Prop. 1979/80:180

med förslag till lag om jaktvårdsområden, m.m.

Prop. 1979/80: 180 Regeringens proposition 1979/80: 180

med förslag till lag om jaktvårdsområden, m. m.:

beslutad den 8 maj |980.

Regeringen föreslär riksdagen att anta de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll denna dag.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN ANDERS DAHLGREN

2 Allmän motivering

Z.] Allmänna utgångspunkter

Genom den ökade bebyggelsen. kommunikationernas utveckling. indti- strialiseringen och omläggningen av jordbruks- och skogsbruksdriften har livsbetingelserna för det vilda djurlivet förändrats väsentligt. Mot bak- grund härav läggs numera allt större vikt vid viltvärden. Viltvärden ingär som ett väsentligt moment i naturvärden. En god viltvård är dessutom en förtltsz'ittning för god jakt. i lagen (I93X: 274) om rätt till jakt tjaktlagen) föreskrivs attjakträttsinnehavarna skall sörja för ett artrikt och livskraftigt villebrädsbcständ genom en ändamålsenlig och efter tillgängen pa vilt lämpad jakt och genom åtgärder för villebrädets skydd och förkovran (jaktvärd). Jakten skall alltsä inte främst inriktas på ett ekonomiskt utbyte. Den skall anpassas till bl.a. viltstammens storlek. älders- och könsfördel— ning. viltets tillgäng pä föda och övriga förhållanden. De åtgärder till villebrädets skydd och förkovran som avses i lagen är framför allt sådana som ger viltet skydd mot störningar av olika slag och förbättrar dess möjligheter att överleva.

Jaktvärden är givetvis i hög grad beroende av jaktomrädets storlek och beskaffenhet och det vilt som finns där. .lakträtten är knuten tilljordägan- derätten. På grund av ägosplittringen är emellertid en ägares markinnehav för sig endast undantagsvis så stort att det gär att bedriva en ändamålsenlig jakt och viltvård. För en god jaktvärd är det alltså i allmänhet nödvändigt med en samverkan mellan jakträttsinnehavarna. Detta sker ibland genom att intresserade jägare sluter sig samman och arrenderar tillräckligt stora marker. Viktigare är dock den samverkansform. kallad jaktvärdsomräde. som regleras i gällande jaktlagstiftning. Med jaktvärdsomräde menas en i viss ordning bildad sammanslutning av fastigheter med syfte att främja jaktvärden. Ett jaktvårdsområde kan bildas antingen efter en frivillig över— enskommelse mellan fastighetsägarna eller. om fastighetsägarna inte är ense. efter en förrättning inför en förrå'tttningsman som förordnas av länsv styrelsen. I det senare fallet krävs att förrättningsmannens förslag beträf-

• Sida 12
•  Original

Prop. l979/80: 180 l”

fande jaktvärdsomradets gränser och grunderna för jaktutövningcn och viltvården inom området godkänns av en på visst sätt k -'alifieerad majori- tet av fastighetsägarna. Dessutom krävs. vare sig jaktvärdsområdet har bildats genom enhälligt beslut eller vid förrättning. att beslutet skall fast— ställas av länsstyrelsen efter prövning i särskild ordning. F.tt jaktvårdsom- råde bildas för viss tid. minst tio och högst tjugofem år. För förlängning av tiden krävs beslut av en viss majoritet bland delägarna. Även ett förläng- ningsbeslut skall fastställas av länsstyrelsen för att bli giltigt. Några regler om hur förvaltningen av jaktvårdsomräden skall organiseras finns inte i jaktlagstiftningen. Det vanliga är att delägarna i ettjaktvårdsområde bildar en särskild förening för områdets förvaltning och antar stadgar för för- eningen.

Ar I9ö7 tillsattesjaktmarksutredningen med uppgift att bl.a. söka för— enkla förfarandet vid hildand " av jaktvärdsomräden och att föreslå närma- re regler för för 'altningen av dessa. Remissutfallet beträffande jaktmarks— utredningens betänkande var splittrat. Med anledning härav uppdrog rege- ringen ätjakt- och viltvärdsberedningen att ytterligare utreda dessa frågor.

Enligt beredningen är det angeläget med en ökad samverkan mellan fastighetsägare i fråga om jakten och viltvården. Beredningen framhåller att jaktvärdsomräden är en lämplig form för sådan samverkan. Beredning- en lägger med utgångspunkt i jaktmarksutrcdningens betänkande fram förslag till ny lagstiftning som främst syftar till att göra det lättare att bilda jaktvärdsområdcn och ge dessa en fastare organisation. Vidare föreslår beredningen bl.a. bestämmelser som skall göra det lättare att ombilda jaktvårdsonu'äden genom uppdelning eller sammanslagning av sådana om- räden.

Rcmissinstanserna vitsordar att det föreligger ett behov av enklare regler för att lösa de problem som uppkommer vid samverkan i fråga om jakten och viltvärden. Från flera häll framhålls värdet av en samverkan i jaktvärdsomri'tdets form. Vidare anförs att ett förenklat förfarande vid bildandet av jaktvårdsområden bör stimulera till bildandet av nya omrä— den.

Jag anser i likhet med beredningen att den samverkan över ägögränserna som sker inomjaktvårdsområdena är av stor betydelse för en ändamålsen- lig jakt och viltvård. lnom jaktvärdsomrädena finns bättre möjligheter att bedöma viltbeståndets storlek och sammansättning. att hushålla med vilt- tillgångarna och att bedriva en aktiv viltvård. Samtidigt kan som bered- ningen framhåller bildandet av sådana områden antas öka utbudet av jaktupplåtelser. Lagstiftningen fyller således ett angeläget behov.

Jaktvärdsomräden har emellertid inte på långt när bildats i den takt och den omfattning som vore önskvärd. De nuvarande jaktvärdsområdena täcker inte mer än omkring en femtedel av landets totala jaktmarksareal. Bidragande orsaker härtill synes vara det i vissa hänseenden onödigt omständliga förfarandet vid bildande av ett jaktvärdsområde och det rela-

• Sida 13
•  Original

Prop. 1979/80: 130 | 13

tivt långtgående krav på kvalificerad majoritet bland fastighetsägarna som då gäller. Genom den nuvarande ordningen tas också resurser i anspråk för bl.a. prövningen av frågor om förlängning av tiden förjaktvårdsområdenas bestånd. Resurserna skulle i stället kunna inriktas på att öka antalet jakt— vårdsområden. Jag ansluter mig således till beredningens uppfattning att det är angeläget att söka få till stånd ett ökat antal jaktvårdsområden genom ändrade regler i fråga om villkoren och förfarandet för bildande av sådana områden. Vidare behövs regler för deras organisation och förvalt- ning.

Den av beredningen föreslagna regleringen har bemötts övervägande positivt under remissbehandlingen. Jag anser att förslaget är väl avvägt och att det i huvudsak kan läggas till grund för en ny lagstiftning på området. Beträffande den lagtekniska utformningen ansluter jag mig till beredningens ståndpunkt att erforderliga bestämmelser bör tas upp i en ny fristående lag.

Till grund för beredningens överväganden ligger främst det förslag till lagstiftning om jaktvärdsomräden som jaktmarksutredningen lagt fram i betänkandet (SOU 1974: 80) Jaktmarker. och remissyttrandena över betän- kandet.

En samverkan i ökad utsträckning fastighetsägare emellan när det gäller jakt och övrig viltvård är enligt beredningens mening angelägen. Jaktvärds- område utgör en lämplig form för sädan samverkan. Beredningcns förslag syftar främst till att göra det lättare .-|tt bildajaktvardsomr.'|den och att ge jaktvårdsområdena en fastare organisation.

Enligt förslaget skall bildande av jaktvårdsområde även i fortsättningen grundas på fastighetsägarnas medverkan. Beredningen har i likhet med jaktmarksutredningen avstått från att föreslå en obligatorisk omrädesbild- ning.

Frågan om bildande av jaktvårdsområde skall enligt förslaget prövas av länsstyrelsen på ansökan av fastighetsägare eller. undantagsvis, kommun. Vad beträffar förfarandet vid bildandet föreslås länsstyrelsen få möjlighet att välja den i det enskilda fallet lämpligaste handlz'iggningsformen. Beslut skall kunna fattas omedelbart på grundval av ansökningshandlingarna. Utgör dessa inte tillräckligt beslutsunderlag skall bildandefrågan handläg- gas vid förrättningssammanträde. Oenighet bland fastighetsägarna kan. men behöver inte föranleda förrättning. Aven om förrättning hållits skall länsstyrelsen fatta det slutliga avgörandet om bildande av jaktvårdsområ- det.

Som villkor för att jaktvårdsområde skall bildas föreslas i huvudsak följande gälla. Ändamålet med jaktvärdsomrädet skall vara att för flera fastigheter samordna jaktutövningen och andra .itgärder som kan främja viltvärden. Området skall ha en sådan avgränsning att det inte kan antas försvåra framtida områdesbildning för angränsande marker. Vidare skall det bland fastighetsägarna föreligga en positiv inställning till bildandet. Beredningen föreslår. efter att ha övervägt också andra alternativ. att det liksom hittills skall krävas en viss bestämd majoritet för omrädesbildning- en. Majoritetskravet föreslås dock sänkt i förhållande till vad som f.n. gäller. Det skall vara tillräckligt att minst två tredjedelar av hela antalet fastighetsägare är positiva till omrädesbildningen om dessa fastighetsägare företräder minst hälften av områdets areal. ] begränsad utsträckning skall avsteg från dessa krav på majoritet i fråga om antal och areal kunna göras i vissa särskilda fall.

Ett beslut om bildande av jaktvårdsområde föreslås alltid få giltighet för såväl jordbruksarrendatorer som har jakträtt som för vanliga jaktarrenda- torer. De får alltså underkasta sig de regler som kommer att gälla för jaktutövningen inom området. Arrendatorerna ges rätt att säga upp eller begära jämkning av arrendeavtalet om områdesbildningen medför att vår- det av nyttjanderätten minskat.

För ombildning av jaktvårdsområde. dvs. överföring av mark från ett område till ett annat och uppdelning eller sammanslagning av jaktvårdsom— råde föreslås förenklade regler.

Jaktvårdsområde skall enligt förslaget inte längre bildas för viss tid utan skall bestå tills vidare. Upplösning av området skall kunna ske tidigast tio år efter bildandet.

• Sida 43
•  Original

Prop. 1979/80: 180 . 43

Enligt förslaget skall någon särskild förening inte finnas för förvaltning- en av jaktvärdsområdcts angelägenheter. ] stället föreslås organisations- och förvaltningsbestämmelser för den samfällighet jaktvärdsomrädet ut- gör. Fastighetsägarna skall vara medlemmar ijaktvårdsområdet och arren- datorer med arrenden för längre tid än ett år får möjlighet att bli medlem- mar. För området skall stadgar fastställas och styrelse utses. Medlemmar- nas beslutanderätt utövas påjaktstämma. Andra medlemmar än fastighets- ägarna får bara beslutanderätt i frågor som rör jaktutövningen och vissa andra viltvårdsfrågor.

Beredningen har med hänsyn till sitt uppdrag ansett det nödvändigt att behålla möjligheten att ijaktvärdsomrädes stadgar bestämma röstetal gra- derade efter arealinnehav. Ett slopande av denna möjlighet skulle nämli- gen enligt beredningens uppfattning verka hämmande pä omrädesbildning- en. 1 frågor som rör jaktutövningen inom området och vissa andra frågor rörande viltvården skall dock varje medlem ha endast en röst.

Beredningen föreslår inte några detaljerade bestämmelser för den eko- nomiska förvaltningen utan berör endast allmänt efter vilka modeller den- na kan tänkas ordnad. Väljer jaktvärdsomrädet att utforma förvaltningen så att det ankommer på delägarna själva att till utomstående upplåta jakträtt på den egna fastigheten skall krav kunna ställas på attjaktarrenda- torn disponerar viss minimiareal för att få rätt att jaga inom området.

Länsstyrelsens beslut i fråga om bildande. förändring av jaktvårdsområ- dets omfattning och ändring av stadgarna föreslås kunna överklagas till regeringen.

Bestämmelserna för jaktvårdsområde skall enligt förslaget samlas i en särskild lag som föreslås träda i kraft den I januari l980. Under en tioårs- period efter ikraftträdandet skall äldre jaktvärdsomräden efter beslut av delägarna kunna ombildas till jaktvärdsomräden enligt den nya lagen. Beträffande äldre områden inom vilka sådana beslut inte fattas skall den nya lagen tillämpas när den angivna tioårsperioden löpt ut.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1979/80: 180 44

Beredningens lagförslag [ Förslag till

Lag om jaktvärdsomräden Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

l & Enligt denna lag kan för flera fastigheter eller delar därav bildas sammanslutning (jaktvårdsområde) med uppgift att samordna jakten och andra åtgärder till främjande av viltvården.

Om särskilda skäl föreligger. får ett jaktvärdsomräde bildas för en enda fastighet.

2 & Fråga om bildande av jaktvårdsområde prövas av länsstyrelsen.

Medlemskretsen

3 & Den som äger en fastighet som ingår i ettjaktvårdsområde skall vara medlem i området. Sådan medlem är också delägare ijaktvårdsområdet.

Den som på grund av upplåtelse har rätt att jaga på en fastighet som ingår ijaktvårdsområde skall på begäran antas som medlem i området. om upplåtelsetiden omfattar minst ettjaktår.

Villkor för bildande

4 5 Ett jaktvärdsomräde får bildas endast om

I. området med hänsyn till storlek. läge och övriga förutsättningar är varaktigt lämpat för sitt ändamål.

2. enskild rätt inte kränks.

3. framtida områdesbildningar inte kan antas bli försvårade.

5 5 Ett jaktvårdsområde får bildas endast om en majoritet av fastighets- ägarna är villiga att bilda området. Majoriteten skall utgöra minst två tredjedelar av fastighetsägarna och dessa skall äga sammanlagt minst hälf- ten av områdets areal. Föreligger särskilda skäl får området bildas även om dessa majoritetskrav inte är helt uppfyllda.

6 5 En fastighet får ingå i ettjaktvårdsområde endast om det med hänsyn till fastighetens beskaffenhet och användning är förenligt med det syfte för vilket omrädet bildas.

7 & En fastighet som med hänsyn till storlek. läge och övriga förutsätt- ningar lämpligen kan utgöra ett särskilt område förjakt och viltvård får inte tas in i ett jaktvårdsområde utan ägarens samtycke.

Verksamhet, m. m.

8 5 Ett jaktvårdsområde får inte bedriva verksamhet som är främmande för dess ändamål.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1979/80: 180 45

9 & Ettjaktvårdsområde kan förvärva rättigheter och äta sig skyldigheter när anmälan enligt 23 5 andra stycket gjorts.

10 & I ett jaktvårdsområde får rätten till all jakt inom området inte upplåtas till annan, om inte samtliga delägare är överens om detta. Det- samma gäller all jakt efter en viss djurart.

]] & Ägaren till en fastighet som ingår i ett jaktvårdsområde får upplåta jakträtt till annan. om inte upplåtelsen kan anses olämplig med hänsyn till viltvården ellerjaktutövningen eller på annat sätt är till avsevärd olägenhet för övriga delägare.

12 5 Ett jaktvårdsområde får bestämma att särskilda avgifter skall beta- las för rätten attjaga inom området och för villebråd som fälls inom detta.

En delägare är skyldig att på sin fastighet i skälig omfattning tåla anlägg- ning för viltvård.

Förfarandet vid bildande av ett jaktvårdsområde

13 5 Ansökan om bildande av ett jaktvårdsområde får göras av den som äger en fastighet som kan ingå i området eller av en kommun.

Ansökan skall göras hos länsstyrelsen i det län till vilket hela området eller större delen av det hör.

14 & Ansökningshandlingen skall innehålla

l. förslag till vilka fastigheter eller delar därav som bör ingå i området. uppgift om deras areal och ägarnas namn och adresser samt karta över området,

2. förslag till namn på området.

3. förteckning över de personer som enligt 35 andra stycket får bli medlemmar i området.

4. förslag till Stadgar för området,

5. utredning om fastighetsägarnas inställning till frågan om områdets bildande.

IS 5 Sedan ansökan har gjorts skall länsstyrelsen förordna en lämplig person till förrättningsman att handlägga frågan om jaktvårdsområdets bildande. om det inte är uppenbart att förutsättningar härför saknas.

Länsstyrelsen får dock omedelbart pröva frågan. om samtliga fastighets- ägare är överens om att området skall bildas eller omständigheterna annars är sådana att en förrättning inte kan anses nödvändig.

16 & Förrättningsmannen skall med ledning av ansökningshandlingarna och vad som i övrigt har förekommit göra upp ett förslag till vilka fastighe- ter eller fastighetsdelar som bör ingå i området och de stadgar som bör gälla för området.

Förslaget skall behandlas vid sammanträde inför förrättningsmannen.

17 & Förrättningsmannen skall kalla den som kan bli medlem i området till sammanträdet. Kallelsen skall innehålla en kort beskrivning av den avsedda områdesbildningen och uppgift om tid och plats där ansöknings- handlingarna finns tillgängliga.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1979/80: 180 46

Kallelsen skall i god tid före sammanträdet delges den som kan bli medlem i området. Kallelse till fortsatt sammanträde får ske genom med- delande vid första sammanträdestillfället.

18 5 Vid sammanträdet får göras de ändringar och jämkningar i förslaget som bedöms nödvändiga.

Råder osäkerhet om storleken på viss mark som skall ingå i området. skall marken anses ha den areal som förrättningsmannen bestämmer sedan de närvarande har fått yttra sig i frågan.

19 5 Sedan förutsättningarna för bildande avjaktvårdsomräde utretts vid sammanträdet, skall förrättningsmannen i ett skriftligt utlåtande ange om jaktvärdsomrädet bör komma till stånd eller inte.

20 & Sammanträdet skall avslutas med tillkännagivande att utlåtandet och övriga handlingar rörande områdesbildningen hålls tillgängliga för granskning under en månad.

Efter utgången av denna tid skall förrättningsmannen översända för- rättningshandlingarna och avgivna erinringar till länsstyrelsen.

21 & Anser sig länsstyrelsen inte kunna fatta beslut på grundval av utlå- tandet och eventuella erinringar får ärendet hänskjutas till förrättnings- mannen för ny handläggning.

! länsstyrelsens beslut om bildande av jaktvärdsomrädet skall stadgarna för området fastställas.

Verkan av länsstyrelsens beslut

22 & Länsstyrelsens beslut gäller mot en ny delägare ijaktvårdsområdet.

Har någon jakträtt på mark som tas in i ett jaktvårdsområde. på grund av avtal om jordbruksarrende eller jakträttsupplåtelse. får han med de in- skränkningar som kan följa av avtalet utöva den jakt som tillkommer markägaren.

Har sådan jakträttsinnehavares rätt undergått förändring av någon bety- delse för hans jaktutövning gäller 7 kap. 305 andra och tredje styckena jordabalken. Talan om nedsättning av utgående ersättning skall väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen.

Jaktvårdsområdets organisation och förvaltning

23 5 För varje jaktvårdsområde skall finnas en styrelse. Denna företrä- derjaktvårdsområdet i förhållande till tredje man. Anmälan om styrelsens sammansättning skall göras till länsstyrelsen.

24 & Stadgarna för ett jaktvårdsområde skall innehålla

]. områdets namn.

2. de huvudsakliga reglerna för viltvården och avlysning avjakt på sådan mark, vars ägare har ideella betänkligheter mot jakt,

3. grunderna för förvaltningen,

4. hur styrelsen skall vara sammansatt och hur den skall utses samt grunderna för dess beslutsförhet.

5. den ort där styrelsen skall ha sitt säte.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1979/80: 180 47

6. hur räkenskaperna skall föras och hur revision skall ske.

7. hur ofta ordinarie jaktstämma skall hållas.

8. hur kallelse tilljaktstämma skall ske och hur andra meddelanden skall komma till medlemmarnas kännedom samt när kallelse senast skall ske.

25 5 Ett beslut om ändring av jaktvårdsområdets stadgar skall understäl- las länsstyrelsen för fastställelse. Andringen får inte tillämpas innan beslu- tet har fastställts.

26 5 Medlemmarnas rätt att delta ijaktvårdsområdets angelägenheter utövas päjaktstämma.

Första jaktstämma skall hållas snarast efter det området har bildats. På jaktstämma har jakträttsinnehavare inom jaktvärdsomrädet som inte är medlemmar rätt att närvara och yttra sig.

27 5 De medlemmar som inte är delägare ijaktvårdsområdet har rösträtt endast i frågor om

l.jaktens bedrivande inom området.

2. viltvårdsåtgärder som saknar betydelse för en fastighets nyttjande.

28 5 Vid omröstning på jaktstämma har varje medlem en röst. För en fastighet som ägs med samäganderätt räknas endast en röst utom i de fall som avses i l 5 andra stycket. .

I områdets stadgar får dock föreskrivas att omröstning skall ske efter delaktighet i andra frågor än som avses i 275 1 och 2. 295 andra stycket eller 32 och 35 55.

Påjaktstämma får inte någon utöva rösträtt för mer än en ljärdedel av de närvarandes sammanlagda röstetal. Vid omröstning i frågor som avses i 275 l och 2 får bara de medlemmar som är personligen närvarande delta.

29 Q' Som _iaktstämmas beslut gäller den mening som har fått de flesta rösterna eller vid röstning efter delaktighet det största röstetalet. Vid lika röstetal avgörs val genom lottning. [ andra frågor gäller den mening till vilken stämmans ordförande ansluter sig. För beslut om ändring av ett jaktvårdsområdes stadgar fordras dock minst två tredjedelar av de avgivna rösterna. Föreskrivs strängare villkor i stadgarna. skall det gälla.

30 5 För varje jaktår skall de villkor fastställas som skall gälla förjakten inom jaktvärdsomrädet. Sådant beslut skall fattas på jaktstämma.

Jaktvärdsområdets bestånd m. m.

31 & Ettjaktvårdsområde består tills vidare.

32 5 På ansökan av jaktvårdsområdes styrelse kan länsstyrelsen besluta att

]. upplösa jaktvårdsområdet.

2. föra över en fastighet från ettjaktvårdsområde till ett annat.

3. föra samman flerajaktvårdsområden till ettjaktvårdsområde.

4. dela upp ettjaktvårdsområde i flera jaktvärdsomräden.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1979/80: 180 48

33 5 För beslut enligt 325 fordras att delägarna har fattat beslut om åtgärden på ordinarie jaktstämma i de berörda jaktvärdsomrädena.

Fråga omjaktvårdsområdets upplösning får väckas endast vart femte år och första gången när minst tio år har förflutit sedan området bildades. Som villkor för övriga åtgärder som avses i 325 gäller de förutsättningar som anges i 4 5.

34 5 Finner länsstyrelsen att ytterligare utredning behövs för prövningen av sådan fråga som avses i 32 5. får länsstyrelsen besluta att frågan skall handläggas av en förrättningsman. För sädan handläggning gälleri tillämp- liga delar bestämmelserna om bildande av ettjaktvårdsområde.

Förrättningsmannens utlåtande skall grundas på den mening som flerta- let av de vid förrättningssammanträdet röstande delägarna företräder.

35 5 Länsstyrelsen får besluta att en fastighet eller en delav en fastighet som inte ingår i ett jaktvårdsområde skall anslutas till ett bestående jakt- vårdsområde. För sådant beslut fordras dels att fastighetsägaren hos jakt- vårdsområdets styrelse har ansökt om anslutning och att delägarna har fattat beslut om åtgärden på ordinarie jaktstämma. dels att de villkor som anges i 45 är uppfyllda.

36 5 Bildas inom ett jaktvårdsområde en fastighet för bostads-. industri- eller fritidsändamål. skall det område fastigheten omfattar anses uteslutet ur jaktvärdsomrädet. Detta gäller dock inte om länsstyrelsen på ansökan av fastighetens ägare eller av jaktvårdsområdets styrelse förklarar att fastigheten skall ingå i området. Fastighetsägaren skall ges tillfälle att yttra sig över ansökan som gjorts av områdets styrelse.

37 5 Om en fastighet på grund av ändrad användning inte längre bör ingå i jaktvärdsomrädet. får länsstyrelsen på ansökan av områdets styrelse utesluta fastigheten. Fastighetsägaren skall ges tillfälle att yttra sig över en sådan ansökan.

38 5 Vid upplösning av ett jaktvårdsområde gäller bestämmelsen i 625 lagen ( l973: 1150) om förvaltning av samfälligheter.

Kostnaderna för bildande av jaktvårdsområde. m. m.

39 5 Länsstyrelsen får enligt föreskrifter som meddelas av statens natur- vårdsverk med medel urjaktvärdsfonden betala kostnaderna för bildande av jaktvärdsomräden. ändring av områdens omfattning och upplösning av områden.

Ansvar, m. m.

40 5 Bryter den som har rätt att jaga inom ett jaktvårdsområde mot de förjaktutövningen inom området gällande reglerna döms till böter. om inte gärningen är belagd med straffi lagen tl938: 274) om rätt till jakt eller i jaktstadgan (l938: 279).

Av böterna tillfaller hälften jaktvårdsfonden.

41 5 Villebråd som dödats. fångats eller tillvaratagits vid sådan gärning

• Sida 49
•  Original

Prop. 1979/80: 180 49

som avses i 405 eller värdet därav. skall förklaras förverkat. om det inte är uppenbart oskäligt.

42 5 LänssterlSens beslut att förordna förrättningsman enligt 15 eller 345 får inte överklagas.

43 5 Länsstyrelsens beslut i fråga om bildande av jaktvårdsområde eller ändring av områdets stadgar och beslut enligt 325 om upplösning. över- föring. sammanföring eller uppdelning eller enligt 355 om anslutning får överklagas inom fyra veckor hos regeringen genom besvär.

Meddelande om länsstyrelsens beslut enligt första stycket skall införasi ortstidning. Tiden för överklagande skall räknas från dagen för sådant meddelande.

44 5 Anser den Vars rätt berörs av beslut på jaktstämma eller beslut av jaktvårdsområdets styrelse att beslutet inte har tillkommit i behörig ord- ning eller att det strider mot denna lag eller annan författning eller mot stadgarna eller kränker hans enskilda rätt. får han överklaga beslutet hos länsstyrelsen genom besvär.

Besvären skall inges till länsstyrelsen inom fyra veckor från dagen för beslutet.

Jaktstämmans eller styrelsens beslut får tillämpas trots att det har över- klagats, om inte länsstyrelsen förordnar annat.

45 5 Länsstyrelsens beslut i annat fall än som anges i 42 eller 435 får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Länsstyrelsens beslut får tillämpas trots att det har överklagats. om inte kammarrätten förordnar annat.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1980.

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1938: 274) om rätt till jakt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1938: 274) om rätt till jakt dels att 10-13 55' skall upphöra att gälla dels att 7 och 27 55 samt 29 5 2 mom. och 34 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 52 Boställshavare, kronohemmans åbo och. inom de sex nordligaste länen. innehavare av kronotorp. skogstorp eller odlingslägenhet å krono-

' Senaste lydelse av l0519741l069 ll 5 l9711566 12 5 1967z616 och l35197l1566. 2 Senaste lydelse 1963: 606.

• Sida 50
•  Original

Prop. 1979/80: 180 50

Nuvarande lydelse Förexlagen lydelse mark samt den som med nyttjanderätt innehar ä sädan mark upplåtet kolonat ävensom innehavare av fjällägenhet ovan odlingsgränsen inom Norrbottens och Västerbottens län äge jakträtt å fastighetens ägor: dock skall den innehavare av kronotorp. skogstorp. odlingslägenhet. kolonat eller tjällägenhet sålunda medgivna jakträttcn icke innefatta rätt till jakt cfterälg.

Är eljest mark för jordbruk genom arrendeavtal eller annorledes åt någon uppläten, äge brukaren. där ej annat avtalats. nyttja den jakt som hör till marken.

Innehavare eller brukare av fax- tighet varom ('irfråga [ denna para- graf—må icke utan särskilt bemyndi- gande av ägaren tala jönfastighe- ten i frågor som avses i 10 5 och 11 5 2 mom.

27 53 Talan mot polismyndighcts beslut enligt 23 5 föres hos länsstyrel- sen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut må talan ej föras.

Mot länsstyrelses beslut enligt 10. II eller 13 5 eller rörande före- läggande eller förordnande med stöd av 24 5 1 mom. första stycket föres talan hos kammarrätten ge-

Mot länsstyrelses beslut rörande föreläggande eller förordnande med stöd av 24 5 1 mom. första stycket föres talan hos kammarrätten ge- nom besvär.

nom besvär. [ja/I. som avses i ] I .5. skala besvär anföras inom två må- naderfrån det klaganden erhöll del av beslutet.

Talan mot annat beslut av länsstyrelse enligt denna lag eller mot beslut enligt 24 5 3 mom. av annan myndighet än regeringen föres hos regeringen genom besvär.

Meddelande om länsstyrelses el- ler kammarrätts beslut med stöd av I] 5 ska!! införas i ortstidning. Ti- den för (införande av besvär över beslutet skall räknas från den day.7 då kungörandet har skett.

29 54 2 mom. Utövar delägare i allmänning eller annan samfällighet. varom sägs i 4 5, å områdetjakt. som strider mot vad enligt första stycket av nämnda paragraf är tillåtet eller mot beslut som avses i andra stycket _ första punkten av samma paragraf. straffes med dagsböter.

Överträder ägare av mark. som ingår ijaktvårdmmråde, eller å så- dant område eljest jaktherättigud person de angående jakten ä områ- det gällande reglerna, straffes med dagsln'iter.

"l Senaste lydelse 1977: 669. 4 Senaste lydelse 1951: 290.

• Sida 51
•  Original

Prop. 1979/80: 180 51

Nuvarande lya/else Föreslagen lule/se 34 55 Allmän åklagare äge föra talan i fråga om olovligjakt å område som avses i 5 5 2 mom. så ock å brott varom förmäles i 33 5 ljärde stycket denna lag.

Sker intrång i kronans. menighcts eller allmän inrättnings rätt eller överträdelse av de angåendejaktkort meddelade föreskrifterna. äge allmän åklagare att föra talan därom: och skall i fråga om mark som står under domänverkets förvaltning rätt att föra talan om sådant intrång tillkomma jämväl revirfört-altare vid detta verk.

1 övrigt får brott mot denna lag åtalas av allmän åklagare endast om målsägandc angiver brottet till åtal eller åtal finnes påkallat ur allmän

synpunkt.

Såsom målsägande enligt denna lag skall jämväl anses ägaren av marken eller innehavare som avses i 7 5 eller brukare vilken enligt sam- ma Iagrum äger jakträtt. ändå att jakträtten av honom upplåtits ät an- nan. så ock. i fråga om allmänning eller samfällighet. varom förmäles i 4 5. delägare i allmänningen eller samfälligheten samt. beträffande jaktvårdsområde varom sägs i IO 5' . ägare av i området ingående mark eller ä omrädet eljest jaktberättigad

Såsom målsägandc enligt denna lag skall jämväl anses ägaren av marken eller innehavare som avses i 7 5 eller brukare vilken enligt sam- ma lagrum äger jakträtt. ändå att jakträtten av honom upplåtits åt an- nan. sä ock. i fråga om allmänning eller samfällighet. varom förmäles i 45. delägare i allmänningen eller samfälligheten samt. bett-ältande jaktvärdsområde. ägare av i områ- det ingående mark eller å området eljest jaktberättigad person.

person.

lnnefatta föreskrifter rörande förvaltning av allmänning. samfällighet eller jaktvårdsområde tillika bestämmelse enligt vilken rätten att beivra intrång i jakträttcn eller överträdelser i fråga om jaktutövningen skall tillkomma viss person. vare sädan bestämmelse gällande.

1. Denna. lag träder i kraft den 1 januari 1980.

2. För jaktvårdsområde som består vid ikraftträdandet skall äldre be- stämmelser gälla under den tid för vilken jaktvärdsomrädet har bildats. dock längst till utgången av år 1990. ' Före utgången av den tid som anges i första stycket får fastighetsägarna vid sammanträde besluta att bestämmelserna i lagen ( ) om jaktvärdsomräden skall tillämpas på området. I fråga om kallelse till och omröstning vid sådant sammanträde skall 10 5 5 mom. jaktlagen(1938: 274) tillämpas. Beslut enligt andra stycket skall fastställas av länsstyrelsen. som skall se till att beslutet är förenligt med 4. 6 och 7 55 lagen ( ) omjaktvårds- områden. 3. Efter utgången av den tid som anges i 2 första stycket skall lagen ( ) om jaktvärdsomräden tillämpas på de bestående jaktvårdsområ- den. för vilka beslut enligt 2 andra stycket inte har fattats. För sådant jaktvårdsområde skall länsstyrelsen fastställa stadgar.

5 Senaste lydelse 1971): 193.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1979/80: 180

'JI 'x)

4. l fråga om talan mot fastställelsebeslttt enligt 2 eller 3 skall gälla vad i lagen ( ) om jaktvärdsomräden föreskrivs om länsstyrelsens beslut om bildande av jaktvårdsområde.

5. Den omständigheten att fastighetens ägare biträder förslag till bildan- de av jaktvårdsområde enligt lagen ( ) om jaktvärdsomräden skall inte medföra inskränkning i den rätt som tillkommer jakträttsinnehavare enligt 7 & första stycket eller 8 så första stycket jaktlagen (1938: 274).

• Sida 53
•  Original

'Jl '.»

Prop. 1979/80: [80

1 Allmänna Synpunkter

1.1 Hovrätten för övre Norrland: Hovrätten kan i allt väsentligt godta beredningens förslag till lösningar i sakfrågorna. Hovrätten har inte heller någon erinran mot huvuddragen av den föreslagna lagstiftningen. — — —

1.2 Riksåklagaren: Det av beredningen framlagda förslaget till lag om jaktvärdsomräden tillgodoser enligt min mening på ett väl avvägt sätt de enskilda och allmänna intressen som föreligger i förevarande hänseende. Allmänt kan sägas att förslaget är väl ägnat att läggas till grund för lagstift- ning.

1.3 Länsstyrelsernas organisationsnämnd: LON har inget att erinra mot utredningens förslag.

1.4 Länsstyrelsen i Stockholms län: Nuvarande lagstiftning om jaktvårds- områden har brister. Länsstyrelsen välkomnar därför utredningens förslag till lag om jaktvärdsomräden. Länsstyrelsen kan i allt väsentligt tillstyrka förslaget. Några påpekanden skall dock göras.

1.5 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen delar beredningens me- ning att det är angeläget med en samverkan i ökad utsträckning fastighets- ägare emellan när det gäller jakt och övrig viltvård. Samverkan i form av jaktvärdsomräden synes därvid lämplig. Även om andra samarbetsformer förekommer i stor utsträckning. är det angeläget att bildandet av jaktvårds- områden fortskrider. Reglerna om jaktvärdsomräden föreslås brytas ut ur lagen om rätt till jakt och utgöra en särskild lag. Länsstyrelsen anser detta fördelaktigt. Länsstyrelsen ställer sig i stort positiv till den föreslagna lagstiftningen.

1.6 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsstyrelsen tillstyrker beredning- ens förslag att som ett led i en påbörjad översyn av jaktlagstiftningen sammanföra reglerna om jaktvärdsomräden till en lag. Den grundsyn på jaktvårdsområdes ändamål. bildande och organisation som förslagen vilar på delas av länsstyrelsen.

1.7 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Jakt— och viltvårdsbercdningen har i allt väsentligt på ett förtjänstfullt sätt redovisat problemen kring institutet jaktvårdsområde. Den kritik som riktades mot jaktmarksutredningens för- slag synes ha beaktats på ett sådant sätt att det nu framlagda förslaget bör utgöra ett gott underlag för beslut i fråga om bildande av jaktvårdsområ- den.

1.8 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Som allmänt omdöme får länsstyrel- sen uttala att de förslag beredningen framlagt i detta betänkande har betydande förtjänster. De föreslagna författningsändringarna begränsar sig till frågor där nuvarande bestämmelser kan sägas ha medfört påvisbara

• Sida 54
•  Original

Prop. 1979/80: 180 54

praktiska nackdelar. 'l'ill stöd för ändringsförslagen har beredningen också framfört sakligt avvägda motiveringar.

1.9 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Den föreslagna ändrade lagstiftningen beträffande bildande av jaktvårdsområde samt om jaktvårdsområdets or- ganisation och förvaltning synes väl ägnad att främjajaktvården och skapa möjligheter till en positiv samverkan mellan fastighetsägarna. De förenkla- de reglerna för att bilda jaktvårdsområde bör leda till ett ökat antal jakt- vårdsomräden. även om man givetvis inte kan bortse från att det sänkta majoritetskravet vid bildandet och ett Vidgande av medlemskretsen kan i viss utsträckning bli en negativ faktor.

1.10 Svenska jägareförbundet: Svenska jägareförbundet finner med till- fredsställelse att förslaget om "Lag om jaktvärdsomräden" innehåller väsentliga förbättringar gentemot nuvarande bestämmelser om jaktvårds- områden ijaktlag och jaktstadga. förbättringar som enligt förbundets mc- ning kommer att avsevärt underlätta bildandet av jaktvärdsomräden. vilket är synnerligen angeläget mot bakgrund av att jaktvärdsomrädet ger de bästa möjligheterna till ett effektivt viltvårdsarbete och en korrekt jaktut- övning över större arealer inom områden med splittrade ägoförhållanden. Vidare torde det betungande arbetet med "förlängning" av jaktvårdsområ- dens bestånd genom förslaget avsevärt komma att underlättas. vilket är angeläget inte minst då den arbetskraft som nu erfordras för administrativa frågor i dessa sammanhang kan frigöras för andra. för viltvården väsentliga arbetsuppgifter.

1.11 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen delar beredningens principiella inställning om behovet av jaktvärdsomräden samt att regelsy- stemet förjaktvårdsområden bör omarbetas i syfte att underlätta bildandet av jaktvärdsomräden. Genom beredningens förslag till lag om jaktvärdsomräden sammanförs alla hithörande bestämmelser till en författning, vilket underlättar för all- mänheten att orientera sig om vad som gäller förjaktvärdsområden. — — -—

1.12 Länsstyrelsen i Blekinge län: Det nu föreliggande förslaget som främst syftar till att göra det lättare att bilda jaktvärdsomräden och att ge jakt- vårdsområdena en fastare organisation bygger på jaktmarksutredningens betänkande (SOU 1974:80) Jaktmarker. Länsstyrelsen finner beredning- ens förslag vara väl ägnat att utgöra underlag för en ny lagstiftning i fråga om jaktvärdsomräden. —- — —

1.13 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Utöver de skäl för jaktvårdsområdes- bildning beredningen redovisat vill vi peka på de fördelar från administra- tiv synpunkt som skulle erhållas vid ökad områdesbildning. Således skulle antalet jakttillstånd främst betr. jakt efter älg minska liksom de omgruppe- ringar av mark mellan jaktomräden som förekommer i icke ringa utsträck— ning. Härigenom skulle förutsättningarna för meddelande av jakttillstånd för längre tid än ett år öka vilket skulle medföra betydande tidsvinster såväl för berörda myndigheter som jaktorganisationer. En annan fördel med ökad jaktvårdsområdesbildning torde vara inte enbart som beredningen framhällit förbättrad möjlighet att bedriva en biologiskt riktig avskjutning utan även möjligheterna att bedriva en ratio- nell jakt särskilt i de fall en viltan förorsakar skador på exempelvis skog

• Sida 55
•  Original

Prop. 1979/80: 180 55

och gröda. Nuvarande jaktområdesindelning för exempelvis jakt efter älg utgör i vissa fall hinder för att en rationelljakt bedrivs varför enjaktvårds- områdesbildning här skulle kunna skapa förutsättningar för att nämnda skador motverkas.

1.14 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen delar beredningens uppfattning att samverkan ijaktvårdsområde ger bättre möjligheter till god jaktvård i enlighet med föreskriften i [ åjaktlagen. Samverkan i denna form mellan fastighetsägare och andra jakträttsberättigade torde bättre tillgodo— göra det samhällsekonomiska värde jakten representerar. Bildande av jaktvärdsomräden i ökad omfattning är önskvärt ur allmän synpunkt och även i helt övervägande antalet fall för enskilda. l områden med större ägosplittring. som råder i flera delar av Skaraborgs län. är bildandet av jaktvårdsområde särskilt angelägen för att god jaktvärd skall komma till stånd. Handhavandet av den samordnade älgjakten underlättas genom ökad områdesbildning.

LänSStyrelsen anser även att det vore eftersträvansvätt med större över- ensstämmelse mellan förfaranden vid bildande av så likartade subjekt som jaktvårds- och tiskevårdsområden vad gäller exempelvis beträffande kal- lelse till sammanträde och beslut om bildande.

1.15 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen delar beredningens grundsyn att det är angeläget med en samverkan i ökad utsträckning mellan fastighetsägare vad avser jakt- och viltvård. ] likhet med vad länsstyrelsen anfört i yttrande över jaktmarksutredningens betänkande "Jaktmarker" (SOU 1975: 80 och 81) anser länsstyrelsen att en samverkan av jakt- och viltvården utgör en betydelsefull förutsättning för ett art- och individrikt viltbestånd. Erfarenheterna av samverkan i form av jaktvårds- områden har hittills varit goda. De nuvarande reglerna för bildandet och förlängning av jaktvårdsområde är dock komplicerade vilket medfört att områdesbildning inte skett i den omfattning som varit önskvärd. Länssty- relsen har. vilket även framhållits i yttrande över betänkandet "Jakt- marker", mindre goda erfarenheter av nuvarande förfarande. Det ligger i samhällets intresse att underlätta och förenkla bildandet avjaktvårdsområ- den. Beredningens förslag torde vara ett steg i denna riktning. Länsstyrel— sen tillstyrker därför i PriNCiP att beredningens förslag lägges till grund för ny lagstiftning. — _ _

1.16 Domänverket: Domänverket instämmer i att det på viltvårdens och jaktens område finns behov av ökad samverkan över ägogränser för att man i landets olika delar på bästa möjliga sätt skall kunna ta tillvara den naturresurs som faunan utgör. Särskilt inom områden med splittrat markä- gande utgörjaktvårdsområdesbildning en samverkansform som ökar förut- sättningarna för att ändamålsenlig viltvård och jaktutövning skall kunna bedrivas.

1.17 Skogsstyrelsen: "Beredningens förslag syftar främst till att göra det lättare att bildajaktvårdsområden och att ge jaktvårdsområdena en fastare organisation.” Skogsstyrelsen är positiv till en areellt mer omfattande och samtidigt fastare samverkan mellan fastighetsägare i frågor som rör jakt- och viltvård i enlighet med de förslag som framlagts. Detta förstärker möjligheterna att bedriva jakt efter biologiskt riktiga principer. Samtidigt ökar förutsättningarna att göra lämpliga avvägningar mellan skogsproduk-

• Sida 56
•  Original

Prop. 1979/80: 180 56

tion och viltproduktion. Mot denna bakgrund tillstyrker skogsstyrclsen rent allmänt beredningens förslag. —- — —

Avslutningsvis vill Skogsstyrelsen erinra om att skogsvårdsstyrelsernas personal har en god lokalkännedom både om markägarförhållanden och biologiska förhållanden. Detta bör vara värdefullt och utnyttjas både vid bildande. organisation och förvaltning av jaktvärdsomräden.

1.18 Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsstyrelsen vill —— — — framhålla ange- lägenheten av att den kommande lagstiftningen om jaktvårds- respektive fiskevårdsområden lagtekniskt samordnas i största möjliga utsträckning.

1.19 Skogsindustriernas samarbetsutskott: SISU har med tillfredsställelse konstaterat att beredningens förslag till "Lag om jaktvärdsomräden" med- för förbättringar i förhållande till nuvarande författningar vad avser bildan- de och förvaltning av jvo. Jaktmarksutredningens tidigare arbete och därav föranledda remissomgång har konstruktivt utnyttjats. Kvar står emellertid enligt vår bestämda uppfattning behovet att på några viktiga punkter modifiera förslaget om syftet skall uppnås att förena markägarna i frivillig och effektiv samverkan. Detta gäller i synnerhet röstningsförfarandet vid områdes fortbeständ samt förvaltningsfrågor av betydelse för markan- vändningen.

1.20 Lantbruksstyrelsen: Beredningen framhåller att de särskilda jaktliga förhållandena inom samernas åretruntmarker har föranlett att dessa marker undantagits från den försöksvisa nyordningen av älgjakten och att resultatet av de diskussioner som pågår i frågan bör avvaktas innan man tar ställning till bildande av jaktvärdsomräden på åretruntmarkerna. Lantbruksstyrelsen delar denna uppfattning men konstaterar att de året— runtmarker som här åsyftas är de som är belägna ovan odlingsgränsen och på renbetesljällen. Styrelsen får i sammanhanget peka på att stora områ- den nedom odlingsgränsen, dvs. mellan denna gräns och lappmarksgrän- sen. jämväl är avsatta för renskötseländamål året runt (3 5 [ rennäringsla- gen. SFS 19711437). Denna faktiska jaktutövningsrätt som samerna har inom dessa områden har inte på något sätt berörts i utredningen. Styrelsen vill understryka angelägenheten av att former skapas som ger samebyarna ett reellt inflytande över jaktfrågorna även inom dessa områden.

1.21 Lantbrukarnas riksförbund: Lantbrukarnas riksförbund anser liksom beredningen att behov föreligger om ökad samverkan över ägogränserna för att ernå en bättre viltvård för framtiden. Betingelserna för det vilda djurlivet har förändrats, dels genom ändrade former för skogs- och jord- bruksdriften under 1960- och 1970-talet. dels genom den fortgående urbani- seringsprocessen i vårt land. De enskilda jordbruks- och skogsfastighe- terna varierar i olika delar av Sverige starkt bl. a. till storlek och form. Det kan således föreligga behov av samverkan över ägogränserna för att kunna tillskapa lämpliga viltvårdsområden. Förbundet avser med viltvård både en i traditionell mening bedriven viltvård och jakt som bedrives på ett biologiskt riktigt sätt. Den skall alltid bedrivas med hänsyn till de areella näringarnas intressen. Lantbrukarnas riksförbund vill poängtera att syftet med att bilda jakt- vårdsområde är att främja viltvården och skapa positiv samverkan mellan fastighetsägare.

• Sida 57
•  Original

Prop. 1979/80: 180 ; ._,-- 57

1.22 Svenska kommunförbundet: Vid utformningen av bestämmelser föratt reglera jakten måste en avstämning ske mellan samhällets synpunkter. markägarnas intressen och viltvårdens behov. Det föreliggande förslaget till regler för bildande av jaktvärdsomräden behandlar bara en del av problemkomplexet, vilket försvårar en bedömning. Med hänsyn till önskemålen om en snar lösning av frågan om nya regler för bildande av jaktvärdsomräden vill styrelsen dock inte motsätta sig att den frågan behandlas separat. Styrelsen tillstyrker därför de förslag till nya bestämmelser som beredningen föreslagit. Styrelsen förutsätter då att be- redningen i sitt fortsatta arbete med prisfrägor och jaktarrendatorernas ställning prövar om ytterligare ändringar i bestämmelserna om jaktvårds- områden är motiverade för att ge så många intresserade som möjligt tillfälle att jaga.

1.23 Kammarrätten i Sundsvall: Det är en allmänt omfattad mening att samverkan fastighetsägare emellan ijaktligt hänseende är av största värde såväl från allmän synpunkt som i många fall även i den enskildes intresse. Erfarenheterna av den verksamhet som bedrivits genomjaktvårdsområden har visat att denna form för samverkan är en lämplig form för sådant samarbete. Det måste därför anses angeläget att möjligheterna att arbeta i sådan form underlättas. Nu gällande bestämmelser angående jaktvårdsom- råden är dessutom tämligen knapphändiga och spridda på ett sådant sätt att överskådligheten är mindre god. Det är därför väl motiverat att bestäm- melserna överarbetas och ges en samlad utformning. Kammarrätten anser att det nu föreliggande förslaget kan tas som utgångspunkt för det vidare arbetet med att åstadkomma en sådan lagstiftning. — — — Det torde vara oundvikligt att i varje fall frågorna om jaktarrendators ställning, prisfrågorna när det gäller arrenden och frågan om korttidsupplå- telser för jakt i viss mån föregrips genom den föreslagna lagstiftningen. Däri ligger ett skäl mot att genomföra denna redan nu. Med hänsyn till att en fungerande lagstiftning på området finns anser kammarrätten det i och för sig tveksamt om inte ny lagstiftning beträffande jaktvärdsomräden borde få anstå så att slutlig ställning kunde tas till alla frågor samtidigt. Kammarrätten vill emellertid inte motsätta sig att den tilltänkta lagstift- ningen genomförs. i synnerhet som lagstiftningsarbetet redan varit förenat med betydande tidsutdräkt. Beredningen har sammanfört alla bestämmelser om jaktvårdsområde i en lag och i samband därmed uttalat att man syftar till att ge lagen ett sådant innehåll och en sådan utformning att verkställighetsföreskrifter inte skall behövas. Kammarrätten vill ifrågasätta om denna lösning är lämplig.

1.24 Svenska samernas riksförbund: Då den av samerna pä civilrättslig grund ägda jakträttcn omfattar mycket vidsträckta områden, har bered- ningen ej bort behandla den så kortfattat som skett å s 107 (if s 108). där jakträtt p g a urminnes hävd ej ens nämnes trots den mycket stora betydel- sen härav och den stora samstämmigheten mellan JK (för staten) och samerna i denna fråga. Det oklara förbehåll med hänsyn till samerna som görs ä 5 107 i betänkandet får ej något uttryck i den föreslagna lagtexten. Mot bakgrund av det anförda är det oundgängligt att samerna gör anspråk på att samebyn jämställs med "ägare" enligt den föreslagna 3.5 lagen om jaktvärdsomräden. Lagen kan ej antagas om detta ej sker. Till stöd för denna ståndpunkt

• Sida 58
•  Original

Prop. 1979/80: 180 58

åberopas grundlagen och rennäringslagen samt parternas ståndpunkter som de redovisas i domar i Skattefjällsmålet och vid hållna sammanträden i högsta domstolen. senast den 21 maj 1979. Då staten är part idetta mål. är dessa fakta kända för regeringen och staten.

Samernas jakträtt i Lappland nedanför åretruntområdena måste även regleras i en ev blivande lag. Här bör samebyn anses som ägare av en tredjedel av jakträtten på utmark och ges rätt att som ägare deltaga i jaktvårdsområde med samma status som andra ägare (3 & i förslaget till lag om jaktvärdsomräden).

Markägandet innefattar enligt högsta domstolen i 1965 års rättsfall ej rätten till renskötsel. vari jakträttcn är den äldsta och mest välbefästa beståndsdelen. men renskötselrätten har en med äganderätten liknande ställning.

Samebyn skall alltså uppfattas och erkännas som jakträttens ägare. medan domänverket och kammarkollegiet som ev "markförvaltare" av ett kronans rent nominella "markägande" intar en helt undanskjuten ställning i fråga omjakträtten. samernas urminnes tillhörighet.

1.25 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Fastighetsindelningen är mycket splittrad inom stora delar av vårt län och utgör enligt länsstyrelsens mening ett allvarligt problem. De negativa konsekvenserna är flera. Som exempel, utöver svårigheterna medjaktvård, kan nämnas försämrade möjligheter till skogsvård och ett rationellt utnyttjande av marken för skogsproduktion samt svårigheter att bygga upp bärkraftiga enheter för jord- och skogsbruk. Som påpekats i vårt yttrande över betänkandet "Jaktmarker" försvåras fastighetsrationaliseringen av bristen på markutbud. Det är av intresse både från allmän och enskild synpunkt att de negativa konsekvenserna av den splittrade fastighetsindelningen minskar. Från allmän synpunkt är en uppbyggnad av bärkraftiga enheter det på lång sikt mest fördelaktiga alternativet. Beredningen anser att älgjakten ochjaktcn efter annat klövvilt än rådjur som regel bör bedrivas som en gemensam angelägenhet utan hänsyn till fastighetsgränserna inom jaktvärdsomrädet. 1 vårt län och i de övriga norrlandslänen tillämpas en sådan ordning för den helt övervägande andelen av arealen. Bildandet av ett jaktvårdsområde medför därigenom utan tvivel en sådan förbättring för den enskilde med litet markinnehav att i många fall rätten till jakt av honom uppfattas som det värdefullaste med fastigheten. Markens användning för skogsproduktion blir av sekundär betydelse. Förutsättningarna för att fastigheten kommer att bli tillgänglig för fastighetsrationalisering försämras. Beredningens förslag kommer där- för med all sannolikhet att medföra att den från allmän synpunkt angelägna rationaliseringen av fastighetsstrukturen motverkas. Länsstyrelsen anser det därför som angeläget att en sådan ordning tillskapas, att man i samband med jaktvårdsområdesbildning kan besluta om inlösen av den jakträtt. som är förenad med ur storleks- eller arronderingssynpunkt för jakt klart olämpliga fastigheter. Rätten till jakt är många gånger en faktor som försvårar genomförandet av angelägna rationaliseringar vare sig jaktvårdsområde finns eller ej. Beredningen har inte haft att diskutera jakträttens anknytning till mark- ägandet. Länsstyrelsen vill ändå. som ett alternativ till det ovan nämnda. peka på att om möjlighet tillskapas att i angelägna fall skilja jakträtt från äganderätt till mark skulle rationaliseringsvcrksamheten underlättas. Den som avstår mark skulle exempelvis kunna behålla jakträtten trnder sin livstid.

• Sida 59
•  Original

Prop. 1979/80: 180 . . . 59

m.! _

1.26 Stiftsnämnden i Göteborgs stift: Stiftsnämnden finner förslaget i sak väl motiverat. men anser att alltför liten hänsyn tagits till de förhållanden med jaktupplåtelser som föreligger och som bedöms fä än större betydelse allteftersom värdet påjaktutövningen stiger.

1.27 Länsstyrelsen i Hallands län: — -— — Länsstyrelsen har förståelse för önskemålet om en snar lösning av jaktvårdsområdcsfrågan och vill i och för sig inte motsätta sig en delreform. Lämpligheten av att på sätt som skett särbehandla jaktvårdsområdesfrågan kan dock ifrågasättas. Enligt länsstyrelsens bedömning kan nämligen ett genomförande av förslaget i vissa delar komma att föregripa en senare prövning av de övriga frågor som ingår i beredningens uppdrag.

1.28 Statens lantmäteriverk: Förslagen rörande fiskevårdsområden och jaktvärdsomräden är utformade som fristående lagar. avseende både eta- blering och förvaltning. Någon lagteknisk samordning uppnås alltså i hu- vudsak inte. När det gäller innehållet kan man konstatera att SFL (lagen om förvaltning av samfälligheter) i viss grad tjänat som förebild beträffan- de förvaltningsbestämmelserna. På många punkter är emellertid lösningar- na olika. När det gäller reglerna om etablering av fastighetssamverkan är frånvaron av ett samlat synsätt påtaglig. Detta gäller bl a procedurfrågorna och sättet att säkerställa behövlig koppling mellan samhällsplaneringen och besluten om samverkansetablering. Dessa frågor berör LMV något närmare i det följande. Samhällsplaneringen har allmänt sett byggts ut väsentligt under senare år. Denna utveckling fortsätter. Beslut om fastighetssamverkan måste uppenbarligen kopplas till ställningstagandena i samhällsplaneringen på ett effektivt och praktiskt sätt. Det har i många sammanhang när det gäller markanvändningsfrågor mm visat sig ändamålsenligt att upprätthålla en funktionell och organisatorisk åtskillnad mellan planering och genomföran- de. — — —

— — — Trots att lagstiftning om jaktvärdsomräden har funnits i 40 år täckerjaktvårdsområdena bara 20% av den jaktbara arealen. [ betänkan- det frarnhålls att en ökadjaktvårdsområdesbildning äri högsta grad angelä- gen för att undanröja det hinder ägosplittringen utgör för jakten och vilt- vården i övrigt. I det förra betänkandet om jaktlagstiftningen diskuterades också tanken på en obligatorisk indelning av landets jaktmark ijaktvårds- områden. en tanke som LMV anslöt sig till mot bakgrund av vad som framgick om målsättningen med lagstiftningen. Om syftet är att få till stånd jaktvärdsomräden i väsentligt högre grad än för närvarande anser LMV det fortfarande tveksamt om de föreslagna reglerna — — — kommer att kunna ge åsyftat resultat.

1.29 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Behov av former för samverkan över fastighetsgränser finns i olika avseenden. Fastighetsbildningsmyn- digheterna har stor erfarenhet av samverkansfrågor i skilda sammanhang genom den roll dessa myndigheter har vid inrättande av gemensamhctsan- läggningar. gemensamhetsskog. vägföreningar och vid bildande av fiske- och jaktvärdsomräden. Det är vidare värdefullt att lagstiftningen angående dessa olika typer av samverkan byggs upp enligt ett enhetligt mönster. Det torde således vara lämpligt. att utforma bestämmelserna om inrät- tande av jaktvårdsområde på likartat sätt som gäller för inrättande av gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen. varigenom fastighets-

• Sida 60
•  Original

Prop. 1979/80:180 60

bildningsmyndighet och inte som hittills länsstyrelse skulle. komma att handlägga dessa ärenden. En förutsättning för en sådan ordning måste givetvis vara. att länsstyrelsen i sin egenskap av tillsynsmyndighet över jakt- och viltvård på något sätt deltar i förrättningshandläggningen tex i form av sakkunnigt biträde.jfr 4 kap 34 & fastighetsbildningslagen och 19å anläggningslagen. Eventuellt kunde föreskrivas att sådant sakkunnigt bi- träde alltid skall anlitas vid inrättande av jaktvårdsområde.

Länsstyrelsen anser. att förutsättningarna för en sådan ordning bör närmare utredas. 1 överensstämmelse härmed bör vidare övervägas om lagen om förvaltning av samfälligheter kan göras tillämplig även på jakt- vårdsområden.

2 Bildande av jaktvårdsområde

2.1 Centralnämnden för fastighetsdata: Förfarandet. Länsstyrelsen och länsjaktvårdsorgan i Gävleborgs län har genomfört försök med att använda ADB-rutiner i förberedelsearbetet och genomförandet av förnyelse av jaktvärdsomräden. — — — Inom de koordinatregistrerade områdena finns möjligheter att förenkla arbetet vid handläggningen av jaktvårdsområdens tillkomst och förnyelse. Detta gäller både vid förberedelserna som görs av markägarna själva och/ eller jaktvårdsorganisationerna samt vid fastställelseprövningen hos läns- styrelsen.

En erfarenhet från den nämnda försöksverksamheten är emellertid att länsstyrelserna endast undantagsvis har medel som kan användas för att utnyttja ADB-rutinerna. CFD anser att det bör skapas möjligheter för länsstyrelserna att utnyttja de nämnda ADB-rutinerna som visat sig medfö- ra lägre kostnader och kortare handläggningsrutiner.

1 48% fastighetsregisterkungörelsen (_SFS 1974: 1059 omtryckt 1979: 11) anges att jaktvärdsomräden får redovisas på registerkartan. — —- — Re- gistrering medför fördelar ur främst två synpunkter. För det första erhålls en officiell redovisning på fastighetsnivå. För det andra blir det också möjligt att på ett enkelt och billigt sätt erhålla en förteckning över de delägande fastigheterna för varje jaktvårdsområde.

Uppgifterna i registret måste hållas aktuella sedan jaktvärdsomrädet bildats. Detta kan ske genom att anvisningsvägen reglera så att avisering av förändringar sker till fastighetsregistermyndigheten. Konstruktionen att ändamålet för nybildade fastigheter styr medlemskap i jaktvärdsomrädet gör att omfattningen av aviseringen blir liten.

En redovisning av jaktvårdsområdena i fastighetsregistret kräver en jus- tering av fastighetsregisterkungörelsen. I 25 och 42 åå skall jaktvårdsområ- den tilläggas.

2.2 Kammarkollegiet: Förfarandet. Beredningen uttalar i betänkandet (s 106) —- med hänvisning till kammarkollegiets yttrande över jaktmarks- utredningens förslag — att samfällighet bör kunna ingå ijaktvårdsområ- de. - — —

— — — 1 betänkandet lämnas inga anvisningar beträffande röstetalsbe- räkning för samfällighet. — — —

Enligt 415 lagen (1938: 274) om rätt till jakt får delägare i samfällighet endast för egna behov utöva jakträtt på samfälligheten. För upplåtelse av jakträttcn fordras i princip enighet bland delägarna. Möjlighet till upplå-

• Sida 61
•  Original

Prop. 1979/80: 180 : _ 61

telser genom majoritetsbeslut beträffande samfällighet finns dock vid del- ägareförvaltning eller föreningsförvaltning enligt lagen (1973: 1150") om för- valtning av samfälligheter (12. 49 och 51 åå). Angivna bestämmelser skulle kunna tala för att man i princip bör beräkna endast en röst för samfällighet som intas ijaktvårdsområde. Det är dock tveksamt om en sådan röstetals- beräkning alltid är lämplig. Om samfälligheten är gemensam för alla eller en del av fastigheterna inom jaktvärdsomrädet kan sålunda konflikt lipp- komma med den eljest gällande grundsatsen att den som äger fiera fastig- heter inom området endast skall ha en röst. Det kan också diskuteras om resultatet av röstetalsberäkningen blir helt tillfredsställande i fråga om fastigheter med gemensam ägovidd men med olika ägare. Frågan bör enligt kollegiets mening ytterligare övervägas.

— — — Det verkar -— — — naturligare att styrelsen utses och stadgarna i sina detaljer antas vid den förstajaktstämman inom området. Under förbe- redelse- och förrättningsförfarandet bör däremot — liksom för närvarande — vissa grundläggande regler bla för jaktutövningen och viltvården be- handlas. varjämte en interimsstyrelse bör kunna utses. — — — Mot försla- get att länsstyrelsen skall besluta om bildandet av jaktvårdsområde bör intet vara att erinra. Om stadgarnas antagande finnes böra förbehållas den förstajaktstämman. bör länsstyrelsens beslut i vart fall innefatta att grund- regler för området fastställs.

2.3 Lantbruksstyrelsen: Förfarandet — -- — Enligt beredningens mening är det tillräckligt om vederbörande kommun ges rätt att initiera till områdes- bildning. Lantbruksstyrelsen anser i likhet med lantbruksnämnden i Väs- terbottens län det — mot bakgrund av länsstyrelsernas handläggning av jaktfrågorna — vara mera befogat att ansvaret härför läggs på länsstyrel- sen. Kommun och andra officiella organ har därmed möjlighet att till länsstyrelsen framställa önskemål om officialinitiativ.

2.4 Skogsstyrelsen: Villkorenför bildande. Beredningens förslag beträffan- de majoritetskrav vid bildande av jaktvårdsområde är med hänsyn till betänkandets huvudsyfte väl avvägt. (5 5).

2.5 Statens naturvårdsverk: Villkoren för bildande. Den koppling mellan kränkning av enskild rätt (11 & jaktlagen) och fastighetsägare med ideella betänkligheter (41 & jaktstadgan) som finns i gällande bestämmelser för- svinner i föreslagen ny lag. Det förhållande att huvudsakliga regler för avlysning av jakt tas in som en passus i områdets stadgar är enligt verkets förmenande helt otillfredsställande och kan förväntas leda till svårigheter att samla tillräcklig majoritet för bildande av jaktvårdsområde. Det antyder närmare att sådan avlysning ej är fråga om enskild rätt utan en fråga för jaktstämmas avgörande. — — — För fastighet som förvärvats för naturvårdsändamål kan det ofta dröja flera år innan förordnande enligt NVL meddelas. Det är därvid nödvändigt att möjlighet föreligger att om behov av vetenskapliga eller andra skäl föreligger kunna undanta sådan fastighet från jakt. Verket har inte något att erinra mot den modifiering av opinionsvillkoret som skett. Dock anser verket att undantaget som får ske när särskilda skäl föreligger är något vagt utformat samt motiverat och föreslår att detta görs avhängigt anvisningar eller kopplas till ett Officialinitiativ (se även 13 å).

Förfarandet. 13 å — — — Officialinitiativ tillämpas regelmässigt restrik- tivt och sparsamt. Exempel på fall där det kan tänkas utnyttjat är när en

• Sida 62
•  Original

Prop. 1979/80: 180 62

ansökan uteblir p.g.a. bristande kunskap. rädsla för personliga insatser och kostnader eller att jakten och faunavården genom alltför komplicerade förhållanden sedan länge förlorat sitt värde och nyttan ter sig avlägsen. l sådana fall kan jaktvårdsområde med framgång bildas genom ett official- initiativ. Förutom kommun bör även länsstyrelse ges dylik initiativ- rätt. — — -—

14.5. — —- — Punkten ] bör — _ — utformas så att förslaget avserområdet mar/terar på karta samt de fastigheter och fastighetsdelar det består av. — — — Beträffande förteckning över medlemmar enligt punkt 3 kan sådan bli mycket betungande att upprätta och eventuella brister på formella grunder äventyra ett genomförande. Dock kan det vara av stort värde för delägarna att veta hur många och vilka personer som kan förväntas bli medlemmar med stöd av 22 5. En rätt att deltaga och yttra sig vid eventuell förrättning rörande områdesbildning torde eljest kunna bevakas genom delägaren eller indirekt genom att efter anmälan av delägare förteckna kända presumtiva medlemmar. — — —

15 .5. Normalt torde vara att länsstyrelsen först prövar om omrädesbild- ning kan ske på basis av ansökningshandlingarna eller efter viss komplette- ring av dessa och därefter tar ställning till frågan om förordnande av förrättningsman. De båda styckena bör därför innehållsmässigt byta plats.

2.6 Domänverket: Villkoret: för bildande. Domänverket har inget att erinra mot att majoritetskravet vid bildande av jaktvårdsområde sänks i enlighet med beredningens förslag. Tillsammans med föreslagen avveckling av det obligatoriska förrättningsförfarande. som nu tillämpas. torde sänkt majori- tetskrav medföra en förenkling som påskyndar och främjar jaktvårdsom- rådesbildning.

2.7 Hovrätten för övre Norrland: Villkor för bildande. Den föreslagna lagstiftningen innehåller en rad bestämmelser. som syftar till att åstadkom- ma en rimlig avvägning mellan enskilda intressen och allmänna jaktvårds- intressen. Av 5 5 framgår t. ex. att en tredjedel av berörda fastighetsägare kan tvingas in ijaktvårdsområdet mot sin vilja. Den föreslagna bestämmel- sen i 45 2 p kan knappast anses vara i samklang med dessa tankegångar. Över huvud taget är innebörden av den föreslagna bestämmelsen om att enskild rätt inte får kränkas oklar och inte heller ger beredningens övervä- ganden någon ledning för tolkningen. Syftet med motsvarande bestämmel- se i nu gällande lagstiftning — 11 5 jaktlagen — uppges bl.a. ha varit att förhindra att stadgarna för området skulle komma att kränka enskild rätt (jfr Bouveng. Jakträtt och viltvård. 1956. s. 45 ff). Också stadgarna kan emellertid såväl enligt nu gällande lag som enligt lagförslaget komma att innehålla bestämmelser. som medför att enskilda intressen får vika för åstadkommande av en lämplig jaktutövning och tillfredsställande viltvård. Enligt hovrättens mening borde 4.5 2 p ge uttryck för tanken att stadgarna för området inte får strida mot lagen om jaktvärdsomräden eller annan författning samt att inte heller i övrigt tillkomsten av området får otillbörli- gen kränka enskild rätt. Möjligen kunde det vara tillfyllest att - med slopande av 4.5 2 p — intaga en bestämmelse i 24.5 lagförslaget motsvaran- de 305 andra stycket lagen (1976: 997) om vattenförbund att stadgarna inte får innehålla föreskrift som strider mot den nu ifrågavarande lagen eller annan författning.

2.8 Kammarrätten i Sundsvall: Villkoret: för bildande. 1 likhet med bered- ningen anser kammarrätten att opinionsvillkoret även i fortsättningen bör

• Sida 63
•  Original

Prop. 1979/80: 180 _. ' 63

innefatta ett precist angivet majoritetskrav och att majoritetsberäkningen bör ske på samma sätt oberoende av hur bildandefrågan handläggs. Kam— marrätten saknar anledning till crinr'an mot det föreslagna majoritetsvill— koret eftersom detta allmänt synes ha ansetts tillräckligt för att möjliggöra praktiskt samarbete ijaktvårdsområdets form. — — —

Förfarandet. Beredningen har föreslagit att reglerna om bildande av jaktvårdsområde skall utformas så att sammanträde inför av länsstyrelsen förordnad förrättningsman skulle bli betydligt vanligare förekommande inslag i förfarandet än vad jaktmarksutredningen tänkt sig i sitt förslag. Vad beredningen anför i denna del (5 96) vill kammarrätten biträda. När det gäller att åstadkomma en samverkan mellan ett ofta stort antal fastig— hetsägare. bland vilka viljorna och meningarna kan vara vitt spridda be- träffande både väsentliga och mindre väsentliga frågor. bör ett förrätt- ningsförfarande vara överlägset ett skriftligt förfarande. Vad angår förfa- randet i övrigt förefaller beredningens motivering (s 99) till att fastighets- ägarnas beslut på sammanträde, vederbörligen protokollfört av förrätt- ningsmannen. skulle ersättas av ett utlåtande av förrättningsmannen gans- ka dunkel. Beredningen talar för övrigt (5 100) om fastighetsägarnas beslut och det förhåller sig ju också så att förrättningsmannens utlåtande i det absolut övervägande antalet fall inte skulle innebära något annat än en registrering av utfallet av omröstningen. Emellertid vill kammarrätten inte motsätta sig den föreslagna förändringen främst med hänsyn till att den innebär en anpassning till vad som nu gäller beträffande förfarandet vid bildande av fiskevårdsområden. Beredningen har vidare föreslagit att i de fall då länsstyrelsen väljer att fatta beslut om bildande av jaktvårdsområde utan föregående förrättning något påminnelseförfarande före beslutet inte skall förekomma. Kammarrätten ifrågasätter lämpligheten av denna ord- ning. Med hänsyn till att länsstyrelsen kan komma att fatta beslut utan förrättning i vissa fall då fullständig enighet inte råder mellan delägarna måste ett förfarande, genom vilket delägarna bereds tillfälle inkomma med sina erinringar, fylla en viktig funktion. Delägarna kan på så sätt få tillfälle att framföra sina synpunkter redan hos länsstyrelsen vilket i sin tur kan motverka onödiga överklaganden. Exempelvis kan föreskrivas att länssty- relsen har att bereda delägarna tillfälle att inkomma med erinringar mot det inkomna förslaget om det inte framstår som onödigt, vilket torde vara fallet vid fullständig enighet mellan delägarna.

17 &. Vad beredningen anfört (s. 1261 om att en ofullständighet i ansökan, som medfört att någon nyttjanderättshavare inte blivit kallad till förrätt- ningen. inte bör betraktas som hinder mot handläggningen synes ända- målsenligt. Föreskrifterna om kallelse och delgivning bör i konsekvens härmed avse alla ägare till mark. som enligt förslaget skall ingå i området. samt i övrigt alla som kan bli medlemmar och som är kända.

Formuleringen ”tid och plats där ansökningshandlingarna finns tillgäng- liga" bör omarbetas. Det bör föreskrivas att ansökningshandlingarna skall hållas tillgängliga på plats och under tid. som förrättningsmannen bestäm- mer. och att meddelande om vad som sålunda gäller skall intas i kallelsen.

2.9 Stiftsnämnden i Göteborg: Villkoren för bildande. Det av utredningen föreslagna preciserade majoritetskravet synes i sak riktigt. De föreslagna gränserna ger klar favör till ägare av mindre fastigheter. som bör ha mest att vinna på en samverkan. medan jaktbara. men måttligt stora fastigheter löper avgjord risk att komma på mellanhand. Förfarandet. Bildande av jaktvårdsområde föreslås kunna ske efter an-

• Sida 64
•  Original

Prop. 1979/80: 180 64

sökan av fastighetsägare eller kommun. Något starkare motiv för kom- muner att ingripa i dessa frågor torde inte finnas. och möjligheten bör därför utgå i andra fall än då kommunen själv är fastighetsägare. Risken att bestämmelsen motverkar huvudsyftet att åstadkomma en frivillig samver— kan mellan fastighetsägare är uppenbar. då den här drag av hot om myn- dighetsingripande.

Slopandet av förrättningstvånget ger goda möjligheter till billig och okomplicerad handläggning av enklare fall. vilket måste hälsas med till- fredsställelse. En utveckling av förslaget till att gälla annan parallell lag- stiftning bör undersökas.

2.10 Länsstyrelsen i Uppsala län: Villkoren för bildande. Den mest kontro- versiella frågan i betänkandet torde vara den i förhållande till nuvarande lagstiftning — men i överensstämmelse med jaktmarksutredningens förslag —- föreslagna sänkningen av majoritetskravet vid bildande av jaktvårdsom- råde. Som framhållits i länsstyrelsens ovannämnda yttrande den 18 decem- ber 1975 bör jaktvårdsområdes tillkomst och bestånd i största möjliga utsträckning bygga på frivillig samverkan. Ett visst tvång mot markägarna torde dock vara ofrånkomligt om man vill möjliggöra bildande av jakt- vårdsområden i önskvärd omfattning. Enligt länsstyrelsens mening får de av beredningen föreslagna majoritetskraven anses väl avvägda. — — — Förfarandet. Vid förrättning för bildande av jaktvårdsområde bör det enligt länsstyrelsens uppfattning åligga förrättningsmannen att aktivt med- verka till att jaktvärdsomrädet blirjuridisk person. Såvitt länsstyrelsen kan bedöma bör reglerna om föreningsförvaltning i lagen om samfällighetsför- eningar vara ägnade att ge den erforderliga regleringen. Härigenom kan jaktvårdsområde också enkelt tas in i det redan etablerade samfällighets- föreningsregistret hos länsstyrelsen.

2.11 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Villkoren för bildande. — — — För- slaget om sänkning av majoritetskravet från 3/4 till 2/3 av antalet delägare och från 3/4 av arealen till 1/2 har utförligt motiverats ijaktmarksutred- ningens betänkande "Jaktmarker" och godtas av länsstyrelsen. Mot bak- grund av de erfarenheter som finns från bestående jaktvärdsomräden och som redovisas i betänkandet bedömer länsstyrelsen den av beredningen föreslagna majoriteten tillräcklig.

2.12 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Villkoren för bildande. Vi anser be- redningens förslag om en allmän regel som innebär att en aktuell områdes- bildning inte bör tillåtas om den försvårar framtida områdesbildning bättre än en obligatorisk plan över indelning av länet i jaktvärdsomräden. Regeln torde dock medföra att länsstyrelsen på ett överskådligt sätt måste ha överblick över bildade jaktvärdsomräden. Härför vore lämpligt om bildade jaktvärdsomräden redovisades på den ajourförda fastighetskartan. Ett så- dant system skulle också underlätta för jaktvärdsomrädet att, såsom före- slagits, följa förändringar i fastighetsindelningen inom jaktvärdsomrädet. Erfarenhetsmässigt anser vi att en sänkning av majoritetstalen inte bör inge några betänkligheter. Med hänsyn härtill samt motiven som redovi- sats för ökad områdesbildning anser vi att de föreslagna opinionsvillkoren bör genomföras. Förfarandet. Beredningen har föreslagit att länsstyrelsen bör få möjlig- het att antingen ta upp frågan om bildande av jaktvårdsområde till omedel- bar prövning eller förordna förrättningsman för aktuellt ändamål. Vi anser

• Sida 65
•  Original

Prop. l979/80:180 '.. . 65

en sådan bestämmelse välmotiverad och kan härvid nämna att i flera fall har vid nybildning av jaktvårdsområde endast en markägare motsatt sig bildandet. varför den kostsamma och tidsödande förrättningsproceduren måst tillgripas innan jaktvärdsomrädet kommit till stånd. En sådan till synes onödig omgång kan förhindras om länsstyrelsen tillerkännes nämnda valmöjlighet.

— — — I sitt yttrande över jaktmarksutredningens betänkande anförde länsstyrelsen att det från effektivitetssynpunkt vorc fördelaktigt om fas- tighetsutredning ombesörjdes av eller godkändes av fastighetsbildnings- myndigheten. Med hänsyn till de brister som förelegat vid ny- och om- bildning av jaktvärdsomräden i de fall fastighetsutredning inte utförts av lantmäteriteknisk personal är vi inte beredda att frångå vårt ställningsta- gande i denna fråga. Till grund för upprättandet av dclägarförteckningen måste enligt vår mening ligga den ajourförda ekonomiska kartan samt inskrivningsmyndighetens uppgifter om ägareförhållandena. Uppgifterna som kan erhållas från länsstyrelsens dataenhet bör i första hand ses som ett komplement till inskrivningsmyndighetens register men torde även vara vägledande vid avgörandet av frågan om en viss fastighet klassas som jordbruksfastighet eller annan fastighet. Det bör dock påpekas att i icke koordinatregistrerade län torde användningen av dataenhetens register vara av mindre värde eftersom någon urskiljning av fastigheter inom ett tilltänkt område inte kan ske såvida inte området omfattar en hel försam- ling. Det torde därför i många fall vara enklare att direkt hämta uppgifterna från fastighetstaxeringslängderna.

Om inte en föreskrift meddelas att delägarförteckningen skall vara upp- rättad eller granskad av lantmäteriteknisk personal kommer detta arbete att åvila länsstyrelsen vid handläggningen av ärendet om bildandet av jaktvärdsomrädet. Vi är dock medvetna om att kravet på av lantmäteritek- nisk personal upprättad eller granskad delägarförteckning borde kunna frångås om det tilltänkta jaktvärdsomrädet skall bestå av endast ett fåtal fastigheter. Vi vill därför föreslå att ansökan om bildande av jaktvårdsom- råde skall. såvida länsstyrelsen inte bestämmer annat. vara åtföljd av delägarförteckning som uppgjorts eller granskats av lantmäteriteknisk per- sonal.

2.13 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Förfarandet. Liksom Skånska Jä- garsällskapet ifrågasätter länsstyrelsen nödvändigheten av att till ansökan om bildande av jaktvårdsområde behöva foga förteckning över samtliga personer som kan få bli medlemmar i området. Bland annat kan det ibland råda viss oklarhet beträffande jaktarrenden. Vidare bör kallelseförfarandet i fråga om förrättningssammanträde tydligt framgå av lagtexten. Formule- ringen av 175 i förslaget till ny lag innebär att delgivningslagen här skall tillämpas. Emellertid torde det i praktiken bli svårt att avgöra om man skall kunna använda s.k. kungörelsedelgivning enligt delgivningslagen i stället för personlig delgivning. Hänvisningen till sistnämnda lag bör lämpligen ersättas med ett klart angivande vilka krav på underrättelse om samman- träde som skall ställas. Härvid bör som minimum gälla att annonsering i Onspressen måste ske i god tid före sammanträdet.

2.14 Länsstyrelsen i Hallands län: Förfarandet. Enligt förslaget skall an- sökningshandlingarna bl. a. innehålla en arrendatorförteckning. Denna fö- reskrift synes onödig med hänsyn till att endast markägare föreslås få bestämmanderätt i fråga om områdesbildning. Föreskriften bör enligt läns- styrelsens mening därför kunna utgå.

• Sida 66
•  Original

Prop. 1979/80: 180 66

I samband med genomförandet av delreformen bör även övervägas föreskrifter om registreringsförfarande och aktförvaring i likhet med vad som gäller beträffande fiskevårdsområden.

2.15 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Villkor:-'n för bildan- de. — — — ] betänkandet (sid l06) framhålls att utöver vanliga fastigheter bör även samfälligheter kunna ingå i jaktvårdsområde. Länsstyrelsen till- styrker detta. eftersom mossar och myrar. som kan vara stora och viltrika. ofta ägs av flera fastigheter gemensamt. De problem som är förknippade med att låta samfälligheter. som nästan aldrig står under särskild förvalt- ning. ingå ijaktvårdsområden har dock inte berörts av utredningen. Frågor om delägande. kallelse. rösträtt m. rn. beträffande samfälligheter bör där- för utredas närmare. Därvid är 4 & jaktlagen av intresse. — — — De föreslagna ändringarna i majoritetskravet tillstyrkes då därige- nom en samordnad jaktutövning och andra åtgärder som främjar viltvården kan underlättas. Eftersom förutsättningarna för ett väl fungerande samar- bete inom jaktvärdsomräden torde vara mindre ju lägre majoritetstal som området bildas med anser länsstyrelsen dock att det under lagstiftningsar- betet klan bör påpekas att jaktvärdsomräden i första hand bör bildas genom helt frivilliga överenskommelser.

Förfarandet. — — — Även om beredningen inte föreslår att det skall vara villkor för bildande av jaktvårdsområde att det sker i enlighet med uppgjor- da planer. ställs ökade krav på planmässighet dåjaktvårdsområden bildas. Det måste därför betraktas som en brist att förslaget inte innehåller be- stämmelser om att jaktvärdsomrädet. sedan beslut därom fattats. skall redovisas på karta. exempelvis den ajourförda fastighetskartan (ekonomis- ka kartan). Detta bl.a. med hänsyn till att området skall ha en sådan

avgränsning att det inte kan antas försvåra framtida områdesbildning för angränsande marker.

2.16 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Villkoren för bildande. Enligt länssty- relsens mening kan —- — — den föreslagna undantagsregeln från majoritets- kravet leda till visst godtycke och minska utsikterna till positivt samarbete mellan fastighetsägarna. Länsstyrelsen avstyrker därför den föreslagna undantagsregeln. Förfarandet. Erfarenheten visar att delägarförteckning och kartmaterial i ärenden om bildande av jaktvärdsomräden ofta är behäftade med felaktig- heter. Det är därför av stor vikt att delägarförteckning och karta upprättas av fastighetssakkunnig. 14 & bör kompletteras i detta hänseende.

2.17 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Villkoren för bildande. ] länsstyrel- sens yttrande över jaktmarksutredningens förslag tillstyrktes förslaget om att upprätta en plan för länens indelning ijaktvårdsområden vilken dock inte borde vara bindande. Länsstyrelsen vidhåller att en sådan plan skulle vara av värde, dels som ledning vid bildande av jaktvärdsomräden. dels troligen utgöra ett incitament till omrädesbildning. Beredningen har föreslagit att även fortsättningsvis skall ställas krav på viss bestämd majoritet bland delägarna för bildande av jaktvårdsområde. Även om förslaget skiljer sig från sättet att reglera samma fråga i liknande lagstiftning. ansluter sig länsstyrelsen till beredningens förslag. Den före- slagna majoritetsregeln utesluter ett moment av subjektiv värdering och torde uppfattas som mera tillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt. Förfarandet. Länsstyrelsen vill understryka vikten av att en korrekt

• Sida 67
•  Original

Prop. 1979/80: 180 67

förteckning över fastigheterna inom ett planeratjaktvårdsområde tas fram som underlag för arbetet med omrädesbildningen. I många fall. särskilt när det gäller mindre områden. kan bildande av jaktvärdsomräden ske efter frivillig överenskommelse. Det innebär fördelar ur bl.a. kostnadssynpunkt och bättre möjligheter att uppnå ett gott samarbete inom området. Detta enkla och i många fall lämpliga förfarande förutsätter. mot bakgrund av länsstyrelsens erfarenheter, att fastighetsförteckning och karta tas fram under medverkan av lantmäterisakkunnig personal. Länsstyrelsen anser frågan vara av sådan vikt att föreskrift om detta borde ingå i författnings- text.

Förekomsten av samfälligheter och av dödsbon ägda fastigheter kan innebära svårigheter vid områdesbildning och tillämpningsproblem vid områdes förvaltning. Betr. delgivning med och rätt att företräda sädana subjekt torde dock inte vara motiverat med särregler i detta sammanhang. Länsstyrelsen anser det däremot påkallat att i vart fall i motivuttalande lämna vägledning för behandlingen av samfälligheter vid röstning m. m.

2.18 Länsstyrelsen i Värmlands län: Villkoren för bildande. ] likhet med beredningen anser länsstyrelsen det mest lämpligt att bildande av ett jaktvårdsområde görs beroende av att ett precist angivet majoritetskrav är uppfyllt. De föreslagna majoritetstalen är härvidlag väl avvägda. Den möjlighet förslaget ger att bilda jaktvårdsområde även om de an- givna majoritetstalen inte är uppfyllda om särskilda skäl föreligger bör tillämpas restriktivt. Förfarandet. Enligt punkt 3 skall ansökningshandlingarna innehålla för- teckning över de personer som enligt 3 5 andra stycket får bli medlemmar i området. Av specialmotiveringen till förslaget i denna del framgår att kraven bör kunna ställas lägre beträffande denna förteckning än när det gäller delägarförteckningen. Länsstyrelsen. som delar den uppfattning som beredningen sålunda gett uttryck för. anser att författningstexten bör an- passas efter detta förhållande.

2.19 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Villkoren för bildande. Länsstyrelsen är i likhet med beredningen inte beredd att ställa villkor att bildande av jaktvärdsomräden skall ske enligt upprättade planer. Om detta villkor hade ställts föreligger risk att det hämmat intresset för att bilda områden. Strä- van bör främst vara att få en positiv samverkan mellan delägarna inom ett område samt att finna en avgränsning som är naturlig inte bara för det aktuella området utan även också för framtida områden på anslutande marker. Länsstyrelsen tillstyrker beredningens förslag om ett i förhållande till vad som f.n. gäller sänkt majoritetskrav. Förfarandet. Från rättssäkerhetssynpunkt m.m. måste det anses som angeläget att de fastighetsrättsliga frågorna blir tillräckligt genomarbetade i samband med utom annat bildandet av området. Det är härvid av största vikt att den av länsstyrelsen förordnade förrättningsmannen besitter till- räckliga kunskaper i fastighetsrätt. Härigenom garanteras kvaliteten i de handlingar som ligger till grund för förrättningen och som senare länssty- relsen har att grunda sitt beslut på. Speciellt viktigt blir detta när länssty- relsen fattar beslut utan föregående förrättning. Kravet bör här vara att nödvändig fastighetsutredning för områdesbildningen verkställs av person med tillfyllest insikt i fastighetsrättsliga frågor. Detta kompetenskrav bör enligt länsstyrelsens mening tas in i den föreslagna lagen. om förslaget i

• Sida 68
•  Original

Prop. 1979/80: 180 68

denna del accepteras. Det av utredningen framförda förslaget till datama- skinell framtagning av fastighetsförtcckningar kan i dagsläget aldrig ersätta den nödvändiga fastighetsutredning som måste ske av expertis.

Länsstyrelsen ifrågasätter emellertid om någon större fördel erhålles genom den ökade möjligheten att undvara förrättning. Erfarenhetsmässigt har kunnat konstateras vid handläggningen av förrättningar för bildande av jaktvärdsomräden att fastighetsägare som varit cmot bildandet i regel inte haft samma möjlighet som ja-sägarna att på ett tidigt'stadium informera sig om planerna för omrädesbildningen. Förrättningssammanträdet är många gånger det första tillfället som dessa erhåller en djupare kunskap om förslaget till jaktvärdsomräde. Dessutom har förrättningssammanträdct även en betydelsefull informativ uppgift för samtliga berörda fastighetsäga- re. Länsstyrelsen förordar därför i första hand att gällande bestämmelser i denna del bibehålls.

2.20 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Villkoren för bildande. l länsstyrel- sens yttrande överjaktmarksutredningens betänkande SOU 1974: 80 ansåg länsstyrelsen det vara angeläget att få till stånd en indelning av mark av jaktlig betydelse i ändamålsenliga och tillräckligt stora enheter som med- gav att en meningsfylld jakt- och viltvård kunde bedrivas på enheterna. Bakgrunden för länsstyrelsens uppfattning var den äganderättsstruktur som råder inom vissa delar av länet. Genom landsbygdens avfolkning kommer markägare antingen de ensamma äger en fastighet eller är dödsbo— delägare att tjärmas från den direkta kontakten med jakt- och viltvård. Farhågor att gå miste om den personliga ägande- och bestämmanderätten över marken kan då verka hämmande på viljan att medverka till bildande av jaktvärdsomräden på en avlägsen fäderneort. Mot bakgrund härav är beredningens förslag om sänkt majoritetskrav vid bildande av jaktvårds- områden ett viktigt steg i strävandena att komma till rätta med den ägo- splittring som nu är rådande. Länsstyrelsen tillstyrker därför de föreslagna majoritetskraven.

I-"örj'arandet. -— — — Att ansöka om bildande av ett jaktvårdsområde kommer därför att kräva ett betydande mått av arbete från fastighetsägar- nas sida. Det torde inte så sällan komma att medföra svårigheter på grund av oenighet inom området. bristande administrativ rutin m.m. för fastig- hetsägarna att åstadkomma godtagbara ansökningar. Länsstyrelsen vill därför ifrågasätta om inte en möjlighet bör ges i lagen att få en förrättnings- man förordnad att handlägga frågan om bildande av jaktvårdsområde utan att samtidigt behöva inge de föreslagna ansökningshandlingarna.

— — — Enligt de nuvarande reglerna ska förrättningsmannen visa att kallelse har avsänts till berörda personeri rekommenderat brev. Därutöver ska annonsering ske i ortspressen. Länsstyrelsen har inte upplevt att någon rättsförlust eller nackdel i övrigt uppkommit genom de nuvarande kallelsereglerna. Länsstyrelsen föreslår därför att de nuvarande kallelse- reglerna behålles.

2.21 Riksåklagaren: Villkoret: för bildande. [ lagstiftning angående andra samfälligheter — anläggningslagen (1973: ll49) Och lagen (l976: 997) om vattenförbund —— har i stället för ett preciserat majoritetskrav föreskrivits ett opinionsvillkor, varvid bildningen inte får ske om sakägarna mera allmänt motsätter sig åtgärden. Fiskevattensutredningen har även föresla- git ett allmänt opinionsvillkor i sitt förslag till lag om fiskevårdsområden. Det kan ifrågasättas om beredningen i sitt förslag anfört bärande skäl för

• Sida 69
•  Original

Prop. 1979/80: 180 69

att i detta avseende särskilja bildandet av jaktvärdsomräden från bildandet av andra likartade samfälligheter. Jakträtten är emellertid en integrerande del av äganderätten till fast egendom. Sambandet mellan äganderätt och jakträtt har en stark historisk förankring. Det har därför fallit sig naturligt att ställa höga majoritetskrav för bildande av jaktvärdsomräden. På grund härav kan jag biträda beredningens förslag att i stället för att införa ett allmänt opinionsvillkor sänka majoritetskravet till det nu föreslagna för att underlätta bildandet av jaktvärdsomräden. Det torde emellertid kunna förutsättas att en framtida lagstiftning på området kommer att utformas i enlighet med de principer som gäller för bildandet av tidigare berörda samfälligheter.

2.22 Statskontoret: Villkoret: för bildande. 4 5 punkt l bör lyda: . . . områ- det med hänsyn till det allmänna naturvårdsintresset är varaktigt lämpat för sitt ändamål. Motivering: Att jaktvårdsintresset bör vara inordnat i det allmänna naturvårdsintresset bör klart framgå på en framträdande plats i lagtexten. Statskontoret Vill i detta sammanhang erinra om jaktmarksutredningens uttalande (SOU l974: 80 sid 65): "Vården av viltstammarna är i grunden en för alla medborgare gemensam naturvårdsuppgift som skall vara samord- nad med övrig naturvård. Jakten skall så långt möjligt formas till ett verksamt medel i vården av viltstammarna och inordnas i den allmänna naturvården." Förfarandet. 18 & 2:a stycket bör lyda: Råder osäkerhet om avgräns- ningen av viss mark som skall ingå i området. skall marken ha den avgräns- ning som förrättningsmannen bestämmer sedan de närvarande har fått yttra sig i frågan. Motivering: Det är inte bara själva arealen av området som är av bety- delse utan hela avgränsningslinjen mellan en del av en fastighet som t. ex. är bevuxen med skog (och skall ingå ijaktvårdsområdet) och en del av fastigheten som t.ex. är bebyggd (och inte skall ingå i detta område"). Så snart avgränsningslinjen är beslutad. är arealen inte en bedömningssak utan ett faktum. Arealen bör inte bestämmas efter ett antal personers skattning. utan den bör. med för ändamålet avpassad noggrannhet. mätas på karta.

2.23 Svenska jägareförbundet: Villkoret; för bildande. 5 .5. Svenska jägare- förbundet tillstyrker sänkningen av majoritetskraven och finner att de majoritetskrav som föreslagits kommer att innebära en ökad jaktvårdsom- rådesbildning. vilket som ovan anförts är önskvärt ur alla synvinklar. Vad avser undantagsbestämmelsen i sista meningen. innebärande att jaktvårdsområde. om särskilda skäl föreligger, får bildas även om de föreslagna majoritetskraven inte är helt uppfyllda. finnerjägareförbundet denna äventyrlig. Av motiveringen framgår emellertid att bestämmelsen skall tillämpas endast i verkliga undantagsfall och endast om vissa särskilt angivna omständigheter föreligger. Bildande av jaktvårdsområde utan att de föreslagna majoritetskraven är uppfyllda skulle således vara mycket sällan förekommande. Svenska jägareförbundet finner dock mot bakgrund av — dels att majoritetskraven sänkts, dels den osäkerhet som det kan komma att innebära med en bestämmelse om att majoritetskraven i vis.—a fall kan ytterligare underskridas. dels det fåtal fall där detta kan bli aktuel t och meningsfullt, dels de problem som lätt torde kunna uppstå inom d: jaktvårdsområden som fastställts med mycket liten majoritet — att sist.t meningen i 5 & bör utgå.

• Sida 70
•  Original

Prop. 1979/80: 180 70

7 5. Skrivningen "En fastighet som — — —" är enligtjägareförbundets mening olycklig. då det ofta torde vara fråga om flera fastigheter som tillsammans utgör en sådan enhet att den "lämpligen kan utgöra ett särskilt område förjakt och viltvård". Svenska jägareförbundet föreslår därför att uttrycket "En fastighet” bytes mot ”Mark".

Förfarandet. [4.5 1. Enligt jägareförbundets mening bör anges vilken typ av karta som skall ingå i ansökningshandlingarna. I tämligen många fall har man vid ansökningar om bildande av jaktvärdsomräde på vanliga topografiska kartor ungefärligen sökt lägga in jaktvårdsområdets gränser. vilket inte är tillfredsställande. Uttrycket "samt karta över området" bör därför bytas mot "samt ekonomisk eller annan karta. som visar fastighets- gränserna. med jaktvårdsområdets yttergränser inlagda".

Då värdet även av en ajourförd förteckning över jakträttsarrendatorer inom ett planerat jaktvårdsområde enligt Svenska jägareförbundets me- ning starkt kan ifrågasättas — jfr förbundets synpunkter vad beträffar 17 .5 — finnerjägareförbundet att 14 ä 3 bör utgå.

17 5. Svenska jägareförbundet finner — — — för sin del att endast mark-

ägarna inom det tilltänkta jaktvärdsomrädet bör kallas till förrättningssam- manträde. — — —

23 5. Svenska jägareförbundet finner -— — -— att bestämmelsen i 23 å andra stycket bör utformas så att det klart framgår att anmälan om jakt- vårdsområdets styrelses sammansättning i initialskedet skall göras till läns- styrelsen men att det därefter åligger länsjaktvårdsföreningen att ajour- hålla förteckning över styrelserna i länetsjaktvårdsområden.

2.24 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Villkoren för bildande. ] lagför- slaget (4 5 2.) anges bl. a. som villkor för att område skall få bildas att enskild rätt inte kränks. Detta är en central punkt i bolagens förhållande till jaktvärdsomrädet som samverkansform. En förutsättning för bolagens po- sitiva medverkan i bildande och administration av jvo är att viltvården och jaktutövningen kan förenas med markägarens markanvändning i övrigt — främst ett rationellt skogsbruk. Jakten skall därvid betraktas som en eko- nomisk faktor att sammanvägas med markinnehavets övriga värden. Om enskild rätt uppfattas som inskränkt i dessa avseenden föreligger en uppenbar risk att bolag och andra markägare med innehav. som med hänsyn till omfattning och övriga förutsättningar kan utgöra egna jakten- heter. föredrar att förvalta dessa utanför jaktvårdsområdes ram. Därmed kan inom stora delar av landet bildning resp. ombildning av jvo avsevärt komma att motverkas. SISU delar beredningens uppfattning att i jämförelse med en mera allmän utformning av opinionsvillkor talar övervägande skäl för ett precist angivet majoritetskrav vid områdesbildning. Vi kan också acceptera det föreslagna majoritetskravet: 2/3 av fastighetsägarna företrädande samman- lagt minst hälften av områdets areal. Om särskilda skäl föreligger får. enligt beredningen, området bildas även om dessa majoritetskrav inte är helt uppfyllda. Urkopplingen kan ifråga- sättas men SISU accepterar förslaget med hänvisning till den restriktiva tillämpning som beredningen förutsätter i specialmotiveringen. Förfarandet. 13 5. Ansökan om bildande avjvo skall enligt förslaget få göras även av en kommun. Denna rätt tillkommer självfallet kommunen som markägare inom ett tilltänkt omräde. Enligt vår uppfattning har till- räckliga skäl cj anförts för kommunens rätt att även i annat fall kunna uppträda som sökande.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1979/80:18t) " . . 71

14 _5. [ mom. 3. föreslås att ansökningshandlingarna skall innehålla för- teckning över de personer som enligt 3 å andra stycket får bli medlemmar i området. Med hänsyn till arbetet att få fram en sådan förteckning och till svårigheten att hålla denna äjour vill vi ifrågasätta behovet av bestämmel- sen.

17 &. 1 andra stycket föreslås att kallelse till sammanträde avseende områdesbildning skall delges den som kan bli medlem i området. Enligt SlSUs uppfattning är i detta skede av områdesbildningen i första hand markägarna berörda. varför kallelsen bör kunna begränsas till denna katc- gori av blivande medlemmar.

2.25 Sveriges Iänsjaktvårdskonsulenters förening: Villkoren för bildande. S 5. Erfarenheten talar för att ett sänkt majoritetskrav kan reducera arbets- insatserna vid jvo-bildning betydligt utan att ett framtida gott samarbete inom ett nybildatjaktvårdsområde riskeras. Samma ändringsförslag fram- fördes av jaktmarksutredningen och mottogs övervägande positivt. 7 &. 1 den nya skrivningen har man bytt ut ordet "jaktvårdsområde" mot "särskilt område förjakt och viltvård". men enligt kommentaren (sid. 123) är det inte fråga om någon ändring "i sak". Detta klarläggande är viktigt, då man utan en sådan definition ofta lär komma i tvistemål om hur stora de markområden skall vara, som inte skall kunna "tvingas in" i ett jvo. Texten: "lämpligen kan fungera i likhet med ett jaktvårdsområde" är klarare än "särskilt område osv.". Förfarandet. 14 5. Här bör i p. l föreskrivas att den ekonomiska kartan (svart-vita utgivningen) skall ligga till grund för områdesangivningen. Krav på "arrendatorförteckning" enl. p. 3 kan innebära ett besvärande merarbete i de fall antalet delägare är stort och alla skall tillfrågas om ev. arrendatorer. Sådana uppgifter har aldrig behövts tidigare och torde vara onödiga. Förfrågningar kan väcka intresse för spekulationsupplåtelser. Endast de arrendatorer som "kan bli medlemmar" skall beredas tillfälle närvara vid förrättning (17 å). Sådana personer borde i allmänhet stå i så pass gott "förhållande" till resp. upplåtare. att man kan uppdra åt denne att kalla sin arrendator. 15 5. De båda styckena bör byta plats innehållsmässigt sett. 17 &. (Sid. 125.) Nyheten med ordinär delgivning med kallelse i "ett vanligt brev" är värdefull och bör kunna spara stora belopp. som eljest belastar jaktvårdsfonden. 21 &. Mycket praktiskt och lämpligt att länsstyrelsen i sitt beslut om bildande av jvo även fastställer stadgarna. Vi förutsätter. att "anmälan om styrelsens sammansättning" gäller själva starten förjvo—arbetet och avser länsstyrelsensjvo-register. Ett krav om kontinuerliga kompletteringar av adressuppgifter är inte realistisk. Erforderliga matrikeluppgifter finns hos respektive länsjaktvårdsförening.

2.26 Länsstyrelsen i Kalmar län: Villkoren för bildande. i likhet med be- redningen anser länsstyrelsen — — — att den majoritet som önskar samar- beta ijakt- eller viltvårdsfrågor måste vara på visst sätt kvalificerad. Mot förslaget att sänka majoritetskravet till två tredjedelar av fastighetsägarnas antal och att dessa sammanlagt skall äga minst hälften av områdets areal. måste dock länsstyrelsen anmäla viss tveksamhet. Om en alltför stor del av medlemmarna "tvångsrekryteras" är det lätt hänt att samarbetet inom området försvåras. Om emellertid förslaget i någon män kan bidraga till ett ökat bildande avjaktvårdsområden. vill länsstyrelsen dock ej motsätta sig förslaget på denna punkt.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1979/80: 180 72

FörRIra/zder. Förslaget till kallelseförfarande till förrättningssamman- träde får anses tillfredsställande utformat. Någon egentlig fastighetslängd föreslås dock ej. vilket får anses vara en brist. Höga krav kommer att ställas på förrättningsmannens omdöme. då han enligt förslaget vid sam- manträdet i vissa fall får bestämma vilken areal en fastighet skall ”anses ha" (18 å andra stycket). Någon form av utredning i frågan om ingående fastighetsareal erfordras enligt länsstyrelsens mening. Med den utformning förslaget har fått på denna punkt vill länsstyrelsen ifrågasätta. om inte förrättningsmannen. som ju enligt beredningens förslag anförtrotts sagda uppgift. skulle få befogenhet att förklara jaktvärdsomrädet bildat — under vissa omständigheter. Länsstyrelsens roll skulle då bli att förordna förrätt- ningsman. registrerajaktvårdsområde och pröva besvär över förrättnings- mannens bcslut samt vissa administrativa uppgifter (t. ex. utbetalning av medel för kostnaderna för förrättningen). Här kan jämförelse ske med 1939 års lag om enskilda vägar och förfarandet vid bildande av vägförening. Länsstyrelsens roll som nu är både fastställande och granskande. registre- rande och besvärsprövande samt administrativ skulle på detta sätt i viss mån renodlas.

2.27 Länsstyrelsen i Gotlands län: Villkoren för bildande. Länsstyrelsen har vidare uppfattningen att den majoritet om 2/3 av fastighetsägarna som vill bilda jaktvårdsområde bör äga större andel av arealen än som föresla- gits som lägsta gräns. lämpligen 2/3. för att en klar opinion för bildandet skall vara säkerställd och att det ej skall riskeras att intressena hos ett fåtal ägare av förhållandevis stora marker får komma att stå åt sidan.

— — — Överlantmätaren i länet har bl.a. påpekat att en särskild regel för samfälld mark bör införas. Länsstyrelsen delar uppfattningen att en lagre- gel angående samfälld mark ingående ijaktvårdsområde kan vara erforder- lig.

Överlantmätaren: — — — Vid bildandet av jaktvärdsomräden torde det enligt den nya lagen lika väl som enligt nuvarande bestämmelser bli prak- tiskt taget omöjligt att få full formell täckning för alla berörda frågor utan att en orimlig arbetsinsats göres. Detta gäller bl.a. den vanligen stora mängden marksamfälligheter med olika delägarkretsar. För dessa samfäl- ligheter kvarstär huvudregeln i 4 & jaktlagen orubbad. De kan alltså i princip inte tas in ijaktvårdsområde utan att delägarkretsen är utredd och vederbörliga beslut träffade av samfällighetsdelägarna — varav en del kan ha sin enskilda mark utanför jaktvärdsomrädet. Av praktiska skäl borde man försöka få fram någon regel med ungefärligen följande innebörd: "Samfälld mark. Ligger inom jaktvårdsområdets gränser samfälld mark. som vid lantmäteriförrättning avsatts för gemensamt behov. ingår sådan mark ijaktvårdsområdet. därest ej länsstyrelsen av särskilda skäl förord- nar annorlunda. Delägare i sådan samfällighet har alltid rätt att närvara vid sammanträden. som rör jaktvårdsområdets angelägenheter. men är icke i egenskap av delägare i samfällighet också delägare ijaktvårdsområdet. Då beslut skall träffas efter omröstning på grundval av delägares arealinnehav inom jaktvårdsområde. skall andel i samfällighet ej medräknas. om ej jaktvårdsområdets delägare vid sammanträde enhälligt beslutat annorlun- da."

Förfarandet. — — — Länsstyrelsens möjligheter att besluta om bildande av jaktvårdsområde utan föregående förrättningssammanträde bör in- skränkas till de fall då samtliga fastighetsägare är helt överens om att området bör bildas. Ett sammanträde kan förväntas klarlägga förutsätt-

• Sida 73
•  Original

Prop. 1979/80: 180 . f 73

ningar för och konsekvenser av bildandet. vilket av rättssäkerhetsskäl torde vara högst väsentligt för både fastighetsägare och länsstyrelse i de fall då full enighet mellan fastighetsägarna ej råder.

2.28 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Förfarandet. Enligt förslag till lag om fiskevårdsområden, som redovisats i betänkandet "Fiska på fritid" (SOU l978:75), skall sådant område alltid bildas genom att länsstyrelsen skall utse förrättningsman och meddela direktiv till denne oberoende av om det klart framgår att det föreligger tillräcklig majoritet för bildandet av områ- det. Det vore därför lämpligt att även jaktvärdsomräden alltid bildades genom förrättning. Inom ramen för ett förrättningsinstitut gives goda möj- ligheter att verkställa erforderliga utredningar. tillhandahålla sakkunskap samt att förhandlingsvägen lösa eventuella motsättningar mellan sak- ägarna. Det bästa resultatet torde uppnås genom ett frivilligt deltagande. Vidare förefaller det osannolikt att handlingar i ärendet rörande jaktvårds- områden är kompletta. till exempel åtföljs av fullständiga markägarförteck- ningar och kartor. då de inkommer till länsstyrelsen. Det ankommer då på länsstyrelsen att kontrollera och komplettera handlingarna vilket medför mycket arbete. Länsstyrelsen skulle få satsa en hel del av sina redan knappa resurser. Det måste därför vara en fördel om länsstyrelsen inte behövde ta allt för stor del i det grundläggande arbetet med bildandet av jaktvårdsområden. Då områdesbildningen är utan konflikter blir också förrättningen enkel och därmed föga tids- och kostnadskrävande.

2.29 Länsstyrelsen i Örebro län: Villkoren för bildande. — — — Beredning- en föreslår däremot inte som villkor för bildande av jaktvårdsområde att detta skall ske i enlighet med upprättade planer. Trots detta föreslår beredningen i 4 & i dess lagförslag att ettjaktvårdsområde får bildas endast om ”framtida områdesbildningar inte kan antas bli försvårade". Det är svårt att förstå hur denna bestämmelse skall kunna iakttagas, om länssty- relsen inte har tillgång till en plan. Enligt länsstyrelsens mening är det önskvärt att en sådan plan upprättas. Det är vidare önskvärt med närmare anvisningar öm hur detta bör gå till. Länsstyrelsen anser också. att be- stämmelsen ijaktmarksutredningens förslag är klarare och förordar därför denna. Förfarandet. — — -— Enligt länsstyrelsens mening borde beredningen starkare ha betonat vikten av fastighetsutredning. Det hade också varit önskvärt att författningstexten och motivuttalandena bättre klarlagt hur önskemålet om en tillförlitlig fastighetsutredning bör tillgodoses. [ fråga om kartan bör det anges att endast fastighetskartan. dvs. den beträffande fastighetsindelningen ajourförda ekonomiska kartan, bör godtagas. Det är inte minst viktigt med hänsyn till framtida förhållanden. Eftersom ett jaktvårdsområde är ett visst område på marken. förändras dess omfattning inte av ändringar i fastighetsindelningen i annan mån än som följer av 35— 37 5.5 i beredningens förslag till lag om jaktvårdsområden. Med hänsyn till att ändringar av nämnt slag är vanligt förekommande, blir den ursprungliga fastighetsförteckningen ofta snart inaktuell. Eftersom ett jaktvårdsområde föreslås i princip bestå utan tidsbegränsningar. kan förhållandena med tiden bli mycket förändrade. Om det inte finns en tillförlitlig karta från början, torde det med tiden bli ogörligt att administrera jaktvärdsomrädet. I fråga om förfarandet vid bildandet av jaktvårdsområde vore det enligt länsstyrelsens mening lämpligt att det sker på ett likartat sätt som bildan- det av fiskevårdsområde. En samordning bör därför ske mellan lagstift- ningen om jaktvärdsomräden och om fiskevårdsområden.

• Sida 74
•  Original

Prop. 1979/80: [80 74

Enligt förslaget skall länsstyrelsen kunna besluta om bildande av jakt- värdsomräden även om inte alla fastighetsägare är eniga. Detta är en nyhet i förhållande till det nu gällande. I betänkandet (sid. 100) anföres bl.a. följande: "Däremot bör något påminnelseförfarande inte vara nödvändigt i de fall länsstyrelsen väljer att fatta beslut om bildande utan föregående förrättning. Länsstyrelsen får ju då förutsättas ha gjort den bedömningen att ansökningshandlingarna utgör ett tillräckligt beslutsunderlag". Det an- förda är missvisande. Även om frågan inte regleras i lagen om jaktvårds- områden. medför bestämmelsen i 15 å förvaltningslagen att länsstyrelsen inte kan besluta om ”tvångsanslutning” utan att fastighetsägaren beretts tillfälle att yttra sig i ärendet.

Enligt 14 & skall ansökan b1.a. innehålla förteckning över de personer som får bli medlemmar i området. Enligt 17å skall förrättningsmannen kalla den som kan bli medlem. Det är oklart varför förteckningen inte endast behöver ange fastighetsägarna och varför inte bara dessa skall kallas. Endast fastighetsägarna kan besluta om bildande avjaktvårdsområ- de.

Enligt 20 5 första stycket skall utlåtandet och övriga handlingar hållas tillgängliga för granskning. Syftet härmed framgår inte av första stycket men av andra stycket framgår indirekt att erinringar skall få ges in under granskningstiden. Detta bör dock uttryckas klart redan i första stycket i likhet med vad som för närvarande är fallet i 40 ä 3 mom. jaktstadgan.

Enligt 21 5 skall i länsstyrelsens beslut om bildande avjaktvårdsområdet stadgarna för området fastställas. Det framgår dock inte av lagtexten. om stadgarna skall ingå i förrättningsmannens utlåtande. Det framgår inte heller hur länsstyrelsen skall förfara om stadgarna inte anses kunna fast- ställas i föreliggande skick.

2.30 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Förfarandet. Jakt- och viltvårds- beredningens förslag grundar sig på jaktmarksutredningens förslag och avviker från vad länsstyrelsen i sitt yttrande framhöll endast såtillvida att beredningen inte anser det nödvändigt att i lagstiftningen ge särskilda regler för hur förberedelsearbetet skall bedrivas. Länsstyrelsen hade i sitt yttrande framhållit vikten av att det av lagstiftningen klart framgick vilka fastigheter som skulle ingå i jaktvärdsomrädet och vilka som var delägare i området. Länsstyrelsen vidhåller uppfattningen att föreskrifter i detta av- seende bör införas i lagen.

2.31 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Villkoren för bildande. — — — Läns- styrelsen anser i likhet med beredningen att minst två tredjedelar av fastighetsägarna skall biträda förslag om bildandet men menar att dessa även skall äga minst två tredjedelar av områdets areal. Något avsteg från denna regel bör inte förekomma.

2.32 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Villkoren för bildande. Enligt förslaget får jaktvårdsområde bildas även om majoritetskraven inte är helt uppfyllda i de fall särskilda skäl föreligger. På grund av de svåra gränsdrag- nings- och tolkningsproblem som kommer att uppstå för länsstyrelsen och svårigheter med den praktiska förvaltningen som kan uppstå om en majori- tet är emotjaktvårdsområdesbildningen är det tveksamt om en undantags- regel skall införas. Förfarandet. Beredningen har inte ansett det vara nödvändigt att i lagstiftningen ge särskilda regler för hur förberedelsearbetet skall bedrivas.

• Sida 75
•  Original

Prop. 1979/80:180 75

Länsstyrelsen anser dock — i likhet med vad som föreslogs i det tidigare yttrandet — att stora fördelar skulle vinnas med en föreskrift om att delägarförteckning och karta skall upprättas av fastighetskunnig person eller myndighet. Därigenom skulle den formella granskningen av ansök- ningshandlingarna kunna förenklas liksom behovet av komplettering av ingivna handlingar skulle minska.

Vid förrättning skall omröstning företas angående förslaget till bildande av jaktvårdsområde. För tydlighetens skull bör detta framgå av lagtexten.

2.33 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Villkoret: för bildande. Områdes- bildningen förutsätter självfallet ett planeringstänkande. Framtida bildan- de av jaktvärdsomräden får inte motverkas. inte heller organiserandet av den reglerade älgjakten. Jaktmarksutredningen framförde för sin del för- slag om en sorts länsplanering för jaktmarkerna. Denna plan avsågs ligga till grund för indelningen ijaktvårdsområden. I sitt remissvar den gången anförde länsstyrelsen. "Som en målsättning kan förslaget i och för sig godtas. Möjligheterna att förverkliga planen är emellertid beroende av bl.a. de administrativa re- surser man i fortsättningen kan påräkna. Sannolikt får man tills vidare räkna med ett visst mått av improvisation. En plan av översiktlig karaktär. som i huvudsak följer kommungränserna, torde vara vad som för den närmaste framtiden kan krävas. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang även erinra om att älgjakten — 50ij är det väsentligaste inslaget i debatten om jakten — redan l976 går in i ett prov med förändrad lagstiftning. innebärande en mera allmän övergång till reglerad jakt. Detta påverkar jaktregleringen överhuvudtaget och kommer framför allt att få ett stort inflytande på hurjakten organiseras på det lokala planet. Av intresse i nu förevarande sammanhang är speciellt indelningen i älgjaktsområden. Den indelningen bör få betydelse för jaktvårdsområdes— problematiken och man bör nu inte binda sig för något mera specificerat system förrän den reglerade älgjakten gett svar på de praktiska frågor som

. den kommer att medföra".

Citatet skrevs i inledningsskedet av systemet med reglerad älgjakt. som nu prövas under ytterligare tre är. Länsstyrelsens erfarenheter hittills talar närmast för att en mera fullständig samordning av jakten kommer att bli gällande ordning, när den definitiva lagstiftningen tagits. Försiktigheten bjuder emellertid att man ändå avvaktar detta skede innan man överväger en organisatorisk förändring i form av ett sorts plankrav som grund för indelningar ijaktvårdsområden.

—— — — Länsstyrelsen anförde i sitt förra yttrande: "Utredningen föreslår minst två tredjedelar av hela antalet delägare. som också skall företräda mer än hälften av hela områdets areal. Det är en påtaglig sänkning av nu gällande regler och strider emot den i varje fall tidigare hävdade grundtan- ken. att en klan övervägande majoritet måste vara positiv till frågan om bildande av ett jaktvårdsområde. Arbetet för en ändamålsenlig jaktvärd blir svårare att utföraju flera de negativt inställda delägarna är. Påståendet i betänkandet att många fastighetsägare. som inte biträtt beslutet att bilda jaktvårdsområde, senare ångrar sig och blir positiva till jaktlig samverkan är enligt länsstyrelsens uppfattning tveksamt underbyggt och kan knappast tas som argument för att sänka majoritetsreglerna. Det Finns också en obenägenhet att förlänga giltighetstiden, som visar att många fastighets- ägare också ändrar sig i motsatt riktning."

• Sida 76
•  Original

Prop. 1979/80: 180 76

Länsstyrelsen anser fortfarande att tillräckliga skäl inte föreligger att ändra på omröstningsregeln. Det harju visat sig. i varje fall inom vårt län. att man lyckats nå ett högt antal områdesbildningar med den majoritetsre- gel som sedan länge gällt. — — —-

Förfarandet. Vid okomplicerade fall av områdesbildningar känns för- rättningen ibland onödig. utgången är given. Ett enklare förfarande bör då vara möjligt och beredningen har också gett anvisning härpå. Länsstyrel- sen har för sin del intet att erinra mot att länsstyrelsen i sådana situationer får. såsom föreslagits. ta ställning direkt på handlingarna.

En annan rationaliseringsidé framförs i överlantmätarmyndighetens ytt- rande. Förrättning skulle efter mönster av fastighetsbildning vara själv- ständig och kunna leda till ett beslut som efter lagakrafttiden endast be- hövde registreras hos länsstyrelsen. Endast vid överklagad förrättning skulle länsstyrelsen pröva ärendet. Förfarandet innebär en radikal föränd- ring av proceduren och förutsätter att förrättningen mera noga regleras. — Länsstyrelsen kan inte säkert bedöma konsekvenserna av en sådan om- läggning av beslutsansvaret. Sannolikt förutsätter det att fastighetsbild- ningsmyndigheten tar över förrättningarna. Mot en sådan lösning talar länsstyrelsens erfarenhet av det nuvarande systemet. För närvarande för- ordnas i flertalet fall särskild förrättningsman (länsstyrelseanställd jurist) och ärendena handläggs både snabbt och till jämförelsevis låga kostnader.

Till saken hör då också att ansökningar och det förberedande arbete som föregår förrättningarna numera är av högre kvalitet. Den viktiga fastighets- förteckningen är sålunda regelmässigt upprättad på lantmäterimyndighe- ten. Detta bör för övrigt inskrivas som ett krav i [4 5 1 pkt. i den föreslagna lagen (alt. i anvisningar). Förslaget om datamaskinell förteckning av fas- tigheterna synes inte acceptabelt enligt vad överlantmätarmyndigheten anfört. Något som fortfarande kan göras bättre är dokumentationen av det förberedelsearbete som redovisas med ansökan till länsstyrelsen. Även detta krav bör inarbetas i den ovannämnda paragrafen eller i anvisningar till denna.

2.34 Sveriges lantbruksuniversitet: Villkoren för bildande. Det i nya för- slaget 5 5 upptagna förändrade majoritetskravet är däremot mera tvek- samt. Beredningen tar själv upp problemet (sid. 93—94) där det är fråga om obligatorisk indelning av landets jaktmark i jaktvårdsområden. Man slutar med att konstatera att en obligatorisk områdesbildning i många fall skulle leda till allvarliga motsättningar. Sådana motsättningar kan också uppstå med ett sänkt majoritetskrav.

2.35 Lanbrukarnas riksförbund: Villkoren för bildande. Lantbrukarnas riksförbund anser att ett sänkt majoritetskrav kan underlätta samfällig- hetsbildning men att det samtidigt kan motverka att man erhåller en positiv intressegemenskap inom jaktvärdsomrädet. Förbundet vill emellertid till- styrka ett sänkt majoritetskrav vid förrättning så att jaktvårdsområde får bildas om minst 2/3 av fastighetsägarna godkänner detta och att denna majoritet äger minst 2/3 av ingående areal. Förbundet avstyrker alltså beredningens förslag om att den ingående marken bör vara minst hälften av ingående areal. Förbundet kan även acceptera att majoritetskravet knytes endast till de fastighetsägare som är närvarande vid förrättning under förutsättning av att förrättningsmannen ålägges en ordentlig informationsskyldighet till samtliga intressenter om den tillämnade områdesbildningen och att alla

• Sida 77
•  Original

Prop. 1979/80:180 .- _ 77

upplyses om gällande röstningsregler. Lantbrukarnas riksförbund ansluter sig till beredningens uppfattning att alla fastigheter eller fastighetsdelar som har betydelse förjaktutövningen eller viltvården skall kunna ingå i ett jaktområde. Förbundet anser ej att fastighetens taxeringsnatur skall vara vägledande i alltför hög grad.

Förfarandet. Lantbrukarnas riksförbund anser att liksom hittills för- rättning alltid skall hållas då samtycke från samtliga berörda markägare ej föreligger.

Förbundet anser även att de meningsyttringar som tillkännages vid förrättningssammanträdet bör vara avgörande. Tidigare avlåtna skriftliga förklaringar skall således ej behandlas vid förrättningssammanträde.

Utredningen önskar ge förrättningsmannen en starkare ställning genom att en förrättning efter omröstning bör avslutas genom att förrättningsman- nen skall avge ett utlåtande. Den slutgiltiga prövningen av frågan om jaktvårdsområdets bildande skall företas av länsstyrelsen. LRF tillstyrker den föreslagna ändringen.

— — — Lantbrukarnas riksförbund avstyrker att kommuner ges rätt att initiera en områdesbildning. Ofta är kommunerna redan markägare där friluftslivet har sådan betydelse det här kan vara frågan om. En dylik initiativrätt kan även motverka intressebildning hos berörda markägare.

2.36 Statens lantmäteriverk: Förfarandet. — — — En av lantmäteriets uppgifter är att medverka till förbättringar av fastighetsstrukturen. främst genom fastighetsreglering. En annan uppgift är att medverka till att åstad- komma behövlig fastighetssamverkan bl.a. i form av gemensamma väg- företag samt fiskevårdsområden och jaktvårdsområden. ] bebyggelseom- råden uppkommer samverkansfrågor avseende skilda slag av anläggningar. Lantmäteriet har alltså erfarenhet av samverkansfrågor i olika samman- hang.

Lagstiftning om samverkan i fråga om någon viss befogenhet. t. ex. jakt eller fiske. bör utformas så att man å ena sidan i tillräcklig mån beaktar de speciella förutsättningarna och behoven inom den aktuella sektorn men å andra sidan tar till vara de möjligheter som finns att bygga upp samver- kanslagstiftningen efter ett enhetligt mönster. Flera skäl talar för enhet- lighet och likformighct i möjligaste mån. Överblick och orientering i regel- systemet underlättas för sakägarna, myndigheterna och medborgarna. En- hetliga regler får en bättre förankring. Förutsättningarna för att utforma en rationell och ändamålsenlig organisation för tillämpningen ökar.

Bestyren med samverkansbesluten och kontakterna med sakägarna i samband därmed bör — — — förläggas till ett genomförandeorgan, inrättat för sådana uppgifter. Det är inte ändamålsenligt att lägga dessa i stor utsträckning praktiska och rutinberoende göromål på länsstyrelsen. Den genomförandeinstans som bör komma i fråga är fastighetsbildningsmyn- digheterna. som därvid bör samarbeta med t.ex. fiskevårdsorganisationcn ochjaktvårdssakkunniga. vilket kan ske såväl samrådsvis som på basis av sådana bestämmelser om biträde av sakkunniga som finns i FBL och AL och som bör tas in också i lagstiftningen om fiskevårdsområden och jaktvårdsområden. — — —

Den lösning som föreslås för jaktvårdsområdena är inte ändamålsenlig. eftersom den lägger för mycket detaljbestyr på länsstyrelsen. Det som där kallas förrättning är egentligen bara en beredning i sammanträdesform.

• Sida 78
•  Original

Prop. 1979/80: 180 78

2.37 Länsstyrelsen i Stockholms län: Fi'irjitrandet. Den föreslagna lagen kommer i många avseenden att likna lagen ( l960: 130) om fiskevårdsområ- den (LOFO). För LOFO har i betänkandet SOU 1978: 75 "Fiska på fritid" föreslagits en del ändringar bl.a. i sättet för hur område skall bildas. Förrättningsmannen meddelar beslut (19 5) om bildande och fastställer grundregler för området. Beslutet vinner sedan laga kraft om inte besvär anförs. Det kan ifrågasättas om inte ett sådant förfaringssätt skulle kunna tillämpas även beträffandejaktvårdsområden. Som jämförelse kan nämnas förrättning för bildande av vägförening och samfällighetsförening och för- rättning enligt anläggningslagen. Enligt 23 lå skall styrelses sammansättning anmälas till länsstyrelsen. Bestämmelsen bör kompletteras med ett åläggande för länsstyrelserna att föra register över jaktvårdsområdena. Jaktvårdsområdenas anmälnings- skyldighet beträffande styrelsens sammansättning föreligger fortlöpande av 23 få att döma. Kravet på anmälan enligt 9 å synes dock böra inskränkas till att gälla första gången ett jaktvårdsområde börjar fungera.

2.38 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Villkoren för bildande. Beredningens förslag innebär att en viss majoritet skall uppnås för att jaktvårdsområde "skall få bildas. Uppnås ej sådan majoritet får jaktvårdsområde bildas endast om särskilda skäl föreligger. Den angivna metoden kan i tillämp- ningen leda till en formell hantering, som inte är i överensstämmelse med förslagets anda. Det bör därför övervägas om inte opinionsvillkoret bör få en mjukare utformning efter förebild i fastighetsbildningslagen och anlägg- ningslagen. Förfarandet. Beredningens förslag avser inte ett renodlat förrättnings- förfarande. Det har inte byggts upp efter modell av det moderna förrätt- ningsförfarande som finns i anläggningslagen utan bygger i stort på de principer. som finns i 3 kap. lagen om enskilda vägar. Beredningen har inte närmare redovisat motiven för att man inte valt den moderna förrättnings- formen. Detta är en brist i utredningen. Frågan bör ytterligare belysas innan den föreslagna modellen antas.

2.39 Länsstyrelsen i Blekinge län: Villkoren för bildande. Av skäl som anförts ovan får det anses vara ett samhällsintresse att antalet jaktvårds- områden ökar. Enligt länsstyrelsens uppfattning är emellertid det önskade samarbetet mellan delägare samt mellan dem och övriga medlemmar i hög grad beroende av att det upplevs som frivilligt. Ju fler som har anslutits mot sin vilja desto sämre kommer sannolikt jakt- och viltvårdssamarbetet att fungera och ettjaktvårdsområde där samarbetet går dåligt kan inte vara något att sträva efter. I sitt yttrande överjaktmarksutredningens betänkan- de Jaktmarker ansåg länsstyrelsen att nuvarande regler om kvalificerad majoritet (tre fjärdedelar av antalet berörda fastighetsägare företrädande lika stor del av områdets areal) borde gälla även i fortsättningen för bildande av jaktvårdsområde. Med hänsyn till vad nyss anförts vidhåller länsstyrelsen denna åsikt.

Förfarandet. Förslaget ger — — — möjlighet att avstå från den omfat- tande omgång en förrättning innebär när en sådan inte bedöms kunna påverka beslutet i fråga om bildandet och även ur andra synpunkter är obehövlig. Uppenbarligen måste länsstyrelsens prövning härvidlag utföras med största omsorg. Den enskildes krav på rättssäkerhet tillgodoses enligt länsstyrelsens mening genom att fastighetsägare som har vägande skäl på begäran bör få bildandefrågan hänskjuten till prövning vid förrättning. På grund av vad som anförts tillstyrker länsstyrelsen förslaget i denna del.

• Sida 79
•  Original

Prop. 1979/80: 180 _ , . 79

Länsstyrelsen tillstyrker förslaget att kommun. även om den inte är markägare. skall få rätt att ta initiativ till områdesbildning. Det förutsätts att kommunerna kommer att använda sig av denna rätt främst i tätortsnära marker där de kommunala intressena är särskilt starka.

Vad gäller kraven på förrättningsman vill länsstyrelsen understryka att det med hänsyn till uppgiftens art som regel är lämpligast att han eller hon är lantmätare eller annars har särskilda fastighetsrättsliga kunskaper.

2.40 Jägarnas Riksförbund-Landsbygdens Jägare: Villkoren/'är bildande. Förbundet finner väl fungerande jaktvårdsområden mycket värdefulla för jakten och viltvården. Det får anses vara ett allmänt önskemål att fler sådana områden kan tillskapas. För att ett område skall fungera bra fordras att det stora flertalet delägare - om möjligt samtliga —- har en positiv inställning till området och dess verksamhet. Det är därför mycket viktigt att minsta möjliga tvång används vid bildande av jaktvårdsområden. Visst tvång kan dock stundom befinnas nödvändigt för att kunna uppnå bildande av område där detta är särskilt önskvärt. Anledning härtill kan bl.a. vara stor ägosplittring. De möjligheter till tvångsförfarande som föreligger med nu gällande författning. anser förbun- det täcka ifrågavarande behov. Med anledning härav avstyrker förbundet beredningens förslag i den del som gäller sänkning av majoritetstalet, från nuvarande tre fjärdedelar. till två tredjedels majoritet. Beredningen före- slår vidare att länsstyrelse. efter subjektiv bedömning. skall kunna frångå det fastställda majoritetstalet ”om särskilda skäl föreligger". Av såväl praktiska som rättssäkerhetsskäl är det helt orimligt att först i författningen fastställa ett fixerat majoritetstal - och sedan lämna fritt fram att frångå detsamma. Förbundet avstyrker på det bestämdaste detta undantag från fastställt majoritetstal. Förbundet tillstyrker beredningens förslag i den delen som gäller. att de som biträder bildande av jaktvårdsområde skall äga minst hälften av områ— dets areal.

Förbundet finner det vara ett analogt rättvisekrav att samma rätt som tillkommer stora markägare att vägra anslutning till jaktvårdsområde, jäm— väl bör tillkomma markägare som slutit sig samman om jakt och viltvård och som eljest fyller motsvarande krav.

Förfarandet. Förbundet ifrågasätter behovet och lämpligheten av att kommun alltid skall ha initiativrätt för bildande av jaktvårdsområde. Det bör vara tillfyllest att kommun har denna rätt i egenskap av markägare.

Beredningen föreslår vidare attjaktvårdsområde skall kunna bildas utan att laga förrättning hålles, detta oaktat samtliga sakägare ej gett sitt sam- tycke därtill. eller till och med motsätter sig omrädesbildningen. Detta är oacceptabelt ur rättssäkerhetssynpunkt. Därjämte undandras delägarna möjligheten att vid förrättningstillfället diskutera och gemensamt överens- komma om förvaltningsregler och stadgar för området. Det sistnämnda har mycket stor betydelse för områdets funktion och sakägarnas inställning till samarbete med jakt och viltvård. Förbundet anser att nuvarande regler skall gälla ifråga om förrättnings hållande i samtliga sådana fall samtliga delägare ej gett sitt samtycke till omrädesbildningen.

3 Verkan av beslut om bildande av jaktvårdsområde

3.1 Hovrätten för övre Norrland: 22 &. l paragrafens tredje stycke hänvisas till 7 kap. 30 ä 2 och 3 st jordabalken. Av detta lagrum framgår bl. a. att

• Sida 80
•  Original

Prop. 1979/80: 180 80

sådan talan som avses i stadgandet skall väckas inom två månader från det fastighetsbildningsbeslutet vann laga kraft. Ordet "fastighetsbildningsbe- slutet" passar inte in på bildandet av ettjaktvårdsområde. För att undvika onödig oklarhet bör därför hänvisningen tilljordabalken utgå och ersättas med en bestämmelse som direkt anger vad som avses.

3.2 Stiftsnämnden i Göteborg: Verkan av länsstyrelsens beslut. Enligt 5 22 framgår att förändringar i nyttjanderättens värde skall kunna regleras enligt 7 kap. 30 & jordabalken. Det är då angeläget att i sista meningen uttrycka möjligheten av förändring både till det bättre och till det sämre. Inte bara nedsättning utan även uppjustering av ersättning kan ju komma ifråga.

3.3 Lantbrukarnas riksförbund: Förbundet noterar att boställshavare. vis- sa åbor och servitutshavare m.fl. ej omfattas av ändrade regler medan jaktarrendatorer och jordbruksarrendatorer kommer att bli bundna av de regler som beslutas förjaktvårdsområde. Arrendatorer kan härvid påkalla ändring av arrendevillkor eller säga upp avtal om förutsättningarna för upplåtelsen rubbats. Fastighetsägare får rätt att säga upp nyttjanderättsav- tal om nyttjanderättens värde ökas genom omrädesbildningen. LRF förutsätter att avtalslagen skall äga tillämpning beträffande nyttjan- derättsavtal varvid oskäliga villkor och därmed åtföljande uppsägningar kan förhindras. Förbundet efterlyser även regler för när och hur nyttjan- derätt skall värderas och vem som prövar tvist om fastighetsägare och nyttjanderättshavare har olika uppfattning om värdet. Förbundet anser att fastighetsdomstolen är lämpligt forum.

3.4 Kammarkollegiet: 22 å andra stycket beredningens lagförslag ansluter sig tilljaktmarksutredningens förslag (SOU l974: 80 s. 24 och 109). Såsom beredningen själv framhållit (betänkandet s. 66) har flera remissinstanser vänt sig mot förslaget. Kollegiet vidhåller sin kritik mot den föreslagna regeln — som avses skola gälla oavsett tiden för upplåtelsen (jfr 3 5 andra stycket lagförslaget) och upplåtelsens omfattning. Kollegiet förordar att förslaget överarbetas under beaktande av de kritiska synpunkter som framförts.

3.5 Statens naturvårdsverk: Verket påpekade i anledning av jaktmarksut- redningens förslag olägenheterna bl. a. av att ej kunna reglerajakttrycket. Många gånger görs inom jaktvärdsomräden jakten efter älg till gemensam angelägenhet medan jakten efter övrigt vilt får ske inom hela eller del av området utan beaktande av fastighetsgränserna. Beredningen påtalar även inledningsvis i sina överväganden (sid. 90) de påtagliga fördelar områdes- bildning härvidlag innebär för ägare av små fastigheter. Beredningen har beaktat verkets synpunkter vad som gäller nytillkommande innehavare av jakträttsupplåtelser där vissa krav på minimiareal bör kunna ställas (se sid llö—ll7). Dock kvarstår olägenheterna för de som innehar eller. och framför allt. de som före områdesbildning lyckas försäkra sig om ett kontrakt om jakträttsupplåtelse för minst ett år. Problemen är väl kända bl.a. vad gäller små fastigheter med andel i samfälligheter därjakten gjorts till gemensam angelägenhet och för skärgårdslotter med tillhörande sjöfå- geljakt. Främst har då bekymren med spekulation och köpeskillingar be- lysts. Verket anser att en successiv anpassning till kraven på viss minimiareal

• Sida 81
•  Original

Prop. 1979/80:180 _. 31

bör ske. Verket anser vidare att den spekulativa aspekten så långt möjligt bör undanröjas. Eventuellt kan dessa önskemål tillgodoses genom att 22 å andra stycket begränsas till att avse personer med jakt(utövnings)rätt vid denna lags ikraftträdande.

3.6 Svenskajägareförbundet: 22 å andra stycket. Stadgandet innebär bl. a. att personer. som före det ettjaktvårdsområde fastställts. arrenderatjakt- rätt inom jaktvärdsomrädet inte skall vara underkastade de krav på jakt- områdcts minimiareal m. m. som kan komma att gälla för nytillkommande jakträttsarrendatorer efter det området fastställts. Svenska jägareförbundet finner att ett sådant system innebär en avse- värd risk för att mångajakträttskontrakt kommer att tecknas för obetydliga arealer inom jaktvärdsomräden under bildande. Detta kan bl.a. på sikt komma att innebära avsevärda olägenheter för delägarna i området liksom för jakten och viltvården. Särskilt besvärande kommer det troligen att bli inom de norra delarna av landet där varje medlem i området i regel har rätt att utöva all slags jakt inom hela jaktvärdsomrädet. Bestämmelserna an- gående tillämpningen av minimiareal för godkännande av jakträttsupplå- telser är restriktiva. Vidare gäller attjakträtt även på smärre arealer kan ha varit upplåten långt innan bildandet av jaktvärdsomrädet blivit aktuellt och dessa jakträttsarrendatorer bör erhålla möjlighet såväl att fortsätta sin jaktutövning inom jaktvårdsområdets ram som att bli medlemmar i detta. Mot bakgrund härav föreslår Svenska jägareförbundet att för tidigare jakträttsarrendatorer. som inte arrenderar erforderlig areal för att erhålla jakträttsbevis. i de fall minimiareal för arrenderade marker fastlagts i stadgarna. tillämpas en treårig övergångstid från och med den dag jakt- värdsomrädet fastställs. Under denna övergångstid skall tidigare jakträtts- arrendatorer ha rätt till den jakt som skulle tillkommit markägaren. Varje sådan jakträttsarrendator har dock att under övergångstiden söka erhålla jaktarrendekontrakt på ytterligare mark inom jaktvärdsomrädet så att den av honom inom jaktvärdsomrädet arrenderade marken vid treårsperiodens slut uppgår till den i stadgarna stipulerade minimiarealen.

3.7 Skogsindustriernas samarbetsutskott: 22 å. Paragrafens föreslagna ly- delse torde innebära att arrenden. som ingåtts före områdets bildande. inte är underkastade samma restriktioner vad gäller minimiareal som gäller för medlemmar i övrigt. inkl. nytillkommande arrendatorer. Vi befarar att detta kan leda till en osund spekulation i småarrcnden med stor olägenhet för medlemmarna i övrigt. särskilt i Norrland där jakträttsbevis ofta gäller för jakt inom hela området. Mot detta står att ifrågavarande upplåtelser många gånger är gamla och väl hävdade samt önskemålet att sådana arrendatorer ej skall utestängas från fortsatt rätt till jakt i och med att marken ifråga tillförs ett jaktvårdsområde. SISU kan i detta fall ansluta sig till den kompromiss. som vi erfarit har framlagts av Svenska jägareförbundet. Denna innebär att för jakträttsar— rendatorer. som inte arrenderar erforderlig areal för att erhålla jakträttsbe— vis, i det fall minimiareal för arrenderade marker fastlagts i stadgarna. tillämpas en treårig övergångstid. Under denna tid skall han inom ramen för sitt avtal med markägaren ha rätt till den jakt som skulle tillkommit denne. Arrendatorn har dock att under övergångstiden söka erhålla kon— trakt på ytterligare mark inom området. så att den av honom arrenderade marken vid treårsperiodens slut uppgår minst till den i stadgarna stipule— rade minimiarealen.

6 Riksdagen [979/80. I .raml. Nr 180

• Sida 82
•  Original

Prop. 1979/80: 180 82

3. 8 Sveriges länsjaktvårdskonsulenters förening. zs. Att minimiarealen inte skulle få tillämpas på arrendeavtal. som tecknats jöre länsstyrelsens beslut om bildande av område. är mycket betänkligt. En sådan bestämmel- se kommer att omöjliggöra mångajvo-bildningar.

En tänkbar lösning kan vara att införa en kortare övergångstid. under vilken vederbörande arrendator beredes möjlighet att komplettera sitt arrende med ytterligare mark så att minimiarealen uppnås.

En annan uppläggning för att stimulera tilljvo-bildning trots ifrågavaran— de bestämmelse. kan vara en föreskrift om att den arrendator som inte disponerar minimiarealen "får jaga endast på den mark som han arrende- rar". En sådan regel skulle dock även i fortsättningen innebära stora problem. inte minst beträffande älgjakten.

Man har all anledning observera risken för spekulationsupplåtelser.

4 Upplösning och ombildning av jaktvårdsområde

4.l Statens naturvårdsverk: Verket anser det riktigt att fastigheter som under beståndstiden ändras så att de mister sin jaktliga betydelse automa- tiskt utesluts. l synnerhet gäller detta då betåndstiden enligt förslaget ej är tidsbegränsad. Verket anser även att de fastighetstyper som anges är de som normalt saknar jaktlig betydelse. En automatisk uteslutning av dessa föranleder förhållandevis få undantag. Dock kan ofta lång tid förflyta från bildandetidpunkten till överlåtelse och nyttjandet för ändamålet. Då bil- dandetidpunkten är en ren formalitet kan det även vara svårt för medlem- marna att hålla sig ajour med jaktvårdsområdets omfattning och för styrel- sen att avstyra en icke önskvärd omedelbar uteslutning. Istället för ett aktivt handlande enligt gällande bestämmelser vad gäller uteslutning inne- bär förslaget. med viss begränsning av antalet fall agerande dels enligt 36 &. dels enligt 37 5 samt en ständig oro för brott mot lagen om rätt till jakt.

Verket finner det svårt att avgöra om fördelarna med förslaget överväger nackdelarna. Ävenledes finner verket det svart att hitta en annan lämpliga- re tidpunkt för en automatisk uteslutning. Mycket talar för exploaterings- tidpunkten även om vissa problem kan uppstå med nya delägare efter förvärv av tex fritidstomter.

Verket anser att fråga om uteslutning ej endast bör vara en angelägenhet för områdets styrelse att väcka utan även för markägaren. Detta är av särskilt intresse vid förvärv av fastighet för naturvårds- eller friluftsända- mål samt vid säkerställande av naturvårdsobjekt enligt NVL. Analogt härmed bör såväl styrelse som markägare ges rätt att yttra sig över sådan ansökan.

4.2 Kammarrätten i Sundsvall: För bifall till förslag om upplösning av jaktvårdsområde bör gälla ett majoritetskrav som. liksom när det gäller beslut om bildande av jaktvårdsområde. står i förhållande till hela antalet delägare och hela arealen. Man riskerar eljest att upplösning sker trots att den opinion som en gång fanns för bildande fortfarande består. Villkoret kunde i konsekvens härmed utformas så att för beslut om upplösning skulle krävas att flertalet röstande biträder förslaget och att de utgör minst l/3 av fastighetsägarna och äger sammanlagt minst hälften av områdets areal. Även vid sadan ombildning av jaktvärdsomräden som avses i 32 s 1. 3 och 4 sy nes majoritetskraven böra ställas | relation till hela antalet ägare och arealinnehavet.

• Sida 83
•  Original

Prop. 1979/80: 180 . 83

|

Vad gäller de föreslagna reglerna för anslutning av mark till befintligt jaktvårdsområde och uteslutning av mark från område anser kammarrätten de av beredningen föreslagna opinionskraven och reglerna i övrigt kunna

godtagas. 36 5. I första meningen bör ordet "område" utgå för att undvika dubbel- tydighet. Det bör var tillräckligt att stadga — — — "skall fastigheten anses utesluten urjaktvårdsområdet."

4.3 Länsstyrelsen i Stockholms län: Utredningens förslag i 36 åatt fastighet som bildas inom jaktvårdsområdet för bostads-. industri- eller fritidsända-

mål automatiskt utesluts urjaktvårdsområdct är bra. — — — Det bör dock klaras ut när uteslutningen skall anses ha skett. — -— — Dagen för registre-

ringen av fastighetsbildningen föreslås därför av länsstyrelsen få bli avgö- rande.

Jaktvårdsområde föreslås bestå tills vidare. Länsstyrelsen tillstyrker detta. Inför nuvarande förlängningsstämmor harjaktvårdsområdena ibland fått lägga ner ett intensivt arbete på att följa fastighets- och ägarförändring- ar. — — — Lagförslaget synes i flera avseenden bidra till att minska den administrativa bördan och undanröja oklarheter beträffande till exempel kallelseförfarandet till stämmor. Likväl finns det områden som inte funge- rar bra. Man kan för sådana områden komma till ett läge där den enda lösningen är att upplösa området. I 32 & nämns att styrelsen kan ansöka om upplösning av jaktvärdsomrädet. I ett tillräckligt misskött område finns kanske ingen behörig styrelse. I stället för att förordna förrättningsman enligt 34 5 för att pröva frågan om upplösning vore ett smidigare sätt att. i likhet med vad som gäller enligt 25 & LOFO. länsstyrelsen på framställning av någon delägare förordnar styrelse. Det bör för övrigt klarläggas om länsstyrelsen ex officio kan förordna förrättningsman enligt 34 %$. Om så ej anses vara fallet måste bestämmelserna kompletteras i något avseende så att ett i träda liggande område på något sätt kan likvideras. I sammanhang- et kan förslagsvis 39 & ändras dithän att kostnad för (i princip endast en person) av länsstyrelsen förordnad styrelse betalas med medel ur jakt— vårdsfonden i den mån jaktvårdsområdets egna medel inte förslår.

4.4 Länsstyrelsen i Östergötlands län: I sitt yttrande över jaktmarksutred- ningens betänkande påpekade länsstyrelsen att man för att inte ytterligare försvaga minoritetsskyddet för de delägare som motsätter sigjaktvärdsom- rådet bör föreskriva att upplösning skall ske om minst 1/3 av delägarna i området röstar för det. Ett av de skäl utredningen anförde för sitt förslag om sänkning av majoritetskravet vid bildandet var att möjligheterna att upplösajaktvårdsområde skulle underlättas genom minskning av bestånds- perioderna till fem år. Beredningens förslag innebär att fråga om upplös- ning av jaktvårdsområde får väckas första gången när tio år förflutit sedan området bildades och därefter endast van femte år. Mot bakgrund härav framstår det därför fortfarande önskvärt att föreskriva att upplösning skall ske om exempelvis l/3 av delägarna i området röstar för det.

4.5 Länsstyrelsen i Kalmar län: Förslaget till förenklingar vid förändring av jaktvärdsomräden synes välgrundat. Idag är sådana ändringar förhållande- vis kostnads- och tidskrävande. Samma sak gäller förslaget att jaktvärds- område bildas att gälla tills vidare. Förlängningar av jaktvärdsomräden har hittills ofta krävt alltför mycket arbete och kostnader. Med tillfredsställelse noterar länsstyrelsen vidare att beredningen före-

• Sida 84
•  Original

Prop. 1979/80: 180 84

slår att frågan om områdes upplösning får väckas första gången efter minst tio år. — * —

4.6 Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen anser i likhet med bered- ningen att fastigheter som under beståndstiden bildas för bostads-. indu- stri- och fritidsändamål automatiskt skall vara uteslutna urjaktvårdsområ- det såvida inte länsstyrelsen efter ansökan förklarar att fastigheten skall ingå. Med hänsyn till att det i vissa fall redan vid bildandebeslutet står klart att det kan dröja en relativt lång tid till dess att fastigheten tages i bruk för det avsedda ändamålet bör emellertid möjlighet finnas för länsstyrelsen. att i samband med sådan förklaring ange att fastigheten endast under viss tid skall ingå i området. Härigenom skulle en senare prövning om uteslut- ning kunna undvikas. Föreskriften bör därför kompletteras i nu angivet avseende.

4.7 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Som utredningen föreslagit bör de fastig- heter som bildats inomjaktvårdsområdet för bostads-. industri- och fritids- ändamål automatiskt vara uteslutna urjaktvårdsområdet. såvida inte läns- styrelsen på ansökan av fastighetens ägare eller av jaktvårdsområdets styrelse förklarat att fastigheten skall ingå i området. Enligt sista punkten i 36 5 skall fastighetsägaren ges tillfälle yttra sig i sådant ärende. Föreskrif- ten om skyldighet att lämna fasti hetsägare tillfälle till yttrande torde vara överflödig med hänsyn till best'ånmelserna i 15 & förvaltningslagen. Det bör påpekas att även jaktvårdsområdets styrelse intar partsställning i ärende som anhängiggjorts av fastighetens ägare. varför styrelsen bör höras i sådant ärende.

4.8 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Att slopa nu gällande regler om förläng- ning av jaktvårdsområdes beståndstid är enligt länsstyrelsen en angelägen förenkling. vilken medför inte oväsentlig arbetsbesparing både för jakt- vårdsområdena och länsstyrelsen. Nu gällande regler kan knappast moti- veras med rättssäkerhetsskäl eller på annan grund. Prövning av jaktvårdsområdes bestånd skall enligt beredningens förslag kunna ske vart femte år — sedan en första tioårsperiod förflutit — efter ansökan av jaktvårdsområdets styrelse och jaktstämmans beslut. Detta blir en uppmjukning i förhållande till nu gällande regler med tio år som minsta beståndsperiod. Förändringen kan möjligen motiveras med det sänkta majoritetskravet. Länsstyrelsen ifrågasätter dock om föreslagen regel är tillräckligt motiverad. — — —

4.9 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Enligt beredningens förslag till lag om jaktvårdsområden (36 5) skall om inom ett jaktvårdsområde en fastighet bildas för bostads-, industri- eller fritidsändamål. det område fastigheten omfattar anses uteslutet urjaktvårdsområdet. Vidare föreslås (37 få) att om en fastighet på grund av ändrad användning inte längre bör ingå i jaktvärdsomrädet så får länsstyrelsen på ansökan av områdets styrelse utesluta fastigheten. lnom många av länets jaktvärdsomräden ingår som delägarfastigheter ett stort antal fastigheter, som efter områdets bildande tillkommit genom avstyckning för bostadsändamål. Initiativ till uteslutning av dessa fastighe- ter brukar tas i anslutning till förlängningssammanträde. Det rör sig då ofta om ett avsevärt antal. Ansökan om uteslutning kräver som regel en omfat- tande utredning. De nu föreslagna bestämmelserna synes på grund av sin

• Sida 85
•  Original

Prop. 1979/80: 180 - 85

lydelse ej kunna åberopas för uteslutning i dessa fall. Enligt länsstyrelsens mening bör förslaget kompletteras med bestämmelser som möjliggör ute- slutning även av dessa fastigheter. Detta är särskilt angeläget där bestånds- tiden utlöper strax efter ikraftträdandet av den föreslagna ändringen i jaktlagen.

4.10 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: 36 och 37 5.5. Paragraferna inne- håller bestämmelse om uteslutning från jaktvärdsomrädet av fastigheter som bildas för bostads-. industri- eller fritidsändamål samt fastigheter som på grund av ändrad användning inte längre bör ingå ijaktvårdsområdet. [ likhet med vad som nu gäller ( ll & 2 mom. 2 st. JL) bör det finnas möjlighet att på ett enkelt sätt utesluta fastigheter utan jaktlig betydelse som av förbiseende medtagits i ettjaktvårdsområde.

4.11 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen anser förslagen väl över- vägda och lämpliga.

4.12 Länsstyrelsen i Norrbottens län: För att upplösa ett jaktvårdsområde krävs beslut därom på ordinarie jaktstämma. Åtgärden att upplösa ett jaktvårdsområde torde för berörda fastighetsägare vara lika genomgripan- de som åtgärden att bilda jaktvårdsområdet. Enligt länsstyrelsens uppfatt- ning borde därför samma opinionsvillkor gälla för upplösandet som för bildandet av jaktvärdsomrädet. Länsstyrelsen föreslår därför att i lagen intas en med 5 & analog bestämmelse rörande upplösning av jaktvårdsom- råde.

4.13 Statskontoret: 3555 innehåller bestämmelsen att länsstyrelsen får be- sluta att en fastighet eller en del av en fastighet som inte ingår i ett jaktvårdsområde skall anslutas till ett bestående jaktvårdsområde. Para— grafen stadgar också vilka villkor som skall vara uppfyllda för ett sådant beslut. Enligt statskontorets mening bör det finnas en härmed parallell bestämmelse med motsvarande villkor för det fall att en fastighet eller en del av en fastighet som ingår i ett jaktvårdsområde skall uteslutas ur detta. Motivering: Om en ägare av jaktbar mark vill dra sig ur ett jaktvårdsom- råde blir han. enligt beredningens förslag. tvungen att begära områdets upplösning och är bunden att göra detta vid utgången av löpande femårspe- riod. Detta är otillfredsställande.

4.14 Sveriges lantbruksuniversitet: I 57 behandlas att en fastighet som med hänsyn till storlek, läge och övriga förutsättningar lämpligen kan utgöra ett särskilt område för jakt och viltvård inte får tas in i ett jaktvårdsområde utan ägarens samtycke. Det är möjligt att en fastighet under jaktvårdsom- rådes beståndstid förändras på ett sådant sätt att den blir att betrakta som en fastighet enligt 57 och därmed skulle kunna bestå som eget område. Därför borde den rätt, som i 537 ges jaktvårdsområdets styrelse. att ansöka om uteslutning av fastighet också tillkomma markägare.

4.15 Svenska jägareförbundet: 335 andra stycket. Enligt bestämmelserna gäller bl.a. att frågan om upplösning av ett jaktvårdsområde får väckas först efter tio år och därefter vart femte år. Några särbestämmelser an- gående röstning om ett sådant viktigt beslut ges ej. Enligt Svenskajägare- förbundets mening bör emellertid för ett så viktigt beslut erfordras en röstningsregel enligt följande. vilken skulle kunna inskrivas i stycket efter första meningen:

• Sida 86
•  Original

Prop. 1979/80: 180 86

Vid röstning i denna fråga erfordras för att området skall bestå dels att mer än hälften av de vid jaktstämman röstande delägarna röstar för områ- dets fortsatta bestånd. dels att de som motsätter sig en förlängning inte företräder mer än hälften av områdets areal.

355. ! stadgandet ges bestämmelser om viss anslutning av mark till befintligt jaktvårdsområde. Bestämmelserna tar emellertid endast hänsyn till en enstaka fastighet eller fastighetsdel. Inte sällan torde enligt Svenska jägareförbundets mening kunna förekomma att fiera fastigheter i ett block lämpligen bör tilläggas ett jaktvårdsområde. Om någon av fastighetsägarna i ett sådant block motsätter sig anslutningen bör begtämmelserna om förrättning kunna tillämpas.

Svenska jägareförbundet föreslår således att 355 kompletteras med ett andra stycke av denna innebörd.

36 5. Bestämmelserna under denna paragraf reglerar "automatiskt" ute- slutning av vissa fastighetsbildningar som uppstått under jaktvårdsområ- dets beståndstid.

Svenska jägareförbundet tillstyrker förslaget men finner att det bör utökas så att det av lagtexten framgår att i det fall en ägare till i paragrafen omnämnd fastighet ansöker hos länsstyrelsen om att fastigheten fortsätt- ningsvis skall få ingå ijaktvårdsområdet skall länsstyrelsen hörajaktvårds- områdets styrelse i ärendet. Tillägget skulle kunna kopplas till paragrafen som en sista mening enligt följande: Jaktvårdsområdets styrelse skall ges tillfälle yttra sig över ansökan som gjorts av fastighetsägaren.

375. Bestämmelsen innebär att en fastighet, som på grund av ändrad användning inte längre bör ingå ijaktvårdsområde. efter ansökan av områ- dets styrelse utan större omgång av länsstyrelsen kan uteslutas ur områ- det. Svenska jägareförbundet finner förslaget praktiskt och ändamålsenligt. Enligt jägareförbundets mening förekommer emellertid att fastigheter i vissa andra fall än enbart på grund av ändrad användning på motsvarande enkla sätt bör kunna uteslutas ur jaktvårdsområde. Så t. ex. kan en fastig- het, utan att någon egentlig ändrad användning kan anses föreligga. visa sig saknajaktlig betydelse. Vidare kan inträffa att en fastighet, som egentligen borde utelämnats. medtagits i området. Mot bakgrund härav föreslår Svenska jägareförbundet att 37 5 erhåller följande lydelse: Om en fastighet på grund av ändrad användning eller då det visat sig att den väsentligen saknarjaktlig betydelse eller lämpligen inte borde ha anslutits och därför inte längre bör ingå ijaktvårdsområdet. får länsstyrelsen på ansökan av områdets styrelse utesluta fastigheten. Fas- tighetsägaren skall ges tillfälle att yttra sig över en sådan ansökan.

4.16 Jägarnas Riksförbund-Landsbygdens Jägare: I fråga omjaktvårdsom- rädes bestånd tillstyrker förbundet vad beredningen föreslår. med det undantaget att vid röstning om förlängning. upplösning eller ombildning samma majoritetsregler skall gälla som för nybildning. Beredningen före- slår för övrigt att stadgeändring skall fordra kvalificerad majoritet. Det framstår som självklart att minSt samma krav skall ställas vid förlängning.

4.17 Skogsindustriernas samarbetsutskott: 75. En fortsatt strukturratio- nalisering inom landets skogsbruk är nödvändig och kan förutses. En sådan kommer till uttryck inte minst genom fastighetsbyten inom stor- skogsbruket samt mellan bolag och andra ägarekategorier. Den nya lagen om jaktvärdsomräden bör förutse en sådan utveckling och i analogi med

• Sida 87
•  Original

Prop. 1979/80:180 '. " 87

föreliggande förslag till skrivning även medge att en markägare skall ha rätt att kunna lämna ett jaktvårdsområde. om hans innehav har undergått sådan förändring att det lämpligen kan utgöra särskilt område förjakt- och viltvård. 325 bör kompletteras i konsekvens härmed.

Beredningen har i betänkandet uttalat att som villkor för ett områdes upplösning bör gälla enkel majoritet enligt huvudtal bland fastighets- ägarna. Den föreslagna. enkla majoritetcn kan accepteras. men vårt yr- kande på röstningsförfarande enligt arealinnehav kvarstår — inte minst i en sådan viktig fråga. Därutöver anser vi att majoritetsvillkoren för fortbe- stånd/upplösning bör preciseras i lagen.

Rätten att hos länsstyrelsen få ansöka om uteslutning av fastighet. som på grund av ändrad användning inte längre bör ingå ijaktvårdsområde. bör tillkomma även fastighetsägaren.

4.18 Sveriges länsjaktvårdskonsulenters förening: 32 5. Fastighetsbildning kan ske på sådant sätt inom ettjaktvårdsområde eller inom ett område med tillägg av angränsande mark utanför området. att förhållande varom talas i 7 5 har uppstått (eller redan föreligger). [ sådana fall bör regler finnas för att aktuell fastighet på ägarens begäran skall kunna utgå ur området i samband med att fråga om ev. upplösning behandlas. 33 5. För att få ägare av större sammanhängande marker att gå med i jaktvärdsomräden fordras en bestämmelse. som får dem att inte känna sig helt överkörda vid "förlängningstillfällena". Enklast åstadkommes detta genom en föreskrift. att vid "förlängningsjaktstämma" det för fortsatt verksamhet för jaktvärdsomrädet erfordras såväl att majoriteten av del- ägarna röstar "Ja". som att eventuella "nejröstande" inte representerar mer än hälften av områdets areal. 35 5. Om ett block av fastigheter lämpligen bör läggas till ett jvo, men någon av fastighetsägarna i blocket sätter sig emot detta. bör förrättning kunna ske. 36 5. Bildas inom ettjaktvårdsområde en fastighet för bostads-. industri- eller fritidsändamål bör det aktuella området anses uteslutet först när det tagits i bruk för sitt ändamål. Tiden mellan avstyckning och ianspråktagan- de för sitt ändamål brukar nämligen vara högst avsevärd.

375. ] undantagsfall bör man ha möjlighet att utesluta en fastighet av andra mycket vägande skäl än bara "ändrad användning". (Se även vad som anförts vid 32 5.).

5 Organisation och förvaltning

5.1 Kammarkollegiet: Allmänt. 475jaktmarksutredningens förslag till lag om jaktvärdsomräden innehöll en bestämmelse om att delägarna skulle vara tillförsäkrade majoritet i styrelsen. om denna bestod av flera leda- möter. Motivet härtill var att jaktvårdsområdets funktion i grunden var beroende av delägarnas inställning. Kollegiet ifrågasätter. huruvida inte 235 beredningens lagförslag bör kompletteras med en motsvarande be- stämmelse. Stadgar. För ändring av fastställd bestämmelse för delaktighetsröstning bör i vart fall samma opinionsvillkor vara uppfyllt som för bildande av jaktvårdsområde.

• Sida 88
•  Original

Prop. 1979/80: 180 88

5.2 Skogsstyrelsen: Medlemmar och röstetal. Viltvården kan förorsaka konflikter inom ett jaktvårdsområde. Medlemmar som inte är markägare eller har obetydlig areal kan vid röstning omjaktens bedrivande förorda en högre stam av älg. rådjur. hjortar eller annat än vad som kan tolereras från skogsvårdssynpunkt. Eftersom skogsproduktionen normalt måste sättas före viltproduktionen bör de markägande medlemmarna avgöra sådana frågor i viltvården som påverkar skogsvården. lcke markägande medlem- mar bör därför få delta i röstningen endast i fråga som rör viltvårdsåtgärder inklusive jaktens bedrivande som saknar betydelse för en fastighets nytt- jande. (275). Upplåtelse av jakträtt inom jaktvårdsområde. Frågan om upplåtelse av jakträtt till annan och krav på minimiareal bör klarare preciseras i lagtex- ten. Både en sund marknad för jaktarrenden och en önskvärd strukturom- vandling av små skogsinnehav motverkas om jaktens värde på en liten fastighet blir orealistiskt högt p.g.a. anslutning till jaktvärdsomrädet. Å andra sidan kan en markägares möjligheter att arrendera utjakten onödigt beskäras om övriga delägare i oskälig grad utnyttjar begreppet "avsevärd olägenhet". (11 5).

5.3 Statens naturvårdsverk: Medlemmar och röstetal. — — — Den som har rätt tilljakt på fastighet som tas in i område och den som får rätt att jaga på fastighet som ingår i området kan antas som medlem. Den som äger fastighet skall vara medlem. Detta innebär att antalet medlemmar även med beaktande av krav på minimiareal på i övrigt lika fastigheter kan variera. Förhållandet torde ej gagna områdesbildning inom hela dess önsk- värda vidd. Beträffande naturvårdsobjekt — främst nationalpark. naturreservat, na- turvårdsområde och område avsatt till skydd för djurlivet — vill verket erinra om vad som anförts i yttrandet 1976-01-20 rörande naturvårdsförval- tares ställning. Verket finner det vara angeläget att naturvårdsförvaltaren får samma ställning som markägare beträffande dessa objekt med hänsyn till beaktande av naturvårdsintresset. Överensstämmclse skall härigenom erhållas med reglerna i anläggningslagen. Mot bakgrund av vad som tidigare anförts beträffande medlemskap bl. a. då att jakträttsupplåtelse kan ge ytterligare medlem ter sig en röst per capita enligt huvudregeln och i väsentliga frågor den enda regeln något tveksam. Begränsning till en röst per fastighet görs ju endast för ägare av samäganderätt. Vidare finner verket inskränkningen till personligen närva- rande i sista stycket om än många gånger praktisk så något unik. Normalt brukar den som av någon anledning är förhindrad närvara kunna göra sin röst hörd genom fullmakt (jfr lagen om förvaltning av samfälligheter 1973: ] 150. 12 och 49 55).

5.4 Domänverket: Medlemmar och röstetal. Vad gäller reglerna för hur rösträtten skall utövas på jaktstämma föreslår beredningen att även med- lemmar som inte är delägare ijaktvårdsområde skall kunna delta i beslut om både praktisk jaktutövning och viltvårdsåtgärder, som inte har betydel- se för en fastighets nyttjande. Av betänkandet framgår inte tydligt om ex. avskjutning av älg är en fråga om praktisk jaktutövning och viltvårdsåtgärder eller ej. Enligt domänver- kets uppfattning är älgstammens storlek samt köns- och åldersfördelning en angelägenhet även för fastighetsägarna och har avgörande betydelse för deras möjligheter att bruka sin egendom. Domänverket anser det mot den

• Sida 89
•  Original

' Prop. 1979/80:180 89

bakgrunden inte rimligt att sådana frågor skall kunna avgöras genom röstning i vilken även icke delägare deltar.

Den elronmniska förvaltningen. Vad gäller den ekonomiska förvaltning— en föreslår jakt- och viltvårdsberedningen att jaktvårdsområdets delägare och medlemmar även i fortsättningen skall vara befriade från ansvar för skulder som området ädrar sig. Beredningen motiverar sitt ställningstagan— de med att en bestämmelse om uttaxering försvårar områdesbildning efter— som detta skulle drabba även icke jagande delägare. Vidare är det enligt beredningens mening endast i begränsad omfattning som verksamheten i ettjaktvårdsområde ger upphov till sådan skuldsättning.

Domänverket delar uppfattningen att regler om uttaxering kan negativt påverka icke jagande markägares intresse att ansluta mark till ett jakt- vårdsområde. Enligt verkets mening kan dock även ett bibehållande av nuvarande bestämmelser försvåra områdesbildning. För anslutning av mark som tillhör juridiska personer — som själva inte kan utnyttja jakt- vårdsområdetsjakträttsbevis —— kan det nämligen vara av avgörande bety- delse att andra vägar kan tillgripas om jaktvärdsomrädet inte kan betala arrendet för den mark som sådana markägare anslutit.

Avsikten med ifrågavarande betänkande är att skapa regler som under- lättar och påskyndar jaktvärdsområdesbildning. Denna principiella inrikt- ning bör följas även i uttaxeringsfrågan. Domänverket avvisar alltså bered- ningens förslag och föreslår att det i lagen om jaktvärdsomräden införs bestämmelser som gör det möjligt att bland jaktvårdsområdets jagande medlemmar göra uttaxering för att täcka områdets skulder för bl. a. jakt- marksarrenden. Det bör tilläggas att jaktvärdsomrädet även kan ha arren- derat jaktmark av markägare som inte är delägare i området.

5.5 Hovrätten för övre Norrland: Allmänt. Förslaget innebär en förenkling såtillvida att man i framtiden endast har att räkna med ett subjekt — jaktvärdsomrädet. Man måste då acceptera att med begreppet jaktvårds- område menas inte bara området på marken utan också själva sammanslut- ningen, den juridiska personen.

Medlemmar och röstetal. — —- — Enligt hovrättens mening bör 3 & första

stycket ha följande lydelse: "Den som äger en fastighet som ingår i ett jaktvårdsområde skall vara medlem i sammanslutningen." — — — Om be- greppet delägare tas bort i 3 s. bör detta också föranledajusteringar i andra paragrafer. — — - Måhända bör även de paragrafer, där ordet "delaktig- het" förekommer, omformuleras.

Det framgår inte vilket organ som beslutar om att antaga sådan medlem i jaktvärdsomrädet som avses i bestämmelsen. Om avsikten är att beslutet skall fattas av jaktstämman. bör detta skrivas ut i lagtexten.

265. Här eller på annat lämpligt ställe bör klarare än som nu är fallet i lagförslaget regleras i vilka frågor beslutanderätten tillkommer allenast jaktstämman (och alltså inte styrelsen). 27 &. Paragrafens inledning bör omformuleras sålunda: "De medlemmar som inte är fastighetsägare inom jaktvärdsomrädet har"etc. (jfr hovrättens kommentar till 3 5 första stycket). 285. På 5. 106 n i betänkandet har påpekats att samfällighet kan ingå i jaktvårdsområde. Hovrätten utgår från att samfällighet endast äger en röst. Måhända är detta så självklart att det inte behöver utsägas i lagtexten.

Upplåtelse av jakträtt inom jaktvårdsområde. Hovrätten delar uppfatt- ningen att fastighetsägarna även i framtiden bör ha rätt ha upplåta sin jakträtt och attjaktvårdsområdet bör ges möjlighet att begränsa olägenhe-

• Sida 90
•  Original

Prop. 1979/80: 180 90

terna med sådana upplåtelser. Detta framgår också klart av 11 & förslaget till lag om jaktvårdsområden. Beredningens skrivning på s. 116 ö i betän- kandet förefaller emellertid något förbryllande då den kan ge intrycket av att beredningen anser det möjligt för ett jaktvårdsområde att — även om fastighetsägarna inte är överens om detta enligt 1058 — i stadgarna uppdra åt styrelsen att ombesörja all upplåtelse av jakträtt inom området. vilket skulle medföra att delägarna miste sin rätt att själva upplåta jakträtt till annan. Detta skulle i så fall inte stå i överensstämmelse med nyssnämnda föreslagna lagrum.

lOå. Hovrätten föreslår att paragrafen inleds sålunda: "Rätten till all jakt inom ettjaktvårdsområde får inte upplåtas till annan. om inte samtliga medlemmar som äger fastigheter inom området är överens om detta". Jfr kommentaren till 3 5 första stycket.

5.6 Kammarrätten i Sundsvall: Allmänt. — — — Utan närmare analys utta— lar beredningen att organisations- och förvaltningsregler bör kunna ges som har direkt tillämpning på den samfällighet som jaktvärdsomrädet utgör. Beredningen har inte ansett att några egentliga fördelar står att vinna med den särskilda föreningsbildning. som jaktmarksutredningen fö- reslagit. och att otydligheter undviks och förenkling uppnås. Kammarrät- ten delar inte denna uppfattning. — — — Redan den omständigheten att i jaktvårdsområdes förvaltning skall delta andra än ägare till de i området ingående fastigheterna gör emellertid att den av beredningen valda kon- struktionen framstår som mindre lämplig. Den medför nämligen att man måste hålla isär delägare och medlemmar som begrepp; —- '— —. Kammar- rätten anser att den av jaktmarksutredningen föreslagna ordningen med en förvaltande särskild förening är att föredra beträffandejaktvårdsområden. även om detta skulle komma att innebära att jaktvärdsomräden och fiske- vårdsområden får i viss mån olikartade regelsystem. — — — Riskerna för otydligheter och missförstånd torde vara mindre med den ordningen. Man vinner också den fördelen att endast ändring av grundstadgarna skulle komma att kräva fastställelse av länsstyrelsen medan ändringar i övrigt av stadgarna får beslutas av föreningen på egen hand.

Medlemmar och röstetal. Vilken konstruktion man än väljer bör enligt kammarrättens mening på sätt beredningen föreslagit möjligheten att ha rösträtten graderad efter arealinnehav bibehållas. Beredningen har föresla- git att sådan gradering skall vara utesluten i vissa fall. nämligen såvitt rör frågor om jaktens bedrivande inom området. viltvårdsåtgärder som saknar betydelse för en fastighets nyttjande. ändring av stadgarna för området. upplösning av område. omgruppcring av områden samt anslutning av fastighet. Som framgår av det föregående anser kammarrätten beträffande upplösning av jaktvårdsområde och omgruppering av mark att majoriteten bör beräknas på ett sätt. som innefattar hänsynstagande bl. a. till arealinne- hav. Beträffande ändring av stadgar synes det oegentligt att arealinnehav spelar roll vid antagande av stadgar men ej vid ändring av dem. Exempel- vis kan då den situationen uppkomma att en fastighetsägare med stort markinnehav går med på en områdesbildning under den förutsättningen att röstning efter arealinnehav föreskrives i stadgarna men att han sedan står utan möjlighet att i samma mån påverka frågan om bestämmelsen skall tas bort ur stadgarna.

Den ekonomiska förvaltningen. — — — Huruvida uttaxeringsbestäm- melser är nödvändiga eller ej torde knappast avgöras utifrån hänsynen till tredje man — borgenären. Denne får. liksom i allmänhet då man avtalar

• Sida 91
•  Original

Prop. 1979/80: 180 .. 91

:i... .

med en juridisk person. ta med i beräkningen att endast den juridiska personen med sina tillgångar svarar för betalningen av en skuld och. för det fall han anser att föreningens solvens verkar svag. tillse att föreningen ställer erforderliga säkerheter. Snarare får frågan om uttaxering bedömas utifrån synpunkten huruvida jaktvärdsomrädet kan antas vara i behov av att företa åtgärder. som inte täcks av dess inkomster och eljest tillgängliga medel. på sådant sätt att tillskott bör kunna utkrävas från delägarna. Skulle det utifrån sådana synpunkter anses nödvändigt att införa en möjlighet till uttaxering torde reglerna därom väl kunna utformas så att skälig hänsyn tas till berättigade anspråk från icke jagande delägare att undgå uttaxering.

5.7 Stiftsnämnden i Växjö: llh'dlt'mnmr och röstetal. Paragraf 3 andra stycket borde dock enligt vårt förmenande ändras till följande: "Den. som på grund av upplåtelse har rätt att jaga på en fastighet som ingår ijaktvårdsområde. skall på egen begäran och efter markägarens hörande kunna antas som medlem i området. om upplåtelsetiden omfattar minst ett jaktår".

5.8 Stiftsnämnden i Göteborg: Medlemmar och röstetal. Jaktvårdsområ— dets förvaltning har komplicerats genom att man skiljer på delägare och medlemmar. Detta har fått till följd att man sklsserat tre stycken olika röstningsförfaranden varav åtminstone två kan komma i tillämpning inom ett och samma sammanträde. Det torde bli helt omöjligt att ute på lokal- planet reda ut vilket röstningsförfarande som skall tillämpas i de olika frågorna. Personlig närvaro skall vidare fordras för röstning i frågor som avser 27.5 ! och 2 vilket innebär att fastigheter som förvaltas av det allmänna inte normalt kan utnyttja rösträtten för markägare om inte fullmakt kan utfär- das för arrendatorn att föra talan. något som hittills varit möjligt. Upplåtelse avjakträtt inomjaktvårdsområde. Verksamheten synes inte vara klart utformad för den allt vanligare upplåtelseformen med flera arrendatorer på samma mark. men med begränsad avskjutning. Om antalet jakträttsbevis skall göras avhängigt av arealen måste regler skapas, så att exempelvisjaktklubbars möjlighet att få fortsätta sinjaktutövning. säkras. Erfarenheten har visat att sådanajaktsällskap ofta sköter viltvården väl så bra som enskilda arrendatorer. Risken att övriga delägare. enligt åll författningsförslaget, hävdar att arrangemanget med flera arrendatorer är till avsevärd olägenhet förefaller stor av psykologiska skäl. vilket kan ge en onödig begränsning av antaletjägare och viltvårdare till följd. 125. [ författningsförslaget ger en jaktarrendator med långtidskontrakt en mycket osäker kännedom om kostnaden för jaktutövningen eftersom jaktvårdsområdets beslut kan komma att ges korttidskaraktär. Självfallet återverkar denna osäkerhet på markägarens-delägarens möjlighet att sta- bilisera sin utarrendering.

5.9 Länsstyrelsen i Stockholms län: Allmänt. — — — Utredningens förslagi associationsrättsligt hänseende tillstyrks - — —.

Medlemmar och röstetal. I 285 föreslås att röstning efter delaktighet inte får ske i fråga som avses i bland annat 29.5 andra stycket, dvs. ändring av stadgarna. Om man t. ex. för att få med en del stora andelsägare har tagit in en klausul om andelsröstning kan. sedan väl området kommit till stånd. andelsröstningen upphävas genom majoritetsbeslut efter huvudtal i frågan. Det är en dålig garanti för andelsröstningen och bestämmelsen kan

• Sida 92
•  Original

Prop. 1979/80:180 92

verka avhållande på tilltänkta medlemmar med stora markinnehav. Hän- visningen till 29% andra stycket föreslås därför bli borttagen.

5.10 Länsstyrelsen i Uppsala län: Medlemmar och röstetal. Beredningen har — till skillnad från jaktmarksutredningen — föreslagit ett bibehållande av möjligheten för medlemmarna att vid omröstning på jaktstämma i vissa fall av betydelse för en fastighets nyttjande. t.ex. anläggande av viltvatten och viltåkrar. bestämma röstetalet efter arealinnehav. Den har också före- slagits av liskevattensutredningen i dess förslag till lag om fiskevårdsområ- den. Länsstyrelsen har i sitt yttrande över fiskevattensutredningens betän- kande inte motsatt sig detta förslag och finner — trots vissa principiella betänkligheter — inte anledning till annat ställningstagande i förevarande fall.

5." Länsstyrelsen i Östergötlands län: Allmänt. I motsats tilljaktmarksut- redningen föreslår beredningen inte bildande av jaktområdesförening. Be- redningens förslag att organisationsbestämmelser i stället meddelas för själva jaktvärdsomrädet överensstämmer med vad som gäller för fiske- vårdsområde och vattenvärdsförbund. Förslaget tillstyrks på de av bered- ningen anförda skälen.

Medlemmar och röstetal. Länsstyrelsen har ingen invändning mot den av beredningen föreslagna utformningen av rösträtten.

5.12 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Upplåtelse avjakträtt inmnjaktvårds- område. 1 anslutning till frågan om upplåtelse av jakträtt inom jaktvårds- områdct (avsnitt 7.4 och 10.5 i författningsförslaget) aktualiseras frågan om inte en liknande reglering som den föreslagna i fråga omjakträttsupplåtelse bör tillämpas beträffande uppförande av vilthägn inom ett jaktvårdsområ- de. En enskild markägare kan ju genom ett olämpligt uppfört vilthägn äventyra möjligheterna för jaktvärdsomrädet att fungera tillfredsställande. Enligt länsstyrelsens mening bör denna fråga ytterligare övervägas.

5.13 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Allmänt. Vi ifrågasätter om inte sotn föreslagits ijaktmarksutredningens betänkande länsstyrelsen bör få befo- genhet att utse sysslomän som fullgör styrelsens uppgifter intill dess behö— rig sådan utsetts. Medlemmar och röstetal. De olika regler beredningen föreslagit för rösträtt vid jaktstämma anser vi inte realistiska att genomföra. Vi föreslår därföri likhet med jaktvårdsföreningen i länet och Lantbrukarnas länsför- bund i Kronoberg att rösträtt vid jaktstämma endast bör tillkomma del- ägarna i området. Delägare bör få rätt att i sitt ställe sätta annan person. lämpligen eventuelljakträttsinnehavare. att företräda honom vid stämman. Upplåtelse avjakträtt inom jaktvårdsområde. Den kanske allvarligaste kritiken mot beståendejaktvårdsområden vilken kommit till vår kännedom är ev. förekommande inskränkning i friheten för markägare att upplåta honom tillkommande jakträtt. En sådan inskränkning görs normalt i stad- garna för området. Enligt nuvarande praxis äger markägare i ett jaktvårds- område att alltid oavsett storleken på marken erhålla minst ettjakträttsbe- vis. Antaletjakträttsbevis som utlämnas inom ett område kan därför teore- tiskt sett bli samma även om jakträttsinnehavarcn i stället för markägaren skulle erhålla sådant bevis oavsett storleken på marken. Vi är dock med- vetna om att antalet utlämnade bevis med sistnämnda ordning skulle bli större än med nuvarande system därför att flera markägare som regel inte

• Sida 93
•  Original

Prop. 1979/80: 180 : ; . 93

utnyttjar möjligheten att erhålla jakträttsbevis. Ett system med utdelning av minst ett jakträttsbevis till varje jakträttsinnehavare in_om omrädet skulle således kunna medföra ett oönskatjakttryck på Området. Jaktvårds- området torde dock ha möjlighet att genom begränsningar av antalet djur som får fällas på fastigheten eller genom avkortning av jakttiden reglera sådana uppkomna olägenheter. Vi ifrågasätter därför om några inskränk- ningar i markägares frihet att upplåtajakträttcn bör få skc.

5.14 Länsstyrelsen i Kalmar län: Medlemmar och röstetal. Förslaget att jaktarrendatorer skall kunna bli medlemmar ijaktvårdsområdet på vissa villkor hälsas med tillfredsställelsc. Som länsstyrelsen framhällit — — —— bör dock skriftligt arrendeavtal föreligga för dylikt medlemskap.

5.15 Länsstyrelsen i Gotlands län: Medlemmar och röstetal. Formulering— en av andra stycket i % 28 kunde göras klarare. t.ex. genom att ordet "delaktighet" ersätts av "arealinnehav".

5.16 Länsstyrelsen i Blekinge län: Medlemmar och röstetal. För att nå bästa resultat i fråga om jakt— och viltvård anser länsstyrelsen det viktigt att även jaktarrendatorer och jordbruksarrendatorer med jakträtt aktivt deltar i den samverkan som äger rum i ett jaktvårdsområde. Grundtanken bör därför vara att de så långt det är möjligt bereds medlemskap. rösträtt och yttranderätt i området. I många fall är det så att markägaren inte i någon högre grad ägnar sig åt jakt— och viltvård utan överlåter detta till en arrendator. Mot att i ifrågavarande hänseenden jämställa arrendator med delägare i området talar främst att jakträtten i svensk rättstradition är knuten till markägandet. att vissa av de åtgärder som brukar vidtas av ett jaktvårdsområde direkt påverkar utnyttjandet av fastighet samt slutligen att ett sådantjämställande antas hämma tillkomsten av områden genom att fastighetsägare blir mindre benägna att bilda sådana. Länsstyrelsen anser att beredningen i det beskrivna förslaget har gjort en i allt väsentligt lämplig avvägning av delvis motstående intressen. Gränsdragningen mellan viltvårdsåtgärdcr som har respektive inte har betydelse för en fastighets nyttjande bör dock ytterligare klargöras.

Upplåtelse av jakträtt inom jaktvårdsområde. — — — Länsstyrelsen an- ser att endast i de fall medlemmarna ges rätt att bedriva all jakt eller jakt efter visst slags villebråd över hela området eller delar därav börjaktvårds- området ha möjligheter att hindra en ny upplåtelse avjakträtt om denna vid en bedömning i det enskilda fallet kan anses olämplig med hänsyn till viltvården eller jaktutövningen eller på annat sätt är till avsevärt men för (ivriga delägare. Om en sådan begränsning inte görs kanjaktvårdsområdes- bildningen leda till att antalet jakttillfällen för icke markägare minskari stället för att öka. Det förtjänar i detta sammanhang att erinras om att det ingick i direktiven för jaktmarksutredningen att finna vägar att stimulera till ökad upplåtelse av jakträtt. Länsstyrelsen anser att det kunde övervä- gas att utfärda en regel med innehåll att en delägare (markägare) i ett jaktvårdsområde alltid skall ha rätt att vid jaktutövningen sätta annan i sitt ställe.

Länsstyrelsen vill framhålla vikten av att en noggrann uppföljning sker av hur dessa problem behandlas ijaktvårdsområdena särskilt frågan om jakträttsupplåtelser.

• Sida 94
•  Original

Prop. 1979/80: 180 94

5.17 Länsstyrelsen i Hallands län: Den ekonomiskaFirm/mingel]. Huvud- dragen av hur den ekonomiska förvaltningen är tänkt att bedrivas bör enligt förslaget framgå av områdets stadgar. Beredningen har härvid skis— serat olika alternativ. Enligt länsstyrelsens mening borde de skattemässiga konsekvenserna av de föreslagna alternativen närmare ha undersökts in- nan dessa presenterades. Upplåtelse av jakträtt inom jaktvårdsområde. [ länsstyrelsens tidigare nämnda yttrande anfördes beträffande då aktuellt förslag till föreskrifter om jakträttsinnehavares rätt till jaktutövning samt omröstningsregler bl.a. följande. "Dessa bestämmelser torde inom ettjaktvårdsområde bestående av ett flertal små och någon eller några stora fastigheter kunna få icke önskvärda konsekvenser. Sedan väl ettjaktvårdsområde kommit till stånd får de mindre fastigheternas ägare och eventuella arrendatorer ett domine- rande inflytande över hur jakten inom området skall planläggas. Vid ge- mensamhetsjakt får en arrendator även av en mycket liten fastighet må- hända jakträtt på omfattande arealer. Detta kan motivera en hög eller till och med mycket hög arrendeavgift. Av jakt och viltvård ointresserade markägare kan även tillsammans med arrendatorerna frestas att genomdri- va beslut som ytterst syftar till ett ston uttag av jaktbart vilt inom området då ju ett sådant beslut endast i ringa mån drabbar den egna fastigheten. Utredningen har inte framfört några förslag för att hindra uppkomsten av dylika situationer. vilket torde vara en brist i det föreliggande förslaget." Nu föreslagna omröstnings- och förvaltningsbestämmelser får anses in- nebära en minskad risk för uppkomsten av ovan angivna situationer. Således har jaktmarksutredningens förslag om "en man en röst" i vissa delar frångåtts. Vidare pekar beredningen på möjligheten att undgå de problem som kan vara förknippade med att delägare arrenderar ut sin jakträtt inom området genom att låta jaktvårdsområdets styrelse ombe- sörja all upplåtelse av jakträtt inom området. Om delägarna väljer att behålla sin rätt att avtala om jakträttsupplåtelser framhåller beredningen. att det liksom hittills bör i områdets stadgar kunna föreskrivas att en tillkommande arrendator. för att upplåtelsen skall kunna godkännas. skall disponera viss minimiareal. Beredningen hänvisar således till möjligheten att genom stadgebestämmelser komma till rätta med sådana problem som länsstyrelsen skisserat i det tidigare yttrandet. Fastställelse av stadgebe- stämmelser, som inte innehåller de av beredningen föreslagna bestämmel- serna, torde emellertid inte kunna vägras. Med hänsyn härtill vill länssty- relsen ifrågasätta om inte uttryckliga föreskrifter i lag vore en framkomli- gare väg att förhindra de befarade olägenheterna. En sådan lösning bör bli föremål för närmare överväganden.

5.18 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Medlenunar och röstetal. Den före- slagna inskränkningen i 28 & tredje stycket lagförslaget betr. rösträtten för vid jaktstämma frånvarande medlemmar i frågor om jaktens bedrivande och viltvårdsfrågor anser länsstyrelsen inte motiverad. Medlemmar som är förhindrade delta i stämma bör kunna låta sig företrädas av ombud.

5.19 Länsstyrelsen i Värmlands län: Medlemmar och röstetal. 3 &. Läns- styrelsen förutsätter här att för medlemskap enligt andra stycket skall krävas inte bara en upplåtelsetid för minst ettjaktår utan att -— i förekom- mande fall — arrendatorn även disponerar för jaktutövning erforderlig minimiareal. 27—29 åå. Förslaget är i denna del med hänsyn till de svårigheter bered-

• Sida 95
•  Original

Prop. 1979/80: 180 | 95

ningen uppenbarligen haft att "sy ihop" sinsemellan motsatta intressen skickligt utformat. Med de erfarenheter länsstyrelsen har av jaktvårdsom- rådenas hantering av procedurfrågor kan emellertid befaras att reglerna är alltför tekniskt komplicerade för dem som har att tillämpa dessa.

5.20 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Upplåtelse avjakträtt inom jaktvårds- område. Enligt 13 ä 3 mom. 2 st. jaktlagen får fastighetsägare inte förväg- ras att upplåta sin jakträtt såvida upplåtelsen inte är olämplig med hänsyn till jaktvården eller länder övriga delägare i området till avsevärt men. Ägare till fastighet inom området bör således i princip alltid ha rätt att sätta annan i sitt ställe och bestämmelser i stadgarna kan inte ytterligare reduce- ra denna rätt för fastighetsägaren. Föreslagen lydelse av ll & lag omjaktvårdsområden synes inte förutsät- ta någon sådan principiell rätt för fastighetsägaren då upplåtelsen. enligt innebörden i föreslagen text. måste föregås av en bedömning av om vissa villkor uppfylls. Enligt länsstyrelsens mening har något skäl för att frångå den principiella bindningen mellan fastighetsägandet och upplåtelserätten inte påvisats. varför den nuvarande bestämmelsens utformning är att före- dra. Länsstyrelsen instämmer i beredningens uttalande att en eventuell före- skrift i stadgarna om minimiareal måste vara grundad på viltvårdshänsyn och inte utformas enbart med syfte attjakten skall vara förbehållen en viss krets jägare. Något lämplighetSkrav uppställs inte för att en markägare skall få del- taga ijakten inom området. Särskilda krav bör då inte heller ställas på en person till vilken markägaren upplåter sin jakträtt. Tillräckligt skydd mot olämplig jaktutövare måste anses vara givet dels ijaktledarens befogenhet att ingripa mot under pågående jakt störande person och dels i möjligheten att medelst indragning av vapenlicens hindra notoriskt olämplig jägare att delta i jakten. Länsstyrelsen anser därför att om någon begränsning i markägares upplåtelserätt skall intagas i lagen. bör den inskränkas till de fall då upplåtelsen är uppenbart olämplig. [ enlighet med ovanstående bör enligt länsstyrelsens mening texten i — — — ll & ha nedanstående lydelse. 11 &. Ägare till fastighet som ingår i ett jaktvärdsomräde får inte förväg- ras upplåta jakträtt till annan, om inte upplåtelsen kan anses uppenbart olämplig med hänsyn till viltvården ellerjaktutövningen eller på annat sätt är till avsevärd olägenhet för övriga delägare.

5.21 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Medlemmar och röstetal. De föreslagna omröstningsreglerna är invecklade och torde vara svåra att använda vid den praktiska tillämpningen. Olika regler gäller för olika typer av frågor. Vid omröstning måste klargöras om man skall rösta efter delak- tighet eller huvudtal. om andra än delägare ijaktvårdsområdet har rösträtt eller ej och om personlig närvaro krävs eller om fullmakt gäller. Vidare kan det vara svårt att bedöma om en viltvårdsåtgärd skall anses sakna betydel- se för en fastighets nyttjande eller ej. Detta förhållande påverkar vilken röstningsregel som är tillämplig. Bestämmelsen om att markägare och jaktarrendator samtidigt får rösta i vissa frågor måste ur rättvisesynpunkt anses som mindre lämplig. Röstningsrcglerna innebär vidare att stadgar kan ändras genom annat röstningssätt än det som användes när de tillkom. En föreskrift i stadgarna att omröstning i viss fråga skall ske efter delaktig- het (med hänsyn till delägarnas markinnehav) kan ändras genom omröst-

• Sida 96
•  Original

Prop. 1979/80: 180 96

ning efter huvudtal. något som knappast kan anses lämpligt. Enligt länssty- relsens mening bör omröstningsreglerna ses över med syfte att göra dem lättare att tillämpa i praktiken.

5.22 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Allmänt. Det bör vara till fördel att lagstiftningen i denna del utformas på ett likartat sätt som för närbesläkta- de samfällighetsbildningar, exempelvis fiskevårdsområden. Beträffande skyldigheten att anmäla styrelsens sammansättning till läns- styrelsen bör den även innefatta skyldighet att anmäla förändring i sam- mansättningen (jfr 23 å förslaget till lag omjaktvårdsområden).

5.23 Statskontoret: Allmänt. 26 & 2:a stycket bör efter en språklig ändring lyda: Första jaktstämman skall hållas snarast efter det att området har bildats. Medlemmar och röstetal. 28 5 3:e stycket bör lyda: På jaktstämma för område med mer än tre medlemmar får inte någon utöva rösträtt för mer. än en fjärdedel av de närvarandes sammanlagda röstetal. Vid omröstning i frågor som avses i 27 & l och 2 får bara de medlemmar som är personligen närvarande delta. Motivering: Lagförslaget beaktar här inte möjligheten att ettjaktvårdsområde kan ha färre än fyra medlemmar. Stadgar. 24 5 punkt 2 bör lyda: . . . de huvudsakliga reglerna för viltvår- den och avlysning av jakt på sådan mark. vars ägare har principiella betänkligheter mot att jakt utövas på hans mark. Motivering: Avlysning bör ske inte bara när ägaren har ideella betänkligheter i egentlig mening mot jakt. Avlysning bör ske också när betänkligheterna inte kan sägas vara ideella men ändå vilar på principiell grund. t. ex. när ägaren sätter ringa värde på förmånen av jakt men sätter stort värde på förmånen av att alla tider på året ohindrad av pågående eller befarad jakt fritt kunna röra sig i sina marker. eller t.ex. när ägaren efter en rationell riskbedömning inte själv eller för annan vill tåla riskerna med jakt. — Det kan vidare ifrågasät- tas att i en lag använda hänvisningar, av typen "har ideella betänklighe- ter". till en persons ideologi. En person skall inte, (. ex. för ett jaktvårds- områdes medlemmar eller för en länsstyrelse, behöva redovisa sin ideolo- giska uppfattning på området. Det bör räcka om han utan närmare utlägg- ning deklarerar att han har principiella betänkligheter mot attjakt bedrivs på hans mark och om han är känd för att inte själv eller genom annan bedriva jakt där.

5.24 Sveriges lantbruksuniversitet: Allmänt. l 5 30 ges jaktstämma rätt att för varje jaktår fastställa de villkor som skall gälla för jakten inom jakt- värdsomrädet. I 544 ges besvärsrätt i sådana fall där enskild medlem i jaktvärdsomrädet inte är nöjd med beslutet. [ detta sammanhang måste påpekas det för den enskilda medlemmen besvärande men icke ovanliga fallet där beslut inom jaktvårdsområde om inskränkning av jakträtt eller jakttid helt omöjliggör viss jakt exempelvis pärschjakt på hornbärande råbock i augusti eller jakten under vissa veckodagar. Man kan ifrågasätta om det skall ligga inom jaktvårdsområdets befogenhet att fatta sådana beslut. Det ligger i det allmännas intresse att skapa så många jakttillfällen som möjligt och de jakttider som anges ijakttidsförfattningen bör vara väl underbyggda. Därjakttiderna inte passar ettjaktvårdsområde borde vägen vara den att man går till länsstyrelsen eller annan myndighet för att få en ändring till stånd. Den ovan nämnda besvärsrätten ärinte tillfyllest och det kommer i de flesta fall att ta för lång tid innan eventuell rättelse erhålls.

• Sida 97
•  Original

Prop. 1979/80: 180 ,; _ 97

5.25 Svenska jägareförbundet: Medlemmar och röstetal. Mot bakgrund av bl. a. de synpunkter Svenska jägareförbundet redovisat angående ] l ä och 22 å andra stycket måste skrivningen ändras så att endast den som av jaktvärdsomrädet kan godkännas som jakträttsarrendator. skall kunna an- tas som medlem. Medlemskapet skall vidare inte kunna omfatta längre tid än jakträttsupplåtelsen omfattar. Förlänges denna skall givetvis även med- lemskapet förlängas. Det skall också observeras att jakträttsupplåtelser förekommer av många slag. såväl skriftliga som muntliga och ibland endast omfattande jakt efter visst slags villebråd. Enligt Svcnskajägareförbundets mening bör den jakträttsarrendator som skall kunna ifrågakomma som medlem ijakt- vårdsområde ha skriftligt jaktarrendekontrakt och disponera rätten till jakt efter allt slags vilt. I vissa fall kan förekomma att en godkänd jakträttsupplåtelse avser upplåtelse till en jaktklubb eller motsvarande med flera medlemmar — det upplåtna området är så stort att det medger rätt till flera jakträttsbevis. I sådana fall bör endast en representant förjaktklubben få ingå som medlem. Detta måste klart framgå. Slutligen bör redan av 3 5 framgå att medlemskapet endast berättigar till begränsat medlemskap. Jakträttsarrendatorn skall således enbart ha rätt att rösta i vissa jaktliga frågor närmare preciserade i 27 5. Enligt Svenska jägareförbundets uppfattning bör de frågor. i vilka med— lemmar i jaktvårdsområdet, som ej är delägare. har såväl yttrande- och förslags- som rösträtt. ytterligare preciseras. Förbundet finner således att de två samlingsrubriker som angivits bör göras mera "heltäckande" och föreslår följande lydelse: ]. Jaktens årliga utövning och omfattning.

2. Viltvårdsåtgärder — dock ej sådana som medför ändrad markanvänd- ning, genomgripande biotopförändringar eller beräknas leda till avsevärda förändringar av viltstammarnas sammansättning eller numerär. lnom flertalet av de idag befintliga jaktvårdsområdena torde gälla be- stämmelser om omröstning efter delaktighet. Likväl är det sällan att detta tillämpas. Mot bakgrund härav finner Svenskajägareförbundet att röstning efter huvudtal bör kunna ske även om i stadgarna lämnats möjlighet för röstning efter delaktighet. Andra stycket föreslås därför få följande utform- ning: I områdets stadgar får dock föreskrivas att omröstning vid begäran skall ske efter delaktighet i andra frågor än som avses i 27 å i och 2. 29 5 andra stycket eller 32 och 35 55. Vad avser den påtalade bestämmelsen i tredje stycket finner jägareför- bundet det stötande att en medlem, som kanske är synnerligen intresserad av de jaktliga frågorna men av någon anledning inte har möjlighet närvara vid jaktstämman, skulle vara betagen att genom ombudsröstning göra sin mening gällande. Svenska jägareförbundet föreslår därför att andra meningen utgår och ersättes med följande: I alla frågor får röstning ske genom befullmäktigat ombud. Ingen får dock medelst egen röst och givna fullmakter avge mer än högst tre röster. Upplåtelse av jakträtt inom jaktvårdsområde. ll 5. Svenska jägareför- bundet tillstyrker i princip den föreslagna lydelsen men vill understryka att den tidigare principen med en för varje jaktvårdsområde fastlagd minimi- areal för att en jakträttsupplåtelse skall kunna godkännas måste kvarstå i enlighet med och av de skäl som redovisas på sid. 116—117 i utredningen. 7 Riksdagen 1979/80. ] saml. Nr 180

• Sida 98
•  Original

Prop. 1979/80: 180 98

Stadgar. I "riksnormalstadgarna” regleras under? 6 frågan om "Upplå- telse av jakträtt Qaktutövningsrätti." Frågan om mer eller mindre tillfälliga upplåtelser av jakt inomjaktvårdsområden regleras under punkt B "Tillfäl- lig upplåtelse”. Normalt fungerar denna fråga väl. Emellertid förekommer att möjligheterna till överlåtelse av jakträttsbevis onödigt försvåras även i fall då upplåtelse rimligen borde medgivits. Svenskajägareförbundet förut- sätter att någon form av riksnormalstadgar anpassade till den nya lagstift- ningen framtages och finns tillgängliga när lagen träder i kraft. Dessa stadgar måste ge tämligen detaljerade bestämmelser bl. a. i berört avsnitt. Härigenom skulle de problem som nu undantagsvis förekommer kunna undanröjas. Vid utarbetandet av de nya riksnormalstadgarna bör såväl representanter för Svenska jägareförbundet som för Jägarnas riksförbund- Landsbygdens jägare medverka. Framtagandet av stadgarna skulle enligt jägareförbundets mening eventuellt kunna ske under överinseende av sta- tens naturvårdsverk.

Enligt jägareförbundets uppfattning är möjligheten att för viss tid dra in jakträttsbeviset enligt de regler som anges i 4 5 riksnormalstadgarna ett synnerligen viktigt korrektiv och nödvändigt för en fungerande jaktledning inom ett jaktvårdsområde. Möjligheten till indragning av jakträttsbevis är emellertid samtidigt en befogenhet som kan drabba den felande hårt.

Mot bakgrund av vad anförts föreslår jägareförbundet att 24 & komplet- teras med en punkt som skulle kunna benämnas: Bestämmelser för indrag- ning av jakträttsbevis.

5.26 Lantbrukarnas riksförbund: Medlemmar och röstetal. Jordbruksar- rendatorer med jakträtt och jaktarrendatorer med upplåtelser av längre varaktighet avses få bli medlemmar i jaktvärdsomrädet. Dessa medlemmar avses få förslags- och yttranderätt men också rätt att delta i beslut rörande den praktiska jaktutövningen och i frågor rörande vissa viltvårdsåtgärder. Beslutanderätten för de olika medlemskategorierna föreslås bli reglerade i stadgarna. Övriga jakträttshavare ges närvaro- och yttranderätt vid jakt- stämman. Lantbrukarnas riksförbund tillstyrker beredningens förslag i medlems- frågan under förutsättning att nyttjanderättsavtal för jaktarrendator är 5 år eller längre. Förbundet omfattar även principiellt tanken på att varje delägare ijakt- vårdsområdet skall ha en röst. Eftersom denna princip ibland anses utgöra hinder för bildandet av jaktvärdsomräden med hänsyn till jakträttens star- ka anknytning till markägandet så tillstyrker förbundet även att rösträtt graderad efter arealinnehav får tillämpas om principen intas i stadgarna. LRF ansluter sig till beredningens förslag till omröstningsregler med den ändringen att vid alla omröstningar närvarande medlem genom fullmakt får företräda ytterligare en röstberättigad. Den ekonomiskaförvaltningen. Förbundet efterlyser anvisningar för hur man kan söka minska åsiktsskillnader vid bildande av jaktvärdsomräden mellan stora och små markägare. LRF anser att möjligheter finns att tillskapa "utjämningsmodeller” där avgifter till samfälligheten betalas ef- ter huvudtal medan markägarna erhåller ersättning med ledning av upplå- ten jaktareal. Lantbrukarnas riksförbund delar beredningens uppfattning att det som villkor för rätt att utövajakt inom området skall ställas krav på innehav av jakträttsbevis utfärdade av områdets styrelse. Jaktvårdsområdet kan här- vid få till stånd en med hänsyn till vilttillgången inom området lämplig dimensionerad jakt.

• Sida 99
•  Original

Prop. 1979/80: 180 99

Förbundet delar beredningens uppfattning ifråga om uttaxering att icke jagande delägare skall tillförsäkras frihet från ekonomiska pålagor.

Stadgar. Det blir genom den nya samfällighetskonstruktioncn tillräckligt med ett samlat stadgeförslag vilket medför att länsstyrelsen även kommer att pröva stadgeändringar rörande organisationsfrågor. LRF anser att för- delarna häruti överväger olägenheter med uppdelning ijaktvårdsområdes- stadgar och föreningsstadgar.

Innehållet ijaktvårdsområdets stadgar får inte kränka enskild rätt eller stå i strid mot gällande rätt. LRF vill peka på begreppet att enskild rätt inte får kränkas. Denna gränsdragningsproblematik bör utvecklas i kommande förslag till tillämpningsföreskriftcr.

5.27 Jägarnas Riksförbund-Landsbygdens Jägare: Medlemmar och röste- tal. Röstning inom jaktvårdsområde bör alltid genomföras med en röst för en var delägare. Om avsteg härifrån medges genom angivelse i områdets stadgar. bör ingen delägare få utnyttja röster efter andelstal som därmed ger honom röstetal utöver en tiondel av de närvarandes sammanlagda röstetal.

Upplåtelse avjakträtt inom jaktvårdsområde. -— — — En delägare som ej själv utövar sig tillkommande jakträtt inom ett jaktvårdsområde, bör alltid ha rätt att sätta annan i sitt ställe. Jakttrycket hålls oförändrat oavsett om jordägaren själv utövar jakten eller sänder annan person i sitt ställe.

Stadgar. I fråga om normalstadgar för jaktvärdsomräden finner förbun- det lämpligt att de båda jägarorganisationerna gemensamt utformar sådana med beaktande av tidsutveckling och författningsregler.

5.28 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Medlemmar och röstetal. Enligt förslaget skall även den som-på grund av upplåtelse har rätt att jaga på en fastighet, som ingår ijaktvårdsområdet. på begäran antas som medlem i området. om upplåtelsetiden omfattar minst ett jaktår. Med hänsyn till att upplåtelser förekommer av de mest skilda slag bör paragrafen skärpas. t. ex. i meningen . . kan på begäran samt efterjaktvårdsområdets pröv- ning och beslut antas som medlem i området .. Vid prövningen skall hänsyn — utöver till upplåtelsetiden — tas till bl. a. upplåtelsens juridiska status och antaletjaktutövare inbegripna. SISU framför under 27—29 åå synpunkter på rösträttsförfarandet. Re- dan i 3 & bör anges begränsningen i rösträtten för här berörd medlemskate- gori. ll &. SISU förutsätter att principen med en för varje jaktvårdsområde fastlagd minimiareal för att jakträttsupplåtelse skall kunna godkännas kvarstår. Se även 22 &. 27—29 5.5. Enligt den föreslagna lydelsen skulle stadgarna kunna före- skriva röstetal efter arealinnehav för omröstning i andra frågor än om jaktens bedrivande, om viltvårdsåtgärder som saknar betydelse för en fastighets utnyttjande samt om stadgeändring, upplösning och förändring avjaktvårdsomrädets omfattning. Av skäl som inledningsvis berörts skulle en sådan inskränkning av markägarens dispositionsrätt i hög grad komma att försvåra nybildning resp. bestånd av jaktvårdsområden. SISU kvarstår vid det yrkande som framställdes vid yttrandet över jaktmarksutredning- ens betänkande, att rösträtt inom jaktvårdsområde skall utövas i enlighet med nuvarande regler och praxis. Detta innebär attjaktvårdsområde skall kunna anta stadgar där rösträtten är graderad efter arealinnehav. Om markägare/delägares möjligheter till röstningsförfarande enligt arealinne-

• Sida 100
•  Original

Prop. 1979/80: l80 ltlt)

hav klart och entydigt fastlägges i lagen i frågor beträffande jaktvårdsom- rådes bildning. ombildning och förvaltning. bör enligt vår uppfattning även det alternativet till stadga kunna erbjudas där röstning får ske efter huvud- tal för såväl delägare som övriga medlemmar vad gäller den praktiska jaktutövningen och viltvårdsåtgärder som inte har betydelse för en fastig- hets nyttjande. Till sådana frågor hör givetvis inte avskjutningen av älg eller annan viltart av direkt betydelse för jord- och skogsbruk.

5.29 Sveriges länsjaktvårdskonsulenters förening: Medlemmar och röste— tal. En ändring av nuvarande rösträttsbestämmelscr vore mycket olycklig dels med hänsyn till att det enligt vår mening säkerligen kommer att försvåra jvo-bildningar. dels med hänsyn till svårigheterna förjvo-funktio- närerna att hålla rätt på rösträttsreglerna i olika frågor och lägen. Det kan ju inte heller anses rimligt att som framgår av 28 & varje medlem (alltså även jaktarrendator) har en röst. medan delägare i fastighet med samägan- derätt inte har någon egen röst alls. Det saknas bärande motiv för att ändra på nuvarande ordning. Ändringen skulle medföra en påtagligt ökad belast— ning på jaktvårdspersonalen genom förfrågningar telefonledes och krav på deltagande vid stämmorna samt "bädda för" överklagningar. Stadgarna bör som nu ge möjlighet för delägarna att välja mellan en röst/ delägare eller i förhållande till arealinnehav. Övriga medlemmar bör ha yttrande- och förslagsrätt. Dessutom har de möjlighet att uppbära fullmakt och rösta för delägare.

6 Ansvars- och besvärsbestämmelser

6.1 Hovrätten för övre Norrland: l beredningens förslag upptas inte någon motsvarighet till det nuvarande stadgandet i 34 åjaktlagen att överträdelser av de för jaktutövningen inom jaktvärdsomrädet gällande reglerna får åtalas av åklagare endast under vissa angivna förutsättningar. Beredning- ens lagförslag innebär alltså att ifrågavarande typer av överträdelser i motsats till vad som exempelvis giilleri lagen (. l960: 130) om fiskevårdsom- råden lägges under allmänt åtal. Någon motivering lämnas inte. Om man vill ha kvar en straffsanktion inom detta speciella område, finns det enligt hovrättens mening knappast anledning att gå ifrån nuvarande förutsätt- ningar för åtal. Paragrafen bör därför kompletteras med en bestämmelse som säger att brottet får åtalas av allmän åklagare endast om målsäganden anger det till åtal eller om åtal är påkallat från allmänna synpunkter.

6.2 Kammarrätten i Sundsvall: 43 &. Beredningens förslag innebär att så- dan talan mot vissa beslut av länsstyrelse rörande jaktvårdsområdes bil- dande cller bestånd, varom nu stadgas i 275 andra stycketjaktlagen. skall föras hos regeringen i stället för hos kammarrätten. I samband med förvalt- ningsrättsreformen behandlades utförligt frågan om besvärsgången för här aktuella mål. Vad som därvid anfördes (prop 1971: 30 s [42 ff) torde fortfarande äga giltighet. Enligt kammarrättens mening har nuvarande ordning inte heller varit förenad med några nackdelar. Dessutom framstår det som en fördel att en enhetlig besvärsgång finns ijaktvårdsområdes- ärenden. Kammarrätten förordar alltså att nuvarande ordning behålles. Även mot beslut enligt 37 5 om fastighets uteslutning urjaktvårdsområde bör talan kunna föras i den ordning som avses i 43 &. Paragrafen bör ändras i enlighet härmed.

• Sida 101
•  Original

Prop. ]979/80: 180 _ 101

6.3 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Vi finner inte skäl föreligga att som föreslagits i 43å bestämma tiden för anförande av besvär till fyra veckor. Besvärstiden böri stället i likhet med vad som gäller för överklagningar av flertalet andra beslut bestämmas till tre veckor från den dag meddelande om länsstyrelsens beslut införts i ortstidning. Däremot anser vi det befogat att såsom föreslagits i 445 ha en något längre besvärstid vid överklagandet av jaktstämmobeslul eftersom ut— gångspunkten för besvärstidens räknande i dessa fall skall vara dagen för beslutet.

6.4 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: — — — Även beslut enligt 36 och 37 5.5 lagförslaget innebär avvägningar i lämplighetsfrågor liknande de som görs vid tillämpning av 32 och 35 åå. Beslut enligt förstnämnda para— grafer bör därför överklagas till regeringen.

6.5 Länsstyrelsen i Örebro län: Satsen ”om inte kammarrätten förordnar annat” synes onödig. eftersom detta följer av 28.5 förvaltningsprocessla- gen.

6.6 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Beredningen föreslår en besvärstid om fyra veckor. Beredningen har emellertid inte motiverat varför besvärstiden satts till just fyra veckor. Om en ändring av nu gällande besvärstid ska ske bör den enligt länsstyrelsens uppfattning sättas till tre veckor för att därigenom komma i överensstämmelse med den i förvaltningslagen an- givna besvärstiden.

6.7 Riksåklagaren: Enligt beredningens förslag till ansvarsbestämmelser faller överträdelse av de för jaktutövning inom jaktvårdsområde gällande reglerna direkt under allmänt åtal. Av betänkandet framgår inte att bered- ningen avsett att göra en materiell ändring i gällande rätt. Beredningen har inte föreslagit någon bestämmelse motsvarande 345 tredje stycket lagen (1938: 274) om rätt tilljakt. vari föreskrivs att allmän åklagare får föra talan endast efter angivelse av målsägande eller om åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt. Det synes från rättssäkerhetssynpunkt vara otillfredsställande att överträdelse av bestämmelser. som beslutats av en samfällighet, utan angivelse eller diskretionär prövning skall falla under allmänt åtal. Jag anser sålunda att överträdelse av dessa regler även fortsättningsvis bör vara ett angivelsebrott i likhet med vad som föreslås i 445 tiskevattens- utredningens förslag till lag om fiskevårdsområden (SOU l978z75). Den diskretionära ätalsprövningsregeln — att åtal skall vara påkallat ur allmän synpunkt. om målsäganden inte anger brottet till åtal — finns inte intagen i 295 lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden eller i fiskevattensutredning- ens förslag till ansvarsbestämmelse. Mot denna bakgrund kan det ifråga- sättas om en sådan åtalsregel skall införas vad avser överträdelse av för jaktvärdsomräden gällande bestämmelser. 1 lagen om jaktvärdsomräden bör anges vem som är att anse som målsägande i likhet med vad som föreskrivs i 345 fjärde stycket jaktlagen och i 44% förslag till lag om fiskevårdsområden. l bestämmelsen om förverkande i 41 å i förslaget till lag omjaktvårdsom- råden bör införas föreskrifter om att det förverkade i vissa fall skall tillfalla samfälligheten eller övriga inom jaktvärdsomrädet _iaktberättigade perso- ner i enlighet med vad som föreskrivs i 30% tredje stycketjaktlagen.

• Sida 102
•  Original

Prop. 1979/80: 180 102

6.8 Svenska jägareförbundet: 41 5. Stadgandet ger förverkandebestäm- melser vad avser sådant vilt som åtkommits vid jakt som innebär brott mot jaktvårdsområdets bestämmelser förjakten. Enligt 305 tredje stycketjakt- lagen förverkas nu sådant vilt — som ej omfattas av bestämmelserna i 185 1 mom jaktlagen och som åtkommits "med användande av tillåtet jakt- eller fångstredskap och under tid, dåjakt efter sådant villebråd är tillåten" —- till ”övriga inom jaktvärdsomrädet. jaktberättigade personer". Enligt Svenska jägareförbundets mening bör denna ordning alltfort tillämpas. Det synes obilligt att sådant vilt skall förverkas till kronan. Svenska jägareförbundet får i detta sammanhang vidare framhålla att bestämmelserna i 305 tredje stycket jaktlagen i samband härmed bör ändras så att förverkandereglerna vad beträffar jaktvärdsomräden utgår. Svenska jägareförbundet hemställer att 43 5 ges en sådan utformning att länsstyrelsens beslut träder i kraft utan hinder av att beslutet överklagats. Vidare finner Svenska jägareförbundet att den ordning som nu gäller, innebärande att länsstyrelsernas beslut i frågor som rör fastställelse m.m. av jaktvärdsomräden skall överklagas till kammarrätten, har fungerat väl och att grundad anledning synes saknas till förslaget om att sådana länssty- relsernas beslut som avses i 43 5 skall föras hos regeringen.

6.9 Sveriges länsjaktvårdskonsulenters förening: 43 5. Länsstyrelsens be- slut om bildande m. m. bör träda i kraft oberoende av om det överklagas. Åtskilliga okynnesöverklagningar skulle förfela sin verkan på det sättet. Vi har bitter erfarenhet av hur notoriska processmakare kan "tyrannisera" genom okynnes- och "taktiska" överklagningar på löpande band. Jaktmarksutredningens förslag härvidlag är därför det bästa. Man kan gott ta den eventuella olägenhet som skulle uppstå i de fåtal fall. där ett bildandebeslut rivs upp. Fördelarna med att få sätta igång direkt är avse- värt större. I praktiken sätter man nämligen ändå igång med detsamma efter läns- styrelsebeslutet, men anser alla överenskommelser vara "frivilliga" t.v. — och de få som besvärat sig kan fortsätta att sabotera.

7 Övergångsbestämmelser

7.1 Statens naturvårdsverk: Övergångsbestämmelserna har anpassats i en- lighet med vad verket tidigare anfört rörande jaktmarksutredningens för- slag. Dock bör övervägas om kallelse enligt 105 5 mom jaktlagen är nödvändigt (punkt 2 andra stycket).

7.2 Hovrätten för övre Norrland: Punkt 5 i övergångsbestämmelserna. Stadgandet är liksom sin nuvarande motsvarighet i 125 2 mom jaktlagen inte alldeles lättolkat. Innebörden torde vara att ifrågavarande jakträttsha- vare inte skall vidkännas inskränkning i sin rätt om fastighetsägaren biträ- der förslaget om bildande av jaktvärdsomrädet medan de däremot måste tåla eventuella inskränkningar för det fall fastighetsägaren tvingats in i området mot sin vilja. Enligt hovrättens mening kan det ifrågasättas om inte även detta senare förhållande borde direkt framgå av lagtexten.

7.3 Kammarrätten i Sundsvall: Tveksamhet kan komma att uppstå om vilket regelsystem som skall tillämpas av besvärsinstans i fråga om be- svärsmål. som är anhängiga vid lagens ikraftträdande. exempelvis mål

• Sida 103
•  Original

Prop. 1979/80:180 103

angående bildande av jaktvårdsområde. Inte minst uppkommer med den av beredningen föreslagna ordningen frågan huruvida kammarrätten skall i förekommande fall överlämna till regeringen för avgörande vissa mål som förts till kammarrätten genom besvär enligt 275 andra stycket jaktlagen . Dessa frågor bör lösas i övergångsbestämmelserna.

7.4 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: 1 förslag till lag om ändring av lagen om rätt till jakt har intagits övergångsbestämmelser för jaktvårdsområde som består vid ikraftträdandet. Lagen avses träda i kraft den 1 januari 1980. samtidigt med lagen om jaktvårdsområden. lkraftträdandet bör se- nareläggas för att de jaktvårdsområden. vars beståndstid utgår strax efter årsskiftet. skall hinna med att förbereda beslut om övergång till de nya bestämmelserna. Beredningen har inte berört frågan om hur ärenden om bildande av jaktvårdsområde, vilka underställts länsstyrelsen för fastställelseprövning men som inte av olika skäl kan avgöras före nya lagens ikraftträdande. skall behandlas. En återförvisning för förnyad handläggning enligt de nya bestämmelserna skulle innebära ytterligare kostnader. Vidare pågår enligt länsstyrelsens förordnande förrättningar för bildande av jaktvärdsomräden, där ett omfattande förberedelsearbete redan ägt rum. I många fall har fullmakter i stor omfattning anskaffats. Dessa full— makter ansluter sig till ett framlagt förslag till områdets avgränsning och förslag till stadgar, innehållande grunderna och föreningsangelägenheter. En fortsatt handläggning enligt de nya bestämmelserna skulle i många fall innebära att ett omfattande arbete måste göras om. Enligt länsstyrelsens mening bör i deSSa fall äldre regler få gälla åtminstone då beslut om bildandet fattats före lagens ikraftträdande, men beslut i fastställelsefrågan måste dröja till tid därefter. Före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna fattade beslut om för- längning av beståndstiden men som inte kunnat fastställas förrän efter ikraftträdandet. torde inte vålla några bekymmer eftersom dessa jaktvårds- områden får anses bestå vid ikraftträdandet. Enligt 2 andra stycket i de föreslagna övergångsbestämmelserna till jaktlagen skall ifråga om kallelse till och omröstning vid s.k. övergångs- sammanträde 105 5 mom jaktlagen tillämpas. 1 41 a 5 andra stycket jaktstadgan sägs beträffande kallelse till sammanträde. som avses i 105 5 mom jaktlagen, att ”I fråga om kallelse av ägare till fastighet i Koppar- bergs län äger länsstyrelsen, efter bemyndigande av regeringen. meddela särskilda bestämmelser". Sådant bemyndigande har utfärdats den 11 sep- tember 1970 och innebär att länsstyrelsen i Kopparbergs län, om fastig- hetsförhållandena i jaktvårdsområde föranleder det, äger medge att kallel- se till förlängningssammanträde får ske genom att kallelsen minst fjorton dagar före sammanträdet med posten tillställs varje känd fastighetsägare med känt hemvist samt införes i tidning inom orten. Länsstyrelsen förut- sätter att detta bemyndigande avses kvarstå. Under tiden till utgången av år 1990 kommer ett stort antal sammanträden att äga rum där sålunda de nuvarande bestämmelserna i 105 5 mom jaktlagen avses gälla beträffande bl. a. kallelsen till sammanträde. Länsstyrelsen får även om vissa invändningar kan göras mot en sådan ordning föreslå. att reglerna om kallelse till förrättningssammanträde i 17 & förslag till lag om jaktvärdsomräden får gälla även vid kallelse till de sammanträden där övergångsvis bestämmelserna i 105 5 mom jaktlagen föreslås gällande.

• Sida 104
•  Original

Prop. 1979/80: 180 104

Slutligen vill länsstyrelsen föreslå att 335 andra stycket avfattas så att därav klan framgår hur tidräkningen ifråga om upplösning skall ske beträf- fande områden som bildats före lagens ikraftträdande.

7.5 Sveriges länsjaktvårdskonsulenters förening: Det vore beklagligt. om nuvarande tidsödande och dyrbara kallelseförfarande jämlikt 105 5 mom JL skulle behöva tillämpas i ytterligare 10 år vid "förlängningssamman- träde" och "övergångssammanträde". Kallelse genom ordinär delgivning etc. enligt vad som anföres i betän- kandet sid. 125 borde kunna införas för aktuella fall vid samma tidpunkt. från vilken den nyajvo-lagen skall gälla.

• Sida 105
•  Original

Prop. 1979/80: 180 105

De remitterade lagförslagen ] Förslag till

Lag om jaktvärdsomräden

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 5 Enligt denna lag kan för flera fastigheter bildas en sammanslutning (jaktvårdsområde) med ändamål att främja jaktvården och jakträttsinne- havarnas gemensamma intressen genom en samordning av jakten och viltvården på fastigheterna.

2 5 Ett jaktvårdsområde får inte omfatta mark där renskötsel får bedri- vas enligt rennäringslagen (197l:437) vare sig på kronomark ovanför od- lingsgränsen som står under statens omedelbara disposition eller på ren- betestjällen. På annan mark där samerna enligt rennäringslagen har rätt att jaga får någon inskränkning inte ske i denna rätt genom bildande av jaktvårdsområden.

3 5 Den som äger mark som ingår i ett jaktvårdsområde skall vara medlem i sammanslutningen.

Den som på grund av upplåtelse har rätt att under minst ettjaktår (den 1 juli—den 30 juni) jaga på mark som ingår i ettjaktvårdsområde skall antas som medlem i sammanslutningen under upplåtelsetiden, om inte särskilda skäl föranleder annat.

4 5 Beslut om bildande av ett jaktvårdsområde meddelas av länsstyrel— sen. som i samband därmed skall fastställa stadgar för sammanslutningen.

5 & Om värdet av upplåten jakträtt har minskats genom bildande av ett jaktvårdsområde. skall ersättningen för nyttjanderätten nedsättas med skä— ligt belopp. Vill nyttjanderättshavaren hellre säga upp avtalet. får han göra det. om inte förändringen är av ringa betydelse. lnnebär bildandet att nyttjanderättens värde ökas. får fastighetsägaren säga upp avtalet. om nyttjanderättshavaren inte medger skälig höjning av ersättningen.

Talan om nedsättning av ersättningen skall väckas vid fastighetsdomstol inom två månader från det beslutet om bildande av jaktvärdsomrädet vann laga kraft. För uppsägning av avtalet gäller samma tid. lakttas inte tiden. är rätten till talan eller uppsägning förlorad.

6 5 Beslut enligt denna lag gäller även mot nya medlemmar.

Villkor för bildande

7 5 Ett jaktvårdsområde får bildas endast om en majoritet av fastighets- ägarna medger det. Majoriteten skall utgöra minst två tredjedelar av anta-

• Sida 106
•  Original

Prop. 1979/80: 180 106

let fastighetsägare och dessa skall äga minst hälften av den mark som detär fråga om.

8 5 För att ett jaktvårdsområde skall få bildas krävs att det är lämpligt med hänsyn till markområdets belägenhet och omfång, viltstammen samt förhållandena i övrigt.

9 5 l ettjaktvårdsområde får inte tas in någon fastighet som med hänsyn till omfång eller användning eller av annan orsak saknar betydelse för jaktvärd.

Mark som har samma ägare och som lämpligen bör bestå som en enhet för sig för jaktvärd. får inte anslutas till ett jaktvårdsområde utan ägarens samtycke.

Verksamhet

10 & En fastighetsägare får inte vägras att upplåta jakträtt som tillkom- mer honom inom jaktvärdsomrädet, om inte upplåtelsen kan anses olämp- lig med hänsyn till jaktvården eller om den på annat sätt är till avsevärd olägenhet för övriga medlemmar.

11 & Endast om alla fastighetsägare medger det får jaktvärdsomrädet upplåta rätten till all jakt eller till all jakt efter viss djurart på mark inom området.

12 & Om jakt inom ett jaktvårdsområde skall bedrivas gemensamt. skall dock jakten avlysas på sådana fastigheter vars ägare av ideella skäl mot- sätter sigjakt, om fastighetsägaren begär det.

13 5 Ett jaktvårdsområde får bestämma att särskilda avgifter skall heta- las för rätten attjaga på mark inom området och för villebråd som fälls.

14 5!" En fastighetsägare är skyldig att tåla att anläggningar som behövs för viltvården utförs på hans mark inom jaktvärdsomrädet. om det inte medför olägenhet av betydelse.

Förfarandet vid bildande

15 & Ansökan om bildande av ett jaktvärdsomräde får göras av den som äger en fastighet som avses ingå i området. Ansökan skall göras hos länsstyrelsen.

16 & Ansökningshandlingen skall innehålla

]. uppgift om vilka fastigheter som avses ingå i området. deras areal och ägarnas namn och adresser samt karta över området.

2. uppgift om de stadgar som avses gälla för området.

3. utredning om fastighetsägarnas inställning till frågan om jaktvärds- omrädets bildande.

17 5 Frågan om bildande av ett jaktvårdsområde skall prövas vid en förrättning under ledning av en förrättningsman. om det inte är uppenbart att förutsättningar för bildandet saknas.

• Sida 107
•  Original

Prop. 1979/80: 180 . 107

Länsstyrelsen får dock utan föregående förrättning besluta att bilda ett jaktvårdsområde. om alla fastighetsägare är ense om detta eller om för- rättning annars inte kan anses nödvändig.

18 & Förrättningsmannen skall med ledning av ansökningshandlingarna och vad som i övrigt har förekommit göra upp ett förslag till vilken mark som bör ingå i området och vilka stadgar som bör gälla för området. Förslaget skall behandlas vid sammanträde inför förrättningsmannen.

19 & Förrättningsmannen skall kalla fastighetsägarna till sammanträdet. Kallelsen skall innehålla en kort beskrivning av den avsedda områdesbild- ningen och uppgift om tid och plats där ansökningshandlingarna finns tillgängliga.

Kallelsen skall i god tid före sammanträdet delges fastighetsägarna. Kallelse till fortsatt sammanträde får ske genom meddelande vid första sammanträdestillfället.

20 5 Vid förrättningen skall förutsättningarna för bildande av jaktvårds- området utredas.

Fastighetsägarna skall få tillfälle att yttra sig och förebringa utredning i frågor som är av betydelse för bildandet.

21 & Förrättningsmannen skall avge ett utlåtande om jaktvärdsomrädet bör komma till stånd eller inte. l det förra fallet skall i utlåtandet tas in förslaget till stadgar.

Förrättningen skall avslutas med att utlåtandet och övriga handlingar rörande områdesbildningen hålls tillgängliga _för granskning under en må- nad.

Efter utgången av denna tid skall förrättningsmannen översända för- rättningshandlingarna och de erinringar som kan ha framställts till länssty- relsen.

Stadgar

22 & Stadgarna för ettjaktvårdsområde skall ange

1. det markområde som avses.

2. i vilken utsträckningjakten skall bedrivas gemensamt över fastighets- gränser och grunderna i övrigt förjaktvärden.

3. beräkningsgrunderna för avgifter enligt 13 ä.

4. de bestämmelser som behövs förjaktvårdsområdets förvaltning.

5. vilka fonder jaktvärdsomrädet skall ha. deras ändamål och hur av- sättning till dem skall ske.

23 & Länsstyrelsen prövar att stadgarna inte kränker enskild rätt eller innehåller något som strider mot lag eller författning. Detsamma gäller vid ändring av stadgarna.

Ett beslut om ändring av stadgarna får inte tillämpas innan det har fastställts av länsstyrelsen.

Organisation

24 5 För jaktvärdsomrädet skall finnas en styrelse. lnnan styrelsen har

• Sida 108
•  Original

Prop. 1979/80: 180 108

utsetts kan sammanslutningen inte förvärva rättigheter eller äta sig skyl- digheter. Styrelsen företräderjaktvärdsomrädet mot tredje man.

25 & Medlemmarnas rätt att delta i handhavandet av jaktvårdsområdets angelägenheter utövas på jaktstämma.

26 5 I fråga om rösträtt och beslut på jaktstämma gäller. om inte annat följer av särskild bestämmelse i denna lag.

1. att varje medlem har en röst i frågor som rör åtgärder för viltvården och de närmare föreskrifterna för jaktutövningen med undantag för före- skrifter om avskjutningen.

2. att i övriga frågor rösträtt tillkommer endast medlem som är fastig- hetsägare. som därvid har en röst. om inte någon sådan medlem begär att röstetalet i stället skall beräknas efter fastigheternas areal.

3. att ingen får för egen del rösta för mer än en femtedel av det på stämman företrädda röstetalet.

4. att den mening som har fått det högsta röstetalet gäller som stämmans beslut.

5. att vid lika röstetal val avgörs genom lottning och i andra frågor den mening gäller som biträds av de flesta rösterna eller. om även antalet röster är lika. av stämmans ordförande.

6. att beslut om ändring av stadgarna inte är giltigt. om det inte biträds av en majoritet av fastighetsägarna som skall utgöra minst två tredjedelar av antalet fastighetsägare och äga minst hälften av den mark som ingår i området.

Jaktvårdsområdets bestånd

27 5 Ett jaktvårdsområde består tills vidare.

28 & Länsstyrelsen kan besluta att ett jaktvårdsområde skall upplösas. För beslut enligt första stycket fordras att flertalet av de röstande fas- tighetsägarna på en jaktstämma uttalat sig för en upplösning och att detta flertal antingen utgör minst en tredjedel av antalet fastighetsägare eller äger minst hälften av den mark som ingåri området. För sådant beslut krävs också att minst tio år har förflutit sedan området bildades.

29 5 På ansökan av styrelsen för de jaktvärdsomräden som berörs kan länsstyrelsen besluta att

1. föra samman flera jaktvärdsomräden till ett jaktvårdsområde.

2. dela upp ett jaktvårdsområde i flera jaktvårdsområden. För sådan ombildning gäller villkoren för och förfarandet vid bildande av jaktvårdsområde.

30 5 På ansökan av jaktvårdsområdets styrelse får länsstyrelsen besluta att en fastighet skall anslutas till jaktvärdsomrädet. För sådan anslutning fordras medgivande av fastighetens ägare och. om fastigheten ingår i ett jaktvårdsområde. av jaktvärdsomrädet.

31 så Om en fastighet på grund av ändrad användning eller annars väsent- ligen saknar betydelse för jaktvården. skall marken anses utesluten ur

• Sida 109
•  Original

Prop. 1979/80: 180 | 109

området. om fastighetsägaren och jaktvärdsomrädet är ense om detta. I annat fall skall frågan om uteslutning prövas av länsstyrelsen.

32 å Länsstyrelsen får förordna att frågor som avses i 28. 30 eller 31 5 skall prövas vid förrättning innan länsstyrelsen beslutar. För förfarandet vid sådan förrättning gäller 18—21 55.

33 5 Vid upplösning av ett jaktvårdsområde gäller bestämmelsen i 62.5 lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter.

Ansvar m.m.

34 & Bryter den som har rätt att jaga inom ett jaktvårdsområde mot de regler som enligt stadgarna ellerjaktstämmans beslut gäller förjakten inom området döms till böter. om inte gärningen är belagd med straff i lagen (1938: 274) om rätt till jakt eller ijaktstadgan (1938: 279).

Sådant brott får åtalas av åklagare endast efter angivelse av mälsägande. Som målsägande anses även jaktvärdsomrädet.

35 & Anser den vars rätt berörs av beslut på jaktstämma eller beslut av jaktvårdsområdets styrelse att beslutet inte har tillkommit i behörig ord- ning eller att det strider mot denna lag eller annan författning eller mot stadgarna eller kränker hans enskilda rätt. får han överklaga beslutet hos länsstyrelsen genom besvär.

Besvärshandlingen skall ha inkommit till länsstyrelsen inom två måna- der från dagen för beslutet. ] fråga om besvär mot styrelsens beslut räknas dock besvärstiden från den dag klaganden fick del av beslutet.

Jaktstämmans eller styrelsens beslut skall gälla utan hinder av att det har överklagats. om inte länsstyrelsen förordnar annat.

36 & Länsstyrelsens beslut får överklagas hos kammarrätten genom be— svär.

Då beslut som länsstyrelsen eller kammarrätten meddelar enligt denna lag angår så många att avskrift av beslutet inte lämpligen kan tillställas envar av dem. skall meddelande om beslutet tas in i ortstidning. Tiden för överklagande skall räknas från den dag då kungörandet har skett.

Länsstyrelsens beslut skall gälla utan hinder av att det har överklagats. om inte kammarrätten förordnar annat.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1981.

• Sida 110
•  Original

Prop. 1979/80: 180 1 10

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1938: 274) om rätt till jakt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 119381274) om rätt till jakt dels att 10— 13 äå' skall upphöra att gälla. dels att 7 och 27 5.5 samt 29% 2 mom.. 30 och 34 15.5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse 7 52 Boställshavare. kronohemmans åbo och. inom de sex nordligaste länen. innehavare av kronotorp. skogstorp eller odlingslägenhet å krono- mark samt den som med nyttjanderätt innehar å sädan mark upplåtet kolonat ävensom innehavare av ljällägcnhet ovan odlingsgränsen inom Norrbottens och Västerbottens län äge jakträtt å fastighetens ägor: dock skall den innehavare av kronotorp. skogstorp. odlingslägenhet. kolonat eller fjällägenhet sålunda medgivna jakträttcn icke innefatta rätt till jakt efter älg.

Är eljest mark för jordbruk genom arrendeavtal eller annorledes åt någon upplåten. äge brukaren, där ej annat avtalats. nyttja den jakt som hör till marken.

Innehavare eller brukare av fas- tighet varom ärfråga i denna para- grafmå icke utan särskilt bemyndi- gande av ägaren tala för fastighe- ten i frågor som avses i [0.6 och I I 5 2 mom.

I—"r'ireslagen lyda/sv

27 53 Talan mot polismyndighets beslut enligt 23.5 föres hos länsstyrel- sen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut må talan ej föras.

Mot länsstyrelses beslut enligt Mot länsstyrelses beslut rörande 10. I] eller [3.4 eller rörande förc— föreläggande eller förordnande med läggande eller förordnande med stöd av 2413 1 mom. första stycket föres talan hos kammarrätten ge- nom besvär. I_/'all. som avses i 11 #. skola besvär ari/"(firas inom två mä- nader från det klaganden er/nfr'll del av beslutel.

stöd av 245 1 mom. första stycket föres talan hos kammarrätten ge- nom besvär.

Talan mot annat beslut av länsstyrelse enligt denna lag eller mot beslut enligt 245 3 mom. av annan myndighet än regeringen föres hos regeringen genom besvär.

Meddelande om länsstyrelses el- ler kamma/"rättens beslut med stöd av [1.6 skall införas i ortstidning.

' Senastelydelsc av lOÖ l974: l069 ll & l97l:566 12519672616och l3å l97l1566. : Senaste lydelse 1963: 606. " Senaste lydelse 1977: 669.

• Sida 111
•  Original

Prop. 1979/80: 180

Nuvarande lydelse

Tiden för anförande av besvär över beslutet skall räknas från den dag då kungörandet har skett.

29 s* 2

111

I-"öreslagen lydelse

mom. Utövar delägare i allmänning eller annan samfällighet.

varom sägs i 4 5, å omrädet jakt. som strider mot vad enligt första stycket av nämnda paragraf är tillåtet eller mot beslut som avses i andra stycket första punkten av samma paragraf. straffes med dagsböter.

Öwrträder ägare av mark. som ingår i jaktvårdsområde. eller å så- dant område eljest jaktberättigad person de angående jakten å områ- det gällande reglerna. straffes med dagsböter.

30 55 Begår någon brott som avses i 28 eller 295 skall villebråd som han olovligt dödat. fångat eller tillägnat sig eller fallvilt som han tillvaratagit. i den mån sådant byte ej fråntagits honom enligt 31 5 första stycket. förkla- ras förverkat. om det ej är uppenbart obilligt.

I stället för villebrådet eller fallviltet kan dess värde förklaras förverkat. Var det annat villebråd än som avses i 185 1 mom. och skeddejak- ten å annat område än i 55 2 mom. sägs samt med användande av till- låtet jakt- eller fångstredskap och under tid. då jakt efter sådant ville- bråd är tillåten, eller tillkommer fallviltet jakträttsinnehavaren. till- faller det förverkade denne eller. i fall varom förmäles i 295 2 mom. första stycket. övriga delägare i all- männingen eller samfälligheten oeh. ifall varom sägs i samma mo- ments andra stycke. "ivriga inom jaktvårdsområde! jaktberiittigade personer.

Är det fråga om annat villebråd än som avses i 185 1 mom. och har jakten skett på annat område än som anges i 55 2 mom.. tillfaller förverkat villebråd jakträttsinneha- varen eller. i fall som avses i 295 2 mom. första stycket. övriga deläga- re i allmänningen eller samfällighe- ten. otn jakten skett med tillåtna jakt- och fångstredskap och under tid då jakt efter villebrådet är till- låten. Vad nu sagts om jakträttsin- nehavares och delägares rätt till förverkat villebråd gäller också så- dant fallvilt som tillkommer jakt- rättsinnehavaren.

Med förverkat villebråd. som avses i 185 1 mom. eller som dödats eller fångats medelst annat jakt- eller fångstredskap eller under annan tid än i tredje stycket sägs. ävensom med annat än där omförmält förverkat fallvilt förfares på sätt stadgas i 365. Lag samma vare beträffande förverkat villebråd. som dödats eller fångats å område som sägs i 55 2 mom.

Vapen. ammunition. annat jaktredskap. hund. motorfordon. annat mo- tordrivet fortskaffningsmedel och släpfordon som använts eller medförts som hjälpmedel vid brott som avses i 285 eller 295 1 mom. få förklaras förverkade, om det är påkallat till förebyggande av brott eller eljest särskil- da skäl föreligga.

[ stället för hjälpmedel kan dess värde förklaras förverkat.

* Senaste lydelse 1951: 291). 5 Senaste lydelse 1973: 299.

• Sida 112
•  Original

Prop. 1979/80: 180 112

Nuvarande lydelse

34 5” Allmän åklagare äge föra talan i fråga om olovligjakt å område som avses i 5 5 2 mom. så ock å brott varom förmäles i 33 5 fjärde stycket denna lag. .

Sker intrång i kronans. menighets eller allmän inrättnings rätt eller överträdelse av de angåendejaktkort meddelade föreskrifterna. äge allmän åklagare att föra talan därom; och skall i fråga om mark som står under domänverkets förvaltning rätt att föra tala om sådant intrång tillkomma jämväl revirförvaltare vid detta verk.

1 övrigt får brott mot denna lag åtalas av allmän åklagare endast om målsägande angiver brottet till åtal eller åtal finnes påkallat ur allmän

Föreslagen lydelse

synpunkt.

Såsom målsägande enligt denna lag skall jämväl anses ägaren av marken eller innehavare som avses i 7 5 eller brukare vilken enligt sam- ma lagrum äger jakträtt. ändå att jakträttcn av honom upplåtits åt an- nan. så ock. i fråga om allmänning eller samfällighet. varom förmäles i 45. delägare i allmänningen eller samfälligheten samt beträffande jaktvårdsområde varom sägs i 10.5". ägare av i området ingående mark eller å området eljest jaktberättigad person.

Såsom målsägande enligt denna lag skall jämväl anses ägaren ax- marken eller innehavare som avses i 7 5 eller brukare vilken enligt sam- ma lagrum äger jakträtt. ändå att jakträttcn av honom upplåtits åt an— nan. sä ock. i fråga om allmänning eller samfällighet. varom förmäles i 45. delägare i allmänningen eller samfälligheten samt beträffande jaktvårdsområde. ägare av i områ- det ingående mark eller å området eljestjaktberättigad person.

lnnefatta föreskrifter rörande förvaltningen av allmänning. samfällighet ellerjaktvårdsområde tillika bestämmelse enligt vilken rätten att beivra intrång i jakträtten eller överträdelser i fråga om jaktutövningen skall tillkomma viss person. vare sådan bestämmelse gällande.

1. Denna lag träderi kraft den 1 januari 1981. 2. I ärenden om bildande av jaktvårdsområde som har anhängiggjorts hos länsstyrelsen före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser gälla.

3. För jaktvårdsområde som består vid ikraftträdandet skall äldre bc- stämmelser fortfarande gälla. Ett jaktvårdsområde som har bildats enligt äldre bestämmelser får om- bildas till ettjaktvårdsområde enligt lagen (1980: 00) om jaktvärdsomräden vid sammanträde med fastighetsägarna. I fråga om kallelse till och omröstning vid sådant sammanträde skall 105 5 mom. lagen (l938:274) om rätt till jakt tillämpas. Ett beslut om sådan ombildning skall fastställas av länsstyrelsen. För länsstyrelsens fastställel- seprövning gäller i övrigt vad i lagen (1980: 00) om jaktvärdsomräden före- skrivs i fråga om beslut om bildande av jaktvårdsområde.

'” Senaste lydelse 1970: 192.

• Sida 113
•  Original

Prop. 1979/80: 180 _ 113

Utdrag LAGRÄDET PROTOKOLL

vid sammanträde

1980—04-21

Närvarande: justitierådet Holmberg. regeringsrådet Hellner. justitierådet Persson.

Enligt lagrådet den 19 mars 1980 tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 1980 har regeringen på hemställan av statsrådet Dahlgren beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om jaktvårdsområden.

2. lag om ändring i lagen (1938: 274) om rätt tilljakt. Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Hans Pet— terson.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om jaktvärdsomräden

Bestämmelser om jaktvärdsomräden finns nu huvudsakligen i 10— 13 55 jaktlagen och 38—42 55 jaktstadgan. När i dessa bestämmelser talas om "jaktvårdsområde" avses därmed ett markområde. bildat av vissa fastig- heter eller delar av fastigheter för att främja jaktvården där. Uttrycket har alltså en territoriell innebörd. Vid lagstiftningens tillkomst förutsattes i förarbetena att delägarna i ett sådant område skulle konstituera sig som en förening och anta stadgar för denna (prop. 1938: 46 s. 27). 1 lagen infördes inte några bestämmelser med associationsrättsligt innehåll. Senare änd- ringar i lagtexten synes utgå från att det skall finnas en föreningsrättslig bildning för handhavande av verksamheten (t.ex. 13 5jaktlagen). Det har också regelmässigt varit så att i samband med tillkomsten av jaktvårdsom- råden delägarna bildat föreningsrättsliga sammanslutningar. varvid av Svenska Jägareförbundet utarbetade "Riksnormalstadgar" tjänat till lcd- ning. _-

Det remitterade förslaget till lag om jaktvärdsomräden har en bredare uppläggning än gällande lagstiftning och reglerar inte bara de frågor som har territoriell anknytning utan också frågor av föreningsrättslig art. 1 förslaget återkommer. som rubriken anger. termen "jaktvårdsområde" men här har den fått en dubbel innebörd. l l 5 reserveras visserligen beteckningen "jaktvårdsområde" för den associationsrättsliga samman- slutning. som kan bildas enligt lagen. och i vissa paragrafer används den också på ett sätt som inte kan ges annan innebörd än denna (t.ex. 13 5. 22 5 5. 24 och 31 55 samt 34 5 andra stycket). 1 andra paragrafer används 8 Riksdagen 1979/80. ] saml. Nr [80

• Sida 114
•  Original

Prop. 1979/80: 180 114

termen emellertid för att ange det markområde som avses (t. ex. 2. 3. 10. 12 och 14 55 samt 34 5 första stycket). Beträffande vissa paragrafer kan det vara tveksamt huruvida med "jaktvårdsområde" avses den föreningsrätts- liga bildningen eller området på marken. Särskilt gäller detta de stadgan- den där det talas om "bildande av ett jaktvårdsområde". "områdesbild— ning" o.d. När en och samma paragraf syftar på både markområdet och den föreningsrättsliga bildningen (t.ex. 3 5) har det terminologiska dilem- mat lösts så att "jaktvärdsomrädet" används i den territoriella betydelsen och att som beteckning för medlemsföreningen används "sammanslutning-

"

en

Den dubbla användningen av uttrycket "jaktvårdsområde" är inte bara svår att förena med den grundläggande definitionen i 1 5 i förslaget. Den leder också till tvekan om innebörden av åtskilliga paragrafer och är överhuvudtaget ägnad att skapa förvirring vid läsningen av lagtexten, alldeles bortsett från det från språklig synpunkt anmärkningsvärda begag- nandet av "område" som beteckning för en förening. Det är visserligen svårt att bilda sig någon uppfattning huruvida den tillämpade tekniken kan komma att vålla rättsosäkerhet eller misstag vid lagens tillämpning. Det kan dock nämnas att jägareförbundet i en kommentar till riksnormalstad- garna angett ett praktiskt exempel när den dubbla innebörden av termen "jaktvårdsområde" vållat olägenhet i samband med frågan om att försätta ett jaktvårdsområde i konkurs. Oavsett hur det förhåller sig med risken för misstag vid tillämpningen kan det inte anses förenligt med en god lagstift- ningsteknik att laborera med en dubbeltydig terminologi.

Av remissprotokollet framgår att lagen om fiskevårdsområden. som är från 1960. i betydande omfattning tjänat som förebild vid utarbetandet av förslaget. ] terminologiskt hänseende är att märka att uttrycket ”fiskevårdsområde" i 1960 års lag har dubbel syftning. Med detta uttryck avses i första hand den sammanslutning som enligt lagen kan bildas av fiskerättsägare. I vissa stadganden syftar uttrycket emellertid på det fiske som omfattas av sammanslutningens verksamhet. Vid granskningen av lagförslaget anmärkte lagrådet på terminologin och föreslog att den nya organisationen skulle benämnas fiskevårdssamfällighet i stället för fiske— vårdsområde. I propositionen vidhölls emellertid det remitterade förslaget. bl. a. under hänvisning till att uttrycket "jaktvårdsområde" allmänt begag- nades inte blott i den betydelse ordet har i jaktlagen utan också för att beteckna sammanslutningen av delägare ( prop. 1960: 50 s. 12 ff).

Beträffande jämförelsen med lagen om fiskevårdsområden vill lagrådet anmärka att den dubbla innebörden av termen "fiskevårdsområde" i den lagen inte alls är lika framträdande och ägnad att vålla förvirring som den dubbla innebörden av "jaktvårdsområde" i det föreliggande förslaget. Som enda alternativ till "fiskevårdsområde" framfördes "fiskevårdssam- fällighet" och mot detta invändes inte utan fog att också det uttrycket begagnas i olika betydelser i lagstiftningen. Det framstår enligt lagrådets

• Sida 115
•  Original

Prop. 1979/80: 180 | 115

mening som mindre ändamålsenligt att utnyttja en så pass gammal förebild som lagen om fiskevårdsområden. särskilt som den i sin tur i terminolo- giskt hänseende bygger på lagstiftningen om jaktvårdsområden. Det ligger närmare till hands att söka förebilder i modernare lagstiftning. t. ex. lagen om förValtning av samfälligheter och lagen om vattenförbund. I dessa lagar skiljer man klart på sammanslutningen såsom juridisk person och de an- ordningar eller mark- och vattenområden som omfattas av dess verksam- het.

Lagrådet anser att den föreslagna lagen skulle vinna betydligt i reda och klarhet om termen "jaktvårdsområde" förbehålls som beteckning för det territoriella område som de anslutna fastigheterna och fastighetsdelarna bildar och själva sammanslutningen får en annan benämning. När det gäller denna benämning kan i och för sig tre alternativ övervägas. nämligen jaktvårdssamfällighet. jaktvårdsförening och jaktvårdsområdesförening. Det förstnämnda alternativet synes vara det minst lämpade av det skäl som enligt ovan anfördes mot förslaget om att använda uttrycket "fiskevårds- samfällighet". Mot "jaktvårdsförening" kan invändas att detta är en be- nämning som används på vissa frivilliga sammanslutningar för jaktvård utan direkt anknytning till lagstiftningen om jaktvårdsområden. Sådana föreningar är rätt vanliga och det kan därför vara risk för missförstånd och feltolkningar om samma uttryck används för de sammanslutningar som regleras i den föreslagna lagen. Beteckningen "jaktvårdsområdesför- ening" är något ohanterlig genom sin längd. Den har dock den fördelen att den upplyser om sammanslutningens anknytning till ett jaktvårdsområde. Det är också av intresse att konstatera att jaktmarksutredningen i sitt förslag till lag om jaktvärdsomräden (SOU l974z80) använde uttrycket '"jaktvårdsområdesförening" för sammanslutningen av medlemmar i ett jaktvårdsområde. Utredningen anförde därvid att den anslöt sig till en rekommendation av den kommitté som utarbetat förslaget till de av jägare- förbundet sedermera fastställda riksnormalstadgarna: kommittén hade re- kommenderat att beteckningen "jaktvärdsomräde" skulle avse området på marken. medan beteckningen '”jaktvårdsområdesförening" skulle avse den för samfällighetens förvaltning bildade intresseföreningen (bet. s. 147: se också Nordell—Weinberg. Jakten. jägaren och lagen. 1978. s. 101 f).

Lagrådet vill alltså föreslå att sammanslutningen av delägarna i ett jaktvårdsområde benämns jaktvårdsområdesförening och att lagtexten omarbetas i enlighet härmed. I många paragrafer blir det därvid endast fråga om att utbyta "jaktvårdsområde" mot ""jaktvärdsområdesförening". Endast beträffande 1 5. som innehåller de grundläggande definitionerna. blir det fråga om en något mer ingripande omformulering.

Beträffande de bestämmelser, som i det följande föreslås omformulerade i andra hänseenden. beaktar lagrådet den ändring av terminologien som nu behandlats. 1 en särskild uppställning anges därefter de ändringar som

• Sida 116
•  Original

Prop. 1979/80: 180 1 16

lagrådets förslag föranleder i övriga bestämmelser i det remitterade lagför- slaget.

1 15

Under hänvisning till vad lagrådet anfört under rubriken till lagförslaget föreslås att förevarande paragraf får följande lydelse: "I syfte att främja jaktvården och jakträttsinnehavarnas gemensamma intressen genom en samordning av jakten och viltvården kan enligt denna lag två eller flera fastigheter eller delar av fastigheter sammanföras till ett jaktvårdsområde och jakträttsinnehavare inom detta bilda enjaktvärdsområdcsförening."

25

Innebörden av detta stadgande framstår inte som helt klar om man bara ser till lagtexten. Syftet med den föreslagna regleringen är synbarligen att skydda samernas på rennäringslagen grundade jakträtt (se 25 & rennärings- lagen) mot intrång genom bildande av jaktvårdsområden. Vissa marker. där samerna har jakträtt. skall sålunda inte alls kunna omfattas av jaktvärdsomräden och beträffande övriga marker får någon inskränkning inte ske i samernas jakträtt genom bildande av jaktvårdsområden.

De marker som inte får omfattas av jaktvärdsomräden anges i stadgan- det som "kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens ome- delbara disposition" och "renbetestjällen". Dessa beteckningar motsvarar vad som i ] & tredje stycket lagen om fiskevårdsområden angetts som "område som blivit anvisat till lapparnas uteslutande begagnande” (se punkt 2 i övergångsbestämmelserna till rennäringslagen). Härigenom nås överensstämmelse mellan den föreslagna regleringen i lagen om jaktvårds- områden och lagen om fiskevårdsområden.

Enligt 26 s" rennäringslagen kan regeringen under vissa förutsättningar upphäva renskötselrätten för ett visst område. Görs ingen begränsning i upphävandebeslutet omfattar detta alla i renskötselrätten ingående befo- genheter. således också jakträttcn. I ett sådant fall torde det nu föreslagna stadgandet inte hindra att marken tas in i ettjaktvårdsområde. Upphävan- det kan emellertid också begränsas till vissa av de befogenheter som ingår i renskötselrätten. [ och för sig är det alltså tänkbart att endast betesrätten upphävs och attjakträtten lämnas okränkt. Om så sker bör hinder föreligga mot att ettjaktvårdsområde får omfatta ifrågavarande mark.

Enligt lagrådets mening skulle stadgandets innebörd komma till klarare uttryck om det formuleras på förslagsvis följande sätt: "Ett jaktvårdsom- råde får inte omfatta mark. där samerna har rätt tilljakt enligt rennäringsla- gen (1971: 437). såvitt fråga är om kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition eller mark på renbetesljällen. Beträffande annan mark. där samerna har rätt till jakt enligt rennäringsla- gen. får någon inskränkning inte ske i denna rätt genom bildande av jaktvårdsområden."

• Sida 117
•  Original

Prop. 1979/80: 180 1 17

45

Av skäl som närmare utvecklas under 22 & bör länsstyrelsens faststäl- lelse av jaktvårdsområdesföreningens stadgar inte avse andra delar än sådana som är specifika med hänsyn till föreningens ändamål och karaktär av tvångssammanslutning och som inte bara är en överföring till stadgarna av regler som gäller redan på grund av lagen.

Lagrådet föreslår att 4 & ges följande lydelse: "Beslut om bildande av ett jaktvårdsområde meddelas av länsstyrelsen. som i samband därmed skall fastställa stadgar för jaktvårdsområdesför- eningen i de hänseenden som anges i 22 ä.”

5 5

[ förevarande paragraf upptas bestämmelser angående jämkning av vill- kor för upplåtelse avjakträtt och om uppsägning av upplåtelseavtal i fall då värdet av den upplåtna jakträttcn minskas eller ökas genom bildandet av ett jaktvårdsområde. Bedömningen av om jakträttens värde ökas eller minskas får ske med ledning av beslutet om bildandet och innehållet i de fastställda stadgarna. I vad mån någon ändring av värdet skett torde emellertid inte alltid kunna avgöras redan vid tiden för bildandet av jakt- värdsomrädet. Värdet kan komma att påverkas av omständigheter som då inte går att överblicka. Beslut som jaktstämman eller sammanslutningens styrelse meddelar angående jaktutövningen. t. ex. i fråga om jakttider och antal djur som får skjutas. kan innebära väsentliga inskränkningar av en nyttjanderät'tshavares möjlighet att utnyttjajakträtten. Beslut av detta slag torde i allmänhet inte kunna anses innebära sådan kränkning av nyttjande- rättshavarens rätt att han kan få beslutet upphävt efter klagan enligt förslagets 355. Den ovisshet som kan föreligga angående hur jakträttcn påverkas av bildandet av jaktvärdsomrädet synes motivera att en nyttjan- derättshavare, som inte kan visa att värdet av jakträtten minskas genom bildandet men som inte vill utsätta sig för risken att värdet minskas genom senare beslut, får rätt att omedelbart uppsäga avtalet. Lagrådet föreslår att den i första stycket angivna begränsningen av nyttjanderättshavares rätt att uppsäga avtalet får utgå.

För talan om nedsättning av ersättning för nyttjanderätten och för upp- sägning av avtalet skall enligt andra stycket av paragrafen gälla en preklu- sionstid av två månader. Tiden skall räknas från det beslutet om bildande av jaktvärdsomrädet vann laga kraft. Lämpligheten av denna utgångspunkt för tidsberäkningen kan ifrågasättas.

Stadgandet är utformat efter förebild av vad som föreskrivs i 7 kap. 30.8 tredje stycket jordabalken för fall då fastighet undergått förändring genom fastighetsreglering. När det gäller fastighetsreglering har emellertid med- delats bestämmelser som syftar till att nyttjanderättshavare skall få känne- dom om förrättningen och om beslut som fattas (se t. ex. 5 kap. 345 samt 4

• Sida 118
•  Original

Prop. 1979/80: 180 118

kap. 11. 17. 18 och 29 ååå fastighetsbiIdningslagen). Någon föreskrift om utredning angående vilka som är nyttjanderättshavare är inte föreslagen när det gäller bildande av jaktvårdsområde: inte heller föreskrivs att beslu- tet om bildande. som kan fattas utan föregående förrättning. skall tillkän- nages sa att det kan beräknas komma till nyttjanderättshavares kännedom. Anledning att föreslå bestämmelser i dessa avseenden föreligger enligt lagrådets mening inte. För att en nyttjanderättshavare skall kunna utnyttja rätten att väcka talan eller uppsäga avtalet torde det emellertid vara påkal- lat att den föreslagna tvåmånaderstiden räknas. inte från beslutets laga— kraftvinnande. utan från det nyttjanderättshavaren fick kännedom om det lagakraftvunna beslutet. Någon olägenhet av att prövningen av föreva— rande frågor. som enbart rör förhållandet mellan fastighetsägaren och nyttjanderättshavaren. på grund av en sådan regel kan komma att fördröjas torde knappast uppkomma. Vill fastighetsägaren. som kan förutsättas all- tid vara underkunnig om beslutet. få mcllanhavandet med nyttjanderätts- havaren uppklarat så snart som möjligt. får han se till att denne får del av beslutet.

Någon närmare motivering till den föreslagna bestämmelsen att talan om nedsättning i förevarande fall skall väckas vid fastighetsdomstol har inte lämnats. För tvist angående frågan om grund för uppsägning föreligger har inte föreslagits särskild forumregel. Enligt lagrådets mening är det inte påkallat att — i motsats till vad som skett beträffande fall som avses i 7 kap. 30 & jordabalken— meddela särskild föreskrift om att mål av förevarande slag skall upptagas av fastighetsdomstol.

Med hänsyn till vad nu anförts kan paragrafen förslagsvis ges följande lydelse:

"Om värdet av upplåten jakträtt minskas genom bildandet av ettjakt- vårdsområde. skall ersättningen för nyttjanderätten nedsättas med skäligt belopp. Vill- nyttjanderättshavaren säga upp avtalet med anledning av bildandet. får han göra det. lnnebär bildandet av jaktvärdsomrädet att nyttjanderättens värde ökas, får fastighetsägaren säga upp avtalet. om nyttjanderättshavaren inte medger skälig höjning av ersättningen. Talan om nedsättning av ersättningen skall väckas inom två månader från det nyttjanderättshavaren erhöll del av lagakraftvunnet beslut om bildande av jaktvårdsområdet. Den som vill säga upp avtalet skall göra det inom samma tid från det han fick del av beslutet. lakttas inte tiden. är rätten till talan eller uppsägning förlorad."

lOå

Enligt 105 i förslaget, som har sin motsvarighet i 135 3 mom. andra stycket i gällande lag. får en fastighetsägare inte vägras att upplåta sin jakträtt inom jaktvärdsomrädet om inte vissa villkor är uppfyllda eller. med andra ord. fastighetsägaren skall få tillstånd till upplåtelsen. när de i villkoren angivna förhållandena inte föreligger.

• Sida 119
•  Original

Prop. 1979/80: 180 119

Paragrafen utgår från att tillståndstvång gäller för fastighetsägares upplå- telse av jakträtt som tillkommer honom inom jaktvärdsomrädet. vare sig upplåtelsen endast avserjakt på hans egen mark eller vid gemensamhets- jakt också omfattar jakt på annans mark. [ lagens regelsystem för jaktvärdsomräden ligger inte något sådant tillståndstvång inbyggt. De re- striktioner som skall gälla för fastighetsägarnas förfogande över rätten till jakt på deras fastigheter måste därför särskilt beslutas antingen vid bildan- det av jaktvärdsomrädet eller senare under dess bestånd. Av den föreslag- na paragrafen framgår indirekt att tillståndstvång för upplåtelser kan eta- bleras och att tillstånd till upplåtelse kan vägras efter diskretionär prövning endast med den begränsningen att tillstånd måste ges fastighetsägare (men inte annan jakträttsinnehavare) om upplåtelsen inte kan anses olämplig med hänsyn tilljaktvården eller på annat sätt är till avsevärd olägenhet för övriga medlemmar. Enligt lagrådets mening kan det starkt ifrågasättas om bestämmelsen fått en med hänsyn till sitt syfte lämplig utformning.

Lagstiftningen om jaktvärdsomräden är avsedd att främja jaktvården genom en samordning av jakten och viltvården på fastigheterna (15 i förslaget). Det är alltså handhavandet av jakträttcn som är föremål för lagregleringen medan de civilrättsliga reglerna om vem jakträtten tillkom- mer. förutsättningar och former för upplåtelse och överlåtelse av jakträtt etc. i princip inte skall rubbas. Bakom den reglering som skett i 10.5 i det remitterade förslaget ligger emellertid insikten att upplåtelser av jakträtt inom området till utomstående kan motverka de intressen som förestavat bildandet av jaktvärdsomrädet. Friheten att genom avtal upplåta jakträtt måste därför kunna inskränkas och lagförslaget anger indirekt liksom gällande lag att sådan inskränkning kan ske åtminstone med avseende på fastighetsägares upplåtelse. Hur det förhåller sig med arrendatorernas överlåtelse av sin jakträtt lämnas öppet. Intresset av att förhindra att jakträtten övergår på andra till men för jaktvården måste emellertid antas vara lika starkt oavsett om upplåtelse eller överlåtelse föreligger. In— skränkningarna i avtalsfriheten synes därför böra gälla såväl upplåtelser som överlåtelser. Vidare måste de för att vara effektiva gälla alla som har jakträtt inom området vare sig de är medlemmar eller ej.

Av det sagda torde framgå att de av jaktvårdsintressena betingade in- greppen ijakträttsinnehavarnas rätt att förfoga över sin jakträtt genom avtal har en sådan räckvidd att lagen bör ge ett uttryckligt — och inte som nu ett endast indirekt — stöd för ett tillståndstvång. Paragrafen bör i enlighet härmed formuleras positivt och innehålla att för upplåtelse eller överlåtelse av jakträtt inom ett jaktvårdsområde får föreskrivas krav på tillstånd av jaktvärdsområdcsföreningen samt att tillstånd får vägras en- dast om upplåtelsen eller överlåtelsen kan anses olämplig med hänsyn till jaktvården eller på annat sätt är till avsevärd olägenhet för medlemmarna.

Denna avfattning synes tillräckligt tydligt ange att krav på tillstånd inte kan föreskrivas för överlåtelse av jordbruksarrende som innefattar rätt till jakt.

• Sida 120
•  Original

Prop. 1979/80: 180 120

115

Bildande av jaktvårdsområde innebär inte. vare sig enligt gällande lag eller enligt förslaget. att fastighetsägarna avhänder sig jakträttcn på sin mark utan endast att det tillskapas en möjlighet för dem att besluta att jakten skall utövas gemensamt på de i området ingående fastigheterna eller på del av området eller i fråga om viss djurart. I viltvårdens intresse kan också fattas beslut om att jakträttcn inte skall utövas, exempelvis i fråga om viss djurart. Fastighetsägarna är således bibehållna vid sinjakträtt men kan tvingas tåla inskränkningar i denna.

I 11 5. som i remissen anges ha 135 3 mom. första stycket i gällande lag till motsvarighet. är utgångspunkten att jakträttcn på hela området helt eller i fråga om viss djurart tillkommer sammanslutningen och som villkor för dennas jakträttsupplåtelse till annan föreskrivs samtycke av samtliga fastighetsägare. För att sammanslutningen skall kunna förfoga över rätten tilljakt på hela området genom upplåtelse till annan måste enligt det förut sagda sammanslutningen genom civilrättsliga avtal med samtliga fastig- hetsägare eller med deras jordbruks- eller jaktarrendatorer ha förvärvat jakträttcn. Med hänsyn till vad nu sagts synes föreskriften i 115 i det remitterade förslaget — liksom f. ö. 13 5 3 mom. första stycket gällande lag — sakna självständig betydelse. Eftersom paragrafen kan ge upphov till den misstolkningen att redan själva bildandet av jaktvärdsomrädet kan överföra jakträtten inom området på sammanslutningen bör den föreslagna 11 .5 utgå och någon motsvarighet till nuvarande 13 ä 3 mom. första stycket inte inflyta i den nya lagen.

13.5

I paragrafen berättigas sammanslutningen att ta ut "särskilda" avgifter för rätten att jaga på mark inom området och för villebråd som fälls. I motiven anges att verksamheten inte kan antas medföra behov av annan uttaxering hos medlemmarna än den som sker genom att avgifter bestäms förjakten. och det framgår vidare att årlig avgift är tänkt att påföras endast dem som faktiskt utövar jakt. Den föreslagna lydelsen av paragrafen öpp- nar emellertid möjlighet att ta ut avgift för själva rätten attjaga. oavsett om den utnyttjas eller ej. Lagrådet vill påpeka denna brist i överensstämmelse mellan motiv och lagtext men finner de vidare finansieringsmöjligheter som lagtexten tillhandahåller stämma bäst överens med lagstiftningens allmänna syfte. Viltvårdsåtgärder av mera långsiktig karaktär kan sanno- likt ibland kräva en kombination av investeringar och avstående från jakt och lagen bör inte hindra en sådan kombination. Beslutar sammanslutning- en exempelvis förbud motjakt under några säsonger för att stärka viltstam- men skulle med den i motiven antydda ordningen finansieringen av ytterli- gare stödåtgärder såsom vinterutfodring eller inplantering vara omöjlig- gjord. eftersom inga avgifter inflyter till sammanslutningen under jaktför- budstiden. Och sammanslutningens möjligheter att genom lån eller kredi-

• Sida 121
•  Original

Prop. 1979/80: 180 121

ter finansiera några viltvårdsprojekt torde få bedömas som mycket små eftersom —- i motsats till vad som gäller för fiskevårdsområden —- beslut om särskild uttaxering för att infria sammanslutningens förpliktelser är lagstri- digt och skall upphävas, om det överklagas. Begränsningen i 13 & av jaktvårdssammanslutningarnas möjligheter att genom uttaxering skaffa re— surser för sin verksamhet synes över huvud taget ägnad att dämpa ambitio- nerna hos sammanslutningarna och kan därmed befaras motverka lagstift- ningens syfte.

Slutligen vill lagrådet påpeka att begränsningen av uttaxeringsmöjlighe- terna leder till en komplikation vid upplösningen av en jaktvårdsområdes- förening, om dess skulder överstiger dess tillgångar. Enligt 335 i det remitterade förslaget skall 62 15 lagen (1973: 1150) om förvaltning av sam- fälligheter gälla vid upplösning. Av hänvisningen följer att föreningen inte får upplösas förrän alla dess skulder betalats eller medel som fordras för betalningen nedsatts hos länsstyrelsen. Denna ordning i förening med hindret mot särskild uttaxering kan leda till att sammanslutningen blir bestående fast den inte längre tjänar något jaktligt ändamål eller att den i syfte enbart att få inkomster för att kunna betala skulderna föranstaltar om en avskjutning i direkt strid mot viltvårdsintressena.

195

I denna paragraf regleras frågan om kallelser till förrättningssammanträ- den. Som huvudregel skall gälla att kallelserna skall delges fastighets- ägarna, vilket betyder att delgivningslagens bestämmelser blir tillämpliga. Dessutom får enligt andra meningen i andra stycket ett enklare kallelseför- farande användas i vissa fall. Där föreskrivs att kallelse till "fortsatt sammanträde får ske genom meddelande vid första sammanträdestillfäl- let". Som lagtexten är utformad blir innebörden av sistnämnda regel oklar. Avsikten måste vara att det enklare kallelseförfarandet skall kunna tilläm- pas — i stället för delgivning — i fråga om andra sammanträden under förrättningen än det första och att kallelse därvid skall ske genom ett meddelande vid närmast föregående sammanträde.

För att stadgandets innebörd skall komma till klart uttryck vill lagrådet förorda att det formuleras med motsvarande bestämmelser i 4 kap. 18 och 19 %& fastighetsbildningslagen som förebild. Dessa bestämmelser har i stor utsträckning blivit mönsterbildande för senare lagstiftning, se 19 € anlägg— ningslagen, 165 ledningsrättslagen och 25 5 lagen om enskilda vägar. I enlighet härmed föreslår lagrådet att första meningen i paragrafens andra stycke flyttas till första stycket som dess tredje mening och att andra stycket ges följande lydelse: "Bestämmelserna i första stycket gäller i tillämpliga delar även då ett nytt sammanträde utsätts. Om vid ett samman— träde har tillkännagetts tid och plats för nästa sammanträde. behöver ej kallelse delges den som kallats i föreskriven ordning till det sammanträde då tillkännagivandet skett.”

• Sida 122
•  Original

Prop. 1979/80: 180 1

|») h)

Den av lagrådet förordade avfattningen innebär att. om det hålls flera sammanträden under en förrättning, det enklare kallelseförfarandet kan tillämpas beträffande alla sammanträden som följer efter det första; detta kallelseförfarande innebär att kallelse skett ”i föreskriven ordning".

Lagrådet vill också peka på den möjlighet som enligt 4 kap. 20 & andra stycket fastighetsbildningslagen finns att i förenklande syfte bestämma särskild ordning för delgivning. t. ex. genom vanlig postförsändelse. Matc- rialet i remissärendet ger emellertid inte tillräcklig grund för att bedöma om en motsvarande regel skulle vara av praktiskt värde i den nu föreslagna lagen. Anses det önskvärt med en sådan bestämmelse kan den lämpligen få sin plats som tredje stycke i förevarande paragraf.

21.5

Såsom tidigare utvecklats bör enligt lagrådets mening termen jaktvårds- område i lagen användas uteslutande i sin egentliga, rent territoriella betydelse. Bestämmelserna i 45 att länsstyrelsen meddelar beslut om bildande av jaktvårdsområde och i samband därmed fastställer stadgar för sammanslutningen får därvid den — i förhållande till det remitterade försla- get —- ändrade innebörden att bestämmandet av områdets gränser blir ett särskilt beslutsämne vid sidan av fastställandet av stadgar. Dessa skall enligt lagrådets förslag utgöra den juridiska personens statuter i överens- stämmelse med vad som i vanligt språkbruk förstås med stadgar. Av den sålunda förordade ordningen följer att i 21 & bör föreskrivas att förrätt- ningsmannens utlåtande skall innehålla inte bara som i remissen ett förslag till stadgar utan också ett förslag hur områdets gränser skall dras. Då detta förslag — liksom utlåtandets förslag till stadgar — i allmänhet får antas vara ett resultat av förrättningsmannens överväganden av skilda meningar som framkommit vid sammanträde med intressenterna är det oegentligt att i paragrafen tala om förslaget i bestämd form.

Den ordning som i paragrafens andra stycke angivits för avslutandet av förrättningen är oklar såtillvida att någon fixerad tidpunkt inte sätts för avslutandet. I överensstämmelse med den ordning som annars i fiera fall kommit till användning i lagstiftning om förrättningar av förrättningsman bör i stället lämpligen föreskrivas att förrättningen avslutas med att utlå- tandet och övriga handlingar läggs fram på viss tid och plats för delägarnas granskning.

Lagrådet föreslår att 21 5 första och andra styckena får följande lydelse: "Förrättningsmannen skall avge ett utlåtande om jaktvärdsomrädet bör komma till stånd. Finner förrättningsmannen att det bör ske. skall han i utlåtandet ta in förslag i fråga om vilken mark som området skall omfatta och förslag till stadgar för jaktvärdsområdesföreningen.

Förrättningen avslutas genom att utlåtandet och övriga förrättnings- handlingar läggs fram för fastighetsägarna på tid och plats som bestämts vid sammanträde. Handlingarna hålls härefter tillgängliga för granskning under en månad.”

• Sida 123
•  Original

Prop. 1979/80: 180 123

22 ä

I enlighet med vad lagrådet anfört till 21 & bör fastställandet av jakt- vårdsområdets gränser falla utanför stadgarna. Vad i förslaget till 22 å upptagits under punkten 1 skall därför utgå. om den av lagrådet förordade ordningen godtas.

Av den under punkten 4 i förevarande paragraf föreslagna bestämmelsen och kravet i 4 .5 på länsstyrelsens fastställelse av stadgarna följer att alla föreskrifter som jaktvårdsområdesföreningen tar in i sina stadgar kommer att underkastas länsstyrelsens prövning. Denna kommer alltså att omfatta också bestämmelser som endast rör interna praktiska föreningsförhållan- den, exempelvis antalet ledamöter i styrelsen. frister för kallelser och motioner till stämma. räkenskapsår och bokföring. medelsavsättning till olika ändamål m. m. Åtskilliga stadgebestämmelser kan antas vara av den naturen att ändringar aktualiseras tid efter annan. Att den ursprungliga bestämmelsen fastställts tvingar då till fastställelse också av ändringen. Den föreslagna ordningen synes medföra ett omständligt och byråkratiskt förfarande utan att några väsentliga intressen, som lagstiftningen avser att tillgodose, blir främjade eller skyddade. En smidigare ordning skulle otvi- velaktigt uppnås om länsstyrelsens prövning och fastställelse begränsades till sådana delar av stadgarna som är av omedelbar betydelse för jaktvår- den — punkten 2 i den föreslagna paragrafen — och till riktlinjer i övrigt för föreningens verksamhet. såsom regler för vilken kontroll som skall ske av jakträttsupplåtelser m.m. (jfr vad lagrådet anfört vid 10 å) och av de jagandes kompetens. bestämmelser om och i vilken form sammanslutning- en skall sörja för att medlemmar som inte jagar får del i utbytet av jakten etc. Redan i själva lagen regleras enligt det remitterade förslaget i varieran- de utsträckning sammanslutningens beslutande och verkställande organ, medlemmarnas rösträtt. ordningen för beslutsfattandet och uttaxeringsrät- ten, varför en prövning av stadgarnas innehåll i dessa hänseenden måste begränsa sig till endast en kontroll av att lagreglerna iakttagits. Stadgebe- stämmelser i övrigt av vanligt föreningsrättsligt innehåll synes utan olägen- het kunna lämnas utan fastställelse och därmed också kunna ändras vid behov utan att någon kontroll från det allmännas sida automatiskt utlöses. På sätt föreslagits i remissen bör föreningsbeslut kunna överprövas i lag- lighetshänseende efter besvär. Härigenom kan också stadgebeslut komma under länsstyrelsens prövning. Rättsskyddsintresset torde därmed kunna anses i tillräcklig grad tillgodosett och en ordning med fastställelsepröv- ning av alla stadgebeslut kunna undvaras.

I punkten 5 i den föreslagna paragrafen föreskrivs att stadgarna skall ange vilka fonder sammanslutningen skall ha. deras ändamål och hur avsättning till dem skall ske. Föreskriften kan läsas så att den gör fond- bildning obligatorisk. vilket inte torde vara avsikten. Å andra sidan får bestämmelsen den effekten att varje beslut om reservation av medel för framtida användning för visst ändamål (fondbildning) måste ha stöd i de

• Sida 124
•  Original

Prop. 1979/80: 180 124

fastställda stadgarna för att inte bli ett befogenhetsöverskridande. En sådan begränsning av handlingsfriheten synes knappast lämplig. Under år då resultatet visar överskott kan det vara ändamålsenligt för sammanslut- ningen att reservera medel för något ändamål som inte förutsetts när stadgarnas fondbildningsbestämmelser utformats. Att sammanslutningen i ett sådant läge skulle nödgas göra en stadgeändring som därtill enligt deni remissen föreslagna ordningen måste prövas och fastställas av länsstyrel- sen kan verka hämmande på benägenheten att göra reservationer för framtida utgifter. Lagrådet föreslår att föreskriften under punkten 5 under alla förhållanden utgår och att det följaktligen skall stå jaktvårdsområdes- föreningarna fritt att göra medelsreservationer för framtida användning utan att stöd därför måste finnas i stadgarna.

I enlighet med det sagda förordar lagrådet att 22 & får följande lydelse: "Av stadgarna för en jaktvårdsområdesförening skall framgå

1. i vilken utsträckning jakten skall bedrivas gemensamt inom jakt- värdsomrädet och grunderna i övrigt för jakten och viltvården.

2. vilka riktlinjer i övrigt som skall gälla för föreningens verksamhet.

3. grunderna för bestämmandet av avgifter till föreningen."

23å

I första stycket av förevarande paragraf anges att länsstyrelsen prövar att stadgarna inte kränker enskild rätt eller innehåller något som strider mot lag eller författning. Bestämmelsen ger intryck av att länsstyrelsens prövning av stadgarna är inskränkt till att gälla endast i de angivna hänse- endena. Detta intryck förstärks av vad som anförs i specialmotiveringen.

Av vad förslaget i övrigt innehåller angående länsstyrelsens prövning vid beslut om bildande av jaktvårdsområde framgår emellertid, att stadgarna skall underkastas en vidare granskning än vad förevarande stadgande anger. Länsstyrelsen har att tillse att de villkor lagen uppställer för bildan- de är uppfyllda. Häri ingår bl.a. en lämplighetsprövning enligt vad som sägs i 8 5. Denna prövning avser inte endast själva bildandet av jaktvårds- området'. såsom framhålles i specialmotiveringen till 81%— skall prövningen också avse stadgarnas innehåll. Att länsstyrelsen vid den prövning som skall ske har att beakta att stadgarna inte kränker enSkild rätt eller innehål- ler något som strider mot lag eller författning är uppenbart. Vad lagrådet här yttrat gäller även för det fall att länsstyrelsens fastställelse av stad- garna inSkränks på sätt lagrådet föreslagit vid 4 och 22 55.

Lagrådet får med hänsyn till vad nu anförts förorda att —- för att tvek- samhet om omfattningen av länsstyrelsens prövning inte skall uppstå — första stycket i paragrafen får utgå.

Utgår första stycket, kommer i lagen inte att upptagas någon bestämmel- se om vad länsstyrelsens prövning skall avse när fråga är om fastställelse av beslut om ändring av stadgarna. Prövningen torde då få ske enligt samma grunder som gäller vid beslut om bildande av jaktvårdsområde.

• Sida 125
•  Original

Prop. 1979/80: 180 125

27.5

Nuvarande bestämmelser om att jaktvårdsområde bildas för visst antal år får inte någon motsvarighet i den nu föreslagna lagen. Jaktvårdsområ- den skall enligt förslaget bestå tills vidare. Att uppta en särskild bestäm- melse härom vid sidan av de föreslagna reglerna om upplösning kan emel- lertid inte vara erforderligt. Lagrådet föreslår att stadgandet i förevarande paragraf får utgå.

28 5

I förevarande paragraf upptas bestämmelser om upplösning av jakt- vårdsområde.

Av vad föredragande statsrådet anför framgår. att avsikten är att möjlig- het skall finnas för länsstyrelsen att på eget initiativ ta upp frågan om upplösning i vissa undantagsfall. För detta ändamål föreslås att länsstyrel- sen skall kunna förordna förrättningsman (32 5).

Så som förslaget utformats torde emellertid det åsyftade resultatet ej uppnås. Enligt andra stycket i förevarande paragraf krävs för beslut om upplösning att frågan behandlas påjaktstämma. Det är alltså inte tillfyllest att fastighetsägarna uttalat sig vid ett sådant sammanträde som anordnats enligt 195 i förslaget.

Förslagets syfte kan tillgodoses antingen genom en bestämmelse om att upplösning får beslutas. utan att jaktstämma hållits. om fastighetsägarnas ståndpunkt kommit till uttryck vid sammanträde inför den av länsstyrelsen förordnade förrättningsmannen eller genom en föreskrift om att i fall då styrelse saknas länsstyrelsen får föranstalta att jaktstämma hålles för be- handling av frågan om upplösning av jaktvårdsområdesföreningen. Enligt lagrådets mening är den senare ordningen att föredraga. En föreskrift om länsstyrelsens befogenhet kan lämpligen upptas som ett tredje stycke i förevarande paragraf.

Vad lagrådet nu föreslagit föranleder inte att förslagets 32.6 underkastas någon jämkning. Skäl att förordna förrättningsman kan. såsom anföres i specialmotiveringen till detta stadgande. föreligga även då frågan om upp- lösning behandlats på jaktstämma.

Av stadgandet i paragrafens sista stycke framgår ej huruvida IO—årstiden skall räknas från det beslutet om områdets bildande meddelades eller från det beslutet vann laga kraft. Enligt lagrådets mening bör utgångspunkten vara beslutets lagakraftvinnande. Förevarande stycke kan förslagsvis ges följande lydelse: "Beslut om upplösning av jaktvårdsområdesförening får inte meddelas innan tio år har förflutit från det beslutet om bildande av jaktvårdsområdet vann laga kraft."

Upplöses föreningen blir beslutet om bildande av jaktvårdsområdet utan verkan. Särskild bestämmelse härom kan inte vara erforderlig.

• Sida 126
•  Original

Prop. 1979/80: 180 126

315

Denna paragraf reglcrar frågan om uteslutning ur ettjaktvårdsområde av en fastighet som saknar betydelse för jaktvården. För det fall fastighetens ägare och sammanslutningen är överens om uteslutning skall marken "anses utesluten ur området". Annars fordras ett beslut av länsstyrelsen för att uteslutning skall ske. Mot den regel som föreslagits för det fall att enighet föreligger kan enligt lagrådets mening riktas den invändningen att den är alltför obestämd till sin innebörd. Regeln kan leda till att det framstår som oklart huruvida en fastighet uteslutits eller från vilken tid- punkt uteslutning skett. Det skulle vara lättare att förebygga osäkerhet och tvistigheter i dessa avseenden. om regeln får den innebörden att uteslut- ningen. när enighet föreligger. sker genom ett beslut av föreningen. Då vinner man också att fastighetsägaren får besvärsrätt (jämför vad lagrådet anför vid 35 .5). vilket kan tänkas ha betydelse för den händelse föreningen misstagit sig beträffande hans inställning till uteslutningen.

Lagrådet förordar därför att paragrafen får följande innehåll: "Om en fastighet. som ingår i ett jaktvårdsområde. på grund av ändrad användning eller annars väsentligen saknar betydelse för jaktvården samt fastighets- ägaren och jaktvårdsområdesföreningen är ense om att fastigheten skall uteslutas ur jaktvårdsområdet. får föreningen besluta detta. Föreligger inte sådan enighet, skall frågan om uteslutning prövas av länsstyrelsen."

335

I anslutning till 13% har lagrådet berört en effekt av den hänvisning som skett i förevarande paragraf.

34.5

Enligt nu gällande ordning stadgas i 29.5 2 mom. andra stycketjaktlagen straff för den som överträder de inom jaktvårdsområde gällande reglerna för jakten. oavsett om reglerna beslutats av jaktstämman eller av jakt- vårdssammanslutningens styrelse. Enligt det remitterade förslaget kom- mer straffsanktionen inte att gälla om de föreskrifter som meddelats för jakten utfärdats av styrelsen med stöd av befogenhet som tillagts den i sammanslutningens stadgar. Lagrådet vill ifrågasätta om inte behov finns av straffsanktion även för sådana jaktregler. Det synes vara inte alldeles opraktiska fall attjaktföreskrifter aktualiseras av oförutsedda förhållanden och ettjaktstämmobeslut inte hinner avvaktas eller att sammanslutningen har tillagt styrelsen befogenhet att som ett normalt led i verksamheten utfärda jaktföreskrifter av mera kortvarig karaktär.

Enligt förslaget skall den förevarande straffbestämmelsen vara tillämplig om gärningen inte är straffbelagd ijaktlagen eller jaktstadgan. Lagrådet föreslår att straffsanktionen görs supplementär i förhållande till varje an- nan straffbeläggning i lag eller annan författning.

• Sida 127
•  Original

Prop. 1979/80: 180 127

Målsägandebegreppet har i 345 fjärde stycket jaktlagen fått en särskild precisering som berör bl. a. de specifika jakträttsförhållandena inom jakt— vårdsområdena. 1 det remitterade förslaget har någon motsvarande preci— sering inte tagits in. varför rättegångsbalkens målsägandebcgrepp blir det tillämpliga utan särskild precisering. Att någon motsvarighet tilljaktlagens målsäganderegler inte återfinns i det förevarande lagförslaget får emeller- tid inte berättiga till den slutsatsen att en förändring av kretsen av måls- ägande vid överträdelse av jaktregler för jaktvårdsområde är åsyftad. Då det får anses uppenbart att den föreslagna lagens målsägandebegrepp är detsamma som jaktlagens finner lagrådet det inte påkallat att i den nya lagen tas in en motsvarighet till 34 5 fjärde stycketjaktlagen. En utvidgning av kretsen av målsägande sker emellertid genom att jaktvårdsområdesför- eningen får ställning som målsägande.

I specialmotiveringen till förevarande paragraf uttalas i remissprotokol- let i anslutning till skälen för att slopa nuvarande förverkanderegler att de jakträttsinnehavare. vilkas intressen blivit åsidosätta genom att jakt bedri- vits i strid mot reglerna för jaktvårdsområdet. alltid kan bli tillgodosedda genom en skadeståndstalan. Lagrådet vill härtill framhålla att det utan tvivel måste möta betydande svårigheter för en jakträttsinnehavare inom ett jaktvårdsområde med gemensam jakt att visa vilken skada han lidit genom att någon inom området. kanske på annans mark. fällt villebråd i strid mot gällande jaktvårdsregler. Skadeståndsmöjligheten framstår enligt lagrådets mening knappast som något realistiskt alternativ till förverkande. och lagrådet vill därför ifrågasätta om inte förverkandemöjligheten bör bibehållas.

Lagrådet förordar att paragrafens första stycke ges det innehållet att bryter den som har rätt att jaga inom ett jaktvårdsområde mot de regler som enligt stadgarna eller beslut av jaktstämman eller jaktvårdsområdes- föreningens styrelse gäller för jakten inom området döms till böter. om inte gärningen är belagd med straffi annan lag eller författning.

355

Detta stadgande motsvaras nu av 13 5 4 mom. jaktlagen. Den besvärsrätt som gäller enligt den bestämmelsen är begränsad till beslut angående jaktutövningen eller upplåtelse av jakträtt inom jaktvårdsområdet. Den föreslagna regeln gäller däremot beslut överhuvudtaget som fattats på jaktstämma eller av styrelsen. En väsentlig skillnad föreligger också däri att besvärstiden nu endast är en vecka från det klaganden fick del av beslutet. medan besvärstiden enligt förslaget uppgår till två månader räk- nat från dagen för beslutet eller. beträffande beslut av styrelsen. från det klaganden fick del av beslutet. Enligt såväl nuvarande bestämmelser som det föreslagna stadgandet tillkommer klagorätt den vars rätt berörs av beslutet.

• Sida 128
•  Original

Prop. 1979/81): 180 128

Mot den föreslagna utvidgningen beträffande överklagbara beslut synes intet vara att erinra. Däremot vill lagrådet. bl. a. mot bakgrund av denna utvidgning. ifrågasätta om inte kretsen av klagoberättigade bör begränsas. Det är svårt att se att det finns något verkligt behov av en så vidsträckt klagorätt som föreslagits. Helt kan man inte heller bortse från en viss risk för okynnesbesvär och överklaganden från utomstående som inte har någon närmare anknytning till verksamheten inom jaktvårdsområdet. En- ligt lagrådets mening bör det vara tillräckligt att tillerkänna medlemmarna i föreningen besvärsrätt. Som medlem får därvid också anses ägaren av en fastighet som — på sätt lagrådet föreslagit vid 31 5 — utesluts genom beslut av föreningen. Utöver medlemskretsen bör emellertid klagorätt tillkomma också den som begär att bli medlem enligt 3 5 andra stycket: om han vägras medlemskap med stöd av undantagsregeln i detta stycke har han ett berät- tigat intresse av att få frågan överprövad.

Beträffande den föreslagna besvärstiden. som markant avviker från den nu gällande. har inte anförts annan motivering än att den överensstämmer med annan. motsvarande lagstiftning. Härmed torde i första hand åsyftas 305 lagen om fiskevårdsområden. Det finns emellertid exempel på betyd- ligt kortare tider för motsvarande fall i senare lagstiftning. Ett exempel är den klanderfrist av fyra veckor som gäller enligt 535" lagen om förvaltning av samfälligheter (jämför 335 lagen om vattenförbund samt 88 och 8955 lagen om enskilda vägar). Enligt lagrådets mening är det knappast moti- verat att ha en längre klagotid i förevarande fall. Eftersom andra medlem- mar än klaganden kan ha ett berättigat intresse av att en fråga. t. ex. om jaktutövningen under en nära förestående period. blir reglerad utan större dröjsmål. kan en lång besvärstid vara till direkt olägenhet för verksamhe- ten inom jaktvårdsområdet.

I enlighet med det anförda vill lagrådet föreslå att paragrafens två första stycken ges följande lydelse: "Anser en medlem vars rätt berörs av beslut på jaktstämma eller beslut av jaktvårdsområdesföreningens styrelse att beslutet — — — genom besvär. Den som fått avslag på en begäran enligt 35 andra stycket om medlemskap får anföra besvär mot avslagsbeslutet.

Besvärshandlingen skall — — -— inom fyra veckor — — — av beslutet.”

Lagförslaget i övrigt

Godtages vad lagrådet föreslagit beträffande 11 och 27 55 i det remittera- de förslaget. skall 12 — 2655 erhålla beteckningen 11 — 25 55 och 28 —- 3655 betecknas 26 — 3455. Motsvarande jämkning av hänvisningar till stadganden i lagen får göras i förslagets 32 5.

Utöver de ändringar som föreslagits i det föregående föreslår lagrådet, under hänvisning till vad som anförts under rubriken till lagförslaget. att de ändringar vidtages som framgår av följande uppställning (det remitterade förslagets paragrafnumrering):

• Sida 129
•  Original

Prop. 1979/80: 180 129

3 5 Den som — — — medlem ijaktvårdsområdesföreningen. Den som — — — medlem ijaktvärdsområdesföreningen under — — —

föranleder annat.

13 & En jaktvårdsområdesförening — — — inom jaktvårdsområdet och

— _ — som fälls.

16 & Ansökningshandlingarna skall innehålla

1. uppgift om — —- — ijaktvårdsområdet. — — — överjaktvärdsområdet. 2. förslag till — — — förjaktvårdsområdesföreningen, 3. utredning om — - — jaktvårdsområdets bildande. 18 5 Förrättningsmannen skall — — - ingå ijaktvårdsområdet — — —- för jaktvårdsområdesföreningen. Förslaget skall — — — inför förrättningsmannen. 24 5 För jaktvårdsområdesföreningen — — — kan föreningen - — — före-

träder föreningen mot tredje man.

25 & Medlemmarnas rätt — — —— av jaktvårdsområdesföreningens —— — — på jaktstämma. 26 & Ifråga om — - — ingår ijaktvårdsområdet. 28 & första och andra styckena. Länsstyrelsen kan — — — en jaktvårds- områdesförening skall upplösas.

För beslut — -— — ingår ijaktvårdsområdet. 29 5 På ansökan — — — de jaktvårdsområdesföreningar — — — av jakt- vårdsområde. 30 5 På ansökan avjaktvårdsområdesföreningens styrelse — -— — avjakt-

vårdsområdesföreningen för det området.

33 5 Vid upplösning av en jaktvårdsområdesförening — — — av samfäl- ligheter.

Förslaget till lag om ändring i lagen om rätt till jakt

Förslaget föranleder ingen erinran.

• Sida 130
•  Original

Prop. 1979/80:180 130

Utdrag

JOR DBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1980-05-08

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Bohman. Mundebo. Wikström. Friggebo. Mogärd. Dahlgren. Åsling. Krönmark. Burenstam Linder. Johansson. Wirtén. Boo. Winberg. Adelsohn. Danell. Petri

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Proposition med förslag till lag om jaktvårdsområden. m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande] över förslag till

1. lag om jaktvårdsområden.

2. lag om ändring i lagen (1938: 274) om rätt tilljakt. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. Lagrådet riktar under rubriken till förslaget till lag om jaktvärdsomräden anmärkningar mot att i det remitterade förslaget beteckningen jaktvårds- område används både för den associationsrättsliga sammanslutning som kan bildas enligt lagen och för det markområde som omfattas av samman- slutningens verksamhet. Enligt lagrådet bör termen "jaktvårdsområde” i den föreslagna lagen användas som beteckning bara för det territoriella område som de anslutna fastigheterna och fastighetsdelarna bildar. För sammanslutningen av fastighetsägare och andra jakträttsinnehavare före- slås benämningen "jaktvårdsområdesförening"'.

Jag vill erinra om att i lagen om fiskevårdsområden används uttrycket "fiskevårdsområde" med motsvarande dubbla syftning. Lagrådets förslag att i lagtexten införa en särskild benämning.jaktvårdsområdesförening. för sammanslutningen har emellertid vissa fördelar. Förslaget låter sig också förena med den begreppsanvändning som hittills varit vanlig i fråga om jaktvårdsområdena och de frivilliga föreningar som bildats för deras för- valtning. Jag ansluter mig därför till lagrådets ändringsförslag beträffande 1 5 och de föreslagna konsekvensändringarna i de av lagrådet angivna paragraferna.

I överensstämmelse med vad som gäller enligt 135 3 mom. första stycket jaktlagen föreskrivs i 11 5 i det remitterade förslaget att upplåtelse av all jakt inom ett jaktvårdsområde eller all jakt efter viss djurart skall kräva samtycke av alla fastighetsägare inom området.

Lagrådet anför att bildande av jaktvårdsområde inte. vare sig enligt

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 13 mars 1980.

• Sida 131
•  Original

Prop. 1979/80: 180 131

gällande lag eller enligt förslaget. innebär att fastighetsägarna avhänder sig sin jakträtt. För att sammanslutningen skall kunna förfoga över rätten till jakt på hela området genom upplåtelse till annan krävs att sammanslut- ningen genom civilrättsliga avtal med samtliga jakträttsinnehavare har förvärvat jakträttcn. Den i 11 5 föreslagna bestämmelsen. liksom dess motsvarighet ijaktlagen. saknar därför självständig betydelse. Enligt lagrå- det kan bestämmelsen ge upphov till den misstolkningen att redan själva bildandet av jaktvårdsområdet kan överföra jakträttcn inom området på sammanslutningen. Det föreslås därför att bestämmelsen skall utgå och att följaktligen någon motsvarighet till 13 5 3 mom. första stycket jaktlagen inte skall inflyta i den nya lagen.

Vad lagrådet har anfört ger mig anledning att påpeka att fiskevårdsområ— dena enligt lagen om fiskevårdsområden har tillagts rätt att genom upplå— ' telse till annan förfoga över rätten till det fiske som omfattas av samman- slutningens verksamhet. Av lagen framgår detta indirekt genom att det för sådana upplåtelser krävs samtycke av viss angiven majoritet av delägarna 0th att i vissa fall en delägares hela fiske inte får upplåtas. Därmed undandras emellertid den enskilde fastighetsägaren inte möjligheten att sluta avtal om upplåtelse av den rätt som tillkommer honom. Enligt moti- ven till den nyssnämnda lagen föreligger det inte något hinder mot att en delägare upplåter sin fiskerätt. förutsatt att inte fiskevårdsområdets hela fiske redan är upplåtet.

Bestämmelsen i 13 5 3 mom. första stycket jaktlagen . som i huvudsak oförändrad har förts över till 11 5 i förslaget. kan ges den tolkningen att upplåtelse av jakträtt inom ett jaktvårdsområde skall kunna ske efter ett majoritetsbeslut av fastighetsägarna. med den begränsningen att upplåtel- sen inte får omfatta all jakt eller all jakt efter viss villan. Med en sådan tolkning skulle det således i princip råda överensstämmelse mellan jakt- vårdsområdena och fiskevårdsområdena vad gäller möjligheten att på grund av lag förfoga över rätten till jakt resp. rätten till fiske. Enligt förarbetena till jaktlagen är emellertid syftet med bestämmelsen i 13 5 3 mom. första stycket endast att skapa garantier mot att en eller flera fastighetsägare för längre eller kortare tid förlorar sinjakträtt genom övriga delägares åtgärder. Jaktlagen torde också ha tillämpats så att upplåtelse av jakträtt inom ettjaktvårdsområde betraktas som en angelägenhet förbehål- len de enskilda fastighetsägarna. När de förvaltande föreningarna upplåter jakträtt torde det vanligen ske med stöd av avtal mellan föreningen och fastighetsägare inom området. Jag har med det remitterade förslaget inte syftat till någon förändring av det rådande rättsläget när det gäller for- merna för upplåtelse av jakträtt inom jaktvårdsområdena. Med hänsyn härtill och till vad lagrådet anför om risken för misstolkning bör någon motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen i 13 5 3 mom. första stycket jaktlagen inte tas in i den nya lagen.

Enligt 13 5 i det remitterade förslaget får sammanslutningen bestämma

• Sida 132
•  Original

Prop. 1979/80: 180 132

att avgifter skall betalas för rätten att jaga på mark inom jaktvårdsområdet och för villebråd som fälls.

Lagrådet har ifrågasatt det lämpliga i att begränsa uttaxeringsmöjlighe- ten till att gälla avgifter för jakten. Som jag har framhållit i remissen anser jag inte att det finns något behov av andra möjligheter till uttaxering än de föreslagna. Jag vill också hänvisa till att jaktmarksutredningens förslag. som innebar en möjlighet till uttaxering även hos icke jagande medlemmar. mötte ett bestämt motstånd vid remissbehandlingen. Vad lagrådet anför i fråga om bristande överensstämmelse mellan motiv och lagtext bör emel- lertid föranleda att bestämmelsen formuleras om.

Lagrådet föreslår i anslutning till 225 lagförslaget att länsstyrelsens prövning och fastställande av jaktvärdsområdesföreningens stadgar skall begränsas till att avse endast vissa delar av stadgarna. Enligt lagrådet bör i lagen föreskrivas att det av stadgarna skall framgå i vilken utsträckning jakten skall bedrivas gemensamt inom jaktvårdsområdet och grunderna i övrigt för jakten och viltvården. vilka riktlinjer i övrigt som skall gälla för föreningens verksamhet och grunderna för bestämmandet av avgifter till föreningen. Det allmännas kontroll föreslås begränsad till vad stadgarna innehåller i dessa hänseenden. Stadgebestämmelser som bara rör interna praktiska föreningsförhållandcn bör däremot lämnas utanför länsstyrel- sens prövning och beslut.

Med lagrådets förslag kommer fastställelseprövningen att omfatta. ut- över vad i den föreslagna stadgebestämmelsen sägs om jakten och viltvår- den. bl.a. villkoren för upplåtelse av jakträtt inom jaktvårdsområdet och grunderna för den ekonomiska regleringen inom sammanslutningen. Pröv- ningen kommer följaktligen att avse frågor som enligt gällande rätt hänförs till grunderna förjakten och viltvården.

Mot lagrådets förslag talar den omständigheten att en gränsdragning måste ske mellan den del av stadgarna som skall fastställas och den del som föreningen ensam får bestämma över. Som framgår av vad jag nyss har anfört bör emellertid länsstyrelserna vid sin fastställelseprövning kun- na söka stöd i hittillsvarande praxis och därmed bör de problem gränsdrag— ningen kan föranleda bli av begränsad omfattning. Jag är med hänsyn härtill beredd att biträda lagrådets förslag.

Lagrådet förordar att 235 första stycket i det remitterade förslaget får utgå. Lagrådets förslag föranleder inte några invändningar från min sida. Jag vill emellertid. med hänvisning till vad som uttalats under remissbe- handlingen. understryka att ett slopande av bestämmelsen inte innebär någon saklig ändring vad beträffar länsstyrelsens prövning av stadgarnas innehåll. Länsstyrelsen har följaktligen. även om detta inte särskilt anges. vid sin prövning enligt 8 5 att beakta att stadgarna inte kränker enskild rätt eller innehåller något som strider mot lag eller författning.

• Sida 133
•  Original

'.» '.o-l

Prop. 1979/80:180 '

Den kvarstående bestämmelsen i paragrafens andra stycke bör. till följd av ändringen av 4 5. för tydlighetens skull inskränkas till att gälla de delar av stadgarna som fastställs av länsstyrelsen.

Med hänsyn till vad lagrådet har anfört i anslutning till 34 5 i förslaget är jag beredd att föreslå en bestämmelse som möjliggör förverkande vid överträdelse av reglerna för jakten inom ett jaktvårdsområde. Bestämmel- sen bör innebära att förverkat villebråd skall tillfallajaktvårdsområdesför- eningen. Däremot anser jag inte att det är lämpligt att styrelsen ges befo- genhet att självständigt besluta om regler som kan föranleda straffansvar. Enligt vad jag har erfarit beslutas sädana regler f. n. regelmässigt vid jaktstämma. Mot lagrådets ändringsförslag i övrigt vad avser 34 5 har jag inte någon erinran.

Vad lagrådet har anfört i anslutning till 2, 5. 10. 19. 21. 27. 28. 31 och 35 55 föranleder inte någon erinran från min sida. Jag ansluter mig till vad lagrådet har anfört och biträder ändringsförslagen.

Utöver vad som följer av det anförda bör vissa redaktionella ändringar göras i författningsförslaget.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan- den har lagt fram.

• Sida 134
•  Original

Prop. 1979/80:180 134

Innehåll Proposition ................................................. 1 Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1 Lagförslag ................................................... 2 Utdrag av regeringsprotokollet den 13 mars 1980 ................. 10 1 Inledning ................................................. 10 2 Allmän motivering .......................................... 11 2.1 Allmänna utgångspunkter ................................ 11 2.2 Bildande av jaktvårdsområde ............................ 13 2.3 Organisation och förvaltning ............................. 17 2.4 Upplösning och ombildning av jaktvårdsområde ........... 24 3 Upprättade lagförslag ...................................... 27 4 Specialmotivering .......................................... 27 4.1 Förslaget till lag om jaktvärdsomräden .................... 27 4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1938: 274) om rätt tilljakt 41 5 Hemställan

................................................ 41 6 Beslut .................................................... 41 Bilaga 1 Sammanfattning av beredningens förslag ................ 42 Bilaga 2 Beredningens lagförslag .............................. 44 Bilaga 3 Sammanställning av remissyttrandena .................. 53 Bilaga 4 De remitterade lagförslagen ........................... 105 Utdrag av lagrådets protokoll den 21 april 1980 ................... 113 Utdrag av regeringsprotokollet den 8 maj 1980 ................... 130

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980