RÅ 1993:3

1974 års underrättelseutredning, vilken hade sin upprinnelse i den s. k. IB-affären, avgav i januari 1976 ett betänkande angående den militära underrättelsetjänsten. Med stöd av 37 § dåvarande sekretesslagen (1937:249) förordnade regeringen i anslutning till betänkandets avlämnande att detta skulle offentliggöras utan hinder av att det innehöll uppgifter av hemlig natur. Därefter trycktes betänkandet, efter utmönstring av ett begränsat antal uppgifter och viss redigering så att texten skulle bli sammanhängande, i serien Statens offentliga utredningar (SOU 1976:19). Arkivmaterialet efter utredningen överlämnades sedan till Riksarkivet. De handlingar som är aktuella i målet ingår i tre olika volymer, nämligen volym 4, numera innehållande ett stencilerat betänkande "Den militära underrättelsetjänsten, del 1", volym 5, innehållande promemorior och annat grundmaterial till betänkandet och volym 6, innehållande visst ytterligare bakgrundsmaterial till betänkandet.

Sedan handlingarna i volymerna 4-6 begärts utlämnade av J.O. fattade Riksarkivet den 21 oktober 1988 beslut i sekretessfrågan. Beträffande volym 4 anförde Riksarkivet såvitt nu är i fråga följande:

Den militära underrättelsetjänsten. Betänkande avgivet av 1974 års underrättelseutredning. Del 1. (Stencilerad) Denna del av betänkandet föreligger dels i den här befintliga stencilerade versionen, dels i tryck (SOU 1976:19). I den stencilerade versionen finns vissa uppgifter som inte ingår i det tryckta betänkandet. De avser rikets förhållande till främmande makt och vissa frågor rörande den militära underrättelsetjänstens organisation och arbetsformer. Dessa i trycket inte medtagna uppgifter är spridda på ett stort antal håll i det stencilerade betänkandet, ibland i form av enstaka meningar. Uppgifterna ifråga är sekretessbelagda enligt 2 kap.1 och 2 §§sekretesslagen. Av praktiska skäl kan det stencilerade betänkandet i övrigt inte lämnas ut utan här hänvisas till den motsvarande texten i det tryckta betänkandet.

Riksarkivet lämnade vidare ut vissa handlingar eller delar av handlingar i volymerna 5 och 6 på sätt närmare framgår av bilaga till Riksarkivets protokoll (här utesluten).

Sedan J.O. överklagat Riksarkivets beslut i dessa delar fastställdes beslutet av Kammarrätten i Stockholm genom dom den 12 december 1988. P.C. begärde i skrivelse den 23 oktober 1991 att hos Riksarkivet få ta del av samtliga sekretessbelagda handlingar i volymerna 4-6.

Riksarkivet (1991-12-19) beslutade, såvitt nu är i fråga, att med stöd av 2 kap. 1 § och 2 §sekretesslagen utlämna handlingarna endast i den utsträckning de utlämnats till följd av Riksarkivets beslut den 21 oktober 1988.

P.C. överklagade.

Kammarrätten i Stockholm (1992-02-14, Bergh, Grimby, referent, Willfors) avslog överklagandet.

Hos Regeringsrätten yrkade P.C. att de i volymerna 4-6 ingående handlingarna skulle lämnas ut "helt eller delvis".

Regeringsrätten (1993-01-27, M. Sjöberg, Dahlman, Bouvin, Baekkevold, Ragnemalm) yttrade: Hos Riksarkivet har i detta mål förelegat ett yttrande från Överbefälhavaren. Enligt yttrandet är uppgifterna i de handlingar som enligt 1988 års avgöranden inte lämnades ut alltjämt sådana att de "är sekretessbelagda enligt 2 kap.1 och 2 §§sekretesslagen (1980:100)".

I överensstämmelse med Överbefälhavarens yttrande finner Regeringsrätten att uppgifterna i de handlingar som enligt kammarrättens nu överklagade dom inte får lämnas ut är av sådan beskaffenhet att sekretess för dem föreligger enligt 2 kap. 1 § andra stycket resp. 2 § första stycket sekretesslagen.

I vad avser de handlingar som ingår i volymerna 5 och 6 finner Regeringsrätten därför ej skäl att ändra kammarrättens dom.

I fråga om det stencilerade betänkandet, som i förevarande mål utgör hela volym 4, måste emellertid också följande beaktas.

Denna version av betänkandet innehåller en stor mängd sekretesskyddade uppgifter som är spridda på många håll i betänkandet, ibland i enstaka meningar. Till helt övervägande del är innehållet dock inte sekretesskyddat. Av Riksarkivets avgöranden framgår att arkivet såväl i 1988 års beslut som i det nu aktuella funnit att det stencilerade betänkandet av "praktiska skäl" inte till någon del bör lämnas ut. I stället har beträffande de öppna delarna hänvisats till "den motsvarande texten i det tryckta betänkandet". Kammarrätten får anses i den nu överklagade domen ha godtagit denna bedömning.

Frågan blir nu om ett sådant förfarande kan godtas. Det stencilerade betänkandet är en allmän handling i skriftligt utförande. Det innehåller både öppna och sekretesskyddade uppgifter. När en sådan handling begärs utlämnad skall den enligt 2 kap. 12 § första stycket tryckfrihetsförordningen göras tillgänglig "i avskrift eller kopia" för sökanden i de öppna delarna. Det vanliga förfaringssättet i en sådan situation är att myndigheten låter göra antingen en avskrift i form av transumt av handlingen eller en kopia i vilken de sekretesskyddade delarna täckts över. Dessa metoder står också i bästa överensstämmelse med ordalydelsen i det nämnda lagrummet. Enligt vanligt språkbruk torde inte heller en tryckt version av en allmän handling kunna anses som vare sig "avskrift" eller "kopia". I vart fall kan det inte anses vara fråga om avskrift eller kopia när, såsom i förevarande fall, handlingen har redigerats i förhållande till grundversionen. Det bör också framhållas att det kan vara av betydelse för sökanden att han får del av det öppna innehållet i en handling just genom avskrift eller kopia och inte endast hänvisas till en i viss mån reviderad tryckt version av handlingen i fråga. Därigenom kan nämligen vanligtvis utrönas i vilka sammanhang sekretesskyddade partier förekommer och hur omfattande de är. Detta kan givetvis i sin tur påverka sökandens möjligheter att göra en helhetsbedömning av det material som lämnas ut.

Med hänsyn till vad nu anförts och särskilt med beaktande av den uttryckliga föreskriften om förfarandet som ges i tryckfrihetsförordningen, vilken såsom grundlag skall tolkas strikt, finner Regeringsrätten att sökandens begäran om utlämnande av det stencilerade betänkandet inte kan i fråga om de öppna delarna besvaras med endast en hänvisning till den tryckta versionen.

Den prövning som sålunda skall göras med sikte direkt på det stencilerade betänkandet bör i första hand ske hos Riksarkivet. Därvid bör, utom annat, utrönas om och i vilken mån det finns uppgifter i det stencilerade betänkandet som också förekommer i handlingar som ingår i underlagsmaterialet i volymerna 5 och 6 och som lämnats ut enligt 1988 års avgöranden.

Regeringsrätten fastställer det slut kammarrättens dom innehåller i vad avser volymerna 5 och 6.

Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom i vad avser volymen 4 och återförvisar målet i denna del till Riksarkivet för förnyad handläggning.

Föredraget 1992-12-08, föredragande Holmström,

målnummer 862-1992