RÅ 1993:89
Fråga om skäl för anstånd med betalning av punktskatter i fall då beskattningsbeslutet överklagats.
Kammarrätten i Stockholm
Riksskatteverket påförde genom beslut den 18 mars 1993 och omprövningsbeslut den 20 april 1993 Oljeenergi i Göteborg AB allmän energiskatt, särskild skatt på oljeprodukter och kol samt ränta med ett belopp om sammanlagt 6 365 379 kr. Rikskatteverket fann därvid att blandning av ej skattepliktig fotogen med beskattad eldningsolja utgjorde produktion av en i sin helhet skattepliktig blandning.
I samband med att bolaget överklagade Riksskatteverkets beskattningsbeslut den 18 mars 1993 ansökte det om anstånd med att betala den skatt m.m. som påförts bolaget genom beslutet.
Riksskatteverket (1993-04-14) vägrade anstånd och yttrade: I skrivelse som kom in till Riksskatteverket den 1 april 1993 har bolaget ansökt om anstånd med att betala den skatt m.m. som Riksskatteverket debiterat bolaget i beslut den 18 mars 1993. I samband härmed har bolaget även överklagat Riksskatteverkets beslut den 18 mars 1993. - Till stöd för bolagets begäran har bolaget hävdat att rättsläget är mycket oklart och att det höga beloppet som debiterats kommer att leda till betydande skadeverkningar för bolaget. - Enligt 5 kap. 5 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP) kan den skattskyldige, om ett beskattningsbeslut överklagats, den skattskyldige begärt omprövning eller det annars kan antas att skatten kommer att sättas ned, av beskattningsmyndigheten få anstånd med att betala skatten. - Riksskatteverket finner inte anledning att medge anstånd enligt 5 kap. 5 § LPP.
I besvär vidhöll bolaget sin ansökan.
Kammarrätten i Stockholm (1993-04-19, Lindgren, Pernold, referent, Wijkman) delade Riksskatteverkets bedömning och ändrade inte det överklagade beslutet.
Bolaget överklagade och yrkade att anstånd skulle medges med betalningen av det belopp som Riksskatteverket påfört bolaget till dess att beskattningsbeslutet blivit föremål för slutlig prövning och anförde vidare bl. a. följande. Det fanns tämligen liten ledning att få från lagstiftaren och praxis vad angick skattepliktig produktion. Av prop. 1990/91:19 framgick att lagstiftaren har gjort fotogen i sin helhet skattepliktig med hänsyn till att marknaden i så stor utsträckning under 1980-talet anpassat sig till att någon skatteplikt inte förekom på blandningar av den här specifika typen. Av propositionen kunde bl. a. följande läsas. "Under senare tid har på marknaden i ökad omfattning börjat saluföras andra oljeprodukter som ersättning för dieselolja och eldningsolja. Tveksamhet har uppstått om dessa produkter omfattas av energiskatten. Skulle det vid en rättslig prövning visa sig att dessa oljeprodukter är skattefria skulle detta allvarligt rubba likformigheten i beskattnings- och konkurrenshänseende och också leda till ett betydande skattebortfall". Departementschefens skrivning kunde knappast uppfattas på annat sätt än att han uttryckte en tveksamhet huruvida de i propositionen beskrivna produkterna skulle kunna bli föremål för beskattning. Det fick anses klart att han i första hand avsåg den typ av blandning som bolaget saluförde. I och med att sakläget var komplicerat och utgången oviss borde anstånd medges. För det fall anstånd inte beviljades skulle detta komma att leda till betydande skadeverkningar för bolaget med hänsyn till dels det mycket stora belopp det var fråga om, dels att det försvårade bolagets möjlighet att driva den pågående processen. Bolagets möjligheter att betala det aktuella beloppet fick anses som mycket små och det fanns en betydande risk att bolaget, om anstånd inte medgavs, skulle komma att kunna försättas i konkurs på grund av det fattade beskattningsbeslutet.
Prövningstillstånd meddelades.
Regeringsrätten (1993-11-17, Wahlgren, Tottie, Bouvin, B. Sjöberg, von Bahr) yttrade: Av 5 kap. 5 § LPP jämförd med 1 kap. 4 § andra stycket samma lag framgår att, om ett beskattningsbeslut överklagats, den skattskyldige av beskattningsmyndigheten kan få anstånd med att betala skatt och ränta. Bestämmelserna i 49 § 1, 2 och 3 mom. uppbördslagen (1953:272) gäller då i tillämpliga delar. Enligt 49 § 1 mom. 2 och 3 uppbördslagen får skattemyndigheten medge anstånd om ett beslut om skatt eller ränta överklagats och utgången i målet är oviss eller betalningen av påfört belopp skulle för den skattskyldige medföra betydande skadeverkningar eller annars framstå som obillig. Kan det, i fall som avses i nämnda bestämmelser, med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden och omständigheterna i övrigt antas att det belopp som avses med anståndet inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd medges endast om den skattskyldige ställer säkerhet för beloppet. Anstånd får dock medges utan att säkerhet ställs, om anståndsbeloppet är förhållandevis ringa eller det annars finns särskilda skäl (2 mom. andra stycket).
Med hänsyn till den ovisshet som kan råda beträffande den aktuella rättsfrågan i förening med det stora skattebelopp varom fråga är i målet finner Regeringsrätten att utkrävande av betalning av det påförda beloppet innan överklagandet av Riksskatteverkets beslut i skattefrågan prövats skulle framstå som obilligt. Anstånd bör därför medges.
Bolagets ekonomiska förhållanden är sådana att anstånd i princip kan medges endast om säkerhet ställs för anståndsbeloppet. I målet är emellertid upplyst att kammarrätten kommer att avgöra skattefrågan inom kort. Mot denna bakgrund får särskilda skäl mot att nu ställa krav på säkerhet anses föreligga. Anståndstiden bör begränsas till en månad efter kammarrättens dom i skattefrågan.
Regeringsrätten ändrar kammarrättens dom och medger bolaget anstånd med att betala den skatt jämte ränta, tillhopa 6 365 379 kr, som påförts bolaget genom Riksskatteverkets beslut den 18 mars 1993 och omprövningsbeslut den 20 april 1993. Anståndet gäller intill dess en månad förflutit från det kammarrättens dom i skattefrågan meddelas.