RÅ 1993:50
Jaktstämma enligt lagen (1980:894) om jaktvårdsområden har ansetts äga meddela föreskrifter om skjutprov som villkor för deltagande i älgjakt.
Jaktstämman för Gnarps östra jaktvårdsområdesförening beslöt den 8 april 1990 att det för lösande av jakträttsbevis för deltagande i älgjakt 1990 skulle erfordras godkänt skjutprov innebärande bronsfordring för såväl stående som löpande älg.
I besvär yrkade S.Ö. att jaktstämmans beslut skulle upphävas. Som skäl för överklagandet anförde S.Ö. bl.a. att beslutet kränkte den enskilde markägarens rätt och att stöd för att besluta om skjutprov inte fanns i jaktlagstiftningen samt att jaktstämman inte ägt rätt att fatta ett sådant beslut.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län (1990-06-15) yttrade: Enligt 40 § jaktlagen får regeringen meddela föreskrifter om skyldighet att avlägga prov ifråga om kunskaper och skjutförmåga som villkor för att få jaga. Sådana föreskrifter har emellertid inte utfärdats. Bestämmelser om skjutprov finns dock i vapenlagstiftningen gällande vissa vapenlicenser. - Villkoren för deltagande i jakt inom ett jaktvårdsområde bestäms på jaktstämma. Jaktstämman äger således rätt att besluta om att vissa skjutprov skall avläggas innan jakträttsbevis utfärdas. - Länsstyrelsen anser i likhet med styrelsen för jaktvårdsområdet att ett sådant villkor är ett led i jaktplaneringen inom området samt ett led i strävan att förbättra skjutförmågan hos jägarna. - Länsstyrelsen har denna dag i beslut om årets älgjakt rekommenderat varje deltagare i älgjakten att före jakten genom lämpligt skjutprov ha förvissat sig om att vapnet är inskjutet samt att jägaren äger tillräcklig skjutskicklighet för att bedriva älgjakt. - Länsstyrelsen finner att överklagade beslutet tillkommit i behörig ordning, att det inte strider mot lag eller författning eller mot stadgarna för jaktvårdsområdet och inte heller kränker klagandens enskilda rätt. - På grund härav avslår länsstyrelsen överklagandet.
S.Ö. överklagade länsstyrelsens beslut och vidhöll sin uppfattning. Kammarrätten i Sundsvall (1990-08-23, Zackari, Hegrelius Jonson, Knutsson, referent) ändrade inte det överklagade beslutet.
Regeringsrätten
I besvär hos Regeringsrätten yrkade S.Ö. att det överklagade beslutet skulle upphävas.
Prövningstillstånd meddelades.
Svenska Jägareförbundet avgav yttrande i målet.
Regeringsrätten (1993-05-18, Mueller, Brink, Tottie, Berglöf, Lindstam) yttrade: I syfte att främja jaktvården och jakträttsinnehavarnas gemensamma intressen genom en samordning av jakten och viltvården kan enligt 1 § lagen (1980:894) om jaktvårdsområden två eller flera fastigheter eller delar av fastigheter sammanföras till ett jaktvårdsområde. Jakträttsinnehavare inom området skall då bilda en jaktvårdsområdesförening. För en jaktvårdsområdesförening skall finnas stadgar. Av dessa skall enligt 21 § jaktvårdsområdeslagen framgå i vilken utsträckning jakten inom området skall bedrivas gemensamt. Av stadgarna skall vidare framgå bl.a. grunderna i övrigt för jakten. Medlemmarnas rätt att delta i jaktvårdsområdesföreningens angelägenheter utövas enligt 24 § lagen på en jaktstämma.
Enligt § 3 stadgarna för Gnarps östra jaktvårdsområdesförening skall jakten efter älg bedrivas som en för de jaktberättigade gemensam angelägenhet (gemensamhetsjakt). Gemensamhetsjakten skall organiseras och ledas av jaktledare som utses av jaktstämman eller, på jaktstämmans uppdrag, av styrelsen. Jaktstämman beslutar även om bl.a. villkoren för deltagande i jakten. Jakt inom jaktvårdsområdet får inte utövas av någon annan än den som innehar jakträttsbevis eller jaktgästbevis som utfärdas av styrelsen.
I det överklagade beslutet den 8 april 1990 bestämde jaktstämman för Gnarps östra jaktvårdsområdesförening att det för lösande av jakträttsbevis avseende älg erfordrades "bronsfordring för såväl stående som löpande älg".
I målet är fråga om stämman ägt meddela ett sådant beslut. S.Ö. gör gällande att stämman inte ägt göra detta, då det enligt 40 § jaktlagen (1987:259) ankommer på regeringen att meddela föreskrifter om skyldighet att avlägga prov i fråga om kunskaper och skjutförmåga som villkor för att få jaga och då det finns regler om skjutprov för erhållande av vapenlicens i 5 a § vapenförordningen (1974:123). Vidare gör han gällande att stämman genom sitt beslut olagligen begränsat den i jaktlagen föreskrivna jakträtten.
Regeringsrätten konstaterar att det finns föreskrifter om skjutprov m.m. dels i 40 § jaktlagen och dels i 5 a § vapenförordningen. Sålunda innehåller 40 § jaktlagen ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om skyldighet att avlägga prov i fråga om kunskaper och skjutförmåga som villkor för att få jaga. Regeringen kan också enligt samma lagrum överlåta åt jägarorganisationerna att ombesörja sådant prov. Det har inte meddelats några föreskrifter med stöd av bemyndigandet. 15 a § vapenförordningen finns bestämmelser om ett utbildningskrav som gäller för den som vill skaffa sig ett jaktvapen. Sökanden skall ha avlagt prov som visar att han har grundläggande kännedom om jakt och viltvård och att han kan handha vapnet (jägarexamen). Däremot innehåller lagen om jaktvårdsområden inte någon uttrycklig föreskrift om kunskapsprov.
De citerade föreskrifterna i jaktlagen och vapenförordningen skulle kunna tolkas så att endast regeringen kan meddela bestämmelser om skjutprov som villkor för att få jaga. Vid en sådan tolkning skulle en jaktstämma inte äga rätt att, med stöd av jaktvårdsområdeslagen och jaktvårdsområdesföreningens stadgar, påtvinga föreningens medlemmar bestämmelser om sådana skjutprov. Emellertid måste beaktas att föreskrifterna i jaktvårdsområdeslagen innehåller en specialreglering av frågor om sättet för utövande av jakträtt för fall då detta behövs för att främja jaktvården och jakträttsinnehavarnas gemensamma intressen genom en samordning av jakten och viltvården. Den närmare innebörden i denna samordning skall enligt 21 § jaktvårdsområdeslagen - såvitt är av intresse i detta mål - regleras i stadgarna för jaktvårdsområdesföreningen. Som angivits i det föregående skall av stadgarna framgå i vilken utsträckning jakten skall bedrivas gemensamt inom jaktvårdsområdet och grunderna i övrigt för jakten och viltvården.
Den åsyftade samordningen kan uppenbarligen kräva åtgärder utöver dem som behövs för anordnande av jakt enligt de generella föreskrifterna i jaktlagen och vapenförordningen. Mot denna bakgrund finner Regeringsrätten att en föreskrift av det slag jaktstämman beslutat är förenlig med jaktvårdsområdeslagen och inte strider mot bestämmelserna i jaktlagen och vapenförordningen, i den mån en sådan bestämmelse är påkallad t.ex. inför en gemensamhetsjakt som bestämts enligt jaktvårdsområdeslagen och stadgarna för en jaktvårdsområdesförening.
Regeringsrätten finner att den föreskrift som jaktstämman beslutat om i det överklagade beslutet måste anses falla inom ramen för vad jaktstämman således äger besluta om enligt sina stadgar, som grundas på jaktvårdområdeslagen.
S.Ö:s överklagande skall därför inte bifallas.
Regeringsrätten fastställer det domslut som kammarrättens dom innehåller.