.
HD ( justitieråden Anders Eka, Kerstin Calissendorff, referent, Agneta
Bäcklund, Cecilia Renfors och Johan Danelius) meddelade den 11 mars 2020 följande beslut.
SKÄL
Bakgrund
1. Tingsrätten ogillade R.S:s talan om klander av ett arvskifte. R.S. överklagade domen till hovrätten, som inte meddelade prövningstillstånd. Enligt hovrättens dagboksblad expedierades beslutet att inte meddela prövningstillstånd till R.S:s ombud genom e-post. Hovrättens beslut överklagades inte och tingsrättens dom f ick laga kraft den 2 november 2018.
2. R.S. har genom sitt ombud i klandertvisten ansökt om att HD ska meddela en ny frist för att överklaga hovrättens beslut (ansökan om återställande av försutten tid). Som skäl för ansökan har ombudet anfört att han inte fått hovrättens beslut.
Rättsliga utgångspunkter
3. Om någon har försuttit den tid som gäller för att överklaga t.ex. ett beslut att inte meddela prövningstillstånd, får överklagandetiden återställas om han eller hon hade laga förfall för att inte överklaga beslutet i rätt tid (58 kap. 11 § RB).
4. En ansökan om återställande av försutten tid för att överklaga en hovrätts avgörande ska göras skriftligen hos HD inom tre veckor från det att förfallet upphörde, men sist inom ett år från det att överklagandetiden gick ut (58 kap. 12 § andra stycket RB).
5. I allmänhet saknas det skäl för domstolen att ifrågasätta att en ansökan om återställande av försutten tid har getts in inom tre veckor från det att förfallet upphörde. Men om omständigheterna talar emot att så har skett bör det krävas att sökanden gör sannolikt att ansökan har kommit in inom fristen ( jfr NJA 2006 s. 70 och NJA 2013 s. 816).
HD:s bedömning
6. R.S:s ansökan om återställande av försutten tid kom in till HD knappt elva veckor efter det att överklagandetiden löpt ut. I ansökan lämnas ingen upplysning om när och hur ombudet eller R.S. f ick vetskap om att tingsrättens dom hade fått laga kraft.
7. Till stöd för att ansökan inte ska bifallas har motparterna i klandertvisten hänvisat bl.a. till ett brev den 19 november 2018 från boutredningsmannen. Brevet är ställt till delägarna i det dödsbo som klandret av arvskiftet gällde, bl.a. R.S. I brevet anger boutredningsmannen att sedan hovrättens beslut i målet fått laga kraft är det hennes uppfattning att arvet ska skiftas och utges till dödsbodelägarna. R.S. har genom sitt ombud fått del av motparternas uppgifter men inte kommenterat dessa.
8. Omständigheterna talar mot denna bakgrund för att R.S. redan i november 2018 förstod att hovrätten fattat beslut med anledning av hans överklagande i klandermålet.
9. R.S. har inte g jort sannolikt att ansökan har g jorts i rätt tid. Hans ansökan om återställande av försutten tid ska därmed avvisas.
HD:S AVGÖRANDE
HD avvisar R.S:s ansökan om återställande av försutten tid.