NJA 2022 s. 75
En våldtäkt som begåtts under knivhot har vid en samlad bedömning av omständigheterna ansetts som grovt brott.
Vänersborgs tingsrätt
Allmän åklagare väckte åtal vid Vänersborgs tingsrätt mot K.J. för grov våldtäkt enligt 6 kap. 1 § BrB med följande gärningsbeskrivning.
K.J. har genomfört ett vaginalt samlag och andra sexuella handlingar som med hänsyn till kränkningens art är jämförliga med samlag med NN 9 som inte deltog frivilligt. Det hände den 7 juni 2021 i – – –. De andra sexuella handlingarna har bestått i att K.J. förmått NN 9 att utföra oralsex på honom.
NN 9 deltog i samlaget och den sexuella handlingen som en följd av att K.J. hotat NN 9 genom att ett flertal gånger uttala ”Sug av mig annars hugger jag dig” och ”Om du inte gör som jag säger så hugger jag dig” eller uttalanden med liknande innebörd samtidigt som han hållit en kniv mot målsäganden, samt genom våld i form av att K.J. hållit i NN 9:s hår och tryckt ner hennes huvud mot sitt kön.
Brottet bör bedömas som grovt eftersom gärningsmannen använt hot som varit av särskilt allvarlig art då han använt sig av en kniv.
K.J. begick gärningen med uppsåt.
I anslutning till åtalet för grov våldtäkt åtalades K.J. för övergrepp i rättssak enligt 17 kap. 10 § första stycket första meningen BrB bestående i att han med hot om våld angripit NN 9 för att hindra henne från att anmäla våldtäkten till polis.
K.J. åtalades vidare för hemfridsbrott, grovt brott enligt 4 kap. 6 § tredje stycket BrB och sexuellt övergrepp enligt 6 kap. 2 § första stycket BrB begångna mot NN 3.
NN 3 och NN 9 yrkade skadestånd.
K.J. förnekade grov våldtäkt. Det hade varit fråga om ett ömsesidigt oralt och vaginalt samlag. Han hade inte uttalat några hot, utövat något våld eller haft någon kniv. Oavsett skulle det inte bedömas som grov våldtäkt utan våldtäkt av normalgraden.
K.J. förnekade övriga åtalade gärningar och bestred skadeståndsyrkandena.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Bodil Ericsson och nämnd) anförde följande i dom den 27 juli 2021.
DOMSKÄL
På anförda skäl fann tingsrätten att K.J. skulle dömas för hemfridsbrott, grovt brott, och sexuellt ofredande mot NN 3.
Beträffande åtalen för grov våldtäkt och övergrepp i rättssak förebringades skriftlig och muntlig bevisning. Tingsrätten anförde följande.
Ansvarsfrågan
NN 9 har, trots att hennes berättelse präglats av ångest och stark känslomässig närvaro, lämnat en klar, levande och logisk beskrivning av händelseförloppet. Hennes detaljerade berättelse har inte innehållit några osannolika, svårförklarade eller motsägelsefulla inslag. Det har inte framkommit något som gett tingsrätten skäl att anta att NN 9 berättat om något annat än sina egna faktiska minnesbilder från händelsen eller att hon i någon del överdrivit händelsen i sig varvid tingsrätten särskilt beaktat att uppspelningarna av SOS-samtalet respektive videoförhöret visat att NN 9 i princip omedelbart efter händelsen, utan något längre tidsmässigt utrymme för närmare funderingar, har beskrivit händelseförloppet på samma sätt som i tingsrätten. NN 9:s uppgifter har fått stöd av händelserapporten och nämnda uppspelningar av SOS-samtalet respektive videoförhöret. Hennes uppgifter har även fått starkt stöd av de uppgifter K.F., E.W. och K.R. lämnat om vad NN 9 berättat för dem om händelsen och hur de uppfattat NN 9 i direkt anslutning till händelsen samt hennes reaktioner efteråt. Att hon skulle ha medverkat i så väl polisutredningen som förhandlingen vid tingsrätten på det sätt hon gjort enbart för att få pengar framstår som högst osannolikt. Något skäl för NN 9 att beljuga K.J. har därmed inte framkommit. Tingsrätten bedömer att NN 9 är trovärdig och att hennes uppgifter är tillförlitliga. Tingsrätten anser därför att NN 9:s uppgifter ska ligga till grund för bedömningen i målet.
Genom NN 9:s uppgifter är det styrkt att K.J. våldtagit NN 9 och begått övergrepp i rättssak mot henne på sätt som åklagaren gjort gällande.
Vad K.J. uppgett föranleder ingen annan bedömning. Det gör inte heller det faktum att någon kniv inte påträffats vid någon av husrannsakningarna hos K.J. eftersom K.J. både har haft möjlighet att själv göra sig av med den och be någon annan att göra det åt honom. I ljuset av den allvarliga brottslighet han stått åtalad för är det anmärkningsvärt att han inte har velat tala om vem han träffade på morgonen den 7 juli 2021 innan han greps av polis. Det är vidare anmärkningsvärt att K.J. inte har velat vidgå NN 3:s och E.W:s uppgifter om vad han sagt till dem om hur hans mobil gått sönder och att han då blivit arg. Det är en detalj som inte direkt har med själva händelsen att göra men som gör att tingsrätten ifrågasätter K.J:s uppgifter i allmänhet. Vad K.J. uppgett har således inte i något avseende rubbat tingsrättens tilltro till NN 9:s uppgifter. K.J. ska därmed dömas för våldtäkt och övergrepp i rättssak mot NN 9.
Frågan som tingsrätten därefter har att ta ställning till är om våldtäkten ska rubriceras som grov våldtäkt eller som våldtäkt av normalgraden.
Tingsrätten anser att även om K.J. hotat NN 9 med kniv under i princip hela händelseförloppet är inte hotet av sådan särskilt allvarlig art att brottet därigenom är att rubricera som grov våldtäkt. Brottet ska därför rubriceras som våldtäkt av normalgraden. Mot bakgrund av att K.J. hotat NN 9 verbalt och förstärkt sina verbala hot genom att under i princip hela händelseförloppet hålla en kniv i handen, att det varit fråga om så väl oralt som vaginalt samlag som NN 9 tvingats till och att övergreppet pågått under en ej ringa tidsrymd har dock våldtäkten ett högt straffvärde. Straffvärdet motsvarar i vart fall fängelse tre år och sex månader.
Sammanfattningsvis ska K.J. dömas för hemfridsbrott, grovt brott, och sexuellt ofredande mot NN 3 och för våldtäkt och övergrepp i rättssak mot NN 9. Det har varit fråga om brott som alla har inneburit ett allvarligt angrepp på respektive målsägandes liv eller hälsa eller trygghet till person och tingsrätten anser att det samlade straffvärdet motsvarar i vart fall fängelse i drygt fyra år.
Påföljdsfrågan
K.J. förekommer under fyra avsnitt i belastningsregistret. Han dömdes senast den 20 december 2013 av Hovrätten för Västra Sverige för våldtäkt i två fall och försök till våldtäkt i ett fall till fängelse tre år och sex månader. Påföljden är till fullo verkställd.
I målet har inhämtats yttrande från Frivården av vilket framgår att K.J. har en funktionsnedsättning med diagnosen lindrig mental retardation i kombination med svår ADHD men att han för närvarande saknar mediciner eftersom han tidigare missbrukat Concerta (ADHD-medicin). Viss oro för K.J:s användning av alkohol noteras. Det framgår vidare att han har en antisocial historik och ett antisocialt personlighetsmönster. Det framgår vidare att han tidigare har haft stöd för boende genom LSS men att han idag bara har stöd via psykiatrin ÖVM och mobila teamet.
K.J. saknar sysselsättning och har aktivitetsbidrag från Försäkringskassan. Frivården anser att det föreligger ett övervakningsbehov och att K.J. i första hand är i behov av en rättspsykiatrisk utredning som får vara vägledande i val av påföljd.
Av läkarintyg enligt 7 § lagen om särskild personutredning i brottmål m.m. framgår att K.J. inte led av en allvarlig psykisk störning vid gärningarna eller vid undersökningstillfället.
Tingsrätten konstaterar att K.J. har återfallit i allvarlig brottslighet även om den tidigare brottsligheten ligger ett antal år tillbaka i tiden. Med viss hänsyn därtill men framför allt till brottlighetens art och straffvärde är någon annan påföljd än fängelse utesluten. K.J. ska därför dömas till fängelse. Fängelsestraffets längd ska enligt vad ovan redovisats ta sin utgångspunkt i ett samlat straffvärde motsvarande fängelse drygt fyra år. Med stöd av 29 kap. 3 § första stycket 2 BrB ska dock en nedsättning av straffvärdet ske på grund av K.J:s personliga förhållanden varför fängelsestraffets längd ska bestämmas till tre år och sex månader.
Skadeståndsfrågan
Vid denna utgång i ansvarsdelen är K.J. skadeståndsskyldig i förhållande till så väl NN 3 som NN 9.
– – –
DOMSLUT
Tingsrätten dömde K.J. för hemfridsbrott, grovt brott, enligt 4 kap. 6 § tredje stycket BrB, för våldtäkt enligt 6 kap. 1 § första stycket första meningen och tredje meningen 1 BrB, för sexuellt ofredande enligt 6 kap. 10 § andra stycket BrB och för övergrepp i rättssak enligt 17 kap. 10 § första stycket första meningen BrB till fängelse 3 år 6 månader.
Tingsrätten åberopade 29 kap. 3 § första stycket 2 BrB.
Tingsrätten förordnade vidare om skadestånd, förverkande och beslag, häktning, sekretess samt brottsofferfond.
Hovrätten för Västra Sverige
Åklagaren överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten skulle döma K.J. för grov våldtäkt, i stället för våldtäkt av normalgraden, och skärpa straffet.
NN 3 och NN 9, som biträdde åtalen i hovrätten, yrkade att hovrätten fullt ut skulle bifalla deras vid tingsrätten framställda skadeståndsanspråk.
K.J. yrkade anslutningsvis att hovrätten skulle sätta ned skadeståndet till NN 3 såvitt avsåg ersättning för kränkning.
Parterna motsatte sig varandras ändringsyrkanden.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsrådet Roy Johansson, lagmannen Lars Bjurstam och tf. hovrättsassessorn Sara Persson samt nämndemannen Hanns Nyman) anförde följande i dom den 24 september 2021.
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Gärningar som inte har överklagats
I enlighet med tingsrättens dom har K.J. gjort sig skyldig till hemfridsbrott, grovt brott, och sexuellt ofredande den 23–24 april 2021 samt våldtäkt och övergrepp i rättssak den 7 juni 2021.
Utredning i hovrätten
Målet i hovrätten avser frågan hur våldtäkten ska rubriceras och hur kränkningsersättningen till NN 9 och NN 3 ska bestämmas. I dessa delar har hovrätten tagit del av förhören som hölls i tingsrätten med NN 9 och NN 3.
Rubricering av våldtäkten
Vid bedömningen av om en våldtäkt är grov ska, såvitt nu är av intresse, särskilt beaktas om gärningsmannen har använt våld eller hot som varit av särskilt allvarlig art (se 6 kap. 1 § BrB). Hot med vapen eller andra föremål som kan medföra allvarlig kroppsskada, t.ex. kniv och skruvmejsel, torde föranleda att brottet bedöms som grovt (se prop. 2004/05:45 s. 139). En helhetsbedömning utifrån samtliga omständigheter ska dock alltid göras.
På grund av de skäl som tingsrätten anfört anser hovrätten liksom tingsrätten att gärningen vid en helhetsbedömning är att bedöma som våldtäkt av normalgraden.
Påföljd
Hovrätten anser att brottslighetens samlade straffvärde är något högre än vad tingsrätten bedömt och uppgår till fängelse fyra år och tre månader. Lika med tingsrätten anser hovrätten att det finns skäl att vid -straffmätningen beakta K.J:s kognitiva svårigheter. Straffmätningsvärdet motsvarar enligt hovrätten fyra års fängelse. Annan påföljd än fängelse kan inte bli aktuell. Fängelsestraffets längd ska bestämmas till fyra år i enlighet med straffmätningsvärdet. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med det.
Skadestånd
Hovrätten fann på anförda skäl att såväl NN 3 som NN 9 skulle tillerkännas större ersättning för kränkning än vad tingsrätten bestämt.
HOVRÄTTENS DOMSLUT
Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att hovrätten bestämde fängelsestraffets längd till 4 år.
Hovrätten ändrade de belopp som K.J. skulle betala i skadestånd till NN 9 och NN 3.
Vidare förordnade hovrätten om beslag och sekretess.
Nämndemannen Cristina Bernevång var skiljaktig och anförde följande. Med hänsyn till att K.J. genomfört de sexuella handlingarna samtidigt som han hotat NN 9 med kniv ska våldtäkten bedömas som grov och fängelsestraffets längd bestämmas till fem år och fem månader. Överröstad i denna del är jag i övrigt ense med majoriteten.
Högsta domstolen
Riksåklagaren överklagade och yrkade att den våldtäkt som K.J. gjort sig skyldig till skulle bedömas som grov våldtäkt och att påföljden skulle bestämmas till ett väsentligt längre fängelsestraff.
K.J. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Elisabeth von Salomé, föreslog i betänkande att HD skulle meddela dom i huvudsaklig överensstämmelse med HD:s dom.
Domskäl
HD ( justitieråden Anders Eka, Kerstin Calissendorff, Dag Mattsson, referent, Sten Andersson och Eric M. Runesson) meddelade den 1 mars 2022 följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund och frågan i HD
Tingsrätten dömde K.J. för att han hade genomfört ett vaginalt samlag och andra sexuella handlingar, som med hänsyn till kränkningens art är jämförliga med samlag, med en målsägande som inte deltog frivilligt. De andra sexuella handlingarna bestod i att K.J. hade förmått målsäganden att utföra oralsex på honom. Målsäganden deltog som en följd av att K.J. hotade henne genom att flera gånger säga ”sug av mig annars hugger jag dig” och ”om du inte gör som jag säger så hugger jag dig” eller liknande, samtidigt som han höll en kniv mot henne. Vidare tog K.J. tag i målsägandens hår och tryckte ner hennes huvud mot sitt kön.
Åklagaren gjorde gällande att våldtäkten skulle anses som grov eftersom K.J., med hänsyn till kniven, hade använt hot som varit av särskilt allvarlig art.
Tingsrätten bedömde våldtäkten som ett brott av normalgraden. Därutöver dömdes K.J. för övergrepp i rättssak, begånget mot samma målsägande, samt för hemfridsbrott, grovt brott, och sexuellt övergrepp mot en annan målsägande. Det samlade straffvärdet ansågs motsvara fängelse i drygt fyra år. Med beaktande av K.J:s personliga förhållanden bestämdes påföljden till fängelse i tre år och sex månader.
Även hovrätten har bedömt våldtäkten som ett brott av normalgraden. Enligt hovrätten uppgår det samlade straffvärdet till fängelse i fyra år och tre månader. Påföljden har, med hänvisning till K.J:s kognitiva svårigheter, bestämts till fängelse i fyra år.
Målet gäller i första hand vilken betydelse det har för frågan om våldtäkten ska bedömas som grov att den genomfördes under knivhot.
Våldtäkt och grov våldtäkt
För våldtäkt döms enligt 6 kap. 1 § första stycket BrB den som med en person som inte deltar frivilligt genomför ett samlag eller en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag. Vid bedömningen av om ett deltagande är frivilligt eller inte ska det särskilt beaktas om frivilligheten har kommit till uttryck genom ord eller handling eller på annat sätt. En person kan aldrig anses delta frivilligt när deltagandet är en följd av misshandel, annat våld eller hot om brottslig gärning. Straffet för våldtäkt är fängelse i lägst två år och högst sex år.
Om en våldtäkt är att bedöma som grov, döms enligt 6 kap. 1 § tredje stycket för grov våldtäkt. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen har använt våld eller hot som varit av särskilt allvarlig art eller om fler än en har förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller offrets låga ålder eller annars har visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Straffet för grov våldtäkt är fängelse i lägst fem år och högst tio år.
Våldtäkt och grov våldtäkt är gradindelade brott. Varje grad är att se som en egen brottstyp med en egen straffskala. I princip ska gradindelningen ske innan den konkreta straffvärdebedömningen görs. När det – som för grov våldtäkt – finns s.k. kvalifikationsgrunder som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om brottet är grovt ska rubriceringen ta sin utgångspunkt i dessa omständigheter.
En samlad bedömning av brottets allvar ska dock alltid göras. Det är alltså inte nödvändigt att kvalificera brottet som grovt bara för att någon av de angivna omständigheterna föreligger. Denna samlade bedömning måste också ytterst bygga på en värdering av om straffvärdet i det enskilda fallet, med beaktande av kvalifikationsgrunderna, är sådant att det är motiverat att döma för grovt brott. ( Jfr t.ex. ”Kvantumbranden” NJA 2019 s. 492 p. 17–19.)
Våldtäkt och knivhot
Tillämpningsområdet för grov våldtäkt utvidgades 2005 genom att lagtextens dåvarande kvalifikationsgrund om ”livsfarligt våld” ersattes med en kvalifikationsgrund om våld eller hot som ”varit av särskilt allvarlig art”. Med denna utformning krävs det mindre för att en våldtäkt som genomförs under hot ska bedömas som grov.
Med hänvisning till denna ändring uttalas i förarbetena att hot med vapen som kan medföra allvarlig kroppsskada, t.ex. skjutvapen, kniv och skruvmejsel, regelmässigt bör föranleda en bedömning av brottet som grovt. Samtidigt erinras det om att domstolen alltid bör göra en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i varje enskild situation. (Se prop. 2004/05:45 s. 55.)
Även när en våldtäkt har genomförts under hot med en kniv eller ett liknande föremål ska det alltså göras en samlad och nyanserad bedömning av om brottet är så allvarligt att våldtäkten är att anse som grov. Lagstiftningen utgår dock från att det förhållandet att ett knivhot har förekommit ska väga tungt vid den bedömningen.
När man i det enskilda fallet tar ställning till vilken närmare vikt som ska fästas vid ett visst knivhot är det av betydelse på vilket sätt kniven har använts under våldtäkten och i vilken utsträckning hotet har förstärkts genom kniven. Ju farligare situationen har framstått, desto större betydelse ska knivhotet tillmätas vid den samlade bedömningen.
Bedömningen i detta fall
Av utredningen framgår att K.J. och målsäganden var bekanta sedan tidigare. De hade umgåtts under dagen tillsammans med andra kamrater. Avsikten var att målsäganden skulle sova över hos K.J. för att hon skulle slippa åka hela vägen hem på natten.
Målsäganden väcktes av att K.J. höll fast i hennes hår och på nära håll riktade en kniv med spetsen mot hennes hals. Kniven var ungefär 15 centimeter lång. Samtidigt hotade han att hugga henne om hon inte gjorde som han ville. På så sätt fick han henne att klä av sig. Han tvingade sedan till sig samlag och också oralsex genom att trycka ner hennes huvud. Övergreppet pågick enligt målsäganden i ungefär en halvtimme. K.J. höll kniven i närheten av hennes kropp under i stort sett hela tiden. I övrigt förekom det inte något fysiskt våld.
Genom att hålla en kniv i närheten av målsäganden och i anslutning till det uttala att han skulle hugga henne har K.J. framställt ett hot som varit av särskilt allvarligt slag. Detta förhållande ska beaktas särskilt vid bedömningen av om våldtäkten är grov.
Utöver det överhängande och farliga knivhotet ska även övriga omständigheter vägas in. Det finns då skäl att beakta framför allt att övergreppet inte var kortvarigt och att det innefattade flera sexuella inslag. Sammantaget är brottet så allvarligt att det ska anses som grov våldtäkt.
För grov våldtäkt är minimistraffet fem års fängelse. Gärningen har ett straffvärde som motsvarar fängelse i fem år.
I enlighet med tingsrättens dom ska K.J. även dömas för hemfridsbrott, grovt brott, sexuellt ofredande och övergrepp i rättssak.
Gärningarnas samlade straffvärde uppgår till fängelse i drygt fem år och sex månader. Det finns inte skäl att avvika från den bedömning som hovrätten har gjort när det gäller i vilken utsträckning K.J:s kognitiva svårigheter ska beaktas. Påföljden bör därmed bestämmas till fängelse i fem år och tre månader.
DOMSLUT
HD ändrar hovrättens domslut på så sätt att HD bedömer våldtäkten som grov våldtäkt och bestämmer påföljden för den samlade brottsligheten till fängelse i fem år och tre månader.
Det som hovrätten har beslutat om sekretess ska fortsätta att gälla.