Prop. 1989/90:74

om ny taxeringslag m. m.

Regeringens proposition 1989/ 90: 74

om ny taxeringslag m.m. Prop.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 25 januari 1990.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson Kjell-OlofFeIdt

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås genomgripande förändringar av skatteorganisa- tionen och de olika förfarandena på skatteområdet. Taxeringslagen (l956:623) föreslås upphävd och ersatt av två lagar; en ny taxeringslag och en lag om självdeklaration och kontrolluppgifter.

De nuvarande länsskattemyndigheterna och lokala skattemyndigheterna ersätts med en skattemyndighet i varje län. På varje ort där det nu finns en lokal skattemyndighet skall det inrättas ett lokalt skattekontor.

Taxeringsnämnderna ersätts av förtroendeorgan, skattenämnder, i skat- temyndigheterna. Det skall finnas en nämnd vid varje skattekontor. Myn- digheten skall fatta beslut med nämnd i de fall ett lekmannainflytande är värdefullt, främst när fråga är om tvistiga omprövningar. Övriga beslut skall fattas av tjänstemän.

Skattemyndigheterna får en vidare beslutsbehörighet än dagens tax- eringsnämnder. De föreslås kunna fatta vissa beslut som i dag fattas av länsrätten som första instans, bl.a. beslut om eftertaxering.

Ett väsentligt utvidgat omprövningsförfarande införs. De skattskyldiga föreslås kunna begära omprövning inom fem år efter utgången av tax- eringsåret. Skattemyndigheten kan fatta omprövningsbeslut till den skatt- skyldiges nackdel inom ett år från utgången av taxeringsåret. Därefter får beslut om eftenaxering fattas inom fem år efter utgången av taxeringsåret. Har den skattskyldige inte lämnat självdeklaration i rätt tid gäller särskilda regler.

Överklagandefristerna föreslås i princip överensstämma med ompröv- ningsperioderna.

Den skattskyldige får liksom i dag överklaga beslut även om det inte gått honom emot. Skattemyndigheten skall pröva om överklagandet har kom- mit in i rätt tid och snarast ompröva beslutet. Ett överklagande får över- lämnas till länsrätten utan föregående omprövning endast om det finns särskilda skäl. Ändrar Skattemyndigheten beslutet på sätt som den skatt- skyldige begär förfaller överklagandet. I annat fall skall handlingarna över- lämnas till länsrätten för vidare handläggning.

Överklagas ett taxeringsbeslut av skattskyldig förs det allmännas talan av Skattemyndigheten i länsrätt och kammarrätt. RSV för det allmännas talan i regeringsrätten.

RSV får överklaga skattemyndighetens beslut. RSV får också ta över skattemyndighetens talan i länsrätt och kammarrätt.

De allmänna ombuden på mervärdeskatte— och uppbördsområdena slo- pas. Det allmännas processföring på dessa områden ordnas som på tax- eringsområdet.

Förfarandet för särskilda avgifter föreslås i princip överensstämma med taxeringsförfarandet.

Beskattningsförfarandet för mervärdeskatt, punktskatter och prisregle— ringsavgifter samordnas med taxeringsförfarandet, vilket bl. a. innebär att de slutliga besluten och den extraordinära besvärsrätten slopas. Förfaran- det för att fastställa pensionsgrundande inkomst samordnas också med taxeringsförfarandet.

För mål om taxering, mervärdeskatt, punktskatter och prisregleringsav- gifter föreslås en övergång från beloppsprocess till sakprocess. Generösa taleändringsregler införs.

Domstolarna skall i sina domar endast uttala sig i den fråga som är föremål för prövning. Domslutets konsekvenser på taxerad och beskatt- ningsbar inkomst m.m. skall räknas ut av beskattningsmyndigheten ge- nom ett beslut om taxeringsåtgärder eller — på området för indirekt skatt — ett beslut om skatteberäkning.

På uppbördsområdet läggs ett flertal förslag fram. Anståndsreglerna och kraven på säkerhet vid anstånd mjukas upp. Anståndsränta föreslås tas ut oavsett på vilken grund anstånd medgetts. En möjlighet införs att efterge anståndsränta om det finns synnerliga skäl.

Uppbörd av tillkommande skatt föreslås ske vid ett tillfälle. En möjlig- het till eftergift av respitränta införs. Den nuvarande tvåårsbegränsningen för respitränta slopas.

Tiden för att överklaga beslut enligt uppbördsförfattningarna förlängs från nuvarande tre veckor till två månader. Vad gäller debiteringsbeslut till följd av taxeringsbeslut föreslås de skattskyldiga kunna begära ompröv- ning och överklaga inom fem år från utgången av taxeringsåret.

Den nya organisationen föreslås träda i kraft den 1 januari 1991. Den nya taxeringslagen skall tillämpas fr.o.m. 1991 års taxering. Vad gäller de indirekta skatterna föreslås att reglerna skall träda i kraft den 1 januari 1991.

1. Förslag till Prop. l989/90: 74

Hänvisningar till S1

Taxeringslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 5 Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller avgift (taxering) enligt 1. kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, . lagen ( 1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt, . lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt, lagen (1927: 321) om utskiftningsskatt, lagen (1933: 395) om ersättningsskatt, lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift, . lagen (1983. 1086) om vinstdelningsskatt, .lagen (1989. 346) om Särskild vinstskatt. Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter (Skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap. Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.

owseweww

2 5 Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även avgift och avgiftsskyldig enligt lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift.

35 Begrepp som används i denna lag har samma innebörd som i kom- munalskattelagen (l928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomst- skatt.

45 I lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter finns bestämmelser om skyldigheten att lämna uppgifter till ledning för taxering. [ fråga om debitering och uppbörd av skatt gäller bestämmelserna i upp- bördslagen (1953:272).

2 kap. Taxeringsorganisationen Skatteförvaltningen

] & Riksskatteverket leder och ansvarar för taxeringsarbetet i landet.

I varje län finns en skattemyndighet som ansvarar för taxeringsarbetet i länet. Varje skattemyndighet har ett eller flera skattekontor. Vid varje skattekontor finns en skattenämnd.

Riksskatteverket har samma befogenheter som skattemyndigheten har enligt 3 kap. 1 förekommande fall tar verket därmed över den befogenhet som annars tillkommer skattemyndigheten.

Beslutande myndigheter

2 5 Beslut i taxeringsårende fattas av skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges hemortskommun för taxeringsåret är belägen. Om den skattskyldige saknar hemortskommun i landet. fattas beslutet av skattemyndigheten i Stockholms län. En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta 5

beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Sådant uppdrag får ges endast om den andra myndigheten medger det och om det kan ske utan avsevärd olägenhet för den skattskyldige.

Skattenämnden

3 5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får beslu- ta att en skattenämnd skall bestå av flera avdelningar. Bestämmelserna om skattenämnd gäller även avdelning.

45. Taxeringsärende avgörs i skattenämnd, om ärendet

l. avser omprövning av en tvistig fråga och nämnden inte tidigare prövat de omständigheter och bevis den skattskyldige åberopar,

2. avser en skälighets- eller bedömningsfråga av väsentlig ekonomisk betydelse för den skattskyldige,

3. av någon annan särskild anledning bör prövas i nämnden.

55 [ skattenämnd finns ordförande, vice ordförande och övriga ledamö- ter. Om nämnden består av flera avdelningar, skall det finnas en ordföran- de för varje avdelning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer antalet vice ordförande vid varje skattekontor.

65 Ordföranden och vice ordföranden i skattenämnden skall vara tjäns- temän vid skattemyndighet. De förordnas av riksskatteverket för högst tre åri taget. Chefen för skattemyndigheten får träda in som ordförande i skatte- nämnden vid behandling av ärende som med hänsyn till dess särskilda beskaffenhet kräver hans medverkan. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer det antal övriga ledamöter i skattenämnden som skall finnas vid varje skattekontor. Sådana ledamöter väljs för högst tre år. För val av dessa ledamöter gäller bestämmelserna i 7 kap. 5 _ 7 åå .

75 Skattenämnden är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och fyra övriga ledamöter är närvarande. Fler än ordföranden eller vice ordföranden och fem övriga ledamöter får inte delta i behandlingen av ett ärende.

3 kap. Utredning i taxeringsårenden skattemyndighetens utredningsskyldighet l 5 Skattemyndigheten skall se till att ärendena blir tillräckligt utredda.

25 Den skattskyldige skall ges tillfälle att yttra sig innan hans ärende avgörs, om det inte är onödigt. I fråga om den skattskyldiges rätt att få del av uppgifter som har tillförts ärendet genom någon annan än honom själv och att få tillfälle att yttra sig över dem gäller bestämmelserna i 17 Q förvaltningslagen (1986: 223).

3 5 Beslut om taxering får fattas på grundval av en förenklad självdekla- ration utan att den som avgett deklarationen underrättats om och fått tillfälle att yttra sig över

1. vad som från folkbokföringsmyndighet har inhämtats i fråga om

förutsättningarna för sådan skattereduktion enligt 2å 4 mom. uppbörds- lagen (1953:272) som får ges en ogift skattskyldig, eller

2. kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter och som avser in- komst av tjänst eller kapital eller avser räntctillägg.

45 Vill den skattskyldige lämna upplysningar muntligt inför skatte- nämnden i ett taxeringsårende som angår honom och skall avgöras i nämnden. skall han få tillfälle till det om inte särskilda skäl talar emot det.

Föreläggande att lämna upplysningar eller visa upp handling

55 Skattemyndigheten får förelägga den skattskyldige att i den omfatt- ning som anges i föreläggandet lämna de upplysningar som behövs för kontroll av att uppgifterna i hans självdeklaration är riktiga eller annars för hans taxering. Skattemyndigheten får vidare förelägga den skattskyldige att visa upp kontrakt, kontoutdrag, räkningar, kvitton eller liknande handlingar som behövs för kontroll av deklarationen. Ett föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta att den skattskyldige annars inte följer föreläggandet.

65 Länsrätten får, om det finns synnerliga skäl, på framställning av en skattskyldig som enligt 5 & förelagts att lämna upplysningar eller visa upp handling befria honom från denna skyldighet, när upplysningarna eller handlingen avser förhållande om vilket den skattskyldige skall iaktta tyst- nad eller särskilda omständigheter i annat fall gör att upplysningarna eller handlingens innehåll inte bör komma till någon annans kännedom.

Taxeringsbesök

7 5 Om några uppgifter i en självdeklaration behöver kontrolleras genom avstämning mot räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar, får skattemyndigheten komma överens med den skattskyldige om att sådan avstämning skall göras vid besök hos honom eller vid annat personligt sammanträffande. Överenskommelse får även träffas om besiktning av fastighet, inventarier eller annat som är av betydelse för taxeringskontrol- len.

Taxeringsrevision

8 & Skattemyndigheten får besluta om taxeringsrevision för att kontrolle- ra att skyldighet enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och kontroll- uppgifter fullgjorts riktigt och fullständigt. Taxeringsrevision får göras hos den som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976: 125) eller skyl- dig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979: 141) och hos juridisk person som inte är dödsbo. Hos andra deklarations- eller uppgiftsskyldiga får taxeringsrevision göras när särskilda skäl föranleder det. Taxeringsrevision får inte göras hos myndigheter.

Taxeringsrevision får även göras för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll av att andra till namnet kända personer eller någon person, som ingått viss bestämd rättshandling med den som skall revideras, fullgjort sin deklarations- och uppgiftsskyldighet.

Hos den som avses i första stycket andra meningen får taxeringsrevision dessutom göras för att samla in uppgifter som en förberedande åtgärd för kontroll av andra än den som revideras. Sådan revision beslutas, om den som revideras inte är skyldig att efter föreläggande lämna uppgifter rörande personerna i fråga. av riksskatteverket eller efter verkets bestämmande av en skattemyndighet.

9 5 1 ett beslut om taxeringsrevision skall en eller flera tjänstemän förord- nas att verkställa revisionen (revisor).

105 En taxeringsrevision skall om möjligt göras på sådant sätt och på sådan tid att den inte hindrar verksamheten för den som revideras. Den får inte utan särskilda skäl verkställas hos enskild mellan kl. 19.00 och kl. 8.00. Skattemyndigheten får, när det behövs, bestämma tid och plats för revisionen. Revisionen får verkställas hos den som skall revideras eller på annan plats. Om denne medger det får revisionen göras också i annat ut- rymme hos honom än sådant som huvudsakligen används för verksamhe- ten. Om revisionen skall göras på någon annan plats än hos den som skall revideras, skall räkenskaper och andra handlingar på begäran av revisorn överlämnas mot kvitto till denne.

115 Vid taxeringsrevision får granskning ske av räkenskaper, anteck- ningar och verifikationer samt av korrespondens, protokoll och andra handlingar som rör verksamheten. Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. Taxeringsrevision får verkställas för kontroll även av det löpande be- skattningsårets räkenskaper och handlingar. Vid taxeringsrevision hos den som är bokföringsskyldig enligt bokfö- ringslagen (1976: 125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruks- bokföringslagen (1979: 141) får revisorn även inventera kassan samt grans- ka varulager, maskiner och andra inventarier som är avsedda för stadigva- rande bruk.

12 5 Vid taxeringsrevision är den som revideras skyldig att genast tillhan- dahålla revisorn de handlingar och lämna de upplysningar som behövs för revisionen. Han skall också lämna tillträde till sådana utrymmen som hu- vudsakligen används i hans verksamhet, samt ge den hjälp som behövs för granskning av handlingar och varulager samt maskiner och andra för sta- digvarande bruk avsedda inventarier och för kassainventering.

Revisorn skall på begäran ges tillfälle att själv använda terminal eller annat tekniskt hjälpmedel för att ta del av upptagning som kan uppfattas endast med sådant hjälpmedel.

Om den som skall revideras inte fullgör sina skyldigheter enligt första eller andra stycket, får skattemyndigheten förelägga honom vid vite att fullgöra dem.

135 Revisorn har rätt att ta del av handlingar som är av betydelse för revisionen även om den som revideras skall iaktta tystnad om deras inne- håll. När det finns synnerliga skäl får länsrätten dock på framställning av den som revideras besluta att sådana handlingar eller handlingar, som med hän- syn till deras innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör komma till någon annans kännedom, skall undantas från revisionen. Om handlingen utgörs av sådan upptagning som avses i 1 1 5 andra

stycket, får domstolen besluta om sådana begränsningar i revisorns rätt att själv använda tekniska hjälpmedel som behövs för att handlingar, som enligt första stycket bör undantas från granskning. inte skall bli tillgängliga för revisorn.

145 Skattemyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av revisionen till den som reviderats i de delar som rör honom.

Uppgi/ier om utdelning på aktier m. m.

155 Skattemyndigheten får hos den som tagit emot uppgifter enligt 3 kap. 28 eller 29 5 lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgif- ter för taxeringskontroll ta del av dessa uppgifter. Den hos vilken uppgif- terna förvaras är skyldig att lämna den hjälp som behövs för att genomföra kontrollen.

Utlämnande av uppgifter

165 Uppgifter som myndighet förfogar över och som behövs för taxering skall på skattemyndighetens begäran tillhandahållas denna. Uppgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger dock inte i fråga om uppgifter för vilka sekretess gäller till följd av 2 kap. 1 eller 2 5 eller 3 kap. 1 5 sekretesslagen (1980: 100) eller en bestämmelse till vilken hänvisas i någon av de nämnda paragraferna. Om sekretess gäller för uppgift enligt någon annan bestämmelse i sekre- tesslagen och ett utlämnande skulle med-föra synnerligt men för något enskilt eller allmänt intresse föreligger uppgiftsskyldighet endast om rege- ringen på ansökan av skattemyndigheten beslutar att uppgiften skall läm- nas ut.

175 Uppgifter i självdeklarationer skall på begäran lämnas ut till de myndigheter som utövar taxerings- eller skattekontroll om det behövs för kontrollverksamheten. Detsamma gäller beträffande uppgifter i andra handlingar som har upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid taxeringskontroll eller lämnats till ledning för taxering enligt bestämmelserna i lagen (1990:00) om självdeklaration och kontroll- uppgifter. Uppgifter som avses i första stycket får tillhandahållas myndighet i främmande stat med vilken Sverige har träffat överenskommelse om handräckning i skatteärenden.

185 Uppgifter som avses i 3 kap. 28 och 29 55 lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter (1990:00) får utan hinder av bestämmelserna om sekretess lämnas till dem som betalat ut ränta eller utdelning och till deras medhjälpare.

4 kap. Taxeringsbeslut

1 5 Taxeringsbeslut är grundläggande beslut om årlig taxering, ompröv- ningsbeslut och beslut om taxeringsåtgärder efter domstols beslut.

Den skattskyldige skall utan dröjsmål underrättas om innehållet i ett taxeringsbeslut, om det inte är uppenbart obehövligt. Om beslutet är till

den skattskyldiges nackdel skall han underrättas om hur han kan begära omprövning av eller överklaga beslutet.

Ärlig laxeri ng

25 Skattemyndigheten skall varje taxeringsår fatta taxeringsbeslut före utgången av november på grundval av de uppgifter som lämnats enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter samt vad som i övrigt framkommit vid utredning enligt 3 kap. Under november taxeringsåret får skattemyndigheten dock inte till den skattskyldiges nackdel fatta grundläggande beslut om årlig taxering, om- prövningsbeslut eller beslut om skattetillägg.

35 Har den skattskyldige inte lämnat självdeklaration eller kan, på grund av brister i eller bristfälligt underlag för deklarationen, inkomsten av en viss förvärvskälla eller den skattepliktiga förmögenheten inte beräk- nas tillförlitligt. skall inkomsten eller förmögenheten uppskattas till det belopp som framstår som skäligt med hänsyn till vad som framkommit i ärendet (skönstaxering).

45 Har den skattskyldige lämnat en förenklad självdeklaration, får tax— eringsbeslut fattas på grundval av den, även om förutsättningarna enligt 2 kap. 10 och 1 1 55 lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgif- ter för en sådan självdeklaration inte föreligger i alla delar. Detta gäller dock inte om uppgift skall lämnas om rörelse eller jordbruksfastighet eller om annan fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 245 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370).

55 Skattemyndigheten skall inte ta upp en inkomst till beskattning hos en skattskyldig. om han gör sannolikt att det efter utgången av november taxeringsåret kommer att finnas förutsättningar för att han skall frikallas från skattskyldighet för inkomsten på grund av bestämmelserna i 545 första stycket f kommunalskattelagen (1928: 370).

65 Skattemyndigheten får avstå från att vid taxeringen avvika från en självdeklaration. om avvikelsen skulle avse endast ett mindre belopp.

Omprövning

7 5 Skattemyndigheten skall ompröva ett taxeringsbeslut i en fråga som kan ha betydelse för beskattningen eller annat ekonomiskt mellanhavande med det allmänna, om den skattskyldige begär det eller om det finns andra skäl. Att omprövning skall ske när den skattskyldige överklagat ett tax- eringsbeslut framgår av 6 kap. 6 5.

Om något grundläggande beslut om årlig taxering inte har fattats får taxering ske genom omprövning.

Skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett be- slut. om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp. .

85 Om en fråga som avses i 7 5 har avgjorts av allmän förvaltningsdom- stol, får skattemyndigheten inte ompröva frågan.

Omprövning på begäran av den skattskyldige

9 5 Vill den skattskyldige begära omprövning av ett beslut, skall han göra detta skriftligt. Begäran skall ha kommit in till skattemyndigheten före utgången av det femte året efter taxeringsåret.

Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett taxeringsbeslut som är till hans nackdel eller skattsedel eller annan hand- ling med uppgift om skattens storlek, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.

Har den skattskyldige inom den tid som anges i första eller andra stycket gett in skrivelsen med begäran om omprövning till en annan skattemyn- dighet än den som fattat beslutet eller till en allmän förvaltningsdomstol, får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall då omedelbart översändas till den skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till myndigheten eller domstolen.

105 Om en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad av den skattskyldige eller hans ombud, får skattemyndigheten utfärda föreläggande om att undertecknande skall ske med påföljd att omprövning annars inte görs.

11 5 Även om tiden för begäran om omprövning har gått ut. får ett beslut om skattetillägg på begäran av den skattskyldige omprövas, så länge beslu- tet i den taxeringsfråga som föranlett skattetillägget inte har vunnit laga kraft.

125 Trots bestämmelsen i 8 5 får en fråga som har avgjorts av länsrätt eller kammarrätt genom beslut som vunnit laga kraft omprövas, om beslu- tet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som har meddelats därefter.

Omprövning på initiativ av skattemyndigheten

13 5 Omprövar skattemyndigheten självmant ett taxeringsbeslut, får om- prövningsbeslut som är till den skattskyldiges fördel meddelas före utgång- en av det femte året efter taxeringsåret.

Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter utgången av det femte året efter taxeringsåret, om det föranleds av-

1. skattemyndighets taxeringsbeslut eller allmän förvaltningsdomstols beslut i mål om taxering avseende annat taxeringsår eller annan skattskyl- dig.

2. allmän förvaltningsdomstols beslut om tillägg till eller ändring i fastighetstaxering,

3. skattemyndighets beslut om åtgärd enligt 28 kap. 125 fastighetstax- eringslagen (1979: 1152) eller om rättelse enligt 20 kap. 23 5 eller 28 kap. 10 5 samma lag,

4. beslut av riksskatteverket, kammarrätt eller regeringsrätten angående sjömansskatt,

5. beslut om utländsk skatt eller om obligatoriska avgifter som avses i 46 5 2 mom. första stycket 3 kommunalskattelagen (1928: 370).

Även om tiden för omprövning enligt första stycket har gått ut får skattemyndigheten till den skattskyldiges fördel självmant ompröva ett

beslut om skattetillägg så länge beslutet i den taxeringsfråga som föranlett skattetillägget inte har vunnit laga kraft.

14 5 Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige får, utom i fall som avses i andra stycket samt i 16 och 17 55 , inte meddelas efter utgången av året efter taxeringsåret.

Har den skattskyldige inte gett in självdeklaration i rätt tid, får ett omprövningsbeslut som är till hans nackdel meddelas efter utgången av den tid som anges i första stycket. Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas inom ett år från den dag självdeklarationen kom in till skatte- myndigheten, dock senast före utgången av det femte året efter taxerings- året.

Eftertaxering

155 Skattemyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige efter utgången av den tid som anges i 145 första stycket under de förutsättningar och på det sätt som anges i 16— 22 55 (eftertaxering).

165. Eftertaxering får ske om den skattskyldige

1. i självdeklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för taxeringen,

2. lämnat oriktig uppgift i mål om taxering eller

3. underlåtit att lämna självdeklaration. uppgift eller infordrad upplys- ning trots att han är uppgiftspliktig enligt lagen (1990: 00) om självdeklara- tion och kontrolluppgifter

och den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett tax- eringsbeslut avseende den skattskyldige eller hans make, eller, i fråga om förmögenhetsskatt, någon annan person som samtaxeras med honom bli- vit felaktigt eller inte fattats.

17 5 Eftertaxering får också ske 1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbise- ende. 2. när kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter saknats eller varit felaktig,

3. när en ändring i ett taxeringsbeslut föranleds av beslut som anges i 13 5 andra stycket 1 — 5.

Eftertaxering enligt första stycket 3 med anledning av beslut som anges i 13 5 andra stycket 1 avseende annan skattskyldig får inte ske om beslutet skulle framstå som uppenbart oskäligt.

185 Eftertaxering enligt 16 5 samt 17 5 första stycket stycket 1 och 2 får ske endast om den avser belopp av någon betydelse. Eftertaxering får inte ske om skattemyndigheten tidigare fattat beslut om eftertaxering avseende samma fråga.

19 5 Skattemyndighetens beslut om eftertaxering skall meddelas före utgången av femte året efter taxeringsåret om inte annat anges i 20— 22 55 .

20 5 Beslut om eftertaxering enligt 17 5 första stycket 3 får meddelas även efter den tid som anges i 19 5 men senast sex månader efter det beslut som föranleder ändringen.

Beslut om eftertaxering på grund av oriktig uppgift i omprövningsären- de eller mål om taxering får meddelas efter den tid som anges i 19 5 men senast inom ett år från utgången av den månad då skattemyndighetens eller domstolens beslut i ärendet eller målet vunnit laga kraft.

Om den skattskyldige har avlidit, får beslut om eftertaxering inte med- delas efter utgången av det andra året efter det kalenderår då bouppteck- ningen efter honom gavs in för registrering.

21 5 Har den skattskyldige på sätt som anges i 14 5 andra stycket skatte- brottslagen (1971:69) delgetts underrättelse om misstanke om brott som avser hans beskattning eller har åtal väckts mot honom för sådant brott, får beslut om eftertaxering för det år som brottet avser meddelas av skattemyndigheten även efter utgången av den tid som anges i 19 5. Det- samma gäller om tiden för att ådöma den skattskyldige påföljd för sådant brott har förlängts genom beslut enligt 14 a 5 skattebrottslagen.

Beslut om eftertaxering får i fall som avses i 12 5 skattebrottslagen också meddelas efter utgången av den tid som anges i 19 5.

Beslut enligt första stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år då någon av de där angivna åtgärderna först vidtogs. Beslut enligt andra stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år då åtgärd som avses i 12 5 skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyl- dige avlidit skall dock beslut om eftertaxering meddelas inom sex månader från dödsfallet. Beslut enligt första stycket skall. utom i fall som avses i 12 5 skattebrotts- lagen, undanröjas av skattemyndigheten, om åtal inte väcks på grundval av den förundersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned eller inte bifalls till någon del.

22 5 Vad som sägs i 21 5 tillämpas också beträffande en juridisk persons beskattning, om åtgärd som avses i 21 5 första stycket har vidtagits mot den som har företrätt den juridiska personen eller om fall som avses i 12 5 skattebrottslagen (1971 :69) föreligger beträffande honom.

Beslut om taxeringsåtgärder

235 Skattemyndigheten skall snarast efter det att en domstol meddelat beslut i ett mål om taxering fastställa den skattskyldiges beskattningsbara inkomst och vidta de taxeringsåtgärder i övrigt som föranleds av domstolens beslut.

Förteckning av beslut

245 Taxeringsbeslut skall förtecknas på sätt som regeringen bestämmer.

5 kap. Särskilda avgifter Skattetillägg

1 5 Har en skattskyldig i självdeklaration eller annat skriftligt meddelan- de, som han avgett till ledning för taxeringen, lämnat uppgift som befinns oriktig. skall en särskild avgift (skattetillägg) påföras honom. Detsamma gäller om den skattskyldige har lämnat en sådan uppgift i mål om taxering och uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats.

Skattetillägg enligt första stycket tas ut med fyrtio procent av den skatt som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, inte skulle ha påförts den skattskyldige eller hans make eller, i fråga om förmögenhetsskatt, någon annan person som samtaxeras med honom.

Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tjugo procent i fall då den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt vid taxering. Sådant kontroll- material kan vara taxeringsavi, den skattskyldiges självdeklaration för det nästföregående beskattningsåret eller uppgifter som det enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter åligger arbetsgivare eller andra, att utan föreläggande lämna till ledning för taxering avseende någon annan. För annat kontrollmaterial än taxeringsavi och självdeklara- tion för det nästföregående beskattningsåret gäller vad som sagts nu endast om materialet varit tillgängligt för skattemyndigheten före utgången av november taxeringsåret. Som normalt tillgängligt kontrollmaterial anses inte meddelande från en annan skattemyndighet.

2 5 Om avvikelse har skett från en självdeklaration genom skönstaxering, påförs den skattskyldige skattetillägg. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt som annars skulle ha påförts honom. Vid beräkningen skall dessutom bestäm- melserna i 1 5 andra stycket tillämpas. Till den del skönstaxeringen inne- fattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall skattetillägg tas ut enligt bestämmelsemai 1 5.

Första stycket tillämpas också om skönstaxering har skett på grund av utebliven självdeklaration och självdeklaration inte kommit in trots att föreläggande sänts ut till den skattskyldige. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter som den skattskyldige kan ha lämnat till ledning för taxeringen.

35 Beslut om skattetillägg enligt 25 andra stycket skall undanröjas om' en självdeklaration har kommit in till skattemyndighet eller allmän förvaltningsdomstol före utgången av året efter det då beslutet fattades. Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beslut om skattetillägg eller skattsedeln eller någon annan handling med uppgift om skattetilläggets storlek. skall skattetillägget undanröjas om en självde- klaration har kommit in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.

4 5 Skattetillägg tas inte ut i samband med rättelse av en felräkning eller misskrivning som uppenbart framgår av självdeklarationen eller av ett annat skriftligt meddelande från den skattskyldige. Detsamma gäller vid rättelse av en oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst eller kapital, om rättelsen har gjorts eller hade kunnat göras med ledning av kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen (1990:00) om självdekla- ration och kontrolluppgifter och som var tillgänglig för skattemyndigheten före november månads utgång taxeringsåret.

Skattetillägg tas inte heller ut i den mån avvikelsen avser bedömning av ett skriftligt yrkande, såsom fråga om yrkat avdrag eller värde av natura- förmån eller tillgång, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak. Om den skattskyldige frivilligt har rättat en oriktig uppgift, skall skattetillägg inte tas ut.

Förseningsavgift

55 Om deklarationsskyldig inte har kommit in med självdeklaration inom föreskriven tid, skall en särskild avgift (förseningsavgift) påföras honom. Sådan avgift påförs aktiebolag med 1 000 kronor och andra skattskyldiga med 500 kronor. Har skattskyldig, som utan föreläggande skall lämna självdeklaration, inte kommit in med deklaration senast den 1 augusti under taxeringsåret, bestäms förseningsavgiften till fyra gånger det belopp som anges i första stycket. Förseningsavgift enligt första stycket påförs också skattskyldig som har avgett en förenklad självdeklaration inom föreskriven tid men som inte följt ett föreläggande att avge en allmän självdeklaration inom den tid som föreskrivs i föreläggandet. Har den skattskyldige inom föreskriven tid lämnat en deklarationshand- ling, som inte är behörigen undertecknad, tas förseningsavgift ut endast om handlingen inte undertecknas inom den tid som föreskrivs i ett föreläg- gande. I sådant fall beräknas avgiften enligt första stycket.

Eftergtft av särskild avgift

65 Särskild avgift skall efterges helt, om felaktigheten eller underlåten- heten kan antas ha ett sådant samband med den skattskyldiges ålder. sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår som ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet. Skattetillägg får efterges helt när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är ringa.

75 Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om något yrkande om detta inte har framställts. i den mån det föranleds av vad som förekom- mit i ärendet eller målet om särskild avgift.

Beslut om särskild avglfl

85 Beslut om eftertaxering får inte avsc enbart särskild avgift, utom i fall som avses i 4 kap. 1751.

95 Utöver vad som följer av bestämmelserna i 4 kap. får beslut om skattetillägg fattas på sätt som angesi 10 och 11 55 .

105 Beslut efter utgången av året efter taxeringsåret om påförande av skattetillägg på grund av oriktig uppgift i omprövningsärende skall medde- las samtidigt med beslutet i omprövningsärendet. Beslut om påförande av skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om taxering får meddelas inom ett år från utgången av den månad då domstolens beslut vann laga kraft.

11 5 Ändras ett taxeringsbeslut skall skattemyndigheten vidta den änd- ring av beslut om skattetillägg som föranleds av taxeringsbeslutet.

Övriga bestämmelser om särskild avgift

12 5 Särskild avgift får inte påföras sedan den skattskyldige har avlidit.

Vid tillämpning av 72 5 2 mom. kommunalskattelagen (19281370), 205 2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller 205 2 mom. lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt får regeringen meddela befrielse från särskild avgift.

135 Särskild avgift påförs som slutlig eller tillkommande skatt enligt uppbördslagen (1953:272). Skattetillägg som inte uppgår till 100 kronor, påförs inte. Särskild avgift tillfaller staten. Skall någon vid taxering till statlig inkomstskatt påföras skattetillägg, som skall beräknas efter såväl fyrtio som tjugo procent uträknas först skatten på summan av de undanhållna beloppen. Skatten fördelas sedan vid tillämpningen av de skilda procentsatserna efter den kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen utgör av de sammanlagda undanhållna beloppen. Bestämmelserna i andra stycket tillämpas också när någon i annat fall än som avses där skall påföras skattetillägg efter skilda procentsatser.

6 kap. Överklagande

Överklagande av skattemyndighetens beslut 1 5 En skattemyndighets taxeringsbeslut i en fråga som kan ha betydelse för beskattningen eller annat ekonomiskt mellanhavande med det allmän- na får överklagas hos länsrätten av den skattskyldige, riksskatteverket och, i fråga om beslut om taxering till kommunal inkomstskatt, kommunen.

Den skattskyldige får också överklaga beslut att avvisa en begäran om omprövning av taxeringsbeslut.

25 Föreläggande vid vite och beslut om taxeringsrevision får inte över- klagas.

Den skattskyldiges överklagande

35 Överklagandet skall vara skriftligt och ha kommit in före utgången av det femte året efter taxeringsåret. Om taxeringsbeslutet har meddelats efter den 30 juni femte året efter det taxeringsår som beslutet avser och den skattskyldige har fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år. får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då den skattskyldige fick del av beslutet. Den skattskyldige får överklaga ett taxeringsbeslut även om det inte gått honom emot.

45 Även om tiden för överklagande har gått ut. får ett beslut om skatte— tillägg överklagas så länge beslutet i den taxeringsfråga som föranlett skattetillägget inte har vunnit laga kraft.

55 Skattemyndigheten skall pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid. Har överklagandet kommit in för sent, skall myndigheten avvisa det, om inte annat följer av andra eller tredje stycket. Överklagandet skall inte avvisas, om förseningen beror på att skatte- myndigheten har lämnat den skattskyldige en felaktig underrättelse om hur man överklagar.

Prop. 1989/90: 74

Överklagandet skall inte heller avvisas, om det inom överklagandetiden kommit in till en annan skattemyndighet än den som fattat beslutet eller till en allmän förvaltningsdomstol. Överklagandet skall då omedelbart översändas till den skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till myndigheten eller domstolen.

65 Skattemyndigheten skall snarast ompröva det överklagade beslutet. Detta gäller dock inte om överklagandet skall avvisas enligt 5 5 eller hinder mot omprövning föreligger enligt 4 kap. 8 5. Ett överklagande förfaller, om skattemyndigheten ändrar beslutet så som den skattskyldige begär. Om myndigheten ändrar beslutet på annat sätt än den skattskyldige begär, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns skäl för det, får myndigheten lämna den skattskyldige tillfälle att återkalla överkla- gandet.

7 5 Om överklagandet inte avvisas enligt 5 5 eller förfaller enligt 6 5, skall skattemyndigheten överlämna överklagandet, sitt omprövningsbeslut och övriga handlingar i ärendet till länsrätten. Om det finns särskilda skäl får överklagandet överlämnas till länsrätten utan föregående omprövning.

Riksskatteverkets eller kommuns överklagande

85 Överklagandet skall vara skriftligt och ha kommit in inom tidsfrist som enligt 4 kap. gäller för beslut om omprövning på initiativ av skatte- myndighet eller efter sådan tid men inom två månader från den dag då det överklagade beslutet meddelades. Överklagas ett omprövningsbeslut som avser eftertaxering och yrkas ändring till den skattskyldiges nackdel, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.

95 Om riksskatteverket har överklagat ett taxeringsbeslut, skall därav föranledd talan om särskild avgift föras samtidigt.

Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut

10 5 Överklagande får inte ske av länsrättens beslut avseende

1. befrielse från skyldighet att lämna upplysningar eller visa upp hand- ling som behövs för utredning,

2. undantagande av handling från taxeringsrevision,

3. en skattemyndighets beslut att avvisa en begäran om omprövning såsom för sent inkommen.

11 5 Har den skattskyldige hos länsrätten överklagat skattemyndighe- tens taxeringsbeslut, får myndigheten överklaga länsrättens beslut, om det innebär att den skattskyldige har fått helt eller delvis bifall till sin talan.

12 5 Riksskatteverket får överklaga ett beslut av länsrätten eller kammar- rätten även om verket inte tidigare har fört det allmännas talan i målet.

135 Om den skattskyldige överklagar länsrättens eller kammarrättens beslut, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då han fick del av beslutet. Om länsrättens beslut överklagas av skattemyndigheten, riksskattever-

ket eller kommunen, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag beslutet meddelades. Detsamma gäller om riksskatteverket överklagar kammarrättens beslut.

14 5 Om någon har överklagat ett beslut av länsrätt eller kammarrätt. får även någon annan som haft rätt att överklaga beslutet ge in ett överklagande, trots att den för honom gällande tiden för överklagande gått ut. Ett sådant överklagande skall ges in inom en månad från utgången av den tid inom vilken det första överklagandet skulle ha gjorts.

Återkallas eller förfaller det första överklagandet av någon annan anled— ning, förfaller också det senare.

Företrädare/ör det allmänna m. m.

155 Om en skattskyldig överklagar ett beslut, förs det allmännas talan i länsrätten och kammarrätten av skattemyndigheten. Överklagar riksskat— teverket, skall det allmännas talan föras av verket. Riksskatteverket för det allmännas talan i regeringsrätten.

165 En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Ett sådant uppdrag får ges endast om den andra myndigheten medger det. Riksskatteverket får ta över uppgiften att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Riksskatteverket får uppdra åt en tjänsteman vid en skattemyndighet att företräda verket i allmän förvaltningsdomstol.

17 5 Riksskatteverket får inom den för verket gällande tiden för överkla- gande föra talan till den skattskyldiges förmån. Verket har då samma behörighet som den skattskyldige.

Handläggning vid domstol

18 5 En talan får inte ändras i andra fall än som anges i 19 och 20 55 .

Som ändring av talan anses inte när klaganden inskränker sin talan eller. utan att frågan som är föremål för prövning ändras, åberopar en ny omständighet till stöd för sin talan.

195 Klaganden får framställa ett nytt yrkande om inte en ny fråga därigenom förs in i målet. 1 mål i länsrätten får klaganden dessutom, inom den tid som gäller för överklagande, föra in en ny fråga som har samband med den fråga som skall prövas, om länsrätten finner att frågan utan olägenhet kan prövas i målet.

205 1 ett mål om taxering får klaganden föra in en fråga om skattetillägg som har föranletts av den taxeringsfråga som är föremål för prövning. om domstolen finner att skattetilläggsfrågan utan olägenhet kan prövas i må- let.

21 5 Om domstolen i fall som avses i 19 5 andra stycket och 205 inte tar upp den nya frågan till prövning, får rätten överlämna den till skattemyn- digheten för omprövning.

225 Om det finns fler frågori samma mål, får särskilt beslut meddelas i någon av dem trots att handläggningen i övrigt inte har avslutats.

235 Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen, får särskilt beslut ges över en av flera omständigheter som var för sig har omedelbar betydel- se för utgången i målet eller över hur en viss uppkommen fråga, som främst angår rättstillämpningen, skall bedömas vid avgörandet av saken. När särskilt beslut meddelas bestämmer rätten med hänsyn till omstän- digheterna om talan mot beslutet skall föras särskilt eller endast i samband med talan mot rättens slutliga avgörande i målet. Om rätten bestämmer att talan skall föras särskilt, får den förordna att målet i övrigt skall vila till dess det särskilda beslutet har vunnit laga kraft.

245 Vid handläggningen i länsrätt och kammarrätt av mål om särskild avgift skall muntlig förhandling hållas. om den skattskyldige begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns anledning att anta att avgift kommer att tas ut.

7 kap. Övriga bestämmelser Vite

1 5 Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten.

25 Vid prövning av en ansökan om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

Stål/jöreträdare

35 Vid bedömningen av vem som är behörig ställföreträdare för skatt- skyldig enligt denna lag skall 4 kap. 25 lagen (1990:00) om självdeklara- tion och kontrolluppgifter tillämpas. Uppgifter som lämnats för en skattskyldig som är juridisk person, anses ha lämnats av den skattskyldige. om det inte var uppenbart att uppgifts- lämnaren saknade behörighet att företräda den skattskyldige.

Ändring i taxeringsbeslut till följd av dubbelbeskattningsavtal

45 Om en bestämmelse i avtal för att undvika eller lindra dubbelbeskatt- ning som Sverige har träffat med någon annan stat leder till att ändring skall vidtas i fråga om taxering som rör statlig eller kommunal skatt eller i fråga om någon annan åtgärd varigenom sådan skatt har påförts, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer vidta sådan ändring.

Val till skattenämnd

55 Val av ledamot i skattenämnd förrättas av landstinget. Om det i länet finns en kommun som inte ingår i landstingskommunen förrättas valet av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som skattemyndigheten bestämmer efter befolkningstalen. ! Gotlands län för- rättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. Valet skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många leda-

möter som motsvarar den kvot som erhålls om antalet närvarande ledamö- ter delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela tal. 1 lagen (1955: 138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m.m. finns särskilda föreskrifter om förfarandet.

Vid val av ledamöter skall eftersträvas att lekmannakåren får en allsidig sammansättning med hänsyn till ledamöternas ålder, kön och yrke.

65 Valbar till ledamot i skattenämnd är den som har rösträtt vid val av kommunfullmäktige och är kyrkobokförd i en kommun som ingår i skatte- myndighetens verksamhetsområde och inte har förvaltare enligt 11 kap. 7 5 föräldrabalken. Tjänsteman inom skatteförvaltningen eller vid allmän förvaltnings- domstol eller nämndeman i allmän förvaltningsdomstol får inte väljas till ledamot i skattenämnd. Den som har fyllt sextio år eller uppger giltigt hinder är inte skyldig att ta emot uppdrag som ledamot.

Skattemyndigheten prövar självmant den valdes behörighet.

75 Den som fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdrag att vara leda- mot. Skattemyndigheten får entlediga en ledamot som visar giltigt hinder. Om en ledamot inte längre är valbar, upphör uppdraget. När ett uppdrag blir ledigt, utses en ny ledamot för den tid som återstår. Om antalet valda ledamöter ändras, får en nytillträdande ledamot utses för kortare tid än tre år.

8 5 Landstinget får besluta att av landstingskommunens medel skall till de landstingsvalda ledamöterna i skattenämnd betalas arvoden, reseersätt- ningar, traktamenten och andra ekonomiska förmåner enligt de grunder som enligt kommunallagen (1977: 179) gäller för ersättning till ledamöter i landstingskommunala nämnder. Kommunfullmäktige har motsvarande rätt i fråga om de kommunvalda ledamöterna.

1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 då taxeringslagen (19561623) skall upphöra att gälla. Den nya lagen tillämpas första gången på ärenden och mål som avser 1991 års taxering.

2. Den gamla lagen skall fortfarande tillämpas på ärenden och mål avseende 1990 och tidigare års taxeringar. Vad som i den gamla lagen sägs om länsskattemyndighet och lokal skattemyndighet skall från och med den ljanuari 1991 gälla skattemyndighet.

3. Bestämmelserna i 2 kap. 2 5 och 3 kap. 85 i den nya lagen om vem som får besluta om taxeringsrevision tillämpas i fråga om beslut om taxeringsrevision som fattas från och med den 1 januari 1991.

4. I mål som anhängiggörs hos regeringsrätten från och med den 1 januari 1991 skall riksskatteverket föra det allmännas talan. Bestämmelserna i 6 kap. 16 5 tredje stycket och 17 5 i den nya lagen gäller därvid.

2. Förslag till Lag (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 5 I denna lag ges bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till ledning för taxering enligt taxeringslagen (1990:00) m.m.

25 Begrepp som används i denna lag har samma innebörd som i kom- munalskattelagen (19281370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, uppbördslagen (1953:272) och taxeringslagen (1990:00).

35 Riksskatteverket har samma befogenhet som skattemyndigheterna att meddela förelägganden.

2 kap. Självdeklaration m. m. Allmänna bestämmelser

1 5 Uppgifter till ledning för egen taxering lämnas i form av självdeklara- tion.

2 5 Självdeklaration skall avges på heder och samvete på blankett enligt fastställt formulär förjörenklad självdeklaration eller allmän självdeklara- tion.

35 Var och en bör. utöver vad som framgår av deklarationsformuläret eller av någon annan blankett enligt fastställt formulär, meddela de ytterli- gare upplysningar som kan vara av betydelse för egen taxering.

Deklarationsskyldighet_lörjj/siska personer

45 Fysisk person skall, om inte annat följer av 6 5. lämna självdeklara- tron

1. när hans bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskatt- ningsåret uppgått till sammanlagt minst 10000 kronor,

2. om han inte varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret eller om han under denna tid betalat sjömansskatt, när bruttointäkterna uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

3. när hans tillgångar av den art som anges i 3 5 1 mom. lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt vid beskattningsårets utgång haft ett värde som överstiger 800000 kronor, eller

4. när underlag för skogsvårdsavgift eller statlig fastighetsskatt skall fastställas för honom.

Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket skall hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet för vilken skattskyl- dighet inte föreligger enligt kommunalskattelagen (1928z370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhets- skatt.

Har makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och levt tillsammans under större delen därav, var för sig haft inkomst eller

förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Skall någon enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt taxeras för förmö- genhet som tillhör barn eller någon annan. skall hänsyn tas därtill när deklarationsskyldigheten bedöms.

55 Vid tillämpning av 45 första stycket. skall svensk medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos utländsk makt, svensk permanent delegation hos mellanstatlig organisation eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens, delegationens eller konsulatets be- tjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, anses ha varit bosatt i Sverige. Detsamma skall gälla sådan persons make samt barn under 18 år, om de har varit svenska medborgare och har bott hos honom. En person som under beskattningsåret har tillhört främmande makts beskickning eller lönade konsulat i Sverige eller beskickningens eller kon- sulatets betjäning. skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 45 första stycket inte anses ha varit bosatt i Sverige under förutsättning att han inte har varit svensk medborgare och inte var bosatt i Sverige när han kom att tillhöra beskickningen eller konsulatet. Detsamma skall gälla sådan per- sons make. barn under 18 år och enskilda tjänare om de har bott hos honom och inte har varit svenska medborgare.

65 Den som uppburit folkpension skall, med de undantag som anges i fjärde stycket, lämna självdeklaration endast om hans bruttointäkt av en eller flera förvärvskällor under året varit större än belopp motsvarande intäkten för en person, som under beskattningsåret inte haft annan intäkt än ålderspension enligt 6kap. 25 första stycket lagen (1962z381) om allmän försäkring och pensionstillskott enligt 25 lagen (1969:205) om pensionstillskott. För gift person, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas intäkten med utgångspunkt från en pension på 78.5 procent av basbeloppet. För övriga personer beräknas intäkten med utgångspunkt från en pension på 96 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också för gift person som under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension. Med folkpension avses folkpension i form av ålderspension, förtidspen- sion, änkepension, omställningspension, särskild efterlevandepension och hustrutillägg. Som folkpension räknas inte barnpension eller vårdbidrag. Bestämmelsen i första stycket gäller inte för en person vars make är skyldig att lämna självdeklaration eller för person som har varit bosatt i Sverige endast en del av beskattningsåret och inte heller för en ogift person om hans skattepliktiga förmögenhetstillgångar överstiger 100000 kronor och för en gift person om makarnas gemensamma skattepliktiga förmögenhets- tillgångar överstiger 200000 kronor, vilket innebär att dessa personer skall lämna självdeklaration.

75 Om en person avlider under beskattningsåret skall dödsboet efter honom fullgöra den deklarationsskyldighet som skulle ha gällt för den avlidne.

Deklarationsskyldighetför juridiska personer

Hänvisningar till S2

85. Följande juridiska personer skall lämna självdeklaration

1. aktiebolag, ekonomisk förening, sparbank, ömsesidigt Skadeförsäk- ringsföretag och aktiefond samt sådan stiftelse, fond eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen

2. ideell förening, som avses i 7 5 5 mom. första stycket lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, om dess bruttointäker av en eller flera förvärvs- källor under beskattningsåret överstigit grundavdraget enligt 8 5 nämnda lag,

3. annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera för- värvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100 kro— nor,

4. juridisk person, vars tillgångar av den att som anges i 35 lmom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets ut— gång haft ett värde som överstiger 800000 kronor eller, i fråga om sådan juridisk person som avses i 6 5 1 mom. b nämnda lag, 25000 kronor.

5. juridisk person för vilken underlag för skogsvårdsavgift eller statlig fastighetsskatt skall fastställas.

Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket 2—4 skall hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet, för vilken skattskyldighet inte föreligger enligt kommunalskattelagen (1928:370), lagen om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt.

Deklarationsskyldighet efter föreläggande

95 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall också den som inte är deklarationsskyldig enligt 4 — 8 55 lämna självdeklaration.

Förenklad självdeklaration

105 Fysisk person får, om inte annat följer av 115, lämna förenklad självdeklaration om vad som skall redovisas i fråga om intäkter och avdrag avser endast

1. inkomst av annan fastighet beträffande högst två fastigheter vilka den skattskyldige innehaft hela beskattningsåret och för vilka dels intäkten skall beräknas enligt 245 2mom. kommunalskattelagen (1928:370), dels taxeringsvärde har bestämts för beskattningsåret,

2. inkomst av tjänst och annat avdrag än som avses i 335 2mom. kommunalskattelagen inte yrkas för kostnader för fullgörande av tjänsten,

3. inkomst av kapital samt avdrag för kostnader yrkas endast för ränta och intäkten utgörs av

a) ränta eller

b) utdelning på svenska aktier och andelar i svenska aktiefonder eller ekonomiska föreningar,

4. allmänt avdrag för underhåll av icke hemmavarande barn eller för avgift för pensionsförsäkring.

5. sådant avdrag för nedsatt skatteförmåga som avses i 505 2mom. andra eller fjärde stycket kommunalskattelagen.

11 5 Förenklad självdeklaration får inte lämnas, om 1. den skattskyldige eller den med vilken den skattskyldige skall sam- taxeras inte varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret,

2. den skattskyldige under beskattningsåret haft inkomst av anställning i utlandet eller annars från utlandet haft inkomst eller vid utgången av beskattningsåret ägt skattepliktig förmögenhet i utlandet,

3. den skattskyldige under beskattningsåret varit skyldig att betala sjö- mansskatt enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt,

4. den skattskyldige är företagsledare i fåmansföretag, närstående till sådan person eller delägare i fåmansföretag, eller

5. den skattskyldige skall samtaxeras med person som är skyldig att i självdeklaration lämna uppgift om inkomst av rörelse eller jordbruksfas- tighet eller av annan fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 5 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370).

12 5 En förenklad självdeklaration skall innehålla uppgifter om

1. den skattskyldiges namn, personnummer, postadress och hemorts- kommun,

2. vad som behövs för att bestämma om den skattskyldige skall samtax- eras eller inte,

3. de intäkter och avdrag som skall hänföras till inkomst av annan fastighet, varvid särskilt skall anges fastighetens taxeringsvärde för be- skattningsåret,

4. de intäkter som skall hänföras till inkomst av tjänst och som den skattskyldige inte har fått meddelande om enligt 3 kap. 59 5,

5. de intäkter som skall hänföras till inkomst av kapital och som den skattskyldige inte har fått meddelande om enligt 3kap. 595 samt de avdrag för ränta som den skattskyldige yrkar,

6. sådant räntetillägg som skall beaktas vid fastställande av underlag för tilläggsbelopp och som den skattskyldige inte har fått meddelande om enligt 3 kap. 59 5,

7. de avdrag som den skattskyldige yrkar för underhåll av icke hemma- varande barn, för avgift för pensionsförsäkring eller för nedsatt skatteför- måga enligt 50 5 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen (1928: 370),

8. den skattskyldiges skattepliktiga tillgångar och hans skulder vid ut- gången av beskattningsåret, om hans skattepliktiga förmögenhetstillgångar uppgick till minst 90000 kronor eller, om beskattningsbar förmögenhet skall beräknas gemensamt för den skattskyldige och hans make eller barn enligt 125 lmom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, de sammanlagda skattepliktiga förmögenhetstillgångarna uppgick till minst 180000 kronor,

9. vad som behövs för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen ( 1962: 381) om allmän försäkring eller av fastighetsskatt enligt lagen (1984: 1051) om statlig fastighetsskatt.

Skall den skattskyldige taxeras för barns eller någon annans förmögen- het, skall uppgifter lämnas också om sådan förmögenhet som om den tillhörde den skattskyldige. Härvid tillämpas första stycket 8.

Allmän självdeklaration

135. En allmän självdeklaration skall innehålla uppgifter om

1. den skattskyldiges namn, personnummer eller organisationsnummer, postadress och hemortskommun, beträffande utlänning nationalitet, be- träffande utländsk juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte. samt beträffande skattskyldig som bara under någon del av beskattnings- året varit bosatt i Sverige, uppgift om den tid som han haft bostad här,

2. alla skattepliktiga förvärvskällor; därvid skall i fråga om förvärvskäl- la, i vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt anges

a) beskaffenheten av den skattskyldiges innehav av fastigheten,

b) fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret eller, om något sådant inte varit fastställt det året, dess antagliga värde vid taxeringsårets ingång, samt

c) om fastigheten inte ingått i förvärvskällan under hela beskattningsåret eller fastigheten ingått däri endast till viss del, hur lång tid eller till vilken del fastigheten ingått i förvärvskällan,

3. de intäkter och avdrag som är att hänföra till varje förvärvskälla,

4. de allmänna avdrag som den skattskyldige yrkar få vid taxeringen,

5. den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattnings- året, även om förmögenheten inte uppgår till skattepliktigt belopp, dock endast om och i den mån han är skattskyldig för förmögenhet,

6. belopp av den preliminära skatt som genom skatteavdrag betalats för året näst före taxeringsåret,

7. om deklarationen avser fåmansföretag, delägares eller honom närstå- ende persons namn. personnummer och adress och i förekommande fall aktie- eller andelsinnehav varvid, om det förekommer olika röstvärden för innehavet, dessa skall anges; dock behöver uppgifter inte lämnas för när- stående person, som inte uppburit ersättning från, träffat avtal med eller haft annat liknande förhållande med företaget,

8. räntetillägg som skall beaktas vid fastställande av underlag för till- läggsbelopp,

9. om den skattskyldige är delägare i ett handelsbolag, de uppgifter som behövs för att beräkna det justerade ingångsvärdet för andelen i bolaget såsom andelens ursprungliga ingångsvärde, tillskott och uttag.

En allmän självdeklaration skall dessutom innehålla de uppgifter som för särskilda fall föreskrivs i 16—24 5 5 eller som behövs för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller för beräkning av skogsvårdsavgift enligt lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift eller fastighetsskatt enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.

Om en skattskyldig skall taxeras för barns eller någon annans förmögen- het, skall uppgift lämnas även om sådan förmögenhet.

Gemensamma bestämmelser om självdeklaration

14 5 I självdeklarationen behöver uppgift inte lämnas om 1. avyttring i fall som avses i 35 5 3 mom. första stycket kommunalskat- telagen (1928:370), om det sammanlagda försäljningsbeloppet under be- skattningsåret uppgått till högst 1 000 kronor, 2. avyttring i fall som avses i 35 5 3 mom. andra stycket kommunalskat- telagen, om det sammanlagda försäljningsbeloppet under beskattningsåret uppgått till högst 5 300 kronor, eller

3. ersättning som, enligt bestämmelserna i 3 kap. 5 5 första stycket 9, först efter föreläggande av skattemyndigheten behöver tas upp i kontrolluppgift.

15 5 Om en skattskyldig yrkar avdrag för en skuldränta vid beräkning av inkomst av annan fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 245 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), eller vid beräkning av inkomst av kapital, skall han lämna uppgifter om skuldbeloppets storlek vid be- skattningsårets utgång och om långivarens namn. Om långivaren är en fysisk person skall uppgift också lämnas om dennes personnummer eller adress. Uppgifterna skall lämnas i självdeklarationen eller på annan blan- kett enligt fastställt formulär.

Ytterligare uppgi/is.s'k_i-'ldigltet avseende allmän självdeklaration

165 Har vid inkomstberäkningen avdrag gjorts för kostnader för repre- sentation och liknande ändamål. skall vid självdeklarationen fogas uppgif- ter enligt fastställt formulär som visar hur kostnaderna fördelar sig på följande huvudgrupper: l. kostnader för mat. dryck, betjäning. hotellrum, teaterbiljetter och dylikt i samband med affärsförhandlingar och liknande, med angivande av hur mycket av kostnaderna, som avser representation i den skattskyldiges eller någon av hans anställdas hem,

2. kostnader som avses i 1 i samband med jubileum för företaget, invigning av anläggning för verksamheten. stapclavlöpning och jämförliga händelser. med angivande av hur mycket av kostnaderna som avser repre- sentation i den skattskyldiges eller någon av hans anställdas hem,

3. kostnader i form av underhåll, hyra, löner och dylikt avseende fastig- het, våning och inventarier, som helt eller huvudsakligen nyttjas för repre- sentationsändamål och liknande,

4. kostnader för representation gentemot anställda i samband med per- sonalfester, informationsmöten och dylikt och för annan till personalvård hänförlig representation,

5. kostnader för gåvor som inte är att hänföra till reklam och som inte tagits upp såsom löneförmån på kontrolluppgift,

6. utgivna representationsersättningar och representationsbidrag, med angivande av hur mycket av detta som tagits upp på kontrolluppgift, samt

7. övriga representationskostnader.

Kostnader för spritdrycker och vin skall — även om kostnaderna inte är avdragsgilla vid inkomstberäkningen — anges särskilt.

17 5 Om den skattskyldige under beskattningsåret har avyttrat fast eller lös egendom, skall han vid självdeklarationen foga nödvändiga uppgifter enligt fastställt formulär för beräkning av skattepliktig realisationsvinst. Detsamma gäller, om den skattskyldige under beskattningsåret överfört eller upplåtit egendom under sådana förhållanden att överföringen eller upplåtelsen enligt 35 5 2 mom. sista stycket eller punkt 4 av anvisningarna till 355 kommunalskattelagen (1928:370) skall jämställas med avyttring av fastighet. Om det vid avyttring av egendom har bestämts att ytterligare ersättning under vissa förutsättningar skall lämnas på grund av avyttring- en, skall uppgift om detta lämnas i självdeklarationen.

Har avyttring som avses i första stycket skett under beskattningsåret men skall realisationsvinst som uppkommit vid avyttringen inte tas upp till beskattning vid taxeringen för det året på grund av att inte någon del av köpeskillingen blivit för den skattskyldige tillgänglig för lyftning, skall i självdeklarationen ändå lämnas uppgift om den avyttrade egendomen. avyttringspriset och tidpunkten då köpeskillingen till någon del blir till- gänglig för lyftning.

185 Har en överenskommelse enligt 3kap. 25 andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring träffats om att en viss ersättning skall anses som inkomst av anställning, skall den som uppbär ersättningen ange detta i sin självdeklaration. Detsamma skall gälla om ersättning från arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person enligt överenskommelse som avses i 3 kap. 2 a 5 nämnda lag skall hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete.

Särskilda bestämmelser/ör verksamhet som redovisas enligt bok/öringsmässiga grunder

19 5 Om inkomst avjordbruksfastighet, annan fastighet för vilken intäk- terna beräknas enligt 245 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller rörelse redovisas enligt bokföringsmässiga grunder med räkenskapsavslut- ning med användande av vinst- och förlustkonto, skall självdeklarationen utöver vad annars är föreskrivet innehålla uppgifter om

1. storleken av omsättningen,

2. hur värdesättningen på lager samt fordringar skett.

3. hur det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats för att överens- stämma med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade grun- derna,

4. avdrag i räkenskaperna för värdeminskning.

5. avdrag för avsättningar till pensions- eller andra personalstiftelser eller till fonder eller stiftelser av annat slag, -

6. vad den skattskyldige tagit ut ur näringsverksamheten i varor, pengar eller annat eller på annat sätt använt för att betala levnadskostnader eller för andra utgifter. som inte är hänförliga till omkostnader i verksamheten, samt om andra förmåner som den skattskyldige fått av fastigheten eller rörelsen,

7. belopp, som vid inkomstberäkningen dragits av såsom resekostnader. i den mån sådant belopp inte betalts ut till anställda och tagits upp på kontrolluppgifter för dem, dock att, om lämnandet är förenat med synner- liga svårigheter uppgiften efter medgivande av skattemyndigheten i det län där den skattskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt, får lämnas först efter föreläggande,

8. kostnader för reklam, som riktar sig till bestämda personer och som har karaktär av gåva av mer än obetydligt värde,

9. kontraktsnedskrivning och kontraktsavskrivning, 10. avsättningar i räkenskaperna för framtida garantiutgifter, samt 1 I. sådana avsättningar i räkenskaperna till internvinstkonto för vilka avdrag yrkats och den del av internvinsten enligt koncernrcdovisningen som belöper på avsättningarna i fråga.

Redovisas inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet för vilken intäkterna beräknas enligt 24 5 1 mom. kommunalskattelagen eller rörelse enligt bokföringsmäSSiga grunder men utan räkenskapsavslutning med an- vändande av vinst- och förlustkonto, skall beträffande innehållet i själv- deklaration i tillämpliga delar gälla även vad som sägs ovan.

Vid redovisning av inkomst av rörelse och jordbruksfastighet skall en gift skattskyldig uppge arten och omfattningen av sitt och makens arbete i förvärvskällan samt i övrigt lämna de uppgifter som behövs för tillämp- ningen av anvisningarna till 52 5 kommunalskattelagen.

Livförsäkringsföretag skall i fråga om försäkringsrörelsen iaktta bestäm- melserna i denna paragraf endast när det gäller uppgifter om hur värdesätt- ningen på lager och fordringar skett. Därutöver skall iakttas vad som föreskrivs i 21 5 om skyldighet att lämna vissa uppgifter.

205 Om ett fåmansföretag eller en näringsidkare som är fysisk person gjort avdrag vid inkomstbeskattningen för något av följande slag av ersätt- ningar vilka har tillgodoförts mottagare i utlandet, skall i självdeklaration- en lämnas uppgift om ersättningarnas sammanlagda belopp för varje land. Skyldigheten gäller ersättningar som avser 1. ränta, utom sådan som utgår därför att betalning inte erlagts i rätt tid, 2. royalty eller annan ersättning för upphovsrätt eller någon annan

liknande rättighet såsom rätt till patent, varumärke, mönster samt litterärt och konstnärligt verk.

215 lnländskt försäkringsföretag. som är skattskyldigt för inkomst av försäkringsrörelse, skall i självdeklarationen också lämna uppgift i de avseenden som anges i 25 6mom. lagen (1947:576) om statlig inkomst- skatt. Detsamma gäller beträffande utländskt livförsäkringsföretag som drivit försäkringsrörelse i Sverige.

Understödsförening som enligt sina stadgar får meddela annan kapital- försäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd på högst 1 000 kronor för medlem, anses i denna lag som livförsäkringsföretag i fråga om verk- samhet som är hänförlig till livförsäkring.

Utländskt skadeförsäkringsföretag som drivit försäkringsrörelse i Sveri- ge, skall i självdeklarationen lämna uppgift om premieinkomsten i Sverige, fördelad på dels sjöförsäkring samt land- och lufttransportförsäkring, dels annan försäkring. Vidare skall uppgift lämnas om den eller de kommuner där sysslomannen (generalagenten) haft kontor samt, då flera kontor fun- nits, uppgift om de vid varje kontor influtna premiekostnadema, fördela- de på nämnda olika slag av försäkring.

22 5 Har en deklarationsskyldig under beskattningsåret fört räkenskaper i jordbruk eller skogsbruk som bedrivits av honom, annan fastighet för vilken intäkterna beräknas enligt 245 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller rörelse, skall vid hans självdeklaration fogas en bestyrkt kopia av balansräkningen för beskattningsåret och balansräkningen för det närmast föregående räkenskapsåret samt av resultaträkningen för beskatt- ningsåret, om sådan räkning ingått i bokföringen. Har i bokföringen tagits in ett särskilt balanskonto eller vinst- och förlustkonto och avviker detta konto från räkning som nyss sagts, skall vid deklarationen också fogas en bestyrkt kopia av kontot. Om ett fåmansföretag i sin bokföring har använt något annat samlingskonto för intäkter och kostnader, skall en bestyrkt kopia av sådant konto bifogas. Om ett fåmansföretag redovisar likvida medel i sammansatt post i balansräkningen, skall i självdeklarationen belopp som visar kassabehållningen uppges särskilt.

Vid självdeklarationen skall vidare fogas uppställningar enligt fastställt formulär med de uppgifter som behövs för att tillämpa gällande bestäm- melser om avdrag för värdeminskning samt utdrag ur räkenskaperna för att styrka dessa uppgifter.

För aktiebolag, ekonomisk förening och ömsesidigt försäkringsbolag skall lämnas en bestyrkt kopia eller tryckt exemplar av förvaltnings- och revi- sionsberättelser, som avgetts för beskattningsåret. För fåmansföretag skall också lämnas förteckning som avses i 12kap. 9 5 aktiebolagslagen (1975: 1385) samt förteckning över utbetald rörlig ränta till personer som avses i 2 5 9 mom. sjätte stycket lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt.

För lnländskt skadeförsäkringsföretag skall lämnas en bestyrkt kopia av protokoll eller annan handling, som visar hur resultaträkningen och ba- lansräkningen för beskattningsåret slutligt fastställts samt hur vinsten för samma år disponerats.

235 Deklarationsskyldig, som avses i 22 5 och som för beskattningsåret enligt lagen (1967z531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. i sin balansräkning redovisar pensionsskuld under rubriken Avsatt till pen- sioner. skall i självdeklarationen under den särskilda underrubriken Av- dragsgilla pensionsåtaganden redovisa vad som avser sådana pensionsåta— ganden för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger enligt punkt 2 d jämfört

med punkt 2 e av anvisningarna till 29 5 kommunalskattelagen (1928:370). Sådan redovisning skall avse förhållandena vid såväl beskatt- ningsårets ingång som dess utgång.

Särskilda bestämmelser jörfb'retagsledare m.fl. i fåmansföretag

245 Företagsledare i fåmansföretag och närstående till sådan person samt delägare i företaget skall vid självdeklaration foga uppställning enligt fastställt formulär med de uppgifter som behövs för tillämpningen av gällande bestämmelser rörande beräkningen av hans inkomst från företa- get. Därvid skall uppgifter lämnas bland annat om hans arbetsuppgifter i företaget, om vad han tillskjutit till eller uppburit från företaget i form av _ pengar, varor eller annat, om utgifter för hans privata kostnader som företaget betalat samt om avtal eller andra liknande förhållanden mellan honom och företaget.

Särskild uppgiftsskyldighet för handelsbolag m.fl.

255 Vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för registrerings- pliktigt fartyg skall varje år till ledning för delägares taxering lämna sär- skild uppgift för varje delägare om hans andel av bolagets eller rederiets inkomst och värdet av hans andel eller lott i bolaget eller rederiet. Särskild uppgift skall avfattas enligt bestämmelserna för allmän självde- klaration. Till uppgiften skall fogas de i 225 första och andra styckena nämnda handlingarna.

Uppgiften skall lämnas på det sätt som anges i 28 och 29 55 i fråga om självdeklaration. '

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller i tillämpliga delar även sådant dödsbo som vid inkomst- och förmögenhetstaxering skall anses som handelsbolag.

Särskild uppgiftsskyldighetjör vissa stiftelser och föreningar

265 Stiftelser eller föreningar, som är helt eller delvis frikallade från skattskyldighet, skall i fall som anges nedan lämna särskild uppgift om inkomst och förmögenhet, som inte uppgetts till beskattning i självdeklara- tron. Uppgiftsskyldighet har

1. pensionsstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,

2. personalstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästel- se m.m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet. sjukdom eller olycksfall,

3. stiftelser som har till huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar,

4. stiftelser som har till huvudsakligt ändamål att, utan begränsning till en viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd till undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning,

5. föreningar som avses i 75 5mom. lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt, samt

6. föreningar och stiftelser som avses i 7 5 5mom. nionde stycket och 6 mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt.

Särskild uppgift lämnas på blankett enligt fastställt formulär. Blanketten eller bilaga till denna Skall ta upp inkomster och utgifter under räkenskaps- år som gått till ända närmast före taxeringsåret, samt tillgångar och skulder vid räkenskapsårets början och slut. Vidare skall upplysning lämnas om de omständigheter som anses motivera frikallelse från skattskyldighet.

Särskild uppgift lämnas varje år senast den 31 mars i den ordning som anges i 295 i fråga om självdeklaration, om inte skattemyndigheten efter framställning medgett befrielse för viss tid från nämnda skyldighet. Sådant medgivande får återkallas.

Stiftelsen eller föreningen skall efter föreläggande av skattemyndigheten meddela de ytterligare. upplysningar som kan behövas för att bedöma stiftelsens eller föreningens skattskyldighet.

Anmälningsskyldighet om nedsättning av utländsk skatt

275 Har den skattskyldige fått avräkning av utländsk skatt från sin inkomstskatt eller förmögenhetsskatt enligt bestämmelser i dubbelbeskatt- ningsavtal eller enligt lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt och nedsätts härefter den utländska skatten, är han skyldig att anmäla detta till skattemyndigheten. Anmälan skall göras inom tre månader från det att den skattskyldige fick del av det beslut genom vilket den utländska skatten nedsatts och skall avfattas på fastställt formulär. Till anmälan skall fogas beslutet eller bestyrkt kopia av detta.

Tidpunkt och sätt/ör att lämna självdeklaration m. m.

285 Självdeklaration, som skall lämnas utan föreläggande, skall, om inte annat följer av andra stycket, lämnas senast den 15 februari under tax- eringsåret. Följande deklarationsskyldiga får lämna självdeklaration senast den 31 mars under taxeringsåret, nämligen

1. staten, landstingSkommun, kommun och annan dylik menighet,

2. den som året före taxeringsåret varit bokföringsskyldig enligt bokfö- ringslagen (1976: 125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruks- bokföringslagen (1979: 141 ), om räkenskapsåret slutat senare än den 31 au- gusti året före taxeringsåret,

3. delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi om vid 2 angivna förutsättningar föreligger beträffande bolaget eller rederiet,

4. person, som skall beskattas tillsammans med person som avses vid 2 eller 3 enligt bestämmelser som gäller för gift skattskyldig.

5. hemmavarande barn under 18 år till deklarationsskyldig som avses vid 2, 3 eller 4.

295 Självdeklaration som skall lämnas utan föreläggande och de hand- lingar som hör till den skall lämnas till skattemyndigheten eller till ett mottagningsställe som godkänts av skattemyndigheten.

305 De handlingar som anges i 225 tredje och fjärde styckena skall lämnas samtidigt med och fogas vid den eller de självdeklarationer som den skattskyldige lämnar. Om detta möter något hinder skall handlingarna lämnas inom två veckor efter det de upprättats.

31 5 Självdeklaration och andra uppgifter eller upplysningar till ledning för egen taxering som skall lämnas först efter föreläggande, skall lämnas på det sätt och inom den tid som anges i föreläggandet, dock inte tidigare än vad som gäller för självdeklaration eller uppgift som skall lämnas utan föreläggande.

Anstånd med att lämna självdeklaration

32 5 Om någon visar att han är förhindrad på grund av särskilda omstän- digheter att lämna självdeklaration inom föreskriven tid, får han efter ansökan beviljas anstånd med att lämna självdeklarationen. Anstånd får inte utan att det finns synnerliga skäl medges längre än till utgången av maj månad under taxeringsåret.

En sådan ansökan görs hos och prövas av skattemyndigheten i det län där sökandens hemortskommun för beskattningsåret är belägen eller. om sökanden saknar hemortskommun i Sverige, skattemyndigheten i Stock- holms län. Har ansökan gjorts hos en annan skattemyndighet, skall denna pröva ansökan om tiden inte medger att ansökan överlämnas till rätt myndighet.

335 Den som i varaktigt bedriven rörelse biträder deklarationsskyldiga med att upprätta självdeklaration, kan för sådana deklarationsskyldiga som avses i 28 5 andra stycket efter ansökan få tillstånd att enligt tidsplan lämna deklarationer under tiden den 1 april — den 31 maj under taxerings- året. Vid ansökningshandlingen skall fogas förteckning över de deklara- tionsskyldiga. Om tillståndet medges, skall den som är upptagen i förteck- ningen anses ha fått anstånd med att lämna deklarationen till den dag då deklaration senast får lämnas enligt tidsplanen. Ansökan enligt första stycket görs hos och prövas av skattemyndigheten i det län inom vilket sökanden utövar sin rörelse.

Föreläggande attfullgöra dek/ara!ionsskyldighet

345 Den som inte har fullgjort sin deklarationsskyldighet i rätt tid får föreläggas av skattemyndigheten att lämna självdeklaration. Om självdeklaration inte är upprättad så som föreskrivs i detta kapitel, får skattemyndigheten förelägga den deklarationsskyldige att komma in med de uppgifter som saknas eller, om deklarationen är bristfällig i väsent- liga avseenden, mcd ny deklaration som är upprättad på riktigt sätt. Ett sådant föreläggande får också avse de övriga uppgifter som anges i detta kapitel och lämnas till ledning för taxering.

3 kap. Kontrolluppgifter m. m. Allmänna bestämmelser

15. Uppgifter till ledning för taxering av andra än uppgiftslämnaren själv och för registrering av preliminär skatt som har innehållits genom skatte- avdrag, lämnas i form av kontrolluppgift

25 Den som är uppgiftsskyldig enligt bestämmelserna i detta kapitel skall, om inte annat föreskrivs, varje år lämna kontrolluppgift för det föregående kalenderåret.

1 55—62 55 finns gemensamma bestämmelser om hur kontrolluppgifter skall utformas och hur de skall lämnas.

35 Länsrätten får, om det finns synnerliga skäl. på framställning av en uppgiftsskyldig som förelagts att lämna kontrolluppgift som enligt bestäm- melserna i detta kapitel skall lämnas först efter föreläggande, befria honom från denna skyldighet, när uppgiften omfattas av den uppgiftsskyldiges tyst- nadsplikt eller särskilda omständigheteri annat fall gör att uppgiften inte bör komma till någon annans kännedom.

Kontrolluppgifter om lön m. m.

Hänvisningar till S15

45 Kontrolluppgifter om lön, arvode, andra ersättningar eller förmåner skall lämnas av

1. myndighet,

2. aktiebolag, ekonomisk förening, fond, stiftelse och annan juridisk person än dödsbo,

3. fysisk person och dödsbo, som bedrivit rörelse eller jordbruk eller som innehaft annan fastighet, i fråga om förmåner som utgått från sådan förvärvskälla.

Kontrolluppgifter skall lämnas för

a) den som hos den uppgiftsskyldige innehaft anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete,

b) den som av den uppgiftsskyldige har fått pension, livränta eller periodiskt utgående ersättning eller annan förmån.

Uppgiftsskyldighet enligt första och andra styckena föreligger även i tillämpliga delar för följande personer:

1. Fysisk person som varit skyldig att göra skatteavdrag enligt uppbörds- lagen (1953:272). Uppgifterna skall avse den på vilkens inkomst skatte- avdrag skall ha gjorts.

2. Den som har gjort avdrag för preliminär A-skatt eller avdrag enligt lagen (1982: 1006) om avdrags- och Uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar. Uppgifterna skall avse den för vilken avdrag har gjorts. Kontrolluppgift skall ta upp utgiven ersättning eller förmån samt av- dragen preliminär skatt. 1 6— 12 55 lämnas närmare föreskrifter om vad som skall iakttas när kontrolluppgift lämnas.

55 Uppgiftsskyldighet enligt 45 föreligger först efter föreläggande av skattemyndigheten beträffande l. ersättning och förmån med anledning av tillfälligt arbete, om det som mottagaren sammanlagt fått, haft ett lägre värde än 100 kronor för hela året,

2. ersättning och förmån till någon med anledning av tillfälligt arbete på annan fastighet än jordbruksfastighet, om vad som sammanlagt getts ut har lägre värde än 300 kronor för hela året och det inte utgör avdragsgill omkostnad i förvärvskällan rörelse,

3. utbetalning till rörelseidkare av ersättning för tillfälligt arbete, om ersättningen utgör intäkt av rörelse för mottagaren och arbetsgivaravgifter inte skall beräknas på grundval av ersättningen,

4. förmån som inte utgör skattepliktig intäkt för mottagaren och som är utgiven i tjänst som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 32 5 kommunalskattelagen (1928: 370),

5. förmåner i annat än pengar som enligt 325 3f mom. första stycket kommunalskattelagen inte skall tas upp som intäkt,

6. förmån från stiftelse, om vad som utgetts uppenbarligen inte utgör skattepliktig intäkt för mottagaren,

7. ersättning eller förmån, för vilken mottagaren betalat sjömansskatt,

8. ersättning för uppdrag enligt 45 1—3 lagen (1982: 1006) om avdrags- och Uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar i fråga om fastighet eller bostadslägenhet som avses i 85 första stycket nämnda lag, om avdrag för skatt inte har gjorts,

9. följande slag av ersättningar om det har angetts i kontrolluppgiften att sådan ersättning har lämnats

a) kostnadsersättning för resa i tjänsten inom Sverige med allmänt kommunikationsmedel eller taxi, motsvarande gjorda utlägg.

b) annan kostnadsersättning för resa i tjänsten som inte överstiger sammanlagt 1000 kronor,

0) representationsersättning, motsvarande gjorda utlägg. sammanlagt inte överstigande 500 kronor. samt

(1) traktamentsersättning vid vistelse i tjänsten utom tjänstgöringsorten. som varit förenad med övernattning och som sammanlagt inte överstiger 500 kronor eller inte avser mer än 24 dagar för år räknat.

Är den uppgiftsskyldige ett fåmansföretag, eller en personalstiftelse som hör till ett sådant företag. skall dock uppgifter avseende företagsledaren eller honom närstående person eller delägare i företaget lämnas utan föreläggande av skattemyndigheten.

65 l kontrolluppgiften skall utgiven förmån tas upp oavsett om den utgått kontant eller som naturaförmån eller utgjort ersättning för kostna- der som mottagaren betalat.

Om mottagaren har betalat ersättning för.-en naturaförmån, skall uppgift om förmånen och ersättningen lämnas.

Om någon förmån endast avser en del av året. skall uppgift lämnas om den tid för vilken förmånen utgått.

75 Värdet av naturaförmåner skall anges och beräknas i enlighet med bestämmelserna i 425 kommunalskattelagen (1928:370) samt anvisning- arna utom punkt 2 tredje stycket andra meningen och punkt 4 andra stycket av anvisningarna. I fråga om annan bostadsförmån än förmån av semesterbostad skall värdet av förmånen anges och beräknas i enlighet med bestämmelserna i 8 5 tredje stycket uppbördslagen ( 1953: 272).

85 Om det när lön betalats ut gjorts avdrag för löntagares eller hans efterlevandes pensionering, skall i kontrolluppgiften anges bruttolönen och vad som dragits av. Avser livränta skadestånd till följd av personskada, skall anges om livräntan utgör skattepliktig intäkt.

95 I kontrolluppgiften skall det för varje belopp anges om arbetsgivaren skall betala arbetsgivaravgifter enligt lagen (l981:691 ) om socialavgifter. l kontrolluppgiften skall särskilt för sig tas upp representationsersätt- ning och särskilt för sig andra kostnadsersättningar än resekostnads— och traktamentsersättningar. [ kontrolluppgiften skall särskilt för sig tas upp sådant avdrag som har gjorts för preliminär A-skatt eller enligt lagen (198221006) om avdrags- och Uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.

10 5 l kontrolluppgiften skall lämnas uppgift om lån som har lämnats till arbets- eller uppdragstagare räntefritt eller mot ränta som understiger

'33

sedvanlig ränta, om det sammanlagda värdet av förmåner av detta slag uppgår till mer än 2 000 kronor. Uppgiften skall avse förmånens värde.

11 5 1 en kontrolluppgift som tar upp särskild resekostnads- och trakta- mentsersättning, skall anges beloppet av dels resekostnadsersättning, dels traktamentsersättning vid resa i tjänsten som varit förenad med övernatt- ning samt den tid för vilken sådan traktamentsersättning utgått. Därvid skall uppgifter lämnas om sådan traktamentsersättning dels för förrätt- ningar i Sverige i enlighet med vad nedan sägs, dels för förrättningar utomlands.

] fråga om förrättningar i Sverige skall uppgifter lämnas särskilt för för- rättningar som varit förenade med övernattning men inte medfört vistelse mer än femton dygn i följd på en och samma ort (korttidsförrättningar). samt övriga resor som varit förenade med övernattning (långtidsförrätt- ningar). .

För korttids— och långtidsförrättningar uppges utgiven traktamentser- sättning och antal nätter övernattning skett. De första femton dygnen av varje långtidsförrättning uppges såsom korttidsförrättning.

] kontrolluppgift skall i förekommande fall särskilt anmärkas att arbets- givaren haft utgifter utöver traktamentsersättningen för den anställdes bo- stad eller uppehälle under förrättningen. Traktamentsersättning vid resa i tjänsten som inte varit förenad med övernattning skall i kontrolluppgift anges som lön. arvode eller motsvarande.

125 Om skattemyndigheten i det län där arbetsgivarens hemortskom- mun är belägen medger det, behöver arbetsgivaren, i stället för att lämna uppgift enligt 1 l 5 om traktamentsersättning vid förrättning i Sverige, endast anmärka i kontrolluppgiften att sådan ersättning utgått. Förutsätt- ning för medgivande är att ersättning utgår enligt sådana grunder att den kan antas inte komma att överstiga avdragsgill ökning i levnadskostnader- na. Medgivande enligt första stycket lämnas endast om arbetsgivaren har ett större antal anställda som mera regelbundet företar tjänsteresor. och med- givandet bedöms vara utan olägenhet för taxeringsarbetet. Medgivande får inte lämnas fåmansföretag i fråga om uppgifter rörande företagsledaren och honom närstående personer samt delägare i företaget. Lämnat medgi- vande gäller tills vidare. Det kan begränsas till en viss grupp av anställda. Ansökan om medgivande enligt första stycket görs hos skattemyndighe- ten senast den 31 oktober året före taxeringsåret.

K cittra/[uppgifter om sjukpenning m. m. samt vissa bidrag, stöd och ersättningar

13 5 Kontrolluppgifter om sjukpenning, föräldrapenning, vårdbidrag. kontant arbetsmarknadsstöd samt andra förmåner i form av bidrag. stöd eller ersättning som är skattepliktiga intäkter för mottagaren skall lämnas av

. riksförsäkringsverket, . allmän försäkringskassa, . arbetslöshetskassa. . universitet och högskola, . vuxenutbildningsnämnd. . länsarbetsnämnd,

05%th—

7. den som utgett ersättning enligt 165 lagen (l989:425) om särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som fått förmånen om det utbetal— da beloppet uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året. Kon- trolluppgiften skall ta upp utbetalt belopp och avdragen preliminär A- skatt.

Riksförsäkringsverket skall, i fråga om sjukpenning, i kontrolluppgiften ange om utbetalt belopp avser anställning eller annat förvärvsarbete.

Kontrolluppgifter om viss pension och livränta samt vissa försäkringar

145 Kontrolluppgifter om pension och livränta skall lämnas av försäk- ri ngsföretag och understödsförening avseende

a) belopp som betalats ut på grund av försäkring av den art att skatte- plikt för beloppet föreligger och

b) livränta som getts ut till följd av personskada eller ersättning på grund av sådan kollektiv sjukförsäkring som avses i 32 5 3amom., punkt 16 av anvisningarna till 21 5 eller punkt 11 av anvisningarna till 28 5 kommunal- skattelagen (1928:370) även om utgett belopp inte är av skattepliktig natur.

Kontrolluppgift skall lämnas för den till vilken beloppet har betalts ut om det utbetalade beloppet uppgår till sammanlagt minst 200 kronor för hela året. Kontrolluppgiften skall ta upp utbetalt belopp och avdragen preliminär A-skatt.

Har skattepliktigt engångsbelopp getts ut till följd av personskada skall särskilt anmärkas om skattepliktigt engångsbelopp getts ut tidigare på grund av samma skada. Om så är fallet skall beloppets storlek och utbetal- ningsåret anges.

15 5 Kontrolluppgift om försäkrings värde skall lämnas av försäkringsfö- retag och understödsförening avseende sådan livförsäkring som avses i punkt 6 av anvisningarna till 3 och 455 lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som är ägare till försäkringen eller är förmånstagare med förfoganderätt till sådan försäkring, om värdet av en eller flera försäkringar uppgår till minst 1000 kronor. Kontrolluppgiften skall uppta försäkringarnas värde vid årets utgång.

165 Kontrolluppgift enligt 14 eller 15 5, som avser pensionsförsäkring tagen på annat sätt än i samband med tjänst. skall innehålla uppgift om tidigare och nuvarande ägare till försäkringen och, om möjligt, på vilket sätt äganderätten övergått samt, i förekommande fall, den som fått förfo- ganderätten till försäkringen. Kontrolluppgift enligt 14 eller 15 5 , som avser pensionsförsäkring tagen i samband med tjänst, skall innehålla uppgift om den som enligt tjänsteav- talet skall åtnjuta pensionsförmånen.

175 Kontrolluppgift om ändring av pensionsförsäkring skall lämnas av försäkringsföretag om en försäkring som meddelats med tillämpning av äldre bestämmelser i punkt 1 av anvisningarna till 31 5 kommunalskatte- lagen (1928z370), har ändrats eller om en förmånstagare under beskatt- ningsåret satts in till försäkringen, i strid mot de nya bestämmelserna i nämnda punkt. Kontrolluppgift skall lämnas för försäkringstagaren. Kontrolluppgiften

skall ta upp vidtagen ändring samt den mot försäkringen svarande premie- rescrven och övriga tillgodohavanden vid tidpunkten för ändringen.

18 5 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall ett försäkringsföretag eller en understödsförening lämna kontrolluppgift beträffande en namngiven person. Kontrolluppgiften skall avse arten av uppgiven försäk- ring, beloppet av premie eller någon annan avgift. tid då sådan mottagits. utbetalt försäkringsbclopp samt värdet och arten av andra förmåner som inte uppgetts enligt annan föreskrift.

Kontrolluppgi fter om royalty, näringsbidrag och räntebidrag

19 5 Kontrolluppgift om royalty eller liknande avgift skall lämnas av den som betalt ut royalty eller periodiskt utgående avgift för rättighet av goodwillnatur, exempelvis varumärke, firmanamn och dylikt, eller för att utnyttja patent, mönster och dylikt.

Kontrolluppgift skall lämnas för den till vilken royaltyn eller avgiften betalats ut. Kontrolluppgiften skall ta upp utbetalt belopp och avdragen preliminär A-skatt.

205 Kontrolluppgift om näringsbidrag skall lämnas av den som lämnat stöd som avses i punkt 2 av anvisningarna till 19 5 kommunalskattelagen (1928: 370). Kontrolluppgift skall lämnas för den som enligt beslut skall få stödet. Kontrolluppgiften skall ta upp näringsbidraget eller det belopp som efter- getts samt datum för utbetalningen av bidraget eller beslutet om eftergift och stödets ändamål.

21 5 Kontrolluppgift om räntebidrag eller eftergift på räntelånefordran skall lämnas av plan- och bostadsverket.

Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person som fått bidrag eller eftergift. Kontrolluppgiften skall ta upp debiterad ränta, räntebidrag. eftergiven ränta eller amortering samt lånenummer.

Kontrolluppgifter om räntor m. m.

22 5 Kontrolluppgift om ränta och fordran skall lämnas av

1. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,

2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkesmäs- sigt ombesörjt att pengar blivit räntebärande.

3. den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden,

4. förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning.

5. riksgäldskontoret i fråga om statens sparobligationer.

6. valutabank och fondkommissionär hos vilka utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper förvaras i depå eller kontoförs enligt särskil- da bestämmelser.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som gottskrivits ränta eller till vilken ränta betalats ut (borgenär) och den som har varit antecknad som innehavare av utländskt räntebärande värdepapper oavsett om ränta utgått. Kontrolluppgiften skall ta upp den ränta som den uppgiftsskyldige samman- lagt gottskrivit eller betalat ut till borgenären samt dennes sammanlagda fordran på den uppgiftsskyldige vid årets utgång. ] fall som avses i första stycket 6 skall uppgift lämnas om ränta som utbetalats eller gottskrivits

under året samt om innehavet i depån eller den kontoförda fordringen vid årets utgång.

lnnehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas lika mellan innehavarna. om inte annat förhållande är känt för den upp- giftsskyldige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte redovi- sas enligt bestämmelserna i 57 å andra stycket skall dock den totala räntan och fordran redovisas utan fördelning.

Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta det sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.

23 å Uppgiftsskyldighet enligt 22 5 föreligger inte

1. då borgenären är bank, hypoteksinstitut, försäkringsanstalt, aktiebo- lag eller förening eller stiftelse som tilldelats organisationsnummer,

2. för ränta som i fråga om Värdepappcrseentralen VPC Aktiebolag inte avser bolagets verksamhet beträffande skuldförbindelser för den allmänna marknaden och som i fråga om övriga uppgiftsskyldiga inte hänför sig till sådan verksamhet som avses i 22 5 första stycket,

3. för ränta som inte utgör skattepliktig inkomst enligt 3 5 lagen (l978:423) om skattelättnader för vissa sparformer eller lagen (l988z847) om skattelättnader för allemanssparande och ungdomssparande,

4. för ränta och fordran på konto, för vilket inte finns person- eller organisationsnummer och som öppnats före den 1 januari 1985, om räntan för kontohavaren uppgår till mindre än 100 kronor eller — om kontot innehas av mer än en person — ränta för var och en av kontohavarna understiger 100 kronor.

5. för ränta och fordran på konto om borgenärens sammanlagda ränta på ett eller flera konton uppgår till mindre än 100 kronor varvid ränta som enligt andra bestämmelser i detta stycke är undantagen från uppgiftsskyl- dighet inte skall medräknas,

6. för ränta och fordran på särskilt konto i bank enligt skogskontolagen (1954: 142). lagen (1979z61 1) om upphovsmannakonto eller lagen (l982:2) om uppfinnarkonto.

24 5 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall bankaktiebolag, spar- bank eller någon annan penninginrättning lämna kontrolluppgift för namngiven person. Kontrolluppgiften skall avse gottgjord ränta för föregå- ende år, beloppet av innestående medel vid en viss angiven tidpunkt samt insättningar och uttag under viss tid.

255 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall även andra än de penninginrättningar som avses i 24 & lämna kontrolluppgift för varje bor- genär om de betalt ut ränta eller haft skuld som inte gällt lån mot obligatio- ner, förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskriv- ningar. Kontrolluppgiften skall avse namn, hemvist, räntans belopp under föregående år och skulden vid en viss angiven tidpunkt.

265 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall fysisk eller juridisk person som haft fordran lämna kontrolluppgift för namngiven person (gäldenär). Kontrolluppgiften skall avse ränteinkomst från gäldenären och beloppet av hans skuld vid en viss angiven tidpunkt.

Kontrolluppgi/ier m. m. om aktier och andra värdepapper

27 & Kontrolluppgift om utdelning och innehav skall lämnas av

1. den som utbetalt utdelning på aktie i svenskt aktiebolag som är avstämningsbolag enligt 3kap. 85 aktiebolagslagen (197511385), 3 kap. 85 försäkringsrörelselagen (l982:7l3) eller 3 kap. 85 bankaktiebolags- lagen (19872618).

2. bank som avses i l 5 aktiefondslagen (1974z93l) och som utbetalt utdelning på andel i svensk aktiefond för vilken register förs enligt 31 & sistnämnda lag,

3. fondbolag som avses i 1 & aktiefondslagen och som förvaltar svensk aktiefond för vilken register förs enligt 31 & sistnämnda lag,

4. den som utbetalt utdelning från utländsk juridisk person, om utdel- ningen utbetalats genom Värdepappersccntralen VPC Aktiebolags försorg,

5. valutabank och fondkommissionär hos vilka utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper förvaras i depå eller kontoförs enligt särskil- da bestämmelser.

Kontrolluppgift skall lämnas för

a) fysisk eller juridisk person som är berättigad att lyfta utdelning för egen del vid utdelningstillfället och

b) fysisk person som hos den uppgiftsskyldige varit antecknad som innehavare av aktie eller andel i aktiefond eller utländsk juridisk person eller utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper.

Kontrolluppgift enligt andra stycket a skall ta upp utbetald utdelning och kontrolluppgift enligt andra stycket b skall ta upp innehavet vid årets utgång.

28 & Särskild uppgift om utdelning eller ränta skall lämnas av

1. den som har fått utdelning på aktier i svenskt aktiebolag, som inte är avstämningsbolag enligt 3 kap. 8 & aktiebolagslagen (1975: 1385), 3 kap. 8 & försäkringsrörelselagen (l982:7l3) eller 3kap. 85 bankaktiebolagslagen (l987:6l8), samt

2. den som i Sverige har fått

a) utdelning på andelar i svensk ekonomisk förening, svensk aktiefond, för vilken register inte förs enligt 31 & aktiefondslagen (19742931), eller, om utdelningen inte har betalts ut genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag eller gäller fall som avses i 27 5 första stycket 5, från utländsk juridisk person, eller

b) ränta som har erlagts mot att kupong eller kvitto lämnats och inte har betalts ut genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag eller gäller fall som avses i 225 första stycket 6, på obligation, förlagsbevis eller någon annan för den allmänna rörelsen avsedd förskrivning.

Särskild uppgift skall lämnas när utdelningen eller räntan tas emot. Lyfts beloppet för någon annans räkning, och överlämnas inte därvid en av denne avgiven särskild uppgift, skall en sådan i stället lämnas av den som lyfter beloppet. Därvid skall uppges namn och hemvist på den för vars räkning beloppet lyfts. Om någon får utdelning eller ränta mot kupong, som han har förvärvat utan det värdepapper kupongen tillhör, skall också namn och hemvist uppges på den från vilken kupongen har förvärvats.

Särskild uppgift avfattas på blankett enligt fastställt formulär och läm- nas till den som betalar ut utdelningen eller räntan. Denne skall se till att uppgift lämnas innan betalning sker.

29 5 Den som begär registrering hos Värdepappersccntralen VPC Aktie- bolag av värdepapper som avses berättiga till utdelning från utländsk juridisk person eller som åsyftas i 28å första stycket b, skall samtidigt

lämna uppgift om namn och hemvist på den för vilkens räkning utdelning- en eller räntan skall lyftas. Om namn eller hemvist ändras, skall den som har lämnat uppgiften utan dröjsmål anmäla detta skriftligt till Värdepap- persccntralen VPC Aktiebolag. Bank eller fondkommissionär som är auk- toriserad som förvaltare av aktier enligt lagen (l987:623) om förenklad aktiehantcring, är skyldig att lämna sådan uppgift som rör ränta efter anmodan från Värdepappersccntralen VPC Aktiebolag. Sådan anmodan får inte göras senare än fem år efter det att räntan betalts ut.

30 & Bestämmelser om hanteringen av uppgifter som har lämnats enligt 28 å och rör utdelning på svenska aktier eller andelar i svensk aktiefond finns i kupongskattelagen (1970:624).

Övriga enligt 28 & avgivna uppgifter som avser utdelning, skall av den som har tagit emot uppgifterna lämnas på det sätt som gäller för kontrolluppgif- ter. Om utdelning i något fall har betalts ut utan att uppgiftsskyldigheten har fullgjorts, skall en upplysning lämnas om detta samtidigt som uppgifterna lämnas.

31 5 1 den omfattning och på det sätt riksskatteverket bestämmer skall, utöver vad som framgår av 28 och 29 55, svenskt bolag eller svensk ekonomisk förening lämna kontrolluppgift rörande utbetald utdelning. Detsamma gäller utgivare av obligationer, förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar i fråga om utbetald ränta.

325 Om det finns särskilda skäl, kan riksskatteverket jämka uppgifts- skyldighet enligt 28 och 29 5 5 .

33 & Efter föreläggande av skattemyndigheten skall den som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse enligt fondkommissionslagen (1979: 748) lämna kontrolluppgift för namngiven person. Kontrolluppgif- ten skall avse sådana uppgifter som enligt 19 5 lagen (1985: 57) om värde- pappersmarknaden skall tas in i avräkningsnota och som avser avyttring av fondpapper enligt 45 samma lag eller av optioner som, utan att vara fondpapper, är föremål för marknadsmässig omsättning.

Efter föreläggande av riksskatteverket skall kontrolluppgift enligt första stycket lämnas också i fråga om ej namngivna personer. Sådant föreläggan- de får efter riksskatteverkets bestämmande utfärdas av skattemyndigheten i det län där den uppgiftsskyldige har sitt säte eller driver verksamhet.

34 5 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall valutabank eller fondkommissionär hos vilken utländsk aktie eller annat utländskt värdc- papper förvaras i depå eller kontoförs enligt särskilda bestämmelser lämna kontrolluppgift för namngiven person. Kontrolluppgiften skall avse det antal och de slag av värdepapper som'avyttrats samt det erhållna beloppet.

Efter föreläggande av riksskatteverket skall kontrolluppgift enligt första stycket lämnas också i fråga om ej namngivna personer. Sådant förelägganä de får efter riksskatteverkets bestämmande utfärdas av skattemyndigheten i det län där den uppgiftsskyldige har sitt säte eller driver verksamhet.

Kontrolluppgifter om ackords'överskott och viss sjöinkomsi

355 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall den som uppburit visst avlöningsbelopp som ackordsöverskott eller dylikt för att fördelas inom ett arbetslag eller liknande grupp av personer lämna kontrolluppgift

för medlem av gruppen. Kontrolluppgiften skall avse det belopp som betalats ut till medlemmen med upplysning huruvida arbetsgivaren för beloppet skall betala avgift enligt l9kap. l 5 lagen (1962:381) om allmän försäkring.

365 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall redare lämna kon- trolluppgift för den som uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst enligt lagen (1958z295) om sjömansskatt. Kon- trolluppgiften skall avse åtnjutna förmåner.

Kontrolluppgifter om beta/ningar till näringsidkare m. m.

37 & Kontrolluppgift om försäkringsersättning för skada skall lämnas av försäkringsföretag om

1. ersättning på minst 1 000 kronor för varje skadefall utgetts på grund av skada på byggnad, inventarier och maskiner, produkter från jordbruket eller skogsbruket. växande gröda, skog, varulager, varor under tillverk- ning, förbrukningsartiklar eller andra förnödenheter för produktionen, eller

2. ersättning på minst 500 kronor för varje skadefall utgetts på grund av skada på levande djur.

Kontrolluppgift skall lämnas för

a) den som bedrivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse,

b) den som innehaft jordbruksfastighet eller annan fastighet. Kontrolluppgift skall ta upp utbetalt belopp. Har delutbetalning av ersättning förekommit, behöver kontrolluppgift inte lämnas förrän året efter det år då skadan slutreglerats.

Kontrolluppgift behöver inte lämnas beträffande ersättning för person- ligt l'ösöre eller annan ersättning på grund av motorfordonsförsäkring än stilleståndsersättning.

385 Kontrolluppgift om pristillägg skall lämnas av köttbesiktningsbyrå. offentligt slakthus, kontrollslakteri och fristående sanitetsslakteriavdel- ning. Kontrolluppgift skall lämnas för den som fått pristillägg enligt lagen (1974: 1021) om utbetalning av pristillägg på kött. Kontrolluppgiften skall ta upp utgett belopp.

39å Kontrolluppgift om vederlag för inköp skall lämnas av den som bedrivit verksamhet, vari ingått inköp av jordbruks- eller trädgårdspro- dukter eller husdjur eller produkter från husdjur.

Kontrolluppgift skall lämnas för den från vilken inköp skett. Kontroll- uppgiften skall uppta utgett vcderlag i pengar, naturaprodukter eller annat. Kontrolluppgift behöver dock inte lämnas om vederlag som gottgjorts bokföringsskyldig rörelseidkare för annat än slakt- eller livdjur.

405 Kontrolluppgift om ersättning för avverkningsrätt eller försäljning av skogseffekter skall lämnas av den som bedrivit verksamhet, vari ingått förvärv av avverkningsrätt eller inköp av virke eller andra skogseffekter.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som ägt eller brukat en fastighet, från vilken upplåtelse av avverkningsrätt eller försäljning av skogseffekter ägt rum. Kontrolluppgiften skall ta upp ersättning som utgetts eller gottgjorts samt uppgift om ersättning som enligt avtal skall utges under senare år.

415 Kontrolluppgift om ersättning som förmedlats i förmedlingsverk- samhet eller annan liknande verksamhet skall lämnas av den som bedrivit verksamheten. Kontrolluppgift skall lämnas för den som genom verksamheten har fått anställning, uppdrag eller tillfälligt arbete eller har försålt egendom. Kon- trolluppgiften skall ta upp ersättning som förmedlats eller varom uppgift annars finns tillgänglig.

425 Uppgiftsskyldighet enligt 39—41 55 behöver fullgöras endast om och i den omfattning regeringen bestämmer. Efter föreläggande av skatte- myndigheten skall dock kontrolluppgift enligt 41 5 lämnas för namngiven person.

435. Efter föreläggande av skattemyndigheten skall kontrolluppgift för namngiven näringsidkare lämnas av

1. den som bedrivit jordbruk. skogsbruk eller rörelse,

2. den som innehaft annan fastighet än jordbruksfastighet samt

3. den som varit innehavare av lägenhet med bostadsrätt. Kontrolluppgiften skall lämnas under förutsättning att beloppet i motta- garens eller utgivarens hand är skattepliktig intäkt eller avdragsgill utgift och avse

a) belopp för vilket den uppgiftsskyldige i förvärvskällan under viss angiven tid köpt eller sålt varor, eller

b) belopp som den uppgiftsskyldige under viss angiven tid utbetalt eller fått såsom ersättning för utförda tjänster.

Om det begärs i föreläggande enligt första stycket, skall i kontrolluppgif- ten även anges varuslag och mängd, verkställda likvider med uppgift om tidpunkt och sätt för betalning samt arten och omfattningen av utförda arbeten.

Efter föreläggande av skattemyndigheten skall uppgiftsskyldig enligt första stycket lämna kontrolluppgift också i fråga om ej namngivna nä- ringsidkare.

Uppgiftsskyldighet enligt denna paragraf föreligger inte beträffande köp inom detaljhandeln eller försäljningar av varor över disk och liknande fall inom detaljhandeln, där uppgiftsskyldigheten uppenbarligen inte kan full- goras.

Kontrolluppgifter om bostadsrätter m. m.

445 Kontrolluppgift om upplåten lägenhet skall lämnas av bostadsföre- ning, bostadsaktiebolag och av ekonomisk förening eller aktiebolag som enligt punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 385 kommunalskatte- lagen (1928: 370) likställs med bostadsförening eller bostadsaktiebolag vid inkomstbeskattningen beträffande sådan lägenhet som helt eller till över- vägande del upplåtits till annan än medlem eller delägare under hela eller större delen av beskattningsåret. Kontrolluppgift skall lämnas för den som upplåtit en lägenhet som han har i egenskap av medlem i föreningen eller delägare i bolaget. Kontroll- uppgiften skall ta upp belopp som medlemmen eller delägaren betalt in till föreningen eller bolaget och hur mycket därav som utgör kapitaltillskott. Efter föreläggande av skattemyndigheten skall den uppgiftsskyldige, i den omfattning som anges i föreläggandet. lämna kontrolluppgift om värdet av en medlems eller delägares andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet.

455 Kontrolluppgift om överlåten bostadsrätt skall lämnas av en bo- stadsrättsförening som vid ingången av det aktuella beskattningsåret var av det slag som anges i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 385 kommunalskattelagen (1928: 370). Kontrolluppgiften skall avse sådan överlåtelse som har anmälts till föreningen och innehålla uppgift om

a) lägenhetens beteckning,

b) överlåtarens och förvärvarens namn samt personnummer, organisa- tionsnummer eller adress,

c) tidpunkten för överlåtelsen och köpeskillingens storlek samt tidpunk- ten för överlåtarens förvärv och köpeskillingen vid det förvärvet,

d) storleken av sådana kapitaltillskott som överlåtaren enligt punkt 2 c av anvisningarna till 36 5 kommunalskattelagen (1928: 370) får räkna in i om- kostnadsbeloppet,

e) bostadsrättens andel av innestående medel på inre reparationsfond eller liknande fond vid förvärvs— respektive avyttringstidpunkten samt

i) bostadsrättens andel av föreningens behållna förmögenhet den 1 janu- ari 1974 beräknad enligt punkt 2 c av anvisningarna till 36 5 kommunal- skattelagen, om överlåtarens förvärv skett före år 1974.

Om överlåtelsen avser en bostadsrätt som har förvärvats före år 1974 behöver någon uppgift om innestående medel på inre reparationsfond eller liknande fond vid förvärvstidpunkten inte lämnas. Har förvärvet skett före den 1 juli 1982, behöver någon uppgift om köpeskillingen vid förvär- vet inte lämnas.

Efter föreläggande av skattemyndigheten skall föreningen lämna ytterli- gare upplysningar som är av betydelse för beräkning av realisationsvinsten vid en medlems avyttring av sin bostadsrätt.

Föreningen skall, utöver vad som följer av 4 kap. 1 5, bevara det underlag som behövs för uppgiftslämnande enligt denna paragraf.

46 5 Uppgiftsskyldighet enligt 45 5 och skyldighet att bevara underlaget för uppgiftslämnandet gäller även för annan ekonomisk förening än bo- stadsrättsförening och för aktiebolag om föreningen eller aktiebolaget är av det slag som anges i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 385 kommunalskattelagen (1928: 370).

Avser överlåtelsen en andel eller en aktie som förvärvats före den 1 januari 1984, behöver någon uppgift om köpeskillingen vid förvärvet inte lämnas. Har förvärvet skett före år 1974, behöver någon uppgift om innestående medel på inre reparationsfond eller liknande fond vid för- värvstidpunkten inte lämnas.

475 Kontrolluppgift som enligt 44—46 55 skall lämnas utan föreläggan- de, skall lämnas senast den 15 februari under taxeringsåret. Uppgiften skall lämnas till skattemyndigheten i det län där föreningens eller bolagets fastighet är belägen och avfattas på blankett enligt fastställt formulär eller på det sätt som skattemyndigheten bestämmer. . Riksskatteverket får på ansökan av den uppgiftsskyldige medge undan- tag från bestämmelserna i första stycket andra meningen. Den som skall lämna uppgift utan föreläggande av skattemyndigheten skall senast den 8februari under taxeringsåret sända meddelande till varje medlem eller delägare med de upplysningar i kontrolluppgiften som avser medlemmen eller delägaren.

Kontrolluppgifter om utdelning rn. m. till delägare i samfällighet

485 Kontrolluppgift för en delägare i en samfällighet skall lämnas av juridisk person som förvaltar samfälligheten. Kontrolluppgift behöver dock inte lämnas, om den del av samfällighetens behållna förmögenhet som belöper på fastighet understiger 5000 kronor. Kontrolluppgift skall ta upp det som anges för varje uppgiftsskyldig under 1 —3. l. Sådan juridisk person som avses i 65 lmom. första stycket b lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt: Utdelning till delägare samt upplys- ning i det avseende som behövs för tillämpning av 25 sista stycket skogs- kontolagen (1954: 142).

2. Annan juridisk person än vid 1: Delägares andel av intäkter och kostnaderi samfälligheten. Kontrolluppgift behöver dock inte lämnas, om delägares andel av ränteintäkt understiger 300 kronor, och inte heller om andelen av intäkt av annat slag understiger 300 kronor sedan därifrån andelen av sådana kostnader som är omedelbart avdragsgilla vid taxering- en dragits av.

3. Annan juridisk person än sådan som avses i 6 5 1 mom. första stycket b lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt: Delägares andel i samfäl- lighetens behållna förmögenhet. Utgör samfälligheten inte särskild taxe- ringsenhet, skall vid beräkning av den behållna förmögenheten värde av sådan samfälld egendom som ingår i de delägande fastighetemas taxerings- värde inte inräknas.

495 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall juridisk person som förvaltar samfällighet och som inte är skattskyldig för förmögenhet, lämna kontrolluppgift till ledning för värdesättningen av delarna i samfällighe- ten. Kontrolluppgift skall avse samfällighetens tillgångar och skulder samt andra omständigheter av betydelse för värdesättningen.

Kontrolluppgifter om betalning till eller från utlandet

505 Valutabank skall lämna kontrolluppgift för fysisk person för vilken banken förmedlat betalning till eller från utlandet. Kontrolluppgiften skall avse varje betalning som överstiger 25 000 kronor med upplysning om det sammanlagda beloppet av dels sådana betalningar till utlandet, dels såda- na betalningar från utlandet.

Särskild uppgiftsskyldighet för värdesättning av aktier Och ande/ar

515 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall aktiebolag till led- ning vid värdesättning av aktier i bolaget lämna särskild uppgift enligt fastställt formulär om bolagets tillgångar och skulder samt andra omstän- digheter av betydelse för värdesättningen. En ekonomisk förening har motsvarande skyldighet i fråga om andelar i föreningen.

Särskild upplvsningsskyldighet m. m.

525 En skattskyldig, vars make skall taxeras för inkomst enligt tredje stycket av anvisningarna till 525 kommunalskattelagen (1928:370), skall lämna maken de uppgifter om verksamheten som behövs för beräkning av inkomsten. '

535. Fåmansföretag skall lämna företagsledaren och delägare i företaget

samt dem närstående personer alla uppgifter som behövs för att de skall kunna beräkna sin skattepliktiga inkomst från företaget.

54 5 Försäkringsföretag som meddelat tjänstepensionsförsäkring avseen- de arbetsgivarcs pensionsutfästelse gentemot arbetstagare. skall på begä- ran av försäkringstagaren utfärda intyg i det hänseende som anges i punkt Ze sjunde stycket av anvisningarna till 295 kommunalskattelagen (1928:370).

Gemensamma bestämmelser om kontrolluppgl/ter

555 Bestämmelserna i 56—60 5 5 skall tillämpas för kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande av skattemyndigheten, om inte annat fö- reskrivs i detta kapitel.

56 5 Kontrolluppgift skall lämnas för varje person på blankett enligt fastställt formulär om inte annat särskilt föreskrivs.

Riksskatteverket får på ansökan av uppgiftsskyldig medge undantag från bestämmelserna i första stycket.

575 I varje kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt per- sonnummer eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som den uppgiften avser. För dödsbo får i stället för organisationsnummer den avlidnes person- nummer anges. Om personnummer eller organisationsnummer inte kan anges för den som uppgiften avser. skall i stället dennes födelsetid redovi- sas eller, i fråga om kontrolluppgifter enligt 22 5 i de fall borgenären är en juridisk person. namn, postadress och personnummer för den som får förfoga över räntan eller fordran. Om ett konto innehas av flera än fem personer. får uppgifter lämnas om en person som förfogar över kontot i stället för om samtliga innehavare. samt i förekommande fall om den beteckning på innehavarkretsen som används för kontot. Om den upp- giftsskyldige har tilldelats ett särskilt redovisningsnummer enligt 535 1 mom. uppbördslagen (1953:272). skall detta, i annan kontrolluppgift än sådan som avser ränta, utdelning eller betalning till eller från utlandet. anges i stället för den uppgiftsskyldiges personnummer eller organisationsnum- mer. 1 en kontrolluppgift som lämnas av ett fåmansföretag skall det anges om personen är företagsledare eller honom närstående person eller delägare i företaget.

585 Kontrolluppgifterna skall lämnas senast den 31 januari under tax- eringsåret till den skattemyndighet hos vilken den uppgiftsskyldige är registrerad som arbetsgivare. Den som har tilldelats särskilda redovisningsnummer enligt 53 5 lmom. uppbördslagen (1953:272) och på grund av detta registrerats hos flera skattemyndigheter skall lämna kontrolluppgifterna till myndigheter- na i enlighet med denna registrering. Om den uppgiftsskyldige inte är registrerad eller inte vet vilken skattemyndighet kontrolluppgifterna skall lämnas till, får han lämna uppgifterna till skattemyndigheten i det län där han är bosatt. Andra kontrolluppgifter än de som anges i 605 skall vid avlämnandet vara ordnade kommunvis. Vilken kommun kontrolluppgifterna avser skall vara tydligt utmärkt.

595 Den som är uppgiftsskyldig skall senast den 31januari under tax- eringsåret översända meddelande med de upplysningar som lämnas i kontrolluppgiften till den uppgiften avser.

605 Vid en kontrolluppgift som lämnas enligt 4, 13 eller 14 5 skall fogas särskild uppgift (sammandrag av kontrolluppgifter). I sådant sammandrag skall anges namn, postadress och personnummer eller organisationsnum- mer för den uppgiftsskyldige, antalet lämnade kontrolluppgifter samt det sammanlagda beloppet av de skatteavdrag som har verkställts för prelimi- när A-skatt under året före taxeringsåret. Om den uppgiftsskyldige har tilldelats särskilt redovisningsnummer enligt 53 5 1 mom. uppbördslagen (1953:272), skall detta anges i stället för personnummer eller organisa- tionsnummer. Om den uppgiftsskyldige har gjort avdrag för en arbetstaga- res kostnader enligt 2kap. 45 6 lagen (l981:69l) om socialavgifter. skall denna kostnad också anges i sammandraget. l sammandraget skall också anges det sammanlagda beloppet av semestermedel som har betalts in till en semesterkassa och som den uppgiftsskyldige inte skall redovisa i någon kontrolluppgift. Redovisning av konto som avses i 575 andra stycket tredje meningen skall lämnas i särskild uppgiftshandling för varje konto.

61 5 I fråga om inkomst som avses i punkt 12 av anvisningarna till 325 kommunalskattelagen (1928: 370) får riksskatteverket föreskriva hur kon- trolluppgift skall lämnas.

62 5 Sådana kontrolluppgifter och andra uppgifter eller upplysningar till ledning för andras taxering som skall avges efter föreläggande. skall avges på det sätt och inom den tid som anges i föreläggandet.

Kontrolluppgi/ierhr person med skatterättsligt hemvist i utlandet

635 Har en person som är bosatt i Sverige eller ett företag som är verksamt här, till någon i utlandet gottgjort belopp eller förmån som skulle ha föranlett skyldighet att lämna kontrolluppgift om den utgivits till en mottagarci Sverige. skall den som utgett beloppet eller förmånen på sätt och i den omfattning riksskatteverket föreskriver lämna kontrolluppgift till led- ning vid beloppets eller förmånens beskattning utomlands.

Föreläggande att/itllgöra uppgiftsskyldig/1et

645 Har kontrolluppgift eller sammandrag av kontrolluppgifter inte lämnats eller inte upprättats enligt föreskrifterna i detta kapitel. får skatte- myndigheten förelägga den uppgiftsskyldige att lämna eller komplettera uppgifterna.

4 kap. Övriga bestämmelser

S kyldighet att göra arm-'ckrzingar m. m.

15 Den som enligt denna lag är skyldig att lämna självdeklaration, kontrolluppgift eller andra uppgifter till ledning för taxering är också skyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper. anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för att fullgöra deklarations- eller uppgiftsskyldigheten och för kontroll av den.

Ett fåmansföretag är skyldigt att sörja för att underlag finns för kontroll av vad företagsledaren eller honom närstående person eller delägare till- skjutit till och tagit ut ur företaget av pengar. varor eller annat. Företaget skall vidare som underlag för kontroll av traktamentsersättning, som beta- lats ut till företagsledaren eller honom närstående person eller delägare, bevara verifikation av övernattningskostnader, om ersättningen varit av- sedd att täcka sådan kostnad.

Underlag skall bevaras under sex år efter utgången av det kalenderår underlaget avser.

Det finns särskilda föreskrifter om skyldigheten att föra räkenskaper.

Ställföreträdarejö'r deklarations— och uppgiftsskyldig

25. Skyldighet att lämna självdeklaration, kontrolluppgift eller andra uppgifter till ledning för taxeringsbeslut skall fullgöras

1. för omyndig av förmyndare eller god man, som förordnats enligt 11 kap. 1 5 föräldrabalken, beträffande vad förmyndaren eller gode mannen har under sin förvaltning.

2. för sådan person, för vilken god man eller förvaltare har förordnats enligt 1 1 kap. 3, 4 eller 7 5 föräldrabalken. av gode mannen eller förvalta- ren beträffande vad förmyndaren eller gode mannen har under sin förvalt- ning,

3. för avliden person och hans dödsbo, av dödsbodelägare eller testa- mentsexekutor som skall förvalta den dödes egendom, dock att där egen- domen avträtts till förvaltning av boutredningsman, denne har att fullgöra deklarations- eller uppgiftsskyldigheten,

4. för dödsbo som inte längre består. av den som vid tidpunkten för dödsboets upplösning haft att förvalta boets egendom,

5. för andra deklarations- eller uppgiftsskyldiga än enskild person och dödsbo, av vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman, förvaltare eller ombud. om inte regeringen bestämmer annat beträffande staten. lands- ting, kommun eller annan sådan menighet,

6. för aktiefond. av det fondbolag som handhar förvaltningen av fonden eller, om förvaltningen övergått till förvaringsbank, av denna, samt

7. för annan än här ovan omtalad juridisk person, som inte längre består, av den som senast haft att förvalta dess angelägenheter.

Uppgiftsskyldighet beträffande tid/öre beskattningsåret

3 5 Om skyldighet föreligger enligt denna lag att efter föreläggande lämna uppgifter eller upplysningar till ledning för taxering, föreligger också sådan skyldighet i fråga om förhållanden, som avser tid före beskattningsåret och som har betydelse för taxeringen.

Uppgifter eller upplysningar enligt första stycket skall lämnas efter före- läggande som utfärdats med stöd av bestämmelserna i taxeringslagen (1990:00).

Undantag från uppgiftsskyldig/tetjörjämans/öretag

45 Riksskatteverket får medge undantag från bestämmelserna i denna lag om uppgiftsskyldighet för fåmansföretag om det finns särskilda skäl med hänsyn till verksamhetens art och omfattning.

Vite

55 Föreläggande får förenas med vite. Vite får dock inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten. Vid prövning av en ansökan om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

Överklagande

65 Skattemyndighetens beslut enligt 3kap.125 får överklagas till riks- skatteverket. Övriga beslut av skattemyndigheten enligt denna lag får inte överklagas. Riksskatteverkets beslut enligt denna lag får inte överklagas. Länsrättens beslut enligt 3 kap. 3 5 får inte överklagas.

A nsvarsbestämmelser

75 Den som till arbetsgivare eller någon annan som är skyldig att avge kontrolluppgift angående honom, uppsåtligen lämnar oriktig uppgift om förhållande som har betydelse för skyldighetens fullgörande, skall dömas till böter. I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.

85 Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra skyldighet beträffande

1. särskild uppgift enligt 2 kap. 25 5 eller

2. kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande av skattemyndig- het.

1 ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket. Ansvar enligt första stycket inträder inte, om gärningen är belagd med straff enligt skattebrottslagen (197 1 : 69).

95. Till böter, högst femhundra kronor, skall den dömas som inte fullgör skyldighet

1. att lämna handlingar och uppgifter enligt 2 kap. 22 eller 30 5 ,

2. att utan föreläggande lämna särskild uppgift som avses i 2kap. 265 rörande inkomst och förmögenhet och som inte uppgetts till beskattning i självdeklarationen,

3. att enligt 3kap. 28 och 2955 , 305 andra stycket samt 31 5 lämna särskilda uppgifter eller kontrolluppgifter om utdelningar och räntor,

4. att utan föreläggande enligt 3kap. 44—46 eller 485 lämna kontroll- uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag eller sådan juridisk person som förvaltar samfällighet,

5. att enligt 3 kap. 63 5 lämna kontrolluppgift till ledning vid beskattning utomlands.

1 ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket. Ansvar enligt första stycket inträder inte, om gärningen är belagd med straff enligt skattebrottslagen (1971 : 69).

105 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att inom före- skriven tid göra anmälan om nedsättning om utländsk skatt enligt 2kap. 27 5 skall dömas till böter. ] ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.

Formulär och blanketter, m. m.

11 5 Riksskatteverket fastställer formulär till blanketter enligt denna lag.

Blanketter tillhandahålls kostnadsfritt på det sätt riksskatteverket före- skriver.

12 5 Belopp som skall tas upp enligt denna lag skall anges i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Förvaring och gallring

135 Självdeklarationer och andra handlingar som enligt bestämmelser- na i denna lag eller taxeringslagen (1990:00) har avlämnats till ledning för taxering eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myn- dighet för taxeringskontroll, skall förvaras hos skattemyndigheten. Om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något annat, skall handlingarna förstöras sedan sex år har förflutit efter taxeringsårets utgång.

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Taxeringslagen (1956: 623) gäller fortfarande vid 1990 och tidigare års taxeringar. Vad som i taxeringslagen sägs om länsskatte- myndighet och lokal skattemyndighet skall från och med den ljanuari 1991 gälla skattemyndighet.

3. Förslag till Prop. 1989/90: 74 Lag om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 5 Preliminär A-skatt skall betalas för 1. tilläggspension och vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, . 2. delpension enligt lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring, 3. livränta enligt a) lagen (l954:243) om yrkesskadeförsäkring, b) lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring, c) lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och d) lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän, 4. folkpension som tillsammans med annan pension, livränta eller lik- nande förmån utbetalas av a) riksförsäkringsverket, b) allmän försäkringskassa, c) statens löne- och pensionsverk, eller (1) kommunernas pensionsanstalt, samt 5. folkpension i annat fall, om det är sannolikt att slutlig skatt kommer att påföras.

Avdrag för preliminär skatt

25 Den utbetalande myndigheten eller inrättningen får, om därmed bättre överensstämmelse kan uppnås mellan preliminär och slutlig skatt för förmånstagaren, beräkna preliminär A-skatt på pension eller förmån enligt 1 5 med frångående av bestämmelserna om skatteavdrag i uppbörds- lagen (1953:272).

3 5 Oavsett bestämmelserna i 2 5 gäller vad skattemyndigheten med stöd av 3 5 2 mom. uppbördslagen (1953: 272) särskilt beslutat beträffande preliminär skatt för förmånstagaren.

Avdrag för kvarstående skatt

45 Kvarstående skatt får, under förutsättning att skatten kan betalas in senast vid den tidpunkt som riksskatteverket bestämmer, dras av från sådan pension eller förmån som avses i l 5 vid utbetalningstillfällena i februari. mars och april.

Gemensamma bestämmelser

5 5 Förmånstagaren skall överlämna skattsedel på preliminär eller slutlig skatt till den utbetalande myndigheten eller inrättningen endast när denna särskilt begär det. Om inte förmånstagaren följer en sådan begäran, tilläm- pas bcstämmelsema i 40 5 uppbördslagen (1.953: 272) om skatteavdrag när skattsedel inte lämnats. 49

65 Har en förmånstagare med stöd av 105 sista stycket uppbördslagen (1953:272) anmält att avdrag för preliminär eller kvarstående skatt skall göras från folkpension i annat fall än som avses i 1 5, skall skatteavdrag göras med anledning av denna anmälan från och med det utbetalningstill- fälle som infaller närmast efter det en månad förflutit från det anmälning- en skedde. Bestämmelserna i första stycket gäller också när en förmånstagare anmä- ler att skatteavdrag enligt 1 5 skall göras med förhöjt belopp eller att skatteavdrag som sker enligt en tidigare begäran från hans sida. skall ändras.

7 5 De uppgifter som behövs för skatteavdragens beräkning och redovis- ning skall lämnas till den utbetalande myndigheten eller inrättningen vid den tidpunkt och på det sätt som riksskatteverket bestämmer.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1991. Genom lagen upphävs kungörelsen (1968z97) om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m.m.

Hänvisningar till S3

  • Prop. 1989/90:74: Avsnitt 19.9

4. Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om skatteavdrag från sjukpenning m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

15 För inkomst som avses i punkt 12 av anvisningarna till 32 5 kommu- nalskattelagen (1928: 370) med undantag för vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall prelimiminär A-skatt betalas enligt bestämmelserna i denna lag oberoende av om inkomsten utgör den skatt- skyldiges huvudsakliga inkomst av tjänst enligt 35 2 mom. uppbördslagen (1953:272) eller inte.

Avdrag för preliminär skatt på sjukpenning m.m.

"25 Avdrag för preliminär A-skatt skall göras från inkomst som utgör dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller korttidsstudiestöd även om mottagaren är skyldig att betala preliminär B-skatt.

35 Avdrag för preliminär A-skatt på föräldrapenningförmån görs endast om den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till lägst 6000 kronor.

Preliminär A-skatt för korttidsstudiestöd skall tas ut med 30 procent av stödet. "

45 Avdrag för preliminär A-skatt på inkomster som avses i första, andra och femte styckena i punkt 12 av anvisningarna till 32 5 kommunalskatte- lagen (1928z370), med undantag för vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. skall göras med ledning av särskilda skattetabeller. Regeringeneller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje inkomstår sådana tabeller. De särskilda skattetabellerna skall för olika sjukpenninggrundande in- komster enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring ange den preliminära skatt som skall tas ut på en viss ersättning uttryckt i procent av ersättning- en. 1 tabellerna skall det finnas särskilda kolumner med procentsatser dels ' för ersättningar som grundas på hela den sjukpenninggrundande inkoms- ten, dels för ersättningar som grundas på 90 procent av den sjukpenning- grundande inkomsten. De procenttal efter vilka skatteavdrag skall göras skall grundas på skatte- satsen för en årlig inkomst motsvarande den skattskyldiges sjukpenning- grundande inkomst eller den andel av den sjukpenninggrundande inkoms- ten som ersättningen beräknas på. För de särskilda skattetabellerna skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som föreskrivs i uppbördslagen (1953:272) om skattetabeller avseende preliminär A-skatt. Om någon sjukpenninggrundande inkomst inte har fastställts för den skattskyldige, skall det underlag som utgör grund för ersättningen anses som sjukpenninggrundande inkomst när skatteavdraget bestäms.

5 5 Avdrag för preliminär A-skatt från dagpenning från erkänd arbetslös- hetskassa görs med ledning av en särskild tabell. Tabellen skall grundas på medelutdebiteringen i landet för kommunal inkomstskatt under beskatt- ningsåret. Medelutdebiteringen bestäms med tillämpning av avrundning 51

enligt 5 5 första stycket uppbördslagen. Riksskatteverket fastställertabellen.

65 Jämkning av skatt enligt 5 5 får ske endast vid arbetslöshetstillfällc där dagpenning har betalats för längre tid än en månad och skatteavdrag enligt tabell skulle medföra ett avsevärt överuttag av preliminär skatt. Jämkning av skatt för sådan mottagare av dagpenning som debiterats preliminär B—skatt, skall i första hand avse den preliminära B-skatten.

75 Bestämmelsen i 41 5 1 mom. uppbördslagen (1953:272) om skyldig- het för arbetsgivare att på den skattskyldiges begäran göra avdrag för preliminär A-skatt med förhöjt belopp gäller inte i fråga om skatteavdrag enligt 5 5.

Gemensamma bestämmelser

8 5 Avdrag för kvarstående skatt får göras på inkomst som avses i denna lag endast om skattemyndigheten beslutat att sådant avdrag skall göras eller den skattskyldige begär det. Om skattemyndigheten har beslutat att sådant skatteavdrag skall göras. skall myndigheten underrätta den skatt- skyldige om detta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Genom lagen upphävs kungörelsen (1973: 1125) om'skatteavdrag från sjukpenning m.m.

Hänvisningar till S4

5. Förslag till Lag om skatteavdrag i vissa fall från artistersättning m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 5 Preliminär A-skatt skall betalas för inkomst som utgör ersättning för artistisk verksamhet vid tillställning eller ljudupptagning eller ersättning för sådan verksamhet för ljudradio eller television, även om inkomsten inte utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst av tjänst enligt 3 5 2 mom. uppbördslagen (1953:272). Detsamma gäller inkomst som utgör royalty eller liknande ersättning för verksamhet som nyss nämnts.

Bestämmelserna om ersättning för artistisk verksamhet gäller även er- sättning till professionell idrottsman.

25 Bestämmelserna i l 5 gäller inte, om bevillningsavgift tas ut enligt lagen (l908:128 s.1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter eller om befrielse från sådan avgift skall åtnjutas enligt bestäm- melse i samma lag. Utges ersättning som avses i l 5 av fysisk person eller dödsbo, skall preliminär A-skatt betalas endast om ersättningen utgör omkostnad i rörelse. Riksskatteverket får medge att preliminär A-skatt inte skall betalas för ersättning som tillkommer viss juridisk person.

Artistisk verksamhet

35 Vad som skall anses vara artistisk verksamhet bedöms med hänsyn till verksamhetens karaktär och omfattning samt omständigheterna i öv- rigt. Hit hänförs exempelvis utövande av musik, sång, skådespeleri, recita- tion och dans.

Avdrag för preliminär skatt

45 Avdrag för preliminär A-skatt enligt denna lag görs med 40 procent av det utbetalade beloppet, om inte mottagaren visar att någon annan beräkningsgrund bestämts för avdraget. Skatteavdrag görs inte på särskilt beräknad reseersättning, i de delar den avser kostnaden för själva resan. Avdrag görs inte från ersättning som, sedan särskild reseersättning enligt första stycket frånräknats, understiger 200 kronor. I fråga om ersättning Som skall fördelas på flera gäller gränsen var och en av dem. Öretal som uppkommer vid beräkning av skatteavdrag bortfaller. Den som utbetalar ersättningen skall lämna kvitto på varje skatteavdrag.

Inbetalning av preliminär skatt, m. m.

5 5 Den som har gjort skatteavdrag enligt 4 5 skall betala in det innehåll- na beloppet till artistskattekontot. lnbetalningen görs med särskilt inbetal- ningskort senast fjorton dagar efter det att avdraget gjorts. Inbetalning vid samma tillfälle för flera skattskyldiga får göras i en post om en särskild

förteckning samtidigt sänds in till skattemyndigheten i Örebro län. Om det finns särskilda skäl, får riksskatteverket bestämma att inbetalningen skall göras tidigare eller senare eller på något annat sätt.

På inbetalningskortet eller förteckningen skall anges ersättningens stor- lek, dagen för utbetalningen och mottagarens namn samt i övrigt lämnas uppgifter enligt fastställt formulär.

65 Om inte innehållen skatt betalas in inom föreskriven tid, skall ett skriftligt meddelande lämnas inom den föreskrivna tiden till skattemyn- digheten i Örebro län om storleken av den innehållna skatt som sålunda borde ha inbetalats. Om inte meddelandet lämnas inom föreskriven tid, påförs förseningsavgift enligt 54 5 3 mom. uppbördslagen (1953:272).

75 Vid tillämpning av bestämmelserna i 58 5 uppbördslagen (1953:272) i fall som avses i 5 5 beräknas restavgift från utgången av den för inbetal- ning föreskrivna tiden och tilläggsavgift för varje påbörjad tidrymd av sex månader utöver den första efter utgången av den månad under vilken inbetalningen skulle ha skett.

8 5 För den som är skyldig att göra skatteavdrag enligt 4 5 gäller i tillämp- liga delar vad som föreskrivs om arbetsgivare i uppbördslagen (1953:272).

Jämkning av skatt enligt 45 5 uppbördslagen skall, om inte särskilda omständigheter föranleder annat, i första hand avse annan skatt än preli- minär skatt enligt 1 5 denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Genom lagen upphävs kungörelsen ( 1969: 5) om skatteavdrag i vissa fall från artistersättning.

Hänvisningar till S5

  • Prop. 1989/90:74: Avsnitt 19.10

6. Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953: 272)] dels att 35 3 mom., 39 5 3 mom., 723 och 74 55 samt anvisningarna till 49 5 skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 74 5 skall utgå, dels att i l 5, 25 1 och 4 mom., 135 1 mom. samt 275 3 mom. orden ”taxeringslagen (1956:623)” skall bytas ut mot ”taxeringslagen (1990: 00)”,

dels att i 2 52 mom. ordet ”taxeringsnämnds" skall bytas ut mot "skatte- myndighets",

dels atti 2754 mom., 39 5 4 mom., 52 5, 53 5, 545 1 och 3 mom., 55 5, 57 5, 58 5 2 mom., 62 och 67 55, 68 5 2 och 3 mom., 705 2 mom., 85 5 2 mom. och 88 5 samt punkt 1 av anvisningarna till 45 5 ordet ”länsskatte- myndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form,

dels att i 8, 20 och 21 55, 41 5 2 mom., 44a5, 45 5 2 och 3 mom., 715, punkterna 2 och 4 av anvisningarna till 39 5 samt anvisningarna till 40 och 41 55 orden ”den lokala skattemyndigheten” skall'bytas ut mot "skatte- myndigheten”,

dels att i 45 1 mom., 18, 19, 34, 35, 37 och 3855, 405 1 och 2 mom., 415 1 mom., 455 2mom., 465 4 mom., 485 1, 2 och 4 mom., 7052 mom. samt punkt 2 av anvisningarna till 3 5 och punkt 1 och 2 av anvisningarna till 45 5 orden ”lokal skattemyndighet” i olika böjningsfor- mer skall bytas ut mot ”skattemyndighet" i motsvarande form,

dels att i 405 3 mom. samt i 545 1 och 2 mom. orden ”länsskattemyn- digheten eller den lokala skattemyndigheten” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”,

' Lagen omtryckt l972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik l974z77l l 5 1989:349 25 1 mom. 1986: 1288 2 5 2 mom. 1984:669

48 5 4 mom. 1985:404 52 5 1987:562 535 1 mom. 1986:1288 53 5 2 mom. 198611288 545 1 mom. 19871571

34 5 1979:489 35 5 1979:489 37; 1979:489 385 1979:489 254mom. 19861514 5452mom. 198611288 3 5 3 mom. 1977z281 545 3 mom. 1986:1288 451 mom. 19851407 5551 mom. 1986:1288 8 5 1987: 1305 55 5 2 mom. 1986: 1288 135 1 mom. 1988: 1525 5751986:1288 18 5 1986: 1288 58 5 2 mom. 1986:1288 27 5 3 mom. 1988: 1525 625 1986:1288 27 5 4 mom. 1988:1525 67 5 1986: 1288

6852 mom. 1986: 1288 68 5 3 mom. 1986:1288 70 5 2 mom. 1986: 1288 7151mom.1982:189

39 5 3 mom. 1974:771 39 5 4 mom. 1986:1288 405 1 mom. 1986:1288 4052 mom. 1979:489 40 5 3 mom. 198611288 4151 mom. 1974:771 4152 mom. 1976:89 44a5 l983z977 4552 mom. 1979:489 45 5 3 mom. l981:839 46 5 4 mom. 1979:489 485 1 mom. 1979:489 48 5 2 mom. 1979:489

7152 mom. 1982: 189

72a5 l974:77l 745 l988z389

8552 mom. 1988: 1525 885 1986: 1288 punkt 4 av anvisningarna till 395 1986:474 anvisningarna till 40 5 1979:489 anvisningarna till 41 5 1985:404 punkt 1 av anvisningarna till 455 1986:1288 punkt 1 av anvisningarna till 495 1986:1288 punkt 2 av anvisningarna till 49 5 l979z999, rubriken närmast före 74 5 1988: 389.

dels att 3 5 2 mom., 10 och 2255, 275 1 mom., 30—32 55, 395 1 mom., 44 5, 45 5 1 mom., 465 1 och 3 mom., 49 5 1, 2 och 3—5 mom., 50 5, 5851 mom.. 68 5 1 och 4 mom., 69. 69 a, 72, 73, 75. 75 a och 75 b, 78, 83 och 84 55. 8551 mom., 86 5 1 mom. och 86a 5samt rubriken närmast före 84 5skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 32 a, 61 och 86 b 55, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 5

2 mom.2 Preliminär skatt utgår-såsom preliminär A-skatt eller prelimi- när B-skatt.

l. PreliminärA-skatt skall med de undantag, som framgår av vad nedan i detta moment Och i 10 5 sägs, utgöras för sådan inkomst av tjänst, vilken helt eller delvis utgår i penningar och vilken hänför sig till den skattskyldi- ges huvudsakliga arbetsanställning eller eljest utgör hans huvudsakliga inkomst av tjänst. För inkomst av sådan huvudsaklig arbetsanställning hos fysisk person eller dödsbo, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka, skall dock preliminär A-skatt erläggas endast om vad som utbetalats utgör utgift i en av arbetsgivaren bedriven rörelse.

Med tjänst likställes i denna lag rätt till pension, livränta, som utgår på grund av sjuk-, olycksfalls— eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring och inte utgör vederlag vid avyttring av egendom, ersättning, som i annan form än livränta utgår på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, samt undantagsför- måner ävensom sådant periodiskt understöd eller sådan därmed jämförlig periodisk intäkt, varför givaren enligt 22, 25 eller 295 kommunalskatte- lagen är berättigad till avdrag.

Preliminär A-skatt skall utgå en— ligt skattetabell, som avses i 4 5, el- ler enligt de grunder som angivas i 7, 12 eller 40 5. Beträffande prelimi- när A-skatt för inkomst som avses under I andra stycket eller punkt 12 av anvisningarna till 32 5 kommu- nalskattelagen må regeringen före- skriva särskild beräkningsgrund. För enskilda fall må lokal skatte- myndighet föreskriva särskild be- räkningsgrund, exempelvis att skat- ten skall beräknas å viss del av in- komsten eller å inkomsten minskad med visst belopp eller att skatten skall utgå med särskilt angiven pro- cent av inkomsten.

Är den, som åtnjuter ovan av- sedd inkomst av tjänst, skattskyldig jämväl för annan inkomst eller för förmögenhet må lokal skattemyn- dighet, då särskilda skäl därtill jör- anleda, föreskriva att preliminär A-

2 Senaste lydelse 1986: 1288.

Preliminär A-skatt skall utgå en- ligt skattetabell, som avses i 4 5, el- ler enligt dc grunder som anges i 7. 12 eller 40 5. För enskilda fall får skattemyndighet föreskriva sär- skild beräkningsgrund, exempelvis att skatten skall beräknas på viss del av inkomsten eller på inkoms- ten minskad med visst belopp eller att skatten skall utgå med särskilt angiven procent av inkomsten.

Är den, som åtnjuter ovan av- sedd inkomst av tjänst, skattskyldig jämväl för annan inkomst eller för förmögenhet jär skattemyndighet, då särskilda skäl föreligger, före- skriva att preliminär A-skatt skall

N 11 varande lydelse

skatt skall erläggas jämväl för sist- nämnda inkomst eller för förmö- genheten. Därvid skall den skatt- skyldiges preliminära skatt beräk- nas antingen till viss procent av den huvudsakliga inkomsten av tjänst eller enligt skattetabell å nämnda inkomst ökad med visst belopp el- ler oek utgå med visst belopp ut- över vad i skattetabellen angives för den huvudsakliga inkomsten av tjänst.

Är i fall varom i föregående styc— ke sägs inkomsten vid sidan av den huvudsakliga inkomsten av tjänst betydande i förhållande till denna eller föreligga eljest särskilda om- ständigheter, må lokal skattemyn- dighet föreskriva, att preliminär B- skatt skall erläggas i stället för preli- minär A-skatt.

Öretal som uppkommer vid be- räkning av skatteavdrag skall jäm- nas till närmast högre hela krontal.

Föreslagen lydelse

betalas också för sistnämnda in- komst eller för förmögenheten. Därvid skall den skattskyldiges pre- liminära skatt beräknas antingen till viss procent av den huvudsakli- ga inkomsten av tjänst eller enligt skattetabell på nämnda inkomst ökad med visst belopp eller också utgå med visst belopp utöver vad i skattetabellen anges för den huvud- sakliga inkomsten av tjänst.

Är i fall varom i föregående styc- ke sägs inkomsten vid sidan av den huvudsakliga inkomsten av tjänst betydande i förhållande till denna ellerjöreligger annars särskilda om- ständigheter. fär skattemyndighet föreskriva, att preliminär B-skatt skall erläggas i stället för preliminär A—skatt.

Ytterligare bestämmelser om pre- liminär A-skatt finns i lagen (1990500) om skatteavdrag i vissa

fall från folkpension m.m.. lagen (1990:00) om skatteavdrag från sjukpenning m.m. och lagen (1990:00) om skatteavdrag i vissa fall/iår: artistersättning.

2. Preliminär B-skatt skall för inkomståret betalas av skattskyldig, som inte. skall betala preliminär A-skatt enligt 1. Preliminär B-skatt skall beta- las för inkomster från den skattskyldiges samtliga förvärvskällor och för förmögenhet. Preliminär B-skatt skall betalas enligt särskild debitering.

Den lokala skattemyndigheten får besluta att fysisk person, som har inkomst av sådan uppdrags- verksamhet som avses i 45 lagen (1982: 1006) om avdrags- och upp- giftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar. skall betala preliminär A-skatt i stället för preli— minär B-skatt. Ett sådant beslut får meddelas om den för inkomståret beräknade slutliga skatten kan an- tas till huvudsaklig dcl bli betald genom avdrag för skatt. '

Skattemyndigheten får besluta att fysisk person, som har inkomst av sådan uppdragsverksamhet som avses i 45 lagen (1982:1006) om avdrags- och Uppgiftsskyldighet be- träffande vissa uppdragsersättning- ar, skall betala preliminär A-skatt i stället för preliminär B-skatt. Ett sådant beslut får meddelas om den för inkomståret beräknade slutliga skatten kan antas till huvudsaklig del bli betald genom avdrag för skatt.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1053

Preliminär A-skatt skall inte beräknas på ersättning, som vid statlig eller kommunal tjänst lämnas för vissa med tjänsten förenade kostnader. ej heller på ersättning, som vid enskild tjänst lämnas för sådana kostnader, om inte ersättningen väsentligen överstiger vad som skäligen kan anses vara erforderligt för kostnadernas bestridande.

Preliminär skatt skall alltid beräknas på traktamentsersättning för resa i tjänsten som inte varit förenad med övernattning samt på ersättning för resa med egen bil i tjänsten till den del den överstiger det i punkt 3 femte stycket av anvisningarna till 33 5 kommunalskattelagen (1928: 370) angiv- na beloppet.

Preliminär A-skatt skall inte utgå för:

a) folkpension och tilläggspen- sion enligt lagen (1962:381) om all- män försäkring, där ej annat följer av förordnande enligt 3.5 3 mom. eller den skattskyldige begär att av- drag för sådan skatt skall göras:

a) folkpension och tilläggspen- sion enligt lagen (1962:381) om all- män försäkring, om inte annat följer av bestämmelserna i lagen (1990:000) om skatteavdrag i vissa

fall frånfolkpension m. in. eller den skattskyldige begär att avdrag för sådan skatt skall göras;

c) familjebidrag enligt familjebidragslagen (1978: 520); eller

d) sådan pension, livränta eller från försäkringsanstalt utgående annan skattepliktig ersättning, som uppgår till högst hälften av det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring gällde för året före det år under vilket ersättningen utges. Vad nu har sagts skall dock ej tillämpas på pension och vårdbidrag. som utgår på grund av lagen om allmän försäkring, delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring och på yrkesskadelivrän- ta eller livränta enligt lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring eller lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd.

22 54

Lokal skattemyndighet beslutar i fråga om beräkning av preliminär A-skatt samt debitering av prelimi- när B-skatt och slutlig, kvarstående och tillkommande skatt. Lokal skattemyndighet fastställer också avgiftsunderlag för egenavgifter.

Beslut som avses i första stycket meddelas av den lokala skattemyn- digheten i det fögderi där hemorts- kommunen är belägen. "Om den skattskyldige saknar hemortskom- mun beslutar lokala skattemyndig- heten i Stockholmsfögderi.

Länsskattemj-vndigheten medver- kar i debiteringsarbetet enligt före-

3 Senaste lydelse 1989: 1025. 4 Senaste lydelse 1986: 1288.

Skattemyndighet beslutar i fråga om beräkning av preliminär A- skatt samt debitering av preliminär B-skatt och slutlig, kvarstående och tillkommande skatt. Skattemyndig- llet fastställer också avgiftsunderlag för egenavgifter. Skatt. avgi/i och ränta enligt denna lag utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Beslut som avses i första stycket meddelas av skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges hem- ortskommun är belägen. Om den skattskyldige saknar hemortskom- mun beslutar skattemyndigheten i Stockholms län.

Nuvarande lydelse

skrifter som meddelas av regering- en.

Föreslagen lydelse

275

1 mom .5 Vid debitering av slut- lig skatt skall iakttas:

att kommunal inkomstskatt ut- räknas med ledning av den skatte- sats som för inkomståret gäller i be- skattningsorten;

att kommunal inkomstskatt ut- räknas i en post, varvid skattebelop— pet vid öretal över 50 avrundas upp- åt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal;

att egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter debi- teras på grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som läm- nas av den allmänna försäkrings- kassan, varvid öretal bortfaller; samt

att i I 5 nämnd annuitet eller, om skattskyldig har att erlägga flera an- nuiteter. summan av dessa påförs i helt antal kronor, varvid öretal bort- faller.

l m om . Vid debitering av slutlig skatt skall iakttas:

att kommunal inkomstskatt ut- räknas i en post med ledning av den skattesats som för inkomståret gäl- ler i beskattningsorten; samt

att egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter debi- teras på grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som läm- nas av den allmänna försäkrings- kassan.

30 56

Skall enligt 11 kap. 65 första stycket lagen (1962:381) om all- män försäkring pensionspoäng för visst års inkomst av annat förvärvs- arbete tillgodoräknas den skattskyl- dige trots att tilläggspensionsavgift för året inte till fullo betalas inom den tid som anges i 29 5 andra styc- ket, får länsrätten efter framställ- ning från den skattskyldige eller, om denne avlidit, dödsboet medge befrielse helt eller delvis från skyl- dighet att betala avgiften, om öm- mande omständigheter föreligger.

5 Senaste lydelse 1984: 361. 6 Senaste lydelse 1984:669.

Skall enligt 11 kap. 65 första stycket lagen (1962:381) om all- män försäkring pensionspoäng för visst års inkomst av annat förvärvs- arbete tillgodoräknas den skattskyl- dige trots att tilläggspensionsavgift för året inte till fullo betalas inom den tid som anges i 29 5 andra styc- ket. får skattemyndigheten efter framställning från den skattskyldi- ge medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att betala avgiften, om ömmande omständigheter före- ligger.

Har här i landet bosatt skattskyl- dig avlidit och efterlämnat dödsbo- delägare som vid hans död varit be- roende av honom för sin försörjning och skall dödsboet efter dödsfallet betala kvarstående eller tillkom- mande skatt. får skattemyndigheten eller framställning från dödsboet medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att betala skatten. om

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ömmande omständigheter förelig- ger. Befrielsefår avse skatt. som på— förts den avlidne eller, såvitt angår det beskattningsår varunder döds- fallet inträfade. dödsbo efter ho- nom. Befrielse får inte avse skatt som påförts på grund av eftertaxe- ring och som rätteligen skulle ha be- talats före dödsfallet.

Skattemyndigheten skall vidta den ändring av beslut om skattebe- frielse som skattemyndighets eller domstols beslut om taxering föran- leder.

3l 57 Uträkning av de särskilda skatteposter som ingår i tillkommande skatt samt debitering av sådan skatt verkställs efter samma grunder, som har gällt för debitering av motsvarande slutliga skatt. Sänkning av viss skatt vid ändrad debitering avräknas mot höjning av annan skatt till följd av ändringen. Tillkommande skatt under 25 kronor uttages ej.

Tillkommande skatt skall betalas senast den 18 i den uppbördsmå- nad eller, om skatten överstiger 200 kronor, de två uppbördsmånader, som lokal skattemyndighet bestäm-

Tillkommande skatt skall betalas senast den l8 i den uppbördsmå- nad som skattemyndigheten be- stämmer, dock inte tidigare än den 18 maj året efter taxeringsåret.

mer, varvid en uppbördsmånad skall ligga mellan betalningstillfäl- [etta. ] sistnämnda fall skall skatten betalas med lika belopp i var och en av uppbördsmånaderna. Om öretal uppkommer skall dock det belopp som skall betalas först bestämmas till närmast lägre och det andra be- loppet till närmast högre hela antal kronor.

32 58

På tillkommande skatt skall skattskyldig betala ränta (respitränta). Rän- tebelopp som understiger femtio kronor påförs inte. Ränta utgår för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår med tillägg av tre procentenheter. Vid beräkning av ränta för tid som infaller efter utgången av det år då skatten debiteras tillämpas dock den räntesats som gäller för debiteringsåret.

Vid beräkning av respitränta gäller,

att i den tillkommande skatten att i den tillkommande skatten icke inräknas skattetillägg eller för- inte inräknas skattetillägg eller för- seningsavgift enligt taxeringslagen seningsavgift enligt taxeringslagen

7 Senaste lydelse l986:474. ” Senaste lydelse 19851407.

Nuvarande lydelse

och ej heller kvarskatteavgift, respit- ränta och anståndsränta;

att ränta utgår från och med den 1 april året näst efter taxeringsåret, dock att ränta på ö—skatteränta, res- titutionsränta och skatt, som åter- betalts enligt 68 ä 2 mom. och ingår i tillkommande skatt, skall utgå från utgången av den månad, då beloppet utbetalts;

att ränta utgår till och med den månad, då skatten förfaller till be- talning eller. om skatten skall beta- las under två uppbördsmånader. till och med den första uppbördsmåna- den, dock ej i något fall för längre tid än två år, samt

att ränta utgår i helt krontal, var- vid öretal bortfaller.

Föreslagen lydelse

och inte heller kvarskatteavgift och respitränta;

att ränta utgår från och med den 1 maj året näst efter taxeringsåret, dock att ränta på ö-skatteränta, res- titutionsränta och skatt, som åter- betalts enligt 68 5 2 mom. och ingår i tillkommande skatt, skall utgå från utgången av den månad, då beloppet utbetalts; samt

att ränta utgår till och med den månad, då skatten förfaller till be- talning.

Ändras debitering av tillkommande skatt sker ny beräkning av ränta. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på respitränta.

32a5

Skattemyndigheten får befria en skattskyldig helt eller delvis från skyldigheten att betala respitränta. om det finns synnerliga skäl.

395

1 mom .9 Vid utbetalning av kontant belopp, som för mottaga- ren (arbetstagaren) utgör så- dan inkomst av tjänst som i 35 2mom. under I första och andra styckena avses (lön), skall den som utbetalar beloppet (arbets- givaren) göra avdrag för betal- ning av preliminär A-skatt som ar- betstagaren har att betala ( skat- tea vd rag) om inte annat följer av bestämmelserna i lagen (19832850) om undantag från vissa bestämmel- ser i uppbördslagen (1953:272) m. m. Bestämmelser om skyldighet att göra avdrag i vissa fall när det utbetalade beloppet inte utgör så- dan lön finns i lagen (l982:1006) om avdrags- och Uppgiftsskyldighet beträffande vissa "uppdragsersätt- ningar.

” Senaste lydelse l986z474.

l mo m. Vid utbetalning av kon- tant belopp, som för mottagaren (arbetstagaren) utgör sådan in- komst av tjänst som i 35 2 mom. under 1 första och andra styckena avses (lön), skall den som utbe- talar beloppet (arbetsgivaren) göra avdrag för betalning av preli- minär A-skatt som arbetstagaren har att betala (skatteavdrag) om inte annat följer av bestämmel- serna i lagen (l983: 850) om undan- tag från vissa bestämmelser i upp- bördslagen (1953:272) m.m. Be- stämmelser om skyldighet att göra avdrag i vissa fall när det utbetala- de beloppet inte utgör sådan lön finns i lagen (198211006) om av- drags— och uppgiftsskyldighet be- träffande vissa uppdragsersättning- ar. Bestämmelser om skatteavdrag

Föreslagen lydelse

finns dessutom i lagen (1990:000) om skatteavdrag i vissa fall från

Nuvarande lydelse

folkpension m. m., lagen (1990:000) om skatteavdrag från sjukpenning m. m. och lagen (1990:000) om skatteavdrag i vissa fal/från artistersättning m. in.

Har arbetstagare, vilken har att vidkännas skatteavdrag för preliminär A-skatt. att erlägga kvarstående skatt, som har debiterats året före det år skatteavdraget skall göras. är arbetsgivaren skyldig att vid utbetalning av lön göra skatteavdrag även för" sådan skatt. Avdragsskyldighet föreligger dock inte, om anställningen är avsedd att vara kortare tid än en vecka. För betalning av den kvarstående skatten skall arbetsgivaren vid varje utbetal- ningstillfällc avdraga ett belopp motsvarande så stor del av skatten som belöper på utbetalningstillfället med hänsyn till antalet utbetalningstillfäl- len före ingången av uppbördsmånaden april. Belopp, som dras av vid annat utbetalningstillfälle än det första. skall dock avrundas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden dras av vid det första utbetalnings- tillfället.

Öretal som uppkommer vid be- räkning av skatteavdrag bortfaller.

44 _Q'O

Länsskattemyndigheten skall övervaka, att arbetsgivare behö- rigen fullgör sina skyldigheter enligt bestämmelserna i 39—43 åå.

Det åligger lokal skattemyndighet att biträda länsskattemyndigheten vid fullgörande av ovannämnda övervakning. -

På begäran av arbetsgivare eller arbetstagare skall den lokala skatte- myndigheten lämna besked i frå- gor, som angår skyldigheten att verkställa skatteavdrag, beräknan- det av sådant avdrag eller tillämp- ningen i övrigt av bestämmelserna i 39—43 gg". Sådana besked skall meddelas av den lokala skattemyn- dighet hos vilken arbetsgivaren är registrerad för inbetalning och redovisning av arbetstagares skatt. Är arbetsgivaren inte registrerad. meddelas besked av den lokala skattemyndigheten i det fögderi där arbetsgivaren är bosatt. Saknar en arbetsgivare, som är bosatt utom- lands eller är utländsk juridisk per- son, fast driftställe här i riket, med-

”) Senaste lydelse 1986: 1288.

Skattemyndigheten skall överva- ka. att arbetsgivare behörigen full- gör sina skyldigheter enligt bestäm- melserna i 39—43 59”.

På begäran av arbetsgivare eller arbetstagare skall skattemyndighe- ten lämna besked i frågor, som an- går skyldighetcn att verkställa skat- teavdrag. beräknandet av sådant avdrag eller tillämpningen i övrigt av bestämmelserna i 39—43 55. Så- dana beskcd skall meddelas av den skattemyndighet hos vilken arbets- givaren är registrerad för inbetal- ning och redovisning av arbetstaga- res skatt. Är arbetsgivaren inte re- gistrerad. meddelas besked av skat- temyndigheten i det län där arbets- givaren är bosatt. Saknar en arbets- givare, som är bosatt utomlands el- ler är utländskjuridisk person, fast driftställe här i riket. meddelas bc- skedet av skattemyndigheten i

Nuvarande lydelse

delas beskedet av den lokala skatte- myndigheten i Stockholms-fögderi.

Länsskattemyndigheten och den lokala .skattemwzdigheten äger på begäran av arbetsgivare lämna bc- sked beträffande arbetstagares skat- tcavdrag.

Föreslagen lydelse

Stockholms län.

Skattemyndigheten får på begä— ran av arbetsgivare lämna besked beträffande arbetstagares skatte- avdrag.

455

[ mom.ll Sedan skattsedel på preliminär skatt har utfärdats, får, om bättre överensstämmelse mellan den preliminära och den motsvarande slutliga skatten därigenom kan antagas uppkomma, genom jämkning före- skrivas ändrade grunder för uttagande av den preliminära skatten. Jämk- ning skall göras bland annat i följande fall. nämligen

1) då skattskyldig har att erlägga preliminär A-skatt och enligt under- rättelse/"rån länsskattemyndigheten sådan ändring har skett i den skatt- skyldiges civilstånd, vartill hänsyn skall tagas vid taxering eller debite-

1) då skattskyldig har att erlägga preliminär A-skatt och sådan änd- ring har skett i den skattskyldiges civilstånd, vartill hänsyn skall tagas vid taxering eller debitering under året efter inkomståret;

ring under året efter inkomståret:

2) då skattskyldig visar eller. såvitt gäller sambandet mellan honom tillkommande skattereduktion och makes inkomst, gör sannolikt att preli- minär A-skatt skall erläggas efter annan kolumn i skattetabellen än som tidigare har fastställts:

3) då skattskyldig gör sannolikt eller det annars för myndigheten fram- står såsom troligt. att den preliminära skatten till följd av ändring i inkomst eller i avdrag för omkostnader i förvärvskälla eller beträffande allmänna avdrag eller av annan anledning kommer att avvika från motsva- rande slutliga skatt;

4) då skattskyldig visar eller myndigheten annars får kännedom om att den skattskyldiges skatteförmåga har blivit väsentligt nedsatt av anled- ning. som anges i 505 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370). Jämk- ning av skäl. som anges i tredje stycket nämnda moment. skall dock inte ske, om den skattskyldige skall betala preliminär A-skatt och således bestämmelserna i 41 g" 2 mom. är tillämpliga; eller

5) då genom ändring i inkomstförhållandcna eller av annat skäl ändrad skatteform synes påkallad.

] fall. som avses i första stycket under 3). bör såvitt angår preliminär A- skatt jämkning vidtagas bara då på grund av jämkningen preliminär skatt skulle uttagas med minst en femtedel högre eller lägre belopp än som utan jämkning skulle erläggas. Jämkning av preliminär B-skatt i nyss angivna fall bör göras bara då påräknelig taxerad inkomst med minst en femtedel över- eller understiger den tidigare antagna inkomsten, dock med minst 2000 kr.

Oavsett vad som sägs i föregående stycke. får jämkning verkställas om skillnaden mellan slutlig och annars utgående preliminär skatt skulle bli mer betydande eller det är fråga om nedsatt skatteförmåga eller annan särskild omständighet.

Får/okal skattemyndighet genom Får en skattemyndighet genom

" Senaste lydelse 1986:1288.

Nuvarande lydelse

anmälan av skattskyldig eller an- nars vetskap om att preliminär skatt har blivit påförd obehörigen eller med oriktigt belopp eller att felaktighet har ägt rum vid utskriv- andet av skattsedel, skall myndig- heten vidtaga den jämkning av nämnda skatt, som kan behövas.

Föreslagen lydelse

anmälan av skattskyldig eller an- nars vetskap om att preliminär skatt har blivit påförd obehörigen eller med oriktigt belopp eller att felaktighet har ägt rum vid utskriv- andet av skattsedel, skall myndig- heten vidtaga den jämkning av nämnda skatt, som kan behövas.

Innan jämkning äger rum. skall den skattskyldige beredas tillfälle att yttra sig, om detta inte uppenbarligen är obehövligt.

Jämkning får inte verkställas efter inkomstårets utgång med mindre den preliminära skatten därigenom nedsätts. Ansökan om sådan jämkning skall av skattskyldig inges före utgången av april månad året efter inkomst- året.

465

1 mom.12 Beslut om jämkning av preliminär skatt meddelas av den lokala skattemyndighet. ä vil- ken det ankommer att för inkomst- året utfarda skattsedel avseende så- dan skatt för den skattskyldige.

Är skattskyldig icke bosatt inom förenämnda myndighets tjänstgö- ringsområde, må ansökan om jämkning av preliminär skatt in- givas till den lokala skattemyndig- heten å bosättningsorten. Denna har att. sedan erforderlig utredning i ärendet införskajlats. översända ansökningen till iförsta stycket om- jörmäld myndighet.

3 mom.'3 Beslut om jämkning, som grundar sig på ansökan av skattskyldig, skall, där icke ärendes invecklade beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter till annat _löranleda. meddelas beträffande lön senast inom tio dagar samt beträfl fande annan inkomst senast inom tittgu dagar efter det ansökan om jämkning inkommit till den lokala skattemyndigheten. Beslutet jämte, i förekommande fall, den nya skatt- sedeln skall skyndsamt tillställas den skattskyldige utan kostnad för denne.

Arbetstagare, å vilkens lön avdrag för gäldande av skatt skall verkstäl- las, har att Q/ördröjligen till arbets-

” Senaste lydelse l979:489. '3 Senaste lydelse l979z489.

] mom. Beslut om jämkning av preliminär skatt meddelas av den skattemyndighet, som för inkomst- året skall utfärda skattsedel avseen- de sådan skatt för den skattskyldi- ge. Skattskvldigfår ge in ansökan om jämkning av preliminär skatt till skattemyndigheten på den ort där han är bosatt, även om myndighe- ten inle är behörig att meddela be— slut enligt jörsta stycket. M yndighe- ten skall göra den utredning som behövs i ärendet och därefter sända ansökningen till den myndighet som skall meddela beslutet.

3 mom. Beslut om jämkning, som grundar sig på ansökan av skattskyldig. skall meddelas skynd- samt. Beslutet och, i förekomman- de fall, den nya skattsedeln skall genast tillställas den skattskyldige utan kostnad för denne.

Arbetstagare som har att vidkän— nas skatteavdrag skall genast till ar- betsgivaren överlämna beslut om

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

jämkning och, i förekommande fall, den nya skattsedeln.

givaren överlämna beslut om jämk- ning jämte, i förekommande fall, den nya skattsedeln.

Arbetsgivare skall iakttaga beslut om jämkning från och med det avlö- ningstillfälle, som infaller näst efter det två veckor förflutit från det han fick del av beslutet. lnnebär sådant beslut nedsättning av skatteavdrag i annat fall än som avses i 455 3 mom., skall beslutet tillämpas redan vid det avlöningstillfälle som inträffar sedan en vecka förflutit från det arbets- givaren fått del av beslutet eller, om det ej kan ske, det belopp som skulle ha tillkommit den skattskyldige om beslutet tillämpats tillställas denne inom fyra dagar efter sistnämnda avlöningstillfalle.

495

l m 0 m .” Skattskyldig får av den lokala skattemyndigheten beviljas anstånd med inbetalning av skatt, kvarskatteavgift eller ränta,

1) om länsskattemyndigheten har anfört besvär över taxeringen med yrkande om ändring till den skatt- skyldiges förmån: till det belopp som betingas härav,

2) om den skattskyldige har an- fört besvär över taxeringsnämndens beslut om taxering och länsskatte- myndigheten helt eller delvis har tillstyrkt besvären eller ansökan om anstånd eller det — utan att yttran- de har inhämtats från länsskatte- myndigheten — kan med skäl antas att besvären kommer att btfallas helt eller delvis: till det belopp som betingas härav,

3) om den skattskyldige har an— fört besvär över länsrätts eller kam- tnarrätts beslut om taxering och länsskattemyndigheten helt eller delvis har tillstyrkt besvären eller ansökan om anstånd: till det belopp som betingas härav.

4) om taxeringen har blivit oriktig på grund av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende: till det belopp som betingas av förbi- seendet,

5) om den skattskyldige har tax- erats på mer än en ort för samma inkomst eller förmögenhet: till det

” Senaste lydelse l986: 1288.

1 mom. Skattemyndigheten får medge skattskyldig anstånd med att betala skatt, kvarskatteavgift eller

ränta, 1. om det kan antas att skatten, kvarskatteavgiften eller räntan

kommer att avkortas,

2. om den skattskyldige begärt omprövning av ett taxeringsbeslut eller annat beslut om skatt, kvar- skatteavgift eller ränta eller ett så- dant beslut överklagats och utgång- en i ärendet eller målet är oviss eller

3. om den skattskyldige begärt omprövning av ett taxeringsbeslut eller annat beslut om skatt, kvar- skatteavgift eller ränta eller ett så- dant beslut överklagats och betal- ningen av påfört belopp skulle för den skattskyldige medföra betydan- de skadeverkningar eller annars framstå som obillig.

Nuvarande lydelse

belopp som svarar mot ettdera av eller båda de skattebelopp som har påförts med anledning av taxering— en.

6) om avgiftsunderlagför egenav- gifter har bestämts till för högt be- lopp: till det belopp som betingas av felaktigheten.

7) om skatt har påförts obehö- rigen eller med för högt belopp på grund avfel vid debiteringen: till det belopp som betingas av felaktighe- ten i debiteringen.

8) om preliminär skatt, som en- ligt 27 Q' 2 mom. skall gottskrivas den skattskyldige. kan beräknas överstiga motsvarande slutliga skatt och bli avkortad enligt 65 5 samt den skattskyldige inte har erhållit jämkning enligt bestämmelserna i 45 ,é' ] mom. sista stycket: till så stor del av skatten som kan antas bli avkortad.

2 mom.l5 Skal/skyldig må av lättsskattemyndigheten erhålla an- stånd med inbetalning av skall, kvarskatteavgift eller ränta

1 ) om den skattskyldige anfört be- svär över taxering och erläggandet av skatt. som påförts [ anledning av den icke lagakraftvunna taxeringen. skulleför den skattskyldige medföra betydande skadeverkningar eller el- jest framstå såsom obilligt: till be- lopp som betingas av den skattskyl- diges yrkande i fråga om taxering- en.

2) om ansökan gjorts angående skatteberäkning för ackutnulerad inkomst, angående uppskov med be- skattning av intäkt av skogsbruk, angående avräkning av utländsk skall eller angående befrielse från erläggande av skatt, som påförts av- liden person eller hans dödsbo. eller om skattskyldig eller dödsbo anfört besvär över beslut med anledning av sådan ansökan: till belopp som be- tingas av ansökningen eller besvä- ren.

'5 Senaste lydelse l986:1288.

Föreslagen lydelse

2 m 0 m . Anstånd får medges med högst det belopp satn kan antas bli avkortat eller som betingas av _vr— kandet i omprövningsärendet eller överklagandet.

Nuvarande lydelse

3) om ansökan gjorts angående nedsättning enligt 85 &" 2 mom. av kvarskatteavgift eller om besvär an- förts över beslut i anledning av så- dan ansökan: till belopp som beting- as av ansökningen eller besvären,

4) om kvarstående eller tillkom- mande skatt har påförts på grund av att 3 9" lagen ( 1980: 865) mot skatte- flykt har tillämpats: till belopp som betingas av vad som sålunda på- förts.

Anstånd enligt första stycket vid 1 ) eller 4) får medges endast om den skattskyldige ställer nöjaktig säker- het Itos länsskattemyndigheten, om inte med hänsyn till anståndstidens varaktighet. den skattskyldiges för- hål/anden och omständigheterna i övrigt kan antas, att det belopp som avses med anståndet ändå kommer att behörigen erläggas.

3 mom.” Anstånd får, utom i sådana fall som avses i 1 mom. punkt 8, tneddelas att gälla längst intill dess tre månader har förflutit från dagen för beslut med anled- ning av ansökningen eller besvären. Ett meddelat anstånd får omedel- bart återkallas. när skä/föreligger.

4 mom .” Den som åtnjutit an- stånd med inbetalning avskatt enligt 2 mom. I ) eller 4) skall erlägga ränta (anståndsränta) för den del av skatten som skall erläggas senast vid anståndstidens utgång. Vid räntebe- räkningen gäller i tilllämpliga delar bestämmelserna i 32 5 första styc- ket.

'6 Senaste lydelse l979z999. '7 Senaste lydelse 19801868.

Föreslagen lydelse

Kan det i fall som avses i 1 mom. 2 och 3 med hänsyn till den skatt- skyldiges förhållanden och omstän- digheterna i övrigt antas att det be- lopp sorn avses med anståndet inte kommer att betalas i rätt tid. får anstånd medges endast om den skattskyldige ställer säkerhet för be- loppet. Anstånd får dock medges utan att säkerhet ställs om an— ståndsbeloppet är förhållandevis ringa eller det annars _änns särskil- da skäl. Ställd säkerhet får tas i an- språk när anståndstiden gått ut. I övrigt skall bestämmelserna i lagen (1978: 882) om säkerhet för skatte- fordringar m. m. tillämpas.

3 m 0 m . A nståndstiden får, utom när fråga är om debiterad, obetald preliminär skatt, bestämmas till längst tre månader efter beslut med anledning av begäran om ompröv- ning eller överklagandet.

Har den skattskyldiges ekonomis- ka förhållanden förändrats väsent- ligt sedan anståndet beviljades eller finns det annars särskilda skäl får anståndet omprövas.

4 m 0 m . Den som harfått anstånd enligt 1 eller Za mom. skall betala ränta (anståndsränta) för den del av anståndsbeloppet som skall betalas senast vid anståndstidens ut- gång. Vid ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 32 & första stycket.

Nuvarande lydelse

Vid beräkning av anståndsränta gäller.

att ränta utgår från utgången av den månad, då skatten skulle ha er- lagts om anstånd icke medgivits, till och med den månad, då anståndsti- den gått till ända: samt

att ränta utgår i helt krontal, var- vid öretal bortfaller.

Bifalles den skattskyldiges be- svär, skall erlagd ränta återbetalas sedan taxeringen vunnit laga kraft.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt äga motsvaran- de tillämpning beträffande an- ståndsränta.

5 inom.” Bestämmelserna i l —— 4 mom. gäller i tillämpliga delar beträffande beslut ifråga om skatte- tillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen( I 95 6: 623).

A nstånd med inbetalning av skat- tetillägg får också meddelas i avvak- tan på länsrättens beslut enligt 1 16 d 9" taxeringslagen.

Föreslagen lydelse

Anståndsränta utgår från utgång- en av den månad. då beloppet skulle ha betalats om anstånd inte me - getts, till och med den månad, då anståndstiden gått ut eller. om be- loppet betalats dessförinnan, till och med den månad betalning skett.

Sedan skattemyndigheten ålagt den skattskyldige betalningsskvldig— hetför räntebeloppet får det omedel- bart drivas in.

Bifalls den skattskyldiges yrkan- de i omprövningsärendet av skatte- myndigheten skall erlagd ränta åter- betalas. Bifaller domstol ett överkla- gande skall erlagd ränta återbetalas sedan domen vunnit laga kraft. På återbetalat belopp beräknas restitu- tionsränta. [ fråga om ränteberäk- ningen gäller i tillämpliga delar be- stämmelserna i 695 2 mom.

5 m 0 m . Skattemyndigheten får befria en skattskyldig helt eller del- vis från skyldigheten att betala an- ståndsränta, om det finns synnerli- ga skäl.

505lg

Beslut om anstånd enligt 48 5 el- ler 49 5 1 mom. meddelas av den lokala skattemyndighet, som har utfärdat skattsedel på den skatt som anståndet avser.

Ansökan om anstånd enligt 48ä 2 mom. skall ställas till den lokala skattemyndighet, som avses i första stycket, samt inges eller insändas till familjebidragsnämnden i den kommun, som har att utge familje- bidrag enligt familjebidragslagen

'3 Senaste lydelse l979:999. "9 Senaste lydelse 1979:489.

Beslut om anstånd meddelas av den skattemyndighet, som har ut- färdat skattsedel på den skatt som anståndet avser.

Ansökan om anstånd enligt 485 2 mom. skall ställas till den skatte- myndighet. som avses i första styc- ket, samt inges eller insändas till familjebidragsnämnden i den kom- mun, som har att utge familjebi- drag enligt familjebidragslagen

Nuvarande lydelse

(1946: 99). Sådan ansökan bör av den värnpliktige göras snarast möj— ligt och senast inom en månad efter utgången av först infallande upp— bördsmånad, som anståndet skall avse. Har ansökan inte inkommmit till familjebidragsnämnden inom tre månader efter militärtjänstgö- ringens slut, får ansökningen inte upptagas till prövning.

Föreslagen lydelse

(1978:520). Sådan ansökan bör av den värnpliktige göras snarast möj- ligt och senast inom en månad efter utgången av först infallande upp— bördsmånad. som anståndet skall avse. Har ansökan inte inkommmit till familjebidragsnämnden inom tre månader efter militärtjänstgö— ringens slut, får ansökningen inte upptagas till prövning.

Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skattskyldige utan kostnad för denne.

I fråga om anstånd avseende kvarstående skatt skall bestämmelserna i 46 ä 3 mom. andra och tredje styckena samt 47 & tillämpas.

585

1 mom .20 l-lar skattskyldig eller arbetsgivare som gjort skatteavdrag underlåtit att inbetala skatt i tid och ordning, som är föreskriven i denna lag, skall restavgift utgå. Denna skall beräknas efter sex öre för varje hel krona av den del av skatten, som sålunda inte har er— lagts. doek ej mindre än fetntio kro— nor. Öretal som uppkommer vid denna beräkning skall rundas av till närmast högre hela krontal.

Arbetsgivare, som avses i första stycket, skall utöver restavgift er— lägga tilläggsavgift för varje på— börjad tidrymd av sex månader ut— över den första efter utgången av den uppbördsmånad, under vilken skatten rätteligen skolat erläggas, intill dess skatten inbetalas eller av den lokala skattemyndigheten fastställs till betalning. Tilläggsav- gift skall för varje sådan tidrymd beräknas till fyra öre för varje hel krona av den del av skatten, som inte har erlagts, dock ej mer än tolv öre för hel krona. Bestämmelserna i denna lag om restavgift tillämpas även i fråga om tilläggsavgift.

1 mom. Har skattskyldig eller arbetsgivare som gjort skatteavdrag underlåtit att inbetala skatt i tid och ordning, som är föreskriven i denna lag, skall restavgift utgå. Denna skall beräknas efter sex öre för varje hel krona av den del av skatten, som sålunda inte har beta- lats. dock inte mindre än 50 kronor.

Arbetsgivare, som avses i första stycket, skall utöver restavgift er- lägga tilläggsavgift för varje på- börjad tidrymd av sex månader ut- över den första efter utgången av den uppbördsmånad, under vilken skatten rätteligen skolat erläggas, intill dess skatten inbetalas eller av skattemyndigheten fastställs till be- talning. Tilläggsavgift skall för var- je sådan tidrymd beräknas till fyra öre för varje hel krona av den del av skatten, som inte har erlagts, dock ej mer än tolv öre för hel krona. Bestämmelserna i denna lag om restavgift tillämpas även i fråga om tilläggsavgift.

Vid tillämpning av bestämmelserna i detta moment jämställs med inbe- talning av skatt att verkställighet har skett eller säkerhet har tagits emot enligt lagen (19783880) om betalningssäkring för skatter. tullar och avgif- ter.

2" Senaste lydelse 1982: 1209.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

61,6

För skatt som påförts avliden per- son eller. såvitt angår det beskatt- ningsår varunder dödsfallet inträffa- de, dödsbo efter honom, .svarar dödsboet inte med mera än tillgång- arna i boet. Är boet skiftat, svarar dödsbodelägare inte för mera ätt den på hans lott belöpande skatten och inte i något fall med mera än hans lott i boet utgör.

685

1 mom .” Överstiger erlagd pre- liminär skatt motsvarande slutliga skatt eller har genom skatteavdrag enligt 409" 2 mom. andra stycket innehållits mer än som svarar mot den skattskyldige påförd kvarståen- de skatt, skall länsskattemyndighe— ten [ det lätt. där skatten debiterats, skyndsamt ombesörja att det över- skjutande beloppet återbetalas till den skattskyldige. Återbetalning av överskjutande preliminär skatt skall dock ske endast om skatten tillsammans med ö-skatteränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarstående skatt och kvarskatte- avgift, uppgår till minst tjugofem kronor.

Sedan beslut. som avses i 459" 2 mom., inkommit till länsskatte— myndigheten. skall länsskattemyn- digheter: utbetala i beslutet angivet belopp. Detsamma gäller belopp, som angives i beslut enligt 455 3 mom., i den mån beloppet inbeta- lats.

Finner regeringen sådan återbe- talning av skatt som i första stycket sägs böra verkställas av annan än länsskattemyndighet. ma" regering- en därom förordna.

4 m om .” Har skattskyldig, som enligt [ eller 2 mom. är berättigad få tillbaka erlagt skattebelopp eller som är berättigad till ränta enligt 69ä ! mom., inte betalt honom på- förd skatt inom i denna lag före-

2' Senaste lydelse 1986:1288. 22 Senaste lydelse 1986:1288.

1 mom. Överstiger erlagd preli- minär skatt motsvarande slutliga skatt eller har genom skatteavdrag enligt 40é 2 mom. andra stycket innehållits mer än som svarar mot den skattskyldige påförd kvarståen- de skatt, skall den skattemyndighet som debiterat skatten, skyndsamt ombesörja att det överskjutande beloppet återbetalas till den skatt- skyldige. Återbetalning av över- skjutande preliminär skatt skall dock ske endast om skatten tillsam- mans med ö—skatteränta, i före- kommande fall efter avdrag för kvarstående skatt och kvarskatte- avgift, uppgår till minst tjugofem kronor.

Efter beslut, som avses i 455 2 mom., skall skattemyndigheten ut- betala i beslutet angivet belopp. Detsamma gäller belopp, som an- ges i beslut enligt 455 3 mom., i den mån beloppet inbetalats.

Regeringen fårförordna att sådan återbetalning av skatt som avses i första stycket.]år verkställas av an- nan än skattemyndighet.

4 mom. Har skattskyldig, som enligt [ eller 2 mom. är berättigad få tillbaka erlagt skattebelopp eller som är berättigad till ränta enligt 69 ä 1 mom., inte betalt honom på- förd skatt inom i denna lag före-

Nuvarande lydelse

skriven tid, äger han utfå endast vad som överstiger det obetalda be— loppet och den restavgift som belö- per på detta. Återstoden skall gottskrivas honom till betalning av den obetalda skatten och restavgif- ten samt i förekommande fall till- ställas annan Iänsskattemyndighet med tillämpning av bestämmelser- na i 3 mom.

Vad i föregående stycke stadgas skall också tillämpas då skattskyl- dig, vilken enligt 1 mom. är berätti- gad få tillbaka erlagd preliminär skatt eller ränta enligt 69 5 1 mom., har att betala tillkommande skatt, som har debiterats på grund av tax- ering för inkomst eller förmögenhet för det år vartill den preliminära skatten hänför sig eller på grund av sådant beslut om skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxerings- lagen (1956: 623) som avser samma taxering. Har, då återbetalning en- ligt 1 mom. skall ske, den tillkom- mande skatten inte påförts men kan med fog antagas, att sådan skatt kommer att påföras på grund av beslut av skatterätt om höjd tax- ering eller om eftertaxering eller av- gift som nyss har sagts eller av läns- skattemyndighet eller av lokal skat- temyndighet om höjd debitering el- ler om rättelse av skattelängd, får den preliminära skatten eller rän- tan innehållas i avvaktan på att till- kommande skatt påförs.

Föreslagen lydelse

skriven tid, äger han utfå endast vad som överstiger det obetalda be- loppet och den restavgift som belö- per på detta. Återstoden skall gottskrivas honom till betalning av den obetalda skatten och restavgif- ten samt i förekommande fall till- ställas annan skattemyndighet med tillämpning av bestämmelserna i 3 mom.

Vad i föregående stycke stadgas skall också tillämpas då skattskyl- dig, vilken enligt 1 mom. är berätti- gad få tillbaka erlagd preliminär skatt eller ränta enligt 69 & 1 mom., har att betala tillkommande skatt, som har debiterats på grund av tax- ering för inkomst eller förmögenhet för det år vartill den preliminära skatten hänför sig eller på grund av sådant beslut om skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxerings- lagen (1990:00) som avser samma taxering. Har, då återbetalning en- ligt 1 mom. skall ske, den tillkom- mande skatten inte påförts men kan med fog antagas. att sådan skatt kommer att påföras på grund av beslut av allmän förvaltnings- domstol i mål om taxering eller av- gift som nyss har sagts eller av skat- temyndighet om höjd debitering el- ler om rättelse av skattelängd, får den preliminära skatten eller rän- tan innehållas i avvaktan på att till- kommande skatt påförs.

69 g 1 mom.23 Om preliminär skatt, som har inbetalats eller som, utan att så har skett, skall gottskrivas skattskyldig på grund av att arbetsgivaren gjort skatteavdrag, överstiger den slutliga skatten skall ränta (ö—skatteränta) beräknas på det överskjutande beloppet.

Vid ränteberäkningen gäller

att i den slutliga skatten inte in- räknas skattetillägg eller försenings- avgift enligt taxeringslagen (1956:623);

att i den slutliga skatten inte in- räknas skattetillägg eller försenings- avgift enligt taxeringslagen (1990:00);

att i den preliminära skatten inte inräknas sådan preliminär skatt som

23 Senaste lydelse 1988: 1525.

Nuvarande I ydelse Föreslagen lydelse

avses i 275 2 mom. 3 och som har betalats efter den 30 april året efter

inkomståret;

att det belopp som räntan skall beräknas på. avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Ränta utgår för en beräknad tid av tolv månader. Har preliminär skatt, som avses i 27 5 2 mom. 3, betalats efter den 18 januari året efter inkomst- året men senast den 30 april samma år, skall dock ränta på sådan skatt utgå för en tid av sex månader.

Ränta beräknas på den del av överskjutande belopp som inte överstiger 20000 kronor enligt den räntesats som motsvarar halva det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av året före taxeringsåret och på övrig del enligt en räntesats som motsvarar fjärdedelen av diskontot.

Räntesatserna bestäms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avrundas uppåt.

Ränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarskatteavgift, betalas inte ut om beloppet understiger femtio kronor. Öretal som uppkom- mer vid ränteberäkningen bortfal- ler.

Ränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarskatteavgift, betalas inte ut om beloppet understiger 50 kronor.

Ändras debitering eller tillgodoräkning av preliminär skatt eller debite- ras tillkommande skatt, görs ny beräkning av ränta. Räntan bestäms därvid till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen gjorts vid den årliga debiteringen av motsvarande slutliga skatt.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på ö- skatteränta.

2 m 0 m . 24 På skatt, kvarskatteav- gift, respitränta och anståndsränta, som återbetalas enligt 68 g” 2 mom., och vid utbetalning av skatt eller ränta, som har innehållits med stöd av 68 5 4 mom. andra stycket, utgår ränta (restitutionsränta). Restitu- tionsränta utgår för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar halva det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår. För tid som infaller efter utgången av det år då beslut om återbetalning fattas tillämpas dock den räntesats som gäller för det året. Räntesatsen be- stäms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avrundas uppåt. Räntebelopp som understiger femtio kronor betalas inte ut.

2 mom. På skatt, kvarskatteav- gift och respitränta, som återbetalas enligt 685 2mom., och vid ut- betalning av skatt eller ränta, som har innehållits med stöd av 68å 4mom. andra stycket. utgår ränta (restitutionsränta). Restitutions— ränta utgår för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar halva det av riksbanken fastställda dis- konto som gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår. För tid som infaller efter utgången av det år då beslut om återbetalning fattas tillämpas dock den räntesats som gäller för det året. Räntesatsen be- stäms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avrundas uppåt. Räntebelopp som Understiger 50 kronor betalas inte ut.

Vid beräkning av restitutionsränta gäller i övrigt, att ränta utgår på belopp, som senast under taxeringsåret har betalts som

" Senaste lydelse l986:474.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

preliminär skatt, från utgången av taxeringsåret och på annat belopp från utgången av den månad, då det har betalts;

att, om skatt har betalts före den uppbördsmånad, då skatten har förfal- lit till betalning, skatten anses som betald under nämnda uppbördsmånad;

att, om skatten har betalts i flera poster och restitutionen avser en- dast viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket be- talda beloppet avräknas mot det el- ler de belopp som sist har betalts;

att ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas; samt

att ränta utgår i helt krontal, var- vid öretal bortfaller.

att, om skatten har betalts i flera poster och restitutionen avser en- dast viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket be- talda beloppet avräknas mot det el- ler dc belopp som sist har betalts; samt

att ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas.

Har beslut som föranlett restitutionsränta ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslu- tet hade beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige skyldig att återbetala vad han sålunda har uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall också tillämpas på restitutionsrän- ta.

Om restitutionsränta i särskilda fall föreskrivs i 69a & tredje stycket och 75 a & fjärde stycket.

Om restitutionsränta i särskilda fall föreskrivs i 49,6 4mom. fjärde stycket, 6935 tredje stycket och 75 ag fjärde stycket.

69a 525

Meddelar den lokala skattemyn- digheten ett beslut enligt 44a 5, får länsskattemyndigheten enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att preliminär skatt, som på grund av arbetet har innehållits dessförinnan enligt denna lag, skall överföras till den främmande staten för att gottskrivas arbetstagaren där.

Har ett beslut enligt 44a?) med- delats, får skattemyndigheten enligt de närmare föreskrifter som med- delas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att preliminär skatt, som på grund av arbetet har innehållits dessförin- nan enligt denna lag, skall överfö- ras till den främmande staten för att gottskrivas arbetstagaren där.

Har viss inkomst eller förmögenhet beskattats såväl här i riket som i en stat med vilken Sverige har ingått avtal för undvikande av dubbelbeskatt- ning, får för beskattningsåret inbetald skatt överföras till den främmande staten för att gottskrivas den skattskyldige där, i den mån den svenska skatten sätts ned genom avräkning av den utländska skatt som belöper på inkomsten eller förmögenheten eller genom att inkomsten eller förmögen- heten undantas från beskattning. En sådan överföring får dock göras bara till den del som den inbetalda skatten inte behövs för betalning av svensk skatt för beskattningsåret.

På skatt som överförs enligt andra stycket skall restitutionsränta utgå till

25 Senaste lydelse 1986:1288.

Nuvarande l_t-'delse Föreslagen lydelse

den skattskyldige. [ fråga om ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 69 5 2 mom.

Fordran på skatt som skall överföras får inte överlåtas. Beslut om överföring enligt andra stycket meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

72 526

Riksskatteverket leder och an- svarar för skatteförvaltningens verksamhet enligt denna lag och lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Länsskattemyndigheten leder och ansvarar för verksamheten i länet.

Det åligger riksskatteverket att efl ter framställning från länsskatte- myndighet. lokal skattemyndighet. arbetsgivare eller när anledning där- till eljest uppkommer meddela bin- dande jörklaring beträlfande frä- gar om sättet _lö'r uttagande av preli- minär skatt samt om verkställande av skatteavdrag.

Ärenden enligt andra stycket skall avgöras inom riksskatteverket av den särskilda nämnd, som avses i l 9 _a)" taxeringslagen.

Talan får ej _löras mot beslut som avser bindandejörklaring.

Riksskatteverket leder och an- svarar för skatteförvaltningens verksamhet enligt denna lag och lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Skattemyndigheten ansvarar för verksamheten i länet.

73 g”

Bestämmelserna i 505 I och 3m0m. taxeringslagen (1956:623) gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgifter i preliminära självdekla- rationer och andra handlingar, som har avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelserna i denna lag eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Bestämmelserna i 3 kap. [75 tax- eringslagen (1990:00) gäller i till- lämpliga delar i fråga om uppgifter i preliminära självdeklarationer och andra handlingar, som har av- lämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelserna i denna lag eller upprättats eller för granskning om- händertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Handlingar som avses i första stycket skall förvaras under samma tid som motsvarande självdeklarationer vid årlig taxering.

75538. Om arbetsgivare utan skälig anledning underlåter att göra avdrag för

preliminär eller kvarstående skatt, är han ansvarig för skatt, som skatte- avdraget skulle ha avsett, till belopp som svarar mot vad han har underlåtit

2” Senaste lydelse 1986:1288. 27 Senaste lydelse 1980: 1088. 28 Senaste lydelse 1986:1288.

Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse

att avdraga. Gäller arbetsgivarens ansvarighct på grund av underlåtenhet att göra avdrag för preliminär skatt arbetstagare, som ej är känd, skall vad arbetsgivaren har underlåtit att avdraga anses utgöra 40 procent av den lön på vilken skatteavdrag skulle ha gjorts.

Fråga om arbetsgivares betal- ningsskyldighet enligt första stycket skall prövas av den lokala skatte- myndighet som avses i 445 tredje

Fråga om arbetsgivares betal- ningsskyldighet enligt första stycket skall prövas av den skattemyndig- het som avses i 44 Q' andra stycket.

stycket.

Åläggs betalningsskyldighet arbetsgivare på grund av underlåtenhet att göra avdrag för preliminär skatt. innan slutlig skatt har debiterats för det inkomstår under vilket skatteavdraget skulle ha gjorts, skall betalnings- skyldighet för skattebeloppet åläggas också arbetstagaren. om han är känd. Beloppet får indrivas hos arbetstagaren i samma ordning som gäller för restförd skatt.

Om arbetstagare blir känd först sedan betalningsskyldighet har ålagts arbetsgivaren, men före debiteringen av slutlig skatt som avses i tredje stycket, skall betalningsskyldighet för skattebeloppet åläggas arbetstaga- ren. Blir arbetstagaren känd senarc än som har sagts nu skall beslut meddelas om hur stor del av arbetstagarens kvarstående eller tillkomman- de skatt som omfattas av arbetsgivarens betalningsskyldighet.

Betalningsskyldighet får i fall som avses i tredje eller fjärde stycket åläggas arbetstagaren också efter det att slutlig skatt har debiterats, om det med fog kan antagas att tillkommande skatt kommmer att påföras honom.

(Se vidare anvisningarna.)

75 a 5”

Har betalningsskyldighet enligt 75 & ålagts både arbetsgivare och arbets- tagare och vistas arbetstagaren på känd ort inom riket, får arbetsgivaren krävas endast om det kan antagas att arbetstagaren har underrättats om sin skyldighet att betala skattebeloppet.

Efterkommer arbetsgivaren inte anmodan att betala beloppet, får det uttagas i den ordning som stadgas i fråga om indrivning av skatt. Införsel får dock ej beviljas.

Arbetsgivare eller arbetstagare. som är skyldig att betala mot underlåtet skatteavdrag svarande belopp. skall också betala restavgift på beloppet.

Om arbetsgivare efter besvär över lokal skattemyndighets beslut har funnits inte vara ansvarig för ar— betstagares skatt, skall länsskatte- myndigheten till arbetsgivaren åter- betala skatt. som han har betalat för arbetstagaren, samt betald rest— avgift. På skattebeloppet beräknas restitutionsränta. I fråga om ränte- beräkningen gäller i tillämpliga de- lar bestämmelserna i 69 _5 2 mom.

Om arbetsgivare efter ompröv- ning eller överklagande av skatte- myndighets beslut har funnits inte vara ansvarig för arbetstagares skatt. skall skattemyndigheten till arbetsgivaren återbetala skatt, som han har betalat för arbetstagaren. samt betald restavgift. På skattebe- loppet beräknas restitutionsränta. [ fråga om ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 69 5 2 mom.

Står arbetsgivare i skuld för restförd skatt eller arbetstagares skatt, för vilken betalningsskyldighet har ålagts honom, har han dock rätt att få ut

2') Senaste lydelse 1986:1288.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

endast vad som överstiger det obetalda skattebeloppet och restavgift. I lagen (1985: 146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning.

Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall, om indrivnings- kvitto överlämnas till arbetsgivaren, nämnda förhållande anmärkas på indrivningskvittot.

75b 530

Har en arbetsgivare hos allmän _törvaltningsdomstol överklagat ett beslut om betalningsskyldighet en- ligt 75 _5 får länsskattemyndigheten om det finns synnerliga skäl medge anstånd helt eller delvis med betal- ningen. Anstånd får beviljas att gäl— la längst intill dess tre månaden/ör— _/lutit från dagen för jörvaltnings- domstolens avgörande i saken. Länsskattemyndigheten får som villkorför anstånd _löreskri va att så- kerhet skall ställas.

Den som fått anstånd skall betala ränta för den del av skattebeloppet för vilken betalningsskyldighet kvarstår vid anståndstidens utgång. Vid beräkningen av räntan gäller 49 9" 4 mom. i tillämpliga delar.

Har ett beslut om betalningsskyl- dighet enligt 755 överklagats eller kan annars beta/ningsskyldigheten antas komma att sättas ned får skattemyndigheten medge anstånd med betalningen. Därvid gäller 49 $" 1, 2 och 3—5 mom. i tillämpliga delar.

78ä

] mom.3l Arbetsgivare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, skall ha sin bokföring så ordnad att därav framgår arbetstagares namn, lönebelopp och skatteavdrags belopp. Om skattsedel eller skattekort har företctts för arbetsgivaren skall också framgå arbetstagares födelsetid och mantalsskrivningsadress samt nummer på för honom utfärdad skattsedel.

Också annan arbetsgivare än i första stycket sågs, som har att verkställa skatteavdrag på arbetstagares lön, är skyldig att i enahanda omfattning föra anteckningar i hänseenden som har sagts nyss.

För kontroll av att bestämmelser— na om skatteavdrag har följts får revision verkställas hos sådan ar- betsgivare, som avses i första och andra styckena. Beslut om revision meddelas av riksskatteverket, läns— skattemyndigheten eller lokal skat— temyndighet. [ övrigt gäller i fråga om revision i tillämpliga delar be— stämmelserna i 56 och 58 55 tax— eringslagen (1956: 623).

30 Senaste lydelse 1986: 1288. 3' Senaste lydelse 1986: 1288.

För kontroll av att bestämmelser- na om skatteavdrag har följts får revision verkställas hos sådan ar- betsgivare, som avses i första och andra styckena. Beslut om revision meddelas av riksskatteverket eller skattemyndighet. I övrigt gäller i fråga om revision i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 8— 14916 taxeringslagen ( 1990: 00).

Nuvarande lydelse

2 mom.32 Det åligger envar ar- betsgivare att efter anmaning av länsskattemyndigheten eller av lo- kal skattemyndighet lämna uppgift om anställda arbetstagare, utbetal- da löner och beloppet av verkställ- da skatteavdrag.

Föreslagen lydelse

2 m 0 m . Det åligger varje arbets- givare att efter anmaning av skatte- myndigheten lämna uppgift om an- ställda arbetstagare, utbetalda löner och beloppet av verkställda skatteavdrag.

83 533

Hörsammar inte skattskyldig anmaning att avlämna preliminär självde- klaration eller att komplettera sådan deklaration eller att för jämkning inkomma med för den skattskyldige utfärdad skattsedel på preliminär skatt, eller

underlåter någon att hörsamma anmaning enligt 19 eller 54 5, eller underlåter arbetsgivare, som är skyldig att göra skatteavdrag, att fullgöra sådan skyldighet eller gör han skatteavdrag med för lågt belopp, eller

fullgör arbetsgivare inte vad som åligger eller åläggs honom enligt 43 5, 55 5 1 mom. första stycket eller 78 5,

får den lokala skattemyndigheten eller länsskattemyndigheten före- lägga den försumlige vite. Vitefår ej bestämmas under femhundra kro- nor.

Vite får icke föreläggas staten, kommun eller annan menighet och ej heller tjänsteman i tjänsten.

Om uttagande avförelagt vite för- ordnar länsrätten ejter anmälan av riksskatteverket, Iänsskattemyndig- heten eller den lokala skattemyndig- heten.

Har vitet förelagts också med stöd av bestämmelse i taxerings- lagen (1956: 623) prövas fråga om uttagande av den länsrätt som är behörig enligt nämnda lag.

Har ändamålet med vitetförfallit. närfråga uppkommer om utdöman- de därav, får vite ej utdömas. Har vitesy'öreläggande iakttagits först ef- ter det anmälan enligt tredje stycket har inkommit. skall ändamålet med vitet icke anses hava förfallit därige- nom.

Vid prövning av anmälan enligt tredje stycket får även bedömasfrå- ga. huruvida och med vilket belopp vitet hade bortjöreläggas.

" Senaste lydelse 198611288. '” Senaste lydelse 1986:1288.

får skattemyndigheten förelägga den försumlige vite.

Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjäns- ten.

Har vitet förelagts också med stöd av bestämmelse i taxerings- lagen (1990:00) eller i lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter prövas en fråga om uttagande av den länsrätt som är behörig enligt nämnda lagar.

Vid prövning av ansökan om ul- dömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

Nuvarande lydelse

Besvär m. m.

Föreslagen lydelse

Överklagande rn. m.

84 534

Har slutlig, kvarstående eller till- kommande skatt debiterats med för högt belopp eller överskjutande preliminär skatt tillgodoräknats med för lågt belopp eller föreligger annan felaktighet till den skattskyl- diges nackdel i hans skattsedel, äger den lokala skattemyndighet som ut- färdat skattsedeln vidtaga rättelse.

Föreligger motsvarande felaktig- het i beslut om arbetsgivares ansva- righct för arbetstagares skatt, äger den lokala skattemyndighet som meddelat beslutet vidtaga rättelse.

Har slutlig. kvarstående eller till- kommande skatt debiterats med för högt belopp eller överskjutande preliminär skatt tillgodoräknats med för lågt belopp eller föreligger annan felaktighet till den skattskyl- diges nackdel i hans skattsedel, äger den skattemyndighet som utfärdat skattsedeln vidtaga rättelse.

Föreligger motsvarande felaktig- het i beslut om arbetsgivares ansva- righet för arbetstagares skatt, äger den skattemyndighet som meddelat beslutet vidtaga rättelse.

] fråga om omprövning av beslut om fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller bestämmel- serna i 8a5 lagen ( ] 959.155 !) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Beslut om debitering till följd av taxeringsbeslut skall omprövas på begäran av den skattskyldige. Den skattskyldiges begäran skall ha kommit in till skattemyndigheten inom tid som anges i 4 kap. 95 taxeringslagen( 1 990: 00).

855

1 m 0 m .35 Den lokala skattemyn- dighetens beslut enligt denna lag överklagas hos länsrätten genom besvär, om inte annat följer av and- ra stycket. I fråga om beslut om fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad som före- skrivs i 115 lagen (l959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Beslut om preliminär taxering. sättet för uttagande av preliminär skatt. debitering eller jämkning av sådan skatt, verkställande av skatte- avdrag och anstånd med inbetal-

3" Senaste lydelse 1979:489. 35 Senaste lydelse 1986:1288.

1 m om. Skattemyndighetens be- slut enligt denna lag får överklagas hos länsrätten av skattskyldig. ar- betsgivare och riksskatteverket, om inte annat följer av andra stycket. I fråga om beslut om fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad som föreskrivs i 11— 1355 lagen (l959:551) om beräk- ning av pensionsgrundande in- komst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

Beslut om revision enligt 78 f 1 mom. och beslut varigenom vite har förelagts får inte överklagas. Inte heller beslut enligt 55 5 1 mom. första stycket och 55 ,f 2 mom. and-

Nuvarande lydelse

ning av skatt överklagas hos läns— skattemyndigheten genom besvär. Vad som sagts nu gäller dock inte lokal skattemyndighets beslut med anledning av en begäran enligt 44 5 om besked angående skyldig/teten att verkställa skatteavdrag.

De allmänna ombuden får över— klaga lokala .skattemyndighetens be— slut endast i fråga om arbetsgivares ansvarig/zetför arbetstagares skatt.

Lokala skattemyndighetens beslut om revision enligt 78 5 1 mom. eller varigenom vite harförelagts får inte överklagas.

Föreslagen lydelse

ra stycket samt beslut rörandefram- ställning om försättande i konkurs, ackordsförslag och avskrivning av skattfår överklagas.

Den skattskyldiges eller arbets- givares överklagande skall vara skriftligt och ha kommit in inom två månader från den dag klaganden fck del av beslutet. Vid överklagan- de av beslut om debitering till följd av taxeringsbeslut gäller bestäm- melserna i 6 kap. 3 _é' taxeringslagen (1990:00).

Överklagande av riksskatteverket skall vara skriftligt och ha kommit in inom två månader från den dag beslutet meddelades.

Riksskatteverket får hos länsrät- ten yrka att arbetsgivare åläggs an- svarighetför arbetstagares skatt.

865

[ mom .36 Talanfår ei föras mot länsskattemyndighets beslut enligt 55 _é' ] inom. första stycket, 55 _6 2 mom. andra stycket eller 85 5 1 mom. andra stycket. Ej heller får talanföras mot annat beslut av läns- skattemyndighet ifråga om anstånd med inbetalning av skatt eller mot länsskattemyndighets beslut röran- de framställning om försättande i konkurs, ackordsförslag, avskriv- ning av skatt, revision enligt 785 1 mom. ellerföreläggande av vite.

Mot annat beslut av länsskatte— myndighet än som avses i första stycket förs talan hos kammarrätten genom besvär.

l m 0 m . Bestämmelserna i 6 kap. 5— 7,65 taxeringslagen (1990:00) gäller när en skattskyldig eller en arbetsgivare överklagat skattemyn- dighetens beslut.

863 537

I fråga om besvär över länsrättens

36 Senaste lydelse 1986:1288. 37 Senaste lydelse 1986: l288.

Bestämmelserna i 6kap. 10— 19 och 21 — 23 59” taxeringslagen (1990.-00) gäller för mål enligt den- na lag. Vad som sägs om skattskyl- dig gäller även arbetsgivare.

I fråga om överklagande av läns-

Nuvarande lydelse

eller kammarrättens beslut beträf- fande beräkning av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad som fö- reskrivs i 11 9” lagen (1959: 551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Föreslagen lydelse

rättens eller kammarrättens beslut beträffande beräkning av avgiftsun- derlag för egenavgifter gäller vad som föreskrivs i 12 och 13 55 lagen (l959:551) om beräkning av pen- sionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäk- ring.

86b9'

Länsrättens beslut om preliminär taxering. sättet för att ta ut prelimi- när skatt, debitering eller jämkning av sådan skatt, verkställande av skatteavdrag och anstånd med att betala in .skatt får inte överklagas. Vad som sagts nu gäller dock inte beslut med anledning av en begäran enligt 44 _9' om besked angående skyldigheten att verkställa skatte- avdrag.

1. Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas från och med den ljanuari 1991.

2. Äldre bestämmelser i 27å gäller fortfarande i fråga om 1990 och tidi- gare års taxeringar.

3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för framställningar enligt 30 å som kommit in till länsrätten före den 1 januari 1991.

4. Äldre bestämmelser i 325 gäller fortfarande i fråga om respitränta på tillkommande skatt avseende 1989 och tidigare års taxeringar.

5. De nya bestämmelserna i 32aå tillämpas på respitränta som påförts efter utgången av år 1990.

6. Äldre bestämmelser i 495 4mom. gäller fortfarande i fråga om skatt som förfallit till betalning före den ljanuari 1991.

7. De nya bestämmelserna i 495 5 mom. tillämpas på anståndsränta som påförts efter utgången av år 1990.

8. Äldre bestämmelser i 585 gäller fortfarande i fråga om restavgift på skatt som förfallertill betalning före den 1 februari 1991. 10. Äldre bestämmelser i 84 5, 855 1 mom., 865 1 mom. och 86 at) gäller för beslut som har meddelats före den 1 januari 1991. De nya bestämmel- serna om riksskatteverkets överklaganderätt och om företrädare för det allmänna tillämpas dock från och med den 1 januari 1991 även om beslutet meddelats dessförinnan.

7. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1968:430) om mervärdeskattl dels att 50, 62, 64 och 64c åå skall upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 38 och 50 åå skall utgå, dels att i 2, 221, 3, 5, 53, 6. 10. 19, 20, 43, 45 och 49 åå samt punkt 1 av anvisningarna till 2 5 och anvisningarna till 160ch 22 åå ordet "länsskatte- myndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet" i motsvarande form,

dels att nuvarande 34 5 skall betecknas 40b &, dels att 22—30, 32, 33, 35—40, nya 40b, 41, 46, 47. 51, 52, 54—57, 63, 64a, 64 e, 64 g, 64 h, 64 k, 69 och 74 55 samt rubrikerna närmast före 30 och 51 59" skall ha följande lydelse.

dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 22 a. 34. 34 a, 34 b, 403 och 53 55, samt närmast före 33, 34, 35, 37. 40a och 40båå nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 22 51

Den som är redovisningsskyldig skall utan anmaning lämna uppgift (deklaration) för mervärdeskatt för varje verksamhet för vilken sär- skild registrering skall ske enligt 19 &. Deklarationen lämnas för var- je redovisningsperiod så länge re- dovisningsskyldighet föreligger. Redovisningsperiod omfattar två kalendermånader. Redovisningspe- rioder ärjanuari och februari, mars och april, maj och juni, juli och augusti. september och oktober samt november och december.

Kan det antas att ingående skatt för viss skattskyldig regelmässigt

' Lagen omtryckt 19792304. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:885 25 1989: 1027 2aé' 1988:1152 35 198611289 5,8 1986: 1289 5 aå 1986: 1289 Gå 1986: 1289 105 1986: 1289

198 198611289 208 1986: 1289 43äl98611289 4581986:1289 495 1986:1289 625 1986:1289

punkt 1 av anvisningarna till 25 1989: 1027 anvisningarna till 1695 198611289 anvisningarna till 229" 1986: 1289. 2 Senaste lydelse 1986: 1289.

Den som är redovisningsskyldig skall lämna uppgift (deklaration) för mervärdeskatt för varje verk- samhet för vilken särskild registre- ring skall ske enligt 19 5. Deklara- tion lämnas för varje redovisnings- period så länge redovisningsskyl- dighet föreligger. Redovisningspe- riod omfattar två kalendermåna- der. Redovisningsperioder är janu- ari och februari, mars och april, maj och juni, juli och augusti, sep- tember och oktober samt november och december.

Kan det antas att ingående skatt för viss skattskyldig regelmässigt

Nu varande lydelse

kommer att överstiga utgående skatt med minst 1000 kronor varje månad kan länsskattemyndigheten besluta att redovisningsperiod tills vidare skall vara en kalendermå- nad. När särskilda skäl föreligger kan länsskattetnj-tndigheten för viss skattskyldig besluta att redovis- ningsperiod tills vidare skall vara halvt eller helt beskattningsår.

Deklaration skall lämnas till länsskattemyndigheten i det län, där den skattskyldige registrerats, senast den 5 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperi- od som deklarationen avser, om ej annat följer av anvisningarna. Sker inbetalning av skatt enligt 42 9" and- ra styckct i behörig ordning. anses deklarationen ha lämnats till läns— .skattemyndigheten den dag inbetal- ningskort eller försändelse som in- nehåller gireringshandling kommit in till postanstalt. Om synnerliga skäl föreligger kan regeringen eller myndighet som regeringen bestäm- mer medge att skattskyldig eller grupp av skattskyldiga får lämna deklaration senare än som nu nämnts.

Föreslagen lydelse

kommer att överstiga utgående skatt med minst 1000 kronor varje månad kan skattemyndigheten bc- sluta att redovisningsperiod tills vi- dare skall vara en kalendermånad. När särskilda skäl föreligger kan .skattemyndigheten för viss skatt- skyldig besluta att redovisningspe- riod tills vidare skall vara halvt el- ler helt beskattningsår.

Deklaration skall lämnas till skattemyndigheten i det län. där den skattskyldige registrerats, se- nast den 5 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperi- od som deklarationen avser, om ej annat följer av anvisningarna. Sker inbetalning av skatt enligt 42 5 and- ra stycket i behörig ordning. anses deklarationen ha lämnats till skat- temyndigheten den dag inbetal- ningskort eller försändelse som in- nehåller gireringshandling kommit in till postanstalt. Om synnerliga skäl föreligger kan regeringen eller myndighet som regeringen bestäm- mer medge att skattskyldig eller grupp av skattskyldiga får lämna deklaration senare än som nu nämnts.

Deklaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på blankett enligt fastställt formulär.

Efter anmaning skall deklaration lämnas även av den som icke enligt första stycket är deklarationsskyl- dig.

Bestämmelserna i 4 7,6 taxering '- lagen (1956: 623) gäller i tillämpliga delar i fråga om deklaration för mervärdeskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

Efter föreläggande skall deklara- tion lämnas även av den som inte enligt första stycket är deklarations- skyldig.

Bestämmelserna i 4 kap. 29" lagen (1990:00) om självdeklara- tion och kontrolluppgifter gäller i tillämpliga delar i fråga om deklara- tion för mervärdeskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

22 a &"

Visar den dek/arationsskvldige att hinder på grund av särskilda om- ständigheter möter att lämna dekla- ration inom föreskriven tid. får skat- temyndigheten medge honom an- stånd med att lämna deklarationen.

Ansökan om anstånd skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den dag då deklarationen

Nuvarande lydelse

' Föreslagen lydelse

skulle ha lämnats.

Ändras förutsättningarna för an- ståndet innan anståndstiden har gått ut skall anståndet omprövas.

2353

Underlåter den som är deklara- tionsskyldig enligt 225 första styc- ket att lämna deklaration eller är deklaration ofullständig, kan läns- skattemyndigheten anmana den deklarationsskyldige att fullgöra vad som brister.

I anmaning enligt första stycket eller enligt 225 femte stycket kan vite föreläggas.

Underlåter den som är deklara- tionsskyldig enligt 225 första styc- ket att lämna deklaration eller är deklaration ofullständig, kan skat- temyndigheten förelägga den dekla- rationsskyldige att fullgöra vad som brister.

Föreläggande enligt första styc- ket eller enligt 228 femte stycket får förenas med vite.

245

Deklarationsskyldig skall i skälig omfattning genom räkenskaper, an- teckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för fullgörande av deklarationsskyldig- heten, för kontroll av deklaration och förfastställelse av skatt.

Deklarationsskyldig skall i skälig omfattning genom räkenskaper, an- teckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för fullgörande av deklarationsskyldig- heten, för kontroll av deklaration och för beskattningen.

Underlaget skall bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått till ända. Om skyldighet i vissa fall att föra räkenskaper gäller särskilda bestäm- melser.

2554

Bestämmelserna i 505 I och 3mom. taxeringslagen (1956: 623) gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgifter i deklarationer för mer- värdeskatt och andra handlingar som har avlämnats till ledning för fastställelse av sådan skatt eller upprättats eller för granskning om- händertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Handlingar som avses i första stycket skall förvaras hos länsskat- temyndigheten. Handlingarna skall förstöras sju år efter utgången av det kalenderår under vilket beskatt- ningsåret gått till ända. om inte re- geringen föreskriver annat.

3 Senaste lydelse 1986: 1289. 4 Senaste lydelse 1986:1289.

Bestämmelserna i 3 kap. 17 9' tax- eringslagen (1990: 00) gäller i till- lämpliga delar i fråga om uppgifter i deklarationer för mervärdeskatt och andra handlingar som har av- lämnats till ledning för beskattning- en eller upprättats eller för gransk- ning omhändertagits av en myndig- het vid skattekontroll.

Handlingar som avses i första stycket skall förvaras hos skatte- myndigheten. Om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmerföreskriver något annat. skall handlingarna förstöras sju år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått ut.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

265

Efter anmaning skall deklara- tionsskyldig lämna de upplysningar som behövs för kontroll av deklara- tion eller för attfastställa mervärde- skatt. ] anmaning får vite föreläg- gas.

Deklarationsskyldig skall efter anmaning förete handling .som be- hövs för fastställelse av mervärde- skatt. såsom kontrakt, kontoutdrag, räkning eller kvitto.

Skattemyndigheten får förelägga den deklarationsskyldige att i den omfattning .som anges i föreläggan- det lämna de upplysningar som be- hövs för kontroll av deklarationen eller annars för beskattningen.

Skattemyndigheten får vidare fö- relägga den deklarationsskyldige att visa upp kontrakt, kontoutdrag, räkningar, kvitton eller liknande handlingar .som behövs för kontroll av deklarationen.

Ett föreläggande fårförenas med vite, om dethnns anledning att anta att den deklarationsskyldige annars inteföljerföreläggandet.

Bestämmelserna i 3 kap. 6 5 taxe- ringslagen (1990:00) gäller ifråga om befrielse från skyldigheten att lämna upplysningar eller visa upp handling.

275

Efter anmaning .skall näringsid- kare Iämna uppgift om skattepliktig vara eller tjänst som han förvärvat av, sålt till eller tillhandahållit an- nan näringsidkare. Bestämmelser- na i 39 3” 4mom. taxeringslagen (I956:623) om befrielse från upp- giftsskyldighet gäller i tillämpliga delar.

Bestämmelserna i 46 _é' taxerings- lagen gäller i tillämpliga delar i frå- ga om kontroll av mervärdeskatt.

Skattemyndigheten får förelägga näringsidkare att lämna uppgift om skattepliktig vara eller tjänst som han förvärvat av, sålt till eller till- handahållit annan näringsidkare. Bestämmelserna om befrielse från Uppgiftsskyldighet i 3kap. 39” och 4 kap. 65)” tredje stycket lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter gäller i tillämpliga delar.

Bestämmelserna i 3 kap. 16 _é' tax- eringslagen (1990:00) gäller i till- lämpliga delar i fråga om kontroll av mervärdeskatt.

2855

För kontroll av att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten har full- gjorts riktigt och fullständigt eller för att på annat sätt få upplysning till ledning förfastställelse av .skatt, får skatterevision göras hos den som är deklarations- eller uppgifts- skyldig. Skatterevision får också göras hos den som har anmält sig för registrering för kontroll av att

5 Senaste lydelse 1986: 1289.

För kontroll av att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten har full- gjorts riktigt och fullständigt eller för att på annat sätt få upplysning till ledning för beskattningen. får skatterevision göras hos den som är deklarations- eller uppgiftsskyldig. Skatterevision får också göras hos den som har anmält sig för registre- ring för kontroll av att lämnade

Nuvarande lydelse

lämnade uppgifter är riktiga och fullständiga.

Beslut om skatterevision medde- las av länsskattemyndigheten eller riksskatteverket.

1 övrigt gäller i fråga om skatte- revision i tillämpliga delar bestäm- melserna om taxeringsrevision i 56 och 58 59" taxeringslagen.

Föreslagen lydelse

uppgifter är riktiga och fullständi- ga. Beslut om skatterevision medde- las av skattemyndigheten eller riks- Skatteverket.

1 övrigt gäller i fråga om skatte- revision i tillämpliga delar bestäm- melserna om taxeringsrevision i 3 kap. (S'—14,69" taxeringslagen (1990:00).

29 56

Anmaning enligt 26 eller 27 & gö- res av länsskattemyndigheten eller riksskatteverket.

F astställelse av .skatt

Riksskatteverket får meddela fö- reläggande enligt 26 eller 27 5.

Beskattningsbeslut

305

Skatt fastställes för varje redovis- ningsperiod.

Fastställelse sker med ledning av deklaration och övriga tillgängliga handlingar.

Kan skatten icke beräknas tillför- litligt med ledning av handling som avses i andra stycket fastställes skatten efter skälig grund.

Beskattningsbeslut fattas för var- je redovisningsperiod med ledning av deklaration och övriga tillgängli- ga handlingar.

Kan inte skatten beräknas tillför- litligt med ledning av handling som avses i första stycket får beskatt- ningsbeslutet fattas efter skälig grund.

325

Har den skattskyldige lämnat de- klaration enligt 228 anses skatten fastställd i enlighet med deklaratio- nen. Har deklaration icke lämnats anses .skatten fastställd till noll kro- nor.

Skatt anses fastställd enligt första stycket utan att beslut meddelas.

6 Senaste lydelse 1986:1289.

Har den skattskyldige lämnat de- klaration inom den tid .som anges i 22 5 eller inom den tid .som anges i ett beslut om anstånd med att läm- na deklaration anses beskattnings- beslut ha fattats i enlighet med de- klarationen.

Om deklarationen inte har kom- mit in till .skattemyndigheten inom den tid som anges iförsta stycket, anses skatten genom beskattnings- beslut ha bestämts till noll kronor. Kommer deklarationen in till skat- temyndigheten vid en senare tid- punkt anses beslut i stället ha fattats i enlighet med deklarationen, om inte ett omprövningsbeslut har med- delats dessförinnan.

Nuvarande lydelse föreslagen lydelse

Omprövning

3357

Föranleder framkomna omstän- digheter omprövning av fastställd .skatt meddelar länsskattemyndig- heten beslut omfastställelse av skat- ten. Av beslutet skallframgå att den skattskyldige kan erhålla slutligt be- slut enligt 36 _é'.

Skattemyndigheten skall om- pröva ett beskattningsbeslut i en frå— ga .som kan ha betydelse för beskatt- ningen, om den skattskyldige begär det eller om det finns andra .skäl. Att omprövning skall ske när den skatt- skyldige överklagat ett beskattnings— beslutframgår av 54 å”.

Skattetnyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett be- slut. om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp.

Om en fråga som avses i första stycket har avgjorts av allmän förvaltningsdomstol, får skatte- myndigheten inte omprövafrågan.

Omprövning på begäran av den skattskyldige

345

Vill den skattskyldige begära om- prövning. skall han göra detta skrift- ligt. Begäran skall ha kommit in till .skattemyndigheten senast sjätte året efter utgången av det kalender- år under vilket beskattningsåret har gått ut.

Om den skattskyldige gör sanno- likt att han inte inom två månader före utgången av den tid .som anges i första .stycket fått kännedom om ett beskattningsbeslut .som är till hans nackdel eller annan handling med uppgift om skattens storlek, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två måna- der från den dag han fick sådan kännedom.

Har den skattskyldige inom den tid som anges iförsta eller andra stycket gett in skrivelsen med begä- ran om omprövning till en annan skattemyndighet än den .som fattat beslutet eller till en allmän förvalt- ningsdomstol, får ärendet ändå prö- vas. Skrivelsen skall då omedelbart översändas till den skattemyndighet .som fattat beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till myndigheten eller domstolen.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

34a9'

Ont en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad av den skattskyldige eller hans om- bud, fär skattemyndigheten utfärda föreläggande om att undertecknan- de skall ske med påföljd att ompröv- ning annars inte görs.

34b_$

Trots bestämmelsen i 333)" tredje stycketfår en fråga .som har avgjorts av länsrätt eller kammarrätt genom beslut som vunnit laga kraft om- prövas, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regerings- rättsavgörande som har meddelats därefter.

Omprövning på initiativ av skatte- myndigheten

3558

Fråga om beslut enligt 33 5 skall väckas senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till ända.

Har slutligt beslut meddelats får fråga om beslut enligt 33 _f inte prö- vas.

Omprövar .skattemyndigheten självmant ett beslut får ompröv- ningsbeslut .som är till den skattskyl- diges fördel meddelas senast under sjätte året efter utgången av det ka- lenderår under vilket beskattnings- året har gått ut.

Ett sådant omprövningsbeslutfår meddelas även efter den tid som an- ges i första stycket om det föranleds av skattemyndighets beskattnings- beslut eller allmän förvaltnings- domstols beslut i mål om .skatt en- ligt denna lag avseende annan redo- visningsperiod eller annan skatt- skyldig.

3659

Slutligt beslut om fastställelse av skatt skall meddelas. om den skatt- skyldige begär sådant beslut inom sex år från utgången av det kalen- derår under vilket beskattningsåret ltar gått till ända. Har beslut enligt 33 _Q' meddelats skall dock slutligt beslut meddelas. om den skattskyl- dige begär ett sådant beslut inom två månader från den dag då han

” Senaste lydelse 1981: 1276. "' Senaste lydelse 1981: 1276.

Ett omprövningsbeslut .som är till nackdel för den skattskyldige får, utom ifall .som avses i andra stycket och i 38 _ll'. inte meddelas senare än under andra året efter utgången av det kalenderår under vilket beskatt- ningsåret har gått ut.

Nuvarande lydelse

fått del av det meddelade beslutet. Föreligger särskilda .skäl får slutligt beslut meddelas även om den skatt— skyldige inte har begärt det.

Har slutligt beslut meddelats får fråga om nytt sådant beslut icke prö- vas.

Föreslagen lydelse

Har den skattskyldige inte gett in deklaration i rätt tid, får ett ompröv- ningsbeslut som är till hans nackdel meddelas efter utgången av den tid som anges i första stycket. Ett så- dant omprövningsbeslut får medde- las inom ett årfrån den dag deklara- tionen kom in till skattemyndighe- ten, dock senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår un— der vilket beskattningsåret har gått ut.

L fterbeskattni ng

375lO

Beslut om fastställelse av skatt meddelas av länsskattemyndigheten i det län. där den skattskyldige är registrerad eller. om han icke är re- gistrerad. där han bort vara regist- rerad.

Skattemyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige efter utgången av den tid som anges i 369" första stycket under de förut- sättningar och på det sätt som anges i38—4059'(efterbeskattning).

385

Har skattskyldig i deklaration el- ler på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för fastställelse av skatt eller underlåtit att lämna deklaration eller infordrad uppgift .samt har detta föranlett att .skatt fastställts till för lågt belopp eller med/ört att skatt återbetalats med för högt belopp. .sker efterbeskatt- ning. Detsamma gäller när skatt- skyldig har lämnat oriktig uppgift i mål om .skatt.

Efterbeskattning får icke ske om det belopp .som den skattskyldige skulle ha att erlägga är att anse .som ringa eller det med hänsyn till om-

'0 Senaste lydelse 198611289.

Efterbeskattning får ske om den skattskyldige

]. i deklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för beskattningen,

2. lämnat oriktig uppgift i mål om skatt eller

3. underlåtit att lämna deklara- tion eller infordrad uppgift

och den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett be- skattningsbeslut blivitfelaktigt eller intefattats.

Efterbeskattni ng får också ske

] . vid rättelse av felräkning, miss- skrivning eller annat uppenbart för- biseende.

2. när en ändringföranleds av be- slut .som anges i 35 5 andra stycket.

Efterbeskattning som avser annat än omprövning enligt andra stycket 2 får ske endast om den avser belopp av någon betyde/.se. Efterbeskatt-

Nuvarande lydelse

ständighetema framstår som up- penbart oskäligt att efterbeskatt— ning sker.

Kan uppgift .som den skattskyldi— ge lämnat icke läggas till grundför en tillförlitlig beräkning får efterbe— skattning ske efter skälig grund.

Bestämmelserna i 34 & gäller i tillämpliga delar vid efterbeskatt— ning.

Föreslagen lydelse

ning _får inte ske om beslutet med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt el- ler om skattemyndigheten tidigare fattat beslut om efterbeskattning av— seende samma fråga.

39511

Utan hinder av bestämmelserna i 55—5755 äger länsskattemyndig— heten från skatt som skall betalas enligt beslut om efterbeskattning för viss redovisningsperiod avräkna .skatt .som den skattskyldige kan återfå för annan redovisningsperiod under samma beskattningsår.

Skattemyndighetens beslut om efterbeskattning skall meddelas se— nast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket be— .skattningsåret har gått ut, om inte annat anges i 40 å'.

405l2

Efterbeskattning får ske först se- dan slutligt beslut om fastställelse av .skatt har meddelats. Fråga om efterbeskattning .skall väckas senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskatt- ningsåret har gått till ända. Efterbe- skattning på grund av oriktig upp- gift i mål om skatt får dock ske inom ett år efter utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet har vunnit laga kraft.

Har den skattskyldige avlidit. på— föres efterbeskattning hans dödsbo. Sådan efterbeskattning får ske en- dast om fråga därom prövats senast under andra året efter utgången av det kalenderår under vilket boupp- teckning efter den skattskyldige lämnats in för registrering.

" Senaste lydelse 1986: 1289. '2 Senaste lydelse 1986: 1289.

Beslut om efterbeskattning enligt 38 ,? andra stycket 2 får meddelas även efter den tid som anges i 395 men senast sex månader efter det beslut som föranleder ändringen.

Beslut om efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i ompröv- ningsärende eller mål om skatt får meddelas efter den tid som anges i 39 9” men senast inom ett år efter ut- gången av den månad då skatte- myndighetens eller domstolens be- slut i ärendet eller målet har vunnit laga kraft.

Om den skattskyldige har avlidit, får beslut om efterbeskattning inte meddelas efter utgången av det and- ra året efter det kalenderår då bo- uppteckningen efter honom lämnats in för registrering.

Nuvarande lydelse

Har den skattskyldige, på sätt an- ges i 145 andra stycket skatte- brottslagen (1971:69), delgetts un- derrättelse om misstanke om brott som avser mervärdeskatt för ho- nom eller har åtal väckts mot ho- nom för sådant brott, får efterbe- skattning ske för den red0visnings- period som brottet avser även efter utgången av i första stycket angiven tid. Detsamma gäller, om tiden för att ådöma den skattskyldige påföljd för sådant brott har förlängts ge- nom beslut enligt l4ag' skatte- brottslagen.

Efterbeskattning får också ske ef- ter utgången av i första stycket angi- ven tid. om efterbeskattningen med- för att den skattskyldige enligt 12 5 skattebrottslagen är fri från ansvar för brott.

Efterbeskattning enligt tredje stycket får ske endast om fråga där- om prövats före utgången av kalen- deråret efter det då någon av de där angivna åtgärderna först vidtogs. Efterbeskattning enligt fjärde styc- ket får ske endast om fråga därom prövats före utgången av kalender- året efter det då åtgärd som avses i 125 skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit, skall dock fråga om efterbeskattning av döds- boet prövas inom sex månader från dödsfallet.

Efterbeskattning .som har åsatts enligt tredje stycket skall undanrö- jas av länsskattemyndigheten om åtal inte väcks på grundval av den förundersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning el- ler, om åtal har väckts, åtalet inte bifalls till någon del. Vad .som har sagts nu gäller dock inte, om den skattskyldige är fri från ansvar med stöd av 12 _6' .skattebrottslagen.

Tredje—sjätte styckena skall ock- så tillämpas om brottet avser mer- värdeskatt för en juridisk person och åtgärd som avses i tredje stycket har vidtagits mot den som har företrätt den juridiska personen eller om fö-

Föreslagen lydelse

Har den skattskyldige, på sätt an- ges i 145 andra stycket skatte- brottslagen (1971:69), delgetts un- derrättelse om misstanke om brott som avser mervärdeskatt för ho- nom eller har åtal väckts mot ho- nom för sådant brott, får beslut om efterbeskattning meddelas för den redovisningsperiod som brottet av- ser även efter utgången av i 39,6 angiven tid. Detsamma gäller, om tiden för att ådöma den skattskyldi- ge påföljd för sådant brott har för- längts genom beslut enligt 14aä skattebrottslagen.

Beslut om efterbeskattning får i fall .som avses i 125 skattebrotts- lagen också meddelas efter utgång- en av den tid som anges i 39 å'.

Beslut om efterbeskattning enligt fjärde stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det då någon av de där angivna åtgär- derna först vidtogs. Beslut om efter- beskattning enligt femte stycket skall meddelas före utgången av ka- lenderåret efter det år då åtgärd som avses i 125 skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avli- dit, skall dock beslut om efterbe- skattning meddelas inom sex måna- der från dödsfallet.

Beslut om efterbeskattning enligt fjärde stycket skall, utom ifall .som avses i 125 skattebrottslagen, un- danröjas av .skattemyndigheten, om åtal inte väcks på grundval av den förundersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning el- ler, om åtal har väckts, åtalet läggs ned eller inte bifalls till någon del.

Vad .som sägs i fjärde—sjunde styckena tillämpas också beträffan- de en juridisk persons beskattning, om åtgärd som avses ifjärde stycket har vidtagits mot den som har före- trätt den juridiska personen eller

Nuvarande lydelse

reträdaren ärfri från ansvarför så- dant brott med stöd av 12 & skatte- brottslagen.

345. Efter utgången av den tid inom

vilken deklaration för den sista re- dovisningsperioden under beskatt- ningsåret skall lämnas enligt 22 & får sådan ändring av fastställd skatt som berör mer än en redovisnings- period under beskattningsåret hän- föras till den sista redovisningsperi- oden under beskattningsåret.

Vad som sägs i första stycket gäl- ler ej om slutligt beslut har medde- lats för någon redovisningsperiod under beskattningsåret.

Föreslagen lydelse

om fall som avses i 125 skatte- brottslagen föreligger beträffande honom.

Beslut om skatteberäkning

40 a 5

Skattemyndigheten skall snarast efter det att en domstol meddelat beslut i ett mål om skatt fatta det beslut om skatteberäkning som för- anleds av domstolens beslut.

Gemensamma bestämmelser om beskattningsbeslut

40b5 Efter utgången av den tid inom

vilken deklaration för den sista re- dovisningsperioden under beskatt- ningsåret skall lämnas enligt 225 får sådan ändring av beskattnings- beslut som berör mer än en redovis- ningsperiod under beskattningsåret hänföras till den sista redovisnings- perioden under beskattningsåret.

4lå'3

Beslut om efterbeskattning med- delas av länsskattemyndigheten i det län där den skattskyldige är re- gistrerad eller, om han icke är re- gistrerad, där han bort vara regi- strerad.

Beskattningsbeslut meddelas av skattemyndigheten i det län där den

skattskyldige är registrerad eller, om han inte är registrerad, där han bort vara registrerad.

46514

Har besvär anförts över slutligt beslut om fastställelse av skatt eller beslut om efterbeskattning eller be- slut av länsrätt eller kammarrätt, kan den skattskyldige av länsskatte- myndigheten få anstånd med betal— ning av skatt. Bestämmelserna i 495 l, 2 och 3mom. uppbörds- lagen (1953:272) om anstånd vid besvär över beslut rörande taxering äger motsvarande tillämpning.

'3 Senaste lydelse 1986: 1289. ” Senaste lydelse 198611289.

Om ett beskattningsbeslut över- klagats. den skattskyldige begärt omprövning eller det annars kan an- tas att skatten kommer att sättas ned, kan den skattskyldige av skat— temyndigheten få anstånd med att betala skatten. Bestämmelserna i 495 1, 2 och 3mom. uppbörds- lagen (1953: 272) gäller då i tillämp- liga delar.

Föreslagen lydelse

47515

Betalas icke skatt i behörig ordning inom den tid då deklaration för den redovisningsperiod skatten avser skall lämnas enligt 229" tredje stycket, utgår restavgift på sålunda icke betalat belopp. Har anstånd med betalning av skatt beslutats enligt 45 5, utgår dock restavgift endast på skattebelopp som betalas sedan anståndstiden gått till ända.

Restavgiften är sex öre för varje hel krona av den skatt som icke betalats, dock minst femtio kronor. Öretal som uppkommer vid denna beräkning jämnas till närmast högre hela krontal. Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i 585 2mom. uppbördslagen (1953:272) om be.- frielsc från restavgift gäller i till— lämpliga delar beträffande restav- gift för mervärdeskatt. Bestämmel- serna i denna lag om beslut om fastställelse av skatt gäller i tillämp- liga delar om beslut i fråga om be- frielse från restavgift.

Besvär

Bestämmelserna i 58å 2mom. uppbördslagen (1953:272) om be- frielse från restavgift gäller i till- lämpliga delar beträffande restav- gift för mervärdeskatt. Bestämmel- serna i denna lag om beskattnings- beslut gäller i tillämpliga delar om beslut i fråga om befrielse från rest- avgift.

Överklagande 51é16

Följande beslut får överklagas hos länsrätten genom besvär: 1. slutligt beslut,

2. beslut att inte meddela beslut enligt 33 eller 36 _é',

3. beslut enligt 19 & fjärde stycket i fråga om registrering, samt

4. beslut om efterbeskattning, skattskyldighet, redovisningsskyl- dighet eller restavgift.

Följande beslut får ej överklagas:

1. beslut enligt 33 5.

2. beslut om skatterevision, samt

3. länsskattemyndig/zetens beslut i fråga om föreläggande av vite.

Länsskattemyndighetens beslut i Övrigt enligt denna lag överklagas hos riksskatteverket genom besvär. Riksskatteverkets beslut får ej över- klagas.

"? Senaste lydelse 1982: 1211. '6 Senaste lydelse 1986:1289.

Följande beslut av skattemyndig- het får överklagas hos länsrätten:

1. beskattningsbeslut i en fråga som kan ha betydelse för beskatt— ningen,

2. beslut att avvisa en begäran om omprövning av beskattningsbeslut.

3. beslut enligt 19 & fjärde stycket i fråga om registrering. samt

4. beslut om skattskyldighet, re- dovisningsskyldighet, restavgift el- ler anstånd med att lämna deklara— tion eller betala skatt.

Följande beslut får inte överkla- gas:

I . beslut om skatterevision, samt

2. skattemyndighetens beslut i fråga om föreläggande av vite.

Skattemyndighetens beslut i öv- rigt enligt denna lag överklagas hos riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

52517

Besvär enligt 51 5 första stycket skall ha inkommit inom två måna- der från det klaganden fått del av det överklagade beslutet.

Den skattskyldiges överklagande enligt 51 5 första stycket skall vara skriftligt och ha kommit in inom sex år eller utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut. Om beskattningsbeslutet har meddelats efter den 30 juni sjät- te året efter det kalenderår under vilket det beskattningsår som beslu- tet avser har gått ut och den skatt- skyldige lzarfått del av beslutet efter utgången av oktober samma år. får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då den skattskyldigefick del av beslutet.

Den skattskyldige får överklaga ett beskattningsbeslut även om det inte gått honom emot.

5 3 ,é'

Skaltemyndigheten skall pröva om den skattskyldiges överklagande har kommit in i rätt tid. Har över- klagandet kommit inför sent. skall myndigheten avvisa det. om inte an- nat följer av andra eller tredje styc- ket.

Överklagandet skall inte avvisas. orn förseningen beror på att skatte- myndigheten har lämnat den skatt- skyldige en felaktig underrättelse om hur man överklagar.

Överklagandet skall inte heller avvisas, om det inom överklagande- tiden kommit in till en annan skat- temyndighet än den som fattat be- slutet eller till en allmän förvalt- ningsdomstol. Överklagandet skall då omedelbart översändas till den skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då hand- lingen kom in till ska[temyndighe- ten.

545

Bestämrm'lserna i 96 och 98 939 taxeringslagen om besvär över läns- rätts och kammarrätts beslut gäller i tillämpliga delar ifråga om mål el- ler ärenden rörande mervärdeskatt.

'7 Senaste lydelse 1986:1289.

Skattemyndigheten skall snarast ompröva det överklagade beslutet. Detta gäller dock inte om överkla- gandet skall avvisas enligt 53 9" eller hinder mot omprövning föreligger

Nuvarande I ydelse

Föreslagen lydelse

enligt 33 5 tredje stycket.

Ett överklagande förfaller. om skattemyndigheten ändrar beslutet så som den skattskyldige begär.

Om myndigheten ändrar beslutet på annat sätt än den skattskyldige begär. skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns skäl för det, får myndigheten lämna den skattskyldige tillfälle att återkalla överklagandet.

559”

Skattskyldig får anföra besvär i särskild ordning om

I) skatt fastställts i strid med be- stämmelserna om vem som ärskatt- skyldig eller om vad som är skatte— pliktigt,

2) skattfastställts mer än en gång för samma omsättning,

3) beskattningen blivit oriktig på grund av felräkning. misskrivning eller annat uppenbartförbiseende,

4) någon till följd av underlåten- het att lämna deklaration eller in- fordrad uppgift. felaktighet i dekla- ration eller annan uppgift som han lämnat eller i uppgift eller handling som legat till grund för sådan dekla- ration eller uppgift fått skatten för viss redovisningsperiodfastställd till belopp som väsentligt avviker från vad som rätteligen bort fastställas för perioden,

5) någon i annatfall kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda att skatten fastställts till belopp som väsentligt avviker från vad som fastställts.

Besvär enligt första stycket 4 och 5 får upptagas till prövning endast om besvären kan grundas på om- ständighet eller bevis. varom känne- dom saknats när skatten fastställts. och det framstår som ursäktligt att den som söker rättelse icke i annan ordning åberopat omständigheterna eller beviset för att få rättelse.

Besvär som avses iförsta stycket får anföras senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår un- der vilket beskattningsåret gått till

Om överklagandet inte avvisas enligt 53 _é' ellerförf'aller enligt 54 ,é'. skall skattemyndigheten överlämna överklagandet. sitt omprövningsbe- slut och övriga handlingar i ärendet till länsrätten. Om det _hnns särskil- da skäl får överklagandet överlåtn- nas till länsrätten utan föregående omprövning.

Nu varande lydelse

ända.

Allmänt ombud får enligt första och tredje styckena anföra besvär till den skattskyldiges förmån och i fall som avses iförsta stycket 3 även till den skattskyldiges nackdel.

Bestämmelserna i 34 5 gäller i tillämpliga delar vid prövning av be- svär i särskild ordning.

Föreslagen lydelse

56518

Bestämmelserna i 103 och 104 få" taxeringslagen (1956: 623) om be- svär i särskild ordning samt i 105 &" lmom. första stycket. 105 ä' 2mom., 106— 108 och 113 55 sam- ma lag om besvär gäller [ tillämpli- ga delar i fråga om mål eller ären- den rörande mervärdeskatt.

Överklagande av riksskatteverket skall vara skriftligt och ha kommit in inom tidsfrist som enligt 35. 36, 39 och 40 55 gäller för beslut om omprövning på initiativ av skatte- myndighet eller efter sådan tid men inom två månaderfrån den dag det överklagade beslutet meddelades.

Överklagas ett omprövningbeslut som avser efterbeskattning och yr- kas ändring till den skattskyldiges nackdel. skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag beslutet meddelades.

Om riksskatteverket har överkla- gat ett beskattningsbeslut, skall där- av föranledd talan om särskild av- giftföras samtidigt.

57äI9

Vad som föreskrives om länsskat- temyndighet i de bestämmelser i taxeringslagen som rör besvär över länsrätts och kammarrätts beslut gäller i fråga om mål eller ärenden rörande mervärdeskatt allmänt om- bud.

Bestämmelserna i 6kap. 10— 24 59” taxeringslagen (1990:00) gäl- lerför mål enligt denna lag.

Länsrättens beslut i anledning av överklagande av beslut rörande an- stånd med att lämna deklaration el- ler betala skatt. får inte överklagas.

63520 Riksskatteverket kan på ansökan av den som bedriver eller ämnar bedriva verksamhet som medför skyldighet att erlägga mervärdeskatt meddela förhandsbesked i fråga som avser sökandens skattskyldighet. Förhandsbesked får meddelas om det finns vara av vikt med hänsyn till sökandens intresse eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning. Förhandsbesked sökes skriftligt hos riksskatteverket före ingången av

”3 Senaste lydelse 19842357. '9 Senaste lydelse 1986:1289. 2" Senaste lydelse 1984: 357.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

den första redovisningsperiod som beröres av den fråga förhandsbeskedct

gäller.

I övrigt gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 2 5 andra stycket, 3—8 samt 11 och 12 åå lagen (l951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor.

[ Övrigt gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 2 5 andra stycket och 3—8äg' lagen (l951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor.

6435Zl

Har skattskyldig i deklaration el- ler annat skriftligt meddelande, av- givet till ledning för länsskattemyn- dighetens beslut om hans skatt, läm- nat uppgift som befinnes oriktig, påförs honom särskild avgift (skattetillägg) med tjugo pro- cent av det skattebelopp. som ej skulle ha påförts eller som felaktigt skulle ha tillgodoräknats honom om den oriktiga uppgiften godta- gits. Detsamma gäller när skattskyl- dig skriftligen har lämnat sådan uppgift i mål om skatt.

Har deklaration lämnats men av- vikelse skett från denna med stöd av 30 å tredje stycket eller 38 å' tred- je stycket, påförs den skattskyldige skattetillägg med tjugo procent av den skatt som till följd av uppskatt- ning påförs den skattskyldige ut- över vad som annars skulle ha på- förts eller ej tillgodoräknats ho- nom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall dock skattetillägg utgå enligt första styc- ket.

Har uppskattning skett med stöd av 30 å tredje stycket eller 38 &” tred- je stycket på grund av utebliven de- klaration, påförs den skattskyldige skattetillägg med tjugo procent av den skatt som påförs honom till följd av uppskattningen utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter han har lämnat till ledning för beskattningen. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den

2' Senaste lydelse 1986:1289.

Har en skattskyldig i deklaration eller annat skriftligt meddelande, som han avgett till ledning för be- skattningen. lämnat uppgift som befinns oriktig, skall en särskild av- gift (skattetillägg) påföras ho- nom med tjugo procent av det skat- tebelopp, som ej skulle ha påförts eller som felaktigt skulle ha tillgo- doräknats honom om den oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma gäl- ler om den skattskyldige har lämnat en sådan uppgift i mål om skatt och uppgiften inte har godtagits efter prövning [ sak eller inte har prövats.

Har deklaration lämnats men av- vikelse skett från denna med stöd av 305 andra stycket, påförs den skattskyldige skattetillägg med tju- go procent av den skatt som till följd av uppskattning påförs den skattskyldige utöver vad som an- nars skulle ha påförts eller ej tillgo- doräknats honom. Till den del upp- skattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldi- ge skall dock skattetillägg utgå en- ligt första stycket.

Har uppskattning skett med stöd av 305 andra stycket på grund av utebliven deklaration, påförs den skattskyldige skattetillägg med tju- go procent av den skatt som påförs honom till följd av uppskattningen utöver den skatt som skulle ha på- förts enligt de skriftliga uppgifter han kan lta lämnat till ledning för beskattningen. Till den del upp- skattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldi-

Nuvarande lydelse

skattskyldige skall dock skattetill- lägg utgå enligt första stycket.

Föreslagen lydelse

ge skall dock skattetillägg utgå en- ligt första stycket.

64eå

Har skattskyldig, som har att avge deklaration för skatt utan an— maning, underlåtit att inom före- skriven tid fullgöra denna skyldig- het, påförs honom särskild avgift (förseningsavgift) med 100 kronor.

Har i fall som avses i första styc- ket den skattskyldige antingen an- manats att lämna deklaration men icke fullgjort denna skyldighet inom tid som föreskrivits i anma- ningen eller underlåtit att avge de- klaration inom föreskriven tid även för minst en av de tre närmast före- gående redovisningsperioderna, be- stäms förseningsavgiften till 200 kronor.

Skattskyldig. som varit skyldig avlämna deklaration endast efter anmaning, påförs förseningsavgift, om han underlåtit att lämna dekla- ration inom tid som föreskrivits i anmaningen. Avgiften utgår med 200 kronor.

Har skattskyldig, som har att avge deklaration för skatt utan före- läggande, underlåtit att inom före- skriven tid fullgöra denna skyldig- het, påförs honom särskild avgift (förseningsavgift) med 100 kronor.

Har i fall som avses i första styc- ket den skattskyldige antingenföre— lagts att lämna deklaration men icke fullgjort denna skyldighet inom tid som föreskrivits i föreläg- gandet eller underlåtit att avge de- klaration inom föreskriven tid även för minst en av de tre närmast före- gående redovisningsperioderna, be- stäms förseningsavgiften till 200 kronor.

Skattskyldig, som varit skyldig avlämna deklaration endast efter föreläggande, påförs förseningsav- gift, om han underlåtit att lämna deklaration inom tid som föreskri- vits i föreläggandet. Avgiften utgår med 200 kronor.

64 g 522

Fråga om särskild avgift prövas av länsskattemyndigheten. Fråga om skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om skatt prövas dock av länsrätten på talan av allmänt ombud. Sådan talan förföras, om den oriktiga uppgiften ej har godta- gits efter prövning i sak eller ej har prövats i målet, och skall väckas inom ett år från utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.

Har skattskyldig hemställt om ef- tergift av beslutad avgift, meddelas nytt beslut i avgiftsfrågan även om hemställan icke bifallits.

Utan hinder av vad som eljest föreskrivs om besvär, skall skatt- skyldigs yrkande i fråga om särskild avgift prövas, om beslut om skatten

” Senaste lydelse 1986:1289.

Skattemyndigheten prövar fråga om särskild avgift. Beslut om skat- tetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om skatt får meddelas inom ett år från utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.

Har skattskyldig hemställt om ef- tergift av beslutad avgift, meddelas nytt beslut i avgiftsfrågan även om hemställan inte bifallits.

Utan hinder av vad som annars föreskrivs om omprövning och över- klagande, skall skattskyldigs yrkan- de i fråga om särskild avgift prövas,

Nuvarande lydelse

för den redovisningsperiod som av- giften avser icke har vunnit laga kraft. Detsamma gäller sådant yr- kande av allmänt ombud till för- män för skattskyldig. Om yrkande som har sagts nu framställs först [ regeringsrätten eller kammarrätt, kan domstolen förordna att målet om särskild avgm skall upptagas och vidare handläggas av länsrätt.

Föreslagen lydelse

om beslut i den beskattningSfråga som föranlett avgiften inte har vun- nit laga kraft. Detsamma gäller så- dant yrkande av riksskatteverket. till förmån för skattskyldig.

6411523

Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande härom ej har framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift.

Finnes vid prövning av beslut om skatt att skatten skall nedsättas eller tillgodoräknas med ytterligare be- lopp, skall även vidtas därav föratt- ledd ändring i beslut om skattetill- lägg.

Vid handläggningen [ kammar- rätt och länsrätt av mål om särskild avgift skall muntlig förhandling hål- las, om den skattskyldige begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte. om det inte finns anledning anta att avgift kaminer att utgå.

Ändras ett beskattningsbeslut ska/l skattemyndigheten vidta den ändring av beslut om skattetillägg som föranleds av beskattningsbeslu- [('t.

64kg

Om ej annat framgår av vad som föreskrivs i 64 a —64j åå gäller be- stämmelserna i denna lag, med un- dantag av 38—41 59” och 76 5 första stycket, i tillämpliga delar i fråga om särskild avgift.

Om ej annat framgår av vad som föreskrivs i 64 & —64j åå gäller be- stämmelserna i denna lag, med un- dantag av 385 första stycket och andra stycket 2 samt 765 första stycket, i tillämpliga delar i fråga om särskild avgift.

69 524

Efter anmälan av länsskattemyn- digheten förordnar länsrätten om uttagande av vite. [ övrigt gäller 123 och 12459" taxeringslagen (1 956:623) om vite i tillämpliga de- lar. Har vite förelagts också med stöd av bestämmelse i taxerings- lagen prövas fråga om uttagande av vitet av den länsrätt som är behörig enligt nämnda lag.

23 Senaste lydelse 1987: 1218. " Senaste lydelse 1986: 1289.

Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjäns- ten. Har vite förelagts också med stöd av bestämmelse i taxerings- lagen (1990:00) eller lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter prövas fråga om utdömande av vitet av den länsrätt som är behörig enligt nämnda lagar.

Vid prövning av en fråga om utdö- mande av vite får även vitets lämp- lighet bedömas.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

74525

Beslut som avses i 33 &" denna lag skall sändas till den skattskyldige i vanligt brev. Sådana försändelser får i särskilda fall rekommenderas eller delges den skattskyldige. ! frå- ga om delgivning av beslut eller ut- slag enligt denna lag äger 54 och 55 59" taxeringslagen( 1956.'623) motsvarande tillämpning.

Vid tillämpning av bestämmelser- na i denna lag skall meddelande. som lätnnats för skattskyldig som är juridisk person, anses vara lämttat av den skattskyldige. om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den skattskyldige.

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991 då förordningen (1982:24) om anstånd med att lämna deklaration för mervärdeskatt skall upphöra att gälla.

" Senaste lydelse 1983: 1052.

8. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984: 151) om punktskatter och

Hänvisningar till S8

  • Prop. 1989/90:74: Avsnitt 4.1

prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984: 151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter

dels att 4 kap. 14 5, 7 kap. 3 5, 8 kap. 7, 8, 10— 13 55 och 9 kap. 2 5 skall upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 4 kap. 1 5 samt 8 kap. 1, 7 och l 1 55 skall

utgå.

dels att nuvarande 4kap. 45 skall betecknas 145 samt att nuvarande 8 kap. 2 och 3 55 skall betecknas 8 respektive 7 5,

dels att 2kap. 10 5, 3kap. 3 och 6 55, 4kap. 1—3, 5— 13 55, nya 145 och 15 5, 5kap. 5 och 12 55, 6kap. ] 5, 7kap. 1, 7 och 855, 8kap. 1. 4—6, nya 7, nya 8 och 955, 9 kap. 35 samt rubrikerna till 4 och 8kap. skall ha föjande lydelse,

dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 4kap. 4, 4 a, 4 b och 6 a 55, 8 kap. 2 och 3 55, samt närmast före 4 kap. 4, 5, 6 a. 13 och 15 55 nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 10 5

Bestämmelserna i 47 5' taxerings- lagen ( 1 95 6: 623) om vem som skall fullgöra deklarationsskyldigheten för omyndiga, dödsbon och andra gäller i tillämpliga delar.

Bestämmelserna i 4 kap. 25 lagen (1990:00) om självdeklara- tion och kontrolluppgifter om vem som skall fullgöra deklarationsskyl- digheten för omyndiga, dödsbon och andra gäller i tillämpliga delar.

Uppgift som lämnatsför en skatt- skyldig som är juridisk person skall anses ha lämnats av den skattskyldi- ge. om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörig- het att företräda den skattskyldige.

3 kap.

Beskattningsmyndigheten får om det behövsför skattekontrollen före- lägga den deklarationsskyldige att lämna upplysningar utöver deklara- tionen samt prov och beskrivning på varor som används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i verk- samheten. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.

Beskattningsmyndigheten får vi- dare förelägga den deklarations- skyldige att förete de handlingar som behövs för kontroll av deklara-

Beskattningsmyndigheten får fö- relägga den deklarationsskyldige att i den omfattning som anges i före- läggandet lämna de upplysningar som behövs för kontroll av att upp- gifterna i en deklaration är riktiga eller annarsför beskattningen samt prov och beskrivning på varor som används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i verksamheten.

Beskattningsmyndigheten får vi- dare förelägga den deklarations- skyldige att visa upp kontrakt, kon- toutdrag. räkningar, kvitton eller

Nu varande lydelse

tionen, såsom kontrakt, kontout- drag. räkningar och kvitton.

Bestämmelserna i 50,5 1 och 3mom. taxeringslagen( 1 956.623) om utlämnande av uppgifter gäller i fråga om uppgifter i deklarationer och andra handlingar som har av- lämnats till ledning för beslut om skatt enligt denna lag eller har upp- rättats eller för granskning omhän- dertagits av en myndighet vid skat- tekontroll.

Handlingar som avses i första stycket skall förvaras hos beskatt- ningsmyndigheten under sju år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till ända, om inte regeringen föreskri ver annat

4kap. Fastställande av skatt, efterbeskattning m. m.

Skatten skall fastställas för varje redovisningsperiod eller, om skat- teredovisningen inte avser redovis- ningsperioder, för varje skatteplik- tig händelse.

Har den skattskyldiges deklara- tion kommit in till beskattnings- myndigheten inom den tid som an- ges i Zkap. 85 eller inom den tid som anges i ett beslut om anstånd med att lämna deklarationen, anses skatten fastställd till det deklarerade beloppet.

Om deklarationen inte har kom- mit in till beskattningsmyndigheten

Föreslagen lydelse

liknande handlingar som behövs för kontroll av deklarationen.

Ett föreläggande får förenas med vite. om det finns anledning att anta att den skattskyldige annars inte följer föreläggandet.

Bestämmelserna i 3 kap. 6 5 taxe- ringslagen (1990:00) gäller ifråga om befrielse från skyldigheten att lämna upplysningar eller visa upp handling.

65

Bestämmelserna i 3kap. 17 5 taxeringslagen (1990: 00) om utläm- nande av uppgifter gäller i fråga om uppgifter i deklarationer och andra handlingar som har avlämnats till ledning för beslut om skatt enligt denna lag eller har upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Handlingar som avses i första stycket skall förvaras hos beskatt- ningsmyndigheten. Om inte rege- ringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer föreskriver något annat, skall handlingarna förstöras sju år efter utgången av det ka- lenderår under vilket beskattnings- året gått ut.

4 kap. Beskattningsbeslut

lå

Beskattningsbeslut skall fattas för varje redovisningsperiod eller, om skatteredovisningen inte avser re- dovisningsperiodcr. för varje skat- tepliktig händelse.

Har den skattskyldiges deklara- tion kommit in till beskattnings- myndigheten inom den tid som an- ges i Zkap. 85 eller inom den tid som anges i ett beslut om anstånd med att lämna deklarationen, anses beskattningsbeslut ha fattats i enlig- het med deklarationen.

Om deklarationen inte har kom- mit intill beskattningsmyndigheten

Nuvarande lydelse

inom den tid som anges i första stycket, anses skatten fastställd till noll kronor. Kommer deklaratio- nen in till beskattningsmyndighe- ten vid en senare tidpunkt anses skatten i stället fastställd till det de- klarerade beloppet, om ett beslut inte dessförinnan har meddelats en-

ligt 3 eller 5 5”.

Beskattningsmyndigheten skall meddela beslut om fastställande av skatten. om deklarationsgransk— ning. skatterevision eller något an- nat förhållande ger anledning till det. Sådant beslut skall också med- delas om den skattskyldige begär det.

Beslut som avses iförsta stycket får inte meddelas senare än tredje året efter utgången av det kalender- år under vilket beskattningsåret har gått till ända eller, om skattere- dovisningen inte avser redovisnings- perioder, den skattepliktiga hände/- sen har inträffat. Inkommer från den skattskyldige en begäran om så- dant beslut senare än två månader före utgången av den angivna tiden, skall framställningen anses som en begäran om slutligt beslut enligt 5 _5.

Av beslut som avses i första styc- ket skall framgå att den skattskyldi- ge kan få ett slutligt beslut enligt 5 5".

Föreslagen lydelse

inom den tid som anges i första stycket, anses skatten genom be- skattningsbeslut ha bestämts till noll kronor. Kommer deklaratio- nen in till beskattningsmyndighe- ten vid en senare tidpunkt anses beslut i stället ha fattats i enlighet med deklarationen, om inte ett om- prövningsbeslut har meddelats dess- förinnan.

Omprövning 35

Beskattningsmyndigheten skall ompröva ett beskattningsbeslut i en fråga som kan ha betydelse för be- skattningen om den skattskyldige begär det eller om det _änns andra skäl. Att omprövning skall ske när den skattskyldige överklagat ett be- skattningsbeslut framgår av 8kap. 4 _5.

Beskattningsmyndigheten får av- ståfrån att på eget initiativ ompröva ett beslut, om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp.

Om en fråga som avses iförsta stycket har avgjorts av allmän förvaltningsdomstol. får beskatt- ningsmyndigheten inte ompröva frågan.

Omprövning på begäran av den skattskyldige 45

Vill den skattskyldige begära om- prövning, skall han göra detta skrift- ligt. Begäran skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast sjätte året efter utgången av det ka- lenderår under vilket beskattnings- året har gått ut eller. när skattere- dovisningen inte avser redovisnings— perioder, den skattepliktiga händel-

Nuvarande lydelse

Slutligt beslut om skatt skall meddelas om den skattskyldige el- ler allmänna ombudet begär det inom den tid som anges i 3 _5' andra stycket fönsta meningen. Har denna tid gått ut skall slutligt beslut ändå meddelas. om begäran härom in- kom mer från den skattskyldige inom

Föreslagen lydelse

sen ltar inträffat.

Om den skattskyldige gör sanno- likt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beskattningsbeslut som är till hans nackdel eller annan handling med uppgift om skattens storlek, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två måna- der från den dag han äck sådan kännedom.

Har den skattskyldige inom den tid som anges i första eller andra stycket gett in skrivelsen med begä- ran om omprövning till en allmän förvaltningsdomstol, får ärendet ändå prövas Skrivelsen skall då omedelbart översändas till beskatt- ningsmyndigheten med uppgift om den dag då handlingen kom in till domstolen.

4a5

Om en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad av den skattskyldige eller hans om- bud. får skattemyndigheten utfärda föreläggande om att undertecknan- de skall ske med påföljd att ompröv- ning annars inte görs.

4b_5

Trots bestämmelsen i 35 tredje stycketfår en fråga som har avgjorts av kammarrätt genom beslut som vunnit laga kraft omprövas. om be- slutet avviker från rättstillämpning- en i ett regeringsrättsavgörande som har meddelats därefter.

Omprövning på initiativ av be- skattningsmyndigheten

Omprövar beskattningsmyndig— heten självmant ett beslut får om- prövningsbeslut som är till den skattskyldiges fördel meddelas se- nast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket be- skattningsåret har gått ut eller, om skatteredovisningen inte avser redo-

Nuvarande lydelse

två månader från den dag då ltan fått del av beslut enligt 3 ,5 eller från all- männa ombudet inom två månader från den dag då sådant beslut med— delades. Föreligger särskilda skälfår slutligt beslut meddelas inom den tid som anges i 3 5 andra stycket första meningen även om den skattskyldige eller allmänna ombudet inte har be- gärt det. '

Sedan slutligt beslut har medde- lats för en viss redovisningsperiod eller, när skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, en viss skattepliktig händelse, får beslut en- ligt 3 5 eller 5 5 första stycket inte meddelas för samma period eller händelse.

Kan skatten inte bestämmas till- förlitligt med ledning av deklaration eller annan föreliggande utredning skall den beräknas efter skälig grund.

Föreslagen lydelse

visningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträffat.

Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter den tid som an— ges i första stycket om det föranleds av beskattningsmyndighetens be- skattningsbeslut eller allmän förvaltningsdomstols beslut i mål om skatt enligt denna lag avseende annan redovisningsperiod eller an- nan skattskyldig.

65

Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige får, utom ifall som avses i andra stycket och i 7 och 8 55, inte meddelas sena- re än under andra året efter utgång- en av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut eller, om skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den skatte- pliktiga händelsen har inträffat.

Har den skattskyldige inte gett in deklaration i rätt tid. får ett ompröv- ningsbeslut som är till hans nackdel meddelas efter utgången av den tid som anges iförsta stycket. Ett så- dant omprövningsbeslut får medde- las inom ett årfrån den dag deklara- tionen kom in till beskattningsmyn- digheten. dock senast under sjätte året efter utgången av det kalender- år under vilket beskattningsåret har gått ut eller, om skatteredovisning— en inte avser redovisningsperioder, den skattepliktiga händelsen har in- träffat.

E fterbeskattning 6 a 5

Beskattningsmyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige efter utgången av den tid som anges

Nu varande lydelse

Har den skattskyldige

Föreslagen lydelse

i 6 5 första stycket under de förut- sättningar och på det .sätt .som anges i 7—125'5'(efterbeskattning.).

Efterbeskattningfår ske om den skattskyldige

1. i deklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för beskattningen.

2. lämnat oriktig uppgift i mål om skatt, 3. underlåtit att lämna deklaration eller infordrad uppgift, eller,

4. underlått att tillhandahålla be- gärt varuprov, skall beskattnings- myndigheten besluta om efterbe— skattning om den oriktiga uppgif- ten eller underlåtenhcten medfört att skatt inte utgått eller utgått med för lågt belopp eller medfört att skatt återbetalats medför högt belopp.

Efterbeskattning får inte ske om det skattebelopp som avses är att anse som ringa eller om det med hänsyn till omständigheterna/"ram- står som uppenbart oskäligt att efterbeskattning sker. Avser pröv- ningen flera redovisningsperioder under samma beskattningsår. skall frågan om skattebeloppet är att anse som ringa bedömas med hänsyn till det sammanlagda beloppet för peri- oderna.

95

Bestämmelserna i 45" tillämpas även vid efterbeskattning.

4. underlåtit att tillhandahålla begärt varuprov,

och den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett be- skattningsbeslut blivit felaktigt eller intefattats.

E fterbeskattni ng får också ske

1. vid rätte/.se av felräkning, miss- skrivning eller annat uppenbart för- biseende.

2. när en ändringföranleds av be- slut som anges i 5 5 andra stycket.

Efterbeskattning som avser annat än omprövning enligt 7 5" andra stycket 2 får ske endast om den av- ser belopp av någon betydelse. E fter- beskattning/är inte ske om beslutet med hänsyn till omständigheterna skulleframstå som uppenbart oskä- ligt eller om beskattningsmyndighe— ten tidigarefattat beslut om efterbe- skattning avseende sammafråga.

Beskattningsmyndighetens beslut om efterbeskattning skall meddelas senast under sjätte året efter utgång- en av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut eller, när skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den skatte- pliktiga händelsen ltar inträffät. om inte annat anges i 10— 12 55'.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

105

Beskattningsmyndigheten får be- sluta om efterbeskattning sedan slutligt beslut om skatt har medde— lats eller, om så inte har skett, när slutligt beslut inte längre kan med- delas. Efterbeskattningfär ej ske om inte beskattningsmyndighetcn med- delar beslut om detta senast under sjätte året efter utgången av det ka- lenderår under vilket beskattnings- året har gått till ända eller, när skat- teredovisningen inte avser redovis- ningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträfjät.

Efterbeskattning på grund av en oriktig uppgift i mål om skatt får dock ske inom ett år efter utgången av den månad då avgörande i målet har vunnit laga kraft.

Beslut om efterbeskattning enligt 7 5' andra stycket 2 får meddelas även efter den tid som anges i 95 men senast sex månader efter det beslut som föranleder ändringen.

Beslut om efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i ompröv- ningsärende eller mål om skatt får meddelas efter den tid .som anges i 95 men senast inom ett år från ut— gången av den månad då beskatt- ningsmyndighetens eller domstolens beslut i ärendet eller målet har vun- nit laga kraft.

115

Har den skattskyldige avlidit, skall efterbeskattningen påföras hans dödsbo. Beslut om sådan efter- beskattning _fär inte meddelas av beskattningsmyndigheten efter ut- gången av det andra året efter det kalenderår under vilket bouppteck- ningen efter den skattskyldige har lämnats in för registrering.

Har den skattskyldige avlidit, får beslut om efterbeskattning inte meddelas av beskattningsmyndig- heten efter utgången av det andra året efter det kalenderår under vil— ket bouppteckningen efter den skattskyldige har lämnats in för re- gistrering.

125'

Har den skattskyldige, på sätt an- ges i 145 andra stycket skatte- brottslagen (1971:69), delgetts un- derrättelse om misstanke om brott som avser skatt enligt de författ- ningar som anges i 1 kap. 1 5första stycket 1 eller enligt lagen (1984:409) om avgift på gödselme- del eller har åtal väckts mot honom för sådant brott, får beskattnings- myndigheten meddela beslut om efterbeskattning för den redovis- ningsperiod eller den skattepliktiga händelse som brottet avser även ef-

' Senaste lydelse 1985: 1 15.

Har den skattskyldige, på sätt an- ges i 145 andra stycket skatte- brottslagen (1971:69), delgetts un- derrättelse om misstanke om brott som avser skatt enligt de författ- ningar som anges i 1 kap. 1 5 första stycket 1 eller enligt lagen (1984:409) om avgift på gödselme— del eller har åtal väckts mot honom för sådant brott, får beskattnings- myndigheten meddela beslut om efterbeskattning för den redovis- ningsperiod eller den skattepliktiga händelse som brottet avser även ef-

Nuvarande lydelse

ter utgången av i 105 angiven tid. Detsamma gäller om tiden för att ådöma den skattskyldige påföljd för sådant brott har förlängts ge- nom beslut enligt 14aå skatte- brottslagen.

Beskattningsmyndigheten får också meddela beslut om efterbe- skattning efter utgången av i 105 angiven tid. om efterbeskattningen medför att den skattskyldige enligt 12 & skattebrottslagen ärfri från an- svar för brott.

Beslutet om efterbeskattning en— ligt första stycket får inte meddelas senare än under kalenderåret efter det då någon av de där angivna åt- gärderna först vidtogs. Beslutet om efterbeskattning enligt andra styc- ket får inte meddelas senare än un- der kalenderåret efter det då åtgärd som avses i 125 skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avli— dit, får beskattningsmyndigheten dock inte meddela beslut om efter- beskattning av dödsboet senare än sex månader från dödsfallet.

Efterbeskattning som har påförts enligt första stycket skall undanrö- jas av beskattningsmyndigheten. om åtal inte väcks på grundval av den förundersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning el- ler, om åtal har väckts, åtalet inte bifalls till någon del. Vad som har sagts nu gäller dock inte om den skattskyldige är fri från ansvar med stöd av 12 9” skattebrottslagen.

Första—fjärde styckena skall också tillämpas om brottet avser en juridisk persons skatt och åtgärd

som avses i första stycket har vidta- ' gits mot den som har företrätt den juridiska personen eller om företrä- daren är fri från ansvar för sådant brott med stöd av 12 & skattebrotts- lagen.

Föreslagen lydelse

ter utgången av i 99" angiven tid. Detsamma gäller om tiden för att ådöma den skattskyldige påföljd för sådant brott har förlängts ge- nom beslut enligt 14aå skatte- brottslagen.

Beslut om efterbeskattning får i fall som avses i 125 skattebrotts- lagen också meddelas ejter utgång- en av den tid som anges i 99".

Beslutet om efterbeskattning en- ligt första stycket ska/l meddelas före utgången av kalenderåret efter det år då någon av de där angivna åtgärderna först vidtogs. Beslutet om efterbeskattning enligt andra stycket skall meddelas före utgång- en av kalenderåret efter det år då åtgärd som avses i 125 skatte- brottslagen vidtogs. Har den skatt- skyldige avlidit skall dock beslut om efterbeskattning meddelas inom sex månader från dödsfallet.

Beslut om efterbeskattning enligt första stycket skall. utom i fall som avses i 125 skattebrottslagen, un- danröjas av beskattningsmyndighe- ten, om åtal inte väcks på grundval av den förundersökning som föran- lett underrättelsen om brottsmiss- tanke eller beslutet om tidsförläng- ning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned eller inte bifalls till någon del.

Vad som sägs iförsta — fjärde styckena tillämpas också beträffan- de en juridisk persons beskattning, om åtgärd som avses i första stycket har vidtagits mot den som har före- trätt den juridiska personen eller om fall som avses i 125 skatte- brottslagen föreligger beträfande honom.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Gemensamma bestämmelser om be— skattningsbeslut

139"

Kan den skattskyldiges uppgifter inte läggas till grund för en tillförlit- lig beräkning eller saknas uppgifter från dcn skattskyldige, får efierbe— skattningen ske efter skälig grund.

4.6

Efter utgången av den tid inom vilken deklarationen för den sista redovisningsperioden under bc- skattningsåret skall lämnas får så- dan ändring av skatten som berör mer än en redovisningsperiod un- der beskattningsårct hänföras till den sista redovisningsperioden un- der beskattningsåret.

Första stycket gäller inte om slut- ligt beslut har meddelats för någon redovisningsperiod under beskatt- ningsåret.

Kan den skattskyldiges uppgifter inte läggas till grund för en tillförlit- lig beräkning eller saknas uppgifter från den skattskyldige, får beskatt- ningsbeslutet fattas efter skälig grund.

14 9”

Efter utgången av den tid inom vilken deklarationen för den sista redovisningsperioden under be- skattningsåret skall lämnas får så- dan ändring av beskattningsbeslut som berör mer än en redovisnings- period under beskattningsåret hän- föras till den sista redovisningsperi- oden under beskattningsåret.

Beslut om skatteberäkning

155

Det allmänna ombudet skall underrättas om innehållet i beslut enligt 5, 7 eller 14,5.

Beskattningsmyndigheten skall snarast efter det att en domstol med- delat beslut i ett mål om skatt fatta det beslut om skatteberäkning .sorn föranleds av domstolens beslut.

5 kap. 5 52

Har besvär anförts över beslut om skatt kan den skattskyldige av be- skattningsmyndigheten få anstånd med betalning av skatten. Bestäm- melserna i 495 l, 2 och 3 mom. uppbördslagen (1953:272) om an- stånd vid besvär över beslut rörande taxering skall då tillämpas. Det som sägs om Iänsskattemyndighet i upp- bördslagen gäller då det allmänna ombudet.

2 Senaste lydelse 1986: 1302.

Om ett beskattningsbeslut över— klagats. den skattskyldige begärt omprövning eller det annars kan an- tas att skatten kommer att sättas ned. kan den skattskyldige av be- skattningsmyndigheten få anstånd med att betala skatten. Bestämmel- serna i 495 l, 2 och 3 mom. upp- bördslagen (1953:272) gäller då i tillämpliga delar. '

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ' 125 Ränta skall utgå på Ränta skall utgå på 1. skatt som avses i lä tredje l. skatt som avses i lä tredje stycket, stycket,

2. skatt som den skattskyldige fått anstånd med att betala enligt

2. skatt som den skattskyldige fått anstånd med att betala enligt 5 5 till den del skattebeloppet skall betalas senast vid anståndstidens ut- gång.

1 fall som avses i första stycket 1 utgår räntan från den dag då skatten skulle ha betalats enligt 1 5 första stycket till och med den dag då skatten skall betalas enligt beskattningsmyndighetens beslut. 1 fall som avses i första stycket 2 skall bestämmelserna om ränta i 495 4mom. uppbörds- lagen (1953:272) tillämpas. Räntan skall dock beräknas från den dag, då skattebeloppet skulle ha betalats om anstånd inte medgetts, till och med den dag då anståndstiden går ut. 55 till den del skattebeloppetfast- ställts av besvärsmyndigheten.

6kap. 1 5

Beskattningsmyndigheten får, efter ansökan av den som är skattskyldig eller avser att bedriva verksamhet eller vidta åtgärd som kan medföra skyldighet att betala skatt, meddela förhandsbesked i frågor som rör be- skattningen, om det är av vikt för sökanden eller för en enhetlig lagtolk- ning eller rättstillämpning.

I fråga om skatteplikt för trycksak enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam kan förhandsbesked också meddelas efter ansökan av den som avser att beställa en trycksak av en skattskyldig.

I frågor som rör beskattning enligt lagen (l957z262) om allmän energi- skatt kan förhandsbesked meddelas även efter ansökan av den som i större omfattning förbrukar eller avser att förbruka elektrisk kraft eller bränslen.

Ärenden hos riksskatteverket om förhandsbesked enligt denna lag skall avgöras av den särskilda nämnd som anges i 195 taxerings- lagen (1956: 623).

7 kap. 1 så

Har den skattskyldige i en dekla- ration eller ett annat skriftligt med- delande som avgetts till ledning för fastställande av hans skatt, lämnat en uppgift som befinns vara oriktig, skall han påföras en särskild avgift (skattetillägg). Skattetillägget är tjugo procent av det skattebe- lopp som inte skulle ha påförts om den oriktiga uppgiften hade godta- gits. Detsamma gäller om den skattskyldige har lämnat en sådan uppgift i mål om skatt.

Har den skattskyldige i deklara- tion eller annat skriftligt meddelan- de som han avgett till ledning för beskattningen, lämnat uppgift som befinns oriktig, skall en särskild av- gift (skattetillägg) påföras ho- nom. Skattetillägget är tjugo pro- cent av det skattebelopp som inte skulle ha påförts om den oriktiga uppgiften hade godtagits. Detsam- ma gäller om den skattskyldige har lämnat en sådan uppgift i mål om skatt och uppgiften inte har godta- gits efter prövning i sak eller inte har prövats.

Nu varande lydelse

Har avvikelse från deklaration skett med stöd av 4 kap. 6 eller 13 &, påförs den skattskyldige skattetill- lägg. Skattetillägget är tjugo pro- cent av den skatt som till följd av uppskattningen påförs den skatt- skyldige utöver vad som annars skulle ha påförts honom. Till den del uppskattningen innefattar rät- telse av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skattetill- lägg enligt första stycket."

Har den skattskyldige inte läm- nat deklaration och har skatt beslu- tats genom uppskattning enligt 4kap. 6 eller 13 &, påförs den skatt- skyldige skattetillägg. Skattetilläg- get är tjugo procent av den skatt som till följd av uppskattningen på- förs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter han lämnat till ledning för beskattningen. Till den del uppskattningen innefattar rät- telse av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skattetill- lägg enligt första stycket.

Beskattningsmyndigheten prövar fråga om särskild avgift. Kammar- rätten prövar dock. på talan av all- männa ombudet. fråga om skatte- tillägg på grund av oriktig uppgift i mål om skatt. Sådan talan får föras om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan skall väckas inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slut- liga beslutet i målet har vunnit laga kraft.

Den skattskyldiges yrkande i frå- ga om särskild avgift skall utan hin- der av vad som annars gäller om besvär prövas, om beslutet om den skatt som avgiften avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller om det allmänna ombudet fram- ställt ett sådant yrkande till förmån för den skattskyldige. Om yrkandet framställsförst i domstol, kan dom-

Föreslagen lydelse

Har avvikelse från deklaration skett med stöd av 4kap. 13 5, på- förs den skattskyldige skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som till följd av uppskatt- ningen påförs den skattskyldige ut- över vad som annars skulle ha på- förts honom. Till den del uppskatt- ningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den skattskyldi- ge påförs dock skattetillägg enligt första stycket.

Har den skattskyldige inte läm- nat deklaration och har skatt beslu- tats genom uppskattning enligt 4kap. 13 €, påförs den skattskyldi- ge skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter han kan ha lämnat till ledning för beskattningen. Till den del uppskattningen innefattar rät- telse av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skattetill- lägg enligt första stycket.

Beskattningsmyndigheten prövar fråga om särskild avgift. Beslut om skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om skattfår meddelas inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft.

Utan hinder av vad som annars

&.

foreskri vs om omprövning och över-

klagande skall den skattskyldiges yrkande i fråga om särskilt! avgift prövas, om beslut i den beskatt- ningsf'råga som föranlett avgiften inte har vunnit laga kraft. Detsam- ma gäller om det allmänna ombu- det framställt ett sådant yrkande till förmån för den skattskyldige.

Nuvarande lydelse

stolen förordna att målet om sär- skild avgift skall tas upp och vidare handläggas av beskattningsmyndig- heten.

Föreslagen lydelse

853

Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande om detta inte har framställts. i den mån det föranleds av vad som har förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift.

Beslutas ändring av tidigare be- slut om skatt. skall även därav/ör- anledd nedsättning i beslut om skat- tetillägg vidtas.

Vid handläggningen i kammar- rätt av mål om särskild avgift skall muntligförhandling hållas, om den skattskyldige begär det. Muntligför- handling behövs dock inte, om det inte finns anledning anta att avgift kommer att utgå.

8 kap. Besvär

Beskattningsmyndighetcns slutli- ga beslut om skatt samt myndighe- tens beslut om ty'terbeskattning, om anstånd med att lämna deklaration eller betala skatt, om uppdelning av skattebetalning, om återbetalning av skatt och om rättelse får överkla- gas av den skattskyldige och av det allmänna ombudet genom besvär hos kammarrätten.

Den skattskyldiges besvär skall ha kommit in inom två månader från den dag då han fick de! av beslutet. Allmänna ombudets besvär skall ha kommit in inom två månader-frän den dag då beslutet meddelades.

3 Senaste lydelse 1987: 1219.

tu :!:/;

Ändras ett beskattningsbeslut skall beskattningsmyndigheten vid- ta den ändring av beslut om skatte- tillägg .som föranleds av beskatt- ningsbesltttet.

8kap. Överklagande

lä

Beskattningsmyndighetens be- skattningsbeslut i en fråga som kan . ha betydelseför beskattningen samt beslut om anstånd med att lämna deklaration eller betala skatt, om uppdelning av skattebetalning, om återbetalning av skatt och om att avvisa en begäran om omprövning av beskattningsbeslut får överklagas hos kammarrätten av den skattskyl- dige och av det allmänna ombudet. Beslut om skatterevision, föreläg— gande av vite och avvisande av ansö- kan om förhandsbesked får inte överklagas.

Den skattskyldiges överklagande skall vara skriftligt och ha kommit in inom sex år efter utgången av det kalenderår under vilket beskatt- ningsåret har gått ut eller, när skat- teredovisningen inte avser redovis- ningsperioder, den skattepliktiga

Nu varande lydelse

35

Ett beslut varigenom förhandsbe- sked har meddelats får överklagas av den skattskyldige. annan sökan- de och det allmänna ombudet ge— nom besvär hos regeringsrätten.

Besvär av sökanden eller det all— männa ombudet skall ha kommit in inom en månad från den dag då den som klagar har fått del av för— handsbeskedct. Besvär av skattskyl— dig som inte är sökande skall ha kommit in inom en månad från den dag då förhandsbeskedct meddela— des.

2 .5

Ett beslut av länsrätten om utdö- mande av vite får överklagas av den som förpliktats utge vitet och av det allmänna ombudet genom besvär Itos kammarrätten.

Besvären skall lta kommit in inom tre veckorfrån den dag då den .som klagar harfått del av beslutet.

Besvär som anförts i särskild ord— ning tas upp av kammarrätten. Har kammarrätten eller regeringsrätten beslutat om skatten skall besvären tas upp av regeringsrätten.

Regeringsrätten och kammarrät- ten får. om besvär som anförts i sär- skild ordning skall tas upp till pröv- ning. förordna att målet skall vidare handläggas av beskattningsmyndig- heten.

Föreslagen lydelse

7.5

Ett beslut varigenom förhandsbe- sked har meddelats får överklagas hos regeringsrätten av den skatt- skyldige, annan sökande och det allmänna ombudet.

Överklagande av sökanden eller det allmänna ombudet skall ha kommit in inom en månad från den dag då den som klagar har fått del av förhandsbeskedet. Överklagande av skattskyldig som inte är sökande skall ha kommit in inom en månad från den dag då förhandsbeskedct meddelades.

8.9"

Ett beslut av länsrätten om utdö- mande av vite får överklagas hos kammarrätten av den som har förpliktats utge vitet och av det all- männa ombudet.

Bestämmelserna i 6kap. 10. 13. 14 samt 17—24 5.5 taxeringslagen (1990:00) gäller i tillämpliga delar

för mål enligt denna lag. Vad som i

taxeringslagen sägs om riksskatte- verket skall gälla det allmänna om- budet. Vad .som i 6 kap. 1053 taxe- ringslagen sägs om länsrätt skall gälla kammarrätt.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

Fråga om utdömande av vite prövas av länsrätten i det län där beskattningsmyndigheten är belä— gen. Har vite samtidigt förelagts med stöd av en bestämmelse i tax— eringslagen( l956:623) prövas frå- gan av den länsrätt som är behörig enligt den lagen. Har vite i annat fall samtidigt förelagts med stöd av denna lag och lagen (1968:430) om mervärdeskatt görs prövningen av den länsrätt som är behörig enligt sistnämnda lag. Frågor om utdö— mande av vite prövas efter anmälan från beskattaingsmyndigheten.

Om ändamålet med vitet har/ör- fallit. då fråga om att döma ut vitet uppkommer. får vitet inte dömas ut. Ändamålet med vitet skall inte anses ha förfälli t om vi tesföreläggan- det iakttagits/ömt efter det att anmä- lan enligt första stycket kommit in till länsrätten.

Vid prövning av fråga om utdö- mande av vite får också fråga huru- vida och med vilket belopp vitet hade bortföreläggas komma under bedö- mande.

Fråga om utdömande av vite prö- vas av länsrätten i det län där be- skattningsmyndigheten är belägen. Har vite samtidigt förelagts med stöd av en bestämmelse i taxerings- lagen (1990:00) eller enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter prövas frågan av den länsrätt som är behörig enligt dessa lagar. Har vite i annat fall samtidigt förelagts med stöd av denna lag och lagen (1968z430) om mervärdeskatt görs prövningen av den länsrätt som är behörig enligt sistnämnda lag.

Vid prövning av en fråga om ut- dömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

Denna lagträderikraft den ljanuari 1991.

9. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984: 668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivarel

dels att 30 & skall upphöra att gälla, dels att i 6, 17, 18, 22 a, 24, 33 och 46 55 orden "den lokala skattemyn- dighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form,

dels att i 41 & orden ”lokal skattemyndighet" skall bytas ut mot ”skatte- myndighet”, '"

dels att i 9 och 23 55 ordet ”Iänsskattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form,

dels att nuvarande 54 & skall betecknas 30 &, dels att 2, 3, 7, 10, 11, 15, 16, 19, 20, 22 d, 26, 27, 29, den nya 30, 32, 44, 47, 50—53 och 55 55 samt rubrikerna närmast före 30 och 50 55 skall ha följande lydelse,

dels att det skall införas en ny paragraf, 50a 5, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Hänvisningar till S9

252

I denna lag förstås med lön: sådan lön eller annan ersättning enligt 2 kap. 3— 5 55 lagen (1981:691) om socialavgifter på vilken arbetsgivaravgifter skall beräknas;

uppbördsdeklaration: sådan uppbördsdeklaration som anges i 54 5 1 mom. uppbördslagen (1953: 272);

månadsavgift: de arbetsgivaravgifter som skall red0visas enligt 4 tj; utgiftsår: det kalenderår för vilket arbetsgivaravgifter skall betalas; årsavgift: summan av de arbetsgivaravgifter som belöper på utgiftsåret; årsuppgift: en arbetsgivares uppgift om den lön på vilken årsavgift skall beräknas;

redaravgift: de arbetsgivaravgifter som avser lön för vilken sjömansskatt skall betalas;

restitutionsränta: ränta enligt 24 &;

anståndsränta: ränta enligt anståndsränta: ränta enligt 545. 305.

3 53 Länsskattemyndighetens beslut enligt denna lag meddelas av den Iänsskattemyndighet till vilken upp- bördsdeklarationen skall lämnas. om inte annatföljer av 32 5.

' Senaste lydelse av

95 19871563 17 5 1987: 1208 22a51986:1137 235 1986: 1388 245 19862480 305 1986: 1388. 2 Senaste lydelse 1987: 1208. 3 Senaste lydelse 1986: 1389.

Nuvarande lydelse

Den lokala skattemyndighetens beslut enligt denna lag meddelas av den lokala skattemyndighet hos vil- ken arbetsgivaren är registrerad för inbetalning och redovisning av ar- betstagares skatt. Är arbetsgivaren inte registrerad, meddelas beslut av den lokala skattemyndigheten i det fögderi där arbetsgivaren är bosatt. Saknar en arbetsgivare, som är bo- satt utomlands eller är utländsk ju- ridisk person, fast driftställe här i riket. meddelas beslutet av den 10- kala skattemyndigheten i Stock- holms fögderi.

Vad som i andra stycket sägs om arbetsgivare skall i fråga om beslut enligt 22 a & gälla uppdragsgivaren.

Föreslagen lydelse

Beslut enligt denna lag meddelas av den skattemyndighet hos vilken arbetsgivaren är registrerad för in- betalning och redovisning av ar- betstagares skatt. om inte annat följer av 32 5. Är arbetsgivaren inte registrerad meddelas beslut av skat- temyndigheten i det län där arbets- givaren är bosatt. Saknar en arbets- givare, som är bosatt utomlands el- ler är juridisk person. fast driftstäl- le här i riket, meddelas beslutet av skattemyndigheten i Stockholms län.

Vad som iförsta stycket sägs om arbetsgivare skall i fråga om beslut enligt 22 a & gälla uppdragsgivaren.

754

Länsskattemyndigheten kan om särskilda skäl föreligger medge att arbetsgivare redovisar och betalar månadsavgift inom viss tid efter den dag då avgiften annars skall be- talas.

Länsskattemyndigheten i Stock- holms län kan om särskilda skäl fö- religger medge att sådan arbetsgiva- re som avses i 3 5 andra stycket sis- ta meningcn redovisar och betalar arbetsgivaravgifter i annan ordning än som föreskrivs i denna lag.

Skattemyndigheten kan om sär- skilda skäl föreligger medge att ar- betsgivare redovisar och betalar månadsavgift inom viss tid efter den dag då avgiften annars skall be- talas.

Skattemyndigheten i Stockholms län kan om särskilda skäl föreligger medge att sådan arbetsgivare som avses i 3 5 första stycket sista me- ningen redovisar och betalar ar- betsgivaravgifter i annan ordning än som föreskrivs i denna lag.

1055

Den lokala skattemyndigheten skall fastställa månadsavgiften och i förekommande fall ålägga betal- ningsskyldighet för arbetsgivaren om denne har

Skattemyndigheten skall faststäl- la månadsavgiften och i förekom- mande fall ålägga betalningsskyl— dighet för arbetsgivaren om denne har

1. underlåtit att lämna redovisning enligt 4 5: 2. lämnat oriktig uppgift och månadsavgiften på grund därav blivit för låg: eller

3. redovisat för hög månadsavgift och beslut om restitution eller avkort- ning skall meddelas.

Betalningsskyldighet skall också åläggas arbetsgivaren för avgiftsbelopp som har redovisats i uppbördsdeklaration men inte betalats. Belopp för vilket betalningsskyldighet ålagts får omedelbart drivas in.

4 Senaste lydelse 1986: 1388. 5 Senaste lydelse 1987: 1208.

Nuvarande lydelse

Kan på grund av brister i arbets- givarens uppgifter, bokföring eller anteckningar om utgiven lön underlaget för den månadsavgift som skall fastställas inte beräknas tillförlitligt, skall det uppskattas av den lokala skattemyndigheten efter vad som bedöms vara skäligt med hänsyn till föreliggande omständig- heter såsom verksamhetens art och omfattning.

Om arbetsgivaren saknat skälig anledning anta att uppgift som han har lämnat om värde av naturaför- mån har varit oriktig får den lokala skattemyndigheten inte på grund av det felaktiga värdet fastställa höjd månadsavgift. Lokala skatte- myndigheten behöver inte heller besluta om rättelse när den oriktiga uppgiften avseende naturaför- månen gäller ett mindre belopp och rättelse inte yrkas av arbetsgivaren.

F öres/agen' lydelse

Kan på grund av brister i arbets- givarens uppgifter, bokföring eller anteckningar om utgiven lön underlaget för den månadsavgift som skall fastställas inte beräknas tillförlitligt, skall det uppskattas av skattemyndigheten efter vad som bedöms vara skäligt med hänsyn till föreliggande omständigheter så- som verksamhetens art och omfatt- ning.

Om arbetsgivaren saknat skälig anledning anta att uppgift som han har lämnat om värde av naturaför- mån har varit oriktig får skatte- myndigheten inte på grund av det felaktiga värdet fastställa höjd må- nadsavgift. Skattemyndigheten be- höver inte heller besluta om rättelse när den oriktiga uppgiften avseen- de naturaförmånen gäller ett mind- re belopp och rättelse inte yrkas av arbetsgivaren.

Månadsavgift får fastställas även i fall då avgift för samma månad tidigare fastställts. Beslut enligt denna paragraf får inte meddelas om årsavgift har fastställts.

1156

Den lokala skattemyndigheten får anmana en arbetsgivare att inom den tid som angetts i anma- ningen lämna årsuppgift.

Anmaning enligt denna paragraf får också utfärdas av riksskattever- ket eller länsska[temyndigheten. Har uppbördsdeklaration lämnats under särskilt redovisningsnummer skall årsuppgift lämnas under sam- ma nummer.

Skattemyndigheten eller riksskat- teverket får anmana en arbetsgivare att inom den tid som angetts i an- maningen lämna årsuppgift.

Har uppbördsdeklaration läm- nats under särskilt redovisnings- nummer skall årsuppgift lämnas under samma nummer.

15457. En arbetsgivare som lämnat ofullständig årsuppgift får anmanas att

komplettera den.

Efter anmaning är arbetsgivare och arbetstagare skyldiga att inom den tid som har angetts i anmaningen meddela de upplysningar som behövs för kontroll av avgiftsskyldigheten.

Arbetsgivaren och arbetstagaren skall efter anmaning också förete alla handlingar som behövs för kontroll av avgiftsskyldigheten såsom kontrakt, kontoutdrag, räkning eller kvitto.

'” Senaste lydelse 1987: 1208. 7 Senaste lydelse 198711208.

Nuvarande lydelse

Anmaning enligt denna paragraf får utfärdas av riksskatteverket. länsska[temyndigheten eller den lo- kala skattemyndigheten.

Föreslagen lydelse

Anmaning enligt denna paragraf

får utfärdas av riksskatteverket el- ler skattemyndigheten.

Bestämmelserna i 5445 3 mom. andra stycket och tredje stycket första meningen uppbördslagen (1953:272) om uppbördsdeklaration skall tillämpas på årsuppgift.

165”

Om arbetsgivare eller arbetstaga- re inte hörsammar en anmaning en- ligt 155 första eller andra stycket får vite föreläggas. Om en arbetsgi- vare inte hörsammar en anmaning enligt 11 5 får den anmanande myndigheten vid vite anmana den- ne att inkomma med årsuppgift inom viss tid. Bestämmelserna i 835 uppbördslagen (1953:272) om vite gäller därvid i tillämpliga de- lar.

Om arbetsgivare eller arbetstaga- re inte hörsammar en anmaning en- ligt 155 första, andra eller tredje stycket får vite föreläggas. Om en arbetsgivare inte hörsammar en an— maning enligt ll & får den anma- nande myndigheten vid vite anma- na denne att inkomma med årsupp- gift inom viss tid. Bestämmelserna i 835 uppbördslagen (1953:272) om vite gäller därvid i tillämpliga delar.

Bestämmelserna i 3 kap. 6 5 taxe- ringslagen (1990: 00) gäller när an- maning en ligt 15 5 andra eller tredje stycket utfärdats.

195

Har årsavgiften blivit oriktig på grund av felräkning, felskrivning el- ler annat uppenbart förbiseende, skall den lokala skattemyndigheten rätta felaktigheten, om inte denna är att anse som ringa. Ändring skall också vidtas

Har årsavgiften blivit oriktig på grund av felräkning, felskrivning el- ler annat uppenbart förbiseende, skall skattemyndigheten rätta felak- tigheten, om inte denna är att anse som ringa. Ändring skall också vid- tas

1. om ett belopp som har inräknats i avgiftsunderlaget har ansetts utgöra inkomst av annat förvärvsarbete vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst eller

2. om ett belopp som inte har inräknats i avgiftsunderlaget har ansetts utgöra inkomst av anställning vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst.

Den lokala skattemyndigheten får medge anstånd med betalningen av ett avgiftsbelopp som kan kom- ma att sättas ned genom rättelse el- ler ändring enligt första stycket.

3 Senaste lydelse 1987: 1208.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 59

Den lokala skattemyndigheten får ålägga en arbetsgivare betal- ningsskyldighet för ett utgiftsårs av- gifter inom sju år efter utgiftsårets utgång. Har en arbetsgivare avlidit får betalningsskyldighet dock inte åläggas dödsboet enligt 225 om inte frågan prövats inom två år ef- ter utgången av det kalenderår un- der vilket bouppteckning blivit in- given för registrering.

Har arbetsgivaren, på sätt anges i 14 å andra stycket skattebrottslagen (1971:69), delgetts underrättelse om misstanke om brott som avser arbetsgivaravgifterna eller har åtal väckts mot honom för sådant brott, får den lokala skattemyndigheten ålägga betalningsskyldighet för det utgiftsår som brottet avser även ef- ter utgången av i första stycket an- given tid. Detsamma gäller om ti- den för att ådöma arbetsgivaren på- följd för sådant brott har förlängts genom beslut enligt l4aå skatte- brottslagen.

Den lokala skattemyndigheten får också ålägga betalningsskyldig- het efter utgången av i första stycket angiven tid när sådan skyldighet skall åläggas på grund av åtgärd som avses i 12 ,6' skattebrottslagen.

Skattemyndigheten får ålägga en arbetsgivare betalningsskyldighet för ett utgiftsårs avgifter inom sju år efter utgiftsårets utgång. Har en arbetsgivare avlidit får betalnings- skyldighet dock inte åläggas döds- boet enligt 22 5 om inte frågan prö- vats inom två år efter utgången av det kalenderår under vilket boupp- teckning blivit ingiven för registre- ring.

Har arbetsgivaren, på sätt anges i 14 å andra stycket skattebrottslagen (1971:69), delgetts underrättelse om misstanke om brott som avser arbetsgivaravgifterna eller har åtal väckts mot honom för sådant brott, får skattemyndigheten ålägga betal- ningsskyldighet för det utgiftsår som brottet avser även efter ut- gången av i första stycket angiven tid. Detsamma gäller om tiden för att ådöma arbetsgivaren påföljd för sådant brott har förlängts genom beslut enligt l4alj skattebrotts- lagen.

Beslut om betalningsskyldighet får i fall som avses i 125 skatte- brottslagen också meddelas efter ut- gången av den tid som anges i första stycket.

Betalningsskyldighet enligt andra stycket får inte åläggas efter utgången av kalenderåret efter det då någon av de där angivna åtgärderna först vidtogs. Betalningsskyldighet enligt tredje stycket får inte åläggas efter utgången av kalenderåret efter det då åtgärd som avses i 12 & skattebrotts- lagen vidtogs. Har arbetsgivaren avlidit skall dock fråga om betalnings- skyldighet för dödsboet prövas inom sex månader från dödsfallet.

Ett beslut om betalningsskyldig- het som meddelas enligt andra styc- ket skall undanröjas av den lokala skattemyndigheten, om åtal inte väcks på grundval av den förunder- sökning som föranlett underrättel- sen om brottsmisstanke eller beslu- tet om tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet inte bifalls till någon del. Vad som har sagts nu gäller dock inte om arbetsgivaren är

9 Senaste lydelse 1985: 1 16.

Beslut om betalningsskyldighet enligt andra stycket skall. utom i fall som avses i 125 skattebrotts- lagen, undanröjas av skattemyndig- heten, om åtal inte väcks på grund- val av den förundersökning som föranlett underrättelsen om brotts- misstanke eller beslutet om tidsför- längning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned eller inte bifalls till någon del.

Nuvarande lydelse

fri från ansvar med stöd av 129” skattebrottslagen.

Andra— femte styckena skall ock- så tillämpas om brottet avser en ju- ridisk persons arbetsgivaravgifter och åtgärd som avses i andra styc- ket har vidtagits mot den som har företrätt den juridiska personen el- ler om företrädaren är fri från an- svar för sådant brott med stöd av 12 & skattebrottslagen.

Föreslagen lydelse

Vad som sägs i andra—femte styckena tillämpas också beträffan- de en juridisk persons arbetsgivar- avgifter om åtgärd som avses i and- ra stycket har vidtagits mot den som har företrätt den juridiska per- sonen eller om fall som avses i 12 5 skattebrottslagen föreligger beträf-

fande honom.

zzdg'o

En arbetsgivares skyldighet att betala arbetsgivaravgifter som belöper på en av honom utgiven ersättning får helt efterges, om han 1. inte insåg att han var arbetsgivare åt den som utförde det arbete för vilket han utgett ersättningen och

2. med hänsyn till föreliggande omständigheter måste anses ha saknat anledning räkna med att han var arbetsgivare.

Var den, med vilken arbetsgivaren har avtalat om arbetets utförande, när avtalet ingicks registrerad i det centrala skatteregistret för betalning av preliminär A-skatt, får eftergift medges endast om särskilda skäl föreligger.

Om det finns förutsättningar enligt denna paragraf får eftergift medges, även om det inte har yrkats.

Fråga om eftergift prövas av den lokala skattemyndigheten eller, i besvärsmål om skyldighet att betala arbetsgivaravgifter, av besvärsin- stansen.

Fråga om eftergift prövas av skattemyndigheten eller, när ett be— slut om skyldighet att betala arbets- givaravgifter överklagats, av den in- stans som prövar överklagandet.

26 611

Länsskattemyndigheten skall övervaka att arbetsgivare fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.

Det åligger lokal skattemyndighet att biträda länsskattemyndigheten vid övervakningen.

Skattemyndigheten skall överva- ka att arbetsgivare fullgör sina skyl- digheter enligt denna lag.

27 512

För kontroll av att en arbetsgiva- re har fullgjort sin uppgiftsskyldig- het får riksskatteverket, länsskatte- myndigheten eller den lokala skat- temyndigheten besluta om revision hos arbetsgivaren. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 56 och 58 55 taxeringslagen (I956:623) om taxeringsrevision.

'0 Senaste lydelse 1986: 1 137. " Senaste lydelse 1986:1_388. '2 Senaste lydelse 1986: 1388.

För kontroll av att en arbetsgiva- re har fullgjort sin uppgiftsskyldig- het får riksskatteverket eller skatte- myndigheten besluta om revision hos arbetsgivaren. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 8—1455 taxeringslagen (1990: 00) om taxeringsrevision.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29ä

Bestämmelserna i 50,5 1 mom. taxeringslagen (I956:623) gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgif- ter i uppbördsdeklarationer och andra handlingar, som har avläm- nats eller tillhandahållits enligt be- stämmelserna i denna lag eller upp- rättats eller för granskning omhän- dertagits av en myndighet vid av- giftskontroll. ”

första

Bestämmelserna i 3 kap. 17,6 stycket taxeringslagen ( I 990: 00) gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgifter i uppbördsdek- larationer och andra handlingar. som har avlämnats eller tillhanda- hållits enligt bestämmelserna i den- na lag eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid avgiftskontroll.

Uppgifter som avses i första stycket får tillhandahållas myndigheter i främmande stater med vilka Sverige har träffat överenskommelse om handräckning i ärenden om avgift enligt system för social trygghet.

Allmänt ombud 54 513

Har en arbetsgivare hos allmän förvaltningsdomstol överklagat ett beslut om betalningsskyldighet en- ligt denna lagfår länsskattemyndig- heten om det finns synnerliga skäl medge anstånd helt eller delvis med betalningen. Anståndfår beviljas att gälla längst intill dess tre månader förflutit från dagen för förvaltnings- domstolens avgörande i saken. Det- samma gäller om ett beslut angå- ende redaravgilt har överklagats hos sjömansskattenämnden eller all- män förvaltningsdomstol. Läns- skattemyndigheten får som villkor för anstånd föreskriva att säkerhet skall ställas.

Den som fått anstånd skall betala

, ränta (anståndsränta) för den del av avgiftsbeloppet för vilken be- talningsskyldighet kvarstår vid an- stånstidens utgång. Anståndsränta beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som med tre procent- enheter överstiger det av riksban- ken fastställda diskonto som gällde vid utgången av det föregående året.

Anståndsränta utgår från och med månaden efter den, då avgif- ten skulle ha erlagts om anstånd inte hade medgivits, till och med den månad, då anståndstiden gått

Anstånd med betalning 30 _9'

Har ett beslut om betalningsskyl- dighet överklagats eller kan annars betalningsskyldigheten antas kom- ma att sättas ned får skattem yndig- heten medge anstånd med betal- ningen. Därvid gäller bestämmel- serna i 49 5 l. 2 och 3 mom. upp- bördslagen (1953:272) i tillämpliga delar.

Den som har fått anstånd skall betala ränta (anståndsränta) för den del av anståndsbeloppet för vilket betalningsskyldighet kvar- står vid anståndstidens utgång. An- ståndsränta beräknas för visst ka- lenderår efter en räntesats som med tre procentenheter överstiger det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av det fö- regående året.

Anståndsränta utgår från och med månaden efter den, då beloppet skulle ha erlagts om anstånd inte hade medgetts, till och med den månad, då anståndstiden gått ut el-

” Senaste lydelse av förutvarande 54 5 1986: 1388.

Nu varande l vdelse

till ända. Anståndsränta som understiger 50 kronor skall dock inte påföras. Öretal som uppkom- mer vid ränteberäkningen bortfal- ler.

Sedan den lokala skattemyndig- heten ålagt arbetsgivaren betal- ningsskyldighet för räntebeloppet får det omedelbart drivas in.

Föreslagen lydelse

[er. om betalning skett dess/örin- nan. till och med den månad betal- ning skett. Anståndsränta som understiger 50 kronor skall dock inte påföras. Öretal som uppkom- mer vid ränteberäkningen bortfal- ler.

Bila/ls arbetsgivarens yrkande av skattemyndigheten skall erlagd ränta återbetalas. Bifaller domstol ett överklagande skall erlagd ränta återbetalas sedan domen vunnit laga kraft. På återbetalat belopp beräknas restitutionsränta. I fråga om ränte- beräkningen gäller i tillämpliga de- lar 24 5.

Sedan skattemyndigheten ålagt arbetsgivaren betalningsskyldighet för räntebeloppet får det omedel- bart drivas in.

Ifråga om befrielsefrån anstånds- ränta gäller bestämmelserna i 495 5 mom. uppbördslagen.

32 514

Länsskattemyndighetens behö- righet enligt 11, 15 och 54 55 till- kommer länsskattemyndiglteten i Göteborgs och Bohus län. I fråga om åtgärder som avses i 28 5 andra stycket meddelas beslut av lärts- skattemyndigheten i det län där må- let om indrivning av avgiftsford- ringen är anhängigt.

Med allmänt ombud enligt 30 9" avses det allmänna ombudet enligt 245 lagen (1958:295) om sjömans- skatt.

Skattemyndighetens behörighet enligt 11, 15 och 30 55 tillkommer skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län. I fråga om åtgärder som avses i 28 å andra stycket meddelas beslut av skattemyndiglteten i det län där målet om indrivning av av- giftsfordringen är anhängigt.

Det allmänna ombudet enligt 245 lagen (1958:295) om sjömans- skatt får hos .sjömansskattekontoret yrka att redaravgi/t påförs en reda- re.

445

Frågor om avgiftstillägg som av- ser månadsavgift eller årsavgift som har fastställts av den lokala skattemyndigheten prövas av myn- digheten.

Det allmänna ombudet får i den ordning som gäller för överklagan- de enligt denna lag hos länsrätten eller, när fråga är om redaravgift, sjömansskattenämnden yrka att av-

” Senaste lydelse 1987: 1208.

Frågor om avgiftstillägg som av- ser månadsavgift eller årsavgift som har fastställts av skattemyn- digheten prövas av myndigheten.

Riksskatteverket och. närfråga är om redaravgift, det allmänna om- budet för siömansskatt får i den ordning som gäller för överklagan— de enligt denna lag hos länsrätten

Nuvarande lydelse giftstillägg påförs.

Föreslagen lydelse

eller, när fråga är om redaravgift, sjömansskattenämnden yrka att av- giftstillägg påförs.

475ls

Bestämmelserna i 43ä om eftergift av avgiftstillägg skall beaktas även om yrkande om detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet.

Om arbetsgivaravgifterna sätts ned, skall också vidtas den ändring i beslutet om avgiftstillägg som nedsättningen kan föranleda.

Vid handläggningen [ kammar- rätt och länsrätt av mål om avgifts- tillägg skall muntlig förhandling hållas, om arbetsgivaren begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns anledning anta att avgiftstillägg kommer att utgå.

Besvär m. m.

Överklagande m. m.

50 ålö

Den lokala skattemyndighetens beslut får överklagas genom besvär hos länsrätten. Beslut enligt 6 _6' tredje stycket eller 195 andra styc- ket överklagas dock genom besvär hos länsskattemyndigheten. Beslut enligt nämnda stycken eller 22aé' får inte överklagas av det allmänna ombudet.

Sjömansskattekontorets beslut får överklagas genom besvär hos sjömansskattenämnden. Besvärs- handlingen skall ha kommit in se- nast två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Den lokala skattemyndighetens eller sjömansskattekontorets beslut om revision eller beslut varigenom vite har förelagts får inte överkla- gas. Detsamma gäller den lokala skattemyndighetens avvisningsbe- slut enligt 22 a 5 andra stycket.

” Senaste lydelse 1987: 1220. 16 Senaste lydelse 1986: 1389.

Skattemyndighetens beslut får överklagas hos länsrätten.

Sjömansskattekontorets beslut får överklagas hos sjömansskatte- nämnden.

Riksskatteverkets. skattemyndig- hetens eller sjömansskattekontorets beslut om revision eller beslut var- igenom vite har förelagts får inte överklagas.

5 Oa ä' Överklagande av arbetsgivare. det allmänna ombudet för sjömans— skatt eller, när fråga är om beslut

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

enligt 22a5, någon av sökandena skall vara skriftligt och ha kommit in inom två månader från den dag klaganden fick del av beslutet.

Överklagande av riksskattever- ket skall vara skriftligt och ha kom- mit in inom två månader från det beslutet meddelades.

Riksskatteverket får hos länsrät- ten yrka att arbetsgivaravgifter på- förs en arbetsgivare.

51617

Beslut av den lokala skattemyn- digheten eller sjömansskattekonto- ret, som får överklagas, skall på an- sökan av arbetsgivaren eller, när fråga är om beslut enligt 22a &, nå- gon av sökandena omprövas av den lokala skattemyndigheten respekti- ve sjömansskattekontoret. Ansök- ningshandlingen skall ha kommit in före besvärstidens utgång. Vad som har sagts nu gäller dock inte beslut enligt 65 tredje stycket eller 19 5 andra stycket.

Ett beslut får inte omprövas, om arbetsgivaren eller det allmänna ombudet eller, när fråga är om be- slut enligt 223 5. någon av sökande- na har anfört besvär över beslutet.

Beslut av skattemyndigheten el- ler sjömansskattekontoret, som får överklagas, skall på ansökan av ar- betsgivaren eller, när fråga är om beslut enligt 22 a &, någon av sökan- dena omprövas av skattemyndighe- ten respektive sjömansskattekonto- ret. Ansökningshandlingen skall ha kommit in före överklagandetidens utgång.

Bestämmelserna [ 6kap. 5— 7 55 taxeringslagen (1990:00) gäller när en arbetsgivare eller, när fråga är om beslut enligt 22a5, någon av sökandena har överklagat skatte- myndighetens beslut.

52 918

Beslut av länsskattemyndighetfår överklagas bara i den mån beslutet gäller förseningsavgift. restavgift, tilläggsavgift, restitution eller av- kortning. Överklagandet skall göras hos kammarrätten.

Sjömansskattenämndens beslut överklagas hos kammarrätten inom den tid som gäller vid överklagande hos kammarrätten av nämndens beslut enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt. Beslut enligt 6 5 tred- je stycket eller 195 andra stycket får dock inte överklagas.

” Senaste lydelse 1986: 1389. '8 Senaste lydelse 1986: 1388.

Länsrättens beslut ifråga som av- ses i 65 tredje stycket, 7 5, 22a 5 andra stycket eller 30 5 första stycket får dock inte överklagas.

Sjömansskattenämndens beslut överklagas hos kammarrätten inom den tid som gäller vid överklagande hos kammarrätten av nämndens beslut enligt lagen (19581295) om sjömansskatt. Beslut ifråga som av- ses i 6 & tredje stycket. 22a 5 andra stycket eller 305 första stycket får dock inte överklagas.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 53 5 Beslut av riksskatteverket om re— Bestämmelserna i 6 kap. 10— vision eller föreläggande av vitefår 2455 taxeringslagen (1990:00) gäl- inte överklagas. ler för mål enligt denna lag. Vad

som i taxeringslagen sägs om skatt- skyldig skall gälla arbetsgivare eller. närfråga är om beslut enligt 22a 5. någon av sökandena. Vad som i tax- eringslagen sägs om skattetillägg skall gälla avgiftstillägg.

555

Avgiftsbelopp för vilket betal- Belopp för vilket betalningsskyl- ningsskyldighetålagtsavallmänför- dighet ålagts av allmän förvalt- valtningsdomstol får omedelbart ningsdomstol får omedelbart drivas drivas in. in.

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991. Den nya bestämmelsen i 305 om befrielse från anstånds- ränta tillämpas på ränta som påförts efter utgången av år 1990. Äldre be- stämmelseri 50— 53 55 gäller för beslut som har meddelats före den 1 januari 1991. De nya bestämmelserna om riksskatteverkets överklaganderätt och om företrädare för det allmänna tillämpas dock från _och med den 1 januari 1991 även om beslutet meddelats dessförinnan. Aldre bestämmelser i förutvarande 545 gäller fortfarande i fråga om avgifter som förfallit till betalning före den ljanuari 1991.

10. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1908: 128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1908: 128 s. 1) om bevillningsav- gifter för särskilda förmåner och rättigheter'

dels att i 4 5 5 och 13 mom. samt 6 5 ordet ”länsskattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form,

dels att 4 5 15 och 16 mom. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

15 mom.2 Den som har att er- lägga eller att svara för erläggande av bevillningsavgift skall på anmo- dan av länsskattemyndighet lämna uppgift om verksamhet som drivits av honom och i vilken avgiftsskyl- dighet förelegat, om uppburen eller utgiven ersättning och om erlagd bevillningsavgift.

På anmodan av länsskattemyn- dighet åligger det den som är av- giftsskyldig eller ansvarig för erläg- gande av avgift att för kontroll av avgiftsskyldigheten tillhandahålla sina räkenskaper med tillhörande handlingar, inbegripet sådana an- teckningar som avses i 14 mom.

För kontroll av ansöknings-, de- klarations- eller uppgiftsskyldighet enligt denna lag får länsskattemyn- digheten förordna om revision hos den som är avgiftsskyldig eller an- svarig för erläggande av avgift. Re- vision får verkställas också hos den som bedriver förmedlingsverksam- het eller annan verksamhet av så- dan beskaffenhet att uppgifter av betydelse för kontrollen kunna hämtas ur anteckningar eller andra handlingar som föras vid verksam- hetens bedrivande.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974z855 45 5 mom. 1986: 1303 4513 mom. 1986: 1303 65 1989: 1036. 1 Senaste lydelse 1986: 1303.

Föreslagen lydelse

15 mom. Den som har att er- lägga eller att svara för erläggande av bevillningsavgift skall på anmo- dan av skattemyndighet läma upp- gift om verksamhet som drivits av honom och i vilken avgiftsskyldig- het förelegat. om uppburen eller ut- given ersättning och om erlagd be- villningsavgift.

På anmodan av skattemyndighet åligger det den som är avgiftsskyl- dig eller ansvarig för erläggande av avgift att för kontroll av avgifts- skyldigheten tillhandahålla sina rä- kenskaper med tillhörande hand- lingar, inbegripet sådana anteck- ningar som avses i 14 mom.

För kontroll av ansöknings-, de- klarations- eller uppgiftsskyldighet enligt denna lag får skattemyndig— heten förordna om revision hos den som är avgiftsskyldig eller ansvarig för erläggande av avgift. Revision får verkställas också hos den som bedriver förmedlingsverksamhet eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgifter av bety- delse för kontrollen kan hämtas ur anteckningar eller andra handlingar som förs vid verksamhetens bedri- vande.

Nuvarande lydelse

I fråga om revision enligt tredje stycket gälla i tillämpliga delar be- stämmelserna om taxeringsrevision i 56 5 taxeringslagen ( 1 956.623).

16 mom.3 Underlåter den som har att erlägga eller att svara för erläggande av bevillningsavgift att hörsamma anmodan enligt 15 mom., äger länsskattemyndighe- ten förelägga den försumlige lämp- ligt vite. Vite må ej bestämmas uti-_ der 100 kronor eller över 5 000 kro- nor.

Om uttagande av vite förordnar länsskatterätten efter anmälan av länsskattemyndigheten.

Bestämmelserna om vite i 835 andra, fjärde och femte styckena samt i 865 uppbördslagen (1953:272) äga motsvarande till- lämpningi fråga om vite som avses i detta moment.

Föreslagen lydelse

I fråga om revision enligt tredje stycket gäller i tillämpliga delar be- stämmelserna om taxeringsrevision i 3kap. 8—14 55 taxeringslagen (1990:00).

16 mom. Underlåter den som har att erlägga eller att svara för erläggande av bevillningsavgift att hörsamma anmodan enligt 1 5 mom.,får skattemyndigheten fö- relägga den försumlige lämpligt vite.

Bestämmelserna om vite i 835 och 85 5 lmom. uppbördslagen (1953: 272) gäller i tillämpliga delar i fråga om vite som avses i detta moment.

Denna lag träderi kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

3 Senaste lydelse 1986: 1303.

Hänvisningar till S10

  • Prop. 1989/90:74: Avsnitt 8.3.3

11. Förslag till

Lag om ändringi lagen (1927: 321) om utskiftningsskatt

Härigenom föreskrivs att 7 och 9 55 lagen (1927:321) om utskiftnings- skatt'skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Vad i 114 och 11655 taxerings- lagen stadgas om eftertaxering till statlig inkomstskatt skall i tillämp- liga delar lända till efterrättelse med avseende å eftertaxering till utskift- ningsskatt. Eftertaxering till utskift- ningsskatt må ej ske med mindre fråga därom prövats inom fem år efter det år. bolagets upplösning ägt rum.

Föreslagen lydelse

.,

75”

Beslut om eftertaxering till ut- skiftningsskatt skall meddelas inom fem år efter det år bolaget upplösts.

Hänvisningar till S11

953. Uppgift till ledning för egen taxering (deklaration) till utskiftningsskatt skall i enlighet med formulär, som fastställs av regeringen eller myndighet

som regeringen bestämmer. innehålla upplysning angående såväl vad i bolaget tillskjutits som vad därifrån utskiftats.

Deklaration för taxering enligt 65 andra stycket skall lämnas efter anmaning. Härvid gäller bestäm- melserna i 51 5 första stycket tax— eringslagen (1956: 623) om amna- ning att lämna självdeklaration.

Deklaration för taxering till ut- skiftningsskatt i andra fall än i and- ra stycket sagts skall inom den tid och i den ordning, som för bolags deklaration för statlig inkomstskatt finnes stadgad. utan anmaning av- lämnas undcr det år. då taxeringen skall äga rum.

Vid upplösning av bolag genom fusion skall deklaration avgivas av det bolag. som genom fusionen upplöses. Har vid fusion medgivits. att utskiftningsskatteskuldcn må av moderbolaget övertagas, skall de- klarationen innehålla uppgifter för beräkning av det belopp varmed moderbolagets tillskjutna belopp skall minskas.

] övrigt skola de uti gällande tax-

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1987:659. 2 Senaste lydelse 1957167. " Senaste lydelse 1979:492.

Deklaration för taxering enligt 6 5 andra stycket skall lämnas efter

föreläggande.

Deklaration för taxering till ut- skiftningsskatt i andra fall än i and- ra stycket sagts skall inom den tid och i den ordning, som gäller för bolags deklaration för statlig in- komstskatt, lämnas under det år. då taxeringen skall äga rum.

Vid upplösning av bolag genom fusion skall deklaration lämnas av det bolag, som genom fusionen upplöses. Har vid fusion medgetts, att utskiftningsskatteskuldenfår tas över av moderbolaget, skall dekla- rationen innehålla uppgifter för be- räkning av det belopp varmed mo- derbolagets tillskjutna belopp skall minskas.

1 övrigt gäller bestämmelserna i

Nuvarande lydelse

eringslag rörande taxering till stat- lig inkomstskatt givna bestämmel— ser i tillämpliga delar lända till efterrättelse även med avseende ä taxering till utskiftningsskatt.

Över riksskatteverkets beslut i ärende, som avses i lä 2mom. andra stycket. må klagan iekeföras.

Föreslagen lydelse

lagen (1990:00) om självdeklara— tion oeh kontrolluppgifter samt tax— eringslagen(1990:00) i tillämpliga delar.

Riksskatteverkets beslut i ären— de, som avses i l & 2mom. andra stycket, får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas första gången vid taxering till utskiftningsskatt som sker l99l.

12. Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370)] dels att i lä orden "taxeringslagen (I956:623)” skall bytas ut mot ”taxeringslagen (1990: 00)”,

dels att i punkt 1 av anvisningarna till 505 rden "den lokala skattemyn- digheten" i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndigheten” i

motsvarande form,

dels att 62 och 75 55 skall upphöra att gälla. dels att rubriken närmast före 62 5 skall utgå, dels att 3, 19. 28 och 49 55, 505 2mom., punkterna 2 d och 4 av anvisningarna till 29 5, punkt 3 av anvisningarna till 33 5 samt punkt 3 av anvisningarna till 35 5 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Hänvisningar till S12

3452

Medtaxeringsår förstås i den- na lag det kalenderår, under vilket taxering i första instans verkställes. och med beskattningsår det ka- lenderår, som närmast föregått tax- eringsåret, eller, där räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår (brutet räkenskapsår), det räken- skapsår, som gått till ända närmast före den I mars under taxerings- året.

(Se vidare anvisningarna.)

Medtaxeringsår förståsiden- na lag det kalenderår, under vilket taxeringsbeslut rörande årlig taxe- ring enligt 4 kap. 2 $" taxeringslagen (1990:00) ska/I meddelas, och med beskattningsår det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret, eller, där räkenskapsår inte sammanfaller med kalenderår (bru- tet räkenskapsår). det räkenskaps- år, som gått ut närmast före tax- eringsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

1953

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke: vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvär- vats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 & 3—4mom.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärda- de premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (19761380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre be-

' Senaste lydelse av

lå 1984: 1060 625 [957159 759" 1 mom. 1979: 169 755 2 mom. 1953z400 punkt 1 av anvisningarna till 505 1987: 1303. 2 Senaste lydelse 1986: 1304. 3 Lydelse enligt prop. l989/90262.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigs— skadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsin- komst av 6000 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 5 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller, med ncdan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fast- ställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser driftbyggnad på jordbruksfastighet, byggnad på fastighet som avses i 24 ä 1 mom.. byggnad som är avsedd för användning i ägarens rörelse eller sådan del av värdet av markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av fastighet eller av rörelse och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörel- se;

vinstandel. återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel. som utgått på grund av Skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av Skadeförsäkring. för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 205 eller punkt 5 av anvisningarna till 465 icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning;

studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (19731349), intematbi- drag. studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndig- het meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbild- ning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 åå lagen om allmän försäkring. sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a åå samma lag som utgör ersättning för merkostnader, ersättning för merutgifter för resor som enligt 3 kap.7 a åsamma lag eller enligt 3 kap.5 d ålagcn om arbetsskadeförsäkring eller 10 ålagcn om statligt personskadeskydd samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala me- del till den vårdbehövande:

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade; bostadsbidrag som avses i lagen (1988: 786) om bostadsbidrag; bidrag enligt lagen (1988: 1463) om bidrag vid adoption av utländska barn;

ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den som — utan att det skett yrkesmässigt -— inställt sig inför domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning för tidsspillan'.

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskatt- ningsår inte överstiger 5000 kronor, såvida intäkterna inte kan hänföras till rörelse som den skattskyldige driver eller utgör lön eller liknande förmån;

ränta enligt 61 ålagcn (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 å 1 och 2mom., 69aå tredje stycket eller 75aå fjärde stycket uppbördslagen (1953:272), 36å 3mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt. 22 å tullagen (l973:670), 20å lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, 5 kap. 13å lagen (19841151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 å lagen (1984:404) om stämpel- skatt vid inskrivningsmyndigheter, 24å lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller 32 och 34 åå tullagen (1987: 1065);

ränta som enligt bestämmelserna i 3759 8mom. c) och d) taxerings- lagen (1956.'623) inte redovisas i kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskatt- ningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor.

ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 $" 4 och 5 lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskatt- ningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor.

Beträffande vissa försäkringsbclopp som utgår till lantbrukare, skogs-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

brukare, yrkesfiskare. renskötare m.fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till 21 å och i punkt 11 av anvisningarna till 28å.

(Se vidare anvisningarna.)

28å4

Till intäkt av rörelse hänföres allt vad som av här i riket bedriven rörelse kommit rörelseidkaren tillgodo. såsom:

vad som i rörelsen influtit i penningar eller varor; värdet av i rörelsen tillverkade eller saluhållna varor eller produkter, som förbrukats för rörelseidkarens, hans familjs eller övriga hushållsmed- 1emmars räkning eller för avlöning åt arbetspersonal. som icke tillhört rörelseidkarens hushåll, så ock av" annan förmån som i rörelsen kommit honom tillgodo.

Ersättning i form av royalty eller periodiskt utgående avgift för utnytt- jande av materiella eller immateriella tillgångar är att anse såsom intäkt av rörelse, såvitt inte royaltyn eller avgiften är av beskaffenhet att böra hänföras till intäkt av fastighet eller av tjänst.

Ersättning, som idkare av rörelse uppburit för upplåtelse av driften till annan, räknas likaledes som intäkt av rörelse.

Sådan gottgörelse för utgift eller kostnad. som arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse, räknas som intäkt av rörelse, om avdrag för avsättning till stiftelsen medgivits vid beräkning av nettointäkt av rörelse.

Vederlag. som arbetsgivare erhållit för att han övertagit ansvaret för pensionsutfästelse i samband med övertagande av rörelse, räknas som intäkt av rörelsen.

Redovisar arbetsgivare enligt lagen (l967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. pensions- skuld under rubriken Avsatt till pensioner i sin balansräkning, skall han enligt 30å' .? mom. taxerings- lagen (1956.'623), under den sär- skilda underrubriken Avdragsgilla pensionsåtaganden, redovisa vad som avser sådana pensionsåtagan- den för vilkas tryggande avdrags- rätt föreligger enligt punkt 2d jäm- fört med punkt 2e av anvisningar- na till 29å denna lag. Är vad som sålunda skall redovisas mindre än motsvarande belopp vid utgången av föregående beskattningsår, räk- nas skillnaden som intäkt av rörel— se. Finns disponibla pensionsmedel vid utgången av beskattningsåret, får nyssnämnda intäkt dock beräk— nas lägst till summan av avdragsgill avsättning under året till pensions- stiftelse och avdragsgill avgift un-

Redovisar arbetsgivare enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. pensions- skuld under rubriken Avsatt till pensioner i sin balansräkning, skall han enligt 2 kap. 23 9" lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter, under den sär- skilda underrubrikcn Avdragsgilla pensionsåtaganden. redovisa vad som avser sådana pensionsåtagan- den för vilkas tryggande avdrags- rätt föreligger enligt punkt 2d jäm- fört med punkt 2c av anvisningar- na till 29å denna lag. Är vad som sålunda skall redovisas mindre än motsvarande belopp vid utgången av föregående beskattningsår. räk- nas skillnaden som intäkt av rörel- se. Finns disponibla pensionsmedel vid utgången av beskattningsåret, får nyssnämnda intäkt dock beräk- nas lägst till summan av avdragsgill avsättning under året till pensions-

4 Paragrafen erhöll sin nuvarande beteckning och lydelse genom 1984: 1060.

Nuvarande lydelse

der året för pensionsförsäkring — varvid dock beaktas endast avsätt- ning eller avgift avseendc pensions- åtaganden som redovisas under särskild underrubrik — samt en tiondel av disponibla pensionsme- del vid utgångcn av närmast föregå- ende beskattningsår. Räknas dispo- nibla pensionsmedel som intäkt en- ligt närmast föregående punkt. skall senare minskningar av vad som redovisas under särskild un- derrubrik motsvarande vad som så- lunda tagits till beskattning icke räknas som intäkt.

Föreslagen lydelse

stiftelse och avdragsgill avgift un- der året för pensionsförsäkring — varvid dock beaktas endast avsätt- ning eller avgift avseende pensions— åtaganden som redovisas under särskild underrubrik — samt en tiondel av disponibla pensionsme- del vid utgången av närmast föregå- ende beskattningsår. Räknas dispo- nibla pensionsmedel som intäkt en- ligt närmast föregående punkt, skall senare minskningar av vad som redovisas under särskild un- derrubrik motsvarande vad som så- lunda tagits till beskattning icke räknas som intäkt.

Upphör arbetsgivare med sin rörelse, räknas disponibla pensionsmedel som intäkt av rörelse det beskattningsår då rörelsen upphörde. Går arbets- givare i likvidation eller skiftas dödsbo efter arbetsgivare, räknas disponib- la pensionsmedel som intäkt för det beskattningsår då beslutet om likvida- tion fattades eller skiftet ägde rum.

Med disponibla pensionsmedel avses vad som redovisas för beskatt- ningsårets ingång under särskild underrubrik jämte förmögenheten i pen- sionsstiftelse, som tryggar de pensionsåtaganden som redovisas under särskild underrubrik, vid beskattningsårets utgång minskat med arbetsgi- varens pensionsreserv vid beskattningsårets utgång för sådant pensions- åtagande i den mån det ej är tryggat genom pensionsförsäkring jämte vid sistnämnda tidpunkt kvarstående medel i stiftelsen för vilka avdrag vid avsättningen icke åtnjutits. Stiftelsens förmögenhet skall härvid beräknas enligt de grunder som gäller vid beräkning av stiftelses förmögenhet enligt lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Disponibla pensionsmedel skall dock icke upptagas till högre belopp än som motsvarar vad som redovisas för beskattningsårets ingång under särskild underrubrik.

49 55

Därest delägarna i boet efter avli- den person, som vid dödsfallet va- rit här i riket bosatt. levt i oskift bo och varit för sitt uppehälle huvud- sakligen beroende av dödsboets in- komst. må dödsboet efter tax— eringsnärnndens eller. om besvär anförts eller ock särskild framställ- ning därom gjorts senast den 30juni året näst efter taxeringsåret, läns- rättens beprövande kunna för sena- re bcskattningsår än det, då döds- fallet inträffade. tillerkännas kom- munalt grundavdrag med samma belopp, som den avlidne skulle

5 Senaste lydelse 1979: 169.

Om delägarna i boet efter en avli- den person, som vid dödsfallet va- rit bosatt häri riket, levt i oskift bo och varit för sitt uppehälle huvud- sakligen beroende av dödsboets in- komst. kan dödsboet för senare be- skattningsår än det, då dödsfallet inträffade. fä kommunalt grundav- drag med samma belopp, som den avlidne skulle hafätt om han fortfa- rande levt.

(Sc vidare anvisningarna.)

Nuvarande lydelse föreslagen lydelse

hava åtnjutit i avdrag. darest han fortfarande levt. (Se vidare anvisningarna.)

505

2 mom." För fysisk person, som varit bosatt här i riket under hela eller någon del av beskattningsåret. utgörs den beskattningsbara inkomsten av den taxeradc inkomsten minskad med kommunalt grundavdrag. Den be- skattningsbara inkomsten skall anges i helt hundratal kronor, så att över- skjutande belopp, som inte uppgår till helt hundratal kronor. bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmå- ga under beskattningsåret hava va- rit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra när- stående än barn, för vilka den skatt- skyldige ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter taxeringsnämtidens eller. om besvär anförts eller ock särskild framställ— ning därom gjorts senast den 3 ()juni året näst efter taxeringsåret. läns- rättens beprövande den skattskyldi- ges taxerade inkomst minskas, för- utom med kommunalt grundav- drag. med ytterligare ett efter om- ständigheterna avpassat belopp, dock högst 10000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt ät- njutit avdrag för nedsatt skatteför- måga, skall avdrag, som avses i det- ta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.

Har den skattskyldiges skatteför- måga under beskattningsåret varit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse. ålderdom, underhåll av andra när- stående än barn. för vilka den skatt- skyldige varit berättigad till allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, får den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med kommunalt grundavdrag, med ytterligare ett ef- ter omständigheterna avpassat be- lopp, dock högst 10000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämk- ning vid beräkning av sjömansskatt fätt avdrag för nedsatt skatteförmå- ga, skall avdrag. som avses i detta stycke, minskas med det belopp. varmed jämkning medgetts.

Om skattskyldigs inkomst, efter avdrag av därå belöpande skatt, på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet understigit vad han kan anses hava behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum) är den skattskyldige berättigad till avdrag för nedsatt skatteföråga.

Även skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folk- pension, är — om särskilda omständigheter icke föranleda annat — berät- tigad till avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Vad i andra stycket sägs angå- ende tid och ordning för särskild framställning om avdrag samt an- gående minskning av avdraget med belopp, varmed jämkning erhållits vid beräkning av sjömansskatt,

6 Senaste lydelse 1986:11 13.

Vad i andra stycket sägs om minskning av avdraget med be- lopp, varmed jämkning erhållits vid beräkning av sjömansskatt, skall också tillämpas i fråga om av- drag enligt tredje och fjärde

Nuvarande lydelse

skall äga motsvarande tillämpning i fråga om avdrag enligt tredje och fjärde styckena.

Föreslagen lydelse stycken a .

Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

Anvisningar till 295

2. d.7 Redovisar arbetsgivare en- ligt lagcn (19672531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. pen- sionsskuld under rubriken Avsatt till pensioner i sin balansräkning och är vad som enligt 30 _? 2mom. taxeringslagen( [ 956:623) skall re- dovisas under den särskilda under- rubriken Avdragsgilla pensionsåta- ganden och avser sådana pensions- åtaganden för vilkas tryggande av- dragsrätt föreligger enligt bestäm- melserna i e större än motsvarande belopp vid utgången av föregående beskattningsår, får han avdrag för skillnaden mellan de båda belop— pen.

4.s Skattskyldig kan efter yrkan- de hos taxeringsnämnd eller, om be- svär har an/örts, hos länsrätt med- ges rätt att tills vidare få avdrag för värdeminskning av sina inventarier enligt reglerna i denna anvisnings- punkt om räkenskapsenlig av- skrivning. Som förutsättning för detta gäller

2. d. Redovisar arbetsgivare en- ligt lagcn (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. pen- sionsskuld under rubriken Avsatt till pensioner i sin balansräkning och är vad som enligt 2 kap. 23 9' lagen (1990:00) om självdeklara- tion oeh kontrolluppgifter skall re- dovisas under den särskilda under- rubriken Avdragsgilla pensionsåta- ganden och avser sådana pensions- åtaganden för vilkas tryggande av- dragsrätt föreligger enligt bestäm- melserna i e större än motsvarande belopp vid utgången av föregående beskattningsår, får han avdrag för skillnaden mellan de båda belop- pen.

4. Skattskyldig kan efter yrkande medges rätt att tills vidare få av- drag för värdeminskning av sina in- ventarier enligt reglerna i denna an- visningspunkt om räkenskaps- enlig avskrivning. Som förutsätt- ning för detta gäller

a) att den skattskyldige har haft ordnad bokföring som avslutas med årsbokslut;

b) att avdraget motsvarar avskrivningen i räkenskaperna; e) att tillfredsställande utredning föreligger om inventariernas skattemäs- siga restvärdc;

d) att inventarierna och avskrivna belopp redovisas på ett sådant sätt i den skattskyldiges räkenskaper och i företedd utredning att trygghet före- ligger att vinster vid avyttring av tillgångarna inte undgår beskattning; samt

e) att — om den skattskyldige inte upprättat årsbokslut för det närmast föregående räkenskapsåret — det bokförda värdet av inventarierna före avskrivning bestämts med utgångspunkt i inventariernas skattemässiga restvärde vid beskattningsårets ingång.

Som anskaffningsvärde för inventarier skall anses, då inventarierna har

7 Senaste lydelse 1976: 1099. 8 Senaste lydelse 1985: 1017.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förvärvats genom köp. byte eller därmed jämförligt fång. den verkliga utgiften för deras anskaffande och. då inventarierna har förvärvats på annat sätt, deras marknadsvärde vid tiden för förvärvet. Dock skall följan- de iakttas. Har inventarierna ingått i en rörelse, som den skattskyldige har förvärvat på annat sätt än genom köp eller byte eller därmed jämförligt fång, skall, om inte särskilda omständigheter föranleder annat. som an- skaffningsvärde för inventarierna anses det för den tidigare ägaren gällan- de skattemässiga restvärdet. Har den skattskyldige eller någon, som står honom nära. vidtagit åtgärd för att den skattskyldige skall kunna tillgodo- räkna sig ett högre anskaffningsvärde än som synes rimligt och kan det antas att detta har skett för att bereda obehörig förmån i beskattningsavse- ende åt någon av dem, skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas.

Har skattskyldig medgivits avdrag för kontraktsavskrivning avseende inventarier, som har anskaffats under beskattningsåret, skall som anskaff- ningsvärde anses den verkliga utgiften minskad med det tidigare medgivna avdraget. Detta skall gälla även när investeringsreserv c. d. tagits i anspråk för anskaffning av inventarier under beskattningsåret.

Avdrag för avskrivning får för visst beskattningsår göras med högst 30 procent för år räknat av summan av bokfört värde på inventarierna enligt balansräkningen för närmast föregående räkenskapsår och anskaffnings- värdet på sådana under beskattningsåret anskaffade inventarier, vilka vid beskattningsårets utgång fortfarande tillhörde rörelsen. Vad nu sagts gäller oavsett när under beskattningsåret inventarierna har anskaffats.

Har inventarier, som har anskaffats före beskattningsårets ingång, avytt- rats under beskattningsåret eller har den skattskyldige rätt till försäkrings- ersättning för inventarier. som har gått förlorade under beskattningsåret. medges ett särskilt avdrag med belopp motsvarande den i anledning av avyttringen eller försäkringsfallet uppkomna intäkten. Avdraget får dock inte överstiga underlaget för beräkning av avdrag enligt fjärde stycket. Har den skattskyldige fått avdrag som nu sagts skall nämnda underlag faststäl- las till motsvarande lägre belopp.

Har ett särskilt högt pris eller eljest en särskilt hög utgift för inventarier berott på att de skall utnyttjas för ett särskilt arbetstillfälle eller för en konjunktur, som väntas bli endast tillfällig. eller av annan liknande om- ständighet. medges för det beskattningsår, varunder inventarierna har anskaffats, avdrag för sådant överpris eller sådan merutgift. Om avdrag som nu sagts har medgivits, skall avdrag enligt bestämmelserna i fjärde stycket beräknas på därefter återstående del av anskaffningsvärdet.

Oavsett vad ovan föreskrivs får avdrag för avskrivning medges med belopp som erfordras för att det bokförda värdet inte skall överstiga anskaffningsvärdet av samtliga inventarier. vilka vid beskattningsårets utgång tillhörde rörelsen, sedan från detta värde har avräknats en beräk- nad årlig avskrivning av 20 procent. Visar den skattskyldige att inventari- ernas verkliga värde understiger även ett sålunda beräknat värde, medges avdrag för den ytterligare avskrivning som motiveras av detta.

Då inventarier, som har anskaffats under beskattningsåret, avyttras, förloras eller utrangeras under samma år, medges avdrag för anskaffnings- värdet. Med avyttring likställs att inventarier tas ut ur rörelsen för att tillföras annan förvärvskälla eller för att användas för annat ändamål. Av bestämmelserna i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 2285 framgår att belopp, som erhålls vid avyttring av inventarier, i sin helhet skall tas upp som intäkt av rörelse.

Har skattskyldig gjort avskrivning med större belopp i räkenskaperna än

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

han får dra av vid taxeringen, föranleder inte detta att det värde, på vilket räkenskapsenlig avskrivning beräknas. påverkas. Det överskjutande belop- pet får i stället, sedan taxeringen i fråga har blivit slutligt avgjord, dras av genom årlig avskrivning efter 20 procent för helt år, räknat från och med beskattningsåret efter det under vilket avskrivningen i fråg verkställdes.

Den omständigheten att vid tillämpning av bestämmelserna ovan av- drag vid beskattningen skall överensstämma med avskrivning enligt räken- skaperna utgör inte hinder för skattskyldig att efter övergång till räken- skapsenlig avskrivning utöver avdrag enligt räkenskaperna tillgodogöra sig avdrag för sådana avskrivningar, som har gjorts i räkenskaperna före övergången men inte har föranlett avdrag vid beskattningen. Avdrag för sådant belopp görs genom årlig avskrivning efter 20 procent för helt år.

Har skattskyldig före övergång till räkenskapsenlig avskrivning tillgodo- räknats större värdeminskningsavdrag vid taxeringen än enligt räkenska- perna, skall, för åstadkommande av överensstämmelse mellan inventarier- nas bokförda värde och deras skattemässiga restvärde, det belopp, varmed inventariernas skattemässiga restvärde understiger det bokförda värdet, tas upp som skattepliktig intäkt under det första beskattningsår, för vilket räkenskapsenlig avskrivning gäller, eller, om den skattskyldige begär det, med en tredjedel för nämnda beskattningsår och van och ett av de två närmast följande åren.

nu 335

3.9 Har skattskyldig i sin tjänst verkställt resor som varit förenade med övernattning utom den vanli- ga verksamhetsorten. äger han rätt att åtnjuta avdrag icke blott för kostnaden för själva resan utan jämväl för den ökning i levnads- kostnaden, som den skattskyldige kan hava fått vidkännas på den grund, att han vistats utom sin van- liga verksamhetsort, såsom för ho- tellrum, ökad kostnad för föda osv. Därest i tjänst, som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 32 %, anvisats särskild ersättning för kostnaderna, får avdrag dock icke äga rum. IIava jämlikt 25 &” första stycket 3 taxeringslagen trakta- mentsersättningar och andra ersätt- ningar icke upptagits såsom intäkt, må ej heller de emot ersättningarna svarande kostnaderna avdragas.

3. Har skattskyldig i sin tjänst verkställt resor som varit förenade med övernattning utom den vanli- ga vcrksamhetsorten, äger han rätt att åtnjuta avdrag icke blott för kostnaden för själva resan utan jämväl för den ökning i levnads- kostnaden, som den skattskyldige kan hava fått vidkännas på den grund, att han vistats utom sin van- liga verksamhetsort. såsom för ho- tellrum, ökad kostnad för föda osv. Därest i tjänst, som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 32 5, anvisats särskild ersättning för kostnaderna, får avdrag dock icke äga rum. Har enligt 2 kap. 145 3 lagen (1990:00) om självdeklara- tion oeh kontrolluppgifter trakta- mentsersättningar och andra ersätt— ningar icke upptagits såsom intäkt, må ej heller de emot ersättningarna svarande kostnaderna avdragas.

I första stycket avsedd ökning i levnadskostnaden skall, där den skatt- skyldige inte visar större ökning. anses ha uppgått till ett belopp motsva— rande den ersättning som av arbetsgivaren utgivits för kostnadens täckan- de (traktamente). dock högst till belopp som i enlighet med vad nedan i detta stycke sägs motsvarar största normala ökning i levnadskostnaden.

9 Senaste lydelse 1989: 1017.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Riksskatteverket fastställer för varje kalenderår ett belopp (normalbelopp) motsvarande största normala ökning i levnadskostnaden för ett dygn. Resan skall anses ha varat det antal dygn som motsvarar antalet övernatt- ningar. Omfattar vistelse på en och samma ort längre tid än 15 dygn i följd, skall från och med det sextonde dygnet såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas sex tiondelar av normalbeloppet. Vid 1984— 1991 års taxeringar skall för skattskyldig som vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen fortlöpande haft sin arbetsplats förlagd till en och samma ort utanför den vanliga verksamhetsorten under längre tid än två år för tid därefter såsom största normala ökning i levnadskostnaden anses ett belopp motsvarande den del av normalbeloppet som avser kost vid förrättning som pågått längre tid än 15 dygn ökat med faktisk kostnad för logi på arbetsorten. Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen i en och samma tjänst varit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad nu sagts, skall utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda tjänst under beskattningsåret; dock att i fråga om avdrag för ökning i levnads- kostnaden från och med det sextonde dygnet i följd på en och samma ort eller under förrättning på utrikes ort levnadskostnadsökningen får beräk- nas tör varje förrättning för sig.

Avdrag för ökade levnadskostnader är däremot icke medgivet enbart på den grund, att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den, där han har sin bostad. Har den skattskyldige bosatt sig på annan ort än den, där han har tjänst eller anstälning, eller antagit arbete. som skall utföras på annan ort än den, där han är bosatt, är avdrag i regel icke medgivet. Avdrag medgives dock för det fall. att anställningen avser endast en kortare tid eller skall bedrivas å flera olika platser eller det av annan anledning icke skäligen kan ifrågasättas. att den skattskyldige skall avflytta till den ort. där arbetet skall utföras.

Oavsett vad i nästföregående stycke sägs äger skattskyldig, som på grund av sitt arbete bosatt sig på annan ort än den där hans familj är bosatt, därest det med avseende på makes förvärvsverksamhet. svårighet att an- skaffa familjebostad eller annan därmed jämförlig omständighet icke skä- ligen kan ifrågasättas. att familjen skall avflytta till den skattskyldiges bostadsort. åtnjuta avdrag för den ökning i levnadskostnaden som föranle- des av den skilda bosättningen. Om båda makarna äro berättigade till sådant avdrag, skall. där makarna ej överenskommit om annan fördelning. det sammanlagda avdraget tillkomma dem med hälften var. Vad här sagts skall, såvitt avser makar, icke äga tillämpning i fall som i 52 5 2 mom. sägs.

Den som använt egen bil för resor i tjänsten har rätt till avdrag för kostnaden med ett belopp om 1 krona och 20 öre för varje körd kilometer.

till 35å

3.” Har egendom avyttrats mot vederlag i form av en livsvarig livränta skall intäkten beräknas till det kapitaliseradc värdet av livräntan med tillämpning av tabell 111 till lagen (1947:577) om statlig förmögenhets- skatt. Är livräntan beroende av flera personers liv på så sätt att den upphör vid den först avlidnes död bestäms kapitalvärdet efter den äldstes levnads- ålder. Skall livräntan däremot utgå till den sist avlidnes död beräknas värdet efter den yngstes ålder.

Har i överlåtelscavtalet överenskommits att livräntan skall utgå livsva- rigt, dock högst ett avtalat antal år. bestäms intäkten med tillämpning av

'" Senaste lydelse 19842498.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tabell 11 till lagen om statlig förmögenhetsskatt med 'utgångspunkt i det antal år livräntan högst skall utgå om det belopp som framkommer vid en sådan beräkning är lägre än vad som följer av första stycket. Skall livräntan i stället utgå livsvarigt, dock minst ett avtalat antal år. bestäms intäkten med tillämpning av tabell 11 till nämnda lag om det belopp som framkom- mer vid en sådan beräkning är högre än vad som följer av första stycket.

Upphör en livsvarig livränta till följd av dödsfall som inträffar inom fem år från utgången av det år skattskyldighet inträdde på grund av avyttringen får som intäkt i stäl- let för vad som anges i första och andra styckena tas upp det sam- manlagda livräntebelopp som ut- gått om intäkten därmed blir lägre. I fall som nu sagts]är talanjöras ge- nom besvär i särskild ordning inom fem år efter taxeringsåret om sådan ändring av taxeringen sonz_/öranledv av dödsfallet. Motsvarande rätt till- kommer taveringsintendent som för talan till den skattskyldigesjörmån. Ifråga om besvär som här avses gäl— ler 103 och 104 5916 taxeringslagen(1956: 623) i tillämpliga delar.

Upphör en livsvarig livränta till följd av dödsfall som inträffar inom fem år från utgången av det år skattskyldighet inträdde på grund av avyttringen får som intäkt i stäl- let för vad som anges i första och andra styckena tas upp det sam- manlagda livräntebelopp som ut- gått om intäkten därmed blir lägre.

Denna lag träder j_kraft den 30juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Aldre bestämmelser i 35 tillämpas dock vid 1991 års taxering i fråga om sådana skattskyldiga som har ett räkenskapsår som går ut underjanuari eller februari 1991.

13. Förslag till Lag om ändring i lagen (1933: 395) om ersättningsskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1933:395) om ersättningsskattl dels att 5 5 skall upphöra att gälla, dels att 4, 6. 7 och 8 åå skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

452

Fråga om taxering till ersätt- ningsskatt prövas. eller framställ- ning från länsskattemyndighet, av den länsrätt, som har att upptaga besvär rörande företagets taxering till statlig inkomst— och förmögen— hetsskatt.

Framställning om taxering skall ske hos länsrätten senast andra året efter det år, då företaget rätteligen skolat taxeras till statlig inkomst- oeh jörmögenhetsskatt för sin in- komst under det i 1 & avsedda verk- samhetsåret.

öå

Därest eller anförda besvär eller el- jest företagstaxering till statlig inkomst- och _lörmögenhetsskatt ändrats eller sådan taxering bli vi tjö- retag påförd. skall på därom fram- ställt yrkande, i den rnånjörltållatt- dena därtill./öranleda. tillika vidta- gas ändring i verkställd taxering till ersättningsskatt eller sådan taxering pci/örasjöretaget

Fråga om taxering till ersätt- ningsskatt prövas av den skatte- myndighet som skall taxerajöreta- get till statlig inkomstskatt.

Taxeringsbeslut skall meddelas senast andra året efter det år, då företaget rätteligen skulle ha tax- erats till statlig inkomstskatt för sin inkomst under det i lä avsedda verksamhetsåret.

Ändras taxeringen till statlig in- komstskatt skall ska[temyndigheten besluta om den ändring av taxering till ersättningsskatt som föranleds härav.

Hänvisningar till S13

  • Prop. 1989/90:74: Avsnitt 9.2

753

Därest företaget före augusti må- nads utgång året efter det, då ersätt- ningsskatt påförts företaget, till delägarna utdelar sålunda beskattat belopp, mä restitution ske av därå belöpande ersättningsskatt. Dylik restitution beslutas av länsrätt. som i 4 s' sägs. och verkställes av lätts- skattemyndigheten. Till länsrätten ställd ansökan om sådan restitution skall senast den 1 september vara inkommen till rättens kansli.

Om företaget före augusti må- nads utgång året efter det. då ersätt- ningsskatt påförts företaget. ut- delar det beskattade beloppet till delägarna. skall därpå belöpande ersättningsskatt betalas tillbaka. Beslut om återbetalning fattas av den skattemyndighet som taxerat företaget till ersättningsskatt. Ansö- kan om återbetalning skall ha kom- mit in till skattemyndigheten senast den 1 september.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1984: 1077. 1 Senaste lydelse 1986: 1305. 3 Senaste lydelse 1986: 1305.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid bedömande av frågan, huruvida utdelningen avsett genom ersätt- ningsskatt beskattat belopp, skall iakttagas, att senare intjänad vinst, i den mån den ej använts för lagstadgad avsättning till reservfond eller för erforderlig avsättning till på vinsten belöpande skatter, skall anses utdelad före tidigare intjänad vinst.

Å medel, som i enlighet med vad På belopp, som betalas tillbaka. ovan sagts restitueras, utgår ej rän- utgår inte ränta. ta.

8.5

Med iakttagande av vad ovan I övrigt gäller för taxering till stadgats skola taxeringslagens be- ersättningsskatt taxeringslagens stämmelser om taxering till statlig (1990:00) bestämmelser i tillämpli- inkomst— och förmögenhetsskatt i ga delar. tillämpliga delar lända till efterrät- telse med avseende å taxering till ersättningsskatt.

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas första gången vid taxering till ersättningsskatt för belopp som hade kunnat delas ut under verksamhetsår för vilket taxering till statlig inkomstskatt skall ske år 1991 eller senare.

14. Förslag till

Lag om ändring i lagen ( 1 941 : 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt'

dels atti 17 &, 22ä 2mom.. 26 och 44 55. 525 lmom., 52 a och 53 55, 55 ä 2. 4 och 6mom., 56, 59, 60. 61. 61 a och 62 åå. 64 å 2mom. samt 705 ordet ”Iänsskattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet" i motsvarande form,

dels att 67 ; skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

67 53

Skattskyldig eller annan må av beskattningsmyndighet genom vite till- hållas att fullgöra vad enligt denna lag åligger honom, dock ej såvitt avser gäldande av fastställd skatt.

Underrätt må vid vite tillhålla den, som uppgivit dödsbo, att med ed fästa riktigheten av lämnade uppgifter. Edgång må åläggas jämväl deläga- re, efterlevande make eller efterlevande sambo, som ej uppgivit boet, ävensom annan som med boet tagit befattning.

Bestämmelserna i 123 ,é' tax- Vite får inte föreläggas staten, eringslagen( I 956.623) skall tilläm- kommun eller tjänsteman i tjäns- pas vid vitesjöreläggande enligt den- ten. na lag.

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas från och med den ljanuari 1991.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857 1751987:1206 225 2 mom. 198611306 265 1986: 1306 449'1986:1306 5251 mom. 1986: 1306 52 aå 198611306

535 1986: 1306 555 2 mom. 1986: 1306 555 4 mom. 1986: 1306 555 6 mom. 198611306 56ä 198611306 595 1987: 1206 60ä 198611306 615198611306 61 aå 1986: 1306 625 1986: 1306 64,5 2 mom. 1986:1306 70å 1986:1306. 2 Senaste lydelse 1987: 1206.

15 Förslag till Lag om ändring i lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 55 lagen (1946:324) om skogsvårdsav- gift' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2152 Skogsvårdsavgiften är för varje beskattningsår 8 promille av skogs- bruksvärdet. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv må-

nader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattnings- året, skall underlaget för avgiften jämkas med hänsyn härtill.

Skogsvårdsavgi/i utgår i helt antal krattor. A vgi fisbeloppet avrundas till närmast lägre krontal.

3ä3 Vad som föreskrivs i 15 _9' 2mom. Ifråga om förfarandet för att be- första stycket lagen (1947:576) om stämma underlaget för skogsvårds- statlig inkomstskatt om ansvarighet avgift gäller bestämmelserna i för sådan skatt gäller också beträfl taxeringslagen (1990:00). fande skogs vårdsa vgi ft.

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 185. 2 Senaste lydelse 19862491. 3 Senaste lydelse 1986:491.

Prop

16. Förslag till Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomst— skatt'

dels att 10b 5, 13 5. 14 5 2 mom. samt 15 5 skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 13 5 skall utgå, dels att 25 4mom., 75 5mom., 95 2mom. och 105 5mom. skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

2 5

4 mom.2 Bestämmelserna i andra—åttonde styckena nedan gäller i fråga om fusioner enligt

1. 14 kap. 8 5 aktiebolagslagen (1975: 1385) under förutsättning att inget av bolagen bedriver handel med fastigheter eller penningrörelse,

2. 12 kap. 1 och 3 55 lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar under förutsättning att ingen av föreningarna bedriver handel med fastigheter eller annan penningrörelse än sådan som består i att förvalta medlemmar- nas medel,

3. 11 kap. 1 och 2 55 bankaktiebolagslagen (l987:618),

4. 7 kap. 1 och 2 55 sparbankslagen (l987:619),

5. 10 kap. 1 och 2 55 föreningsbankslagen (l987:620). Har lager, fordringar och liknande tillgångar i rörelse hos det övertagan- de företaget tagits upp till högre värde än det värde som i beskattningsav- seende gäller för det överlåtande företaget, skall det övertagande företaget ta upp mellanskillnaden som intäkt.

Har byggnad, markanläggning. maskin eller annat inventarium, patent- rätt, hyresrätt eller tillgång av goodwills natur övertagits skall vid beräk- ning av värdeminskningsavdrag och av vad som återstår oavskrivet av tillgångens anskaffningsvärde anses som om överlåtande och övertagande

Nuvarande lydelse

företag utgjort en skattskyldig.

Har inventarier eller andra till- gångar som får skrivas av enligt reg- lerna för räkenskapsenlig avskriv- ning övertagits och har dessa till- gångar i räkenskaperna tagits upp till högre värde än vad som följer av tredje stycket, får det övertagan- de företaget efter yrkande hos tax- eringsnämnd eller, om besvär har anförts, hos länsrätt medges rätt att även efter fusionen tilläma räken- skapsenlig avskrivning. Som förut- sättning gäller att mellanskillnaden tas upp som intäkt under det be-

' Senaste lydelse av

lagens rubrik 1974z770 10b5 l982z416 135 1957160 1551 mom. 1979:171. 2 Senaste lydelse 1987: 1 149.

Har inventarier eller andra till- gångar som får skrivas av enligt reg- lerna för räkenskapsenlig avskriv- ning övertagits och har dessa till- gångar i räkenskaperna tagits upp till högre värde än vad som följer av tredje stycket, får det övertagan- de företaget medges rätt att även efter fusionen tillämpa räkenskaps- enlig avskrivning. Som förutsätt- ning gäller att mellanskillnaden tas upp som intäkt under det beskatt- ningsår då fusionen genomförs el- ler, om företaget begär det, med en

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skattningsår då fusionen genomförs tredjedel för nämnda beskattnings- eller. om företaget begär det, med år och vart och ett av de två när- en tredjedel för nämnda beskatt- mast följande åren.

ningsår och vart och ett av de två närmast följande åren.

Har skog övertagits skall beträffande skogens anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde anses som om överlåtande och övertagande företag utgjort en skattskyldig.

Har betalningsansvarct för framtida utgifter övertagits och har det över- låtande företaget medgetts avdrag för utgifterna skall ett belopp som motsvarar avdraget tas upp som intäkt hos det övertagande företaget. Avdragsrätten för det övertagande företaget prövas med utgångspunkt i de förhållanden som gäller vid utgången av beskattningsåret.

Fusioncn skall inte leda till någon skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust för något av de deltagande företagen. Avytt- ras tillgångar som övertagits vid fusionen skall vid bedömandet av frågan om skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust upp- kommit anses som om överlåtande och övertagande företag utgjort en skattskyldig. Vad nu sagts gäller också vid fusion mellan stadshypoteksför- cningar samt då ett försäkringsbolags hela försäkringsbestånd övertagits av ett annat försäkringsbolag.

Restituerad, avkortad eller avskriven skatt, som enligt lmom. andra stycket skulle ha utgjort skattepliktig intäkt för det överlåtande företaget, skall i stället utgöra skattepliktig intäkt för det övertagande företaget. Vidare får det övertagande företaget avdrag för skatt som skulle ha varit avdragsgill för det överlåtande företaget enligt 45. Vad nu sagts gäller också då ett försäkringsbolags hela försäkringsbestånd övertagits av ett annat försäkringsbolag och det överlåtande bolaget inte tar upp beloppet till beskattning respektive avstår från att yrka avdrag.

Överlåts aktie i aktiebolag eller andel i handelsbolag. ekonomisk för- ening eller utländskt bolag till svenskt företag inom samma koncern. skall — där ej annat följer av bestämmelserna i 355 3mom. åttonde stycket kommunalskattelagen (1928:370)— beskattning av realisationsvinst inte äga rum. om moderföretaget i koncernen är aktiebolag eller ekonomisk förening och den överlåtna aktien eller andelen innehas som ett led i annan koncernens verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper eller an- nan därmed likartad lös egendom. 1 fall som nu avses skall det företag som övertagit aktien eller andelen anses ha förvärvat den vid den tidpunkt och för den anskaffningskostnad som gällt för det företag som överlåtit aktien eller andelen. Om övrlåtelscn sker till utländskt företag, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge befrielse från realisa- tionsvinstbeskattningcn. Bestämmelserna i detta stycke om beskattning av realisationsvinst tillämpas även i fråga om avdrag för realisationsförlust. Avdrag för realisationsförlust får dock inte i något fall göras på grund av avyttringar av aktier eller andelar till utländskt koncernföretag.

Utskiftar svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening en tillgång och skulle vid en försäljning av tillgången köpeskillingen ha varit skatte- pliktigi förvärvskällan, anses bolaget eller föreningen ha åtnjutit skatteplik- tig inkomst som om tillgången sålts till ett pris motsvarande tillgångens verkliga värde vid utskiftningen. Vad nu sagts gäller inte vid utskiftning i samband med sådan fusion som avses i första stycket.

Har aktiebolag eller ekonomisk förening mottagit utdelning i form av tillgång, för vilken det utdelande företaget vid avyttring skulle ha beräknat

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vinst eller förlust enligt 35 och 36 55 kommunalskattelagen. och är motta- gande företag frikallat från skattskyldighet för utdelningen enligt 75 8 mom., skall skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisations- förlust vid avyttring av tillgången liksom värdeminskningsavdrag beräk- nas som om det utdelande företaget och det mottagande företaget utgjort en skattskyldig.

75

5 mom.3 Ideella föreningar som uppfyller i fjärde stycket angivna villkor frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av fastighet och rörelse. Sådana föreningar är också frikallade från skattskyldighet för inkomst av fastighet som tillhör föreningen och som har använts på sätt anges i 3 kap. 45 fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och för sådan inkomst av fastighet och av rörelse som till huvudsaklig del härrör från verksamhet som har naturlig anknytning till föreningens allmännyttiga ändamål eller av hävd utnyttjas som finansieringskälla för ideellt arbete. Övriga inkomster av fastighet, utom inkomster som avses i 7 mom., och av rörelse utgör således i sin helhet skattepliktig inkomst för föreningen.

Inkomst som direkt härrör från föreningens ideella verksamhet, t.ex. hyror som en samlingslokalägande förening uppbär på grund av upplåtelse av lokaler för allmännyttigt ändamål, entréavgifter till idrotts- och kultur- evenemang o.d., skall anses ha naturlig anknytning till föreningens ända- mål. Detsamma gäller inkomst av verksamhet som utgör ett direkt led i det ideella arbetet, t.ex. om en naturskyddsförening säljer affischer, märken och böcker för att öka intresset för föreningens verksamhet eller om en handikappförening säljer varor avsedda för handikappade personer. Kravet på naturlig anknytning skall också anses uppfyllt om en förenings kommersiella verksamhet har karaktär av service till medlemmarna och andra som deltar i den ideella verksamheten. Detta får exempelvis anses vara fallet om en idrottsförening i mindre skala säljer förfriskningar eller idrottsartiklar i sina klubblokaler. Inkomst av verksamhet, som inte har annat samband med det ideella arbetet än att den skall finansiera detta, skall däremot anses sakna naturlig anknytning till en förenings allmännyt- tiga ändamål.

Till vcrksamhet som av hävd utnyttjas för att finansiera ideellt arbete räknas anordnande av bingo och andra lotterier, fester, basarer, försälj- nings- och insamlingskampanjer samt sådan biografrörelse som bedrivs av nykterhetsförening eller förening med huvudsakligt ändamål att tillhanda- hålla allmänna samlingslokaler. Detsamma gäller verksamhet som består i att en förening upplåter reklamutrymme på klubbdräkter eller i förening- ens samlingslokaler e. (1.

En ideell förening är skattebefriad enligt första stycket om

a) föreningen har till huvudsakligt syfte att — utan begränsning till viss familjs, vissa familjers. föreningens medlemmars eller andra bestämda personers ekonomiska intressen — främja ändamål som anges i 6 mom. eller andra allmännyttiga ändamål, såsom religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga. idrottsliga eller därmed jämförliga kulturella ända- mål.

b) föreningen i sin verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande tillgodoser ändamål som anges under a,

e) föreningen inte vägrar någon inträde som medlem, om inte med

3 Senaste lydelse 1987: 1 149.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet eller för— eningens syfte eller annan orsak särskilda skäl motiverar det, samt d) föreningen bedriver en verksamhet som skäligen svarar mot avkast- ningen av föreningens tillgångar.

Länsskattemyndigheten kan efter ansökan medge att förening, som avser att anskaffa fastighet eller an- nan anläggning avsedd för den ide- ella verksamheten, skall kunna an- ses hänförlig under detta moment utan hinder av att föreningen inte uppfyller under fjärde stycket d an- givet villkor. Medgivande av detta slag får avse högst fem beskatt- ningsår i följd och kan förenas med villkor om ställande av säkerhet e. (1. för den inkomst- eller förrnö- genhetsskatt som enligt sjunde styc- ket kan komma att påföras för- eningen på grund av taxering för det eller de beskattningsår med- givandet avser. Beslut i anledning av sådan ansökan får överklagas ge- nom besvär hos riksskatteverket. Besvären skall ha kommit in till riksskatteverket inom en månad från det föreningen fick del av det överklagade beslutet. Beslut av riksskatteverket i fråga som avses här får inte överklagas.

Skattemyndigheten kan efter an- sökan medge att förening, som av- ser att anskaffa fastighet eller an- nan anläggning avsedd för den ide- ella verksamheten, skall kunna an- ses hänförlig under detta moment utan hinder av att föreningen inte uppfyller under fjärde stycket (1 an— givet villkor. Medgivande av detta slag får avse högst fem beskatt- ningsåri följd och kan förenas med villkor om ställande av säkerhet e.d. för den inkomst- eller förmö- genhetsskatt som enligt sjunde styc- ket kan komma att påföras för- eningen på grund av taxering för det eller de beskattningsår med- givandet avser. Beslut i anledning av sådan ansökan får överklagas ge- nom besvär hos riksskatteverket. Besvären skall ha kommit in till riksskatteverket inom en månad från det föreningen fick del av det överklagade beslutet. Beslut av riksskatteverket i fråga som avses här får inte överklagas.

Medgivande enligt föregående stycke får lämnas även då en förening avser att genomföra omfattande byggnads-, reparations- eller anläggnings- arbeten på en fastighet som brukas av föreningen.

Har förening inte inom föreskri- ven tid genomfört den investering för vilken medgivande enligt femte eller sjätte stycket lämnats eller har föreningen underlåtit att iaktta an- nat i sådant beslut angivet villkor, skall föreningen taxeras för de be- skattningsår som medgivandet av- sett efter de regler som skulle ha gällt om något medgivande inte hade lämnats. I fråga om sådan tax- ering gäller bestämmelserna i 115 och 11655 taxeringslagen (I956:623) i tillämpliga delar.

Har förening inte inom föreskri- ven tid genomfört den investering för vilken medgivande enligt femte eller sjätte stycket lämnats eller har föreningen underlåtit att iaktta an- nat i sådant beslut angivet villkor. skall föreningen taxeras för de be- skattningsår som medgivandet avsett efter de regler som skulle ha gällt om något medgivande inte hade lämnats. I fråga om sådan taxering gäller bestämmelserna i 4 kap. 19—22 55 taxeringslagen (1990:00) i tillämpliga delar.

Det förhållandet, att en ekonomisk förening med stöd av 145 lagen (1987:668) om införande av lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar fått bestå som registrerad förening, utgör inte hinder mot att föreningen vid tillämpning av denna lag behandlas såsom ideell förening.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Riksskatteverket får, om särskilda skäl föreligger, efter ansökan förklara att förening. som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samar- bete. i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna lag skall anses jämställd med förening som avses i första stycket. Sådant beslut får, när omständigheterna ger anledning till det, av riksskatteverket åter- kallas. Beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke. får inte överklagas.

95

2 mom.4 För fysisk person, som har varit bosatt här i riket under hela eller någon del av beskattningsåret. utgörs den beskattningsbara inkoms- ten av den taxeradc inkomsten minskad med statligt grundavdrag.

Har den skattskyldiges skatteför- måga varit väsentligen nedsatt un- der beskattningsåret av sådan anled- ning. som anges i 505 2 mom. and- ra, tredje eller fjärde stycket kom- munalskattelagen (1928:370), får — efter taxeringsnämndens eller. om besvär anförts eller om särskild _fiamställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxering - året. länsrättens prövning — den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med statligt grundavdrag, med ytterligare av- drag enligt bestämmelserna i nämn- da lagrum.

Har den skattskyldiges skatteför- måga varit väsentligen nedsatt un- der beskattningsåret av sådan an- ledning, som anges i 505 2mom. andra, tredje eller fjärde stycket kommunalskattelagen (1928: 370). får den skattskyldiges taxerade in- komst minskas, förutom med stat- ligt grundavdrag, med ytterligare avdrag enligt bestämmelserna i nämnda lagrum.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör beskattningsbar inkomst.

För förening, som äger rätt till grundavdrag enligt 85, utgöres den beskattningsbara inkomsten av den taxeradc inkomsten minskad med

statligt grundavdrag.

105

5 mom.5 Underskott av jord- bruksfastighet, annan fastighet som avses i 245 1 mom. kommunalskat- telagen (1928:370) eller rörelse får — om den skattskyldige yrkar det — avräknas vid beräkning av un- derlag för tilläggsbclopp vid en se- nare taxering, dock högst med be- lopp motsvarande den vid taxering- en fastställda inkomsten av samma förvärvskälla. Avräkning får ske se- nast vid den taxering som sker sjät- te året efter det då taxering för underskottsåret har ägt rum. Av-

4 Senaste lydelse 19862508. 5 Senaste lydelse 1984: 1087.

5 mom. Underskott av jord- bruksfastighet, annan fastighet som avses i 24 5 1 mom. kommunalskat- telagen (1928:370) eller rörelse får — om den skattskyldige yrkar det — avräknas vid beräkning av un- derlag för tilläggsbelopp vid en se- nare taxering. dock högst med be- lopp motsvarande den vid taxering- en fastställda inkomsten av samma förvärvskäla. Avräkning får ske se- nast vid den taxering som sker sjät- te året efter det då taxering för underskottsåret har ägt rum. Av-

Nu varande lydelse

räkningen får fördelas på två eller flera år. Avräkning får ske bara för underskott som har uppkommit under beskattningsår för vilket den skattskyldige enligt 22,5 lmom. första stycket 3 eller 4 eller tredje stycket taxeringslagen (1956: 623) har varit skyldig att avlämna själv- deklaration och även har fullgjort deklarationsskyldigheten under taxeringsåret. Den skattskyldige skall visa i vad mån rätt till avräk- ning föreligger.

Föreslagen lydelse

räkningen får fördelas på två eller flera år. Avräkning får ske bara för underskott som har uppkommit under beskattningsår för vilket den skattskyldige enligt 2kap. 4 _5 första stycket 1 eller 2 eller tredje stycket eller 89" första stycket 3 lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter har varit skyldig att avlämna självdeklaration och även har fullgjort deklarationsskyl- digheten under taxeringsåret. Den skattskyldige skall visa i vad mån rätt till avräkning föreligger.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

Hänvisningar till S16

  • Prop. 1989/90:74: Avsnitt 4.1

17. Förslag till Prop. 1989/90:74 Lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947: 577) om statlig förmögen- hetsskatt'

dels att 11 _5 3 mom., 13 åsamt 15 5 1 och 2 mom. skall upphöra att gälla. dels att rubriken närmast före 13 5 skall utgå.

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974z859 1153 mom. 1953z276

135 1957165

155 1 mom. 1979: 172. 152

18. Förslag till Lag (1951 :442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor'

dels att 1 1 och 12 åå skall upphöra att gälla. dels att i 3. 5. 6 och 10 $& ordet ”Iänsskattemyndighet” i olika böjnings- former skall bytas ut mot "skattemyndighet” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas från och med den ljanuari 1991.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1980z866 3 $ 198621290

5 & 1986: 1290 6 5 1986: 1290 105 1988z418 11$1986:1290 12; 1980:866.

19. Förslag till Prop. l989/90: 74

Lag om ändringi lagen (1951: 691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (19511691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan' dels att i 2 och 4 åå orden "lokal skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet", dels att i 5 & ordet ”beskattningsnämnd" skall bytas ut mot "skattemyn-

dighet". Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

' Senaste lydelse av 25 1967:633

45 1967:633 5 & 19672633. 154

Hänvisningar till S19

  • Prop. 1989/90:74: Avsnitt 7.2

20. Förslag till

Lag om ändring i lagen (195 1 : 763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (19512763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst'

dels att 6, 9 och 10 åå skall upphöra att gälla, dels att i 5 & ordet "länsskattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skatte-

myndigheten”,

dels att 4, 7 och 8 åå samt anvisningarna till 4 5 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

452

Skattskyldig, som vill åtnjuta jör- månen av skatteberäkning enligt 1 5, har att därom göra ansökan. I fråga om sådan ansökan och beslut i anledning därav skall vad i tax- eringslagen( 1 956:623) är föreskri- vet om yrkanden och beslut rörande taxering tillämpas, om icke annat följer av bestämmelserna i denna lag.

(Se vidare anvisningarna.)

Har skatteberäkning enligt ] ,é' skett, men ändras den beskattnings— bara inkomst eller det underlag för tilläggsbelopp varpå skatten har be- räknats genom beslut av länsrätt, kammarrätt eller regeringsrätten. el- ler åsätts den skattskyldige genom sådant beslut eftertaxering till statlig inkomstskatt så att grunderna jär skatteberäkningen eller förutsätt- ningarna för rätten att komma i ät- njutande därav ändras, skall länsrät- ten vidta den ändring av skattebe- räkningcn, vartilljörhållandena kan föranleda.

' Senaste lydelse av

lagens rubrik 1974z860 5ä 1986:1292 65 1979: 173 95 19832445 10å 19741860. 2 Senaste lydelse 1986: 1292, 3 Senaste lydelse 19831445.

Skattskyldigjär ansöka om skat- teberäkning enligt 15. I fråga om sådan ansökan och beslut i anled- ning därav gäller bestämmelserna i lagen (1990:00) om självdeklara- tion och kontrolluppgifter samt tax- eringslagen( I 990: 00), om inte an- nat följer av denna lag.

(Se vidare anvisningarna.)

Ändras den beskattningsbara in- komsten eller det underlag för till- lägsbelopp varpå skatten har beräk- nats skall skattemyndigheten be- sluta om den ändring av skatte- beräkningen som föranleds härav.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

854

Föreligger förutsättningar för skatteberäkning enligt 1 & först ef- ter meddelandet av sådant beslut av länsrätt, kammarrätt eller rege- ringsrätten, som i 7 _9' sägs. eller har den beräknade ackumulerade in- komsten höjts genom sådant beslut, äger den skattskyldige inkomma med ansökan enligt 45 inom ett år från det ifrågavarande beslut med- delades. Detsamma gäller i fråga om beslut som meddelas av tax- eringsnämnd eller av lokal skatte- myndighet enligt 72a eller 72b5 taxeringslagen( I 95 6: 623), om för- utsättningarför skatteberäkning en- ligt Iå jöreligger först efter medde- landet av beslutet.

Äger skattskyldig enligt 995 tax- eringslagen( I 956: 623) i särskild ordning anföra besvär hos länsrätt, får han til/ika inom där angiven tid inkomma med ansökan enligt 4 _é'.

Har skatteberäkning enligt l & skett och visas att skatteberäkning- en med hänsyn till sedermera fram- komna omständigheter har grun- dats på oriktiga förutsättningar, äger vederbörande länsskattemyn- dighet i särskild ordning anföra be- svär rörande skatteberäkningen. Härvid tillämpas bestämmelserna i 1035 taxeringslagen( ] 956.623). Ny skatteberäkning i anledning av besvär som nu sagts får icke verk- ställas med mindre fråga därom prö- vats inom fem år efter utgången av det kalenderår. under vilket den an- sökan, som har föranlett skattebe- räkningen enligt l 5, har inkommit till taxeringsnämnden eller länsrät- ten. Har den skattskyldige avlidit, får sådan ny skatteberäkning som här avses icke verkställas med mind- ref'råga därom ltar prövats inom två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom har blivit ingiven för regist- rering.

* Senaste lydelse 1986: 1292.

Föreligger förutsättningar för skatteberäkning enligt 1 åförst efter beslut av skattemyndighet eller förvaltningsdomstol eller har den beräknade ackumulerade inkoms- ten höjts genom sådant beslut. får den skattskyldige komma in med ansökan enligt 45 inom ett år från det att beslutet meddelades. om inte längre tid för ansökan följer av be— stämmelserna i taxeringslagen (1990:00).

Har skatteberäkning enligt 1 & skett och visas att skatteberäkning- en med hänsyn till sedermera fram- komna omständigheter har grun- dats på oriktiga förutsättningar, får skattemyndigheten besluta om ny skatteberäkning inom fem år efter utgången av det kalenderår, under vilket den ansökan. som har föran- lett skatteberäkningen enligt 1 & kom in till skattemyndigheten. Har den skattskyldige avlidit. får beslut om ny skatteberäkning inte medde- las efter utgången av det andra året efter det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom getts in för registrering.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar till 4 55

Ansökan om skatteberäkning görs hos den taxeringsnämnd. som har att åsätta den skattskyldige tax- ering till statlig inkomstskatt för det taxeringsår, då inkomsten tas till beskattning. Ansökan bör göras i den skattskyldiges självdeklara- tion. Skattskyldig som icke har kommit in med ansökningshand- ling före utgången av november må- nad uttder taxeringsåretfår göra an- sökan om skatteberäkning hos den länsrätt som har att upptaga besvär rörande den taxering som förut har sagts. Ansökningshandlingen skall, med undantag för fall som i 8 eller 99" sägs, före utgången av året efer taxeringsåret lta kommit in till lo- kala skattemyndigheten i detfögde— ri där den skattskyldiges hemorts- kommun för det taxeringsår då itt- komsten tas till beskattning är belä- gen. Den omständigheten att ansök- ningshandlingen har getts in till en annan taxeringsnämnd eller lokal skattemyndighet än nu har sagts el- ler till en Iänsskattemyndighet eller en länsrätt. utgör inte hinder för ärendets prövning. Handlingarna skall då omedelbart översändas till den taxeringsnämnd eller lokala skattemyndighet som skall ta emot ansökningen.

Har ansöknings/tandlingen kont- mit in till taxeringsnämnd inom fö— reskriven tid men efter utgången av september mättad under taxerings- året fär taxeringsnämnden, när ärendets särskilda beskaffenhet på- kallar det. genom särskilt beslut överlämna ärendet till den lokala skattemyndigheten för prövning av länsrätten.

Ansökan om skatteberäkning görs hos den skattemyndighet som skall besluta om taxering till statlig in- komstskatt för det taxeringsår, då inkomsten tas till beskattning. An- sökan bör göras i den skattskyldiges självdeklaration.

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas på ären- den och mål avseende 1990 och tidigare års taxeringar. Vad som i äldre bestämmelser sägs om Iänsskattemyndighet och lokal skattemyndighet skall från och med den 1 januari 1991 avse skattemyndighet.

5 Senaste lydelse 1986: 1292.

21. Förslag till Prop. 1989/90: 74 Lag om ändring i lagen (1 954140) om särskild fartygsfond

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1954:40) om särskild fartygs- fond'

dels att 10 och 1 1 55 skall upphöra att gälla, dels att i 2, 4 och 12 åå ordet "länsskattemyndighet" i olika böjningsfor- mer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

' Senaste lydelse av

lagens rubrik 1984: 1075 29" 1986: 1308 45 1986: 1308 10,5 1986: 1308

1151984:1075

1251986:1308. 158

22. Förslag till Lag om ändring i skogskontolagen (1954: 142)

Härigenom föreskrivs i fråga om skogskontolagen (1954: 142)' dels att i 9 a å ordet ”länsskattemyndigheten" skall bytas ut mot ”skatte- myndigheten",

dels att 1 och 5 åå skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse l åZ

Vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt kan fysisk person och dödsbo som avses i 10å 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomst- skatt. på de villkor och i den omfattning som anges i denna lag. få uppskov mcd beskattning av intäkt av skogsbruk för medel som sätts in på ett särskilt bankkonto (skogskonto eller skogsskadekonto). Uppskov medges inte delägare i handelsbolag eller i dödsbo, för vilket reglerna om handels- bolag skall tillämpas, för inkomst av bolagets eller dödsboets verksamhet.

Uppskov för insättning på skogsskadekonto medges endast om storm- fällning, brand. insektsangrepp eller liknande händelse har medfört att mer än en tredjedel av förvärvskällans skog bör avverkas tidigare än vad som annars skulle ha varit fallet och om den skattskyldige med intyg från skogsvårdsstyrelsen i länet eller på annat sätt visar att den huvudsakliga delen av beskattningsårets skogsintäkter hänför sig till avverkning som nu har sagts. ..

Uppskov för insättning på skogsskadekonto medges inte om den skatt- skyldige för det beskattningsår och den förvärvskälla som uppskovet avser också yrkar uppskov för insättning på skogskonto. Nuvarande l vde/se

Har uppskov för insättning på skogsskadekonto vägrats på grund av att de i andra stycket angivna villkoren inte varit uppfyllda får den skattskyldige, när taxeringen ltar vunnit laga kraft, anföra besvär med yrkande om uppskov för in- sättning på skogskonto i särskild ordning. Besvären skall ha inkom- mit senast sex månader efter det att taxeringen ltar vunnit laga kraft.

Har uppskov för insättning på skogsskadekonto vägrats på grund av att de i andra stycket angivna villkoren inte varit uppfyllda får den skattskyldige framställa yrkan- de om uppskov för insättning på skogskonto. Sådan framställning skall ha kommit in till skattemyn- digheten inom sex månderfrån det att beslut meddelades om att rätt till uppskov för insättning på skogsska- dekonto inte föreligger, om inte längre tid följer av bestämmelserna i taxeringslagen( 1990: 00).

Med bank avses i denna lag riksbanken, affärsbank, sparbank samt föreningsbank.

En skattskyldig får för ett visst beskattningsår och en viss förvärvskälla göra insättning på endast ett skogskonto eller skogsskadekonto. Har den skattskyldige i strid mot denna bestämmelse gjort insättning på skogskonto eller skogsskadekonto i mer än en bank medges uppskov endast för insätt- . ning på det först öppnade kontot.

' Lagen omtryckt 1982z325. Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:263 9aå 1988: 1520. 2 Senaste lydelse 1984: 1070.

Nuvarande lydelse

553

Uppskov medges endast om de ifrågavarande medlen har betalats in till banken senast den dag som den skattskyldige enligt 34 ,9" tar- eringslagen (1 956.623) skall avläm- na allmän självdeklaration.

Har den skattskyldige yrkat upp- skov för insättning på skogskonto med stöd av bestämmelserna i 1 å fjärde stycket skall de medel. som betalats in på skogsskadekontot, anses inbetalade på skogskonto den dag då betalningen på skogsskade- kontot gjordes. ] fråga om medel på skogsskadekonto som inte tagits ut när yrkandet om uppskov för in- sättning på skogskontot kom in till rätten, gäller vad nu sagts dock en- dast om den skattskyldige fört över medlen på skogsskadekontot till skogskonto. Överföring som har skett senare än tio år efter ingången av det år då medlen enligt första stycket senast skall ha betalats in beaktas inte.

Föreslagen lydelse

Uppskov medges endast om de ifrågavarande medlen har betalats in till banken senast den dag som den skattskyldige enligt lagen (1990.-00) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall avlämna all- män självdeklaration.

Har den skattskyldige yrkat upp- skov för insättning på skogskonto med stöd av bestämmelserna i 1 å fjärde stycket skall de medel, som betalats in på skogsskadekontot, anses inbetalade på skogskonto den dag då betalningen på skogsskade- kontot gjordes. I fråga om medel på skogsskadekonto som inte tagits ut när yrkandet om uppskov för in- sättning på skogskontot kom in till skattemyndigheten, gäller vad nu sagts dock endast om den skattskyl- dige fört över medlen på skogsska- dekontot till skogskonto. Överfö- ring som har skett senare än tio år efter ingången av det det år med- len enligt första stycket senast skall ha betalats in beaktas inte.

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

3 Senaste lydelse 1988: 1520.

23. Förslag till Prop. l989/90: 74 Lag om ändring i lagen (1957: 686) om taxeringsväsendet under krigsförhållanden m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1957:686) om taxeringsväsendet under krigsförhållanden m.m.l dels att i 2å orden ”taxeringslagen (I956:623)” skall bytas ut mot "taxeringslagen (1990:00). dels att i 6 å ordet ”länsskattemyndighet” skall bytas ut mot "skattemyn- dighet".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1986: 1309 2 s 1986: 1309

6å198621309. 161

24. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958:295) om sjömansskatt' dels att i 23 å orden ”lokal skattemyndighet” skall bytas ut mot ”skatte-

myndighet”,

dels att 10å 1 mom. samt 19, 25 och 30 åå skall ha följande lydelse.

Nu varande l vdelse Föreslagen lydelse

10å

1 m 0 m.2 Det åligger sjöman, som är bosatt här i riket, att ome- delbart efter mottagandet av debet- sedel å preliminär A-skatt uppvisa densamma för redaren. Uppvisar sjömannen icke sådan debetsedel. åligger det redaren att från lokal skattemyndighet införskaffa debet- sedeln eller erforderliga uppgifter om dess innehåll.

Skatteavdrag skall verkställas med ledning av anteckningarna å debetsedeln för det löpande året an- gående den kolumn, som jämlikt uppbördslagen skall tillämpas vid avdrag för gäldande av preliminär A-skatt.

Har sjöman icke erhållit debetse— del, som nu sagts, eller har redare icke kunnat införskaffa debetsedeln eller erforderliga uppgifter om dess innehåll, må skatteavdrag under ja- nuari och februari månader ske en- ligt den kolumn som senast tilläm- pats under nästföregående beskatt— ningsår. Om det senare av debetse— del eller på annat sätt tillförlitligen framgår. att avdrag rätteligen bon ske enligt annan kolumn skall det åligga redaren att vid därnäst föl- jande löneavräkning företaga erfor- derlig rättelse. Har skatteavdrag underjanuari och februari skett en- ligt kolumn 2 med ledning av debet- sedeln för nästföregående beskatt- ningsår, skall rättelse till kolumn 1 alltid företagas. om inte debetsedel uppvisas eller om det inte på annat sätt kan utrönas vilken kolumn som

' Lagen omtryckt 1970:993. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 777. 2 Senaste lydelse 1984: 347.

1 m 0 m. Det åligger sjöman, som är bosatt här i riket, att ome- delbart efter mottagandet av skatt- sedel på preliminär A-skatt uppvisa densamma för redaren. Uppvisar sjömannen inte sådan skattsedel åligger det redaren att från skatte- myndighet införskaffa skattsedeln eller erforderliga uppgifter om dess innehåll.

Skatteavdrag skall verkställas med ledning av anteckningarna på skattsedeln för det löpande året an- gående den kolumn, som jämlikt uppbördslagen skall tillämpas vid avdrag för gäldande av preliminär A-skatt.

Har sjöman inte fått skattsedel, som nu sagts, eller har redare inte kunnat införskaffa skattsedeln eller erforderliga uppgifter om dess in- nehåll,fär skatteavdrag under janu- ari och februari månader ske enligt den kolumn som senast tillämpats under nästföregående beskattnings- år. Om det senare av skattsedeln eller på annat sätt tillförlitligen framgår, att avdrag rätteligen bort ske enligt annan kolumn skall det åligga redaren att vid därnäst föl- jande löncavräkning företaga erfor- derlig rättelse. Har skatteavdrag under januari och februari skett en- ligt kolumn 2 med ledning av skatt- sedeln för nästföregående beskatt- ningsår, skall rättelse till kolumn 1 alltid företagas. om inte skattsedeln uppvisas eller om det inte på annat sätt kan utrönas vilken kolumn som

Nuvarande lydelse

skall tillämpas. Rättelse skall ske senast vid löneavräkningcn för april månad.

Sjöman må jämväl med intyg från lokal skattemyndighet eller be- slut från sjömansskattenämnden el- ler på annat sätt som bestämts av sjömansskattenämnden visa enligt vilken kolumn i sjömansskatteta- bell avdrag skall ske. Besked om sålunda tillämplig kolumn skall av redaren iakttagas från och med den löneavräkning, som sker näst efter det att beskedet uppvisats för reda— ren.

Föreslagen lydelse

skall tillämpas. Rättelse skall ske senast vid löneavräkningcn för april månad.

Sjöman får också med intyg från skattemyndighet eller beslut från sjömansskattenämnden eller på an- nat sätt som bestämts av sjömans- skattenämnden visa enligt vilken kolumn i sjömansskattetabell av- drag skall ske. Besked om sålunda tillämplig kolumn skall av redaren iakttagas från och med den löneav- räkning, som sker näst efter det att beskedet uppvisats för redaren.

1953

Redare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, skall hava sin bokföring så ordnad, att därav framgår sjömans namn, födelsetid och mantalsskrivningsadress, löne- belopp och skatteavdrags belopp samt, därest sjömannen uppvisat debetsedel å preliminär skatt, num- ret å denna debetsedel.

Jämväl annan redare än i första stycket sägs, som har att verkställa avdrag för sjömansskatt, är skyldig att i enahanda omfattning föra an- teckningar i hänseenden som nyss sagts. '

Efter anmaning av riksskattever- ket. Iänsskattemyndighet eller lokal skattemyndighet åligger det sådan redare, som avses i första eller and- ra stycket, att meddela de upplys- ningar som finnes erforderliga för kontroll av skatteavdrag. Redare skall tillika efter anmaning förete alla handlingar som _hnnes erforder- liga för sådan kontroll, såsom kon- trakt, kontoutdrag, räkning eller kvitto.

För kontroll av att bestämmelser- na om skatteavdrag har följts får revision verkställas hos redare som avses i första eller andra stycket. Beslut om revision meddelas av riksskatteverket, länsskattemyndig-

3 Senaste lydelse 1986: 1293.

Redare, som enligt lag är skyldig att föra handelsböcker, skall ha sin bokföring så ordnad, att därav framgår sjömans namn, födelsetid och mantalsskrivningsadress, löne- belopp och skatteavdrags belopp samt, om sjömannen uppvisat skattsedel på preliminär skatt, numret på denna skattsedel.

Även annan redare än i första stycket sågs, som skall göra avdrag för sjömansskatt, är skyldig att föra anteckningar i samma omfattning.

Efter anmaning av riksskattever- ket eller skattemyndighet åligger det sådan redare, som avses i första eller andra stycket, att meddela de upplysningar som behövs för kon- troll av skatteavdrag. Redare skall också efter anmaning förete alla handlingar som behövs för sådan kontroll, såsom kontrakt, konto- utdrag. räkningar eller kvitton.

För kontroll av att bestämmelser- na om skatteavdrag har följts får revision verkställas hos redare som avses i första eller andra stycket. Beslut om revision meddelas av riksskatteverket eller skattemyn-

- Nuvarande lydelse

hel eller lokal skattemyndighet. 1 övrigt gäller i fråga om revision i tillämpliga delar bestämmelserna i 56 och 58516 taxeringslagen ( 195 6: 623).

Föreslagen lydelse

dighet. 1 övrigt gäller i fråga om revision i tillämpliga delar bestäm- melserna i 3 kap. 8—1459' tax- eringslagen (1990: 00).

25 54

Bestämmelserna i 505 I och 3 mom. taxeringslagen (I956:623) gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgifter i ansökningar om järnk- ning av sjömansskatt och andra handlingar som har avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmel- serna i denna lag eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Bestämmelserna i 3 kap. 17 _é' tax- eringslagen (1990:00) gälleri till- lämpliga delar i fråga om uppgifter i ansökningar om jämkning av sjö- mansskatt och andra handlingar som har avlämnats eller tillhanda- hållits enligt bestämmelserna i den- na lag eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Uppgift om en sjömans beskattningsbara inkomst enligt denna lag, om den på inkomsten erlagda sjömansskatten samt om den tid inkomsten avser får lämnas ut till enskilda utan hinder av bestämmelserna om sekre- tess.

30 55 Underlåter redare att hörsamma anmaning enligt 14 5 3 mom., 16 5 eller 19 & tredje stycket första meningen, eller underlåter redare, som är skyldig göra avdrag för sjömansskatt. att fullgöra sin skyldighet, eller gör han avdrag med för lågt belopp. eller fullgör redare icke vad honom åligger enligt 1 1 5,

kan riksskatteverket och i fall som anges i 19 & tredje stycket förs- ta meningen. länsskattemyndighet eller lokal skattemyndighet föreläg- ga den försumlige lämpligt vite. Vite får ej bestämmas under 500 kronor.

Om uttagande avjörelagt vite/ör— ordnar länsrätten efter anmälan av riksskatteverket, länsskattemyndig- het eller lokal skattemyndighet. Har vitet förelagts också med stöd av bestämmelse i taxeringslagen (I956:623) prövas fråga om utta— gande av den länsrätt som är behö- rig enligt nämnda lag.

Bestämmelserna i 835 andra, fjärde och femte styckena upp-

4 Senaste lydelse 1980: 1089. 5 Senaste lydelse 1986: 1293.

kan riksskatteverket och i fall som anges i 19 & tredje stycket förs- ta meningen skattemyndighet före- lägga den försumlige lämpligt vite.

Har vitet förelagts också med stöd av bestämmelse i lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter eller taxerings- lagen (1990: 00) prövas fråga om ut- tagande av den länsrätt som är be— hörig enligt nämnda lagar.

Bestämmelserna i 83 å andra och fjärde styckena uppbördslagen

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/ 90: 74

bördslagen tillämpas också i fråga (1953:272) tillämpas också i fråga om vite som avses i denna paragraf. om vite som avses i denna paragraf.

Denna lag träderi kraft den 30juni 1990 och tillämpas från och med den ljanuari 1991.

25 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958: 575) om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m.m.

Härigenom föreskrivs att 7 5 3 mom. lagen (1958: 575) om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m.[ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

755

3 m 0 m.2 Det åligger överstyrel- sen för ekonomiskt försvar att ut— färda intyg utvisande den lager- mängd, som enligt vad i 1 mom. sägs skall anses utgöra skattskyldigs tvångslager, samt huruvida den skattskyldige fullgjort sin lagrings- skyldighet. Sådant intyg skall över- styrelsen senast den 1 april under taxeringsåret tillställa dels den skattskyldige dels ock länsskatte- myndigheten för att överlämnas till den taxeringsnämnd, som har att taxera den skattskyldige till statlig inkomstskatt.

Föreslagen lydelse

3 m 0 m. Det åligger överstyrel- sen för ekonomiskt försvar att ut- färda intyg utvisande den lager- mängd, som enligt vad i 1 mom. sägs skall anses utgöra skattskyldigs tvångslager. samt huruvida den skattskyldige fullgjort sin lagrings- skyldighet. Sådant intyg skall över- styrelsen senast den 1 april under taxeringsåret tillställa den skatt- skyldige och skattemyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas från och med den

ljanuari 1991.

' Lagen omtryckt 19771940. Senaste lydelse av lagens rubrik 1977: 940. 2 Senaste lydelse 1986: 1310.

26. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959: 551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäk-

ring'

dels att 1—3, 5, 6, 8 a och 10— 12 55 skall ha följande lydelse, dels att deti lagen skall införas en ny paragraf, 13 5, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

För här i riket bosatt eller man- talsskriven försäkrad skall pen- sionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring bestäm- mas av den lokala skattemyndighet. inom vars tjänstgöringsområde den försäkrade taxerats till statlig in- komstskatt eller skulle hava tax- erats till sådan skatt, därest han va- rit bosatt i riket eller icke haft att erlägga sjömansskatt.

Pensionsgrundande inkomst för sjöman, som icke är bosatt eller mantalsskriven i riket, skall be- stämmas av den lokala skattemyn- digheten i Göteborg.

För annan försäkrad än som i första eller andra stycket sägs skall den pensionsgrundande inkomsten bestämmas av den lokala skatte- myndigheten i Stockholm.

Föreslagen lydelse

För här i riket bosatt eller man- talsskriven försäkrad skall pen- sionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring bestäm- mas av skattemyndigheten i det [än den försäkrade taxerats till statlig inkomstskatt eller skulle ha tax- erats till sådan skatt, om han varit bosatt i riket eller inte haft att erläg- ga sjömansskatt.

Pensionsgrundande inkomst för sjöman, som inte är bosatt eller mantalsskriven i riket, skall be- stämmas av skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län.

För annan försäkrad än som i första eller andra stycket sägs skall den pensionsgrundande inkomsten bestämmas av skattemyndigheten i Stockholms län.

252

Pensionsgrundande inkomst skall, i den mån den utgöres av an- nan inkomst än som avses i 35, bestämmas med ledning av den för- säkrades taxering till statlig in- komstskatt eller, såvitt gäller för- säkrad som avses i 1 5första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt, med ledning av redares redovisning enligt 145 nämnda lag. Vid tax- eringsändring. varom beslut har meddelats av annan än taxerings- nämnden, eller eftertaxering skall

' Lagen omtryckt 1976: 1015. Senaste lydelse av lagens rubrik 197611015. 2 Senaste lydelse 1984:672.

Pensionsgrundande inkomst skall, i den mån den utgörs av an- nan inkomst än som avses i 35, bestämmas med ledning av den för- säkrades taxering till statlig in- komstskatt eller. såvitt gäller för- säkrad som avses i 1 5 första stycket lagen (l958z295) om sjömansskatt, med ledning av redares redovisning enligt 145 nämnda lag. Ändras ett taxeringsbeslut av förvaltnings- domstol eller— efter utgången av november taxeringsåret — av skatte—

Nuvarande lydelse

verkställd beräkning av pensions- grundande inkomst ändras endast om taxeringsändringen eller efter- taxeringen föranleder avvikelse från nämnda beräkning med minst 1 000 kronor.

Föreslagen lydelse

myndighet, skall verkställd beräk- ning av pensionsgrundande in- komst ändras endast om ändrings- beslutet föranleder avvikelse från nämnda beräkning med minst 1000 kronor.

353

lnkomst av anställning, för vil- ken den försäkrade inte är skatt- skyldig här i riket, skall bestämmas med ledning av särkild uppgift från arbetsgivaren. Sådan uppgift skall senast den 31 januari året näst efter det år, som inkomsten avser, av- lämnas till den myndighet, som av- ses i 37 9' 4 mom. första stycket tax- eringslagen (1956: 623). 1 uppgiften skall anges den försäkrades full- ständiga nan'in, födelsetid och ad- ress ävensom beloppet av den utbe- talade lönen eller ersättningen och den tidrymd som denna avser. Vi- dare skall i uppgiften anges, huruvi- da den försäkrade åtnjutit skatte- pliktiga naturaförmåner. Ett exem- plar av uppgiften skall inom tid som nyss sagts av arbetsgivaren sändas till den försäkrade.

Inkomst av anställning, för vil- ken den försäkrade inte är skatt- skyldig här i riket, skall bestämmas med ledning av särskild uppgift från arbetsgivaren. Sådan uppgift skall senast den 31 januari året näst efter det år, som inkomsten avser, avlämnas till den myndighet, som avses i 3 kap. 58 5 lagen (1990:00) om självdeklaration och kontroll- uppgifter. 1 uppgiften skall anges den försäkrades fullständiga namn, födelsetid och adress samt beloppet av den utbetalade lönen eller ersätt- ningen och den tidrymd som denna avser. Vidare skall i uppgiften an- ges, om den försäkrade fått skatte- pliktiga naturaförmåner. Ett exem- plar av uppgiften skall inom tid som nyss sagts av arbetsgivaren sändas till den försäkrade.

Med arbetsgivare förstås vid tillämpningen av denna lag även den som utgivit bidrag som avses i 11 kap. 25 första stycket m) lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Inkomst av anställning, som avsesi 11 kap. 2 % första stycket 0) lagen om allmän försäkring, skall bestämmas med ledning av uppgift om det värde som den försäkrade tillgodoförts som följd av bidraget. Sådan uppgift skall av arbetsgivaren lämnas

]. för en försäkrad, som inte är skattskyldig här i riket, i särskild uppgift enligt första stycket,

2. för en försäkrad, som avses i 1 5 första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt, i redares redovisning enligt 14 & samma lag,

3. för annan försäkrad, i kontroll- uppgift enligt 375 Imorn. tax- eringslagen.

Efter anmaning av riksförsäk- ringsverket eller lokal skattemyn- dighet åligger det försäkrad och hans arbetsgivare att i'den omfatt-

3 Senaste lydelse 1987: 131 1.

3. för annan försäkrad, i kontroll- uppgift enligt 3kap. 45 lagen om självdeklaration och kontrolluppgtf ter.

Efter föreläggande av riksförsäk- ringsverket eller skattemyndighet åligger det försäkrad och hans ar- betsgivare att i den omfattning och

Nuvarande lydelse

ning och inom den tid, som i anma— ningen angivits, meddela de upplys— ningar, som finnas erforderliga för beräkning av pensionsgrundande inkomst för den försäkrade.

Föreslagen lydelse

inom den tid, som angetts i föreläg- gandet, meddela de upplysningar, som behövs för beräkning av pen- sionsgrundande inkomst för den försäkrade.

654

Den lokala skattemyndigheten skall se till att utredning görs och att den försäkrade bereds tillfälle att yttra sig när det behövs för myndig- hetens beslut.

Skattemyndigheten skall se till att ärendena blir tillräckligt utredda. Den försäkrade skall ges tillfälle att yttra sig innan hans ärende avgörs. om det inte är onödigt.

I fråga om den försäkrades rätt att få del av uppgifter som har till- förts ärendet genom någon annan än honom själv och få tillfälle att yttra sig över dem gäller bestämmel- serna i 175 förvaltningslagen (I986.'223). ' flag5 Den lokala skattemyndigheten Skattemyndigheten skall om- skall ompröva sitt beslut när den försäkrade begär det eller skäl an- nars föreligger. Därvid gäller be- stämmelserna i 65. Underrättelse om det nya beslutet skall sändas till den försäkrade med angivande av skälen för beslutet och möjligheten till omprövning. Sådana beslut får dock inte meddelas efter utgången av november månad under tax- eringsåret. Ett beslut får inte om- prövas om den försäkrade har an- fört besvär över det och särskilda skäl för prövning inte föreligger.

4 Senaste lydelse 1984: 865. 5 Senaste lydelse l984:865.

pröva sitt beslut om den försäkrade begär det eller om det änns andra skäl.

Vill den försäkrade begära om- prövning av ett beslut, skall han göra detta skriftligt. Begäran skall ha kommit in till skattemyndighe- ten före utgången av det femte året efter taxeringsåret.

Om den försäkrade gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i andra stycketfätt kännedom om ett beslut som är till hans nackdel eller skattsedel eller annan handling med uppgift om den pensionsgrundande inkomstens storlek, får han ändå be-

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

gära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.

Omprövar skattemyndigheten självmant ett beslut, för ompröv- ningsbeslut som är till den_lörsäkra- des fördel meddelas före utgången av det femte året efter taxeringsåret. Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den försäkrade får inte meddelas efter utgången av året el" ler taxeringsåret om inte förutsätt- ningar för ändring enligt 7 Möre/ig- ger.

1056

Handlingar, som har upprättats för beräkning av pensionsgrundan- de inkomst eller som har avlämnats eller tillhandahållits enligt någon bestämmelse i denna lag, får inte tillhandahållas annan tjänsteman än den som för sin befattning bör få del av dessa. Ledamöter i tax- eringsnämnden eller länsrätten får ta del av handlingar som nyss har sagts.

Den som får ta del av sådana handlingar, som avses i första styc- ket, får också ta del av självdeklara- tioner och andra uppgifter eller handlingar som har avlämnats till ledning vid årlig taxering, hand— lingar som har upprättats vid tax- eringskontroll enligt taxeringslagen (I956:623), samt handlingar som har avlämnats till ledning för upp- börd av skatt. om han behöver det för att kunna fullgöra sina skyldig- heter enligt denna lag.

Handlingar, som har upprättats för beräkning av pensionsgrundan- de inkomst eller som har avlämnats eller tillhandahållits enligt någon bestämmelse i denna lag, får inte tillhandahållas annan tjänsteman än den som för sin befattning bör få del av dessa. Ledamöter i skatte- nämnden eller länsrätten får ta del av handlingar som nyss har sagts.

Den som får ta del av sådana handlingar, som avses i första styc- ket, får också ta del av självdeklara- tioner och andra uppgifter eller handlingar som har avlämnats till ledning vid årlig taxering, hand- lingar som har upprättats vid tax- eringskontroll enligt taxeringslagen (1990:00), samt handlingar som har avlämnats till ledning för upp- börd av skatt, om han behöver det för att kunna fullgöra sina skyldig- heter enligt denna lag.

1157

Den lokala skattemyndighetens beslut enligt denna lag får överkla- gas hos länsrätten genom besvär.

6 Senaste lydelse 1986: 131 1. 7 Senaste lydelse 1984: 865.

Skattemyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos läns- rätten av den försäkrade och riksför- säkringsverket.

Överklagande av den försäkrade skall vara skriftligt och ha kommit in före utgången av det femte året efter taxeringsåret. Om beslutet har

Nuvarande lydelse

Den lokala skattemyndighetens. länsrättens och kammarrättens be— slut fär överklagas även av riksför- säkringsverket. Verket får även be- gära ändring enligt 8a &. Verket får överklaga också till förmån för en enskild part. I ett mål, där en en— skild part överklagar ett beslut hos länsrätt eller kammarrätt, bestäm- mer verket om verket skall vara part i målet. Om verket har beslutat att inte vara part får rätten ändå före- lägga verket att svara i målet. om det föreligger skäl till det. Om en enskild part klagar till kammarrät- ten och verket har varit part i läns- rätten. är verket alltid motpart i kammarrätten.

Riks/örsäkringsverketfår ö verkla- ga ett avgörande av länsrätten eller kammarrätten även om verket inte har varit part där. Om en enskild part klagar över kammarrättens av- görande. är verket alltid motpart i regeringsrätten.

Besvärshandlingen skall. om inte annat följer av jemte stycket, ha kommit in inom två månader från den dag då klaganden hek del av det överklagade beslutet eller, om be- svären har anförts av riksförsäk- ringsverket, inom två månader från den dag då beslutet meddelades

Besvär av den försäkrade över den lokala skattemyndighetens beslut beträffande beräkning av pensions- grundande inkomst som meddelats under taxeringsåret skall ha inkom- mit före utgången av februari må- nad året efter taxeringsåret. Inkarn- mer den försäkrades besvär efter denna tid menföre utgången avjuni månad året efler taxeringsåret. får länsrätten pröva besvären om riks-

försakringsverket helt eller delvis

I—"öres/agen lydelse

meddelats eller den 30 juni femte året efter det taxeringsår som beslu- tet avser och den försäkrade harfått del av beslutet efter utgången av ok- tober samma år. får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då den försäkrade _hck

del av beslutet.

Överklagande av riksförsäkrings- verket skall vara skriftligt och ha kommit in inom tidsfrist som enligt 8a _é' tredje stycket gäller för beslut om omprövning på initiativ av skat- temyndighet eller efter sådan tid men inom två månader från den dag då det överklagade beslutet meddelades. Verket får även begära ändring enligt 835. Verket får överklaga också till förmån för en enskild part.

Bestämmelserna i 6 kap. 5 — 7 _élé' taxeringslagen(1990: 00) gäller när en försäkrad överklagat skattemyn- dighetens beslut.

Nuvarande lydelse

tillstyrker besvären i sak. Besvär av riksförsäkringsverket skall ha in- kommit före utgången av juni må- nad året e/ter taxeringsåret. Har den försäkrade inte under taxerings- åretfått sådan underrättelse som fö- reskrivs i 8 5 första stycket eller 8a _é', får han överklaga beslutet hos länsrätten intill utgången av året ell ter taxeringsåret. Har den försäkra- de inte under taxeringsåret fått en skattsedel på slutlig skatt eller sär- skild underrättelse enligt 8 5 andra stycket får han anföra besvär inom ett år efter det han fått en sådan skattsedel eller underrättelse.

Den lokala skattemyndighetens. länsrättens och kammarrättens be— slut skall gälla även om beslutet har överklagats.

F öres/agen lydelse

lZå

De närmare föreskrifter. som fin- nas erforderliga för tillämpningen av denna lag, meddelas av regering- en eller, efter regeringens bemyndi- gande, av riks/örsäkringsverket.

I ett mål. där en enskild part över- klagar ett beslut hos länsrätt eller kammarrätt, bestämmer riksförsäk- ringsverket om verket skall vara part i målet. Om verket har beslutat att inte vara part får rätten ändå före- lägga verket att svara i målet. om lägga verket att svara i målet, om detfinns skäl till det. Om en enskild part klagar till kammarrätten och verket har varit part i länsrätten, är verket alltid motpart i kammarrät- ten.

Riks/örsäkringsverket får överkla- ga ett avgörande av länsrätten eller kammarrätten även om verket inte har varit part där. Om en enskild part klagar över kammarrättens av- görande är verket alltid motpart i regeringsrätten.

I3f

Skattemyndighetens, länsrättens och kammarrättens beslut skall gälla även om beslutet har överklagats.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1990. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas på ärenden och mål avseende beräkning av pensionsgrundande inkomst för tidigare år. Vad som i äldre bestämmelser sägs om lokal skattemyndighet skall från och med den 1 januari 1991 avse skattemyndighet.

27. Förslag till Lag om ändring i lagen (1960: 63) om förlustavdrag

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 5 och 11 55 lagen (1960:63) om förlust- avdragl skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

_,

lå"

Skattskyldig må, i enlighet med vad i denna lag sägs, vid taxering till statlig och kommunal inkomst-

Skattskyldig får, i enlighet med vad i denna lag sägs, vid taxering till statlig och kommunal inkomst- skatt avdrag för förlust, som hänför sig till tidigare beskattningsår.

skatt åtnjuta avdrag för förlust, hänförlig till tidigare beskattnings- år.

2 53

Med förlust, som enligt vad i 1 & sägs må genom förlustavdrag utnyttjas för förlustutjämning, förstås det belopp, varmed summan av skattskyldigs underskott i förvärvskälla och övriga allmänna avdrag visst beskattningsår (förluståret) överstigit sammanlagda beloppet av den skattskyldiges in- komster från olika förvärvskällor samma år. ] nämnda summa inräknas ej underskottsbelopp som enligt 46 5 1 mom. tredje stycket kommunalskatte- lagen (19282370) får avräknas endast från inkomst av rederi-, luftfarts- eller varvsrörelse.

Till förlustavdrag berättigar en- dast sådan förlust som hänför sig till beskattningsår, för vilket den skattskyldige enligt 25 lmom. första stycket 1 taxeringslagen (1956'623) har varit skyldig att av- lämna självdeklaration, eller under vilket den skattskyldiges bruttoin- täkter av en eller flera förvärvs- källor uppgått till sådant belopp att han enligt bestämmelserna vid 2, 3 eller 4 nämnda stycke har varit skyldig att avlämna självdeklara- tion. Vid bedömande av fråga om rätt till förlustavdrag föreligger skall beträffande äkta makar och dödsbo också iakttas vad som fö- reskrivs i tredje och sjätte styckena i nämnda moment. För rätt till för- lustavdrag krävs också att deklara— tionsskyldigheten för förluståret har fullgjorts under vederbörligt taxeringsår.

' Senaste lydelse av lagens rubrik l983z987. 2 Senaste lydelse 1978: 53. 3 Senaste lydelse 198611115.

Till förlustavdrag berättigar en- dast sådan förlust som hänför sig till beskattningsår, för vilket den skattskyldige enligt 2 kap. 8 &" första stycket 1 lagen (1990:00) om själv- deklaration och kontrolluppgifter har varit skyldig att avlämna själv- deklaration, eller under vilket den skattskyldiges bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor uppgått till sådant belopp att han enligt be- stämmelserna i Zkap. 4.9' första stycket 1 eller 2 eller 8 5 första styc- ket 2 eller 3 nämnda lag har varit skyldig att avlämna självdeklara- tion. Vid bedömande av fråga om rätt till förlustavdrag föreligger skall beträffande äkta makar och dödsbo också iakttas vad som fö- reskrivs i 2kap. 4.6 tredje stycket och 79” i nämnda lag. För rätt till förlustavdrag krävs också att dekla- rationsskyldigheten för förluståret har fullgjorts under vederbörligt taxeringsår.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Rätten till förlustavdrag bortfaller, om förlusten för förluståret inte uppgår till 1 000 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

554

Skattskyldig, som önskar få för- lustavdrag, skall framställa yrkande om detta. Om tid och sätt för fram- ställande av sådant yrkande gäller vad i taxeringslagen(I956:623) i allmänhet föreskrivs om yrkanden beträffande skattskyldigs taxering.

Skattskyldig, som önskar få för- lustavdrag, skall framställa yrkande om detta. Om tid och sätt för att framställa sådant yrkande gäller vad i lagen (1990:00) om självde- klaration och kontrolluppgi/ier samt i taxeringslagen (1990:00) i allmänhet föreskrivs om yrkanden beträffande taxering.

Det åligger den skattskyldige att lämna erforderliga upplysningar om förutsättningarna för förlustavdragct. Uppgifterna skall lämnas på särskild blankett enligt formulär som riksskatteverket fastställer.

|th

Ändras genom dom taxeringen till statlig eller kommunal inkomst— skatt på sådant sätt att rätten till förlustavdrag eller beräkningen av avdragets storlek påverkas, får an- nan taxering, vid vilken förlustav- dragct utnyttjats eller hade kunnat utnyttjas, överklagas även om den- na taxering vunnit laga kraft. I be- svären får endast sådana ändringar yrkas som föranleds av domen. Rätt att överklaga har skattskyldig. läns- skattemj-tndighet och, i fråga om taxering till kommunal inkomst- skatt, kommunen.

Besvären skall anföras av skatt- skyldig eller kommun inom sex må- nader och av länsskattemyndighet inom åtta månaderfrån den dag då domen meddelades.

Besvären får inte avgöras förrän den taxering som domen avser slut- ligt avgjorts.

Ifråga om besvär. som här avses. skall 103 och 104916 taxeringslagen (1965:623) tillämpas. Även i övrigt skall. där inte annat framgår av denna lag, taxeringslagensföreskrtf ter tillämpas.

4 Senaste lydelse 19831987. 5 Senaste lydelse 1986: 1314.

Ändras ett taxeringsbeslut på så- dant sätt att rätten till förlustavdrag eller beräkningen av avdragets stor- lek påverkas får den skattskyldige yrka att beslut avseende annat tax- eringsår då förlustavdraget utnytt- jats eller hade kunnat utnyttjas, ändras i motsvarande mån. Yrkan- de om ändring skall framställas inom sex månader från den dag be— slutet meddelades om inte längre tid följer av bestämmelserna i 4kap. taxeringslagen( 1 990: 00).

I övrigt skall, där inte annat framgår av denna lag. föreskrif- terna i taxeringslagen och lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter tillämpas.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i fråga om förlust som hänför sig till 1990 och tidigare års taxeringar. Vad som i äldre bestämmelser sägs om Iänsskattemyndighet skall från och med den 1 januari 1991 avse skattemyndighet.

28. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpensionl att i 15 och 16 åå ordet ”läns- skattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyn- dighet” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

' Lagen omtryckt 1976: 1014. Senaste lydelse av 155 1986: 1312 165 1986: 1313.

29. Förslag till Lag om ändring i lagen (1963: 587) om inkomstbeskattning

av fideikommissbo, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1963z587) om inkomstbeskatt- ning av fideikommissbo, m. m.'

dels att 3 5 skall upphöra att gälla, dels att 4 och 5 åå skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

452

Om handläggning av framställ- ning som avses i denna lag och om fullföljd av talan mot beslut rörande tillämpning av lagen skall i tillämp- liga delar gälla vad i taxeringslagen (I956:623) är stadgat rörande handläggning av besvär över tax- eringsnärnnds beslut och om full- följd av talan mot länsrätts beslut rörande taxering.

Ifråga om framställning som av- ses i denna lag och om överklagan- de av beslut rörande tillämpning av lagen gäller bestämmelserna i tax- eringslagen (1990:00) i tillämpliga delar.

553

Berör beslut enligt 3 5 första styc- ket åsatt taxering, skall av beslutet betingad ändring i taxeringen vidta- gas. Ändringen ankommer på den länsrätt som har att taga befattning med taxeringen eller, om besvär rör- ande taxeringen ärföremålför pröv- ning i högre instans, på denna.

Underrättelse angående beslut en- ligt 3 _sj'första stycket skall iförekom- mande fäll tillställas den myndighet som har att vidtaga ändringen i tax— eringen samt länsskattemyndig- heten [ det [än där bolagets styrelse har sitt säteför att tillställas den tax- eringsnämnd, som har att verkställa taxering av bolaget.

Berör beslut enligt 3 5 första styc- ket åsatt taxering skall skatte- myndigheten besluta om den änd- ring av taxeringen som föranleds härav.

Denna lag träderi kraft den 30juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Aldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas på ären- den och mål avsccnde 1990 och tidigare års taxeringar. Vad som i äldre bestämmelser sägs om lokal skattemyndighet och länsskattemyndighet skall från och med den ljanuari 1991 gälla skattemyndighet.

' Senaste lydelse av

lagens rubrik 1986: 1294 3 & 1986:1294. 2 Senaste lydelse 1986: 1294. 3 Senaste lydelse 1986: 1294.

30. Förslag till Lag om ändring i lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets

utdebitering av skatt, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1965:269) med särskilda be- stämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.'

dels att i 1, 3, 5 och 6 åå ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjnings- former skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form, dels att 4 och 4a 55 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

452

Kommun är berättigad att under visst år av staten uppbära kommu- nalskatt med belopp som motsva- rar vad som skulle utgå på grundval av antalet skattekronor och skatte- ören i kommunen enligt taxerings- nåmndens beslut vid det föregåen- de årets (taxeringsåret) taxering, beräknat efter den skattesats som har bestämts för året före taxerings- året.

Kommun är berättigad att under visst år av staten uppbära kommu- nalskatt med belopp som motsva- rar vad som skulle utgå på grundval av antalet skattekronor och skatte- ören i kommunen enligt skattemyn- dighetens beslut enligt 4 kap. 29' taxeringslagen (1990:00) vid det föregående årets (taxeringsåret) taxering, beräknat efter den skatte- sats som har bestämts för året före taxeringsåret.

Har enligt 4 kap. 4 & kommunallagen (1977: 179) annan skattesats slut- ligt fastställts än den som har bestämts tidigare, skall till grund för utbetal- ningen läggas den utdebitering som har bestämts i samband med att budgeten fastställdes.

Kommunen är berättigad att un- der visst år av staten såsom förskott uppbära ett belopp som motsvarar produkten av den skattesats som har beslutats för året och det antal skattekronor och skatteören, som enligt taxeringsnämnds beslut rö— rande det föregående årets taxering till kommunal inkomstskatt har på- förts de skattskyldiga. Det nu nämnda beloppet ingår i kommu- nens fordran hos staten vid ingång- en av året näst efter det år, då be- slutet fattades. Förskottet avräknas

' Lagen omtryckt l973z437. Senaste lydelse av lagens rubrik 1977: 191 1 5 1988:493 3 5 1986: 1315 5 5 1986: 1315 65 1986: 1315. 2 Senaste lydelse 1987: 564.

Kommunen är berättigad att un- der visst år av staten såsom förskott uppbära ett belopp som motsvarar produkten av den skattesats som har beslutats för året och det antal skattekronor och skatteören, som enligt skattemyndighets beslut en- ligt 4 kap. .? ,é' taxeringslagen röran- de det föregående årets taxering till kommunal inkomstskatt har på- fö1ts de skattskyldiga. Det nu nämnda beloppet ingår i kommu- nens fordran hos staten vid ingång- en av året näst efter det år, då be-

Nuvarande lydelse

mot den kommunalskatt, som kommunen har rätt att uppbära av staten på grundval av taxeringen under året efter det år, då förskottet utanordnas enligt bestämmelserna i femte stycket.

Är antalet hos länsskattemyndig- heten registrerade kyrkobokförda invånare i kommunen vid mitten av augusti månad taxeringsåret större än det var vid mitten av au- gusti månad två år tidigare, skall förskott, beräknat enligt tredje styc- ket, ökas i förhållande till ökningen i kommunens invånarantal mellan de angivna tidpunkterna. Sådant ökat förskott ingår i kommunens fordran hos staten och avräknas en- ligt tredje stycket. Länsskattemyn- digheten skall senast den 10 sep- tember lämna kommunen uppgift om det invånarantal och det där- emot svarande beräknade antalet skattekronor och skatteören, som skall ligga till grund för ökningen av förskottet.

Belopp, som vid ingången av ett år utgör kommunens fordran hos staten enligt denna paragraf, förde- las med en tolftedel på varje kalen- dermånad. Vad som återstår, sedan avräkning har skett enligt 52 5 upp- bördslagen (1953:272). 165 lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folk- pension, 99' lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från ar— betsgivare, 8 5 lagen (1987: 560) om skatteutjämningsavgift och 45 lagen (l987z56l) om särskild skat- teutjämningsavgift, skall länsskat- temyndigheten utanordna till kom- munen den 201 månaden. Är kom- munens fordran inte uträknad vid utbetalningstillfällena 1 månaderna januari och februari, skall utbetal- ningarna dessa månader grundas på samma belopp som utbetalningen i december månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder det får länsskattemyndigheten dock förordna att utbetalningen skall

Föreslagen lydelse

slutet fattades. Förskottet avräknas mot den kommunalskatt. som kommunen har rätt att uppbära av staten på grundval av taxeringen under året efter det år, då förskottet utanordnas enligt bestämmelserna i femte stycket.

Är antalet hos skattemyndigheten registrerade kyrkobokförda invåna- re i kommunen vid mitten av au- gusti månad taxeringsåret större än det var vid mitten av augusti må- nad två år tidigare, skall förskott, beräknat enligt tredje stycket, ökas i förhållande till ökningen i kom- munens invånarantal mellan de an- givna tidpunkterna. Sådant ökat förskott ingår i kommunens ford- ran hos staten och avräknas enligt tredje stycket. Skattemyndigheten skall senast den 10 september läm- na kommunen uppgift om det invå- narantal och det däremot svarande beräknade antalet skattekronor och skatteören, som skall ligga till grund för ökningen av förskottet.

Belopp, som vid ingången av ett år utgör kommunens fordran hos staten enligt denna paragraf. förde- las med en tolftedel på varje kalen- dermånad. Vad som återstår, sedan avräkning har skett enligt 52 5 upp- bördslagen (1953:272). 165 lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folk- pension, 95 lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från ar- betsgivare, 8 5 lagen (1987: 560) om skatteutjämningsavgift och 4_$ lagen (1987:561) om särskild skat— teutjämningsavgift, skall skatte- myndigheten utanordna till kom- munen den 20 i månaden. Är kom- munens fordran inte uträknad vid utbetalningstillfällena 1 månaderna januari och februari, skall utbetal- ningarna dessa månader grundas på samma belopp som utbetalningen i december månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder det får skattemyndigheten dock för- ordna att utbetalningen skall grun-

Nuvarande lydelse

grundas på ett annat belopp. Om något av de belopp som utbetal- ningen i månaderna januari och februari grundats på inte motsvarar en tolftedel av kommunens ford- ran, skall den jämkning som föran- leds av detta ske i fråga om utbetal- ningen i mars månad.

Föreslagen lydelse

das på ett annat belopp. Om något av de belopp som utbetalningen i månaderna januari och februari grundats på inte motsvarar en tolf- tedel av kommunens fordran, skall denjämkning som föranleds av det- ta ske i fråga om utbetalningen i mars månad.

Vad som har sagts om kommunalskatt tillämpas på motsvarande sätt i fråga om landstingsskatt.

4aåJ

Församling är berättigad att un- der visst år av staten uppbära för- samlingsskatt med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på grundval av antalet skattekronor och skatteören i församlingen enligt taxeringsnämndens beslut vid det föregående årets (taxeringsåret) taxering, beräknat efter den skatte- sats som har bestämts för året före taxeringsåret. Har skattskyldig en- ligt lagcn (1951:691) om viss lind- ring i skattskyldigheten för den som inte tillhör svenska kyrkan åtnjutit lindring i skattskyldigheten till för- samlingen, skall belopp, som för- samlingen annars skulle ha varit be- rättigad att uppbära av staten, ned- sättas i motsvarande mån.

Församling är berättigad att un- der visst år av staten uppbära för- samlingsskatt med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på grundval av antalet skattekronor och skatteören i församlingen enligt skattemyndighetens beslut enligt 4kap. 2,6 taxeringslagen (1990:00) vid det föregående årets (taxerings- året) taxering, beräknat efter den skattesats som har bestämts för året före taxeringsåret. Har skattskyldig enligt lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som inte tillhör svenska kyrkan åt- njutit lindring i skattskyldigheten till församlingen, skall belopp, som församlingen annars skulle ha varit berättigad att uppbära av staten, nedsättas i motsvarande mån.

Har enligt 10 kap. 45 församlingslagen (1988:180) annan skattesats slutligt fastställts än den som har bestämts tidigare, skall till grund för utbetalningen läggas den utdebitering som har bestämts i samband med att budgeten fastställdes.

Församling är berättigad att un- der visst år av staten såsom förskott uppbära ett belopp som motsvarar produkten av den skattesats som har beslutats för året och det antal skattekronor och skatteören, som enligt taxeringsnämndens beslut rö- rande det föregående årets taxering till kommunal inkomstskatt har på- förts de skattskyldiga. Det nu nämnda beloppet ingår i försam- lingens fordran hos staten vid in- gången av året efter det år. då be- slutet fattades. Förskottet avräknas

3 Senaste lydelse 1988: 190.

Församling är berättigad att un- der visst år av staten såsom förskott uppbära ett belopp som motsvarar produkten av den skattesats som har beslutats för året och det antal skattekronor och skatteören, som enligt skattemyndighetens beslut enligt 4kap. 2,6 taxeringslagen rö- rande det föregående årets taxering till kommunal inkomstskatt har på- förts de skattskyldiga. Det nu nämnda beloppet ingår i försam- lingens fordran hos staten vid in- gången av året efter det år, då be-

Nuvarande lydelsa

mot den församlingsskatt, som för- samlingen har rätt att uppbära av staten på grundval av taxeringen under året efter det, då förskottet enligt bestämmelserna i nästföljan- de stycke utanordnas.

Belopp, som vid ingången av ett år utgör församlingens fordran hos Staten enligt denna paragraf skall länsskattemyndigheten under sam- ma år utanordna till församlingen med en tolftedel den 18 i varje ka- lendermånad. Är församlingens fordran inte uträknad vid utbetal- ningstillfällena i månaderna janua- ri och februari, skall vid dessa till- fällen utbetalas samma belopp som har utbetalats i december månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder det får länsskatte- myndigheten dock förordna att ut- betalning skall ske med annat be- lopp. Om något av de belopp som utbetalades i månaderna januari och februari inte motsvarar en tolf- tedel av församlingens fordran, skall den jämkning som föranleds härav ske i fråga om det belopp, som utbetalas i mars månad.

Föreslagen lydelse

slutet fattades. Förskottet avräknas mot den församlingsskatt, som för- samlingen har rätt att uppbära av staten på grundval av taxeringen under året efter det, då förskottet enligt bestämmelserna i nästföljan- de stycke utanordnas.

Belopp, som vid ingången av ett år utgör församlingens fordran hos staten enligt denna paragraf skall skattemyndigheten under samma år utanordna till församlingen med en tolftedel den 18 i varje kalendermå- nad. Är församlingens fordran inte uträknad vid utbetalningstillfällena i månaderna januari och februari, skall vid dessa tillfällen utbetalas samma belopp som har utbetalats i december månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder det får skattemyndigheten dock för- ordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Om något av de be- lopp som utbetalades i månaderna januari och februari inte motsvarar en tolftedel av församlingens ford- ran, skall den jämkning som föran- leds härav ske i fråga om det be- lopp, som utbetalas i mars månad.

Vad som har sagts om församling tillämpas på motsvarande sätt i fråga om kyrklig samfällighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Bestämmelserna i 4 5 första och tredje styckena samt 4 a 5 första och tredje styckena tillämpas från och med den ljanuari 1992.

31. Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1967: 96) om särskild nyanskalfningsfond

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1967196) om särskild nyanskaff-

ningsfondl dels att 8 5 skall upphöra att gälla, dels att i 10 & ordet "länsskattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skatte- myndigheten".

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

' Senaste lydelse av

lagens rubrik 1984: 1074 8 5 1986: 1316 10519863316. 183

32. Förslag till Lag om ändring i folkbokföringslagen (1967: 198)

Härigenom föreskrivs i fråga om folkbokföringslagen (1967: 198)[ dels att i 3, 40 och 57 55 ordet "länsskattemyndighet” i olika böjnings— former skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form,

dels att i 42. 44 och 46 55 orden ”lokal skattemyndighet” i olika böj— ningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form,

dels att i 43 och 45 55 orden ”den lokala skattemyndigheten" skall bytas ut mot ”skattemyndigheten",

dels att 1 och 41 55 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Folkbokföring sker

Föreslagen lydelse

,

lå”

dels fortlöpande hos pastorsämbetet i kyrkoböcker och andra register för varje församling av svenska kyrkan (kyrkobokföring),

dels årligen hos lokal skattemyn- dighet i mantalslängder försam- lingsvis för varje kommun (man- talsskrivning).

Regeringen kan förordna, att kyr- kobokföringen i Stockholm och Göteborg skall ske hos den lokala skattemyndigheten.

dels årligen hos skattemyndighet i mantalslängder församlingsvis för varje kommun (mantalsskrivning).

Regeringen kan förordna, att kyr- kobokföringen i Stockholm och Göteborg skall ske hos skattemyn- digheten.

4153

Ansökan om mantalsskrivning med avvikelse från vad som upptagits i stomme till mantalslängd får göras av enskild person i fråga om hans mantalsskrivning och av kommun i fråga som rör kommunen samt av det allmänna ombudet.

Ansökan göres senast den 5 feb- ruari mantalsåret hos den lokala skattemyndighet som skall vidtaga den yrkade åtgärden. Ansökan bör vara skriftlig men får göras muntli- gen vid inställelse hos den lokala skattemyndigheten.

Ansökan göres senast den 5 feb- ruari mantalsåret hos den skatte- myndighet som skall vidtaga den yrkade åtgärden. Ansökan bör vara skriftlig men får göras muntligen vid inställelse hos skattemyndighe- ten.

Denna lag träderi kraft den 30juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1985: 1121

3 Ö 1986: 1317 405 986: 1317 44 Q 19792130 4551985:1121 465198511121 575198611317. 2 Senaste lydelse 1985:1121. 3 Senaste lydelse 1985:1121.

33. Förslag till Prop. l989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.

Härigenom föreskrivs att i 33 5 lagen (1967z531) om tryggande av pen- sionsutfästelse m.m.' ordet ”länsskattemyndighetens” skall bytas ut mot

”skattemyndighetens”.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den ljanuari 1991.

' Senaste lydelse av 335 1986: 1297. 185

34. Förslag till Prop. l989/90: 74 Lag om ändring i lagen (1967: 752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1967:752) om avdrag vid in- komsttaxeringen för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet'

dels att i 3, 4 och 11 && ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjningsfor- mer skall bytas ut mot ”skattemyndighet" i motsvarande form,

dels att 10 5 skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas från och med 1 januari 1991.

' Senaste lydelse av

lagens rubrik [976345 35 1986: 1318 4519863318 105 1986: 1318 llål986:l318. 186

35. Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1969: 738) om rätt att vid inkomsttaxering erhålla avdrag för belopp som tillförts Stiftelsen Petroleumindustriens Beredskapsfond, m.m.

Härigenom föreskrivs att i 35 lagen (1969:738) om rätt att vid in- komsttaxering erhålla avdrag för belopp som tillförts Stiftelsen Petrole- umindustriens Beredskapsfond, m.m.l ordet ”länsskattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”.

Denna lag träderi kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den ljanuari 1991.

' Senaste lydelse av 3 5 1986: 1319.

36. Förslag till

Lag om ändring i kupongskattelagen (1970: 624)

Härigenom föreskrivs i fråga om kupongskattelagen (1970: 624)' dels att 25 5 skall upphöra att gälla, dels att i 245 orden ”taxeringslagen (I956:623)” skall bytas ut mot orden ”taxeringslagen (1990: 00)”,

dels att i 21, 22 och 29 55 ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjnings— former skall bytas ut mot ”skattemyndighet" i motsvarande form, dels att 14, 17 och 23 åå skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

145

När uppgift om aktieutdelning enligt 435 lmom. taxeringslagen (I956:623) avges. skall uppgifts- lämnaren på heder och samvete på blankett enligt fastställt formulär besvara frågor till ledning för bedö- mande om den utdelningsberättiga- de är skattskyldig. Är ej svaren så- dana att därav uppenbarligen fram- går att den utdelningsberättigade icke är skattskyldig för utdelningen, skall kupongskatt för utdelningen innehållas vid utbetalningen. Den som utbetalar utdelningen skall teckna erkännande att kupongskat- ten innehållits och tillställa upp- giftslämnaren erkännandet.

När uppgift om aktieutdelning enligt 3 kap. 28 5 lagen (1990:00) om självdeklaration och kontroll- uppgifter avges, skall uppgiftsläm- naren på heder och samvete på blankett enligt fastställt formulär besvara frågor till ledning för bedö- mande om den utdelningsberättiga- de är skattskyldig. Är ej svaren så- dana att därav uppenbarligen fram- går att den utdelningsberättigade icke är skattskyldig för utdelningen, skall kupongskatt för utdelningen innehållas vid utbetalningen. Den som utbetalar utdelningen skall teckna erkännande att kupongskat- ten innehållits och tillställa upp- giftslämnaren erkännandet.

Riksskatteverket får medge den, som är skyldig att innehålla kupong- skatt och som förutsättes kunna bedöma om skattskyldighet enligt 45 föreligger, att i det fall skattskyldighet uppenbarligen icke föreligger utbe- tala utdelning utan att kupongskatt innehålles, även om svaren på frågorna skulle ge anledning till sådant innehållande.

Vid utbetalning av utdelningi utlandet skall kupongskatt alltid innehål- las.

1752

Blanketter med uppgift om utdel- Blanketter med uppgift om utdel- ning, som lämnas enligt 15 5, skall vara ordnade enligt 37 5 4mom. andra stycket taxeringslagen (I956:623). Blanketter, vid vilkas

' Senaste lydelse av

lagens rubrik 19741996 21 Q 1986:1320 22 Q 1986: 1320 25 5 1986: 1320 295 1986:1320. 2 Senaste lydelse 1986: 1320.

ning, som lämnas enligt 15 5, skall vara ordnade enligt 3 kap. 58 & tred- je stycket lagen (1990: 00) om själv- deklaration och kontrolluppgifter.

Nuvarande lydelse

avgivande kupongskatt innehållits, skall dock vara skilda från övriga blanketter, och sammanlagda be— loppet av den utdelning uppgifter- na i dessa blanketter avser skall an- ges särskilt.

Senast den 31 januari varje år skall de blanketter som nämns i första stycket och som gäller det årets taxering av riksskatteverket tillställas länsskattemyndigheten i det län, där den som avses med uppgiften enligt kommunalskatte- lagen (1928:370) har sin hemorts- kommun.

Föreslagen lydelse

Blanketter, vid vilkas avgivande kupongskatt innehållits, skall dock vara skilda från övriga blanketter, och sammanlagda beloppet av den utdelning uppgifterna i dessa blan- ketter avser skall anges särskilt. Senast den 31 januari varje år skall de blanketter som nämns i första stycket och som gäller det årets taxering av riksskatteverket tillställas skattemyndigheten i det län, där den som avses med uppgif- ten enligt kommunalskattelagen (1928:370) har sin hemortskom- mun.

23 53

Försummar aktiebolag annan skyldighet enligt denna lag än skyldighe- ten att innehålla eller inbetala kupongskatt i föreskriven tid eller ordning, kan riksskatteverket förelägga bolaget att vid vite fullgöra förstnämnda skyldighet. Försuttet vite utdömes efter anmälan av riksskatteverket av länsrätten i det län där bolagets styrelse har sitt säte.

] fråga om vite enligt första styc- ket gäller i övrigt 123—12555 tax- eringslagen (1956: 623) i tillämpliga delar.

I fråga om vite enligt första styc- ket gäller i övrigt 6kap. 25 samt 7kap. 1 och 255 taxeringslagen (1990:00).

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas från och med den ljanuari 1991.

3 Senaste lydelse 1979: 182.

37. Förslag till Lag om ändring i skattebrottslagen (197 1 : 69)

Härigenom föreskrivs att 2 5 skattebrottslagen (1971:69) skall ha följan- de lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25'

Den som till ledning för myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift uppsåtligen avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder att skatt eller avgift påföres med för lågt belopp eller tillgodoräknas med för högt belopp dömes för skattebedrägeri till fängelse i högst två år.

Detsamma gäller den som med avsikt att skatt eller avgift skall påföras med för lågt belopp underlåter att avge deklaration eller därmed jämförlig handling och därigenom föranleder att för lågt belopp påföres honom eller den han företräder.

För skattebedrägeri skall också den dömas som med avsikt att skatt skall påföras med för lågt belopp överenskommer med sin arbetsgi- vare eller annan som är uppgifts- skyldig enligt 375 taxeringslagen (I956:623), att denne skall under- låta att fullgöra sin uppgiftsskyldig- het, och som därigenom föranleder att skatt på grundval av förenklad självdeklaration påförs honom med för lågt belopp.

För skattebedrägeri skall också den dömas som med avsikt att skatt skall påföras med för lågt belopp överenskommer med sin arbetsgi- vare eller annan som är skyldig att utan föreläggande lämna kontroll- uppgift enligt 3 kap. lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter, att denne skall underlåta att fullgöra sin uppgifts- skyldighet, och som därigenom för- anleder att skatt på grundval av för- enklad självdeklaration påförs ho- nom med för lågt belopp.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1991.

' Senaste lydelse 1985z409.

38. Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1971: 171) om särskilt uppskattningsvärde på fastighet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1971: 171) om särskilt uppskatt- ningsvärde på fastighet'

dels att i 4 och 5 55 ordet "länsskattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”,

dels att 6 Q skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

6Q2

Sedan tiden för yttrande enligt Sedan tiden för yttrande enligt 5 Q utgått fattar länsskattemyndig— 5 Q gått ut fattar skattemyndigheten heten beslut i ärendet. beslut i ärendet.

Mot beslut får talan eiföras. Beslutet får inte överklagas. Om beslutet underrättas sökan- den samt den lokala skattemyndig- heten.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1991.

' Senaste lydelse av

45 1986: 1321 SQ 1986:1321. 2 Senaste lydelse 1986: 1321. 191

39. Förslag till

Lag om ändring i lagen (197 1 : 289) om allmänna

förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 18 och 20 QQ lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 52 Länsrätt är domför med en lagfarcn domare ensam 1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages, 2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begäns av annan länsrätt,

3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller

annat uppenbart förbiseende,

4. vid beslut om återkallelse tills vidare av ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort eller om vägran att tills vidare godkänna ett utländskt körkort, när det är uppenbart att ett sådant beslut bör meddelas eller när omhändertagande beslutas enligt 23 5 körkortslagen (1977:477),

5. vid beslut enligt luftfartslagen (l957:297) om försättande ur kraft av ett certifikat, elevtillstånd eller behörighetsbevis, när det är uppenbart att ett sådant beslut bör meddelas,

6. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål. Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfarcn domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1. mål om utdömande av vite,

2. mål enligt bevissäkringsla- gen (197511027) för skatte- och avgiftsprocessen, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligt fastighetstax- eringslagen (1979:1152), om hand- lings undantagande från taxerings- revision, skatterevision eller annan granskning och om befrielse från skyldighet att lämna kontroll- uppgift enligt taxeringslagen ( 195 6: 623),

' Lagen omtryckt 1981: 1323. 2 Senaste lydelse 1989: 541.

2. mål enligt bevissäkringsla- gen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen, enligt lagen (1978z880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligt fastighetstax— eringslagen (1979:1152), om hand- lings undantagande från taxerings— revision, skatterevision eller annan granskning och om befrielse från skyldighet att lämna upplysningar eller visa upp handling enligt tax- eri ngslagen ( I 990: 00), lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen (1984: 668) om uppbörd av so— cialavgifter från arbetsgivare eller lagen (I984.'151) om punktskatter och prisregleringsavgifter samt om befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse '

3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 65 lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga och 135 lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall samt mål om tillfälligt omhändertagan- de enligt 37 5 smittskyddslagen (1988: 1472),

4. mål enligt uppbörds- och folk- bokföringsförfattningama med un- dantag av mål om arbetsgivares an- svarighet för arbetstagares skatt och mål enligt lagen (1984:668) om uppbörd av sociala-vgifter från ar- betsgivare,

4. mål om anstånd med att betala skatt" eller socialavgifter enligt upp- börds— eller skatteförfattningarna och annat mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt och mål enligt lagen (1984: 668) om uppbörd” av socialavgifter från ar- betsgivare,

5. mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 20 kap. 155 fastig- hetstaxeringslagen (1979: 1 152),

6. mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 5 000 kr., 7. mål enligt skatte- och taxeringsförfattningama i vilket beslutet över- ensstämmer med parternas samstämmiga mening, 8. mål om rättshjälp genom offentligt biträde i ett ärende hos en annan

myndighet,

9. mål enligt körkortslagen (1977:477), om beslutet innebär att något körkortsingripande inte skall ske eller att varning meddelas eller om det är uppenbart att ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort skall återkallas eller att ett utländskt körkort inte skall godkännas,

10. mål enligt luftfartslagen, om beslutet innebär att varning meddelas eller om det är uppenbart att ett certifikat, elevtillstånd eller behörighets- bevis skall återkallas,

1 1. mål i vilket saken är uppenbar.

2053

Valbar till nämndeman i kammarrätt och länsrätt är svensk medborgare, som är kyrkobokförd i länet och som inte är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 5 föräldrabalken.

Tjänsteman vid allmän förvalt- ningsdomstol, länsstyrelse, läns- skattemyndighet eller under läns- styrelse eller länsskattemyndighet lydande myndighet, lagfarcn doma- re, åklagare, polisman eller advokat eller annan som har till yrke att föra andras talan inför rätta får inte vara nämndeman.

Tjänsteman vid allmän förvalt- ningsdomstol, skattemyndighet, länsstyrelse eller under länsstyrelse lydande myndighet, lagfaren doma— re, åklagare, polisman eller advokat eller annan som har till yrke att föra andras talan inför rätta får inte vara nämndeman.

Nämndeman i länsrätt får inte samtidigt vara nämndeman i kammar- rätt.

Den som har fyllt sextio år eller uppger något giltigt hinder är inte skyldig att ta emot uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman är inte skyldig att ta emot nytt uppdrag förrän efter tre år.

3 Senaste lydelse 1988: 1329.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/ 90: 74

Rätten prövar självmant den valdes behörighet.

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas från och med den ljanuari 1991.

40. Förslag till Prop. 1989/90: 74 Lag om ändring i vallagen (1972: 620)

Härigenom föreskrivs i fråga om vallagen (1972: 620)' dels att i 4kap. 1, 3, 5 och 8 55 samt 7kap. 2 5 orden ”lokala skattemyn- digheten" skall bytas ut mot ”skattemyndigheten",

dels att i 4kap. 2 och 1 1 55 ordet "1änsskattemyndighetens" skall bytas ut mot "skattemyndighetens”.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1991.

' Lagen omtryckt 1987: 1334. Senaste lydelse av 4 kap. 2 5 1988: 1252

4kap. 115198811252 7kap.251988:161. 195

41. Förslag till Prop. 1989/90: 74 Lag om ändring i lagen (1972: 704) om kyrkofullmäktigeval

Härigenom föreskrivs att i 85 lagen (l972:704) om kyrkofullmäktige- val' ordet ”länsskattemyndighetens” skall bytas ut mot ”skattemyndig- hetens” och orden ”lokala skattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skatte- myndigheten”.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1991.

' Lagen omtryckt 1987: 1335. 196

42. Förslag till Prop. 1989/90: 74 Lag om ändring i datalagen (1973: 289)

Härigenom föreskrivs att i 28 5 datalagen (1973:289)' ordet ”länsskatte- myndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot "skattemyndighet” i motsvarande form.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1991.

' Lagen omtryckt 1982z446. Senaste lydelse av 28 5 1986: 1323. 197

43. Förslag till Prop. l989/90: 74

Lag om ändring i bevissäkringslagen (1975: 1027) för skatte- och avgiftsprocessen

Härigenom föreskrivs att i 1 5 bevissäkringslagen (1975: 1027) för skat- te- och avgiftsprocessen' orden ”taxeringslagen ( 1956: 623)” skall bytas ut mot "taxeringslagen (1990:00)".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

' Senaste lydelse av 1 5 1988:333. 198

44. Förslag till Prop. 1989/90: 74 Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385)

Härigenom föreskrivs att i 12kap. 85 aktiebolagslagen (1975:1385)' ordet '”länsskattemyndigheten” skall bytas ut mot "skattemyndigheten”.

Denna lagträderi kraft den ljanuari 1991.

' Lagen omtryckt 1982z739. Senaste lydelse av 12 kap. 85 1986: 1295. 199

45 Förslag till Prop. 1989/90: 74 Lag om ändring i bokföringslagen (1976: 125)

Härigenom föreskrivs att i 12, 22 och 2355 bokföringslagen (1976: 125)' ordet ”länsskattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas från och med den ljanuari 1991.

' Senaste lydelse av

125 1987z463 225 1986: 1298 235 1986: 1298. 200

46. Förslag till Prop. 1989/90: 74 Lag om ändring i kommunallagen (1977: 179)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunallagen (1977: 179)' dels att i 6 kap. 3 5 orden ”den lokala skattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”,

dels att i 6kap. 55 ordet ”länsskattemyndigheten” skall bytas ut mot "skattemyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1991.

' Senaste lydelse av 6 kap. 3 5 1980:85 6 kap. 5 Q 198611329. 201

47. Förslag till Prop. 1989/90: 74 Lag om ändring i lagen (1978: 28) om försäkringsdomstolar

Härigenom föreskrivs att i 95 lagen (1978:28) om försäkringsdom- stolar' orden ”lokal skattemyndighet” skall bytas ut mot ”skattemyndig- het".

Denna lag träderikraft den ljanuari 1991.

' Senaste lydelse av 95 198811330. 202

48. Förslag till ' Prop. 1989/90: 74 Lag om ändring i lagen (1978: 401) om exportkreditstöd

Härigenom föreskrivs att i 75 lagen (1978:401) om exportkreditstöd' ordet ”länsskattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1991.

' Senaste lydelse av 7 5 1986: 1328. 203

49. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978: 880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978: 880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter'

dels att i 3, 10, 17 och 18 55 ordet "länsskattemyndigheten” skall bytas ut mot ”Skattemyndigheten”,

dels att 20 5 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 52

Mål om betalningssäkring prövas av den länsrätt som är behörig i fråga om gäldenärens taxering till skatt enligt lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt för det beskattningsår, då framställning om betalningssäkring görs. Finns inte behörig domstol enligt vad som nu sagts, prövas målet av länsrätten i det län, där verkställigheten kan äga rum.

Behörig att föra det allmännas ta- Behörig att föra det allmännas ta- lan är länsskattemyndigheten i det lan är .skaltemyndigheten i det län län där behörig länsrätt finns. Vad där behörig länsrätt finns. Vad som som föreskrivs i 18 5 tredje och föreskrivs i 6kap. 15 och 16 55tax- fjärde styckena taxeringslageneringslagen (1990:00) gäller i till- (1956.'623) gäller i tillämpliga delar lämpliga delar i mål om betalnings- i mål om betalningssäkring. säkring.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1991.

' Senaste lydelse av

35 1989:1000 105198911000 175198921000 1851989:1000.

2 Senaste lydelse 1989: 1000.

50. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978: 970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst'

dels atti 7 5 ordet ”taxeringsnämnden” skall bytas ut mot ”skattemyndig-

heten” ,

dels att i 7 och 8 55 ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form, dels att 9 och 12— 14 55 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

95

Har skattskyldig, som erhållit uppskov enligt 75 första stycket, inte inom föreskriven tid uppfyllt kraven på förvärv av ersättnings- fastighet och — i förekommande fall — bosättning, skall realisa- tionsvinsten upptagas till beskatt- ning på samma sätt som vid efter- taxering enligt taxeringslagen (I956:623) för det beskattningsår då skattskyldighet för realisa- tionsvinsten uppkom (efterbeskatt- ning). Detsamma skall, såvida vederlaget för den avyttrade fastig- heten överstiger vederlaget för er- sättningsfastigheten, gälla i fråga om den del av realisationsvinsten som svarar mot det överskjutande beloppet.

Framställning om efterbeskatt- ning skall ha inkommit inom sex månader från den dag då anmälan enligt 85 första stycket kommit in till länsskattemyndigheten. I intet fall får emellertid sådan frarnställ— ning ha inkommit senare än två år efter den dag då en ersättningsfas- tighet enligt 5 5 senast skall förvär- vas.

Har framställning om efterbe- skattning inte gjorts skall garanti- förbindelse, som avses i 7 5, åter- lämnas till den skattskyldige så snart tiden för avlämnande av så—

' Senaste lydelse av

7 5 1986". 1330 85 1986: 1330. 2 Senaste lydelse 1986: 1330.

Föreslagen lydelse

2

Har skattskyldig, som fått upp- skov enligt 75 första stycket, inte inom föreskriven tid uppfyllt kraven på förvärv av ersättnings- fastighet och — i förekommande fall — bosättning, skall realisa- tionsvinsten tas upp till beskattning på samma sätt som vid eftenaxe- ring enligt taxeringslagen (1990: 00) för det beskattningsår då skattskyl- dighet för realisationsvinsten upp- kom (efterbeskattning). Detsamma skall, såvida vederlaget för den av- yttrade fastigheten överstiger vederlaget för ersättningsfastighe- ten, gälla i fråga om den del av re- alisationsvinsten som svarar mot det överskjutande beloppet.

Beslut om efterbeskattning skall fattas av skattemyndigheten inom sex månader från den dag då anmä- lan enligt 8 5 första stycket kommit in till .skattemyndigheten. Sådant beslut får dock aldrig fattas senare än två år efter den dag då en ersät- tningsfastighet enligt 5 5 senast skall förvärvas.

Har beslut om efterbeskattning inte fattats skall garantiförbindelse, som avses i 7 5. återlämnas till den skattskyldige så snart tiden för att fatta sådant beslut gått ut. Skatte—

Nuvarande lydelse

dan framställning gått till ända. Länsskattemyndigheten får, om skäl därtill föreligger, medge att förbindelsen återlämnas vid tidiga- retidpunkt.

Föreslagen lydelse

myndigheten får, om skäl därtill fö- religger, medge att förbindelsen återlämnas vid tidigare tidpunkt.

1253

Uppskov erhålles endast om den skattskyldige framställer ett yrkan- de om detta hos taxeringsnämnden eller. såvida besvär har anförts, hos länsrätten. Yrkandet skall göras på blankett enligt ett formulär som riksskatteverket fastställer. Till självdeklarationen skall fogas två exemplar av blanketten.

Uppskov fås endast om den skattskyldige framställer ett yrkan- de om detta hos skattemyndighe- ten. Yrkandet skall göras på blan- kett enligt ett formulär som riks- skatteverket fastställer. Till självde- klarationen skall fogas två exem- plar av blanketten.

1354

Taxeringsnämnd skall, sedan den skattskyldiges taxering prövats. till länsskattemyndigheten överlämna ett exemplar av den i 125 angivna blanketten samt — ijörekommande fall — garantijörbindelse enligt 75.

Beslut rörande uppskov skall re- gistreras hos län.sskattemyndighe— ten.

Beslut rörande uppskov skall re- gistreras hos ska(temyndigheten.

145

Om taxeringen ändras för det år då den fastighet till vilken realisa- tionsvinsten hänför sig avyttrades. får besvär med yrkande om upp- skov eller ändring av ett uppskovs- beslut, som betingas av taxerings- ändringen, anföras i särskild ord- ning. Besvären skall vara inkomna inom sex månader från den dag då beslutet om ändringen i taxeringen meddelades men får inte avgöras förrän beslutet rörande taxeringen har vunnit laga kraft.

Om ett taxeringsbeslut ändras för det år då den fastighet till vilken realisationsvinsten hänför sig av- yttrades, får den skattskyldige fratri- ställa det yrkande om uppskov eller ändring av ett uppskovsbeslut, som föranleds av taxeringsändringen. Framställningen skall ha kommit in till skattemyndigheten inom sex månader från den dag då beslutet om ändringen i taxeringsbeslutet meddelades om inte längre tid för

framställningen gäller enligt tax- eringslagen( I 990: 00).

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas på ären- den och mål avseende 1990 och tidigare års taxeringar. Vad som i äldre bestämmelser sägs om länsskattemyndighet och lokal skattemyndighet skall från och med den 1 januari 1991 gälla skattemyndighet.

3 Senaste lydelse 1986: 1330. 4 Senaste lydelse 1986: 1330.

51. Förslag till Prop. 1989/90: 74 Lag om ändring i jordbruksbokföringslagen (1979: 141)

Härigenom föreskrivs att i 8, 18 och 1955 jordbruksbokföringslagen (1979: 141 )' ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjningsformer skall by- tas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas från och med den ljanuari 1991.

' Senaste lydelse av

85 1986: 1299 185 1986: 1299

195 1986: 1299. ' 207

52. Förslag till Prop. 1989/90: 74 Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979: 189)

Härigenom föreskrivs att i 10 och 11 55 bötesverkställighetslagen (1979:189)' ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjningsformer skall by- tas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1991.

' Senaste lydelse av 1051986zl331 _ 1151986:1331. 208

53. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979: 609) om allmän investeringsfond

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:609) om allmän investe- ringsfond'

dels att i 3, 14 och 17 55 ordet ”länsskattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”,

dels att 155 skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse 1552

Företag som vid beskattningsårets utgång har allmän investeringsfond eller som under beskattningsåret har avvecklat sin allmänna investerings- fond skall vid själdeklarationen lämna uppgifter om fondens storlek, an- vändning och avveckling. Uppgifterna skall lämnas i två exemplar på blankett enligt formulär som fastställs av riksskatteverket. Till deklaratio- nen skall fogas besked från riksbanken rörande insättning på konto för investering. Nuvarande lydelse

Taxeringsnämnden skall, i fråga om företag som nämnden skall tax- era till statlig inkomstskatt, lämna uppgifter till länsskattemyndigheten om allmänna investeringsfbnder som finns vid beskattningsårets ut- gång och allmänna investeringsfon- der som har avvecklats under be— skattningsåret.

Riksbanken skall lämna bevis till företaget om inbetalning till konto för investering.

Riksbanken skall till länsskatte— myndigheten och — om det begärs — till statens industriverk lämna uppgifter om inbetalningar till och utbetalningar från konton för inves- tering.

Riksbanken skall till skattemyn- diglteten och — om det begärs — till statens industriverk lämna upp- gifter om inbetalningar till och ut- betalningar från konton för investe- ring.

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

' Senaste lydelse av

35 1987:1148 1451987:1148 175 1986: 1333.

2 Senaste lydelse 1986: 1333.

54. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1 979: 610) om allmän

investeringsreserv

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:610) om allmän investe- ringsreserv '

dels att i 15 5 ordet ”länsskattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skatte-

myndigheten”,

dels att 3 5 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Avdrag medges inte med högre belopp än som har betalats in på särskilt konto i bank (allmänt in- vesteringskonto). För att medföra rätt till avdrag skall inbetalning ha gjorts senast den dag, då den skatt- skyldige enligt 34 5 lmom. eller 34 5 2 mom. taxeringslagen (1956.'623) skall ha avlämnat all- män självdeklaration för det be- skattningsår som avsättningen av- ser eller. om avsättningen görs av handelsbolag. senast den 31 mars det år då taxering i första instans sker för beskattningsåret i fråga.

Föreslagen lydelse

Avdrag medges inte med högre belopp än som har betalats in på särskilt konto i bank (allmänt in- vesteringskonto). För att medföra rätt till avdrag skall inbetalning ha gjorts senast den dag, då den skatt- skyldige enligt Zkap. 28, 32 eller 33 5 lagen (1990: 00) om självdekla- ration och kontrolluppgtjter skall ha avlämnat allmän självdeklaration för det beskattningsår som avsätt- ningen avser cller, om avsättningen görs av handelsbolag. senast den 31 mars det år då taxering i första in- stans sker för beskattningsåret i'frå-

ga.

Med bank avses i denna lag riksbanken, affärsbank, sparbank och för-

eningsbank.

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

' Senaste lydelse av 15 5 1986:1334.

55. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979: 61 1) om upphovsmannakonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:611) om upphovsmanna- konto att 2 5 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Uppskov medges endast för den del av upphovsmannaintäkten, dock lägst 10000 kronor, som har inbetalats på särskilt konto i bank (upphovsmannakonto). För att medföra rätt till uppskov skall in- betalning ha gjorts senast den dag då den skattskyldige enligt 34 _Q' 1 mom. eller 34 ä' 2 mom. taxerings— lagen ( 1956: 623) skall ha avlämnat allmän självdeklaration för det be- skattningsår som inbetalningen av- ser.

Föreslagen lydelse

Uppskov medges endast för den del av upphovsmannaintäkten, dock lägst 10000 kronor, som har inbetalats på särskilt konto i bank (upphovsmannakonto). För att medföra rätt till uppskov skall in- betalning ha gjorts senast den dag då den skattskyldige enligt 2kap. 28. 32 eller 33 5 lagen (1990: 00) om självdeklaration och kontrolluppgl/Å ter skall ha avlämnat-allmän själv- deklaration för det beskattningsår som inbetalningen avser.

Med bank avses i denna lag riksbanken, affärsbank, sparbank och för-

eningsbank.

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

56. Förslag till Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979: 1 152)

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152)l dels atti l7kap. 6—9, 11, 13—17, 19—22 och 2455, l8kap. 10 och 1155, l9kap. l, 5, 6 och 855, 20kap. 1,4 och 755, 21kap. 5 och 655, 22 kap. 3 5, 24 kap. 2 5, 25 kap. 4 och 7 55 samt 29 kap. 2 5 ordet ”länsskat- temyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form,

delsattil7kap.185,18kap.115,20kap.9,14,18 och 21 55, 28 kap. 95

samt 31 kap. 1 5 orden ”lokal skattemyndighet” skall bytas ut mot ”skatte-'

myndighet”, dels att i l7kap. 18 5, 18 kap. 11 5, 26 kap. 2 5, 28 kap. 4 och 7 55 orden ”den lokala skattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”, dels att i 18 kap. 22 och 24 55 orden ”länsskattemyndighet, lokal skatte- myndighet” skall bytas ut mot ”skattemyndighet”, dels att i 26 kap. 15 orden ”länsskattemyndigheten eller den lokala skattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”, dels att i 20kap.155 ordet ”taxeringsintendent” skall bytas ut mot ”skattemyndighet”, dels att 18kap. 9, 13, 16, 27 och 28 55 20kap. 235, 21kap. 1 och 255, 25 kap. 6 5 samt 28 kap. 12 5 skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse 18 kap.

951

Allmän fastighetsdeklaration, som skall avges utan anmaning, skall vara lämnad senast den 1 december året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum. Nuvarande lydelse

Fastighetsdeklarationen med till- hörande handlingar skall lämnas till skattemyndighet.

Fastighetsdeklarationen med till- hörande handlingar skall lämnas till länsskattemyndighet eller lokal skattemyndighet.

19 kap. 65 198611300 19 kap. 85 1989: 1034 20 kap. 15 1986: 1300 20 kap. 45 1986: 1300 20 kap. 75 l989z477 20 kap. 145 l985:820 20 kap. 185 1986z258 20 kap. 215 19852820 21 kap. 55 198621300 21 kap. 65 1986: 1300 22 kap. 35 1986: 1300 24 kap. 25 198611300 25 kap. 45 198611300 25 kap. 75 1986: 1300 26 kap. 15 1986: 1300 26kap.251981:1119 28 kap. 45 1981:1119 28 kap. 75 19851820

28kap.95l981:1119 29 kap. 25 1986: 1300 31kap.151981:1119.

' Senaste lydelse av

17 kap. 65 1988:544 17 kap. 75 1986: 1300 17 kap. 85198621300 17 kap. 95 1988: 1283 17 kap. 115 1986:1300 17 kap. 135198631300 17 kap. 145198611300 17 kap. 155198611300 17 kap. 1651989z477 17 kap. 1751986:1300 17 kap. 1951986:1300 17 kap. 205198621300 17 kap. 215 1986:1300 17 kap. 225 1986:1300 17 kap. 245 1986: 1300 18 kap. 1051986:1300 18 kap. 115 1987:146 18 kap. 225 1986: 1300 18 kap. 245 1986: 1300 19 kap 18 1986: 1300 19 kap 55 1986.1300 2 Senaste lydelse 1986: 1300.

Nuvarande lydelse

Länsskattemyndighet får efter samråd med kommun bestämma att det inom kommunen skall fm- nas särskilt insamlingsställe för de- klarationer. som skall lämnas till ledning för taxering inom länet.

Föreslagen lydelse

Skattemyndighet får efter samråd med kommun bestämma att det inom kommunen skall finnas sär— skilt insamlingsställe för deklara— tioner, som skall lämnas till ledning för taxering inom länet.

1353

Bestämmelserna i 46 5" taxerings- lagen (1956: 623) gäller i tillämpliga delar i fråga om taxeringskontroll enligt denna lag.

Bestämmelserna i 3 kap. 16 5' tax— eringslagen (1990:00) gäller i till— lämpliga delari fråga om taxerings- kontroll enligt denna lag.

1654

Bestämmelserna i 505” lmom. taxeringslagen (I956:623) gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgif- ter i fastighetsdeklarationer och andra handlingar, som enligt be- stämmelserna i denna lag har av- lämnats till ledning för fastighets- taxering eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid taxeringskontroll.

Bestämmelserna i 505 2mom. taxeringslagen tillämpas på hand- lingar som avses i första stycket.

Bestämmelserna i 3 kap. 17 _5 tax— eringslagen (1990:00) gäller i till- lämpliga delar i fråga om uppgifter i fastighetsdeklarationer och andra handlingar, som enligt bestämmel- serna i denna lag har avlämnats till ledning för fastighetstaxering eller upprättats eller för granskning om— händettagits av en myndighet vid taxeringskontroll.

Bestämmelserna i 4 kap. 135” lagen (1990:00) om självdeklara— tion och kontrolluppgifter tillämpas på handlingar som avses i första stycket.

275

Vite, som _föreläggs enligt denna lag, bestäms till belopp, som med hänsyn till den uppgi/isskyldiges ekonomiska förhållanden och om- ständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att iaktta föreläggan- det, dock lägst till 5 00 kronor.

Vite får inte föreläggas staten. kommun eller annan menighet, ej heller ämbets— eller tjänsteman i tjänsten.

Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjäns- ten.

28 55

Om uttagande av vite förordnar länsrätt efter anmälan av länsskat- temyndigheten eller chef för lokal skattemyndighet.

Finner man. då fråga uppkom-

3 Senaste lydelse 1980: 1087. 4 Senaste lydelse 1980: 1087. 5 Senaste lydelse 198611300.

Nuvarande lydelse

mer att döma ut vite, att ändamålet med vitet ltar förfallit, får vitet ej utdömas. Har vitesföreläggande iakttagits först sedan anmälan en- ligt första stycket har inkommit. skall ändamålet med vitet inte anses haförfallit därigenom.

Vid prövning av anmälan enligt första stycket får också bedömasfrå- ga, huruvida och med vilket belopp vitet hade bort föreläggas.

Föreslagen lydelse

Vid prövning av ansökan om ut- dömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

Över beslut, varigenom vite förelagts, får talan ej föras.

20 kap. 23 56

Har fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering ej införts i fas- tighetslängd inom föreskriven tid eller har taxering införts i fastig- hetslängd för annan fastighet än den taxeringen avsett eller eljest upp- enbarligen felaktigt eller har an- teckning om ägare i fastighetslängd blivit oriktig, får den lokala skatte- myndigheten besluta om rättelse av fastighetslängden i denna del.

Har fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering blivit oriktigt till följd av

1. uppenbar felräkning, eller

2. uppenbart felaktig överföring av belopp eller annan uppgift från den allmänna fastighetsdeklara— tionen,

får den lokala skattemyndighe- ten, om ej särskilda skäl föranleder att länsrätten bör avgöra frågan, be- sluta om rättelse i denna del.

Om besvär öVer taxeringen har anförts får rättelse enligt denna paragraf

Har fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering ej införts i fas- tighetslängd inom föreskriven tid eller har taxering införts i fastig- hetslängd för annan fastighet än den taxeringen avsett eller eljest upp- enbarligen felaktigt eller har an- teckning om ägare i fastighetslängd blivit oriktig, får skattemyndighe- ten besluta om rättelse av fastig- hetslängden i denna del.

Har fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering blivit oriktigt till följd av

1. uppenbar felräkning. eller

2. uppenbart felaktig överföring av belopp eller annan uppgift från den allmänna fastighetsdeklara- tionen,

får skattemyndigheten, om ej sär- skilda skäl föranleder att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rät- telse i denna del.

inte beslutas, om inte rättelsen avser oriktig anteckning om ägare. Rättelse får beslutas under hela den löpande taxeringsperioden.

lnnan rättelse beslutas skall, om detta ej är överflödigt, yttrande inhäm- tas från fastighetstaxeringsnämndens ordförande och, om hinder ej möter,

fastighetens ägare.

Den lokala skattemyndigheten skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, inom två veckor till- ställa fastighetens ägare underrät- telse om beslut i fråga om rättelse i

6 Senaste lydelse 1981: 1119.

Skattemyndigheten skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, inom två veckor tillställa fastighe- tens ägare underrättelse om beslut i fråga om rättelse i den ordning som

Nuvarande lydelse

den ordning som avses i 195 samt underrätta skattechefen och veder— börande kommun om beslutet.

Föreslagen lydelse

avses i 195 samt underrätta veder- börande kommun om beslutet.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf förs genom besvär över den taxering som avses med rättelsebeslutet.

Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt denna paragraf meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

21 kap.

157

En fastighetstaxeringsnämnds beslut får överklagas genom besvär hos länsrätten.

Besvär får anföras av ägare av den fastighet beslutet rör samt av vederbörande kommun och läns- skattemyndighet.

En fastighetsägare eller en kom- mun skall ge in besvärsskrivelsen till lokala skattemyndigheten i det fögderi där fastigheten är belägen. Lokala skattemyndigheten skall överlämna besvärsskrivelsen och övriga handlingar i ärendet till den länsrätt som skall pröva överkla- gandet.

Besvär av en länsskattemyndig- het skall ges in till länsrätten.

Besvär får anföras av ägare av den fastighet beslutet rör samt av vederbörande kommun och skatte- myndighet.

En fastighetsägare eller en kom- mun skall ge in besvärsskrivelsen till skattemyndigheten i det län där fastigheten är belägen. Skattemyn- digheten skall överlämna besvärs- skrivelsen och övriga handlingar i ärendet till den länsrätt som skall pröva överklagandet.

Besvär av en skattemyndighet skall ges in till länsrätten.

Länsrätten prövar om besvärsskrivelsen har kommit in i rätt tid. Ett överklagande av en fastighetstaxeringsnämnds beslut förfaller, om beslutet med stöd av 20 kap. 23 5 ändrats så som klaganden begärt.

258

Har en fastighetsägare eller en kommun inom överklagandetiden gett in besvärsskrivelsen till en an- nan lokal skattemyndighet än den som anges i 1 5 tredje stycket, skall detta inte hindra att målet prövas. Detsamma gäller om skrivelsen getts in till en fastighetstaxerings- nämnd, en länsrätt eller en lätts- skattemyndighet. Skrivelsen skall i sådana fall omedelbart översändas till den lokala skattemyndighet som enligt 1 5 tredje stycket skall ta emot den.

Har en länsskattemyndighet inom överklagandetiden gett in be- svärsskrivelsen till en annan läns- rätt än den som skall pröva överkla-

Har en fastighetsägare eller en kommun inom överklagandetiden gett in besvärsskrivelsen till en an- nan skattemyndighet än den som angesi 1 5tredje stycket, skall detta inte hindra att målet prövas. Det- samma gäller om skrivelsen getts in till en fastighetstaxeringsnämnd el- ler en länsrätt. Skrivelsen skall i så- dana fall omedelbart översändas till den skattemyndighet som enligt 1 5 tredje stycket skall ta emot den.

Har en skattemyndighet inom överklagandetiden gett in besvärs- skrivelsen till en annan länsrätt än den som skall pröva överklagandet

Nuvarande lydelse

gandet skall inte heller detta hindra att målet prövas. I sådant fall skall skrivelsen omedelbart översändas till den länsrätt som skall pröva överklagandet.

Föreslagen lydelse

skall inte heller detta hindra att må- let prövas. I sådant fall skall skrivelsen omedelbart översändas till den länsrätt som skall pröva överklagandet.

25 kap. 6 59 Bestämmelserna i 17 kap. 8— 13, 15— 17 och 19—25 55 skall i tillämpli- ga delar gälla även i fråga om särskild fastighetstaxering. Förordnande av konsulenter som avses i 17 kap. 15 5 skall emellertid äga rum senast den 30 november året före det år då särskild fastighetstaxering äger rum.

Länsskattemyndigheten och den lokala skattemyndigheten skall åt särskild fastighetstaxeringsnämnd bereda ärenden och ombesörja gö- romål av expeditionell art. Nämn- da myndigheter granskar fastighets- deklarationer och tillhandahåller i den omfattning som arbetsförhål- landena medger föredragande i ärende som myndighet granskat.

Skattemyndigheten skall åt sär- skild fastighetstaxeringsnämnd be- reda ärenden och ombesörja göro- mål av expeditionell art. Skatte- myndigheten granskar fastighets- deklarationer och tillhandahåller i den omfattning som arbetsförhål— landena medger föredragande i ärende som myndigheten granskat.

28 kap. 12510

Den lokala skattemyndigheten skall i anledning av förvaltnings- domstols beslut avseende visst tax- eringsår, för efterföljande år under den löpande taxeringsperioden i fastighetslängden föra in de änd- ringar i eller tillägg till fastighets- taxering som följer av beslutet. Denna åtgärd skall dock inte vidtas för år då ny taxering har skett och inte heller för åren därefter.

Skattemyndigheten skall i anled- ning av förvaltningsdomstols beslut avseende visst taxeringsår, för efterföljande år under den löpande taxeringsperioden i fastighetsläng- den föra in de ändringar i eller tillägg till fastighetstaxering som följer av beslutet. Denna åtgärd skall dock inte vidtas för år då ny taxering har skett och inte heller för åren därefter.

Åtgärden skall vidtas inom fem månader från den dag beslutet meddela- des.

Den lokala skattemyndigheten skall inom två veckor efter vidtagen åtgärd tillställa fastighetens ägare underrättelse i den ordning som av- ses i 20kap. 19 5. Länsskattemyn- digheten samt vederbörande fastig- hetstaxeringsnämnd, taxerings- nämnd och kommun skall under- rättas om åtgärden.

Underrättelsen skall upplysning om

innehålla

9 Senaste lydelse 1988: 544. '0 Senaste lydelse 1986: 1300.

Skattemyndigheten skall inom två veckor efter vidtagen åtgärd till- ställa fastighetens ägare underrät- telse i den ordning som avses i 20kap. 195. Vederbörande fastig- hetstaxeringsnämnd och kommun skall underrättas om åtgärden.

Underrättelsen skall innehålla upplysning om

Nu varande lydelse

1. den rätt att anföra besvär över den särskilda fastighetstaxeringen som följer av 31 kap. 1 5,

2. den rätt att anföra besvär över inkomst- och förmögenhetstaxering- en som skattskyldig har enligt 102 5 taxeringslagen (I956:623) och vad han därvid har att iaktta,

3. den lokala skattemyndighetens skyldighet att ändra inkomst- och förmögenhetstaxeringen enligt 72 b 5” taxeringslagen, samt

4. bestämmelserna i 16kap. om ny taxering.

Det som sägs om förvaltnings- domstols beslut gäller även om den lokala skattemyndighetens beslut om rättelse enligt 105 och 20kap. 23 5.

Föreslagen lydelse

1. den rätt att anföra besvär över den särskilda fastighetstaxeringen som följer av 31 kap. 1 5,

2. skattemyndighetens skyldighet att ändra inkomst- och förmögen- hetstaxeringen enligt 4 kap. 13 och 1755 taxeringslagen (1990:00), samt 3. bestämmelserna i 16kap. om ny taxering.

Det som sägs om förvaltnings- domstols beslut gäller även om skattemyndighetens beslut om rät- telse enligt 10 5 och 20 kap. 23 5.

Närmare föreskrifter om förfarandet enligt denna paragraf meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den ljanuari 1991.

57. Förslag till Prop. l989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1979: 1 155) om insamling av uppgifter för kommunal och statlig planering

Härigenom föreskrivs att i 6 5 lagen (1979: 1 155) om insamling av upp- gifter för kommunal och statlig planering orden ”de lokala skattemyndig- heterna” skall bytas ut mot "skattemyndigheterna".

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1991.

58. Förslag till Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1980: 456) om insättning på tillfälligt vinstkonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto'

dels att 16 5 skall upphöra att gälla, dels att i 6, 14 och 19 55 ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjnings- former skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form. " '

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas från och med den ljanuari 1991.

' Senaste lydelse av 65 1986: 1335

145 198611335

165 1986: 1335

1951986zl335. 219

59. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980: 865) mot skatteflykt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:865) om skatteflykt dels att 3 5 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 5, av följande lydelse.

Nu varande lydelse F öres/agen lydelse

35'

Om 2 5 tillämpas skall taxeringen bestämmas som om rättshandling- en inte hade företagits. Framstår förfarandet med hänsyn till det ekonomiska resultatet — bortsett från skatteförmånen — som en om- väg i förhållande till det närmast till hands liggande förfarandet, skall taxeringen i stället ske som om den skattskyldige hade valt det för- farandet. Om de nu angivna grun- derna för tax'eringen inte kan tillämpas eller skulle leda till oskä- ligt resultat, skall taxeringen be- stämmas till skäligt belopp.

Om 2 5 tillämpas skall taxerings- beslutfattas som om rättshandling— en inte hade företagits. Framstår förfarandet med hänsyn till det ekonomiska resultatet — bortsett från skatteförmånen — som en om- väg i förhållande till det närmast till hands liggande förfarandet, skall taxeringsbeslutet i stället fat— tas som om den skattskyldige hade valt det förfarandet. Om de nu an- givna grunderna för taxeringsbeslu- tet inte kän tillämpas eller skulle leda till oskäligt resultat, skall tax- eringsbeslutet fattas med tillämp- ning av 4 kap. 35 taxeringslagen (1990: 00). 4.5

Fråga om tillämpning av denna lag prövas av länsrätten efter fram- ställning av skattemyndighet eller riksskatteverket. Om handläggning avframställning om tillämpning av lagen och om överklagande av be- slut i anledning av sådan framställ- ning gäller i tillämpliga delar be- stämmelserna i 6kap. taxerings- lagen (1 990: 00).

Framställning enligt första styc- ket jär göras före utgången av de frister som enligt 4kap. 19—22 55 taxeringslagen gäller för beslut om eftertaxering.

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

' Senaste lydelse 1983:75.

60. Förslag till Prop. 1989/90: 74 Lag om ändring i lagen (1981: 296) om eldsvådefonder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (198 1 : 296) om eldsvådefonder' dels att i 13 5 ordet ”länsskattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skatte- myndigheten”,

dels att 12 5 skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den ljanuari 1991.

' Senaste lydelse av 12 5 1986: 1336 135 1986: 1336. 221

61. Förslag till Prop. 1989/90: 74 Lag om ändring i lagen (1981 :691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 5 kap. ] 5lagen (1981:691) om socialavgifter' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap.

18 Om eftergift i vissa fall av skyldighet att betala arbetsgivaravgifter föreskrivs i 22d5 lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Har den som är skyldig att betala annan egenavgift än tilläggspen- sionsavgi/t avlidit. skall 755 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas beträffande befrielse från skyldighet att betala avgiften.

[ fråga om befrielse i vissa fall Om befrielse i vissa fall från skyl- från skyldighet att betala egenavgifi dighet att betala egenavgifter fö- för tilläggspension gäller särskilda reskrivs i 30 5 uppbördslagen bestämmelser. ( I 953: 272 .

Denna lag träderi kraft den 30juni 1990 och tillämpas från och med den ljanuari 1991.

lx) lx) N

' Lagen omtryckt 1989:633.

62. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982: 2) om uppfinnarkonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:2) om uppfinnarkonto att 2 5 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Uppskov medges endast för den del av uppfinnarintäkten, dock lägst 10000 kronor, som har inbe- talats på särskilt konto i bank (upp- finnarkonto). För att medföra rätt till uppskov skall inbetalning ha gjorts senast den dag då den skatt- skyldige enligt 34 5 1 eller 2mom. taxeringslagen ( ] 956.623) skall ha avlämnat allmän självdeklaration för det beskattningsår som inbetal- ningen avser.

Föreslagen lydelse

Uppskov medges endast för den del av uppfinnarintäkten, dock lägst 10000 kronor, som har inbe- talats på särskilt konto i bank (upp- finnarkonto). För att medföra rätt till uppskov skall inbetalning ha gjorts senast den dag då den skatt- skyldige enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifl ter skall ha avlämnat allmän själv- deklaration för det beskattningsår som inbetalningen avser.

Med bank avses i denna lag riksbanken, affärsbank, sparbank'och för- eningsbank.

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

63. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982: 221) med särskilda bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget, m.m.

Härigenom föreskrivs att i 1 b 5 lagen (1982:221) med särskilda bestäm- melser angående det kommunala skatteunderlaget' ordet "taxeringsnämn- dens" skall bytas ut mot "skattemyndighetens”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas från och med den ljanuari 1992.

' Senaste lydelse av 1 b 5 1984: 504.

64. Förslag till Prop. 1989/90: 74 Lag om ändring i lagen (1982: 423) om allmän löneavgift

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (l982z423) om allmän löneavgift att i 45 orden "taxeringslagen (I956:623)” skall bytas ut mot "lagen (l 990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter”.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

65. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (l982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningarl

dels att i 3 & orden ”taxeringslagen (I956:623)" skall bytas ut mot ”taxeringslagen (1990:00)”, .

dels att i 6 och 15 55 orden ”lokal skattemyndighet" i olika böjningsfor- mer skall bytas ut mot ”skattemyndighet”,

dels att i 16 och 21 åå orden ”den lokala skattemyndigheten” skall bytas ut mot "skattemyndigheten",

dels att i 20 och 25 55 ordet ”länsskattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”,

dels att 7, 9, 1 1, 18 och 27— 31 55 skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

7 5 I fråga om inbetalning och redovisning av ett innehållet belopp skall bestämmelserna i 245 2 mom. samt 52—55 och 83 55 uppbördslagen (1953:272) om arbetsgivares inbetalning och redovisning av preliminär A- skatt gälla i tillämpliga delar.

Bestämmelser om skyldighet att lämna kontrolluppgift om den ut- betalade ersättningen finns i 375 1 mom. taxeringslagen( I 95 6: 623).

' Bestämmelser om skyldighet att lämna kontrolluppgift om den ut- betalade ersättningen finns i 3 kap. lagen (1990:00) om självdeklara- tion och kontrolluppgzjier.

På ett innehållet belopp som inte har betalats i rätt tid och ordning skall restavgift och tilläggsavgift utgå enligt 58 5 1 mom. uppbördslagen. Därvid skall bestämmelserna i 58 ä 2 mom. samma lag tillämpas.

952

Är uppgift som den uppgiftsskyl- dige lämnat ofullständig, får tax- eringsnämnden, länsskattemyndig- heten eller den lokala skattemyn- digheten anmana den uppgiftsskyl- dige att avhjälpa bristen.

Är uppgift som den uppgiftsskyl- dige lämnat ofullständig, får skatte- myndigheten anmana den uppgifts- skyldige att avhjälpa bristen.

ut;3

Om en uppgiftsskyldig inte hör- sammar en anmaning enligt 9 5, får taxeringsnämnden, länsskattemyn- digheten eller den lokala skatte- myndigheten förelägga vite. Be- stämmelserna i 83 & uppbördslagen

' Senaste'lydelsc av 20519861337

255 1986: 1337. 2 Senaste lydelse 1986: 1337. 3 Senaste lydelse 198621337.

Om en uppgiftsskyldig inte hör- sammar en anmaning enligt 9 5. får skattemyndigheten förelägga vite. Bestämmelserna i 835 uppbörds- lagen (1953:272) om vite gäller i tillämpliga delar. Anmaning vari

Nuvarande lydelse

(1953:272) om vite gäller i tillämp- liga delar. Anmaning vari vite har

Föreslagen lydelse

vite har förelagts skall delges den uppgiftsskyldige.

förelagts skall delges den uppgifts- skyldige.

1854

En uppdragsgivare som är bokföringsskyldig skall ha sin bokföring så ordnad att det av denna framgår uppdragstagarens namn och postadress, personnummer, organisationsnummer eller registreringsnummer till mer— värdeskatt samt ersättning. Har avdrag gjorts på ersättningen enligt 5 &, skall också det avdragna beloppet framgå. Uppdragsgivare som inte är bokföringsskyldiga skall föra motsvarande anteckningar.

En uppdragsgivare är skyldig att efter anmaning lämna uppgift om anlitade uppdragstagare, utbetalade ersättningar och beloppen av gjorda avdrag. Hörsammas inte anmaningen gäller bestämmelserna i 835 upp— bördslagen (1953:272) om vite.

Revision får verkställas hos en uppdragsgivare för kontroll av att bestämmelserna om avdrag eller uppgiftsskyldighet har följts. Där- vid gäller i tillämpliga delar be- stämmelserna i 56 och 58 555' tax- eringslagen (I956:623) om tax- eringsrevision.

Behörig att besluta om anma- ning, för'eläggande av vite eller re- vision är riksskatteverket samt den länsskattemyndighet och lokala skattemyndighet som får besluta om revision hos uppdragsgivaren enligt 78 & uppbördslagen.

Revision får verkställas hos en uppdragsgivare för kontroll av att bestämmelserna om avdrag eller uppgiftsskyldighet har följts. Där- vid gäller i tillämpliga delar be- stämmelserna i 3 kap. 8— 14 55 tax- eringslagen(1990:00) om tax- eringsrevision.

Behörig att besluta om anma- ning, föreläggande av vite eller re- vision är riksskatteverket samt den skattemyndighet som får besluta om revision hos uppdragsgivaren enligt 78 & uppbördslagen.

2755

Den lokala skattemyndighetens beslut får överklagas genom besvär hos länsrätten. Beslut enligt 6.6 överklagas dock genom besvär Itos länsskattemyndigheten.

Följande beslut av den lokala skattemyndigheten får inte överkla— gas:

beslut om revision, beslut varigenom vite har före- lagts.

Taxeringsnämndens beslut var- igenom vite har förelagts får inte heller överklagas. '

"' senaste lydelse 1986: 1337. 5 Senaste lydelse 1986: 1337.

Skattemyndighetens beslut får överklagas hos länsrätten.

Följande beslut av skattemyndig- heten får inte överklagas:

beslut om revision, beslut varigenom vite har före- lagts.

beslut som avser sättetför redovis- ning eller inbetalning av ett innehål- let belopp.

Har riksskatteverket beslutat om revision eller föreläggande av vite. får beslutet inte överklagas.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

28 56

Följande beslut av länsskatte- myndigheten fär inte överklagas:

beslut som meddelats med anled- ning av besvär över beslut enligt 65,

beslut som avser sättet för redo- visning eller inbetalning av ett in- nehållet belopp.

beslut om revision, beslut varigenom vite har före- lagts.

Andra beslut av länsskattemyn- digheten får överklagas hos kam- marrätten genom besvär.

En uppdragstagare, uppdragsgi- vare eller en uppgiftsskyldig får överklaga skattemyndighetens be- slut inom två månaderfrån den dag hanfått del av beslutet.

Bestämmelserna i 6 kap. 5 — 7 55 taxeringslagen (1990: 00) gäller när en uppdragstagare, uppdragsgiva- re eller en uppgiftsskyldig överklagat skattemyndighetens beslut.

295

Har riksskatteverket beslutat om revision eller föreläggande av vite, för beslutet inte överklagas.

Riksskatteverket får överklaga skattemyndighetens beslut. Över- klagandet skall ha kommit in inom två månader från den dag beslutet meddelades.

30 57

Ilos länsskattemyndigheten jör- ordnat allmänt ombud som avses i 72a 9" uppbördslagen (1953:272) ska/[föra det allmännas talan i mål enligt denna lag och får hos den 10— kala skattemyndigheten yrka att be- talningsskyldighet enligt 12 eller 13 ; åläggs uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige.

Allmänt ombud för överklaga till uppdragstagarens, uppdragsgiva- rens eller den uppgiftsskyldiges för- män. Den lokala skattemyndighe- tens beslutfär allmänt ombud över- klaga endast vad avser uppdragsgi— varens eller den uppgiftsskyldiges beta/ningsskyldighet enligt 12 eller 13 5.

Bestämmelserna i 6 kap. 10— 23 55 taxeringslagen(1990:00) gäl- ler för mål enligt denna lag. Vad som i taxeringslagen sägs om skatt— skyldig skall gälla uppdragstagare. uppdragsgivare och uppgiftsskyldig.

Länsrättens beslut ifråga som av- . ses i 6 f_lär inte överklagas.

3158

Besvär över beslut enligt denna lag inverkar inte på skyldigheten att

6 Senaste lydelse 198611337. 7 Senaste lydelse 1986: 1337. 8 Senaste lydelse 1986: 1337.

Överklagas ett beslut enligt denna lag inverkar detta inte på skyldighe-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/ 90: 74

betala det belopp som besvären av- ten att betala det belopp som över- scr. _ klagandet avser.

Ändras eller upphävs ett beslut, på vilket utmätning eller annan verk- ställighet följt hos uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige skall verk- ställigheten såvitt möjligt återgå.

Ett beslut varigenom uppdragsgi- varens eller den uppgiftsskyldiges beta/ningsskyldighet har bestämts till ett lägre belopp än det allmänna ombudet har yrkat eller medgivit, får inte föranleda återbetalning in- nan det har vunnit laga kraft, om det allmänna ombudet har anmält hinder mot detta. Om sådant hinder har anmälts får dock länsskatte- myndigheten på ansökan medge återbetalning. Därvid skall bestäm- melserna i 49 Q' 2 mom. sista stycket uppbördslagen (1953:272) om stäl- lande av säkerhet tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991. Aldre bestämmelser i 27—29 55 gäller för beslut som har meddelats före den 1 januari 1991. De nya bestämmelserna om riksskat- teverkets överklaganderätt och om företrädare för det allmänna tillämpas dock från och med den 1 januari 1991 även om beslutet meddelats dessför- innan.

66. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982: 1185)om inbetalning på särskilt investeringskonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (198211185) om inbetalning på särskilt investeringskontol

dels att 16 5 skall upphöra att gälla. dels att i 6, 14 och 19 55 ordet ”länsskattemyndighet" i olika böjnings- former skall bytas ut mot ”skattemyndighet" i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas från och med den ljanuari 1991. "

' Senaste lydelse av 65 1986: 1339 Må 1986: 1339 169' 1986: 1339 195 1986: 1339.

67. Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1982: 1 193) om skattereduktion för fackföreningsavgift

Härigenom föreslås att i 55 lagen (1982: 1 193) om skattereduktion för fackföreningsavgiftl orden ”den lokala skattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

' Senaste lydelse av 5 & l983z448. 231

68. Förslag till Lag om ändring i lagen (1983: 1086) om vinstdelningsskatt

Härigenom föreskrivs att 8 och 10% lagen (1983. 1086) om vinstdel- ningsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vinstdelningsunderlaget avrundas nedåt till helt tusental kronor. Vinstdelningsskatt utgår i helt an- tal kronor, varvid öretal bortfaller.

Beteckningar som används i kommunalskattelagen (1928: 370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har samma betydelse i denna lag om inte annat anges eller framgår av sammanhanget.

m_sl

Bestämmelserna i taxeringslagen (I956:623) om taxering för in- komst och förmögenhet skall gälla i fråga om bestämmande av vinstdel- ningsunderlaget. Bestämmelserna om särskilda avgifter i nämnda lag skall dock inte tillämpas. Ändras taxeringen till statlig inkomstskatt genom dom av länsrätt, kammar- rätt eller regeringsrätten skall dom- stolen även besluta om den ändring av Vinstdelningsunderlaget som fö- ranleds härav.

Bestämmelserna i taxeringslagen (1990:00) om taxering för inkomst och förmögenhet skall gälla i fråga om bestämmande av vinstdelnings- underlaget. Bestämmelserna om särskilda avgifter 1 nämnda lag skall dock inte tillämpas Ändras tax- eringen till statlig inkomstskatt skall skattemyndigheten besluta om den ändring av vinstdelnings- underlaget som föranletts härav.

I fråga om debitering och uppbörd av skatten gäller bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272). Vidare tillämpas 3 kap. 65 lagen (l981:691) om socialavgifter på vinstdelningsskatten. Riksförsäkringsverket får dock som förskott tillgodoföra sig 70 procent av summan av den vinstdelnings- skatt som kan beräknas bli debiterad under året. Riksskatteverket skall före utgången av juli månad lämna riksförsäkringsverket uppgift om den beräknade skatten.

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

' Senaste lydelse 1984: 863.

69. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984: 533) om arbetsställenummer

m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (l984z533) om arbetsställenum-

mer m. m.'

dels att i 6 & ordet ”länsskattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skatte-

myndigheten",

dels att 4 5 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Sådana arbetsgivare som är skyl- diga att lämna kontrolluppgift en- ligt 375 1 mom. första punkten tax- eringslagen (1956: 623) skall, om de har tilldelats särskilda arbetsställe- nummer, i kontrolluppgiften med ett sådant nummer utmärka ar- betsstället för den arbetstagare kontrolluppgiften avser.

Föreslagen lydelse

Sådana arbetsgivare som är skyl- diga att lämna kontrolluppgift en- ligt 3kap. 4 5 lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgif- ter skall, om de har tilldelats sär- skilda arbetsställenummer, i kon- trolluppgiften med ett sådant num- mer utmärka arbetsstället för den arbetstagare kontrolluppgiften av- ser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

' Senaste lydelse av 6 5 1986: 1340.

70. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984: 947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige

Härigenom föreskrivs att 135 lagen (l984z947) om beskattning av ut- ländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 135

[ kontrolluppgift enligt 37 5 1 mom. taxeringslagen (1956: 623) skall arbetsgivaren lämna uppgift även om sådan lön, ersättning eller förmån som inte utgör skattepliktig intäkt på grund av bestämmelserna i denna lag.

1 kontrolluppgift enligt 3 kap. 45 lagen (1990:00) om självdeklara- tion och kontrolluppgtfter skall ar- betsgivaren lämna uppgift även om sådan lön, ersättning eller förmån som inte utgör skattepliktig intäkt på grund av bestämmelserna i den- na lag.

Denna lag träder i kraft den 30juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

71. Förslag till Lag om ändring i lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984: 1052) om statlig fastighets- skatt'

dels att 5 5 skall upphöra att gälla, dels att 6 5 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

652

Fastighetsskatt utgår i helt antal I fråga om förfarandet för att kronor. Skattebeloppet avrundas till bestämma underlaget för fastig- närmast lägre hela krontal. hetsskatt gäller taxeringslagens

(] 990: 00) bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

' 5 & erhöll sin nuvarande beteckning genom 1984: 1078. 2 6 & erhöll sin nuvarande beteckning genom 198411078.

72. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984: 1090) om inbetalning på förnyelsekonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:1090) om inbetalning på

förnyelsekonto'

dels att 16 5 skall upphöra att gälla. dels att i 6, 14 och 19 && ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjnings- former skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form.

Denna lag träderi kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den ljanuari 1991.

'Senaste lydelse av 65198621341 145198621341 165198621341 1951986cl341.

73. Förslag till

Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986: 617)

Härigenom föreskrivs-att 8 & utsökningsregisterlagen (1986: 617) skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

sg"

Generaltullstyrelsen. länsskatte- myndigheterna och de lokala skat- temyndigheterna får ha terminalåt- komst till utsökningsregistret. Ter- minalåtkomsten för genera/tullsty- relsen får avse endast uppgifter om person som förekommer i ärende hos myndigheten. För en länsskat- temyndighet och en lokal skatte- myndighet får terminalåtkomsten avse endast uppgifter om person, som förekommer i ärende hos myn— digheten eller hos annan skattemyn- dighet inom länet.

Föreslagen lydelse

Generaltullstyrelsen och skatte- myndigheterna får ha terminalåt- komst till utsökningsregistret. Ter- minalåtkomsten får avse endast uppgifter om person som förekom- mer i ärende hos myndigheten.

Denna lag träderikraft den ljanuari 1991.

' Senaste lydelse 1986: 1343.

74. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1987: 560) om

skatteutjämningsavgift

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987: 560) om skatteutjämnings-

avgift

dels att i 7 och 9 55 ordet "länsskattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form,

dels att 2 & skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

zg'

Avgiftsunderlaget utgörs av anta- let skattekronor enligt taxerings- nämndens beslut vid taxeringen till kommunal inkomstskatt närmast föregående år.

Föreslagen lydelse

Avgiftsunderlaget utgörs av anta- let skattekronor cnligt skattemyn- dighetens beslut enligt 4kap. 25 taxeringslagen(1990:00) vid taxe- ringen till kommunal inkomstskatt närmast föregående år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Bestämmelsen i 2 g" tilläm- pas första gången i fråga om skatteutjämningsavgift för år 1992.

' Senaste lydelse 1989:605.

75. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1987: 561) om särskild

skatteutj ämningsavgift

Härigenom föreskrivs att l & lagen (l987z56l) om särskild skatteutjäm- ningsavgift skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

lå'

Kommun skall erlägga särskild skatteutjämningsavgift om antalet skattekronor enligt taxeringsnämn- dens beslut vid taxeringen till kom- munal inkomstskatt föregående år överstiger vad som motsvarar 100 procent av medelskattekraften. Kommun som inte ingår i lands- tingskommun skall dock inte erläg- ga särskild skatteutjämningsavgift.

Kommun skall erlägga särskild skatteutjämningsavgift om antalet skattekronor enligt skattemyndig- hetens beslut enligt 4kap. 25 tax- eringslagen(1990:00) vid taxering- en till kommunal inkomstskatt fö- regående år överstiger vad som motsvarar 100 procent av medel- skattekraften. Kommun som inte ingår i landstingskommun skall dock inte erlägga särskild skatte- utjämningsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången i fråga om särskild skatteutjämningsavgift för år 1992.

' Senaste lydelse 1989:606.

76. Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1987: 773) om fritidsbåtsregister

Härigenom föreskrivs att i 3 Q' lagen (l987z773) om fritidsbåtsregister' orden ”länsskattemyndighet, lokal skattemyndighet” skall bytas ut mot "skattemyndighet”.

Denna lag träderi kraft den ljanuari l99l.

' Senaste lydelse av 39” l988z443. ' 240

77. Förslag till Prop. 1989/90: 74 Lag om ändringi tullagen (1987: 1065)

Härigenom föreskrivs att i 1 14 & tullagen (1987: 1065) ordet ”länsskatte- myndighet” skall bytas ut mot "skattemyndighet”.

Denna lagträder i kraft den ljanuari 1991.

78. Förslagtill Prop. l989/90: 74 Lag om ändring i församlingslagen (1988: 186)

Härigenom föreskrivs i fråga om församlingslagen (1988: 180) dels att i 12 kap. 4 5 ordet "länsskattemyndighctcn" skall bytas ut mot "skattemyndigheten",

dels att i 12 kap. 6 & orden "lokala skattemyndigheter” skall bytas ut mot "skattemyndigheter”.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

79. Förslag till

Lag om ändringi kyrkofondslagen (1988: 182)

Härigenom föreskrivs att 3ä kyrkofondslagen (1988: 182) skall ha föl- jande lydelse.

Nuvarande lydelse

] lagen avses med

["(fires/agerz lydelse

bidragsår det år under vilket bidrag betalas ut enligt 13— 18 åå,

skatteunderlag antalet skatte- kro nor enligt taxeringsnämnds be- slut om taxering till kommunal in komstskatt året före bidragsåret, minskat med det antal skattekronor som har påförts andra skattskyldiga än sådana som avses i lOä 1 mom. lagen (1947:576) om statlig in komstskatt.

skatteunderlag antalet skatte- kro nor enligt skattemyndig/lets be- slut om taxering till kommunal in komstskatt enligt 4 kap. 2,35 tax eringslagen (1990:00) året före bi dragsåret, minskat med det antal skattekronor som har påförts andra skattskyldiga än sådana som avses i IOä 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

skattekraft skatteunderlaget per kyrkobokförd invånare vid ingången av året före bidragsåret,

mede/skattekraft skatteunderlaget för riket per kyrkobokförd invånare vid ingången av året före bidragsåret.

Statistiska centralbyrån fastställer medelskattekraften senast den 31 de- cember året före bidragsåret.

Denna lagträder i kraft den ljanuari 1991 och tillämpas första gången i fråga om bidragsåret 1992.

80. Förslag till

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988: 327)

Härigenom föreskrivs i fråga om vägtrafikskattelagen (1988: 327) dels att i 665 ordet ”länsskattemyndighet” skall bytas ut mot ”skatte-

myndighet”, dels att 43, 47, 50, 60, 67 och 84 55 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 43 5

Beskattningsmyndigheten får be- sluta om efterbeskattning sedan slutligt beslut om skatt har medde- lats eller, om så inte skett, när slut- ligt beslut inte längre kan medde- las. Efterbeskattning får endast ske om beskattningsmyndigheten med- delar beslut om detta senast under sjätte året efter utgången av det ka- lenderår under vilket Skatteåret el- ler skatteperioden har gått till ända. Efterbeskattning på grund av orik- tig uppgift i mål om skatt får dock ske inom ett år efter utgången av den månad då avgörande i målet har vunnit laga kraft. Vid efterbe- skattning enligt denna lag gäller i övrigt 4 kap. 11 och 1255 lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Beskattningsmyndigheten får be- sluta om efterbeskattning sedan slutligt beslut om skatt har medde- lats eller, om så inte skett, när slut- ligt beslut inte längre kan medde- las. Efterbeskattning får endast ske om beskattningsmyndigheten med- delar beslut om detta senast under sjätte året efter utgången av det ka- lenderår under vilket Skatteåret el- ler skatteperioden har gått till ända. Efterbeskattning på grund av orik- tig uppgift i mål om skatt får dock ske inom ett år efter utgången av den månad då avgörande i målet har vunnit laga kraft. Vid efterbe- skattning enligt denna lag gäller i övrigt 4 kap. 1 1 och 12 55 lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Har den skattskyldige avlidit skall efterbe- skattningen påföras hans dödsbo.

475

I fråga om skattetillägg skall 7 kap. 4 och 655. 75 andra stycket samt 85 lagen (l984:151) om punktskatter och prisregleringsav- gifter tillämpas. Om skattetillägget eller det sammanlagda beloppet av flera skattetillägg som fastställts samtidigt inte uppgår till 50 kro- nor, påförs inte tillägg.

I fråga om skattetillägg skall 7 kap. 4 och 655. 75 andra stycket samt 85 första stycket lagen (l984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter tillämpas. Om skattetillägget eller det sam- manlagda beloppet av flera skatte- tillägg som fastställts samtidigt inte uppgår till 50 kronor. påförs inte tillägg.

Frågor om skattetillägg prövas av beskattningsmyndigheten. Frågor om skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om skatt prövas dock av länsrätten på talan av allmänt ombud. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. och skall väckas inom ett år från utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.

Beslutas om ändring av tidigare beslut om skatt. skall även därav

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

föranledd nedsättning i beslut om skattetillägg vidtas.

Vid handläggningen i länsrätt och kammarrätt av mål om skattetil- lägg skall muntlig fo'rhandling hål- las, om den skattskyldige begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det finns anledning att anta att tillägget inte kommer att tas ut.

505

Frågor om förseningsavgift prö- vas av beskattningsmyndigheten. [ fråga om förseningsavgift skall 7 kap. 6 5 första och tredje styckena samt 7kap. 85 lagen (l984:151) om punktskatter och prisreglerings- avgifter tillämpas. Därutöver gäller att förseningsavgifter som avser samma fordonsägare för en och samma skatteperiod får nedsättas till 500 kronor eller. i fall som avses i 495 andra meningen. 1000 kro- nor.

Frågor om förseningsavgift prö- vas av beskattningsmyndigheten. I fråga om förseningsavgift skall 47 _5' fjärde stycket, 7kap. 65 första och tredje styckena samt 8 5första styc- ket lagcn (1984: 151) om punktskat- ter och prisregleringsavgifter tillämpas. Därutöver gäller att för- seningsavgifter som avser samma fordonsägare för en och samma skatteperiod får nedsättas till 500 kronor eller, i fall som avses i 495 andra meningen. 1 000 kronor.

605

Om ett beslut om skatt har över- klagats, kan den skattskyldige av beskattningsmyndigheten få nstånd med betalning av skatten. Bestäm- melserna i 495 1, 2 och 3 mom. uppbördslagen (1953:272) om an- stånd vid överklagande av beslut rö- rande taxering skall då tillämpas. Det som sägs om länsskattemyndig- het i uppbördslagen gäller då all- männa ombudet.

Om ett beslut om skatt har över- klagats eller skatten annars kan an- tas komma att avkortas, kan den skattskyldige av beskattningsmyn- digheten få anstånd med betalning av skatten. Bestämmelserna i 495 1, 2 och 3 mom. uppbördslagen (1953:272) om anstånd skall då tillämpas.

Ränta skall utgå på skatt som den skattskyldige fått anstånd med att betala enligt första stycket till den del skattebeloppet fastställs av den domstol som prövar överklagandet. För sådan ränta tillämpas bestämmelserna om ränta i 49 5 4 mom. uppbördslagen och i 5 kap. 14 och 15 55 lagen (1984: 151) om punkt skatter och prisregleringsavgifter. Räntan skall dock beräknas från den dag då skattebeloppet skulle ha betalats, om anstånd inte medgetts, till och med den dag då anståndstiden går ut.

675

Bestämmelserna i 2kap. 115, Bestämmelserna i 2kap. 115, 3kap. 2—5 55, 65 första stycket och 7— 15 55 samt 9 kap. 2 och 35,5 lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter gäller vid kontroll av vägtrafikskatt. Vad som

3kap. 2—5 55, 65 första stycket och 7— 15 55 samt 9 kap. 35 lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter gäller vid kontroll av vägtrafikskatt. Vad som

Nuvarande lydelse

sägs om deklaration gäller i stället uppgifter som skall lämnas enligt särskilda föreskrifter och ligga till grund för beslut om skatt.

Skatterevision får företas. för- utom av beskattningsmyndigheten. av riksskatteverket och av Iänsskat- temyndighet. Vad som sägs i 3 kap. 9. 11. 13 och 15 55 lagen om punkt- skatter och prisregleringsavgifter om beskattningsmyndighet skall därvid gälla riksskatteverket och länsskattemj-tndighet. Innan riks- skatteverket eller länsskattemyn- dighet beslutar om revision skall samråd ske med beskattningsmyn- digheten.

Föreslagen lydelse

sägs om deklaration gäller i stället uppgifter som skall lämnas enligt särskilda föreskrifter och ligga till grund för beslut om skatt. Skatterevision får företas. för- utom av beskattningsmyndigheten. av riksskatteverket och av skatte- myndighet. Vad som sägs i 3 kap. 9. 11. 13 och 1555 lagen om punkt- skatter och prisregleringsavgifter om beskattningsmyndighet skall därvid gälla riksskatteverket och skattemyndighet. Innan riksskatte— verket eller skattemyndighet beslu- tar om revision skall samråd ske med beskattningsmyndigheten.

845

Beslut om skatt som avses i 38, 39 eller 42 5 eller beslut som avses i 895 eller som avser rättelse enligt 455 första stycket eller anstånd att betala skatt får överklagas hos länsrätten av den skattskyldige och av det allmänna ombudet. Allmänna ombudets överklagandetid räknas från beslutets dag.

Beslut enligt 645 andra stycket eller enligt 74 5 andra stycket får över- klagas hos riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.

Bestämmelserna i 8 kap. 2—4. 6, I] och 1355 lagen (l984:151) om punktskatter och prisregleringsav- gifter gäller även för vägtrafikskatt. Vad där sägs om allmänt ombud gäller då allmänt ombud enligt 3 5. Vid tillämpningen av 8 kap. 6,5 är motpartens överklagandetid dock två veckor.

Länsrättens beslut avseende un- dantagande av handling/rån skatte— revision får inte överklagas.

Bestämmelserna i 8 kap. 15” and— ra stycket. 7 och 8 55 lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter gäller även för vägtrafikskatt. Vad där sägs om allmänt ombud gäller då allmänt ombud enligt 3 5. Det allmänna ombudet fårföra talan till den skall- skyldigesförmån. Han har då sam- ma behörighet som den skattskyldi- ge.

Har en part överklagat ett beslut om fastställande av skatt eller om efterbeskattning får också motpar- ten överklaga beslutet, även om den

för honom stadgade överklagandeti- den gått ut. Motpartens överklagan- de skall ha kommit in inom två vec- kor från utgången av den tid inom vilken det första överklagandet se- nast skulle ha kommit in. Återkallas ellerförf'aller på annat sätt det första överklagandet, är även det senare förfallet.

81. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988: 491 ) om skatteutjämningsbidrag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:491) om skatteutjämnings- bidrag

dels att i 9 och 12 55 ordet "länsskattemyndighet” i olika böjningsformer byts ut mot ”skattemyndighet" i motsvarande form,

dels att 2 5 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 1 lagen förstås med bidragsår det år under vilket skatteutjämningsbidraget utbetalas,

eget skatteunderlag antalet eget skatteunderlag antalet skattekronor enligt taxeringsnämn- skattekronor enligt skattemyndighe- dens beslut om taxeringtillkommu- tens beslut enligt 4 kap. 25” taxe- nal inkomstskatt året före bidrags- ringslagen (1990:00) om taxering året, till kommunal inkomstskatt året före bidragsåret,

egen skattekraft skatteunderlag per kyrkobokförd invånare vid ingången av året före bidragsåret,

medelskattekraft skatteunderlaget för riket per kyrkobokförd invånare vid ingången av året före bidragsåret.

garanterad skattekraft det procenttal av medelskattekraften som mot- svaras av landstingskommunens eller kommunens grundgaranti enligt 3 och 4 55justerad enligt 5 5,

garanterat skatteunderlag det antal skattekronor som motsvarar den garanterade skattekraften,

tillskott av skatteunderlag det antal skattekronor varmed det egna skatte- underlaget understiger det garanterade skatteunderlaget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Bestämmelserna i 25 tillämpas första gången i fråga om bidragsåret 1992.

82. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1989:346) om särskild vinstskatt

Härigenom föreskrivs att 8 och 9 55 lagen (1989: 346) om särskild vinst- skatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Beskattningsunderlaget skall av- rundas nedåt till helt tusental kro- nor. Särskild vinstskatt skall avrun- das nedåt till helt antal kronor.

Reglerna i taxeringslagen (I956:623) om taxering för inkomst och förmögenhet skall tillämpas för att bestämma beskattningsunderla- get. Bestämmelserna om särskilda avgifter i taxeringslagen tillämpas dock inte. Ändras taxeringen till statlig inkomstskatt eller vinstdel- ningsskatt av länsrätt, kammarrätt eller regeringsrätten skall domstolen även besluta om den ändring av be- skattningsunderlaget som föranleds härav.

Föreslagen lydelse

Beskattningsunderlaget skall av- rundas nedåt till helt tusental kro- nor.

Reglerna i taxeringslagen (1990:00) om taxering för inkomst och förmögenhet skall tillämpas för att bestämma beskattningsunderla- get. Bestämmelserna om särskilda avgifter i taxeringslagen tillämpas dock inte. Ändras taxeringen till statlig inkomstskatt eller vinstdel- ningsskatt skall skattemyndigheten besluta om den ändring av beskatt- ningsunderlaget som föranleds härav.

[ fråga om debitering och uppbörd av särskild vinstskatt gäller bestäm- melserna i uppbördslagen (1953: 272).

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

83. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1989: 471) om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (l989:471) om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten

dels att i»4, 5, 7, 10 och 1355 ordet ”länsskattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form, dels att 11 5skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse F öreslagen lydelse

115

För kontroll av att uppgiftsskyl- dighet enligt denna lag har full- gjorts får riksskatteverket eller Iäns- ska[temyndigheten förordna om re- vision. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 56 och 58 55 taxeringslagen (1956:623) om tax- eringsrevision.

För kontroll av att uppgiftsskyl- dighet enligt denna lag har full- gjorts får riksskatteverket eller skat- temyndigheten förordna om revi- sion. Därvid gäller i tillämpliga (le-. lar bestämmelserna i 3 kap. 8— 14 55 taxeringslagen (1990.-00) om taxeringsrevision.

Denna lagträder i kraft den 1 januari 1991.

84. Förslag till

Lag om ändring i lagen (19891479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt. m.m.

Härigenom föreskrivs att i 7 5 lagen (1989:479) om ersättning för kost- nader i ärcnden och mål om skatt. m.m. ordet "länsskattemyndighet" skall bytas ut mot "skattemyndighet”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

85 Förslag till Prop. 1989/90: 74 Lag om ändring i lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift Härigenom föreskrivs att i 45 lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift

orden ”taxeringslagen (1956:623)” skall bytas ut mot ”lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter”.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1991.

F INANSDEPARTEMENTET Prop. l989/90: 74

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 januari 1990

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Johansson, Lindqvist. G. Anderssono, Lönnqvist, Thalén, Engström, Freivalds, Wall- ström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om ny taxeringslag m.m.

1 Inledning

Under flera år har ett omfattande reformarbete bedrivits i syfte att förenk- la och förbättra skattesystemet. De materiella skattereglerna har behand- lats av utredningen om reformerad inkomstbeskattning (RINK), utred- ningen om reformerad företagsbeskattning (URF), kommittén för indirek- ta skatter (KIS) och utredningen om inflationskorrigerad inkomstbeskatt— ning (IBU). På grundval av betänkanden har ett första steg i genomföran- det av en genomgripande förändring av vårt skattesystem beslutats och förslag till ytterligare förändringar kommer att föreläggas riksdagen under året.

Även förfarandereglerna och organisationen av skatteförvaltningen har varit föremål för ett intensivt reformarbete. Arbetet har bl.a. bedrivits av skatteförenklingskommittén (B 1982203) som tillsattes den 13 maj 1982 med uppdrag att se över taxeringsförfarandet och skatteprocessen.

Förenklad taxering

Riksdagen fattade hösten 1986 ett principbeslut om utformningen av det framtida taxeringsförfarandet och skatteprocessen (prop. 1986/87:47. SkU 11. rskr. 95). Till grund för propositionen låg det betänkande som skatteförcnklingskommittén lade fram hösten 1985 (SOU 1985z42) För- enklad taxering. Jag kommer att senare redogöra för huvuddragen i prin- cipbeslutet (avsnitt 2).

Skatteförenklingskommittén lämnade i september 1988 sitt slutbetän- kande (SOU 1988:21-—22) Ny taxeringslag — reformerad skatteprocess med detaljförslag på grundval av riksdagens principbeslut. (Ledamöter vid avgivandet av slutbetänkandet var f.d. generaldirektören Gösta Ekman, ordförande, länsskattechefen Sven Gunnarsson och lagmannen Bertil Wennergren.) Förslagen omfattar bl.a. en ny taxeringslag som föreslås träda i kraft vid 1991 års taxering.

Jag avser att i det följande behandla kommitténs betänkande. Samman- fattningen av betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga ]. Kommitténs lagförslag återfinns i betänkandet (SOU 1988:22) Ny taxeringslag — reformerad skatteprocess Del 2.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- serna bör fogas till protokollet som bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom finansdepartementet och finns till- gänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 4489/88).

Skatteorganisationen i länen på 90-talet

Kommitténs förslag om utformningen av taxeringsförfarandet och skat- teprocessen har starka samband med skatteförvaltningens organisation. Riksskatteverket (RSV) har omorganiserats den 1 januari 1988. Verket har därefter inlett en översyn av skatteförvaltningens länsorganisation. 1 ett första steg har ett principförslag till en ny skatteorganisation i länen utarbe- tats. Utredningsarbetet har bedrivits i projektform under benämningen Skatteorganisationen i länen på 90-talet (SOL 90). RSV har redovisat sina förslagi rapporten (RSV Rapport 1989: 1) Ny skatteorganisation. Rappor- ten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna bör fogas till protokollet som bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom finansdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsä- rendet (Dnr 2480/89).

Vissa uppbördsfrågor

I detta sammanhang avser jag även att behandla vissa uppbördsfrågor. Några har aktualiserats genom skatteförenklingskommitte'ns betänkande, andra har ett nära samband med dessa och syftar till ett förbättrat och förenklat förfarande.

Riksdagens ombudsmän (JO) har i en skrivelse till regeringen den 4 no- vember 1983 hemställt att de särskilda handläggningsfrister för förtida åter- betalning av för mycket erlagd preliminär skatt som för närvarande gäller enligt uppbördslagen (1953: 272), UBL, skall ersättas med ett allmänt krav om skyndsam handläggning.

JO:s skrivelse har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av RSV, då- varande länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bo- hus län samt de lokala skattemyndigheterna i Solna. Stockholm, Täby, Es- löv, Helsingborg, Landskrona, Lund. Malmö, Trelleborg, Ystad, Uddevalla och Kungälv. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom finansdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 3796/83).

JO har vidare i en framställning till regeringen den 28 augusti 1986 föreslagit att en möjlighet att efterge respitränta införs.

En fråga som har nära samband med beräkningen av respitränta är när den respiträntegrundande skatten, den tillkommande skatten, bör förfalla till betalning. RSV har i en skrivelse den 16 maj 1989 till finansdeparte— mentet föreslagit att reglerna för uppbörd av tillkommande skatt ändras så att skatten skall betalas vid endast ett tillfälle. Förslaget har föranletts av den fr.o.m. år 1987 ändrade uppbörden av kvarstående skatt.

RSV:s skrivelse har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av riksrevi- sionsverket, kammarrätten i Jönköping, Företagens uppgiftslämnardelega-

tion, Lantbrukarnas riksförbund. Småföretagens riksorganisation och Svenska arbetsgivareföreningen. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom finansdepartcmentet och finns tillgänglig i lagstift- ningsärendet (Dnr 2896/89).

RSV har vidare i en skrivelse till regeringen den 10 december 1986 föreslagit en enhetlig metod för avrundning vid beräkning av skatter och avgifter — en fråga som också berörs av Skatteförenklingskommitte'n.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 9 november 1989 att inhämta lagrådets yttrande över de grundläggande förslagen till lagändringari de frågorjag nu nämnt. Förslagen hade upprättats inom finansdepartementet. i ett fall efter sam- råd med chefen för socialdepartementet. Följande lagförslag remitterades till lagrådet

. taxeringslag (1990:00),

lag (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter. lag (1990:00) om skatteavdrag i vissa fall från folkpension, lag (1990: 00) om skatteavdrag från sjukpenning, lag (1990: 00) om skatteavdrag från artistersättning, lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272), lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

8. lag om ändring i lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregle- ringsavgifter och

9. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

De granskade förslagen bör bifogas till protokollet som bilaga 4. Lagrådets yttrande över förslagen bör fogas till protokollet som bilaga 5. Jag återkommer till yttrandet i avsnitt 7.2 samt i författningskommenta- rcrna till de lagrum, vilkas utformning lagrådet lämnat synpunkter på. Som kommer att framgå godtarjagi allt väsentligt lagrådets förslag till ändringar i de remitterade förslagen. Lagrådets granskning har också lett till vissa redaktionella ändringar i lagtexten.

Det förslag till taxeringslag som remitterades till lagrådet innehöll en bestämmelse för att i vissa situationer möjliggöra indrivning i utlandet innan taxeringsbeslut vunnit laga kraft. En motsvarande regel föreslogs i fråga om lagen om mervärdeskatt. Lagrådet har ställt sig kritiskt till bestämmelserna och har avstyrkt förslaget i denna del. Med hänsyn härtill lägger jag inte nu fram något sådant förslag. Jag avser emellertid att senare återkomma till frågan.

Som jag redovisade i lagrådsremissen föranleder de berörda lagstift- ningsfrågoma åtskilliga lagändringar utöver de grundläggande lagförslag som remitterades till lagrådet. Jag tar här upp även dessa kompletterande lagförslag. '

Jag vill i det här sammanhanget påpeka att jag inte nu tar upp skatteför- enklingskommitténs förslag om att skattemyndigheterna skall fatta beslut på grundval av förlustdeklaration vid taxering för förluståret — något som också aktualiseras av de förslag skatteutredningama lagt fram. En sådan

SPMU'PSNP—

ordning kräver bl.a. ändring av reglerna om skattetillägg. Jag avser emel- Prop. 1989/90: 74 lertid att senare ta upp frågan.

2 Riksdagens principbeslut

Det principbeslut om ett nytt taxeringsförfarande riksdagen fattade hösten 1986 innebar i huvudsak följande.

Beslutsorganisattonen

Beslut om taxering fattas av lokala skattemyndigheter och länsskattemyn- dighctcr i stället för taxeringsnämnder. De nuvarande taxeringsnämnder- na ersätts med förtroendeorgan, kallade skattenämnder. som ingår i skat- temyndigheterna. Skattenämnderna fattar för myndigheternas räkning be- slut i ärenden där ett behov av insyn och inflytande för lekmän gör sig gällande. I andra fall fattar tjänstemän besluten.

Det skall finnas en skattenämnd i varje skattemyndighet. [ de större myndigheterna delas nämnden in i avdelningar. Regeringen bestämmer ytterst det antal lekmän som skall utses för skattemyndigheterna. Lek- männen väljs av landstinget. Om det i länet finns kommun som inte ingår i landstingskommunen får även fullmäktige i den kommunen välja ledamö- ter. Lekmännen skall ingå i en "pool" som indelas till tjänstgöring enligt särskilda tjänstgöringslistor. Fem lekmän skall kallas till varje sammanträ- de i nämnden.

Till ordförande och vice ordförande i skattenämnden eller — i förekom- mande fall — avdelning i skattenämnd förordnas tjänstemän inom skatte- förvaltningen.

Bes/utsbehörigheten

Skattemyndigheten får en vidare beslutsbehörighet än vad taxeringsnämn- den har i dag. Skattemyndigheten skall som första instans få fatta beslut om eftertaxering. Den skall också vara första instans vid prövning av ärenden om ersättningsskatt och om dödsbos befrielse från skatt. I de ärendegrupper där beslutskompetensen nu är uppdelad mellan taxerings- nämnd och länsrätt, nämligen i fråga om tillämpning av bestämmelserna i 495 kommunalskattelagen (1928:370), KL, om grundavdrag för dödsbo och 5052 mom. KL och 95 2 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomst- skatt, SIL. om avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga samt beträf- fande särskild skatteberäkning enligt lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst, förs beslutskompetensen i sin helhet över till skattemyndigheten. Förfarandet i sådana ärenden bör samordnas med omprövningsförfarandct i övrigt.

Länsskattemyndighet skall ha samma behörighet som lokal skattemyn- dighet att meddela beslut om skattetillägg och förseningsavgift samt beräk- ning av pensionsgrundande inkomst och egenavgifter. 255

Omprövningsförfarandet

I syfte att få en enkel, smidig och snabb ordning för rättelse av felaktiga taxeringsbeslut införs i förhållande till dagens ordning väsentligt utvidgade möjligheter för skattemyndigheterna att ompröva sina beslut. Den skatt- skyldige får inom fem år efter taxeringsårets utgång begära omprövning av skattemyndighetens beslut. Några särskilda krav för rätt till omprövning på den skattskyldiges initiativ skall i övrigt inte ställas. Skattemyndigheten får fatta beslut till den skattskyldiges fördel även efter omprövningstidens utgång om ansökningen har kommit in inom perioden. Omprövning på den skattskyldiges initiativ av samma års taxering och även av samma fråga kan ske flera gånger under förutsättning att saken inte prövats av domstol.

Beslut om taxeringsändring på skattemyndighetens initiativ till den skattskyldiges fördel får fattas inom fem år efter taxeringsåret utan be- gränsningar. Beslut om taxeringsändring till den skattskyldiges nackdel får fattas inom ett år efter taxeringsårets utgång. Om den skattskyldige inte kommit in med självdeklaration skall särskilda regler gälla. Skattemyndig- heten skall i dessa fall — oberoende av om förutsättningar för eftertaxering föreligger — ha möjlighet att besluta om taxeringsändring till nackdel under ett år efter det att deklarationen lämnades in men inte längre än till utgången av det femte året efter taxeringsåret.

De nuvarande förutsättningarna för eftertaxering skall i princip bibehål- las.

Det allmännas process;/öring

Att föra det allmännas talan i skattemål skall i princip vara en uppgift för beskattningsmyndigheterna som sådana.

När den enskilde har överklagat ett skatteärende där beslut meddelats av länsskattemyndigheten eller den lokala skattemyndigheten skall länsskat- temyndigheten vara hans motpart i domstolen. Länsskattemyndigheten får om det är lämpligt utse tjänsteman hos den lokala skattemyndighet som har meddelat det överklagade beslutet att såsom ombud företräda det allmänna.

En överordnad myndighet skall få föra talan om ändring i en lägre myndighets beslut. Detta innebär att länsskattemyndigheten får överklaga beslut av lokal skattemyndighet medan RSV får överklaga beslut av läns- skattemyndigheten.

3 Allmänna utgångspunkter

Under ett antal år har det pågått ett fortlöpande reformarbete för att förenkla och förbättra skattesystemet såväl inom det materiella området som förfaranderegler och organisation. Målsättningen är att skapa bättre förutsättningar för en rättvis och likformig beskattning, större rättssäker- het för de skattskyldiga och enklare och mer överblickbara regler.

En grundförutsättning för att uppnå de uppställda målen är en väl fungerande, modern skatteorganisation. Det första steget i detta avseende togs genom riksdagens beslut om en sammanhållen skatteförvaltning som infördes fr.o.m. 1987 och som bl.a. innebar att skatteförvaltningen fick en mer självständig ställning. Länsskattemyndigheterna bildades och RSV:s lednings- och styrningsfunktioner stärktes. Genom reformen har möjligheterna till ett enhetligt uppträdande från skatteförvaltningens sida ökat. Fortfarande är dock beslutsfunktionen i första instans fördelad på ett mycket stort antal taxeringsnämnder, vilket gör det svårt att få likformig- het i taxeringsarbetet.

Beslutsorganisationen medför också att möjligheterna till omprövning och rättelse av beslut i första instans är små. Taxeringsnämnderna är inte verksamma hela året. De kan bara ompröva beslut under taxeringsperio- den. Vissa begränsade rättelsemöjligheter har lagts på lokala skattemyn- digheter och länsskattemyndigheter men i övrigt är de skattskyldiga hänvi- sade till domstol för att få rättelse av taxeringsbeslut. Detta har medfört stor belastning på förvaltningsdomstolarna.

Genom riksdagens principbeslut hösten 1986 om en ny beslutsorganisa- tion och ett nytt taxeringsförfarande togs ytterligare ett steg i nydaningen av skatteförvaltningen. Beslutet innebär bl.a. att beslutsfunktionen skall inlemmas i skattemyndigheterna och att vida möjligheter till omprövning av beslut skall införas. Därigenom kan ett enklare och smidigare taxerings- förfarande åstadkommas med mer enhetliga regler och kvaliteten på taxe- ringsarbetet höjas väsentligt. Skatteförenklingskommittén har på grundval av principbeslutet lagt fram detaljförslag som jag strax återkommer till.

För närvarande finns olika förfaranden för olika skatteslag. Detta för- svårar för såväl myndigheter som enskilda. Enhetliga regler mellan skatte- slagen innebär en förenkling i sig. Genom en samordning av förfarandena ökar överskådligheten för de skattskyldiga. Överblickbara regelsystem bi- drar i väsentlig mån till de skattskyldigas rättssäkerhet.

Samordnade förfaranderegler har också central betydelse för möjlighe- terna att på ett rationellt sätt organisera beslutsfattandet och skapar förut- sättningar för en integrering av beskattningsverksamheten och för en ef- fektiv skattekontroll.

Jag kommer här att lägga fram förslag om att förfarandena för taxering. mervärdeskatt, punktskatter och prisregleringsavgifter skall samordnas.

För närvarande är Skatteorganisationen splittrad. Organisationen är uppbyggd efter sakområden och verksamheten i länen är fördelad mellan dels två myndighetsnivåer, dels ett flertal enheter inom resp. myndighet. Detta medför att de skattskyldiga, i första hand företagen, har många kontaktytor mot skatteförvaltningen genom att beslut om skatter och avgifter för ett och samma företag fattas inom olika delar av organisatio- nen. De skattskyldigas möjligheter att ta tillvara sina intressen försvåras och deras berättigade krav på god service är svåra att tillgodose. Organisa- tionen innebär också svårigheter för skattemyndigheterna att bedriva sin verksamhet på ett effektivt sätt. Genom en samordning av förfarandereg- lerna skapas som jag redan nämnt förutsättningar för en integrering av beskattningsverksamheten. En integrering kan lösa många av de problem

som skatteförvaltningen för närvarande dras med. Därigenom kan de samband som finns mellan olika skatteslag tas till vara, resurserna utnytt— jas bättre och organisationen bli mer förståelig för de skattskyldiga. En integrering av verksamheten bör medföra att många uppgifter som i dag ligger regionalt decentraliseras till lokal nivå.

En integrering och decentralisering av beskattningsverksamheten ford- rar att den nuvarande myndighetsstrukturen ändras och en flexibel organi— sation införs. Frågan om en gemensam myndighet har tidigare tagits upp vid ett flertal tillfällen. Jag anser att man inte längre kan skjuta på avgöran— det och återkommer strax till frågan.

Skatteförenklingskommittén har i sitt betänkande föreslagit att nuva— rande taxeringslag (I956:623), GTL, delas upp på två nya lagar: en taxe- ringslag som innehåller förfarandereglerna vid skattemyndighet och dom— stol (NTL) samt en lag som innehåller bestämmelser om deklarations- och uppgiftsskyldighet (LSK).

Det fåtal remissinstanser som har uttalat sig om förslaget att bestämmel— serna om deklarations- och uppgiftsskyldigheten bryts ut till en särskild lag har delade meningar. Åtskilliga remissinstanser stöder däremot den me— ning som förs fram i ett särskilt yttrande i betänkandet om att de processu— ella bestämmelserna bör brytas ut ur taxeringslagen och föras in som särregler i förvaltningsprocesslagen (1 971 : 291 , FPL).

Jag delar kommitténs uppfattning att reglerna om deklarations- och uppgiftsskyldighet bör brytas ut ur GTL och bilda en särskild lag om självdeklaration och kontrolluppgifter. Dessa regler är fristående från för- farandereglerna och mycket omfattande och detaljrika. Båda regel- komplexen vinner enligt min mening i överskådlighet genom en uppdel- ning på två lagar.

För en utbrytning även av de processuella bestämmelserna talar att lagen är en förfarandelag, som reglerar handläggningen vid en administra- tiv myndighet. För egen del anser jag emellertid att det är olämpligt att göra en sådan utbrytning. Mina förslag på det processuella området inne- bär att det för bl. a. inkomstskattemål sker en övergång från den nuvaran- de s.k. beloppsprocessen till en s.k. sakprocess. Beloppsprocessen kom- mer emellertid att bestå för vissa typer av skattemål, främst mål om fastighetstaxering. Vidare kommer även fortsättningsvis olika tider för överklagande och en olikformig reglering av det allmännas processföring att gälla på olika områden. En utbruten skatteprocessuell reglering är knappast ändamålenlig om undantagen från dess tillämpning är alltför många. Arbetet på att samordna olika förfaranden kommer emellertid att fortgå och mycket talar för att det i framtiden kommer att finnas förutsätt- ningar för i stort sett gemensamma processuella bestämmelser på skatte- området. Det har vidare nyligen tillsatts en kommitté som bl.a. skall gör en samlad översyn av FPL (dir. 1989156). 'Mot denna bakgrund anser jag mig inte böra föreslå en utbrytning av de processuella reglerna ur taxe- ringslagen.

I det-här sammanhanget skalljag också något beröra förhållandet mellan NTL och förvaltningsl'agen (1986:223, FL). Reglerna i "FL .utgör en stan- dard -för handläggningen av ärenden på förvaltningsområdet. De bör gälla

om inte särskilda skäl talar för en avvikande reglering. Taxeringsförfaran- det är emellertid ett mycket omfattande förvaltningsförfarande som på ett påtagligt sätt griper in i de enskildas förhållanden. Som jag återkommer till längre fram anser jag därför att det — i likhet med vad som hittills gällt — även fortsättningsvis är befogat med regler som avviker från FL, t.ex. i fråga om skattemyndighetens kommunikationsskyldighet.

4 Skatteorganisationen

4.1. Skatteorganisationen i länen

Mitt förslag: Organisationen ändras så att nuvarande länsskattemyn- digheter och lokala skattemyndigheter ersätts med en skattemyndig- het i varje län. Regeringen bestämmer antalet skattekontor och deras lokalisering. De nya skattemyndigheterna inrättas den 1 januari 1991.

RSV:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Verket föreslår också en långtgående integrering och decentralisering av den operativa verksamheten i länen.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har uttalat sig i frå- gan, med undantag av Sveriges advokatsamfund, tillstyrker att länsskatte- myndigheten och de lokala skattemyndigheterna förs samman till en skat- temyndighet i varje län.

Samtliga remissinstanser ställer sig också bakom den allmänna inrikt— ningen av RSV:s förslag till ny skatteorganisation. När det gäller integre- ring och omlokalisering av den operativa verksamheten finns det dock remissinstanser som är tveksamma till att gå så långt som förslaget inne- bär. Flera remissinstanser pekar på de svårigheter med kompetensförsörj- ningen som en långtgående integration kan innebära.

Ett antal remissinstanser tar särskilt upp processföringen. Flertalet av dessa remissinstanser anser att processverksamheten bör behållas koncen- trerad till en ort i länet och skild från övrig operativ verksamhet.

Bakgrunden till mitt förslag: Nuvarande organisation

Den 1 januari 1987 genomfördes den reform som ledde fram till en sammanhållen skatteförvaltning (prop. 1985/86:55, BoU 11, rskr. 82). Målet för denna reform var att skapa en enkel och rak organisation med klara och enhetliga ansvars- och befogenhetsförhållanden. Reformen inne- bar bl.a. att länsstyrelsernas skatteavdelningar (i Stockholms län taxe- ringsavdelningen samt den administrativa avdelningens uppbördsenhet och dataenhet) bröts ut och bildade fristående länsskattemyndigheter. Länsstyrelsens uppgift att vara chefsmyndighet för de lokala skattemyn-

digheterna i länet flyttades över på länsskattemyndigheten. RSV fick en ledningsfunktion för hela skatteförvaltningen och lekmannainflytandet stärktes.

Den inre organisation för länsstyrelsernas skatteavdelningar som införts genom den s.k. RS-reformen 1979 överfördes på de nya myndigheterna utan några större förändringar, med undantag av ekonomi- och personal- administrationen. Länsskattemyndigheternas inre organisation regleras i 3 kap. 75 förordningen (l988:832) med instruktion för skatteförvaltningen. Normalt består myndigheterna av en taxeringsenhet, en revisionsenhet, en besvärsenhet. en mervärdeskatteenhet, en uppbördsenhet, en dataenhet och en administrativ enhet. Vid länsskattemyndigheterna i Stockholms län, Malmöhus län samt Göteborgs och Bohus län, får enheterna vara indelade i sektioner. Vid de nu nämnda myndigheterna samt vid länsskat- temyndigheten i Västernorrlands län får det finnas ytterligare en revisions- enhet. Denna skall inte vara indelad i sektioner. I Gotlands län består myndigheten av en taxerings-, uppbörds- och dataenhet. en revisions- och mervärdeskatteenhet, en besvärsenhet och en administrativ enhet.

De olika enheterna svarar var och en för sitt sakområde. Taxeringsenhe- ten ansvarar sålunda för taxeringsverksamheten i länet, besvärsenheten för processföringen etc. Revisionsenheten är en renodlad utredningsenhet och har bl.a. till uppgift att genomföra s.k. integrerade revisioner och revisioner som omfattar flera beskattningsår. Dataenheten handhar drif- ten av den regionala ADB-anläggningen. Den administrativa enheten sva- rar i huvudsak för ekonomi- och personalfrågor.

I landet finns totalt 120 lokala skattemyndigheter. Deras organisation framgår av 4 kap. 65 instruktionen för skatteförvaltningen. De flesta myndigheterna är indelade i en serviceenhet och en granskningsenhet. Ett antal medelstora lokala skattemyndigheter har dessutom en arbetsgivaren— het. De elva största myndigheterna är indelade i en administrativ enhet, en eller två skatteenheter och en arbetsgivarenhet. Vid den lokala skatte- myndigheten i Stockholms fögderi frnns dessutom en folkbokföringsenhet.

Gransknings- resp. skatteenheten biträder taxeringsnämnderna med granskning m.m. avseende de skattskyldiga som taxeras på lokal nivå. Inom serviceenheten eller, vad gäller de medelstora och större lokala skattemyndigheterna, arbetsgivarenheten, handhas bl.a. uppbörden av källskatt och arbetsgivaravgifter och kontrollen av att arbetsgivarna fullgör sina skyldigheter inom detta område.

Organisationen är således uppbyggd efter sakområden och verksamhe- ten i länen är fördelad mellan dels två myndighetsnivåer, dels ett flertal enheter inom resp. myndighet.

Problem i den nuvarande organisationen

Den nuvarande organisationen medför att skatteförvaltningen har många kontaktytor mot främst företagen. För mindre företag är det ofta svårt att förstå hur beskattningsverksamheten fungerar. Beslut om skatter och av- gifter fattas för ett och samma företag inom olika delar av den regionala och lokala förvaltningen och förfarandena för att fastställa de skilda skat-

tema och avgifterna är olika. Möjligheten att ge en effektiv service till företagen försämras till följd av den splittrade organisationen, liksom de skattskyldigas möjligheter att ta till vara sina intressen.

Dagens funktionsindelade organisation leder också till svårigheter för skattemyndigheterna att bedriva verksamheten på ett effektivt och konse- kvent sätt. Det förekommer en mängd samband och beroendeförhållanden mellan olika skatter och avgifter. För att behövliga kontroller, konsekvens- ändringar m.m. skall initieras krävs det att information sprids till samtliga berörda enheter på regional och lokal nivå. Bara på det sättet uppnår man att en åtgärd inom ett område får fullt genomslag inom andra områden.

För att så långt det är möjligt tillgodose informationsbehovet har ett omfattande system av intemadministrativa rutiner m.m. skapats. Dessa är framtvingade av den splittrade organisationen och tar inte obetydliga resurser i anspråk.

Den nuvarande organisationen har i praktiken visat sig fungera som en s.k. matrisorganisation. I samband med RS—reformen, då den nuvarande organisationen genomfördes, gavs varje enhetschef och fögderichef ett linjeansvar för sin enhet resp. lokala skattemyndighet. Samtidigt gavs vissa enhetschefer vid (numera) länsskattemyndigheten, nämligen taxe- ringschefen, revisionschefen och uppbördschefen, efter delegation av läns- skattechefen ett relativt omfattande sakområdesansvar för den samlade verksamheten i länet. Dessa chefer är således både chefer för en regional enhet och ansvariga inom sitt sakområde. De överlappande ansvarsförhål- landena medför problem framför allt för verksamheten vid de lokala skattemyndigheterna. Det är svårt att få en helhetssyn på verksamheten och att få till stånd den önskade inriktningen av skattekontrollen.

Den splittrade organisationen i länen har kritiserats och ansetts vara orsak till många av dagens problem på företagsbeskattningens område. Kommissionen mot ekonomisk brottslighet påpekade i betänkandet (SOU 1983:75) Företagens uppgiftslämnande för beskattningsändamål att den information som behövs för en önskvärd samordning och ett korrekt beskattningsresultat i den nuvarande tungrodda och splittrade organisatio- nen är uppdelad på olika myndigheter och enheter, trots att det i många hänseenden är samma ekonomiska förhållanden som skall bedömas. Även riksdagens revisorer har kritiserat den nuvarande ordningen och pekat på att det är naturligt att integrera beslutsfattandet och kontrollen för de olika skatterna och avgifterna (Rapport 1983/84z4). Riksrevisionsverket har gått in på bristerna i organisationen bl.a. i sin revisionsrapport (Dnr 1985z301) Den direkta företagsbeskattningens organisation. Verket har där föreslagit att företagsenheter inrättas för gemensam handläggning av företagsskattefrågor.

RS V:s förslag till ny skatteorganisation

RSV har i april 1989 till regeringen överlämnat ett principförslag till ny skatteorganisation i länen. Förslaget, som bygger på en rapport som utar- betats av det s.k. SOL 90—projektet (RSV Rapport 1989:1, Ny skatteorga- nisation), innebär bl. a. att den samlade beskattningsverksamheten i ett län

inordnas i en ny, gemensam skattemyndighet som ersätter den nuvarande länsskattemyndigheten och de lokala skattemyndigheterna. Förslaget har fått sin slutliga utformning efter intern remissbehandling inom skatteför- valtningen.

Utgångspunkten för utformningen av den nya organisationen bör enligt RSV vara att beskattningsverksamheten skall integreras och att varje skatt- skyldig i princip bara skall ha en kontaktpunkt inom skatteförvaltningen. För företagsbeskattningen innebär integreringen att inkomsttaxering, B- skatt, mervärdeskatt, källskatt och socialavgifter hanteras inom samma enhet. Även vad gäller löntagarbeskattningen bör ökad integrering ske. 1 dag är förfarandet för preliminär beskattning m.m. skilt från den årliga taxeringen.

Den föreslagna integrationen bör medföra att många arbetsuppgifter decentraliseras inom länen till de orter där de skattskyldiga finns. Åtskilli- ga funktioner, t.ex. B-skatt, källskatt, socialavgifter, handhas redan i dag lokalt beträffande alla företag. I den fullt genomförda nya organisationen bör merparten av den operativa verksamheten bedrivas lokalt. De lokala enheterna bör utföra arbetet självständigt och med befogenhet att fatta alla beslut i löpande ärenden. Detta är inte minst viktigt för servicen gentemot de skattskyldiga.

RSV förordar den principiella fördelningen av det operativa arbetet inom den nya skattemyndigheten att endast uppgifter som kräver så speci- ell kompetens att den bara kan upprätthållas av ett mindre antal personer i varje län. och uppgifter som av annan särskild anledning bör hållas sam- man på ett enda ställe, bör utföras vid en länsgemensam enhet. Övrigt operativt arbete utförs vid de lokala enheterna. Övergripande lednings- och styrningsfunktioner samt vissa specialist- och stödfunktioner bör ock- så finnas samlade på ett ställe i länet.

All nyregistrering avföretag bör ske vid lokala enheter. Vid registrering- en finns stort behov av samordning mellan olika skatter och avgifter. Vidare är närheten till företagen av .värde från såväl skatteförvaltningens som företagens synpunkt.

Vad gäller deklarationsgranskningen bör det grundläggande fördelnings- kriteriet vara geografisk belägenhet. Ansvaret för granskning m.m. läggs sålunda i första hand på den lokala enhet inom vars geografiska ansvars- område företaget är beläget.

I andra hand bör granskningen fördelas efter företagens storlek. Till de lokala enheterna bör i princip genomgående föras beskattningsfunktionen avseende de mindre företagen. Med mindre företag avses i RSV:s rapport sådana med högst tio årsanställda. De ca 450000 företagen i denna katego- ri torde enligt rapporten vara mest betjänta av den service de lokala enheterna kan erbjuda. De har normalt inte sådana beskattningsförhållan- den att de ställer krav på uttalad specialistkompetens.

De större företagen, varmed i rapporten avses företag med 50 eller flera årsanställda, bör behandlas i en för länet gemensam enhet. Kategorin omfattar mindre än 10000 företag. Dessa bedöms inte ha samma behov av närservice som de mindre företagen och beskattningen kräver ofta specia- listkompetens.

De medelstora företagen, med 11—49 årsanställda, är ca 25 000 till antalet. De utgör enligt rapporten en så pass heterogen grupp att gransk- ningen inte generellt kan föras till lokal eller länsgemensam enhet. Den närmare fördelningen bör i stället bestämmas länsvis.

Förslaget innebär sammantaget en betydande decentralisering av granskning och annat löpande arbete samt beslutsfunktioner på företags- beskattningens område. I dag granskas ca 635000 skattskyldiga avseende inkomstskatt vid länsskattemyndigheternas taxeringsenheter. Alla mervär- deskatteskyldiga företag, ca 450000, hanteras i fråga om mervärdeskatt vid mervärdeskatteenheterna. Om RSV:s förslag till uppdelning följs kom- mer enligt verkets egna beräkningar antalet skattskyldiga som taxeras av länsgemensamma enheter att understiga 100000 och antalet mervärde- skatteskyldiga företag som hanteras på regional nivå att ligga mellan 20000 och 30 000.

Vad gäller revisionsfunktionen föreslås att sådana revisioner som är ett direkt utflöde av deklarationsgranskningen utförs vid de enheter som har ansvar för granskningen. RSV anser att det inte är meningsfullt att lämna något förslag till fördelning av sådana integrerade revisioner som i dag utförs vid revisionsenheterna. Den framtida omfattningen och inriktning- en av denna revisionsverksamhet är osäker och bör för övrigt också tillåtas skifta över tiden och mellan olika län. Revisioner av de största företagen anser dock RSV bör utföras vid länsgemensamma enheter.

Vad gäller processföringen föreslår RSV att denna tills vidare hålls i huvudsak samlad på ett ställe i länet. På sikt-bör däremot eftersträvas att

föra även denna arbetsuppgift till de delar av organisationen som fattar -

beskattningsbesluten och skall hantera omprövningsförfarandct.

I dagens organisation är arbetet med uppbörd av inkomstskatt och avgifter fördelat mellan de lokala skattemyndigheterna och länsskattemyn- digheternas uppbördsenheter. Uppbörden av mervärdeskatt handhas, lik- som övriga funktioner på mervärdeskatteområdet. av länsskattemyndighe- ternas mervärdeskatteenheter. En stor del av arbetet inom uppbördsområ- det har en direkt anknytning till de löpandebeskattningsbesluten. RSV har därför gjort bedömningen att uppbördsverksamheten i betydande ut- sträckning bÖr föras till de operativa enheterna.

Det största delområdet inom uppbördsverksam heten är likvidhantering- en. Detta arbete kan i stort delas upp i hantering på kontonivå resp. person- och företagsnivå. Arbetet på kontonivå består bl.a. i att göra avstämningar m.m. av inbetalningar till statsverkets checkräkning och månadsavstämning mot det statliga redovisningssystemet (system S). I detta arbete förekommer inte i någon större utsträckning direktkontakter med allmänheten. RSV föreslår därför att det utförs länsgemensamt.

I arbetet på person- och företagsnivå ingår bl. a. att stämma av redovis- ningar mot inbetalningar, kreditera eller omföra inbetald skatt samt beslu- ta om anmaningar. restavgift och utbetalning av skatt m.m. Detta arbete innebär ofta direkt kontakt med allmänheten, såväl företag som enskilda personer. Det bör därför utföras inom de operativa enheterna.

Bildandet av en gemensam myndighet medför inget omedelbart behov av ändrad inre organisation. En ny inre organisation är emellertid en

förutsättning för att beskattningsverksamheten skall kunna bedrivas i inte- grerade former. Enligt RSV bör den nya inre organisationen kunna genom- föras den 1 januari 1992. Omlokaliseringen av verksamheten bör ske så snart som möjligt och vara helt genomförd omkring 1995.

Skälen för mitt förslag: Frågan om en gemensam myndighet i varje län har tidigare tagits upp vid ett flertal tillfällen. I prop. 1975: 87 om riktlinjer för ändrad skatteadministration och taxering i första instans, m.m. (s. 132) framhöll departementschefen att vissa fördelar beträffande lednings- funktionen för taxeringsarbetet inom länen skulle vinnas genom att inord- na lokala skattemyndigheten som en lokal enhet i den regionala förvalt- ningen. Uppfattningen deladcs av skatteutskottet (SkU 1975: 31 ).

Frågan berördes också av skatteutskottet i samband med behandlingen av prop. 1976/77: 138 om genomförandet av den nya taxeringsorganisa- tionen, m.m. (SkU 1976/77z49) och av departementschefen i prop. 1977/78zl81 med författningsförslag till den nya organisationen. Även olika utredningar har tagit upp ämnet, dock utan att lämna konkreta förslag.

Den offentliga sektorn-har på—senare tid förändrats i snabb takt. Det pågår ett arbete som syftar till att göra förvaltningen effektivare, med bättre service till de enskilda och samtidigt bättre arbetsvillkor för de anställda.

Inom skatteområdet pågår sedan en tid ett arbete som kommer att leda till stora förändringar för skatteförvaltningen. Det förenklade taxeringsför- farande som jag strax kommer att föreslå innebär nya förutsättningar för en samordning och integrering av verksamheten. Förfarandena för de olika skatteslagen blir mer likartade och all beskattningsverksamhet hand- has av en gemensam organisation.

Inom finansdepartementet pågår arbetet med en genomgripande skatte- reform med utgångspunkt i de förslag som har lagts fram av utredningarna RINK, URF och KIS. Jag vill i det här sammanhanget också nämna det förslag om standardiserade räkenskapsutdrag som RSV lagt fram i rappor- ten (RSV Rapport 1986z7) Ett reformerat uppgiftslämnande och som nu övervägs inom finansdepartementet.

Jag vill redan nu säga att jag i huvudsak delar RSV:s uppfattning vad gäller övergång till integrerad och mer decentraliserad operativ verksam- het. Min bedömning är att man genom ett ökat mått av integration i beskattningsverksamheten kan lösa många av de problem som finns i den nuvarande organisationen. Man kan ta till vara de samband som finns mellan de olika förfarandena, vilket med all sannolikhet kommer att medföra effektivare resursutnyttjandc och bättre service.

En långtgående decentralisering av verksamheten medför att de problem det innebär att i varje län ha ett antal fristående skattemyndigheter accen- tueras. Med decentraliseringen följer nämligen ökade krav på materiell styrning för att man skall få en likformig beskattning. Riktlinjer som utfärdas av länsskattcchcfen måste få samma genomslagskraft för hela länet. Jag gör bedömningen att den materiella styrningen inom länen underlättas väsentligt om den inte behöver utövas i en organisation med myndighetsgränser mellan styrande och operativa funktioner.

En annan betydelsefull effekt av en myndighetssammanslagning är, som jag redan har antytt, att möjligheterna att effektivt utnyttja länets samlade resurser och kompetens ökar. Det är viktigt att specialistkompetens som finns inom olika delar av förvaltningen används för hela förvaltningens bästa. En skattemyndighet i varje län kan dessutom på ett mer flexibelt sätt omfördela resurser mellan olika verksamhetsorter och organisatoriska en- heter så att resurserna utnyttjas där de bäst behövs.

När skattemyndigheterna nu står inför en genomgripande förändring av den inre organisationen, samtidigt som befogenheten att fatta beslut om taxering förs över från taxeringsnämnderna till skattemyndigheterna. kan man enligt min mening inte längre skjuta på ett avgörande i fråga om myndighetsstrukturen. Sammantaget talar det som har sagts i det föregå- ende entydigt för att nuvarande länsskattemyndigheter och lokala skatte- myndigheter ersätts med en gemensam skattemyndighet i varje län. På varje ort där det i dag finns en lokal skattemyndighet inrättas i stället ett lokalt skattekontor. Antalet skattekontor och deras lokalisering bör regle- ras i en förordning.

Nuvarande indelning i fögderier upphör alltså. Som huvudregel i fråga om arbetsfördelningen skall gälla att det lokala skattekontoret fattar be- skattningsbeslut avseende de skattskyldiga inom kontorets geografiska ansvarsområde. Detta område bör, i likhet med vad som i dag gäller beträffande fögderiindelriingen, bestämmas till viss eller vissa kommuner eller församlingar.

Jag kommer senare att föreslå att det nya taxeringsförfarandet skall tillämpas fr.o.m. 1991 års taxering (se avsnitt 16). I likhet med RSV anser jag att den nya. gemensamma skattemyndigheten bör inrättas samti- digt med den reformen eller således den 1 januari 1991. Därmed kan bestämmelserna om taxeringsförfarandet utformas med utgångspunkt i den nya myndighetsorganisationen och den stora mängd författningsänd— ringar som båda reformerna ger upphov till kan göras vid ett tillfälle.

Skattemyndigheternas inre organisation

Som jag redan har sagt delar jag i huvudsak RSV:s uppfattning vad gäller integrering och decentralisering av verksamheten. Verkets förslag i dessa frågor leder till enklare och smidigare kontakter mellan de skattskyldiga och skatteförvaltningen och ligger sålunda helt i linje med de förvaltnings- politiska mål som antagits av riksdagen. Förutsättningarna ökar också för att bedriva beskattningsarbetet med högre effektivitet. Ett successivt ge- nomförande av dessa förändringar i enlighet med vad RSV har föreslagit underlättas om man tidigt inrättar en gemensam myndighet.

Jag är också beredd att godta verkets förslag till principiell utformning av myndigheternas inre organisation.

Det är inte nödvändigt att nu ta ställning i detalj till hur långt integra- tionen bör drivas eller i vilken utsträckning den operativa verksamheten skall bedrivas på lokal resp. länsgemensam nivå. Så mycket är dock klart att den löpande beskattningsverksamheten avseende såväl löntagare som den övervägande delen av företagen bör skötas vid de lokala skattekonto-

ren. Detta ger samtidigt möjlighet för de länsgemensamma funktionerna att mer renodlat kunna ägna sig åt de mest komplicerade skattefrågoma.

När det gäller mervärdeskatten harjag viss förståelse för den tveksamhet som några av remissinstanserna, däribland riksrevisionsverket, har gett uttryck åt. Tveksamheten har sin grund i att det fortfarande finns inte obetydliga skillnader i förfarande m.m. mellan mervärdebeskattningen och den direkta beskattningen. Jag vill emellertid i det här sammanhanget peka på de förändringar i förfarandet vid den indirekta beskattningen som jag föreslår i det följande.

Förändringarna innebär att reglerna om förfarandet för den direkta och den indirekta beskattningen blir mer likformiga. Med den fördelning av beskattningsarbetet mellan lokala och länsgemensamma enheter som RSV föreslår kommer skattskyldiga med komplicerade förhållanden på mervär- deskatteområdet att till största delen granskas länsgemensamt. Den kom- petens som finns på den länsgemensamma nivån kommer självfallet att vid behov kunna utnyttjas som ett stöd för de lokala skattekontoren. Även om det i övergångsskedet kan uppstå vissa svårigheter med kompetensför- sörjningen vid de lokala skattekontoren kan man därför enligt min mening förlita sig på att en integrerad verksamhet som även omfattar mervärdebe- skattningen på det hela taget kommer att fungera väl. Jag anser fördelarna med integrationen vara så stora att de klart överväger de svårigheter som inledningsvis kan uppstå på just mervärdeskattens område.

Ett annat område där remissinstanserna har delade meningar är process- föringen. Som jag redan har nämnt anser flertalet remissinstanser att processföringen bör hållas samlad på en plats i varje län. För egen del vill jag anföra följande. Det förslag till omprövningsförfarande i första instans och former för överklagande som jag strax skall lägga fram (avsnitt 8 resp. 9) bygger på en nära samordning av löpande granskning, beskattningsbe- slut, omprövning i första instans och processföring. En sådan samordning har betydande fördelar för såväl de skattskyldiga som skattemyndigheter- na, i form av ökade möjligheter till god service och högre effektivitet. För att uppnå detta krävs vissa organisatoriska anpassningar. Samtidigt är det — inte minst från rättssäkerhetssynpunkt — nödvändigt att beakta beho- vet av specialistkompetens i materiellt eller processuellt komplicerade ärenden. Jag förordar en lösning som, i vart fall på sikt, innebär en fördelning av processföringsuppgiftema mellan skattekontoren och en för länet gemensam specialistenhet för rätts— och processfrågor.

För handläggning av överklaganden inom skattekontoren talar främst effektivitets- men även serviceskäl. Det är en uppenbar fördel att en och samma enhet kan behandla ett beskattningsårende i samtliga led. Det blir lättare att vid ett överklagande utveckla myndighetens skäl för sitt ställ- ningstagande om tjänstemannen redan är väl insatt i ärendet. I flertalet fall torde en sådan ordning även leda till enklare och smidigare kontakter med de skattskyldiga. Den ordning för överklagande som jag strax skall föreslå har nämligen av bl. a. serviceskäl utformats så att överklagandet har nära anknytning till omprövningsförfarandet. Detta, som förutsätts hanteras av skattekontoren, ställer i vart fall i ärenden av mera normal beskaffenhet i stort sett samma krav på kompetens som processföringen. ] praktiken

kommer för övrigt myndighetens beslut i ett omprövningsärende, i den mån den skattskyldiges yrkande inte bifalls. vanligen att kunna fylla funk- tionen som myndighetens yttrande till länsrätten.

Jag anser sålunda att övervägande skäl talar för att den enhet inom skattemyndigheten som har fattat ett överklagat beslut i stor utsträckning anförtros att föra det allmännas talan i förvaltningsdomstol. Undantag bör emellertid göras för mål av invecklad beskaffenhet och fall där det av särskilda skäl är lämpligt att någon annan enhet än den som handlagt ärendet för det allmännas talan.

Den nu angivna lösningen kan av främst praktiska skäl inte förverkligas fullt ut i nära anslutning till att den nya organisationen träder i kraft, utan detta får ske successivt. Den nya organisationen bör först få vinna stadga och det är lämpligt att den i första hand tar sig an de övriga omfattande förändringar som förestår vad gäller förfarande och materiella regler. Även behovet att först vinna erfarenhet av den nya ordningen med sakprocess talar för att processföringen till en början i stor utsträckning sköts under medverkan och överinseende av länsgemensamma funktioner. En viktig uppgift för dessa blir att successivt bygga upp den kompetens som krävs vid skattekontoren. [ vilken takt detta kan ske beror givetvis ytterst på geografiska och andra förutsättningar som varierar från län till län.

För att undvika missförstånd villjag framhålla att vad som nu har sagts enbart tar sikte på de fall då en skattskyldig överklagar myndighetens beslut. Jag kommer strax att föreslå att skattemyndigheterna i länen inte skall ha någon möjlighet att för det allmännas räkning överklaga ett be- skattningsbeslut. Den rätten, som för övrigt avses bli sparsamt utnyttjad, skall endast tillkomma RSV.

När det gäller revisionsverksamheten vill jag understryka det som sägs i förslaget om nödvändigheten att söka efter länsanpassade lösningar. För- utsättningarna varierar så starkt mellan olika län och verksamhetsorter att det inte går att dra någon generell gräns mellan revisioner som med fördel kan utföras lokalt och sådana som bör utföras av länsgemensamma funk-

tioner. Utgångspunkten bör dock vara att revisioner i större eller mindre . utsträckning skall kunna utföras vid alla lokala skattekontor.

RSV har på uppdrag av regeringen redovisat en plan för genomförandet av den nya organisationen. I planen behandlas, förutom uppläggningen av arbetet, tidpunkter för de olika stegen i genomförandet etc., också frågor om verksamhetens utveckling, styrning och uppföljning m.m. Avsikten är att ett antal frågor skall utredas vidare i arbetsgrupper inom skatteförvalt- ningen. Genomförandeplanen skall fortlöpande kompletteras och aktuali- seras. I samband därmed kommer redovisning att lämnas till regeringen.

Till de frågor som behöver utredas ytterligare hör den framtida utveck- . lingen av verksamheten vad gäller skattekontrollens inriktning och förhål- landet mellan kontroll och service. Vidare krävs utredning om hur kompe- tensbehovet skall tillgodoses i samband med övergången till den nya organisationen och i framtiden. En annan fråga är hur behovet av statistik och annan information för uppföljning och styrning skall tillgodoses i den nya organisationen. Det gäller såväl förvaltningens eget behov som stats-

makternas behov av mera övergripande information om administrations- kostnader för olika skatter, produktivitetsutveckling m.m.

Jag utgår från att bl.a. de nu nämnda frågorna kommer att analyseras och belysas utförligt i det av RSV planerade arbetet.

Takten i genomförandet av myndigheternas nya inre organisation är också beroende av hur lokalbehovet på orterna för de lokala skattekontoren kan tillgodoses. Frågan kräver ytterligare belysning och jag avser att inom kort ta upp den närmare inför regeringen.

Jag kommer dessutom att senare för regeringen lägga fram förslag till den reglering som krävs av myndigheternas inre organisation, förfarandet vid tillsättning av tjänster i samband med övergången till den nya organisatio- nen m.m.

Hänvisningar till S4-1

4.2. Myndighetsbeslut och lekmannamedverkan

Mitt förslag: Beslut om taxering fattas av skattemyndigheterna.

De nuvarande taxeringsnämnderna ersätts med förtroendeorgan. kallade skattenämnder, som ingår i skattemyndigheterna. Det finns en skattenämnd vid varje skattekontor. Nämnden kan delas in i av-

delningar.

Skattenämnden fattar för myndighetens räkning beslut i ärenden där ett behov av insyn och inflytande av lekmän gör sig gällande. [ andra fall fattar tjänstemännen besluten.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt. Kommittén utgår dock från nuvarande organisation och föreslår att en skattenämnd bildas vid varje lokal skattemyndighet och länsskattemyndighet.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Jönköping menar att skattenämn- derna bör ges en fristående ställning, annars sätts tilltron till nämndernas objektivitet i fara. Några remissinstanser anser att i skattemyndigheten samlas oförenliga funktioner, särskilt med hänsyn till att skattemyndighe- ten också skall uppträda som part i domstol. Ett par remissinstanser framför att de skattskyldiga inte kommer att få förtroende för skattemyn- digheten.

Skälen för mitt förslag: Riksdagens principbeslut innebär att taxerings- besluten skall fattas av skattemyndigheten. Vid varje länsskattemyndighet och lokal skattemyndighet skall bildas en skattenämnd, ett förtroendeman— naorgan som ersätter de nuvarande taxeringsnämnderna och för myndig- hetens räkning fattar beslut i ärenden där ett behov av insyn och inflytande gör sig gällande. Övriga beslut skall fattas av tjänstemän.

[ den nuvarande taxeringsorganisationen ligger utrednings- och kontroll- funktionerna hos länsskattemyndigheterna och de lokala skattemyndighe- terna medan beslutsfunktionen ligger hos ett stort antal taxeringsnämnder som är att anse som egna myndigheter. Samtidigt har länsskattemyndighe- ten ansvaret för taxeringsverksamheten i länet. En stor del av de nuvaran- de bristema i fråga om enhetlighet och kvalitet i beslutsfattandet har ett direkt samband med taxeringsorganisationens utformning. Principbeslu-

tet innebär att den myndighet som har ansvaret för taxeringsverksamheten också fattar taxeringsbesluten. Därigenom befrämjas enligt min mening objektivitet och likformighet i beslutsfattandet vilket på sikt torde stärka förtroendet för skattemyndigheterna. Jag delar därför inte de farhågor som några remissinstanser fört fram.

Med den organisationsförändringjag föreslår skulle principbeslutet in- nebära att det skapas endast en skattenämnd i ett län. Vid varje skattekon- tor skulle nämnden arbeta på en eller flera avdelningar. En sådan ordning är naturligtvis fullt möjlig. Den skulle emellertid medföra att det i varje län måste tillskapas ett stort antal avdelningar. Det kan befaras att en sådan ordning skulle bli osmidig. Jag anser därför att en lämpligare organisato- risk lösning är att en skattenämnd bildas vid varje skattekontor. Vid större skattekontor får nämnden delas in i avdelningar.

Hänvisningar till S4-2

4.3. Skattenämnderna 4.3.l Valbarhetsvillkor m. m.

Mitt förslag: Regeringen bestämmer ytterst det antal lekmän som skall utses för skattemyndigheterna. Lekmännen väljs av landstinget för tre år. Om det i länet finns kommun som inte ingår i landstings— kommunen får även fullmäktige i den kommunen välja ledamöter.

Vid val av lekmän skall eftersträvas att lekmannakåren får en all— sidig sammansättning med hänsyn till ålder, kön och yrke.

Valbartill ledamot i skattenämnd är den som har rösträtt vid val av kommunfullmäktige och är kyrkobokförd i en kommun som ingår i länet och inte har förvaltare enligt 1 1 kap. 75 föräldrabalken. Det nuvarande kravet på svenskt medborgarskap och insikt i be— skattningsfrågor slopas. Detsamma gäller åldergränsen på sjuttio år. Tjänsteman inom skatteförvaltningen eller vid allmän förvaltnings- domstol eller nämndeman i allmän förvaltningsdomstol får inte väl— jas till ledamot i skattenämnd.

Skattemyndigheten får entlediga en ledamot från sitt uppdrag om han visar giltigt hinder.

När ett uppdrag blir ledigt, utses en ny ledamot för den tid som återstår. Ändras antalet valda ledamöter, får nytillträdande ledamot utses för kortare tid än tre år.

Lekmännen vid ett skattekontor indelas till tjänstgöring enligt sär— skilda tjänstgöringslistor.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Flera remissinstanser betonar att ledamöterna mås- te ha goda kunskaper i skattefrågor. Sveriges revisorsamfund anser att man även fortsättningsvis bör ställa krav på insikt i skattefrågor. RSV menar att någon lagreglering av kravet på insikt i skattefrågor inte behövs. Domstols- verket anscr att en bestämmelse motsvarande den i 4 kap. 75 rättegångs- balken att vid nämndemannaval skall eftersträvas att nämndemannakåren

får en allsidig sammansättning med hänsyn till ålder, kön och yrke bör införas i NTL. Länsrätten i Stockholms län anser att det behövs en regel om att varje kommun/fögderi skall vara företrätt i lokal och regional nämnd.

Skälen för mitt förslag: Lekmännen skall enligt riksdagens principbeslut väljas av landstinget eller — i förekommande fall — av landstinget och kommunfullmäktige. Så är fallet redan i dag beträffande taxeringsnämnd i särskilt taxeringsdistrikt där mer än en kommun ingår (65 tredje stycket GTL). En treårig valperiod för lekmannaledamöterna gäller redan nu och bör lämpligen överföras på den nya ordningen.

Antalet ledamöter vid varje skattemyndighet bör bestämmas av rege- ringen med möjlighet för denna att delegera uppgiften. Jag kan nämna att det för domstolarnas del är så att vissa länsrätter själva bestämmer det antal lekmän som skall finnas vid domstolen, medan för andra kammar- rätt beslutar om antalet lekmän. Antalet förtroendevalda bör hållas på en sådan nivå att tjänstgöringen i skattenämnd inte blir alltför betungande. Samtidigt är det viktigt att ledamöterna är närvarande på ett tillräckligt antal sammanträden för att upprätthålla sina kunskaper och för kontinui- teten i arbetet.

För närvarande krävs av ledamot och suppleant i taxeringsnämnd att han är svensk medborgare, inte är underårig eller har fyllt sjuttio år (85 andra stycket GTL). Två utredningar, kommunaldemokratiska kommit- tén och diskrimineringsutredningen, har tagit upp frågan om medborgar- skapskravet bör finnas kvar i samma omfattning som i dag (Ds C l983:4, Ds A 1984: 6). På grundval av prop. 1985/8627 om utlänningars rättsliga ställning har riksdagen beslutat att kravet på svenskt medborgarskap skall avskaffas på flera områden, där kravet på anknytning till Sverige kan tillgodoses på annat sätt (LU 12, rskr. 33). I den nämnda propositionen föreslogs dock inte några ändringar i fråga om medborgarskapskravet för ledamöter i taxeringsnämnd. Ett eventuellt avskaffande av kravet borde enligt propositionen prövas i samband med de förslag till genomgripande förändringar av taxeringsorganisationen 'som väntades av skatteförcnk— lingskommitte'n.

Jag anser för egen del att kravet på svenskt medborgarskap för ledamö- ter inte bör föras över på taxeringsnämndernas motsvarighet i den nya organisationen, Skattenämnderna. Skattenämndens uppgifter och befogen- heter kan inte anses vara av sådan karaktär att man måste kräva svenskt medborgarskap hos ledamöterna. Det får i stället ankomma på dem som väljer personer att inneha dessa uppdrag att bevaka att personerna i fråga har tillräckliga kunskaper i svensk rätt och svensk förvaltning. Jag föreslår därför att det för ledamot i skattenämnd skall krävas kommunal rösträtt häri landet. Detta innebär att den som är utlänning för att kunna bli vald måste ha bott här i minst tre år och vara myndig. Det nuvarande kravet att ledamot i taxeringsnämnd inte får vara underårig behöver därmed inte föras över på skattenämnden.

Den övre åldersgräns som tidigare fanns för nämndemän i domstolar har numera tagits bort genom lagändringar i bl.a. rättegångsbalken och lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar (SFS l988z6l6 och

617, prop. 1987/88:138). Den nuvarande åldersgränsen för ledamöter i taxeringsnämnd bör av de skäl som låg till grund för de nämnda lagändring- arna inte föras över på Skattenämnderna. Det får ankomma på de organ som nominerar och väljer ledamöter att noggrant pröva varje kandidats förut- sättningar för uppdraget.

I samband med att åldersgränen för nämndemän i domstolarna togs bort ålades valförsamlingarna i lag att eftersträva en allsidig sammansättning av nämndemannakåren med hänsyn till ålder, kön och yrke. Domstolsverket har i sitt remissyttrande anfört att en motsvarande bestämmelse bör införas i NTL. Jag delar domstolsverkets uppfattning.

Landstinget bör naturligtvis vid val av ledamöter se till att ledamöterna har en geografisk spridning inom länet. Någon uttrycklig regel om detta anserjag inte nödvändig.

Enligt 85 GTL bör till ledamöter och suppleanter utses personer som har insikt i de beskattningsfrågor som ankommer på taxeringsnämnd. Jag föreslår inte någon motsvarande regel vad gäller ledamöterna i skatte- nämnd. Ordföranden och föredraganden skall inom skattenämnden svara för den särskilda sakkunskapen i skattefrågor. Detta innebär inte att kraven på lekmännen skall ställas lägre i framtiden. Tvärtom förutsätter den nya organisationen kvalificerade ledamöter med erfarenhet från olika områden inom samhällslivet. Enligt min mening bör det dock inte i lag föreskrivas något särskilt kompetenskrav; formella kompetenskrav skulle snarast begränsa möjligheten att till skattenämndema rekrytera erfarna och omdömesgilla personer. Det åligger i stället de nominerande och väljandc organen att noggrant pröva varje kandidats förutsättningar för uppdraget.

[ GTL finns inte några bestämmelser om yrkeskategorier som diskvalifi— ceras som ledamöter i taxeringsnämnd. ] 205 lagen om allmänna förvalt- ningsdomstolar finns däremot en uppräkning av dem som inte får vara nämndemän i allmän förvaltningsdomstol. Mitt förslag om en ändrad skat- teorganisation har medfört förändringar även av denna paragraf. Tjänste- man vid allmän förvaltningsdomstol. skattemyndighet. länsstyrelse eller under länsstyrelse lydande myndighet, lagfaren domare, åklagare, polisman eller advokat eller annan som har till yrke att föra andras talan inför rätta får inte vara nämndeman. Nämndeman i länsrätt får inte samtidigt vara nämn- deman i kammarrätt.

Så få grupper som möjligt bör uteslutas från möjligheten att vara leda- möter i skattenämnd. Nämnden bör ju vara så allsidigt sammansatt som möjligt. Uppräkningen i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar är av- passad till de skiftande typer av mål som kan förekomma i länsrätt. Det är för skattenämndernas del inte motiverat att utesluta alla de kategorier som tas upp i den lagen. Endast sådana grupper som typiskt sett kommer i kontakt med ärendena på sådant sätt att de lämpligen inte bör vara ledamöter i skattenämnd bör enligt min mening diskvalificeras. Jag före- slår därför att tjänsteman inom skatteförvaltningen eller vid allmän förvaltningsdomstol eller nämndeman vid allmän förvaltningsdomstol inte skall få vara lekmannaledamöteri skattenämnd. Att generellt utesluta andra kategorier anserjag inte motiverat. 1 andra fall träder jävsreglema i

llå FL in så att t. ex. en revisor som biträtt en skattskyldig vid upprättan- det av självdeklaration är jävig vid behandlingen i skattenämnd av frågor rörande deklarationen.

Sedan den 1 januari 1986 (se prop. l984/852117 s. 16) kan taxerings- nämndens ledamöter ställas till ansvar för myndighetsmissbruk (numera tjänstefel). Detsamma bör gälla ledamöterna i skattenämnd. Om de enligt vad som sägs i 20 kap. 15 brottsbalken åsidosätter vad som gäller för uppgiften kommer de således att riskera ansvar för tjänstefel. Med uttryc- ket ”vad som gäller för uppgiften” avses lag eller annan författning samt andra föreskrifter om det framstår som uppenbart oriktigt att föreskrivet handlingsmönster inte iakttagits (prop. 1988/89: 1 13 s. 24).

Enligt riksdagens principbeslut skall de förtroendevalda ledamöterna — efter mönter av det system som tillämpas för domstolarnas nämndemän — ingå i en ”pool” som skall indelas till tjänstgöring enligt särskilda tjänstgö- ringslistor. Poolsystemet innebär en flexibel organisation som lätt kan anpassas till skiftande behov vid olika skattemyndigheter och över tiden. Vid varje skattekontor skall finnas ett tämligen stort antal lekmannaleda- möter. Tjänstgöringen bör lämpligen schemaläggas så att samma grupp av lekmän ingår i skattenämnden med jämna intervaller.

4.3.2. Ordförandeskapet

Mitt förslag: För varje skattenämnd eller, om nämnden är avdelnings— indelad, avdelning av skattenämnden skall finnas en ordförande. Vid varje skattekontor skall det dessutom finnas ett antal vice ordförande. Till ordförande och vice ordförande skall förordnas tjänstemän inom skattemyndigheterna. En vice ordförande skall inte vara knuten till en viss avdelning. Det ankommer ytterst på regeringen att fastställa hur många vice ordförande det skall finnas vid varje skattekontor.

Skattemyndighetens chef får träda in som ordförande i skatte— nämnden vid behandling av ärende som av särskild anledning kräver hans medverkan.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: RSV anser att skattenämndens ordförande måste vara sakområdesexpert. Sådana expertkunskaper kan knappast förenas med de administrativa uppgifter som är förknippade med chefsskapet. Myndighetschefen bör bl. a. av dessa orsaker inte vara ordförande i skatte- nämnden. Däremot anser verket att det bör finnas möjlighet för myndig- hetschefen att i vissa fall kunna träda in som ordförande i skattenämnden vid behandling av ärende som av olika skäl kan anses påkalla hans med- verkan. Domstolsverket påpekar att det ställs stora krav på ledamöternas kompetens och ställer sig bakom förslaget att ordförande- och vice ordfö- randeskapet överlämnas till tjänstemän inom skatteförvaltningen.

Skälen för mitt förslag: Riksdagens principbeslut innebär att till ordfö- rande och vice ordförande i skattenämnden skall förordnas tjänstemän inom skatteförvaltningen, normalt från den egna skattemyndigheten. Där-

igenom understryks att det är fråga om en nämnd inom myndigheten, inte en annan instans. Som ordförande bör enligt principbeslutet i första hand myndighetschefen komma i fråga, eftersom denne har ansvaret för myn- dighetens verksamhet (prop. 1986/87:47 s. 126).

RSV påpekar i sitt remissyttrande att myndighetschefen normalt inte skall vara ordförande i skattenämnden. Jag delar verkets uppfattning. Detta gäller särskilt med hänsyn till den organisationsförändring jag försla- git. Med endast en skattemyndighet i länet torde de administrativa uppgif- terna bli så betungande att ordförandeskapet får uteslutas redan av den anledningen.

RSV har vidare föreslagit att myndighetschefen bör kunna träda in som ordförande i skattenämnden i enstaka ärenden där det är påkallat. Även i detta avseende biträder jag verkets förslag. Skattenämnden ingår i skatte- myndigheten. Det är då naturligt att myndighetens chef med sitt övergri- pande ansvar för verksamheten i länet kan gripa in i beslutsfattandet vid behandling av ärenden av en alldeles speciell karaktär. Ett sådant ingripan- de torde självfallet vara påkallat endast i sällsynta undantagsfall.

Kommittén föreslår att tjänstemän inom skatteförvaltningen, dvs. inom skattemyndigheterna eller RSV, skall förordnas som ordförande. För egen del anser jag dock att det inte bör komma i fråga att förordna tjänstemän inom RSV.

Jag har i avsnitt 4.2 föreslagit att det vid varje skattekontor skall finnas en skattenämnd. Vid de större skattekontoren skall nämnden kunna delas in i avdelningar. Det är lämpligt att den tjänsteman som förordnas som ordförande eller vice ordförande också tjänstgör vid det skattekontor där nämnden är verksam. Därigenom kan arbetet flyta smidigare. Något abso- lut krav att så skall vara fallet bör dock inte uppställas.

Kommittén föreslår i sitt slutbetänkande, till skillnad från sin stånd- punkt i principbetänkandet, att vice ordförandena inte skall vara knutna till viss avdelning. En mer flexibel lösning är enligt kommittén att ett tillräckligt antal vice ordförande förordnas att tjänstgöra vid skattenämn- den och att de kan arbeta där det finns behov. Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, bör fastställa antalet vice ordförande vid varje myndighet. Jag delar kommitténs uppfattning. l överensstäm- melse med mitt förslag att det skall finnas en skattenämnd vid varje skattekontor bör dock en vice ordförande vara knuten till ett visst kontor.

4.3.3 Beslutförhet m. m.

Mitt förslag: Skattenämnden är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och fyra övriga ledamöter är närvarande. Fler än ord- föranden eller vice ordföranden och fem övriga ledamöter får inte delta vid behandlingen av ett ärende. Vid omröstning i skattenämnden skall förvaltningslagens regler gälla.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att nämnden skall vara beslut- för med ordförande och fem- övriga ledamöter. Om det sedan ett samman- träde har inletts inträffar förfall för annan ledamot än ordföranden skall nämnden vara beslutför med ordföranden och fyra övriga ledamöter. Vad gäller omröstning överensstämmer kommitténs förslag med mitt.

Remissinstanserna: RSV anser att nämnden bör vara beslutför med ordföranden och fyra valda ledamöter. Hovrätten för Övre Norrland anser det vara tillräckligt att fyra förtroendevalda kallas till varje sammanträde. Kammarrätten i Sundsvall anser att det bör räcka med tre eller möjligen fyra valda ledamöter. Länsrätten i Göteborgs och Bohus län vänder sig mot förslaget att nämnden om förfall inträffar är beslutför med fyra lekmän. [ stället borde endast ett påbörjat ärende få slutföras om en lekman får förfall.

lngen remissinstans har yttrat sig om reglerna för omröstning i skatte- nämnd.

Skälen för mitt förslag: Enligt riksdagens principbeslut skall fem lekmän kallas till varje sammanträde i nämnden. Därigenom avsågs möjligheterna att ge nämnden en mer allsidig sammansättning öka och en alltför kraftig neddragning av den nuvarande förtroendemannaorganisationen motver- kas. l principbeslutet togs inte ställning till hur många lekmän som skall krävas för bcslutförhet.

Något skäl att nu ta en annan ställning i frågan om hur många lekmän som skall kallas till skattenämndens sammanträden finns enligt min me- ning inte. Den av kommittén föreslagna regeln kan emellertid befaras innebära att sammanträden inte kan genomföras på grund av att ledamot innan sammanträdet fått förhinder och det visar sig omöjligt att med kort varsel kalla in en annan. En beslutsordning som kan medföra att samman- träden inte kan genomföras på grund av att en ledamot saknas är olycklig med de knappa ramar, tidsmässiga och ekonomiska, som gäller. Jag före- slår därför i stället en regel som innebär att fem ledamöter normalt skall delta vid beslut. Nämnden skall dock vara beslutför med ordförande och fyra ledamöter.

Vid omröstning i taxeringsnämnd gäller enligt 64å GTL att bestämmel- serna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål skall tillämpas. Ordföranden skall dock säga sin mening först. Regeln infördes 1978. Tidigare gällde att vid lika röstetal i taxeringsnämnden skulle den mening gälla som var fördelaktigast för den skattskyldige. Enligt 265 lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall vid omröstning i allmän förvaltningsdomstol bestämmelserna i 16 och 29 kap. rättegångsbal-

ken om omröstning i hovrätt gälla i tillämpliga delar. Bestämmelserna om Prop. 1989/90: 74 omröstning i tvistemål gäller i alla vanliga skattemål, medan omröstning enligt brottmålsreglerna endast blir tillämpliga i vissa mål, t.ex. i mål om utdömande av vite. Efter ett regeringsrättsavgörande (RÅ 1987 ref 42) är det numera klarlagt att brottmålsreglerna också skall tillämpas vid omröst- ning i mål om skattetillägg.

Den s.k. kollegiala beslutsmctoden gäller således för närvarande vid omröstning i taxeringsnämnd och domstolar. Reglerna i FL om omröst- ning anger emellertid den s.k. kollektiva metoden som huvudregel för de fall då enighet inte kan nås (185 FL). Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.

Omröstningsreglema i FL gäller de statliga förvaltningsmyndigheterna om det inte finns undantag i speciallagstiftningen. Sådana undantag finns bl. a. för vissa domstolsliknande nämnder. t. ex. koncessionsnämnden för miljöskydd, där i stället rättegångsbalkens omröstningsregler gäller. För kommunala myndigheter gäller i stället de regler som finns i kommunal- lagstiftningen. Omröstningsreglema i FL tillämpas också hos de allmänna försäkringskassorna (prop. 1986/87: 39 s. 74).

Valet av omröstningsregler är inte bara en formfråga. Utgången blir visserligen oftast densamma oavsett vilken av de båda metoderna som används. Men detta gäller inte alltid. Om förslagen till beslut är fler än två kan valet av metod ibland inverka på utgången. Omröstningsreglema hos myndigheterna bör därför så långt som möjligt vara enhetliga.

[ prop. 1985/86: 80 om ny förvaltningslag (s. 31) intog departementsche- fen den ståndpunkten att ingen av omröstningsreglerna var generellt över- lägsen den andra. Han ansåg att den kollektiva metoden regelmässigt var en ändamålsenlig ordning för omröstning i förvaltningsärenden. Vidare framhöll han att styrelser, nämnder och liknande organ i stor utsträckning har ledamöter som hämtas från partier, intresseorganisationer och sam- manslutningar där den kollektiva metoden är stadigt förankrad.

Enligt min mening saknas det anledning att i de förvaltningsärenden som skattemyndigheten avgör ha en annan ordning än för förvaltningen i övrigt. FL:s regler bör därför gälla vid omröstning i skattenämnden.

Hänvisningar till S4-3-2

  • Prop. 1989/90:74: Avsnitt 19.1

5 Beslutsbehörigheten i vissa ärenden 5.1 Eftertaxering m.m.

Mitt förslag: Skattemyndigheten skall som första instans få fatta be- slut om eftertaxering. Behörigheten att besluta i ärenden om ersätt- ningsskatt, dödsbos befrielse från skatt, obehöriga vinstöverföringar enligt 435 1 mom. kommunalskattelagen, befrielse från skyldigheten att betala tilläggspensionsavgift och tillämpning av lagen (1963: 587) om inkomstbeskattning av fideikommissbo, m.m. flyttas också från länsrätt till skattemyndighet. I de ärendetyper där beslutskompeten- sen nu är uppdelad mellan taxeringsnämnd och länsrätt, nämligen i fråga om grundavdrag för dödsbo, avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga, särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst samt uppskov med beskattning av realisationsvinst förs beslutskom- petensen i sin helhet över på skattemyndigheten.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Kammarrätten i Göteborg, länsrätten i Uppsala län, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Domareför- bundet och Medborgarrättsrörelsen är negativa till en ordning där beslut om eftertaxering får fattas av skattemyndighet. Länsrätten i Värmlands län anför att de flesta mål som avser eftertaxering är okomplicerade i såväl materiellt som formellt hänseende, vilket framgår bl.a. av att åtskilliga mål kan avgöras som s.k. E-mål. Reglernas komplexitet och de risker som ligger i att skattemyndigheterna vid eftertaxering kan få anledning att pröva kvaliteten på den egna granskningsinsatsen medför dock att länsrät- ten förordar att eftertaxeringarna skall beslutas av länsrätten som första instans. Länsrätten i Göteborgs och Bohus län anser att alla tvistiga efter- taxeringar bör beslutas av länsrätten som första instans. Svenska revisor- samfundet menar att det i lagstiftningen uttryckligen bör föreskrivas att beslut om eftertaxering skall fattas av myndigheten med skattenämnd. Vidare måste garantier skapas för att de tjänstemän som handlägger frågor om eftertaxering har tillräcklig erfarenhet och utbildning.

Vad gäller frågan om beslutskompetensen i ärenden om obehöriga vinst— överföringar är meningarna delade. RSV och länsrätten i Göteborgs och Bohus län tillstyrker förslaget medan bl.a. Sveriges arbetsgivareförening, Sveriges industriförbund och länsrätten i Uppsala län avstyrker.

Skälen till mitt förslag: Riksdagens principbeslut innebär att skattemyn- digheten som första instans får fatta beslut i fråga om de ärendetyper som omfattas av mitt förslag, med undantag av ärenden om obehöriga vinst- överföringar, befrielse från skyldigheten att betala tilläggspensionsavgift, tillämpning av lagen om inkomstbeskattning av fideikommissbo, m.m. samt uppskov med beskattning av realisationsvinst. Några skäl att nu ta en annan ställning i fråga om de ärenden som enligt principbeslutet skall handläggas av skattemyndigheten som första instans finns enligt min me- ning inte. Tvärtom är förslagen en förutsättning för ett samordnat och enklare förfarande.

Jag har emellertid viss förståelse för den tveksamhet som uttrycks hos vissa remissinstanser vad gäller behörigheten att fatta beslut om eftertaxe- ring. Den föreslagna ordningen innebär onekligen en stor förändring i förhållande till i dag. Icke desto mindre anser jag att det inte finns anled- ning att gå ifrån principbeslutet på den här punkten.

Inom andra beskattningsområden. där beskattningsmyndigheten fattar beslut om efterbeskattning, har ordningen inte ifrågasatts. Den är ett uttryck för den viktiga grundprincipen att beskattningsbeslut skall fattas av skattemyndighet i första instans, inte av domstol. Bara de fall där den skattskyldige är missnöjd med skattemyndighetens beslut bör prövas av domstol. Eftertaxering kommer ju normalt i fråga först om den skattskyl- dige lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att lämna föreskrivna upp- gifter. Det rör sig alltså om material som inte tidigare varit föremål för skattemyndighetens bedömning. Att i sådana fall låta domstol som första instans fatta ett beskattningsbeslut på grundval av de nya uppgifterna strider mot strävandena att renodla domstolsprocessen och avlasta dom- stolarna uppgifter av taxeringskaraktär.

Att eftertaxeringsbeslut fattas av skattemyndigheterna är också en förut- sättning för den integrering och samordning av beskattningsverksamheten som RSV:s förslag till ny skatteorganisation avses mynna ut i. I materiellt hänseende krävs inte mer vid eftertaxeringsbeslut än vid den ordinarie taxeringen. Däremot krävs att vissa formella förutsättningar är uppfyllda, framför allt ett krav på att den skattskyldige lämnat oriktig uppgift. Be- greppet oriktig uppgift är emellertid ingalunda okänt för skattemyndighe- ten och tillhjälp vid bedömningen finns en rikhaltig praxis.

Visserligen innebär det förhållandet att skattemyndighet får befogenhet att fatta eftertaxeringsbeslut att beslutet kan verkställas på ett tidigare sta- dium än i dag. Möjligheterna till anstånd med att betala skatt blir emellertid med de förslag jag lägger fram i avsnitt 12.1 betydligt generösare.

Bestämmelserna i 435 1 mom. KL gäller obehöriga överföringar mellan närstående företag genom prissättning så att beskattningen här i landet blir för låg. Länsrätten är för närvarande första instans (675 GTL). Skälet till denna ordningärenligtförarbetenatillbestämmelsen (prop. 1965: 126 s. 61) att det i regel krävs en taxeringsrevision för att undersöka prissättningen inom ett företag. Taxeringsnämnden hade små möjligheter att skaffa in uppgifter, som var tillräckliga för att tillämpa regeln. Det var därför naturligt att bedömningen överläts på motsvarigheten till den nuvarande länsrätten, prövningsnämnden, liksom redan var fallet beträffande den numera upp- häva 575 3 mom. KL. Bestämmelsen i 579' 3 mom. KL avsåg obehörig överföring av inkomster mellan företag genom internprissättning så att be- skattningen i viss kommun blev för låg. Tillämpningen av den beskattnings- regeln ansågs böra anförtros prövningsnämnden och inte taxeringsnämnden eftersom det gällde att slita tvister mellan olika kommuner.

De motiv som låg bakom den bestämmelse som undantar 435 1 mom. KL från taxeringsnämndens beslutskompetens kan inte åberopas i det nya förfarandet. Där skall skattemyndigheten svara för såväl utredning som beslut. Utgångspunkten måste vara att skattemyndigheten skall ha behö- righet att fatta beslut i alla uppkommande taxeringsfrågor om inte rättssä-

kcrhetssynpunkter eller andra särskilda skäl medför att domstol bör vara första instans. Några sådana skäl gör sig inte gällande här. Tvärtom kan det innebära praktiska problem om tillämpningen av regeln förbehålls domstol. Jag anser därför att skattemyndigheten skall få fatta beslut enligt 435 1 mom. KL.

Enligt nuvarande regler får länsrätten medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala tilläggspensionsavgift som betalas i form av egenavgift om ömmande omständigheter föreligger. 305 uppbördslagen (1953:272), UBL. Sådan befrielse får ske i de fall pensionspoäng skall tillgodoräknas den skattskyldige enligt bestämmelserna i 11 kap. 65 första stycket lagen om allmän försäkring (1962:381), trots att tilläggspensions- avgift för årct inte till fullo betalats inom den tid som anges i 295 andra stycket UBL. Kommittén har föreslagit att behörigheten att befria från avgiften skall flyttas över till skattemyndigheten. En grundläggande prin- cip i det nya förfarandet är, som jag nyss nämnt. att skattemyndigheten skall fatta beslut som första instans om inte särskilda skäl talar för att domstol bör fatta beslutet. Enligt principbeslutet skall bl.a. beslut om dödsbos befrielse från skatt fattas av skattemyndigheten. Något skäl varför beslut enligt 305 UBL om befrielse från tilläggspensionsavgift skall fattas av länsrätten som första instans kan jag inte finna. Jag instämmer därför i kommitténs förslag.

Jag ställer mig också bakom kommitténs förslag att beslut om tillämp- ning av lagen om beskattning av fideikommissbo, m.m. och om uppskov med beskattning av realisationsvinst skall fattas av skattemyndigheten som första instans. Beslut om tillämpning av skatteflyktslagen skall liksom hittills fattas av länsrätt.

5.2. Beslutsbehörighetens fördelning inom skattemyndigheten

Mitt förslag: Skattemyndighetens beslut skall fattas med skatte- nämnd när det är fråga om omprövning av en tvistig fråga och nämn- den inte tidigare prövat de omständigheter och bevis som åberopas. Samma sak gäller om ärendet rör en skälighcts- eller bedömningsfråga som har väsentlig ekonomisk betydelse för den skattskyldige eller avser någon annan fråga som av särskild anledning bör prövas av nämnden. l övriga ärenden skall tjänsteman fatta beslut.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. statskontoret, riksrevi- sionsverket och kammarrätten i Göteborg, anser att reglerna om vilka beslut som skall fattas av myndigheten med nämnd måste preciseras. RSV. statskontoret och riksrevisionsverket understryker det väsentliga i att skat— tenämnden beslutar i ett begränsat antal ärenden. Länsrätten i Stockholms län och Svenska revisorsamfundet anser tvärtom att beslut i fler typer av ärenden skall fattas med nämnd. Länsrätten i Stockholms län menar att samtliga beslut om taxeringshöjningar skall fattas med nämnd. Revisor-

samfundet anser att beslut skall fattas med nämnd om den skattskyldige begär det eller det är fråga om eftertaxering.

Skälen för mitt förslag: Lekmännens medverkan i taxeringsarbetet bör koncentreras på de ärenden där det finns ett berättigat krav på insyn och inflytande för förtroendevalda. Lekmän bör så långt möjligt medverka i avgöranden där lekmännens medverkan kan antas stärka tilltron till myn- dighetens objektivitet. Redan i dag är förhållandet det att endast en liten del av taxeringsbesluten fattas av fullsutten taxeringsnämnd. Taxering i enlighet med deklarationen kan fattas av taxeringsnämndsordföranden ensam. Samma sak gäller vid beslut om taxering med avvikelse från självdeklarationen som uppgår till högst 2 500 kr. taxerad inkomst eller om saken är uppenbar. Vid beslut om taxering på grundval av förenklad självdeklaration är taxeringsnämnden beslutför med taxeringsnämndsom- budet. som är en tjänsteman inom skatteförvaltningen, ensam. De ärenden där beslut enligt dagens regler kan fattas av taxeringsnämndsordföranden eller taxeringsnämndsombudet ensam har en sådan rutinkaraktär att ett lekmannainflytande inte skulle fylla någon funktion.

I det framtida förfarandet blir huvudregeln att taxeringsbesluten skall fattas av tjänsteman. Från denna huvudregel skall göras undantag för de fall där det framstår som angeläget med insyn och inflytande av lekmän. I den masshantering som taxeringsförfarandet utgör krävs vissa urvalskrite- rier för att särskilja dessa ärenden. Visserligen talar mycket för att de ärendetyper där beslut skall fattas med skattenämnd bör vara så precist beskrivna som möjligt med inriktningen att lekmannainflytandet blir ef- fektivt och verkligen koncentreras till de fall det har en funktion att fylla. Å andra sidan är förhållandena i olika taxeringsärenden så skiftande att det är nödvändigt med mer allmänt formulerade bestämmelser för att man inte skall få en alltför stelbent och formell ordning.

Jag föreslår följande. De grundläggande taxeringsbesluten skall normalt fattas av tjänsteman. De skattskyldigas anspråk på lekmannainsyn och -inflytande kan tillgodo- ses genom att de omprövningsärenden som tjänstemannen inte anser sig kunna bifalla helt i princip skall avgöras av nämnden. Får den skattskyldi- ge sina yrkanden bifallna saknas normalt anledning för den skattskyldige att få sitt ärende prövat av skattenämnd med lekmän.

Det har i olika sammanhang framhållits att lekmannainflytandet är betydelsefullt vid avgörandet av skälighcts- och bedömningsfrågor. Vad som skall anses utgöra sådana frågor är emellertid i viss mån flytande. I ett mycket stort antal taxeringsärenden kommer man, åtminstone i någon utsträckning, in på skälighcts— eller bedömningsfrågor. Dessa har emeller- tid i praktiken inte sällan blivit föremål för ett schabloniserat synsätt eller också har så fasta riktlinjer för bedömningen dragits upp att man många gånger inte längre kan tala om skälighctsbedömningar i egentlig mening. De kan då knappast anses vara så kvalificerade att de kräver nämndens medverkan. Sådana beslut enligt utfärdade riktlinjer bör normalt fattas av tjänsteman. '

Ett taxeringsbeslut som innefattar skälighetS- eller bedömningsfrågor bör avgöras med nämnden om de har en väsentlig ekonomisk betydelse för

den skattskyldige. Vad som är av väsentlig ekonomisk betydelse får sättas i relation till den skattskyldiges förhållanden. För en normal löntagare mås- te enligt min mening frågan gälla en taxerad inkomst på minst 10000 kr. i nuvarande penningvärde för att anses ha en väsentlig ekonomisk betydelse i inkomstskattehänseende medan det för ett större företag krävs ett mång- dubbelt större belopp. Det sagda innebär naturligtvis inte att en avvikelse från deklarationen skall avgöras med skattenämnd enbart för att den rör ett stort belopp.

Förslaget innebär att skönstaxeringar i avsaknad av deklaration ofta kommer att behandlas i skattenämnd. Är det fråga om en skönstaxering helt i enlighet med inkomna kontrolluppgifter innefattar beslutet inte någon skälighets- eller bedömningsfråga — ett sådant beslut skall fattas av tjänsteman.

Även andra beslut, som inte innefattar någon skälighcts- eller bedöm- ningsfråga, kan i vissa fall behöva fattas med nämnden. Så kan vara fallet vid bedömningen av en fråga som i sig inte är så kvalificerad att den kräver skattenämndens medverkan men som har betydelse i ett mycket stort antal taxeringsbeslut.

Vad gäller omprövningsbeslut anser jag att följande ordning bör gälla. Har tjänsteman fattat det grundläggande taxeringsbeslutet och anser tjäns- temannen att den skattskyldiges yrkanden kan bifallas och inte av annan anledning bör prövas med nämnden skall, som jag redan nämnt. tjänste- mannen fatta beslutet. Anser sig tjänstemannen inte kunna bifalla den skattskyldiges yrkanden fullt ut skall omprövningsbeslutet fattas med nämnd. Detsamma bör gälla även i de fall det är fråga om omprövning i samband med överklagande.

För det fall ett omprövningsbeslut i en fråga fattats i skattenämnd kan mycket väl ett senare omprövningsbeslut avseende en annan fråga i sam- ma års taxering fattas av tjänsteman. Det sagda kan i vissa fall gälla även om den senare omprövningen avser samma fråga. Har skattemyndigheten med nämnd fattat ett beslut och begär den skattskyldige omprövning eller överklagar utan att åberopa några nya omständigheter eller bevis kan ett omprövningsbeslut som innebär ett vidhållande av det tidigare beslutet fattas av tjänsteman. Detta gäller även i de fall beslutet avser en skälighets- eller bedömningsfråga.

Åberopar den skattskyldige nya omständigheter eller bevis får en be- dömning göras om omprövningsärendet innefattar sådana avgöranden att nämnden bör kopplas in igen. Har exempelvis nämnden avslagit ett yrkan- de om visst avdrag med motivering att den skattskyldige inte styrkt sina kostnader och inger den skattskyldige därefter ett kvitto som styrker kost- naderna, bör ett beslut om att medge avdraget kunna fattas av tjänsteman. Motsvarande bör gälla om skattenämnden fattat ett taxeringsbeslut sköns- mässigt i avsaknad av deklaration och den skattskyldige sedermera kom- mer in med en deklaration. Ett beslut om undanröjande av skönstaxering- en och taxering i enlighet med den inkomna deklarationen bör normalt kunna fattas av tjänsteman. Kommer tjänstemannen i det läget att han vill göra en annan bedömning på samma underlag som skattenämnden grundat sitt beslut på, bör ärendet tas upp för omprövning i skattenämnden. Har en

ny väsentlig omständighet kommit till eller åberopas ett nytt bevis som skulle ha föranlett en annan bedömning i skattenämnden bör däremot en tjänsteman kunna fatta ett beslut som innebär att den skattskyldiges yrkan- den bifalls.

Avgörandet om ett ärende skall behandlas i nämnden eller inte blir en bedömning i det enskilda ärendet och ankommer på tjänstemannen. En remissinstans har framfört att de skattskyldiga bör kunna begära att ett ärende behandlas med nämnd. Jag delar inte den uppfattningen. Lekman- nainflytandet skulle därigenom inte koncentreras på de ärenden där det är effektivt. De skattskyldigas intresse av att ärendet avgörs med nämnd kan tillgodoses genom mitt förslag att omprövningsyrkanden som tjänsteman inte anser sig kunna bifalla skall behandlas av nämnden.

Deklarationsmaterialetsfördelning

För närvarande gäller enligt 65 taxeringsförordningen (1957: 513), TF. att länsskattemyndigheten skall medverka i taxeringsarbetet i fråga om taxe- ring av dels sådana fysiska personer och dödsbon vars inkomstförhållan- den är särskilt invecklade, dels andra skattskyldiga än fysiska personer och dödsbon. Den lokala skattemyndigheten skall medverka i fråga om andra skattskyldiga än de uppräknade. Länsskattemyndigheten får dock, enligt de närmare föreskrifter som meddelas av RSV, besluta om en annan fördelning, om det är lämpligt med hänsyn till organisationen av taxerings- arbetet i länet.

Skatteförenklingskommittén föreslår inte någon förändring av deklara— tionsmaterialets fördelning mellan lokal och regional nivå. Mitt förslag på grundval av rapporten (RSV Rapport 1989: 1) Ny skatteorganisation (av- snitt 4.1) kommer däremot att påverka fördelningen. En grundläggande princip bakom förslaget är att endast uppgifter som kräver så speciell kompetens att den bara kan upprätthållas av ett mindre antal personer i varje län och uppgifter som av annan särskild anledning bör hållas sam— man vid en länsgemensam enhet.

Den nya organisationen medför således att en förskjutning av deklara- tionsgranskningen till lokal nivå kommer att ske, för övrigt en utveckling som det sedan några år finns mer eller mindre tydliga spår av. Med hänsyn härtill behöver frågan om deklarationsmaterialets fördelning inte längre regleras i TF utan kan bestämmas genom administrativa föreskrifter av RSV.

Hänvisningar till S5-2

5.3. Beslutsbehörighetens fördelning mellan skattemyndigheterna

Mitt förslag: Beslut i taxeringsärende fattas av skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges hemortskommun är belägen för taxe- ringsåret. En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndig- het att fatta beslut i dess ställe i visst ärende eller viss grupp av ärenden under förutsättning att den andra myndigheten medger det och det kan ske utan avsevärd olägenhet för den skattskyldige. Taxeringsbe- slut beträffande skattskyldig som saknar hemortskommun i Sverige fattas av skattemyndigheten i Stockholms län.

Kommitténs förslag: Den skattemyndighet inom vars verksamhetsområ- de den skattskyldiges hemortskommun är belägen skall fatta taxeringsbe- slutet. Kommittén har däremot inte lagt fram något förslag vad gäller behörighet att fatta andra beslut än taxeringsbeslut. Kommittén föreslår inte heller någon möjlighet att föra över beslutsbehörigheten mellan myn- digheterna.

Remissinstanserna: Endast ett par remissinstanser har berört frågor som hänger samman med vilken skattemyndighet som är behörig att fatta beslut. RSV påpekar att det saknas en reglering av vilken myndighet som skall fatta beslut om taxeringsrevision. Bristen i detta avseende i GTL har orsakat problem i revisionsverksamheten. JO menar att det behövs regler om var taxering skall ske om skattemyndigheterna vid underhandskontak- ter inte enas i frågan.

Skälen för mitt förslag: Omprövningsförfarandet kommer att innebära att skattemyndigheten kan fatta beslut avseende taxeringsår som ligger flera år bakåt i tiden. Skattemyndigheten i ett län måste först och främst vara behörig att fatta beslut i taxeringsärende avseende taxeringsår under vilket den skattskyldige haft sin hemortskommun inom länet.

Den skattskyldiges hemortskommun kan emellertid ha växlat så att skattemyndighetens behörighet blir begränsad till att t. ex. avse beslut avseende det senaste taxeringsåret medan ett följdändringsbeslut i taxe- ringsbeslutet närmast föregående år måste fattas av en annan skattemyn- dighet. Om skattemyndigheten vid omprövning finner att den skattskyldi- ge taxerats i fel län bör prövningen också kunna innefatta ett beslut om att taxeringen överflyttas till det andra länet även om detta län har den principiella beslutsbehörigheten. Motsvarande problem kan uppkomma vid beslut om taxeringsrevision.

På domstolsnivå finns regler om sammanföring av mål. För länsrätter— nas del finns bestämmelser i 145 tredje stycket lagen om allmänna förvalt- ningsdomstolar och i förordningen (1986: 1347) om länsrätts behörighet i vissa fall. Möjligheterna att föra samman mål på kammarrättsnivå regleras i 45 förordningen (1977:937) om kammarrättemas domkretsar m.m. En länsskattemyndighet har möjlighet att enligt 185 tredje stycket GTL upp- dra åt en annan länsskattemyndighet att föra det allmännas talan i visst ärende eller viss grupp av ärenden under förutsättning att den andra myndigheten 'medger det. På så sätt uppnår man med dagens regler att en

skattskyldig endast behöver föra talan i en länsrätt och mot en länsskatte- myndighet.

Jag anser att starka skäl talar för att möjligheter tillskapas att föra samman taxeringsärenden till en skattemyndighet. Därigenom kan man undvika en ordning som tvingar skattskyldiga att argumentera i samma fråga vid olika skattemyndigheter. Vidare ges utrymme för att utnyttja skatteförvaltningens resurser mer effektivt genom att utredning och be- slutsfattande kan samordnas på en enda skattemyndighet.

Överflyttning av beslutsbehörigheten bör också kunna komma i fråga vad gäller de grundläggande taxeringsbesluten, t.ex. vid taxering av kon- cernbolag.

Jag föreslår därför att det bör införas en möjlighet att Övcrföra besluts- kompetensen mellan olika skattcmyndigheter. En skattemyndighet bör givetvis inte ha helt fria händer vad gäller taxeringsbeslut rörande skatt- skyldiga i andra län. Det ärju ytterst skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges hemortskommun är belägen som är ansvarig för taxeringen av den skattskyldige. Det bör därför vara en nödvändig förutsättning att den skattemyndighet där beslutsbehörigheten ligger uppdrar åt en annan skattemyndighet att i dess ställe fatta beslutet. Vidare måste naturligtvis den andra skattemyndigheten medge att överta beslutsbehörigheten. Myc- ket stor vikt måste också läggas vid den skattskyldiges intressen. Ett överflyttande av beslutsbehörigheten får inte medföra avsevärd olägenhet för den skattskyldige.

Hänvisningar till S5-3

  • Prop. 1989/90:74: Avsnitt 19.1

6 Utredningen i taxeringsärenden 6.1 Utredningsskyldighet m.m.

Mitt förslag: Skattemyndigheten skall se till att ärendena blir tillräck- ligt utredda. Den skattskyldige skall beredas tillfälle att yttra sig innan hans ärende avgörs, om det inte är onödigt. I fråga om den skattskyldiges rätt att få del av uppgifter som tillförts ärendet genom någon annan än honom själv och yttra sig över dem gäller bestämmelserna i för- valtningslagen.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt. Remissinstanserna har inte uttalat sig särskilt i frågan.

Skälen för mitt förslag: Enligt 655 första stycket GTL skall taxerings— nämnden tillse att utredning görs och att tillfälle bereds den skattskyldige att yttra sig när det behövs för nämndens beslut. 1 det första ledet stadfästs den s.k. oflicialprincipen (jfr 85 FPL), vilken också i någon mån kommit till uttryck i 45 FL. I det andra ledet behandlas kommunikationsplikten i taxeringsärenden.

En av grundprinciperna i det nya förfarandet är att utredning skall företas på skattemyndighetsnivå. Ett ärende skall innan det när domstol i

princip vara färdigutrett. En handläggning som innefattar en grundlig utredning skapar visserligen garantier för ett materiellt riktigt beslut men kan å andra sidan bli så tidsödande att tidsaspektcn framstår som en nackdel från rättssäkerhetssynpunkt. Utredningsskyldigheten kan därför inte drivas in absurdum utan måste anpassas till de resurser som skatte- myndigheterna har till sitt förfogande och vad som är praktiskt möjligt att åstadkomma med dessa. Begränsningarna kommer till uttryck i olika ambitionsnivåer. Rättelser av mindre felaktigheter får underlåtas (655 andra stycket GTL).

Vadjag nu sagt innebär inte att jag föreslår någon ändring i den tämligen långt gående Utredningsskyldigheten på taxeringsområdet. Det ligger emel- lertid i sakens natur att det nya omprövningsförfarandct och skattemyn- dighetens utvidgade beslutsbehörighet kommer att ge Utredningsskyldighe- ten delvis ett annat innehåll än hittills. Vad som är tillräcklig utredning kan inte avgöras generellt utan får avgöras ärende för ärende. Yrkar den skattskyldige ett avdrag ligger av naturliga skäl mycket av ansvaret för utredningen på honom, särskilt om yrkandet inte framförts förrän om- prövningsvis. Därmed inte sagt att inte skattemyndigheten bör bistå med de upplysningar och råd som den skattskyldige behöver. 1 ärenden om omprövning till den skattskyldiges nackdel kan man däremot ställa höga krav på att skattemyndigheten utrett ärendet tillräckligt innan beslut fat- tas.

] det andra ledet av 655 första stycket GTL behandlas skattemyndighe— tens kommunikationsplikt i taxeringsärenden — den skattskyldige skall få tillfälle att yttra sig om det behövs för nämndens beslut. Bestämmelsen fick sin nuvarande utformning 1978 (prop. 1977/78: 181 s. 218). Förr kunde kommunicering vid avvikelse från deklarationen underlåtas bara vid rättelse av en felräkning, misskrivning eller något annat uppenbart förbiseende eller när ett yttrande av den skattskyldige av något annat skäl uppenbarligen inte behövdes för att bedöma frågan. Den ändrade lydelsen 1978 syftade emellertid inte till något påtagligt avsteg från den tidigare ordningen. Taxeringsnämndens kommunikationsplikt anses alltjämt sträc— ka sig längre än vad som följer av FL:s bestämmelser.

GTL innehåller ytterligare en bestämmelse om kommunikation, nämli- gen 116 k5 andra stycket, som avser ärenden om särskild avgift. Enligt denna skall tillfälle beredas den skattskyldige att yttra sig, om ej hinder möter.

I FL finns en regel om kommunikation när ett ärende tillförts uppgifter genom någon annan än den skatteskyldige. FL reglerar däremot inte kom- munikationsskyldigheten i de fall ett ärende visserligen inte tillförts uppgif- ter genom någon annan än den skattskyldige. men skattemyndigheten t. ex. ifrågasätter att avvika från de uppgifter den skattskyldige lämnat i sin själv- deklaration. Även i sådana fall bör den skattskyldige innan beslut fattas få tillfälle att yttra sig. Jag anser därför att det även fortsättningsvis är nöd— vändigt med särskilda bestämmelser om skattemyndighetens kommunika- tionsskyldighct på taxeringsområdet.

Jag föreslår en något annorlunda utformning av kommunikationsregeln i förhållande till i dag. Utformningen har delvis motiverats av att jag —

som jag återkommer till senare — föreslår att den nuvarande regeln i 116k5 GTL om kommunikation i ärenden om särskild avgift skall slopas. Ett annat skäl till en ändring av nuvarande regel är skattemyndighetens utöka- de befogenheter. Mitt förslag innebär enligt sin ordalydelse en omfattande kommunikationsplikt. För taxeringsärenden i allmänhet avses emellertid inte den ändrade ordalydelsen innebära någon ändring av nuvarande ordning. Även fortsättningsvis kan rättelser av uppenbara fel i deklaratio- nen ske utan att yttrande inhämtas från den skattskyldige. Den skattskyldi- ge har alltid möjlighet att begära omprövning av beslutet. Den ändrade lydelsen får sin största betydelse i ärenden där skattemyndigheten ändrar ett taxeringsbeslut till den skattskyldiges nackdel och i ärenden om särskild avgift. ] nu nämnda ärenden skall den skattskyldige regelmässigt få tillfälle att yttra sig innan beslut meddelas. Vad gäller skattetillägg återkommer jag till frågan senare (avsnitt 10.3).

I fråga om uppgifter som tillförts ärendet genom någon annan än den skattskyldige bör reglerna i 175 FL gälla. En hänvisning till dessa regler bör därför tas in i NTL.

Den skattskyldige skall ha rimlig tid på sig att inkomma med yttrande. Tiden får avpassas till frågans svårighetsgrad, om den skattskyldige själv skall införskaffa utredning etc.

6.2. Muntlig handläggning

Mitt förslag: Den skattskyldige får lämna muntliga upplysningari ett ärende som behandlas i skattenämnd om inte särskilda skäl talar emot det. Är det fråga om ett taxeringsärende där beslut fattas av tjänste- man skall bestämmelserna i förvaltningslagen om muntlig handlägg— ning gälla.

Ett beslut att vägra skattskyldig att lämna muntliga upplysningar inför skattenämnden fattas av nämnden.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt vad gäller den skattskyl- diges möjligheter att lämna muntliga upplysningar. Kommittén uttalar sig inte om hur ett beslut om att vägra personlig inställelse skall fattas och i vad mån det skall kunna överklagas.

Remissinstanserna: Meningarna är delade om huruvida den ovillkorliga rätten att muntligen lämna upplysningar inför taxeringsnämnden bör över- föras till skattenämnden. RSV, kammarrätten i Göteborg och länsrätten i Stockholms län tillstyrker förslaget att den ovillkorliga rätten till personlig inställelse skall avskaffas, medan bl. a. Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Föreningen Auktoriserade revisorer och Svenska revisorsamfundet avstyrker. RSV anser att ett beslut att vägra personlig inställelse skall fattas av nämnden och inte kunna överklagas särskilt.

Skälen för mitt förslag: FL:s regler gäller för förfarandet i skattemyndig- heten om inte särskilda regler finns i NTL. Enligt 145 FL skall en sökande, klagande eller annan part som vill lämna uppgifter muntligt i ett ärende

som avser myndighetsutövning mot någon enskild, få tillfälle till det. om det kan ske med hänsyn till arbetets behöriga gång. För taxeringsnämnder- na gäller särskilda regler. Den skattskyldige har en ovillkorlig rätt att inför taxeringsnämnden meddela upplysningar till ledning vid taxeringen (615 4 mom. GTL). Om taxeringsrevision har gjorts skall den skattskyldige underrättas om tid och plats för det sammanträde vid vilket revisionen redovisas (615 1 mom. GTL). Den skattskyldige kan inställa sig genom ombud (95 FL). Uppgifter som framförts muntligt och som kan ha bety— delse för utgången i ärendet skall antecknas av myndigheten (15 5 FL).

Huvudprincipen är att förfarandet är skriftligt. Det är emellertid viktigt att kontakterna mellan den skattskyldige och skattemyndigheten kan ske smidigt och utan formella hinder. Många skattskyldiga är ovana vid att uttrycka sig skriftligt och har svårt att meddela sig på det sättet. Muntlig- het kan bidra till att den skattskyldige får den vägledning och annan service hos skattemyndigheten som behövs för att han skall kunna ta till vara sin rätt och kan ofta innebära ett förbättrat beslutsunderlag.

Den skattskyldige har normalt möjligheter att lämna muntliga upplys- ningar till den tjänsteman som skall fatta taxeringsbeslutet eller som bere- der beslutet när det skall fattas av myndigheten med nämnd. Därvid gäller bestämmelserna i 145 FL. Paragrafen förutsätter att ett ärende har inletts. Som framgår av avsnitt 8.1 anser jag att en ansökan om omprövning skall göras skriftligt. '

Som skäl för sitt förslag att inte föra över den ovillkorliga rätten till personlig inställelse till skattenämnden tar skatteförenklingskommittén upp att en personlig inställelse i undantagsfall kan te sig helt onödig. Den skattskyldige har kanske redan tidigare lämnat muntliga upplysningar i ärendet och inget nytt har kommit till. Det kan vara klart att nämnden kommer att fatta ett beslut i överensstämmelse med den skattskyldiges önskemål. En viss begränsning av rätten är också nödvändig med hänsyn till att nämnden måste kunna avsluta en långdragen och meningslös per- sonlig inställelse.

RSV anför i sitt remissyttrande att muntliga uppgifter som lämnas inför skattenämnden kan vara till god hjälp för att fatta riktiga beslut men att än viktigare är de personliga kontakterna mellan den skattskyldige och den granskande tjänstemannen redan på utredningsstadiet. Sådana kan ofta hållas på en mer informell nivå och därför i mindre utsträckning medföra att den skattskyldige av formella skäl känner behov av att anlita biträde. De praktiska hinder mot kontakter mellan granskare och skattskyldig, som fritidsgranskning i hemmet har medfört, undanröjs i och med reformen. Även detta talar enligt verket för att behovet av muntliga inställelser inför nämnden blir mindre i framtiden.

Jag delar de synpunkter som kommittén och RSV har fört fram och anser att det inte är befogat med en ovillkorlig rätt till personlig inställelse inför skattenämnden. 1 och för sig innebär redan bestämmelsen i FL att de skattskyldigas behov av muntlighet tillgodoses i hög grad. Skäl skulle därför kunna åberopas för att låta bestämmelserna i FL gälla för all muntlighet inom skattemyndigheten. Det finns å andra sidan också om- ständigheter som talar för en särskild reglering i NTL vad gäller muntlighet

inför skattenämnden. Regeln i FL innebär nämligen inte någon garanti för att den skattskyldige får lämna sina muntliga upplysningar till den inom myndigheten som kommer att fatta beslutet. Vidare är en regel som begränsar muntligheten i de fall de muntliga uppgifterna inte kan lämnas med hänsyn till arbetets behöriga gång inte lämplig vid förfarandet inför nämnden. Det finns situationer när en muntlig inställelse inte skulle hind- ra arbetets behöriga gång men det ändå inte finns skäl att tillåta den. Å andra sidan bör den skattskyldige normalt vara tillförsäkrad att få lämna sina upplysningar muntligt inför nämnden. Om en begränsning anses befogad — vilket jag anser _ måste den utformas på annat sätt.

Den skattskyldiges önskemål att få föra fram upplysningar muntligt inför skattenämnden skall enligt min mening tillgodoses om inte särskilda skäl talar emot det. Sådana särskilda skäl kan vara att den skattskyldige redan framfört muntliga synpunkter och det inte finns anledning att tro att han kommer med nya uppgifter utan endast avser att argumentera i saken. Kommer den skattskyldiges önskemål i taxeringsärendet ändå att tillgodo— ses kan också muntlighet vägras. Ett särskilt skäl kan också vara att de uppgifter som den skattskyldige vill lämna är så omfattande eller kompli- cerade att det är olämpligt att lämna dem muntligt. Mitt förslag till utformning av bestämmelsen har sin förebild i 18 kap. 225 lagen (1962:381) om allmän försäkring och 555 socialtjänstlagen (1980:620). Det innebär att det krävs tämligen starka skäl för att vägra en muntlig inställelse.

För att undvika missförstånd vill jag understryka att om den skattskyldi- ge i ett ärende där beslut skall fattas av tjänsteman framför önskemål om att lämna muntliga upplysningar till nämnden innebär detta givetvis inte att taxeringsbeslutet skall hänskjutas till nämnden för avgörande av denna anledning. Ett sådant beslut att vägra muntlighet fattas av tjänstemannen själv. Är den skattskyldige missnöjd med taxeringsbeslutet som sådant har han möjlighet att yrka omprövning och därvid även personlig inställelse inför nämnden.

RSV tar i sitt remissyttrande upp frågan om överklagbarhet oeh menar att ett beslut att vägra personlig inställelse inte skall få överklagas särskilt utan endast i samband med taxeringsbeslutet.

I FL har inte frågan om besluts överklagbarhet reglerats. Av allmänna principer följer dock att ett beslut att vägra personlig inställelse inte kan överklagas särskilt. Beslut under handläggningen är normalt inte möjliga att överklaga annat än i samband med det slutliga avgörandet (prop. 1985/86:80 s. 49). Med hänsyn till att möjligheten att lämna muntliga uppgifter till tjänsteman regleras av FL och det där inte finns några särskilda bestämmelser om överklagande finner jag det inte lämpligt att särskilt lagreglera begränsningarna i rätten att överklaga i de fall där skattenämnden vägrat muntlighet.

Någon särskild regel som motsvarar den nuvarande om att den skatt- skyldige, om taxeringsrevision gjorts, skall underrättas om det sammanträ- de vid vilket revisionen redovisas anser jag inte nödvändig. Den skattskyl- dige bereds alltid tillfälle att yttra sig över en utförd revision som resulterar i förslag till taxeringsändringar eller frångående av deklarationen. Han har

därvid möjlighet att yrka att få inställa sig personligen om ärendet skall behandlas av nämnden. En underrättelseskyldighet för skattemyndigheten skulle innebära en omotiverad skillnad mellan de fall där revision gjorts före det grundläggande taxeringsbeslutet och en avvikelse från deklaratio- nen beslutas av tjänsteman och de ärenden där beslut fattas med nämnd.

Hänvisningar till S6-2

  • Prop. 1989/90:74: Avsnitt 19.1

6.3. Föreläggande att lämna upplysning eller visa upp handling

Mitt förslag: Skattemyndigheten får förelägga den skattskyldige att lämna skriftliga eller muntliga upplysningar och att förete kontrakt. kontoutdrag, räkningar, kvitton eller liknande handlingar som be- hövs för kontroll av självdeklarationen. Ett föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta att den skattskyldige annars inte kommer att följa föreläggandet.

Den skattskyldige kan hos länsrätten ansöka om befrielse från skyl- dighet att lämna upplysningar eller visa upp handling. Länsrätten får medge befrielse när det finns synnerliga skäl och upplysningen eller handlingen avser förhållande om vilket den skattskyldige skall iaktta tystnad eller andra särskilda omständigheter gör att upplysningarna eller handlingens innehåll inte bör komma till någon annans känne- dom. Länsrättens beslut kan inte överklagas vidare.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Den remissinstans som yttrat sig i frågan, länsrätten i Stockholms län. är kritisk till att skattemyndigheterna får befogenhet att vid vite förelägga den skattskyldige att förete kontrakt o.d. Skattemyndig- heten har andra vägar att gå om den behöver tillgång till uppgifter. Om den skattskyldige inte vill styrka sin talan är det upp till honom.

Skälen för mitt förslag: Skattskyldiga är skyldiga att i självdeklarationen lämna korrekta och fullständiga uppgifter. Mot den som bryter mot upp- giftsskyldigheten finns sanktioner i form av skattetillägg och straff enligt skattebrottslagen. Uppgifter i deklarationerna kan därför normalt godtas av skattemyndigheten och ligga till grund för taxeringsbesluten.

'En förutsättning för att ett sanktionshot skall vara effektivt är naturligt- vis att det är möjligt att kontrollera att deklarationsskyldigheten efterlevs. Skattemyndigheten har olika medel till sitt förfogade för att utreda oklar- heter och kontrollera att de lämnade uppgifterna är riktiga.

Den kan förelägga den skattskyldige att komma in med de upplysningar som behövs för att kontrollera den skattskyldiges egen deklaration eller för taxeringsbeslut avseende den skattskyldige själv. Den kan vidare förelägga den deklarationsskyldige att förete alla handlingar som behövs för att kontrollera deklarationen, såsom kontrakt, kontoutdrag, räkningar eller kvitton. Ett föreläggande att komma in med upplysningar kan förenas med vite, vilket däremot inte ett föreläggande att visa upp handlingar kan.

Skattemyndigheten kan också efter en överenskommelse med den skatt-

skyldige göra en avstämning mot dcklarationsunderlaget vid besök hos deklaranten eller annars vid personligt sammanträffande med denne (s.k. taxeringsbesök). Ett taxeringsbesök förutsätter frivillighet från den skatt- skyldiges sida.

Taxeringsrevisionen är den mest genomgripande utredningsåtgärden. Möjligheten att anmana skattskyldig att förete handlingar som behövs för kontroll av deklarationen infördes 1961 på förslag av taxeringskontroll- utredningen. Vid taxeringsrevision har den skattskyldige editionsplikt. Enligt taxeringskontrollutredningen fick det anses uppenbart. att en effek- tiv och samtidigt i förhållande till de skattskyldiga smidigt arbetande taxeringskontroll krävde att taxeringsmyndigheten gavs formella möjlighe- ter att få ta del av underlaget för den skattskyldiges deklaration utan att en tidskrävande och för den skattskyldige besvärande taxeringsrevision skulle behöva göras. Möjligheten borde endast innebära en kontroll av om de i deklarationen upptagna beloppen stämde överens med underlaget. Där- emot borde bestämmelsen inte få utnyttjas så att själva underlagets riktig- het också kontrollerades. Möjligheten skulle få sin främsta betydelse när det gäller skattskyldiga som inte är rörelseidkare.

l prop. 1961:100 om förbättrad taxeringskontroll (s. 255) anfördes att det inte kunde komma i fråga att vid sidan av taxeringsrevisionsbestäm- melserna införa nya bestämmelser om allmän editionsplikt. Anmanings- rätten borde endast omfatta ett fåtal uppräknade handlingar som kontrakt, kontoutdrag, räkningar, kvitton eller andra därmed jämförliga handlingar. Anmaningsrätten borde självfallet inte omfatta handelsböcker o.d. För att ytterligare förebygga att befogenheten användes till en med taxeringsrevi- sion jämförlig granskning ansåg departementschefen att tvångsmedel inte borde få användas för att ge eftertryck åt anmaningen. Enligt reglerna i 535 GTL får således endast föreläggande enligt 31 5 2 mom. första stycket GTL förenas med vite.

Genom lagstiftning 1987 ändrades reglerna om taxeringsrevision. Taxe- ringsrevision får numera ske hos annan än bokföringsskyldig eller juridisk person som inte är dödsbo endast om särskilda skäl föranleder det. Särskil- da skäl bör anses föreligga när det gäller så invecklade förhållanden att de inte lämpligen kan utredas på något annat sätt och det är väsentligt att frågorna klarläggs.

Skattemyndigheten kan således inte i alla fall tillgripa taxeringsrevi- sionen som ett alternativ till föreläggande att visa upp en handling. En taxeringsrevision endast i syfte att ta del av t. ex. ett kontrakt kan också ses som en väl ingripande åtgärd. Det finns därför enligt min mening skäl att införa en möjlighet att även förena ett sådant föreläggande med vite. Jag föreslår inte någon förändring i fråga om vilka typer av handlingar som föreläggandet får avse. Även fortsättningsvis skall gälla att en strikt gräns i förhållande till reglerna om taxeringsrevision skall upprätthållas och att skyldigheten att förete handlingar skall begränsas till dem som behövs för att styrka riktigheten av de poster som tagits upp i den skattskyldiges självdeklaration. Reglerna ger inte heller i framtiden möjlighet att kontrol- lera själva underlagets riktighet utan endast om de angivna uppgifterna stämmer överens med underlaget. Den enda skillnaden mot i dag är att ett

föreläggande, om den skattskyldige inte efterkommer det, får förenas med vite.

I nuvarande 535 GTL anges inga förutsättningar för att vite skall få sättas ut i ett föreläggande. l praxis krävs dock särskilda skäl för att sätta ut vite (jfr prop. 1978/79: 161 s. 102). Jag anser att förutsättningarna bör anges i lagtext. Om det finns anledning att anta att den skattskyldige inte utan vitesföreläggandc fullgör sina skyldigheter får ett föreläggande för- enas med vite.

Den som anmanats att lämna kontrolluppgift kan enligt 395 5 mom. GTL efter beslut av länsrätt befrias från skyldigheten att lämna uppgift. Enligt 565 4 mom. GTL kan länsrätt besluta att handlingar skall undantas från taxeringsrevision. Någon motsvarande rätt för skattskyldig att befrias från skyldigheten att lämna upplysningar eller förete handlingar enligt 31 5 1 mom. första och andra styckena GTL finns emellertid inte för närvaran- de. Jag anser att en sådan möjlighet är befogad av rättssäkerhetsskäl. Länsrättens beslut i fråga om befrielse får — i likhet med vad som nu gäller enligt 395 5 mom. och 5654 mom. GTL — inte överklagas.

Hänvisningar till S6-3

6.4. Taxeringsrevision

Mitt förslag: Beslut om revision skall fattas av skattemyndigheten eller RSV. Beslut om s.k. tredjemansrevision skall — om den hos vilken revisionen sker inte är skyldig att efter föreläggande lämna uppgifter rörande personerna i fråga — dock beslutas av RSV eller efter verkets bestämmande av skattemyndighet.

Kommitténs förslag: Beslut om taxeringsrevision skall fattas av skatte- myndigheten. Någon särskild regel i fråga om tredjemansrevisioner före- slås inte. Kommittén föreslår också — i enlighet med vad som gäller i bevissäkringslagen — att en framställning om undantagande av uppgifter från taxeringsrevision skall kunna göras till den som verkställer taxerings- revisionen. Denne skall genast lämna framställningen till länsrätten och. om framställningen inte är uppenbart ogrundad, omedelbart försegla handlingen och ställa den till länsrättens förfogande.

Remissinstanserna: Köpmannaförbundet påpekar att det tillsammans med andra näringslivsorganisationer hos finansdepartementet hemställt om en översyn av regelsystemet för skatte- och taxeringsrevisioner av företag. Företagens uppgiftslämnardelegation anser att skattemyndigheter- nas befogenheter att ta del av ADB-lagrade uppgifter måste utredas. Kom- mitténs förslag att en ADB-handling, sådan den nu är definierad, omedel- bart skall förseglas och ställas till rättens förfogande skapar nya problem. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund anser att beslut om s.k. tredjemansrevisioner liksom i dag skall fattas av RSV eller av chef för länsskattemyndighet.

Skälen för mitt förslag: Enligt 575 GTL skall beslut om sådan taxerings- revision som avses i 565 1 mom. andra stycket andra meningen GTL,

fattas av RSV eller efter verkets bestämmande av chef för länsskattemyn- dighet, om den hos vilken revisionen görs inte är skyldig att efter anmaning lämna uppgifter rörande personerna i fråga, s.k. tredjemansrevision. Be- slut om taxeringsrevision i andra fall meddelas av länsskattechefen eller av en annan kvalificerad tjänsteman vid länsskattemyndigheten eller lokal skattemyndighet som länsskattemyndigheten har gett i uppdrag att meddela sådana beslut.

Enligt min mening är det inte lämpligt att i lag reglera vem som inom en myndighet får fatta beslut om taxeringsrevision. Detta bör i stället regleras i förordning eller arbetsordning. Någon ändring i sak innebär emellertid inte detta. Även fortsättningsvis skall beslut om taxeringsrevision fattas på en kvalificerad nivå. Vad gäller sådana tredjemansrevisioner som för närvarande beslutas av RSV kan det emellertid vara befogat att tills vidare ha kvar det nuvarande kravet att beslut skall fattas verket. RSV bör kunna delegera beslutanderätten till skattemyndighet.

I bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen inför- des genom lagändring 1987 en bestämmelse om att en begäran om undan- tagande av bevismedel från granskning kan framställas direkt till den som genomför förrättningen. Vidare infördes bestämmelser om försegling av handlingen. Kommittén föreslår att motsvarande bestämmelser skall gälla vid taxeringsrevision.

l prop. 1987/88:65 som låg till grund för de nya bestämmelserna i bevissäkringslagen framhöll jag att det finns en viktig principiell skillnad mellan revisionsförfarandet och användningen av tvångsmedel enligt be- vissäkringslagen (s. 74). Reglerna om revision ger t. ex. inte i sig något stöd för att mot den reviderades vilja omhänderta bevismedel. Av bl.a. det skälet ansåg jag det obehövligt att föreslå några ändringar av bestämmel- serna i GTL, såvitt gäller förfarandet när handlingar begärs undantagna från granskning. Reglerna om taxeringsrevision har i sak överförts oför- ändrade till NTL. Någon motsvarighet till bestämmelserna i bevissäk- ringslagen i NTL behövs därför enligt min mening inte.

Jag vill i det här sammanhanget erinra om att en särskild utredare nyligen tillkallats för att överväga vilka förändringar av bl. a. processuella regler som är påkallade av utvecklingen inom data- och teletekniken. l utredarens uppdrag ingår att göra en förnyad genomlysning av de kompli- kationer som är förenade med skattemyndigheternas befogenheter i fråga om ADB-lagrad information (dir. 1989: 54).

7 Taxeringsbeslut 7.1 Olika typer av taxeringsbeslut

Mitt förslag: I begreppet taxeringsbeslut innefattas grundläggande beslut om årlig taxering, omprövningsbeslut och beslut om taxerings- åtgärder. Beslut om taxeringsåtgärder fattas efter det att domstol ändrat tidigare taxeringsbeslut.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår en uppdelning i tre olika typer av taxeringsbeslut: grundbeslut, omprövningsbeslut och beslut om taxe- ringsåtgärder. Grundbeslut och omprövningsbeslut avses vara avgöranden ”i sak”. Grundbeslut och omprövningsbeslut som innebär en ändring av tidigare beslut följs av beslut om taxeringsåtgärder, varav det taxerings- mässiga resultatet av ställningstagandet i sak framgår.

Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalar sig har inget att erinra mot terminologin i sig. Regeringsrätten menar dock att begreppen måste förtydligas. En uppdelning av taxeringsbesluten i omprövningsbe- slut och beslut om taxeringsåtgärder tillstyrks.

Skälen för mitt förslag: Kommittén utgår i sitt förslag från en uppdelning av taxeringsbesluten i grundbeslut, omprövningsbeslut och beslut om taxe- ringsåtgärder. Grundbesluten och omprövningsbesluten avses endast utgö- ra avgöranden "i sak" medan besluten om taxeringsåtgärder utmynnar i att taxerad och beskattningsbar inkomst m.m. bestäms. Uppdelningen har motiverats av införandet av sakprocessen och det därmed sammanhängan- de förslaget att domstolarna i framtiden endast skall fatta beslut i den fråga som är föremål för prövning. De konsekvenser domstolens ställningsta- gande får för taxeringsbeslutet i övrigt — uträknandet av taxerad och beskattningsbar inkomst m.m. — skall göras av skattemyndigheten (se avsnitt 15).

Kommitténs förslag kan i och för sig sägas innebära en konsekvent utformning av taxeringsförfarandet och dess fortsättning i domstol, skat- teprocessen. Icke desto mindre är det enligt min mening förenat med vissa nackdelar. Med hänsyn till det fåtal ärenden som trots allt överklagas till domstol — under 1988 inkom knappt 69000 skattemål till länsrätt att jämföra med totalt ca 7,5 miljoner taxeringsbeslut årligen — är det inte rationellt att låta skatteprocessens utformning i alltför hög grad styra utformningen av taxeringsförfarandet. Antalet skatteprocesser kan dessut- om antas gå ned väsentligt efter genomförandet av det nya taxeringsförfa- randet. Som jag återkommer till längre fram (avsnitt 15) instämmer jag i kommitténs förslag att domstolarna endast skall döma i den fråga som är föremål för prövning men att uträknandet av taxerad och beskattningsbar inkomst bör överlämnas åt skattemyndigheterna. Det beslut som skatte- myndigheten fattar sedan domstolen ändrat skattemyndighets beslut i en överklagad fråga bör lämpligen kallas beslut om taxeringsåtgärder.

Den utformning av skatteprocessen som kommittén föreslår och som jag ställer mig bakom innebär dock inte med nödvändighet att man måste ha

samma uppdelning av besluten på skattemyndighetsnivå som på domstols- nivå. Tvärtom kan en sådan uppdelning på skattemyndighetsnivå verka förvirrande. [ ett grundläggande taxeringsbeslut som fattas i enlighet med deklarationen kan man inte gärna tänka sig att ställningstagandet i sak och dess konsekvenser för taxerad och beskattningsbar inkomst dokumenteras i skilda beslut. Uppdelningen blir där en teoretisk konstruktion.

Vad gäller omprövningsförfarandet förefaller den föreslagna ordningen onödigt komplicerad. Besluten fattas ju av samma myndighet och vid samma tillfälle. Jag föreslår därför att grundläggande taxeringsbeslut och omprövningsbeslut skall innefatta konsekvenserna på taxerad och beskatt- ningsbar inkomst. De bör ses som ett enda beslut bestående av två olika delmoment nämligen dels ett ställningstagande i de enskilda sakfrågorna. dels ett fastställande av underlaget för att bestämma skatten. dvs. ett fastställande av taxerade och beskattningsbara inkomster. I ett ompröv- ningsbeslut kommer det sista delmomentet i fråga först om omprövningen lett till en ändring av det tidigare ställningstagandet.

Beslut om taxeringsåtgärder kommer i fråga först efter domstols dom som innebär ändring av det tidigare taxeringsbeslutet. Sådana beslut inne- håller endast ett moment, nämligen ett fastställande av taxerade och beskattningsbara inkomster m.m. med utgångspunkt i en domstols ställ- ningstagande i en prövad fråga.

Grundläggande beslut om årlig taxering. beslut om omprövning som in- neburit ändring av det tidigare ställningstagandet och beslut om taxerings- åtgärder åtföljs av debiteringsbeslut. Sådana beslut regleras av bestämmel- serna i UBL. Som jag återkommer till (avsnitt 12.9) bör beslut om taxerings- åtgärder och debiteringsbeslut kunna komma till uttryck i en samma handling.

7.2. Taxeringsperioden

Mitt förslag: Grundläggande beslut om årlig taxering skall fattas före utgången av november taxeringsåret. Skattemyndigheten får inte till den skattskyldiges nackdel meddela grundläggande beslut om årlig taxering. omprövningsbeslut eller beslut om skattetillägg under no- vember taxeringsåret.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att taxeringsbeslut för visst taxeringsår beträffande alla skattskyldiga skall fattas inom sådan tid att skattsedel på slutlig skatt kan skickas ut senast den 15 december taxerings- året. Hur skatteförvaltningen organiserar sitt arbete för att i tid kunna skicka ut skattsedlar bör regleras i administrativ ordning.

Remissinstanserna: RSV anser att en tidsmässig begränsning av gransk- ningsperioden med fördel kan regleras genom föreskrifter från verket. Statistiska centralbyrån förordar att nuvarande ordning permanentas. Fle- ra remissinstanser, bl.a. Sveriges arbetsgivareförening, Sveriges industri- förbund och Lantbrukarnas riksförbund, menar att november bör förbe- hållas omprövningar.

Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande ordning skall taxeringsnämn- dens arbete med ett visst års taxering vara avslutat före utgången av oktober månad taxeringsåret. Taxeringsperioden utsträcktes till den 31 oktober fr.o.m. 1979 års taxering. Det förutsattes då att perioden efter en tid skulle sträckas ut till den 30 november. Så har emellertid inte skett.

Arbetet med den årliga taxeringen måste vara slutfört i sådan tid att slutskattesedlarna kan skickas ut till de skattskyldiga senast den 15 decem- ber taxeringsåret (355 första stycket UBL). Skatteförenklingskommittén föreslår inte någon bestämd tidsgräns i NTL inom vilken de årliga taxe- ringsbesluten måste ha fattats utan anser att det är en fråga som RSV bör reglera i administrativ ordning.

I dagens organisation med taxeringsnämnder som är verksamma endast en del av året har taxeringsperiodens längd en central betydelse. Behovet av en bestämd taxeringsperiod blir inte lika påtagligt i det nya taxerings- förfarandet där beslutsorganisationen är verksam under hela året och har vida befogenheter att ompröva sina beslut. Även i det framtida systemet behövs emellertid vissa hållpunkter.

Jag anser att det även fortsättningsvis är lämpligt att i NTL reglera den yttersta tidsgräns inom vilken skattemyndighetens arbete med den årliga taxeringen måste vara slutfört i stället för att låta UBL:s regler om slutskat- tesedlar indirekt vara styrande. I NTL bör därför slås fast att beslut rörande den årliga taxeringen skall fattas före utgången av november taxeringsåret.

I princippropositionen uttalade jag att det kan vara lämpligt med en särskild regel om när den skattskyldige senast skall ha underrättats om ett beslut om avvikelse från deklarationen. Med en sådan regel skulle den allra sista delen av taxeringsperioden kunna förbehållas omprövningar av den årliga taxeringen. Skatteförenklingskommittén tar inte upp frågan i sitt betänkande men anför att mycket talar för att skattemyndigheten bör inrikta sig på att slutföra granskningen i oktober. Flera remissinstanser menar att november månad bör förbehållas omprövningar.

Det finns skäl som talar för en regel med den innebörd jag nyss antytt, särskilt i de fall där ett avvikelsebeslut skulle innebära att den skattskyldi- ge får en kvarstående skatt. Jag föreslår därför att skattemyndigheten inte till den skattskyldiges nackdel får meddela grundläggande beslut om årlig taxering eller omprövningsbeslut eller besluta om påförande av skattetill- lägg under november taxeringsåret. För att en sådan regel skall medföra att den sista delen av taxeringsperioden förbehålls omprövningar krävs att den skattskyldige snarast underrättas om ett taxeringsbeslut till hans nack- del och att han får besked om hur han skall förfara om han inte vill nöja sig med beslutet. Jag delar därför lagrådets uppfattning att en bestämmelse med sådant innehåll bör införas i NTL. Däremot har jag, som framgår av författningskommentaren (avsnitt 19) en annan uppfattning om var i NTL bestämmelsen skall placeras.

För det fall den skattskyldige vid taxering enligt deklarationen får tillba- ka överskjutande skatt kan det ifrågasättas om den skattskyldige är betjänt av en ordning som innebär att han genom slutskattesedeln får pengar som sedan skattemyndigheten efter en omprövning i början av det följande året

kräver tillbaka. Jag vill för dessa situationer peka på den möjlighet som Prop. 1989/90: 74 finns enligt 685 4 mom. UBL att innehålla ett belopp som skall återbetalas i avvaktan på att tillkommande skatt debiteras.

Hänvisningar till S7-2

7.3. Begreppen beskattningsår och taxeringsår

Mitt förslag: Definitionen av begreppet taxeringsår förtydligas. De- finitionen av begreppet beskattningsår ändras så att beskattningsår vid brutet räkenskapsår är det räkenskapsår som gått ut närmast före taxeringsåret.

Kommitténs förslag överensstämmer i stort sett med mitt. Kommittén föreslår dock inte någon klarare bestämning av begreppet taxeringsår.

Remissinstanserna: Regeringsrätten anser att termen taxeringsår, med tanke på de betydelsefulla rättsverkningar som är förknippade med be- greppet, bör få en klarare definition. Kommitténs förslag om en ändrad definition av begreppet beskattningsår berörs inte av remissinstanserna.

Skälen för mitt förslag: Termen taxeringsår är betydelsefull i det nya förfarandet. Taxeringsåret bildar utgångspunkt för beräkning av frister inom vilka åtgärder måste äga rum, exempelvis skattskyldigs begäran om omprövning, beslut om eftertaxering och överklagande. Samtidigt blir i det nya förfarandet den nuvarande definitionen i 35 KL — med taxerings- år förstås det kalenderår under vilket taxering i första instans verkställs — lösligare genom att skattemyndigheten har möjlighet att fatta beslut under flera år. Jag föreslår därför ett förtydligande av begreppet. Med taxeringsår avses det kalenderår under vilket taxeringsbeslut rörande årlig taxering skall meddelas enligt 4 kap. 1 5 NTL.

Jag kommer att längre fram (avsnitt 11) ta upp förslag om ändringar i ML och LPP som syftar till att samordna förfarandet för indirekt beskatt- ning med taxeringsförfarandet. Det är enligt min mening angeläget att förfarandena i alla väsentliga avseenden överensstämmer.

Enligt 35 KL är beskattningsår det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret, eller om räkenskapsåret inte sammanfaller med kalender- året (brutet räkenskapsår) det räkenskapsår som gått ut närmast före den 1 mars under taxeringsåret. Brutet räkenskapsår skall omfatta tiden den 1 maj — den 30 april, den ljuli — den 30juni eller den 1 september — 31 augusti. Om det med hänsyn till det allmännas ekonomiska intresse eller andra omständigheter finns synnerliga skäl kan RSV enligt 125 bokfö- ringslagen (1976: 125) medge att annan period på 12 månader skall utgöra räkenskapsår.

Beskattningsåret enligt ML utgörs enligt anvisningarna till 5 a 5 ML av beskattningsåret enligt KL. Om den verksamhet mervärdeskatteredovis- ningen avser inte medför skattskyldighet enligt KL, utgörs beskattnings- året av kalenderåret. Förs i verksamheten räkenskaper som avslutas med årsbokslut. får dock räkenskapsåret utgöra beskattningsår om det sammanfaller med räkenskapsår som är tillåtet enligt bokföringslagen. 295

Kommittén har pekat på att den nuvarande bestämningen av begreppet beskattningsår medför att perioderna enligt ML och NTL överensstämmer utom i de fall då den skattskyldige har ett brutet räkenskapsår som avslutas under januari eller februari. Antalet skattskyldiga med ett sådant räken- skapsår torde vara mycket få. Som nyss nämndes kan RSV ge dispens. Kommittén uppger att en genomgång av RSV:s beslut i dispensärenden under tiden 1980 _ november 1987 visar att dispens för ett räkenskapsår som avslutas under januari eller februari meddelats i 32 fall. Räkenskaps- året kan också komma att avslutas under januari eller februari när den skattskyldiges verksamhet upphör. Kommittén föreslår med hänsyn till intresset av enhetliga regler att begreppet beskattningsår skall definieras som det räkenskapsår som gått ut närmast före taxeringsåret. Jag ställer mig bakom kommitténs förslag i den här delen.

Förslaget medför att de skattskyldiga som har ett räkenskapsår som avslutas under januari eller februari skall lämna självdeklaration först ett år senare än i dag. Med hänsyn till de fåtal som berörs torde den föränd- ringen inte medföra några negativa konsekvenser.

Hänvisningar till S7-3

7.4. Skattelängden

Mitt förslag: Skattelängden behålls tills vidare med samma innehåll som för närvarande. Konstruktionen att Skattelängden sedan den skrivits under av skattemyndigheten anses innefatta taxeringsbeslu- tet slopas dock.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Enligt RSV:s uppfattning bör längden tills vidare kvarstå som beslutsbärare i fråga om debiteringsbeslut. Detsamma gälleri fråga om beslut om pensionsgrundande inkomst och underlag för egenav- gifter eftersom dessa iregel inte meddelas på särskilda beslutsblanketter eller dokumenteraspå annat sätt. Den förenklade deklarationsblanketten innehåller ingen=beloppsmässig sammanställning och kan därför inte utan vidare göras tilltbeslutsbärare. Möjligheterna att ersätta Skattelängden med någon form av datamedium bör utredas. RSV menar också att ett avskaf- fande av längden som'beslutsbärare får konsekvenser i sekretesshänseen- de. Den blir då inte avgörande för vad som är offentligt i ett taxeringsbe- slut. Även JO tar upp frågan om taxeringsbeslutens offentlighet. Riksar- kivet instämmer i kommitténs förslag om utredning av möjligheterna att ersätta Skattelängden med någon form av datamedium. Om Skattelängden försvinner måste 135 skatteregisterlagen ändras med hänsyn till forskning- ens behov.

Skälen för mitt förslag: Enligt 685 GTL skall av taxeringsnämnden beslutade taxeringar för varje skattskyldig införas i skattelängd. Skatte— längden skall skrivas under av den lokala skattemyndigheten. Den skall därefter, såvitt avser denårliga taxeringen, anses innefatta taxeringsnämn- dens beslut. Till den årliga taxeringen hänförs enligt 25 1 mom. GTL också

vad som skall antecknas i skattelängden i fråga om annat än inkomst- och förmögenhetstaxering. Detta innebär att besvär över de beslut som anteck- nats i skattelängden skall föras i den ordning som gäller för taxerings- besvär.

Skattelängden skall upprättas med ledning av vad som antecknats på deklarationer och andra handlingar som legat till grund för taxeringsnämrr- dens beslut (385 1 mom. taxeringsförordningen, l957:513, TF). I skatte- längden anges också preliminär och slutlig skatt. pensionsgrundande in- komst m.m. (65 uppbördsförordningen, 19671626) och underlag för egen- avgifter. Länsskattemyndigheten framställer förslag till skattelängd i tre exemplar och överlämnar dessa senast före taxeringsårets utgång till den lokala skattemyndigheten. Senast den 20 januari året efter taxeringsåret skall lokala skattemyndigheten ha kontrollerat skattelängden, skrivit un- der huvudcxemplaret, bestyrkt riktigheten av de två andra exemplaren och tillställt länsskattemyndigheten och kommunstyrelsen var sitt exemplar.

Längden kan sägas vara en beloppsmässig sammanfattning av de beslut som taxeringsnämnden har fattat. Den innehåller ungefär samma uppgif- ter som första sidan på en allmän självdeklaration och slutskattesedeln. [ praktiken är skattelängden ett utdrag ur skatteregistret. Men till skillnad från skatteregistret — där uppgifterna för närvarande bevaras endast under ett år - arkiveras skattelängden.

Som tidigare nämnts anses skattelängden innefatta taxeringsnämndens beslut när den har skrivits under. Denna regel lades till 1967 i samband med övergången till ett databehandlingssystem inom taxeringen. Vid bris- tande överensstämmelse mellan längden och taxeringsnänmdens anteck- ning på deklarationen äger således i princip längden vitsord tills längdfö- ringen rättats (prop. 1967: 88 s. 93). Detta gäller även om taxeringsnämn- dens beslut har dokumenterats i en underrättelse till den skattskyldige men längden fått ett annat innehåll. För övriga beslut av skattemyndigheten som antecknas i skattelängden finns ingen motsvarande bestämmelse.

Den ordning som infördes 1967 förefaller redan i dagens system något konstruerad och knappast lättförståelig för den skattskyldige. Enligt min mening är det naturliga att taxeringsnämndens beslut är det beslut som faktiskt har fattats. Hur detta sedan kommit till uttryck i skattelängden är av underordnad betydelse.

Skattelängden är ju en beloppsmässig sammanfattning av taxeringsbe- sluten och passar inte i den föreslagna skatteprocessen. Den nuvarande konstruktionen med skattelängden som beslutsbärare är också ohållbar i ett förfarande där skattemyndigheten fattar taxeringsbesluten. Fattar skat- temyndigheten först ett beslut av visst innehåll kan det förhållandet att en senare uppteckning av detta beslut blivit oriktig inte innebära att det oriktiga återgivandet av beslutet skall medföra att beslutet anses ha detta innehåll. Skattemyndigheten har ju fattat ett beslut och detta kan endast ändras genom omprövning. Mot bakgrund av vad jag nu anfört anserjag att skattelängden enbart bör anses utgöra en förteckning över de belopps- mässiga resultaten av taxeringsbesluten. Skattemyndighetens beslut fram- går av deklarationen. beslut om avvikelse, omprövning och taxeringsåtgär- der och övriga handlingari ett ärende.

Från remisshåll har påpekats att den förenklade deklarationsblanketten inte innehåller någon beloppsmässig sammanställning och inte utan vidare kan göras till beslutsbärare. Beslutet framgår emellertid i dessa fall av taxeringsuppgiftsregistret.

I sammanhanget bör något sägas om grunden för kronofogdemyndighe- tens vcrkställighet av ett beskattningsbeslut. Enligt 3 kap. 245 utsöknings- balken (UB) får i allmänt mål, om innehållet i en exekutionstitel tagits upp i saköreslängd, restlängd eller annan sådan handling som har upprättats enligt särskild föreskrift, verkställighet äga rum på grund av handlingen. Bakgrunden till bestämmelsen är att verkställighet regelmässigt begärs på grund av saköreslängd i fråga om böter och på grund av restlängd i fråga om skatt.

Restlängd och saköreslängd är emellertid inte några cxekutionstitlar i UB:s mening, utan bara sammanställningar av olika cxekutionstitlar. I fråga om skatt som debiteras enligt bestämmelserna i UBL är det i stället det undertecknade exemplaret av skattelängden som är den egentliga exe- kutionstiteln.

Den ordning jag nu föreslår innebär att skattelängden kan anses som exekutionstitel endast i fråga om debiteringsbeslut medan, som jag nyss sagt. andra handlingar är bärare av det bakomliggande taxeringsbeslutet. Om en fordran i något fall behöver överlämnas till kronofogdemyndighe- ten för indrivning innan restlängd har upprättats, bör emellertid liksom hittills verkställighet kunna äga rum på grund av skattelängden. Såvitt avser taxeringsbeslutet får längden därvid anses vara sådan handling, upprättad enligt särskild föreskrift, som avses i 3 kap. 245 UB.

Med anledning av vad RSV och JO anfört beträffande konsekvenserna i sekretesshänsecnde av att skattelängden endast blir ett beslutsregister vill jag anföra följande.

Enligt 9 kap. 1 5 sekretesslagen (1980: 100) omfattas inte beslut, varige- nom skatt eller pensionsgrundande inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs, av skattesekretessen utom i vissa, särskilt uppräknade fall. Så snart ett beslut fattats och framgår av en allmän handling är skattemyndigheten skyldig att i förekommande fall låta all- mänheten ta del av beslutet. En handling med beslut som skall expedieras. t.ex. ett beslut om avvikelse från självdeklarationen, blir enligt tryckfri- hetsförordningens regler allmän när beslutet har expedierats (2 kap. 75 tryckfrihetsförordningen). I det fall taxeringsbeslutet fattats i enlighet med självdeklarationen torde beslutet bli offentligt när ärendet slutbehandlats och ordföranden satt sitt signum på deklarationen. När skattsedeln expe- dierats är beslutet om skattedebitering offentligt.

Uppgifterna i skattelängden är således i sig inte avgörande för vad som i ett taxerings- eller dcbiteringsärende omfattas av sekretess eller inte. Ett avskaffande av längden som beslutsbärare i fråga om taxeringsbesluten innebär därför inte att omfattningen av sekretessen ändras. Även fortsätt- ningsvis gäller sekretess i myndighets verksamhet som avser bestämmande av skatt eller taxering men inte beträffande beslut varigenom skatt bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs.

När det gäller främst sådana taxeringsbeslut där deklarationen följts

finns det emellertid skäl att ställa frågan om vad som skall anses ingå i ett taxeringsbeslut. Om en uppgift hör till ett beslut är den ju offentlig. Vid tillämpningen av gällande rätt torde man göra en viss koppling till bestäm- melserna om skattelängd i 685 GTL. De uppgifter som enligt paragrafen skall antecknas i skattelängd anses offentliga. Detta innebär bl.a. att en uppgift om den framräknade inkomsten av en viss förvärvskälla är offent- lig men att de separata uppgifterna om intäkter eller avdrag i förvärvskäl- lan är sekretessbelagda. Den egentliga grunden för denna mening om vad ett beslut skall anses omfatta kan knappast hänföras till 685 GTL utan till ett bredare synsätt, där den framräknade inkomsten av en förvärvskälla anses utgöra ett delbeslut som tillsammans med andra bildar ett taxerings- beslut eller också att uppgiften ses som en sorts motivering — och därmed också offentlig — till det yttersta beslutet om taxerad och beskattningsbar inkomst. Man kan säga att det rör sig om att göra en rimlig avvägning av krav från motsatta håll, å ena sidan att hela underlaget för taxeringen inte kan vara offentligt och å andra sidan att offentligheten bör gälla mer än beloppen för taxeradc och beskattningsbara inkomster.

Den nämnda innebörden av gällande rätt kan även jämföras med den nuvarande utformningen av den allmänna självdeklarationen. Jämförel- sen ger nämligen vid handen att de uppgifter som skall antecknas på första sidan i deklarationens sammanställning till kommunal och statlig inkomst- skatt blir offentliga.

Skattelängden fyller även en praktisk funktion. Genom att den är be- gränsad till uppgifter som anses offentliga kan den hållas allmänt tillgäng- lig. När en enskild begär att få ta del av något eller några taxeringsbeslut räcker det i allmänhet att myndigheten hänvisar till skattelängden.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att skattelängden skall finnas kvar även i fortsättningen men att den endast skall utgöra en förteckning över skattemyndighetens beslut. '

NTL behöver enligt min mening inte innehålla några bestämmelser om skattelängden. Sådana bör i stället föras in i TF. Jag vill här också nämna att det kan finnas möjligheter att förbättra informationsvärdet hos läng- den. En annan utformning av den kan innebära fördelar för både allmän- heten och skatteförvaltningen.

8 Omprövningsförfarandet 8.1 Omprövning på begäran av den skattskyldige

Mitt förslag: Den Skattskyldige får inom fem år efter taxeringsårets utgång begära omprövning av skattemyndighetens beslut i fråga som kan ha betydelse för beskattningen eller annat ekonomiskt mellanha- vande med det allmänna. Har ansökan kommit in inom perioden får skattemyndigheten fatta beslut även efter omprövningsperiodens ut- gång. Gör den skattskyldige sannolikt att han inte fått kännedom om taxeringsbeslut, skattsedel eller annan handling med uppgift om skat- tens storlek inom två månader före femårsperiodens utgång, får en begäran om omprövning komma in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.

Omprövning av frågor avseende samma år taxering kan ske flera gånger. Även samma fråga kan omprövas flera gånger.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: En remissinstans avstyrker den femåriga ompröv- ningsperioden. RSV anför att det inom skatteförvaltningen uttryckts far- hågor för att omprövningsrätten skall bli alltför betungande för skattemyn- digheten och att Omprövningsrätten i kombination med övergången till sakprocess kan komma att utnyttjas i skatteundandragande syfte. Tillämp- ningen av de nya reglerna måste därför bli föremål för noggrann uppfölj- ning för att lagstiftningsvägen komma till rätta med oönskade effekter. Några remissinstanser påpekar att omprövningsperioden får konsekvenser vid tillämpningen av vissa dubbelbeskattningsavtal.

Skälen för mitt förslag: Riksdagen har redan fattat ett principbeslut om en övergång till en femårig omprövningsperiod. En sådan ordning innebär en väsentligt förstärkt rättssäkerhet för den skattskyldige. Han får möjlig- het att få alla felaktigheter rättade på ett snabbt och enkelt sätt hos skattemyndigheten. Självfallet är det angeläget att noggrant följa upp den nya lagstiftningen. Enligt min mening finns det dock inte anledning att befara att en lång omprövningsperiod i kombination med den nya process- formen kommer att medföra missbruk från de skattskyldigas sida. Dessa torde även i framtiden vara intresserade av att få en felaktighet rättad så snart som möjligt.

För de fall den skattskyldige gör sannolikt att han inte fått kännedom om taxeringsbeslutet. skattsedeln eller annan handling med uppgift om skattens storlek inom två månader före femårsperiodens utgång anser jag att en särskild regel bör införas. En begäran om omprövning skall i sådana fall få komma in inom två månader från den dag han fick kännedom om beslutet eller skattens storlek. Den femåriga omprövningsperioden får kon- sekvenser vid tilllämpningcn av vissa handräckningsavtal. Jag kommer, som jag redan tidigare nämnt (avsnitt 1). att återkomma till den frågan ett senare sammanhang.

Förfarandet vid skattemyndigheterna bör vara så lite formaliserat som

möjligt. Det finns skäl som talar för att den skattskyldige skall kunna begära omprövning av ett taxeringsbeslut muntligt. Men många skäl, så- som risken för missuppfattningar, förväxlingar m.m., talar för att en begäran om omprövning skall lämnas skriftligt. Ett krav på skriftlighet behöver dock enligt min mening inte innebära någon större forrnalism. Är det fråga om en begäran som uppenbart skall bifallas är det inte något som hindrar att skattemyndigheten. sedan den uppmärksammats på felaktighe- ten av den skattskyldige, företar rättelsen på ”eget initiativ" med stöd av sin rätt att inom femårsperioden fatta omprövningsbeslut till den skatt- skyldiges fördel. En skattskyldig som har svårt att uttrycka sig skriftligt bör kunna få vägledning när skrivelsen upprättas. Detta följer redan av myn— dighetens serviceskyldighet (45 FL). Är ett ärende väl anhängiggjort är det inget som hindrar att den skattskyldige kompletterar sin ansökan muntligt.

Som en förutsättning för omprövning gäller i princip — förutom tidsfris- ten — att frågan (se avsnitt 14.2) inte får vara eller ha varit föremål för domstols prövning avseende det ifrågavarande taxeringsåret. Är så fallet skall yrkandet om omprövning avvisas. Har domstolen inte avgjort målet bör handlingarna i ärendet överlämnas dit. Ett beslut om avvisning kan överklagas.

Det är angeläget att understryka vikten av att skattemyndigheten lägger ned stor omsorg på utformningen av de omprövningsbeslut som innebär att den skattskyldiges yrkanden helt eller delvis lämnas utan bifall. Besluts- motiveringen bör bemöta de argument som den skattskyldige fört fram och klart ange på vilken grund yrkandena lämnats utan bifall. En bristande beslutsmotivering kan medföra att den skattskyldige begär ytterligare om- prövning eller överklagar beslutet enbart på grund av att han trott att skattemyndigheten inte beaktat hans invändningar eller för att han miss- förstått ett knapphändigt beslut. Är motiveringen däremot tydlig och utförlig kan den skattskyldige ha de angivna skälen som utgångspunkt vid en ny begäran om omprövning eller ett överklagande. Prövningen kan därvid begränsas till vad som är egentliga tvistefrågor.

Jag föreslår inte någon möjlighet för skattemyndigheten att kunna avvi- sa en begäran om omprövning med motivering att frågan omprövats tidigare och något nytt inte kommit till. De fall där de skattskyldiga upprepade gånger begär omprövning av samma fråga torde inte innebära någon större belastning för skattemyndigheten med hänsyn till att pröv- ningen av sådana ärenden kan göras tämligen summarisk.

8.2. Kvittning

Mitt förslag: Någon möjlighet för det allmänna att i domstol mot den skattskyldiges yrkanden framställa s.k. äkta kvittningsinvändningar införs inte. Inte heller på skattemyndighetsnivå får kvittning göras.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: De som uttalat sig i frågan. med undantag för en remissinstans, ställer sig bakom förslaget att kvittningsrätten skall slopas.

Skälen för mitt förslag: Först vill jag för att undvika missförstånd slå fast att när jag i det följande talar om kvittningsinvändningar menar jag om inte annat uttryckligen sägs s.k. äkta kvittningsinvändningar, dvs. motpar- tens möjlighet att efter överklagandetidens utgång anföra motfakta som hänför sig till en annan fråga än den som är föremål för prövning (se SOU 1985:42 s. 234 f).

Jag vill vidare understryka att det jag kommer att ta upp beträffande kvittningsinvändningar inte har någon relevans beträffande ändringar till den skattskyldiges nackdel som skattemyndigheten kan besluta om inom ramen för sin befogenhet att inom ettårsperioden fatta beslut till den skattskyldiges nackdel och för tiden därefter att fatta beslut om eftertaxe- ring. De möjligheterna är inte något utflöde av en kvittningsrätt och kan naturligtvis utnyttjas helt oberoende av om den skattskyldige begärt om- prövning eller inte.

I princippropositionen (1986/87:47 s. 159) anfördejag att skatteproces- sen i framtiden i huvudsak borde ha formen av en sakprocess. Jag ville emellertid då inte helt utesluta att det kunde finnas anledning att behålla en del inslag från beloppsprocessen. Jag tänkte därvid närmast på möjlig- heten till kvittning i vissa situationer. Omprövningsförfarandet i kombina- tion med en sakprocess kan nämligen medföra vissa nackdelar för det allmännas del vad gäller möjligheten att åberopa fakta som skulle leda till att taxeringen inte ändras. Som exempel nämnde jag det fallet att en skattskyldig efter det att det allmännas överklagandetid gått ut inleder en process. Det allmänna kan då inte väcka talan beträffande en annan sak som skulle leda till att taxeringen förblir oförändrad eller inte sänks i den utsträckning som skulle bli följden av den skattskyldiges yrkanden. Om den upptäckta felaktigheten är uppenbar och avser ett betydande belopp kan det framstå som stötande att taxeringen inte skall påverkas härav. Sådana situationer torde visserligen bli relativt sällsynta, men en kvitt- ningsrätt borde ändå, påpekade jag, övervägas i det fortsatta utredningsar- betet.

Som kommittén har framfört i sitt slutbetänkande gör sig problemet i första hand gällande hos skattemyndigheterna då den skattskyldige begär omprövning efter ettårsperioden. Inte heller då har skattemyndigheten möjlighet att kvittningsvis mot den skattskyldiges yrkanden ändra andra frågor i taxeringsbeslutet så att den taxerade inkomsten inte ändras eller inte sänks så mycket som skulle ha blivit följden av hans yrkanden. En kvittningsmöjlighet vid domstol utan någon motsvarighet på skattemyn- dighetsnivå är knappast någon acceptabel lösning.

Skatteförenklingskommittén anför att en möjlighet till kvittnings- invändningar inte går att förena med en sakprocess. l begreppet äkta kvittning liggerju att invändningen avser en annan fråga än den överkla- gandet gäller och avsikten med sakprocessen är just att begränsa prövning- en till den fråga som överklagats. Kommittén menar att bortsett från de mer principiella invändningar som kan resas mot ett kvittningsinstitut skulle ett sådant institut medföra ett alltför komplicerat regelsystem.

Kommittén föreslår i stället för en kvittningsrätt att en motsvarighet till den nuvarande regeln om länsskattemyndighetens extraordinära besvärs-

rätt till den skattskyldiges nackdel vid s.k. misstagstaxeringar (101 5 1 mom. jämfört med 1005 första stycket 5 GTL) införs som en ny eftertaxe- ringsgrund. Som en begränsning i förhållande till dagens regler föreslås att det bör krävas att felaktigheten avser ett betydande belopp.

Jag anser att kommitténs förslag har fördelar framför en kvittningsrätt för det allmänna. En kvittningsrätt innebär en sorts latent omprövnings- rätt till den skattskyldiges nackdel även efter ettårsperiodens utgång — en möjlighet som är beroende av den skattskyldiges yrkanden. Kvittnings- invändningar är för närvarande inte tillåtna mot den skattskyldiges extra- ordinära besvär. Den femåriga omprövningsperioden konsumerar den extraordinära besvärsrätten. En obegränsad kvittningsrätt under hela fem- årsperioden skulle därför innebära en utvidgning i förhållande till vad som gäller i dag. Det nuvarande kvittningsinstitutet har ju dessutom varit förenat med en hel del komplikationer, vilket inte minst floran av referera- de regeringsrättsavgöranden visar. Inget tyder på att ett lagreglerat kvitt- ningsinstitut, som inlemmas i det nya taxeringsförfarandet och sakproces- sen, blir mer lättillämpat. Den föreslagna eftertaxeringsgrunden ger en bättre likformighet skattskyldiga emellan. Likartade fel kan rättas obero- ende av om den skattskyldige yrkat omprövning eller överklagat. Vidare är den betydligt enklare än ett kvittningsinstitut. Jag föreslår därför att någon kvittningsrätt inte införs för det allmänna i taxeringsförfarandet. Jag åter- kommer till frågan om en ny eftertaxeringsgrund i avsnitt 8.3.3 i samband med behandlingen av de övriga eftertaxeringsgrundema.

Hänvisningar till S8-2

8.3. Omprövning på skattemyndighetens initiativ

8.3.1. Skattemyndighetens omprövningsskyldighet

Mitt förslag: Skattemyndigheten skall ompröva ett taxeringsbeslut om det finns skäl för det.

Skattemyndigheten skall göra de följdändringar i ett taxeringsbe— slut som föranleds av ett annat taxeringsbeslut som skattemyndighet fattat avseende annat taxeringsår eller annan skattskyldig eller en allmän förvaltningsdomstols dom i mål om taxering avseende annat taxeringsår eller annan skattskyldig.

Skattemyndigheten skall vidare göra de följdändringar i ett taxe- ringsbeslut som föranleds av allmän förvaltningsdomstols eller skat- temyndighets beslut angående fastighetstaxering samt RSV:s, kam- marrätts eller regeringsrättens beslut angående sjömansskatt samt beslut om utländsk skatt eller om sådana obligatoriska avgifter som avses i 465 2 mom. första stycket 3 kommunalskattelagen. Skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett beslut, om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i stort med mitt. Kommittén före- slår dock att domstolen skall besluta om de följdändringar som följer av domstolens beslut på yrkande av part.

Remissinstanserna: Den övervägande delen av remissinstanserna är po- sitiva till att skattemyndigheten ges möjligheter att ompröva beslut i syfte att snabbt och smidigt avgöra frågor där någon tvist inte föreligger. Där- emot föreligger delade meningar om utformningen av omprövningsmöjlig- heterna.

Skälen för mitt förslag: En omprövning av ett taxeringsbeslut initieras ofta av den skattskyldige. Efter det att en deklaration granskats och ett taxeringsbeslut fattats har skattemyndigheten normalt inte någon anled- ning att ta upp och ompröva ett ärende på nytt. För att en omprövning skall initieras av skattemyndigheten förutsätts i allmänhet att nya omstän- digheter kommit till som gör att det tidigare beslutet framstår som felak- tigt. t.ex. en taxeringsrevision eller ett beslut av domstol om nedsatt taxeringsvärde på fastighet. Skattemyndigheten är då skyldig att vidta de åtgärder som behövs. Däremot är skattemyndigheten naturligtvis inte skyldig att t.ex. efter det att ett beslut av domstol har klarlagt ett tidigare ovisst rättslägc gå igenom tidigare taxeringsbeslut avseende andra skatt- skyldiga för eventuell åtgärd. I sådana fall åligger det den skattskyldige att bevaka sina intressen.

Skattemyndigheten bör inte heller vara skyldig att självmant ompröva ett beslut om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp. Det slogs redan genom RS-reformcn fast att skattemyndigheternas resurser skall inriktas på det väsentliga skatteundandragandet. Riktlinjer för skat- temyndigheternas ambitionsnivå bör dras upp av RSV. Det är enligt min mening tillräckligt att lagstiftningsvägen ge utrymme för skattemyndighe- terna att underlåta att på eget initiativ ompröva beslut om omprövningen skulle avse ett mindre belopp. För en sådan flexibel ordning talar bl. a. att olika felaktigheter bör behandlas olika. Så bör t. ex. följdändringar som är till den skattskyldiges fördel underlåtas endast om det rör sig om ett bagatellartat belopp, medan omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel förutsätter att ändringen avser en tämligen betydande felaktighet. Mot att föreskriva vissa beloppsgränser talar också att sådana av skattskyl- diga kan uppfattas som ”frigränser”. inom vilka det är tillåtet att lämna oriktiga uppgifter.

Beslut om jöljdändring

Taxeringsbeslut och förvaltningsdomstolars beslut i mål om taxering har ofta direkta återverkningar på andra taxeringsbeslut avseende den skatt- skyldige själv eller någon annan skattskyldig. En inkomst skall kanske beskattas ett annat taxeringsår eller hos den skattskyldiges make. I dagens förfarande är konsekvensändringar förstås möjliga under taxeringsperio- den. Någon bestämmelsc om sådana ändringar för taxeringsnämndernas vidkommande finns därför inte. Däremot har domstolarna möjlighet och i vissa fall skyldighet att enligt 1055 GTL besluta om de konsekvenser i andra taxeringsbeslut som föranleds av domstolens ställningstagande i det överklagade målet. Omprövningsförfarandet medför att möjligheter att företa följdändringar måste finnas också på skattemyndighetsnivå.

Även andra beslut än taxeringsbeslut har direkta återverkningar på

taxeringsbeslut. Jag avser här beslut om ändringar av taxeringsvärde på fastighet, beslut avseende sjömansskatt och om ändring av utländsk skatt. l GTL finns bestämmelser som möjliggör rättelse av taxeringsbeslut även efter den ordinarie besvärstidens utgång i dessa situationer.

De konsekvensändringar som dessa beslut föranleder i taxeringsbeslut benämner kommittén följdändringar. Det bör understrykas att med en följdändring avses en ändring i ett taxeringsbeslut som är en direkt konse- kvens av ”huvudbeslutet”. ”Huvudbeslutet” kan avse ett taxeringsbeslut avseende annat taxeringsår eller en annan skattskyldig eller ett beslut om fastighetstaxering, sjömansskatt eller utländsk skatt. De konsekvenser som en domstols ställningstagande i ett mål om taxering medför på taxeringsre- sultatet det ifrågavarande taxeringsåret kallas, som jag återkommer till senare, taxeringsåtgärder (se avsnitt 15).

Jag skall här först behandla skattemyndighets skyldighet att genom omprövning ex officio beakta beslut i ärende eller mål om taxering. Däref- ter tarjag upp följdändringar till följd av andra beslut.

Ändrad inkomst- eller förmögenhetstaxering

Som jag redan nämnt finns för närvarande i 1055 GTL bestämmelser om domstols möjligheter att företa konsekvensändringar. En direkt övrföring av denna bestämmelse till att tillämpas av skattemyndigheterna är dock enligt min mening inte lämplig. Bestämmelsen har ofta kritiserats som svårtillämpad. Trots en mycket omfattande praxis kan rättsläget inte sägas vara klart. Helt uppenbart är dock att paragrafen inte ger möjlighet att göra följdändring i alla de fall en sådan framstår som befogad och skälig.

Som exempel kan nämnas att bestämmelsen medger överflyttning av inkomst resp. utgift till rätt taxeringsår när taxeringen ändrats på grund av att inkomsten eller utgiften anses hänförlig till ett annat beskattningsår än det taxeringen avser. Om däremot en skattskyldig medges ett avdrag som han tidigare fått avdrag för eller taxeras för en inkomst som redan taxerats ett tidigare år är paragrafen inte tillämplig. Vad gäller förhållandet till en annan skattskyldig kan enligt bestämmelsen inkomst överflyttas till rätt skattskyldig, men däremot inte avdrag.

Andra nackdelar med bestämmelsen är att det, trots den omfattande rättspraxis som utbildats, fortfarande i vissa avseenden föreligger osäker- het om de tidsfrister inom vilka bestämmelsen kan tillämpas och om domstolarnas skyldighet att tillämpa den ex officio.

Remissinstanserna har ställt sig bakom förslaget om följdändring i andra taxeringsbeslut avseende den skattskyldige men varit kritiska till följdänd- ring i taxeringsbeslut avseende annan skattskyldig efter ettårsperiodens utgång. För egen del anser jag att en omdisponering av den skattskyldiges egen taxering över tiden måste kunna ske och inte innebär några betänklig- heter från rättssäkerhetssynpunkt. Vad gäller följdändringar i taxeringsbe- slut avseende annan skattskyldig delar jag den av flera remissinstanser framförda uppfattningen att möjligheten bör begränsas efter ettårsperio- dens utgång. Jag återkommer till frågan vilka begränsningar som bör införas senare (avsnitt 8.3.3).

I sitt principbetänkandc (SOU 1985:42) Förenklad taxering föreslog skatteförenklingskommittén att skattemyndigheten skulle göra de följd- ändringar som föranleddes av domstols beslut. I sitt slutbetänkande intar kommittén emellertid en annan ståndpunkt. Den anser att en ordning där skattemyndigheten fattar de följdändringsbeslut som följer av domstols dom skulle vara alltför långtgående i förhållande till vad som gäller i dag. Kommittén föreslår därför i stället att domstolen skall besluta om följd- ändringar avseende annat taxeringsår efter yrkande av part. Domstolen skall vidare besluta om följdändring avseende annan skattskyldig efter yrkande av det allmänna. Sådant yrkande skall framställas senast det sjätte året efter utgången av det taxeringsår som följdändringen avser. Finner domstolen att en följdändring avseende annan skattskyldig är uppenbart oskälig får den underlåtas.

Visserligen innebär en ordning där skattemyndigheten även fattar de följdändringsbeslut som följer efter domstols beslut en väsentlig föränd- ring i förhållande till i dag. Icke desto mindre anserjag att en sådan lösning är att föredra framför det förslag kommittén lägger fram i sitt slutbetän- kande. Den ger enklare och enhetligare regler och stämmer bättre överens med principen att skattemyndigheten skall fatta taxeringsbesluten i första instans. Det är inte motiverat att just i detta avseende ha en särreglering för det fåtal fall som behandlas i domstol. Jag föreslår därför att skatte- myndigheten skall fatta beslut om följdändring efter domstols dom i mål om taxering.

För att komma till rätta med de fall som för närvarande faller utanför 1055 GTL anserjag i likhet med kommittén att bestämmelsen, i stället för en uppräkning av de fall där följdändring skall ske, bör få en mer generell utformning. Vidare anserjag att det i princip skall åligga skattemyndighe- ten att företa följdändringar.

Skattemyndigheten bör enligt min mening inte behöva avvakta att det beslut som föranleder följdändringen vinner laga kraft.

Ändrat fastighetstaxeringsvärdc

För närvarande gäller att om en fastighets taxeringsvärde ändrats av domstol och ändringen inverkar på inkomst- eller förmögenhetstaxering- en, får den skattskyldige, länsskattemyndigheten och. såvitt det rör den kommunala taxeringen, kommunen anföra besvär inom åtta månader från det att beslutet rörande fastighetstaxeringen meddelades (1025 GTL). Detsamma gäller om lokala skattemyndigheten beslutat om rättelse enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Ett överklagande får prövas först när lagakraftägande beslut rörande fastighetstaxeringen föreligger.

Enligt 72 b 5 GTL skall lokala skattemyndigheten. om inte särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om den ändring i inkomst- eller förmögenhetstaxeringen som föranleds av att förvaltningsdomstol ändrat taxeringsvärde på schablontaxerad fastighet. Detsamma gäller om beslut om rättelse enligt 20 kap. 235 eller 28 kap. 105 fastighetstaxerin-gs- lagen har fattats eller om den lokala skattemyndigheten vidtagit åtgärd enligt 28 kap. 125 samma lag avseende sådan fastighet. Ändring skall

beslutas inom fem månader från det att beslutet rörande fastighetstaxe- ringen meddelades. Bcslut om ändring kan fattas även om fastighetstaxe- ringen inte vunnit laga kraft.

1976 års fastighetstaxeringskommitté. vars förslag ligger bakom införan- det av 72 b 5 GTL, menade att rättelseförfarandet borde avse såväl villa- fastigheter som konventionellt taxeradc fastigheter. I prop. 1981/82: 19 föreslogs dock. efter invändningar vid remissbehandlingcn. att rättelseför- farandet åtminstone till att börja med skulle avse endast schablontaxerade fastigheter.

Jag anser att skattemyndigheten i det nya förfarandet skall ha skyldighet att göra de följdändringar i inkomst- och förmögenhetstaxeringen som följer av ett ändrat fastighetstaxeringsvärde även vad gäller konventionellt beskattade fastigheter. Domstolarnas mål om fastighetstaxering avser till den helt övervägande delen fall där fastighetsägaren för talan om sänkning av fastighetstaxeringsvärdet. Följdändringar i inkomst- och förmögen- hetstaxeringen är således huvudsakligen till den skattskyldiges förmån. Det kan befaras att skattskyldiga i åtskilliga fall gör rättsförluster på grund av att inkomst- och förmögenhetstaxeringen inte överklagas i rätt tid. Det är heller inte fråga om ärenden som av sakliga skäl bör ligga på domstol. I likhet med vad som gäller för övriga omprövningar på skattemyndighetens initiativ föreligger inte någon ovillkorlig skyldighet att utan yrkande företa bagatelländringar.

Ändrad sjömansskatt eller utländsk skatt m.m.

Den nuvarande extraordinära besvärsrätten enligt 101 5 2 mom. GTL ger länsskattemyndigheten möjlighet att yrka att domstol gör de följdändring- ar i inkomsttaxeringen som föranleds av att RSV, kammarrätt eller rege- ringsrätten beslutat att sjömansskatt inte skall betalas för viss inkomst eller att sjömansskatt skall betalas med ett annat belopp än tidigare.

Enligt min mening bör följdändringar av detta slag inte handläggas av domstol som första instans utan av skattemyndighet.

Länsskattemyndigheten har enligt nuvarande regler även extraordinär besvärsrätt om utländsk skatt, som den skattskyldige har fått avräkning för, senare sätts ned (1015 3 mom. GTL). Även den skattskyldige har extraordinär besvärsrätt om han inte fått avräkning för utländsk skatt eller avdrag enligt 465 2 mom. första stycket 3 KL som han varit berättigad till ( 1005 första stycket 8 GTL).

Jag anser att skattemyndighet, inte domstol, skall ombesörja den juste- ring av avräkningsbeslutet som föranleds av ändringen av den utländska skatten eller, om den skattskyldige inte tidigare fått någon avräkning, besluta om avräkning. Om den skattskyldige inte fått avdrag för obligato— riska avgifter enligt 465 2 mom. första stycket 3 KL som han varit berätti- gad till. bör skattemyndigheten också göra sådan rättelse. Samma sak bör gälla om sådana obligatoriska avgifter som den skattskyldige fått avdrag för senare sätts ned.

Hänvisningar till S8-3-1

  • Prop. 1989/90:74: Avsnitt 19.1

8.3.2. Tidsfristerna för omprövning på skattemyndighetens initiativ

Mitt förslag: Beslut om omprövning till den skattskyldiges fördel får meddelas inom fem år efter utgången av taxeringsåret. Följdändrings- beslut till den skattskyldiges fördel får meddelas även efter utgången av femårsperioden.

Beslut om omprövning till den skattskyldiges nackdel får meddelas inom ett år efter utgången av taxeringsåret.

För det fall den skattskyldige inte kommit in med självdeklaration i rätt tid gäller särskilda regler. Skattemyndigheten får i dessa fall, oberoende av om förutsättningar för eftertaxering föreligger, om- pröva ett taxeringsbeslut till den skattskyldiges nackdel under ett år efter det att deklarationen kom in till skattemyndigheten, dock inte längre än till utgången av det femte året efter taxeringsåret.

Efter ettårsperioden och t.o.m. femte året efter taxeringsåret får taxeringsbeslut till den skattskyldiges nackdel meddelas om det före- ligger förutsättningar för eftertaxering. De nuvarande särskilda tids- fristema för eftertaxering vid skattebrott m.m. behålls men med den skillnaden att skattemyndighetens beslut skall meddelas inom de fris- ter som i dag gäller för ansökan om eftertaxering hos länsrätten.

Följdändring genom eftertaxering får ske även efter femårsperio- den men senast inom sex månader från det att det beslut som föran- ledde följdändringen meddelades.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Kommittén föreslår dock att om den skattskyldige inte ger in självdeklaration i rätt tid skall skattemyndigheten kunna ompröva ett taxeringsbeslut till den skatt- skyldiges nackdel inom två år från det att deklarationen kom in till skattemyndigheten, dock inte längre än till utgången av det femte året efter taxeringsåret.

Remissinstanserna: Några remissinstanser är tveksamma till eller av- styrker den ettåriga omprövningsperioden.

Kammarrätten i Göteborg menar att hänsynen till den skattskyldiges rättssäkerhet kräver att taxeringsbesluten för det stora flertalet skattskyldi- ga blir definitiva efter en kortare period och förordar ett förfarande med granskningsperioder av olika längd. Grundbeslutet bör vara bindande för skattemyndigheten om inte myndigheten i grundbeslutet reserverat sig för att detta kan omprövas. Motsvarande synpunkter har förts fram av läns- rätten i Göteborgs och Bohus län.

Skälen för mitt förslag: Principbeslutet innebär att perioderna för om- prövning på initiativ av det allmänna kommer att variera beroende på om ändringen är till fördel eller nackdel för den skattskyldige. Bedömningen av om en ändring är till fördel eller nackdel ger sig ofta själv. Samtliga omprövningsbeslut som leder till högre skatt för den skattskyldige får anses vara till den skattskyldiges nackdel och kan således inte meddelas efter ettårsperioden om inte eftertaxeringskriterierna är för handen. Vid bedömningen av vad som är till den skattskyldiges fördel kan man på

samma sätt utgå från att skattesänkningar är fördelaktiga. Vid omprövning efter ettårsperioden då förutsättningar för eftertaxering inte finns kan det ändå ofta finnas skäl att före en initiativändring låta den skattskyldige yttra sig. Det kan undantagsvis finnas situationer när den skattskyldige anser att ett beslut, trots att det medför en skattesänkning, i ett större ekonomiskt perspektiv innebär en försämring för honom. Motsätter sig den skattskyldige ett omprövningsbeslut efter utgången av taxeringsåret och finns inte förutsättningar för eftertaxering skall beslutet inte fattas.

Begär den skattskyldige själv omprövning skall skattemyndigheten inte gå in på en bedömning huruvida beslutet är till nackdel eller fördel för honom.

Några remissinstanser har vänt sig mot att skattemyndigheten får möj- lighet att inom ett år efter taxeringsåret fatta omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel. Mot detta vill jag anföra följande.

Taxeringsförfarandet är en masshantering som drivs under stor tids- press. Trots att ambitionen självklart är att riktiga beslut skall fattas redan under taxeringsperioden är detta i vissa fall inte möjligt att uppfylla. En bidragande orsak härtill är att det material som de skattskyldiga lämnar i sina deklarationer ofta är oklart eller bristfälligt. I många fall tillkommer efter taxeringsperioden ny utredning eller nya bevis som taxeringsnämn- den inte tagit ställning till. I en betydande del av överklagandena från det allmännas sida till länsrätt medger den skattskyldige helt eller delvis yr- kandena. Det måste därför enligt min mening finnas möjligheter för skat- temyndigheten att ompröva beslut till den skattskyldiges nackdel. I annat fall kan inte principen att förfarandet skall förskjutas mot första instans upprätthållas. Vid bedömningen av tidsfristen skall vägas in att länsskatte- myndighetens möjlighet att i ordinarie ordning överklaga ett taxeringsbe- slut för närvarande sträcker sig t.o.m. utgången av juni året efter taxe- ringsåret. Taxeringama står således redan i dag öppna till denna tidpunkt. Handläggningen i länsrätt tar normalt mer än ett år. Ettårsfristen torde i regel komma att innebära att den skattskyldige snabbare än för närvarande får besked om eventuella ändringar av sin taxering. En kortare tid än ett år är enligt min mening inte heller möjlig med hänsyn till den femårsperiod som gäller för de skattskyldiga och till förslaget att kvittningsrätten för det allmänna skall slopas.

Om den skattskyldige inte lämnat självdeklaration i rätt tid skall enligt principbeslutet omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel få fattas inom ett år från det att deklarationen kom in till skattemyndigheten. I sitt slutbetänkande föreslår skatteförcnklingskommittén att omprövningsbe- slut till den skattskyldiges nackdel skall få fattas inom två år från det att deklarationen kom in till skattemyndigheten i dessa fall. Som motiv för sitt förslag anger kommittén att för deklarationer som lämnats i rätt tid uppgår den tidsperiod inom vilken skattemyndigheten får fatta beslut till nackdel för den skattskyldige till närmare två år. En omprövningsfrist på ett år efter deklarationsinlämnandet för beslut till den skattskyldiges nack- del skulle därför i många fall innebära att skattskyldiga, som vill spekulera i att undgå kontroll genom att deklarera sent blir otillbörligt gynnade.

De remissinstanser som har uttalat sig om förslaget har avstyrkt det.

Ävenjag är tveksam till förslaget. Det är naturligtvis viktigt att de som inte fullgör sin deklarationsskyldighet i rätt tid inte kommer i ett förmånligare läge än de som sköter sina åligganden. Reglerna får inte ge utrymme för spekulation från de skattskyldigas sida i syfte att undgå kontroll. Enligt min uppfattning är emellertid redan regeln att omprövning till den skatt- skyldiges nackdel kan Ske inom ett år från det att deklarationen kommit in tillräcklig för att stävja ett eventuellt missbruk. Jag föreslår därför att omprövning till nackdel i dessa fall skall kunna ske inom ett år från det att deklarationen kommit in till skattemyndigheten.

Skattemyndighetens beslut om eftertaxering skall meddelas inom den tid som för närvarande gäller för länsskattemyndighetens ansökan om eftertaxering hos länsräten. dvs. inom fem år.

I 1 155 GTL finns ett antal undantagsbestämmelser från regeln att ansö- kan om eftertaxering skall ske inom fem år från utgången av taxeringsåret. Jag anser att motsvarigheter till dessa bör införas i NTL men med den skillnaden att beslut om eftertaxering skall meddelas inom de frister som för närvarande gäller för an5ökan om eftertaxering.

Länsrätten skall enligt nuvarande regler pröva en ansökan om eftertaxe- ring senast inom ett år från utgången av den dag ansökan senast skulle ha kommit in till länsrätten (1 165 GTL). Mitt förslag att skattemyndighetens beslut skall meddelas inom de tidsfrister som för närvarande gäller för länsskattemyndighetens ansökan om eftertaxering innebär således att fris- terna inskränks i förhållande till dagens regler.

I 1055 GTL stadgas inte någon tidsfrist inom vilken konsekvensändring- ar får företas. Någon helt entydig praxis från regeringsrätten finns inte heller. Genom pleniavgörandet RÅ 1985 1:20 har emellertid rättsläget klarnat, åtminstone vad gäller konsekvensändringar i annan skattskyldigs taxering. Av rättsfallet, som avsåg höjning av en makes taxering med stöd av 1055 andra stycket första meningen GTL, torde man kunna dra den slutsatsen att en konsekvensändring i annan skattskyldigs taxering som innebär en höjning av taxeringarna normalt måste prövas av domstol inom sex år efter taxeringsårets utgång. Möjligen kan man utläsa av rättspraxis (RÅ 1978 1:74, 19801:76) att om det redan i länsrätten varit fråga om vem av två personer som skall taxeras för visst belopp utan att frågan om överflyttning aktualiserats kan överflyttning aktualiseras även efter sexårsfristen.

Vad gäller överflyttning av inkomster eller utgifter till rätt taxeringsår finns rättsfall som talar för att en sexårsfrist normalt skall tillämpas även där, men det finns också rättsfall som ger uttryck för att någon tidsfrist inte gäller.

Enligt min mening bör en överflyttning av en inkomst eller ett avdrag till annat taxeringsår vara möjlig även om beslutet fattas efter femårsfristen. I annat fall skulle en följdändring inte kunna företas i många fall där en sådan framstår som angelägen och rimlig. Det är ju inte fråga om en taxeringshöjning i egentlig mening utan en omdisponering Över tiden. Följdändringar i den skattskyldiges taxering måste också kunna göras efter femårsperiodens utgång när det är fråga om ändringar till följd av ändrad fastighetstaxering, sjömansskatt eller utländsk skatt.

Även följdändringar i taxeringsbeslut avseende annan skattskyldig mås- te enligt min mening kunna företas efter femårsperioden. Som jag redan tidigare nämnt anserjag emellertid att möjligheten att genom eftertaxering företa följdändring i annan skattskyldigs taxering bör begränsas. Jag åter- kommer till detta i samband med attjag tar upp möjligheterna till eftertax- ering (avsnitt 8.3.3).

Det är angeläget att följdändringsbeslutet fattas i anslutningtill "huvud- beslutet”. Detta är särskilt viktigt i de fall följdändringsbeslutet fattas efter femårsperiodens utgång. Jag anser därför att det bör föreskrivas en tids- frist för följdändringar i de fall de avser ändringar till den skattskyldiges nackdel efter femårsperiodens utgång. Följdändringsbeslut till nackdel för den skattskyldige efter femårsperiodens utgång måste meddelas inom sex månader från det att det beslut som föranledde följdändringen meddela- des.

Hänvisningar till S8-3-2

8.3.3. Eftertaxering

Mitt förslag: Begreppet eftertaxering vidgas i förhållande till vad som gäller i dag. I begreppet samlas i princip skattemyndighetens möjlig- heter att ompröva ett taxeringsbeslut till den skattskyldiges nackdel efter ettårsperiodens utgång. Ett beslut om eftertaxering är, till skill- nad från i dag, inte ett tillägg till det tidigare taxeringsbeslutet utan en ändring av det.

Den nuvarande eftertaxeringsregeln som förutsätter oriktig uppgift eller underlåtenhet från den skattskyldiges sida kvarstår i huvudsak oförändrad. Den nuvarande anknytningen till undandragen skatt för- svinner dock.

Eftertaxering får — förutom vid oriktig uppgift — ske vid rättelse; av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Vida- re får eftertaxering ske när kontrolluppgift avseende inkomst av tjänst eller kapital, som skall lämnas utan föreläggande, saknats eller varit felaktig. Slutligen får eftertaxering ske vid följdändring till den skatt- skyldiges nackdel i ett taxeringsbeslut efter ettårsperiodens utgång.

Följdändring genom eftertaxering i taxeringsbeslut avseende samma skattskyldig får göras under de förutsättningar som gäller för följdändring inom ettårperiodcn. Följdändring genom eftertaxering i taxeringsbeslut'avseende annan skattskyldig får inte ske om beslutet skulle framstå som uppenbart oskäligt.

Eftertaxering som avser annat än följdändring får ske endast om den skulle avse belopp av någon betydelse. Eftertaxering får inte ske om myndigheten tidigare fattat ett eftertaxeringsbeslut på samma grund.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Kommittén föreslår dock inte något beloppskriterium vid eftertaxering med undantag för eftertaxering vid uppenbara förbiseenden.

Remissinstanserna: RSV ifrågasätter den föreslagna beloppsgränsen i misstagsfallen. Det finns i vissa fall behov av att kunna rätta uppenbara fel även om de inte avser väsentliga belopp. Regeln att skattemyndigheten får avstå från att ompröva beslut om det endast i ringa mån skulle ändra den påförda skatten torde vara tillräcklig för att undvika småändringar. Kam- marrätten i Sundsvall ifrågasätter om inte den föreslagna möjligheten att avstå från att eftertaxera på grund av skälighetshänsyn bör avse samtliga situationer där det kan bli aktuellt att eftertaxera. Liknande synpunkter förs fram från näringslivshåll. Man menar där att begreppet oriktig uppgift bör granskas närmare. Även om uppgiften på grund av ett helt ursäktligt misstag blivit oriktig, föreligger möjlighet till eftertaxering. Skattskyldig som till ledning för sin taxering lämnar riktiga uppgifter i en omfattning som han haft anledning bedöma vara tillräckligt bör gå fri från eftertaxe- ring. Länsrätten i Stockholms län anser att begreppet eftertaxering bör förbehållas det som i dag är eftertaxering och att följdändring genom eftertaxering beträffande annan skattskyldig bör underlåtas om beslutet framstår som oskäligt. Svenska revisorsamfundet anser att någon form av väsentlighetskriterium bör behållas. Advokatsamfundet motsätter sig den föreslagna eftertaxeringsgrunden vid misstagstaxeringar.

Skälen för mitt förslag: Kommittén föreslår att skattemyndighetens möj- ligheter att efter ettårsperiodens utgång ompröva ett taxeringsbeslut be- träffande en skattskyldig som i rätt tid lämnat sin självdeklaration skall samlas i ett eftertaxeringsinstitut. Detta föreslås omfatta, förutom dagens eftertaxeringsinstitut, även länsskattemyndighetens extraordinära be- svärsrätt till den skattskyldiges nackdel enligt 101 5 1 mom. jämförd med 1005 första stycket 5 GTL vid s.k. misstagstaxeringar och när taxeringen blivit oriktig på grund av att kontrolluppgift enligt 375 GTL. som avser inkomst av tjänst eller kapital, saknats eller varit felaktig. Vidare inbegrips i det föreslagna eftertaxeringsinstitutet skattemyndighetens befogenhet att även efter ettårsperioden besluta om följdändring till den skattskyldiges nackdel (nuvarande 10152 och 3 mom., 72 b, 102 och 10555 GTL).

Enligt min mening blir en ordning där skattemyndighetens möjligheter att ändra taxeringsbeslut till den skatteskyldiges nackdel efter ettårsperio- dens utgång samlas inom ramen för ett eftertaxeringsinstitut mer överskåd- lig. Det är enklare att tala om olika grunder för eftertaxering än att laborera med olika institut. Förslaget från kommittén bör alltså följas.

Kommittén har föreslagit att följdändring i taxeringsbeslut avseende annan skattskyldig inte skall få göras om beslutet skulle framstå som uppenbart oskäligt. Några remissinstanser har ifrågasatt om inte en gene- rell möjlighet borde införas för skattemyndigheten att avstå från att efter- taxera på grund av att ett beslut skulle framstå som oskäligt. Enligt min mening bör frågan övervägas. Jag räknar med att senare i år kunna åter- komma i frågan i samband med mina överväganden om vissa ändringar av skattetilläggsreglerna (se avsnitt 10).

Uppenbaraförbiseenden

Jag har i avsnitt 8.2 ställt mig bakom kommitténs förslag att någon kvittningsrätt för det allmänna inte skall införas. Kommittén föreslår i stället för en kvittningsrätt att skattemyndigheten skall få möjlighet att ef- tertaxeringsvis rätta s.k. misstagstaxeringar, dvs. att den extraordinära be- svärsrätt som länsskattemyndigheten för närvarande har enligt 1015 1 mom. jämförd med 1005 första stycket 5 GTL omvandlas till en eftertaxe- ringsgrund. Praktiskt taget samtliga remissinstanser som uttalat sig i frågan har ställt sig bakom förslaget. Ävenjag är positiv till kommitténs förslag. Det ger möjlighet att komma tillrätta med vissa nackdelar med den femåriga omprövningsperioden utan att en komplicerad och i andra avseenden olämplig kvittningsrätt för det allmänna behöver införas. En möjlighet till rättelse av uppenbara förbiseenden i taxeringsbeslut är ju inte heller någon nyhet. låt vara att möjligheten för närvarande är utformad som en extraor- dinär besvärsrätt.

Bedömningen av vad som skall avses med uppenbart förbiseende bör enligt min mening i stort motsvara vad som gäller enligt dagens relativt restriktiva praxis.

Kontrolluppgift saknas eller ärjélaktig

En motsvarighet till nuvarande 1005 första stycket 5 GTL och 1015 1 mom. GTL är nödvändig också utifrån en annan aspekt. Den förenklade deklarationen innebär att den skattskyldige genom sin underskrift vitsor- dar att de kontrolluppgifter han fått motsvarar vad han uppburit under året. I samband med att den förenklade deklarationen infördes gjordes ett tillägg i 1005 första stycket 5 GTL så att extraordinär besvärsrätt föreligger om taxeringen blivit oriktig på grund av att kontrolluppgift enligt 375 GTL, som avser inkomst av tjänst eller kapital, saknats eller varit felaktig. Enligt 1015 1 mom. GTL föreligger också extraordinär besvärsrätt för länsskattemyndigheten till den skattskyldiges nackdel i denna situation.

Som framgår av prop. 1984/85: 180 om förenklad självdeklaration (s. 1 l 1) kommer frågan om vad som är oriktig uppgift, och därmed möjlighe- ten att eftertaxera. i ett annat läge i den förenklade självdeklarationen. Om den som är uppgiftsskyldig enligt 375 GTL skickar en riktig kontrollupp- gift till den skattskyldige, men ingen kontrolluppgift alls eller en uppgift på för lågt belopp till skattemyndigheten, har den skattskyldige inte lämat någon oriktig uppgift om han försäkrar att hans inkomster överensstäm- mer med de kontrolluppgifter han fått. En korrektionsmöjlighet är därför nödvändig i dessa situationer. Skattemyndigheten bör få besluta om efter- taxering om taxeringsbeslutet blivit oriktigt på grund av kontrolluppgift. som skall lämnas utan föreläggande avseende inkomst av tjänst eller kapital, saknats eller varit felaktig.

F öljdändringar

För följdändringar i taxeringsbeslut avseende samma skattskyldig anser jag inte att några särskilda begränsningar är motiverade. Som jag redan framhållit är det i sådana fall endast fråga om en omdisponering av den skattskyldiges totala beskattning över tiden.

Vad däremot gäller följdändringar i taxeringsbeslut avseende annan skatt- skyldig efter ettårsperiodens utgång anserjagi likhet med kommittén att det bör vara möjligt att i vissa undantagsfall underlåta att följdändra. Ofta avser en följdändring ett skattesubjekt som har en så stark gemenskap med den skattskyldige att det skulle framstå som orimligt om inte en följdändring kunde ske. I undantagsfall kan emellertid en följdändring te sig omotiverad och oskälig. Jag anser därför att följdändring eftertaxeringsvis i taxerings- beslut avseende annan skattskyldig inte skall få ske om ett beslut skulle framstå som uppenbart oskäligt. Ett beslut kan vanligen inte anses vara uppenbart oskäligt om det föreligger intressegemenskap mellan de skatt— skyldiga. Följdändring bör därför normalt göras vid transaktioner mellan närstående bolag, makar, barn m.fl. Vid bedömningen bör även tidsaspek- ten vägas in. Ett beslut kan framstå som uppenbart oskäligt om det fattas långt efter ettårsperiodens utgång. Här bör den praxis som utvecklats vid tillämpningen av 1055 GTL vara vägledande.

Beloppskriteriet

Enligt nuvarande regler är en förutsättning för eftertaxering att den skatt som inte påförts inte är ringa. Med ringa har enligt praxis förståtts ett belopp vid inkomsttaxeringen understigande ca 2000 kr. Även för läns- skattemyndighetens extraordinära besvärsrätt till den skattskyldiges nack- dcl enligt 101 5 1 mom. GTL krävs att den skatt som inte påförts inte är ringa.

Skatteförenklingskommittén föreslår i stället för olika beloppskriterier en generell regel att skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ fatta omprövningsbeslut om beslutet endast i ringa mån skulle ändra den påförda skatten. Vad gäller en eftertaxeringsgrund föreslår kommittén dock ett särskilt beloppskriterium, nämligen i fråga om eftertaxering vid s.k. misstagstaxering.

Skattemyndigheternas resurser skall inriktas på väsentligheter. Ompröv- ning av beslut eftertaxeringsvis bör normalt förutsätta att ändringen avser en tämligen betydande felaktighet. Enligt min mening bör det även i fortsättningen direkt av lagtext framgå att eftertaxeringsinstitutet inte är avsett att användas för att tillrättalägga mindre felaktigheter. Det bör därför för eftertaxering krävas att den avser belopp av någon betydelse. Kravet bör dock inte gälla följdändringar. Någon särskild beloppsrcgel för eftertaxering vid rättelse av uppenbara förbiseenden anserjag inte nödvän- dig.

Hänvisningar till S8-3-3

8.4. Omprövning vid ny eller ändrad praxis

Mitt förslag: Skattemyndigheten får, under förutsättning att den skattskyldige begär det inom femårsperioden, ompröva en fråga som prövats av länsrätt eller kammarrätt genom beslut som har vunnit laga kraft, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regerings- rättsavgörande som meddelats därefter.

Kommittén: Kommittén lämnar inte något förslagi frågan. Remissinstanserna: Regeringsrätten anser att flera skäl talar för att av- saknaden av extraordinär besvärsrätt kan komma att medföra att ökade krav ställs på resningsinstitutet. En ny omständighet eller ett nytt bevis som framkommer efter det att en domstol meddelat ett lagakraftvunnet beslut i en viss fråga kommer inte att kunna beaktas genom överklagande. Regeringsrätten menar att avsaknaden av extraordinär besvärsrätt även i andra hänseenden kan ge resultat som av de skattskyldiga kan upplevas som nyckfulla och orättvisa. Som exempel tar regeringsrätten upp det fallet att två skattskyldiga vid ett visst års taxering gjort samma slags avdragsyrkande som för båda avslagits av skattemyndigheten. Den ene nöjer sig med detta medan den andre för frågan vidare och först genom länsrättens dom blir övertygad om att avdraget inte är förenligt med dittillsvarande praxis. Om regeringsrätten något eller några år senare i ett annat mål fastslår att avdraget i det aktuella hänseendet är tillåtet, har den av de skattskyldiga som tidigare varit passiv i avdragsfrågan möjlighet att genom omprövning få det nya regeringsrättsavgörandet beaktat medan den andre på grund av den tidigare länsrättsprocessen inte har motsvaran- de möjlighet.

Skälen för mitt förslag: Det nya taxeringsförfarandet innebär att den extraordinära besvärsrätten utmönstras och ersätts av en femårig tid för överklagande. Detta är betydelsefullt ur förenklings- och rättssäkerhets- synpunkt. Den nya ordningen kan emellertid, som regeringsrätten på- pekar, medföra konsekvenser som kan uppfattas som nyckfulla och orätt- visa. Redan i dagens förfarande är det så att ny praxis i sig inte är en grund för extraordinär besvärsrätt. Det fallet regeringsrätten tar upp skulle där- för inte hellcr i dag kunna prövas som extraordinära besvär. Skillnaden mot i dag är att den som inte överklagat har möjlighet att få rättelse inom femårsperioden. Det blir således en omotiverad skillnad mellan de två skattskyldiga beroende på att den ene överklagat och fått sin sak prövad av domstol.

Det är enligt min mening inte rimligt att det i den situation som regeringsrätten skissar blir en skillnad mellan den som överklagat och den som inte klagat. Jag anser därför att skattemyndigheten bör få ompröva en fråga på begäran av den skattskyldige inom femårsperioden även om frågan prövats av länsrätt eller kammarrätt genom beslut som har vunnit laga kraft, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrätts- avgörande som meddelats därefter. En bestämmelse med detta innehåll bör föras in i NTL.

Hänvisningar till S8-4

9 Överklagande av taxeringsbeslut 9.1 Överklagande av skattskyldig

Mitt förslag: Den skattskyldige får överklaga skattemyndighetens taxeringsbeslut direkt till länsrätt. Något krav på att beslutet skall ha gått honom emot införs inte. Överklagandet skall ges in till den skat- temyndighet som fattat det överklagade beslutet. Skattemyndigheten skall pröva om överklagandet kommit in i rätt tid och om så är fallet snarast ompröva beslutet. Om skattemyndigheten ändrar sitt beslut i enlighet med den skattskyldiges begäran förfaller överklagandet. I andra fall — i vissa situationer dock först efter det att den skattskyl- dige getts tillfälle att återkalla överklagandet — skall skattemyndig- heten överlämna överklagandet, omprövningsbeslutet och övriga handlingar i ärendet till länsrätten för vidare handläggning. Om det föreligger särskilda skäl får skattemyndigheten överlämna handling- arna till länsrätten utan föregående omprövning.

Överklagande får ske inom fem år efter taxeringsårets utgång. Om taxeringsbeslutet meddelats efter den 30 juni femte året efter taxe- ringsåret och den skattskyldige har fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag den skattskyldige fick del av beslutet.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att omprövningsbeslut och be- slut om taxeringsåtgärder får överklagas till domstol. Grundbeslut får däremot inte överklagas av den skattskyldige. Vad gäller överklagandeti- der överensstämmer kommitténs förslag med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget att endast omprövade beslut skall vara överklagbara stöds av justitiekanslern, domstolsverket, RSV, statskontoret och JUSEK. JO, kammarrättema, länsrättema, domareförbundet och nä- ringslivsorganisationema är däremot kritiska. Kammarrätten i Göteborg anför att förslaget leder till ett förfarande som de skattskyldiga med rätta kan uppfatta som onödigt byråkratiskt. I stället är det lämpligt att efter mönster från förvaltningslagen en omprövning sker i samband med att ett beslut överklagas till domstol. Någon begränsning till uppenbart oriktiga beslut bör dock inte gälla enligt taxeringslagen. Liknande synpunkter förs också fram av bl. a. kammarrättema i Stockholm och i Jönköping, länsrät- ten i Göteborgs och Bohus län samt JO. Tiden för överklagande berörs inte av remissinstanserna.

Skälen för mitt förslag: I sitt principbetänkande (SOU 1985: 42) Förenk- lad taxering föreslog skatteförenklingskommittén att endast omprövade beslut skulle vara överklagbara. Grundbeslut som fattats med skatte- nämnd skulle dock kunna överklagas direkt till länsrätt.

Förslaget fick en hel del kritik från remissinstanserna. Det hävdades bl.a. att omprövningen i många fall enbart skulle leda till en onödig omgång skriftväxling som skulle fördröja processen och som för den skatt- skyldige skulle framstå som byråkratisk och negativ. Vidare gjordes gällan-

de att den föreslagna omprövningen i praktiken skulle leda till att en ny femte instans inrättades. Även förslaget att undanta beslut som fattats med skattenämnd från den obligatoriska omprövningen kritiserades, bl.a. av domstolsverket, som menade att även vid överklagande av sådana ärenden kan den skattskyldige komma med nya uppgifter som påverkar bedöm- ningen av ärendet.

I prop. 1986/87:47 om ändringar i taxeringsorganisation m.m. förorda- de jag någon form av obligatorisk omprövning. Genom en obligatorisk omprövning skapas en spärr mot att ärenden där någon tvist inte föreligger förs upp till domstolsprövning. En obligatorisk omprövning ger vidare skattemyndigheten möjlighet att snabbt rätta uppenbara felaktigheter samt även att ta ställning till eventuella nya uppgifter eller ny argumenta- tion från den skattskyldige som kan ge anledning till en ändrad bedömning av ärendet. En lämpligare lösning än den kommittén förslagit var enligt min mening att efter mönster från förvaltningslagen en omprövning sker i samband med att ett beslut överklagas till domstol. Skattemyndigheten borde i samband med att den tar emot ett överklagande vara skyldig att granska det överklagade beslutet, även om det tidigare varit föremål för omprövning. och ändra beslutet om det på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning framstår som oriktigt. Om klagandens yrkanden inte kan bifallas helt skall ärendet överlämnas till länsrätten. Som en förutsättning för överklagande borde gälla att skattemyndighetens beslut gått. den skattskyldige emot.

I sitt slutbetänkande har kommittén vidhållit sitt förslag att i princip endast omprövade beslut skall vara överklagbara. Kommittén menar att den i propositionen förordade ordningen har den nackdelen att länsrätten inte vet hur den skattskyldige ställer sig till skattemyndighetens ompröv- ningsbeslut. Den skattskyldige har kanske framställt sitt yrkande med ”prutmån” eller fått en klargörande motivering i omprövningsbeslutet som rett ut tidigare missförstånd och därför är nöjd med skattemyndighe- tens beslut. Omprövningen blir då inte den spärr mot att otvistiga ärenden förs upp i länsrätt som avsikten är. Vidare pekar kommittén på att en rätt att överklaga även grundbeslut kombinerad med ett krav att beslutet skall ha gått emot den skattskyldige innebär en ordning som den skattskyldige får svårt att förstå. Om den skattskyldige t.ex. i samband med att han överklagar en avvikelse från sin deklaration också framställer ett yrkande om ett nytt avdrag som inte har nämnts i hans deklaration kan den senare frågan inte prövas av domstolen. Det krävs först ett omprövningsbeslut som gått honom emot. Detta skulle kunna överklagas.

På området för mervärdeskatt, punktskatter och prisregleringsavgifter krävs för närvarande ett slutligt beslut innan det är möjligt att föra saken inför domstol, vilket i princip motsvarar en ordning där endast ompröva- de beslut är överklagbara.

På ett annat område som har likheter med beskattningsområdet genom att det är något av ett massförfarande. nämligen socialförsäkringsområdet, infördes fr.o.m. april 1982 den ordningen att den enskilde endast kunde överklaga omprövade beslut. Ordningen medförde att antalet överklagan- den till försäkringsrättema minskade drastiskt med ca 60 %. Även beslut

av de dåvarande pensionsdelegationerna och försäkringsnämnderna om- fattades av kravet på omprövning före överklagande. Den omständigheten att det är ett och samma organ som omprövar sina egna beslut har väckt kritik och bl. a. uppfattats som en onödig byråkratisk omgång som försenar domstolsprocessen. Fr.o.m. 1988 gäller att beslut av de nyinrättade social- försäkringsnämnderna överklagas direkt till försäkringsrätt utan föregåen- de omprövning. Socialförsäkringsnämnden skall kunna ändra sina egna beslut endast när de är behäftade med vissa kvalificerade felaktigheter (20 kap. 10 a 5 lagen (1962:381) om allmän försäkring, jfr prop. 1985/86: 73 s. 32).

När taxeringsförfarandet nu skall läggas fast bör enligt min mening en utgångspunkt vara att förfarandena blir likartade på så stor del av be- skattningsområdet som möjligt. Ett annat krav bör vara att otvistiga ären- den inte i onödan skall belasta länsrätterna. Ett ärende bör inte hanteras på en högre nivå än dess beskaffenhet kräver. Samtidigt är det ett oeftergivligt krav att ordningen tillgodoser den skattskyldiges rättssäkerhet. Förfarandet bör vara så snabbt och enkelt som möjligt och inte medföra att en eventuell domstolsprocess försenas.

De argument som kommittén har fört fram har inte övertygat mig om att kommitténs förslag är att föredra framför den ordning jag skissade i princippropOSitionen. Visserligen innebär förslaget en samordning med vad som gäller på den indirekta beskattningens område. En sådan samord- ning går emellertid. som jag återkommer till senare (avsnitt 11). även att åstadkomma på annat sätt och utgör inte ett avgörande argument för den av kommittén föreslagna ordningen.

Kommitténs förslag innebär inte heller någon fullständig garanti mot att otvistiga frågor förs upp till domstol. Även efter ett omprövningsbeslut kan nya omständigheter komma fram som medför att beslutet framstår som felaktigt. Ett sådant beslut kan emellertid enligt förslaget överklagas direkt till länsrätt. Samtidigt innebär det en onödig omgång i de inte ovanliga fall där redan beslutet om avvikelse från deklarationen har före- gåtts av grundlig utredning och skriftväxling med den skattskyldige och där såväl skattemyndighetens som den skattskyldiges ståndpunkter är klara. Detta gäller inte minst när myndigheten med nämnd fattat det grundläggande taxeringsbeslutet. Vidare innebär förslaget att beslut om taxeringsåtgärder får överklagas direkt till länsrätt med endast den begrän- sade spärr mot att otvistiga ärenden förs till länsrätt som FL:s bestämmel- ser om omprövning i samband med överklagande kan anses utgöra. Enligt min mening innebär därför kommitténs förslag inte oväsentliga nackdelar.

Efter en sammanvägning av de olika för- och nackdelar de olika lösning- arna medför harjag kommit fram till att den smidigaste och för såväl de skattskyldiga som skattemyndigheterna mest ändamålsenliga lösningen är att låta alla taxeringsbeslut vara överklagbara men att låta skattemyndig- heten ompröva det överklagade beslutet innan ett överklagande överläm- nas till domstol. På så sätt kan samtliga taxeringsbeslut hanteras enhetligt. Den nackdel en sådan ordning kan innebära. nämligen den att länsrätten kan komma att belastas med ett antal mål där den skattskyldige inte har något större intresse av att driva processen, uppvägs av de påtagliga

fördelar det innebär att undvika ett förfarande som både myndigheter och skattskyldiga kan uppleva som onödigt byråkratiskt.

I motsats till den ståndpunktjag förde fram i princippropositionen anser jag emellertid — för att undvika de problem som kommittén pekat på — att den skattskyldige skall få överklaga skattemyndighetens beslut även om det inte gått honom emot.

Min ståndpunkt är således att samtliga taxeringsbeslut skall kunna över- klagas direkt till länsrätt men att de först skall omprövas av skattemyndig- heten. l FL finns en skyldighet för myndighet att ompröva ett beslut i vissa fall. nämligen om det överklagade beslutet framstår som uppenbart oriktigt och omprövningen kan göras snabbt. enkelt och utan nackdel för någon enskild part. Jag anser inte det förfarandet lämpligt för taxeringsområdet. Om förfarandet på ett effektivt sätt skall kunna förskjutas mot första instans krävs en betydligt mer omfattande omprövningsskyldighet. Principen bör vara att skattemyndigheten skall ompröva samtliga beslut som överklagas.

I enlighet med vad som gäller enligt FL bör det åligga skattemyndigheten att kontrollera om överklagandet har kommit in i rätt tid och i annat fall avvisa överklagandet.

Särskilda problem innebär de överklaganden där handlingarna inte är fullständiga eller där av annan anledning förutsättningar för en sakpröv- ning inte föreligger. Jag anser att skattemyndigheten bör se till att överkla- gandet kompletteras med t.ex. en fullmakt. Är den skattskyldiges yrkan- den oklara bör skattemyndigheten begära att den skattskyldige förtydligar sig. Har den skattskyldige endast gett in s.k. reservationsbesvär bör skatte- myndigheten invänta kompletteringarna för att därefter kunna ompröva beslutet.

Däremot anser jag inte att skattemyndigheten skall kunna avvisa ett överklagande på grund av bristande sakprövningsförutsättningar. Kom- mer inte den skattskyldige in med de kompletteringar som behövs skall skattemyndigheten överlämna handlingarna i ärendet till länsrätten utan föregående omprövning. Samma sak bör gälla om skattemyndigheten an- ser att överklagandet avser en fråga som på grund av tidigare domstols- prövning är res judicata eller att frågan redan ligger för överprövning (litis pendens).

För att en omprövning skall bli meningsfull krävs vidare att ärendet är tillräckligt utrett. Det bör därför åligga skattemyndigheten att göra den utredning som behövs. Detta kan i vissa fall innebära att omprövningen drar ut på tiden men det är enligt min mening att föredra framför en ordning där outredda och oomprövade beslut överlämnas till domstolen.

Det är naturligtvis angeläget att rätten att överklaga endast utnyttjas i de fall där det framgår att den skattskyldige verkligen vill få frågan över- prövad av domstol. Skattemyndigheten bör därför i sin information till och kontakter med de skattskyldiga framhålla möjligheterna till ompröv- ning som det första och naturliga sättet att få rättelse av ett felaktigt taxeringsbeslut. Blanketter m.m. bör utformas så att omprövning framstår som det närmast till hands liggande alternativet. Det kan i vissa fall vara oklart om den skattskyldige begär omprövning av eller överklagar ett beslut. Enligt min mening bör man i sådana fall vara försiktig med att tolka den skattskyldiges skrivelse som ett överklagande.

Samtliga beslut som överklagats skall således — till skillnad från vad som gäller enligt FL:s regler — omprövas. Beroende på det överklagade beslutet, de framställda yrkandena och omständigheterna i övrigt får omprövningen olika innehåll från ärende till ärende. I många fall har inga nya omständig- heter kommit till och ingen ytterligare utredning krävs. Omprövningsbeslu- tet kan i sådana fall utformas enkelt. Det bör åligga skattemyndigheten att tillställa den skattskyldige ett omprövningsbeslut i samband med att hand- lingarna överlämnas till länsrätten. Omprövningsbeslutet — som samtidigt kan ses som beslutsmyndighetens yttrande till länsrätten (se avsnitt 13.1) — ersätter det överklagade beslutet om det innebär ändring.

Den skattskyldige får med mitt förslag en valmöjlighet mellan att endast utnyttja omprövningsinstitutet och för det fall han är missnöjd med om- prövningsbeslutet överklaga det eller att direkt överklaga till länsrätt. Oavsett den skattskyldiges val skall i båda fallen de otvistiga frågorna avgöras på skattemyndighetsnivå. Som jag redan nämnt kan man emeller- tid inte bortse från att länsrätterna med den lösning jag föreslår kommer att få något fler mål än om kommitténs modell hade följts. Jag tänker då på fall där skattemyndigheten delvis bifallit den skattskyldiges yrkande och den ej bifallna delen av yrkandet visserligen i princip rör en tvistig fråga, men där den skattskyldige anser sig ha blivit tillgodosedd i så hög grad att han inte skulle ha överklagat den kvarvarande frågan självständigt. Det kan därför vara lämpligt att skattemyndigheten i samband med att den skattskyldige underrättas om ett omprövningsbeslut, som innebär att den skattskyldiges yrkanden bifalls delvis, också bereds tillfälle att inom en angiven tid återkalla sin talan. Återkallar den skattskyldige överklagandet skall skattemyndigheten avskriva ärendet.

Det är svårt att ha någon grundad uppfattning om hur stort antal ärenden som med den föreslagna ordningen kommer till domstol utan att den skattskyldige har något egentligt intresse av att få saken prövad. Rimligen rör det sig om ett begränsat antal ärenden. Det finns dock anledning att vara uppmärksam på problemet. Enligt min mening kan det därför finnas skäl att sedan förfarandet varit i kraft något år utvärdera resultatet och — om det behövs —— föreslå åtgärder.

Reglerna om överklagande innehåller för närvarande en mängd olika frister som är svåra för den enskilde att överblicka. Den ordinarie tiden för överklagande går ut den sista februari året efter taxeringsåret. Ett överkla- gande som kommer in efter denna tidpunkt skall dock prövas om det kommer in före utgången av juni samma år och länsskattemyndigheten tillstyrker överklagandet i sak. För extraordinära besvär gäller tre olika besvärstider. Därutöver tillkommer ett antal särskilda ansöknings- och överklagandefristcr.

Omprövningsförfarandet möjliggör kraftiga förenklingar av överklagan- dcreglerna. Den nuvarande mångfalden av överklagandetider kan ersättas med ett fåtal enkla bestämmelser. Det förslag som skatteförenklingskom- mittén har lagt fram i den här delen har lämnats utan erinran av remissin-

stanserna. I likhet med kommittén föreslår jag därför att överklagandeti- .

den bör sammanfalla med omprövningsperiodens längd och alltså sträcka sig t. o. m. utgången av det femte året efter taxeringsåret. En så lång tid för

överklagande konsumerar de många olika frister som nu finns och förfa- randet blir enklare för såväl skattskyldiga som myndigheter.

Avsikten är att skattemyndighetens beslut normalt inte skall behöva delges den skattskyldige. De flesta omprövningsbesluten kommer med all sannolikhet att fattas senast under året efter taxeringsåret. De skattskyldi- ga har därefter gott om tid att överklaga. Eftertaxeringsbeslut kan emeller- tid komma att fattas t.o.m. utgången av det femte året efter taxeringsåret och beslut om omprövning på den skattskyldiges initiativ kan meddelas även efter femårsperiodens utgång. För beslut som fattas i slutet av eller efter femårsperioden krävs därför en särskild ordning. Jag ansluter mig till kom- mitténs förslag att beslut som fattas efter den 30 juni det femte året efter taxeringsåret skall delges den skattskyldige och att en överklagandetid på två månader skall löpa från den dag den skattskyldige fått del av beslutet.

I dagens förfarande är akthanteringen ofta ett problem. Såväl taxerings- nämnden, skattemyndigheten som domstolen kan behöva ha omedelbar tillgång till deklarationsmaterialet. Det kan dröja åtskillig tid efter ett överklagande innan det nödvändiga materialet har sammanställts och domstolsförfarandet kan inledas. Detta problem har påtalats i olika sam- manhang, bl.a. av JO i rapporten Den långsamma skatteprocessen.

Har ett taxeringsbeslut överklagats arkiveras enligt nuvarande regler deklarationsmaterialet tillsammans med övriga handlingar i målet. Om- prövningsförfarandet medför att en annan ordning är nödvändig. Efter- som flera omprövningar kan ske under femårsperioden måste skattemyn- digheten ha tillgång till en samlad akt rörande taxeringsåret. Vidare an- kommer beräkningen av taxerad och beskattningsbar inkomst på skatte- myndigheten. Även av detta skäl behöver skattemyndigheten tillgång till deklarationerna. Deklarationsmaterialet bör därför enligt min mening för- varas hos skattemyndigheten. Det kan därifrån lånas ut om t.ex. vid en domstolsprövning domstolen anser sig behöva ha tillgång till originalhand- lingarna.

9.2. Överklagande av det allmänna

Mitt förslag: RSV får överklaga skattemyndighetens beslut inom den tid som gäller för skattemyndigheten att på eget initiativ fatta taxe- ringsbeslut. Detta innebär att överklagande till den skattskyldiges fördel får ske inom fem år efter utgången av taxeringsåret, medan överklagande till den skattskyldiges nackdel får ske inom ett år efter utgången av taxeringsåret eller inom fem år om det är ett yrkande om eftertaxering. Överklagande får dock alltid ske inom två månader från den dag beslutet meddelades. Överklagas ett omprövningsbeslut som avser eftertaxering och yrkas ändring till den skattskyldiges nack- del skall överklagande ha kommit in inom två månader från den dag beslutet meddelades.

Överklagandet ges in till beslutsmyndigheten.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i stort med mitt. Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholms län anser att den föreslagna möjligheten för överordnad myndighet att yrka att viss fråga prövas av länsrätt som första instans är principvidrig. Länsrätten avstyrker också att överklagandet ges in till beslutsmyndigheten.

I övrigt har remissinstanserna inte kommenterat de framförda förslagen.

Skälen för mitt förslag: Det förslagjag lägger fram om en ny skatteorga- nisation rubbar de förutsättningar som det principbeslut som riksdagen har fattat och de förslag skatteförenklingskommittén lagt fram i sitt slutbe- tänkande bygger på. Principbeslutet och kommitténs förslag utgår från en organisation med länsskattemyndigheter och lokala skattemyndigheter. [ den nya organisationen är endast RSV överordnad myndighet. Rätten att överklaga skattemyndighetens beslut kommer således att vara koncentre- rad dit. För att ordningen skall bli hanterbar krävs att överklagande av det allmänna av skattemyndighetens beslut blir aktuellt endast i ett fåtal ärenden. Mina förslag i fråga om organisationen och taxeringsförfarandet bör leda till en högre kvalitet i taxeringsbesluten. Omprövningsförfarandet medför att felaktigheter kan rättas av skattemyndigheten. Med hänsyn härtill bör. som jag återkommer till i avsnitt 13, överklagande av det allmänna normalt aktualiseras endast i prejudikatsfrågor.

I prop. 1986/87:47 om ändringar i taxeringsorganisationen m.m. (s. 154) förordade jag en ordning som — i överensstämmelse med gällande rätt — innebär att det allmänna i domstol kan yrka att viss fråga prövas av länsrätten som första instans. Därigenom kunde man enligt min mening förkorta den sammanlagda handläggningstiden genom att begära dom- stolsprövning utan att avvakta att skattemyndigheten fattar ett beskatt- ningsbeslut.

Skatteförenklingskommittén föreslår att eftertaxeringsbesluten skall vara ändringar av tidigare taxeringsbeslut. inte tilläggstaxeringar. och att det allmänna skall kunna överklaga även ett grundläggande taxeringsbeslut. Förslaget innebär att det allmänna i ett överklagande kan yrka att länsrätten beslutar om exempelvis eftertaxering. kommittén påpekar att rätten för det

allmänna att föra upp frågor i länsrätt som inte prövats av skattemyndighet bör utnyttjas sparsamt. Den innebär en avvikelse från principen att utred- ning och beslut skall ligga så långt ned i instansordningen som möjligt. Väsentliga samordningsvinster i förhållande till andra funktioner i skatte- myndigheten, andra taxeringsår och andra skatteslag kan därmed gå förlo- rade.

Jag delar kommitténs uppfattning att det allmännas möjligheter att efter överklagande låta länsrätt som första instans besluta om eftertaxering bör utnyttjas sparsamt. Detta gäller särskilt med hänsyn till den organisations- förändring jag föreslagit. Till vad kommittén tagit upp kommer att RSV skulle få avsätta väsentliga resurser för få till stånd ett första beslut i länsrätt. Verkets funktion som övervakare av taxeringsverksamheten skul- le därmed riskera att Jttunnas.

RSV kan naturligtvis inte ta del av samtliga beslut som skattemyndighe- ten fattar. De beslut som kan komma i fråga för överklagande måste på något sätt väljas ut. Verket kan vara intresserat av att ta del av beslut som rör t. ex. tillämpningen av ny lagstiftning eller en viss typ av transaktion för att snabbt kunna föra en prejudikatsfråga upp i domstol eller för att kunna bedöma om rättstillämpningen sker på ett likformigt sätt. Man kan dessu- tom förutsätta att skattemyndigheterna självmant underrättar RSV om be- slut där skattemyndigheten varit tveksam. Det förefaller lämpligt att RSV utfärdar föreskrifter om vilka beslut verket vill ta del av.

Vad gäller överklagandetider ansluter jag mig till kommitténs förslag.

Hänvisningar till S9-2

10 Skattetillägg och förseningsavgift 10.1 Inledning

En strävan vid utformningen av beskattningsförfarandena är att få dem så enhetliga och enkla som möjligt. Särregler försvårar för både enskilda och myndigheter och bör därför undvikas såvida inte en avvikelse är ound- gängligen nödvändig. Detta gäller även förfarandet för särskilda avgifter. Det finns för närvarande en mängd regler om förfarandet för särskilda avgifter som avviker från GTL:s regler om taxering. När nu sanktionsreg- lerna skall infogas i den nya taxeringslagen är det angeläget att de i möjligaste mån anpassas till taxeringsförfarandet. Förutom en sådan an- passning kommer jag i det följande att föreslå några ytterligare ändringar av avgiftsförfarandet som föranleds bl. a. av övergången från beloppspro- cess till sakprocess.

Däremot tar jag inte i detta sammanhang upp de förslag till materiella ändringar i skattetilläggsreglerna som skatteförenklingskommittén före- slår. Som jag redan inledningsvis nämnt (avsnitt 1) tarjag inte heller upp Skatteförenklingskommitténs förslag att skattemyndighet skall fatta tax- eringsbeslut på grundval av förlustdeklarationer vid förlustårets taxering. De problem i fråga om förutsättningarna för att påföra skattetillägg ett

sådant förslag innebär som skatteförenklingskommittén pekat på aktuali- seras således inte nu. Jag avser emellertid att ta upp dessa och ytterligare några frågor som berör särskilda avgifter senare i år.

10.2. Prövning av skattetilläggsfrågan

Mitt förslag: De frister som gäller för taxeringsbeslut skall i princip också gälla för beslut om skattetillägg. Skattetillägg kan påföras och omprövas till den skattskyldiges nackdel inom ettårsperioden. Har den skattskyldige inte gett in självdeklaration i rätt tid kan skattetill- lägg påföras och ändras till skattskyldigs nackdel inom ett år från det att självdeklarationen kom in till myndigheten.

Efter ettårsperiodens utgång kan skattetillägg påföras eftertaxe- ringsvis i samband med beslut om taxering.

Skattetillägg på grund av oriktig uppgift i ett ärende angående om- prövning av taxering kan meddelas även efter ettårsperioden. Beslut skall då meddelas i samband med beslutet i omprövningsärendet.

Har den skattskyldige lämnat oriktig uppgift i domstol får beslut om påförande av skattetillägg meddelas inom ett år från det domsto- lens beslut vann laga kraft.

Utan hinder av att tiden för begäran om omprövning eller över- klagande har gått ut får yrkande i fråga om skattetillägg prövas, om beslut i den taxeringsfråga som föranlett skattetillägget inte har vun- nit laga kraft. '

Om utgången i ett mål om taxering påverkar underlaget för skatte- tillägg skall skattemyndigheten besluta om den nedsättning av under- laget som föranleds av domstolens dom.

1 ett ärende eller mål om särskild avgift skall skattemyndigheten resp. domstolen liksom i dag utan yrkande pröva om förutsättningar för eftergift av skattetillägget föreligger.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i stort med mitt. Kommittén före- slår dock inte någon regel om att yrkande om skattetillägg får framställas så länge den taxeringsfråga som föranlett skattetillägget inte vunnit laga kraft.

Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholms län, som är den enda re- missinstans som uttalat sigi frågan om prövningsfristerna, accepterar inte de utsträckta tidsfristerna.

Skälen för mitt förslag: Ett ändamålsenligt förfarande för skattetilläggs- beslut förutsätter att tidsfristerna för skattetillägg överensstämmer med dem som gäller för taxeringsbeslut. Skattetilläggsfrågan är ju intimt förknippad med taxeringsbeslutet. Jag anser därför att skattetillägg bör få påföras och omprövas till nackdel för den skattskyldige inom ett år efter taxeringsårets utgång. Om den skattskyldige inte lämnat deklaration i rätt tid bör, i likhet med vad som föreslås på taxeringsområdet. skattetillägg kunna påföras och omprövas till hans nackdel inom ett år efter det att

deklarationen kom in till skattemyndigheten. Därefter bör skattetillägg, liksom i dag, kunna påföras i samband med eftertaxeringsbeslut.

Om den skattskyldige lämnar en oriktig uppgift i ett omprövningsärende bör skattetillägg kunna påföras även efter ettårsperioden. Beslut skall då meddelas i samband med beslutet i omprövningsärendet.

[ enlighet med vad som gäller enligt nuvarande regler (116 ng" tredje stycket GTL) anser jag att beslut om skattetillägg på grund av att den skattskyldige lämnat oriktig uppgift i mål om taxering skall meddelas inom ett år från det att domstolens beslut vann laga kraft.

1 1 16 m & tredje stycket GTL föreskrivs att den skattskyldiges yrkande i fråga om särskild avgift skall prövas, om den taxering som avgiften avser inte har vunnit laga kraft. Samma sak gäller sådant yrkande av länsskatte- myndigheten till den skattskyldiges förmån. Skatteförenklingskommittén föreslår inte någon motsvarighet till bestämmelsen. Jag anser emellertid

att en regel är motiverad även i det framtida förfarandet för att undvika ' rättsförluster. Jag föreslår därför att även om tiden för omprövning och överklagande har gått ut får yrkande i fråga om skattetillägg prövas om beslut i den taxeringsfråga som föranlett skattetillägget inte har vunnit laga kraft.

I dagens skatteprocess skall domstolen i ett taxeringsmål där taxeringar- na sätts ned även besluta om den ändring i underlaget för skattetillägg som taxeringsändringen medför. Detta är emellertid inte möjligt i en sakpro- cess där domstolen i sin dom endast uttalar sig i den fråga som är föremål för prövning. l överensstämmelse med förslaget att skattemyndighet, inte domstol, genom beslut om taxeringsåtgärder skall besluta om bl. a. taxerad och beskattningsbar inkomstefter domstols dom i taxeringsmål (se avsnitt 15) skall skattemyndigheten också besluta om de förändringar av beräk- ningsunderlaget för skattetillägg som föranleds av domen.

Som jag återkommer till i avsnitt 15 är det viktigt att domstolen ut- formar sin dom så tydligt att skattemyndigheten utan svårighet kan beräk- na det nya underlaget. Skattemyndigheten skall i sitt beslut naturligtvis inte pröva skattetilläggsfrågan i sak. Myndigheten skall dock i enlighet med vad som för närvarande gäller iaktta reglerna om eftergift på grund av ringa belopp ex officio i de fall domstolens beslut i taxeringsfrågan medför att skattetillägget skall sättas ned så lågt att det inte överstiger gränsen för ett ringa belopp.

[ ett ärende eller mål om särskild avgift skall liksom hittills frågan om förutsättningar för eftergift föreligger prövas ex officio. Kan det misstän- kas att en eftergiftsgrund föreligger ankommer det på skattemyndigheten eller domstolen att närmare utreda eftergiftsfrågan (prop. 1977/78:136 s. 212).

På samma sätt som i dagens process avses att eftergiftsgrunderna inte skall prövas ex officio i ett mål om taxering i de fall den skattskyldige över huvud taget inte berör avgiftsfrågan. Domstolens möjlighet att i enlighet med reglerna om reformatio in melius (295 FPL) besluta till det bättre för enskild om det föreligger särskilda skäl kvarstår naturligtvis.

Hänvisningar till S10-2

10.3. Kommunicering

Mitt förslag: Den särskilda regeln för kommunicering av ifrågasatt påföring av särskild avgift slopas. Regeln för kommunicering av tax- eringsbeslut skall gälla även för skattetillägg.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: De som uttalat sig avstyrker förslaget.

Skälen för mitt förslag: 1 GTL finns, som jag redogjort för i ett tidigare avsnitt (6. 1 ). två bestämmelser som reglerar kommunikationsskyldighet. ] 65 & första stycket föreskrivs att taxeringsnämnden skall tillse att utredning görs och att-tillfälle bereds den skattskyldige att yttra sig när det behövs för nämndens beslut. Enligt 116 kg" andra stycket GTL skall, innan beslut fattas om påföring av särskild avgift, tillfälle beredas den skattskyldige att yttra sig om hinder inte möter. Motsvarande bestämmelse gällde tidigare även vid taxeringen för det fall det fanns anledning att åsätta skattskyldig taxering med avvikelse från deklarationen. Genom RS-reformen ändrades bestämmelserna och 659” GTL fick den nuvarande lydelsen som har an- setts innebära att kommunikationsskyldigheten begränsats något i förhål- lande till vad som tidigare gällde.

Någon motsvarighet till den ändring som genomfördes för taxeringens del genomfördes dock inte för avgifterna. [ prop. 1978/79: 137 om ändrade processuella regler för skattetillägg m.m. (s. 11) anfördes att även om reglerna för taxering och särskilda" avgifter borde samordnas så långt möjligt talade vissa skäl för att man åtminstone tills vidare borde behålla den gällande ordningen. Genom att den skattskyldige alltid bereddes till- falle att yttra sig innan beslut fattades om att påföra avgift kunde han samtidigt uppmärksammas på vilka möjligheter det finns att få eftergift av särskild avgift. Han fick också besked om anledningen till att avgiftspåfö— ring ifrågasattes och om grunderna för beräkning av avgiften.

Jag har i avsnitt 6.1 ställt mig bakom skatteförenklingskommitténs förslag att kommunikation i taxeringsärenden skall ske om det inte är onödigt. Med den nya formuleringen avses inte någon större ändring i den nuvarande kommunikationsskyldigheten. Den föreslagna lydelsen innebär emellertid en viss skärpning av huvudregeln att kommunikation skall ske. Kommunikation kan underlåtas bara när det är onödigt. Vid bedömning- en av om kommunikation är onödig skall den skattskyldiges intressen vägas in. De ärenden skattemyndigheten behandlar är av mycket skiftande karaktär. Att en regel om kommunikation får olika innebörd i olika typer av ärenden ligger i sakens natur. Detta motiverar emellertid inte att man för olika ärenden har olika regler.

När det är fråga om en avvikelse från deklarationen där påförande av skattetillägg ifrågasätts behövs den skattskyldiges yttrande ofta redan för att kunna besluta om avvikelsen och i princip alltid för att kunna fatta beslut i skattetilläggsfrågan. I annat fall har skattemyndigheten inte något underlag för att kunna bedöma bl.a. om det finns skäl för eftergift. Det säger sig självt

att kommunikation inte annat än i undantagsfall kan anses onödig i sådana situationer.

Grunden för remissinstansernas avvisande inställning till förslaget synes ha varit att slopandet av den särskilda regeln skulle innebära att kommuni- kation skulle kunna underlåtas i ett stort antal fall där avgiftspåföring var aktuellt. Så är enligt min mening inte fallet. Med den utformning regeln fått anserjag att den bör gälla även i ärenden om särskild avgift. Jag förslår därför att den särskilda regeln i 1 16 k 5 andra stycket GTL slopas.

Hänvisningar till S10-3

10.4. Underrättelseförfarandet

Mitt förslag: Beslut om särskild avgift skall normalt skickas i lösbrev utan krav på delgivningserkännande från den skattskyldige.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Två remissinstanser. länsrätten i Göteborgs och Bo- hus län samt Svenska revisorsamfundet, avstyrker förslaget. Revisorsam- fundet anser att det särskilda underrättelseförfarandet bör behållas av rättssäkerhetsskäl. Länsrätten anför att det mycket ofta händer att skatte- tillägg, som påförs i samband med skönstaxering på grund av utebliven självdeklaration, undanröjs av det skälet att det inte går att få reda på om och i så fall när den skattskyldige har fått del av beslutet. En ny deklaration måste därför ofta anses ha kommit in inom sådan tid att skattetillägget skall undanröjas.

Skälen för mitt förslag: Beslut om särskild avgift skall enligt nuvarande bestämmelser (1 16 k & tredje stycket GTL) skickas i rekommenderat brev eller, om särskilda skäl föreligger, delges den skattskyldige. Underrättelse om avvikelse från självdeklaration sänds däremot normalt i lösbrev (695 4 mom. GTL). Om det föreligger särskilda skäl kan försändelsen rekommen- deras eller delges den skattskyldige. ,

Skatteförenklingskommitténs förslag i principbetänkandet (SOU 1985:42) Förenklad taxering att kravet på rekommenderad försändelse skulle slopas vad gäller förseningsavgift men behållas för skattetillägg, fick vid remissbehandlingen kritik av en del skattemyndigheter som menade att det underlättar hanteringen om alla försändelser kan skickas i lösbrev. Det framfördes att de fall kravet på rekommenderad försändelse har betydelse. nämligen när fråga är om skattetillägg enligt 116 e Q' GTL, är så få att man inte av den anledningen borde ha kvar kravet. l prop. 1986/87:47 nämnde jag att jag inte var beredd att ta ställning till frågan men ifrågasatte i likhet med dessa remissinstanser om underrättelser avse- ende beslut om skattetillägg i framtiden skulle behöva sändas i rekommen- derade försändelser.

Att av rättssäkerhetsskäl ha kvar det särskilda underrättelseförfarandet är knappast motiverat. De regler om omprövning och överklagande jag föreslår innebär att den skattskyldige under mycket lång tid kan få rättelse i ett beslut han är missnöjd med. Jag föreslår därför att kravet på rekom-

menderad försändelse vid beslut om särskild avgift slopas. Liksom vad gäller taxeringsbeslut skall beslut om avgift som fattas i slutet av eller efter femårsperioden delges den skattskyldige.

10.5. Undanröjande av skattetillägg

Mitt förslag: Beslut om skattetillägg som påförts i anledning av sköns- taxering på grund av att den skattskyldige underlåtit att lämna själv- deklaration skall undanröjas om den skattskyldige kommer in med deklarationen före utgången av året efter det då skattetilläggsbeslutet meddelades.

Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte fått kännedom om skattetilläggsbeslutet. skattsedeln eller någon annan handling med uppgift om skattetilläggets storlek inom två månader före utgången av året efter det då beslutet fattades skall skattetillägget undanröjas om deklarationen kommer in inom två månader från det han fick sådan kännedom.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt. Remissinstanserna: Förslaget har kommenterats av endast en remissin- stans, som lämnat förslaget utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Mitt förslag om ett samordnat underrättelseför- farande av taxerings- och skattetilläggsbeslut utan krav på rekommende- rad försändelse medför att bestämmelserna i 1 16 d 9" GTL om undanröjan- de av skattetillägg som påförts enligt reglerna i 1 16 cä GTL på grund av skönstaxering i avsaknad av deklaration måste ändras.

Skattetillägget i dessa skönstaxeringsfall syftar till att, i likhet med ett vitesföreläggande, utöva sådan påtryckning på den skattskyldige att han lämnar självdeklaration. Skattetillägget skall därför enligt 116 då första stycket GTL undanröjas om deklaration har kommit in före utgången av februari året efter taxeringsåret. Om den skattskyldige har fått del av beslutet först efter taxeringsårets utgång gäller en tvåmånadersfrist. För fysiska personer gäller dessutom enligt andra stycket en speciell avtrapp- ningsregel om inte första stycket är tillämpligt. Har deklarationen kommit in före utgången av året efter det då beslutet om skattetillägg meddelades skall skattetillägget sättas ned till 10% av det tillägg som annars skulle ha utgått. Detsamma gäller om den skattskyldige gör sannolikt att han inte fått del av skattsedel eller annan handling med uppgift om skattetilläggets storlek före utgången av året efter det då skattetilläggsbeslutet meddelades och deklaration har kommit in inom två månader från det han fick sådan kännedom. _

Bestämmelsen om undanröjande i 1 16 (1 g' första stycket GTL är således beroende av att skattetilläggsbesluten skickas i rekommenderad försändel- se medan däremot regeln i andra stycket knyter an till när beslutet medde- lats och när den skattskyldige fick del av skattsedeln.

Skattetillägget bör i dessa situationer ha samma funktion i framtiden

som i dag, dvs. utöva en påtryckning på den skattskyldige att komma in med självdeklaration. ] praktiken lämnar de skattskyldiga ofta självdekla- ration sedan de fått kännedom om skattetilläggets storlek i kronor. Skattse- del på slutlig skatt sänds ut i vanligt brev och något bevis om när den skattskyldige fått skattsedeln finns inte. Tidsfristen om undanröjande av skattetillägget kan därför inte knytas an till den tidpunkt då den skattskyl- dige fått sin slutskattesedel. Jag föreslår i stället att skattetillägget skall un- danröjas om den skattskyldige kommer in med deklaration före utgången av året efter det då skattetilläggsbeslutet meddelades.

Det kan undantagsvis inträffa att den skattskyldige inte får kännedom om skattetilläggsbeslutet före utgången av året efter det då skattetilläggs- beslutet meddelades. För sådana situationer föreslår jag en särskild regel. Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte fått del av skattetilläggs- beslutet eller skattsedeln eller annan handling med uppgift om skattetilläg- gets storlek, skall skattetillägget undanröjas om deklarationen lämnas inom två månader från det att han fick sådan kännedom.

Förutsättningarna för undanröjande i mitt förslag kan sägas motsvara dem som nu gäller för avtrappning enligt den särskilda avtrappningsregeln för fysiska personer i 1 16 d 5 andra stycket GTL. Dessa kommer således att behandlas något gynnsammare än i dag. Jag bedömer emellertid att en änd- ring från en så låg sanktionsavgift som avtrappningsregeln medför — fyra procent — till ett helt undanröjande av avgiften knappast får några negativa konsekvenser. Att undanta juridiska personer från regelns tillämpning fö- refaller inte heller påkallat. De fr.o.m. 1988 års taxering höjda försenings- anifterna och förslaget att. om den skattskyldige inte gett in själv- deklaration i rätt tid, taxeringsbeslut som är till den skattskyldiges nackdel får fattas inom ett år från det att deklarationen kommit in får också vägas in i sammanhanget.

Hänvisningar till S10-5

10.6. Oriktig uppgift i mål om taxering

- Mitt förslag: Beslut om skattetillägg på grund av att skattskyldig läm- nat oriktig uppgift i mål om taxering fattas av skattemyndigheten som första instans. Beslut får fattas först när lagakraftvunnen dom före- ligger.

Kommitténs förslag: Skattemyndigheten skall som första instans fatta beslut om Skattetillägg på grund av oriktig uppgift som lämnats i mål om taxering. Beslut får fattas utan hinder av att domen inte vunnit laga kraft.

Remissinstanserna: Några remissinstanser menar att beslut om oriktig uppgift i taxeringsmål även i fortsättningen bör fattas av länsrätten som första instans. Kammarrätten i Sundsvall och länsrätten i Stockholms län vänder sig mot förslaget att skattetillägg skall kunna påföras utan att avvakta att domen vinner laga kraft.

Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande regler (116 n 5 tredje stycket GTL) får länsskattemyndighet hos länsrätten yrka att skattetillägg påförs om den skattskyldige lämnat oriktig uppgift i mål om taxering. Den oriktiga uppgiften måste ha lämnats skriftligt.

Domstolen kan inte pröva ett yrkande om påförande av skattetillägg förrän taxeringsmålet vunnit laga kraft (RÅ83 1:73). Detta kan, såsom skatteförenklingskommittén påpekar. medföra att det kan dröja mycket lång tid innan ett beslut om skattetillägg kan fattas. Däremot utgör de nuvarande bestämmelserna inte något hinder mot att länsskattemyndighe- ten hos länsrätten framställer ett yrkande om skattetillägg innan taxerings- målet vunnit laga kraft.

En förutsättning för att skattetillägg skall kunna påföras när den oriktiga uppgiften lämnas i ett mål om taxering är att uppgiften inte godtagits efter prövning i sak eller inte prövats. Det är därför enligt min mening lämpligt att innan skattetillägg påförs avvakta att domstolens beslut vinner laga kraft. Jag föreslår därför inte någon ändring av nuvarande regler i detta avseende.

Skattetilläggsfrågan prövas enligt nuvarande regler av länsrätten som första instans. Regeln betingas av att avgiftsfrågan inte kan tas upp i samband med frågan om taxeringen. En sådan ordning skulle bryta mot instansordningsprincipen (prop. 1977/78: 136 s. 210). Skatteförenklings- kommittén föreslår att skattemyndigheten skall besluta om tillägget i dessa fall. Förslaget överensstämmer med principen att besluten i första instans skall fattas av skattemyndighet. Jag delar därför kommitténs uppfattning.

Hänvisningar till S10-6

10.7. Yrkande om skattetillägg i samband med kvittningsinvändning

Mitt förslag: Regeln i 1 16 n 5 andra stycket GTL om att länsskatte- myndigheten i samband med kvittningsvis framställd invändning mot skattskyldigs yrkande kan yrka att skattetillägg påförs slopas.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna har inte uttalat sig i frågan.

Skälen för mitt förslag: Enligt 1 16 n & andra stycket GTL får länsskatte- myndigheten i samband med en kvittningsvis framställd invändning mot den skattskyldiges yrkande att taxeringama skall sättas ned, yrka att skat- tetillägg skall påföras. Yrkandet om skattetillägg måste ha samband med kvittningsinvändningen och framställas i samma process men någon tids- mässig gräns finns inte. Yrkandet om särskild avgift får inte prövas om inte kvittningsinvändningen tas upp till prövning.

Bestämmelsen tar enligt förarbetena (prop. 1977/78: 136 s. 209) sikte på bl.a, det inte ovanliga fallet att en skattskyldig. som skönstaxerats därför att han inte lämnat deklaration. sedermera ger in en sådan med yrkande om nedsättning av taxeringen och att länsskattemyndigheten då kan fram- ställa yrkande om skattetillägg på grund av oriktig uppgift i deklarationen

som har samband med myndighetens kvittningsvis framställda invänd- ning mot den skattskyldiges nedsättningsyrkande. Regeln utesluter tillämpning av 116 n & tredje stycket GTL, som i andra fall ger länsskatte- myndigheten möjlighet att väcka en särskild talan om skattetillägg när en oriktig uppgift har lämnats i ett mål om taxering. Skattetillägg enligt 1 16 n 5 andra stycket GTL skall påföras direkt av domstolen oavsett instans (RÅ 1989 ref 8).

I det framtida taxeringsförfarandet får skattemyndigheten. om deklara- tion inte lämnats i rätt tid. möjlighet att inom ett år från det att deklaratio- nen kom in till skattemyndigheten påföra skattetillägg på grund av oriktig uppgift i deklarationen (se avsnitt 10.2). Detta gäller oavsett om deklara— tionen getts in i ett omprövningsärende eller i ett mål om taxering. Har en skattskyldig som avgett deklaration i rätt tid lämnat oriktiga uppgifteri ett omprövningsärende och uppmärksammas detta, kan skattemyndigheten fatta beslut om skattetillägg samtidigt med omprövningsbeslutet. Följer skattemyndigheten den oriktiga uppgiften kan skattemyndigheten efter- taxera och påföra skattetillägg inom vissa frister. Lämnas den oriktiga uppgiften först i mål om taxering har skattemyndigheten — i enlighet med den generella regeln om oriktig uppgift i mål om taxering - möjlighet att påföra skattetillägg inom ett år från det att lagakraftvunnen dom förelig- ger. Till saken hör också att det i sakprocessen finns utrymme endast för s.k. oäkta kvittningsinvändingar, dvs. motyrkanden som rör den fråga som är föremål för prövning.

Mot bakgrund av det anförda anserjag att regeln i 1 16 n 5 andra stycket GTL bör slopas.

Hänvisningar till S10-7

1 1 Beskattningsförfarandet för mervärdeskatt, punktskatter m. m.

1 1.1 Ett samordnat beskattningsförfarande

Mitt förslag: Beskattningsförfarandena för mervärdeskatt, punkt- skatter och prisregleringsavgifter samordnas med taxeringsförfaran- det.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår också att beskattningsförfaran- dena enligt ML och LPP samordnas med taxeringsförfarandet.

Remissinstanserna: Med undantag för länsrätten i Stockholms län till- styrker de remissinstanser som uttalat sig förslaget.

Skälen för mitt förslag: Taxeringsförfarandet och förfarandena på den indirekta beskattningens område uppvisar för närvarande betydande olik- heter. Beskattningsbesluten kommer i framtiden att fattas inom en sammanhållen skatteorganisation. Därmed skapas förutsättningar för en samordning av de olika förfarandena. Utgångspunkten måste enligt min mening vara att lika regler skall gälla för de olika skatteslagen om inte

särdrag hos den enskilda skatten fordrar en avvikande reglering. Detta gäller särskilt för skatter som i likhet med mervärdeskatt och inkomstskatt har starka inbördes samband men också på skatteområdet i övrigt. Enhet- lighet ökar överskådligheten och förenklar regelsystemet. De skattskyldi- gas rättssäkerhet ökar.

Vad jag nu sagt om samordning gäller inte i fråga om mervärdeskatt vid införsel. Mervärdebeskattningen vid införsel följer nämligen bestämmel- serna i tullagen (1987:1065) och någon samordning med taxeringsförfa- randet är för närvarande inte möjlig.

Sedan skatteförenklingskommittén lagt fram sitt förslag har ytterligare omständigheter tillkommit som talar för en samordning av förfarandena. Den omlokalisering och integration av beskattningsverksamheten som avses bli följden av mitt förslag om en enda skattemyndighet på regional nivå medför ökade krav på att förfarandena för de olika skatteslagen i allt väsentligt är lika (avsnitt 4). Som jag tidigare nämnt föreslår kommittén för indirekta skatter i (SOU 1989: 35) Reformerad mervärdeskatt m.m. att skattskyldig näringsidkare med en skattepliktig omsättning som inte över- stiger 200000 kr. normalt skall redovisa mervärdeskatten i sin självdekla- ration. Mervärdeskatten skall betalas in i samma ordning som gäller för inkomstskatten. Ett genomförande av detta förslag underlättas om förfa- randena samordnas.

Jag anser mot bakgrund av det anförda att förfarandena i ML och LPP i största möjliga utsträckning bör samordnas med taxeringsförfarandet.

1 1.2 Beslutsordningen

Mitt förslag: De slutliga besluten och den extraordinära besvärsrätten utmönstras.

Beskattningsbeslut anses fattat i enlighet med deklarationen om den följs. Om deklaration inte har lämnats i rätt tid anses skatten genom beslut ha bestämts till noll kronor.

För mervärdeskatt. punktskatter och prisregleringsavgifter införs ett omprövningsförfarande motsvarande det som föreslås på taxe- ringsområdet.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt. Remissinstanserna tillstyrker förslaget.

Skälen för mitt förslag: Beslutsordningen i ML och LPP bygger på att skatten som regel fastställs i enlighet med deklarationen. Har den skatt- skyldige lämnat deklaration anses skatten fastställd i enlighet med denna. Har deklaration inte lämnats anses skatten fastställd till noll kronor. Skatten anses fastställd utan att något beslut meddelas (325 ML, 4 kap. 25 LPP). Vill beskattningsmyndigheten avvika från deklarationen måste ett beslut om fastställelse av skatten meddelas.

Ordningen med att skatten anses automatiskt fastställd i enlighet med deklarationen utan att något beslut meddelas infördes för mervärdeskatten fr.o.m. 1981. Dessförinnan ansågs skatten fastställd i enlighet med dekla- rationen genom preliminärt beslut. Benämningen preliminärt beslut vålla- de emellertid vissa problem vid tillämpningen och utmönstrades därför.

Vid inkomsttaxeringen anses ett beslut ha fattats även i de fall deklara- tionen godtagits utan någon avvikelse. En sådan ordning stämmer också överens med normalt språkbruk. Påförs skatten utan att beslut meddelas uppkommer oklarheter vad åtgärden har för innebörd (se NJA 1986 s. 105). Lagrådet har därför varit kritiskt till en sådan konstruktion (prop. 1987/88:159 s. 111). Såväl intresset av att få en samstämmighet med taxeringsförfarandet som att få en klar och entydig beslutsordning talar därför enligt min mening för att skatten beslutas i enlighet med deklaratio- nen.

Det nuvarande mervärdeskatte- och punktskatteförfarandet skiljer sig från det nya taxeringsförfarandet först och främst genom ordningen med slutliga beslut. Endast slutliga beslut får överklagas. Har ett slutligt beslut meddelats kan ytterligare omprövning av beslutet inte ske. Detta gäller även om det slutliga beslutet avser en helt annan fråga än ett nytt faststäl- lelsebeslut skulle avse. En annan skillnad är fastställelseperiodens längd. Den är för mervärdeskatt sex år efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret gått ut även för beskattningsbeslut till den skattskyldiges nackdel. Efterbeskattning och extraordinär besvärsrätt kan bli aktuellt först om slutligt beslut har meddelats. För punktskatter och prisreglerings- avgifter gäller en fastställelseperiod på tre år. Efterbeskattning och extraor— dinär besvärsrätt kommer i fråga efter treårsperiodens utgång eller om slutligt beslut har meddelats dessförinnan.

Jag har tidigare (avsnitt 7.3) föreslagit att definitionen av begreppet taxeringsår skall justeras för att möjliggöra överensstämmelse mellan om- prövningsperioderna för inkomst- och förmögenhetsskatten och de indi- rekta skatterna. Ordningen med slutliga beslut medför emellertid att förfa- randena för indirekt och direkt beskattning inte kan samordnas fullt ut även om omprövningsperioderna överensstämmer. De slutliga besluten medför också att ärenden i onödan förs upp till domstol och att möjlighe- ter till extraordinär besvärsrätt måste finnas kvar. Jag anser därför att de slutliga besluten bör slopas.

Beskattningsbeslut som innebär omprövning av ett tidigare beskatt- ningsbeslut bör även i ML och LPP benämnas omprövningsbeslut. Ett beslut om efterbeskattning bör i enlighet med mina förslag vad gäller taxeringsförfarandet innebära en omprövning av det tidigare beskattnings- beslutet.

Överförda på ML och LPP innebär NTL:s omprövningsregler att den skattskyldige inom sex år efter utgången av det kalenderår då beskattnings- året gått ut kan begära omprövning av ett beskattningsbeslut. Beskatt— ningsmyndigheten kan inom samma period ex officio fatta beslut till den skattskyldiges fördel (mer skatt att återfå/mindre skatt att betala in). Omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel får fattas inom två år från utgången av det kalenderår då beskattningsåret gått ut. Därefter

kräver omprövning till nackdel för den skattskyldige att kriterierna för efterbeskattning är uppfyllda. Underlåter den skattskyldige att lämna de- klaration eller lämnar han den för sent skall — i likhet med vad jag föreslår på taxeringsområdet — omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel kunna fattas inom ett år från det att deklarationen kommit in till beskatt- ningsmyndigheten men inte senare än inom sex år från utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått ut.

Mina förslag innebär i praktiken för de indirekta skatternas del endast en marginell ändring i jämförelse med vad som gäller i dag. Erfarenhets- mässigt föreliggerju på grund av mervärde- och punktskattedeklarationer- nas utformning nästan alltid förutsättningar för efterbeskattning. Ändring- en medför emellertid den väsentliga fördelen att de olika förfarandena kan samordnas.

Enligt 565 ML är 105å första stycket GTL tillämplig på mål eller ärenden om mervärdeskatt. Följdändring kan därför göras i beslut rörande annan redovisningsperiod eller annan skattskyldig. Vad gäller punktskat- terna har domstolen däremot endast befogenhet att göra följdändring i beskattningsbeslut för annan redovisningsperiod (8 kap. 125 LPP).

Beskattningsmyndigheten bör enligt min mening få göra följdändringar i beslut avseende indirekt beskattning i samma utsträckning som på taxe- ringsområdet. Någon anledning att ha mer inskränkta befogenheter på punktskatteområdet föreligger enligt min mening inte.

11.3. Överklagande m.m.

Mitt förslag: Reglerna om överklagande i fråga om mervärdeskatten punktskatter och prisregleringsavgifter skall motsvara dem som fö- reslås på taxeringsområdet.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att endast omprövningsbeslut och beslut om skatteberäkning skall kunna överklagas av de skattskyldiga. Det allmänna föreslås få överklaga alla typer av beskattningsbeslut.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a länsrätten i Stockholms län. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund, anser att den skattskyldige skall få överklaga ett beslut även om det inte om- prövats.

Skälen för mitt förslag: Mitt förslag att de slutliga besluten avskaffas medför att den extraordinära besvärsrätten kan slopas även för mervärde- skatt, punktskatter och prisregleringsavgifter. Reglerna om överklagande i ML och LPP bör överensstämma med dem som jag föreslagit på taxerings- området. Den skattskyldige bör alltså kunna överklaga ett beskattningsbe- slut utan krav på föregående omprövning eller att beslutet gått honom emot. Den skattskyldige får överklaga inom sex år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut. Beskattningsmyndig- heten skall pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid och om så är fallet snarast ompröva beslutet. Om beskattningsmyndigheten ändrar sitt

beslut som den skattskyldige begär förfaller överklagandet. 1 andra fall skall beskattningsmyndigheten överlämna överklagandet. omprövnings- beslutet och övriga handlingar i ärendet till domstolen för vidare handlägg- ning. Om det föreligger särskilda skäl får beskattningsmyndigheten över- lämna handlingarna utan föregående omprövning.

1 avsnitt 13.4 föreslårjag att det allmänna ombudet i mervärdeskattemål avskaffas och att RSV i framtiden ges rätt att överklaga skattemyndighe- tens beslut om mervärdeskatt. För punktskatternas del föreslås ingen ändring.

RSV får överklaga beskattningsbeslut enligt ML inom de frister som gäller för beslut fattade av skattemyndigheten på eget initiativ. Motsvaran— de gäller för allmänna ombudet för punktskattemål. Överklagande får dock alltid ske inom två månader från det det överklagade beslutet medde- lades. Överklagas ett omprövningsbeslut som avser efterbeskattning och yrkas ändring till den skattskyldiges nackdel skall överklagandet ha kom— mit in inom två månader från det att beslutet meddelades.

RSV och det allmänna ombudet för punktskattemål kan naturligtvis inte ta del av samtliga de beslut som beskattningsmyndigheten fattar. Det är därför lämpligt att även för de indirekta skatternas del införa en motsva- righet till det system för underrättelser som bör finnas på taxeringsområ- det.

1 1.4 Bindande förklaringar enligt mervärdeskattelagen

Mitt förslag: RSV:s möjlighet att meddela s.k. bindande förklaringar i mervärdeskattefrågor slopas.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna har inte uttalat sig i frågan.

Skälen för mitt förslag: Enligt 6245 ML kan RSV för att främja en riktig och enhetlig tolkning av ML meddela bindande förklaring om vara eller tjänst är skattepliktig enligt ML. Bindande förklaring kan också meddelas i annan fråga som rör tillämpningen av lagen. Ett beslut om bindande förklaring är inte överklagbart. Möjligheten infördes redan för den allmän- na omsättningsskatten (SFS 1940: 1000) och överfördes via förordningen (1959: 507) om allmän varuskatt till ML. RSV har också möjlighet att fatta beslut om bindande förklaring i vissa uppbördsfrågor (72ä UBL).

Bindande förklaringar har en så generell karaktär att de enligt den nya regeringsformen bör betraktas som författningar (prop. 1975/761112 s. 63). Institutet bindande-förklaring får anses strida mot regeringsformen. För övrigt har institutet inte längre någon praktisk betydelse. Jag föreslår därför att institutet avskaffas i ML. Det kan här nämnas attjag på uppbörds- området föreslår motsvarande förändring (se avsnitt 12.7).

1 1.5 Förfarandet för att beräkna pensionsgrundande inkomst m.m.

Mitt förslag: Förfarandet för att beräkna pensionsgrundande inkomst anpassas till och samordnas med taxeringsförfarandet.

Bestämmelserna om omprövning och överklagande av beslut om fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter föreslås motsvara dem som gäller för beslut om pensionsgrundande inkomst.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har uttalat sig.

Skälen för mitt förslag: Genom RS-reformen förändrades arbetet med att beräkna pensionsgrundande inkomst högst väsentligt genom att det integrerades med deklarationsgranskningen. Arbetet med att beräkna pen- sionsgrundande inkomst är inte längre en isolerad arbetsuppgift utan ingår som ett led i deklarationsgranskningen. Det föreligger därför ett direkt behov av att ha samstämmiga förfaranden vad gäller pensionsgrundande inkomst och taxering. Det innebär tidsvinster för myndigheten genom enklare hantering och större rättssäkerhet för den skattskyldige. Genom lagändring 1984 föreligger sådan samstämmighet för närvarande (prop. 1984/85:22 5.26). Behovet av samordnade förfaranden är inte mindre i framtiden. Jag föreslår därför att förfarandet för att beräkna pensionsgrun- dande inkomst anpassas till taxeringsförfarandet. Den enskilde bör kunna yrka omprövning och överklaga ett beslut om pensionsgrundande inkomst inom fem år efter taxeringsårets utgång.

Även vad gäller beslut om fastställande av underlag för egenavgifter föreslårjag en samordning av reglerna för omprövning och överklagande. Det är nämligen i praktiken ogörligt att ha olika regler i detta avseende för pensionsgrundande inkomst och egenavgifter.

Hänvisningar till S11-3

12 Uppbördsfrågor 12.1 Anstånd med att betala skatt eller avgift 12.1.1 Anstånd enligt 49 & uppbördslagen

Mitt törslag: Skattemyndigheten får medge anstånd med att betala skatt, kvarskatteavgift eller ränta som kan antas komma att avkortas. Anstånd får också medges om det vid en omprövning eller ett över- klagande råder ovisshet om utgången i ärendet eller målet eller betal- ningen av skatten skulle för den skattskyldige medföra betydande skadeverkningar eller annars framstå som obillig.

Vid anstånd på grund av att utgången av prövningen av frågan är oviss och i de s.k. obillighetsfallen skall säkerhet ställas om det med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas att anståndsbeloppet inte kommer att betalas. An- stånd får dock medges utan säkerhet om det finns särskilda skäl. Regler om vad säkerhet får utgöras av och hur den får tas i anspråk införs.

Anståndsränta skall tas ut på det belopp som skall betalas senast vid anståndstidens utgång oavsett på vilken grund anstånd har medgetts. Räntan beräknas t.o.m. utgången av den månad anståndstiden gått ut eller. om betalning skett dessförinnan, t.o.m. utgången av den månad betalning skett. Anståndsränta påförs genom särskilt beslut. Skattemyndigheten får befria skattskyldig helt eller delvis från skyl- digheten att betala anståndsränta om det finns synnerliga skäl.

Skattemyndighetens beslut att vägra anstånd med att betala skatt får överklagas till länsrätten. Länsrättens beslut får inte överklagas vidare.

Länsrätten skall när fråga om anstånd avgörs vara domför med en lagfarcn domare ensam.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att skattemyndigheten får med- ge anstånd med inbetalning av skatt, kvarskatteavgift eller ränta som kan antas komma att avkortas. Vidare föreslås anstånd få medges om den skattskyldige begärt omprövning eller överklagat ett beslut och sakläget är komplicerat, rättsfrågan är oviss eller erläggandet av skatten skulle för den skattskyldige medföra betydande skadeverkningar eller annars framstå som obilligt. Säkerhet skall normalt krävas utom i de fall skatten kan antas komma att avkortas. Anståndsränta skall utgå oavsett på vilken grund anstånd medgetts. Anståndsbeslut skall få överklagas till länsrätt men inte vidare.

Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalat sig i frågan tillstyr- ker kommitténs förslag till anståndsgrunder.

JO förordar att kravet på säkerhet, så som det har utvecklats i praxis, mildras. Föreningen Sveriges uppbördschefer är kritisk till kommitténs

förslag att säkerhet skall krävas när anstånd medges för att sakläget är komplicerat eller rättsfrågan är oviss.

Föreningen Sveriges uppbördschefer anser att anståndsränta, i likhet med respitränta, aldrig skall tas ut för längre tid än två år. Vidare bör om skattebeloppet betalats innan anståndstiden gått ut ränta utgå t.o.m. den månad som betalningen gjorts. Underlaget som anståndsräntan skall be- räknas på bör bestämmas klarare. En möjlighet för skattemyndigheten att befria från anståndsränta bör införas. RSV menar att anståndsräntefallen inte bör utökas innan räntereglerna förenklats.

Några remissinstanser vänder sig mot att länsrättens beslut i ett mål om anstånd inte skall vara överklagbart.

Bakgrunden till mitt förslag: För skatter och avgifter gäller som huvudre- gel att betalning skall ske även om beslutet att påföra skatten eller avgiften överklagats. [ UBL uttrycks denna princip i 875. Under vissa förutsätt- ningar kan emellertid anstånd med skattebetalningen medges.

Enligt 485 UBL, som inte påverkas av det nya taxeringsförfarandet, kan anstånd medges den som fått sin betalningsförmåga nedsatt och därför har svårighet att betala skatten i rätt tid, t. ex. vid arbetslöshet. sjukdom elleri samband med militärtjänstgöring.

Ytterligare bestämmelser om anstånd finns i 495 UBL. Anstånd kan ges i ett flertal fall. Beslutsbehörigheten är uppdelad på lokal skattemyndighet (495 1 mom. 1—8) och länsskattemyndighet (495 2 mom. 1—4).

Gemensamt för de fall där lokal skattemyndighet enligt de åtta punkter- na i 49å 1 mom. UBL kan bevilja anstånd är i princip att det kan antas att skatten kommer att sättas ned. Det vanligaste och mest uppmärksammade fallet återges i 1 mom. 2. Bestämmelsen innebär att en skattskyldig som har överklagat taxeringsnämndens beslut om taxering kan få anstånd med att betala skatten om länsskattemyndigheten helt eller delvis har tillstyrkt överklagandet eller ansökan om anstånd eller om det — utan att något yttrande har inhämtats från länsskattemyndigheten — kan med skäl antas att överklagandet kommer att bifallas helt eller delvis. Om den skattskyldi- ges överklagande avser beslut av länsrätten eller kammarrätten förutsätts enligt 1 mom. 3 för anstånd att länsskattemyndigheten hörs och att denna därvid tillstyrker antingen överklagandet eller ansökan om anstånd. An- stånd kan vidare medges bl.a. om taxeringen blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende (punkt 4) eller om skatt påförts obehörigen eller med för högt belopp på grund av fel vid debiteringen (punkt 7).

l 2 mom. regleras de fall där beslutsbehörigheten ligger på länsskatte- myndigheten. Enligt 495 2 mom. 1 UBL kan länsskattemyndigheten med- dela anstånd om den skattskyldige överklagat taxeringen och det skulle medföra betydande skadeverkningar eller annars framstå som obilligt om den skattskyldige skulle betala skatten. Vidare får länsskattemyndigheten enligt 2 mom. bevilja anstånd bl.a. om ansökan gjorts angående skattebe- räkning för aekumulerad inkomst (punkt 2), om ansökan gjorts angående nedsättning av kvarskatteavgift (punkt 3) eller om skatt har påförts på grund av att 35 lagen (1980:865) mot skatteflykt har tillämpats (punkt 4).

Som allmän förutsättning för anstånd enligt punkterna 1 och 4 gäller dessutom att den skattskyldige skall ställa nöjaktig säkerhet om det inte med hänsyn till anståndstidens varaktighet, den skattskyldiges förhållan- den och omständigheterna i övrigt kan antas att anståndsbeloppet ändå kommer att betalas.

Både den lokala skattemyndighetens och länsskattemyndighetens an- ståndsbeslut får meddelas att gälla längst intill dess tre månader har förflu- tit från dagen för beslut med anledning av ansökningen eller överklagandet (495 3 mom. UBL).

Om den skattskyldige efter anståndstidens utgång skall betala skatt, skall han — om anstånd beviljats enligt 495 2 mom. 1 eller 4 UBL — betala anståndsränta för den skattekredit han haft (495 4 mom. UBL). Däremot tas inte anståndsränta ut om anstånd meddelats enligt övriga regler.

Skälen för mitt förslag: Som allmän regel bör även fortsättningsvis gälla att påförda skatter skall betalas även om beslutet om skatten inte har vunnit laga kraft. Betalningen skall normalt inte kunna skjutas upp bara genom att den skattskyldige begär omprövning eller överklagar.

Anståndsreglerna har kritiserats av bl. a. JO i rapporten Den långsamma skatteprocessen (dnr 2662—1980. 1891—1981). JO anför där bl.a. att tillämpningen av anståndsreglerna i enskilda fall kan bli för restriktiv och att det allmänna borde få större möjligheter att avstå från säkerhet. Den nuvarande ordningen har också uppfattats som komplicerad för de skatt- skyldiga. Uppdelningen på två beslutsinstanser kan medföra rättsförluster.

Den nya taxeringsorganisationen medför att några av de nuvarande bristerna i anståndssystemet. nämligen de som hänger samman med behö- righetsreglema, avhjälps. Vid överklagande skall skrivelsen ges in till beslutsmyndigheten. Samma myndighet som fattat det grundläggande beslutet om årlig taxering kan också medge anstånd och företa ompröv- ning. Den skattskyldige får därmed endast en myndighet att vända sig till i såväl anstånds- som taxeringsfrågan.

A nståndsgrunder

Omprövningsförfarandet och den därmed sammanhängande förskjutning- en mot första instans medför att behoven av anstånd med skatteinbetal- ning och kraven på anståndsinstitutet ändras. Skattemyndigheten får ökad beslutsbehörighet och vida befogenheter att ändra beslut efter ompröv- ning. De fall som i dag regleras i 495 1 mom. 1—3 UBL och avser att taxeringama kan komma att sättas ned efter prövning i domstol, torde i stor utsträckning falla bort genom omprövningsförfarandet. Ett beslut om omprövning torde, i vart fall när frågan är mer uppenbar, kunna fattas så snabbt att man inte behöver ta ställning i anståndsfrågan. Behovet av anstånd torde därmed komma att minska radikalt i dessa situationer.

1 andra fall kan behovet av anstånd med att betala skatten antas öka. Eftertaxeringsbesluten kommer att fattas av skattemyndigheten. Dessa ärenden torde generellt sett innehålla fler tvistefrågor än taxeringsärende- na genomsnittligt.

Till saken hör vidare att anståndsreglerna redan i dag kan uppfattas som

onödigt restriktiva. En viss uppmjukning av reglerna är därför motiverad redan av den anledningen.

Jag delar kommitténs uppfattning att den nuvarande uppräkningen i 495 1 mom. UBL bör ersättas med en generell regel att anstånd får medges med betalning av skatt, kvarskatteavgift eller ränta som kan antas komma att avkortas. En sådan formulering innebär en avsevärd teknisk förenkling i förhållande till gällande regler och omfattar i huvudsak de fall som för närvarande räknas upp i 1 mom. Den föreslagna regeln får sitt tillämp- ningsområde när skatten kan antas komma att sättas ned som en följd av omprövningsbeslut eller rättelse av debiteringsfel.

För att anstånd skall beviljas på grund av att det kan antas att skatten kommer att sättas ned krävs att sannolikheten för bifall är större än för avslag. Detta är ett något lägre krav än det som nu gäller enligt 495 1 mom. 2 UBL. [ de mer komplicerade omprövningsfallen kommer det ofta vara så att det är den enskilde tjänstemannen som tar ställning till anståndsfrågan medan det slutliga ställningstagandet i taxeringsfrågan fattas av myndighe- ten med nämnd. Tjänstemannen får vid avgörandet av anståndsfrågan göra en bedömning av den troliga utgången i skattenämnden. Kan det antas att den skattskyldige får bifall till sina yrkanden skall anstånd med- ges.

Liksom hittills bör skattemyndigheten kunna ge anstånd utan yrkande i fall när det är uppenbart att skatten skall sättas ned. t. ex. vid debiterings- fel.

Det jag hittills anfört har tagit sikte på de fall där det kan antas att skatten kommer att sättas ned och som hanteras på skattemyndighetsnivå. Enligt min mening är emellertid en uppmjukning av anståndsreglerna befogad också i de fall ett ärende överklagas till domstol. Det måste därför, utöver obillighetsfallen. också finnas ett utrymme att bevilja anstånd i de fall skattemyndigheten visserligen anser att den ståndpunkt den intagit i sitt beslut "är riktig men är medveten om att det kan finnas andra uppfatt- ningar i frågan. Det kan vara fråga om olösta rättsfrågor. bevisfrågor eller skälighetsbedömningar.

Kommittén har föreslagit att anstånd skall kunna medges om sakläget är komplicerat eller rättsfrågan oviss. Jag föreslår en något annorlunda ut- formning av regeln. För att även fånga upp de fall där det är fråga om skälighetsbedömningar eller bevisfrågor anser jag att skattemyndigheten skall ha möjlighet att meddela anstånd när utgången i ärendet eller målet är oviss. Regeln innebär en möjlighet att meddela anstånd i ärenden där sannolikheten för bifall bedöms vara lika stor som för avslag. Dessutom ger den ett visst utrymme att medge anstånd i sådana tveksamma fall där sannolikheten för avslag väger över något. Däremot bör det inte komma i fråga att ge anstånd enligt den här föreslagna grunden när det är troligt att den skattskyldige får avslag på sitt yrkande.

Enligt min mening är mildare regler enligt vad som nu angetts motivera- de inte minst när den rättsliga frågan är svårbedömd, något som kan förekomma t.ex. när lagstiftningen är konstruerad så att den till viss del överlåter åt de rättstillämpande instanserna att fylla ut olika rekvisit. Råder det då en ovisshet om lagens rätta innehåll bör anstånd kunna

medges. Att införa en sådan anståndsgrund vad gäller ovissa rättsfrågor innebär inte någon markant ändring i förhållande till gällande rätt. För närvarande finns det nämligen vissa möjligheter att med stöd av an- ståndsgrunden rörande obillighet i 495 2 mom. 1 UBL bevilja anstånd i fall av prejudikatsintresse. l prop. 1967zl30 (s. 119) påpekar sålunda departementschefen att det vanligtvis är obilligt att utkräva skatt innan slutligt beslut föreligger. om den skattskyldiges taxering beror på att det allmännas företrädare driver en viss fråga för att få prejudikat. Möjlighe- ten för länsskattemyndigheten att enligt 1 mom. 2 tillstyrka anståndsfrå- gan men inte taxeringsfrågan används också för att bevilja anstånd i fall av prejudikatsintresse.

Den uppmjukning av anståndsreglerna som jag föreslår kan därför antas få störst effekt på ärenden som inte enbart gäller rena rättsfrågor utan rör bedömnings- eller bevisfrågor. lbland pekar den skattskyldige i sitt över- klagande på omständigheter eller bevis som kan leda till att utgången bedöms som oviss av skattemyndigheten. Men även i sådana ärenden med svårbedömda bevisfrågor där överklagandet inte innehåller något nytt i sak bör anstånd kunna komma i fråga.

Villkoren för anstånd bör inte knytas till den överklagade frågans art utan man bör i anståndsärendet i likhet med i daggöra en fri bedömning av frågan i sin helhet. Om det då objektivt sett råder en påtaglig osäkerhet om vilken utgång i tvistefrågan som är den riktiga, bör detta kunna utgöra grund för anstånd. Anstånd bör dock inte medges bara för att utredningsmaterialet är omfattande eller att ärendet innehåller mer eller mindre komplicerade frå- gor.

Det jag nu sagt har knutit an till överklagade beslut. Den föreslagna anståndsgrunden kan emellertid bli aktuell även i vissa omprövningsfall där beslut inte kan fattas omgående kanske på grund av att viss utredning måste införskaffas. Är det ovisst hur utgången i omprövningsärendet kom- mer att bli när anståndsfrågan måste avgöras bör anstånd kunna medges.

Utöver den här föreslagna anståndsgrunden bör, liksom nu, anstånd kunna medges om betalningen skulle medföra betydande skadeverkningar för den skattskyldige eller annars framstå som obillig. dvs. i de s.k. obillighetsfallen.

Enligt 495 2 mom. 2 UBL får länsskattemyndigheten meddela anstånd om den skattskyldige ansökt om skatteberäkning för ackumulerad in- komst, uppskov med beskattning av intäkt av skogsbruk, avräkning av utländsk skatt eller befrielse från att erlägga skatt, som påförts avliden person eller hans dödsbo. Anstånd kan också medges vid överklagande av beslut på grund av sådan ansökan. Vidare kan anstånd medges om ansö- kan gjorts angående nedsättning enligt 855 2 mom. av kvarskatteavgift eller om beslut i anledning av sådan ansökan överklagats (2 mom. 3). Om kvarstående eller tillkommande skatt har påförts på grund av att 35 lagen (1980:865) mot skatteflykt har tillämpats kan också anstånd meddelas (2 mom. 4). Det finns enligt min mening inte anledning att ha särskilda regler för dessa fall. De bör bedömas enligt de vanliga anståndsgrunderna. Om det kan antas att skatten kommer att avkortas, om det råder ovisshet om utgången eller om det är uppenbart obilligt att ta ut skatten bör anstånd

kunna meddelas. När lagen mot skatteflykt tillämpas är det regelmässigt fråga om så komplicerade förhållanden att det kan antas att det råder oviss- het om utgången.

Vad nu har sagts har framför allt tagit sikte på anstånd vid omprövning och överklagande av skattemyndighetens beslut. Motsvarande synpunkter bör emellertid kunna läggas när det gäller beslut av länsrätt eller kammar- rätt. Mina förslag om lättnader i reglerna om anstånd bör också gälla i fråga om domstols beslut.

Säkerhet

1 det nuvarande anståndssystemet gäller som allmän princip att den skatt- skyldige skall ställa nöjaktig säkerhet för anståndsbeloppet i fråga om anstånd i de s.k. obillighetsfallen, dvs. när betalning av skatten skulle för den skattskyldige medföra betydande skadeverkningar eller annars fram- stå som obillig. Detsamma gäller beträffande anstånd i samband med att lagen mot skattellykt har tillämpats. ] de andra anståndssituationerna däremot får myndigheten inte ställa något krav på säkerhet.

] de fall säkerhet normalt är en förutsättning för anstånd får myndighe- ten dock underlåta att föreskriva att säkerhet skall ställas, om det med hänsyn till anståndstidens varaktighet, den skattskyldiges förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas att skatten ändå kommer att betalas i rätt tid.

Bestämmelserna om säkerhet har sin grund i att ett anstånd medför risk för att det aktuella skattebeloppet inte kan tas ut vid anståndstidens utgång. Man har ansett att vissa garantier måste finnas i dessa fall för att skatten verkligen skall bli betald. Avgörande för om säkerhet skall ställas eller inte är alltså vilka möjligheter som i det enskilda fallet bedöms föreligga att den skattskyldige betalar skatten.

Det bör givetvis inte få föreskrivas att säkerhet skall ställas för anstånd när det kan antas att skatten kommer att avkortas. Säkerhet krävs ju inte heller i dag i motsvarande situationer. Frågeställningen rörande säkerhet gäller därför först och främst de fall där anstånd medges enligt dels obillig- hetsgrunden enligt nuvarande 495 2 mom. 1 UBL, dels den av mig före- slagna grunden att det råder ovisshet om utgången i ärendet eller målet. Jag anser att det bör finnas en möjlighet att kräva säkerhet i båda dessa anståndsfall men att en uppmjukning av nuvarande regler är befogad.

De nuvarande reglerna om säkerhet i fall av obillighet betingas av att det i dessa fall i allmänhet föreligger en klart större risk än i övriga fall att skatten inte kan tas ut. Detta följer av att anstånd kan medges på grund av obillighet trots att utsikterna att skattekravet kommer att undanröjas är relativt små. Möjligheten till anstånd på denna grund har tillkommit för att man velat förhindra att verkställigheten av ett icke lagakraftvunnet beslut får oskäliga konsekvenser för den skattskyldige. Framför allt har man velat förhindra att betalningsreglerna framtvingar försäljning av fas- tigheter, rörelse eller annan egendom som är av stor betydelse för den skattskyldiges ekonomi och hans möjligheter att i fortsättningen uppehålla

och behålla den verksamhet han får sin försörjning av (prop. 1967:13O s. 1 19).

Ett krav på säkerhet kan skapa stora problem inte minst för skattskyldi- ga med mindre god ekonomi. Säkerhet i form av bankgaranti eller annat borgensåtagande förutsätter inte sällan att den skattskyldige har en förhål- landevis god ekonomisk situation. Det kan över huvud taget vara svårt att ordna godtagbar säkerhet. Kostnaderna för säkerheten kan vara stora. Vidare är det i allmänhet ett omständligt förfarande för såväl den enskilde som myndigheterna när säkerhet skall ställas. Det finns alltså enligt min mening starka skäl som talar för att man bör lätta på den nuvarande huvudprincipen att säkerhet skall ställas för anståndsbeloppet i obillighets- fallen.

Även i fråga om den nya anståndsgrunden som jag föreslagit — att det råder ovisshet om utgången i ärendet eller målet — är det knappast motiverat att säkerhet normalt skall ställas med tanke på att anståndsgrun- den avser fall där det råder tveksamhet om det allmänna slutligen kan rikta något skattekrav mot den enskilde. Anståndsgrunden är ju också närmast en vidgning av de nuvarande möjligheterna att medge anstånd när skatten kan antas avkortas. I dessa fall krävs ingen säkerhet.

Det finns å andra sidan inte anledning att utan någon form av inskränk- ningar bevilja anstånd om den skattskyldige försöker komma undan sin eventuella betalningsskyldighet, t. ex. genom att överlåta sina tillgångar till någon närstående, eller hans egendom under anståndstiden skulle komma att tas i anspråk för andra borgenärers fordringar.

Som jag framhållit tidigare bör emellertid inte säkerhet behöva ställas i normalfallet. Ordningen bör enligt min mening i stället vara sådan att det skall vara myndighetens sak att föra fram de omständigheter som talar mot att anstånd ges utan säkerhet, inte den skattskyldige som skall visa att han förmår betala. Men har myndigheten anledning att räkna med att beloppet inte kommer att betalas. t.ex. därför att den skattskyldiges ekonomiska situation är mindre god, bör frågan om säkerhet skall ställas eller inte prövas närmare. Det bör då bli fråga om att göra bedömningar av omstän- digheter av samma slag som anges i de nuvarande reglerna i 495 2 mom. sista stycket och tredje punkten av anvisningarna till 495 UBL.

Jag föreslår därför en regel som kan sägas innebära att bevisbördan kastas om i förhållande till vad som gäller i dag. För anstånd skall krävas att säkerhet ställs, om det med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas att anståndsbeloppet annars inte kommer att betalas i rätt tid. Liksom fallet är för närvarande bör man kunna beakta också anståndsbeloppets storlek och den tid anståndet kan förväntas löpa. Om anståndsbeloppet är litet eller ärendet eller målet kan förväntas avgöras inom kort tid skall man kunna underlåta att ställa krav på säkerhet trots att förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.

Den av mig föreslagna ordningen innebär att säkerhet kommer att behöva ställas i färre fall än i dag. Givetvis ökar därmed risken i någon mån att skatten inte kan tas ut. Enligt min mening uppvägs emellertid detta mer än väl av de fördelar som följer av den föreslagna ordningen.

Det är enligt min mening lämpligt att nu införa ytterligare regler om

säkerhet, exempelvis om vad säkerheten får utgöras av. Sådana regler finns redan i fråga om säkerhet som tas emot av kronofogdemyndigheten som ersättning för betalningssäkring enligt 185 lagen (19782880) om betal- ningssäkring för skatter, tullar och avgifter eller som ersättning för indriv- ningsåtgärd i samband med att uppskov med betalning beviljas enligt 15 lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar m.m. Den sistnämnda lagen anger bl. a. att säkerhet får bestå av pant, borgen eller företagshypotek, att borgen får genast utsökas och att beslut att vägra ta emot erbjuden säkerhet inte får överklagas. Bestämmelserna bör på motsvarande sätt tillämpas när fråga om säkerhet uppkommer vid anstånd.

A nståndsränta

Ränta skall enligt nuvarande regler i 495 4 mom. UBL betalas i två fall, nämligen dels när anstånd beviljats i de s.k. obillighetsfallen, dels när anstånd ges med betalningen på grund av att 35 lagen mot skatteflykt har tillämpats.

Anståndsränta beräknas från utgången av den månad då skatten skulle ha betalats om anstånd inte medgetts t.o.m. den månad då anståndstiden gått ut. Ränta utgår för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar riksbankens diskonto vid utgången av närmast föregående kalenderår med tillägg av tre procentenheter. Räntebelopp som understiger 50 kr. tas dock inte ut.

Mina förslag innebär frikostigare regler om anstånd. Enligt min mening finns det inte skäl att ha olika regler vad gäller ränta. Oavsett enligt vilken grund i 495 UBL anstånd har medgetts innebär krediten vid en sen skattebetalning fördelar från räntesynpunkt för den skattskyldige och mot- svarande nackdelar för det allmänna. En skattskyldig som inte begår anstånd skall inte komma i ett sämre läge än den som begär och får anstånd utan att skatten senare sätts ned. Såväl kredit-, kostnads- som rättvisesynpunkter talar alltså för att ränta påförs för den tid anståndet gäller även i de fall som för närvarande inte omfattas av räntebestämmel- serna.

Enligt nuvarande regler beräknas anståndsränta för den del av skatten som skall betalas vid anståndstidens utgång. Kvarskatteavgift och respit- ränta ingår inte i ränteunderlaget. RSV har påpekat att detta innebär kom- plicerade beräkningar som ofta måste utföras manuellt. Räntereglerna be- höver därför förenklas innan anståndsräntefallen utökas.

Såväl kvarskatteavgiften som respiträntan syftar till att ge statsverket kompensation för den ränteförlust som annars skulle uppstå vid senarelagda skatteinbetalningar. Kvarskatteavgiften avses täcka kredtittiden fram till tidpunkten för inbetalning av kvarstående skatt, medan respiträntan skall täcka tiden därefter till och med den månad då den tillkommande skatten förfaller till betalning. Anståndsränta beräknas, som jag nyss nämnt, från och med utgången av den månad då skatten skulle ha betalats om anstånd inte medgetts. Anståndsbeloppet omfattar således även kvarskatteavgift och, i de fall anståndet avser tillkommande skatt. respitränta. Det är därför

enligt min mening motiverat att även kvarskatteavgift och respitränta in- räknas i ränteunderlaget.

Enligt nuvarande regler uttas anståndsränta enligt 49 5 UBL. till skillnad från anståndsränta enligt 75 b 5 UBL och enligt USAL, med tillämpning av reglerna om tillkommande skatt. Detta är ett onödigt omständligt förfa- rande. För anståndsränta enligt 49 5 UBL bör samma regler gälla som för de övriga två typerna av anståndsränta.

Det finns i dag inga bestämmelser om eftergift av anståndsränta. Jag kommer senare (avsnitt 12.3) att föreslå att respitränta skall kunna efterges om det finns synnerliga skäl. För en regel om eftergift av anståndsränta talar främst förslaget att anståndsränta skall utgå oavsett enligt vilken grund anstånd har medgetts. Sannolikt innebär den generella utformningen av ränteregeln att det kan komma upp fall där det skulle framstå som oskäligt att ta ut anståndsränta. Det är också av intresse att skapa så enhetliga regler som möjligt för uttag av olika räntor och avgifter. Den som fått anstånd med att betala skatten utan att skatten senare sätts ned bör rimligen inte be- handlas annorlunda än den som påförs skatten som tillkommande skatt och påförs respitränta. Jag föreslår därför att skattemyndigheten skall kunna befria skattskyldig från skyldigheten att betala anståndsränta om det finns synnerliga skäl.

Överklagande m. m.

Enligt nuvarande ordning kan lokala skattemyndighetens beslut i an- ståndsärenden överklagas till länsskattemyndighet. Länsskattemyndighe- tens beslut kan inte överklagas — inte heller de beslut som fattas av länsskattemyndigheten som första instans.

Det har i olika sammanhang, bl.a. av JO i rapporten Den långsamma skatteprocessen (dnr 2662—1980, 1891—1981), påtalats att frågan om anstånd med att betala inkomst- och förmögenhetsskatt bör kunna prövas av domstol. Ett beslut om anstånd kan ha mycket stor ekonomisk betydel- se för den skattskyldige. Ett vägrat anstånd kan medföra att den skattskyl- dige får avyttra egendom på ett sätt som är ekonomiskt ofördelaktigt eller innebära att hans yrkesutövning försvåras. Det är rimligt att ett sådant beslut kan ställas under den kontroll en domstolsprövning innebär. An- ståndsbeslut bör därför enligt min mening kunna överklagas till länsrätt.

Anståndsärenden kräver snabba besked. Målen måste därför handläggas med förtur av länsrätterna. Regler om förtursbehandling bör utfärdas i administrativ ordning. Kravet på snabba besked motiverar också att rät- ten att överklaga begränsas till en instans, länsrätten. Länsrättens beslut bör därför inte vara överklagbart.

Länsrätten bör när anståndsmål avgörs vara domför med en lagfaren domare ensam. Därigenom kan beslut fattas snabbare. Måltypens svårig- hetsgrad torde inte heller motivera att nämnd skall delta i beslutet. Försla- get förutsätter en ändring i 185 lagen (1971:289) om allmänna förvalt- ningsdomstolar.

12.1.2 Anstånd i andra fall

Mitt förslag: Anståndsreglerna i 495 uppbördslagen gäller även vid anstånd enligt 75 b 5 uppbördslagen när arbetsgivare ålagts ansvarig- het för arbetstagares skatt och vid anstånd enligt lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. [ huvudsak motsvarande regler gäller också vid anstånd enligt mervärdeskattelagen, lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter samt vägtrafikskattelagen.

Beslut om anstånd med att lämna mervärdeskattedeklaration får överklagas till länsrätt. Länsrättens beslut får inte överklagas vidare.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår inte några ändringar av an- ståndsreglerna i 75 b 5 UBL, USAL eller VSL.

Remissinstanserna: Föreningen Sveriges uppbördschefer anser att be- stämmelserna om säkerhet bör vara desamma vid anstånd enligt 495 och 75 b 5 UBL. Föreningen påpekar också att länsskattemyndigheten i Stock- holms län trots lagrummens olika ordalydelse tillämpar anståndsbestäm- melsema i 75 b 5 UBL och 545 USAL på samma sätt som bestämmelserna i 495 UBL.

Skälen för mitt förslag: Regler om anstånd finns också i 75 b 5 UBL och avser anStånd för arbetsgivare som ålagts betalningsskyldighet för arbetsta- gares skatt. [ huvudsak motsvarande regler finns i 545 USAL och gäller anstånd med betalning av arbetsgivaravgifter. Dessa båda föreskrifter skiljer sig i en del avseenden från reglerna i 495 UBL. Länsskattemyndig- heten får, om det finns synnerliga skäl, medge anstånd i samband med överklagande av ett beslut om betalningsskyldighet hos allmän förvalt- ningsdomstol eller — såvitt gäller USAL:s bestämmelser om redaravgift -— sjömansskattenämnden.

Enligt min mening finns det inte någon anledning att för betalning av källskatter och arbetsgivaravgifter ha strängare anståndsregler än på skat- teområdet i övrigt. Enligt vad som framgått av ett remissyttrande är det också så att de nuvarande anståndsreglerna i olika lagar, trots att kriterier- na för anstånd skiljer sig väsentligt, tillämpas på ett likartat sätt. Möjlighe- ten att få anstånd med att betala källskatt och arbetsgivaravgifter bör därför anpassas till vad som föreslås gälla på skatteområdet i övrigt.

För att få en enhetlig reglerng på uppbördsområdet anser jag att de änd- ringar jag föreslagit i fråga om 49 5 UBL också bör gälla för anståndsränta vid anstånd enligt 75 b5 UBL och vid anstånd enligt USAL. Skattetillägg och föreningsavgift ingår i underlaget för anståndsränta enligt 495 UBL. Rän- teunderlaget vid beräkning av anståndsränta enligt USAL bör därför också omfatta avgiftstillägg och föreningsavgift.

Flertalet av bestämmelserna i 495 UBL är tillämpliga också i fråga om mervärdeskatt. punktskatter och prisregleringsavgifter samt vägtrafikskatt (465 ML, 5 kap, 55 LPP och 605 VSL). Även för dessa skatteslag bör de lättnader jag föreslagit i fråga om skatter enligt UBL införas. En del justeringar i anståndsbestämmelsema i 465 ML, 5 kap. 55 LPP och 605

VSL behöver därför göras. Vad gäller LPP och VSL föreslårjag däremot inte nu några ändringar av räntereglerna.

ML innehåller inte några bestämmelser om anståndsränta. Lagen har — till skillnad från exempelvis UBL och LPP — inte heller några bestämmel- ser om ränta vid annan senareläggning av skattebetalningen (respitränta) eller vid återbetalning av skatt (restitutionsränta). Några vägande skäl att behålla en särskild ordning för mervärdeskatt finns i och för sig inte. RSV har, efter uppdrag av regeringen och i samråd med mervärdeskatteutred- ningen (Fi 1971:05), i en promemoria som redovisades 1986 lagt fram förslag till bestämmelser om såväl anståndsränta som respitränta och restitutionsränta i fråg om mervärdeskatt. Lagförslagen överensstämmer i stort med vad som nu gäller enligt LPP.

Med hänsyn till att de olika ränteslagen inom mervärdeskatteområdet bör behandlas i ett sammanhang lägger jag här inte fram något förslag om anståndsränta för mervärdeskattens del utan återkommer till frågan i ett senare sammanhang.

Inom området för punktskatter och prisregleringsavgifter gäller att be- skattningsmyndighetens beslut om anstånd med att lämna deklaration eller betala skatt överklagas till kammarrätt (8 kap. 15 LPP). Enligt 845 VSL får beslut som avser anstånd med att betala skatt överklagas till länsrätt. För mervärdeskattens del gäller att beslut om anstånd med att betala skatt överklagas till RSV. RSV:s beslut kan inte överklagas. Mervär- deskatt för en viss period förfaller till betalning den dag då deklarationen senast skall lämnas. Det föreligger därför ett mycket nära samband mellan anstånd med att lämna deklaration och med att betala in skatt. Den skattskyldige kan få anstånd med att lämna in deklaration om han på grund av sjukdom eller annan oförvållad omständighet är förhindrad att för en viss redovisningsperiod lämna deklaration i rätt tid. Även sådana beslut överklagas till RSV utan möjlighet att överklaga vidare (förordning- en (1982: 24) om anstånd med att lämna deklaration för mervärdeskatt).

Till följd av det nära samband som således finns mellan dessa typer av anstånd anser jag att samma regler för överklagande bör gälla för dem. Sådana beslut bör få överklagas till länsrätt men inte vidare.

1 LPP och VSL finns redan bestämmelser om överklagande. Jag föreslår inte någon ändring av dessa regler.

12.2. Uppbörd av tillkommande skatt

Mitt förslag: Tillkommande skatt skall betalas vid ett uppbördstill- fälle och tidigast den 18 maj året efter taxeringsåret.

RSV:s förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Lantbrukarnas riks- förbund har tillstyrkt förslaget. Riksförbundet anser att den skattskyldiges intresse att få rådrum att hinna ordna sin ekonomi före betalningstillfället i de fall där tillkommande skatt debiteras måste få företräde före myndig-

heternas önskemål att vinna administrativa fördelar. Kammarrätten i Jönköping anser att den tillkommande skatten skall förfalla till betalning i udda uppbördsmånader och att tidsfristen enligt 12 5 uppbördsförordning- en (1967z626) skall förlängas från två till fyra månader.

Skälen för mitt förslag: Tillkommande skatt, dvs. skatt som skall betalas på grund av eftertaxering eller enligt beslut om debitering sedan påföring- en av slutlig skatt har avslutats, skall enligt nuvarande ordning betalas senast den 18 i den uppbördsmånad eller, om den överstiger 200 kr., de två uppbördsmånader som lokal skattemyndighet bestämmer, varvid en upp- bördsmånad skall ligga emellan betalningstillfällena (315 UBL). På till- kommande skatt skall den skattskyldige betala ränta, s.k. respitränta.

Tidigare gällde en i huvudsak motsvarande ordning för kvarstående skatt. Sedan 1987 gäller emellertid att denna skall betalas vid endast ett tillfälle, vilket har bidragit till en påtaglig förenkling av skatteuppbörden.

RSV har i en skrivelse till finansdepartementet föreslagit bl.a. att även den tillkommande skatten skall betalas vid endast ett tillfälle. Jag ställer mig bakom RSV:s förslag. Förläggs betalningen av tillkommande skatt till ett enda tillfälle förenklas skatteuppbörden ytterligare och reglerna om uppbörd blir mer enhetliga.

Den kvarstående skatten blir i regel känd för den skattskyldige i decem- ber under taxeringsåret och skall betalas senast den 18 april året efter taxeringsåret. Den tillkommande skattens storlek blir i allmänhet känd tidigast i januari året efter taxeringsåret. Jag anser att den skattskyldige bör ha minst samma respittid vid betalning av tillkommande skatt som vid betalning av kvarstående skatt.

Enligt 12 5 uppbördsförordningen skall den tillkommande skatten förfalla till betalning tidigast under den tredje kalendermånaden efter det att den skattskyldige genom skattsedeln underrättats om den nya skatten. Jag anser att den tidsfristen bör utökas med en månad för att ge den skattskyldige tid att ordna sin ekonomi. Jag anser det dessutom vara lämpligt att komplettera den regeln med en regel i UBL som anger att tillkommande skatt inte skall förfalla till betalning före den 18 maj året efter taxeringsåret.

Hänvisningar till S12-2

  • Prop. 1989/90:74: Avsnitt 19.6

12.3. Respitränta

Mitt förslag: Respitränta räknas från den 1 maj året efter taxerings- året. Den nuvarande begränsningen att respitränta inte i något fall skall beräknas för längre tid än två år slopas. Skattemyndigheten får befria en skattskyldig helt eller delvis från skyldigheten att betala respitränta om det finns synnerliga skäl.

RSV:s förslag: RSV föreslår att respiträntan skall räknas från den 1 juni året efter taxeringsåret. JO:s förslag: JO föreslår att en möjlighet att efterge respitränta införs.

Remissinstanserna: Lantbrukarnas riksförbund tillstyrker RSV:s förslag att respiträntan skall tas ut fr.o.m. den 1 juni året efter taxeringsåret. Kammarrätten i Jönköping anser att om det införs en regel innebärande att respitränta inte skall tas ut när den tillkommande skatten beror på förhållande som den skattskyldige inte kunnat påverka eller kontrollera är det inte nödvändigt att senarelägga perioden för respitränta.

Bakgrunden till mitt förslag: På tillkommande skatt skall den skattskyl- dige enligt 325 UBL betala ränta (respitränta). Med tillkommande skatt avses enligt 25 2 mom. UBL skatt som skall betalas på grund av eftertaxe- ring eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt har avslutats. Skälet till den tillkommande skatten kan vara en taxeringshöj- ning eller en rättelse av debitering eller att den skattskyldige tidigare felaktigt tillgodoräknats preliminär skatt.

Respitränta utgår för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår med tillägg av tre procentenheter. Respitränta tas i princip ut från och med den 1 april året efter taxeringsåret. Räntetiden dessförinnan anses konsumerad genom påförng av kvarskatteavgift. Ränta utgår till och med den månad, då skatten förfaller till betalning eller, om skatten skall betalas under två uppbördsmånader, till och med den första uppbördsmånaden. Ränta skall dock inte i något fall beräknas för längre tid än två år. Räntebelopp som understiger 50 kr. påförs inte.

Respitränta infördes genom lagstiftning år 1974. Vid lagstiftningens tillkomst anfördes att den ränta som tillkommer det allmänna när skatt betalas senare än normalt bör ses som en ren kreditavgift. vilken också har funktionen att utjämna situationen mellan sådana skattskyldiga, som har erlagt skatt i vanlig tid, och sådana som av en eller annan anledning har kunnat skjuta på skattebetalningen (prop. 1974: 159 s. 63 och 70).

Någon möjlighet till befrielse från eller nedsättning av respiträntan finns intei UBL.

RSV har i en framställning till regeringen föreslagit att respitränta skall utgå från och medjuni året efter taxeringsåret. Vidare har JO föreslagit att reglerna om reSpitränta ändras så att det blir möjligt att underlåta att ta ut någon ränta när den räntegrundande tillkommande skatten beror på om- ständigheter utanför den enskildes kontroll.

Som bakgrund till sitt förslag har JO redogjort för några ärenden i vilka de skattskyldiga varit missnöjda med att de debiterats respitränta. Oftast beror missnöjet på att de enskilda på grund av fel av skattemyndigheterna eller någon utomstående har fått för mycket överskjutande skatt på slut- skattesedeln och påförts respitränta när det felaktiga beloppet skall återbe- talas.

Ett belysande fall som-JO tagit upp är följande. En person hade felaktigt tillgodoförts preliminär skatt enligt en kontrolluppgift avseende en annan person med 7168 kr. Felet hade uppkommit genom en felstansning av personnumret. Det felaktigt tillgodoförda beloppet utbetalades genom slutskattesedeln i december. ljanuari året därpå fick han ett brev från skattemyndigheten med beklagande av felstansningen. Felet rättades och

en skattsedel på tillkommande skatt utfärdades. Därvid debiteradcs bl.a. respitränta med 308 kr.

1 sin framställning konstaterar JO att det är naturligt och rimligt att statsverket tar betalt för sina faktiska krediter. Men man kan, påpekar JO. fråga sig om det är sakligt och psykologiskt riktigt att vidhålla ett räntekrav även i de situationer dären skattskyldig ”drabbas" av tillkommande skatt utan egen medverkan eller avsikt, t. ex. därför att myndigheten begått ett fel när den slutliga skatten fastställdes. JO föreslår därför en sådan ändring av reglerna om respitränta att det blir möjligt att underlåta att ta ut räntan när den räntegrundande tillkommande skatten beror på omständighet utanför den enskildes kontroll. En sådan befrielsemöjlighet är från statsfi- nansiell synpunkt betydelselös, eftersom det sannolikt är mycket få fall där anledningen till den tillkommande skatten är fel, försummelse eller miss- tag i hanteringen. De praktiska situationer i vilka det bör vara aktuellt att utnyttja en sådan befrielsemöjlighet är, enligt JO, sådana fall där de enskilda får tillkommande skatt därför att skattemyndigheten vid ADB- behandlingen gör ett tekniskt fel eller där någons personnummer felaktigt förekommer på en kontrolluppgift.

Skälen för mitt förslag: Frågan om från vilken tidpunkt respiträntan bör beräknas aktualiseras av att det numera gäller nya bestämmelser om betal- ning av kvarstående skatt (SFS 1986:474). Tidigare gällde att den kvarstå- ende skatten normalt förföll till betalning med halva beloppet i mars och halva i maj. Enligt de nya bestämmelserna däremot skall den kvarstående skatten betalas vid endast ett tillfälle, närmare bestämt senast den 18 april året efter taxeringsåret.

Såväl respiträntan som kvarskatteavgiften syftar till att ge statsverket kompensation för den ränteförlust som annars skulle uppkomma vid sena- relagda skatteinbetalningar. Därvid har utgångspunkten varit att kvarskat- teavgiften skall täcka kredittiden fram till tidpunkten för inbetalning av kvarstående skatt medan respiträntan skall täcka kredittiden därefter.

Mot bakgrund av detta synsätt innebär den nämnda lagändringen om betalning av kvarstående skatt visserligen ingen nämnvärd förändring beträffande den kredittid som kvarskatteavgiften bör spegla, eftersom de tidigare gällande förfallodagarna. 18 mars och 18 maj, sammantagna sva- rar mot den nu gällande enda förfallodagen den 18 april. Men som en konsekvens av lagändringen kan sluttidpunkten för den kredittid som kvarskatteavgiften bör täcka anges i mera bestämda termer, nämligen den 18 april året efter taxeringsåret. Med hänsyn till detta bör respitränta kunna tas ut endast för tid därefter. Av förenklingsskäl bör dock räntan beräknas fr.o.m. den 1 maj året efter taxeringsåret.

Att respitränta skall tas ut på en senarelagd skattebetalning är en konse- kvens av kreditsynpunkter. Respiträntan medför dessutom ökad rättvisa för de skattskyldiga sinsemellan (prop. 1974:159 5. 70). För närvarande debiteras inte respitränta för längre tid än två år. Detta avsteg från princi- pen om räntan som en konsekvens av kreditsynpunkter har motiverats med att taxeringsprocessen inte sällan drar långt ut på tiden, många gånger på grund av förhållanden som den skattskyldige inte har förorsakat eller kunnat påverka (prop. 1974:159 5. 153). Någon motsvarande begräns-

ningsregel finns inte för anståndsränta. Enligt min mening bör enhetliga regler gälla för respitränta och anståndsränta. De skäl som låg bakom införandet av begränsningsregeln har enligt min mening inte längre samma tyngd som tidigare. Jag anser därför att begränsningsregeln bör slopas.

Redan nu finns enligt UBL möjligheter för länsskattemyndigheten att meddela befrielse helt eller delvis från vissa avgifter och räntor. Kvarskat- teavgift, som normalt uppgår till 10% av avgiftsunderlaget, kan enligt 855 2 mom. UBL sättas ned till S%. En förutsättning för nedsättning är att skillnaden mellan den slutliga och preliminära skatten beror på förhållan- de som den skattskyldige inte kunnat råda över. Hel befrielse är dock inte möjlig. Vidare kan länsskattemyndigheten enligt 5852 mom. UBL, om det föreligger särskilda omständigheter, meddela befrielse från skyldighet att betala restavgift. Anståndsränta, dvs. ränta som utgår enligt 495 4 mom. UBL vid anstånd med att betala skatt, kan dock i likhet med respitränta inte sättas ned. 1 avsnitt 12.1.1 har jag emellertid föreslagit att en möjlighet till eftergift av anståndsränta skall införas.

Även om respiträntan är en ren kreditavgift. finns det fall i vilka de nuvarande bestämmelserna kan få oskäliga konsekvenser. Jag anser därför att skattemyndigheten i vissa undantagsfall bör kunna befria en skattskyl- dig helt eller delvis från skyldigheten att betala respitränta. En sådan regel bör framför allt avse fel vid beräkningen av den slutliga skatten, t.ex. genom att den skattskyldige felaktigt tillgodoräknats viss preliminär skatt och därför påförts tillkommande skatt och respitränta. Felet behöver inte nödvändigtvis ligga på skattemyndigheten. Har t. ex. en felaktig upp- gift från en arbetsgivare medfört att den skattskyldige påförts tillkomman- de skatt bör detta också kunna medföra eftergift. Det bör inte heller vara uteslutet att ett uppenbart fel i ett taxeringsbeslut kan medföra eftergift. Som förutsättning bör dock alltid gälla att felet begåtts av annan än den skattskyldige.

Hänvisningar till S12-3

12.4. Enhetlig öresavrundning Mitt förslag: De olika reglerna om öresavrundning vid beräkning av

skatt som uppbärs enligt bestämmelserna i uppbördslagen och ränta eller avgift enligt samma lag ersätts av en enda avrundningsregel. Enligt den skall skatt och ränta utgå i helt krontal varvid öretal bort- faller. Den nya regeln förs in i 225 uppbördslagen.

RSV:s och kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: JO anser att den gemensamma avrundningsregeln bör göras tillämplig även på restavgifter, där i dag avrundning skall göras uppåt till närmaste krontal.

Skälen för mitt förslag: Öresavrundning vid skatte- och avgiftsberäkning sker för närvarande enligt olika metoder. Enligt äldre bestämmelser om skatter skall öretal över 50 som uppkommer vid skatteberäkningen i regel

avrundas uppåt till helt krontal och annat öretal nedåt. En sådan regel gäller t.ex. Vid beräkning av kommunal inkomstskatt. statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt.

Är det däremot fråga om Skatter eller avgifter som införts under senare tid skall öretalen normalt bortfalla. Detta gäller exempelvis vid beräkning av egenavgifter. statlig fastighetsskatt och vinstdelningsskatt.

1 de fall då preliminär A-skatt tas ut med viss procent av inkomsten och vid beräkning av restavgift och tilläggsavgift gäller en tredje metod. Av- rundning sker i dessa fall till närmast högre hela krontal.

RSV har i en skrivelse till regeringen framhållit att det av förenklingsskäl är viktigt att få en enhetlig avrundning av öretalen vid beräkningen av skatter och avgifter. Skatteförenklingskommittén föreslår i huvudsak mot- svarande förändringar i sitt slutbetänkande.

Från administrativ synpunkt är det olyckligt med olika metoder för öresavrundning. Debiteringsfel kan lätt uppstå. Detta gäller särskilt i de många fall då skattemyndigheterna tvingas räkna ut skatten manuellt. Vid maskinell beräkning måste olika dataprogram användas. Nuvarande ord- ning medför dessutom att det blir svårare för den enskilde att själv räkna ut sin skatt. Detta ställer i sin tur strängare krav på informationen från skattemyndigheterna. De redovisade problemen skulle kunna undvikas om man införde en enhetlig avrundningsregel.

Förslaget medför givetvis en viss kostnad för staten. RSV har uppskattat den till ca 2 milj. kr. årligen. Jag anser dock att fördelarna med förslaget i form av enklare administration, minskat informationsbehov för de skatt— skyldiga och enklare skatteuträkning för de enskilda mer än väl uppväger kostnaden.

Jag föreslår därför att skatter och avgifter som uppbärs enligt bestäm- melserna i UBL och ränta enligt samma lag skall utgå i helt krontal och att öretal skall bortfalla. Jag anser att den föreslagna regeln bör tas in i 225 UBL. De särskilda avrundningsreglerna i 275 1 mom. UBL vid debitering av slutlig skatt. i 325 vid beräkning av respitränta, i 495 4 mom. vid beräkning av anståndsränta samt i 695 1 och 2 mom. samma lag vid beräkning av ö-skatteränta resp. restitutionsränta kan därmed slopas. Samma sak gäller reglerna om öresavrundning vid beräkningen av restav- gift och tilläggsavgift (585 1 mom. UBL). Vidare kan avrundningsreglerna i 25 lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift, 10b5 lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 115 3 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögen- hetsskatt. 85 lagen (l983:1086) om vinstdelningsskatt, 65 lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt, 85 lagen (1989:346) om särskild vinstskatt och 1 16 r5 GTL slopas. Reglerna om öresavrundning vid beräk- ning av skatteavdrag för betalning av preliminär A-skatt (35 2 mom. UBL) bör av systematiska skäl flyttas över till 395 1 mom. UBL.

Slutligen finns en avrundningsregel i 31 5 sista stycket UBL. Den gäller vid debitering av tillkommande skatt. Om skatten skall betalas vid två tillfällen skall, om öretal uppkommer, det belopp som skall betalas först bestämmas till närmast lägre och det andra beloppet till närmast högre hela antal kronor. I avsnitt 12.2.2 harjag föreslagit att uppbörd av tillkom- mande skatt skall ske Vid ett enda tillfälle. Med hänsyn till vad jag tidigare

anfört föreslår jag att även öretal som uppkommer vid debitering av tillkommande skatt skall bortfalla. Detta följer av det förslag till ändringar i 225 somjag lagt fram.

Hänvisningar till S12-4

12.5. Tidsfristerna för jämkningsbeslut

Mitt förslag: Tidsfristerna för jämkningsbeslut ersätts med en regel om att beslut ijämkningsärenden skall fattas skyndsamt.

JO:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. JO menar dock att ändringen endast bör avse förtida återbetalningar och att de nuvarande tidsfristerna bör behållas förjämkningar under inkomståret.

Remissinstanserna: Så gott som alla har varit positiva till förslaget. Länsstyrelsen i Stockholms län menar att det i stället för en regel om skyndsam handläggning bör införas en bestämmelse om sista dag för lokala skattemyndighetens beslut. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har Ställt sig negativ till förslaget och bl. a. åberopat att lagtexten redan nu ger utrymme för att avvika från de fastslagna fristerna när de av någon anledning inte kan hållas. Flera remissinstanser anser att regeln bör gälla samtligajämkningsbeslut. Många understryker det angelägna i att de skatt- skyldiga i stället för förtida återbetalning utnyttjar möjligheterna till jämk- ning under inkomståret.

Bakgrunden till mitt förslag: Källskattesystemets målsättning är att pre- liminär skatt skall betalas med belopp som så nära som möjligt motsvarar den slutliga skatten (35 1 mom. UBL). Sedan skattsedel på preliminär skatt har utfärdats får ändring i beräkningen av den preliminära skatten göras genom beslut om jämkning enligt reglerna i 45 och 46 55 UBL. Beslut om jämkning kan fattas även efter inkomståret om den skattskyldige inkommer med ansökan före utgången av april året efter inkomståret. Det för mycket inbetalda beloppet kan då återbetalas utan avvaktan på debite- ring av den slutliga skatten, s.k. förtida återbetalning. För sådan återbetal- ning krävs att den för mycket inbetalda preliminära skatten är av viss storlek. nämligen minst en femtedel av den slutliga skatten dock minst 500 kr. Om särskilda omständigheter föranleder det får lokal skattemyndighet besluta om återbetalning även i andra fall. RSV har i anvisningar (RSV Du 1981120) uttalat att återbetalning skall ske om den för mycket inbetalda preliminära skatten uppgår till minst 6000 kr.

För beslut om jämkning gäller enligt 465 3 mom. UBL särskilda tidsfris- ter. En ansökan som avser lön skall normalt handläggas inom 10 dagar. Beträffande annan inkomst gäller en tidsfrist på 20 dagar. Om ärendets invecklade beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt föranleder det får tidsgränserna överskridas.

Regeln fanns redan i den uppbördslagstiftning som föregick UBL. Frå- gan behandlades i betänkandet SOU 1952: 1 av 1949 års uppbördssakkun- niga. De underströk att det var synnerligen angeläget att beslut ijämk- ningsärenden meddelas fortast möjligt (5. 207). De avvisade önskemålet

att i stället för bestämda tidsfrister endast ha t.ex. en föreskrift om att beslut skall meddelas snarast möjligt. Om beslut av någon särskild anled- ning inte kunde meddelas inom 10 resp. 20 dagar medger lagtexten att beslut fattas senare.

JO har i en skrivelse till regeringen hemställt att de stipulerade handlägg- ningsfristerna för förtida återbetalning ersätts med ett allmänt krav på skyndsam handläggning. För jämkningar under löpande inkomstår anser JO att de nuvarande tidsfristerna kan behållas.

JO:s hemställan grundar sig på ett beslut i anledning av sex anmälningar som rör förtida återbetalning av skatt. Vid de utredningar som anmälning- arna föranledde framkom att skattemyndigheterna inte har praktiska möj- ligheter att handlägga ärendena på sätt som förutsätts i lagstiftningen. JO menar att det då enbart finns två alternativ. Det ena är att tilldela skatte- myndigheterna ytterligare personella resurser. vilket med hänsyn till rå- dande statsfinansiella läge inte synes vara en framkomlig väg. Det andra är att ändra lagen.

Skälen för mitt förslag: Arbetet med förtidsåterbetalningar av överskju- tande skatt är en tung och resurskrävande uppgift för skattemyndigheter- na. Det totala antalet ansökningar om förtidsåterbetalning uppgår till 150000 — 200000 per år.

Ansökningarna kommer normalt in till den lokala skattemyndigheten under tiden februari till april året efter inkomståret, alltså under en period när myndigheten är mycket hårt belastad av andra arbetsuppgifter.

] vissa fall kan handläggningstiderna bli långa. Det kan t.ex. vara fråga om svårbedömda avdragsyrkanden som rör stora belopp och där ärendet måste remitteras till taxeringsnämnden för yttrande eller ansökningar som är ofullständiga och måste kompletteras. Men även i övriga ärenden har det visat sig att de stipulerade handläggningstiderna regelmässigt inte kunnat hållas.

Även om den nuvarande lagtexten ger utrymme för att överträda tids- fristerna så är det enligt min mening otillfredsställande med en lagstiftning där undantagsregeln är den mest tillämpade. Visserligen finns det skäl att anta att de förtida återbetalningarnas antal kommer att minska. Jag tänker här på den utredning som för närvarande pågår inom RSV om en tidigare- lagd skattsedel för slutlig skatt för dem som lämnat en förenklad självde- klaration. Om en sådan reform skulle genomföras och innebära att de som får en skattsedel på sommaren inte har möjlighet att få förtida återbetal- ning kommer antalet ansökningar att gå ned väsentligt. De mest arbets- och tidskrävande förtida återbetalningarna kommer emellertid inte att påverkas av en tidigarelagd skattsedel. Omkring 60 % av dem som ansöker om förtida återbetalning har nämligen lämnat en allmän självdeklaration. Det finns därför skäl att anta att problemen kommer att kvarstå.

Bestämmelserna för handläggningen av förtida återbetalningar bör där- för enligt min mening ändras och anpassas till de verkliga förhållandena. I stället för fasta tidsgränser för beslut bör föreskrivas att beslut skall med- delas snarast möjligt. Det är emellertid angeläget att understryka att ären- dena även fortsättningsvis skall handläggas snabbast möjligt. Förändring- en innebär inte någon sänkning av ambitionsnivån därvidlag. Ett sent

beslut innebär ränteförluster för de skattskyldiga eftersom en förtida åter- betalning — även i de fall den sker sent — innebär att den skattskyldige går miste om den ränta, ö-skatteräntan. som betalas på överskjutande skatt.

JO har ansett att de nuvarande tidsfristerna kan kvarstå vad gäller jämkningsärenden under löpande inkomstår. För min del anserjag dock. i likhet med flera remissinstanser. att en förändring bör avse jämknings- ärenden över huvud taget.

Hänvisningar till S12-5

  • Prop. 1989/90:74: Avsnitt 19.6

12.6. Dödsbobefrielse m.m.

Mitt förslag: Dödsbos befrielse från att betala skatt skall omfatta alla de skatter som debiteras som slutlig skatt enligt uppbördslagen, såle— des även statlig fastighetsskatt. skogsvårdsavgift och annuitcter på avdikningslån. Reglerna flyttas från kommunalskattelagen m.fl. för- fattningar till uppbördslagen.

Bestämmelserna om ansvarighct för skatt som påförts avliden per- son eller. såvitt gäller det beskattningsår under vilket dödsfallet in- träffade. dödsbo efter honom bör avse de skatter som uppbärs enligt uppbördslagen och överföras från kommunalskattelagen m.fl. för- fattningar till en gemensam och enhetlig reglering i uppbördslagen.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Föreningen Sveriges uppbördsche'fer menar att de föreslagna bestämmelserna bör sammanföras i en bestämmelse i UBL, 615. 1 övrigt uttalar sig inte remissinstanserna om förslagen.

Skälen för mitt förslag: Enligt riksdagens principbeslut skall skattemyn- digheten få behörighet att fatta beslut om dödsbobefrielse. Jag anser i likhet med kommittén att det kan vara lämpligt att i samband med att beslutsbehörigheten förs ned till skattemyndighet också förenkla de onö- digt komplicerade reglerna om dödsbobefrielse.

Regler om dödsbobefrielse finns för närvarande i ett flertal olika lagar. De skatter och avgifter som kan falla bort genom dödsbobefrielse är: kommunal inkomstskatt (755 1 mom. KL), statlig inkomstskatt (155 1 mom. SlL), förmögenhetsskatt (155 1 mom. SFL). egenavgifter —- utom tilläggspensionsavgift — (5 kap. 15 lagen (1981:691) om socialavgifter), tilläggspensionsavgift (305 UBL). allmän löneavgift (45 lagen (1982:423) om allmän löneavgift) samt skattetillägg och förseningsavgift (116 i5 GTL). Däremot kan inte skogsvårdsavgift. statlig fastighetsskatt och an- nuiteter på avdikningslån, som också debiteras som slutlig skatt och ingår i begreppet skatt enligt 1 5 UBL. omfattas av dödsbobefrielse.

Det förhållandet att inte samtliga skatter omfattas av dödsbobefrielse medför problem vid tillämpningen. Beslutsmyndigheten måste först ta reda på vilka skatter eller avgifter som ingår i den slutliga eller tillkom- mande skatten och undersöka om dessa kan omfattas av befrielse. Om det ingår någon skatt eller avgift som inte kan bli föremål för dödsbobefrielse och skatten är betald till någon del måste myndigheten också avgöra vilken skatt eller avgift som fallit bort eller satts ned genom betalningen.

Det är enligt min mening inte motiverat att undanta vissa skatter och avgifter från dödsbobefrielse. En mer generell utformning av bestämmel- sen förenklar också tillämpningen avsevärt. Jag föreslår därför att en generell regel införs i UBL. Den bör ingå som ett nytt andra stycke i 30 5. Reglerna om dödsbobefrielse i KL, SIL. SFL och 1 16 i 5 GTL kan därmed slopas. Hänvisningen i 5 kap. 1 5 lagen om socialavgifter bör bytas ut mot en hänvisning till 305 UBL.

Bestämmelser om ansvarighet för skatt finns i ett flenal lagar, nämligen 755 2 mom. KL. 155 2 mom. SlL. 155 2 mom. SFL, 35 lagen om skogsvårdsavgift och 55 lagen om statlig fastighetsskatt. För skattetillägg och förseningsavgift. egenavgifter samt annuiteter på avdikningslån. som också innefattas i begreppet skatt enligt 15 UBL. finns inte motsvarande regler.

För att få en mer enhetlig reglering föreslår jag att de särskilda bestäm- melserna upphävs och att i UBL införs en gemensam regel som omfattar skatt enligt UBL. Den bör placeras i en ny 61 5.

Hänvisningar till S12-6

12.7. Bindande förklaring

Mitt förslag: RSV:s möjlighet att meddela s.k. bindande förklaringar beträffande frågor om sättet för att ta ut preliminär skatt och om att verkställa skatteavdrag slopas.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan.

Skälen för mitt förslag: Bindande förklaring infördes redan i 1945 års uppbördsförordning efter förslag från bevillningsutskottet (BeU 1945165 5. 37). Institutet regleras nu i 725 UBL. RSV kan enligt detta stadgande efter framställning från länsskattemyndighet, lokal skattemyndighet. ar- betsgivare eller när anledning annars uppkommer meddela bindande för— klaring beträffande frågor om sättet att ta ut preliminär skatt och om verkställande av skatteavdrag. Förklaringarna är bindande för såväl de skattskyldiga och arbetsgivare i allmänhet som för myndigheterna och kan inte överklagas.

Jag har i avsnitt 1 1.4 föreslagit att RSV:s möjlighet att meddela bindan- de förklaring på mervärdeskatteområdet skall upphöra. De skäl för ett slopande av institutet bindande förklaring enligt ML som jag åberopar där, kan också anföras för att avskaffa de bindande förklaringarna på upp- bördsområdet. Jag föreslår således att RSV:s möjlighet att meddela bind- ande förklaring enligt UBL slopas.

Hänvisningar till S12-7

12.8. Skatteavdrag på korttidsstudiestöd

Mitt förslag: Skatteavdrag för betalning av preliminär A-skatt skall alltid göras från korttidsstudiestöd. Skatteavdraget skall vara 30 % av utbetalda belopp.

Skälen för mitt förslag: Vid utbetalning av stöd för kortare studier görs för närvarande inga avdrag för preliminär skatt. Detta har hittills inte heller varit angeläget. eftersom de belopp som betalats ut varit relativt små. 1 och med det nya korttidsstudiestödet kan det emellertid för vissa personer bli fråga om väsentligt större belopp som betalas ut. Centrala studiestödsnämnden har med anledning härav i sin anslagsframställning för budgetåret 1988/89 föreslagit att skatteavdrag alltid skall göras vid utbetalning av korttidsstudiestöd på samma sätt som nu gäller för dagpen- ning från erkänd arbetslöshetskassa. Nämnden föreslår att skatteavdraget skall vara 40 % av korttidsstudiestödet.

RSV. som har beretts tillfälle att yttra sig över nämndens förslag, biträ— der förslaget. Verket anser dock att en viss försiktighet bör iakttas så att skatteavdraget inte blir för högt. Verket föreslår därför att avdrag skall göras med 35 % av korttidsstudiestödet.

Jag delar centrala studiestödsnämndens och RSV:s uppfattning och föreslår därför att skatteavdrag skall göras också från korttidsstudiestöd. Skatteavdraget bör dock inte uppgå till mer än 30 % av stödet.

Hänvisningar till S12-8

  • Prop. 1989/90:74: Avsnitt 19.4

12.9. Överklagande m.m.

Mitt förslag: Skattemyndighets beslut angående preliminär taxering, debitering eller jämkning av preliminär skatt och verkställande av skatteavdrag får överklagas till länsrätt. Länsrättens beslut får inte överklagas vidare.

Tiden för att överklaga skattemyndighetens beslut enligt uppbörd 5- lagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och lagen om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdrags- ersättningar utsträcks till två månader från det den enskilde fick del av beslutet. Vid överklagande av det allmänna räknas överklagandeti- den från den dag beslutet meddelades. Även tiden för att överklaga en domstols beslut i uppbördsmål utsträcks till två månader.

Vad gäller vissa debiteringsbeslut enligt uppbördslagen föreslås en särreglering. Har debiteringsbeslut fattats till följd av skattemyndig- hets taxeringsbeslut skall skattskyldig kunna begära omprövning av beslutet och överklaga inom samma frister som gäller för omprövning och överklagande av taxeringsbeslut.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt "såvitt gäller förslaget att beslut angående vissa beslut på preliminärskattestadiet skall kunna över-

klagas till länsrätt. Kommittén föreslår inte någon ändrad överklagandetid eller omprövningsmöjlighet.

Remissinstanserna: Föreningen Sveriges uppbördschefer påpekar att länsrätten måste handlägga mål som avser preliminär taxering och liknan- de med förtur. Övriga remissinstanser har inte uttalat sig i frågan.

Skälen för mitt förslag: Jag har i ett tidigare avsnitt föreslagit att beslut om anstånd skall kunna överklagas till länsrätt men inte vidare (avsnitt 12.1.1). Beslut om anstånd som fattas av lokal skattemyndighet kan i dag överklagas till länsskattemyndighet men inte vidare. De anståndsbeslut som länsskattemyndigheten fattar som första instans kan över huvud taget inte överklagas.

Lokal skattemyndighets beslut angående preliminär taxering. debitering eller jämkning av preliminär skatt och verkställande av skatteavdrag kan i dag endast överklagas till länsskattemyndighet (855 1 mom. andra stycket och 865 1 mom. första stycket UBL). Någon prövning i domstol är inte möjlig i ordinär ordning. Motivet till nuvarande bestämmelser torde vara att beslut på preliminärskattestadiet måste vara snabba. Beslut om t.ex. preliminär taxering och jämkning av preliminär skatt kan ofta vara ekonomiskt mycket betydelsefulla för den skattskyldige. Det är därför rim- ligt att även sådana beslut kan prövas av domstol. Jag föreslår därför, i enlighet med mina förslag vad gäller anstånd. att beslut i dessa frågor skall kunna överklagas till länsrätt men inte vidare. I likhet med anståndsmålen måste även mål som avser preliminär taxering och liknande behandlas med förtur av länsrätten.

I UBL finns ingen särskild överklagandetid angiven. Överklagande skall enligt FL:s regler ske inom tre veckor från delgivningen av beslutet (235 FL). För överklagande av beslut av domstol i uppbördsmål gäller också en treveckorsfrist (75 FPL). På skatteområdet i övrigt gäller en överklagande- tid på två månader mellan domstolsinstanser. Beslut av skattemyndighet kan enligt mitt förslag omprövas och överklagas inom fem år efter taxe- ringsåret eller. vad gäller beslut som fattas efter den 30 juni det femte året efter taxeringsåret. inom två månader från den dag den skattskyldige fått del av skattemyndighetens beslut.

Enligt min mening bör det även på uppbördsområdet finnas ett ompröv- ningsförfarande och överklagandefrister som i stort överensstämmer med dem som gäller enligt NTL. Kommittén har emellertid inte föreslagit någon sådan ordning. Jag ärinte beredd att i detta sammanhang föreslå att ett regelsystem som motsvarar NTL:s omprövnings- och överklagandereg- Ier införs på uppbördsområdet i sin helhet. Sådana ändringar är enligt min mening alltför omfattande för att kunna genomföras utan ingående över- väganden. Jag avser emellertid att senare i år återkomma till frågan. För en del uppbördsbeslut anser jag dock att man redan nu bör införa en reglering som motsvarar NTL:s, nämligen vad gäller debiteringsbeslut som föran- leds av skattemyndighets taxeringsbeslut.

Det är redan i nuvarande förfarande så att det råder en diffus gräns mellan vissa uppbörds- och taxeringsbeslut. I det framtida förfarandet kommer denna gräns att bli än mer otydlig. Om den skattskyldige t.ex. efter en domstolsdom skulle få ett beslut om taxeringsåtgärder med viss

överklagandetid och ett beslut om debitering med en annan överklagande- tid måste situationen te sig mycket förvirrande för honom. Ett beslut om taxeringsåtgärder har normalt ingen självständig betydelse för den skatt- skyldige. Som jag återkommer till längre fram (avsnitt 15) bör båda dessa beslut kunna finnas i en handling. Detta försvåras om olika överklagande- tider skall gälla.

Problemet med olika överklagandetider uppkommer inte enbart i sam- band med beslut om taxeringsåtgärder utan över huvud taget vid debite- ring till följd av taxeringsbeslut. Jag anser att det därför för sådana debite- ringsärenden bör införas omprövnings- och överklagandetider som över- ensstämmer med NTL:s vad gäller yrkanden om ändring på initiativ av den skattskyldige. Den skattskyldige bör alltså kunna begära omprövning av skattemyndighetens beslut inom fem år efter taxeringsårets utgång och över- klaga inom samma tid. Fattas skattemyndighetens beslut efter utgången av den 30 juni det femte året efter taxeringsåret skall det delges den skattskyl- dige. Den skattskyldige får då överklaga beslutet inom två månader från det han fick del av beslutet.

Även på uppbördsområdet i övrigt anser jag det motiverat med vissa justeringar av överklagandebestämmelserna.

Överklagandetiden är enligt nuvarande bestämmelser tre veckor från delgivningen av beslutet. Enligt min mening bör RSV inte delges beslut som skattemyndigheten fattat. Börjar överklagandetiden löpa från den dag beslutet meddelades skulle RSV, med överklagandetiden tre veckor, vara fråntagen nästan all praktisk möjlighet att överklaga skattemyndighetens beslut. En förlängning av överklagandetiden till vad som gäller på skatte- området i övrigt. två månader, skulle medföra att överklaganderätten kan utnyttjas. Även för de skattskyldiga skulle en tvåmånaders överklagande- tid innebära påtagliga förbättringar, ett närmande till vad som gäller på skatteområdet i övrigt och därigenom minskad risk för rättsförluster.

Jag föreslår därför att andra beslut på uppbördsområdet av skattemyndig- het än debiteringsbeslut till följd av taxeringsbeslut skall kunna överklagas inom två månader. Överklagandefristen bör för den skattskyldige räknas från den dag han fick del av beslutet, medan det allmännas överklagandetid bör räknas från den dag beslutet meddelades.

Beslut av länsrätt och kammarrätt i uppbördsmål bör i likhet med vad som gäller på skatteområdet i övrigt få överklagas inom två månader.

Hänvisningar till S12-9

13 Det allmännas processföring 13.1 Området för inkomst- och förmögenhetstaxering

Mitt förslag: Skattemyndigheten för det—allmännas talan i taxerings-l mål i länsrätt och kammarrätt om den skattskyldige'har överklagat myndighetens beslut. Om länsrätt ändrar skattemyndighetens beslut får myndigheten överklaga domen.

En skattemyndighet får uppdra åt en annan att föra talan i ett visst mål om den andra myndigheten medger det. RSV fåröverta uppgiften att föra talan i ett mål eller en viss grupp av mål.

RSV får överklaga skattemyndighetens beslut och länsrättens och kammarrättens domar i taxeringsmål.

I regeringsrätten förs det allmännas talan av RSV. Verket kan där- vid företrädas av någon tjänsteman vid skattemyndigheten.

Kravet på prövningstillstånd i regeringsrätten behålls.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i princip med mitt. Kommittén föreslår dock att prövningstillstånd inte skall krävas när ett ärende förs till regeringsrätten på initiativ av RSV.

Remissinstanserna: Några som har yttrat sig i den här frågan, bl.a. tre länsrätter, har förespråkat en rågång i skattemyndighetens organisation mellan taxerande och processande tjänstemän. Svenska arbetsgivareför- eningen menar att det allmännas partsfunktion måste utövas av en särskild myndighet. Från ett håll har den invändningen rests att den skattskyldige i de allra flesta fall i domstol kommer att stöta på den person som handlagt hans ärende i beslutsinstansen och att risken är stor för att det allmännas processförare av prestigeskäl eller liknande kommer att försvara det över- klagade beslutet. Från ett annat håll har påpekats. att den som för proces- sen rörandc ett års taxeringar samtidigt kan vara beslutande myndighet rörande ett annat års. Tilltron till myndighetens opartiskhet är då svår att upprätthålla.

Länsrätten i Göteborgs och Bohus län påpekar att det torde vara något nytt, att en beslutande myndighet uppträder som motpart i den första domstolsinstans som prövar dess beslut. Länsrätten menar att en sådan ordning kanske är så praktisk att den bör införas. I så fall skulle de andra enpartsprocesser som under lång tid har förekommit i förvaltningsdomsto- larna på motsvarande sätt kunna förvandlas till tvåpartsprocesser. Innan så sker bör frågan utredas ytterligare.

Förslaget om RSV:s uppgifter mottas positivt. Från ett par håll betonas, att delegeringsrätten bör utnyttjas i största möjliga utsträckning för att förhindra att skattemyndigheternas processkompetens uttunnas.

Kammarrätten i Göteborg anför att grundbesluten i princip bör vara bindande för den fiskala sidan, men att behovet av att få fram prejudice- rande avgöranden och av att få till stånd en viss enhetlighet i rättstillämp- ningen har sådan tyngd att det tills vidare bör ges företräde framför de skattskyldigas intresse av att taxeringsbesluten är definitiva.

Flera remissinstanser. däribland regeringsrätten, avstyrker förslaget om fri fullföljd till regeringsrätten för RSV.

Skälen för mitt förslag: Enligt riksdagens principbeslut 1986 skall det vara en uppgift för beskattningsmyndigheterna som sådana att föra det allmännas talan i skattemål. Om den skattskyldige överklagar ett tax— eringsbeslut skall länsskattemyndigheten svara för processföringen för det allmänna. och en överordnad myndighet skall få föra talan om ändring i en lägre myndighets beslut. Detta innebär att länsskattemyndighet skall få överklaga beslut av lokal skattemyndighet medan RSV skall få överklaga beslut av länsskattemyndighet.

I överensstämmelse med principbeslutet avvecklades vid årsskiftet 1986/87 konstruktionen med från skatteförvaltningen i övrigt mer eller mindre fristående taxeringsintendenter som företrädare för det allmänna i taxeringsprocessen. Partsfunktionen lades i stället på de nybildade läns- skattemyndigheterna. Samtidigt gavs RSV formell befogenhet att i vissa fall föra det allmännas talan samt att samordna och ge riktlinjer för processverksamheten. Den riksintendentsfunktion som dittills funnits hos RSV utmönstrades.

Nyordningen med processförande uppgifter för länsskattemyndigheter- na och RSV var ett väsentligt led i statsmakternas strävanden mot en mer enhetlig beskattningorganisation för att åstadkomma en likformig tillämp— ning av beskattningsrcglerna. I samband med det nämnda principbeslutet framhöll skatteutskottet att en viktig målsättning med det nya taxerings- förfarandet är att skattemyndigheterna i hela landet uppträder enhetligt och konsekvent gentemot de skattskyldiga. Mot den bakgrunden är det, fortsatte utskottet, viktigt att det allmänna i en process företräds av en representant med stark bindning till skatteförvaltningen, så att även pro- cessverksamheten så långt det är möjligt samordnas med övrig beskatt- ningsverksamhet.

När taxeringsbesluten skall fattas av skattemyndigheten och tiden för att kunna få ett beslut omprövat är fem år, påverkas det allmännas processfö- ring i hög grad. Antalet mål kommer att minska kraftigt. bl. a. eftersom alla otvistiga ärenden kan hanteras utan att domstolarna behöver blandas in. En hel del av det arbete som i dag utförs inom ramen för processen kommer att vara en del av taxeringsförfarandet. En konsekvens blir att processverksamheten kan föras närmare den övriga beskattningsverksam- heten. Förutsättningarna för en ökad enhetlighet och samstämmighet för- bättras genom att utrednings-, besluts- och processfunktionerna kan hållas samman.

Från olika håll har framhållits att processfunktionen inom skatteförvalt- ningen bör hållas isär från övriga funktioner. En självständig processfunk- tion skulle utgöra en garanti för ett objektivt uppträdande från det allmän- nas sida. Liknande synpunkter har framförts vid remissbehandlingen av kommitténs slutbetänkande. Med anledning härav vill jag — liksom jag gjorde i princippropositionen — betona de starka krav på objektivitet som skattemyndigheterna över huvud taget har att iaktta. Kraven bör alltså vara lika stränga i fråga om ärenden som inte förs till domstol. Skattctjäns- temännen » processförarna inbegripna — skall alla ha målet inriktat på

att nå riktiga och rättsenliga beskattningsbeslut. I processen är det vidare domstolen som ytterst ansvarar för att utredningen i målet är fullständig och slutligen avgör det på grundval av framlagda fakta och ståndpunkter.

Det har från något håll också gjorts gällande att en sammanvävning av besluts- och processfunktionerna skulle innebära en risk för att det allmän- na av prestigeskäl skulle försvara det överklagade beslutet. För min del anser jag att det saknas grund för att befara att uppträdandet blir på det sättet.

Som jag nyss berörde blir ett resultat av det nya taxeringsförfarandet att processverksamheten huvudsakligen kommer att bestå i att företräda det allmänna i domstol när taxeringsbeslut överklagas av de skattskyldiga. Denna defensiva processverksamhet kommer — med hänsyn till ompröv- ningsmöjligheterna — med all sannolikhet att minska. Men genomsnittligt sett torde processerna bli mer komplicerade och av mer rättslig natur än vad som är fallet i dag.

Den förskjutning av tyngdpunkten i beskattningsförfarandet till skatte- myndigheterna som bl. a. det nya omprövningsförfarandet leder till påver- kar den nuvarande offensiva processverksamheten — rätten att i domstol överklaga ett taxeringsbeslut — i betydligt högre grad än den defensiva. Vid tiden för riksdagens principbeslut beräknades antalet mål som kommer att prövas av domstol på skattemyndigheternas initiativ till något eller några tusen per år. En ändrad myndighetsstruktur för skatteförvaltningen i länen enligt det förslag som jag lämnade i avsnitt 4.1 bör föranleda att den offensiva processverksamheten blir av en än mer begränsad omfattning.

Vad närmare gäller den dci/ensiva rollen uttalade jag i principproposi- tionen att det allmännas processföring bör kunna anordnas så, att det är fråga om att företräda den organisation vars beslut sätts under prövning. Detta motsvarar vad som gäller i många andra typer av mål på förvalt- ningsområdet. Av främst organisatoriska skäl frångicks emellertid den principen. Länsskattemyndigheten skulle svara för processföringen också när beslut av den lokala skattemyndigheten hade överklagats. Med endast en skattemyndighet i ett län. såsom jag föreslagit i avsnitt 4.1, bör självfal- let denna ha hand om processföringen.

Beträffande frågan huruvida processföringen bör ligga på lokal eller regi- onal nivå harjag tidigare (se avsnitt 4.1) framfört uppfattningen att den i huvudsak bör ligga där det överklagade beslutet fattats.

Även i den framtida processverksamheten bör det vara möjligt att en skattemyndighet övertar en annan skattemyndighets uppgift att föra talan (jfr 185 GTL).

Den a_[lé'nsiva processverksamheten skall enligt riksdagens principbeslut skötas av den överordnade myndigheten. I framtiden blir det sålunda RSV.

Detta stämmer också överens med tankegången att rätten" att överklaga en lägre myndighets beslut bör utnyttjas för att utjämna oenhetlig rättstill- lämpning på områden där behov av prejudikat är särskilt framträdande och där oenighet förelegat vid beslutsfattandet.

Med hänsyn till att RSV ensamt får överklaga ett beslut saknas enligt mening skäl att införa några begränsningar i överklaganderätten med

avseende på t. ex. tvistefrågans art. Enligt min mening kan man utgå från att RSV överklagar bara när det verkligen är påkallat.

Beträffande RSV:s roll i övrigt bör den i likhet med i dag innebära att verket skall från skattemyndiget få ta över uppgiften att föra det allmännas talan i ett visst mål eller en viss grupp av mål. Detta krävs bl. a. för att RSV — i linje med sitt ansvar för en enhetlig rättstillämpning i skatteförvalt- ningen — skall kunna välja ut ärenden på områden där klarläggande prejudikat är angelägna och där också svara för det allmännas argumente- ring.

Kommittén har ansett det nödvändigt att RSV ges förstärkta möjligheter att medverka i rättsutvecklingen. Enligt kommittén bör RSV ensamt föra det allmännas talan i regeringsrätten. Jag är av samma uppfattning. I likhet med kommittén anser jag att RSV därvid skall kunna utse en tjänsteman vid skattemyndighet att föra verkets talan. Detta kan både vara rationellt och bidra till att processkompetensen vid skattemyndigheterna inte för- svagas.

För tydlighets skull vill jag tillägga att RSV bör få föra talan såväl till den skattskyldiges fördel som till hans nackdel.

Här vill jag slutligen nämna att kommittén har föreslagit att det nuva- rande kravet på prövningstillstånd skall slopas när ett ärende förs till regeringsrätten på initiativ av RSV. Förslaget har motiverats med att det kan förutsättas att centralmyndigheten på skatteområdet kan bedöma vilka frågor som är av prejudikatintresse. Vid remissbehandlingen avstyrk- te flera remissinstanser, bl. a. regeringsrätten förslaget. För min del kanjag inte se några nämnvärda fördelar med en ändrad ordning. Jag anser därför att kravet på prövningstillstånd bör behållas.

13.2. Mervärdeskatteområdet

Mitt förslag: Det allmänna ombudet enligt mervärdeskattelagen ut— mönstras.

I fråga om mervärdeskatt skall det allmännas processföring skötas av skattemyndigheten och RSV på samma sätt som beträffande tax- ering.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt utom i det att kommit- tén föreslår fri fullföljd för RSV till regeringsrätten.

Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser godtar förslaget.

Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare behandlat bör verksamheten att fastställa olika skatter och avgifter integreras i de nya skattemyndigheter- na. Vidare har jag föreslagit att förfarandereglerna på de olika områdena så långt som möjligt bör vara enhetliga. Det framstår då som uppenbart att också processföringen bör skötas på samma sätt beträffande de olika skatte- och avgiftsslagen. Detta skapar bl. a möjligheter för en samordning som i många fall på sikt kan innebära att tvistefrågor som är gemensamma för taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt och fastställandet av

mervärdeskatten kan hållas samman i processen. Jag föreslår således att det allmänna ombudet i mervärdeskattemål skall avskaffas och att skatte- myndigheten och RSV skall ha samma uppgifter och befogenheter inför domstol som beträffande inkomst- och förmögenhetstaxering.

Jag har tidigare föreslagit att ML:s nuvarande ordning att endast slutliga beslut skall få överklagas ersätts med en ordning som motsvarar vad som gäller för beslut beträffande inkomst- och förmögenhetstaxering, nämligen att beslut skall anses fattat i enlighet med deklarationen om den följs. Beslutet skall få överklagas av den skattskyldige och av RSV. Det kan nämnas att. eftersom det allmänna ombudet i dag inte får begära slutligt beslut. den här föreslagna ordningen innebär utvidgade möjligheter för det allmänna att föra process om en mervärdeskattefråga.

Hänvisningar till S13-2

13.3. Uppbördsområdet

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Ingen har haft annan mening än att samma ordning bör gälla som på taxeringsområdet.

Skälen för mitt förslag: Det allmänna ombudet enligt UBL för det allmännas talan i mål enligt UBL, lagen (1984: 668) om uppbörd av social- avgifter från arbetsgivare och lagen ( 1982: 1006) om avdrags- och uppgifts- skyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar. Vidare får det allmän- na ombudet yrka att den lokala skattemyndigheten skall besluta om betal- ningsskyldighet för arbetstagares och uppdragstagares skatt och påförande av arbetsgivaravgifter.

I likhet med vad som föreslagits beträffande taxering m.m. bör i fort- sättningen skattemyndigheten sköta den defensiva processföringen. Offen- siv processföring i främst prejudikatfrågor bör skötas av RSV. Det nuva- rande allmänna ombudet i uppbördsmål bör alltså utmönstras. Enligt UBL får det allmänna ombudet överklaga endast lokala skattemyndighetens beslut i fråga om arbetsgivares ansvarighct för arbetstagares skatt. Denna begränsning bör inte kvarstå. RSV bör i enlighet med vad som föreslagits gälla på liknande områden kunna få frågor om tillämpning av bestämmel- serna i UBL prövade av domstol. Även om behovet av en sådan rätt att överklaga inte är särskilt stort anser jag det vara en fördel att man dom- stolsvägen kan vinna klarhet i en fråga där skattemyndigheten och RSV har olika tolkningar av innebörden av en bestämmelse.

En annan utvidgning av rätten till domstolsprövning av skattmyndighe- tens beslut motiveras av vad jag tidigare har föreslagit beträffande organi- sationen av skattemyndigheterna. I dag får lokal skattemyndighets beslut angående preliminär taxering, debitering eller jämkning av preliminär skatt. verkställande av skatteavdrag och anstånd med inbetalning av skatt överklagas till länsskattemyndigheten. Mot länsskattemyndighetens beslut i dessa ärenden får talan inte föras. Jag har i det här ärendet föreslagit att

den enskilde skall få överklaga sådana beslut. En motsvarande överklagan- derätt för RSV är då befogad.

Hänvisningar till S13-3

  • Prop. 1989/90:74: Avsnitt 19.33

13.4. Vägtrafikskatteområdet

Kommitténs förslag: De allmänna ombuden avskaffas. Det allmänna ombudets uppgifter läggs på de skattemyndigheter som regeringen. eller den myndighet som regeringen bestämmer. utser.

Remissinstanserna: Ingen har kommenterat förslaget. Skälen för mitt ställningstagande: Vägtraftkskatt fastställs av länsstyrel- sen. Besluten överklagas sedan den 1 januari 1989 till länsrätten. Det allmännas talan förs av allmänna ombud som utsetts av RSV och som är knutna till länsskattemyndigheterna. Kommitténs förslag innebär att skat- temyndigheten som sådan skulle vara ett slags från beslutsmyndigheten fristående processförare. Enligt kommittén innebär detta en anpassning till vad som gäller på andra beskattningsområden.

För egen del kan jag väl tänka mig att en ordning infördes för det allmännas processföring i vägtrafikskattemål som överensstämmermed vad jag föreslagit på andra områden. Detta skulle i så fall innebära att länsstyrelserna försvarade sina egna beslut i domstol och att RSV — som är central förvaltningsmyndighet i fråga om vägtrafikskatt — skulle ges rätt att överklaga länsstyrelsens beslut om det var av vikt för rättstillämpning- en att en fråga prövades av domstol. En sådan ordning måste dock övervä- gas ytterligare. Den ordning som kommittén föreslår innebär enligt min mening inga egentliga förändringar i förhållande till vad som gäller i dag. Jag föreslår därför att den nuvarande ordningen behålls.

Hänvisningar till S13-4

  • Prop. 1989/90:74: Avsnitt 11.3

13.5. Punktskatter, sjömansskatt, kupongskatt m.m.

Mitt ställningstagande: Jag föreslår ingen ändring av nuvarande ord- ning vad gäller det allmännas processföring i fråga om punktskatter, sjömansskatt eller kupongskatt.

Kommitténs ställningstagande: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Ingen har anmält någon annan uppfattning. Skälen för mitt ställningstagande: RSV är beskattningsmyndighet för punktskatter, sjömansskatt och kupongskatt. Det allmännas processföring i mål om dessa skatter åligger ett fristående ombud.

Det är enligt min mening inte lämpligt att RSV som beslutsmyndighet övertar processföringen i dessa mål oavsett svårighetsgrad eller prejudi- katvärde. Med hänsyn till att antalet skattskyldiga är relativt få skulle man riskera att kompetensen inte gick att upprätthålla om man spred beskatt- ningsfunktionen till alla skattemyndigheter. Möjligen kunde någon eller

några skattemyndigheter åläggas uppgiften. En sådan ändring måste i så fall övervägas ytterligare. En ordning som överensstämmer med vad jag föreslagit för andra beskattningsområden — utom vägtrafikskatteområdet — är således inte att rekommendera. Jag föreslår därför inga ändringar på detta område.

Här kan jag nämna att jag inte lägger fram något förslag rörande process- föringen i fråga om pensionsgrundande inkomst. I denna del har kommit- tén föreslagit att inte bara som nu riksförsäkringsverket utan också RSV skall få överklaga en skattemyndighets beslut om pcnsiongrundande in- komst. Något sådant förslag ärjag alltså inte beredd att föra fram.

13.6. Förhandsbesked

Mitt förslag: Uppgifter i ärenden om förhandsbesked som nu fullgörs av det allmänna ombudet i ärenden och mål om mervärdeskatt över- tas av skattemyndigheten och det allmänna ombudet enligt lagen ( 1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor.

Kommitténs förslag: RSV skall föra det allmännas talan i rättsnämnden och regeringsrätten i ärenden om förhandsbesked. Kommittén föreslår också att nämnden skall brytas ut från RSV.

Remissinstanserna: Ingen har haft någon invändning mot kommitténs förslag.

Skälen för mitt förslag: För närvarande föreskrivs i 35 lagen om för— handsbesked i taxeringsfrågor att, om inte ansökan om förhandsbesked avvisas. yttrande skall inhämtas av den länsskattemyndighet som är behö- rig att taga befattning med ifrågavarande taxering. Avser ansökningen fråga av särskilt intresse för kommun. må denna också beredas tillfälle att avge yttrande. Beslutet om förhandsbesked får enligt 65 överklagas av. förutom sökanden, länsskattemyndigheten och kommun, om det rör taxe- ring till kommunal inkomstskatt eller taxering av fastighet i kommunen. Ett till RSV knutet allmänt ombud får ta över den befogenhet att överklaga ett beslut som enligt 6 5 tillkommer länsskattemyndighet. Vid ansökan om förhandsbesked i fråga om skattskyldighet till mervärdeskatt gäller be- stämmelserna om länsskattemyndighet det allmänna ombudet i mål och ärenden om mervärdeskatt.

Kommittén har, under åberopande av bl.a. sekretesskäl, föreslagit att RSV bör yttra sig i förhandsbeskedsärendena i stället för skattemyndighe- ten resp. det allmänna ombudet i mål och ärenden om mervärdeskatt.

Med hänsyn till att RSV skall ansvara för att klargörande prejudikat tas fram till ledning för skatteförvaltningens tillämpning av skattelagstiftning— en har jag i avsnitt 13.1 föreslagit att RSV ensamt skall få företräda det allmänna i taxeringsmål i regeringsrätten. Av motsvarande skäl talar myc- ket för att verket får hela ansvaret för det allmännas funktion i ärenden om förhandsbesked. Förhandsbeskedsinstitutet fyller nämligen en viktig rätts- bildande funktion. Innan jag tar en bestämd ställning i den här delen

måste emellertid flera frågor övervägas ytterligare. Som kommittén påpe- kat kräver den tänkta ordningen att rättsnämnden på något sätt bryts ut från RSV. Görs rättsnämnden fristående från verket uppkommer frågan vem som skall besluta i de dispensärenden som hittills har avgjorts av nämnden. Det gäller sådana dispensbeslut som inte får överklagas. Om ingenting annat förordnas skulle uppgiften i framtiden ankomma på RSV som sådant.

RSV har i en framställning till finansdepartementet den 21 juni 1988 begärt att förslagen i en till framställningen bifogad promemoria beträffan- de dispenser skall genomföras. Förändringarna motiveras av önskemålet att operativ verksamhet skall flyttas från verket och innebär att flera typer av dispensbeslut skulle fattas av skattemyndigheterna med rätt att överkla- ga till den som nu fattar besluten. Flera frågor måste övervägas innan beslut i detta ärende fattas. bl. a. frågan huruvida beskattningsmyndighetens beslut att medge undantag bör vara dispensgivning eller taxeringsbeslut och frågan om vilka beslut som bör gå att överklaga. Dessutom kommer den på grundval av RINK:s och URF:s förslag planerade skatteomläggningen att innebära sådana förändringar i de materiella reglerna att flera av dispens- reglerna faller bort eller ändras. Detta gäller t.ex. de särskilda fartygsfon- derna. eldsvådefonderna och dispenser enligt lagen (1978: 970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst.

Jag räknar med att under året återkomma med förslag om rättsnämnden. Med hänsyn till att allmänna ombudet i ärenden och mål om mervärdeskatt bör avvecklas redan i förevarande sammanhang, bör ombudets uppgifter tills vidare tas över av skattemyndigheten. Vidare bör det allmänna ombu- det enligt lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor få ta över skatte- myndighetens befogenhet att få överklaga ett förhandsbesked.

Hänvisningar till S13-6

14 Skatteprocessen

14.1. Processformen i framtiden

Mitt förslag: Skatteprocessen utformas som en sakprocess i mål av- seende skatter och avgifter som omfattas av nya taxeringslagen, mer- värdeskattelagen och lagen om punktskatter och prisregleringsavgif- ter.

Föremålet för processen skall i stället för de taxeradc och beskatt- ningsbara beloppen vid ett visst års taxering eller skatten för en viss redovisningsperiod vara de olika delfrågor som skall avgöras vid be- stämmande av ett visst års taxering eller skatten för en viss redovis- ningsperiod.

Kommitténs förslag: Överensstäm mer med mitt. Remissinstanserna. med ett undantag, tillstyrker förslaget.

Skälen för mitt förslag: Skatteprocessen har sedan lång tid haft karaktä- ren av s.k. beloppsprocess. Processens ram bestäms genom de i rätt tid

framställda beloppsmässiga yrkandena. Det är tillåtet att under processens gång anföra nya grunder till stöd för ett yrkande om nedsättning eller höjning av taxeringama eller göra kvittningsinvändningar även om helt nya inkomst- eller avdragsfrågor därigenom tas upp. Det förutsätts bara att beloppsramen inte överskrids.

Den extraordinära processen och eftertaxeringsprocessen står utanför den praxis som efterhand utvecklats för beloppsprocessen. Men inte heller den ordinära processen är alltid en beloppsprocess. Förutom de fall där yrkandena rör skattebelopp (exempelvis taxeringskod. underlag för till- läggsbelopp, skattereduktion) och inte taxeradc belopp står även ett flertal andra fall utanför beloppsprocessen. t. ex. mål som rör avskrivningsunder- lag utan att detta påverkar taxeringen. Detsamma gäller mål om skattetill- lägg. Vad jag nu har sagt torde även gälla process enligt ML och LPP. Processen enligt uppbördslagen torde inte utgöra en beloppsprocess.

Det som skulle kunna tala för ett bibehållande av beloppsprocessen är att den medför en informell processordning. Å andra sidan kan klagandens obegränsade möjligheter att inom beloppsramen ändra sin talan och mot- partens rätt att göra kvittningsinvändningar kritiseras. Instansordnings- principen sätts ur spel och parterna vet inte vad de riskerar i processen eller vilka frågor som kommer under bedömande.

En övergång till sakprocess medför att skatteprocessen kommer att stå i bättre samklang med den processordning som sedan länge gäller vid de allmänna domstolarna. I en sakprocess med viss förebild i vad som gäller enligt rättegångsbalken skulle till skillnad från vad som gäller i beloppspro- cessen någon ändring av en talan i princip inte få ske om en helt ny fråga — t.ex. en annan avdragspost — därvid aktualiserades. Inte heller skulle motparten få göra kvittningsinvändningar som hänför sig till en annan fråga än den som klaganden för talan om.

Med hänsyn till dessa skillnader mellan de båda processformerna skulle kunna hävdas att sakprocessen är inte bara mer formell och osmidig än beloppsprocessen utan också att den ger mindre rättstrygghet. Möjligheten att utvidga prövningen till något annat än det som först har yrkats skulleju försämras. Processformen kan emellertid inte ses som något som är fristå- ende från förfarandereglerna i övrigt. I ett väsentligt utvidgat ompröv- ningsförfarande kan nya taxeringsfrågor väckas hos skattemyndigheten under lång tid. I det förfarandejag föreslår skall möjligheten att ta upp nya frågor stå öppen under fem år efter taxeringsåret. En sakprocess i förening med en femårig omprövningstid förbättrar således möjligheten för de skattskyldiga att få ändring av taxeringsbeslut till stånd. En övergång till sakprocess är en förutsättning för ett rationellt utformat omprövningsför- farande. Förutom att omprövningsinstitutet torde innebära att de skatt- skyldigas rättssäkerhet förstärks i väsentliga avseenden möjliggör det att frågor som inte är tvistiga rensas bort hos skattemyndigheterna. Domsto- larna behöver därmed praktiskt taget enbart ägna sig åt att avgöra tvister.

Från en remissinstans har framförts. att en övergång till sakprocess skulle innebära att de skattskyldiga får svårare än hittills att begripa sig på hur de skall utföra sin talan och att deras eventuella misslyckande härvid- lag skulle komma att medföra att talan avvisades. 1 dag ställs blygsamma

krav på en enskild part vad gäller utformningen av talan. Mål prövas med utgångspunkt från eventuella avvikelser från deklarationen i taxerings- nämnden. Förutsättningar för extra avdrag kontrolleras. Ibland klarar man ut per telefon vad den enskilde vill. Det hävdas också att domstolens roll och uppgifter blir oklara vad gäller prövningsram och processledning.

Jag delar inte dessa farhågor vad gäller svårigheter för de skattskyldiga. Samma tillvägagångssätt som används i dag när den skattskyldiges yrkan- de inte framgår av överklagandet kan i en sakprocess användas för att klargöra vad saken gäller. Redan i samband med omprövningen kommer skattemyndigheten att behöva göra klart vad som är saken (frågan). Denna identifieras visserligen normalt med hjälp av yrkandet och de omständig- heter som anges till stöd därför. Har skattemyndigheten avvikit från dekla- rationen möter det inga svårigheter att identifiera saken när den skattskyl- dige yrkar "taxering enligt deklarationen” eller kort och gott anför ”jag är missnöjd med skattemyndighetens beslut". Inte heller föreligger något hinder mot att klara ut vad som är saken med hjälp av ett telefonsamtal eller en enkel skriftlig förfrågan.

För egen del anserjag att övervägande skäl talar för att skatteprocessen i framtiden utformas som en sakprocess.

Övergången till en sakprocess bör emellertid endast genomföras beträf- fande mål avseende de skatter som omfattas av de utvidgade ompröv- ningsmöjligheterna. nämligen de skatter som omfattas av NTL:s bestäm- melser samt mervärdeskatt, punktskatter och prisregleringsavgifter. Detta innebär att omläggningen inte kommer att avse t.ex. fastighetstaxering, vägtrafikskatt eller sjömansskatt. Även på dessa områden bör emellertid på sikt den nya ordningen kunna tillämpas. Processen vid handläggning av mål enligt uppbördslagen kan som jag nyss nämnt redan i dag anses vara en sakprocess.

I praktiken kommer en övergång till en renodlad sakprocess inte att medföra några betydade skillnaderjämfört med i dag. Tvärtom är likheter- na framträdande. Likheter finns bl.a. när det gäller att i det enskilda fallet bedöma den egentliga frågan i ett mål, där man oavsett processformen i princip får hänföra sig till klagandens yrkanden och grunder härför. Även om processföremålet i den nuvarande processen utgörs av de taxeradc och beskattningsbara beloppen är det i själva verket en mera avgränsad fråga som domstolen prövar. Det kan t. ex. röra frågan om en viss inkomst inte skall beskattas eller beskattas till lägre belopp eller om avdrag skall medges eller inte för viss utgift. För de skattskyldiga torde nyheten alltså främst bestå i att en dom som innebär ändring av det tidigare avgörandet inte kommer att mynna ut i en beräkning av taxerad och beskattningsbar inkomst eller. i fråga om indirekt skatt. fastställd skatt. Jag återkommer till detta i ett senare avsnitt (15).

Jag utgåri det följande från taxeringsprocessen. Motsvarande synpunk- ter kan emellertid anläggas även på mål avseende indirekta skatter och uppbördsmål.

14.2. Processföremål, rättskraft och taleändring

Mitt förslag: Någon definition av sakbegreppet införs inte. I stället knyts an till det sakbegrepp som redan i dag finns i skatteprocessen. Detta innebär att processföremålet i varje enskilt fall individualiseras av det överklagade beslutet samt klagandens yrkanden och de om- ständigheter han anger till stöd för yrkandet.

En väckt talan får i princip inte ändras. Klaganden får dockjustera sitt yrkande till att avse ett högre belopp om den fråga som är föremål för prövning därigenom inte ändras. I länsrätt får klaganden dess- utom — inom den tid som gäller för överklagande — föra in en ny fråga som har samband med den som skall prövas, om domstolen finner att den nya frågan utan olägenhet kan prövas i målet.

Ett yrkande från klaganden beträffande skattetillägg som har för- anletts av den skattefråga som är föremål för prövning skall få tas upp i målet oavsett när det framställs.

Rättskraften hos ett avgörande av en förvaltningsdomstol skall i enlighet med vad som gäller i den allmänna processen inte sträcka sig längre än till den rättsföljd som varit i fråga i målet.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i stort med mitt. Kommittén har dock föreslagit att beloppsmässig höjning av ett yrkande inte skall vara tillåten i överrätt. Kommittén utvecklar inte vad som skall träffas av ett avgörandes rättskraft.

Remissinstanserna: Förslaget har mottagits övervägande positivt. Många har ansett att sakbegreppet måste belysas närmare i det fortsatta lagstiftningsarbctet. Regeringsrätten har efterlyst ett ställningstagande till rättskraftsproblematiken. Kammarrätten i Göteborg och Sveriges advo- katsamfund menar att reglerna för ändring av talan i överrätt bör vara mer generösa.

Skälen för mitt förslag:

Process/fören:åle!

Som jag redan nämnt kan - trots taxeringsprocessens principiella upp- byggnad som en beloppsprocess — i dag väsentliga delar av skatteproces- sen karaktäriseras som en sakprocess. Så är fallet vid extraordinära besvär, eftertaxering. skattetillägg och överklaganden som inte rör taxeradc och beskattningsbara belopp.

I rättspraxis finns också en del avgöranden som t. ex. penetrerar möjlig- heterna till taleändring och kvittning vid extraordinära besvär och efter- taxering. Dessa belyser den anörande skillnad som finns mellan en be- loppsprocess och en sakprocess. För sakprocessen är därvid kännetecknet att processföremålet är en enskild fråga. Av intresse är bl.a. rättsfall rörande gränsdragningen mellan s.k. oäkta och äkta kvittning. en gräns- dragning som inte behöver göras i beloppsprocessen. Den oäkta kvitt- ningsinvändningen är ett åberopande av motfakta som hänför sig till just

det yrkande som klaganden framställt och tillåts i den extraordinära pro- cessen (R 1977 1:9). Frågan eller saken i målet anses sålunda vara densam- ma. Äkta kvittningsinvändningar från det allmännas sida som visserligen rör sig inom beloppsramen men som hänför sig till en annan fråga godtas däremot inte om det inte finns förutsättningar för att pröva även det yrkandet i särskild ordning (RRK R 75 1:40).

Spörsmålet om vad som skall anses utgöra processföremålet i en sakpro- cess har emellertid inte ställts på sin spets i en sådan utsträckning att någon helt klargörande praxis har utbildats. Det finns dock skäl att anta att den del av skatteprocessen som redan nu är utformad som en sakprocess utvecklats under influens av de allmänna processrättsliga principer som ligger till grund för rättegångsbalkens bestämmelser. I rättegångsbalken finns inte några bestämmelser som uttryckligen anger vad som menas med saken, processföremålet eller motsvarande begrepp. Indirekt framgår emellertid detta av bestämmelserna i 13 kap. 35 rättegångsbalken om vad som utgör tillåten taleändring.

Skatteförenklingskommittén kom fram till att det för en skatteprocess som i sin helhet utformas som en sakprocess i huvudsak inte borde ges någon särreglering. En mer framkomlig väg är enligt kommittén att knyta an till hittillsvarande praxis inom skatteprocessen och, när det är möjligt, till vad som gäller för den allmänna processen. Kommitténs uppfattning har vunnit stöd vid remissbehandlingen. Jag.har heller inte för egen del någon annan mening.

Rättegångsbalken kan alltså i vissa hänseenden tjäna som förebild vid utformningen av de lagregler som behövs för den nya processordningen.

Vid remissbehandlingen har många helt naturligt efterlyst närmare rikt- linjer för rättstillämpningen. Jag har tagit fasta på detta och när jag i det följande tar upp lagregleringen av den nya processordningen kommerjag därför också att peka på vissa grundsatser som bör vara vägledande och ange hur vissa problemställningar enligt min mening bör få sin lösning. Huvudsakligen rör det sig då om att belysa vad som bör avses med saken eller frågan, dvs. att identifiera den enskilda fråga som i en sakprocess är föremålet för processen.

Att identifiera frågan eller saken i målet kan i och för sig anses vara av begränsad praktisk betydelse. En sådan bestämning måste emellertid göras i några situationer. bl. a. när domstolen skall avgöra om ett åberopande av en ny omständighet eller ett nytt yrkande i ett mål utgör ändring av talan. Frågan eller saken kan också behöva preciseras när man skall ta ställning till en doms rättskraft, vilket blir aktuellt t. ex. när skattemyndigheten skall bedöma en begäran om omprövning samtidigt som det finns en dom avseende samma taxeringsår.

Taleändring

Enligt 13 kap. 35 rättegångsbalken får en väckt talan inte ändras. Käran- den får dock på grund av omständighet som inträffat under rättegången eller först då blivit för honom känd kräva annan fullgörelse än den varom talan väckts. I underrätt får han vidare bl.a. framställa ett nytt yrkande.

såvitt det stöder sig på väsentligen samma grund som den talan som väckts. Paragrafen anger uttryckligen att som ändring av talan inte anses att käranden beträffande samma sak inskränker sin talan eller, utan att talan ändras. åberopar en ny omständighet till stöd för sin talan.

Även i taxeringsprocessen bör principen vara den att en talan inte skall få ändras. NTL bör innehålla en föreskrift om detta, liksom om att detta inte hindrar att klaganden inskränker sin talan eller, under förutsättning att den fråga som skall prövas inte ändras, åberopar en ny omständighet till stöd för sin talan. Innebörden av detta är bl. a. att alla de omständighe- ter som klaganden kan åberopa till stöd för sin talan fritt får tillföras processen under dess gång. Även i överrätt får en ny omständighet åbero- pas. Möjligheterna att i regeringsrätten åberopa ny omständighet styrs dock också av 375 FPL där det sägs att omständighet eller bevis som åberopas först i regeringsrätten endast beaktas om det föreligger särskilda skäl.

Bestämmelsen i 13 kap. 35 rättegångsbalken om att ett nytt yrkande får framställas om det stöder sig på väsentligen samma grund har bl. a. ansetts tillämplig när käranden i mål om betalningsskyldighet för hyra ville utvid- ga sitt yrkande därför att han ansett sig ha felbedömt hyrans storlek för den i stämningen angivna perioden. En motsvarande utvidning av talan bör uttryckligen tillåtas i taxeringprocessen. En skattskyldig som under proces- sens gång t.ex. uppmärksammar att han har uppgett en viss kostnad, för vilken han har yrkat avdrag, till för lågt belopp bör alltså få ändra sitt yrkande till att avse det högre beloppet. Beloppsjusteringar kan exempelvis också gälla direktavdrag för ett korttidsinventarium i stället för, såsom yrkats, räkenskapsenlig avskrivning. Det bör således vara tillåtet med beloppsmässiga utvidgningar av en talan. Detta ligger också i linje med 295 FPL som ger domstolen möjlighet att gå utöver yrkandet i målet om det kan ske utan men för något motstående enskilt intresse. Beloppsmässi- ga utvidgningar av talan bör få ske inte bara i länsrätt utan — till skillnad från vad kommittén föreslår — också i kammarrätt och i regeringsrätten. I annat fall skulle det ändrade yrkandet inte få prövas i målet samtidigt som en begäran om omprövning skulle behöva avvisas av skattemyndigheten (på grund av litis pendens) eftersom yrkandet avser den fråga som prövas av domstolen och därför — som jag senare återkommer till — kommer att omfattas av domstolsavgörandets rättskraft.

Möjligheterna enligt rättegångsbalken att i ett civilmål i underrätt fram- ställa ett nytt yrkande avser som nyss nämnts bl.a. det fallet att yrkandet stöder sig på väsentligen samma grund som det ursprungliga yrkandet. För taxeringsprocessens del bör man enligt min mening av främst processeko- nomiska skäl kunna gå ett steg längre (jfr vad som enligt 45 kap. 55 rättegångsbalken gäller i brottmål). En ny fråga bör få föras in i ett mål i länsrätt om den har samband med den fråga som redan ligger för prövning. Detta kan belysas med följande exempel.

Antag att en skattskyldig yrkar avdrag för låneräntor avseende en fastig- het med 15 000 kr. Skattemyndigheten vägrar honom avdrag därför att han trots anmaning därom inte har styrkt ränteutgifterna. Han begär då om- prövning och visar upp kvitton på sammanlagt 10000 kr. och uppger att

övriga kvitton har förkommit. Avdrag medges med 10000 kr. Den skatt- skyldige överklagar till länsrätten och specificerar resterande 5000 kr. genom att uppge långivare och datum för betalningarna. Därutöver företer han ett nytt kvitto på ränta om 1000 kr. som inte ingick i det belopp han yrkat avdrag för. Han uppger att han tidigare förbisåg den ränteutgiften, men yrkar nu avdrag också för den. I exemplet har de båda ränteyrkande- na ett nära samband med varandra. Inte desto mindre bör det nya ränteyr— kandet anses avse en ny fråga.

På grund av sambandet mellan de båda frågorna bör länsrätten ha möjlighet att pröva även det nya yrkandet om det framställs inom de generöst tilltagna fristerna för överklagande. Men länsrätten bör få avvisa den nya frågan om rätten finner att det skulle vara förenat med någon olägenhet att till en gemensam handläggning ta upp båda frågorna. En sådan olägenhet kan t. ex. vara att ytterligare utredning behövs beträffande den nya frågan.

Enligt rättegångsbalken är möjligheten till taleändring när det gäller ett nytt yrkande som stöder sig på väsentligen samma grund begränsad till underrätt. Ett förslag om att tillåta en sådan taleändring också i överrätt. vilket lades fram av rättegångsutredningen i betänkandet SOU 1987:46, har nyligen avvisats (se bl. a. prop. 1988/89: 95 s. 33 — 35). Som skäl angavs att en ordning enligt utredningsförslaget skulle innebära ett betydelsefullt avsteg från instansordningsprincipen och kunde innebära att processen i hovrätten kom plicerades på ett olyckligt sätt. Av motsvarande skäl bör det för taxeringsprocessen inte vara möjligt att i kammarrätt eller regeringsrät- ten ändra en väckt talan om ändringen innebär att en ny fråga förs in i målet.

Vad gäller en fråga om skattetillägg som har föranletts av ställningsta- gande i den taxeringsfråga som är under prövning finns dock enligt min mening anledning att göra ett avsteg från denna princip. Visserligen skall skattemyndigheten automatiskt sätta ned skattetillägget om det föranleds av domstolens ställningstagande i taxeringsfrågan. Förutsättningar för ef- tergift av skattetillägg kan dock endast beaktas om målet rör skattetillägget (jfr avsnitt 10.2).

Om ett yrkande avvisas som otillåten ändring av talan bör det i stället tas upp av skattemyndigheten, där det normalt bör föranleda ett ompröv- ningsbeslut. Domstolens beslut om avvisning kan emellertid komma att meddelas förhållandevis lång tid efter det att yrkandet framställdes. Går tiden för begäran om omprövning ut medan domstolen handlägger målet. skulle följden bli att det redan skulle vara för sent att begära omprövning när den skattskyldige fick avvisningsbeslutet. För att inte detta skall inträffa bör domstolen få överlämna frågan till skattemyndigheten som en begäran om omprövning. Jag har tidigare föreslagit att en begäran om omprövning som ges in till förvaltningsdomstol före utgången av femte året efter taxeringsåret skall få prövas även om den når beslutsmyndigheten efter denna tid.

Rättsqu/i

] 17 kap. 1 1 5 första stycket rättegångsbalken anges att en dom. sedan tid för talan har gått ut, har rättskraft såvitt därigenom avgjorts den sak varom talan väckts. Enligt paragrafens tredje stycke får en fråga som sålunda avgjorts inte på nytt tas upp till prövning.

FPL innehåller inte några motsvarande bestämmelser. För domar på förvaltningsområdet anses ändå principen vara i huvudsak densamma som för civilprocessen gäller enligt rättegångsbalken.

En sakprocess i stället för en beloppsprocess för mål om taxering bör inte föranleda att avsteg görs från nuvarande principer om rättskraft. Konse- kvenserna blir emellertid andra eftersom det inte längre skall vara taxe- ringen i sin helhet utan en avgränsad fråga. t. ex. en inkomst- eller avdrags- post, som skall utgöra proceSSföremålet. Det är alltså denna avgränsade fråga och inte hela taxeringen som utestängs från vidare prövning sedan den avgjorts genom dom som vunnit laga kraft.

När det gäller att bestämma en doms rättskraft är reglerna om taleänd- ring av avgörande betydelse. En samstämmighet finns på det sättet att om åberopandet av en ny omständighet eller framställandet av ett nytt yrkan- de skulle innebära att en ny sak eller fråga väcks och därför utgör en otillåten taleändring. får den nya saken eller frågan inte avvisas som res judicata om den aktualiseras i ett nytt ärende. En ny fråga kan många gånger prövas antingen i samband med att länsrätten prövar en annan fråga eller i ett nytt, fristående ärende. Men om frågan väl har prövats. får den inte senare tas upp i ett nytt ärende. För att belysa detta vill jag återgå till mitt nyss givna låneränteexempcl (se s. 372). I det fallet har den skattskyldige möjlighet att i den redan anhängiggjorda processen föra in frågan om avdrag för räntan om 1000 kr. eller också att väcka frågan hos skattemyndigheten som en begäran om omprövning. Om frågan förs in i målet hos länsrätten men denna inte tillåter taleändringen, får frågan inte avvisas av skattemyndigheten om den kommer upp som ett ärende om omprövning.

En grundsats inom civilprocessen är att alla grunder (omständigheter) som i ett dispositivt tvistemål hade kunnat åberopas av käranden till stöd för hans talan mister sin rättsliga betydelse (prekluderas) genom domen. En ny talan med samma yrkande under åberopande av andra grunder skall avvisas som resjudicata. Den nya talan får sålunda inte avse samma sak.

Att alla omständigheter som hade kunnat åberopas till stöd för talan prekludcras kan sägas motsvara att en och samma fråga inte skall kunna bli föremål för upprepade processer. Detta medför vidare att alla de invänd- ningar som svaranden hade kunnat åberopa i målet också prekludcras. Han skall alltså inte senare kunna väcka talan med yrkande att frågan skall bedömas annorlunda därföratt han har kommit på en ny omständighet som talar för honom.

Med omständigheter avses här de sakförhållanden som utgör en väsent- lig del när det gäller att bestämma en frågas individualitet. Denna bestäms ju först och främst genom yrkandet och de omständigheter som åberopas som stöd för yrkandet. Däremot avses normalt inte de rättsliga faktorerna.

Beträffande t. ex. avdrag för räntor kan omständigheterna utgöras av sak- förhållandena att den skattskyldige är gäldenär och att en räntebetalning har gjorts.

De omständigheter eller sakförhållanden som sålunda är relevanta för att individualisera en fråga bör normalt hållas isär från de rättsliga fakto- rerna. Jag tänker då bl. a. på att det oftast är utan betydelse vilket lagrum som åberopas som skäl för ett yrkande. I ett rättsfall (RÅ 1986 ref 166) fastslog regeringsrätten att inkomsten från en fastighetsförsäljning. som realisationsvinstbeskattats genom en lagakraftvunnen dom om eftertaxe- ring, därefter inte kunde eftertaxeras som inkomst av tomtrörelse. Det ansågs som samma fråga då de faktiska omständigheterna hänförde sig till "samma fastighetsförsäljning och samma intäkter och kostnader".

En annan grundsats inom civilprocessen är att omständigheterna i ett mål prekluderas endast med avseende på den rättsföljd målet gällt. Enligt min mening bör i huvudsak ett motsvarande synsätt anläggas på taxerings- processen. 1 den här delen vill jag knyta an till några exemplifieringar som gjorts i ett särskilt yttrande i kommitténs betänkande (del 1, s. 219), bl.a. med hänsyn till att en motsatt uppfattning beträffande preklusionens omfattning förefaller att utgöra bakgrunden till hur de i yttrandet angivna frågeexemplen enligt yttrandet bör behandlas.

Enligt det särskilda yttrandet skulle talan om avdrag för kostnad för diskbänk i ett kök avvisas om en domstol tidigare på ett prejudicerande sätt tagit ställning till frågan om avdragsrätt för inredning av kök i mål om avdrag för skåpinredning. Detsamma skulle gälla om en skattskyldig fått avslag på en begäran om avdrag för facklitteratur på grund av att hans verksamhet ansetts vara av sådan natur att ingen facklitteratur alls ansetts nödvändig. Som argument för denna ståndpunkt har bl.a. angetts är att det vore dålig processekonomi att domstolen skulle bli tvungen att om- pröva sitt tidigare ställningstagande.

Med anledning härav vill jag som en utgångspunkt för hur jag ser på rättskraftsfrågan inom skatteprocessen framhålla att en doms rättskraft inte bör sträcka sig längre än vad som kunnat förutses i rättegången. Med en annan inställning skulle rättsförluster kunna uppkomma på grund av att den skattskyldige inte varit medveten om vikten av utgången i målet. I de anförda exemplen bör man normalt således knappast låta den övergripan- de bedömningen, nämligen om det över huvud taget föreligger avdragsrätt för köksinredning resp. facklitteratur. få hindra att en ny talan väcks om någon annan delpost, även om denna har ett nära samband med en delpost som redan varit föremål för prövning. Av samma skäl bör exempelvis, om avdrag medgivits i ett mål för en kostnad i inkomstslaget rörelse. fråga huruvida den skattskyldige drivit rörelse kunna få prövas igen iett annat mål om avdrag för egenavgifter. De förutsättningar på vilka en dom vilar bör alltså få prövas på nytt i en ny rättegång. Det bör emellertid noteras att den redan gjorda bedömningen självfallet kan få betydelse ur bevissynpunkt.

Av vad jag nu har sagt följer att en doms rättskraft inte bör sträcka sig längre än det års taxering och det skatteslag som målet gällde.

Genom en dom bör endast sådana omständigheter prekludcras som hade kunnat åberopas i målet. Om en ny, relevant omständighet inträffar

efter domen bör frågan alltså kunna omprövas. Har t.ex. en skattskyldig som fört talan om beräkningen av en realisationsvinst på grund av en fastighetsförsäljning tvingats återbetala en del av köpeskillingen på grund av fel i fastigheten, bör frågan om beräkning av realisationsvinst få tas upp till prövning igen.

De riktmärken som jag nu har ställt upp för taxeringsprocessen svarar i stort mot vad som finns för civilprocessens del. Framhållas bör emellertid att vad en part anför i ett taxeringsmål inte har samma betydelse som en parts åberopanden i ett dispositivt tvistemål, där domstolen är bunden till parternas åberopanden. Beträffande taxeringsprocessen gäller enligt 305 FPL att rättens avgörande skall grunda sig på vad handlingarna i målet innehåller och vad i övrigt förekommit i målet. Med hänsyn härtill vill jag understryka vikten av att domstolarna driver en kraftfull materiell pro- cessledning och ser till att det i målet klarläggs vad saken egentligen gäller. Domstolen bör särskilt uppmärksamma om det för klagandens yrkande finns någon annan relevant grund än som angetts till stöd för yrkandet. Detta följer av 85 FPL, enligt vilket lagrum domstolen svarar för att ett mål blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Till skillnad från kommit- tén anser jag inte att lagrummet behöver kompletteras med en särskild bestämmelse av innebörd att otydligheter och oklarheter skall avhjälpas. Jag anser att detta följer av gällande lydelse.

Vad slutligen gäller lagregleringen saknas det enligt min mening skäl att för domstolarnas handläggning införa någon särskild rättskraftsregel. Där- emot föreslårjag att det uttryckligen anges att skattemyndigheten inte får ompröva en fråga som har avgjorts av förvaltningsdomstol. (Jfr dock mina förslag i avsnitt 8.4.)

Särskilt om skönstaxering m. m.

En fråga som bör lyftas fram är vad som skall anses utgöra processföremå- let i en överklagad skönstaxering.

Skönstaxcring beslutas antingen i avsaknad av deklaration eller på grund av brister i deklarationen eller i underlaget för denna (4 kap. 35 NTL).

Av avgörande betydelse i skönstaxeringsfallen är på vilket material som beslutet grundar sig. Har skattemyndigheten skönstaxerat den skattskyldi- ge i enlighet med inkomna kontrolluppgifter eller andra uppgifter, såsom t.ex. en icke undertecknad deklaration torde inte frågan om processföre- målet bereda några särskilda problem.

Om däremot den skattskyldige har taxerats i avsaknad av deklaration utan uppgifter av sådant slag, kan skattemyndigheten anses bara ha tagit ställning till frågan huruvida det framstått som skäligt att med hänsyn till omständigheterna uppskatta att han haft en skattepliktig nettoinkomst av viss storlek. De omständigheter som då vägts in kan vara att ingenting framkommit som tytt på att han har haft skattefria inkomster eller några förmögenhetstillgångar för att bestrida sina levnadskostnader med eller att han blivit försörjd eller åtnjutit t. ex. socialhjälp. Inkomsten måste place- ras i något inkomstslag, och myndigheten fastnar för inkomstslaget rörelse.

I ett sådant fall bör processföremålet enligt min mening normalt utgöras av den skattskyldiges taxeradc inkomst. Processföremålet blir alltså avsevärt vidare än vad det blir i ett vanligt mål om taxering. Om den skattskyldige i det mål där han klagar på skönstaxeringen uppger att han inte haft någon inkomst av rörelse, men väl inkomst av tjänst, bör detta följaktligen inte medföra att skönstaxeringen skall undanröjas på den grunden att den avser ett felaktigt inkomstslag. Skattemyndigheten bör kunna tillstyrka att in- komsten av rörelse undanröjs och yrka att den skattskyldige i stället beskattas för inkomst av tjänst utan att detta utgör en ny fråga. Det bör ses som en oäkta kvittningsinvändning. I överensstämmelse härmed bör alla de omständigheter som den skattskyldige eller skattemyndigheten hade kunnat åberopa i målet prekluderas. Frågan om inkomsttaxering för det året bör Vara resjudicata sedan domstolens avgörande vunnit laga kraft.

Vid en skönstaxering finns det emellertid i allmänhet en del kända förhållanden att bygga vidare på. När en skönstaxering avser inkomstsla- get rörelse står det sålunda ofta klart att skönstaxeringen bör avse just det inkomstslaget. Det nyss nämnda synsättet bör då leda till att om ett beslut att frångå den skattskyldiges deklaration genom att uppskatta intäkten av en viss rörelse efter skön överklagas, alla inkomst- och avdragsfrågor som påverkar nettointäkten av rörelsen kan tas upp i målet utan att det bör _anses utgöra ändring av talan och att alla omständigheter som den skatt- skyldige eller skattemyndigheten hade kunnat åberopa bör prekludcras. Frågan om den skattskyldige skall beskattas för annan verksamhet än den som han skönstaxerats för (äkta kvittning) bör dock anses vara en ny sak. I ett fall där taxeringsnämnden hade gått på en uppgift från den skattskyldi- ge om att han hade bedrivit en nystartad åkerirörelse tillsammans med sin bror (RÅ 1988 ref 155) har regeringsrätten funnit att saken var frågan om beskattning för inkomst på grund av arbete i en nystartad åkerirörelse.

Även i andra fall när uppskattning till skäligt belopp har företagits i avsaknad av tillräcklig utredning bör som jag nyss beskrivit processföre- målet utgöras av alla de inkomst- och avdragsfrågor som ingår i det belopp som uppskattats. Yrkanden avseende de olika delfrågorna får inte avvisas som ändring av talan och de får sedan domen vunnit laga kraft inte tas upp till ny prövning. I praktiken skulle detta kunna innebära följande. Antag att en domstol har medgett avdrag med skäliga 50000 kr. för reparation av en fastighet utan att kostnaderna specificerats. Sedan domen vunnit laga kraft får frågan om ytterligare avdrag för reparationen inte tas upp till prövning. Om, i ett annat fall. avdrag medgetts för ommålning i en fastighet med skäliga 10000 kr. kan naturligtvis en fråga om avdrag för kostnad för snickeriarbetc prövas ändå. Om klaganden i stället hade speci- ficcrat sina reparationskostnader, t.ex. målning 20000 kr.. snickeriarbetc 15000 kr., elektriskt arbete 15000 kr.. skulle frågan om avdragsrätt för exempelvis kostnaden för ett arbete som tidigare inte angetts. exempelvis för murning, inte vara resjudicata. Varje delpost får anses utgöra friståen- de processföremål.

Jag påpekade nyss att alla omständigheter prekluderas som den skatt- skyldige och det allmänna hade kunnat åberopa i ett mål där en skönsmäs- sig uppskattning är i fråga. Detta bör dock inte innebära att omprövning

till den skattskyldiges nackdel (eftertaxering) därefter aldrig får ske. Enligt dagens praxis får eftertaxering inte ske om skönstaxering ägt rum vid den ordinarie taxeringen och förutsättningarna inte ändrats genom att nya omständigheter framkommit (jfr RÅ 1978 1:33). Om det däremot efter uppskattningen. t. ex. vid revision, har framkommit nya fakta som inte har kunnat beaktas vid uppskattningen får eftertaxering ske (jfr RÅ 1968 Fi 1 109). Detsamma bör enligt min mening gälla även i fortsättningen. Såda- na för det allmänna nya omständigheter får likställas med omständigheter som är nya (har tillkommit efter domen).

Vad jag här har berört bör enligt min mening inte föranleda några särskilda bestämmelser.

Hänvisningar till S14-2

14.3. Deldom och mellandom

Mitt förslag: Regler om deldom och mellandom införs i skattepro- cessen efter förebild från rättegångsbalken.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt vad gäller särskilt beslut över någon av flera frågor i samma mål (deldom). Kommitténs förslag om särskilt beslut över en av flera omständigheter som var för sig har betydelse för utgången i målet (mellandom) är utformat efter mönster från 17 kap. 55 rättegångsbalken i dess nuvarande lydelse.

Remissinstanserna: De som uttalat sig i frågan tillstyrker att regler om deldom och mellandom införs. Två instanser menar dock att reglerna bör tas in i FPL i stället för NTL.

Skälen för mitt förslag: I dagens skatteprocess finns inte några motsva- righeter till civilprocessens deldom och mellandom. Även i FPL saknas bestämmelser. Däremot kan s.k. mellanbeslut avseende processuella frå- gor meddelas. Sådana får enligt 345 FPL överklagas särskilt.

Det torde redan i dag finnas ett klart behov av såväl mellandoms— som deldomsinstitutet i skatteprocessen. I beloppsprocessen kan inte institut som deldom och mellandom inordnas på ett naturligt sätt. Förhållandena ändras genom att sakprocess införs.

1 ett mål som avser flera olika sakfrågor kan det vara motiverat att t. ex. avgöra en fråga som avser ett stort belopp omedelbart genom deldom utan att avvakta den komplicerade utredning som krävs i övriga frågor.

Ett exempel då det kan vara lämpligt att meddela mellandom är då fråga är om någon är att anse som bosatt här i landet eller inte samtidigt som det råder tvist om de eventuella skattepliktiga inkomstemas storlek. Om den skattskyldige över huvud taget inte skall beskattas här i landet kan utred- ningen om inkomstemas storlek avvaras. Om bosättningsfrågan avgörs ge- nom mellandom kan processen därefter koncentreras till just de frågor som därigenom blir aktuella i målet. Det innebär naturligtvis stora processeko- nomiska fördelar om parterna genom mellandomen inte behöver utreda eller argumentera beträffande sådana omständigheter som sedan visar sig sakna betydelse i målet.

Mellandomen är en form av fastställelsedom. Den bör dock endast ha rättskraft i överensstämmelse med vad som gäller andra domar. Rättskraf- ten bör sålunda inte kunna avse annat än den rättsföljd som målet i vilket mellandomen meddelats gällde.

Deldom bör kunna överklagas på samma sätt som övriga domar. Som föredraganden uttalar i proposition om några processrättsliga frågor (prop. 1989/90:71 s. 481) bör emellertid rätten, vid meddelande av mellandom, bedöma med hänsyn till omständigheterna om domen skall få överklagas särskilt eller först i samband med överklagande av domen i själva målet. En sådan ordning skulle utgöra ett värdefullt instrument när det gäller att snabbt lotsa målet till ett slutligt avgörande.

Såväl mellandom som deldom bör kunna meddelas av domstolen ex officio eller på begäran av part. Som förutsättning bör gälla att domstolen skall anse det lämpligt.

Det kan nämnas att ett beslut att avslå en begäran att meddela deldom eller mellandom måste anses vara ett sådant beslut under handläggningen som inte kan överklagas särskilt.

Hänvisningar till S14-3

15 Beslut om taxeringsåtgärder och om skatteberäkning

15.1. Beslut om taxeringsåtgärder

Mitt förslag: När en inkomst- eller förmögenhetstaxering skall ändras på grund av ett avgörande av en skattedomstol skall skattemyndig- heten fatta det beslut om taxeringsåtgärder som föranleds av domen och räkna fram taxerad och beskattningsbar inkomst m.m.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Justitiekanslern, domstolsverket, RSV, statskonto- ret. kammarrätten i Stockholm, länsrätterna i Uppsala län och Värmlands län, JUSEK, Domareförbundet och Sveriges revisorsamfund tillstyrker förslaget att skattemyndigheterna skall besluta om taxeringsåtgärder efter dom.

Kammarrätten i Sundsvall. länsrätten i Stockholms län och Svenska arbetsgivareföreningen avstyrker. Kammarrätten i Sundsvall ifrågasätter var gränsen går mellan kvittning och taxeringsåtgärder. Domstolsverket påpekar att förslaget kan medföra att den skattskyldige riskerar sämre service. Det kan också enligt verket ifrågasättas om förslaget innebär att resurserna utnyttjas rationellt; det medför ingen större lättnad för doma- ren men mer arbete för skattemyndigheterna. RSV uppger att det är en samstämmig uppfattning bland de länsskattemyndigheter som yttrat sig att domstol bör besluta om taxeringsåtgärder i anledning av dom. Länsrät- terna i Stockholms län och i Värmlands län ifrågasätter förslaget att länsrätt inte får pröva överklagande av beslut om taxeringsåtgärder förrän dom i skattemålet har vunnit laga kraft.

Skälen för mitt förslag: När en förvaltningsdomstol. t.ex. kammarrät- ten, har ändrat en överklagad taxering skall för närvarande domstolen räkna ut de nya taxerade och beskattningsbara inkomsterna samt lämna de ytterligare uppgifter som behövs för en omdebitering av skatten. Däremot skall domstolen inte fastställa den nya skatten. Detta är en uppgift för den lokala skattemyndigheten. Skulle detta förfarande behållas även sedan sakprocessen införts uppstår problem. Det skulle bl. a. innebära att dom- stolen skulle få ta ställning till de beloppsmässiga underlagen för hela skatteuttaget och att domen därigenom skulle få rättskraft med avseende på dessa underlag. Domstolen skulle sålunda besluta inte bara i fråga om den tvistiga saken utan om hela taxeringen.

Med en sådan ordning förlorar processen sin karaktär av sakprocess och kan inte förenas med en femårig omprövnings- och överklagandeperiod utan en invecklad undantagsreglering. Ordningen är förenad också med andra problem men även med vissa fördelar som kommittén red0visat. Redan det här angivna problemet är emellertid av så allvarlig karaktär att jag, i likhet med kommittén, anser att en annan lösning bör väljas.

Jag delar kommitténs uppfattning att en ordning som innebär att vissa taxeringsåtgärder beslutas av domstolen och andra av skattemyndigheten leder till att man bygger in risker för felaktigheter, missförstånd och rättsförluster i systemet. En sådan ordning bör givetvis inte väljas.

Kommittén har föreslagit att domstolen i sitt domslut endast skall ange vilken fråga som prövats och om prövningen inneburit någon ändring. Det skall därefter komma an på skattemyndigheten att vidta de taxeringsåtgär- der som följer av domen samt att räkna fram taxerad och beskattningsbar inkomst m.m. och göra en omdebitering.

Också detta alternativ rymmer både fördelar och nackdelar. Till förde- larna hör att såväl domstolarnas som skattemyndigheternas kompetens utnyttjas rationellt. En lagakraftvunnen dom binder endast den eller de frågor som prövats av domstolen och inte hela taxeringen. Domstolarnas kompetens koncentreras på att lösa tvister och skattemyndigheterna utför taxeringsarbete. Domstolarna behöver inte avdela sina kvalificerade och knappa resurser för den mera tekniskt betonade uppgiften att vidta tax- eringsåtgärder. Skattemyndighetens personal har större vana än domstols- personalen vad gäller taxeringsarbete. Skattemyndigheten har också när- mast till det aktuella sifferunderlaget, eftersom den dels känner till vilka omprövningar som vidtagits, dels alltid får domar för att vidta skatteut- räkning och omdebitering. Om arbetet med taxeringsåtgärder läggs på skattemyndigheten krävs följaktligen inte något omfattande informations- utbyte för att garantera domstolen ett aktuellt sifferunderlag. Eventuella felaktigheter i ett beslut om taxeringsåtgärder kan rättas till smidigt genom de möjligheter till omprövning som föreslås i NTL.

Till nackdelarna hör, som domstolverket påpekat, att den skattskyldige kommer att ha något svårare än i dag att bedöma vilka konsekvenser domstolens ställningstagande får för skatteutfallet. Visserligen klargör do- men domstolens ställningstagande beträffande den tvistiga frågan, men taxerad och beskattningsbar inkomst framgår inte. Om domstolen frångått skattemyndighetens beslut får den skattskyldige vänta viss tid på att skat-

temyndigheten skall besluta om taxeringsåtgärder och omdebitering. Å Prop. 1989/90: 74 andra sidan innebär inte heller den nuvarande ordningen att klaganden får skatteutfallet klart för sig i och med att han erhåller domen. Det förhållan- det att taxerad och beskattningsbar inkomst inte anges torde därför inte få någon avgörande betydelse för den skattskyldiges förståelse av domen.

Mot bakgrund av det anförda gör jag samma bedömning som kommit- tén har gjort. Jag anser alltså att det inte bör vara en uppgift för domstolar- na att fastställa ny taxerad och beskattningsbar inkomst efter bifall till ett överklagande utan att denna uppgift bör läggas på skattemyndigheten. En sådan lösning medför att resurserna inom domstolarna och inom skatte- myndigheterna utnyttjas så rationellt som möjligt. Bl.a. undviker man det meningslösa i att en domstol räknar ut taxerad och beskattningsbar in- komst när taxeringen även är föremål för omprövning eller när process pågår i en annan instans. Den samlade kunskapen om den skattskyldiges taxering för visst år kommer att finnas hos skattemyndigheten, eftersom alla omprövningsbeslut och domar kommer att samlas där. Skattemyndig- heterna har dessutom tillgång till datorstöd för taxeringsåtgärder i större omfattning än domstolarna.

En remissinstans har ifrågasatt var gränsen mellan kvittning och beslut om taxeringsåtgärder går i den föreslagna ordningen. Ett beslut om tax- eringsåtgärder innefattar de förändringar i det aktuella årets taxering som av lag och RSV:s föreskrifter direkt följer av domstolens ställningstagande i sak. Någon kvittning är det således inte fråga om. Skattemyndigheten skall i beslutet om taxeringsåtgärder naturligtvis inte komma in på bedöm- ningar av t. ex. ett avdrags skälighet och liknande.

Ett beslut om taxeringsåtgärder kan innefatta även andra åtgärder än att fastställa taxerad och beskattningsbar inkomst. Det kan exempelvis inne- fatta justering av ett tidigare beslut om beräkning om statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst eller ändring av underlaget för vinstdelnings- ' skatt. Däremot är ändringar i taxeringsbeslut avseende andra taxeringsår inte att anse som taxeringsåtgärder. '

Jag vill stryka under hur viktigt det med den valda lösningen kommer att bli att domslutet utformas på ett ändamålsenligt sätt. Det måste vara så konsekvent och tydligt att skattemyndigheten utan svårigheter kan utläsa vilken fråga som prövats och om prövningen inneburit någon ändring och i sådant fall i vilket avseende. Detta innebär. som kommittén påpekat, att ju mer omfattande en deklaration är desto större krav måste ställas på domens precisering.

Som jag redan nämnt tidigare (avsnitt 12.9) anser jag att beslutet om taxeringsåtgärder och debiteringsbeslutet bör kunna hållas samman i en handling.

Vad jag här har anfört om åtgärder med anledning av domstols avgöran- de i taxeringsmål gäller också mål om särskild avgift (jfr 1 kap. 15 tredje stycket NTL). Skattemyndigheten skall således göra den ändring i underla- get för beräkning av skattetillägg som kan följa av en domstols beslut om särskild avgift. Skattemyndigheten skall dessutom. som jag tidigare före- slagit (se avsnitt 10.2), om utgången i ett mål om taxering påverkar

underlaget för skattetillägg besluta om den nedsättning av underlaget som Prop. 1989/90: 74 föranleds av domstolens dom.

Kommittén har föreslagit att ett överklagat beslut om taxeringsåtgärder får prövas av domstol först sedan den dom som beslutet föranletts av har vunnit laga kraft. För egen del anser jag inte en sådan regel nödvändig. Många gånger kan det vara naturligt för länsrätten att avvakta med att avgöra ett överklagat beslut om taxeringsåtgärder tills domen i den fråga som föranlett beslutet har vunnit laga kraft. Detta gäller särskilt om kammarrätten kan antas meddela sin dom inom relativt snar framtid. 1 andra fall kan det emellertid framstå som angeläget att ett beslut kan fattas, t. ex. om frågan rör ett stort belopp och den skattskyldiges talan bör bifallas.

Hänvisningar till S15-1

15.2. Beslut om skatteberäkning

Mitt förslag: När ett beslut om indirekt skatt skall ändras på grund av ett avgörande av en domstol skall beskattningsmyndigheten räkna ut och fastställa den nya skatten.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Justitiekanslern, domstolsverket och länsrätten i Uppsala län tillstyrker förslaget att skattemyndigheterna skall besluta om skatteberäkning efter dom.

Skälen för mitt förslag: I likhet med vad som gäller för direkta skatter kan domstolen vid prövning av indirekta skatter få problem med att ha ett aktuellt sill'erunderlag för fastställande av skatt. Kommittén uppger att kammarrätten i Stockholm i fråga om punktskatterlredan i dag tillämpar det arbetssättet att domstolen i komplicerade mål endast bedömer den eller de frågor som är aktuella och därfter återförvisar målet till beskatt- ningsmyndigheten för uträkning och fastställande av skatten. Kommittén anser att detta förfarande kan användas i fråga om samtliga indirekta skatter och föreslår att beskattningsmyndigheten skall besluta om skattebe- räkning. dvs. besluta om de ändringar av fastställd skatt som föranleds av en domstols dom. Kommittén föreslår dessutom på samma sätt som i fråga om direkta skatter att ett överklagande av ett sådant beslut skall få prövas av domstol först sedan den dom som föranlett beslutet vunnit laga kraft.

Jag gör i fråga om förslaget att beskattningsmyndigheten skall efter avgörande av skattedomstol besluta om de ändringar av fastställd skatt som föranleds av domstolens dom samma bedömning som kommittén och instämmer i dess förslag. Vad däremot gäller förslaget att ett överklagat beslut om skatteberäkning skall få prövas av domstol först sedan den dom som ligger till grund för beslutet har vunnit laga kraft, anser jag. i likhet med vad jag föreslår på taxeringsområdet. att en sådan begränsning inte är nödvändig. 382

Hänvisningar till S15-2

  • Prop. 1989/90:74: Avsnitt 19.7

16 Ikraftträdande m. m.

Mitt förslag: Den nya taxeringslagen tillämpas fr.o.m. 1991 års tax- ering. Äldre bestämmelser om förfarande och process gäller för 1990 och tidigare års taxeringsärenden och -mål. Reglerna om vem som får besluta om taxeringsrevision tillämpas i fråga om beslut som fattas efter den 1 januari 1991. I mål som anhängiggörs i regeringsrätten efter den ljanuari 1991 skall RSV föra det allmännas talan.

För de indirekta skatterna genomförs reformen fr.o.m. den 1 ja- nuari 1991.

Kommitténs förslag: Överensstämmeri huvudsak med mitt. En ledamot av kommittén har reserverat sig mot förslaget och menat att NTL i enlighet med den grundsats som gäller för förfarande- och processregler bör träda i kraft den 1 januari 1991 och därvid gälla även framställningar om ändring av 1990 och tidigare års taxeringar som görs efter den 1 januari 1991, med undantag för ordinära besvär över 1990 års taxering.

Remissinstanserna: Meningarna är delade om hur genomförandet bör ordnas. Flera remissinstanser. bl.a. justitiekanslern och länsrätten i Göte- borgs och Bohus län, ansluter sig till den mening som förts fram i reserva- tionen, medan andra, bl.a. RSV och länsrätten i Stockholms län, tillstyr- ker kommitténs förslag. Några förordar särskilda övergångsbestämmelser.

Skälen för mitt förslag: Den taxeringsreform jag föreslår innebär genom- gripande förändringar i förhållande till i dag. Taxeringsbesluten skall kunna omprövas under fem år efter taxeringsårets utgång. Överklagande skall kunna ske under samma tid. Processformen ändras från beloppspro- cess till sakprocess.

Skatteförenklingskommittén föreslår att ikraftträdandet skall ske fr.o.m. 1991 års taxering och att äldre bestämmelser skall gälla för 1990 och tidigare års taxeringar. Några särskilda övergångsregler föreslås inte.

Förslaget innebär en mjuk övergång för skattemyndigheterna. Under 1991 kommer inte någon omprövning av tidigare års taxeringar att äga rum. Under 1992 kan omprövning ske av 1991 års taxering. Först 1993 kommer det vara aktuellt att tillämpa cftertaxeringsbestämmelserna.

För skatteförvaltningen och för domstolarna innebär förslaget nackdelar på så sätt att två regelsystem kommer att få tillämpas parallellt under relativt lång tid. Ansökningar om eftertaxering och extraordinära besvär enligt GTL kan ges in till domstol t.o.m. utgången av 1996 och i vissa undantagsfall även därefter.

Även för de skattskyldiga medför förslaget en del olägenheter, åtminsto- ne i sådana fall där den skattskyldige har fler mål om taxering anhängiga i domstol och målen handläggs enligt olika processordningar. Svårigheterna för de skattskyldigas del torde dock vara tämligen begränsade.

För egen del anser jag att ett genomförande som skulle innebära att de nya reglerna skulle tillämpas även på 1990 och tidigare års taxeringar skulle innebära en alltför stor belastning på skattemyndigheterna. Det är där som de stora ärendemängderna skall hanteras. Att skattemyndigheter-

na i en ny organisation samtidigt som den årliga taxeringen 1991 skall genomföras också skulle kunna ompröva taxeringsbeslut avseende 1986 — 1990 års taxeringar på ett tillfredsställande sätt är enligt min mening knappast realistiskt. Skattemyndigheterna behöver tid för att trimma in den nya organisationen och utveckla lämpliga rutiner. Jag ansluter mig därför till det förslag kommittén lagt fram. Detta innebär visserligen nackdelar för främst domstolarna men där torde dock problemen bli mer hanterliga.

Kommittén diskuterar vissa möjliga övergångsbestämmelser. I likhet med kommittén anser jag att någon uppmjukning av den nuvarande extra- ordinära besvärsrätten i GTL inte nödvändig.

Reglerna om vem som får besluta om taxeringsrevision bör tillämpas fr.o.m. 1991 oavsett vilket taxeringsår revisionen avser. RSV bör föra det allmännas talan i regeringsrätten i mål som anhängiggjörs där efter den 1 januari 1991 oavsett vilket års taxering målet avser. RSV bör därvid kunna uppdra åt en tjänsteman vid skattemyndighet att företräda verket.

Vad gäller de indirekta skatterna bör reformen i enlighet med kommit- téns förslag gälla fr.o.m. den 1 januari 1991 och omfatta inte bara nya beslut utan även äldre beslut som inte blivit slutligt avgjorda.

17 Ekonomiska och administrativa konsekvenser 17.1 Det nya förfarandet för taxering och omprövning m.m.

Skatteförenklingskommittén har i sitt slutbetänkande redovisat beräkning- ar av behovet av resurstillskott inom skatteförvaltningen och ett räkne- exempel som belyser vilka besparingar som kan göras inom domstolsvä- sendet.

Det nya taxeringsförfarandet innebär att den nuvarande ordningen med fristående taxeringsnämnder och viss lekmannagranskning av deklaratio- ner upphör. Detta mcdför att det krävs ökade resurser inom skatteförvalt- ningen för deklarationsgranskning och för den nya beslutsorganisation som måste skapas. Vidare krävs resurstillskott för arbetet med ompröv- ning av taxeringsbeslut. Å andra sidan minskar behovet av resurser för processverksamhet, med början någon tid efter genomförandet, eftersom den i vart fall antalsmässigt övervägande delen av de fall där det i dag förs process kommer att kunna hanteras inom ramen för omprövningsförfaran- det. Kommittén beräknar nettotillskottet till 220 årsarbetskrafter handläg- gande personal. Det förutsätts därvid att en del av den kontorspersonal vars arbetsuppgifter faller bort genom det nya förfarandet kan föras över till handläggande arbetsuppgifter. Kommittén beräknar kostnaden för lek- mannamedverkan i Skattenämnderna till 25 milj. kr. per år.

Beträffande domstolsväsendet utmynnar det räkneexempel som skatte- förenklingskommittén redovisar i en besparing på 27 milj. kr. per år vid länsrätterna och 5 milj. kr. per år vid kammarrättema. Kommittén fram- håller att beräkningarna är mycket osäkra och att besparingen inte kan tas hem förrän en tid efter genomförandet.

Under den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet har RSV redo- Prop. 1989/90: 74 visat nya beräkningar vad gäller behovet av personaltillskott. Enligt verket Bilaga 4 behöver skatteförvaltningen tillföras 401 årsarbetskrafter handläggande personal netto krävs emellertid ett större tillskott än så. Skälet till detta är att överföringen av resurser från processverksamheten, och besparingar på grund av vissa rationaliseringar som tagits med i beräkningen, kan ske först någon tid efter genomförandet.

I likhet med skatteförenklingskommittén beräknar RSV kostnaderna för lekmannamedverkan i Skattenämnderna till 25 milj. kr. per år. Härutöver räknar verket med en kostnad på 5 milj. kr. per år för arvoden till ordförandena och vice ordförandena i dessa nämnder.

Utifrån den nya beräkningen av personalbehovet har RSV beräknat me- delsbehovet för att täcka de direkta lönekostnaderna inkl. lönekostnadspå- lägg samt lokalkostnader och andra löpande förvaltningskostnader. Vidare har verket beräknat de årliga kostnaderna för den ADButrustning som be- höver anskaffas och vissa engångsutgifter för anskaffning av inventarier, utbildning m.m. För budgetåret 1990/91 medför reformen enligt RSV:s beräkningar ett medelsbehov på 1 12,7 milj. kr. utöver nuvarande anslag-till skatteförvaltningen.

Jag konstaterar att RSV:s beräkning av personalbehovet skiljer sig avse- värt från den beräkning som skatteförenklingskommittén gjort. I fråga om' deklarationsgranskningen förklaras skillnaden främst av att kommittén har utgått från en förlängning av granskningsperioden i det nya förfarandet och från att resurser skall kunna omdisponeras från den nuvarande hanteringen av förtidsåterbetalning av skatt.

Vidare kom nämnas att RSV har beräknat resurser för att ersätta den handledning och andrahandsgranskning av deklarationer m.m. som ordfö- randena i taxeringsnämnd i dag svarar för (37 årsarbetskrafter) och att verket räknar med ett något större resursbehov för beslutsorganisationen än vad kommittén gjort (85 årsarbetskrafter i stället för 65).

För egen del får jag anföra följande. När det gäller granskningsorgani- sationen vill jag erinra om att mitt förslag i fråga om taxeringsperioden innebär att vissa typer av beslut bör vara fattade före utgången av oktober månad. Hela taxeringsperioden, som går ut den 30 november, kan därför inte utnyttjas för granskningsarbetet. Jag utgår vidare från att rutiner för tidigare utskick av skattsedlar. som skulle göra det möjligt att slippa en stor del av förtidsåterbetalningarna, i vart fall inte kommer att kunna införas i nära anslutning till det nya taxeringsförfarandet. Det arbete som i dag utförs av ordförandena i taxeringsnämnd vid sidan om själva ordförandeskapet bör beaktas vid resursberäkningen på det sätt som verket har föreslagit.

När det sedan gäller beslutsorganisationen konstaterar jag att det är svårt att med någorlunda säkerhet bedöma resursåtgången. Jag anser emel- lertid att det saknas skäl att gå ifrån den beräkning som kommittén har

gjort.

Ersättning till en ledamot i skattenämnd bör utgå enligt samma principer Prop. 1989/90: 74 som gälleridag beträffandeledamot i taxeringsnämnd. Det innebär bl. a. att Bilaga 4 ersättningen betalas av den landstingskommun eller kommun som har utsett ledamoten.

Rekryteringen av nya handläggare till granskningsorganisationen bör med tanke på utbildningsbehovet i huvudsak ske omkring halvårsskiftet 1990, vilket innebär att detta tillskott av personal får fullt kostnadsmässigt genomslag budgetåret 1990/91.

Med utgångspunkt i det jag nu har sagt beräknarjag merkostnaden för personal etc. inom skatteförvaltningen för det nya taxeringsförfarandet till 97.5 milj. kr. budgetåret 1990/91. '

Genom avvecklingen av den nuvarande taxeringsnämndsorganisationen sparas för statens del ca 86 milj. kr. per år. Avvecklingen kan dock ske först när arbetet med 1990 års taxering är avslutat, vilket innebär att besparing- en bara till en del kan tas hem budgetåret 1990/91. Regeringen utgår i sitt förslag i årets budgetproposition i fråga om sjunde huvudtitelns förslagsan- slag B 5. Kostnader för årlig taxering m.m. från att belastningen på detta anslag på grund av inkomst- och förmögenhetstaxeringen minskar med 36 milj. kr. jämfört med innevarande budgetår.

Beträffande besparingen hos länsrätter och kammarrätter till följd av minskat antal skattemål konstaterar jag att osäkerheten i bedömningen är lika stor i dag som när skatteförenklingskommittén gjorde sina beräkning- ar. Osäkerheten gäller dels i vilken utsträckning det totala antalet skatte- mål kan minskas genom omprövningsförfarandet och dels hur återstående mål kommer att fördela sig mellan relativt enkla och mera komplicerade fall. Som har framgått av min redogörelse tidigare kommer länsrätterna också att tillföras vissa nya måltyper. Det gäller bl. a. prövning av skatte- myndigheternas beslut i frågor om anstånd. Jag anser emellertid att det räkneexempel som kommittén redovisat bör kunna tjäna som vägledning vid framtida budgetprövningi fråga om domstolarna. Besparingen kan tas ut successivt och bör få full effekt fr. o. m. budgetåret 1993/94. Domstolsverket böri sina anslagsframställningar noga analysera och belysa utvecklingen vad gäller effekterna av reformen.

Sammantaget gör jag bedömningen att reformen fr.o.m. budgetåret 1993/94 inte skall medföra någon merbelastning på statsbudgeten jämfört med nuvarande medelstilldelning.

För samhället som helhet innebär reformen redan från början väsentliga fördelar. Möjligheten att på ett smidigt sätt, utan onödiga formaliteter, få ett beslut omprövat av skattemyndigheterna under en femårsperiod efter ut- gången av taxeringsåret innebär betydligt bättre service än för närvarande och minskade kostnader för de skattskyldiga.

Jag vill i det här sammanhanget också erinra om att kommunsektorns kostnader för lekmannamedverkan i taxeringsarbetet genom reformen minSkar med ca 15 milj. kr. per år.

17.2. En skattemyndighet i varjelän Prop. 1989/90: 74

. . . . Bil 4 Enligt RSV leder inrättandet av en gemensam myndighet tlll bättre förut- aga

sättningar för ett effektivt resursutnyttjande. Det ökar också förutsättning- arna för att genomföra den integrering och decentralisering som verket föreslår. När den nya organisationen är fullt utbyggd och intrimmad kan den enligt verkets bedömning drivas till lägre kostnad än dagens organisa- tion.

lnrättandet av en gemensam myndighet är i sig inte förenat med några större genomförandekostnader. Skälet till det är att genomförandet kan samordnas tidsmässigt med andra reformer. Bl.a. gäller att en omarbet- ning av blanketter m.m. under alla förhållanden måste göras på grund av de genomgripande materiella reformer på skatteområdet som jag inom kort kommer att lägga fram förslag till och på grund av det nya taxerings- förfarandet. Kostnaderna för dennna omarbetning påverkas inte nämn- värt av att myndighetsbeteckningama samtidigt ändras.

Jag har redan gjort klart att jag i huvudsak också ställer mig bakom RSV:s förslag till omstrukturering och decentralisering av verksamheten i länen (jfr avsnitt 4.1).

"Ävenjagt gör bedömningen att en ny organisation. fullt genomförd, skall leda till lägre kostnader för skatteadministrationen än i dag. För budgetåret 1990/91 utgårjag från att arbetet med att förbereda den nya organisationen inte orsakar större merkostnader än att de ryms inom den medelsram för skatteförvaltningen som regeringen föreslagit i året budgetproposition. Vad gäller takten i genomförandet bör den knytas bl. a. till frågan om hur lokal- behovet ska kunna ges en tillfredsställande lösning. Somjag sagt tidigare (jfr avsnitt 4.1) bör denna fråga belysas ytterligare. För egen del anser jag att utgångspunkten för genomförandet skall vara att decentraliseringen och omstruktureringen inte skall föranleda merkostnader som inte i allt väsent- ligt kan rymmas inom ordinarie medelsramar.”

Hänvisningar till S17-2

18 Upprättade lagförslag - PFOP- 1989/90174

_ Bilaga 4 I enlighet med vadjag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats

förslag till 1. taxeringslag (1990: 00), lag (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter, lag (1990:00) om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m. m., lag ( 1990:00) om skatteavdrag från sjukpenning m.m., lag (1990:00) om skatteavdrag från artistersättning m.m., lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt, 8. lag om ändring i lagen (1984: 15 1 ) om punktskatter och prisreglering- savgifter, 9. lag om ändring i lagen (1984: 668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 10. lag om ändring i lagen (1908: 128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, 1 1. lag om ändring i lagen (1927: 321) om utskiftningsskatt, 12. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370). 13. lag om ändringi lagen (1933: 395) om ersättningsskatt, 14. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. 15. lag om ändring i lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift, 16. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, 17. lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt, 18. lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxerings- frågor, 19. lag om ändring i lagen (l951:691) om viss lindring i skattskyldighe- ten för den som icke tillhör svenska kyrkan, 20. lag om ändring i lagen (1951:76_3) om beräkning av statlig inkomst- skatt för aekumulerad inkomst, 21. lag om ändring i lagen (1954: 40) om särskild fartygsfond, 22. lag om ändring i skogskontolagen (1954: 142). 23. lag om ändring i lagen (1957: 686) om taxeringsväsendet under krigsförhållanden m.m., 24. lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt, 25. lag om ändring i lagen (l958:575) om avskrivning å vissa oljelag- ringsanläggningar, m. m.. 26. lag om ändring i lagen (l959:551) om beräkning av pensionsgrun- dande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. 27. lag om ändring i lagen (1960163) om förlustavdrag, 28. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension, 29. lag om ändring i lagen (1963:587) om inkomstbeskattning av fidei- kommissbo, m.m., 30. lag om ändring i lagen (1965:.269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt. m. m.. 31. lag om ändring i lagen (l967:96) om särskild nyanskaffningsfond, 388

HPP'PPP

32. lag om ändringi folkbokföringslagen(1967:198), Prop. 1989/90: 74 33. lag om ändring i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfäs- Bilaga 4 telse m. m.,

34. lag om ändring i lagen (1967: 752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet,

35. lag om ändring i lagen (1969: 738) om rätt att vid inkomsttaxering erhålla avdrag för belopp som tillförts Stiftelsen Petroleumindustriens Beredskapsfond, m. m.,

36. lag om ändring i kupongskattelagen (1970: 624). 37. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69), 38. lag om ändring i lagen (1971: 171) om särskilt uppskattningsvärde på fastighet,

39. lag om ändringi lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomsto- lar,

40. lag om ändring i vallagen (1972: 620), 41. lag om ändring i lagen (1972: 704) om kyrkofullmäktigeval, 42. lag om ändring i datalagen (1973:289), 43. lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen,

44. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385), 45. lag om ändring i bokföringslagen (1976: 125), 46. lag om ändring i kommunallagen (1977: 179), 47. lag om ändring i lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar, 48. lag om ändring i lagen (1978:401) om exportkreditstöd, 49. lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter,

50. lag om ändring i lagen (1978z970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst,

51. lag om ändring ijordbruksbokföringslagen (1979: 141), 52. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979: 189), 53. lag om ändring i lagen (1979: 609) om allmän investeringsfond, 54. lag om ändring i lagen (1979: 610) om allmän investeringsreserv, 55. lag om ändringi lagen (1979:61 1) om upphovsmannakonto, 56. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979: 1 152), 57. lag om ändring i lagen (1979:1155) om insamling av uppgifter för kommunal och statlig planering,

58. lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinst- konto, _

59. lag om ändring i lagen (1980: 865) mot skatteflykt, 60. lag om ändring i lagen ( 1981:296) om eldsvådefonder, 61. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, 62. lag om ändring i lagen (1982: 2) om uppfmnarkonto, 63. lag om ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget, m. m.,

64. lag om ändring i lagen (1982:423) om allmän löneavgift, 65. lag om ändring i lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyl- dighet beträffande vissa uppdragsersättningar,

66. lag om ändring i lagen (1982: 1 185) om inbetalning på särskilt inve- Prop. 1989/90: 74 steringskonto, Bilaga 4

67. lag om ändring i lagen (1982: 1 193) om skattereduktion för fackför- eningsavgift,

68. lag om ändring i lagen (1983: 1086) om vinstdelningsskatt. 69. lag om ändring i lagen (1984: 533) om arbetsställenummer m.m.. 70. lag om ändring i lagen (l984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige,

71. lag om ändring i lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt, 72. lag om ändring i lagen (1984: 1090) om inbetalning på fömyelsekon- to.

73. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986161 7), 74. lag om ändring i lagen (1987: 560) om skatteutjämningsavgift, 75. lag om ändring i lagen (1987:561) om särskild skatteutjämningsavgift,

76. lag om ändring i lagen (1987: 773) om fritidsbåtsregister, 77. lag om ändringitullagen(198711065). 78. lag om ändring i församlingslagen (1988: 180). 79. lag om ändring i kyrkofondslagen (1988: 182), 80. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988: 327). 81. lag om ändring i lagen (l988z491) om skatteutjämingsbidrag. 82. lag om ändring i lagen (1989: 346) om särskild vinstskatt, 83. lag om ändring i lagen (1989:471) om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten, '

' 84. lag om ändring i lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m. m.,

85. lag om ändring i lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift. Förslagen under punkterna 37. 39 — 42. 44, 45, 47 och 52 har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartemcntet.

Förslagen under punkterna 9. 26, 28 och 61 har upprättats i samråd med chefen för socialdepartementet.

Förslagen under punkterna 46. 69, 78 och 79 har upprättats i samråd med chefen för civildepartementet.

Förslaget under punkt 15 har upprättats i samråd med chefen för jord- bruksdepartementet.

Förslaget under punkt 76 har upprättats i samråd med chefen för kom- munikationsdepartementet.

Lagrådets yttrande har inte inhämtats beträffande de under 10—85 angivna lagförslagen. Dessa förslag avser i huvudsak konsekvensändringar till de lagförslag som lagrådet har yttrat sig Över och är enligt min mening av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

19 Författningskommentarer gfloP- 14939/90174 . 1 aga [ förhållande till de av lagrådet granskade förslagen har justeringar av

främst redaktionell art gjorts i vissa av förslagen.

I somliga lagförslag föreslås att bestämmelserna skall träda i kraft den 30 juni 1990 men tillämpas först från en senare tidpunkt. Detta motiveras av de i kraftträdandebestämmelser som jag föreslagit i de nyligen överlämnade lagrådsremisscrna angående skattereformen.

19.1. Taxeringslagen

19.1.1 lkap. Inledande bestämmelser 1 5

Paragrafen har utformats i enlighet med vad lagrådet har föreslagit i sitt yttrande.

1 första stycket bestäms begreppet taxering. Taxering är fastställelse av underlaget för att ta ut de skatter och den avgift som räknas upp i stycket. Två direkta skatter omfattas inte av NTL:s reglering, nämligen sjömans- skatten och kupongskatten. Förfarandet för de indirekta skatterna och fastighetstaxeringsförfarandet står också utanför. Även genom t. ex. beslut enligt lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumu- lerad inkomst samt beslut om avräkning av utländsk skatt och om förut- sättningar för skattereduktion enligt 25 4 mom. UBL bestäms underlaget för att ta ut skatt. Sådana beslut är således taxeringsbeslut.

Av andra stycket framgår att lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter, dvs. skattetillägg och förseningsavgifter, om inte annat framgår av 5 kap. Detta innebär bl.a. att de frister för beslut och omprövning som finns i 4 kap. också gäller för särskilda avgifter med de begränsningar som följer av bestämmelserna i 5 kap. '

Som framgår av tredje stycket innehåller lagen bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål om taxering och särskilda avgifter i domstol. Bestämmelserna om handläggningen vid domstol finns i 6 kap.

25

Förfarandereglerna i NTL omfattar också lagen (1946: 324) om skogs- vårdsavgift (se 1 5 första stycket 7). Vad som sägs om skatt och skattskyldig i NTL gäller även skogsvårdsavgift och den som är skyldig att betala sådan avgift.

Bilaga 4

3 5 l paragrafen hänvisas generellt till de bestämningar som finns i KL och SIL. Detta innebär att bl. a. begrepp som taxeringsår (3å KL) och hemorts- kommun (665 KL, 145 1 mom. SIL) har samma innebörd i NTL. KL och SIL.

45

Bestämmelserna om deklarations- och uppgiftsplikt bildar en särskild lag, lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter (LSK).

19.1.2 2kap. Taxeringsorganisationen

1 €?" Paragrafen har utformats i enlighet med vad lagrådet har föreslagit i sitt yttrande.

Bestämmelserna i första och andra styckena motsvarar 188 första styc— ket GTL. Dessutom anges att varje skattemyndighet har ett eller flera skattekontor. Vid varje skattekontor finns en skattenämnd. Ett skattekon- tor kan vara lokalt eller länsgemensamt (se avsnitt 4.1).

Tredje stycket kan sägas motsvara 185 andra stycket GTL. RSV har samma befogenhet som skattemyndigheten har enligt 3 kap. RSV kan således förelägga den skattskyldige att lämna de ytterligare upplysningar eller förete de kontrakt, kontoutdrag m.m. som behövs för kontroll av deklarationen, göra s.k. taxeringsbesök, besluta om taxeringsrevision samt ta del av uppgifter enligt 3 kap. 15 och 1655. Utövar RSV sin beslutande- rätt tar verket över den befogenhet som annars tillkommer skattemyndig- hct vad gäller just den åtgärd verket beslutat om. Det blir således aldrig någon kollision mellan skattemyndighets och RSV:s befogenhet.

2 5 I paragrafen regleras beslutsbehörighetens fördelning mellan skattemyn- digheter. Enligt första stycket skall beslut i taxeringsärende fattas av skattemyn- digheten i det län där den skattskyldiges hemortskommun för taxeringsåret är belägen. Innebörden av begreppet hemortskommun anges i 665 KL och 145 1 mom. SIL. Med orden ”beslut i taxeringsärende” avses — förutom taxeringsbeslut — även beslut om taxeringsrevision och om föreläggande av vite. Av 1 kap. ] åandra stycket följer att bestämmelsen även avser beslut om skattetillägg och förseningsavgift.

Andra stycket kan sägas motsvara 45 fjärde stycket GTL. Bestämmelsen i tredje stycket har behandlats i avsnitt 5.3. Innebörden är att beslutsbehörigheten kan flyttas mellan två skattemyndigheter. För att en sådan överflyttning skall få göras krävs att den skattemyndighet som är behörig enligt bestämmelserna i första stycket uppdrar åt en annan skattemyndighet att fatta beslut. Uppdraget förutsätter att den andra skat-

temyndigheten samtycker och att överflyttningen kan ske utan avsevärd Prop. 1989/90: 74 olägenhet för den skattskyldige. Uppdraget får avse ett visst ärende eller en Bilaga 4 viss grupp av ärenden. Bestämmelsen bör ses i sammanhang med 6 kap. 165 första stycket. Om en skattemyndighet anser att den skattskyldige felaktigt taxerats i länet och därför undanröjer taxeringsbeslutet, krävs för att myndigheten skall kunna fatta ett beslut om taxering i annat län att beslutsbehörigheten överförts till myndigheten. En sådan överföring av beslutsbehörigheten kan inte anses medföra avsevärd olägenhet för den skattskyldige.

3å

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 4.2. Som framgår av lé andra stycket skall det finnas en skattenämnd vid varje skattekontor. Vid de större skattekontoren är det nödvändigt att dela in skattenämnden i avdelningar. Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, beslutar om sådan avdelningsindelning. Jag delar lagrådets uppfattning att det av lag- texten bör framgå att för avdelning gäller bestämmelserna om skatte- nämnd. Varje avdelning beslutar således i skattemyndighetens namn.

45

I förevarande paragraf behandlas beslutsbehörighetens fördelning inom skattemyndigheten mellan tjänstemän och skattenämnd. Bestämmelsen kommenteras i avsnitt 5.2. Det är den enskilde tjänstemannen som prövar om de i lagen angivna förutsättningarna för att ärendet skall avgöras i nämn- den föreligger. Ett grundläggande beslut om årlig taxering kan fattas av tjänstemannen själv om det inte innefattar en skälighets- eller bedömning- sfråga av väsentlig ekonomisk betydelse för den skattskyldige eller beslutet av någon annan Särskild anledning bör fattas i nämnd.

Ett ärende som avser omprövning av en tvistig fråga och där nämnden inte tidigare prövat dc omständigheter och bevis som den skattskyldige åberopar, skall avgöras i nämnden (punkt 1). Finner tjänstemannen att de yrkanden den skattskyldige framställer i en begäran om omprövning kan godtas behöver nämnden således normalt inte kopplas in om inte punkt 2 eller 3 är tillämplig. Bestämmelsen möjliggör också för tjänsteman att fatta beslut när frågan i och för sig är tvistig eller rör en skälighets- eller bedöm- ningsfråga men nämnden redan tagit ställning till de omständigheter och bevis som den skattskyldige åberopar. Den tidigare prövningen måste ha skett på samma underlag. Har omständigheter eller bevis tillkommit som nämnden inte tagit ställning till skall även ett andra beslut som innebär att den skattskyldige inte får fullt bifall fattas i nämnd.

5 5 Prop. 1989/90: 74 Det skall finnas en ordförande för varje avdelning om nämnden är avdel— Bllaga 4 ningsindelad. En vice ordförande är däremot inte knuten till en viss avdelning. Därigenom skapas en flexibel organisation där en vice ordfö- rande kan tjänstgöra vid den avdelning där det behövs.

6 5 På lagrådets inrådan har förevarande paragraf placerats före den bestäm- melse som behandlar skattenämndens beslutförhet.

Bestämmelsen i första stycket har kommenterats i avsnitt 4.3.2. Såväl ordföranden som vice ordföranden skall vara tjänstemän vid skattemyn- dighet.

Det kan i undantagsfall vara motiverat att chefen för skattemyndigheten tar över ordförandeskapet i skattenämnden vid behandlingen av ett ensta- ka ärende, vilket bestämmelsen i andra stycket möjliggör. Det kan vara behandling av ett ärende som är särskilt betydelsefullt, t. ex. för att det är ett pilotfall i en viktig fråga.

Det tredje stycket har kommenterats i avsnitt 4.3.1.

75

Enligt riksdagens principbeslut skall fem lekmän kallas till varje samman- träde med skattenämnden (avsnitt 4.3.3). Paragrafen föreskriver att inte fler än ordföranden eller vice ordföranden och fem övriga ledamöter får delta i behandlingen av ett ärende och att nämnden är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och fyra övriga ledamöter är närvaran- de. Några särskilda bestämmelser om beslutförhet om en ledamot får förfall och man inte hinner kalla in en annan i hans ställe eller en ledamot måste avträda på grund av jäv föreslås inte. För att inte riskera att beslutförheten skall brista bör därför regelmässigt, i enlighet med princip— beslutet, fem lekmän kallas till varje sammanträde.

19.1.3 3kap. Utredningitaxeringsärenden l %

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.1. Normalt fattas beslut på grundval av de uppgifter den skattskyldige lämnat i sin självdeklaration och de kontrolluppgifter m.m. som kommit in utan någon särskild utredning från skattemyndighetens sida. Bara om handlingarna ger anledning till det och frågan avser ett tillräckligt stort belopp företas utredning. Den föreslagna regeln är inte avsedd att innebära att den nuvarande Utredningsskyldighe- ten utökas (jfr 655 första stycket GTL). Utredningsskyldigheten kan där- emot sägas ha fått delvis annat innehåll genom skattemyndighetens utöka- de omprövningsmöjligheter. I det framtida förfarandet kan skattemyndig- heten fatta beslut till den skattskyldiges nackdel även efter det att tax- 394

eringsperioden har gått ut. I de fall ett beslut ändras till den skattskyldiges Prop. 1989/90: 74 nackdel ställs helt andra krav på utredningen än när t. ex. den skattskyldi- Bilaga 4 ges yrkanden i en begäran om omprövning bifalls.

2 &

Kommunikationsreglcrna har sina motsvarigheter i 65 & första stycket och 116 kö andra stycket GTL och är således gemensamma för taxering och särskilda avgifter.

Regler om kommunikation när ett ärende tillförts uppgifter från någon annan än den skatteskyldige själv finns i 17å FL. Det är emellertid nödvän- digt med en särskild regel i NTL med hänsyn till att kommunikationsskyl- digheten på taxeringsområdet går längre än vad FL föreskriver.

I första stycket bestäms kommunikationsskyldigheten när visserligen inte något nytt tillförts ärendet genom någon annan men när skattemyndighe- ten ifrågasätter att avvika från den skattskyldiges uppgifter eller att påföra särskild avgift. Den skattskyldige skall således normalt ges tillfälle att yttra sig innan skattemyndigheten fattar ett beslut om avvikelse från självdekla- rationen eller ett omprövningsbeslut på eget initiativ eller beslut om att påföra skattetillägg. Kommunikation kan underlåtas endast när det är onödigt, dvs. beslutet avser ändringar av så självklar karaktär att ett yttrande av den skattskyldige inte skulle kunna medföra ett bättre besluts- underlag.

Den ändrade ordalydelsen i förhållande till dagens regler avses inte innebära någon ändring av den nuvarande kommunikationsskyldigheten på taxerings- och avgiftsområdena utan skall täcka de olika behov av kommunikation som finns i olika ärenden. Det ligger i sakens natur att en regel av detta slag får olika innehåll beroende på vilken typ av ärenden som är aktuell. Ett beslut om taxering i enlighet med den skattskyldiges deklara- tion kan naturligtvis fattas utan kommunikation, medan t.ex. ett beslut om påförande av särskild avgift normalt förutsätter att den skattskyldige fått möjlighet att yttra sig över den ifrågasatta åtgärden (avsnitt 10.3).

I andra stycket finns en hänvisning till 178 FL. Som lagrådet påpekat i sitt yttrande är avsikten med bestämmelsen att reglera dels den skattskyl- diges rätt att få del av uppgifter som tillförts av annan än honom själv och dels hans rätt att. få yttra sig över dem. Stycket har därför utformats i enlighet med lagrådets förslag. I 35 finns ett undantag från kommunika- tionsskyldigheten i 17,6 FL.

35

Bestämmelsen motsvarar 66 b & första stycket GTL. Andra stycket i 66 b 13" GTL har förts till 4 kap. 45. Genom bestämmelsen i 35 ges skattemyndigheten rätt att i fråga om en förenklad självdeklaration fatta taxeringsbeslut på grundval av uppgifter som den skattskyldige inte har lämnat eller fått ta ställning till. Detta avviker från den i 17 % första stycket FL föreskrivna kommunikationsskyl- digheten. 395

4 så Prop. 1989/90: 74 Den ovillkorliga rätten för skattskyldig att företräda inför taxeringsnämn- Bllaga 4 den och lämna upplysningar till ledning för sin taxering har inte överförts till skattenämnden (se avsnitt 6.2). Den skattskyldige skall dock få tillfälle att lämna muntliga upplysningar inför skattenämnden om inte särskilda skäl talar emot det.

Det bör observeras att bestämmelsen endast avser möjligheten att lämna upplysningar muntligt inför skattenämnden i ärende som skall avgöras i nämnden. Detta har på lagrådets inrådan förtydligats i lagtexten. Paragra- fen har. med en smärre redaktionell ändring, utformats i enlighet med lagrådets förslag. Möjligheterna till muntligt förfarandet i ärende hos skattemyndigheten som inte avgörs i skattenämnd regleras av 149" FL.

Beslut om att vägra muntlighet i ärenden som skall avgöras av nämnden fattas av nämnden. Av allmänna regler följer att ett beslut att vägra muntlighet får överklagas endast i samband med avgörandet i sak.

Vad som kommer fram vid en personlig inställelse måste dokumenteras. Dokumentationsskyldigheten framgår av 159" FL och någon särskild regel i NTL är inte nödvändig.

5 5

Första och andra styckena motsvarar 31 ä 2 mom. första och andra stycke- na GTL. Någon regel om att upplysningarna skall lämnas skriftligt motsva- rande den som nu finns i 31 5 2 mom. första stycket har dock inte tagits in i NTL (jfr 145 andra stycket FL).

Uppgiftsskyldigheten inträder enligt bestämmelsen först efter föreläg- gande (jfr 315 1 mom. GTL; 2 kap. 345 LSK). Uppgiftsskyldigheten är tämligen vidsträckt och kan t. ex. avse att få in uppgifter om den skattskyl- diges levnadskostnader för en mer allmän kontroll av deklarationens rik- tighet (prop. 1955: 160 s. 103).

Föreläggande får avse att få in material för att kontrollera de uppgifter den skattskyldige lämnat i sin självdeklaration eller annars för att få underlag för att fatta ett riktigt taxeringsbeslut avseende den skattskyldige. Däremot får bestämmelsen inte utnyttjas för att kontrollera även själva deklarationsunderlagets riktighet. Som lagrådet påpekat är inte någon utvidgning av förelägganderätten i förhållande till dagens regler avsedd. Jag delar lagrådets uppfattning att de begränsningar som gäller bör framgå av lagtexten och att det av lagtexten också bör framgå att föreläggandet måste utformas så att den skattskyldige får klart för sig vilka upplysningar som avses med föreläggandet. Paragrafen har därför utformats i enlighet med lagrådets förslag.

Tredje stycket innehåller en ändring i förhållande till dagens regler (se avsnitt 6.3). För närvarande får endast ett föreläggande att lämna ytterliga- re upplysningar förenas med vite (535 GTL). Nu föreslås att även ett föreläggande att visa upp en handling får förenas med vite. Enligt den föreslagna regeln får ett föreläggande förenas med vite om det finns anled- ning att anta att den skattskyldige annars inte följer föreläggandet. Någon sådan begränsning finns inte inskriven i GTL men torde ändå tillämpas. 396

] NTL har endast tagits in de bestämmelser som avviker från lagen Prop. 1989/90: 74 (19852206) om viten. Några motsvarigheter till 1235 första stycket samt Bilaga 4 1245 första och andra styckena GTL finns därför inte.

Regeln i 1235 första stycket GTL — att vite skall bestämmas till belopp som med hänsyn till den skattskyldiges ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan förmå honom att iaktta föreläggandet, dock lägst 500 kr. -— har sin motsvarighet i 35 viteslagen. Någon beloppsgräns föreskrivs dock inte i viteslagen. I förarbetena till 35 framhålls (prop. 1984/85:96 s. 27 och 49) att myndigheten vid bestämmandet av vitets storlek kan ta hänsyn till tidigare ådagalagd tredska och till vad som är känt om adressatens förmögenhetsförhållanden men även till värdet av det föremål som avses med föreläggandet och till samhällsintresset av att föreläggandet vinner efterrättelse. På vissa områden får man räkna med en schabloniserad tillämpning. Det ligger i sakens natur och får anses följa av den princip som uttryckts i 35 att ett vite bör bestämmas så högt att det inte blir ekonomiskt fördelaktigt att underlåta att iaktta det.

I NTL har inte någon beloppsgräns införts. Det bör anförtros skattemyn- digheten och riksskatteverket att själva bestämma lämpliga vitesbelopp utifrån de allmänna riktlinjer som lagstiftaren meddelat. Ett vitesföreläg- gande skall liksom hittills (555 GTL) delges den skattskyldige. En bestäm- melse om detta bör tas in i TF.

Det har i 65 införts en möjlighet för den skattskyldige att befrias från sina skyldigheter enligt förevarande paragraf. Ett vitesföreläggande är inte överklagbart (jfr 6 kap. 25). Fråga om utdömande av vite prövas av länsrätten på ansökan av den myndighet som utfärdat vitesföreläggandet. Ansökan görs hos länsrätten i det län där myndigheten är belägen (65 viteslagen). Vitets lämplighet får bedömas i mål om utdömande av vite (7 kap. 25).

öå

! GTL finns inte någon rätt för skattskyldig som förelagts att lämna upplysningar eller visa upp handling att befrias från sin skyldighet. En sådan möjlighet är befogad av rättssäkerhetsskäl och ges genom paragra- fen. Den har utformats i enlighet med vad lagrådet föreslagit i sitt yttran- de. Motsvarigheter till-bestämmelsen finns vad avser undantagande av handlingar från taxeringsrevision i 135 och vad gäller befrielse från skyl- digheten att efter föreläggande lämna kontrolluppgift i 3 kap. 35 LSK. Länsrättens beslut i fråga om befrielse får inte överklagas (6 kap. 105 1).

Bilaga 4

7 & Paragrafen motsvarar mcd redaktionella ändringar de bestämmelser om s.k. taxeringsbesök som i samband med RS-reformen infördes i 315 2 mom. tredje stycket GTL (prop. 1977/78:181 s. 254).

8.5

Reglerna om taxeringsrevision har överförts från GTL med endast smärre justeringar i sak. Vissa redaktionella ändringar har vidtagits. Lagrådet av- råder i sitt yttrande från användning av uttryck som ”den reviderade” och liknande i lagtexten. Lagrådet frnner uttrycken oacceptabla från språklig synpunkt. Jag delar inte lagrådets uppfattning utan anser att uttrycken väl kan användas i lagtexten. I övrigt har bestämmelserna om taxeringsrevision utformats i enligthet med vad lagrådet föreslagit. .

Förevarande paragraf motsvarar 565 1 mom. första och andra styckena samt 575 första och andra styckena GTL .

Det är skattemyndigheten som skall besluta om taxeringsrevision. Vem som har befogenhet inom myndigheten att fatta sådana beslut bör regleras genom arbetsordning. Att även RSV har befogenhet att besluta om revi- sion framgår av 2 kap. 1 5. Vad gäller ett slags revision har beslutanderät- ten alltjämt lagts på RSV. nämligen vid s.k. tredjemansrevisioner när den hos vilken revi5i0nen sker inte är skyldig att efter föreläggande lämna uppgifter om personerna i fråga. RSV. har dock möjlighet att delegera beslutanderätten till skattemyndighet.

Av 2 kap 25 framgår vilken skattemyndighet som har beslutanderätt vad gäller taxeringsrevision och att beslutsbehörigheten kan överföras mellan skattemyndigheterna (se avsnitt 5.3).

95

Bestämmelsen motsvarar 575 fjärde stycket GTL. Någon motsvarighet till den möjlighet som finns i GTL att uppdra taxeringsrevision åt annan i bokföring och taxering sakkunnig person som godkänts av länsskattemyn- digheten har inte ansetts befogad. Inte heller finns någon motsvarighet till det undantag från jävsbestämmelserna i FL som för närvarande finns i 575 femte stycket GTL.

105

Regeln motsvarar 565 3 mom. första och andra styckena GTL. Bestäm- melsen i det tredje stycket i momentet bör föras över till TF. Fjärde stycket bildar en egen paragraf, 145.

115

Regeln motsvarar 565 1 mom. tredje — sjätte styckena GTL.

12 & Prop. 1989/90: 74 Första och andra styckena motsvarar 565 2 mom. GTL. Tredje stycket Bilaga 4 motsvarar 585 GTL.

135

Regeln motsvarar 565 4 mom. GTL. Att länsrättens beslut i fråga om un- dantagande inte får överklagas framgår av 6 kap. 105 2.

14 5 Regeln motsvarar 565 3 mom. sista stycket GTL.

15 5 Regeln motsvarar 435 5 mom. GTL.

16 5 Regeln motsvarar 465 GTL.

175

Regeln motsvarar 505 1 mom. första stycket och 3 mom. GTL.

Någon motsvarighet till bestämmelsen i 505 1 mom. andra stycket GTL finns inte. I överensstämmelse med de strävanden som funnits sedan lång tid att delegera förvaltningsärenden av löpande karaktär från regeringen till domstolar och myndigheter bör skattemyndigheten själv i stället för regeringen pröva en begäran från en annan myndighet om att få ta del av uppgifter som avses i första stycket för statistisk bearbetning. Prövningen skall ske enligt sekretesslagens (1980: 100) bestämmelser.

Genomförandet av en ny skatteorganisation innebär en betydande minskning av antalet myndigheter. Med hänsyn till att endast ett fåtal skattemyndigheter kommer att pröva framställningar om utlämnande av nämnda uppgifter till andra myndigheter för statistisk bearbetning bör en likformig tillämpning på samma nivå som tidigare kunna upprätthållas utan att regeringen skall behöva pröva varje särskilt fall av utlämnande av uppgifter för statistisk bearbetning.

185

Regeln motsvaras av 505 1 mom. tredje stycket GTL.

19.1.4 4kap. Taxeringsbeslut 1 &

Det finns tre typer av taxeringsbeslut, nämligen grundläggande beslut om årlig taxering, omprövningsbeslut och beslut om taxeringsåtgärder. Under 399

taxeringsperioden kan såväl grundläggande beslut om årlig taxering som Prop. 1989/90: 74 omprövningsbeslut fattas. Beslut om taxeringsåtgärder kommer bara i Bilaga 4 fråga efter domstolsavgörande som innebär ändring av det tidigare beslu- tet (avsnitt 15). I andra stycket har på lagrådets inrådan tagits in en bestämmelse om att den skatteskyldige utan dröjsmål skall underrättas om innehållet i ett taxe- ringsbeslut och, om beslutet är till hans nackdel. om möjligheterna till om- prövning och överklagande. Bestämmelsen har, till skillnad från lagrådets förslag, placerats i 1 5 eftersom den är tillämplig på alla typer av taxerings- beslut.

2 15

Paragrafen har kommenterats i avsnitt 7.2. Beslut avseende den årliga taxeringen skall enligt första stycket ha fattats före utgången av november taxeringsåret. Slutskattesedel skall enligt 355 första stycket UBL tillställas den skattskyldige senast den 15 december taxeringsåret.

[ andra stycket finns en regel om att skattemyndigheten under november inte till den skattskyldiges nackdel får fatta grundläggande beslut om årlig taxering, omprövningsbeslut och beslut om skattetillägg. Med omprövnings- beslut avses naturligtvis endast sådana omprövningsbeslut som rör den år- liga taxeringen. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att skattemyndig- hetens beslut fattas så sent att frågan inte hinner omprövas före utgången av november. November månad skall i princip ägnas åt omprövning på begä- ran av den skattskyldige för att resultatet av omprövningen skall kunna beaktas vid utfärdandet av slutskattesedeln.

Om syftet med bestämmelsen i andra stycket skall uppnås är det natur- ligtvis angeläget att den skattskyldige så snart som möjlighet underrättas om innehållet i ett taxeringsbeslut som gått honom emot och att han får besked om hur han skall förfara om han inte vill nöja sig med beslutet (se 1 5 andra stycket).

35

Bestämmelsen motsvarar med endast redaktionella ändringar 21 5 GTL.

415

Regeln har sin motsvarighet i 66 b 5 andra stycket GTL. 66 b 5 första stycket GTL återfinns i 3 kap. 3 5. Bestämmelsen möjliggör för skattemyn- digheten att godta en förenklad självdeklaration även om den skattskyldige genom den egentligen inte fullgjort sin deklarationsskyldighet.

55

Bestämmelsen motsvarar 65 a 5 GTL.

Bestämmelsen tillkom 1985 i samband med de nya reglerna om beskatt- ning av lön vid utlandstjänstgöring. Enligt 545 första stycket f KL och punkt 3 av anvisningarna till paragrafen frikallas en person som uppbär inkomst från utlandstjänstgöring från skattskyldighet i Sverige för denna inkomst om tjänstgöringen pågått minst sex månader och avsett anställ- ning hos arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet från fast driftställe i det land där arbetet utförts. Den som inte är anställd hos sådan arbetsgi- vare skall ändå åtnjuta skattefrihet i Sverige för inkomst från utlands- tjänstgöring om vistelsen och anställningen varat minst ett år i ett och samma land.

Om det finns förutsättningar att tillämpa sexmånadersregeln står klart före utgången av november taxeringsåret. Är det fråga om tillämpning av ettårsregeln och utlandsvistelsen påbörjats i slutet av beskattningsåret vet man emellertid inte innan grundläggande beslut om årlig taxering måste fattas om förutsättningarna för skattebefrielse kommer att föreligga. En regel är nödvändig även i det framtida förfarandet för att kunna medge skattskyldig skattebefrielse innan förutsättningarna för detta är helt upp- fyllda.

65

Paragrafen motsvarar 655 andra stycket GTL som infördes genom RS- reforrnen. Av förarbetena till regeln framgår (prop. 1977/78:181 s. 244 1) att RS-utredningen förordade att myndigheterna skulle undvika bagatell- ändringar vid taxeringen och i stället inrikta resurserna på att upptäcka fall av väsentliga skatteundandraganden. Bestämmelsen borde därför utfor- mas så att den gav skattemyndigheterna möjlighet att underlåta rättelse utan att den samtidigt uppfattades som en generell ”friregel" för de skatt- skyldiga. Regeln borde vara ett hjälpmedel för myndigheterna att få större rörlighet i uppläggning och inriktning av granskningen vid olika års taxe- ring. Olika beloppsgränser borde sättas för fel till skattskyldigs förmån och fel till hans nackdel. Departementsehefen anslöt sig i stort till de principer som enligt utredningen borde gälla för granskningsarbetet. Han framhöll att man vid utformningen av granskningsrutinema borde göra skillnad mellan fall som kräver utredning och fall där det föreligger ett klart fel som genast kan rättas.

Skattemyndigheten är skyldig att fatta beslut i enlighet med skatteför- fattningarna. Bestämmelsen möjliggör för skattemyndigheten att underlå- ta att rätta mindre felaktigheter i självdeklarationerna. Bestämmelsen anger således endast ramarna för när avvikelse får underlåtas. De princi- per som lades fast genom RS-reformen i detta avseende har fortfarande aktualitet. Det ankommer på riksskatteverket att meddela närmare rikt- linjer.

75

Bestämmelserna i 7—22 55 reglerar omprövningsförfarandet. ] 6 kap. 65 finns bestämmelser om omprövning i samband med överklagande.

Skattemyndigheten är skyldig att på begäran av den skattskyldige om- pröva ett taxeringsbeslut om förutsättningar för en prövning i sak förelig- ger. Begäran skall ha kommit in inom femårsperioden. Någon belopps- gräns eller motsvarande har inte införts. Inte heller finns någon möjlighet för skattemyndigheten att avvisa en begäran med hänvisning till att frågan tidigare varit föremål för omprövning. Den skattemyndighet som fattat det grundläggande beslutet" är i princip behörig att fatta omprövningsbeslu- tet. Av bestämmelserna i 2 kap. 25 följer dock att beslutsbehörigheten kan överföras mellan skattemyndigheterna.

Ett taxeringsbeslut består av en mängd delfrågor och varje sådan delfrå- ga kan bli föremål för omprövning. Omprövning kan ske av varje fråga som kan ha betydelse för beskattningen eller annat ekonomiskt mellanhavande med det allmänna (jfr kommentaren under 6 kap. 1 5).

Omprövning kan ske så snart skattemyndigheten fattat ett grundläggan- de beslut; utfärdandet av slutskattesedeln behöver inte avvaktas. Tvärtom är det en fördel om omprövningen kan göras i sådan tid att resultatet kan beaktas på slutskattesedeln. Under november har dock skattemyndigheten inte möjligheter att fatta omprövningsbeslut avseende den årliga taxeringen till den skattskyldiges nackdel, se 25 andra stycket. November kommer därigenom att i huvudsak reserveras för omprövningar på begäran av den skattskyldige (jfr avsnitt 7.2). '

Taxeringsbeslut som fattas efter utgången av november taxeringsåret blir definitionsmässigt omprövningsbeslut. Det kan inträffa att något grundläggande taxeringsbeslut avseende den skattskyldige inte har fattats. Detta hindrar inte senare omprövningsbeslut.

Skattemyndigheten är i princip skyldig att ompröva tidigare beslut om det föreligger skäl för en omprövning.

Av tredje stycket framgår att skattemyndigheten får underlåta att på eget initiativ ompröva ett beslut om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp. Som redan nämnts finns inte någon motsvarande möjlig- het att underlåta omprövning i de fall den skattskyldige har begärt att en omprövning skall företas. Regeln ger skattemyndigheten möjlighet att avstå från att på eget intiativ ompröva ett beslut i vissa fall och skall ses i sammanhang med bestämmelsen i 65. (Jfr kommentaren under denna paragraf.)

8 e"

Rättegångsbalkens regler om rättskraft tillämpas i huvudsak analogivis även på förvaltningsområdet. Eftersom skattemyndigheterna nu får befo- genhet och skyldighet att ompröva sina egna beslut görs i paragrafen en erinranom att domstols dom i mål om taxering vinner s.k. negativ rättskraft och att omprövning således inte kan ske av en fråga som domstol

avgjort. Omprövning skall inte heller ske sedan en fråga efter överklagande har överlämnats till domstol för prövning (litis pendens). Detta är huvud- regeln i förvaltningsprocessen och behöver inte sägas särskilt.

Rättskraften gäller endast den rättsföljd det varit fråga om i målet (se vidare avsnitt 14.2). Bestämmelsen hindrar omprövning av t.ex. en fråga huruvida viss inkomst skall beskattas eller avdrag skall medges för viss kostnad vid det aktuella taxeringsåret om detta prövats av domstol. Där— emot är skattemyndigheten oförhindrad att ompröva frågor som visserli- gen har samband med den av domstol prövade men som ändå inte avser samma sak. Har länsrätten t. ex. vägrat en skattskyldig avdrag för kostnad för flygbiljett för en studieresa utomlands med motivering att kostnaderna inte var hänförliga till hans rörelse utan utgjorde privata levnadskostnader skall skattemyndigheten således inte i det anförda exemplet avvisa en begäran om omprövning med yrkande att avdrag skall medges för hotell- kostnadema vid samma resa. Länsrättens dom kan naturligtvis ändå ha avgörande betydelse för utgången i omprövningsärendet.

Nytillkommande omständigheter (facta superveniens) kan medföra att omprövning får ske. Omständigheten skall inte ha kunnat åberopas i målet utan måste vara ny och inte bara ha blivit känd för parterna efter domen. Så kan t. ex. återbetalning av viss del av en köpeskilling medföra att frågan om beräkning av realisationsvinst kan omprövas, trots att den tidigare prövats av domstol. Hittar den skattskyldige ett tidigare bortglömt kvitto eller företer den skattskyldige ett intyg som upprättats efter domen är detta naturligtvis inte att se som sådana nytillkommande omständigheter som inte omfattas av rättskraften.

I 12 5 har införts en särskild regel för att möjliggöra omprövning på begä- ran av skattskyldig av en fråga som tidigare prövats av domstol genom lagakraftvunnet beslut, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som meddelats därefter.

95

Paragrafen reglerar omprövning på begäran av den skattskyldige.

Den skattskyldiges begäran skall framställas skriftligt. Angående under- tecknade se 105.

När den skattskyldige begär omprövning skall skattemyndigheten inte gå in på en bedömning om omprövningsbeslutet är till för- eller nackdel för honom. Den skattskyldiges yrkanden kan innebära att han påförs högre skatt. Detta innebär en ändring i förhållande till i dag. Den skattskyldige kan enligt nuvarande regler inte ansöka om eftertaxering av sig själv.

Begäran skall för att tas upp till prövning i princip ha kommit in till skattemyndigheten inom fem år efter utgången av taxeringsåret. ] annat fall skall begäran avvisas. Ett avvisningsbeslut kan överklagas. Länsrättens be- slut i anledning av överklagande av skattemyndighetens beslut att avvisa en begäran om omprövning såsom för sent inkommen får inte överklagas (6 kap. 105 3,jfr 305 FL).

Skattemyndighetens omprövningsbeslut kan således fattas efter utgång- en av femårsperioden. Det finns ingen tidgräns inom vilken beslut i

anledning av den skattskyldiges begäran skall fattas. Att omprövningsbe- slut skall behandlas så skyndsamt som möjligt ligger i sakens natur även om detta inte kommit till direkt uttryck i lagtexten.

Andra .ru-veka innehåller en ventil för de fall då den skattskyldige inte inom två månader före femårsperiodens utgång fått kännedom om ett taxeringsbeslut till hans nackdel eller skattsedel eller annan handling med uppgift om skattens storlek. Den skattskyldige har då möjlighet att komma in med en begäran om omprövning inom två månader från den dag han fick kännedom om beslutet eller skatten. Stycket har utformats i enlighet med lagrådets förslag.

Enligt tredje stycket. som avviker från reglerna i 245 tredje stycket FL, skall det förhållandet att den skattskyldige har gett in en begäran om omprövning inom omprövningsfristen till fel skattemyndighet eller till en förvaltningsdomstol inte hindra att omprövning görs även om begäran överlämnas till beslutsmyndigheten först efter omprövningsperiodens ut- gång. En motsvarighet till regeln finns vid överklagande i 6 kap. 55 tredje stycket. I förhållande till lagförslaget i lagrådsremissen har bestämmelsen justerats för att kunna tillämpas även i fall som avses i andra stycket.

Omprövningsbeslut skall normalt sändas till de skattskyldiga i vanligt brev. Beslut som fattas efter den 30 juni det femte året efter taxeringsåret skall dock delges den skattskyldige. Regler om detta bör tas in i TF.

105

Bestämmelsen gör det möjligt för skattemyndigheten att förelägga den skattskyldige eller hans ombud att underteckna en begäran om ompröv- ning vid påföljd att omprövning annars inte görs.

115

Bestämmelsen kan tillsammans med 135 tredje stycket och 6 kap. 45 sägas motsvara 116 m5 tredje stycket GTL. (Jfr 6 kap. 205.) Bestämmelsen möjliggör för skattemyndigheten att, trots att femårsperioden gått ut, ta upp och på den skattskyldiges begäran ompröva ett beslut om skattetillägg så länge beslutet i den taxeringsfråga som föranlett skattetillägget inte har vunnit laga kraft.

125

Motiven till förevarande paragraf har utvecklats i avsnitt 8.4. Den har utformats i enlighet med vad lagrådet föreslår i sitt yttrande.

Av allmänna principer följer att nya omständigheter inte omfattas av ett avgörandes rättskraft (se avsnitt 14.2). Inträffar nya omständigheter efter ett domstolsavgörande prekludcras inte dessa.

Ny rättspraxis torde inte anses utgöra sådana nya omständigheter som inte omfattas av rättskraften. Är en fråga avgjord genom ett lagakraftvun- net beslut kan därför inte någon ytterligare prövning ske även om avgöran- det strider mot senare tillkomna prejudikat. Bestämmelsen avser att möj-

liggöra att ett lagakraftvunnet domstolsbeslut kan omprövas, om den skattskyldiges begäran kommer in inom femårsperioden och beslutet avvi- ker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som meddelats därefter.

135

Bestämmelserna i 13—22 55 behandlar skattemyndighetens möjlighet och skyldighet att på eget initiativ ompröva taxeringsbeslut.

] 135 regleras omprövning till den skattskyldiges fördel. Huvudregeln är enligt första stycket att skattemyndigheten får meddela beslut om omprövning till den skattskyldiges fördel t.o.m. det femte året efter taxeringsåret.

Följdändringsbeslut till fördel kan enligt andra stycket fattas även efter femårsperioden. Någon yttersta tidsgräns föreskrivs inte. Det är naturligtvis angeläget att beslut om följdändring till den skattskyldiges fördel fattas så snart som möjligt. Det föreligger inte något krav att beslutet som föranleder följdändringen skall ha vunnit laga kraft. Ändras det beslut som föranlett följdändringen får ett nytt följdändringsbeslut fattas.

Andra stycket punkt I motsvarar nuvarande 1055 GTL överförd till skattemyndighetsnivå. Följdändringen måste vara en omedelbar konse- kvens av taxeringsbeslutet eller domstolsbeslutet. Reglerna om dödsbobe— frielse i KL. SIL m.fl. lagar har förts över till 305 UBL. Till följd därav har även en motsvarighet till 1055 tredje-stycket GTL om följdändring i beslut om skattebefrielse förts över till UBL (305 tredje stycket). '

Någon särskild regel om överflyttning av taxering eller särskild avgift till annan kommun har inte införts i NTL. I ett ärende som rör frågan om rätt beskattningsort avser överflyttningen samma skattskyldig och samma tax- eringsår. Det ligger då inom ramen för skattemyndighetens — och domsto- lens — prövning av frågan om rätt beskattningsort att t.ex. taxera den skattskyldige på rätt ort i länet och undanröja en taxering på orätt ort även om den skattskyldige endast yrkat taxering på rätt ort. På motsvarande sätt bör taxering och särskild avgift kunna överflyttas till rätt on även om den skattskyldige endast yrkar undanröjande. Beslut skall också kunna innebära att skattemyndigheten flyttar över taxeringen till kommun i annat län. Ett sådant beslut förutsätter dock att beslutsbehörigheten förts över till skatte- myndigheten enligt 2 kap. 25.

Punkterna .? och 3 motsvarar den extraordinära besvärsrätt som finns i 1025 GTL vid ändrat fastighetstaxeringsvärdc och rättelser m.m. enligt fastighetstaxeringslagen och. i fråga om schablontaxerade fastigheter, loka- la skattemyndighetens skyldighet att ändra taxeringen enligt 72 b5 GTL. Bestämmelsen möjliggör även följdändring i underlaget för fastighetsskatt och skogvårdsavgift.

Punkt 4 motsvarar länsskattemyndighetens extraordinära besvärsrätt enligt 101 5 2 mom. GTL när beslut avseende sjömansskatt ändrats. Skat- temyndigheten måste för tillämpning av bestämmelsen tillställas riksskat- teverkets. kammarrättens och regeringsrättens beslut i fråga om sjömans- skatt.

Punkt 5 motsvarar den skattskyldiges extraordinära besvärsrätt enligt 1005 första stycket 8 GTL och länsskattemyndighetens extraordinära be- svärsrätt till fördel för den skattskyldige enligt 1015 1 mom. (Angående den skattskyldiges anmälningsskyldighet till skattemyndigheten om den utländska skatten sätts ned efter ett avräkningsbeslut se 2 kap. 275 LSK.)

Begreppen till fördel resp. till nackdel för den skattskyldige har utveck- lats i avsnitt 8.3.1.

Skattemyndigheten är i princip skyldig att ompröva ett beslut om det finns skäl att ändra det och förutsättningar för omprövning föreligger i övrigt. Om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp får skatte- myndigheten dock avstå från att på eget intiativ ompröva beslutet.

Ett följdändringsbeslut skall i princip fattas av den skattemyndighet som fattat det grundläggande taxeringsbeslutet. Att det finns möjligheter att föra över beslutanderätten skattemyndigheter emellan framgår av 2 kap. 2 5.

Jag delar lagrådets uppfattning att skattemyndigheten till den skattskyl- diges fördel självmant bör få ompröva ett beslut om skattetillägg så länge den taxeringsfråga som har föranlett skattetillägget inte har vunnit laga kraft. En bestämmelse med detta innehåll har därför införts i tredje stycket

(jfr 115).

145

Paragrafen avser omprövningsbeslut som fattas på skattemyndighetens initiativ och reglerar inom vilken tid omprövningsbeslut till den skattskyl- diges nackdel får meddelas utan att förutsättningar för eftertaxering före- ligger.

Beslut får enligt huvudregeln i första stycket inte meddelas efter utgång- en av året efter taxeringsåret.

Om den skattskyldige inte gett in självdeklaration i rätt tid ges särskilda regler i andra stycket. Ett beslut till nackdel får då alltid meddelas inom ett år från den dag deklarationen kom in till skattemyndigheten men senast inom fem år från utgången av taxeringsåret. Med deklaration avses en i behörig ordning upprättad deklaration. Deklarationen skall således vara upprättad på fastställt formulär och undertecknad av den skattskyldige eller legal ställföreträdare för denne.

155

Omprövningsbeslut till nackdel för den skattskyldige i andra fall än som sägs i 145 är definitionsmässigt eftertaxeringsbeslut. I det nya eftertax- eringsinstitutet inbegrips sålunda, förutom den nuvarande eftertaxerings- regeln i 1145 GTL, även motsvarigheter till de möjligheter att ändra lagakraftvunna taxeringar till den skattskyldiges nackdel som för närva- rande regleras i 72 b 5. 1015 1—3 mom., 102 och 10555 GTL. En olikhet är vidare att ett beslut om eftertaxering i det nya förfarandet inte är en tilläggstaxering utan ett omprövningsbeslut.

Någon motsvarighet till 114 a5 GTL återfinns inte i NTL. Bestämmel- sen har överförts till lagen (1980: 865) mot skatteflykt.

165

Regeln motsvarar 1145 GTL men har strukturerats om. En justering i förhållande till nuvarande förutsättningar för eftertaxering har gjorts. Ef- tertaxering kan enligt dagens regler ske endast om det oriktiga meddelan- det medfört att skatt tagits ut med för lågt belopp. Av 155 framgår att eftertaxeringsbesluten är till den skattskyldiges nackdel. Man kan därför frångå den nuvarande förutsättningen att den debiterade skatten skall vara för låg. I stället anges som förutsättning att taxeringsbeslut avseende den skattskyldige eller hans make eller. i fråga om förmögenhetsskatt, annan med honom samtaxerad person blivit felaktigt. Eftertaxering kan ske även i de fall något taxeringsbeslut inte fattats tidigare. Har den oriktiga uppgif- ten lämnats i ett mål om taxering och medfört att beslutet om taxeringsåt- gärder blivit felaktigt får eftertaxering ske.

Eftersom taxeringsändring till nackdel alltid är möjlig enligt 145 andra stycket inom ett år efter den dag deklarationen kom in till skattemyndighe- ten får regeln i 165 3 om eftertaxering när skattskyldig underlåtit att lämna självdeklaration ett litet tillämpningsområde. Regeln är dock nödvändig för att möjliggöra eftertaxering när taxeringsbeslut avseende den skattskyl- diges make eller annan med honom samtaxerad person blivit felaktigt.

Till skillnad från vad som gäller beträffande skattetillägg kan beslut om eftertaxering fattas även när en oriktig uppgift lämnats muntligt i ett ärende eller mål om taxering.

175

I paragrafen har de fall samlats där eftertaxering kan ske utan att den skattskyldige lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att'lämna uppgift.

Punkterna 1 och 2 motsvarar 1015 1 mom. jämförd med 1005 första stycket 5 GTL. Eftertaxering kan ske även i de fall den skattskyldige av uppenbart förbiseende inte taxerats. Punkt 3 innebär att följdändring till den skattskyldiges nackdel får företas även efter ettårsperiodens utgång.

Enligt andra stycket får en följdändring genom eftertaxering som föran- leds av taxeringsbeslut avseende annan skattskyldig inte ske om beslutet skulle framstå som uppenbart oskäligt (se avsnitt 8.3.3).

185

Enligt första stycket får eftertaxering som avser annat än följdändring ske endast om den avser belopp av någon betydelse. Som riktmärke vid inkomsttaxeringen vid bedömandet av huruvida ett belopp skall anses vara av någon betydelse kan anges att beloppet normalt bör röra sig om-ca 5 000 kr. taxerad inkomst. Vid eftertaxering avseende olika frågor bör det sammanlagda beloppet utgöra grund för bedömningen. Liksom hittills bör om en skattskyldig under en följd av år undandragit inkomst eller förmö-

genhet eftertaxering kunna ske även om beloppen varje enskilt år inte upp- går till sådana belopp att eftertaxering för ett enstaka år skulle ha varit möjlig. Det åligger skattemyndigheten att ex officio undanröja ett efterta- xeringsbeslut om förutsättningar för eftertaxering inte längre är för handen. Om t. ex. skattemyndigheten fattat ett eftertaxeringsbeslut som avser olika poster och länsrätten efter överklagande av den skattskyldige undanröjer eftertaxeringen avseende en post. skall skattemyndigheten undanröja efter- taxeringen även avseende de ej överklagade posterna om beloppskravet inte längre är uppfyllt för dessa.

Skattemyndigheten är normalt oförhindrad att fatta flera beslut i samma fråga. Beträffande beslut om eftertaxering gäller dock ett undantag. Skatte- myndigheten får inte efter att eftertaxering har skett fatta ännu ett beslut om eftertaxering avseende samma fråga. Däremot är skattemyndigheten oförhindrad att fatta ett omprövningsbeslut till den skattskyldiges fördel. Avsikten med bestämmelsen är att de skattskyldiga i det nya förfarandet inte skall komma i ett sämre läge än i dagens skatteprocess.

195

Av bestämmelsen framgår att beslut om eftertaxeri ng normalt skall medde- las före utgången av det femte året efter taxeringsåret. Avvikelser från fem- årsfristen regleras i 20—22 55. Bestämmelsen innebär en begränsning i för- hållandc till nuvarande regler. För närvarande gäller att en ansökan om eftertaxering skall ha framställts inom femårsfristen'.

205

Enligt första stycket får beslut om följdändring till nackdel för den skatt- skyldige fattas även efter femårsperioden. I sådana fall skall följdändrings- beslutet fattas inom sex månader från det att det beslut som föranleder följdändringen meddelades.

Andra och tredje styckena motsvarar 1155 andra stycket GTL. Den särskilda tidsfristen vid oriktig uppgift i mål om taxering föreslås få tillämpas även när oriktig uppgift lämnats i ett omprövningsärende. Om den skattskyldige avlidit skall ett eftertaxeringsbeslut avse den avlidne. Detta är en följd av att eftertaxeringen är ett omprövningsbeslut.

215

Paragrafen motsvarar 1 155 tredje t. o. m. sjätte styckena GTL. Skattemyn- digheten skall meddela beslut om eftertaxering inom de tidsfrister som enligt nuvarande regler gäller för länsskattemyndighetens ansökan om eftertaxering.

Beslut om eftertaxering skall enligt fjärde stycket undanröjas i vissa angivna fall. Jag delar lagrådets uppfattning att en bestämmelse behövs även för det fall att åtalet läggs ned. Jag godtar också lagrådets redaktionel- la jämkningar av andra och fjärde styckena.

225

Bestämmelsen motsvarar 1 155 sjunde stycket GTL. Lagrådet anser att bestämmelsen egentligen är onödig. Anses den för tydlighetens skull böra vara kvar bör den enligt lagrådet få en mer lättillgänglig lydelse. Enligt min uppfattning bör en motsvarighet till 1 15 5 sjunde stycket GTL även finnas i NTL. Den bör lämpligen utformas på sätt lagrådet föreslagit.

235

Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 15. Ett beslut om taxeringsåt- gärder kommer i fråga endast i de fall domstol ändrat ett taxeringsbeslut.

Domstolen skall inte räkna ut de nya taxeradc och beskattningsbara inkomster m.m. som blir följden av att det överklagade beslutet ändras, utan endast besluta i den fråga som är föremål för prövning. Skattemyn- digheten skall därefter besluta om de taxeringsåtgärder som blir följden av ställningstagandet i sak. Beslutet om taxeringsåtgärder är ett taxeringsbe- slut och kan överklagas som ett sådant.

Lagrådet anser att bestämmelsen bör ges en lydelse av vilken det indi- rekt framgår att domstol inte skall fastställa den skattskyldiges beskatt- ningsbara inkomst. Därigenom kan bestämmelsen, tillsammans med and- ra bestämmelser i NTL, ge en klarare antydan om att taxeringsprocessen är en sakprocess och att domstolarna i framtiden endast skall fatta beslut i den sakfråga som efter ett överklagande av skattemyndighetens beslut är föremål för prövning. Jag ställer mig bakom lagrådets utformning av bestämmelsen.

245

GTL:s regler om skattelängd har inte överförts till NTL. Det är lämpligt att motsvarigheter till dessa i stället tas in i TF. Här erinras endast om att taxeringsbesluten skall förtecknas på sätt regeringen bestämmer.

19.15 5 kap. Särskilda avgifter 1 € Paragrafen motsvaras av 1 16 a 5 GTL.

Den oriktiga uppgiften skall ha lämnats i den skattskyldiges självdekla- ration eller annat skriftligt meddelande som han avgett till ledning för taxeringen. Av formuleringen följer att den oriktiga uppgiften kan ha lämnats i ett omprövningsärende. En förutsättning är att den oriktiga uppgiften lämnats skriftligt. I första stycket har gjorts ett tillägg som hämtats från 116 n5 tredje stycket GTL. Den ändrade placeringen av bestämmelsen är en följd av förslaget att skattemyndigheten skall som första instans fatta beslut om skattetillägg även i de fall den oriktiga uppgiften lämnats i ett mål om taxering.

Andra stycket motsvarar nuvarande 1 16 a 5 andra stycket GTL med den skillnaden att den andra meningen i det stycket har slopats. Meningen

lades till efter förslag av skatteutskottet (SkU 1971: 16 s. 66). Motivet var att utskottet ansåg att skattetillägg i annat fall inte kunde påföras make, som redovisat sin inkomst till för lågt belopp och därigenom förorsakat att andre maken fått för hög skattereduktion. Någon motsvarighet till bestäm-

melsen finns inte i 1145 GTL. Genom SFS 1972: 75 (prop. 1972:15) ändrades Zäj 2 mom. UBL så att det numera klart framgår att med slutlig skatt avses den skatt som påförts vid den årliga debiteringen efter iaktta- gande av bestämmelserna i 25 4 mom. UBL om skattereduktion. Situatio- nen som avses med bestämmelsen omfattas av ordalydelsen i övrigt. Bestämmelsen fyller därför inte längre något syfte.

1 paragrafens tredje stycke har endast smärre justeringar gjorts i förhål- lande till vad som nu gäller enligt 116 a & tredje stycket GTL.

Hänvisningar till S19-1

2 5 De nuvarande bestämmelserna i 116 b och 116 c 55 GTL som reglerar skattetillägg vid skönstaxering har på grund av reglernas likartade innehåll

förts samman till en paragraf. Detta innebär inte någon ändring av bestäm- melserna i sak.

3.5

Bestämmelsen reglerar i vilka fall ett beslut om skattetillägg som påförts i samband med skönstaxering i avsaknad av deklaration skall undanröjas. Den kan sägas motsvara 116 då GTL men har fått en något annorlunda utformning i enlighet med de förslag som läggs fram i avsnitt 10.5. Bestäm- melsen gäller såväl fysiska som juridiska personer.

4 & Regeln motsvarar 1 16 f & GTL.

5 Ö Regeln motsvarar 1 16 g & GTL.

6 % Regeln motsvarar 1 16 h & GTL.

7 & Regeln motsvarar 1 16 p 5 första stycket GTL. (Se även avsnitt 10.2.)

845

Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag. Bestämmelserna om taxering är i princip tillämpliga på skattetillägg (1

kap. ] äandra stycket). Beslut om skattetillägg kan fattas'och omprövas till den skattskyldiges nackdel inom ett år efter taxeringsåret. Om den skatt- skyldige inte lämnat självdeklaration i rätt tid får beslut till den skattskyl- diges nackdel meddelas inom ett år från det att deklarationen kommit in till skattemyndigheten, dock inte efter utgången av det femte året efter taxeringsåret.

Beslut om påförande av skattetillägg som fattas inom ettårsperioden behöver inte fattas samtidigt med taxeringsbeslut. Däremot får beslut om eftertaxering utom i fall som avses i 4 kap. 175 1 inte avse enbart särskild avgift. Undantaget medför att ett skattetilläggsbeslut som blivit felaktigt av ett uppenbart förbiseende och felaktigheten avser ett betydande belopp kan omprövas och rättas till den skattskyldiges nackdel inom femårsperi- oden. Denna rättelsemöjlighet motsvarar länsskattemyndighetens extraor- dinära besvärrätt enligt 1 16 o 5 andra stycket GTL.

95

Bestämmelserna om omprövning av taxeringsbeslut i 4 kap. är i princip också tillämpliga på beslut om särskilda avgift. De skattskyldiga kan således inom fem år efter taxeringsårets utgång begära omprövning av ett skattetilläggsbeslut. Skattemyndigheten kan självmant ompröva till den skattskyldiges fördel inom samma tidsperiod och till den skattskyldiges nackdel inom ettårsperioden. Utöver vad som följer av bestämmelserna i 4 kap. får beslut om skattetillägg fattas i de situationer som tas upp i 10 och

1155.

tog

Har den skattskyldige lämnat oriktiga uppgifter i ett taxeringsärende och har dessa följts och medfört att taxeringsbeslutet blivit oriktigt kan efter- taxeringsbeslut och beslut att påföra skattetillägg (4 kap. 2055 andra styc- ket. 5 kap. 85) meddelas även efter femårsperiodens utgång men senast inom ett år från det att skattemyndighetens eller domstolens beslut vunnit laga kraft.

Har en oriktig uppgift som den skattskyldige lämnat i ett omprövnings- ärende inte följts utan uppmärksammats av skattemyndigheten måste beslut om skattetillägg kunna fattas efter ettårsperiodens utgång utan samband med ett eftertaxeringsbeslut. Det saknas dock anledning att i sådana fall utsträcka fristen till ett år efter lagakraftvunnet beslut. Beslut föreslås i stället få meddelas samtidigt med att skattemyndigheten fattar beslut i omprövningsärendet.

1 andra stycket regleras det fall när den skattskyldige lämnat oriktig uppgift i mål om taxering. Beslut om skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om taxering föreslås enligt vad som utvecklats i avsnitt 10.6 få fattas av skattemyndigheten efter det att domstolens beslut i taxerings- målet vunnit laga kraft. Beslut får meddelas t. o. m. ett år från utgången av den månad då domstolens beslut vann laga kraft.

Lämnar den skattskyldige oriktig uppgift i sitt överklagande och ändrar

skattemyndigheten vid sin omprövning inte sitt tidigare beslut får den oriktiga uppgiften anses lämnad i taxeringsmålet. Skattetillägg kan då påföras av skattemyndigheten först sedan domstolens beslut vunnit laga kraft. Om skattemyndigheten däremot följer den oriktiga uppgiften och bifaller den skattskyldiges yrkanden. kan skattemyndigheten — om den oriktiga uppgiften senare uppmärksammas — eftertaxera den skattskyldi- ge och påföra skattetillägg.

Som jag tidigare nämnt krävs det att den oriktiga uppgiften lämnats skriftligt. [ samband med att möjligheten att påföra skattetillägg på grund av oriktig uppgift i taxeringsmål infördes uttalade departementschefen (prop. 1977/78: 136 s. 160) att försiktighet måste iakttas vid bedömningen av om uppgift, som lämnats i mål. utgör sådan oriktig uppgift som kan föranleda skattetillägg. Detta gäller särskilt material som presenterats ar- gumentationsvis. Meddelanden som därvid innehåller vissa överdrifter eller förskjutningar av verkliga förhållanden bör inte föranleda att skatte- tillägg påförs. Visserligen saknas ofta någon klar gräns mellan sakupplys- ningar och argumentation. Å andra sidan utgör just detta förhållande ett starkt skäl att iaktta återhållsamhet vid bedömningen av om en uppgift sakligt sett är oriktig. Samma synpunkter kan anläggas på om en uppgift

som lämnas i ett omprövningsärende är en sådan uppgift som kan föranle- - da påförande av skattetillägg.

11 5

Det åligger skattemyndigheten att vid en ändring i ett taxeringsbeslut — genom ett omprövningsbeslut eller ett beslut om taxeringsåtgärder — också ändra eventuellt beräkningsunderlag för skattetillägg. Den nya pro- cessformen innebär bl. a. att domstölen uttalar sig endast i den överklaga- de frågan och inte bestämmer taxerad och beskattningsbar inkomst m.m. Domstolen kan därmed inte heller beräkna underlaget för skattetillägg.

125 Reglerna motsvarar 1 16 i 5 första och tredje styckena GTL. Hänvisningen i 1 16 i 5 andra stycket till bestämmelserna om dödsbobefrielse i KL har utgått eftersom bestämmelserna i KL föreslås upphävda. Reglerna om döds- bobefrielse har i stället lagts in i 305 andra stycket UBL. Begreppet skatt omfattar enligt låförsta' stycket UBL även skattetillägg. Det följer därför av den föreslagna bestämmelsen i UBL att skattetillägg kan omfattas av döds— bobefrielse.

l3å

Paragrafen motsvarar 1 16 rå GTL. Första stycket har justerats med hän- syn till att förseningsavgiften inte längre skall vara relaterad till inkomsten och till den generella avrundningsregeln som föreslås i 225 UBL.

19.1.6 6kap. Överklagande

l &

Paragrafen har utformats i enlighet med vad lagrådet har föreslagit i sitt yttrande.

[ paragrafens första stycke sägs att skattemyndighetens taxeringsbeslut får överklagas hos länsrätten. Detta gäller det grundläggande beslutet som skall fattas före utgången av 30 november under taxeringsåret, omprövningsbe- slut och beslut om taxeringsåtgärder. Att bestämmelsen avser också beslut om skattetillägg framgår av 1 kap. 1 _tj andra stycket.

Ett överklagande av ett beslut om taxering skall inte avse de taxeradc eller beskattningsbara inkomster som beslutet har mynnat ut i utan skatte- myndighetens ställningstagande i någon eller några av de delfrågor som har betydelse för bestämmande av skatt eller skattetillägg eller för något annat ekonomiskt mellanhavande med det allmänna, såsom att bidrag eller stöd på grund av beslutet skulle utgå med för lågt belopp.

I andra stycket sägs att den skattskyldige också får överklaga beslut att avvisa en begäran om omprövning. Har länsrätten efter överklagande prövat beslut där avvisning skett på grund av att framställningen kommit in för sent får länsrättens beslut inte överklagas (105 3). Ingen sådan begränsning gäller för överklagande av länsrättens beslut i mål där fråga om avvisning på grund av resjudicata eller litis pendens prövats.

25

Beslut att förelägga vid vite och beslut om taxeringsrevision får inte överklagas. Att ett vitesföreläggandes laglighet och lämplighet prövas i mål om utdömande av vite framgår av 7 kap. 2 5.

3.5

Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag.

Den skattskyldiges överklagande sl-zall ha kommit in till den skatte- myndighet som fattat beslutet inom fem år efter taxeringsåret. (Beträffande frågan om rätt tid se även 5 5.) För överklaganden som avser omprövnings- beslut som har meddelats efter den 30juni femte året efter taxeringsåret och som den skattskyldige fått del av efter utgången av oktober månad samma år ges en särskild bestämmelse i första stycket andra meningen. Beslut som meddelas så sent skall därför delges den skattskyldige.

Enligt andra stycket gäller. liksom enligt GTL, att den skattskyldige får överklaga ett beslut även om det inte har gått honom emot. Det kan t. ex. vara fråga om inkomster eller kostnader som han kommit på att han har haft utöver vad som deklarerats.

4?"

Att tidsfristerna för överklagande gäller även beslut om skattetillägg fram- går av 1 kap. 1 Q'. Den taxeringsfråga som har föranlett skattemyndigheten

att påföra skattetillägg kan emellertid vara föremål för domstols prövning även efter denna tid. Paragrafen, som motsvarar 1 16 må tredje stycket första meningen GTL, innebär att ett yrkande beträffande skattetillägget skall tas upp till prövning om det framställs innan beslut i taxeringsfrågan har vunnit laga kraft. Att frågan om skattetillägg kan få tas upp i målet om taxeringsfrågan även om det innebär ändring av talan framgår av 209" .

55

Paragrafen motsvarar i stort vad som gäller enligt 245 FL. En skillnad är att överklagande som getts in i rätt tid men till annan skattemyndighet än den som fattat beslutet eller till annan förvaltningsdomstol än den som har att pröva överklagandet inte skall avvisas även om det nått beslutsmyndig- heten efter denna tid. Att överklagandet skall ges in till beslutsmyndighe- ten framgår av 23,5 FL.

65

Enligt första stycket skall skattemyndigheten, sedan den funnit att överkla- gandet inte skall avvisas som för sent inkommet eller därför att frågan redan har överlämnats för domstolsprövning eller prövats av domstol. snarast ompröva sitt beslut. I fråga om vem inom skattemyndigheten som skall ompröva beslutet gäller bestämmelserna i 2 kap. 45 (se avsnitt 5.2). Att omprövningen skall ske snarast får inte medföra att skattemyndigheten underlåter att företa den utredning som behövs för att få ett gott beslutsun- derlag (se avsnitt 9. 1 ).

Andra stycket och tredje stycket första meningen motsvarar 285 FL. I tredje stycket ges dessutom en bestämmelse som avser att motverka att länsrätten belastas med uppgiften att pröva rena "restposter" och otvistiga frågor. Den gäller fall där det finns anledning att anta att den skattskyldige kommer att bli nöjd med omprövningsbeslutet. Den skattskyldiges yrkan- den kan i allt väsentligt ha bifallits. eller en utförlig beslutsmotivering kan ha rett ut en tidigare oklarhet. I sådana fall bör skattemyndigheten när beslutet sänds till den skattskyldige bereda honom tillfälle att inom viss tid återkalla överklagandet. En blankett som förenklar för den skattskyldige bör bifogas. Om överklagandet återkallas. skall skattemyndigheten skriva av ärendet.

7 5

[ paragrafen anges att skattemyndigheten. efter sin omprövning. skall överlämna överklagandet till länsrätten tillsammans med handlingarna i målet om inte överklagandet avvisas eller avskrivs.

Enligt andra meningen i paragrafen får ett överklagande som har kom- mit in i rätt tid i vissa fall överlämnas till länsrätten utan omprövning. De situationer som avses är t. ex. när skattemyndigheten inte har lyckats kom- plettera överklagandet (fullmakt eller underskrift saknas eller inget yrk- ande kan utläsas) så att omprövning kan ske.

85

Paragrafen har utformats i enlighet med vad lagrådet har föreslagit i sitt yttrande. '

Bestämmelsen i första stycket innebär attett överklagande från RSV eller kommun skall ha kommit in inom den tid som skattemyndigheten har på sig att ändra beslutet eller efter den tiden men senast två månader efter det att beslutet meddelades. Överklagandet skall ges in till beslutsmyndigheten som med tillämpning av 245 FL prövar om överklagandet har kommit in i rätt tid. Någon omprövningsskyldighet motsvarande den som gäller vid skattskyldigs överklagande enligt 65 föreskrivs inte. Däremot kan uppen- bara felaktigheter rättas med stöd av 275 FL.

Om det är fråga om ett omprövningsbeslut som rör eftertaxering och yrkas ändring till den skattskyldiges nackdel, framgår av paragrafens andra stycke att tiden för överklagande är två månader från det att beslutet meddelades. ] sammanhanget bör noteras att om revision eller annan undersökning företagits som skulle kunna leda till ett beslut om eftertaxe- ring och skattemyndigheten därefter beslutar att inte eftertaxera, skyldig- het föreligger enligt 215 FL att underrätta den skattskyldige om detta beslut (se Hellners/Malmqvists kommentar till nya förvaltningslagen s. 254). RSV:s och kommunens överklagandetid löper då från denna dag.

Bestämmelsen i andra stycket jämförd med 1 kap. 15 andra stycket tillämpas också i fall där skattemyndigheten underlåter att fatta beslut om skattetillägg i samband med ett beslut om eftertaxering. RSV har då bara två månader på sig att i överklagande yrka att skattetillägg skall påföras.

915

Bestämmelsen motsvarar 1 16 11 5 andra stycket första meningen GTL.

105

Enligt paragrafen får länsrättens beslut enligt 3 kap. 65 angående befrielse från skyldighet att lämna upplysning eller förete handling och beslut enligt 3 kap. 135 om att undanta handling från taxeringsrevision inte överklagas. Detsamma gäller — i likhet med vad som föreskrivs i 305 FL beträffande avvisning av överklaganden — beslut på grund av överklagande av avvis- ning av för sent inkommen begäran om omprövning.

11 5 Enligt paragrafen får skattemyndigheten överklaga en länsrätts dom om den innebär att skattemyndighetens beslut har ändrats. Eftersom process- föring i rcgeringsrätten är förbehållen RSV (15 5 andra stycket) kan skatte- myndigheten dock inte fullfölja om länsrättens dom står sig i kammarrät- ten.

125

RSV ges möjlighet att ”ta över” det allmännas talan i ett mål när skatte- myndigheten har uttömt sina möjligheter enligt 115 samt att överklaga länsrätts dom även om det är skattemyndigheten som har fört det allmän- nas talan i länsrätten.

135

] paragrafen ges en bestämmelse om två månaders överklagandetid för en domstols beslut i mål om taxering eller särskilda avgifter. Tiden löper för den enskilde från den dag han fick del av beslutet och för det allmänna från den dag beslutet meddelades. Det sistnämnda innebär en nyhet i förhållan- de till vad som gällt enligt 985 GTL beträffande kammarrättens domar. Varken skattemyndigheten eller RSV behöver således delges kammarrät- tens dom.

För beslut i mål om utdömande av vite gäller FPL:s regel om en överkla- gandetid på tre veckor från det att klaganden fick del av beslutet.

14 5 Paragrafen motsvarar 1085 GTL.

155

I första stycket ges huvudregeln att den beslutsfattande skattemyndigheten för det allmännas talan i länsrätten och kammarrätten om en skattskyldig överklagar beslut i ärende eller mål om taxering. Att skattemyndigheten också för talan när den själv överklagar en länsrätts dom säger sig självt. Om både en skattskyldig och RSV överklagar ett beslut skall dock enligt andra meningen endast RSV föra det allmännas talan. Naturligtvis bör inte både skattemyndigheten och RSV överklaga en länsrätts dom. Enligt bestämmelsen skall, i fall detta skulle inträffa på grund av bristande kommunikation, endast RSV föra det allmännas talan i målet. Enligt andra stycket för RSV det allmännas talan i regeringsrätten.

reg

De första två styckena motsvarar tredje stycket och fjärde stycket första meningen i 185 GTL i den lydelse som gällt från den 1 januari 1987. (Se prop. 1986/87:47 s. 166.)

I tredje stycket sägs att RSV får uppdra åt någon tjänsteman vid skatte- myndigheten att företräda verket i allmän förvaltningsdomstol (se vidare avsnitt 13.1).

175.

Bestämmelsen motsvarar 1065 GTL. RSV får i överklagande yrka ändring till den skattskyldiges fördel.

Regeln att verket därvid har samma behörighet som den skattskyldige betyder bl. a. att talan inte får ändras men att RSV får ändra yrkandet om inte sakens identitet därigenom ändras (195 första stycket) eller t. ex. yrka att skattetillägg som har föranletts av ställningstagandet i den skattefråga som är under prövning skall efterges (20 5).

185

Enligt första stycket får nya frågor inte föras in i processen utom i vissa undantagsfall som anges i 19 och 2055. Nya frågor får förstås tas upp i nytt överklagande om inte tiden för överklagande har gått ut. Det som i ett mål avvisas som otillåten utvidgning av talan får inte avvisas i ett annat på grund av res judicata.

I andra stycket ges en definition av vad som inte skall anses utgöra ändring av talan (jfr 13 kap. 35 tredje stycket rättegångsbalken). Att åberopa nya fakta som stöder ens yrkande innebär inte att talan ändras. Om t. ex. frågan är huruvida den skattskyldige är berättigad till avdrag för resor till och från arbetet vid ett visst års taxering och den skattskyldige till skattemyndigheten och i överklagandet till länsrätten endast har åberopat en tidsvinst på mer än två timmar vid resa med bil jämfört med resa med allmänna kommunikationsmedel, kan den skattskyldige utan att talan ändras i stället hävda han är berättigad till avdraget av det skälet att han använder bilen regelmässigt i tjänsten.

Att inskränka sin talan är heller inte definitionsmässigt ändring av talan. Att t.ex. yrka värdeminskningsavdrag i stället för direktavdrag för ett inventarium är således tillåtet. Motsatsvis utgör en utvidgning av talan — avdrag yrkas direkt i stället för värdeminskningsavdrag, vilket yrkats i överklagandet —— ändring av talan. något som kan tillåtas enligt bestäm- melsernai 195.

195

I första stycket regleras i vad mån taleändring tillåts. Av hänsyn till intresset att ingen fråga skall "hoppa över” någon instans är utrymmet inte så stort. Klaganden får ändra sitt yrkande om det inte innebär att en ny fråga därigenom förs in i målet. Här avses exempelvis det fallet att klaganden har felbedömt ett avdragsbelopps storlek vid överklagande till länsrätten. Han kan t. ex. ha hittat ett kvitto som visar att en räkning som han betalat och yrkat avdrag för löd på ett högre belopp än vad han uppgav vid överklagan- det eller ha blivit medveten om att han kan medges avdrag för en kostnad han haft med tillämpning av en annan rättsregel än den han ursprungligen åberopat, t. ex. direktavdrag för inköp av ett inventarium i stället för räken- skapsenlig avskrivning (se vidare avsnitt 14.2 om taleändring).

Andra stycket innebär att länsrätten härutöver inom överklagandetiden får tillåta ändring av talan i vissa fall. Förutsättningarna är att den nya frågan har samband med den fråga som skall prövas och att länsrätten finner att den kan prövas utan olägenhet i målet. Bestämmelsen fyller en processekonomisk funktion genom att den möjliggör kumulation av två

mål som har samband med varandra utan att ett nytt överklagande måste ges in och processmaterialet dubbleras. Principen att otvistiga frågor skall hållas borta från domstolarna innebär i och för sig att skattemyndigheten skall ha möjlighet att ändra sitt beslut så som klaganden begär innan en fråga överlämnas till domstol. Principen bör dock inte upprätthållas in absurdum.

205

Enligt paragrafen får en fråga om skattetillägg föras in i det mål där den taxeringsfråga skall prövas som har föranlett beslutet om skattetillägg, oavsett i vilken instans yrkandet framställs. Om utredningsskäl eller in- tresset av att instansordningen upprätthålls talar mot att frågan tas upp i målet kan domstolen enligt 21 5 i stället överlämna frågan till skattemyndig- heten.

215

Om rätten finner att en ny fråga bör avvisas. får den överlämna skrivelsen där den nya frågan tas upp till skattemyndigheten som en begäran om omprövning. Rätten skall således från fall till fall bedöma om det med hänsyn till yrkandets beskaffenhet framstår som lämpligt att göra så. Bestämmelsen avser att förhindra att ett yrkande, som framställs innan den tid inom vilken den skattskyldige själv får begära omprövning har gått ut, först avvisas som otillåten utvidgning av talan och därefter avvisas av skattemyndigheten som en för sent inkommen framställning om ompröv- ning.

225

Regeln har utformats efter mönster från 17 kap. 45 rättegångsbalken och i enlighet med lagrådets förslag. (Se vidare avsnitt 14.3.)

2345

Efter lagrådets yttrande har ett förslag till ändring i rättegångbalken lagts fram (prop. 1989/90: 71). Bestämmelsen har utformats efter mönster från 17 kap. 5 5 och 49 kap. 1a5 rättegångsbalken i den lydelse som föreslås där.

Om rätten beslutar att en mellandom får överklagas särskilt gäller den i 135 föreskrivna tiden för överklagande. (Se vidare avsnitt 14.3.)

24 5 Paragrafen motsvarar 1 16 p 5 tredje stycket GTL.

19.1.7 7kap. Övriga bestämmelser

1 €

Skattemyndigheten får sätta ut vite i samtliga förelägganden enligt NTL. Lagen (1985:206) om viten är därvid tillämplig. l NTL tas endast de bestämmelser upp som avviker från eller kompletterar regleringen i vites- lagen. Förevarande paragraf motsvarar 1235 andra stycket GTL. Den har utformats i enlighet med vad lagrådet har föreslagit i sitt yttrande. (Jfr även 65 kap. 2 och kommentaren under 3 kap. 5 5.)

25

Länsrätten förordnar om uttagande av vite efter ansökan av skattemyndig- heten eller RSV (6 5 viteslagen ). Ett vitesföreläggande får inte överklagas (6 kap. 25). Detta kompenseras av att, enligt förevarande paragraf. föreläggan- det i hela dess vidd i stället får prövas i mål om utdömande av vitet. Be- stämmelsen innebär att prövningen av vitesföreläggandet inte skall vara begränsad till en kontroll av föreläggandets laglighet i sak och form utan att den även skall omfatta dess lämplighet.

Att vitet inte skall dömas ut om ändamålet med vitet har förlorat sin_ betydelse framgår av 95 första stycket viteslagen. Ändamålet med vitet anses normalt inte ha förfallit om vitesföreläggandet väl har iakttagits men först efter det att den i föreläggandet angivna tidsfristen löpt ut (prop. 1984/85:96 5.55).

3 5 l 4 kap. 25 LSK återfinns nuvarande 475 GTL som reglerar vem som är behörig ställföreträdare för skattskyldig.

Enligt andra stycket skall uppgift som lämnas för en skattskyldig som är juridisk person. anses ha lämnats av den skattskyldige, om det inte är uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den skattskyldige. En motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 1 16 e 5 GTL och avser endast tillämpningen av bestämmelserna om särskilda avgifter.

4 5 Regeln motsvarar 1275 första stycket GTL.

55

Lekmännen i skattenämnd utses genom val som normalt förrättas av landstinget (jfr 65 tredje stycket GTL). Andra stycket har en direkt mot- svarighet i 65 fjärde stycket GTL. Bestämmelserna överensstämmer med den ordning som gäller vid val av nämndemän till kammarrätt och länsrätt enligt 195 lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

6.5

1 första och andra styckena anges villkoren för valbarhet till ledamot i skattenämnd. Motiven till bestämmelsen framgår av avsnitt 4.3.1.

Tredje stycket mot3varar 85 fjärde stycket GTL. Enligt fjärde stycket skall skattemyndigheten självmant pröva den val- des behörighet (jfr 85 femte stycket GTL). Prövningen bör främst avse de nyvalda ledamöterna och gå ut på en kontroll av att varje nyvald ledamot uppfyller kraven i första och andra styckena. Regeln ger skattemyndighe- ten möjlighet att ingripa om behörighetsvillkoren brister. Enligt 75 förfal- ler uppdraget om ledamoten upphör att vara valbar.

Enligt 105 första stycket GTL skall överklagande av val av förtroen- devalda ske genom kommunalbesvär. Fr.o.m. 1977 gäller generellt att val av företroendevalda överklagas genom kommunalbesvär enligt 7 kap. 1 5 kommunallagen (SFS 1977: 179, prop. 1975/76:64 s. 42). Någon uttrycklig bestämmelse om detta är därför inte nödvändig i NTL.

75

Första stycket motsvarar 95 första och andra styckena GTL. Till skillnad från GTL skall skattemyndigheten. inte den som utsett ledamoten. fatta beslut om entledigande av ledamot.

Andra stycket första meningen kan sägas motsvara 95 fjärde stycket GTL. 1 andra meningen har lagts in en bestämmelse som medför att om antalet valda ledamöter behöver ökas under mandatperioden så får en nytillträdande ledamot utses för kortare tid än tre år.

8.5

Paragrafen, som inte ingick i förslaget i lagrådsremissen, har sin motsva- righet i 1305 GTL.

19.2. Lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter

De bestämmelser i GTL som behandlar uppgiftsskyldighet (20— 5055) har brutits ut till en särskild lag. I samband därmed har en redaktionell översyn av bestämmelserna gjorts som bl. a. innebär att de tabeller som för närvarande finns i 375 1 och 8 mom. samt 395 1 mom. GTL har arbetats om till lagregler med sedvanlig utformning.

I förhållande till det av lagrådet granskade förslaget har en del ändringar vidtagits med anledning av materiella ändringar i bestämmelserna om trak- tamentsersättning (3 kap. 5 och llää). den skattepliktiga andelen av rea- vinster på aktiersom innehafts under merän två år(2 kap. 14 5) samt gränsen för uttag av förmögenhetsskatt (2 kap. 4 och 8 55).

I följande sammanställning anges vilka bestämmelser i GTL som mot- svaras av de nya bestämmelserna i LSK och omvänt.

Bestämmelse i LSK

1 kap.

2 kap. l 5

25 första stycket

35 4.5

55 65 75 85

95 105 115 125 135

145 1 och 2 1453

155 165 175 185 195 205 215 225 235 245 255 265 275 285 295 305 315 325

335

345 första och andra styckena tredje stycket

Bestämmelse i GTL

Bestämmelserna är nya

225 1 mom. första stycket första meningen 235 första meningen samt 245 1 mom. första stycket 315 1 mom. 225 1 mom. första stycket 4—6 och andra—fjärde styckena 225 1 mom. femte stycket 225 3 mom. 225 1 mom. sista stycket 225 1 mom. första stycket 1 —3 och 5 —-6 samt andra stycket 225 2 mom. 245 2 mom. 245 3 mom.

285 255

25 d 5

255 första stycket 3, undantaget. 285 första stycket 4, undantaget

25 c 5 25 a 5 25 b 5 25 e 5

265

26 a 5

275

305 1 mom. 305 2 mom. 305 3 mom. 385 1 —3 mom.

335

31 5 3 mom. 345 1 mom.

355

345 3 mom. 345 4 mom. 345 2 mom. första och andra styckena 345 2 mom. tredje och fjärde styckena

365 455

3 kap. 1 5

25

3 9'

49

5 15 65 första stycket

andra stycket

tredje stycket 7 &

85 första stycket

andra stycket

95 första och andra styckena

tredje stycket 105 115 125 135 145 155 165 175 185 195 205 215 225

235

245 255 265 275

285 295

375 1 mom. första stycket 375 1 mom. första stycket 395 5 mom. 375 1 mom. punkterna 1, 2 och 8 375 1 mom. punkt 1. undantagen 375 1 mom. punkt 1, första me- ningen i högerspalten 375 1 mom. punkt 1, fjärde me- ningen i högerspalten 375 2 mom. andra stycket 375 1 mom. punkt 1, andra och tredje meningarna i högerspalten 3752 mom. femte

stycket 375 1 mom. punkt 1, sista mening- en före undantagen i högerspalten 375 2 mom. sjätte stycket

375 2 mom. sjunde stycket 375 2 mom. tionde stycket 3752 mom. tredje stycket 375 2 mom. fjärde stycket 375 1 mom. punkterna 3 b-3 h 375 1 mom. punkt 3 (första delen) 375 1 mom. punkt 3 (andra delen) 375 2 mom. nionde stycket 375 6 mom. 395 1 mom. punkt 6 375 1 mom. punkt 4 375 1 mom. punkt 9 375 1 mom. punkt 10 375 8 mom. uppställningen (exkl. undantagen) och tredje och fjärde styckena samt delvis 375 1 mom. punkt 4 b 375 8 mom. uppställningen. un- dantagen ' 395 1 mom., punkt 3 och 4 mom. 395 1 mom. punkt 4 395 1 mom. punkt 5 375 1 mom. punkt 4 a och delvis punkt 4 b 435 1 mom. första-andra styckena 435 1 mom. tredje stycket

305 31 5 32 5 33 5 första stycket andra stycket

345

355 365 375 385 395 405 415 425

435 445 första — andra styckena tredje stycket 45 5

465

475 485 495 505 51 5 525 535 545 555 565 första stycket

andra stycket 57 5

58 5 första — andra styckena tredje stycket 59 5

605

615'

4352 mom. Prop. 435 3 mom. 435 4 mom. 395 1 mom. punkt 9 395 3 mom. (delvis) och 51 5 tredje stycket 395 1 mom. punkt 10 och delvis 395 3 mom. 395 1 mom. punkt 2 395 1 mom. punkt 11 375 1 mom. punkt 3 a 375 1 mom. punkt 5 a 375 1 mom. punkt 5 375 1 mom. punkt 6 375 1 mom. punkt 7 Delvis ny (jfr vänsterspalten 1 375 1 mom. punkterna 5— 7) 395 2 mom. och 515 andra stycket

425 1 mom.

' 4252mom.-

425 3 mom. första, andra, tredje, femte och sjätte styckena 425 3 mom. fjärde, femte och sjätte styckena 425 4 mom. 42 a5 1 mom.

42 a 5 2 mom. 375 1 mom. punkt 4 c

41 5

385 4 mom. 425 5 mom.

- 3054 mom.

Ny

375 2 mom. elfte stycket m.fl. lag- rum 3752 mom. tolfte stycket 375 2 mom. åttonde stycket och 8

. mom. andra stycket

375 4 mom. första stycket m.fl. lagrum 3754 mom. andra stycket 375 5 mom. m.fl. lagrum '375 7 mom och 8 mom. femte

stycket'

' 375 4 mom. tredje stycket

625. Delvis ny 635 445 645 45 5

4 kap. -

1 5 205 25 47 5 35 första stycket 495

andra stycket Nytt 45 25 3 mom. andra stycket 55 första meningen 53 5 andra meningen 1235 andra stycket 65 Ny 75 1 195 85 1205 första, tredje och fjärde styckena 95 1205 andra—fjärde styckena 105 121 5 11 5 första stycket 1285 andra stycket 485 125 delvis 25 5 fjärde stycket. delvis ny 135 505 2 mom. 1 kap. 1 5

I bl.a. lagen om utskiftningsskatt och lagen om vinstdelningsskatt, som omfattas av NTL:s regler (1 kap. 15 NTL), finns särskilda regler om uppgiftsskyldighet. Sådana regler finns också i t.ex. de lagar som reglerar avsättningar till olika fonder.

Bestämmelserna i LSK är alltså inte uttömmande. I likhet med kommit- tén anser jag emellertid inte att det är nödvändigt eller lämpligt att föra över alla regler om uppgiftsskyldighet till LSK. Den skulle då bli alltför omfångsrik och svåröverskådlig.

35

RSV innefattas inte i begreppet skattemyndighet. Verket har redan i dag befogenhet att meddela förelägganden (185 andra stycket och 51 5 GTL).

2 kap.

Reglerna om deklarationsskyldighet (22—36 55 GTL) har strukturerats om. Deklarationsskyldigheten för fysiska resp. juridiska personer har bru- tits ned i en reglering för vardera kategorin. Reglerna om förenklad själv- deklaration har samlats i 10—1255. Bestämmelsen i 135 avser allmän självdeklaration, medan 14 _ 16 55 gäller för båda deklarationstypema.

35

Enligt 235 GTL har den, som inte är obligatoriskt deklarationsskyldig men likväl anmanats att deklarera, rätt att muntligen lämna erforderliga upp- lysningar. Kommittén föreslår inte någon motsvarighet till denna bestäm- melse. Jag anser i likhet med kommittén att reglerna i FL om myndigheter- nas serviceskyldighet och om muntlig handläggning (4 och 1455 FL) är tillräckliga.

3 kap.

Reglerna om kontrolluppgiftsskyldighet har grupperats efter vad kontroll- uppgiften avser att ge upplysning om. lnom varje grupp regleras först när kontrolluppgift skall lämnas utan föreläggande, därefter uppgiftsskyldighet efter föreläggande.

135

Undantaget för belopp som sammanlagt inte uppgår till 100 kr. har tidigare inte omfattat riksförsäkringsverket.

225

Någon motsvarighet till 405 GTL föreslås inte. I likhet med kommittén anserjag att regeln är överflödig efter införandet av generell kontrollupp- giftsskyldighet för räntor. Bestämmelsen i sista stycket angående ut- betalning som avser också annat än ränta har tidigare inte gällt för valuta- bank/fondkommissionär som förvarar utländska värdepapper i depå.

235

Kontrolluppgiftsskyldighet beträffande räntor på utländska värdepapper i depå hos valutabank eller fondkommissionär har inskränkts i överensstäm- melse med vad som gäller för svenska räntor. Undantag görs således när räntan utbetalats till bank. hypoteksförening, försäkringsföretag, aktiebolag eller förening eller stiftelse som har tilldelats organisationsnummer.

275

Skyldighet att lämna kontrolluppgift beträffande juridiska personers inne- hav av utländska aktier m.m. i depå hos valutabank eller fondkommissionär slopas.

575

Bestämmelsen i andra stycket om att uppgift i vissa fall får lämnas beträff- ande den som förfogar över ränta eller fodran utsträcks till att gälla också valutabank/fondskommissionär som förvarar utländskt värdepapper i depå.

19.3. Lagen om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m.m.

1—3 55

Bestämmelserna motsvarar 1—355 kungörelsen (1968:97) om skatteav- dragi vissa fall från folkpension m.m. (folkpensionskungörelsen). 1 1 5 har ”statens personalpensionsverk” ändrats till ”statens löne— och pen- ;ionsverk” vilken myndighet ersatt den förstnämnda. l 2 och 355 har 'edaktionella ändringar gjorts. I 35 har dessutom en ändring gjorts som öranleds av den nya Skatteorganisationen i länen.

4—6 få

Bestämmelserna motsvarar 4—655 folkpensionskungörelsen. 1 55 har or- det ”debetsedel” ersatts med ”skattsedel". l 5 och 655 har dessutom redaktionella ändringar gjorts.

7 5 Bestämmelsen motsvarar 75 första stycket folkpensionskungörelsen. Nu- varande bestämmelser i paragrafens andra stycke är av sådan natur att de bör meddelas i förordning.

19.4. Lagen om skatteavdrag från sjukpenning m.m. l &

Bestämmelserna motsvarar i huvudsak dem som nu finns i 1 5 kungörelsen (1973: 1125) om skatteavdrag från sjukpenning m.m. (sjukpenningkungö- relsen). l konsekvens med UBL:s systematik har dock bestämmelserna utformats på det sättet att det anges på vilka ersättningar preliminär A- skatt skall betalas i stället för som nu vilka ersättningar som skall vara föremål för skatteavdrag. l-praktiken blir det dock inte någon skillnad.

Nuvarande undantag för korttidsstudiestöd enligt studiestödslagen' (1973: 349) har slopats. Med hänsyn till att detta stöd i vissa fall kan uppgå till stora belopp (drygt 10000 kr.) finns inte skäl att undanta detta stöd från den preliminära skatten (se avsnitt 12.8).

Med hänsyn till att det i paragrafen har tagits in bestämmelser om att preliminär A-skatt skall utgå oberoende av om inkomsten utgör mottagarens huvudsakliga inkomst av tjänst eller inte behövs inte någon särskild regel om hur denna skatt skall betalas. Det skall ske genom att den som betalar ut ersättningen skall göra skatteavdrag enligt de vanliga reglerna i 39 5 UBL. Justeringen har gjorts sedan lagrådet har angett sitt yttrande.

25

Bestämmelsen motsvarar 25 sjukpenningkungörelsen. Skatteavdrag skall - göras från dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa och korttidsstudie-

stöd även om mottagaren är skyldig att betala preliminär B-skatt. För att Prop. 1989/90: 74 detta skall komma till tydligare uttryck har paragrafen utformats i enlighet med vad lagrådet föreslagit i sitt yttrande.

35

Bestämmelsen iförsta stycket motsvarar 35 sj ukpenningkungörelsen.

1 andra stycket har tagits in en bestämmelse om hur den preliminära skatten skall beräknas för korttidsstudiestöd. Den skall utgå med 30 pro- cent av stödet (se avsnitt 12.8).

45

Bestämmelsen motsvarar 3 a 5 sjukpenningkungörelsen.

5 &

I denna paragraf, som motsvarar 45 sjukpenningkungörelsen, ges regler om hur avdraget för preliminär A-skatt skall beräknas, om inkomsten utgörs av dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa. Paragrafen har utfor- mats i enlighet med lagrådets yttrande. Dock har hänvisningen till 45 2 mom. UBL slopats till följd av att'detta moment föreslås bli upphävt i samband med den reformerade inkomstbeskattningen.

6—8 åå

Bestämmelserna motsvarar 5—755 sjukpenningkungörelsen. Vissa redak- tionella ändringar har gjorts. ] 85 har dessutom ändringar gjorts som föranleds av den nya Skatteorganisationen i länen.

Hänvisningar till S19-4

19.5. Lagen om skatteavdrag i'vissa fall från artistersättning 1 &

Bestämmelsen motsvarar 1 5 kungörelsen (1969: 5) om skatteavdrag i vissa fall från artistersättning (artistersättningskungörelsen). Endast redaktio— nella ändringar har gjorts.. -

25 Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 25 artistersättningskungörelsen. Den _ har dock kompletterats 1 ett viss hänse.ende Enligt 545 KL' är i utlandet bosatt person frikallad från skattskyldighet för sådan inkomst, för vilken avgift enligt lagen.(1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall erläggas, eller beträffande vilken befrielse från sådan avgift. skall åtnjutas enligt bestämmelse i samma lag. 1 de nu angivna fallen bör givetvis inte heller . . preliminär skatt betalas för ersättningen. En bestämmelse om detta har . 427

också tagits in i första stycket. Dessutom har redaktionella ändringar gons

3—8 55

Bestämmelserna motsvarar 3 _ 8 55 artistersättningskungörelsen. Dock har avrundningsregeln i 45 utformats i enlighet med vad som föreslås gälla enligt 395 1 mom. sista stycket UBL. Vidare har bestämmelserna i 5 och 655 anpassats till den nya Skatteorganisationen i länen. Dessutom har redaktionella ändringar gjorts i 3 —6 och 8 55.

19.6. Uppbördslagen

3 52mom.

Enligt momentets nuvarande lydelse bemyndigas regeringen att i fråga om inkomst som avses i momentet under 1 andra stycket eller punkt 12 av anvisningarna till 325 KL föreskriva särskild beräkningsgrund. Ett sådant bemyndigande är inte förenligt med 8 kap. 35 i den nu gällande regerings- formen (RF). Där sägs att föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser in- grepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. meddelas ge- nom lag.

Regeringen har bl.a. med stöd av bemyndigandet i 35 2 mom. UBL utfärdat kungörelsen (1973: 1 125) om skatteavdrag från sjukpenning m.m. (sjukpenningkungörelsen). För att tillgodose RF:s nu gällande krav på lagform har bestämmelserna i kungörelsen arbetats in i en särskild lag. lag om skatteavdrag från sjukpenning m.m. Detsamma gäller i fråga om kungörelsen (1968297) om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m.m. (folkpensionskungörelsen) och kungörelsen (1969:5) om skatteavdrag i vissa fall från artistersättning (artistersättningskungörelsen). På grund här- av har bemyndigandet i detta moment under 1 tredje stycket slopats. l sjätte stycket har tagits in en upplysning om att ytterligare bestämmelser om preliminär A-skatt finns i de nyss nämnda tre nya lagarna.

I tredje —— femte styckena har vidare, förutom ändringar av endast redaktionell natur, orden ”lokal skattemyndighet” bytts ut mot "skatte- myndighet”. Med begreppet skattemyndighet avses, liksom i NTL, den nya gemensamma skattemyndigheten i länet som ersätter såväl länsskatte- myndigheten som de lokala skattemyndigheterna (jfr 25 1 mom. UBL).

Bestämmelserna om öresavrundning vid beräkning av skatteavdrag un- der ] sjätte stycket har av systematiska skäl flyttats till 395 1 mom. Samtidigt har regeln även ändrats i sak (se kommentaren till 395 1 mom.). 1 sjätte stycket har i stället tagits in en upplysning om att ytterligare bestämmelser om preliminär A-skatt finns i lagen (1990:00) om skatteav- drag i vissa fall från folkpension m.m., lagen (1990:00) om skatteavdrag från sjukpenning m.m. och lagen (1990:00) om skatteavdrag i vissa fall från artistersättning.

Ändringen i 2 andra stycket föranleds av den nya Skatteorganisationen i länen.

3 53mom.

Nuvarande bemyndigande för regeringen i detta moment att förordna om betalning av preliminär A-skatt för vissa inkomster har använts av rege- ringen vid utfärdandet av folkpensionskungörelsen, artistersättnings- kungörelsen och sjukpenningkungörelsen. Bestämmelserna i dessa kungö- relser har nu arbetats in i tre särskilda lagar för att uppfylla RF :s krav på lagform (angående detta krav se kommentaren till 35 2 mom.). Momentet har med hänsyn härtill slopats.

105

Regeringen har i folkpensionskungörelsen. som utfärdats med stöd av bemyndigandet i 35 3 mom., förordnat om när preliminär A-skatt skall utgå för folkpension och allmän tilläggspension. Dessa bestämmelser har nu flyttats till en särskild lag. Nuvarande hänvisning i tredje stycket a) till regeringens förordnande har därför ersatts med en hänvisning till den nya lagen i vilken anges när preliminär A-skatt skall betalas för folkpension och allmän tilläggspension.

225

[första stycket har en generell avrundningsregel tagits in. Den skall vara tillämplig vid beräkning av skatt enligt UBL (jfr 1 5 första stycket).

Den nu aktuella avrundningsregeln skall inte vara tillämplig vid beräk- ning av skatteavdrag. För beräkning av sådant avdrag har tagits in en särskild regel i 395 1 mom. Reglerna har dock samma materiella innebörd.

[ förevarande paragrafs första stycke har även gjorts ändringar som föranleds av den nya Skatteorganisationen inorn länen.

Ändringarna i andra stycket är en direkt följd av den nya skatteorganisa— tionen. Dessutom har en redaktionell ändring gjorts i förtydligande syfte.

Enligt den nya organisationen är det skattemyndigheten i länet som svarar för bl.a. skattedebiteringen. Nuvarande bestämmelser i tredje styc- ket om länsskattemyndighetens medverkan i debiteringsarbetet har därför slopats.

27 5 1 mom.

Av kommentaren till 225 framgår att den där intagna avrundningsregeln är tillämplig bl. a. vid beräkning av kommunal inkomstskatt. egenavgifter enligt lagen om socialavgifter och annuitet på avdikningslån. Nuvarande avrundningsregler i detta moment har därför slopats.

[ fråga om annuitet på avdikningslån följer av avrundningsregeln i 225 att om en skattskyldig har att betala flera annuiteter det är summan av dessa som skall avrundas och inte varje annuitet var för sig.

305

I första stycket har behörigheten att befria från skyldigheten att betala tilläggspensionsavgift flyttats från länsrätten till skattemyndigheten. Möj— ligheten för dödsbo att få befrielse från skyldighet att betala tilläggspen- sionsavgift regleras i andra stycket.

Till det nya andra stycket har nuvarande regler om dödsbobefrielse i 75 5 1 mom. KL m.fl. lagrum flyttats. Detta innebär att sådana ärenden fort- sättningsvis är att anse som uppbördsärenden. Reglerna har samtidigt gjorts mer generella och omfattar all skatt enligt UBL, dvs. sådan skatt eller avgift som anges i l 5 UBL. Av 27 5 3 mom. sista stycket och 32 5 sista stycket framgår att reglerna om dödsbobefrielse kommer att bli tillämpliga även på kvarskatteavgift och respitränta. Den beslutande myndigheten skall vara skattemyndigheten och inte som nu länsrätten (se avsnitt 5.1 och 12.6).

Befrielse avses inte kunna ske från skatt som redan har betalats. Nuvarande tidsgräns inom vilken framställning om dödsbobefrielse skall avlämnas har slopats. Detta innebär att fråga om befrielse kan bli aktuell så länge den obetalda skatten inte har preskriberats. Det kan emellertid antas att de flesta ansökningar om skattebefrielse kommer att ges in innan skatten har lämnats till indrivning.

Skattemyndighetens beslut enligt 305 överklagas hos länsrätten. Det följer av 855 1 mom.

Enligt ett nytt tredje stycke skall skattemyndigheten göra den ändring av beslut om befrielse som skattemyndighets taxeringsbeslut eller domstols beslut i mål om taxering föranleder. Bestämmelsen kan sägas vara en motsvarighet till 105 5 tredje stycket GTL.

315

Förslaget har utvecklats i avsnitt 12.2. Tillkommande skatt skall betalas vid endast ett tillfälle. Betalningen skall ske senast den 18 i den uppbörds- månad som skattemyndigheten bestämmer. Nuvarande regel i tredje styc- ket om att betalningen av tillkommande skatt som överstiger 200 kr. skall fördelas på två uppbördstillfällen har därför slopats. Regeln har ersatts med en ny som anger att skattemyndigheten inte får bestämma att tillkom- mande skatt skall betalas före uppbördsmånaden maj året efter taxerings- året.

Att öretal som uppkommer vid beräkning av tillkommande skatt bort- faller framgår av 225 första stycket.

325

1 andra stycket har inledningsvis ändringar gjorts som föranleds av att an- ståndsränta inte längre skall tas ut som tillkommande skatt (se avsnitt 12.1.1). Vidare föreskrivs att respitränta skall utgå från och med den 1 maj året efter taxeringsåret till och med den månad då skatten förfaller till be- talning. Eftersom betalningen inte längre skall kunna ske vid två tillfällen har de nuvarande räntereglerna för detta fall slopats. Den nuvarande be—

gränsningen att respitränta inte utgår för längre tid än två år har slopats. Se vidare avsnitt 12. 3. Slutligen har den nuvarande avrundningsregeln för rän- tan slopats. Den ersätts av den generella avrundningsregeln i 225 första stycket. Detta innebär dock inget nytt i sak.

32 a5

[ denna nya paragraf har tagits in en bestämmelse om att skattemyndighe- ten får befria en skattskyldig från respitränta helt eller delvis. Motiven har utvecklats i avsnitt 12.3. En förutsättning för att sådan befrielse skall få ske är att det föreligger synnerliga skäl. Med synnerliga skäl avses i första hand att den tillkommande skatten har påförts på grund av att skattemyndighe- ten har gjort ett fel som den skattskyldige inte har någon del i. En motsva- rande regel föreslås för anståndsränta (495 5 mom.).

39 5 1 mom.

1 momentets första stycke har tagits in en upplysning om att bestämmelser om skatteavdrag också finns i de tre lagar som ersätter kungörelsema om skatteavdrag från folkpension, sjukpenning och artistersättning.

Momentet har dessutom utökats med ett nytt tredje stycke. Hit har. av systematiska skäl, flyttats den avrundningsregel som nu finns i 35 2 mom. 1 sjätte stycket.

För preliminär skatt gäller att B-skatt avrundas nedåt till helt krontal (26 5 första stycket). Skattetabellema för A-skatt anger skattebeloppet i helt krontal. För de fall då preliminär A-skatt tas ut med viss procent av inkomsten gäller för närvarande att öretal avrundas uppåt. Regeln har rönt kritik. All A-skatt bör avrundas nedåt. Avrundningsregeln har ändrats i enlighet med detta.

39 53 mom.

Det i detta moment för närvarande intagna bemyndigandet för regeringen att för vissa fall förordna om skatteavdrag är inte förenligt med RF (se kommentaren till 35 2 mom.). Bemyndigandet har av regeringen använts när den utfärdat sjukpenningkungörelsen. folkpensionskungörelsen och artistersättningskungörelsen. Bestämmelserna i dessa kungörelser har nu tagits in i tre särskilda lagar. Momentet har därför slopats.

445

Ändringarna i förevarande paragraf föranleds av den nya skatteorganisa- tionen i länen.

45 5 1 mom.

Ändringarna iförsta och fjärde styckena föranleds av den nya skatteorgani- sationen i länen.

46 5 1 mom. Ändringarna i detta moment föranleds av den nya Skatteorganisationen. Dessutom har redaktionella ändringar gjorts.

46 53 mom.

lförsta stycket har de nuvarande tidsgränserna slopats. I stället har en generell regel om att jämkningsbeslut skall meddelas skyndsamt tagits in i stycket. Motiven har utvecklats i avsnitt 12.5. Förändringen innebär inte någon sänkning av ambitionsnivån. Tvärtom bör skattemyndigheten strä- va efter att meddela besluten före utgången av de för närvarande gällande fristerna. Erfarenheten har emellertid visat att vissa ärenden kräver något längre handläggningstid. Även för sådana ärenden gäller dock att jämk- ningsbeslut skall meddelas skyndsamt. 1 andra stycket har endast redaktionella ändringar vidtagits.

49 5 1 mom.

I detta moment anges under tre punkter de fall när skattemyndigheten av andra skäl än som anges i 485 får ge anstånd med betalning av skatt. kvarskatteavgift eller ränta. Förslaget har utvecklats i avsnitt 12.1.1.

På grund av den nya Skatteorganisationen i länen kan anståndsreglerna i nuvarande 1 och 2 momenten flyttas till ett och samma moment. Anstånd får meddelas ex officio eller på ansökan av skattskyldig.

Villkoren för anstånd har mildrats. Bestämmelserna inleds med en generell regel om att anstånd kan medges med att betala in skatt, kvarskat- teavgift eller ränta som kan antas komma att avkortas. Anstånd kan vidare — utöver de s.k. obillighetsfallen — medges i ärenden eller mål där utgången är Oviss.

Enligt punkt 1 får anstånd medges om det kan antas att påfört belopp kommer att avkortas. Bestämmelsen kan sägas i stort sett motsvara de som nu angesi ]) — 8).

Enligt punkt 2 får anstånd medges om den skattskyldige begärt ompröv- ning av ett taxeringsbeslut eller annat beslut om skatt, kvarskatteavgift eller ränta eller ett sådant beslut överklagats och utgången i ärendet eller målet är oviss. l formuleringen taxeringsbeslut eller annat beslut om skatt. kvarskatteavgift eller ränta inbegrips t.ex. 'beslut om skattetillägg och beslut om fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter. Bestämmelsen är naturligtvis tillämplig också i de fall ett domstolsbeslut rörande skatt fullföljs till överinstans.

Enligt nuvarande bestämmelser (495 2 mom. 4) skall anstånd medges om kvarstående eller tillkommande skatt har påförts på grund av att 35 lagen (1980:865) mot skatteflykt har tillämpats. Har denna lag tillämpats torde regelmässigt rättsfrågan kunna bedömas som oviss och anstånd kan medges även med den föreslagna utformningen av bestämmelserna.

Bestämmelsen ipzmkt 3 kan sägas motsvara nuvarande regler i 2 mom.

1).

49 52 mom.

I detta moment har iförsta stycket samlats de regler som anger vilket belopp anståndet får omfatta. Stycket har i förhållande till förslaget i lagrådsremissen justerats så att det är tillämpligt även i de fall det allmän- na för talan till den skattskyldiges förmån.

Anstånd får medges med högst det belopp som kan antas komma att bli avkortat eller som betingas av yrkandet i omprövningsärendet eller över- klagandet. Givetvis kan anstånd inte alltid medges med betalning av hela det yrkade beloppet. Även de kriterier som anges i 1 mom. måste vara uppfyllda. Ett överklagande kan t. ex. innefatta flera tvistiga frågor varav endast en eller ett par kan beteckas vara så oklara att utgången i målet kan anses vara oviss. Anståndet skall då omfatta endast det belopp denna eller dessa frågor representerar.

I andra stycket har tagits in bestämmelser om säkerhet vid anstånd enligt 1 mom. 2 och 3. Motiven har utvecklats i avsnitt 12.1.1. Reglerna om säkerhet kan sägas ha mildrats i förhållande till de nu gällande bestämmel- serna genom att bevisbördan har kastats om. Säkerhet skall inte behöva ställas i normalfallet. Säkerhet får krävas endast om det med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas att anståndsbeloppet annars inte kommer att betalas i tid. Även i sådana fall kan myndigheten underlåta att kräva säkerhet om anståndsbeloppet är förhållandevis ringa eller det annars finns särskilda skäl.

Sådana särskilda skäl kan t.ex. vara att den skattskyldiges ekonomi allmänt sett är god. Detsamma gäller om det kan antas att omprövningen eller överklagandet kommer att avgöras inom en nära framtid. Anståndsti- den kan begränsas. Förlängning av anståndstiden medges då först efter en förnyad ansökan och prövning av den skattskyldiges förhållanden. Som framgår av 3 mom. finns också möjligheter att ompröva ett beslut om anstånd om det finns särskilda skäl. Anstånd kan begränsas till att gälla endast en del av skattebeloppet.

1 andra stycket har dessutom efter förebild bl.a. i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter tagits in en bestämmelse om när ställd säkerhet får tas i anspråk och att lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar m.m. är tillämplig också på sådan säkerhet som skall ställas vid anstånd.

49 53 mom.

[första stycket kvarstår, med vissa redaktionella ändringar, nuvarande bestämmelseri 3 mom. första meningen om hur länge ett anstånd får gälla.

1 ett nytt andra stycke har en bestämmelse motsvarande den som nu finns i 3 mom. andra meningen tagits in. Här anges uttryckligen att en väsentlig ändring av den skattskyldiges ekonomiska förhållanden kan för- anleda att anståndsbeslutet omprövas.

49 54 mom.

lförsta stycket återfinns fortfarande reglerna om anståndsränta. De har dock utvidgats till att gälla vid samtliga slag av anstånd enligt 1 och 2 a mom. Anståndsränta skall utgå på anståndsbeloppet] anståndsbeloppet inräknas kvarskatteavgift och respitränta.

Andra stycket innehåller bestämmelser om för vilken tid anståndsräntan skall betalas. Bestämmelserna motsvarar dem som nu gäller med den kompletteringen att om skatten betalats före anståndstidens utgång räntan skall beräknas till och med den månad betalningen skedde. Även redaktio- nella ändringar har gjorts.

Nuvarande avrundningsregel i andra stycket har slopats. Att öretal bortfaller vid beräkning av ränta, alltså även vid beräkning av anstånds- ränta. framgår av 22 5 första stycket.

Anståndsränta skall inte längre tas ut enligt reglerna om tillkommande skatt. 1 det nya tredje stycket föreskrivs därför att sedan skattemyndighet ålagt den skatteskyldige betalningsskyldighet för räntebeloppet får det ome- delbart drivas in.

Ett taxeringsbeslut som inte överklagas vinner enligt de nu föreslagna reglerna laga kraft först vid utgången av femte året efter taxeringsåret. Att taxeringsbeslutet skall ha vunnit laga kraft kan därför inte behållas som krav för att betald ränta skall återbetalas. Det kan inte heller anses motive- rat att avvakta ett lagakraftvunnet omprövningsbeslut, eftersom RSV i det nya systemet endast undantagsvis torde ha anledning att överklaga beslu- tet. Bifalls den skattskyldiges begäran i omprövningsärendet av skattemyn- digheten skall räntan genast återbetalas. För det fall den skattskyldiges yrkanden bifalls först av domstol är det däremot lämpligt att ha kvar den nuvarande ordningen att betald ränta betalas tillbaka först sedan domen vunnit laga kraft. På ett återbetalat belopp skall restitutionsräntaberäknas. Bestämmelser om detta har tagits in i det nya jiärde stycket. Bestämmelsen i nuvarande fjärde stycket slopas eftersom andståndsränta inte längre skall tas ut som tillkommande skatt.

49 55 mom.

Skattetillägg och förseningsavgift inkluderas i begreppet skatt enligt 15. Att anstånd kan medges med att betala in sådana avgifter följer därför redan av 495 1 mom. Nuvarande bestämmelser i förevarande moment har därför slopats. ] momentet har i stället tagits in en bestämmelse om att skattemyndigheten får befria en skattskyldig helt eller delvis från skyldig- heten att betala anståndsränta. En förutsättning för befrielse är att det föreligger synnerliga skäl. En motsvarande regel föreslås för respitränta (32 a 5).

505

Behörighetsregeln iförsta stycket har ändrats med hänsyn till den nya Skatteorganisationen i länen. Beslutande skattemyndighet är den myndig- het som har utfärdat skattsedel på den skatt som anståndet avser.

1 andra stycket har gjorts en ändring av samma skäl. Dessutom har hänvisningen till den numera upphävda familjebidragslagen (1946:99) ersatts med en hänvisning till nu gällande lag på området.. dvs. familjebi- dragslagen (1978: 520).

58 5 1 mom.

Avrundningsregeln iförsta stycket har slopats. Att öretal som uppkommer vid beräkning av restavgift bortfaller framgår av 225 första stycket. Dessu- tom har redaktionella ändringar gjorts. Ändringen i andra stycket har sin grund i den nya Skatteorganisationen.

615

Till denna nya paragraf har med vissa ändringar flyttats de bestämmelser om dödsbos ansvar för skatt som påförts den avlidne och som för närva- rande finns i 755 2 mom. KL, 1552 mom. SIL, 1552 mom. SFL. 35 lagen om skogsvårdsavgift och 55 lagen om statlig fastighetsskatt. För skattetill- lägg och förseningsavgift. egenavgifter samt annuiteter på avdikningslån. som också innefattas i begreppet skatt enligt 15 UBL, har tidigare inte funnits någon motsvarande reglering (se avsnitt 12.6). Placeringen av bestämmelsen i UBL medför att även dessa kommer att omfattas av bestämmelsen. Av 275 3 mom. sista stycket och 325 sista stycket framgår att ansvarsreglerna kommer att bli tillämpliga även på kvarskatteavgift - och respitränta.

68 5 1 mom.

Ändringen iförsta stycket. föranleds av den nya Skatteorganisationen i länen. Någon ändring i sak åsyftas inte.

Beslut om förtida återbetalning av preliminär skatt enligt 455 2 mom. skall meddelas av skattemyndigheten. Samma myndighet skall också verk- ställa återbetalningen. Motsvarande skall gälla i fråga om återbetalning enligt 455 3 mom. Andra stycket har utformats i enlighet med detta.

Ändringen i [red/"e stycket föranleds av den nya Skatteorganisationen. Dessutom har redaktionella ändringar gjorts.

68 54 mom.

Ändringen i första stycket föranleds av den nya Skatteorganisationen. Sådana ändringar har gjorts även i andra stycket. I detta stycke har vidare hänvisningen till GTL ersatts med en hänvisning till NTL. Dessutom har en redaktionell ändring gjorts.

69 5 1 mom.

1 andra stycket har hänvisningen till GTL ersatts med en hänvisning till NTL.

Avrundningsregeln i sjätte stycket har slopats. Att öretal som uppkom- mer vid ränteberäkningen bortfaller framgår av 225 första stycket. ] styc- ket har också en redaktionell ändring gjorts.

69 52 mom.

Första stycket har justerats med hänsyn till förslaget att anståndsränta inte längre skall tas ut som tillkommande skatt (jfr den föreslagna lydelsen av 49 5 4 mom. fjärde stycket).

Avrundningsregeln i andra stycket har slopats. Att öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller framgår av 225 första stycket.

Ändringen i sista stycket föranleds av att en särskild regel om restitutions- ränta har förts in i 4954 mom.

69 a5

Ändringen i första stycket föranleds av den nya Skatteorganisationen i länen.

725

Ändringen i första stycket föranleds av den nya Skatteorganisationen i länen. Stycket har justerats något för att få en lydelse som bättre motsvarar lydelsen i 2 kap. 1 5 NTL.

RSV kan genom nämnden för rättsärenden enligt nuvarande regler meddela bindande förklaringar i vissa uppbördsfrågor. Bindande förkla- ringar har en så generell karaktär att de bör betraktas som författningar (prop. 1975/76:112 s. 63). Möjligheten att meddela bindande förklaringar infördes under den tid då 1809 års regeringsform gällde. Enligt nya rege- ringsformen kan riksdagen inte delegera sin befogenhet att stifta skattelag. De bindande förklaringarna strider således mot den nya regeringsformen. I avsnitt 12.7 föreslås att institutet avskaffas. Nuvarande andra — fjärde styckena har därför slopats.

72 a5

Paragrafen har upphävts med hänsyn till att allmänna ombudet i upp- bördsfrågor föreslås bli avskaffat. Att det allmänna trots detta även fort- sättningsvis skall kunna överklaga till den enskildes förmån framgår av hänvisningen i 86 a 5 första stycket till NTL:s regler (6 kap. 175 NTL). [ 855 1 mom. har tagits in en bestämmelse om att RSV får hos länsrätten yrka att en arbetsgivare åläggs ansvarighct för arbetstagares skatt, vilken avser ersätta AG:s befogenhet enligt 72 a5 andra stycket.

735

Hänvisningen iförsta stycket till vissa bestämmelser i GTL har ersatts med en hänvisning till motsvarande bestämmelser i NTL.

745

Med hänsyn till att den nya skattemyndigheten är sidoställd med krono- fogdemyndigheten och därför inte bör ha någon tillsynsfunktion i förhål— lande till den myndigheten har bestämmelserna om detta i förevarande paragraf slopats. Att RSV är chefsmyndighet inom exekutionsväsendet med övergripande ledning av och ansvar för verksamheten framgår av förordningen (1988: 784) med instruktion för exekutionsväsendet. Föreva- rande paragraf kan därför utgå.

755

Nuvarande tredje stycket i 445 har sedan andra stycket slopats blivit paragrafens andra stycke. Hänvisningen till 445 tredje stycket i andra stycket förevarande paragraf har på grund härav ersatts med en hänvisning till 445 andra stycket. Dessutom har en ändring gjorts som föranleds av den nya Skatteorganisationen i länen.

75 a5

Ändringen i fjärde stycket föranleds dels av den nya Skatteorganisationen, dels av den möjlighet till omprövning som finns enligt 275 FL. Dessutom har en redaktionell ändring gjorts.

75 b5

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 12.1.2) anser jag att det inte finns skäl att ha skilda anståndsregler för skattskyldiga och arbets- givare som är skyldiga att göra skatteavdrag. [ förevarande paragraf hänvi- sas därför till bestämmelserna i 49 5. Förslaget innebär generösare be- stämmelser för arbetsgivarna. I förhållande till lagförslagen i lagrådsremis- sen har den ändringen gjorts att paragrafen tillförts en hänvisning också till 495 5 mom. UBL. Detta innebär att skattemyndigheten även vid anstånd enligt förevarande paragraf kan, om det finns synnerliga skäl, befria en arbetsgivare från anståndsränta.

78 5 1 mom.

I tredje stycket har hänvisningen till GTL ersatts med en hänvisning till motsvarande bestämmelser i NTL. Dessutom har en ändring gjorts som föranleds av den nya Skatteorganisationen.

78 52 mom.

1 momentet har gjorts dels en ändring som föranleds av den nya skatteor- ganisationen. dels en ändring av redaktionell natur.

835

Bestämmelserna iförsta stycket har justerats på motsvarande sätt som vitesbestämmelserna i NTL (se kommentaren till 3 kap. 55 och 7 kap. 25 NTL). Någon annan ändring i sak än att den strikta minimigränsen har slopats är inte avsedd. Även redaktionella ändringar har gjorts.

1 andra stycket har justeringar gjorts i enlighet med förslagen i 7 kap. 1 5 NTL (se kommentaren till denna paragraf).

Bestämmelsen i nuvarande tredje stycket om att länsrätten förordnar om uttagande av vite efter anmälan av RSV. länsskattemyndigheten eller den lokala skattemyndigheten motsvarar vad som sägs i 65 lagen (1985: 206) om viten. Bestämmelsen i UBL har därför slopats.

I tredje stycket. som motsvarar det tidigare fjärde stycket, har hänvis- ningen till GTL ersatts med en hänvisning till NTL och lagen om självde- klaration och kontrolluppgifter.

Bestämmelserna i nuvarande femte stycket har slopats. Angående moti- ven för detta se kommentaren till 3 kap. 55 NTL.

fjärde stycket har utformats i enlighet med 7 kap. 25 NTL.

845

Ändringarna iförsta och andra styckena föranleds av den nya skatteorgani- sationen.

Enligt ett nytt tredje stycke gäller i fråga om omprövning av beslut om fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter bestämmelserna i 8 a 5 la- gen (1959: 551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Detta innebär bl. a. att den enskilde kan begära omprövning av ett beslut inom fem år efter taxeringsårets utgång.

Beslut om debitering till följd av taxeringsbeslut skall enligt det nya _[iärde stycket omprövas på begäran av den skattskyldige. Begäran skall ha kommit in inom den tid som anges i 4 kap. 95 NTL. dvs. i normalfallet inom fem år efter taxeringsårets utgång (se vidare avsnitt 12.9).

85 51mom.

Enligt nuvarande ordning överklagas den lokala skattemyndighetens be- slut till länsskattemyndighet eller länsrätt medan de beslut som länsskat- temyndigheten meddelat och som är överklagbara överklagas till kammar— rätt.

Ändringarna iförsta stycket föranleds dels av den nya skatteorganisa- tionen. dels av de nya reglerna om överklagande i 11 och 1255 lagen (l959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. De nya bestämmelserna i första stycket innebär att överklagbara beslut av skattemyndighet överklagas till länsrätt. ] första stycket anges också vilka som får överklaga skattemyndighetens beslut, nämligen skattskyldig. arbetsgivare och RSV.

[ andra stycket regleras vilka skattemyndighetsbeslut som inte får över- klagas. Undantagen överensstämmer. bortsett från anståndsbesluten, med

dagens regler om vilka beslut av länsskattemyndighet som inte får över- klagas( 865 1 mom. första stycket UBL).

De beslut av lokal skattemyndighet, som enligt nuvarande bestämmelser i andra stycket kan överklagas till länsskattemyndighet men inte längre, skall fortsättningsvisfå överklagastill länsrätt. Skattemyndighetens beslut i fråga om anstånd med inbetalning av skatt och mot beslut om preliminärtaxering, sättet för uttagande av preliminär skatt, debitering ellerjämkning av sådan skatt och verkställande av skatteavdrag får således överklagas till länsrätt. Länsrättens beslut i dessa frågor är däremot inte överklagbart (se 86 b5).

Nuvarande bestämmelser i tredje stycket har slopats eftersom något allmänt ombud inte längre skall finnas. Här har i stället tagits in bestäm- melser om de överklagandetider som gäller för skattskyldig och arbetsgiva- re. I enlighet med vad lagrådet föreslagit i sitt yttrande har det uttryckligen föreskrivits att överklagande skall vara skriftligt. För att få en bättre överensstämmelse med vad som gäller för skatteområdet i övrigt föreslås att överklagandetiderna utsträcks till två månader (se avsnitt 12.9). För debiteringsbeslut till följd av taxeringsbeslut föreslås de överklagandetider som anges i NTL gälla.

Bestämmelserna i nuvarande fjärde stycket har flyttats till andra stycket. Fjärde stycket, som utformats i enlighet med lagrådets förslag, reglerar i stället de överklagandetider som gäller för RSV. Tiden för överklagande har inte knutits till delgivningen av beslutet utan till beslutsdagen. Någon begränsning i överklaganderätten motsvarande den som för närvarande finns för det allmänna ombudet i fråga om lokala skattemyndighetens beslut. har inte ansetts motiverad.

I ett nytt jemte stycke har tagits in en bestämmelse om att RSV får hos länsrätten yrka att en arbetsgivare åläggs ansvarighct för arbetstagares skatt. Bestämmelsen ersätter en liknande bestämmelse som nu finns i 72 a 5 andra stycket.

86 5 1 mom.

Bestämmelser som motsvarar nuvarande regler i 865 1 mom. om att talan inte får föras mot skattemyndighetens beslut enligt 555 1 mom. första styc- ket, 555 2 mom. andra stycket eller beslut rörande framställning om försät- tande i konkurs. ackordsförslag, avskrivning av skatt, revision enligt 785 1 mom. eller föreläggande av vitc har tagits in i 855 1 mom. andra stycket. 1 förevarande moment har i stället tagits in en hänvisning till NTL:s regler om handläggning av ärende när skattemyndighetens beslut överklagats av en skattskyldig eller en arbetsgivare. Vid överklagande av uppbördsärenden skall således skattemyndigheten ompröva det överklagade beslutet i enlighet med den ordning som föreslås på taxeringsområdet.

86 a5

] ett nytt första stycke har förts in hänvisningar till vad som gäller enligt NTL bl. a. vad gäller företrädare för det allmänna och handläggning av mål i domstol.

1 paragrafens nya andra stycke har gjorts en följdändring till de föreslag- na ändringarna i lagen (l959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Dessutom har en redaktionell ändring gjorts.

86 b5

Denna nya paragraf reglerar vilka beslut som kan överklagas till länsrätt men inte längre. Dessa beslut motsvaras av de beslut meddelade av lokal skattemyndighet som enligt nuvarande regler kan överklagas till länsskat- temyndigheten men inte längre (855 1 mom. andra stycket, 865 1 mom. första stycket). I förhållande till förslaget i lagrådsremissen har ett förtydli- gande gjorts. Det föreskrivs uttryckligen att bestämmelsen inte avser be- slut med anledning av begäran enligt 445 om besked angående skyldighe- ten att verkställa skatteavdrag. Sådana beslut kan således i likhet med vad som tidigare gällt överklagas utan särskilda begränsningar (jfr nuvarande 855 1 mom. andra stycket).

Anvisningarna till 495

Yttrande från riksförsäkringsverket kan inhämtas i ett anståndsärende utan särskild föreskrift i UBL. Något behov av en bestämmelse om yttran- de från länsskattemyndighet finns på grund av den nya skatteorganisa- tionen inte längre. Nuvarande bestämmelser i detta hänseende i punkten 1 har därför slopats.

Med hänsyn till de nya anståndsreglerna i 49 5, som är tillämpliga även i fråga om skattemyndighetens beslut om skattetillägg och förseningsavgift, behövs inga särskilda regler för dessa fall. De har därför slopats.

Bestämmelsen i 495 2 mom. är tillämplig även i det fall som nu anges i punkten 2 i anvisningarna. Den har därför slopats.

Vad som anges i punkten 3 framgår av författningskommentaren till 495 2 mom. Bestämmelserna är inte av sådan karaktär att de bör anges i lag. Med hänsyn härtill har punkten 3 slopats.

Hänvisningar till S19-6

19.7. Lagen om mervärdeskatt 22 5

Ändringen föranleds av den nya myndighetsorganisationen.

22 a5

Reglerna om anstånd med att lämna mervärdeskattedeklaration finns för närvarande i en särskild förordning, förordningen (1982:24) om anstånd

med att lämna deklaration för mervärdeskatt. Länsskattemyndighetens beslut kan överklagas till riksskatteverket men inte längre. På punktskatte- området är reglerna om anstånd med att lämna deklaration intagna i LPP. Beslut att vägra anstånd kan överklagas till domstol. Av förenklingsskäl bör bestämmelserna om deklarationsinlämnande samlas och regleringen vara likartad på båda områdena. Paragrafen har utformats efter förebild från 2 kap. 95 LPP.

235

Ändringarna föranleds av att ordet "anmana” genomgående har bytts ut mot ”förelägga”.

24 och 25 55

Ändringarna beror bl.a. på den nya myndighetsorganisationen och den nya taxeringslagen.

265

De tre första styckena har utformats efter mönster från 3 kap. 55 NTL. Även bestämmelserna i ML överensstämmer med lagrådets förslag (se kom- mentaren under 3 kap. 5 5 NTL). ] likhet med vad som föreslås på taxerings- området skall även ett föreläggande att visa upp handling kunna förenas med vite (se avsnitt 6.3).

1 ett nytt fjärde stycke hänvisas till reglerna i 3 kap. 65 NTL i fråga om befrielse från skyldighet att lämna upplysningar eller visa upp handling. Att länsrättens beslut i en sådan fråga inte får överklagas framgår av hänvis- ningen i 575 och 6 kap. 105 1 NTL.

27—29 55

Paragraferna har justerats bl.a. med hänsyn till den ändrade lydelsen av 265 och till att GTL ersätts med NTL.

305

Beskattningsförfarandet för mervärdeskatt föreslås utformat i enlighet med taxeringsförfarandet. Ett beskattningsbeslut skall fattas för varje re- dovisningsperiod. Nuvarande andra stycket har skrivits ihop med det första stycket. Det nya andra stycket är tillämpligt även på efterbeskatt- ningsbeslut, eftersom efterbeskattningsbesluten i den nya ordningen är en typ av omprövningsbeslut.

325

Ett beslut skall anses vara fattat även i de fall där skatten för närvarande anses fastställd utan att beslut fattats (se avsnitt 11.2).

Andra stycket har utformats efter mönster från 4 kap. 25 andra stycket LPP. Kommer en mervärdeskattedeklaration in för sent måste länsskatte- myndigheten för närvarande i princip fatta ett särkilt beslut om fastställel- se och underrätta den skattskyldige om detta. I prop. 1983/84:71 (s. 96) föreslogs att skatten vid en för sen punktskattedeklaration skall anses beslutad till noll kr. till dess deklarationen kommit in eller nytt beslut har meddelats. Inkommer deklarationen med några dagars försening får skat- ten anses beslutad enligt deklarationen utan att något särskilt beslut behö- ver meddelas och utan att den skattskyldige behöver underrättas. En motsvarande ordning är lämplig även i ML.

335

Bestämmelserna i 33—40 & 55 har utformats efter mönster från reglerna om taxeringsbeslut i 4 kap. NTL. Förevarande paragraf har sin motsvarig- het i 4 kap. 7 och 8 55.

Första stycket avser bl.a. att understryka att omprövningen avser en fråga i be51utet och inte, såsom hittills varit fallet, storleken av den fast- ställda skatten.

Andra stycket ger skattemyndigheten rätt att underlåta att fatta ett omprövningsbeslut på eget initiativ om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp. Någon motsvarande möjlighet att avstå från att fattaett omprövningsbeslut finns inte om den skattskyldige begär omprövning.

Vad gäller det nya tredje stycket hänvisas till kommentaren under 4 kap. 85 NTL.

345

Nuvarande 345 har med vissa ändringar flyttats till en ny paragraf, 40 b 5. Den föreslagna lydelsen motsvarar 4 kap. 95 NTL. I likhet med bestäm- melserna i NTL har förevarande paragraf ändrats med anledning av lagrå- dets yttrande (se kommentaren under 4 kap. 95 NTL).

Omprövningsfristen är för den skattskyldige sex år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått ut. Den skattskyldige kan framställa yrkanden som innebär att mer skatt skall betalas in. Den skatt- skyldiges begäran om omprövning skall normalt komma in inom sexårspe- rioden. Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte fått kännedom om beskattningsbeslutet eller annan handling med uppgift'om skattens inom två månader före sexårsperiodens utgång kan han begära omprövning inom två månader från det att han fick sådan kännedom. Flera ompröv- ningsbeslut kan fattas under perioden, även avseende samma fråga och redovisningsperiod.

34 aoch 34 b 55

Paragraferna har utformats efter mönster från 4 kap. 10 och 1255 NTL. I likhet med 4 kap. 125 NTL har 34 b5 utformats i enlighet med lagrådets

förslag.

355

Bestämmelserna motsvarar 4 kap. 135 NTL. Tar skattemyndigheten själv upp en fråga om ändring får beslut till den skattskyldige fördel meddelas senast under sjätte året. Är det fråga om en följdändring som föranleds av skattemyndighets beskattningsbeslut eller förvaltningsdomstols beslut i mål om skatt enligt ML avseende annan redovisningsperiod eller annan skattskyldig får beslut meddelas även efter sexårsfristen. Någon särskild tidsgräns finns inte för sådana beslut till den skattskyldiges fördel.

365

Skattemyndigheten kan på eget initiativ meddela ett omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges nackdel under andra året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått ut. Har den skattskyldige inte lämnat någon deklaration. gäller enligt andra stycket en speciell tidsfrist. Omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel kan då fattas inom ett år från det deklarationen kom in till skattemyndigheten, men senast inom sex år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått ut.

375

Nuvarande 37 5 föreslås slopad (jfr 41 5).

Omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel efter tvåårsperiodens utgång är efterbeskattningsbeslut. Efterbeskattningsbeslut är således inte såsom i dagens förfarande en tilläggsbeskattning. Efterbeskattningsinstitu- tet blir. såsom framgår av 38 5, något vidare i det framtida förfarandet än vad det är i dag.

385

Paragrafen reglerar under vilka förutsättningar beslut om efterbeskattning får fattas. En förutsättning för efterbeskattning enligt första stycket är enligt dagens regler att skatten fastställts till för lågt belopp eller återbeta- lats med för högt belopp till följd av den oriktiga uppgiften. Att efterbe- skattningsbeslut är till den skattskyldiges nackdel framgår av 37 5. Regeln har därför formulerats så att uppgiften skallha föranlett att beslutet blivit felaktigt (jfr 4 kap. 165 NTL).

Det nya andra stycket 1 motsvarar 4 kap. 175 första stycket 1 NTL. Bestämmelserna om besvär i särskild ordning föreslås utmönstrade (se avsnitt 11.2). Det innebär att även det allmännas möjligheter till extraor- dinära besvär till den skattskyldiges nackdel när beskattningen blivit orik- tig på grund av uppenbart förbiseende (555 fjärde stycket) slopas. [ likhet med förslagen på taxeringsområdct skall sådana felaktigheter kunna rättas genom beslut om efterbeskattning. Efterbeskattningsmöjligheten avses även ersätta det allmännas nuvarande kvittningsrätt (se avsnitt 8.2). Som framgår av andra stycket 2 är följdändringar till den skattskyldiges nackdel efter tvåårsperioden efterbeskattningsbeslut.

I tredje stycket har det nuvarande beloppskriteriet utformats på ett annorlunda sätt i förhållande till dagens regler. Det gäller inte vid efterbe- skattning enligt andra andra stycket 2. Följdändring får således göras oavsett belopp. [ andra fall får efterbeskattning ske endast om den avser belopp av någon betydelse. Den ändrade formuleringen är avsedd att markera att för efterbeskattning krävs ett något högre belopp än i dag. Efterbeskattning får inte ske om beslutet skulle framstå som uppenbart oskäligt. Däri inbegrips även den situationen som avses i 4 kap. 175 andra stycket NTL. Efterbeskattning får inte heller ske om skattemyndigheten tidigare fattat beslut om efterbeskattning avseende samma fråga.

395

Enligt den nuvarande regeln i 395 får länsskattemyndigheten, utan hinder av bestämmelserna om besvär i särskild ordning, från skatt som skall betalas enligt beslut om efterbeskattning för viss redovisningsperiod, av- räkna skatt som den skattskyldige kan återfå för annan redovisningsperiod under samma beskattningsår. Har slutligt beslut fattats för den redovis- ningsperioden kan ju ett nytt fastställelsebeslut till den skattskyldiges fördel inte fattas. [ och med att de slutliga besluten avskaffas kan bestäm- melsen utgå.

Ett beslut om efterbeskattning får normalt meddelas senast under det sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått ut. Detta innebär en skillnad mot dagens regler. För närvarande är det tillräckligt att skattemyndigheten "väcker” en fråga om beslut inom sex år. I likhet med vad som föreslås på taxeringsområdet skall beslut meddelas inom perioden. För att ett beslut skall anses meddelat måste det ha lämnats för expediering.

405

I denna paragraf regleras de fall där beslut om efterbeskattning kan medde- las efter sexårsperiodens utgång.

Enligt det nya första stycket får ett beslut om följdändring till den skattskyldiges nackdel meddelas även efter sexårsperioden, men i så fall senast sex månader efter det beslut som föranleder ändringen (jfr 4 kap. 205 första stycket NTL).

Femte, sjunde och åttonde styckena har utformats i enlighet med vad lagrådet föreslagit i sitt yttrande (jfr 4 kap. 21 5 andra och fjärde styckena samt 225 NTL).

40a5 Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 15.2. Beslut om skatteberäk- ning motsvarar beslut om taxeringsåtgärder enligt NTL (4 kap. 235 NTL).

40b5

Regeln motsvarar 345 första stycket och 385 fjärde stycket enligt nu gällande lydelse. Eftersom efterbeskattningsbesluten i den nya ordningen är att anse som omprövningsbeslut, behövs endast en regel.

Enligt nuvarande regler får en ändring av fastställd skatt som berör mer än en redovisningsperiod under beskattningsåret hänföras till den sista redovisningsperioden under beskattningsåret om inte slutligt beslut har meddelats för någon redovisningsperiod under beskattningsåret. [ så fall skall skatten hänföras till de rätta perioderna. Har slutligt beslut meddelats för en period kan inte ett nytt beslut om fastställelse fattas enligt nuvaran- de regler. Ordningen med slutliga beslut föreslås avskaffad. Andra stycket kan därmed utgå. Någon begränsning av möjligheterna att hänföra rättel- serna till den sista perioden under beskattningsåret kan inte anses vara motiverad.

415

Ändringen medför att bestämmelsen är tillämplig på alla beskattningsbe- slut. Den nuvarande regeln i 375 föreslås därför slopad. Bestämmelsen innebär att för det fall den skattskyldige har bytt registreringslän under omprövningsperioden får en annan skattemyndighet än den som fattat tidigare beslut fatta eventuella omprövningsbeslut.

465

Möjligheterna till anstånd med att betala skatt enligt ML överensstämmer med reglerna i UBL.

475

J usteringama är av redaktionell natur.

505

Bestämmelsen slopas till följd av att den allmänna ombudsfunktionen upphör.

515

Första stycket reglerar de beslut av skattemyndighet som får överklagas till länsrätt. Samtliga beskattningsbeslut föreslås vara överklagbara. Även ett beslut att avvisa en begäran om omprövning och beslut rörande anstånd med att betala skatt eller med att lämna deklaration får överklagas till länsrätt. Att vissa beslut av länsrätt inte kan överklagas vidare framgår av 575 andra stycket.

525

I enlighet med lagrådets förslag anges uttryckligen att ett överklagande skall vara skriftligt. För den skattskyldige gäller en överklagandetid på sex år efter

utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått ut. Är det fråga om ett beslut som fattats efter den 30juni det sjätte året får överklagandet komma in även efter sexårsperioden men senast inom två månader från den dag den skattskyldige fick del av beslutet. Motsvarande tider gäller för den skattskyldige även enligt NTL och LPP. För de beslut som överklagas till RSV gäller liksom hittills FL:s tid för överklagande på tre veckor från det att den skattskyldige fått del av beslutet.

Delgivning av beskattningsbeslut blir inte nödvändig i det nya förfaran- det med undantag för de beslut som fattas i anslutning till sexårsperiodens utgång. [ förordningen (1968z431) om mervärdeskatt bör tas in en bestäm— melse om att delgivning skall ske i dessa fall.

I likhet med vad som gäller på taxeringsområdet föreslås den skattskyldi- ge få överklaga ett beslut även om det inte gått honom emot. Den föreslag- na omprövningen av överklagade beslut innebär en spärr mot att otvistiga ärenden kommer till länsrätt.

53_55 55

Dessa bestämmelser motsvarar 6 kap. 5—755 NTL och reglerar den om- prövning som skall ske när en skattskyldig överklagar skattemyndighetens beslut. (Se vidare kommentarerna under 6 kap. 5 — 7 55 NTL.)

565

Den allmänna ombudsfunktionen föreslås avskaffad (se avsnitt 13.2). RSV får överklaga skattemyndighetens beslut. I enlighet med vad lagrådet har föreslagit anges uttryckligen att ett överklagande skall vara skriftligt. Ti- derna för överklagande överensstämmer i princip med de frister som gäller för skattemyndighetens beslut på eget initiativ. RSV är alltid garanterad en minsta överklagandetid på två månader från det beslutet meddelades. RSV bör lämna föreskrifter om vilka typer av beslut verket skall underrät- tas om (se avsnitt 11.3).

575

NTL:s bestämmelser om överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut. företrädare för det allmänna m.m. och handläggningen vid dom- stol gäller för mål enligt ML.

625

lnstitutet bindande förklaring föreslås avskaffat. (Se vidare avsnitt 1 1.4.)

635

Ändringen föranleds av att 11 och 1255 lagen om förhandsbesked i tax- eringsfrågor föreslås upphävda (se kommentaren under denna lag).

645

Någon motsvarighet till 195 GTL finns inte i NTL. Att inom RSV nämn- den för rättsärenden skall besluta om förhandsbesked framgår av instruk- tionen för skatteförvaltningen.

64a5

Ändringarna föranleds i första hand av att skattemyndigheten föreslås kunna påföra skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om skatt (se avsnitt 10.6).

64c5

Bestämmelsen ersätts av en generell reglering i 74 5.

64e5

Ändringarna föranleds av att ordet "anmaning” genomgående har bytts ut mot ”föreläggande".

64g5

Skattemyndigheten föreslås kunna påföra skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om skatt. Liksom hittills krävs att domstolens dom har vunnit laga kraft.

64h5

Ändras ett beskattningsbeslut — genom omprövningsbeslut eller ett beslut om skatteberäkning — skall enligt andra stycket skattemyndigheten vidta den ändring av beslut om skattetillägg som det ändrade beskattningsbeslutct föranleder.

Tredje stycket föreslås slopat. Motsvarande bestämmelse gäller dock även fortsättningsvis genom hänvisningen i 57 5 första stycket till NTL: s regler (6 kap. 245 NTL).

64k5

Justeringama är endast redaktionella.

69 5 Se kommentaren till 3 kap. 55 och 7 kap. 1 och 255 NTL.

Hänvisningar till S19-7

745. Prop. 1989/90: 74

Bestämmelsen motsvarar 64 c 5, men den har gjorts generellt tillämplig. Se motsvarande regel 7 kap. 35 andra stycket NTL.

19.8. Lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter 2 kap. 10 5

Det nya andra stycket motsvarar nuvarande 7 kap. 3 5. Den bestämmelsen gäller endast vid tillämpning av reglerna om särskilda avgifter. [ likhet med förslagen i NTL och ML (7 kap. 35 NTL och 745 ML) har regeln gjorts generell och föreslås gälla för alla uppgifter som lämnas av juridiska personer.

3 kap.

35

Bestämmelsen motsvaras av 3 kap. 5 5 NTL och 265 ML. Av tredje stycket framgår att även ett föreläggande enligt andra stycket skall få förenas med vite. Förslaget har kommenterats i avsnitt 6.3. En möjlighet att förena ett föreläggande att visa upp handling med vite fanns tidigare i lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, som upphörde att gälla när LPP trädde i kraft. Motivet till att möjligheten inte infördes i LPP var bl. a. att större enhetlighet skulle skapas mellan de olika skatterna (SOU 1981z83 s. 208). Nu talar samma skäl för att återinföra bestämmel- serna i punktskatteförfarandet. Paragrafen har, liksom motsvarande be- stämmelser i NTL och ML, utformats i enlighet med lagrådets förslag.

Enligt fjärde stycket skall reglerna i NTL om befrielse från skyldighet att lämna upplysningar eller visa upp handling gälla även för punktskatterna och prisreglcringsavgifterna. Beslut i fråga om befrielse skall således fattas av länsrätten.

6 & Paragrafen harjusterats bl. a. med hänsyn till att GTL ersätts med NTL.

4 kap. 1 och 2 55

Punktskatteförfarandet föreslås utformat i enlighet med förslagen på taxe- rings- och mervärdeskatteområdena. Skatten anses för närvarande fast- ställd i enlighet med deklarationen utan att något beslut meddelas. Denna ordning har tidigare kritiserats av lagrådet (se avsnitt 11.2). Det föreslås därför att beskattningsbeslut anses ha fattats i enlighet med deklarationen. 448

35

Reglerna om omprövning föreslås utformade som på taxerings- och mervärdeskatteområdena (se avsnitt 11.1). Paragrafen motsvaras av 4 kap. 75 NTL och 335 ML. Bestämmelsen i andra stycket ger beskattnings- myndigheten rätt att avstå från att fatta ett omprövningsbeslut på eget initiativ om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp. Regeln gäller vid alla omprövningsbeslut som beskattningsmyndigheten fattar på eget initiativ med undantag för beslut om efterbeskattning då ett särskilt beloppskriterium gäller. Begär en skattskyldig omprövning är beskatt- ningsmyndigheten däremot skyldig att fatta ett beslut även om skatten skulle ändras helt obetydligt.

Tredje stycket motsvaras av 4 kap. 85 NTL. (Se kommentaren under denna.)

45

Nuvarande 45 föreslås betecknas 145.

Bestämmelserna i den nya 45 har motsvarigheter i 4 kap. 95 och 345 ML. I likhet med dessa har paragrafen utformats i överensstämmelse med lagrådets förslag. Omprövningsperioden för den skattskyldige är sex år efter utgången av det kalenderår beskattningsåret gått ut. Det räcker att den skattskyldiges begäran om omprövning kommer in till myndigheten under perioden. Myndighetens beslut kan då meddelas efter periodens utgång. Myndigheten kan fatta flera omprövningsbeslut avseende samma redovisningsperiod och även samma fråga kan omprövas flera gånger.

4 a 5 Paragrafen motsvarar 4 kap. 105 NTL och 34 a 5 ML.

4b5

Paragrafen motsvarar 4 kap. 125 NTL och 34 b 5 ML. Den har i likhet med dessa paragrafer utformats i enlighet med vad lagrådet föreslagit i sitt yttrande.

55

Tar beskattningsmyndigheten själv upp en fråga om ändring får ett om- prövningsbeslut som är till den skattskyldiges fördel meddelas senast un- der sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattnings- året gått ut.

Enligt andra stycket får ett beslut om följdändring till den skattskyldiges fördel meddelas även efter sexårsperioden. Någon särskild tidsgräns för sådan följdändring finns inte.

65

Ett omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges nackdel skall medde- las senast under andra året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått ut (jfr 4 kap. 145 NTL och 365 ML).

Har den skattskyldige inte lämnat deklaration i rätt tid gäller en särskild tidsfrist. Omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges nackdel kan då meddelas inom ett år från det deklarationen kom in till beskattningsmyn- digheten utan att förutsättningar för efterbeskattning föreligger.

6a5

Begreppet efterbeskattning får en annan och vidare innebörd i det nya förfarandet. Efterbeskattning innebär en omprövning av tidigare beslut beslut, inte en tilläggsbeskattning. Till efterbeskattningsinstitutet hänförs beskattningsmyndighetens möjligheter att meddela omprövningsbeslut till nackdel efter tvåårsperiodens utgång, med undantag för omprövning en- ligt 65 andra stycket.

7.5

Paragrafen reglerar under vilka förutsättningar efterbeskattningsbeslut kan fattas. 1 första stycket föreslås den ändringen att den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten skall ha medfört att beskattningsbeslutet blivit felak- tigt eller inte fattats. Av 6 a 5 framgår att efterbeskattningsbeslut är till den skattskyldiges nackdel.

Det nya andra stycket har motsvarigheter i 4 kap. 175 första stycket NTL och 385 andra stycket ML. Bestämmelsen om rättelse av uppenbara felaktigheter i 4 kap. 145 föreslås upphävd. Rättelse skall i stället ske inom omprövningsförfarandct. Rättelser av uppenbara förbiseenden från be- skattningsmyndighetens sida till den skattskyldiges nackdel efter tvåårspe- riodens utgång får göras i form av efterbeskattningsbeslut.

Någon motsvarighet till andra stycket i 4 kap. 175 NTL finns inte i förevarande paragraf. Det fall som avses i aktuellt lagrum i NTL inklude- ras i den generella regeln i 8 5 att beslut om efterbeskattning inte får ske om beslutet skulle framstå som uppenbart oskäligt.

85

Beloppskriteriet har ändrats och har fått en utformning som överensstäm- mer med förslagen i NTL och ML. Liksom hittills bör på den indirekta skattens område gälla att beslut om efterbeskattning inte skall få meddelas om ett beslut med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppen- bart oskäligt. Efterbeskattning får inte heller ske om beskattningsmyndig- heten tidigare fattat beslut om efterbeskattning avseende samma fråga.

95

Den nuvarande regeln i 95 blir överflödig genom att efterbeskattningen inte längre skall vara en tilläggsbeskattning och kan slopas. Beslut om efterbeskattning skall liksom hittills meddelas inom sexårsperioden.

105

Följdändringsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige får enligt första stycket meddelas även efter sexårsperioden. Beslut som meddelas efter perioden skall meddelas inom sex månader efter det beslut som föranlett följdändringen. '

Ändringen av andra stycket innebär att beslut om efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i omprövningsärende kan meddelas efter sexårs- perioden men senast inom ett år från det att beslutet vann laga kraft (jfr 4 kap. 205 andra stycket NTL och 405 andra stycket ML).

115

Ändringen föranleds av att efterbeskattningsbesluten i framtiden inte skall anses vara ett tillägg till det tidigare beskattningsbeslutet utan en ändring av beslutet. Efterbeskattningen kommer således att avse den skattskyldige, inte hans dödsbo.

125

Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag (jfr 4 kap. 21 och 22 55 NTL och 405 ML). '

135

Ändringen är av redaktionell natur.

145

Den nuvarande bestämmelsen i 145 kan slopas. Den blir överflödig genom regleringen i 75 andra stycket 1.

Nuvarande 45 föreslås betecknas 145. Den förslagna lydelsen av nya 145 motsvarar nu gällande 45 första stycket och 95. Eftersom efterbeskattningsbesluten föreslås vara ompröv- ningsbeslut, behövs bara en regel.

Enligt nuvarande bestämmelser får en ändring av fastställd skatt som . berör med än en redovisningsperiod under beskattningsåret hänföras till den sista redovisningsperioden under beskattningsåret om inte slutligt beslut har meddelats för någon redovisningsperiod under beskattnings- året. 1 så fall skall skatten hänföras till de rätta perioderna. För den period slutligt beslut har meddelats kan inte ett nytt beslut om fastställelse med— delas. Som framgår av avsnitt 11.1 föreslås ordningen med slutliga beslut

avskaffad. Andra stycket i nya 145 kan därmed utgå. Någon begränsning av möjligheterna att hänföra rättelserna till den sista redovisningsperioden under beskattningsåret. t. ex. för det fall ett beslut för en redovisningsperi- od överklagats till någon del. är knappast motiverad.

155

Den nuvarande bestämmelsen i 155 föreslås slopad. Som framgår av avsnitt 11.3 skall det allmänna ombudet själv kunna bestämma vilka typer av beslut han vill få del av som underlag för sin rätt att överklaga. Detta bör regleras i förordningen (1984: 247) om punktskatter och prisreglerings- avgifter. ' _ Den föreslagna bestämmelsen har kommenterats i 15.2. Beslut om skat- teberäkning motsvaras av beslut om taxeringsåtgärder i 4 kap. 235 NTL.

5 kap. 5 åå

Anståndsreglerna i 495 l, 2 och 3 mom. UBL gäller även för punktskatter och prisregleringsavgifter. De uppmjukningar som föreslås av dessa regler kommer således även att gälla på punktskatteområdet (se avsnitt 12.1). Ett anståndsbeslut kan även avse ränta, restavgift, skattetillägg och förse- ningsavgift (1 kap. 45 andra stycket).

125

Anstånd bör kunna komma i fråga även i omprövningsärenden. Paragra- fen harjusterats i enlighet därmed.

6 kap. 1 ä

] NTL finns inte någon regel som motsvarar 195 GTL. Att ärenden om förhandsbesked skall avgöras av nämnden för rättsärenden framgår av 21 5 förordningen (1988: 832) med instruktion för skatteförvaltningen.

7 kap. 1 &

Ändringarna föranleds i första hand av att beskattningsmyndigheten före- slås kunna fatta beslut om skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om skatt (se avsnitt 10.6).

3 5 Bestämmelsen föreslås upphävd och ersatt med en generell reglering, se 2 kap. 105.

7 & Beskattningsmyndigheten föreslås få fatta beslut om skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om skatt. Även fortsättningsvis krävs att domsto- lens beslut vunnit laga kraft.

8 5

Andra stycket har fått en annan utformning för att göra klart att det är beskattningsmyndigheten som skall göra den ändring i ett beslut om skat- tetillägg som kan föranledas av ett ändrat beskattningsbeslut (ompröv- ningsbeslut eller beslut om skatteberäkning). Domstolen skall således inte längre beräkna underlaget för skattetillägg (jfr avsnitt 15).

8 kap. 1 5

Samtliga beskattningsbeslut föreslås vara överklagbara. Tillägget i första stycket motiveras av att ett beslut om avvisning av begäran om omprövning inte kan anses som ett beskattningsbeslut.

Den skattskyldiges och det allmänna ombudets överklagandetid regleras av 2 och 6 55. Det nya andra stycket motsvarar i stort bestämmelserna i 45.

25

Nuvarande 25 föreslås betecknas 8 5.

1 den nya 25 regleras i första stycket den skattskyldiges överklagandetid vad gäller beslut enligt 1 5. Paragrafen har utformats i enlighet med lagrå- dets förslag. Delgivning av beslut behöver normalt inte ske. En bestämmel- se om att delgivning bör ske av beslut, som fattas efter den 30 juni det sjätte året, bör tas in i förordningen om punktskatter och prisregleringsav- gifter.

Av andra stycket framgår att den skattskyldige kan överklaga ett beskatt- ningsbeslut även om det inte gått honom emot. Ett överklagande skall omprövas av beskattningsmyndigheten. Om beskattningsmyndigheten bi- faller den skattskyldiges yrkanden förfaller överklagandet.

3—5 55

Den nuvarande 35 föreslås betecknas 7 5.

l 3— 5 55 föreslås regler om omprövning i samband med överklagande av den skattskyldige motsvarande de bestämmelser som finns 1 6 kap. 5— 7 55 NTL. (Se kommentaren under dessa bestämmelser. )

Bestämmelsen 1 nuvarande 45 återfinns 1 1 5 andra stycket. Nuvarande 55 föreslås slopad. Den är onödig genom den hänvisning till NTL:s regler som föreslås i 9 5. Att överklagande över kam marrättens beslut om utdömande av vite skall ha kommit inom tre veckor följer av allmänna regler.

65

Nuvarande 65 föreslås slopad. Den är onödig genom den hänvisning till NTL:s regler som föreslås i 95.

Överklagandefristerna för det allmänna ombudet motsvarar vad som föreslås enligt NTL och ML. Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag (jfr 6 kap. 85 NTL och 565 ML).

7och 8 55

Bestämmelserna som avser besvär i särskild ordning föreslås upphävda. Nuvarande 3 resp. 25 skall betecknas 7 resp. 85. Andra stycket i nuvaran- de 25 är överflödigt. Det följer av allmänna regler att vid överklagande av beslut om utdömande av vite gäller en överklagandetid på tre veckor.

95

Vad gäller innebörden av de bestämmelser i NTL vartill hänvisas i denna paragraf, se kommentaren under resp. paragraf.

Andra stycket föreslås slopat. Det gäller generellt utan särskilt lagstöd att domstol kan förordna att beskattningsmyndigheten skall ta'upp en fråga till prövning.

10_13 55

Bestämmelserna föreslås upphävda. Bestämmelsen i l l 5 har en motsvarig- het i 6 kap. 175 NTL. vartill hänvisas i 9 5.

Beskattningsmyndigheten skall göra de följdändringar som föranleds av domstolens beslut. Detta följer av reglerna om omprövning i 4 kap. Regeln i l2 5 kan därmed utgå. . ,

Att domstol får förordna att beskattningsfråga skall behandlas av be- skattningsmyndigheten gäller utan uttryckligt lagstöd. Någon motsvarig- het till bestämmelsen. finns. inte i NTL och ML. Med hänsyn till att författningsregleringen bör vara lika på de olika områdena föreslås regeln i 135 utgå.

9 kap. 2 &

Bestämmelsen föreslås slopad för att intefå en dubbelregle'rin'g-i förhållan- de till reglerna i viteslagen (jfr kommentaren under 3 kap. 5 5. och 7 kap. 25 NTL). '

3 5 . . Andra och tredje styckena föreslås slopade. (Se under 2 5.)

Hänvisningar till S19-8

19.9. Lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare Prop. 1989/90: 74 2 5

Ändringen är av endast redaktionell natur.

35

Första stycket slopas med anledning av den nya organisationen. Nuvaran- de länsskattemyndigheter och lokala skattemyndigheter ersätts av en skat- temyndighet i varje län. Liksom hittills gäller särskilda regler för beslut enligt 32 5.

7,10,llochl5 55

Ändringarna föranleds av den nya organisationen.

l65

Motsvarande ändring föreslås i annan lagstiftning där skattemyndigheten har möjlighet att förelägga enskild att visa upp handlingar. Även ett föreläggande att visa upp handling föreslås få förenas med vite. Se avsnitt 6.3 och 3 kap. 5 och 6 55 NTL.

195

Andra stycket slopas på grund av den föreslagna utformningen av an- ståndsreglerna i 305.

205

Paragrafen har på inrådan av lagrådet ändrats i överensstämmelse med vad som förslås beträffande motsvarande bestämmelser i NTL, ML och LPP (jfr 4 kap. 2l och 22 55 NTL).

22d5

Justeringama föranleds i huvudsak av den nya organisationen.

265 Andra stycket utgår till följd av den ändrade organisationen.

27 och 29 55

Ändringarna föranleds av den nya organisationen och av den nya tax- eringslagen. Någon motsvarighet till 505 1 mom. andra stycket GTL finns inte i NTL (se kommentarenunder 3 kap. 175 NTL). - ' - .. . 455

30,5

Nuvarande 545 föreslås betecknas 305. Nuvarande 305 föreslås upphöra till följd av att det allmänna ombudsinstitutet på uppbördsområdet avskaf- fas. I 50 a 5 tredje stycket har införts en möjlighet för RSV att hos länsrätt yrka att arbetsgivaravgifter påförs, vilket avses motsvara det allmänna om- budets nuvarande möjlighet att hos lokala skattemyndigheten yrka att ar- betsgivaravgifter påförs. Det allmänna ombudets för sjömansskatt motsva- rande befogenhet har förts över till 32 5 andra stycket.

Anståndsreglerna mjukas upp väsentligt genom att de regler som föreslås enligt UBL också skall gälla enligt USAL genom hänvisningen i första styc- ket till 495 1, 2 och 3 mom. UBL (se avsnitt 12.1.2).

1 andra stycket föreslås den ändringen att anståndsränta skall beräknas på anståndsbeloppet. I ränteunderlaget skall således ingå även avgiftstillägg och förseningsavgift.

Ändringarna i tredje stycket motsvarar dem som gjorts i 49 5 4 mom. andra stycket UBL.

I ett nytt fjärde stycke har förts in bestämmelser om återbetalning av anståndsränta m.m. motsvarande dem som föreslås i 495 4 mom fjärde stycket UBL.

Som framgår av det nya sjätte stycket kan skattemyndigheten. i likhet med vad som föreslås i fråga om anstånd enligt UBL, befria arbetsgivare från skyldigheten att betala anståndsränta om det finns synnerliga skäl.

325

Det andra stycket har justerats i förhållande till förslaget i lagrådsremissen. De allmänna ombuden på uppbördsområdet försvinner. Det allmänna ombudet enligt lagen om sjömansskatt berörs dock inte. Ett sådant allmänt ombud skall liksom hittills kunna hos sjömansskattekontoret yrka att redaravgift påförs en redare (jfr den nuvarande lydelsen av 305 jämförd 31 5 första stycket). Ombudets befogenhet i detta hänseende föreslås regle- rad i andra stycket.

445

Ändringen i första stycket föranleds av den nya organisationen. Andra stycket har ändrats till följd av att det allmänna ombudet i upp- bördsmål föreslås avskaffat.

475

Tredje stycket i förevarande paragraf har slopats. En motsvarande bestäm- melse gäller även fortsättningvis genom hänvisningen i 535 till 6 kap. 245 NTL.

505

Skattemyndighetens beslut får enligt första stycket överklagas till länsrätt. Det gäller samtliga beslut, även dem som enligt dagens regler får överkla-

gas till länsskattemyndighet men inte längre och avvisningsbeslut enligt 22 a 5. För dessa två sistnämnda typer av beslut gäller dock att länsrättens beslut inte får överklagas vidare (se föreslagna lydelsen av 52 5). Någon motsvarighet till det nuvarande förbudet för allmänt ombud att överklaga vissa beslut finns inte för RSV:s vidkommande.

50a5

Paragrafen är ny. Den har utformats i enlighet med lagrådets förslag. Av första och andra styckena framgår att överklagandetiderna förlängs i enlig- het med vad som föreslås på uppbördsområdet i övrigt (se avsnitt 12.9).

I tredje stycket har införts en möjlighet för RSV att hos länsrätt yrka att arbetsgivaravgifter påförs (jfr nuvarande 305 första stycket denna lag och 855 1 mom. femte stycket UBL).

51;

Överklagas ett beslut av enskild skall skattemyndigheten ompröva beslutet i enlighet med de regler som föreslås på taxeringsområdet.

525

Nuvarande första stycket utgår till följd av den ändrade organisationen. Beslut av länsskattemyndighet enligt 75 och om anstånd är för närvarande inte överklagbara. Lokal skattemyndighets beslut enligt 65 tredje stycket får enligt dagens regler överklagas till länsskattemyndighet men inte vidare. Beslut enligt 22 a 5andra stycket får över huvud taget inte överklagas. För att få en enhetlig reglering föreslås att dessa ärendetyper får överklagas till länsrätt men inte vidare.

535

Bestämmelserna i NTL om överklagande av länsrätts och kammarrätts beslut, företrädare för det allmänna och handläggning i domstol är tillämp- liga på mål enligt USAL. Någon hänvisning till 7 kap. 25 NTL finns inte. Motsvarande bestämmelse finns nämligen i 835 UBL vartill hänvisas i 165 USAL.

Hänvisningar till S19-9

19.10. Lagen om bevillningsavgifter för särkilda förmåner och rättigheter

4 515mom.

Den nuvarande hänvisningen i sista stycket avser endast 565 GTL. Revi- sionsbestämmelserna i NTL har disponerats om något i förhållande till GTL. Den föreslagna hänvisningen innefattar även regeln i 585 GTL — som överförts till 3 kap. 125 tredje stycket NTL — om att skattemyndighe-

ten kan förelägga den som revideras att vid vite fullgöra sina skyldigheter. Någon anledning att undanta denna bestämmelse från att tillämpas på bevillningsavgifter finns enligt min mening inte.

4 5 16 mom.

Momentet har ändrats i anledning av bestämmelserna i viteslagen (se kommentarerna under 3 kap. 55 och 7 kap. 25 NTL). Den nuvarande hänvisningen i tredje stycket till reglerna om vite i 835 UBL tar inte upp det sjätte stycket i denna paragraf. som stadgar att domstolen vid prövning av anmälan om uttagande av vite även får bedöma om och med vilket belopp vitet hade bort föreläggas. Att ett vitesföreläggande enligt lagen om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter inte får överkla- gas framgår av hänvisningen till nuvarande 865 UBL (855 1 mom. i den föreslagna lydelsen). I likhet med vad som gäller på skatteområdet i övrigt bör därför i samband med att vitet döms ut också vitets lämplighet kunna bedömas.

19.1 1 Lagen om utskiftningsskatt 7 %

Omprövningsförfarandet i NTL är tillämpligt på ärenden om utskiftnings- skatt (1 kap. 15 första stycket 5 NTL, 95 femte stycket lagen om utskift- ningsskatt). Någon särskild hänvisning till eftertaxeringsreglerna behövs inte. Första meningen i 75 kan'därför utmönstras.

9.5

Någon direkt motsvarighet till 515 första stycket GTL finns inte i LSK. Det är skattemyndigheten som skall meddela förelägganden. Den allmän- na hänvisningen till LSK:s regler som föreslås i femte stycket är tillräcklig. Andra meningen i andra stycket kan därför utmönstras. '

Bestämmelserna i GTL har delats upp på två lagar. I femte stycket _ hänvisas därför till såväl bestämmelserna 1 LSK och NTL-.

19. 12 Kommunalskattelagen_ 3 &

Definitionen av begreppet taxeringsår har förtydligats. Vidare har bestäm- ningen av begreppet beskattningsår justerats så att beskattningsåret aldrig kan gå in på taxeringsåret. Därmed kommer omprövningsperioderna en- ligt NTL, ML och LPP att överensstämma även för skattskyldiga som har ett räkenskapsår som slutar under januari och februari.- Förslaget har utvecklats i avsnitt 7.3.

Prop. 1989/90: 74

19 och 28 55 De nuvarande bestämmelserna i 30 och 37 55 GTL återfinns i LSK.

495

Beslut om grundavdrag för dödsbo skall fattas av skattemyndighetensom första instans (se avsnitt 5. 1 ). Den nuvarande särskilda tiden för framställ- ning om grundavdrag har ersatts med den generella omprövningstiden.

50 52 mom.

Beslut om avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga skall i första hand fattas av skattemyndigheten (se avsnitt 5.1). För yrkande om avdrag gäller den vanliga femåriga omprövningsfristen i NTL.

625

I det nya förfarandet är ett beslut om eftertaxering inte en tilläggstaxering, utan ett omprövningsbeslut (se avsnitt 8.3.3.) Den särskilda regeln i 625 är därför inte längre nödvändig och bör utmönstras. Även rubriken när- mast före 625 bör utgå.

75 510ch2 mom.

Bestämmelsen i 755 1 mom. föreslås ersatt med en ny förenklad regel i 305 andra stycket UBL gemensam för de skatter och avgifter som tas ut enligt UBL (se avsnitt 12.6).

Regeln i 75 5 2 mom. föreslås ersatt med en ny paragraf i UBL. 61 5, som är gemensam för de skatter och avgifter som tas ut enligt UBL. Båda momenten föreslås därför upphävda.

Anvisningarna till 29 och 33 55

Ändringarna föranleds av att reglerna om deklarationsskyldighet föreslås överförda från GTL till LSK och av slopandet av taxeringsnämnderna.

Anvisningarna till 355 De tre sista meningarna i tredje stycket kan utgå eftersom' den femåriga omprövningsperioden möjliggör ändring utan särskilda regler.

Hänvisningar till S19-10

19.13. Lagen om ersättningsskatt 4 &

Skattemyndighet, inte länsrätt, skall som första instans besluta om ersätt- ningsskatt (se avsnitt 5.1). Taxeringsbeslut skall meddelas av skattemyn- digheten inom den period som enligt nuvarande regler gäller för framställ-

ning om taxering hos länsrätten. Detta innebär en avvikelse från vad som gäller enligt NTL. I övrigt gäller NTL:s regler (se 85). Fristerna för om- prövning av beslut om ersättningsskatt räknas alltså från det taxeringsår då företaget rätteligen skulle ha taxerats till statlig inkomstskatt.

Soch 6 55

Skattemyndigheten skall göra den ändring av taxering till ersättningsskatt som föranleds av en ändrad taxering till statlig inkomstskatt. Någon sär- skild regel för eftertaxeringsfallen är inte nödvändig eftersom eftertaxering i det nya förfarandet inte är ett tillägg till, utan en ändring av det tidigare taxeringsbeslutet.

75

Beslut om återbetalning av ersättningsskatt skall fattas av den skattemyn- dighet som fattat taxeringsbeslutet.

8.5

Vissa särskilda förfaranderegler finns i lagen om ersättningsskatt. I övrigt gäller NTL:s regler (se 1 kap. 1 5 första stycket 6 NTL).

Hänvisningar till S19-13

19.14. Lagen om arvsskatt och gåvoskatt 67 5"

Någon motsvarighet till 1235 första stycket GTL finns inte i NTL, se 35 viteslagen och kommentaren under 3 kap. 55 NTL. En motsvarighet till 1235 andra stycket GTL har förts in i 675 tredje stycket för att undvika en hänvisning till 7 kap. 15NTL.

19.15. Lagen om skogsvårdsavgift 2 5

Andra stycket föreslås utmönstras. I 225 UBL har nämligen en generell avrundningsregel tagits in för de skatter och avgifter som tas ut enligt UBL (jfr l 5 första stycket UBL).

35

Den nuvarande bestämmelsen i 155 2 mom. SIL föreslås upphävd och ersatt av en ny regel i 62 a 5 UBL som avser alla de skatter och avgifter som tas ut enligt UBL. Skogsvårdsavgift omfattas av UBL:s regler. Någon hänvisning i lagen om skogsvårdsavgift är därför inte längre nödvändig. I lagen om skogsvårdsavgift finns för närvarande inte några förfaranderegler

eller någon hänvisning till GTL. Lagen omfattas av förfarandet i NTL (se 1 kap. 1 5 första stycket 7). En hänvisning till NTL är befogad i förtydligande syfte.

19.16 Lagen om statlig inkomstskatt 2 54 mom.

Beslut enligt fjärde stycket skall enligt de vanliga reglerna för taxeringsbe- slut fattas av skattemyndigheten som första instans.

7 55mom.

Hänvisningen till 4 kap. 19—2255 NTL motsvarar 1155 GTL. Någon motsvarighet till 1165 GTL finns inte i NTL.

9 52mom.

Beslut om väsentligen nedsatt skatteförmåga skall fattas av skattemyndig- heten i första instans (jfr 5052 mom. KL och avsnitt 5.1).

10 55 mom.

Ändringen föranleds av att reglerna om uppgiftsskyldighet i GTL brutits ut till en särskild lag.

10b5

Paragrafen föreslås upphöra. Den ersätts av en generell avrundningsregel i 225 UBL gemensam för alla de skatter och avgifter som avses i 1 5 UBL (se avsnitt 12.4).

13 5och 14 52 mom.

Beslut om eftertaxering är i det nya förfarandet inte en tilläggstaxering utan ett omprövningsbeslut. Bestämmelserna kan därför slopas (jfr 625 KL och 135 SFL). Även rubriken närmast före 135 föreslås utgå.

15 5loch2mom.

En generell reglering av dödsbos befrielse från skatt föreslås i 305 andra stycket UBL (se avsnitt 12.6). Regeln i 155 1 mom. kan därför utgå.

Bestämmelsen i 1552 mom. har ersatts av en ny regel i UBL. (Se vidare kommentaren under 615UBL.)

Hänvisningar till S19-15

19.17. Lagen om statlig förmögenhetsskatt Prop. 1989/90: 74

1153mom.

Se kommentaren under 10 b 5 SIL.

135

Se kommentaren under 135 SIL.

15 5loch2mom.

Se kommentaren under 155 1 och 2 mom. SIL.

19.18. Lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor 11 5

Bestämmelsen föreslås upphävd med anledning av att det allmänna ombu- det på mervärdeskatteområdet avskaffas (se avsnitt 13.2). Den skattskyldi- ges motpart blir skattemyndigheten.

125

Bestämmelsen innehåller endast en s.k. kvasidelegation och bör därför utmönstras.

Hänvisningar till S19-18

19.19. Lagen om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

45

Handläggning av ärenden enligt lagen om beräkning av statlig inkomst- skatt för ackumulerad inkomst (LSB) innefattas i begreppet taxering (jfr kommentaren under 1 kap. 15 NTL). De skall således om inte särskilda regler finns i LSB handläggas enligt reglerna i NTL. Hänvisningen till såväl NTL som LSK innebär inte någon förändring i sak utan följer av att reglerna om uppgiftsskyldighet brutits ut till en särskild lag.

65

Enligt nuvarande bestämmelser skall en ansökan om särskild skatteberäk- ning förklaras vilande genom särskilt beslut om ett tidigare beslut om taxering, som inverkar på skatteberäkningen, inte har vunnit laga kraft. Det ankommer sedan på den skattskyldige att, inom ett år från det att slutligt beslut meddelats i taxeringsfrågan, inkomma med framställning till länsrätten om att ansökan skall tas upp på nytt. Taxeringsbesluten vinner i det nya taxeringsförfarandet laga kraft gent- emot de skattskyldiga först fem år efter taxeringsårets utgång. Det går därför inte att kräva att taxeringar, som inverkar på skatteberäkningen, 462

skall ha vunnit laga kraft. Även i övrigt är ordningen med vilandeförkla- ring mindre lämplig. Jag föreslår därför att beslut om särskild skatteberäk- ning skall få fattas även om tidigare års taxeringar inte har vunnit laga kraft. Bestämmelsen kan därför upphävas. Ändras förutsättningarna för skatteberäkningen efter beslut av skattemyndighet eller domstol skall skat- temyndigheten göra den ändring av den särskilda skatteberäkningen som föranleds därav.

7.5

Skattemyndigheten skall besluta om de taxeringsåtgärder som föranleds av domstols beslut i mål om taxering (4 kap. 235 NTL). En sådan åtgärd kan vara att ändra beslut om särskild skatteberäkning. Samma sak gäller om skattemyndighetens omprövning medför att förutsättningarna för den sär- skilda skatteberäkningen ändras. Omprövningsbeslutet skall då innefatta även en ändring av den särskilda skatteberäkningen.

8.5

Paragrafen har anpassats till omprövningsförfarandct i NTL. Enligt första stycket garanteras den skattskyldige alltid en ettårsfrist för ansökan om särskild skatteberäkning från det att förutsättningar för skatteberäkningen föreligger. Det nuvarande andra stycket konsumeras av den femåriga omprövingsperioden.

Andra stycket ger skattemyndigheten möjlighet att besluta om ny skatte- beräkning till den skattskyldiges nackdel inom fem år om det visar sig att den tidigare skatteberäkningen grundats på oriktiga förutsättningar.

95

Bestämmelsen, som konsumeras av fristerna för omprövning i NTL, före- slås upphävd.

105

Bestämmelsen innefattar endast en s.k. kvasidelegation och föreslås upp- hävd.

Anvisningarna till 45

Skattemyndigheten skall besluta om särskild skatteberäkning i första in- stans. Ansökan måste, enligt de vanliga reglerna i NTL. komma in inom fem år efter taxeringsåret för att prövas, om inte 85 är tillämplig. Att ansökan skall prövas även om den ges in till fel skattemyndighet eller till en förvaltningsdomstol framgår av bestämmelserna i NTL. Den särskilda regeln i LSB kan därför utgå.

19.20. Lagen om särskild fartygsfond 100ch 11 55 '

Paragraferna föreslås upphöra att gälla till följd av att taxeringsnämnderna slopas.

19.21. Skogskontolagen 1 5"

Den skattskyldige är enligt den föreslagna lydelsen garanterad en sexmåna- dersfrist från meddelandet av beslutet om att rätt till skogsskadeuppskov inte föreligger för att framställa yrkande om uppskov för insättning på skogskonto.

55

Ändringen föranleds bl.a. av att bestämmelserna om deklarations— och uppgiftsskyldighet har brutits ut från GTL bildat en särskild lag.

19.22. Lagen om sjömansskatt 30 5

Ändringarna i första och andra styckena utgör anpassningar till vad som föreslås beträffande vitesreglema i UBL (se kommentarerna under 3 kap. 55 och 7 kap. 25 NTL). Den nuvarande hänvisningen till 835 UBL innefat- tar inte sjätte stycket. Även vid utdömande av vite enligt lagen om sjömans- skatt bör vitets lämplighet kunna bedömas i likhet med vad som gäller på skatteområdet i övrigt. Den föreslagna hänvisningen till 835 fjärde stycket UBL möjliggör detta.

19.23. Lagen om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring

1 &

Ändringarna föranleds av att länsskattemyndigheterna och de lokala skat- temyndigheterna föreslås ersättas av en skattemyndighet i varje län.

25

Den föreslagna lydelsen innebär inte någon förändring i sak, utan föran- leds av det nya taxeringsförfarandet och av att taxeringsnämnderna av- skaffas. Bcslut om eftertaxering innebär i den nya ordningen en ompröv- ning av taxeringsbeslutet, inte en tilläggstaxering, och behöver därför inte anmärkas särskilt i lagtexten.

35

Ändringen föranleds av att reglerna om uppgiftsskyldighet brutits ut till en särskild lag. lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.

5 & Ändringarna är endast redaktionella. Ordet anmaning har ersatts av ordet föreläggande i enlighet med vad som föreslås i NTL.

6 .5 Bestämmelsen har utformats efter mönster från 3 kap. 1 och 255 NTL. Se kommentarerna under dessa paragrafer.

8a5

Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 7, 9, 13 och 1455 NTL. Reglerna om omprövning lappar delvis över bestämmelsen om ändring enligt 7 5.

115

Den nuvarande 1 1 5 har strukturerats om och fördelats på flera paragrafer. Överklagandetiderna föreslås överensstämma med dem som gäller enligt NTL. [ likhet med vad som föreslås på taxeringsområdet skall när den skattskyldige överklagat ett beslut skattemyndigheten ompröva beslutet.

125

Den nuvarande bestämmelsen innehåller en s.k. kvasidelegation som före- slås utgå. Innehållet i den föreslagna nya 125 motsvarar nuvarande 115 andra stycket fjärde — sjätte meningarna och tredje stycket.

135

Bestämmelsen motsvarar 11 5 sjätte stycket.

19.24. Lagen om förlustavdrag 2 &

Förslagen innebär inte några ändringar i sak utan föranleds av att bestäm- melserna om deklarationsskyldighet har överförts till LSK.

5.5

Yrkande om förlustavdrag bör framställas i deklarationen. Genom den femåriga omprövningsperioden är det dock möjligt att under fem år efter taxeringsåret begära omprövning och yrka förlustavdrag.

115

Reglerna om omprövning i NTL ger skattemyndigheten möjlighet att ändra taxeringsbeslut för andra taxeringsår, t. ex. när ett tidigare taxerings- beslut ändrats så att förlustavdrag vid senare års taxeringar behöverjuste- ras. Genom förevarande bestämmelse kan den skattskyldige även efter femårsperiodens utgång — om ett taxeringsbeslut som påverkar förlustav- dragen ändrats — begära att taxeringsbeslut för andra taxeringsår ändras i motsvarande mån.

19.25. Lagen om inkomstbeskattning av fideikommissbo, m.m.

35

Beslut föreslås fattas av skattemyndighet i stället för länsrätt (se avsnitt 5.1). Förfarandereglerna i NTL skall tillämpas. De särskilda reglerna i 35 om beslutsbehörighet m.m. är därför inte längre nödvändiga utan föreslås upphöra.

41?

Bestämmelserna i NTL förslås gälla för handläggning av ärenden enligt lagen om inkomstbeskattning av fideikommissbo, m.m. Skattemyndighe- ten skall således fatta beslut enligt lagen inom de frister som anges i NTL.

5.5

Skattemyndigheten, inte länsrätt. skall göra den ändring av taxeringsbeslut som föranleds av beslut enligt 35.

Hänvisningar till S19-25

19.26. Lagen med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

4 och 4 a 55

Skattemyndigheten kan, till skillnad mot taxeringsnämnden. fatta beslut även efter taxeringsåret. Taxeringsändringar som tillkommer efter det att slutskattesedeln utfärdats skall inte medföra någon omräkning av skatte- underlaget. Beslut om årlig taxering skall fattas före utgången av november taxeringsåret (4 kap. 2 5 NTL).

19.27. Skattebrottslagen 2.5

Ändringen föranleds av att bestämmelserna om skyldighet att lämna kon- trolluppgift har flyttats från GTL till LSK.

19.28. Lagen om allmänna förvaltningsdomstolar 18 5

Ändringen i tredje stycket punkt 2 föranleds av att den skattskyldige enligt 3 kap. 65 NTL föreslås ha möjlighet att hos länsrätten begära att han skall befrias från skyldigheten att lämna upplysningar eller visa upp handling som han förelagts att lämna eller visa upp. Motsvarande gäller enligt ML, LPP och USAL. Mål av denna typ bör, i likhet med vad som nu gäller för mål om undantagande av handling från taxeringsrevision, handläggas av ensamdo- mare.

Enligt tredje stycket punkt 4 föreslås mål om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt uppbörds- eller skatteförfattningarna kunna handläggas av ensamdomare.

205

Ändringen föranleds av den nya Skatteorganisationen.

19.29. Lagen om uppskov med beskattning av realisationsvinst

9och 12 55

Skattemyndigheten skall som första instans fatta beslut om uppskov med beskattning av realisationsvinst. Skattemyndigheten får även fatta beslut om efterbeskattning enligt lagen (jfr avsnitt 5.1).

145

Ett beslut om uppskov är ett taxeringsbeslut. Om t. ex. en realisationSVinst sänks genom ett omprövningsbeslut skall skattemyndigheten även göra den ändring av uppskovsbeslutet som ändringen kan föranleda. Sänks realisationsvinsten genom beslut av domstol skall skattemyndigheten göra en eventuell ändring av uppskovsbeslutet genom beslut om taxeringsåt- gärder.

Även i det framtida förfarandet bör den skattskyldige ha möjlighet att efter de ordinarie fristerna kunna framställa yrkande om uppskov i ett tidigare uppskovsbeslut om förutsättningar för uppskov föreligger först efter det att taxeringsbeslutet har ändrats. Har tiden för omprövning gått ut skall den skattskyldiges framställning ha kommit in till skattemyndighe- ten inom sex månader från det taxeringsbeslutet meddelades. ] det nya taxeringsförfarandet vinner taxeringsbesluten inte laga kraft gentemot den skattskyldige förrän vid utgången av det femte året efter taxeringsåret. Man kan därför inte längre kräva att taxeringsbeslutet skall ha vunnit laga kraft för att pröva en fråga om uppskov eller ändring i ett tidigare upp- skovsbeslut.

Hänvisningar till S19-29

19.30. Fastighetstaxeringslagen

18 kap. 16 5

Den nuvarande hänvisningen i första stycket till GTL har ersatts av en hänvisning till NTL. Som framgår av kommentaren under 3 kap. 175 NTL finns inte längre någon motsvarighet till 505 1 mom. andra stycket GTL. Bestämmelserna i 505 2 mom. GTL återfinns i 4 kap. 135 LSK.

275

Första stycket föreslås slopat (jfr kommentaren under 3 kap. 55 NTL). Det nuvarande andra stycket blir ett nytt första stycke. Den föreslagna ändrade lydelsen har kommenterats under 7 kap. 1 5 NTL.

285

Förslaget innebär inte någon ändring i sak, utan är en anpassning till bestämmelserna i viteslagen (se kommentaren under 3 kap. 55 och 7 kap. 25 NTL).

28 kap. 12 5

Ändringarna i tredje stycket föranleds av att de nuvarande taxeringsnämn- derna slopas och att de lokala skattemyndigheterna och länsskattemyndig- heterna ersätts med en skattemyndighet i varje län.

1 fjärde stycket föreslås den nuvarande punkt 2 utgå. Enligt NTL är skattemyndigheten skyldig att göra den ändring i ett taxeringsbeslut som föranleds av ändrad fastighetstaxering. Underrättelsen bör innehålla en upplysning om denna skyldighet.

19.31. Lagen mot skatteflykt 4 &

Skattemyndigheten har befogenhet att fatta beslut i alla uppkommande taxeringsfrågor med undantag för beslut om tillämpning av lagen mot skatteflykt. Sådana beslut skall fattas av länsrätt som första instans efter framställning av länsskattemyndighet eller riksskatteverket. Eftersom reg- lerna aldrig skall tillämpas av skattemyndighet har förfarandereglerna överförts från GTL till skatteflyktlagen. Beträffande framställning om tillämpning av skatteflyktslagen skall. liksom hittills. de vanliga reglerna för överklagande gälla.

Enligt 1 14 a 5 GTL, skall utöver vad som följer av 1 145 GTL, eftertaxe- ring ske. när rättelse påkallas av att lagen mot skatteflykt är tillämplig. Bestämmelsen infördes i GTL efter förslag av lagrådet (prop. 1980/81: 17 s.

192). Det fanns enligt lagrådet anledning att, även om oriktigt meddelande i den mening som avses i GTL inte förelåg, medge rättelse genom eftertax- ering när skatteflyktsklausulen är tillämplig. Klausulens praktiska betydelse skulle i annat fall bli avsevärt försvagad. Motsvarande regel gäller även i den nya ordningen så att en framställning om tillämpning av lagen mot skatte- flykt kan göras inom fem år efter utgången av taxeringsåret.

19.32. Lagen om socialavgifter 5 kap. l &

Ändringen föranleds av att reglerna om dödsbobefrielse har förts samman till en generell regleringi 305 UBL (se avsnitt 12.6).

Hänvisningar till S19-32

19.33. Lagen om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar 275

På grund av den nya organisationen där en skattemyndighet i varje län ersätter nuvarande länsskattemyndigheter och lokala skattermyndigheter föreslås att innehållet i 27 —29 55 slås samman till en bestämmelse.

Paragrafen reglerar vilka beslut av skattemyndighet och RSV som får överklagas. Lokala skattemyndighetens beslut enligt 65 får för närvarande överklagas till länsskattemyndighet men inte vidare. Sådana beslut före- slås i den nya ordningen få överklagas till länsrätt men inte vidare (se den föreslagna lydelsen av 305 andra stycket).

285

Enligt uppbördsförfattningarna är tiden för överklagande för närvarande tre veckor från delgivningen av beslutet såväl vad gäller beslut av skatte- myndighet som av domstol. Som framgår av avsnitt 12.9 föreslås en förlängning till två månader för att få en bättre samstämmighet med de regler som gäller för skatteområdet i övrigt.

Enligt andra stycket skall reglerna i NTL om omprövning av-beslut i samband med skattskyldigs överklagande också tillämpas när enskild överklagar'beslut enligt AUL. Se avsnitt 9.1 och kommentarerna under 6 kap. 5—755 NTL.

29 5 Den allmänna ombudsfunktionen på uppbördsområdet föreslås slopad (se avsnitt 13.3). RSV får överklaga skattemyndighetens beslut. Processfö- ringen på det allmännas sida föreslås ordnad såsom på taxeringsområdet (jfr den föreslagna hänvisningen till NTL:s regler i 305 första stycket).

305

Bestämmelserna i NTL om överklagande av länsrrättens och kammarrät- tens beslut, om företrädare för det allmänna samt om handläggning vid domstol gäller för mål enligt AUL. Processen är således en sakprocess. Bestämmelserna om vite i 7 kap. 1 och 255 NTL omfattas inte av hänvis- ningen. Motsvarande bestämmelser fmns emellertid i 835 UBL vartill hänvisasi 115.

315

I 875 UBL fanns tidigare en motsvarighet till bestämmelserna i tredje styc- ket förevarande paragraf. Den upphävdes 1986 i samband med att process- föringen på taxeringsområdet lades på länsskattemyndigheten som en myn- dighetsuppgift. Motivet var att det inte borde tillkomma länsskatte- myndigheten — . som också hade hand om processföringen — att få bestämma att verkställigheten av en domstols beslut skulle anstå (prop. 1986/87:47 s. 177). Samma skäl talar för att bestämmelsen i tredje stycket slopas nu när den allmänna ombudsfunktionen föreslås upphöra.

Hänvisningar till S19-33

19.34. Lagen om vinstdelningsskatt 8 11

Andra stycket föreslås utgå på grund av förslaget om en generell avrund- ningsregel i UBL. Se avsnitt 12.4 och kommentaren under 22 5 UBL.

r»

105

Skattemyndigheten, inte domstolen, beslutar om de ändringar i vinstdel- ningsunderlaget som kan föranledas av domstols beslut i ett mål om taxering.

Hänvisningar till S19-34

19.35. Lagen om statlig fastighetsskatt 5 5

Bestämmelserna i 155 2 mom. SIL föreslås upphävd och ersatt med en ny regel i UBL. 61 5, gemensam för de skatter och avgifter som tas ut enligt UBL. Fastighetsskatt omfattas av UBL:s regler (15 första stycket UBL). Paragrafen kan därför utgå.

6 & Den nuvarande 65 ersätts av en generell reglering i 225 UBL (se avsnitt 12.4).

Hänvisningar till S19-35

19.36. Lagen om vägtrafikskatt 43 5

Efterbeskattningsinstitutet i LPP har genom den förslagna reformen änd- rats på så sätt att ett beslut om efterbeskattning inte längre är ett tillägg till den tidigare beskattningen, utan en ändring av det tidigare beslutet. Detta har medfört att 4 kap. 1 1 5 LPP ändrats eftersom efterbeskattningen avser den skattskyldige inte dödsboet. På vägtrafikskatteområdet har efterbe- skattningsinstitutet inte ändrats. Ett tillägg, motsvarande 4 kap. 1 1 5 första meningen LPP, krävs därför i förevarande paragraf.

475

Tillägget i första stycket följer av den ändrade lydelsen av 7 kap. 85 LPP.

Två nya stycken har lagts till. Detta är enbart en följd av att reglerna i LPP ändrats och innebär inte någon förändring i sak. Motsvarigheten i LPP till det nya fjärde stycket. 85 tredje stycket. talar endast om kammar- rätt. Mål enligt VSL överklagas till länsrätt. Fjärde stycket har därför gjorts tillämplig även på handläggningen i länsrätt.

475

Ändringarna är endast av redaktionell natur och innebär inte någon änd- ring i sak.

605

De nya reglerna om anstånd i 495 1,2 och 3 mom. UBL är tillämpliga också på vägtrafikskatt (se avsnitt 12. 1 ).

675

Hänvisningen till 9 kap. 2 5 LPP har slopats eftersom den paragrafen föreslås upphävd.

845

De regleri LPP som omfattas av den nuvarande hänvisningen i förevarande paragraf föreslås till stor del ändrade eller slopade. Den föreslagna lydelsen avses inte innebära någon förändring i förhållande till i dag.

Hänvisningar till S19-36

19.37. Lagen om särskild vinstskatt 9 &

Skattemyndighet, inte domstol, beslutar om de ändringar av beskattnings- underlaget som kan föranledas av domstols beslut i mål om taxering.

20 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anför hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. 2. 3.

90395”?—

10.

11.

17

..

13. 14.

15. 16. 17. 18.

19.

IQIQN (JJK)—

to :>

25.

26.

lx) lx) 00

IQ fo .*'

taxeringslag (1990: 00), lag (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter. lag (1990:00) om skatteavdragi vissa fall från folkpension m. m.,

lag (1990:00) om skatteavdrag från sjukpenning m. m., lag (1990:00) om skatteavdrag från artistersättning m.m., lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lag om ändring i lagen ( 1984: 15 1 ) om punktskatter och pris- regleringsavgifter, lag om ändring i lagen (1984: 668) om uppbörd av socialav- gifter från arbetsgivare, lag om ändring i lagen (1908: 128 s. 1)om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, lag om ändring i lagen (1927: 321) om utskiftningsskatt. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370). lag om ändring i lagen (1933:395) om ersättningsskatt. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvo- skatt. lag om ändring i lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift, lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhets- skatt. lag om ändring i lagen (195 1 : 442).om förhandsbesked i tax- eringsfrågor, lag om ändring i lagen-'(l951:691) om viss lindring i skatt- skyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan, lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst, . lag om ändring i lagen (1954:40) om särskild fartygsfond, . lag om ändringi skogskontolagen (1954: 142),

lag om ändring i lagen (1957:686) om taxeringsväsendet under krigsförhållanden m. m.. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt. lag om ändring i lagen (1958:575) om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m.m.. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pen- sionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 381 ) om allmän försäkring, lag om ändring i lagen (1960:63) om förlustavdrag, . lag om ändringi lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kom-

munalt bostadstillägg till folkpension, lag om ändring i lagen (1963:587) om inkomstbeskattning av fideikommissbo, m.m.,

30.

31.

34.

35.

36. 37. 38.

39.

40. 41. 42. 43.

44. 45. 46. 47. 48. 49.

50. 51. 52. 53. 54. 55. 56. 57. 58.

59. 60.

lag om ändringi lagen ( 1 965: 269) med särskilda bestämmel- ser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m., lag om ändring i lagen (1967: 96) om särskild nyanskaffning- sfond, . lag om ändring i folkbokföringslagen(19672198), 33. lagom ändringi lagen ( 1 967: 53 1 )om tryggande av pensions- utfästelse m. m., lag om ändring i lagen (1967: 752) om avdrag vid inkomst- taxeringen för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet. lag om ändring i lagen (1969: 738) om rätt att vid inkomst- taxering erhålla avdrag för belopp som tillförts Stiftelsen Petroleumindustriens Beredskapsfond, m.m., lag om ändring i kupongskattelagen (1970: 624), lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69). lag om ändring i lagen (197 1: 17 1 ) om särskilt uppskattning— svärde på fastighet, lagom ändring i lagen ( 1 97 1 :289)om allmänna förvaltnings— domstolar. lag om ändring i vallagen (1972:620), lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigeval, lag om ändring i datalagen (1973:289). lag om ändring i bevissäkringslagen (1975: 1027) för skatte— och avgiftsprocessen, lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385), lag om ändring i bokföringslagen (1976: 125). lag om ändring i kommunallagen (1977: 179), lag om ändring i lagen (1978: 28) om försäkringsdomstolar, lag om ändring i lagen (1978:401 ) om exportkreditstöd, lag om ändring i lagen (1978: 880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. lag om ändringi lagen (1978: 970) om uppskov med beskatt- ning av realisationsvinst, lag om ändring ijordbruksbokföringslagen (1979: 141 ), lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979: 189), lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investerings- fond. lag om ändringi lagen (1979: 610) om allmän investeringsre- serv,

lag om ändringi lagen (1979: 61 1)om upphovsmannakonto, lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979: 1 152).

lag om ändring i lagen (1979:1155) om insamling av upp- gifter för kommunal och statlig planering, lag om ändringi lagen (1980: 456) om insättning på tillfälligt vinstkonto, lag om ändring i lagen (1980: 865) mot skatteflykt, lag om ändring i lagen (1981:296) om eldsvådefonder,

61. 62. 63.

64. 65.

66.

67.

68. 69.

70.

71.

72.

73. 74.

75.

76. 77.

78. 79. 80. 81.

83.

84.

85

lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, lag om ändring i lagen (1982:2) om uppfmnarkonto, lag om ändringi lagen (1982:22 1)med särskilda bestämmel- ser angående det kommunala skatteunderlaget. m.m., lag om ändring i lagen (1982:423) om allmän löneavgift, lag om ändring i lagen (1982: 1006) om avdrags och uppgifts- skyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar,

lagom ändringilagen(1982: 1 185)om inbetalningpå särskilt investeringskonto, lag om ändring i lagen (1982: 1 193) om skattereduktion för fackföreningsavgift, lag om ändring i lagen (1983: 1086) om vinstdelningsskatt, lag om ändring i lagen (1984:533) om arbetsställenummer m. m.,

lag om ändring i lagen (1984:947) om beskattning av ut- ländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige, lag om ändring i lagen (1984: 1052) om statlig fastighets- skatt. lag om ändring i lagen (1984: 1090) om inbetalning på för- nyelsckonto. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986: 617). lag om ändring i lagen (1987:560) om skatteutjämningsav- gift, lag om ändring i lagen ( 1987: 561) om särskild skatteutjäm- ningsavgift. lag om ändring i lagen (1987: 773) om fritidsbåtsregister, lag om ändring i tullagen (1987: 1065). lag om ändring i församlingslagen(1988:180), lag om ändring i kyrkofondslagen (1988: 182). lag om ändring i vägtrafikskattelagen (19882327), lag om ändring i lagen (1988z49l) om skatteutjämnings- bidrag. . lag om ändringi lagen (1989:346) om särskild vinstskatt, lag om ändring i lagen (1989:471) om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten, lag om ändring i lagen (1989:479) om ersättning förkostna- deri ärenden och mål om skatt, m.m., . lag om ändring i lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift.

21 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden lagt fram.

Sammanfattning Prop. 1989/90: 74 . Bilaga ] Riksdagen fattade hösten 1986 pr1ncipbeslut om en reform av taxerings-

förfarandet (prop. 1986/87z47, SkU 11. rskr. 95). Till grund för proposi- tionen i denna del låg de förslag vi lagt fram i betänkandet Förenklad taxering (SOU 1985:42). Reformen innebär bl.a. att taxeringsbesluten i framtiden skall fattas av skattemyndigheterna och inte som hittills av taxeringsnämnderna. Men också enligt den nya ordningen skall det finnas en beslutsform där förtroendevalda lekmän deltar. I varje skattemyndighet skall nämligen finnas en lekmannadominerad skattenämnd. l ärenden där behov av insyn från lekmän gör sig gällande fattar skattenämnden besluten för skattemyndighetens räkning.

Principbeslutet innebär vidare att möjligheterna till omprövning och ändring av beslut ökas väsentligt i första instans samtidigt som skattemyn— dighetens beslutsbehörighet vidgas i förhållande till vad som gäller TN.

Genom propositionen informerades riksdagen också om vårt princip- förslag beträffande en övergång från s.k. beloppsprocess till en s.k. sakpro— cess.

Det förutsattes att detaljförslag skulle utarbetas av oss. I enlighet härmed lägger vi i detta slutbetänkande fram förslag till ny taxeringslag (NTL) som i väsentliga delar innebär en genomgripande om— arbetning av 1956 års lag. De avsnitt i den som gäller deklarations- och uppgiftsskyldigheten har vi dock inte behandlat på annat sätt än att vi brutit ut dem till en särskild lag, lagen om självdeklaration och kontroll— uppgifter. Vi har i samband därmed gjort en viss redaktionell översyn. Våra förslag omfattar även den indirekta beskattningen.

Förslagen har huvudsakligen följande innebörd.

Taxeringsförfarandet

Skattemyndigheterna kan enligt vårt förslag fatta tre slags taxeringsbeslut: grundbeslut, omprövningsbeslut och beslut om taxeringsåtgärder. Härtill kommer debiteringsbeslut, som under taxeringsåret fattas på senhösten för alla skattskyldiga och i övrigt i va1je enskilt fall i anslutning till beslut om taxeringsåtgärder. Bland omprövningsbesluten ingår beslut om eftertaxe— ring och om s.k. följdändringar. Vidare beslutar myndigheterna bl.a. om skattetillägg och förseningsavgift.

All deklarationsgranskning skall i framtiden skötas av tjänstemän som ett tjänsteåliggande. De tjänstemän som granskar deklarationerna fattar normalt grundbesluten hos myndigheten och i förekommande fall beslut om skattetillägg. Någon ändring beträffande fördelningen av deklarations— materialet mellan LSM och LSKM föreslås inte.

Om ett grundbeslut innehåller skälighets- och bedömningsfrågor med väsentlig ekonomisk betydelse för den skattskyldige eller det finns annan särskild anledning beslutar myndigheten genom skattenämnden. Skönstaxcringar och fall med komplicerade ekonomiska bedömningar bör exempelvis beslutas med skattenämndens medverkan.

Omprövningsbeslut föreslås i princip fattas med skattenämnden. Men 475

är frågan otvistig bör omprövningen kunna göras av en tjänsteman, sär- Prop. 1989/90: 74 skilt om beslutet är till den skattskyldiges förmån. Eftertaxeringsbeslut bör Bilaga 1 i allmänhet fattas med nämndens medverkan. Har skattenämnden fattat grundbeslutet bör den också fatta ett eventuellt omprövningsbeslut. Beslut skall beträffande den årliga taxeringen fattas inom sådan tid att skattsedel på slutlig skatt kan skickas till alla skattskyldiga senast den 15 december taxeringsåret.

Omprövning

Taxeringsbeslut kan enligt principbeslutet omprövas på begäran av den skattskyldige när som helst intill utgången av det femte året efter taxerings- året. Det enda villkoret är att frågan inte redan är under prövning eller har prövats av domstol. Femårsfristen gäller också när skattemyndigheten omprövar taxeringsbeslut till den skattskyldiges fördel.

Till den skattskyldiges nackdel skall skattemyndigheten kunna ompröva intill utgången av året efter taxeringsåret. Därefter och intill femte året efter taxeringsåret kan omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel fattas i form av eftertaxeringsbeslut men då krävs att vissa kriterier är uppfyllda. Har den skattskyldige inte lämnat deklaration i rätt tid får beslut till nackdel meddelas inom två år efter det att deklarationen kom- mit in till skattemyndigheten men inte senare än inom fem år efter utgång- en av taxeringsåret.

Inget hindrar att en skattskyldig begär omprövning flera gånger beträf- fande olika frågor i samma års taxering inom den för honom gällande omprövningstiden. Även en omprövad fråga kan omprövas under förut- sättning att den inte är eller har varit föremål för prövning i domstol. En begränsning gäller emellertid för skattemyndigheten. Den kan inte genom ett nytt eftertaxeringsbeslut bedöma samma fråga som prövats i ett tidiga- re eftertaxeringsbeslut för att ytterligare höja den taxeradc inkomsten.

I syfte att undvika t. ex. att en skattepliktig inkomst av formella skäl blir obeskattad eller dubbelbeskattad föreslår vi att skattemyndigheterna får möjligheter att i vissa fall ändra ett taxeringsbeslut om ett annat beslut ger anledning till det. Vi kallar detta följdändring. Det kan t. ex. vara fråga om att viss inkomst taxerats fel år eller taxerats hos fel skattskyldig. .

Beslut om följdändring får fattas efter femårsfristen men senast inom sex månader från det att det beslut som föranleder ändringen fattades och — om det är fråga om en ändring till nackdel i ett taxeringsbeslut beträf- fande en annan skattskyldig —— senast under sjätte året efter utgången av taxeringsåret. Följdändring avseende annan person får underlåtas om den framstår som uppenbart oskälig.

721xerir1gsåtgärder

Ett omprövningsbeslut skall endast innehålla skattemyndighetens ställ- ningstagande i sak. Myndigheten skall i samband med omprövningsbeslu— tet också besluta om de taxeringsåtgärder i det aktuella taxeringsårets beskattningsunderlag som föranleds av beslutet. Det innebär bl.a. att 476

myndigheten räknar fram taxerad och beskattningsbar inkomst. Med taxe- Prop. 1989/90: 74 ringsåtgärder avser vi också de övriga konsekvenser för beskattningsun- Bilaga 1 derlaget som på grund av lag. RSV:s föreskrifter m.m. följer av ett visst ställningstagande i ett ärende. Som framgår av det följande föreslår vi att domstolarna i sina domar inte skall göra någon beräkning av taxerad och beskattningsbar inkomst m.m. I stället skall skattemyndigheten snarast efter det att domstol med- delat en dom, som innebär ändring av tidigare taxeringsbeslut, besluta om de taxeringsåtgärder som föranleds av domen.

Beslut om skattetillägg och förseningsavgift

Våra ställningstaganden beträffande taxeringsförfarandet och skattepro- cessen föranleder en rad ändringsförslag angående de särskilda avgifterna.

Vi avskaffar det nuvarande kravet på att kontrollmaterial måste ha varit tillgängligt under taxeringsperioden för att avgiftsberäkningen skall ske efter 20%. Likaså slopas den s.k. nettokvittningen, dvs. kvittning inom samma förvärvskälla.

Skattetillägg, som påförts på grund av att den skattskyldige skönstaxe- rats för att han inte lämnat självdeklaration, skall undanröjas om den skattskyldige kommer in med deklaration före utgången av året efter det år skattetilläggsbeslutet meddelades. Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte fått kännedom om tilläggets storlek inom denna tid skall skatte- tillägget undanröjas om deklarationen lämnas inom två månader från det att han fick sådan kännedom.

Möjligheterna att ompröva ett skattetilläggsbeslut regleras i enlighet med bestämmelserna för omprövning av taxeringsbeslut. Rätten för det allmänna att i samband med en invändning mot den skattskyldiges yrkan- de även yrka påföring av skattetillägg slopas.

Beslut om skattetillägg på grund av att den skattskyldige lämnat oriktig uppgift i taxeringsmål fattas av skattemyndigheten som första instans. Beslut får fattas utan hinder av att domen inte vunnit laga kraft.

A nstånd med att betala skatt

Möjligheterna för skattemyndigheterna att medge anstånd med skattebe- talning vidgas betydligt. Anstånd får medges med skatt som kan antas bli avkortad. Anstånd får också medges om den skattskyldige begärt ompröv- ning av eller överklagat ett taxeringsbeslut. Anstånd kan då medges i ärenden och mål som är svårbedömda. Ett skäl kan också vara att skattebe- talningen skulle medföra betydande skadeverkningar för den skattskyldige eller annars framstå som obillig. Skattemyndighetens beslut kan överkla- gas till länsrätt men inte längre.

Överklagande av taxeringsbeslut '

Vi föreslog i betänkandet Förenklad taxering att endast omprövade beslut skulle få överklagas av den skattskyldige. l prop. 1986/87:47 ansågs lämp— 477

ligare att omprövning sker i samband med att ett beslut överklagas till Prop. 1989/90: 74 domstol. En förutsättning är emellertid under alla förhållanden att beslutet Bilaga 1 gått emot den skattskyldige. Efter att ha övervägt frågan på nytt vidhåller vi att den lösning som vi föreslog i betänkandet är att föredra. Ett avgörande skäl är att denna lösning bäst främjar målsättningen bakom reformen att domstolarnas arbete koncentreras på att döma i mål där det finns en rättslig tvist. De skattskyldiga föreslås således endast kunna överklaga omprövnings- beslut och beslut om taxeringsåtgärder till länsrätt. Överklagande får ske inom fem år efter taxeringsårets utgång men minst två månader från det den skattskyldige fick del av beslutet. Behovet att överklaga från det allmännas sida bedömer vi bli väsentligt mindre i det nya systemet. I den mån det blir aktuellt får överordnad myndighet överklaga alla former av taxeringsbeslut inom den tid som gäller för skattemyndigheten att på eget initiativ fatta taxeringsbeslut. Myndigheten har dock en minsta tid för Överklagande på två månader från det beslutet meddelades. Överordnad myndighet kan yrka att viss fråga prövas av länsrätten som första instans. Överklagande skall i framtiden alltid ges in till beslutsmyndigheten.

M ervärdeskatt och punktskatter

På detta område kan beskattningsmyndigheterna enligt vårt förslag fatta tre slags beskattningsbeslut: fastställelsebeslut (motsvarande grundbeslut). omprövningsbeslut och beslut om skatteberäkning (motsvarande taxe- ringsåtgärd).

I syfte att samordna beskattningsförfarandet för mervärdeskatt och punktskatter med taxeringsförfarandet föreslår vi att de slutliga besluten och den extraordinära besvärsrätten utmönstras. Ordningen bör enligt vår mening vara att fastställelsebeslut anses fattat i enlighet med deklaratio- nen. Om deklaration inte lämnats, anses skatten genom beslut ha fast- ställts till 11011 kr.

Vi föreslår att omprövningsperioderna för de indirekta skatterna blir överensstämmande med dem som skall gälla i taxeringsförfarandet. Detta innebär att den skattskyldige inom sex år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått till ända kan begära omprövning. Be- skattningsmyndigheten kan inom samma tid på eget initiativ meddela beslut till den skattskyldiges fördel. Beslut till den skattskyldiges nackdel kan meddelas inom två år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått till ända. Omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel kan därefter meddelas i form av efterbeskattningsbeslut.

Den skattskyldige kan överklaga omprövningsbeslut och beslut om skat- teberäkning. 1 den mån överklagande från det allmännas sida blir aktuellt kan det avse alla former av beskattningsbeslut.

Vi föreslår att tiderna för att överklaga beskattningsbeslut samordnas med dem som gäller för taxeringsbeslut. LSKM:s beslut om anstånd med att lämna deklaration och med att betala in skatt enligt ML får överklagas till länsrätt. Länsrättens beslut får inte överklagas. 478

Det allmännas process;/öring Prop. 1 989/ 90: 74 Det allmännas processföring anordnas över hela skatteområdet så långt Bllaga [ möjligt på samma sätt som på taxeringsområdet. Det innebär bl.a. att de nuvarande ombudsfunktionerna enligt ML och UBL görs till uppgifter för de överordnade myndigheterna, dvs. för LSKM och RSV. ] punktskatte- mål för AO liksom i dag det allmännas talan.

Det allmännas representant i taxeringsmål skall liksom i dag vanligen vara LSKM.

[ ärenden om förhandsbesked om direkt skatt och mervärdeskatt före- slås RSV vara den sökandes motpart och föra det allmännas talan i såväl rättsnämnden som regeringsrätten. Tjänsteman hos LSKM eller LSM får utses att föra det allmännas talan i RSV:s namn. I punktskattemål är AO sökandens motpart.

RSV bliri princip ensamt behörig att Överklaga på det allmännas vägnar i regeringsrätten. Prövningstillstånd skall inte krävas för RSV.

S katteprmfess'en

Dagens skatteprocess är i princip en beloppsprocess både vad avser direkta och indirekta skatter. Det innebär att processföremålet är antingen en taxerings belopp — i processer rörande direkt skatt — eller en fastställd skatt — i processer rörande indirekt skatt. Det yrkande som framställts inom besvärstiden drar upp en beloppsram som inte får överskridas. Men inom denna ram kan klaganden i princip fritt ändra sin talan och motpar— ten göra kvittningsinvändningar.

I en skatteprocess som är en sakprocess är processföremålet en enskild tvistefråga och ramen för processen bestäms av de yrkanden och grunder som parterna anger inom besvärstiden beträffande den saken. Talan är således helt frikopplad från taxeringen resp. den fastställda skatten. Men regler om ändring av talan måste finnas. Äkta kvittning, dvs. då en motparts invändning avser en annan sak än besvärsyrkandet. är inte tillåten. Oäkta kvittning, dvs. invändningen avser samma sak som be- svärsyrkandet. är alltid tillåten och oberoende av processformen.

Frågan om att gå över från beloppsprocess till sakprocess hänger nära samman med det utvidgade omprövningsförfarandct. Detta skulle inte fungera om en domstolsprövning av en viss fråga leder till att hela taxe- ringen vinner laga kraft och får rättskraft.

Mot denna bakgrund föreslår vi en övergång till sakprocess inte bara för den direkta beskattningen utan över större delen av skatteområdet. Un- dantag görs för fastighetstaxering. vägtrafikskatt m.m. Enligt vår mening är en övergång till sakprocess i praktiken inte av så genomgripande natur som man först kan tro. Även i den nuvarande skatteprocessen är det i allmänhet ett visst sakförhållande som målet rör, och det är mycket ovan- ligt att man vid senare tillfällen återkommer beträffande samma taxering. Vårt för51ag har sålunda stark anknytning till dagens process men bör leda till en större rättssäkerhet. 479

Vad är "saken " i sakprocessen? Prop. 1 989/ 90: 74 Vi föreslår inte någon definition i lag av vad som menas med ”saken”. Bilaga ] Innebörden av detta begrepp får i stället utvecklas i praxis. Vi räknar inte med att den ändrade processformen medför särskilda svårigheter inom något beskattningsområde.

”Saken" individualiseras i varje enskilt fall av klagandens yrkanden och de omständigheter han anför till stöd för yrkandet. Det kan inte undvikas att gränsen mellan vad som är en ny sak och samma sak blir i viss mån flytande.

En övergång till sakprocess ställer större krav på att parterna preciserar sina ståndpunkter. Om en part inte klargör sin talan vid ett överklagande måste domstolen vägleda honom och eventuellt förelägga honom att göra det. Föreläggandct skall kunna förenas med påföljden att talan annars avvisas. Om talan avvisas har parten kvar möjligheten att begära ompröv- ning inom omprövningsfristen.

Taleändring

Vi föreslår att regler om taleändring förs in i NTL med motsvarande tillämpning för processen enligt ML och LPP. Reglerna har utformats med RB:s regler i 13 kap. 35 som förebild och i syfte att göra processen i skattemål rättssäker och effektiv.

Huvudregeln är att en talan inte får ändras. Som ändring av talan anses inte att klaganden inskränker sin talan eller åberopar nya omständigheter till stöd för sin talan utan att den fråga som är föremål för prövning ändras.

I princip får den skattskyldige till länsrätten överklaga endast ompröva- de taxerings- och beskattningsbeslut. Men i länsrätten får den skattskyldige och det allmänna — inom den tid som gäller för att överklaga — föra in en ny. inte omprövad fråga i processen om den nya frågan har samband med den fråga som redan är under prövning och den nya frågan kan prövas utan olägenhet i länsrätten. Detta innebär att beloppsmässiga höjningar av ett yrkande i vissa fall kan tillåtas i länsrätten.

] kammarrätt och regeringsrätten får nya frågor väckas inom den tid som gäller för överklagande till länsrätt. om det nya yrkandet stöder sig på väsentligen samma grund som det ursprungliga. Beloppsmässiga utvidg- ningar är däremot inte tillåtna i dessa instanser. Att åberopa nya omstän- digheter i överinstans är dock möjligt om den fråga som är föremål för prövning inte ändras och. såvitt gäller regeringsrätten, särskilda skäl före-

ligger.

I-Iana'läggningwi i domstol

En skattskyldig skall inte behöva riskera att få sin ställning försämrad genom ett överklagande. Ett förbud mot s.k. reformatio in pejus (ändring till det sämre) skall således gälla även i den framtida skatteprocessen. Det finns en regel som ger domstolen en möjlighet att under vissa förutsättningar gå utöver en enskild klagandes yrkande och besluta till det 480

bättre för denne (s.k. reformatio in melius). Denna regel skall i princip Prop. 1989/90: 74 gälla även i den framtida skatteprocessen men domstolen bör normalt Bilaga 1 endast tillämpa regeln på yrkande av part.

Om olika frågor beträffande en skattskyldig är hänförliga till samma taxeringsår eller samma redovisningsperiod bör de handläggas gemen- samt. Sådan gemensam handläggning bör även ske när en och samma fråga avser flera taxeringsår eller olika redovisningsperioder.

Bestämmelsen i FPL om vad ett överklagande skall innehålla har hittills tillämpats mycket generöst av domstolarna. I framtiden förutsätts domsto- larna tillämpa lagrummet mera strikt för att inte svårigheter skall uppstå att bestämma den prövade sakens identitet m.m. Domstolarna bör vidare i större utsträckning än i dag vara aktiva vid sin processledning.

Vi föreslår inga ändringar i FPL:s grundprinciper. Processen skall i princip vara skriftlig, men vi förutsätter ett ökat inslag av muntlighet i skatteprocessen.

Följdändringar med anledning av en dom avseende annat taxeringsår vidtas av domstol efter yrkande av part. Avser de en annan skattskyldig fordras yrkande av LSKM eller RSV. Ett sådant yrkande måste framställas senast sex år efter utgången av det taxeringsår följdändringen avser om det är till nackdel för den skattskyldige. Följdändring avseende annan skatt- skyldig får underlåtas om den framstår som uppenbart oskälig.

Som en konsekvens av en övergång till sakprocess föreslår vi att domsto- larna inte skall göra någon beräkning av taxerad och beskattningsbar inkomst m. m. Skattemyndigheterna skall i stället besluta om de taxerings- åtgärder som följer av domen. Taxeringsåtgärderna är överklagbara men får prövas i domstol först sedan den dom som föranlett åtgärden har vunnit laga kraft.

I stället för underlag för skattetillägg anges i domarna i fortsättningen vad den oriktiga uppgiften avser samt dess belopp.

Vi föreslår att regler om deldom och mellandom efter mönster från RB förs in i NTL.

Motsvarande föreslås gälla för de indirekta skatterna. Vi lägger inte fram några förslag om fullföljdsbegränsningar, om änd- ringar i instansordningen eller domstolarnas sammansättning. Inte heller föreslås regler om rätt för tredje man att överklaga.

Genom/örande och dlekler

Vi föreslår att reformen skjuts upp ett år i förhållande till tidigare planer. De nya bestämmelserna bör således tillämpas fr.o.m. 1991 års taxering för de direkta skatterna och fr.o.m. den 1 januari 1991 för de indirekta skatterna. Vi föreslår inga särskilda övergångsbestämmelser. Vi bedömer att reformen fordrar ett nettotillskott av handläggande personal i taxeringsorganisationen om ca 220 årsarbetskrafter. Nettobe- sparingarna i TN-organisationen beräknar vi till ca 100 milj. kr./år, varav ca 40 milj. kr. faller på kommunerna. Effekterna för gransknings- och beslutsorganisationen för de indirekta skatterna bedömer vi som små. För länsrätternas del räknar vi med att antalet skattemål minskar till 481

omkring 3000O/år. Med tanke på att de kvarvarande skattemålen kommer Prop. 1989/90: 74 att vara de mest kvalificerade och komplicerade och på de förändringar i Bilaga 1 övrigt som kan inträffa när det gäller länsrätternas samlade målstruktur är det inte möjligt att minska deras resurser i den utsträckning som den nominella målminskningen kan tyda på. Det får i stället ankomma på regeringen och DV att följa utvecklingen i länsrätterna och successivt anpassa organisationen till de nya förhållandena. En liknande bedömning görs för kammarrättemas del.

Förteckning över remissinstanser Prop— 12989/90! 74 Bilaga Efter remiss har yttranden över betänkandet (SOU 1988: 21 —22) Ny taxe-

ringslag — reformerad skatteprocess avgetts av justitieombudsmannen Claes Eklundh. justitiekanslern, domstolsverket. riksskatteverket, riksför- säkringsverket, riksrevisionsverket, statskontoret, riksarkivet, statistiska centralbyrån, regeringsrätten, kammarrätterna i Stockholm, Göteborg, Sundsvall och Jönköping, hovrätten för Övre Norrland, länsrätterna i Stockholms, Uppsala, Göteborgs och Bohus samt Värmlands län, Central- organisationen SACO/SR, Föreningen Auktoriserade revisorer. Förening- en Sveriges Kronofogdar. Företagens uppgiftslämnardelegation. Landsor- ganisationen i Sverige, Landstingsförbundet. Lantbrukarnas riksorganisa- tion. Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska kommunförbundet, Svens- ka revisorsamfundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareför- bund, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund och Tjänste- männens centralorganisation.

Yttranden har också kommit in från Sveriges Uppbördschefers För— ening, länsrätten i Malmöhus län, Medborgarrättsrörelsen och Linkö— pings kommun.

Förteckning över remissinstanser PFIOP- 1289/90: 74 Bi aga Efter remiss har yttranden över riksskatteverkets Rapport 1989: 1 avgetts

av justitiekanslern. domstolsverket, riksförsäkringsverket, byggnadsstyrel- sen, statskontoret. riksrevisionsverket, kammarrätten i Jönköping. läns- rätten i Göteborgs och Bohus län, Centralorganisationen SACO/SR, För- eningen Auktoriserade revisorer, Företagareförbundet. Företagens upp- .giftslämnardelegation, Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbun- det, Lantbrukarnas riksförbund. Småföretagens riksorganisation, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska kommunförbundet. Svenska revisor- samfundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redovisningskonsulters förbund och Tjänste- männens centralorganisation.

1 Förslag till Prop. 1989/90: 74

. Bilaga 4 Taxerlngslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 5 Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller avgift (taxering) enligt 1. lagen (1927: 321) om utskiftningsskatt, kommunalskattelagen (1928: 370), lagen (1933: 395) om ersättningsskatt. lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt, lagen (1983: 1086) om vinstdelningsskatt. lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt och lagen (1989: 346) om särskild vinstskatt. Lagen gäller även vid handläggning av mål om taxering i allmän förvalt- ningsdomstol.

owsoweww

2 5 Bestämmelserna i denna lag gäller också för skattetillägg och förse- ningsavgift om inte annat följer av vad som föreskrivs i 5 kap.

3 5 Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även avgift och avgiftsskyldig enligt lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift.

45 Begrepp som används i denna lag har samma innebörd som i kom- munalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomst- skatt.

55 1 lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter finns bestämmelser om skyldigheten att lämna uppgifter till ledning för taxering. I fråga om debitering och uppbörd av skatt gäller bestämmelserna i upp- bördslagen (1953: 272).

2 kap. Taxeringsorganisationen

Skalle/öfvaltningen

1 5 Riksskatteverket leder taxeringsarbetet i landet. I varje län finns en skattemyndighet som ansvarar för taxeringsarbetet i länet. Vid varje skattemyndighet finns ett eller flera skattekontor. Riksskatteverket har samma befogenheter som skattemyndigheten har enligt 3 kap. 5, 7, 8, 10. 12, 15 och 16 55. l förekommande fall tar verket därmed över den befogenhet som annars tillkommer skattemyndigheten.

Beslutande myndigheter

2 5 Beslut i taxeringsärende fattas av skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges hemortskommun för taxeringsåret är belägen. Om den skattskyldige saknar hemortskommun i landet, fattas beslutet av skattemyndigheten i Stockholms län. 485

En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta Prop. 1989/90: 74 beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Sådant Bilaga 4 uppdrag får ges endast om den andra myndigheten medger det och om det kan ske utan avsevärd olägenhet för den skattskyldige.

S kattenämnden

3 5 Vid varje skattekontor finns en skattenämnd. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att skattenämnden skall vara indelad i avdelningar.

45 Ärenden som skall beslutas av skattemyndigheten avgörs i skatte- nämnden. om ärendet

1. avser omprövning av en tvistig fråga och nämnden inte tidigare prövat de omständigheter och bevis den skattskyldige åberopar.

2. avser en skälighets- eller bedömningsfråga av väsentlig ekonomisk betydelse för den skattskyldige.

3. av någon annan särskild anledning bör prövas av nämnden.

55 Skattenämnden består av ordförande, vice ordförande och övriga ledamöter. Om nämnden är indelad i avdelningar. skall det finnas en ordförande för varje avdelning. Regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer fastställer antalet vicc ordförande som skall finnas vid varje skattekontor.

6 5 Skattenämnden är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och fyra övriga ledamöter är närvarande. Fler än ordföranden eller vice ordföranden och fem övriga ledamöter får inte delta i behandlingen av ett ärende.

7 5 Ordföranden och vice ordföranden i en skattenämnd skall vara tjäns- temän vid skattemyndighet. De förordnas av riksskatteverket för högst tre år i taget.

Chefen för skattemyndigheten får träda in som ordförande i skatte- nämnden vid behandling av ärende som med hänsyn till dess särskilda beskaffenhet kräver hans medverkan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer det antal övriga ledamöter i skattenämnden som skall finnas vid varje skattekontor. Sådana ledamöter väljs för högst tre år. För val av dessa ledamöter gäller bestämmelserna i 7 kap. 6—8 55.

3 kap. Utredning i taxeringsärenden Skaltemyndighelens utredningsskyldighet 1 5 Skattemyndigheten skall se till att ärendena blir tillräckligt utredda.

25 Den skattskyldige skall ges tillfälle att yttra sig innan hans ärende avgörs, om det inte är onödigt. [ fråga om den skattskyldiges rätt att få del av uppgifter som har tillförts ärendet genom någon annan än honom själv gäller bestämmelserna i 17 5 förvaltningslagen (1986: 223).

3 5 Beslut om taxering får fattas på grundval av en förenklad självdekla- ration utan att den som avgett deklarationen underrättats om och fått tillfälle att yttra sig över 486

1. vad som från folkbokföringsmyndighet har inhämtats i fråga om PrOp. 1989/90: 74 förutsättningarna för sådan skattereduktion enligt 2 5 4 mom. uppbörds— Bilaga 4 lagen (1953: 272) som får ges en ogift skattskyldig eller 2. kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter och som avser in- komst av tjänst eller kapital eller avser räntetillägg.

45 Vill den skattskyldige lämna upplysningar muntligt inför skatte— nämnden i ett taxeringsärende som angår honom, skall han få tillfälle till det om inte särskilda skäl talar emot det.

Föreläggande att lämna upplysningar eller visa upp handling 5 5 Skattemyndigheten får förelägga den skattskyldige att lämna de ytter- ligare upplysningar som behövs för utredningen.

Skattemyndigheten får vidare förelägga den skattskyldige att visa upp kontrakt, kontoutdrag, räkningar, kvitton eller liknande handlingar som behövs för utredningen.

Ett föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta att den skattskyldige annars inte följer föreläggandet.

" 65 Länsrätten får på framställning av en skattskyldig som enligt 55 förelagts att lämna upplysningar eller visa upp handling befria honom från denna skyldighet när det finns synnerliga skäl och

]. upplysningarna eller handlingen avser förhållande om vilket den skattskyldige skall iaktta tystnad eller

2. andra särskilda omständigheter gör att upplysningarna eller hand- lingens innehåll inte bör komma till någon annans kännedom.

"la_xeringsbesök

7 5 Om några uppgifter i deklarationen behöver kontrolleras genom av— stämning mot räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar, får skat- temyndigheten komma överens med den skattskyldige om att sådan av- stämning skall göras vid besök hos honom eller vid något annat personligt sammanträffande. Överenskommelse får även träffas om besiktning av fastighet, inventarier eller annat som är av betydelse för taxeringskontrol- len.

']axeringsrevision

8 5 Skattemyndigheten får besluta om taxeringsrevision för att kontrolle- ra att skyldighet enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och kontroll- uppgifter fullgjorts riktigt och fullständigt. Taxeringsrevision får göras hos den som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976: 125) eller skyl- dig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979: 141) och hos juridisk person som inte är dödsbo. Hos andra deklarations- eller uppgiftsskyldiga får taxeringsrevision göras när särskilda skäl föranleder det. Taxeringsrevision får inte göras hos myndigheter.

Taxeringsrevision får även göras för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts av andra. till namnet kända personer eller av någon som ingått viss bestämd rättshandling med den som skall revideras. Hos den som avses i första 487

stycket andra meningen får taxeringsrevision dessutom göras för att samla Prop. 1989/90: 74 in uppgifter som en förberedande åtgärd för kontroll av andra än den som Bilaga 4 revideras. Sådan revision beslutas. om den som revideras inte är skyldig att efter föreläggande lämna uppgifter rörande personerna i fråga, av

riksskatteverket eller efter verkets bestämmande av en skattemyndighet.

9 5 1 ett beslut om taxeringsrevision skall en eller flera tjänstemän förord- nas att verkställa revisionen (revisor).

105 En taxeringsrevision skall om möjligt göras på sådant sätt och på sådan tid att den inte hindrar verksamheten för den som revideras. Den får inte utan särskilda skäl verkställas hos enskild mellan kl. 19.00 och kl. 8.00. Skattemyndigheten får, när det behövs. bestämma tid och plats för revisionen. Revisionen får verkställas hos den som revideras eller på annan plats. Om denne medger det får revisionen göras också i annat utrymme hos honom än sådant som huvudsakligen används för verksam- heten. Om revisionen skall göras på någon annan plats än hos den som revideras, skall räkenskaper och andra handlingar på begäran av revisorn överlämnas mot kvitto till denne.

115 Vid taxeringsrevision får granskning ske av räkenskaper. anteck- ningar och verilikationcr samt av korrespondens. protokoll och andra handlingar som rör verksamheten. Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. Taxeringsrevision får verkställas för kontroll även av det löpande be- skattningsårets räkenskaper och handlingar. Vid taxeringsrevision hos den som är bokföringsskyldig enligt bokfö- ringslagen (1976: 125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruks- bokföringslagen (1979: 141) får revisorn även inventera kassan samt grans- ka varulager, maskiner och andra inventarier som är avsedda för stadigva- rande bruk.

125 Vid en taxeringsrevision är den som revideras skyldig att genast tillhandahålla de handlingar och lämna de upplysningar som behövs för revisionen. Han skall också lämna tillträde till sådana utrymmen som huvudsakligen används i hans verksamhet. samt ge den hjälp som behövs för granskning av handlingar och varulager samt maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier och för kassainventering. Revisorn skall på begäran ges tillfälle att själv använda terminal eller annat tekniskt hjälpmedel för att ta del av upptagning som kan uppfattas endast med sådant hjälpmedel. Om den som revideras inte fullgör sina skyldigheter enligt första eller andra stycket, får skattemyndigheten förelägga honom vid vite att fullgöra dem.

135 Revisorn har rätt att ta 'del av handlingar som är av betydelse för revisionen även om den som revideras skall iaktta tystnad om deras innehåll. Länsrätten får på framställning av den som revideras besluta att hand- ling skall undantas från revisionen när det finns synnerliga skäl och 1. handlingen avser förhållande om vilket den skattskyldige skall iaktta tystnad eller 488

2. andra särskilda omständigheter gör att handlingens innehåll inte bör Prop. 1989/90: 74 komma till någon annans kännedom. Bilaga 4 Om handlingen utgörs av sådan upptagning som avses i 11 5 andra stycket. får domstolen besluta om sådana begränsningar av rätten att använda den reviderades tekniska hjälpmedel som behövs för att hand- lingar som enligt andra stycket bör undantas från granskning inte skall bli tillgängliga för revisorn.

145 Skattemyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av revisionen till den som reviderats i de delar som rör hans beskattning.

Uppgi/ter om utdelning på aktier m. m.

155 Skattemyndigheten får hos den som tagit emot uppgifter enligt 3 kap. 28 eller 29 5 lagen (1990: 00) om självdeklaration och kontrolluppgif- ter. för taxeringskontroll ta del av dessa uppgifter. Den som uppgifterna förvaras hos är skyldig att lämna den hjälp som behövs för att genomföra kontrollen.

Utlämnande av uppgifter

165 Uppgifter som en myndighet förfogar över och som behövs för taxering skall på skattemyndighetens begäran tillhandahållas denna. Uppgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger dock inte i fråga om uppgifter för vilka sekretess gäller till följd av 2 kap. 1 eller 2 5 eller 3 kap. 1 5 sekretesslagen (1980: 100) eller en bestämmelse till vilken hänvisas i någon av de nämnda paragrafema. Om sekretess gäller för en uppgift enligt någon annan bestämmelse i sekretesslagen och ett utlämnande skulle medföra synnerligt men för något enskilt eller allmänt intresse föreligger uppgiftsskyldighet endast om rege- ringen på ansökan av skattemyndigheten beslutar att uppgiften skall läm- nas ut.

17 5 Uppgifter i deklarationer skall på begäran lämnas ut till de myndig- heter som utövar taxerings- eller skattekontroll om det behövs för kontroll- verksamheten. Detsamma gäller beträffande uppgifter i andra handlingar som har upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid taxeringskontroll eller lämnats till ledning för taxeringsbeslut enligt bestämmelserna i lagen (1990: 00) om självdeklaration och kontrolluppgif- ter.

Uppgifter som avses i första stycket får tillhandahållas myndighet i främmande stat med vilken Sverige har träffat överenskommelse om handräckning i skatteärenden.

18 5 Uppgifter som avses i 3 kap. 28 och 29 55 lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter (1990:00) får utan hinder av bestämmelserna om sekretess lämnas till dem som betalat ut ränta eller utdelning och till deras medhjälpare.

4 kap. Taxeringsbeslut

1 5 Taxeringsbeslut är grundläggande beslut om årlig taxering, ompröv- ningsbeslut och beslut om taxeringsåtgärder. 489

Ärlig taxering Prop. 1989/90: 74 25 Skattemyndigheten fattar årligen före utgången av november taxe- Bllaga 4 ringsåret taxeringsbeslut på grundval av de uppgifter som lämnats enligt lagen (1990: 00) om självdeklaration och kontrolluppgifter samt vad som i övrigt framkommit vid utredning enligt 3 kap.

Under november taxeringsåret får skattemyndigheten inte till den skatt- skyldiges nackdel fatta grundläggande beslut om årlig taxering. ompröv- ningsbeslut eller besluta om skattetillägg.

35 Har den skattskyldige inte lämnat självdeklaration eller kan, på grund av brister i eller bristfälligt underlag för deklarationen, inkomsten av en viss förvärvskälla eller den skattepliktiga förmögenheten inte beräk- nas tillförlitligt, skall inkomsten eller förmögenheten uppskattas till det belopp som framstår som skäligt med hänsyn till vad som framkommit i ärendet (skönstaxering).

45 Har den skattskyldige lämnat en förenklad självdeklaration, får be- slut fattas på grundval av den, även om förutsättningarna enligt 2 kap. 10 och 1 1 55 lagen ( 1990: 00) om självdeklaration och kontrolluppgifter för en sådan självdeklaration inte föreligger i alla delar. Detta gäller dock inte om uppgift skall lämnas om rörelse eller jordbruksfastighet eller om annan fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 5 1 mom. kommunal- skattelagen (1928: 370).

55 Skattemyndigheten skall inte ta upp en inkomst till beskattning hos en skattskyldig, om han gör sannolikt att det efter utgången av november taxeringsåret kommer att finnas förutsättningar för att han skall frikallas från skattskyldighet för inkomsten på grund av bestämmelserna i 545 första stycket fkommunalskattelagen (1928: 370).

6 5 Skattemyndigheten får avstå från att avvika från en självdeklaration. om avvikelsen skulle avse endast ett mindre belopp.

Omprövning

75 Skattemyndigheten skall ompröva ett taxeringsbeslut i en fråga som kan ha betydelse för beskattningen eller annat ekonomiskt mellanhavande med det allmänna. om den skattskyldige begär det eller om det finns andra skäl. Att omprövning skall ske när den skattskyldige överklagat ett tax- eringsbeslut framgår av 6 kap. 6 5. Omprövningsbeslut får fattas även om något beslut om årlig taxering inte har fattats. Skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett be- slut. om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp.

85 Om en fråga har avgjorts av förvaltningsdomstol. får skattemyndig- heten inte pröva frågan på nytt.

Omprövning på begäran av den skattskyldige

9 5 Vill den skattskyldige begära omprövning av ett beslut. skall han göra detta skriftligt. Begäran skall ha kommit in till skattemyndigheten före utgången av det femte året efter taxeringsåret. 490

Har den skattskyldige inom den tid som anges i första stycket gett in Prop. 1989/90: 74 skrivelsen med begäran om omprövning till en annan skattemyndighet än Bilaga 4 den som fattat beslutet eller till en allmän förvaltningsdomstol, får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall då omedelbart översändas till den skatte- myndighet som fattat beslutet. Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett taxeringsbeslut som är till hans nackdel eller skattsedel eller annan hand- ling med uppgift om skattens storlek, får en begäran om omprövning komma in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.

105 Om en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad av den skattskyldige eller hans ombud, får skattemyndigheten utfärda föreläggande om att undertecknande skall ske med påföljd att omprövning annars inte görs.

11 5 Även om tiden för begäran om omprövning har gått ut. får ett beslut om skattetillägg omprövas. så länge beslutet i den taxeringsfråga som föranlett skattetillägget inte har vunnit laga kraft.

12 5 Trots bestämmelsen i 8 5 får en fråga som har avgjorts av länsrätt eller kammarrätt omprövas. om beslutet på grund av ett regeringsrättsav- görande som meddelats efter det att länsrätten eller kammarrätten avgjort målet, måste anses felaktigt.

Omprövning till den skattskyldiges fördel 13 5 Omprövar skattemyndigheten självmant ett taxeringsbeslut, får om- prövningsbeslut som är till den skattskyldiges fördel meddelas före utgång- en av det femte året efter taxeringsåret. '

Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter utgången av det femte året efter taxeringsåret. om det föranleds av

1. skattemyndighets taxeringsbeslut eller allmän förvaltningsdomstols beslut i mål om taxering avseende annat taxeringsår eller annan skattskyl- dig.

2. allmän förvaltningsdomstols beslut om tillägg till eller ändring i fastighetstaxering,

3. skattemyndighets beslut om åtgärd enligt 28 kap. 12 5 fastighetstaxe- ringslagen (1979: 1152) eller om rättelse enligt 20 kap. 23 5 eller 28 kap. 10 5 samma lag.

4. beslut av riksskatteverket. kammarrätt eller regeringsrätten angående sjömansskatt,

5. beslut om utländsk skatt eller om obligatoriska avgifter som avses i 46 5 2 mom. första stycket 3 kommunalskattelagen (1928: 370).

Omprövning till den skattskyldiges nackdel 14 5 Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige får, utom i fall som avses i andra stycket samt i 16 och 17 55, inte meddelas efter utgången av året efter taxeringsåret. Har den skattskyldige inte gett in självdeklaration i rätt tid, får ett omprövningsbeslut som är till hans nackdel meddelas efter utgången av den tid som anges i första stycket. Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas inom ett år från den dag självdeklarationen kom in till skatte- myndigheten. dock senast inom fem år efter utgången av taxeringsåret. 491

155 Skattemyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är till Prop. 1989/90: 74 nackdel för den skattskyldige efter utgången av den tid som anges i 14 5 Bilaga 4 första stycket under de förutsättningar och på det sätt som anges i 16— 22 55 (eftertaxering).

16 5 Eftertaxering får ske om den skattskyldige

1. i självdeklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för taxeringsbeslut,

2. lämnat oriktig uppgift i mål om taxering eller

3. underlåtit att lämna självdeklaration. uppgift eller infordrad upplys— ning trots att han är uppgiftspliktig enligt lagen (1990: 00) om självdeklara- tion och kontrolluppgifter och den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett taxeringsbeslut avseende den skattskyldige eller hans make. eller, i fråga om förmögenhetsskatt. någon annan person som samtaxeras med honom blivit felaktigt eller inte fattats.

175. Eftertaxering får också ske

1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbise- ende.

2. när kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter saknats eller varit felaktig.

3. när en ändring i ett taxeringsbeslut föranleds av beslut som anges i 13 5 andra stycket 1-5.

Eftertaxering enligt första stycket 3 med anledning av beslut som anges i 13 5 andra stycket 1 avseende annan skattskyldig får inte ske om beslutet skulle framstå som uppenbart oskäligt.

185 Eftertaxering enligt 165 samt 175 första stycket 1 och 2 får ske endast om den avser belopp av någon betydelse. Eftertaxering får inte ske om skattemyndigheten tidigare fattat beslut om eftertaxering avseende samma fråga.

19 5 Beslut om eftertaxering skall meddelas före utgången av femte året efter taxeringsåret om inte annat anges i 20—22 55.

205 Beslut om eftertaxering enligt 175 första stycket 3 får meddelas även efter den tid som anges i 19 5 men senast sex månader efter det beslut som föranleder ändringen. Beslut om eftertaxering på grund av oriktig uppgift i omprövningsären- de eller mål om taxering får meddelas efter den tid som anges i 19 5 men senast inom ett år från utgången av den månad då skattemyndighetens eller domstolens beslut i ärendet eller målet vunnit laga kraft. Om den skattskyldige har avlidit. får beslut om eftertaxering inte med- delas efter utgången av det andra året efter det kalenderår då bouppteck- ningen efter honom gavs in för registrering.

21 5 Har den skattskyldige på sätt som anges i 14 5 andra stycket skatte- brottslagen (1971 : 69) delgetts misstanke om brott som avser hans beskatt- ning eller har åtal väckts mot honom för sådant brott, får beslut om eftertaxering för det år som brottet avser meddelas av skattemyndigheten även efter utgången av den tid som anges i 19 5. Detsamma gäller om tiden för att ådöma den skattskyldige påföljd för sådant brott har förlängts genom beslut enligt 14 a 5 skattebrottslagen. Beslut om eftertaxering får också meddelas efter utgången av den tid 492

som anges i 19 5. om den skattskyldige enligt 12 5 skattebrottslagen är fri Prop. 1989/90: 74 från ansvar för brott. Bilaga 4 Beslut enligt första stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år då någon av de där angivna åtgärderna först vidtogs. Beslut enligt andra stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det då åtgärd som avses i 12 5skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit skall dock beslut om eftertaxering meddelas inom sex månader från dödsfallet. Beslut enligt första stycket skall undanröjas av skattemyndigheten, om åtal inte väcks på grundval av den förundersökning som föranlett under- rättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning eller, om åtal har väckts. åtalet inte bifalls till någon del. Detta gäller dock inte, om den skattskyldige är fri från ansvar med stöd av 12 5 skattebrottslagen.

225 Vad som sägs i 21 5 skall också tillämpas om brottet avser en juridisk persons beskattning och åtgärd som avses i 21 5 första stycket har vidtagits mot den som har företrätt den juridiska personen eller om före- trädaren är fri från ansvar för sådant brott med stöd av 12 5 Skattebrotts- lagen (1971:69).

Beslut om taxeringsåtgärder

235 Skattemyndigheten skall snarast efter det att en domstol meddelat beslut i ett mål om taxering besluta om de taxeringsåtgärder som föranleds av domstolens beslut.

Förteckning av beslut 24 5 Taxeringsbeslut skall förtecknas på sätt som regeringen bestämmer.

5 kap. Särskilda avgifter

Skattetillägg

15 Har en skattskyldig i en självdeklaration eller ett annat skriftligt meddelande. som han avgett till ledning för taxeringsbeslut, lämnat en uppgift som befinns vara oriktig, skall en särskild avgift (.s'kattetillägg) påföras honom. Detsamma gäller om den skattskyldige har lämnat en sådan uppgift i mål om taxering och uppgiften inte godtagits efter pröv- ning i sak eller inte prövats. Skattetillägg enligt första stycket tas ut med fyrtio procent av den skatt som. om den oriktiga uppgiften hade godtagits. inte skulle ha påförts den skattskyldige eller hans make eller. i fråga om förmögenhetsskatt. någon annan person som samtaxeras med honom. Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tjugo procent i fall då den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt vid taxering. Sådant kontroll- material kan vara taxeringsavi. den skattskyldiges självdeklaration för det nästföregående beskattningsåret eller uppgifter som det enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter åligger arbetsgivare eller andra. att utan föreläggande lämna till ledning för taxeringsbeslut avseende någon annan. För annat kontrollmaterial än taxeringsavi och självdeklaration för det nästföregående beskattningsåret gäller vad som sagts nu endast om materialet varit tillgängligt för skattemyndigheten före 493

Bilaga 4

utgången av november taxeringsåret. Som normalt tillgängligt kontrollma- terial anses inte meddelande från en annan skattemyndighet.

2 5 Om avvikelse har skett från en självdeklaration med stöd av 4 kap. 3 5. påförs den skattskyldige skattetillägg. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver den skatt som annars skulle ha påförts honom. Vid beräkningen skall dessutom bestämmelserna i l 5 andra stycket tillämpas. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall skatte- tillägg tas ut enligt bestämmelserna i 1 5.

Första stycket tillämpas också om skönstaxering med stöd av 4 kap. 3 5 på grund av utebliven självdeklaration har skett och självdeklaration inte kommit in trots att föreläggande sänts ut till den skattskyldige. Tillägget beräknas då på den skatt som till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter som den skattskyldige lämnat till ledning för taxeringsbeslutet.

35 Beslut om skattetillägg enligt 2 5 andra stycket skall undanröjas om en självdeklaration har kommit in till skattemyndighet eller allmän förvaltningsdomstol före utgången av året efter det då beslutet fattades. Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beslut om skattetillägg eller skattsedeln eller någon annan handling med uppgift om skattetilläggets storlek, skall skattetillägget undanröjas om en självde- klaration har kommit in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.

4 5 Skattetillägg tas inte ut i samband med rättelse av en felräkning eller misskrivning som uppenbart framgår av självdeklarationen eller av ett annat skriftligt meddelande från den skattskyldige. Detsamma gäller vid rättelse av en oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst eller kapital, om rättelsen har gjorts eller hade kunnat göras med ledning av kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen (1990: 00) om självdekla- ration och kontrolluppgifter och som var tillgänglig för skattemyndigheten före november månads utgång taxeringsåret.

Skattetillägg tas inte heller ut i den mån avvikelsen avser bedömning av ett skriftligt yrkande. såsom fråga om yrkat avdrag eller värde av natura- förmån eller tillgång, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak.

Om den skattskyldige frivilligt har rättat en oriktig uppgift. skall skatte- tillägg inte tas ut.

Förseningsavgift

55 Om deklarationsskyldig inte har kommit in med självdeklaration inom föreskriven tid, skall en särskild avgift (försettings'avgi/t) påföras honom. Sådan avgift påförs aktiebolag med 1 000 kronor och andra skattskyldiga med 500 kronor. Har skattskyldig. som utan föreläggande skall lämna självdeklaration. inte kommit in med deklaration senast den 1 augusti under taxeringsåret. bestäms förseningsavgiften till fyra gånger det belopp som anges i första stycket. Förseningsavgift enligt första stycket påförs också skattskyldig som har avgett en förenklad självdeklaration inom föreskriven tid men som inte följt ett föreläggande att avge en allmän självdeklaration inom den tid som föreskrivs i föreläggandet.

Har den skattskyldige inom föreskriven tid lämnat en deklarationshand- Prop. 1989/90: 74 ling, som inte är behörigen undertecknad. tas förseningsavgift ut endast Bilaga 4 om handlingen inte undertecknas inom den tid som föreskrivs i ett föreläg- gande. I sådant fall beräknas avgiften enligt första stycket.

E_fiergi/l av särskild avgift 65 Särskild avgift skall efterges helt. om felaktigheten eller underlåten- heten kan antas ha ett sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår som ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens beskalfenhet eller annan särskild omständighet.

Skattetillägg får efterges helt när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är ringa.

75 Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om något yrkande om detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som förekom- mit i ärendet eller målet om särskild avgift.

Beslut om särskild avgift

8 5 Bestämmelserna i 4 kap. om eftertaxering. med undantag av 4 kap. 17 5 ], gäller inte i fråga om särskild avgift.

Utöver vad som följer av bestämmelserna i 4 kap. får beslut om-skatte- tillägg fattas på sätt som anges i 9— l 1 55.

9 5 Skattemyndigheten får samtidigt med beslut om eftertaxering enligt 4 kap. 16 5 fatta därav föranlett beslut om påförande av skattetillägg.

105 Beslut om påförande av skattetillägg på grund av oriktig uppgift i omprövningsärende skall meddelas samtidigt med beslutet i omprövnings- ärendet. Beslut om påförande av skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om taxering får meddelas inom ett år från utgången av den månad då domstolens beslut vann laga kraft.

11 5 Ändras ett taxeringsbeslut skall skattemyndigheten vidta den änd- ring av beslut om skattetillägg som föranleds av taxeringsbeslutet.

Övriga bestämmelser om särskild avgift 12 5 Särskild avgift får inte påföras sedan den skattskyldige har avlidit.

Vid tillämpning av 72 5 2 mom. kommunalskattelagen (1928: 370), 20 5 2 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt eller 20 5 2 mom. lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt får regeringen meddela befrielse från särskild avgift.

135 Särskild avgift påförs som slutlig eller tillkommande skatt enligt uppbördslagen (1953:272). Skattetillägg som inte uppgår till 100 kronor, påförs inte. Särskild avgift tillfaller staten. Skall någon vid taxering till statlig inkomstskatt påföras skattetillägg, som skall beräknas efter såväl fyrtio som tjugo procent uträknas först 495

skatten på summan av de undanhållna beloppen. Skatten fördelas sedan Prop. 1989/90: 74 vid tillämpningen av de skilda procentsatserna efter den kvotdel som vart Bilaga 4 och ett av de undanhållna beloppen utgör av de sammanlagda undanhållna

beloppen. Bestämmelserna i andra stycket tillämpas också när någon i annat fall än som avses där skall påföras skattetillägg efter skilda procentsatser.

6 kap. Överklagande Överklagande av skattemyndighetens beslut

1 5 En skattemyndighets taxeringsbeslut får överklagas hos länsrätten med yrkande att en fråga, som kan ha betydelse för beskattningen eller annat ekonomiskt mellanhavande med det allmänna. skall bedömas på visst sätt.

Den skattskyldige, riksskatteverket samt. i fråga om beslut om taxering till kommunal inkomstskatt, kommunen har rätt att överklaga.

Den skattskyldige får också överklaga beslut att avvisa en begäran om omprövning av taxeringsbeslut.

2 5 Föreläggande vid vite och beslut om taxeringsrevision får inte över- klagas.

Överklagande av skattskyldig

35 Överklagandet skall ha kommit in före utgången av det femte året efter taxeringsåret. Om taxeringsbeslutet har meddelats efter den 30 juni femte året efter det taxeringsår som beslutet avser och den skattskyldige har fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år. får överklagan- det dock komma in inom två månader från den dag den skattskyldige fick del av beslutet. Den skattskyldige får överklaga ett taxeringsbeslut även om det inte gått honom emot.

4 5 Även om tiden för överklagande har gått ut, får ett beslut om skatte- tillägg överklagas så länge beslutet i den taxeringsfråga som föranlett skattetillägget inte har vunnit laga kraft.

55 Skattemyndigheten skall pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid. Har överklagandet kommit in för sent, skall myndigheten avvisa det, om inte annat följer av andra eller tredje stycket. Överklagandet skall inte avvisas, om förseningen beror på att skatte- myndigheten har lämnat den skattskyldige en felaktig underrättelse om hur man överklagar. Överklagandet skall inte heller avvisas. om det inom överklagandetiden kommit in till en annan skattemyndighet än den som fattat beslutet eller till en allmän förvaltningsdomstol. Överklagandet skall då omedelbart översändas till den skattemyndighet som fattat beslutet.

65 Skattemyndigheten skall snarast ompröva det överklagade beslutet, om överklagandet inte skall avvisas enligt 5 5 eller omprövning inte skall ske enligt 4 kap. 8 5. Ett överklagande förfaller, om skattemyndigheten ändrar beslutet så som den skattskyldige begär. Om myndigheten ändrar beslutet på annat 496

sätt än den skattskyldige begär. skall överklagandet anses omfatta det nya Prop. 1989/90: 74

beslutet. Bilaga 4 Om skattemyndigheten ändrar beslutet på annat sätt än den skattskyldi-

ge begär eller om det annars finns skäl för det, får myndigheten lämna den skattskyldige tillfälle att återkalla överklagandet.

7 5 Om överklagandet inte avvisas enligt 5 5 eller förfaller enligt 6 5, skall skattemyndigheten överlämna överklagandet, sitt omprövningsbeslut och övriga handlingar i ärendet till länsrätten. Om det finns särskilda skäl får överklagandet överlämnas till länsrätten utan föregående omprövning.

Överklagande av riksskatteverket eller kommun 8 5 Överklagande av riksskatteverket eller av kommun skall ha kommit in inom tidsfrist som enligt 4 kap. 13, 14 samt 19—22 55 gäller för beslut av skattemyndighet eller efter sådan tid men inom två månader från den dag det överklagade beslutet meddelades.

Overklagas ett omprövningsbeslut som avser eftertaxering och yrkas ändring till den skattskyldiges nackdel, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag beslutet meddelades.

95 Om riksskatteverket har överklagat ett taxeringsbeslut, skall därav föranledd talan om särskild avgift föras samtidigt.

Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut 10 5 Överklagande får inte ske av länsrättens beslut avseende

]. befrielse från skyldighet att lämna upplysningar eller visa upp hand- ling som behövs för utredning,

2. undantagande av handling från taxeringsrevision.

3. en skattemyndighets beslut att avvisa en begäran om omprövning såsom för sent inkommen.

11 5 Har den skattskyldige hos länsrätten överklagat skattemyndighetens taxeringsbeslut. får myndigheten överklaga länsrättens beslut, om det in- nebär att den skattskyldige har fått helt eller delvis bifall till sin talan.

12 5 Riksskatteverket får överklaga ett beslut av länsrätten eller kammar— rätten även om verket inte har fört det allmännas talan där.

135 Om den skattskyldige överklagar länsrättens eller kammarrättens beslut i mål om taxering. skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag han har fått del av beslutet. Om länsrättens beslut överklagas av skattemyndigheten. riksskattever- ket eller kommunen. skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag beslutet meddelades. Detsamma gäller om riksskatteverket överklagar kammarrättens beslut.

145 Om någon har överklagat ett beslut av länsrätt eller kammarrätt i mål om taxering. får även någon annan som har rätt att överklaga beslutet ge in ett överklagande. trots att den för honom gällande tiden för överkla- gande gått ut. Ett sådant överklagande skall ges in inom en månad från utgången av den tid inom vilken det första överklagandet skulle ha gjorts. Återkallas eller förfaller det första överklagandet av någon annan anled- ning, förfaller också det senare. 497

Bilaga 4

F äreträdarejör det allmänna m. m.

155 Om en skattskyldig överklagar ett beslut i ärende eller mål om taxering, förs d_et allmännas talan i länsrätten och kammarrätten av skatte- myndigheten. Overklagar riksskatteverket, förs det allmännas talan endast av verket. Riksskatteverket för det allmännas talan i regeringsrätten.

16 5 En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Ett sådant uppdrag får ges endast om den andra myndigheten medger det. Riksskatteverket får ta Över uppgiften att föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Riksskatteverket får uppdra åt en tjänsteman vid en skattemyndighet att företräda verket i allmän förvaltningsdomstol.

17 5 Riksskatteverket får inom den för verket gällande tiden för överkla- gande föra talan till den skattskyldiges förmån. Verket har då samma behörighet som den skattskyldige.

Handläggning vid domstol

18 5 En talan får inte ändras i andra fall än som anges i 19 och 2055.

Som ändring av talan anses inte när klaganden inskränker sin talan eller. utan att frågan som är föremål för prövning ändras, åberopar en ny omständighet till stöd för sin talan.

195 Klaganden får ändra sitt yrkande om inte en ny fråga därigenom förs in i målet. I mål i länsrätten får klaganden dessutom, inom den tid som gäller för överklagande, föra in en ny fråga som har samband med den fråga som skall prövas, om länsrätten finner att frågan utan olägenhet kan prövas i målet.

20 5 I ett mål om taxering får klaganden föra in en fråga om skattetillägg som har föranletts av den taxeringsfråga som är föremål för prövning. o'm domstolen finner att skattetilläggsfrågan utan olägenhet kan prövas i må- let.

21 5 Om rätten i fall som avses i 19 5 andra stycket och 20 5 inte tar upp den nya frågan till prövning får den överlämnas till skattemyndigheten som en begäran om omprövning.

22 5 Om det finns flera frågor i samma mål, får dom ges över någon av dem trots att handläggningen i övrigt inte har avslutats (deldom).

235 Om flera omständigheter var för sig har omedelbar betydelse för avgörandet av fråga som skall prövas i målet och det med hänsyn till utredningen är lämpligt att en sådan del av målet avgörs för sig. får särskild dom ges däröver (mellandom). Om mellandom har meddelats, får rätten förordna att målet i övrigt skall vila till dess domen har vunnit laga kraft.

245 Vid handläggningen i länsrätt och kammarrätt av mål om särskild avgift skall muntlig förhandling hållas. om den skattskyldige begär det.

Muntlig förhandling behövs dock inte. om det inte finns anledning att anta PTOP. 1989/901 74 att avgift kommer att tas ut. Bilaga 4

7 kap. Övriga bestämmelser Vite l 5 Vite får inte föreläggas myndighet eller tjänsteman i tjänsten.

25 Vid prövning av en ansökan om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

S täll/öreträdare

3 5 Vid bedömningen av vem som är behörig ställföreträdare för skatt- skyldig enligt denna lag skall 4 kap. 2 5 lagen (1990:00) om självdeklara- tion och kontrolluppgifter tillämpas.

Uppgifter som lämnats för en skattskyldig som ärjuridisk person. anses ha lämnats av den skattskyldige, om det inte var uppenbart att uppgifts- lämnaren saknade behörighet att företräda den skattskyldige.

Ändring i taxeringsbeslut till följd av (lubbe/beska!tningsarta/ m. m.

4 5 Om en bestämmelse i avtal för att undvika eller lindra dubbelbeskatt- ning som Sverige har träffat med någon annan stat leder till att ändring skall vidtas i fråga om taxeringsbeslut som rör statlig eller kommunal skatt eller i fråga om någon annan åtgärd varigenom sådan skatt har påförts, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer vidta sådan ändring.

5 5 Har en skattskyldig förfallna, obetalda skatter i Sverige och är möjlig- heterna till indrivning av skatterna enligt avtal med det land där indriv- ning kan ske beroende av att ett taxeringsbeslut har vunnit laga kraft. får skattemyndigheten hos länsrätten begära fastställelse av taxeringsbeslutet.

Val till skattenämnd

6 5 Val av ledamot i skattenämnd förrättas av landstinget. Om det i länet finns en kommun som inte ingåri landstingskommunen förrättas valet av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som skattemyndigheten bestämmer efter befolkningstalen. l Gotlands län för- rättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

Valet skall vara proportionellt. om det begärs av minst så många leda- möter som motsvarar den kvot som erhålls om antalet närvarande ledamö- ter delas med det antal personer valet avser. ökat med 1. I lagen (1955: 138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfull- mäktige m.m. finns särskilda föreskrifter om förfarandet.

Vid val av ledamöter skall eftersträvas att lekmannakåren får en allsidig sammansättning med hänsyn till ledamöternas ålder, kön och yrke.

7 5 Valbar till ledamot i skattenämnd är den som har rösträtt vid val av kommunfullmäktige och är kyrkobokförd i en kommun som ingår i skatte- myndighetens verksamhetsområde och inte har förvaltare enligt 1 1 kap. 7 5 föräldrabalken. 499

Bilaga 4

Tjänsteman inom skatteförvaltningen eller vid allmän förvaltnings- domstol eller nämndeman i allmän förvaltningsdomstol får inte väljas till ledamot i skattenämnd.

Den som har fyllt sextio år eller uppger giltigt hinder är inte skyldig att ta emot uppdrag som ledamot.

Skattemyndigheten prövar självmant den valdes behörighet.

8 5 Den som fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdrag att vara leda- mot. Skattemyndigheten får entlediga en ledamot som visar giltigt hinder. Om en ledamot inte längre är valbar, upphör uppdraget.

När ett uppdrag blir ledigt, utses en ny ledamot för den tid som återstår. Om antalet valda ledamöter ändras, får en nytillträdande ledamot utses för kortare tid än tre år.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 då taxeringslagen (1956: 623) skall upphöra att gälla. Den nya lagen tillämpas första gången på ärenden och mål som avser 1991 års taxering.

2. Den gamla lagen skall fortfarande tillämpas på ärenden och mål avseende 1990 och tidigare års taxeringar. Vad som i den gamla lagen sägs om länsskattemyndighet och lokal skattemyndighet skall då gälla skatte- myndighet.

3. Bestämmelserna i 2 kap. 2 5 och 3 kap. 8 5 i den nya lagen om vem som får besluta om taxeringsrevision tillämpas i fråga om beslut om taxeringsrevision som fattas efter den 1 januari 1991.

4. 1 mål som anhängiggörs hos regeringsrätten efter den 1 januari 1991 skall riksskatteverket föra det allmännas talan. Bestämmelserna i 6 kap. 16 5 tredje stycket och 17 5 i den nya lagen gäller därvid.

Bilaga 4

2 Förslag till Lag (1990: 00) om självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 5 I denna lag ges bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till ledning för taxeringsbe51ut enligt taxeringslagen (1990: 00) samt de övriga ändamål som är särskilt föreskrivna.

2 5 Begrepp som används i denna lag har samma innebörd som i kom- munalskattelagen (1928:370), uppbördslagen (1953:272) och taxerings- lagen (1990: 00).

35 Riksskatteverket har samma befogenhet som skattemyndigheterna att meddela förelägganden.

2 kap. Självdeklaration m.m.

Allmänna bestämmelser

1 5 Uppgifter till ledning för egen taxering lämnas i form av självdeklara- tion.

2 5 Var och en som är skyldig att deklarera enligt bestämmelserna i 5— 9 55 skall lämna självdeklaration.

Efter föreläggande av skattemyndigheten skall också den som inte är skyldig att deklarera på grund av nämnda bestämmelser lämna självdekla- ration.

3 5 Självdeklaration skall avges på heder och samvete på blankett enligt fastställt formulär förjörenklad självdeklaration eller allmän självdeklara- tion.

1 12—24 55 finns bestämmelser om vad som skall tas upp i självdeklara- tion.

1 28—31 55 finns bestämmelser om hur självdeklaration skall lämnas.

45 Var och en bör, utöver vad som framgår av deklarationsformuläret eller av någon annan blankett enligt fastställt formulär, meddela de ytterli- gare upplysningar som kan vara av betydelse för egen taxering.

Deklarati onsskyldighet _ för _/_ 'vsiska personer

55 Fysisk person skall, om inte annat följer av 7 5, lämna självdeklara- tton

1. när hans bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskatt- ningsåret uppgått till sammanlagt minst 10000 kronor,

2. om han inte varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret eller om han under denna tid betalat sjömansskatt, när bruttointäkterna uppgått till sammanlagt minst 100 kronor.

3. när hans tillgångar av den art som anges i 3 5 1 mom. lagen

(1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt vid beskattningsårets utgång haft Prop. 1989/90: 74 ett värde som överstiger 400000 kronor, eller Bilaga 4 4. när underlag för skogsvårdsavgift eller statlig fastighetsskatt skall fastställas för honom. Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket skall hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet som inte skall beskat- tas enligt kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt. Har makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och levt tillsammans under större delen därav, var för sig haft inkomst eller förmögenhet. skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet. Skall någon enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt taxeras för förmö- genhet som tillhör barn eller någon annan, skall hänsyn tas därtill när deklarationsskyldigheten bedöms.

65 Vid tillämpning av 5 5 första stycket. skall svensk medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos utländsk makt, svensk permanent delegation hos mellanstatlig organisation eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens, delegationens eller konsulatets be- tjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, anses ha varit bosatt i Sverige. Detsamma skall gälla sådan persons make samt barn under 18 år, om de har varit svenska medborgare och har bott hos honom. En person som under beskattningsåret har tillhört främmande makts beskickning eller lönade konsulat i Sverige eller beskickningens eller kon- sulatets betjäning, skall vid tillämpningen av bestämelserna i 55 första stycket inte anses ha varit bosatt i Sverige under förutsättning att han inte har varit svensk medborgare och inte var bosatt i Sverige när han kom att tillhöra beskickningen eller konsulatet. Detsamma skall gälla sådan per- sons make, barn under 18 år och enskilda tjänare om de har bott hos honom och inte har varit svenska medborgare.

7 5 Den som uppburit folkpension skall, med de undantag som anges i fjärde stycket, lämna självdeklaration endast om hans bruttointäkt av en eller flera förvärvskällor under året varit större än belopp motsvarande intäkten för en person. som under beskattningsåret inte haft annan intäkt än ålderspension enligt 6 kap. 25 första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionstillskott enligt 25 lagen (1969:205) om pensionstillskott.

För gift person, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension. beräknas intäkten med utgångspunkt från en pension på 78,5 procent av basbeloppet. För övriga personer beräknas intäkten med utgångspunkt från en pension på 96 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också för gift person som under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension.

Med folkpension avses folkpension i form av ålderspension. förtidspen- sion. änkepension, omställningspension, särskild efterlevandepension och hustrutillägg. Som folkpension räknas inte barnpension eller vårdbidrag.

Bestämmelsen i första stycket gäller inte för en person vars make är skyldig att lämna självdeklaration eller för person som har varit bosatt i Sverige endast en del av beskattningsåret. Bestämmelsen gäller inte heller för en ogift person om hans skattepliktiga förmögenhetstillgångar översti-

U| O lx.)

ger 100000 kronor och för en gift person om makarnas gemensamma Prop. 1989/90: 74 skattepliktiga förmögenhetstillgångar överstiger 200000 kronor. Bilaga 4

8 5 I fråga om deklarationsskyldighet för dödsbo efter en person som har avlidit under beskattningsåret. skall tillämpas vad som skulle ha gällt för den avlidne.

Deklarationsskyldig/ret för juridiska personer

9 5 Följande juridiska personer skall lämna självdeklaration

1. aktiebolag, ekonomisk förening, sparbank, ömsesidig skadeförsäk- ringsanstalt och aktiefond samt sådan stiftelse, fond eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs. vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,

2. ideell förening, som avses i 7 55 mom. första stycket lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. om dess bruttointäker av en eller flera förvärvs- källor under beskattningsåret överstigit grundavdraget enligt 8 5 nämnda lag.

3. annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera för- värvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100 kro- ner.

4. juridisk person, vars tillgångar av den art som anges i 35 1 mom. lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt. vid beskattningsårets ut- gång haft ett värde som överstiger 400000 kronor eller, i fråga om sådan juridisk person som avses i 6 5 1 mom. b nämnda lag, 25 000 kronor,

5. juridisk person för vilken underlag för skogsvårdsavgift eller statlig fastighetsskatt skall fastställas.

Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket 2—4 skall hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet. för vilken skattskyldighet inte föreligger enligt lagen om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt.

Förenklad självdeklaration

105 Fysisk person får. om inte annat följer av 11 5. lämna förenklad självdeklaration. om vad som skall redovisas i fråga om intäkter och avdrag avser endast _

1. inkomst av annan fastighet beträffande högst två fastigheter vilka den skattskyldige innehaft hela beskattningsåret och för vilka dels intäkten skall beräknas enligt 245 2 mom. kommunalskattelagen (1928: 370). dels taxeringsvärde har bestämts för beskattningsåret.

2. inkomst av tjänst och annat avdrag än som avses i 335 2 mom. kommunalskattelagen inte yrkas för kostnader för fullgörande av tjänsten.

3. inkomst av kapital samt avdrag för kostnader yrkas endast för ränta och intäkten utgörs av

a) ränta eller

b) utdelning på svenska aktier och andelar i svenska aktiefonder eller ekonomiska föreningar.

4. allmänt avdrag för underhåll av icke hemmavarande barn eller för avgift för pensionsförsäkring.

5. sådant avdrag för nedsatt skatteförmåga som avses i 505 2 mom. andra eller fjärde stycket kommunalskattelagen. 503

11 5 Förenklad självdeklaration får inte lämnas, om Prop. 1989/90: 74 1. den skattskyldige eller den med vilken den skattskyldige skall sam- Bilaga 4 taxeras inte varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret, 2. den skattskyldige under beskattningsåret haft inkomst av anställning i utlandet eller annars från utlandet haft inkomst eller vid utgången av beskattningsåret ägt skattepliktig förmögenhet i utlandet, 3. den skattskyldige under beskattningsåret varit skyldig att betala sjö- mansskatt enligt lagen (19581295) om sjömansskatt, 4. den skattskyldige är företagsledare i fåmansföretag, närstående till sådan person eller delägare i fåmansföretag, eller 5. den skattskyldige skall samtaxeras med person som är skyldig att i självdeklaration lämna uppgift om inkomst av rörelse eller jordbruksfas- tighet eller av annan fastighet. för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 5 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370).

125. En förenklad självdeklaration skall innehålla uppgifter om

1. den skattskyldiges namn, personnummer, postadress och hemorts- kommun.

2. vad som behövs för att bestämma om den skattskyldige skall samtaxe- ras eller inte,

3. de intäkter och avdrag som skall hänföras till inkomst av annan fastighet, varvid särskilt skall anges fastighetens taxeringsvärde för be- skattningsåret,

4. de intäkter som skall hänföras till inkomst av tjänst och som den skattskyldige inte har fått meddelande om enligt 3 kap. 59 5,

5. de intäkter som skall hänföras till inkomst av kapital och som den skattskyldige inte har fått meddelande om enligt 3 kap. 595 samt de avdrag för ränta som den skattskyldige yrkar,

6. sådant räntetillägg som den skattskyldige inte har fått meddelande om enligt 3 kap. 59 5.

7. de avdrag som den skattskyldige yrkar för underhåll av icke hemma- varande barn. för avgift för pensionsförsäkring eller för nedsatt skatteför- måga enligt 50 5 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen (1928: 370),

8. den skattskyldiges skattepliktiga tillgångar och hans skulder vid ut- gången av beskattningsåret, om hans skattepliktiga förmögenhetstillgångar uppgick till minst 90000 kronor eller. om beskattningsbar förmögenhet skall beräknas gemensamt för den skattskyldige och hans make eller barn enligt 12 5 1 mom. lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt, de sammanlagda skattepliktiga förmögenhetstillgångarna uppgick till minst 180000 kronor,

9. vad som behövs för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller av fastighetsskatt enligt lagen (1984: 1051) om statlig fastighetsskatt.

Skall den skattskyldige taxeras för barns eller någon annans förmögen- het, skall uppgifter lämnas också om sådan förmögenhet som om den tillhörde den skattskyldige. Härvid tillämpas första stycket 8.

Allmän självdeklaration

13 5 En allmän självdeklaration skall innehålla uppgifter om 1. den skattskyldiges namn, personnummer eller organisationsnummer, postadress och hemortskommun. beträffande utlänning nationalitet, be- träffande utländsk juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skattskyldig som bara under någon del av beskattnings- året varit bosatt i Sverige, uppgift om den tid, han haft bostad här, 504

2. alla skattepliktiga förvärvskällor; därvid skall i fråga om förvärvskäl- Prop. 1989/90: 74 la. i vilken skattepliktig fastighet ingått. särskilt anges Bilaga 4

a) beskaffenheten av den skattskyldiges innehav av fastigheten.

b) fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret eller, om något sådant inte varit fastställt det året, dess antagliga värde vid taxeringsårets ingång, samt

c) om fastigheten inte ingått i förvärvskällan under hela beskattningsåret eller fastigheten ingått däri endast till viss del, hur lång tid eller till vilken del fastigheten ingått i förvärvskällan,

3. de intäkter och avdrag som är att hänföra till varje förvärvskälla,

4. de allmänna avdrag som den skattskyldige yrkar få vid taxeringen.

5. den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattnings- året. även om förmögenheten inte uppgår till skattepliktigt belopp, dock endast om och i den mån han är skattskyldig för förmögenhet.

6. belopp av den preliminära skatt som genom skatteavdrag betalats för året näst före taxeringsåret.

7. om deklarationen avser fåmansföretag, delägares eller honom närstå- ende persons namn, personnummer och adress och i förekommande fall aktie- eller andelsinnehav varvid, om det förekommer olika röstvärden för innehavet, dessa skall anges; dock behöver uppgifter inte lämnas för när- stående person, som inte uppburit ersättning från, träffat avtal med eller haft annat liknande förhållande med företaget,

8. räntetillägg som skall beaktas vid fastställande av underlag för tilläggsbelopp,

9. om den skattskyldige är delägare i ett handelsbolag, de uppgifter som behövs för att beräkna det justerade ingångsvärdet för andelen i bolaget såsom andelens ursprungliga ingångsvärde, tillskott och uttag.

En allmän självdeklaration skall dessutom innehålla de uppgifter som för särskilda fall föreskrivs i 16—24 55 eller som behövs för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller för beräkning av skogsvårdsavgift enligt lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift eller fastighetsskatt enligt lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt.

Om en skattskyldig skall taxeras för barns eller någon annans förmögen- het, skall uppgift lämnas även om sådan förmögenhet.

Gemensamma bestämmelser om självdeklaration

14 5 l självdeklarationen behöver uppgift inte lämnas om

1. avyttring i fall som avses i 35 5 3 mom. första stycket kommunalskat- telagen (1928: 370), om det sammanlagda försäljningsbeloppet under be- skattningsåret uppgått till högst 1 000 kronor,

2. avyttringi fall som avses i 35 5 3 mom. andra stycket kommunalskat- telagen. om det sammanlagda försäljningsbeloppet under beskattningsåret uppgått till högst 6 600 kronor, eller

3. ersättning som, enligt bestämmelserna i 3 kap. 5 5 6. först efter före- läggande av skattemyndigheten behöver tas upp i kontrolluppgift.

15 5 Om en skattskyldig yrkar avdrag för en skuldränta vid beräkning av inkomst av annan fastighet. för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 5 2 mom. kommunalskattelagen (1928: 370), eller vid beräkning av inkomst av kapital, skall han lämna uppgifter om skuldbeloppets storlek vid be- skattningsårets utgång och om långivarens namn. Om långivaren är en fysisk person skall uppgift också lämnas om dennes personnummer eller adress. Uppgifterna skall lämnas i självdeklarationen eller på annan blan- 505 kett enligt fastställt formulär.

Ytterligare appgi/tsskyldighet avseende allmän självdeklaration Prop. l989/ 90: 74 16 5 Har vid inkomstberäkningen avdrag gjorts för kostnader för repre- Bilaga 4 sentation och liknande ändamål. skall vid självdeklarationen fogas uppgif- ter enligt fastställt formulär som visar hur kostnaderna fördelar sig på följande huvudgrupper:

1. kostnader för mat. dryck, betjäning. hotellrum. teaterbiljetter och dylikt i samband med allärsförhandlingar och liknande, med angivande av hur mycket av kostnaderna. som avser representation i den skattskyldiges eller någon av hans anställdas hem.

2. kostnader som avses i l i samband med jubileum för företaget. invigning av anläggning för verksamheten. stapelavlöpning och jämförliga händelser, med angivande av hur mycket av kostnaderna som avser repre- sentation i den skattskyldiges eller någon av hans anställdas hem.

3. kostnader i form av underhåll. hyra. löner och dylikt avseende fastig- het. våning och inventarier. som helt eller huvudsakligen nyttjas för repre- sentationsändamål och liknande,

4. kostnader för representation gentemot anställda i samband med per- sonalfester, informationsmöten och dylikt och för annan till personalvård hänförlig representation.

5. kostnader för gåvor som inte är att hänföra till reklam och som inte tagits upp såsom löneförmån på kontrolluppgift.

6. utgivna representationsersättningar och representationsbidrag. med angivande av hur mycket av detta som tagits upp på kontrolluppgift. samt

7. övriga representationskostnader. Kostnader för spritdrycker och vin skall — även om kostnaderna inte är avdragsgilla vid inkomstberäkningen - anges särskilt.

17 5 Om den skattskyldige under beskattningsåret har avyttrat fast eller lös egendom. skall han vid självdeklarationen foga nödvändiga uppgifter enligt fastställt formulär för beräkning av skattepliktig realisationsvinst. Detsamma gäller. om den skattskyldige under beskattningsåret överfört eller upplåtit egendom under sådana förhållanden att överföringen eller upplåtelsen enligt 35 5 2 mom. sista stycket eller punkt 4 av anvisningarna till 35 5 kommunalskattelagen (1928: 370) skall jämställas med avyttring av fastighet. Om det vid avyttring av egendom har bestämts att ytterligare ersättning under vissa förutsättningar skall lämnas på grund av avyttring- en. skall uppgift om detta lämnas i självdeklarationen.

Har avyttring som avses i första stycket skett under beskattningsåret men skall realisationsvinst som uppkommit vid avyttringen inte tas upp till beskattning vid taxeringen för det året på grund av att inte någon del av köpeskillingen blivit för den skattskyldige tillgänglig för lyftning, skall i självdeklarationen ändå lämnas uppgift om den avyttrade egendomen. avyttringspriset och tidpunkten då köpeskillingen till någon del blir till- gänglig för lyftning.

185 Har en överenskommelse enligt 3 kap. 25 andra stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring träffats om att en viss ersättning skall anses som inkomst av anställning, skall den som uppbär ersättningen ange detta i sin självdeklaration. Detsamma skall gälla om ersättning från arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person enligt överenskommelse som avses i 3 kap. 2 a 5 nämnda lag skall hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete.

Särskilda bestämmelser/ör verksamhet som redovisas enligt Prop. l989/ 90: 74 boktäringsmässiga grunder Bilaga 4

19 5 Om inkomst av jordbruksfastighet. annan fastighet för vilken intäk- terna beräknas enligt 24 5 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) eller rörelse redovisas enligt bokföringsmässiga grunder med räkenskapsavslut- ning genom årsbokslut. skall självdeklarationen utöver vad annars är föreskrivet innehålla uppgifter om

1. storleken av omsättningen.

2. hur värdesättningen på lager samt fordringar skett.

3. hur det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats för att överens- stämma med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade grun- derna.

4. avdragi räkenskaperna för värdeminskning,

5. avdrag för avsättningar till pensions- eller andra personalstiftelser eller till fonder eller stiftelser av annat slag.

6. vad den skattskyldige tagit ut ur näringsverksamheten i varor. pengar eller annat eller på annat sätt använt för att betala levnadskostnader eller för andra utgifter, som inte är hänförliga till omkostnader i verksamheten. samt om andra förmåner som den skattskyldige fått av fastigheten eller rörelsen,

7. belopp, som vid inkomstberäkningen dragits av såsom resekostnader, i den mån sådant belopp inte betalts ut till anställda och tagits upp på kontrolluppgifter för dem, dock att. om lämnandet är förenat med synner— liga svårigheter, uppgiften efter medgivande av skattemyndigheten i det län där den skattskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt. får lämnas först efter föreläggande.

8. kostnader för reklam, som riktar sig till bestämda personer och som har karaktär av gåva av mer än obetydligt värde.

9. kontraktsnedskrivning och kontraktsavskrivning, 10. avsättningar i räkenskaperna för framtida garantiutgifter. samt 11. sådana avsättningar i räkenskaperna till internvinstkonto för vilka avdrag yrkats och den del av internvinsten enligt koncernrcdovisningen som belöper på avsättningarna i fråga.

Redovisas inkomst av jordbruksfastighet. annan fastighet för vilken intäkterna beräknas enligt 24 5 1 mom. kommunalskattelagen eller rörelse enligt bokföringsmässiga grunder men utan räkenskapsavslutning genom årsbokslut, skall beträffande innehållet i självdeklaration i tillämpliga delar gälla även vad som sägs ovan.

Vid redovisning av inkomst av rörelse och jordbruksfastighet skall en gift skattskyldig uppge art och omfattning av sitt och makens arbete i förvärvskällan samt i övrigt lämna de uppgifter som behövs för tillämp— ningen av anvisningarna till 52 5 kommunalskattelagen.

Livförsäkringsanstalter skall i fråga om försäkringsrörelsen iaktta be- stämmelserna i denna paragraf endast när det gäller uppgifter om hur värdesättningen på lager och fordringar skett. Därutöver skall iakttas vad som föreskrivs i 21 5 om skyldighet att lämna vissa uppgifter.

20 5 Om ett fåmansföretag eller en näringsidkare som är fysisk person gjort avdrag vid inkomstbeskattningen för något av följande slag av ersätt- ningar vilka har tillgodoförts mottagare i utlandet, skall i självdeklaration- en lämnas uppgift om ersättningarnas sammanlagda belopp för varje land. Skyldigheten gäller ersättningar som avser 1. ränta. utom sådan som utgår därför att betalning inte erlagts i rätt tid, 2. royalty eller annan ersättning för upphovsrätt eller någon annan 507

liknande rättighet såsom rätt till patent, varumärke, mönster samt litterärt Prop. 1989/90: 74 och konstnärligt verk. Bilaga 4

21 5 lnländsk försäkringsanstalt, som är skattskyldig för inkomst av för- säkringsrörelse, skall i självdeklarationen också lämna uppgift i de avseen- den som anges i 25 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Detsamma gäller beträffande utländsk livförsäkringsanstalt som drivit försäkringsrörelse i Sverige.

Understödsförening som enligt sina stadgar får meddela annan kapital- försäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd på högst 1 000 kronor för medlem, anses i denna lag som livförsäkringsanstalt i fråga om verk- samhet som är hänförlig till livförsäkring.

Utländsk skadeförsäkringsanstalt som drivit försäkringsrörelse i Sveri- ge. skall i självdeklarationen lämna uppgift om premieinkomsten i Sverige, fördelad på dels sjöförsäkring samt land- och lufttransportförsäkring, dels annan försäkring. Vidare skall uppgift lämnas om den eller de kommuner där sysslomannen (generalagenten) haft kontor samt. då flera kontor fun- nits. uppgift om de vid varje kontor influtna premiekostnadema, fördela- de på nämnda olika slag av försäkring.

22 5 Har en deklarationsskyldig under beskattningsåret fört räkenskaper ijordbruk eller skogsbruk som bedrivits av honom, annan fastighet för vilken intäkterna beräknas enligt 24 5 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) eller rörelse, skall vid hans självdeklaration fogas en bestyrkt kopia av balansräkningen för beskattningsåret och balansräkningen för det närmast föregående räkenskapsåret samt av resultaträkningen för beskatt- ningsåret. om sådan räkning ingått i bokföringen. Har i bokföringen tagits in ett särskilt balanskonto eller vinst- och förlustkonto och avviker detta konto från räkning som nyss sagts. skall vid deklarationen också fogas en bestyrkt kopia av kontot. Om ett fåmansföretag i sin bokföring har använt något annat samlingskonto för intäkter och kostnader, skall en bestyrkt kopia av sådant konto bifogas. Om ett fåmansföretag redovisar likvida medel i sammansatt post i balansräkningen, skall i självdeklarationen belopp som visar kassabehållningen uppges särskilt.

Vid självdeklarationen skall vidare fogas uppställningar enligt fastställt formulär med de uppgifter som behövs för att tillämpa gällande bestäm- melser om avdrag för värdeminskning samt utdrag av räkenskaperna för att styrka dessa uppgifter.

För aktiebolag, ekonomisk förening och ömsesidigt försäkringsbolag skall lämnas en bestyrkt kopia eller tryckt exemplar av förvaltnings- och revisionsberättelser. som avgetts för beskattningsåret. För fåmansföretag skall också lämnas förteckning som avses i 12 kap. 95 aktiebolagslagen (1975: 1385) samt förteckning över utbetald rörlig ränta till personer som avses i 2 5 9 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt.

För inländsk skadeförsäkringsanstalt skall lämnas en bestyrkt kopia av protokoll eller annan handling. som visar hur resultaträkningen och ba- lansräkningen för beskattningsåret slutligt fastställts samt hur vinsten för samma år disponerats.

23 5 Deklarationsskyldig, som avses i 22 5 och som för beskattningsåret enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. i sin balansräkning redovisar pensionsskuld under rubriken Avsatt till pen- sioner. skall i självdeklarationen under den särskilda underrubriken Av- dragsgilla pensionsåtaganden redovisa vad som avser sådana pensionsåta- ganden för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger enligt punkt 2 d jämfört 508

Bilaga 4

med punkt 2 e av anvisningarna till 29 5 kommunalskattelagen (1928: 370). Sådan redovisning skall avse förhållandena vid såväl beskatt- ningsårets ingång som dess utgång.

Särskilda bestämmelser_lörföretagsledare m.fl. i fåmansföretag

245 Företagsledare i fåmansföretag och närstående till sådan person samt delägare i företaget skall vid självdeklaration foga uppställning enligt fastställt formulär med de uppgifter som behövs för tillämpningen av gällande bestämmelser rörande beräkningen av hans inkomst från företa- get. Därvid skall uppgifter lämnas bland annat om hans arbetsuppgifter i företaget, om vad han tillskjutit till eller uppburit från företaget i form av pengar, varor eller annat, om utgifter för hans privata kostnader som företaget betalat samt om avtal eller andra liknande förhållanden mellan honom och företaget.

Särskild ttppgtjtsskyldighet för handelsbolag m. ]I. 255 Vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för registrerings- pliktigt fartyg skall varje år till ledning för delägares taxering lämna sär- Skild uppgift för varje delägare om hans andel av bolagets eller rederiets inkomst och värdet av hans andel eller lott i bolaget eller rederiet.

Särskild uppgift skall avfattas enligt bestämmelserna för allmän självde- klaration. Till uppgiften skall fogas de i 225 första och andra styckena nämnda handlingarna.

Uppgiften skall lämnas på det sätt som anges i 28 och 29 55 i fråga om självdeklaration.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller i tillämpliga delar även sådant oskiftat dödsbo som vid inkomst- och förmögenhetstaxering skall anses som handelsbolag.

Särskild uppgiftsskyldig/tetför vissa stiftelser och jöreningar

265 Stiftelser eller föreningar. som är helt eller delvis frikallade från skattskyldighet, skall i fall som anges nedan lämna särskild uppgift om inkomst och förmögenhet. som inte uppgetts till beskattning i självdeklara- tron.

Uppgiftsskyldighet har

1. pensionsstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,

2. personalstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästel- se m.m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall,

3. stiftelser som har till huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller någon annan myndighet stärka rikets försvar,

4. stiftelse som har till huvudsakligt ändamål att, utan begränsning till en viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd till undervisning eller utbildning eller trtöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning,

5. föreningar som avses i 75 5 mom. lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt. samt

6. föreningar och stiftelser. som avses i 7 5 5 mom. nionde stycket och 6 mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt.

Särskild uppgift lämnas på blankett enligt fastställt formulär. Blanketten Prop. 1989/90: 74 eller bilaga till denna skall ta upp inkomster och utgifter under räkenskaps- Bilaga 4 år som gått till ända närmast före taxeringsåret. samt tillgångar och skulder vid räkenskapsårets början och slut. Vidare skall upplysning lämnas om de omständigheter som anses motivera frikallelse från skattskyldighet.

Särskild uppgift lämnas varje år senast den 31 mars i den ordning som anges i 295 i fråga om självdeklaration. om inte skattemyndigheten efter framställning medgett befrielse för viss tid från nämnda skyldighet. Sådant medgivande får återkallas.

Stiftelsen eller föreningen skall efter föreläggande av skattemyndigheten meddela de ytterligare upplysningar som kan behövas för att bedöma stiftelsens eller föreningens skattskyldighet.

Anmälningsskyldighet om nedsättning av utländsk skatt 275 Har den skattskyldige fått avräkning av utländsk skatt från sin inkomstskatt eller förmögenhetsskatt enligt bestämmelser i dubbelbeskatt- ningsavtal eller enligt lagen (1986:469) om avräkning av utländsk skatt och nedsätts härefter den utländska skatten, är han skyldig att anmäla detta till skattemyndigheten. Anmälan skall göras inom tre månader från det att den skattskyldige fått del av det beslut genom vilket den utländska skatten nedsatts och skall avfattas på fastställt formulär. Till anmälan skall fogas beslutet eller bestyrkt kopia av detta.

Tidpunkt och sätt/ör att lämna självdeklaration m. m.

28 5 Självdeklaration, som skall lämnas utan föreläggande. skall, om inte annat följer av andra stycket. lämnas senast den 15 februari under taxe- ringsåret.

Följande deklarationsskyldiga får lämna självdeklaration senast den 31 mars under taxeringsåret, nämligen

l. staten. landstingskommun, kommun och annan dylik menighet,

2. den som nästföregående år varit skyldig att föra räkenskaper. om räkenskapsåret slutat senare än den 31 augusti året före taxeringsåret.

3. delägare i vanligt handelsbolag. kommanditbolag eller rederi om vid 2 angivna förutsättningar föreligger beträffande bolaget eller rederiet.

4. person. som skall beskattas tillsammans med person som avses vid 2 eller 3 enligt bestämmelser som gäller för gift skattskyldig.

5. hemmavarande barn under 18 år till deklarationsskyldig som avses vid 2. 3 eller 4.

29 5 Självdeklaration och de handlingar som hör till den skall lämnas till skattemyndigheten eller till ett mottagningsställe som godkänts av skatte- myndigheten.

305 De handlingar som anges i 225 tredje och fjärde styckena skall lämnas samtidigt med och fogas vid den eller de självdeklarationer som den skattskyldige lämnar. Om detta möter något hinder skall handlingarna lämnas inom två veckor efter det de upprättats.

31 5 Självdeklaration och andra uppgifter eller upplysningar till ledning för egen taxering som skall lämnas först efter föreläggande, skall lämnas på det sätt och inom den tid som anges i föreläggandet. Skyldighet föreligger dock inte att på grund av föreläggande lämna självdeklaration eller uppgift vid en tidigare tidpunkt än handlingen annars skulle ha lämnats. 510

Anstånd med att lämna självdeklaration Prop. 1989/90: 74 32 5 Om någon visar att han är förhindrad på grund av särskilda omstän- Bilaga 4 digheter att lämna självdeklaration inom föreskriven tid, får han efter ansökan beviljas anstånd med att lämna självdeklarationen. Anstånd får inte utan att det finns synnerliga skäl medges längre än till utgången av maj månad under taxeringsåret. _

En sådan ansökan görs hos och prövas av skattemyndigheten i det län där sökandens hemortskommun för beskattningsåret är belägen eller, om sökanden saknar hemortskommun i Sverige. skattemyndigheten i Stock- holms län. Har ansökan gjorts hos en annan skattemyndighet, skall denna pröva ansökan om tiden inte medger att ansökan överlämnas till rätt myndighet.

335 Den som i varaktigt bedriven rörelse biträder deklarationsskyldiga med att upprätta självdeklaration, kan för sådana deklarationsskyldiga som avses i 28 5 andra stycket efter ansökan få tillstånd att enligt tidsplan lämna deklarationer under tiden den 1 april — den 31 maj under taxe- ringsåret. Vid ansökningshandlingen skall fogas förteckning över de dekla- rationsskyldiga. Om tillståndet medges. skall den som är upptagen i för- teckningen anscs ha fått anstånd med att lämna deklarationen till den dag då deklaration senast får lämnas enligt tidsplanen. Ansökan enligt första stycket görs hos och prövas av skattemyndigheten i det län inom vilket sökanden utövar sin rörelse.

Föreläggande att jul/gära dek/arationsskyldig/tet 345 Den som inte har fullgjort sin deklarationsskyldighet i rätt tid får föreläggas av skattemyndigheten att lämna självdeklaration.

Om självdeklaration inte är upprättad så som föreskrivs i detta kapitel. får skattemyndigheten förelägga den deklarationsskyldige att komma in med de uppgifter som saknas eller, om deklarationen är bristfällig i väsent- liga avseenden. med ny deklaration som är upprättad på riktigt sätt.

Ett sådant föreläggande får också avse de övriga uppgifter som anges i detta kapitel och lämnas till ledning för taxeringsbeslut.

3 kap. Kontrolluppgifter m. m.

Allmänna bestämmelser

1 5 Uppgifter till ledning för taxering av andra än uppgiftslämnaren själv och för registrering av preliminär skatt som har innehållits genom skatte- avdrag. lämnas i form av kontrolluppgi/t.

25 Den som är uppgiftsskyldig enligt bestämmelserna i detta kapitel skall. om inte annat föreskrivs. varje år lämna kontrolluppgift för det föregående kalenderåret. [ 55—62 55 finns gemensamma bestämmelser om hur kontrolluppgifter skall utformas och hur de skall lämnas.

35 Länsrätten får på framställning av en uppgiftsskyldig som förelagts att lämna kontrolluppgift som enligt bestämmelserna i detta kapitel skall lämnas först efter föreläggande. befria honom från denna skyldighet när det finns synnerliga skäl till det och l. uppgiften omfattas av den uppgiftsskyldiges tystnadsplikt eller 5.1 l

2. andra särskilda omständigheter gör att. uppgiften inte bör komma till Prop. 1989/90: 74 någon annans kännedom. Bilaga 4

Kontrolluppgifter om [ön m. m.

45 Kontrolluppgifter om lön. arvode. andra ersättningar eller förmåner skall lämnas av ]. myndighet,

2. aktiebolag. ekonomisk förening, fond. stiftelse och annan juridisk person än dödsbo,

3. fysisk person och dödsbo. som bedrivit rörelse eller jordbruk eller som innehaft annan fastighet, i fråga om förmåner som utgått från sådan förvärvskälla.

Kontrolluppgifter skall lämnas för

a) den som hos den uppgiftsskyldige innehaft anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete.

b) den som av den uppgiftsskyldige har fått pension. livränta eller periodiskt utgående ersättning eller annan förmån.

Uppgiftsskyldighet enligt första och andra styckena föreligger även i tillämpliga delar för följande personer:

1. Fysisk person som varit skyldig att göra skatteavdrag enligt uppbörds- lagen (l9531272). Uppgifterna skall avse den på vilkens inkomst skatte- avdrag skulle ha gjorts.

2. Den som har gjort avdrag för preliminär A-skatt eller avdrag enligt lagen (l982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar. Uppgifterna skall avse den för vilken avdrag har gjorts. Kontrolluppgift skall ta upp utgiven ersättning eller förmån samt av- dragen preliminär skatt. I 6— l2 55 lämnas närmare föreskrifter om vad som skall iakttas när kontrolluppgift lämnas.

55 Uppgiftsskyldighet enligt 45 föreligger först efter föreläggande av skattemyndigheten beträtfande l. ersättning och förmån med anledning av tillfälligt arbete. om det som mottagaren sammanlagt fått haft ett lägre värde än 100 kronor för hela året. ;

2. ersättning och förmån till någon med anledning av tillfälligt arbete på annan fastighet än jordbruksfastighet. om vad som sammanlagt getts ut har lägre värde än 300 kronor för hela året och det inte utgör avdragsgill omkostnad i förvärvskällan rörelse,

3. utbetalning till rörelseidkare av ersättning för tillfälligt arbete, om ersättningen utgör intäkt av rörelse för mottagaren och arbetsgivaravgifter inte skall beräknas på grundval av ersättningen.

4. förmån som inte utgör skattepliktig intäkt för mottagaren och som är utgiven i tjänst som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 32 5 kommunalskattelagen (l928: 370),

5. förmåner i annat än pengar som enligt 32 5 3 fmom. första stycket kommunalskattelagen inte skall tas upp som intäkt,

6. följande slag av ersättningar om det har angetts i kontrolluppgiften att sådan ersättning har lämnats

a) kostnadsersättning för resa i tjänsten inom Sverige med allmänt kommunikationsmedel eller taxi, motsvarande gjorda utlägg.

b) annan kostnadsersättning för resa i tjänsten som inte överstiger sammanlagt 1000 kronor, 512

c) representationsersättning. motsvarande gjorda utlägg. sammanlagt Prop. 1989/90: 74 inte överstigande 500 kronor, samt Bilaga 4 d) traktamentsersättning vid vistelse i tjänsten utom tjänstgöringsorten. som sammanlagt inte överstiger 500 kronor eller inte avser mer än 24 dagar för år räknat. 7. förmån från stiftelse. om vad som utgetts uppenbarligen inte utgör skattepliktig intäkt för mottagaren. 8. ersättning eller förmån, för vilken mottagaren betalat sjömansskatt. 9. ersättning för uppdrag enligt 4 5 1 —3 lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar i fråga om fastighet eller bostadslägenhet som avses i 8 5 första stycket nämnda lag. om avdrag för skatt inte har gjorts. Är den uppgiftsskyldige ett fåmansföretag. eller en personalstiftelse som hör till ett sådant företag. skall dock uppgifter avseende företagsledaren eller honom närstående person eller delägare i företaget lämnas utan föreläggande av skattemyndigheten.

6 5 1 kontrolluppgiften skall utgiven förmån tas upp oavsett om den utgått kontant eller som naturaförmån eller utgjort ersättning för kostna- der som mottagaren betalat.

Om mottagaren har betalat ersättning för en naturaförmån, skall uppgift om förmånen och ersättningen lämnas.

Om någon förmån endast avser en del av året. skall uppgift lämnas om den tid för vilken förmånen utgått.

7 5 Värdet av naturaförmåner skall anges och beräknas i enlighet med bestämmelserna i 42 5 kommunalskattelagen (1928:370) samt anvisning- arna utom punkt 2 tredje stycket andra meningen och punkt 4 andra stycket av anvisningarna. I fråga om annan bostadsförmån än förmån av semesterbostad skall värdet av förmånen anges och beräknas i enlighet med bestämmelserna i 8 5 tredje stycket uppbördslagen ( 1953: 272).

85 Om det när lön betalats ut gjorts avdrag för löntagares eller hans efterlevandes pensionering. skall i kontrolluppgiften anges bruttolönen och vad som dragits av. Avser livränta skadestånd till följd av personskada. skall anges om livräntan utgör skattepliktig intäkt.

9 5 Av kontrolluppgiften skall det för varje belopp anges om arbetsgiva- ren skall betala arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981: 691) om socialavgif- ter.

I kontrolluppgiften skall särskilt för sig tas upp representationsersätt- ning och särskilt för sig andra kostnadsersättningar än resekostnads- och traktamentsersättningar.

I kontrolluppgiften skall särskilt för sig tas upp sådant avdrag som har gjorts för preliminär A-skatt eller enligt lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.

10 5 I kontrolluppgiften skall lämnas uppgift om lån som har lämnats till arbets- eller uppdragstagare räntefritt eller mot ränta som understiger sedvanlig ränta. om det sammanlagda värdet av förmåner av detta slag uppgår till mer än 2000 kronor. Uppgiften skall avse förmånens värde.

11 5 I en kontrolluppgift som tar upp särskild resekostnads- och trakta- mentsersättning. skall anges beloppet av dels resekostnadsersättning, dels 513

Bilaga 4

traktamentsersättning samt den tid för vilken traktamentsersättning ut- gått. Därvid skall uppgifter lämnas om traktamentsersättning dels för förrättningar i Sverige i enlighet med vad nedan sägs. dels för förrättningar utomlands.

I fråga om förrättningar i Sverige skall uppgifter lämnas särskilt för

a) förrättningar som inte varit förenade med övernattning (endagsför- rättningar),

b) förrättningar som varit förenade med övernattning men inte medfört vistelse mer än femton dygn i följd på en och samma ort (korttidsförrätt- ningar). samt

c) övriga resor (långtidsförrättningar). För endagsförrättning uppges utgiven traktamentsersättning och antal dagar. Vid beräkning av antalet dagar för endagsförrättningar medräknas inte sådan endagsförrättning. som varat högst fyra timmar. Förrättning som varat mer än fyra timmar men högst tio timmar räknas som halv dag. Längre förrättning räknas som hel dag.

För korttids- och långtidsförrättningar uppges utgiven traktamentser- sättning och antal nätter övernattning skett. De första femton dygnen av varje långtidsförrättning uppges såsom korttidsförrättning.

I kontrolluppgifter skall i förekommande fall särskilt anmärkas att ar- betsgivaren haft utgifter utöver traktamentsersättningen för den anställdes bostad eller uppehälle under förrättningen.

125 Om skattemyndigheten i det län där arbetsgivarens hemortskom- mun är belägen medger det. behöver arbetsgivaren. i stället för att lämna uppgift enligt 11 5 om traktamentsersättning vid förrättning i Sverige. endast anmärka i kontrolluppgiften att sådan ersättning utgått. Förutsätt- ning för medgivande är att ersättning utgår enligt sådana grunder att den kan antas inte komma att överstiga avdragsgill ökning i levnadskostnader- na. Motsvarande medgivande kan lämnas även beträffande resekostnads- ersättning för färd med allmänt kommunikationsmedel. Medgivande enligt första stycket lämnas endast om arbetsgivaren har ett större antal anställda som mera regelbundet företar tjänsteresor. och med- givandet bedöms vara utan olägenhet för taxeringsarbetet. Medgivande får inte lämnas fåmansföretag i fråga om uppgifter rörande företagsledaren och honom närstående personer samt delägare i företaget. Lämnat medgi- vande gäller tills vidare. Det kan begränsas till en viss grupp av anställda. Ansökan om medgivande enligt första stycket görs hos skattemyndighe- ten senast den 31 oktober året före taxeringsåret.

Kontrolluppgifter om sjukpenning m. m. samt vissa bidrag, SIÖtl och ersättningar 13 5 Kontrolluppgift om sjukpenning. föräldrapenning, vårdbidrag. kon- tant arbetsmarknadsstöd samt andra förmåner i form av bidrag. stöd eller ersättning som är skattepliktiga intäkter för mottagaren skall lämnas av 1. riksförsäkringsverket.

. allmän försäkringskassa. . arbetslöshetskassa. . universitet och högskola. . vuxenutbildningsnämnd. . länsarbetsnämnd

.den som utgett ersättning enligt 165 lagen (1989: 425) om särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare.

Nam-BWR)

Kontrolluppgift skall lämnas för den som fått förmånen om det utbetal- Prop. 1989/90: 74 då beloppet uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året. Kon- Bilaga 4 trolluppgiften skall ta upp utbetalt belopp och avdragen preliminär A- skatt.

Riksförsäkringsverket skall. i fråga om sjukpenning. i kontrolluppgiften ange om utbetalt belopp avser anställning eller annat förvärvsarbete.

Kontrolluppgifter om viss pension och livränta samt vissa försäkringar

145. Kontrolluppgifter om pension och livränta skall lämnas av försäk- ringsanstalt och understödsförening avseende

a) belopp som betalats ut på grund av försäkring av den art att skatte- plikt för beloppet föreligger och

b) livränta som getts ut till följd av personskada eller ersättning på grund av sådan kollektiv sjukförsäkring som avses i 32 5 3 a mom.. punkt 16 av anvisningarna till 21 5eller punkt 11 av anvisningarna till 28 5kommunal- skattelagen (1928:370) även om utgett belopp inte är av skattepliktig natur.

Kontrolluppgift skall lämnas för den till vilken beloppet har betalts ut om det utbetalade beloppet uppgår till sammanlagt minst 200 kronor för hela året. Kontrolluppgiften skall ta upp utbetalt belopp och avdragen preliminär A-skatt.

Har skattepliktigt engångsbelopp getts ut till följd av personskada skall särskilt anmärkas om skattepliktigt engångsbelopp getts ut tidigare på grund av samma skada. Om så är fallet skall beloppets storlek och utbetal- ningsåret anges.

155 Kontrolluppgift om försäkrings värde skall lämnas av försäkrings- anstalt och understödsförening avseende sådan livförsäkring som avses i punkt 6 av anvisningarna till 3 och 455 lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Kontrolluppgift skall lämnas för den som är ägare till försäkringen eller är förmånstagare med förfoganderätt till sådan försäkring. om värdet av en eller flera försäkringar uppgår till minst 1000 kronor. Kontrolluppgiften skall uppta försäkringarnas värde vid årets utgång.

165 Kontrolluppgift enligt 14 eller 15 5. som avser pensionsförsäkring tagen på annat sätt än i samband med tjänst, skall innehålla uppgift om tidigare och nuvarande ägare till försäkringen och. om möjligt. på vilket sätt äganderätten övergått samt. i förekommande fall. den som fått förfo- . ganderätten till försäkringen. Kontrolluppgift enligt 14 eller 15 5. som avser pensionsförsäkring tagen i samband med tjänst. skall innehålla uppgift om den som enligt tjänsteav- talet skall åtnjuta pensionsförmånen.

175 Kontrolluppgift om ändring av pensionsförsäkring skall lämnas av försäkringsanstalt om en försäkring som meddelats med tillämpning av äldre bestämmelseri punkt 1 av anvisningarna till 31 5 kommunalskatte- lagen (1928: 370). har ändrats eller om en förmånstagare under beskatt- ningsåret satts in till försäkringen. i strid mot de nya bestämmelserna i nämnda punkt. Kontrolluppgift skall lämnas för försäkringstagaren. Kontrolluppgiften skall ta upp vidtagen ändring samt den mot försäkringen svarande premie- reserven och övrigatillgodohavanden vid tidpunkten för ändringen.

'Jl 'Jl

18 5 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall en försäkringsanstalt Prop. 1989/90: 74 eller en understödsförening lämna kontrolluppgift beträffande en Bilaga 4 namngiven person. Kontrolluppgiften skall avse arten av uppgiven försäk- ring. beloppet av premie eller någon annan avgift. tid då sådan mottagits. utbetalt försäkringsbclopp samt värdet och arten av andra förmåner som inte uppgetts enligt annan föreskrift.

Kontrolluppgifter om royalty. näringsbidrag och räntebidrag

19 5 Kontrolluppgift om royalty eller liknande avgift skall lämnas av den som betalt ut royalty eller periodiskt utgående avgift för rättighet av goodwillnatur, exempelvis varumärke. firmanamn och dylikt. eller för att utnyttja patent. mönster och dylikt.

Kontrolluppgift skall lämnas för den till vilken royaltyn eller avgiften betalts ut. Kontrolluppgiften skall ta upp utbetalt belöpp och avdragen preliminär A-skatt.

205 Kontrolluppgift om näringsbidrag skall lämnas av den som lämnat stöd som avses i punkt 2 av anvisningarna till 19 5 kommunalskattelagen (1928:370). Kontrolluppgift skall lämnas för den som enligt beslut skall få stödet. Kontrolluppgiften skall ta upp näringsbidraget eller det belopp som efter- getts samt datum för utbetalningen av bidraget eller beslutet om eftergift och stödets ändamål.

21 5 Kontrolluppgift om räntebidrag eller eftergift på räntelånefordran skall lämnas av plan- och bostadsverket.

Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person som fått bidrag eller eftergift. Kontrolluppgiften skall ta upp debiterad ränta, räntebidrag. eftergiven ränta eller amortering samt lånenummer.

Kontrolluppgtjier om räntor m. m.

22 5 Kontrolluppgift om ränta och fordran skall lämnas av

1. Värdepappersccntralen VPC Aktiebolag.

2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkesmäs- sigt ombesörjt att pengar blivit räntebärande.

3. den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden.

4. förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning.

5. riksgäldskontoret i fråga om utbetalning av ränta på statens sparobli- gationer.

6. valutabank och fondkommissionär hos vilka utländskt värdepapper förvaras i depå eller kontoförs enligt särskilda bestämmelser.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som gottskrivits ränta eller till vilken ränta betalts ut (borgenär). Kontrolluppgiften skall ta upp den ränta som den uppgiftsskyldige sammanlagt gottskrivit eller betalat ut till borge- nären samt dennes sammanlagda fordran på den uppgiftsskyldige vid årets utgång. Upplysning om fordran behöver dock inte lämnas i fall som avses i första stycket 6.

lnnehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas lika mellan innehavarna. om inte annat förhållande är känt för den upp- giftsskyldige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte redovi- sas enligt bestämmelserna i 57 5 andra stycket skall dock den totala räntan och fordran redovisas utan fördelning. 516

Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige Prop. 1989/90: 74 inte ange hur stor del därav som utgör ränta. skall i stället för ränta det Bilaga 4 sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.

235. Uppgiftsskyldighet enligt 22 5 föreligger inte

1. då borgenären utgörs av bank. hypoteksinstitut, försäkringsanstalt. aktiebolag eller förening eller stiftelse som tilldelats organisationsnummer.

2. för ränta som i fråga om Värdepappersccntralen VPC Aktiebolag inte avser bolagets verksamhet beträffande skuldförbindelser för den allmänna marknaden och som i fråga om övriga uppgiftsskyldiga inte hänför sig till sådan verksamhet som avses i 22 5 första stycket.

3. för ränta som inte utgör skattepliktig inkomst enligt 3 5 lagen (1978: 423) om skattelättnader för vissa sparformer eller lagen (1988: 847) om skattelättnader för allemanssparande och ungdomssparande.

4. för ränta och fordran på konto, för vilket inte finns person- eller organisationsnummer och som öppnats före den 1 januari 1985. om rän- tan för kontohavaren uppgår till mindre än 100 kronor eller — om kontot innehas av mer än en person — ränta för var och en av kontohavarna understiger 100 kronor.

5. för ränta och fordran på konto om borgenärens sammanlagda ränta på ett eller flera konton uppgår till mindre änlOO kronor varvid ränta som enligt andra bestämmelser i detta stycke är undantagen från uppgiftsskyl- dighet inte skall medräknas,

6. för ränta och fordran på särskilt konto i bank enligt skogskontolagen (1954: 142), lagen (1979: 61 1) om upphovsmannakonto eller lagen (1982: 2) om uppfmnarkonto.

24 5 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall bankaktiebolag. spar- bank eller någon annan penninginrättning lämna kontrolluppgift för namngiven person. Kontrolluppgiften skall avse gottgjord ränta för föregå- ende år. beloppet av innestående medel vid en viss angiven tidpunkt samt insättningar och uttag under viss tid.

255 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall även andra än 'pen- ninginrättningar. som betalt ut ränta eller haft skuld som inte gällt lån mot obligationer. förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar. lämna kontrolluppgift för varje borgenär. Kontrolluppgif- ten skall avse namn. hemvist. räntans belopp under föregående år och skulden vid en viss angiven tidpunkt.

265 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall fysisk eller juridisk person som haft fordran lämna kontrolluppgift för namngiven person (gäldenär). Kontrolluppgiften skall avse ränteinkomst från gäldenären och beloppet av hans skuld vid en viss angiven tidpunkt.

Kontrolluppgifter m. m. om aktier och andra värdepapper

27 5 Kontrolluppgift om utdelning och innehav skall lämnas av 1. den som utbetalt utdelning på aktie i svenskt aktiebolag. på .vilket 3 kap. 8 5 aktiebolagslagen (1975: 1385) eller lagen (1987: 623) om förenk- lad aktiehantering är tillämplig. 2. bank som avses i 1 5 aktiefondslagen (1974: 931) och som utbetalt utdelning på andel i svensk aktiefond för vilken register förs enligt 31 5 sistnämnda lag. 517

3. fondbolag som avses i l 5 aktiefondslagen och som förvaltar svensk Prop. 1989/90: 74 aktiefond för vilken register förs enligt 31 5 sistnämnda lag. Bilaga 4 4. den som utbetalt utdelning från utländsk juridisk person. om utdel- ningen utbetalts genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolags försorg. 5. valutabank och fondkommissionär hos vilka utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper förvaras i depå eller konotförs enligt särskil- da bestämmelser. Kontrolluppgift skall lämnas för a) fysisk eller juridisk person som är berättigad att lyfta utdelning för egen del vid utdelningstillfallet och b) för fysisk person som hos den uppgiftsskyldige varit antecknad som innehavare av aktie eller andel i aktiefond eller utländsk juridisk person eller utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper. Kontrolluppgiften skall ta upp utbetald utdelning och, för fysisk person som avses i andra stycket b. även innehavet vid årets utgång.

285. Särskild uppgift om utdelning eller ränta skall lämnas av

1. den som har fått utdelning på aktier i svenskt aktiebolag, på vilket 3 kap. 8 5aktiebolagslagen (1975: 1385), 3 kap. 8 5 försäkringsrörelselagen (1982: 713) eller 3 kap. 8 5 bankaktiebolagslagen (l987:618) inte är till- lämplig, samt '

2. den som i Sverige har fått 8) utdelning på andelar i svensk ekonomisk förening, svensk aktiefond, för vilken register inte förs enligt 31 5 aktiefondslagen (19741931), eller, om utdelningen inte har betalts ut genom Värdepappersccntralen VPC Aktiebolag eller gäller fall som avses i 27 5 första stycket 5. från utländsk juridisk person. eller

b) ränta som har erlagts mot att kupong eller kvitto lämnats och inte har betalts ut genom Värdepappersccntralen VPC Aktiebolag eller gäller fall som avses i 225 första stycket 6. på obligation. förlagsbevis eller någon annan för den allmänna rörelsen avsedd förskrivning.

Särskild uppgift skall lämnas när utdelningen eller räntan tas emot. Lyfts beloppet för någon annans räkning. och överlämnas inte därvid en av denne avgiven särskild uppgift. skall en sådan i stället lämnas av den som lyfter beloppet. Därvid skall uppges namn och hemvist på den för vars räkning beloppet lyfts. Om någon får utdelning eller ränta mot kupong. som han har förvärvat utan det värdepapper kupongen tillhör. skall också namn och hemvist uppges på den från vilken kupongen har förvärvats.

Särskild uppgift avfattas på blankett enligt fastställt formulär och läm- nas till den som betalar ut utdelningen eller räntan. Denne skall se till att uppgift lämnas innan betalning sker.

29 5 Den som begär registrering hos Värdepappersccntralen VPC Aktie- bolag av värdepapper som avses berättiga till utdelning från utländsk juridisk person eller som åsyftas i 285 första stycket b, skall samtidigt lämna uppgift om namn och hemvist på den för vilkens räkning utdelning- . en eller räntan skall lyftas. Om namn eller hemvist ändras. skall den som har lämnat uppgiften utan dröjsmål anmäla detta skriftligt till Värdepap- persccntralen VPC Aktiebolag. Bank eller fondkommissionär Som är auk- toriserad som förvaltare av aktier enligt lagen (l987:623) om förenklad ' aktiehantering. är skyldig att lämna sådan uppgift som rör ränta-efter anmodan från Värdepappersccntralen VPC Aktiebolag. Sådan anmodan får inte göras senare än fem år efter det att räntan betalts ut. '

30 5 Bestämmelser om hanteringen av uppgifter som har lämnats enligt Prop. 1989/90:74 28 eller 295 och rör utdelning på svenska aktier eller andelar i svensk Bilaga 4 aktiefond finns 1 kupongskattelagen (1970. 624). Övriga enligt 28 eller 29 5 avgivna uppgifter som avser utdelning. skall av den som har tagit emot uppgifterna lämnas på det sätt som gäller för kontrolluppgifter. Om utdelning i något fall har betalts ut utan att upp- giftsskyldigheten har fullgjorts. skall en upplysning lämnas om detta samti- digt som uppgifterna lämnas.

31 5 I den omfattning och på det sätt riksskatteverket bestämmer skall. utöver vad som framgår av 28 och 29 55, svenskt bolag eller svensk ekono- misk förening lämna kontrolluppgift rörande utbetald utdelning. Detsam- ma gäller utgivare av obligationer, förlagsbevis eller andra för den allmän- na rörelsen avsedda förskrivningar i fråga om utbetald ränta.

325 Om det finns särskilda skäl. kan riksskatteverket jämka uppgifts- skyldighet enligt 28 och 29 55.

33 5 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall den som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse enligt fondkommissionslagen (19791748) lämna kontrolluppgift för namngiven person. Kontrolluppgif- ten skall avse sådana uppgifter som enligt 19 5 lagen (1985:57) om värde- pappersmarknaden skall tas in i avräkningsnota och som avser avyttring av fondpapper enligt 4 5 samma lag eller av optioner som, utan att vara fondpapper. är föremål för marknadsmässig omsättning.

Efter föreläggande av riksskatteverket skall kontrolluppgift enligt första stycket lämnas också i fråga om ej namngivna personer. Sådant föreläggan- de får efter riksskatteverkets bestämmande utfärdas av skattemyndigheten i det län där den uppgiftsskyldige har sittsäte eller driver verksamhet.

34 5 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall valutabank eller fondkommissionär hos vilken utländsk aktie eller annat utländskt värde- papper förvaras i depå eller kontoförs enligt särskilda bestämmelser lämna kontrolluppgift för namngiven person. Kontrolluppgiften skall avse det antal och de slag av värdepapper som avyttrats samt det erhållna beloppet.

Efter föreläggande av riksskatteverket skall kontrolluppgift enligt första stycket lämnas också i fråga om ej namngivna personer. Sådant föreläggan- de får efter riksskatteverkets bestämmande utfärdas av skattemyndigheten i det län där den uppgiftsskyldige har sitt säte eller driver verksamhet.

Kontrolluppgifter om ackordsöverskott och "viss sjöinkomst .

35 5 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall den som i en summa uppburit visst avlöningsbelopp som ackordsöverskott eller dylikt för att fördelas inom ett arbetslag eller liknande grupp av personer lämna" kon- trolluppgift för medlem av gruppen. Kontrolluppgiften skall avse det be- lopp som betalts ut till medlemmen med upplysning om arbetsgivaren för beloppet skall betala avgift enligt 19 kap. 1 5lagen (1962. 381) om allmän försäkring.

365 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall redare lämna kon- trolluppgift för den som uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst enligt lagen (1958. 295) om sjömansskatt. Kon- . . trolluppgift skall avse åtnjutna förmåner. ' ' 519

Kontrolluppgifter om betalningar till näringsidkare m. m. Prop. l989/ 90: 74 37 5 Kontrolluppgift om försäkringsersättning för skada skall lämnas av Bilaga 4 försäkringsanstalt om

!. ersättning på minst 1000 kronor för varje skadefall utgetts på grund av skada på byggnad. inventarier och maskiner, produkter från jordbruket eller skogsbruket. växande gröda. skog. varulager. varor under tillverk- ning. förbrukningsartiklar eller andra förnödenheter för produktionen. eller

2. ersättning på minst 500 kronor för varje skadefall utgetts på grund av skada på levande djur.

Kontrolluppgift skall lämnas för

a) den som bedrivit jordbruk. skogsbruk eller rörelse.

b) den som innehaft jordbruksfastighet eller annan fastighet. Kontrolluppgift skall ta upp utbetalt belopp. Har delutbetalning av ersättning förekommit. behöver kontrolluppgift inte lämnas förrän året efter det år då skadan slutreglerats.

Kontrolluppgift behöver inte lämnas beträffande ersättning för person- ligt lösöre eller annan ersättning på grund av motorfordonsförsäkring än stilleståndsersättning.

38 5 Kontrolluppgift om pristillägg skall lämnas av köttbesiktningsbyrå. offentligt slakthus. kontrollslakteri och fristående sanitetsslakteriavdel- ning. ' Kontrolluppgift skall lämnas för den som fått pristillägg enligt lagen

(1974: 1021) om utbetalning av pristillägg på kött. Kontrolluppgiften skall ta upp utgett belopp.

395 Kontrolluppgift om vederlag för inköp skall lämnas av den som bedrivit verksamhet, vari ingått inköp av jordbruks- eller trädgårdspro- dukter eller husdjur eller produkter från husdjur. Kontrolluppgift skall lämnas för den från vilken inköp skett. Kontroll- uppgiften skall uppta utgett vederlag i pengar. naturaprodukter eller annat. Kontrolluppgift behöver dock inte lämnas om vederlag som gottgjorts bokföringsskyldig rörelseidkare för annat än slakt- eller livdjur.

40 5 Kontrolluppgift om ersättning för avverkningsrätt eller försäljning av skogseffekter skall lämnas av den som bedrivit verksamhet, vari ingått förvärv av avverkningsrätt eller inköp av virke eller andra skogseffekter.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som ägt eller brukat en fastighet. från vilken upplåtelse av avverkningsrätt eller försäljning av skogseffekter ägt rum. Kontrolluppgiften skall ta upp ersättning som utgetts eller gottgjorts samt uppgift om ersättning som enligt avtal skall utges under senare år.

41 5 Kontrolluppgift om ersättning som förmedlats skall lämnas av den som bedrivit förmedlingsverksamhet eller någon annan liknande verksam- het. Kontrolluppgift skall lämnas för den som genom verksamheten har fått anställning. uppdrag eller tillfälligt arbete eller har försålt egendom. Kon- trolluppgiften skall ta upp ersättning som förmedlats eller varom uppgift annars finns tillgänglig.

425 Uppgiftsskyldighet enligt 39—41 55 behöver fullgöras endast om och i den omfattning regeringen bestämmer. Efter föreläggande av skatte- 530

myndigheten skall dock kontrolluppgift enligt 41 5 lämnas för namngiven Prop. 1989/90: 74 person. Bilaga 4

435 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall kontrolluppgift för namngiven näringsidkare lämnas av '

1. den som bedrivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse.

2. den som innehaft annan fastighet än jordbruksfastighet samt

3. den som varit innehavare av lägenhet med bostadsrätt.

Kontrolluppgiften skall lämnas under förutsättning att beloppet i motta- garens eller utgivarens hand är skattepliktig intäkt eller avdragsgill utgift och avse

&) belopp för vilket den uppgiftsskyldige i förvärvskällan under viss angiven tid köpt eller sålt varor. eller

b) belopp som den uppgiftsskyldige under viss angiven tid utbetalt eller fått såsom ersättning för utförda tjänster.

Om det begärs i föreläggande enligt första stycket. skall i kontrolluppgif- ten även anges varuslag och mängd. verkställda likvider med uppgift om tidpunkt och sätt för betalning samt arten och omfattningen av utförda arbeten.

Efter föreläggande av skattemyndigheten skall uppgiftsskyldig enligt första stycket lämna kontrolluppgift också i fråga om ej namngivna nä- ringsidkare.

Uppgiftsskyldighet enligt denna paragraf föreligger inte beträffande köp inom detaljhandeln eller försäljningar av varor över disk och liknande fall inom detaljhandeln. där uppgiftsskyldigheten uppenbarligen inte kan full- göras.

Kontrolluppgifter om bostadsrätter m. m.

445. Kontrolluppgift om upplåten lägenhet skall lämnas av

1. bostadsförening,

2. bostadsaktiebolag.

3. ekonomisk förening eller aktiebolag som enligt punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 38 5 kommunalskattelagen (1928: 370) likställs med bostadsförening eller bostadsaktiebolag vid inkomstbeskattningen beträf- fande sådan lägenhet som helt eller till övervägande del upplåtits till annan än medlem eller delägare under hela eller större delen av beskattningsåret.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som upplåtit en lägenhet som han har i egenskap av medlem i föreningen eller delägare i bolaget. Kontroll- uppgiften skall ta upp belopp som medlemmen eller delägaren betalt in till föreningen eller bolaget och hur mycket därav som utgör kapitaltillskott.

Efter föreläggande av skattemyndigheten skall den uppgiftsskyldige. i den omfattning som anges i föreläggandet. lämna kontrolluppgift om värdet av en medlems eller delägares andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet.

455 Kontrolluppgift om överlåten bostadsrätt skall lämnas av den som är uppgiftsskyldig enligt 445 beträffande sådan överlåtelse som har an- mälts till den uppgiftsskyldige. Kontrolluppgiften skall ta upp a) lägenhetens beteckning, b) överlåtarens och förvärvarens namn samt personnummer, organisa- tionsnummer eller adress, c) tidpunkten för överlåtelsen och köpeskillingens storlek samt tidpunk- ten för överlåtarens förvärv och köpeskillingen vid det förvärvet, 5 lx)

d) storleken av sådana kapitaltillskott som överlåtaren enligt punkt 2 c av anvisningarna till 36 5 kommunalskattelagen (1928:370) får räkna in i omkostnadsbeloppet.

e) bostadsrättens andel av innestående medel på inre reparationsfond eller liknande fond vid förvärvs- respektive avyttringstidpunkten. samt

i) bostadsrättens andel av föreningens behållna förmögenhet den 1 janu- ari 1974 beräknad enligt punkt 2 c av anvisningarna till 36 5 kommunal- skattelagen. om överlåtarens förvärv skett före år 1974.

Efter föreläggande av skattemyndigheten skall den uppgiftsskyldige läm- na ytterligare upplysningar som är av betydelse för beräkning av realisa- tionsvinsten vid en medlems avyttring av sin bostadsrätt.

Den uppgiftsskyldige skall, utöver vad som följer av 4 kap. 1 5. bevara det underlag som behövs för uppgiftslämnande enligt denna paragraf.

46 5 Uppgiftsskyldighet enligt 45 5föreligger endast om bostadsrättsföre- ningen vid ingången av det aktuella beskattningsåret var av det slag som anges i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 38 5 kommunalskatte- lagen (1928: 370).

I fråga om uppgifter enligt 455 andra stycket c och e gäller följande undantag från uppgiftsskyldigheten. Om överlåtelsen avser en bostadsrätt som har förvärvats före den 1 juli 1982. behöver någon uppgift om köpe- skillingen vid förvärvet inte lämnas. Avser överlåtelsen en andel eller aktie som avses i fjärde stycket, behöver någon uppgift om köpeskillingen vid förvärvet inte lämnas om förvärvet skett före den 1 januari 1984. Har en bostadsrätt eller en andel eller aktie som nyss nämnts förvärvats före år 1974, behöver någon uppgift om innestående medel på inre reparations- fond eller liknande fond vid förvärvstidpunkten inte lämnas.

475 Kontrolluppgift enligt 445 första stycket samt 455 första stycket skall lämnas senast den 15 februari under taxeringsåret. Uppgiften skall lämnas till skattemyndigheten i det län där föreningens eller bolagets fastighet är belägen och avfattas på blankett enligt fastställt formulär eller på det sätt som skattemyndigheten bestämmer. Riksskatteverket får på ansökan av den uppgiftsskyldige medge undan- tag från bestämmelserna i första stycket andra meningen. Den som skall lämna uppgift utan föreläggande av skattemyndigheten skall senast den 8 februari under taxeringsåret sända meddelande till varje medlem eller delägare med de upplysningar i kontrolluppgiften som avser medlemmen eller delägaren.

It'ontrolluppgi/ter om utdelning m. m'. till delägare i samfällighet

485 Kontrolluppgift för'en delägare i en samfällighet skall lämnas av- juridisk person som förvaltar samfälligheten. Kontrolluppgift behöver dock inte lämnas, om den del av samfällighetens behållna förmögenhet som belöper på fastighet understiger 5000 kronor. Kontrolluppgift skall ta upp det som anges för varje uppgiftsskyldig under 1—3.

1. Sådan juridisk person som avses i 6 5 1 mom. första stycket b lage'n (1947: 576) om statlig inkomstskatt: Utdelning till delägare samt upplys- ning i det avseende som behövs för tillämpning av.. 2 5 sista stycket skogs- . kontolagen(l954: 142) 2- Annan jurtdisk person än vid 1: Delägares andel av intäkter och kostnader i samfälligheten. Kontrolluppgift behöver dock intelämnas. om ' delägares andel av ränteintäkt understiger 300=kronor, och inte heller om- -

(J | b.) lx)

andelen av intäkt av annat slag understiger 300 kronor sedan därifrån Prop. 1989/90: 74 andelen av sådana kostnader som är omedelbart avdragsgilla vid taxering- Bilaga 4 en dragits av. 3. Annan juridisk person än sådan som avses i 6 5 1 mom. första stycket b lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt: Delägares andel i samfäl- lighetens behållna förmögenhet. Utgör samfälligheten inte särskild taxe- ringsenhet, skall vid beräkning av den behållna förmögenheten värde av sådan samfälld egendom som ingåri de delägande fastighetemas taxerings- värde inte inräknas.

49 5 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall juridisk person som förvaltar samfällighet och som inte är skattskyldig för förmögenhet. lämna kontrolluppgift till ledning för värdesättningen av delarna i samfällighe- ten. Kontrolluppgift skall avse samfällighetens tillgångar och skulder samt andra omständigheter av betydelse för värdesättningen.

Kontrolluppgifter om betalning till ellerfrån utlandet 50 5 Valutabank skall lämna kontrolluppgift för fysisk person för vilken banken förmedlat betalning till eller från utlandet. Kontrolluppgiften skall avse varje betalning som överstiger 25 000 kronor med upplysning om det sammanlagda beloppet av dels sådana betalningar till utlandet. dels såda- na betalningar från utlandet.

Särskild uppgiftsskyldig/1et för värdesättning av aktier och andelar

51 5 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall aktiebolag till led- ning vid värdesättning av aktier i bolaget lämna särskild uppgift enligt fastställt formulär om bolagets tillgångar och skulder samt andra omstän- digheter av betydelse för värdesättningen. Även en ekonomisk förening har motsvarande skyldighet.

Särskild upplysningsskyldighet m. m.

525 En skattskyldig. "vars make skall taxeras för inkomst enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 5 kommunalskattelagen (1928: 370). skall lämna maken de uppgifter om verksamheten som behövs för beräkning av inkomsten.

53 5 Fåmansföretag skall lämna företagsledaren och delägare i företaget samt dem närstående personer alla uppgifter som behövs för att de skall - kunna beräkna sin skattepliktiga inkomst från företaget.

54 5 Försäkringsanstalt som meddelat tjänstepensionsförsäkring avseen- de arbetsgivares pensionsutfästelse gentemot arbetstagare. .skall på begä- _ ran av försäkringstagaren utfärda intyg i det hänseende som anges i punkt 2 e sjunde stycket av anvisningarna till 29 5 kommunalskattelagen (1928: 370).

Gemensamma bestämmelser om kontrolluppgifter 55 5 Bestämmelserna i 56—60 55 skall tillämpas för kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande aV'skattemyndigheten, om inte annat fö-- - - reskrivs i detta kapitel. - ' . 523

565 Kontrolluppgift skall lämnas för varje person på blankett enligt Prop. 1989/90: 74 fastställt formulär. Bilaga 4 Riksskatteverket får på ansökan av uppgiftsskyldig medge undantag från bestämmelserna i första stycket.

575 I varje kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt per- sonnummer eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som den uppgiften avser. För dödsbo får i stället för organisationsnummer den avlidnes person- nummer anges. Om personnummer eller organisationsnummer inte kan anges för den som uppgiften avser, skall i stället dennes födelsetid redovi- sas eller, i fråga om kontrolluppgifter enligt 22 5 i de fall borgenären är en juridisk person, namn, postadress och personnummer för den som får förfoga över räntan eller fordran. Om ett konto innehas av flera än fem personer, får uppgifter lämnas om en person som förfogar över kontot i stället för om samtliga innehavare. samt i förekommande fall om den beteckning på innehavarkretsen som används för kontot. Om den upp- giftsskyldige har tilldelats ett särskilt redovisningsnummer enligt 53 5 1 mom. uppbördslagen (1953:272). skall detta anges i stället för den uppgiftsskyldiges personnummer eller organisationsnummer. 1 en kontrolluppgift som lämnas av ett fåmansföretag skall det anges om personen är företagsledare eller honom närstående person eller delägare i företaget.

58 5 Kontrolluppgifterna skall lämnas senast den 31 januari under taxe- ringsåret till den skattemyndighet hos vilken den uppgiftsskyldige är re- gistrerad som arbetsgivare.

Den som har tilldelats särskilda redovisningsnummer enligt 53 5 l mom. uppbördslagen (1953:272) och på grund av detta registrerats hos flera skattemyndigheter skall lämna kontrolluppgifterna till myndighe- terna i cnlighet med denna registrering. Om den uppgiftsskyldige inte är registrerad eller inte vet vilken skattemyndighet kontrolluppgifterna skall lämnas till, får han lämna uppgifterna till skattemyndigheten i det län där han är bosatt.

Andra kontrolluppgifter än de som anges i 605 skall vid avlämnandet vara ordnade kommunvis. Vilken kommun kontrolluppgifterna avser skall vara tydligt utmärkt.

595 Den som är uppgiftsskyldig skall senast den 3l januari under taxe- ringsåret översända meddelande med de upplysningar som lämnas i kont- rolluppgiften till den uppgiften avser.

60 5 Vid en kontrolluppgift som lämnas enligt 4, 13 eller 14 5 skall fogas särskild uppgift (sammandrag av kontrolluppgifter). ] sådant sammandrag skall anges namn, postadress och personnummer eller organisationsnum- mer för den uppgiftsskyldige. antalet lämnade kontrolluppgifter samt det sammanlagda beloppet av de skatteavdrag som har verkställts för prelimi- när A-skatt under året före taxeringsåret. Om den uppgiftsskyldige har tilldelats särskilt redovisningsnummer enligt 53 5 1 mom. uppbördslagen (1953:272), skall detta anges i stället för personnummer eller organisa- tionsnummer. Om den uppgiftsskyldige har gjort avdrag för en arbetstaga- res kostnader enligt 2 kap. 4 5 6 lagen (1981: 691) om socialavgifter, skall denna kostnad också anges i sammandraget. l sammandraget skall också anges det sammanlagda beloppet av semestermedel som har betalts in till

U| lx) .b

en semesterkassa och som den uppgiftsskyldige inte skall redovisa i någon Prop. 1989/90: 74

kontrolluppgift. Bilaga 4 Redovisning av konto som avses i 57 5 andra stycket tredje meningen skall lämnas i särskild uppgiftshandling för varje konto.

61 5 I fråga om inkomst som avses i punkt 12 av anvisningarna till 32 5 kommunalskattelagen (1928:370) får riksskatteverket föreskriva hur kon- trolluppgift skall lämnas.

62 5 Sådana kontrolluppgifter och andra uppgifter eller upplysningar till ledning för andras taxering som skall avges efter föreläggande. skall avges på det sätt och inom den tid som anges i föreläggandet.

Kontrolluppgifterjör person med skatterättsligt hemvist i utlandet

63 5 Har en person som är bosatt i Sverige eller ett företag som är verksamt härtill någon i utlandet utgivit belopp eller förmån som skulle ha föranlett skyldighet att lämna kontrolluppgift om den utgivits till en mot- tagare i Sverige, skall den som utgett beloppet eller förmånen på sätt och i den omfattning riksskatteverket föreskriver lämna kontrolluppgift till led- ning vid beloppets eller förmånens beskattning utomlands.

Föreläggande att_/itllgöra uppgi/tsskvldighet

645 Har kontrolluppgift inte lämnats eller inte upprättats enligt före- skrifterna i detta kapitel, får skattemyndigheten förelägga den uppgifts- skyldige att lämna eller komplettera uppgifterna.

4 kap. Övriga bestämmelser

Skv/dighet att göra anteckningar m. m.

15 Den som enligt denna lag är skyldig att lämna självdeklaration, kontrolluppgift eller andra uppgifter till ledning för taxeringsbeslut är också skyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för att fullgöra deklarations- eller uppgiftsskyldigheten och för kontroll av den. Ett fåmansföretag är skyldigt att sörja för att underlag finns för kontroll av vad företagsledaren eller honom närstående person eller delägare till- skjutit till och tagit ut ur företaget av pengar, varor eller annat. Företaget skall vidare som underlag för kontroll av traktamentsersättning. som be- talts ut till företagsledaren eller honom närstående person eller delägare. bevara verifikation av övernattningskostnader, om ersättningen varit av- sedd att täcka sådan kostnad. Underlag skall bevaras under sex år efter utgången av det kalenderår underlaget avser. Det finns särskilda föreskrifter om skyldigheten att föra räkenskaper.

Ställ/öreträdarejör deklarations— och uppgiftsskyldig 25 Skyldighet att lämna självdeklaration, kontrolluppgift eller andra uppgifter till ledning för taxeringsbeslut skall fullgöras 1. för omyndig av förmyndare eller god man, som förordnats enligt 11

U| lx) U|

kap. 1 5 föräldrabalken, beträffande vad förmyndaren eller gode mannen Prop. 1989/90: 74 har under sin förvaltning, Bilaga 4 2. för sådan person, för vilken god man eller förvaltare har förordnats enligt 1 1 kap. 3, 4 eller 7 5 föräldrabalken. av gode mannen eller förvalta- ren beträlfande vad förmyndaren eller gode mannen har under sin förvalt- mng, 3. för avliden person och hans dödsbo, av dödsbodelägare eller testa- mentsexekutor som skall förvalta den dödes egendom, dock att där egen- domen avträtts till förvaltning av boutredningsman, denne har att fullgöra deklarations— eller uppgiftsskyldigheten, 4. för dödsbo som inte längre består, av den som vid tidpunkten för dödsboets upplösning haft att förvalta boets egendom, 5. för andra deklarations- eller uppgiftsskyldiga än enskild person och dödsbo, av vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman, förvaltare eller ombud, om inte regeringen bestämmer annat beträffande staten, lands- ting, kommun eller annan sådan menighet, 6. för aktiefond, av det fondbolag som handhar förvaltningen av fonden eller, om förvaltningen övergått till förvaringsbank, av denna. samt 7. för annan än här ovan omtalad juridisk person, som inte längre består, av den som senast haft att förvalta dessa angelägenheter.

Uppgiftsskyldighet beträffande tid/öre beskattningsåret 3 5 Om skyldighet föreligger enligt denna lag att efter föreläggande lämna uppgifter eller upplysningar till ledning för taxeringsbeslut, föreligger ock- så sådan skyldighet i fråga om förhållanden, som avser tid före beskatt- ningsåret och som har betydelse för taxeringsbeslut.

Uppgifter eller upplysningar enligt första stycket skall lämnas efter före- läggande som utfärdats med stöd av bestämmelserna i taxeringslagen (1990:00).

Undantagfrån uppgiftsskyldighet förfåmans/öretag

45 Riksskatteverket får medge undantag från bestämmelserna i denna lag om uppgiftsskyldighet för fåmansföretag om det finns särskilda skäl med hänsyn till verksamhetens att och omfattning.

Vi le

55 Föreläggande får förenas med vite. Vite får dock inte föreläggas myndighet eller tjänsteman i tjänsten.

Vid prövning av en ansökan om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

Överklagande

6 5 Skattemyndighetens beslut enligt 3 kap. 12 5 får överklagas till riks- skatteverket. Övriga beslut av skattemyndigheten enligt denna lag får inte överklagas. Riksskatteverkets beslut enligt denna lag får inte överklagas. Länsrättens beslut enligt 3 kap. 3 5 får inte överklagas. 526

A nsvarsbestämmelser Prop. l989/ 90: 74 75 Den som till arbetsgivare eller någon annan som är skyldig att avge B1laga 4 kontrolluppgift angående honom, uppsåtligen lämnar oriktig uppgift om förhållande som har betydelse för skyldighetens fullgörande. skall dömas till böter.

l ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.

85 Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra skyldighet beträffande

1. särskild uppgift enligt 2 kap. 26 5 eller

2. kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande av skattemyndig- het.

l ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket. Ansvar enligt första stycket inträder inte, om gärningen är belagd med straff enligt skattebrottslagen (1971: 69).

9 5 Till böter. högst femhundra kronor, skall den dömas som inte fullgör skyldighet

1. att lämna handlingar och uppgifter enligt 2 kap. 22 eller 30 5,

2. att utan föreläggande lämna särskild uppgift som avses i 2 kap. 26 5 rörande inkomst och förmögenhet och som inte uppgetts till beskattning i självdeklarationen,

3. att enligt 3 kap. 28 och 29 55, 305 andra stycket samt 31 5 lämna särskilda uppgifter eller kontrolluppgifter om utdelningar och räntor,

4. att utan föreläggande enligt 3 kap. 44, 45 eller 48 5 lämna kontroll- uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag eller sådan juridisk person som förvaltar samfällighet.

5. att enligt 3 kap. 63 5 lämna kontrolluppgift till ledning vid beskatt- ning utomlands.

l ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket. Ansvar enligt första stycket inträder inte, om gärningen är belagd med straff enligt skattebrottslagen (1971: 69).

105 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att inom före- skriven tid göra anmälan om nedsättning av utländsk skatt enligt 2 kap. 27 5 skall dömas till böter. l ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.

Formulär och blanketter

11 5 Riksskatteverket fastställer formulär till blanketter enligt denna lag. Blanketter tillhandahålls kostnadsfritt på det sätt riksskatteverket före— skriver.

Förvaring och gallring

12 5 Självdeklarationer och andra handlingar som enligt bestämmelserna i denna lag eller taxeringslagen (1990:00) har avlämnats till ledning för taxering eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myn- dighet för taxeringskontroll, skall förvaras hos skattemyndigheten. Om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver 527

något annat. skall handlingarna förstöras sedan sex år har förflutit efter Prop. 1989/90: 74 taxeringsårets utgång. Bilaga 4

Denna lagträder i kraft den ljanuari 1991 då taxeringslagen (I956:623) skall upphöra att gälla. Den nya lagen skall tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Aldre bestämmelser gäller fortfarande vid 1990 och tidigare års taxeringar.

'Jl l-J

3 Förslag till Prop. 1989/90: 74

. . _ Bilaga 4 Lag om skatteavdrag 1 Vissa fall från folkpens1on m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

] 5 Preliminär A-skatt skall betalas för 1. tilläggspension och vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, 2. delpension enligt lagen (1975: 380) om delpensionsförsäkring, 3. livränta enligt a) lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring, b) lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring. 0) lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd och (1) lagen (1977: 267) om krigsskadeersättning till sjömän, 4. folkpension som utbetalas av a) riksförsäkringsverket, b) allmän försäkringskassa, c) statens löne- och pensionsverk, eller d) kommunernas pensionsanstalt tillsammans med annan pension. livränta eller liknande förmån, samt 5. folkpension i annat fall, om det är sannolikt att slutlig skatt kommer att påföras.

Avdrag lör preliminär skatt

25 Den utbetalande myndigheten eller inrättningen får. om därmed bättre överensstämmelse kan uppnås mellan preliminär och slutlig skatt för förmånstagaren, beräkna preliminär A-skatt på pension eller förmån enligt 1 5 med frångående av bestämmelserna om skatteavdragi uppbörds- lagen (1953: 272). .

3 5 Oavsett bestämmelserna i 2 5gäller vad skattemyndigheten med stöd av 3 5 2 mom. uppbördslagen (1953:272) särskilt beslutat beträffande preliminär skatt för förmånstagaren.

Avdrag för kvarstående skatt

45 Kvarstående skatt får, under förutsättning att skatten kan betalas in senast vid den tidpunkt som riksskatteverket bestämmer. dras av från sådan pension eller förmån som avses i 1 5 vid utbetalningstillfällena i februari, mars och april.

Gemensamma bestämmelser

55 Förmånstagaren skall överlämna skattsedel på preliminär eller slutlig skatt till den utbetalande myndigheten eller inrättningen endast när denna särskilt begär det. Om inte förmånstagaren följer en sådan begäran. tilläm- pas bestämmelserna i 40 5 uppbördslagen (1953: 272) om skatteavdrag när skattsedel inte lämnats.

'Jl lx) 0

Bilaga 4

6 5 Har en förmånstagare med stöd av 10 5 andra stycket uppbördslagen (1953: 272) anmält att avdrag för preliminär eller kvarstående skatt skall göras från folkpension i annat fall än som avses i 1 5, skall skatteavdrag göras med anledning av denna anmälan från och med det utbetalningstill- fälle som infaller närmast efter det en månad förflutit från det anmälning- en skedde.

Bestämmelserna i första styckct gäller också när en förmånstagare anmä- ler att skatteavdrag enligt 1 5 skall göras med förhöjt belopp eller att skatteavdrag som sker enligt en tidigare begäran från hans sida, skall ändras.

7 5 De uppgifter som behövs för skatteavdragens beräkning och redovis- ning skall lämnas till den utbetalande myndigheten eller inrättningen vid den tidpunkt och på det sätt som riksskatteverket bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Genom lagen upphävs kungörelsen (1968:97) om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m.m.

4 Förslag till Prop. 1989/90: 74

. . Bilaga 4 Lag om skatteavdrag från Sjukpennmg m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

] 5 Preliminär A-skatt skall betalas för inkomst som avses i punkt 12 av anvisningarna till 325 kommunalskattelagen (1928:370) med undantag för vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, om inte annat framgår av denna lag.

Avdrag för preliminär skatt på sjukpenning m.m. 2 5 Avdrag för preliminär skatt görs inte från inkomst enligt 1 5, som inte utgör dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller korttidsstudiestöd, om mottagaren är skyldig att betala preliminär B-skatt.

35 Avdrag för preliminär skatt på föräldrapenningförmån görs endast om den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till lägst 6000 kronor. Preliminär A-skatt för korttidsstudiestöd skall tas ut med 30 procent av stödet.

4 5 Avdrag för preliminär A-skatt på inkomster som avses i första, andra och femte styckena i punkt 12 av anvisningarna till 32 5 kommunalskatte- lagen (1928:370), med undantag för vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall göras med ledning av särskilda skattetabeller. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje inkomstår sådana tabeller.

De särskilda skattetabellerna skall för olika sjukpenninggrundande in- komster enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring ange den preliminära skatt som skall tas ut på en viss ersättning uttryckt i procent av ersättning- en. 1 tabellerna skall det finnas särskilda kolumner med procentsatser dels för ersättningar som grundas på hela den sjukpenninggrundande inkoms- ten, dels för ersättningar som grundas på 90 procent av den sjukpenning- grundande inkomsten.

De procenttal efter vilka skatteavdrag skall göras skall grundas på skatte- satsen för en årlig inkomst motsvarande den skattskyldiges sjukpenning- grundande inkomst eller den andel av den sjukpenninggrundande inkoms- ten som ersättningen beräknas på.

För de. särskilda skattetabellerna skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som föreskrivs i uppbördslagen (1953: 272) om skattetabeller avseende preliminär A-skatt.

Om någon sjukpenninggrundande inkomst inte har fastställts för den skattskyldige. skall det underlag som utgör grund för ersättningen anses som sjukpenninggrundande inkomst när skatteavdraget bestäms.

Avdrag lör preliminär skatt på dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa 55 Avdrag för preliminär A—skatt görs från dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa även om den skattskyldige är skyldig att betala prelimi- när B-skatt. 531

Bilaga 4

Avdrag för skatten görs med ledning av en särskild tabell. Tabellen skall grundas på medelutdebiteringen i landet för kommunal inkomstskatt un- der beskattningsåret och beräknas för skattskyldig som avses i 4 5 2 mom. första stycket 1 uppbördslagen (1953:272). Medelutdebiteringen bestäms med tillämpning av avrundning enligt 55 första stycket uppbördslagen. Riksskatteverket fastställer tabellen.

65 Jämkning av skatt enligt 5 5 får ske endast vid arbetslöshetstillfällc där dagpenning har betalats för längre tid än en månad och skatteavdrag enligt tabell skulle medföra ett avsevärt överuttag av preliminär skatt. Jämkning av skatt för sådan mottagare av dagpenning som debiterats preliminär B-skatt, skall i första hand avse den preliminära B-skatten.

7 5 Bestämmelsen i 41 5 1 mom. uppbördslagen (1953: 272) om skyldig- het för arbetsgivare att på den skattskyldiges begäran göra avdrag för preliminär A-skatt med förhöjt belopp gäller inte i fråga om skatteavdrag enligt 5 5.

Gemensamma bestämmelser

8 5 Avdrag för kvarstående skatt får göras på inkomst som avses i denna lag endast om skattemyndigheten beslutat att sådant avdrag skall göras eller den skattskyldige begär det. Om skattemyndigheten har beslutat att sådant skatteavdrag skall göras, skall myndigheten underrätta den skatt- skyldige om detta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Genom lagen upphävs kungörelsen (1973: 1125) om skatteavdrag från sjukpenning m.m.

5 Förslag till Prop. 1989/90: 74

. . . .. . Bilaga 4 Lag om skatteavdrag 1 v1ssa fall från art1stersattn1ng m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 5 Preliminär A-skatt skall betalas för inkomst som utgör ersättning för artistisk verksamhet vid tillställning eller ljudupptagning eller ersättning för sådan verksamhet för ljudradio eller television, även om inkomsten inte utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst av tjänst enligt 3 5 2 mom. uppbördslagen (1953:272). Detsamma gäller inkomst som utgör royalty eller liknande ersättning för verksamhet som nyss nämnts.

Bestämmelserna om ersättning för artistisk verksamhet gäller även er- sättning till professionell idrottsman.

25 Bestämmelserna i 1 5 gäller inte, om bevillningsavgift tas ut enligt lagen (1908: 128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättig- heter eller om befrielse från sådan avgift skall åtnjutas enligt bestämmelse i samma lag. Utges ersättning som avses i 1 5 av fysisk person eller dödsbo. skall preliminär A-skatt betalas endast om ersättningen utgör omkostnad i rörelse. Riksskatteverket får medge att preliminär A-skatt inte skall betalas för ersättning som tillkommer viss juridisk person.

Artistisk verksamhet

35 Vad som skall anses vara artistisk verksamhet bedöms med hänsyn till verksamhetens karaktär och omfattning samt omständigheterna i öv- rigt. Hit hänförs exempelvis utövande av musik, sång, skådespeleri. recita- tion och dans.

Avdrag för preliminär skatt 4 5 Avdrag för preliminär A-skatt enligt denna lag görs med 40 procent av det utbetalade beloppet, om inte mottagaren visar att någon annan beräkningsgrund bestämts för avdraget. Skatteavdrag görs inte på särskilt beräknad reseersättning, i de delar den avser kostnaden för själva resan.

Avdrag görs inte från ersättning som, sedan särskild reseersättning enligt första stycket frånräknats. understiger 200 kronor. I fråga om ersättning som skall fördelas på flera gäller gränsen var och en av dem. Skatteavdra- get avrundas till helt krontal. Den som utbetalar ersättningen skall lämna kvitto på varje skatteavdrag.

lnbetalning av preliminär skatt, m. m.

5 5 Den som har gjort skatteavdrag enligt 4 5 skall betala in det innehåll- na beloppet till artistskattekontot. lnbetalningen görs med särskilt inbetal- ningskort senast fjorton dagar efter det att avdraget gjorts. lnbetalning vid samma tillfälle för flera skattskyldiga får göras i en post om en särskild förteckning samtidigt sänds in till skattemyndigheten i Örebro län. Om det 533

finns särskilda skäl. får riksskatteverket bestämma att inbetalningen skall Prop. 1989/90: 74 göras tidigare eller senare eller på något annat sätt. Bilaga 4 På inbetalningskortet eller förteckningen skall anges ersättningens stor- lek, dagen för utbetalningen och mottagarens namn samt i övrigt lämnas uppgifter enligt fastställt formulär.

65 Om inte innehållen skatt betalas in inom föreskriven tid, skall ett skriftligt meddelande lämnas inom den föreskrivna tiden till skattemyn- digheten i Örebro län om Storleken av den innehållna skatt som sålunda borde ha inbetalats. Om inte meddelandet lämnas inom föreskriven tid, påförs förseningsavgift enligt 54 5 3 mom. uppbördslagen (1953: 272).

7 5 Vid tillämpning av bestämmelserna i 58 5 uppbördslagen (1953: 272) i fall som avses i 5 5 beräknas restavgift från utgången av den för inbetal- ning föreskrivna tiden och tilläggsavgift för varje påbörjad tidrymd av sex månader utöver den första efter utgången av den månad under vilken inbetalningen skulle ha skett.

8 5 För den som är skyldig att göra skatteavdrag enligt 4 5 gäller i tillämp- liga delar vad som föreskrivs om arbetsgivare i uppbördslagen (1953:272).

Jämkning av skatt enligt 455 uppbördslagen skall, om inte särskilda omständigheter föranleder annat, i första hand avse annan skatt än preli- minär skatt enligt 1 5 denna lag.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1991. Genom lagen upphävs kungörelsen (1969: 5) om skatteavdrag i vissa fall från artistersättning.

Bilaga 4

6 Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)l dels att 3 5 3 mom.. 39 5 3 mom.. 72 a och 74 55 samt anvisningarna till 49 5 skall upphöra att gälla.

dels att rubriken närmast före 74 5 skall utgå. dels att i l 5, 25 1 och 4 mom., 135 1 mom. samt 275 3 mom. orden "taxeringslagen (1956: 623)” skall bytas ut mot "taxeringslagen (1990:00)",

delsatt i 2 52 mom. ordet "taxeringsnämnds" skall bytas ut mot "skatte- myndighets",

dels att i 27 54 mom., 39 54 mom.. 52 5, 53 5 1 och 2 mom., 54 5 1 och 3 mom., 55 5 1 och 2 mom., 57 5, 58 5 2 mom., 62 och 6755, 68 5 2 och 3 mom., 70 5 2 mom., 85 5 2 mom. och 88 5 samt punkt 1 av anvisningarna till 45 5 ordet "länsskattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot skattemyndighet" i motsvarande form,

delsatti8,200ch21 55, 41 52 mom., 44a5, 45520ch3mom., 71 51 och.. 2 mom. ,punkterna_ 2 och 4 av anvisningarna till 39 5 samt anvisning- arna till 40 och 41 55 orden ”den lokala skattemyndigheten" skall bytas ut mot "skattemyndigheten”,

dels att i 45 1 mom., 18, 19, 34, 35, 37 och 3855, 405 1 och 2 mom., 415 1 mom., 45 5 2 mom.. 4654 mom., 485 1, 2 och 4 mom., 7052 mom. samt punkt 2 av anvisningarna till 35 och punkt 1 och 2 av anvisningarna till 45 5 orden "lokal skattemyndighet" i olika böjningsfor- mer byts ut mot "skattemyndighet” i motsvarande form,

dels att i 40 5 3 mom. samt i 54 5 1 och 2 mom. orden "länsskattemyn- digheten eller den lokala skattemyndigheten” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndigheten",

48 5 2 mom. 1979:489 48 5 4 mom. 1985: 404 525 19871562

' Lagen omtryckt 1972: 75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 771 1 5 19891349 535 1 mom. 1986:1288 25 1 mom. 1986:1288 53 5 2 mom. 1986:1288 2 52 mom. 19841669 545 1 mom. 1987: 571 254 mom. 1986: 514 5452 mom. 1986: 1288 3 5 3 mom. 1977: 281 54 5 3 mom. 198611288 45 1 mom. 1985:407 555 1 mom. 1986:1288 851987: 1305 55 5- 2 mom. 1986:1288 135lmom. 198811525 575198621288 1851986:1288 5852m0m. l986:1288 2753mom. 1988:1525 6251986:1288 27 5 4 mom. 1988: 1525 67 5 1986: 1288 34 5 1979: 489 6852 mom. 198611288 35 5 1979: 489 68 5 3 mom. 198611288 37 5 1979: 489 70 5 2 mom. 1986: 1288 3851979z489 71 51 mom. 1982:189 39 5 3 mom. 1974: 771 7152 mom. 1982:189 39 5 4 mom. 198621288 72 a51974z771 405 1 mom. 1986:1288 745 1988:389 40 5 2 mom. 1979;489 85 5 2 mom. 1988:1525 405 3 mom. 198611288 885 1986:1288 41 5 1 mom_ 1974: 771 punkt 4 av anvisningarna till 395 1986:474 41 5- mom. 1976: 89 anvisningarna till 405 1979:489

anvisningarna till 41 5 1985:404 punkt 1 av anvisningarna till 455 1986: 1288 punkt 1 av anvisningarna till 49 5 1986:1288 punkt 2 av anvisningarna till 49 5 l979z999.

45 52 mom. 1979: 489 45 5 3 mom. 1981: 839 46 5 4 mom. 1979: 489 485 1 mom. 1979:489

dels att 3 52 mom., 10 och 2255, 27 5 1 mom., 30—3255 395 1 mom., 44545 5 ] mom..465 1 och3mom.,49 5 1,20ch 3—5 mom., 50 5. 58 51 mom., 685 1 och 4 mom., 695 1 och 2 mom.. 69 a, 72, 73, 75, 75 a och 75 b 55. 785 1 och 2 mom., 83 och 8455. 85 5 1 mom., 865 1 mom. och 86 a 5 samt rubriken närmast före 84 5 skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 32 a, 62 a och 86 b 55. av följande lydelse.

Nuvarande I ydelse [föreslagen lydelse

3 5

2 mom.2 Preliminär skatt utgår såsom preliminär A-skatt eller prelimi- när B-skatt.

1. Preliminär .it-skall skall med de undantag, som framgår av vad nedan i detta moment och i 10 5 sägs, utgöras för sådan inkomst av tjänst, vilken helt eller delvis utgår i penningar och vilken hänför sig till den skattskyldi- ges huvudsakliga arbetsanställning eller eljest utgör hans huvudsakliga inkomst av tjänst. För inkomst av sådan huvudsaklig arbetsanställning hos fysisk person eller dödsbo, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka, skall dock preliminär A-skatt erläggas endast om vad som utbetalats utgör utgift i en av arbetsgivaren bedriven rörelse. Med tjänst likställes i denna lag rätt till pension, livränta, som utgår på grund av sjuk-, olycksfalls- eller Skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring och inte utgör vederlag vid avyttring av egendom. ersättning, som i annan form än livränta utgår på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring. tagen i samband med tjänst, samt undantagsför- måner ävensom sådant periodiskt understöd eller sådan därmed jämförlig

periodisk intäkt, varför givaren enligt lagen är berättigad till avdrag.

Preliminär A-skatt skall utgå en- ligt skattetabell, som avses i 4 5, el- ler enligt de grunder som angivas i 7. 12 eller 40 5. Retail/ande prelimi- när .it-skall för inkomst som avses under I andra stycket eller punkt 12 av anvisningarna till 32 5' kommu- nalskattelagen må regeringen före- skriva särskild beräkningsgrund. För enskilda fall må lokal skatte- myndighet föreskriva särskild be- räkningsgrund, exempelvis att skat- ten skall beräknas å viss del av in- komsten eller å inkomsten minskad med visst belopp eller att skatten skall utgå med särskilt angiven pro- cent av inkomsten.

Är den, som åtnjuter ovan av- sedd inkomst av tjänst, skattskyldig jämväl för annan inkomst eller för förmögenhet må lokal skattemyn- dighet. då särskilda skäl därtill/ör- anleda. föreskriva att preliminär A-

2Senaste lydelse 1986: 1288,

22. 25 eller 29 5 kommunalskatte-

Preliminär A-skatt skall utgå en- ligt skattctabell. som avses i 4 5. el- ler enligt de grunder som anges i 7, 12 eller 40 5. För enskilda fall får skattemyndighet föreskriva sär- skild beräkningsgrund. exempelvis att skatten skall beräknas på viss del av inkomsten eller på inkoms- ten minskad med visst belopp eller att skatten skall utgå med särskilt angiven procent av inkomsten.

Är den. som åtnjuter ovan av- sedd inkomst av tjänst, skattskyldig jämväl för annan inkomst eller för förmögenhet får skattemyndighet. då särskilda skäl föreligger. före- skriva att preliminär A-skatt skall

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

skatt skall erläggas jämväl för sist- nämnda inkomst eller för förmö- genheten. Därvid skall den skatt- skyldiges preliminära skatt beräk- nas antingen till viss procent av den huvudsakliga inkomsten av tjänst eller enligt skattetabell ä nämnda inkomst ökad med visst belopp el- ler oek utgå med visst belopp ut- över vad i skattetabellen angives för den huvudsakliga inkomsten av tjänst.

Är i fall varom i föregående styc- ke sägs inkomsten vid sidan av den huvudsakliga inkomsten av tjänst betydande i förhållande till denna ' eller föreligga eljest särskilda om- ständigheter, må lokal skattemyn- dighet föreskriva, att preliminär B- skatt skall erläggas i stället för preli- minär A-skatt.

Oretal som uppkommer vid be- räkning av skatteavdrag skall jäm- nas till närmast högre hela krontal.

Föreslagen lydelse

betalas också för sistnämnda in- komst eller för förmögenheten. Därvid skall den skattskyldiges pre- liminära skatt beräknas antingen till viss procent av den huvudsakli- ga inkomsten av tjänst eller enligt skattetabell på nämnda inkomst ökad med visst belopp eller också utgå med visst belopp utöver vad i skattetabellcn anges för den huvud- sakliga inkomsten av tjänst.

Är i fall varom i föregående styc- ke sägs inkomsten vid sidan av den huvudsakliga inkomsten av tjänst betydande i förhållande till denna ellerföreligger annars särskilda om— ständigheter, jär skattemyndighet föreskriva, att preliminär B-skatt skall erläggas i stället för preliminär A-skatt.

Ytterligare bestämmelser om pre- liminär A-skatt finns i lagen (1990:00) om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m. m.. lagen (1990:00) om skatteavdrag från sjukpenning m.m. och lagen (1990:00) om skatteavdrag [ vissa fall från artistersättning.

2. Preliminär B—skatt skall för inkomståret betalas av skattskyldig, som inte skall betala preliminär A-skatt enligt [. Preliminär B-skatt skall beta- las för inkomster från den skattskyldiges samtliga förvärvskällor och för förmögenhet. Preliminär B-skatt skall betalas enligt särskild debitering.

Den lokala skattemyndigheten får besluta att fysisk person, som har inkomst av sådan uppdrags- verksamhet som avses i 45 lagen (1982: 1006) om avdrags- och upp- giftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar. skall betala preliminär A-skatt i stället för preli- minär B-skatt. Ett sådant beslut får meddelas om den för inkomståret beräknade slutliga skatten kan an— tas till huvudsaklig del bli betald genom avdrag för skatt.

Skattemyndigheten får besluta att fysisk person, som har inkomst av sådan uppdragsverksamhet som avses i 45 lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet be— träffande vissa uppdragsersättning— ar, skall betala preliminär A-skatt i stället för preliminär B-skatt. Ett sådant beslut får meddelas om den för inkomståret beräknade slutliga skatten kan antas till huvudsaklig de] bli betald genom avdrag för skatt.

10 53

Preliminär A-skatt skall inte beräknas på ersättning, som vid kommunal tjänst lämnas för vissa med tjänsten förenade kostnader, ej heller på

' Senaste lydelse 1981: 1204.

Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ersättning, som vid enskild tjänst lämnas för sådana kostnader, om inte ersättningen väsentligen överstiger vad som skäligen kan anses vara erfor- derligt för kostnademas bestridande.

Preliminär A-skatt skall inte utgå för:

a) folkpension och tilläggspen— sion enligt lagen (1962: 381) om all- män försäkring, där ej annat följer av jörordnande enligt 3 5 3 mom. eller den skattskyldige begär att av- drag för sådan skatt skall göras;

a) folkpension och tilläggspen- sion enligt lagen (1962: 381 ) om all— män försäkring. om inte annat följer av bestämmelserna i lagen

(1990:000) om skatteavdrag i vissa fal/frånfolkpension m. in. eller den skattskyldige begär att avdrag för sådan skatt skall göras;

c) familjebidrag enligt familjebidragslagen (1978: 520); eller (1) sådan pension. livränta eller från försäkringsanstalt utgående annan skattepliktig ersättning, som uppgår till högst hälften av det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring gällde för året före det år under vilket ersättningen utges. Vad nu har sagts skall dock ej tillämpas på pension och vårdbidrag, som utgår på grund av lagen om allmän försäkring, delpension enligt lagen (1979: 84) om delpensionsförsäkring och på yrkesskadelivrän- ta eller livränta enligt lagen (19761380) om arbetsskadeförsäkring eller lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd.

22J

Lokal skattemyndighet beslutar i fråga om beräkning av preliminär A-skatt samt debitering av prelimi- när B-skatt och slutlig, kvarstående och tillkommande skatt. Lokal skattemyndighet fastställer också avgiftsunderlag för egenavgifter.

Beslut som avses i första stycket meddelas av den lokala skattemyn- digheten i det fögderi där hemorts- kommunen är belägen. Om den skattskyldige saknar hemortskom- mun beslutar lokala skattemyndig- heten i Stockholmsjögderi.

Länsskattemyndigheten medver- kar i debiteringsarbetet enligt före- skrifter som meddelas av regering- en.

Skattemyndighet beslutar i fråga om beräkning av preliminär A- skatt samt debitering av preliminär B-skatt och slutlig, kvarstående och tillkommande skatt. Skattemyndig- het fastställer också avgiftsunderlag för egenavgifter. Skatt, mg:]? och ränta enligt denna lag utgår i helt krontal. varvid öretal bort/aller.

Beslut som avses i första stycket meddelas av skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges hem- ortskommun är belägen. Om den skattskyldige saknar hemortskom- mun beslutar skattemyndigheten i Stockholms län.

275

l m om. 5 Vid debitering av slut- lig skatt skall iakttas:

att kommunal inkomstskatt ut- räknas med ledning av den skatte-

* Senaste lydelse 1986: 1288. 5 Senaste lydelse 19841361.

1 mom. Vid debitering av slut- lig skatt skall iakttas:

att kommunal inkomstskatt ut- räknas i en post med ledning av" den

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

sats som för inkomståret gäller i be- skattningsorten;

att kommunal inkomstskatt ut- räknas i en post. varvid skattebelop- pet vid öretal över 50 avrundas upp- åt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal;

att egenavgifter enligt lagen (1981: 691) om socialavgifter debi- teras på grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som läm- nas av den allmänna försäkrings- kassan. varvid öretal bortfaller: samt

att i 1 _é' nämnd annuitet eller, om skattskyldig har att erläggaflera an- nuiteter, summan av dessa påförs i helt antal kronor. varvid öretal bort- faller.

F öres/agen lydelse

skattesats som för inkomståret gäl- ler i beskattningsorten: samt

att egenavgifter enligt lagen (l981:691) om socialavgifter debi- teras på grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som läm- nas av den allmänna försäkrings- kassan.

30 56

Skall enligt 11 kap. 6 5 första stycket lagen (1962:381) om all- män försäkring pensionspoäng för visst års inkomst av annat förvärvs- arbete tillgodoräknas den skattskyl- dige trots att tilläggspensionsavgift för året inte till fullo betalas inom den tid som anges i 29 åandra styc- ket, får länsrätten efter framställ- ning från den skattskyldige eller. om denne avlidit. dödsboet medge befrielse helt eller delvis från skyl- dighet att betala avgiften, om öm- mande omständigheter föreligger.

” Senaste lydelse 1984: 669.

Skall enligt 11 kap. 65 första stycket lagen (1962:381) om all- män försäkring pensionspoäng för visst års inkomst av annat förvärvs- arbete tillgodoräknas den skattskyl- dige trots att tilläggspensionsavgift för året inte till fullo betalas inom den tid som anges i 29 å andra styc- ket, får skattemyndigheten efter framställning från den skattskyldi- ge medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att betala avgiften, om ömmande omständigheter före- ligger.

IIar här i landet bosatt skattskyl- dig avlidit och efterlämnat bodel- ägare. som vid hans död varit bero- ende av honom för sin försörjning och skall dödsboet efter dödsfallet betala kvarstående eller tillkom- mande skatt, får skatternyndigheten eller framställning frän dödsboet medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att betala skatten. om ömmande omständigheter förelig- ger. Be/iielsefär avse skatt. som på- förts den avlidne eller, såvitt angår det beskattningsår varunder döds- fallet inträlfade, dödsbo efter ha— nom. Befrielse får inte avse skatt

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som påförts på grund av eftertaxe- ring och som rätteligen skulle ha be- talats före dödsfallet. Skattemyndigheten skall vidta den ändring av beslut om skattebe— frielse som skattemyndighets eller domstols beslut om taxeringföran- leder.

31 57 Uträkning av de särskilda skatteposter som ingår i tillkommande skatt samt debitering av sådan skatt verkställs efter samma grunder, som har gällt för debitering av motsvarande slutliga skatt. Sänkning av viss skatt vid ändrad debitering avräknas mot höjning av annan skatt till följd av ändringen. Tillkommande skatt under 25 kronor uttages ej.

Tillkommande skatt skall betalas senast den 18 i den uppbördsmå- nad eller. om skatten överstiger 200 kronor. de två uppbördsmånader. som lokal skattemyndighet bestäm— mer. varvid en uppbördsmånad

Tillkommande skatt skall betalas senast den 18 i den uppbördsmå- nad som skattemyndigheten be— stämmer dock inte tidigare än den [8 maj året efier taxeringsåret.

skall ligga mellan betalningstillfäl- lena. I sistnämnda fall skall skatten betalas med lika belopp i var och en av uppbördsmånaderna. Om öretal uppkommer skall dock det belopp som skall betalas först bestämmas till närmast lägre och det andra be- loppet till närmast högre hela antal kronor.

32 58

På tillkommande skatt skall skattskyldig betala ränta (respitränta). Rän- tebelopp som understiger femtio kronor påförs inte. Ränta utgår för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår med tillägg av tre procentenheter. Vid beräkning av ränta för tid som infaller efter utgången av det år då skatten debiteras tillämpas dock den räntesats som gäller för debiteringsåret.

Vid beräkning av respitränta gäller, att i den tillkommande skatten icke inräknas skattetillägg eller förse- ningsavgift enligt taxeringslagen och ej heller kvarskatteavgift, respitränta och anståndsränta;

att ränta utgår från och med den 1 april året näst efter taxeringsåret, dock att ränta på ö—skatteränta, res- titutionsränta och skatt. som åter- betalts enligt 68 5 2 mom. och ingår

7 Senaste lydelse 1986: 474. ” Senaste lydelse 1985: 407.

att ränta utgår från och med den 1 maj året näst efter taxeringsåret, dock att ränta på ö-skatteränta, res- titutionsränta och skatt, som åter- betalts enligt 68 & 2 mom. och ingår

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

i tillkommande skatt. skall utgå från utgången av den månad. då beloppet utbetalts;

att ränta utgår till och med den månad. då skatten förfaller till be- talning eller, om skatten skall beta- las under två uppbördsmånader. till och med den första uppbördsmåna- den, dock ej i något fall för längre tid än två år, samt

att ränta utgår i helt krontal, var- vid öretal bortfaller.

Föreslagen lydelse

i tillkommande skatt, skall utgå från utgången av den månad. då beloppet utbetalts; samt

att ränta utgår till och med den månad, då skatten förfaller till be- talning.

Ändras debitering av tillkommande skatt sker ny beräkning av ränta. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på

respitränta.

32 a ,é'

Skattemyndigheten får meddela befrielse helt eller delvis från skyl- digheten att betala respitränta, om detfinns synnerliga skäl.

395

1 mom.” Vid utbetalning av kontant belopp, som för mottaga- ren (arbetstagaren) utgör så- dan inkomst av tjänst som i 35 2 mom. under 1 första och andra styckena avses (lön), skall den som utbetalar beloppet (arbets- givaren) göra avdrag för betal- ning av preliminär A-skatt som ar- betstagaren har att betala (skat- teavd rag) om inte annat följer av bestämmelserna i lagen (1983: 850) om undantag från vissa bestämmel- ser i uppbördslagen (1953:272) m.m. Bestämmelser om skyldighet att göra avdrag i vissa fall när det utbetalade beloppet inte utgör så- dan lön fmns i lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersätt— ningar.

" Senaste lydelse 1986:474.

1 mom. Vid utbetalning av kön- tant belopp, som för mottagaren (arbetstagaren) utgörsådan in- komst av tjänst som i 35 2 mom. under 1 första och andra styckena avses (] 6 n). skall den som utbe- talar beloppet (arbetsgivaren) göra avdrag för betalning av preli- minär A—skatt som arbetstagaren har att betala (skatteavdrag) om inte annat följer av bestämmel- serna i lagen (1983: 850) om undan- tag från vissa bestämmelser i upp- bördslagen (1953:272) m.m. Be- stämmelser om skyldighet att göra avdrag i vissa fall när det utbe- talade beloppet inte utgör sådan lön finns i lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldig- het beträlfande vissa uppdragser- sättningar. Bestämmelser om skat— teavdrag finns dessutom i lagen ( 1990: 000) om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m.m., lagen (1990:000) om skatteavdrag

från sjukpenning m.m. och lagen (1990:000) om skatteavdrag i vissa fall från artistersättning m. m.

Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har arbetstagare. vilken har att vidkännas skatteavdrag för preliminär A-skatt, att erlägga kvarstående skatt, som har debiterats året före det år skatteavdraget skall göras, är arbetsgivaren skyldig att vid utbetalning av lön göra skatteavdrag även för sådan skatt. Avdragsskyldighet föreligger dock inte, om anställningen är avsedd att vara kortare tid än en vecka. För betalning av den kvarstående skatten skall arbetsgivaren vid varje utbetal- ningstillfälle avdraga ett belopp motsvarande så stor del av skatten som belöper på utbetalningstillfället med hänsyn till antalet utbetalningstillfäl- len före ingången av uppbördsmånaden april. Belopp, som dras av vid annat utbetalningstillfälle än det första, skall dock avrundas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden dras av vid det första utbetalnings- tillfället.

Öretal som uppkommer vid be- räkning av skatteavdrag bortfaller.

44ä10

Länsskattein_t-'ndigheten skall övervaka, att arbetsgivare behö- rigen fullgör sina skyldigheter enligt bestämmelserna i 39—43 55.

Det åligger lokal skattemyndighet att biträda länsskattemyruligheten vid fullgörande av ovannämnda övervakning.

På begäran av arbetsgivare eller arbetstagare skall den lokala skatte— myndigheten lämna besked i frå- gor, som angår skyldigheten att verkställa skatteavdrag, beräknan- det av sådant avdrag eller tillämp- ningen i övrigt av bestämmelserna i 39—43 55. Sådana besked skall meddelas av den lokala skattemyn- dighet hos vilken arbetsgivaren är registrerad för inbetalning och re— dovisning av arbetstagares skatt. Är arbetsgivaren inte registrerad. med- delas besked av den lokala skatte- myndigheten i det fögderi där ar- betsgivaren är bosatt. Saknar en ar- betsgivare, som är bosatt utom- lands eller är utländsk juridisk per- son, fast driftställe här i riket. med- delas beskedet av den lokala skatte- myndigheten i Stockholmsfögderi.

Länsskattemyndigheten och den lokala skatteiri_t-'iuliglieten äger på begäran av arbetsgivare lämna be- sked beträffande arbetstagares skat- teavdrag.

'0 Senaste lydelse 1986: 1288.

Skattemyndigheten skall överva- ka. att arbetsgivare behörigen full- gör sina skyldigheter enligt bestäm- melserna i 39—43 55.

På begäran av arbetsgivare eller arbetstagare skall skattemyndighe- ten lämna besked i frågor, som an- går skyldigheten att verkställa skat- teavdrag, beräknandet av sådant avdrag eller tillämpningen i övrigt av bestämmelserna i 39—43 ååå. Så- dana besked skall meddelas av den skattemyndighet hos vilken arbets- givaren är registrerad för inbetal- ning och redovisning av arbetstaga- res skatt. Är arbetsgivaren inte re- gistrerad. meddelas besked av skat- temyndigheten i det län där arbets- givaren är bosatt. Saknar en arbets- givare. som är bosatt utomlands el- ler är utländsk juridisk person, fast driftställe här i riket, meddelas bc- skedet av skattemyndigheten i Stockholms län.

Skatteiri_t-'ndigl1eteii får på begä- ran av arbetsgivare lämna besked beträffande arbetstagares skatte- avdrag. "

Bilaga 4

Föreslagen lydelse 455

I mom." Sedan skattsedel på preliminär skatt har utfärdats, får, om bättre överensstämmelse mellan den preliminära och den motsvarande slutliga skatten därigenom kan antagas uppkomma. genom jämkning före— skrivas ändrade grunder för uttagande av den preliminära skatten. Jämk— N u varande lydelse ning skall göras bland annat i följande fall, nämligen

1) då skattskyldig har att erlägga preliminär A-skatt och enligt under- rättelse från länsskattemyndigheten sådan ändring har skett i den skatt- skyldiges civilstånd, vartill hänsyn skall tagas vid taxering eller debite-

1) då skattskyldig har att erlägga preliminär A-skatt och sådan änd- ring har skett i den skattskyldiges civilstånd. vartill hänsyn skall tagas vid taxering eller debiering under året efter inkomståret;

ring under året efter inkomståret;

2) då skattskyldig visar eller, såvitt gäller sambandet mellan honom tillkommande skattereduktion och makes inkomst, gör sannolikt att preli- minär A-skatt skall erläggas efter annan kolumn i skattetabellen än som tidigare har fastställts;

3) då skattskyldig gör sannolikt eller det annars för myndigheten fram- står såsom troligt, att den preliminära skatten till följd av ändring i inkomst eller i avdrag för omkostnader i förvärvskälla eller beträffande allmänna avdrag eller av annan anledning kommer att avvika från motsva- rande slutliga skatt;

4) då skattskyldig visar eller myndigheten annars får kännedom om att den skattskyldiges skatteförmåga har blivit väsentligt nedsatt av anled- ning, som anges i 50 5 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370). Jämk- ning av skäl, som anges i tredje stycket nämnda moment, skall dock inte ske. om den skattskyldige skall betala preliminär A-skatt och således bestämmelserna i 41 52 mom. är tillämpliga; eller

5) då genom ändring i inkomstförhållandena eller av annat skäl ändrad skatteform synes påkallad.

1 fall. som avses i första stycket under 3), bör såvitt angår preliminär A— skatt jämkning vidtagas bara då på grund avjämkningen preliminär skatt skulle uttagas med minst en femtedel högre eller lägre belopp än som utan jämkning skulle erläggas. Jämkning av preliminär B-skatt i nyss angivna fall bör göras bara då påräknelig taxerad inkomst med minst en femtedel över- eller understiger den tidigare antagna inkomsten, dock med minst 2000 kr.

Oavsett vad som sägs i föregående stycke. får jämkning verkställas om skillnaden mellan slutlig och annars utgående preliminär skatt skulle bli mer betydande eller det är fråga om nedsatt skatteförmåga eller annan särskild omständighet. '

Får lokal skattemyndighet genom anmälan av skattskyldig eller an- nars vetskap om att preliminär skatt har blivit påförd obehörigen eller med oriktigt belopp eller att felaktighet har ägt rum vid utskri- vandet av skattsedel, skall myndig- heten vidtaga den jämkning av nämnda skatt. som kan behövas.

" Senaste lydelse 1986: 1288.

Får en skattemyndighet genom anmälan av skattskyldig eller an- nars vetskap om att preliminär skatt har blivit påförd obehörigen eller med oriktigt belopp eller att felaktighet har ägt rum vid utskri- vandet av skattsedel, skall myndig- heten vidtaga den jämkning av nämnda skatt. som kan behövas.

Bilaga 4

Nu va rande lydelse

Föreslagen lydelse

lnnan jämkning äger rum. skall den skattskyldige beredas tillfälle att yttra sig. om detta inte uppenbarligen är obehövligt.

Jämkning får inte verkställas efter inkomstårets utgång med mindre den preliminära skatten därigenom nedsätts. Ansökan om sådan jämkning skall av skattskyldig inges före utgången av april månad året efter inkomst- året.

465

1 mom.12 Beslut om jämkning av preliminär skatt meddelas av den lokala skattemyndighet. å vil— ken det ankommer att för inkomst- året utfärda skattsedel avseende så- dan skatt för den skattskyldige.

Är skattskyldig icke bosatt inom förenämnda myndighets tjänstgö- ringsområde. må ansökan om jämkning av preliminär skatt in- givas till den lokala skattemyndig- heten å bosättningsorten. Denna har att. sedan erforderlig utredning i ärendet in/örskaflats. översända ansökningen till iförsta stycket om- förmäld myndighet.

3 mom.” Beslut om jämkning, som grundar sig på ansökan av skattskyldig, skall. där icke ärendes invecklade beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter till annat föranleda. meddelas beträffande lön senast inom tio dagar samt beträfl fande annan inkomst senast inom tjugu dagar eller det ansökan om jämkning inkommit till den lokala skattemyndigheten. Beslutet jämte, i förekommande fall. den nya skatt- sedeln skall skyndsamt tillställas den skattskyldige utan kostnad för denne.

Arbetstagare, å vilkens lön avdrag för gäldande av skatt skall verkstäl- las. har att ofördröiligen till arbets- givaren överlämna beslut om jämk- ning jämte, i förekommande fall, den nya skattsedeln.

1 mom. Beslut om jämkning av preliminär skatt meddelas av den skattemyndighet, som för inkomst- året skall utfärda skattsedel avseen- de sådan skatt för den skattskyldi- ge. Skattskyldigfår ge in ansökan om jämkning av preliminär skatt till skattemyndigheten på sin bosätt- ningsort. även om mj-indigheten inte är behörig att meddela beslut enligt första stycket. Myndigheten skall göra den utredning som behövs i ärendet och därefter sända ansök- ningen till den myndighet som skall meddela beslutet.

3 mom. Beslut om jämkning, som grundar sig på ansökan av skattskyldig, skall meddelas snarast möjligt. Beslutet och, i förekom- mande fall, den nya skattsedeln skall skyndsamt tillställas den skattskyldige utan kostnad för den- ne.

Arbetstagare som har att vidkän- nas skatteavdrag skall genast till ar- betsgivaren överlämna beslut om jämkning och, i förekommande fall, den nya skattsedeln.

Arbetsgivare skall iakttaga beslut om jämkning från och med det avlö- ningstillfälle, som infaller näst efter det två veckor förflutit från det han fick del av beslutet. Innebär sådant beslut nedsättning av skatteavdrag i annat fall än som avses i 45 5 3 mom., skall beslutet tillämpas redan vid det avlöningstillfälle som inträffar sedan en vecka förflutit från det arbets—

” Senaste lydelse 1979:489. ” Senaste lydelse 1979:489.

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

givaren fått del av beslutet eller, om det ej kan ske, det belopp som skulle ha tillkommit den skattskyldige om beslutet tillämpats tillställas denne inom fyra dagar efter sistnämnda avlöningstillfälle.

495

1 mom.” Skattskyldig får av den lokala skattemyndigheten be- viljas anstånd med inbetalning av skatt, kvarskatteavgift eller ränta,

1) om länsskattemyndigheten har anfört besvär över taxeringen med yrkande om ändring till den skatt- skyldiges förmån: till det belopp som betingas härav,

2) om den skattskyldige har an- fört besvär över taxeringsnämndens beslut om taxering och länsskatte- myndigheten helt eller delvis har tillstyrkt besvären eller ansökan om anstånd eller det - utan att yttran- de har inhämtats från länsskatte- myndigheten — kan med skäl antas att besvären kommer att bifallas helt eller delvis: till det belopp som betingas härav.

3) om den skattskyldige har an- fört besvär över länsrätts eller sam- marrätts beslut om taxering och länsskattemyndigheten helt eller delvis har tillstyrkt besvären eller ansökan om anstånd: till det belopp som betingas härav.

4) om taxeringen har blivit oriktig på grund avfelräkning. felskrivning eller annat uppenbart förbiseende." till det belopp som betingas avförbi- seendel.

5) om den skattskyldige har taxe- rats på mer än en ort för samma inkomst eller förmögenhet: till det belopp som svarar mot ettdera av eller båda de skattebelopp som har påförts med anledning av taxering- en,

6) om avgiftsunderlag för egenav- gifter har bestämts till för högt be- lopp: till det belopp som betingas av felaktigheten.

7) om skatt har påförts obehö- rigen eller med för högt belopp på

” Senaste lydelse 1986: 1288.

1 mom. Skattemyndigheten får medge skattskyldig anstånd med att betala skatt, kvarskatteavgift eller ränta,

1. om det kan antas att skatten. kvarskatteavgiften eller räntan kommer att avkortas,

2. om den skattskyldige begärt omprövning av ett beslut om skatt, kvarskatteavgift eller ränta eller ett sådant beslut överklagats och ut- gången i ärendet eller målet är oviss eller

3. om den skattskyldige begärt omprövning av ett beslut om skatt. kvarskatteavgift eller ränta eller ett sådant beslut överklagats och heta/- ningen av påfört belopp skulle för den skattskyldige medföra betydan- de skadeverkningar eller annars framstå som obillig.

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

grund avfe/ vid debiteringen: till det belopp som betingas av _felaktighe- ten i debiteringen.

8) om preliminär skatt, som en- ligt 27 _é' 2 mom. skall gottskrivas den skattskyldige. kan beräknas överstiga motsvarande slutliga skatt och bli avkortad enligt 65 5 samt den skattskyldige inte har erhållit jämkning enligt bestämmelserna i 45 f 1 mom. sista stycket: till så stor del av skatten som kan antas bli avkortad.

2 mom.” Skattskyldig må av länsskattemyndigheten erhålla an- stånd med inbetalning av skatt. kvarskatteavgi/t eller ränta

1 ) om den skattskyldige anfört be- svär över taxering och erläggandet av skatt, som påförts i anledning av den icke lagakraftvunna taxeringen. skulleför den skattskyldige med/öra betydande skadeverkningar eller el- jest framstå såsom obilligt: till be- lopp som betingas av den skattskyl- diges yrkande ifråga om taxering- en,

2) om ansökan gjorts angående skatteberäkning för ackumulerad i nkomst, angående uppskov med be— skattning av intäkt av skogsbruk. angående avräkning av utländsk skatt eller angående befrielse från erläggande av skatt. som påförts av- liden person eller hans dödsbo. eller om skattskyldig eller dödsbo anfört besvär över beslut med anledning av sådan ansökan: till belopp som be- tingas av ansökningen eller besvä- ren.

3) om ansökan gjorts angående nedsättning enligt 85 .6' 2 mom. av kvarskatteavgift eller om besvär an- förts över beslut i anledning av så- dan ansökan: till belopp som beting— as av ansökningen eller besvären,

4) om kvarstående eller tillkom- mande skatl ltar påförts på grund av att 3 _6' lagen ( I 980: 865) mot skatte-

” Senaste lydelse 1986:1288.

Föreslagen lydelse

2 mom. Anstånd får medges med högst det belopp som kan antas bli avkortat eller som betingas av den skattskyldiges yrkande i om- prövningsärendet eller överklagan- det.

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

flykt har tillämpats: till belopp som betingas av vad som sålunda på- förts.

Anstånd enligt första stycket vid I) eller 4) får medges endast om den skattskyldige ställer nöjaktig säker- het hos länsskatternyndigheten. om inte med hänsyn till anståndstidens varaktig/tet. den skattskyldiges för- hållanden och omständigheterna i övrigt kan antas. att det belopp som avses med anståndet ändå kommer att behörigen erläggas.

3 mom.”' Anstånd får, utom i sådana fall som avses i 1 mom. punkt 8, meddelas att gälla längst intill dess tre månader har förflutit från dagen för beslut med anled- ning av ansökningen eller besvären. Ett meddelat anstånd får omedel- bart återkallas, när skäl föreligger.

4 mom.” Den som åtnjutit an- stånd med inbetalning av skatt en- ligt 2 mom. 1) eller 4) skall erlägga ränta (anståndsränta) för den del av skatten som skall erläggas senast vid anståndstidens utgång. Vid ränteberäkningen gäller i till- lämpliga delar bestämmelserna i 32 5 första stycket.

Vid beräkning av anståndsränta gäller,

att ränta utgår från utgången av den månad, då skatten skulle ha er- lagts om anstånd icke medgivits. till och med den månad, då anståndsti- den gått till ända: samt

att ränta utgår i helt krontal. var- vid öretal bortfaller.

”' Senaste lydelse 1979: 999. '7 Senaste lydelse 1980: 868.

Föreslagen lydelse

Kan det ifall som avses i 1 mom. 2 och 3 med hänsyn till den skatt- skyldiges förhållanden och omstän- digheterna i övrigt antas att det be- lopp som avses med anståndet inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd medges endast om den skattskyldige ställer säkerhet för be- loppet. Anstånd får dock medges utan att säkerhet ställs om an- ståndsbeloppet är förhållandevis ringa eller det annars finns särskil- da skäl. Ställd säkerhet får tas i an- språk när anståndstiden gått ut. I övrigt skall bestämmelserna i lagen (1978: 882) om säkerhet för skatte- fordringar rn. m. tillämpas.

3 mom. Anståndstiden får, utom när fråga är om debiterad, obetald preliminär skatt, bestäm- mas till längst tre månader efter be- slut med anledning av ansökningen eller överklagandet.

Har den skattskyldiges ekonomis— ka förhållanden förändrats väsent- ligt sedan anståndet beviljades eller finns det annars särskilda skäl får anståndet omprövas.

4 mom. Den som har fått an- stånd enligt I mom. skall betala ränta (anståndsränta) för den del av skatten som skall betalas se- nast vid anståndstidens utgång. Vid ränteberäkningen gäller i tillämpli- ga delar bestämmelserna i 32 g" förs- ta stycket.

Anståndsränta utgår från utgång- en av den månad, då skatten skulle ha betalats om anstånd inte med- getts. till och med den månad, då anståndstiden gått ut eller, om skat- ten betalats dessförinnan. till och med den månad betalning skett.

Bilaga 4

Nuvarande lvdelse

Bila/les den skattskyldiges be- svär. skall erlagd ränta återbetalas sedan taxeringen vunnit laga kraft.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande Skatt äga motsvaran- de Iillämpning beträffande an- ståndsränta.

5 m 0 m . '” Bestämmelserna i 1 — 4 mom. gäller i tillämpliga delar beträffande beslut ifråga om skatte- tillägg eller förseningsavgtft enligt taxeringslagen( 1 95 6: 623).

Anstånd med inbetalning av skat- tetillägg/år också meddelas i avvak- tan på länsrättens beslut enligt 116 d 5 taxeringslagen.

Föreslagen lydelse

Bifalls den skattskyldiges yrkan- de i omprövningsärendet av skatte- myndigheten skall erlagd ränta åter- betalas. Bi/aller domstol den skatt- skyldiges överklagande skall erlagd ränta återbetalas sedan domen vun- nit laga kraft.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt gäller även för anståndsränta.

5 m 0 m. Skattemyndigheten får meddela befrielse helt eller delvis från ski-ildigheten att betala an-

ståndsränta. om det finns synnerli- ga skäl.

50 än

Beslut om anstånd enligt 48 9" el- ler 49 _a? 1 mom. meddelas av den lokala skattemyndighet, som har utfärdat skattsedel på den skatt som anståndet avser.

Ansökan om anstånd enligt 48 ä 2 mom. skall ställas till den lo— kala skattemyndighet, som aVSes i första stycket, samt inges eller in- sändas till familjebidragsnämnden i den kommun, som har att utge familjebidrag enligt familjebidrags- lagen (1946: 99). Sådan ansökan bör av den värnpliktige göras sna— rast möjligt och senast inom en må- nad efter utgången av först infallan- de uppbördsmånad, som anståndet skall avse. Har ansökan inte in- kommit till familjebidragsnämn- den inom tre månader efter militär- tjänstgöringens slut, får ansökning- en inte upptagas till prövning.

Beslut om anstånd meddelas av den skattemyndighet, som har ut- färdat skattsedel på den skatt som anståndet avser.

Ansökan om anstånd enligt 4852 mom. skall ställas till den skattemyndighet, som avses i första stycket, samt inges eller insändas till familjebidragsnämnden i den kommun, som har att utge familje- bidrag enligt familjebidragslagen (I978:520). Sådan ansökan bör av den värnpliktige göras snarast möj- ligt och senast inom en månad efter utgången av först infallande upp- bördsmånad. som anståndet skall avse. Har ansökan inte inkommit till familjebidragsnämnden inom tre månader efter militärtjänstgö- ringens slut, får ansökningen inte upptagas till prövning.

Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skattskyldige utan kostnad för denne.

[ fråga om anstånd avseende kvarstående skatt skall bestämmelserna i 46 5 3 mom. andra och tredje styckena samt 47 & tillämpas.

'” Senaste lydelse 1979: 999. ”' Senaste lydelse 1979: 489.

Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 585

1 mom .” Har skattskyldig eller arbetsgivare som gjort skatteavdrag underlåtit att inbetala skatt i tid och ordning. som är föreskriven i denna lag. skall restavgift utgå. Denna skall beräknas efter sex öre för varje hel krona av den del av skatten. som sålunda inte har er- lagts, dock ej mindre änfemtio kro- nor. Oretal som uppkommer vid denna beräkning skall rundas av till närmast högre hela krontal.

Arbetsgivare, som avses i första stycket, skall utöver restavgift er- lägga tilläggsavgift för varje på- börjad tidrymd av sex månader ut- över den första efter utgången av den uppbördsmånad, under vilken skatten rätteligen skolat erläggas. intill dess skatten inbetalas eller av den lokala skattemyndigheten fastställs till betalning. Tilläggsav- gift skall för varje sådan tidrymd beräknas till fyra öre för varje hel krona av den del av skatten, som inte har erlagts, dock ej mer än tolv öre för hel krona. Bestämmelserna i denna lag om restavgift tillämpas även i fråga om tilläggsavgift.

1 mom. Har skattskyldig eller arbetsgivare som gjort skatteavdrag underlåtit att inbetala skatt i tid och ordning, som är föreskriven i denna lag. skall restavgift utgå. Denna skall beräknas efter sex öre för varje hel krona av den del av skatten, som sålunda inte har beta- lats. dock inte mindre än 50 kronor.

Arbetsgivare, som avses i första stycket, skall utöver restavgift er- lägga tilläggsavgift för varje på- börjad tidrymd av sex månader ut- över den första efter utgången av den uppbördsmånad. under vilken skatten rätteligen skolat erläggas, intill dess skatten inbetalas eller av skattemyndigheten fastställs till be- talning. Tilläggsavgift skall för var- je sådan tidrymd beräknas till fyra öre för varje hel krona av den del av skatten, som inte har erlagts. dock ej mer än tolv öre för hel krona. Bestämmelserna i denna lag om restavgift tillämpas även i fråga om tilläggsavgift.

Vid tillämpning av bestämmelserna i detta momentjämställs med inbe- talning av skatt att verkställighet har skett eller säkerhet har tagits emot enligt lagen (1978: 880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgif- ter.

62 a 5

För skatt som påförts avliden per- son eller, såvitt angår det beskatt- ningsår varunder dödsfallet i nträffa- de. oskift dödsbo efter honom, sva- rar dödsboet inte med mera än till- gångarna i boet. Är boet skiftat, sva- rar bode/ägare inte för mera än den på hans lott belöpande skatten och inte i något fall med mera än hans lott i boet utgör.

685

1 mom ." Överstiger erlagd pre- liminär skatt motsvarande slutliga

"' Senaste lydelse 1982: 1209. 2' Senaste lydelse 1986: 1288.

1 mom. Överstiger erlagd preli- minär skatt motsvarande slutliga

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

skatt eller har genom skatteavdrag enligt 40å2 mom. andra stycket innehållits mer än som svarar mot den skattskyldige påförd kvarståen- de skatt, skall länsskattemyndighe— ten i det län, där skatten debiterats. skyndsamt ombesörja att det över- skjutande beloppet återbetalas till den skattskyldige. Återbetalning av överskjutande preliminär skatt skall dock ske endast om skatten tillsammans med ö-skatteränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarstående skatt och kvarskatte- avgift, uppgår till minst tjugofem kronor.

Sedan beslut, som avses i 45 ä ?. mom., inkommit till länsskatte- rti_i-'ttdiglzeterz, skall länsskattemyn- digheten utbetala i beslutet angivet belopp. Detsamma gäller belopp, som angives i beslut enligt 45 _S 3 mom., i den mån beloppet inbeta- lats.

Finner regeringen sådan återbe- talning av skatt som i första stycket sägs böra verkställas av annan än länsskattenzyndighet, må regering- en därom förordna.

4 mom .” l—lar skattskyldig, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad få tillbaka erlagt skattebelopp eller som är berättigad till ränta enligt 69 & 1 mom., inte betalt honom på- förd skatt inom i denna lag före- skriven tid, ägcr han utfå endast vad som överstiger det obetalda be- loppet och den restavgift som belö- per på detta. Återstoden skall gottskrivas honom till betalning av den obetalda skatten och restavgif- ten samt i förekommande fall till- ställas annan länsskattemyndighet med tillämpning av bestämmelser- na i 3 mom.

Vad i föregående stycke stadgas skall också tillämpas då skattskyl- dig. vilken enligt 1 mom. är berätti- gad få tillbaka erlagd preliminär skatt eller ränta enligt 69 ä 1 mom., har att betala tillkommande skatt.

" Senaste lydelse 1986:1288.

Föreslagen lydelse

skatt eller har genom skatteavdrag enligt 4052 mom. andra stycket innehållits mer än som svarar mot den skattskyldige påförd kvarståen— de skatt, skall den skattemyndighet som debiterat skatten, skyndsamt ombesörja att det överskjutande beloppet återbetalas till den skatt- skyldige. Återbetalning av över- skjutande preliminär skatt skall dock ske endast om skatten tillsam- mans med ö-skatteränta, i före- kommande fall efter avdrag för kvarstående skatt och kvarskatte- avgift, uppgår till minst tjugofem kronor.

Efter beslut, som avses i 45 ä 2 mom., skall skattemyndigheten ut- betala i beslutet angivet belopp. Detsamma gäller belopp. som an- ges i beslut enligt 45 5 3 mom., i den mån beloppet inbetalats.

Regeringen får_/örordna att sådan återbetalning av skatt som avses i första stycket,_får verkställas av an- nan än skattemyndighet.

4 mom. Har skattskyldig, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad få tillbaka erlagt skattebelopp eller som är berättigad till ränta enligt 69 & l mom.. inte betalt honom på- förd skatt inom i denna lag före- skriven tid, äger han utfå endast vad som överstiger det obetalda bc- loppet och den restavgift som belö- per på detta. Återstoden skall gottskrivas honom till betalning av den obetalda skatten och restavgif- ten samt i förekommande fall till- ställas annan skattemyndighet med tillämpning av bestämmelserna i 3 mom.

Vad i föregående stycke stadgas skall också tillämpas då skattskyl- dig, vilken enligt 1 mom. är berätti- gad få tillbaka erlagd preliminär skatt eller ränta enligt 69 å [ mom.. har att betala tillkommande skatt.

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

som har debiterats på grund av tax- ering för inkomst eller förmögenhet för det år vartill den preliminära skatten hänför sig eller på grund av sådant beslut om skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxerings- lagen (1956: 623) som avser samma taxering. Har, då återbetalning en- ligt 1 mom. skall ske, den tillkom- mande skatten inte påförts men kan med fog antagas, att sådan skatt kommer att påföras på grund av beslut av skatterätt om höjd tax- ering eller om eftertaxering eller av- gift som nyss har sagts eller av läns- skattemyndighet eller av lokal skat- temyndighet om höjd debitering el- ler om rättelse av skattelängd, får den preliminära skatten eller rän- tan innehållas i avvaktan på att till- kommande skatt påförs.

Föreslagen lydelse

som har debiterats på grund av tax- ering för inkomst eller förmögenhet för det år vartill den preliminära skatten hänför sig eller på grund av sådant beslut om skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxerings- lagen (1990:00) som avser samma taxering. Har, då återbetalning en- ligt 1 mom. skall ske, den tillkom- mande skatten inte påförts men kan med fog antagas, att sådan skatt kommer att påföras på grund av beslut av _förvaltningsdomstol i mål om taxering eller avgift som nyss har sagts eller av skattemyn- dighet om höjd debitering eller om rättelse av skattelängd, får den pre- liminära skatten eller räntan inne- hållas i avvaktan på att tillkom- mande skatt påförs.

69 &

! mom.23 Om preliminär skatt, som har inbetalats eller som, utan att så har skett, skall gottskrivas skattskyldig på grund av att arbetsgivaren gjort skatteavdrag. överstiger den slutliga skatten skall ränta (ö-skatteränta) beräknas på det överskjutande beloppet.

Vid ränteberäkningen gäller

att i den slutliga skatten inte in- räknas skattetillägg eller försenings-

avgift enligt taxeringslagen ( I 95 6: 623);

att i den slutliga skatten inte in- räknas skattetillägg eller försenings- avgift enligt taxeringslagen (1990:00);

att i den preliminära skatten inte inräknas sådan preliminär skatt som avses i 27 Q' 2 mom. 3 och som har betalats efter den 30 april året efter inkomståret:

att det belopp som räntan skall beräknas på, avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Ränta utgår för en beräknad tid av tolv månader. Har preliminär skatt, som avses i 27 5 2 mom. 3, betalats efter den l8januari året efter inkomst- året men senast den 30 april samma år, skall dock ränta på sådan skatt utgå för en tid av sex månader.

Ränta beräknas på den del av överskjutande belopp som inte överstiger 20000 kronor enligt den räntesats som motsvarar halva det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av året före taxeringsåret och på övrig del enligt en räntesats som motsvarar fjärdedelen av diskontot.

Räntesatserna bestäms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avrundas uppåt.

Ränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarskatteavgift. betalas inte ut om beloppet understiger 50

Ränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarskatteavgift. betalas inte ut om beloppet understiger

” Senaste lydelse 1988: l525.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

femtio kronor. Öretal som uppkom- kronor. mer vid ränteberäkningen bortfal- ler.

Ändras debitering eller tillgodoräkning av preliminär skatt eller debite- ras tillkommande skatt, görs ny beräkning av ränta. Räntan bestäms därvid till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen gjorts vid den årliga debiteringen av motsvarande slutliga skatt.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på ö- skatteränta.

.? mom.24 På skatt, kvarskatteavgift. respitränta och anståndsränta, som återbetalas enligt 685 2 mom.. och vid utbetalning av skatt eller ränta, som har innehållits med stöd av 68 lj 4 mom. andra stycket, utgår ränta (restitutionsränta). Rcstitutionsränta utgår för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar halva det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår. För tid som infaller efter utgången av det år då beslut om återbetalning fattas tillämpas dock den räntesats som gäller för det året. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avrundas uppåt. Räntebe- lopp som understiger femtio kronor betalas inte ut.

Vid beräkning av restitutionsränta gäller i övrigt, att ränta utgår på belopp, som senast under taxeringsåret har betalts som preliminär skatt, från utgången av taxeringsåret och på annat belopp från utgången av den månad, då det har betalts;

att, om skatt har betalts före den uppbördsmånad, då skatten har förfal- lit till betalning. skatten anses som betald under nämnda uppbördsmånad;

att, om skatten har betalts i flera poster och restitutionen avser en- dast viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket be- talda beloppet avräknas mot det el- ler de belopp som sist har betalts;

att ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas: .samt

att ränta utgår i helt krontal. var- vid öretal bortfaller.

att, om skatten har betalts i flera poster och restitutionen avser en- dast viss del av det sammanlagda

skattebeloppet. det för mycket be! talda beloppet avräknas mot det el- ler de belopp som sist har betalts: .samt

att ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas.

Har beslut som föranlett restitutionsränta ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslu- tet hade beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige skyldig att återbetala vad han sålunda har uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall också tillämpas på restitutionsrän- ta.

Om restitutionsränta i särskilda fall föreskrivs i 69 a & tredje stycket och 75 a 5 fjärde stycket.

69 a &"

Meddelar den lokala skattemyn- digheten ett beslut enligt 44 a &, får

Har ett beslut enligt 44 aå med- delats, får skattemyndigheten enligt

” Senaste lydelse l986: 474. 15 Senaste lydelse 1986: 1288.

LI! lx.)

Nuvarande lydelse

länsskattemyndigheten enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att preliminär skatt, som på grund av arbetet har innehållits dessförinnan

Föreslagen lydelse

de närmare föreskrifter som med- delas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att preliminär skatt, som på grund av arbetet har innehållits dessförin- nan enligt denna lag. skall överfö-

ras till den främmande staten för att gottskrivas arbetstagaren där.

enligt denna lag, skall överföras till den främmande staten för att gottskrivas arbetstagaren där.

Har viss inkomst eller förmögenhet beskattats såväl här i riket som i en stat med vilken Sverige har ingått avtal för undvikande av dubbelbeskatt- ning, får för beskattningsåret inbetald skatt överföras till den främmande staten för att gottskrivas den skattskyldige där. i den mån den svenska skatten sätts ned genom avräkning av den utländska skatt som belöper på inkomsten eller förmögenheten eller genom att inkomsten eller förmögen— heten undantas från beskattning. En sådan överföring får dock göras bara till den del som den inbetalda skatten inte behövs för betalning av svensk skatt för beskattningsåret.

På skatt som överförs enligt andra stycket skall restitutionsränta utgå till den skattskyldige. ] fråga om ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 69 5 2 mom.

Fordran på skatt som skall överföras får inte överlåtas. Beslut om överföring enligt andra stycket meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

72 526

Riksskatteverket leder och ansva- rar för skatteförvaltningens verk- samhet enligt denna lag och lagen (1984:668) om uppbörd av soci- alavgifter från arbetsgivare. Läns- skattemyndigheten leder och ansva- rar för verksamheten i länet.

Det åligger riksskatteverket att eli ter framställning från länsskatte- myndighet. lokal skattemyndighet, arbetsgivare eller när anledning där- till eljest uppkommer meddela bin- dande förklaring beträflände frågor om sättetför uttagande av prelimi- - när skatt som! om verkställande av skatteavdrag.

Ärenden enligt andra stycket skall avgöras inom riksskatteverket av den särskilda nämnd. som avses i 19 5 taxeringslagen.

Talan får ej föras mot beslut .som avser bindande, förklaring.

"* Senaste lydelse 1986: 1288.

Riksskatteverket leder skatteför— valtningens verksamhet enligt den- na lag och lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från ar- betsgivare. Skattemyndigheten an- svarar för verksamheten i länet.

, Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

73 &”

Bestämmelserna i 50,6 1 och 3 mom. taxeringslagen (I956:623) gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgifter i preliminära självdekla- rationer och andra handlingar, som har avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelserna i denna lag eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Bestämmelserna i 3 kap. 17.9" taxeringslagen(1990:00) gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgif- ter i preliminära självdeklarationer och andra handlingar, som har av- lämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelserna i denna lag eller upprättats eller för granskning om- händertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Handlingar som avses i första stycket skall förvaras under samma tid som motsvarande självdeklarationer vid årlig taxering.

75 528

Om arbetsgivare utan skälig anledning underlåter att göra avdrag för preliminär eller kvarstående skatt, är han ansvarig för skatt. som skatte- avdraget skulle ha avsett, till belopp som svarar mot vad han har underlåtit att avdraga. Gäller arbetsgivarens ansvarighet på grund av underlåtenhet att göra avdrag för preliminär skatt arbetstagare, som ej är känd, skall vad arbetsgivaren har underlåtit att avdraga anses utgöra 40 procent av den lön på vilken skatteavdrag skulle ha gjorts.

Fråga om arbetsgivares betal- Fråga om arbetsgivares betal- ningsskyldighet enligt första stycket skall prövas av den lokala skatte- myndighet som avses i 445 tredje

ningsskyldighet enligt första stycket skall prövas av den skattemyndig- het som avses i 44 å andra stycket.

stycket.

Åläggs betalningsskyldighet arbetsgivare på grund av underlåtenhet att göra avdrag för preliminär skatt, innan slutlig skatt har debiterats för det inkomstår under vilket skatteavdraget skulle ha gjorts. skall betalnings- skyldighet för skattebeloppet åläggas också arbetstagaren, om han är känd. Beloppet får indrivas hos arbetstagaren i samma ordning som gäller för restförd skatt.

Om arbetstagare blir känd först sedan betalningsskyldighet har ålagts arbetsgivaren, men före debiteringen av slutlig skatt som avses i tredje stycket, skall betalningsskyldighet för skattebeloppet åläggas arbetstaga- ren. Blir arbetstagaren känd senare än som har sagts nu skall beslut meddelas om hur stor del av arbetstagarens kvarstående eller tillkomman- de skatt som omfattas av arbetsgivarens betalningsskyldighet.

Betalningsskyldighet får i fall som avses i tredje eller fjärde stycket åläggas arbetstagaren också efter det att slutlig skatt har debiterats, om det med fog kan antagas att tillkommande skatt kommer att påföras honom.

(Se vidare anvisningarna.)

75 a 529

Har betalningsskyldighet enligt 75 & ålagts både arbetsgivare och arbets- tagare och vistas arbetstagaren på känd ort inom riket. får arbetsgivaren

” Senaste lydelse 1980: 1088. " Senaste lydelse l986: 1288. 1” Senaste lydelse 1986: 1288.

Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

krävas endast om det kan antagas att arbetstagaren har underrättats om sin skyldighet att betala skattebeloppet.

Efterkommer arbetsgivaren inte anmodan att betala beloppet. får det uttagas i den ordning som stadgas i fråga om indrivning av skatt. Införsel får dock ej beviljas.

Arbetsgivare eller arbetstagare, som är skyldig att betala mot underlåtet skatteavdrag svarande belopp, skall också betala restavgift på beloppet.

Om arbetsgivare efter besvär över lokal skattemyndighets beslut har funnits inte vara ansvarig för ar- betstagares skatt, skall länsskatte- mj-indigheten till arbetsgivaren åter- betala skatt. som han har betalat för arbetstagaren. samt betald rest- avgift. På skattebeloppet beräknas restitutionsränta. I fråga om ränte- beräkningen gällcr i tillämpliga de- lar bestämmelserna i 69 & 2 mom.

Om arbetsgivare efter ompröv- ning eller överklagande av skatte- myndighets beslut har funnits inte vara ansvarig för arbetstagares skatt. skall skattemyndigheten till arbetsgivaren återbetala skatt. som han har betalat för arbetstagaren, samt betald restavgift. På skattebe- loppet beräknas restitutionsränta. I fråga om ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 69 ä 2 mom.

Står arbetsgivare i skuld för restförd skatt eller arbetstagares skatt. för vilken betalningsskyldighet har ålagts honom, har han dock rätt att få ut endast vad som överstiger det obetalda skattebeloppet och restavgift. I lagen (1985: 146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning.

Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall. om indrivnings- kvitto överlämnas till arbetsgivaren, nämnda förhållande anmärkas på

indrivningskvittot. 75 b å")

Har en arbetsgivare hos allmän jörvaltningsdomstol överklagat ett beslut om betalningsskyldighet en- ligt 75 _5 får länsska[temyndigheten om det finns synnerliga skäl medge anstånd helt eller delvis med betal- ningen. .»1nståndjär beviljas att gäl- la längst intill dess tre månaderjör- flutit från dagen för förvaltnings- domstolens avgörande i saken. Länsskattemyndigheten får som villkorfö'r anståndjöreskriva att så- ker/tet ska/[ ställas.

Den som fått anstånd skall betala ränta för den del av skattebeloppet för vilken beta/ningsskyldlghet kvarstår vid anståndstidens utgång. Vid beräkningen av räntan gäller 4 959 4 mom. i tillämpliga delar.

” Senaste lydelse 1986: 1288.

Har ett beslut om betalningsskyl- dighet enligt 755 överklagats eller kan annars beta/ningsskyldigheten antas komma att sättas ned får skattemyndigheten medge anstånd med betalningen. Därvid gäller 49 _é' 1 —4 mom. i tillämpliga delar.

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

78 5

] inom.31 Arbetsgivare. som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, skall ha sin bokföring så ordnad att därav framgår arbetstagares namn. lönebelopp och skatteavdrags belopp. Om skattsedel eller skattekort har företetts för arbetsgivaren skall också framgå arbetstagares födelsetid och mantalsskrivningsadress samt nummer på för honom utfärdad skattsedel.

Också annan arbetsgivare än i första stycket sågs. som har att verkställa skatteavdrag på arbetstagares lön, är skyldig att i enahanda omfattning föra anteckningar i hänseenden som har sagts nyss.

För kontroll av att bestämmelser- na om skatteavdrag har följts får revision verkställas hos sådan ar- betsgivare. som avses i första och andra styckena. Beslut om revision meddelas av riksskatteverket. läns- skattemyndigheten eller lokal skat— temyndighet. [ övrigt gäller i fråga om revision i tillämpliga delar be- stämmelserna i 56 och 58 M taxe- ringslagen (1956: 623).

2 mom.32 Det åligger envar ar- betsgivare att efter anmaning av länsskattemyndigheten eller av 10- kal skattemyndighet lämna uppgift om anställda arbetstagare. utbetal- da löner och beloppet av verkställ- da skatteavdrag.

För kontroll av att bestämmelser- na om skatteavdrag har följts får revision verkställas hos sådan ar- betsgivare, som avses i första och andra styckena. Beslut, om revision meddelas av riksskatteverket eller skattemyndighet. I övrigt gäller i fråga om revision i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 8— 14919” taxeringslagen(1990: 00).

2 m 0 m . Det åligger varje arbets- givare att efter anmaning av skatte- myndigheten lämna uppgift om an- ställda arbetstagare, utbetalda löner och beloppet av verkställda skatteavdrag.

33 g”

Hörsammar inte skattskyldig an- maning att avlämna preliminär självdeklaration eller att komplet- tera sådan deklaration eller att för jämkning inkomma med för den skattskyldige utfärdad skattsedel på preliminär skatt. eller

underlåter någon att hörsamma anmaning enligt 19 eller 54 5. eller

underlåter arbetsgivare. som är skyldig att göra skatteavdrag, att fullgöra sådan skyldighet eller gör han skatteavdrag med för lågt be- lopp, eller

fullgör arbetsgivare inte vad som åligger eller åläggs honom enligt 43 5, 55 5 1 mom. första stycket el- ler 78 å.

” Senaste lydelse 1986: 1288. ” Senaste lydelse l986: 1288. ” Senaste lydelse 198611288.

Hörsammar inte skattskyldig an- maning att avlämna preliminär självdeklaration eller att komplet- tera sådan deklaration eller att för jämkning inkomma med för den skattskyldige utfärdad skattsedel på preliminär skatt, eller

underlåter någon att hörsamma anmaning enligt l9 eller 54 9", eller

underlåter arbetsgivare. som är skyldig att göra skatteavdrag, att fullgöra sådan skyldighet eller gör han skatteavdrag med för lågt be- lopp, eller

fullgör arbetsgivare inte vad som åligger eller åläggs honom enligt 43 &, 55 & 1 mom. första stycket el- ler 78 &.

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

får den lokala skattemyndigheten eller länsskattemyndigheten före- lägga den försumlige vite. Vitefär ei bestämmas under femhundra krov nor.

Vite får icke föreläggas staten. kommun eller annan menighet och ej heller tjänsteman i tjänsten.

Om uttagande avförelagt viteför— ordnar länsrätten efter anmälan av riksskatteverket, länsskattemyndig— heten eller den lokala skattemyndig- heten.

Har vitet förelagts också med stöd av bestämmelse i taxerings- lagen (1956: 623) prövas fråga om uttagande av den länsrätt som är behörig enligt nämnda lag.

Har ändamålet med viletfÖr/allil. närfråga uppkommer om utdöman- de därav. får vite ej utdömas. IIar vitesföreläggande iakttagitsförst ef- ter dct anmälan enligt tredje stycket har inkommit. skall ändamålet med vitet icke anses ha va förfallit därige- nom.

Vid prövning av anmälan enligt tredje stycket får även bedömasfrå- ga. huruvida och med vilket belopp vitet hade bortföreläggas.

Besvär m. m.

Föreslagen lydelse

får skattemyndigheten förelägga den försumlige vite.

Vite får inte föreläggas myndig— het eller tjänsteman i tjänsten.

Har vitet förelagts också med stöd av bestämmelse i taxerings- lagen (1990:00) eller i lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter prövas en fråga om uttagande av den länsrätt som är behörig enligt nämnda lagar.

Vid prövning av ansökan om ut- dömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

Överklagande m. m.

84 534

Har slutlig, kvarstående eller till- kommande skatt debiterats med för högt belopp eller överskjutande preliminär skatt tillgodoräknats med för lågt belopp eller föreligger annan felaktighet till den skattskyl- diges nackdel i hans skattsedel, äger den lokala skattemyndighet som ut- färdat skattsedeln vidtaga rättelse.

Föreligger motsvarande felaktig- het i beslut om arbetsgivares ansva- righet för arbetstagares skatt, äger den lokala skattemyndighet som meddelat beslutet vidtaga rättelse.

” Senaste lydelse 1979: 489.

Har slutlig. kvarstående eller till- kommande skatt debiterats med för högt belopp eller överskjutande preliminär skatt tillgodoräknats med för lågt belopp eller föreligger annan felaktighet till den skattskyl— diges nackdel i hans skattsedel, äger den skattemyndighet som utfärdat skattsedeln vidtaga rättelse.

Föreligger motsvarande felaktig- het i beslut om arbetsgivares ansva- righet för arbetstagares skatt, äger den skattemyndighet som meddelat beslutet vidtaga rättelse.

Beslut om fastställande av avgifts- underlag för egenavgifter och beslut

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om debitering till följd av ompröv— ning av taxeringsbeslut eller beslut om taxeringsåtgärder enligt 4 kap. 23 5 taxeringslagen( 1990: 00) skall omprövas. om den skattskyldige be- går det eller om det finns andra skäl.

Vill den skattskyldige begära om- prövning. skall han göra detta skrift- ligt. Begäran skall ha kommit in till skattemyndigheten före utgången av det femte året e/ier taxeringsåret.

Omprövar skattemyndigheten självmant ett beslut får ompröv— nin gsbes/ut som är till den skattskvl- diges fördel meddelas före utgången av det femte året efter taxeringsåret. Omprövningsbeslut som är till nack- del för den skattskyldige får inte meddelas efter utgången av året efl ter taxeringsåret om inte förutsätt- ningarna för ändring enligt 70 _Q' 1 eller 2 mom. föreligger.

855

1 mom.35 Den lokala skatte— tn_t-'mliglieten.s beslut enligt denna lag överklagas hos länsrätten ge- nom besvär, om inte annat följer av andra stycket. I fråga om beslut om fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad som före- skrivs i ll & lagen (l959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 38l)om allmän försäkring.

Beslut om preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär skatt. debitering eller jämkning av sådan skatt. verkställa/ale av skatte- avdrag och anstånd med inbetal- ning av skatt överklagas hos läns- skattemyndigheten genom besvär. Vad som sagts nu gäller dock inte lokal skatteinyndighets beslut med anledning av en begäran enligt 44 _é' om besked angående skyldig/teten att verkställa skatteavdrag.

" Senaste lydelse l986: l288.

[ m 0 m . Skattemyndighetens be- slut enligt denna lag får överklagas hos länsrätten av skattskyldig. ar- betsgivare och riksskatteverket. om inte annat följer av andra stycket. I fråga om beslut om fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad som föreskrivs i 11— 13316 lagen (l959:551) om beräk- ning av pensionsgrundande in- komst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Beslut om revision enligt 785v 1 mom. och beslut varigenom vile har förelagts får inte överklagas. Inte heller beslut enligt 55 _é' I mom. första stycket och 55 _9' 2 mom. and- ra stycket samt beslut rörande./"ram- ställning om fömättande [ konkurs, ackordsj/örslag och avskrivning av skatt för överklagas.

U| 'Jl

Nuvarande lydelse

De allmänna ombuden får över- klaga Iokala ska[temyndigheten be- slut endast i fråga om arbetsgivares ansvarig/tet för arbetstagares skatt.

Lokala skattemyndigheters beslut om revision enligt 78 58" 1 mom. eller varigenom vite harförelagtsfår inte överklagas.

Föreslagen lydelse

Överklagande av den skattskyldi- ge eller arbetsgivare skall ha kom- mit in inom två månader från den dag klaganden fick del av beslutet. Vid överklagande av beslut om debi- tering till följd av omprövning av taxeringsbeslut eller beslut om taxe- ringsåtgärder enligt 4 kap. 23 59 tax- eringslagen(1990:00) gäller be— stämmelserna i 6 kap. 3 _? taxe- ringslagen.

Överklagande av riksskatteverket skall ha kommit in inom två måna- der från den dag beslutet meddela- des.

Riksskatteverket fär hos länsrät- ten yrka att arbetsgivare åläggs an- svarighet för arbetstagares skatt.

865

1 mom .” Talanfår ejföras mot länsskattemyndighets beslut enligt 55 9" 1 mom. första stycket. 55 5 2 mom. andra stycket eller 85 ,é' 1 mom. andra stycket. Ej heller får talanföras mot annat beslut av läns— skattemyndighet ifråga om anstånd med inbetalning av skatt eller mot länsska[temyndighets beslut röran- de framställning om försättande i konkurs, ackords/örslag. avskriv- ning av skatt. revision enligt 78 ä' 1 mom. ellerföreläggande av vite.

Mot annat beslut av länsskatte- myndighet än som avses i första stycketförs talan hos kammarrätten genom besvär.

l m 0 m. Bestämmelserna i 6 kap. 5 - 7 55 taxeringslagen(1990: 00) gäller när en skattskyldig eller en arbetsgi vare överklagat skattemyndighetens beslut.

86 a &"

I fråga om besvär över länsrättens eller kammarrättens beslut beträf- fande beräkning av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad som fö- reskrivs i 11 5)” lagen (1959: 551)om beräkning av pensionsgrundande

”_” Senaste lydelse 1986: 1288. "" Senaste lydelse 1986: 1288.

Bestämmelserna i 6 kap. I 0— 19 och 21— 23 ät" taxeringslagen(1990: 00) gäller för mål enligt den- na lag. Vad som sägs om skattskyl- dig gäller även arbetsgivare.

I fråga om (fiverklagande av läns- rättens eller kammarrättens beslut beträlfande beräkning av avgiftsun- derlag för egenavgifter gäller vad som föreskrivs i 12 och 13 59" lagen (l959:551) om beräkning av pen-

U| U|

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74 inkomstenligtlagen(l962:38l)om sionsgrundande inkomst enligt Bilaga4 allmän försäkring. lagen (1962: 381 ) om allmän försäk-

ring.

86b5

Länsrättens beslut om preliminär taxering. sättet för att ta ut prelimi- när skatt, debitering eller jämkning av sådan skatt. verkställande av skatteavdrag och anstånd med att betala in skattfår inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för framställningar enligt 30 å som kommit in till länsrät- ten förc ikraftträdandet och såvitt angår 49 ä 4 mom. i fråga om skatt som enligt debitering förfallit till betalning före ikraftträdandet.

Bilaga 4

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1968z430) om mervärdeskattl dels att 50, 62, 64 och 64 c 55 skall upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 38 och 50 55 skall utgå, dels att i 2. 2 a, 3. 5, 5 a. 6, 10. 19,20, 43,45 och 49 55 samt punkt 1 av anvisningarna till 2 5 och anvisningarna till 16 och 22 55 ordet ”länsskatte- myndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot "skattemyndighet” i motsvarande form,

dels att nuvarande 34 5 skall betecknas 40 b &, dels att 22—30, 32, 33, 35—40, nya 40 b, 41, 46. 47, 51, 52, 54—57, 63, 64 a, 64 e, 64 g, 64 h. 64 k, 69 och 74 && samt rubrikerna närmast före 30 och 51 55 skall ha följande lydelse.

dels att det i lagen skall införas sju nya paragrafer, 22 a, 34, 34 a, 34 b, 40 a. 48b och 53 åå. samt närmast före 33—36, 40a och 40 béå nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 22 53

Den som är redovisningsskyldig skall utan anmaning lämna uppgift (deklaration) för mervärdeskatt för varje verksamhet för vilken sär- skild registrering skall ske enligt 195. Deklaration lämnas för varje redovisningsperiod så länge redo- visningsskyldighet föreligger. Re- dovisningsperiod omfattar två ka- lendermånader. Redovisningsperi- oder är januari och februari, mars och april, maj och juni, juli och augusti, september och oktober samt november och december.

Kan det antas att ingående skatt för viss skattskyldig regelmässigt

' Lagen omtryckt 1979z304. Senaste lydelse av lagens rubrik l974z885 25 1986: 1289 2 aå 1988:1152 3å 1986: 1289 55 1986: 1289 5 a51986:1289 65 1986: 1289 1051986:1289 1951986:1289 20ä1986:1289 4351986:1289 455 1986: 1289 495 1986:1289

62; 1986:1289 punkt 1 av anvisningarna till 29" 1986: 1382 anvisningarna till 169” 1986:1289 anvisningarna till 225 1986:1289. 2 Senaste lydelse 1986: 1289.

Den som är redovisningsskyldig skall lämna uppgift (deklaration) för mervärdeskatt för varje verk- samhet för vilken särskild registre- ring skall ske enligt 195. Deklara- tion lämnas för varje redovisnings- period så länge redovisningsskyl- dighet föreligger. Redovisningspe- riod omfattar två kalendermåna- der. Redovisningsperioder är janu- ari och februari, mars och april. maj och juni, juli och augusti, sep- tember och oktober samt november och december. Kan det antas att ingående skatt för viss skattskyldig regelmässigt

Bilaga 4

Nu varande lydelse

kommer att överstiga utgående skatt med minst 1000 kronor varje månad kan länsskattemyndigheten besluta att redovisningsperiod tills vidare skall vara en kalendermå- nad. När särskilda skäl föreligger kan länsska[temyndigheten för viss skattskyldig besluta att redovis- ningsperiod tills vidare skall vara halvt eller helt beskattningsår.

Deklaration skall lämnas till länsskattemyndigheten i det län. där den skattskyldige registrerats, senast den 5 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperi- od som deklarationen avser. om ej annat följer av anvisningarna. Sker inbetalning av skatt enligt 42 & and- ra stycket i behörig ordning. anses deklarationen ha lämnats till läns— skattemyndigheten den dag inbetal— ningskort eller försändelse som in- nehåller gireringshandling kommit in till postanstalt. Om synnerliga skäl föreligger kan regeringen eller myndighet som regeringen bestäm- mer medge att skattskyldig eller grupp av skattskyldiga får lämna deklaration senare än som nu nämnts.

Föreslagen lydelse

kommer att överstiga utgående skatt med minst 1000 kronor varje månad kan skattemyndigheten be- sluta att redovisningsperiod tills vi- dare skall vara en kalendermånad. När särskilda skäl föreligger kan skattemyndigheten för viss skatt- skyldig besluta att redovisningspe- riod tills vidare skall vara halvt el- ler helt beskattningsår.

Deklaration skall lämnas till skattemyndigheten i det län, där den skattskyldige registrerats, se- nast den 5 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperi- od som deklarationen avser, om ej annat följer av anvisningarna. Sker inbetalning av skatt enligt 42 5 and- ra stycket i behörig ordning. anses deklarationen ha lämnats till skat- temyndigheten den dag inbetal- ningskort eller försändelse som in- nehåller gireringshandling kommit in till postanstalt. Om synnerliga skäl föreligger kan regeringen eller myndighet som regeringen bestäm- mer medge att skattskyldig eller grupp av skattskyldiga får lämna deklaration senare än som nu nämnts.

Deklaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på blankett enligt fastställt formulär.

Efter anmaning skall deklaration lämnas även av den som icke enligt första stycket är deklarationsskyl- dig.

Bestämmelserna i 4 7 9' taxerings- lagen (1956.'623) gäller i tillämpliga delar i fråga om deklaration för mervärdeskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

Efter föreläggande skall deklara- tion lämnas även av den som inte enligt första stycket är deklarations- skyldig.

Bestämmelserna i 4 kap. 24” lagen (1990:00) om självdeklara- tion oeh kontrolluppgifter gäller i tillämpliga delar i fråga om deklara- tion för mervärdeskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

22 a &?

lf'isar den dek/ara!ionsskyldige att hinder på grund av särskilda om- ständigheter möter att lämna dekla- ration inom föreskriven tid. får skat- temyiuligheten medge honom an- stånd med att lämna (lt-klarationen.

Ansökan om anstånd skall ha kommit in senast den dag då dekla- ration skulle ha lämnats.

Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ändras förutsättningarna för an- stånd innan anståndstiden har gått ut skall anståndet omprövas.

2353

Underlåter den som är deklara- tionsskyldig enligt 22 5 första styc- ket att lämna deklaration eller är deklaration ofullständig, kan läns- skattemyndigheten anmana den deklarationsskyldige att fullgöra vad som brister.

I anmaning enligt första stycket eller enligt 229" femte stycket kan viteföreläggas.

Underlåter den som är deklara- tionsskyldig enligt 225 första styc- ket att lämna deklaration eller är deklaration ofullständig, kan skat- temyndigheten förelägga den dekla- rationsskyldige att fullgöra vad som brister.

Föreläggande enligt första styc- ket eller enligt 225 femte stycket får förenas med vite.

245

Deklarationsskyldig skall i skälig omfattning genom räkenskaper, an- teckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för fullgörande av deklarationsskyldig- heten, för kontroll av deklaration och för fastställelse av skatt.

. Deklarationsskyldig skall i skälig omfattning genom räkenskaper, an- teckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för fullgörande av deklarationsskyldig- heten, för kontroll av deklaration och för beskattningsbeslut.

Underlaget skall bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått till ända. Om skyldighet i vissa fall att föra räkenskaper gäller särskilda bestäm- melser.

2554

Bestämmelserna i 50 9" ] och 3mom. taxeringslagen (I956:623) gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgifter i deklarationer för mer- värdeskatt och andra handlingar som har avlämnats till ledning för fastställelse av sådan skatt eller upprättats eller för granskning om- händertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Handlingar som avses i första stycket skall förvaras hos länsskat- temyndigheten. Handlingarna skall förstöras sju år efter utgången av det kalenderår under vilket beskatt- ningsåret gått till ända. om inte re- geringen föreskri ver annat.

3 Senaste lydelse 1986:1289. 4 Senaste lydelse 1986: 1289.

Bestämmelserna i 3kap. 17.6 taxeringslagen (1990:00) gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgif- ter i deklarationer för mervärde- skatt och andra handlingar som har avlämnats till ledning för beskatt- ningsbeslut eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Handlingar som avses i första stycket skall förvaras hos skatte— myndigheten. Om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmerföreskriver något annat, skall handlingarna förstöras sju år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått ut.

Bilaga 4

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

265

Efter anmaning skall deklara- tionsskyldig lämna de upplysningar som behövs för kontroll av deklara- tion ellerför attfastställa mervärde— skatt. ! anmaning får vite föreläg- gas.

Deklarationsskyldig skall efter anmaning förete handling som be- hövs för fastställelse av mervärde- skatt. såsom kontrakt, kontoutdrag. räkning eller kvitto.

Efter föreläggande skall deklara- tionsskyldig lämna de upplysningar som behövs för utredningen.

Deklarationsskyldig skall efterfö- reläggande visa upp kontrakt, kon- toutdrag, räkningar, kvitton eller liknande handlingar som behövs för utredningen.

Ett föreläggande får förenas med vite, om detfinns anledning att anta att den deklarationsskyldige annars i nte följerföreläggandet.

Bestämmelserna i 3 kap. 6 5 tax- eringslagen(1990:00) gäller i fråga om slev/digheten att lämna upplys- ningar eller visa upphandling.

27g

Efter anmaning skall näringsid- kare lämna uppgift om skattepliktig vara eller tjänst som han förvärvat av, sålt till eller tillhandahållit an- nan näringsidkare. Bestämmelser- na i 395 4 mom. taxeringslagen(I956:623) om befrielse från upp- giftsskyldighet gäller i tillämpliga delar.

Bestämmelserna i 46 9' taxerings- lagen gäller i tillämpliga delar i frå- ga om kontroll av mervärdeskatt.

För kontroll av att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten har full- gjorts riktigt och fullständigt eller för att på annat sätt få upplysning till ledning för fastställelse av skatt, får skatterevision göras hos den som är deklarations- eller uppgifts- skyldig. Skatterevision får också göras hos den som har anmält sig för registrering för kontroll av att lämnade uppgifter är riktiga och

5 Senaste lydelse 198611289.

Efter föreläggande skall närings- idkare lämna uppgift om skatte- pliktig vara eller tjänst som han för- värvat av, sålt till eller tillhanda— hållit annan näringsidkare. Be- stämmelserna om befrielse från uppgiftsskyldighet i 3kap. 339 och 4 kap. 6,6 tredje stycket lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter gäller i tillämpliga delar.

Bestämmelserna i 3 kap. 16,6 taxeringslagen(1990:00) gäller i tillämpliga delar i fråga om kontroll av mervärdeskatt.

855

För kontroll av att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten har full- gjorts riktigt och fullständigt eller för att på annat sätt få upplysning till ledning för beskattningsbeslut, får skatterevision göras hos den som är deklarations- eller uppgifts- skyldig. Skatterevision får också göras hos den som har anmält sig för registrering för kontroll av att lämnade uppgifter är riktiga och

Bilaga 4

Nu varande lydelse

fullständiga.

Beslut om skatterevision medde- las av länsskattemyndigheten eller riksskatteverket.

I övrigt gäller i fråga om skatte- revision i tillämpliga delar bestäm- melserna om taxeringsrevision i. 56

Föreslagen lydelse

fullständiga.

Beslut om skatterevision medde- las av skattemyndigheten eller riks- Skatteverket.

1 övrigt gäller i fråga om skatte- revision i tillämpliga delar bestäm- melserna om taxeringsrevision i

och 58 _sz taxeringslagen. 3 kap. 8 — 14 5,6 taxeringslagen(1990: 00). 29 56

Anmaning enligt 26 eller 27 & gö- res av länsskatternyndigheten eller riksskatteverket.

Fastställelse av skatt

Skattemyndigheten eller riksskat- teverket meddelar föreläggande en- ligt 26 eller 27 &.

Beskattningsbeslut 305

Skattfastställes för varje redovis- ningsperiod.

F astställelse sker med ledning av- deklaration och övriga tillgängliga- handlingar.

Kan skatten icke beräknas tillför- litligt med ledning av handling som avses i andra stycket fastställes skatten efter skälig grund.

Beskattningsbeslutfattas för var- je redovisningsperiod med ledning av deklaration och övriga tillgängli- ga handlingar.

Kan inte ett tillförlitligt beskatt- ningsbeslut fattas med ledning av handling som avses iförsta stycket får beslutetfattas efter skälig grund.

325

Har den skattskyldige lämnat de- klaration enligt 225 anses skatten fastställdi enlighet med deklaratio- nen. Har deklaration icke lämnats anses skatten fastställd till noll kro- nor.

Skatt anses fastställd enligt första stycket utan att beslut meddelas.

& Senaste lydelse 1986: 1289.

Har den skattskyldige lämnat de- klaration enligt 225 eller inom den tid som anges i" ett beslut om an- stånd med att lämna deklaration anses beskattningsbeslut hafattats i enlighet med deklarationen.

Om deklarationen inte har kom- mit in till skattemyndigheten inom den tid som anges iförsta stycket anses skatten genom beskattnings- beslut ha bestämts till noll kronor. Kommer deklarationen in till skat- temyndigheten vid en senare tid- punkt anses beslut ha fattats i enlig- het med deklarationen om inte ett omprövningsbeslut har meddelats dessförinnan.

Bilaga 4

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

Omprövning

3357

Föranleder framkomna omstän- Skattemyndigheten skall om- digheter omprövning av fastställd pröva ett beskattningsbeslutienfrå- skatt meddelar länsskattemyndig- heten beslut om fastställelse av skat- ten. Av beslutet skallframgå att den skattskyldige kan erhålla slutligt be- slut enligt 36 5.

7 Senaste lydelse l986:1289.

ga som påverkar beskattningen. om den skattskyldige begär det eller om det Änns andra skäl. Att ompröv- ning skall ske när den skattskyldige överklagat ett beskattningsbeslut framgår av 54 9”.

Skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett be- slut, om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp.

Om en fråga har avgjorts av föntaltningsdomstol. får skattemyn— digheten inte prövafrågan på nytt.

Omprövning på begäran av den skattskyldige

34 5

Vill den skattskyldige begära om- prövning. skall han göra detta skrift- ligt. Begäran skall ha kommit in till skattemyndigheten senast sjätte året efter utgången av det kalender- år under vilket beskattningsåret har gått ut.

Har den skattskyldige inom den tid som anges i första stycket gett in skrivelsen med begäran om ompröv- ning till en annan skattemyndighet än den som fättat beslutet eller till en allmän förvaltningsdomstol. får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall då omedelbart översändas till den skattemyndighet som fattat be- slutet.

Om den skattskyldige gör sanno— likt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beskattningsbeslut som är till hans nackdel eller annan handling med uppgift om skattens storlek, får en begäran om omprövning komma in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 a _é'

Om en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad av den skattskyldige eller hans om- bud. får .skattemyndigheten utfärda föreläggande om att undertecknan- de skall ske med påföljd att ompröv- ning annars inte görs.

Bilaga 4

34 bf

Trots bestämmelser i 33 5 tredje stycket får en fråga som har avgjorts av länsrätt eller kammarrätt om- prövas, om beslutet på grund av ett regeringsrättsavgörande som med- delats efter det att länsrätten eller kammarrätten avgjort målet. måste ansesfelaktigt.

Omprövning till den skattskyldi- gesfördel

3558

Fråga om beslut enligt 33 _é' skall väckas senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till ända.

[lar slutligt beslut meddelats får fråga om beslut enligt 33 &" inte prö- vas.

Omprövar skattemyndigheten självmant ett beslut får ompröv- ningsbeslut som är till den skattskyl- digesfjrdel meddelas senast under sjätte året från utgången av det ka- lenderår under vilket beskattnings- året har gått ut.

Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter den tid som an- ges i första stycket om det föranleds av skattemyndighets beskattnings- beslut eller allmän förvaltnings- domstols beslut i mål om skatt en— ligt denna lag avseende annan redo- visningsperiod eller annan skatt- skyldig.

omprövning till den skattskyldi-

ges nackdel

[3659

Slutligt beslut om fastställelse av skatt skall meddelas, om den skatt- skyldige begär sådant beslut "inom sex år från utgången av det kalen- derår under vilket beskattningsåret har gått till ända. Har beslut enligt 33 & meddelats skall dock slutligt beslut meddelas, om den skattskyl-

Ett omprövningsbeslut som är till " nackdel för den skattskyldige får.

utom ifall som avses i andra stycket och i 38 5, meddelas senast under andraåret efter utgången av det ka- lenderår under vilket beskattnings- året har gått ut.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. ] 989/ 90: 74

Bilaga 4

dige begär ett sådant beslut inom två månaderfrån den dag då han fått del av det-meddelade beslutet. Föreligger särskilda skäl fär slutligt beslut meddelas även om den skatt- skyldige inte har begärt det.

Har slutligt beslut meddelats får fråga om nytt sådant beslut icke prö- vas.

Har den skattskyldige inte gett in deklaration i rätt tid.]år ett ompröv- ningsbeslut som är till hans nackdel meddelas efter utgången av den tid som anges iförsta stycket. Ett så- dant omprt'ivningsbeslut får medde- las inom ett årfrån den dag deklara- tionen kom in till skattemyndighe- ten, dock senast inom sex år från utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut.

37510

Beslut om fastställelse av skatt meddelas av länsskattetnyndigheten i det län. där den skattskyldige är registrerad eller, om han icke är re- gistrerad. där han bort vara registre- rad.

Skattemyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige efter utgången av den tid som anges i 365 första stycket under de förut- sättningar och på det sätt som anges i318—4055(efterbeskattning).

389"

Har skattskyldig i deklaration el- ler på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för fastställelse av skatt eller underlåtit att lämna deklaration eller infordrad uppgift samt har detta föranlett att skatt fastställts till för lågt belopp eller medfört att skatt återbetalats med för högt belopp, sker efterbeskatt- ning. Detsamma gäller när skatt- skyldig har lämnat oriktig uppgift i mål om skatt.

Efterbeskattning får icke ske om det belopp som den skattskyldige skulle ha att erlägga är att anse som ringa eller det med hänsyn till om-

'0 Senaste lydelse l98611289.

Efterbeskattning får ske om den skattskyldige

1. i deklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för beskattningsbeslut,

2. lämnat oriktig uppgift i mål om skatt eller

3. underlåtit att lämna deklara- tion eller infordrad uppgift och den oriktiga uppgiften eller un- der låtenheten medfört att ett be- skattningsbeslut blivit felaktigt eller inte fattats.

E_ fterbeskattni ng får också ske

i . vid rättelse avfelräkning, miss- skrivning eller annat uppenbart för- biseende,

2. när en ändring föranleds av be- slut som anges i 35 ,6 andra stycket.

Efterbeskattning som avser annat än omprövning enligt andra stycket 2 får ske endast om den avser belopp av någon betydelse. Efierbeskatt-

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

ständigheterna framstår som up- penbart oskäligt att efterbeskatt- ningsker.

Kan uppgift som den skattskv/di- ge lämnat icke läggas till grund för en tillförlitlig beräkningfår efterha- skattning ske efter skälig grund.

Bestämmelserna i 34 ,6' gäller i till- lämpliga delar vid efterbeskattning.

Föreslagen lydelse

ning får inte ske om beslutet med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt el- ler om skattemyndigheten tidigare fattat beslut om efterbeskattning av- seende samma fråga.

395”

Utan hinder av bestämmelserna i 55—579'5 äger länsskattemyntlig- heten från skatt som skall betalas enligt beslut om efterbeskattning/ör viss redovisningsperiod avräkna skatt som den skattskyldige kan återfå/ör annan redovisningsperiod under samma beskattningsår.

Beslut om efterbeskattning skall meddelas senast under sjätte året efl ter utgången av det kalenderår un- der vilket beskattningsåret har gått ut, om inte annat anges i 40 _6.

409-ll

Efterbeskattning får ske först .se-. dan slutligt beslut om fastställelse av skatt har meddelats. Fråga om efterbeskattning skall väckas senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskatt— ningsåret har gått till ända. Efierbe- skattning på grund av oriktig upp- gift i mål om skatt får dock ske inom ett år efter utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet har vunnit laga kraft.

Har den skattskyldige avlidit, pä- föres efterbeskattning hans dödsbo. Sådan efierbeskattning får ske en- dast om fråga därom prövats senast under andra året efter utgången av det kalenderår under vilket boupp- teckning efter den skattskyldige lämnats in för registrering.

Har den skattskyldige, på sätt an-

" Senaste lydelse 198611289. '2 Senaste lydelse l986: 1289.

Beslut om efierbeskattning enligt 38 ,Q' andra stycket 2 får meddelas även efier den tid som anges i 39,59" men senast sex månader tffier det beslut som föranleder ändringen.

Beslut om efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i ompröv- ningsärende eller mål om skatt får meddelas efter den tid som anges i 395 men senast inom ett år efter utgången av den månad då skatte— myndighetens eller domstolens be— slut i ärendet eller målet har vunnit laga kraft.

Om den skattskyldige har avlidit, får beslut om efterbeskattning inte meddelas efter utgången av det and- ra året efter det kalenderår då bo- uppteckning efter honom lämnats in för registrering.

Har den skattskyldige. på sätt an-

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

ges i 145 andra stycket skatte— brottslagen (1971:69), delgetts un- derrättelse om misstanke om brott som avser mervärdeskatt för ho- nom eller har åtal väckts mot ho- nom för sådant brott, får efterbe- skattning ske för den redovisnings- period som brottet avser även efter utgången av i första stycket angiven tid. Detsamma gäller, om tiden för att ådöma den skattskyldige påföljd för sådant brott har förlängts ge- nom beslut enligt 14 a_å skatte- brottslagen.

Efterbeskattning får också ske ef- ter utgången av iförsta stycket angi- ven tid, om efterbeskattningen medför att den skattskyldige enligt 12 & skattebrottslagen är fri från an- svar för brott.

Efterbeskattning enligt tredje stycket får ske endast om fråga där- om prövats före utgången av kalen- deråret efter det då någon av de där angivna åtgärderna först vidtogs. Efterbeskattning enligt fjärde styc- ket fär ske endast om fråga därom prövats före utgången av kalender- året cftcr det då åtgärd som avses i 125 skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit, skall dock fråga om efterbeskattning av döds- boet prövas inom sex månader från dödsfallet.

Efterbeskattning som har åsatts enligt tredje stycket skall undanrö- jas av Iänsskattemyndigheten om åtal inte väcks på grundval av den förundersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning el- ler, om åtal har väckts. åtalet inte bifalls till någon del. Vad som har - sagts nu gäller dock inte, om den- skattskyldige är fri från ansvar med stöd av 12 & skattebrottslagen. Tredje—sjätte styckena skall ock- så tillämpas om brottet avser mer- värdeskatt för en juridisk person och åtgärd som avses i tredje styc- ket har vidtagits mot den som har företrätt den juridiska personen el- ler om företrädaren är fri från an-

Föreslagen lydelse

ges i 145 andra stycket skatte- brottslagen (1971:69), delgetts un- derrättelse om misstanke om brott som avser mervärdeskatt för ho- nom eller har åtal väckts mot ho- nom för sådant brott, får beslut om efterbeskattning meddelas för den redovisningsperiod som brottet av- ser även efter utgången av i 395 angiven tid. Detsamma gäller, om tiden för att ådöma den skattskyldi- ge påföljd för sådant brott har för- längts genom beslut enligt l4aé skattebrottslagen.

Beslut om efterbeskattning får också meddelas efter utgången av i 395 angiven tid, om beslutet med- för att den skattskyldige enligt 12 & skattebrottslagen är fri från ansvar för brott.

Beslut om efterbeskattning enligt fjärde stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det då någon av de där angivna åtgär- derna först vidtogs. Beslut om efter- beskattning enligt femte stycket skall meddelas före utgången av ka- lenderåret efter det då åtgärd som avses i 125 skattebrottslagen vid- togs. Har den skattskyldige avlidit, skall dock beslut om efterbeskatt- ning meddelas inom sex månader från dödsfallet.

Beslut om efterbeskattning enligt fjärde stycket skall undanröjas av skattemyndigheten om åtal inte väcks på grundval av den förunder-. sökning söm föranlett underrättel-

sen om brottsmisstanke eller beslu-' .

tet om tidsförlängning eller. om åtal har väckts, åtalet inte bifalls till ' någon dcl.'Vad som har. sagts nu gäller dock inte, om den skattskyl- dige är fri från ansvar med stöd av 12 & skattebrottslagen. . - Fjärde—sjunde: styckena skall också tillämpas om brottet avser mervärdeskatt för en juridisk per- son och åtgärd som avses ifjårde stycket har vidtagits mot den som har företrätt denjuridiska personen eller om företrädaren är fri från an-

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

svar för sådant brott med stöd av 12 & skattebrottslagen.

345

Efter utgången av den tid inom vilken deklaration för den sista re- d0visningsperioden under beskatt— ningsåret skall lämnas enligt 225 får sådan ändring av fastställd skatt som berör mer än en redovisnings- period under beskattningsåret hän- föras till den sista redovisningsperi- oden under beskattningsåret.

Vad som sägs i första stycket gäl- ler ei om slutligt beslut har medde— lats för någon redovisningsperiod under beskattningsåret.

Föreslagen lydelse

svar för sådant brott med stöd av 12 & skattebrottslagen.

Beslut om skatteberäkning

40a5

Skattemyndigheten skall snarast efter det att en domstol meddelat beslut i ett mål om skatt fatta det beslut om skatteberäkning som för- anleds av domstolens beslut.

Gemensamma bestämmelser om beskattningsbeslut

40b5

Efter utgången av den tid inom vilken deklaration för den sista re- dovisningsperioden under beskatt- ningsåret skall lämnas enligt 225 får sådan ändring av beskattnings- beslut som berör mer än en redovis- ningsperiod under beskattningsåret hänföras till den sista redovisnings- perioden under beskattningsåret.

415l3

Beslut om efterbeskattning med- delas av länsskattemyndigheten i det län där den skattskyldige är re- gistrerad eller, om han icke är re- gistrerad, där han bort vara regi- strerad. -

Beskattningsbeslut meddelas av skattemyndigheten i det län där den skattskyldige är registrerad eller, om han inte är registrerad, där han bort vara registrerad.

465”

Har besvär anförts över slutligt beslut om fastställelse av skatt eller

beslut om efterbeskattning eller be? slut av länsrätt eller kammarrätt. kan den skattskyldige av länsskatte- myndigheten få anstånd med betal- ning av skatt. Bestämmelserna i 495 1, 2 och 3mom. uppbörds- lagen (l953:272) om anstånd vid besvär över beslut rörande taxering äger motsvarande tillämpning.

'3 Senaste lydelse l986:1289. ” Senaste lydelse 1986: 1289.

Om ett beskattningsbeslut över— klagats, den skattskyldige begärt omprövning eller det annars kan an- tas att'skatten kommer att- sättas ned, kan den skattskyldige av skat- temyndigheten få anstånd med att betala skatten. Bestämmelserna i 495 l, 2 och 3'mom. uppbörds- lagen (1953:272) gäller då i tillämp- liga delar. ' ' "

Föreslagen lydelse

47515

Betalas icke skatt i behörig ordning inom den tid då deklaration för den redovisningsperiod skatten avser skall lämnas enligt 225 tredje stycket, utgår restavgift på sålunda icke betalat belopp. Har anstånd med betalning av skatt beslutats enligt 45 &, utgår dock restavgift endast på skattebelopp som betalas sedan anståndstiden gått till ända.

Restavgiften är sex öre för varje hel krona av den skatt som icke betalats. dock minst femtio kronor. Öretal som uppkommer vid denna beräkning jämnas till närmast högre hela krontal.

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i 589" 2mom. uppbördslagen (1953:272) om be- frielse från restavgift gäller i till- lämpliga delar beträffande restav- gift för mervärdeskatt. Bestämmel- serna i denna lag om beslut om fastställelse av skatt gäller i tillämp- liga dclar om beslut i fråga om be- frielse från restavgift.

Besvär

Bestämmelserna i 58å 2 mom. uppbördslagen (1953:272) om be- frielse från restavgift gäller i till- lämpliga delar beträffande restav- gift för mervärdeskatt. Bestämmel- serna i denna lag om beskattnings- beslut gäller i tillämpliga delar om beslut i fråga om befrielse från rest- avgift.

48b5

Har en skattskyldig förfallna. obetalda skatter i Sverige och är möjligheterna till indrivning av skatterna enligt handräckningsavtal med det land där indrivning kan ske beroende av att ett beskattningsbe- slut har vunnit laga kraft, får skatte- myndigheten hos länsrätten begära fastställelse av beskattningsbeslutet.

Överklagande

51.516

Följande beslut får överklagas hos länsrätten genom besvär: 1. slutligt beslut,

2. beslut att inte meddela beslut enligt 33 eller 36 .é'.

3. beslut enligt 19 & fjärde stycket i fråga om registrering. samt

4. beslut om efterbeskattning, skattskyldighet, redovisningsskyl- dighet eller restavgift.

Följande beslut får ej överklagas:

] . beslut enligt 33 Q'. 2. beslut om skatterevision, samt 3. länsskattemyndighetens beslut

'5 Senaste lydelse 1982:1211. ”* Senaste lydelse 198611289.

Följande beslut får överklagas hos länsrätten:

1. beskattningsbeslut i en fråga som påverkar beskattningen,

2. beslut att avvisa en begäran om omprövning av beskattningsbeslut,

3. beslut enligt 19 & fjärde stycket i fråga om registrering, samt

4. beslut om skattskyldighet. re- dovisningsskyldighet, restavgift el- ler anstånd med att lämna deklara- tion eller betala skatt.

Följande beslut får inte överkla- gas:

1. beslut om skatterevision. samt 2. skattemyndighetens beslut i

U| lx)

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

i fråga om föreläggande av vite.

Länsskattemyndighetens beslut i övrigt enligt denna lag överklagas hos riksskatteverket genom besvär. Riksskatteverkets beslut får ej över- klagas.

Föreslagen lydelse

fråga om föreläggande av vite.

Skattemyndighetens beslut i öv- rigt enligt denna lag överklagas hos riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.

52517

Besvär enligt 51 5 första stycket skall ha inkommit inom två måna- der från det klaganden fått del av det överklagade beslutet.

'7 Senaste lydelse 1986: 1289.

Den skattskyldiges överklagande enligt 515 första stycket skall ha kommit in inom sex år efter utgång- en av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut. Om ett beskattningsbeslut har meddelats ef: ter den 30 juni sjätte året efter det kalenderår under vilket det beskatt- ningsår som beslutet avser har gått ut och den skattskyldige harfått del av beslutet efter utgången av oktober samma år, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag den skattskyldige fick del av beslutet.

Den skattskyldige får överklaga ett beskattningsbeslut även om det inte gått honom emot.

53 5

Skattemyndigheten skall pröva om den skattskyldiges överklagande har kommit in i rätt tid. Har över- klagandet kommit inför sent, skall myndigheten avvisa det, om inte an- nat'följer av andra eller tredje styc- ket.

Överklagandet skall inte avvisas. om förseningen beror på att skatte- myndigheten har lämnat den skatt- skyldige en _felaktig underrättelse om hur man överklagar.

Överklagandet skall inte heller avvisas, om det inom överklagande— tiden kommit in till en annan skat- temyndighet än den som fattat be- slutet eller till en allmän förvalt- ningsdomstol. Överklagandet skall då omedelbart översändas till den skattemyndighet som fattat beslu- tet.

Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

545

Bestämmelserna i 96 och 98 5,6 taxeringslagen om besvär över läns- rätts och kammarrätts beslut gäller i tillämpliga delar i fråga om mål el- ler ärenden rörande mervärdeskatt.

Skattemyndigheten skall snarast ompröva det överklagade beslutet. om överklagandet inte skall avvisas enligt 535 eller om prövning inte skall ske enligt 33 5 tredje stycket.

Ett överklagande förfaller. om skattemyndigheten ändrar beslutet så som den skattskyldige begär. Om myndigheten ändrar beslutet på an- nat sätt än den skattskyldige begår, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet.

Om skattemyndigheten ändrar beslutet på annat sätt än den skatt- skyldige begär eller om det annars finns skäl för det. får myndigheten lämna den skattskyldige tillfälle att återkalla överklagandet.

555

Skattskyldig får anföra besvär i särskild ordning om

I ) skatt fastställts i strid med be- stämmelserna om vem som är skatt- skyldig eller om vad som är skatte- pliktigt, '

2) skatt fastställts mer än en gång för samma omsättning.

3) beskattningen blivit oriktig på grund ”dv felräkning, misskrivning eller annat uppenbartförbiseende.

4) någon till följd av underlåten- het att lämna deklaration eller in- fördrad uppgift. felaktighet i dekla- ration eller annan uppgift som han lämnat eller i uppgift eller handling som legat till grundför sådan dekla- ration eller uppgift fått skatten för viss redovisningsperiodfastställd till belopp som väsentligt avviker från vad som rätteligen bort fastställas för perioden.

5) någon i annatfall kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda att skatten fastställts till belopp som väsentligt avviker från vad som fastställts.

Besvär enligt första stycket 4 och 5 får upptagas till prövning endast om besvären kan grundas på om- ständighet eller bevis, varom känne-

Om överklagandet inte avvisas enligt 53 5 ellerförfaller enligt 54 å'. skall skattemyndigheten överlämna överklagandet. sitt omprövningsbe- slut oeh övriga handlingar i ärendet till länsrätten. Om det finns särskil- da skäl får överklagandet överläm- nas till länsrätten utan föregående omprövning.

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

dom saknats när skatten fastställts. och det framstår som ursäktligt att den som söker rättelse icke i annan ordning åberopat omständigheterna eller beviset för attfå rättelse.

Besvär som avses iförsta stycket fär anföras senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår un- der vilket beskattningsåret gått till ända.

Allmänt ombud får enligt första och tredje styckena anföra besvär till den skattskyldigesförmån och i fall som avses i första stycket 3 även till den skattskyldiges nackdel.

Bestämmelserna i 34 5 gäller i tillämpliga delar vid prövning av be- svär i särskild ordning.

Föreslagen lydelse

56éIs

Bestämmelserna i 103 och 104 få" taxeringslagen( 195 6:623) om be- svär i särskild ordning samt i 105 55' 1 mom. första stycket. 105 5 2 mom.. 106—108 och 11355 sam- ma lag om besvär gäller i tillämpli- ga delar i fråga om mål eller ären- den rörande mervärdeskatt.

Överklagande av riksskatteverket skall ha kommit in inom tidsfrist som enligt 35. 36. 39 och 40 få gå!- lerför beslut av skattemyndighet el- ler efier sådan tid men inom två månader från den dag det överkla- - gade beslutet meddelades.

Överklagas ett beslut om efterbe- skattning oeh yrkas ändring till den skattskyldiges nackdel, skall över- klagandet ha kommit in inom två månaderfrån den dag beslutet med- delades.

Om riksskatteverket har överkla- gat ett beskattningsbeslut, skall där- av föranledd talan om särskild av- gi/iföras samtidigt.

575lg

Vad som föreskrives om länsskat- temyndighet i de bestämmelser i taxeringslagen som rör besvär över länsrätts och kammarrätts bes/utgå!- ler ifråga om mål eller ärende/trö- rande mervärdeskatt allmänt ombud.

'3 Senaste lydelse 19841357. ") Senaste lydelse l98611289.

Bestämmelserna i 6 kap. 10— 24 M taxeringslagen(1990:00) gäl- lerför mål enligt denna lag.

Länsrättens beslut i anledning av överklagande av beslut rörande an- stånd med att lämna deklaration el- ler betala skatt, får inte överklagas.

Bilaga 4

Föreslagen lydelse

63 520

Riksskatteverket kan på ansökan av den som bedriver eller ämnar bedriva verksamhet som medför skyldighet att erlägga mervärdeskatt meddela förhandsbesked i fråga som avser sökandens skattskyldighet. Förhandsbesked får meddelas om det finns vara av vikt med hänsyn till sökandens intresse eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.

Förhandsbesked sökes skriftligt hos riksskatteverket före ingången av den första redovisningsperiod som beröres av den fråga förhandsbeskedct Nuvarande lydelse

gäller.

I övrigt gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 2 5 andra stycket, 3—8 samt 11 och 12 åå lagen (l951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor.

[ övrigt gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 2 5 andra stycket och 3—855 lagen (l951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor.

64 3.5”

Har skattskyldig i deklaration el- ler annat skriftligt meddelande, av- givet till ledning för länsskattemyn- dighetens beslut om hans skatt, läm- nat uppgift som befinnes oriktig. påförs honom särskild avgift (sk a t - tetillägg) med tjugo procent av det skattebelopp, som ej skulle ha på- förts eller som felaktigt skulle ha tillgodoräknats honom om den oriktiga uppgiften godtagits. Det- samma gäller när skattskyldig skriftligen har lämnat sådan upp- gift i mål om skatt.

Har deklaration lämnats men av- vikelse skett från denna med stöd av 30 & tredje stycket eller 38 5 tred- je stycket, påförs den skattskyldige skattetillägg med tjugo procent av den skatt som till följd av uppskatt- ning påförs den skattskyldige ut- över vad som annars skulle ha på- föns eller ej tillgodoräknats ho- nom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall dock skattetillägg utgå enligt första styc- ket.

Har uppskattning skett med stöd av 30 & tredje stycket eller 38 _é' tred—

2" Senaste lydelse 1984: 357. 2' Senaste lydelse 1986: 1289.

Har skattskyldig i deklaration el- ler annat skriftligt meddelande, av- givet till ledning för skattemyndig- hetens beskattningsbeslut. lämnat uppgift som befinns oriktig, påförs honom särskild avgift (skatte-

tillägg) med tjugo procent av det skattebelopp, som ej skulle ha på- förts eller som felaktigt skulle ha tillgodoräknats honom om den oriktiga uppgiften godtagits. Det- samma gäller när skattskyldig skriftligen har lämnat sådan upp- gift i mål om skatt och uppgiften inte godtagits eller prövning i sak eller inte prövats.

Har deklaration lämnats men av- vikelse skett från denna med stöd av 305 andra stycket, påförs den skattskyldige skattetillägg med tju- go procent av den skatt som till följd av uppskattning påförs den skattskyldige utöver vad som an- nars skulle ha påförts eller ej tillgo- doräknats honom. Till den del upp- skattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldi- ge skall dock skattetillägg utgå en- ligt första stycket.

Har uppskattning skett med stöd av 305 andra stycket på grund av

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

je stycket på grund av utebliven de- klaration, påförs den skattskyldige skattetillägg med tjugo procent av den skatt som påförs honom till följd av uppskattningen utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter han har lämnat till ledning för beskattningen. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall dock skatte- tillägg utgå enligt första stycket.

Föreslagen lydelse

utebliven deklaration, påförs den skattskyldige skattetillägg med tju- go procent av den skatt som påförs honom till följd av uppskattningen utöver den skatt som skulle ha på- förts enligt de skriftliga uppgifter han har lämnat till ledning för be- skattningen. Till den del uppskatt- ningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall dock skattetillägg utgå enligt första stycket.

64eå

Har skattskyldig, som har att avge deklaration för skatt utan an- maning, underlåtit att inom före- skriven tid fullgöra denna skyldig- het. påförs honom särskild avgift (förseningsavgift) med 100 kro- nor.

Har i fall som avses i första styc- ket den skattskyldige antingen an- manats att lämna deklaration men icke fullgjort denna skyldighet inom tid som föreskrivits i anma- ningen eller underlåtit att avge de— klaration inom föreskriven tid även för minst en av de tre närmast före- gående redovisningsperioderna, be- stäms förseningsavgiften till 200 kronor.

Skattskyldig, som varit skyldig avlämna deklaration endast efter anmaning, påförs förseningsavgift, om han underlåtit att lämna dekla- ration inom tid som föreskrivits i anmaningen. Avgiften utgår med 200 kronor.

Har skattskyldig, som har att avge deklaration för skatt utan före- läggande, underlåtit att inom före- skriven tid fullgöra denna skyldig- het, påförs honom särskild avgift (förseningsavgift) med 100 kro- nor.

Har i fall som' avses i första styc- ket den skattskyldige antingenföre- lagts att lämna deklaration men icke fullgjort denna skyldighet inom tid som föreskrivits iföreläg- gandet eller underlåtit att avge de- klaration inom föreskriven tid även för minst en av de tre närmast före- gående redovisningsperioderna, be- stäms förseningsavgiften till 200 kronor. .

Skattskyldig, som varit skyldig avlämna deklaration endast efter föreläggande, påförs förseningsav- gift, om han underlåtit att lämna deklaration inom tid som föreskri- vits iföreläggandet. Avgiften utgår med 200 kronor.

64 gä”

Fråga om särskild avgift prövas av länsskattemyndigheten. Fråga om skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om skatt prövas dock av länsrätten på talan av allmänt ombud. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften ej har godta- gits efter prövning i sak eller ej har prövats i målet. och skall väckas inom ett år från utgången av den

21 Senaste lydelse l986: 1289.

Fråga om särskild avgift prövas av skattemyndigheten. Beslut om skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om skatt får meddelas senast inom ett år från utgången av den månad då dom eller slutligt be- slut 1 målet vunnit laga kraft.

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.

Har skattskyldig hemställt om ef- tergift av beslutad avgift, meddelas nytt beslut i avgiftsfrågan även om hemställan icke bifallits.

Utan hinder av vad som eljest föreskrivs om besvär. skall skatt- skyldigs yrkande i fråga om särskild avgift prövas, om beslut om skatten för den redovisningsperiod som av- giften avser icke har vunnit laga kraft. Detsamma gäller sådant yr- kande av allmänt ombud till för- mån för skattskyldig. Om yrkande som har sagts nu framställs först i regeringsrätten eller kammarrätt, kan domstolen förordna att målet om särskild avgift skall upptagas och vidare handläggas av länsrätt.

Föreslagen lydelse

Har skattskyldig hemställt om ef- tergift av beslutad avgift, meddelas nytt beslut i avgiftsfrågan även om hemställan inte bifallits.

Utan hinder av vad som annars föreskrivs om omprövning och över- klagande, skall skattskyldigs yrkan- de i fråga om särskild avgift prövas, om beslut i den beskattningsfråga som föranlett avgiften inte har vun- nit laga kraft. Detsamma gäller så- dant yrkande av riksskatteverket till förmån för skattskyldig.

64 h &”

Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande härom ej har framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift.

Finnes vid prövning av beslut om skatt att skatten skall nedsättas eller tillgodoräknas med ytterligare be- lopp, skall även vidtas därav föran- ledd ändring i beslut om skatte- tillägg.

Vid handläggningen i kammar- rätt och länsrätt av mål om särskild avgift skall muntlig förhandling hål- las, om den skattskyldige begär det. lVIuntlig förhandling behövs dock inte. om det inte finns anledning anta att avgift kommer att utgå.

Ändras ett beskattningsbeslut skall skattemyndigheten vidta den ändring av beslut om skattetillägg som föranleds av beskattningsbeslu- tet.

64kå

Om ej annat framgår av vad som föreskrivs i 64 a --64 j åå gäller be- stämmelserna i denna lag, med un- dantag av S&S-41925 och 769" första stycket, i tillämpliga delar i fråga om särskild avgift.

” Senaste lydelse 1987: 1218.

Om ej annat framgår av vad som föreskrivs i 64 a --64 j åå gäller bc- stämmelsema i denna lag. med un- dantag av 38 9" första stycket och andra stycket 2 samt 76 5 första stycket, i tillämpliga delar i fråga om särskild avgift.

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

69 524

Efter anmälan av länsskattemyn- digheten förordnar länsrätten om uttagande av vite. I övrigt gäller 123 och 12459" taxeringslagen(1956: 623) om vite i tillämpliga de- lar. Har vite förelagts också med stöd av bestämmelse i taxerings- lagen prövas fråga om uttagande av vitet av den länsrätt som är behörig enligt nämnda lag.

Vite _får inte föreläggas myndig- het eller tjänsteman i tjänsten. Har vite förelagts också med stöd av bestämmelse i taxeringslagen(1990:00) eller lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgill ter prövas fråga om utdömande av vitet av den länsrätt som är behörig enligt nämnda lagar.

Vid prövning av en fråga om utdö- mande av vite får även vitets lämp- lighet bedömas.

74625

Beslut som avses i 33 5 denna lag skall sändas till den skattskyldige i vanligt brev. Sådana försändelser får i särskilda fall rekommenderas eller delges den skattskyldige. I frå- ga om delgivning av beslut eller ut- slag enligt denna lag äger 54 och 55 5,9” taxeringslagen (1956; 623) motsvarande tillämpning

Vid tillämpning av bestämmelser- na i denna lag skall meddelande. som lämnats för skattskyldig som är juridisk person, anses vara lämnat av den skattskyldige, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den skattskyldige.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 då förordningen (l982z24) om anstånd med att lämna deklaration för mervärdeskatt skall upphöra att

gälla.

” Senaste lydelse l986: 1289. 25 Senaste lydelse 1983: l052.

Bilaga 4

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984: 151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984: 151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter

dels att 4 kap. 15 Q, 7 kap. 3 5, 8 kap. 7, 8, 10— 13 55 och 9 kap. 2 5 skall upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 4 kap. 1 5 samt 8 kap. 1, 7 och 11 55 skall utgå,

dels att nuvarande 4 kap. 45 skall betecknas 155 samt att nuvarande 8 kap. 2 och 3 55 skall betecknas 8 respektive 7 &,

dels att 2 kap. 10 5, 3 kap. 3 och 6 åå, 4 kap. 1—3, 5— 14 56 och nya 15 5, 5 kap. 5 och 12 55, 6 kap. 15. 7 kap. 1,7 och 8 55, 8 kap. 1, 4—6, nya 7, nya 8 och 9 55, 9 kap. 3 5 samt rubrikerna till 4 och 8 kap. skall ha följande

lydelse,

dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 4 kap. 4, 4 a, 4 b och 6 a 55, 8 kap. 2 och 3 55, samt närmast före 4 kap. 3—6 55 nya rubriker av

följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 10 å

Bestämmelserna i 47 _a)" taxerings- lagen (1956:623) om vem som skall fullgöra deklarationsskyldigheten för omyndiga, dödsbon och andra gäller i tillämpliga delar.

Bestämmelserna i 4 kap. 25 lagen (1990:00) om självdeklara- tion och kontrolluppgifter om vem som skall fullgöra deklarationsskyl- digheten för omyndiga, dödsbon och andra gäller i tillämpliga delar.

Uppgift som lämnatsför en skatt- skyldig som år juridisk person skall anses ha lämnats av den skattskyldi- ge. om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörig- het att företräda den skattskyldige.

3 kap.

Beskattningsmyndigheten får om det behövs för skattekontrollen fö- relägga den deklarationsskyldige att lämna upplysningar utöver deklara- tionen samt prov och beskrivning på varor som används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i verk- samheten. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.

Beskattningsmyndigheten får om det behövs för skattekontrollen fö- relägga den deklarationsskyldige att lämna upplysningar utöver deklara- tionen samt prov och beskrivning på varor som används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i verk- samheten. -

Beskattningsmyndigheten får vidare förelägga den deklarationsskyldige att förete de handlingar som behövs för kontroll av deklarationen, såsom kontrakt, kontoutdrag, räkningar och kvitton.

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i 50 5 '1 och 3mom. taxeringslagen (I956:623) om utlämnande av uppgifter gäller i fråga om uppgifter i deklarationer och andra handlingar som har av- lämnats till ledning för beslut om skatt enligt denna lag eller har upp- rättats eller för granskning omhän- dertagits av en myndighet vid skat- tekontroll.

Handlingar som avses i första stycket skall förvaras hos beskatt- ningsmyndigheten under sju år ef- ter utgången av det kalenderår un- der vilket beskattningsåret har gått till ända, om inte regeringen före- skriver annat.

4kap. Fastställande av skatt. efterbeskattning m.m.

Skatten skall fastställas för varje redovisningsperiod eller, om skat- teredovisningen inte avser redovis- ningsperioder, för varje skatteplik- tig händelse.

Har den skattskyldiges deklara- tion kommit in till beskattnings- myndigheten inom den tid som an- ges i 2 kap. 85 eller inom den tid som anges i ett beslut om anstånd med att lämna deklarationen, anses skattenfastställd till det deklarerade beloppet.

Om deklarationen inte har kom- mit in till beskattningsmyndigheten inom den tid som anges i första stycket, anses skatten fastställd till noll kronor. Kommer deklaratio-

Föreslagen lydelse

Ett föreläggande får förenas med vite, om det änns anledning att anta att den skattskyldige annars inte följerföreläggandet.

Bestämmelserna i 3 kap. 6 5 tax- eringslagen(1990: 00) gäller i fråga om skyldigheten att lämna upplys- ningar eller visa upp handling.

65

Bestämmelserna i 3 kap. 17,6 taxeringslagen (1990:00) om ut- lämnande av uppgifter gäller i fråga om uppgifter i deklarationer och andra handlingar som har avläm- nats till ledning för beslut om skatt enligt denna lag eller har upprättats ' eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Handlingar som avses i första stycket skall förvaras hos beskatt- ningsmyndigheten. Om inte rege- ringen eller den myndighet som re- geringen bestämmer föreskriver nå- got annat. skall handlingarna för- störas sju år efter utgången av det kalenderår under vilket beskatt- ningsåret gått ut.

4 kap. Beskattningsbeslut

lå

Beskattningsbeslut skall fattas för varje redovisningsperiod eller, om skatteredovisningen inte avser re- dovisningsperioder, för varje skat- tepliktig händelse.

25

Har den skattskyldiges deklara- tion kommit in till beskattnings- myndigheten inom den tid som an- ges i 2 kap. 85 eller inom den tid som anges i ett beslut om anstånd med att lämna deklarationen, anses beskattningsbeslut hafattats i enlig- het med deklarationen.

Om deklarationen inte har kom- mit in till beskattningsmyndigheten inom den tid som anges i första stycket, anses skatten genom be- skattningsbeslut ha bestämts till

_ 581

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

nen in till beskattningsmyndighe- ten vid en senare tidpunkt anses skatte/1 [ stället _ftlstställd till det de- klarerade beloppet, om ett beslut inte dessförinnan har meddelats en- ligt 3 eller 5 s.

Beskattningsmyndigheten skall meddela beslut om fastställande av skatten. om deklarationsgransk- ning, skatterevision eller något an- nat förhållande ger anledning till det. Sådant beslut skall också med- delas om den skattskyldige begär det.

Beslut som avses iförsta stycket får inte meddelas senare än tredje året efter utgången av det kalender- är under vilket beskattningsåret har gått till ända eller. om skattere- dovisningen inte avser redovisnings- perioder, den skattepliktiga hände/- sen har inträgat. Inkommer från den skattskyldige en begäran om så- dant beslut senare än två månader före utgången av den angivna tiden, skall framställningen anses som en begäran om slutligt beslut enligt 5 5.

Av beslut som avses i första styc- ket skall framgå att den skattskyldi— ge kan få ett slutligt beslut enligt 5 5.

förvaltningsdomstol, får Föreslagen lydelse

noll kronor. Kommer deklaratio- nen in till beskattningsmyndighe- ten vid en senare tidpunkt anses beskattaingsbeslut hafattats i enlig— het med deklarationen, om inte ett omprövningsbeslut dessförinnan har meddelats.

Omprövning

Beskattningsmyndigheten skall ompröva ett beskattningsbeslut i en fråga som påverkar beskattningen om den skattskyldige begär det eller om det finns andra skäl. Att om- prövning skall ske när den skattskyl- dige överklagat ett beskattningsbe- slutframgår av 8 kap. 4 ,é'.

Beskattningsmyndigheten får av- ståfrän att på eget initiativ ompröva ett beslut, om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp.

Om en fråga har avgjorts av beskatt- ni ngsmyndigheten inte prövafrågan på nytt.

Omprövning på begäran av den skattskyldige

4.5

Vill den skattskyldige begära om- prövning. skall han göra detta skrift- ligt. Begäran skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast sjätte året efter utgången av det ka- lenderår under vilket beskattnings- året har gått ut eller, när skattere- dovisningen inte avser redovisnings- perioder, den skattepliktiga hände/- sen har inträffat.

Har den skattskyldige inom den tid som anges i första stycket gett in skrivelsen med begäran om ompröv- ning till en allmän förvaltnings-

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Slutligt beslut om skatt skall meddelas om den skattskyldige el- ler allmänna ombudet begär det inom den tid som anges i 3 5 andra stycket första meningen. Har denna tid gått ut skall slutligt beslut ändå meddelas, om begäran härom in- kommer från den skattskyldige inom två månaderfrån den dag då han fått del av beslut enligt 3 9" eller från allmänna ombudet inom två månaderfrån den dag då sådant be— slut meddelades. Föreligger särskil- da skäl får slutligt beslut meddelas inom den tid som anges i 3 ,é' andra stycket första meningen även om den skattskyldige eller allmänna

Föreslagen lydelse

domstol. fär ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall då omedelbart översändas till beskattningsmyndig— heten.

Om den skattskyldige gör sanno- likt att ltan inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett ltt-'skattningsbeslut som är till hans nackdel eller annan handling med uppgift om skattens storlek. får en begäran om omprövning komma in inom två månaderfrån den dag han hek sådan kännedom.

4a_€

Om en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad av den skattskyldige eller hans om- bud. får skattemyndigheten utfärda föreläggande om att undertecknan- de skall ske med påföljd att ompröv— ning annars inte görs.

4 b 5

Trots bestämmelsen i 3,6 tredje stycketfår en fråga som har avgjorts av kammarrätten omprövas, om beslutet på grund av regeringsrätts- avgörande som meddelats efter det att kammarrätten avgjort målet. ntåste anses felaktigt.

& Omprövning till den skattskyldi- gesfördel

Omprövar beskattningsmj-indig- heten självmant ett beslut fär om- prövningslu'slut som är till den skattskyldiges fördel meddelas se— nast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket be- skattningsåret har gått ut eller, om skatteredovisningen inte avser redo- visningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträffat.

Bilaga 4

Nu varande lydelse

ombudet inte har begärt det.

Sedan slutligt beslut har medde- lats för en viss redovisningsperiod eller, när skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, en viss skattepliktig händelse, får beslut ett— ligt 3,6 eller 5 5 första stycket inte meddelas för samma period eller händelse.

Kan skatten inte bestämmas till- förlitligt med ledning av deklaration eller annan föreliggande utredning skall den beräknas efter skälig grund.

Föreslagen lydelse

Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter utgången av den tid som anges i första stycket om det föranleds av beskattnings- myndighetens beskattningsbeslut el- lerförvaltningsdomstols beslut i mål om skatt enligt denna lag avseende annan redovisningsperiod eller an— nan skattskyldig.

Omprövning till den skattskyldi- ges nackdel

Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige skall, utom i fall som avses i andra stycket och i 7 och 8,69", meddelas senast under andra året efter utgången av det kalenderår under vilket beskatt- ningsåret har gått ut eller, om skat- teredovisningen inte avser redovis- ningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträfYat.

Har den skattskyldige inte gett in deklaration [ rätt tid, får ett ompröv- ningsbeslut som är till hans nackdel meddelas efter utgången av den tid som anges i första stycket. Ett så- dant omprövningsbeslut får medde- las inom ett år från den dag deklara- tionen kom in till beskattningsmyn— digheten, dock senast inom sex år från utgången av det kalenderår un- der vilket beskattningsåret har gått

ut eller, om skatteredovisningen inte -

avser redovisningsperioder. den skattepliktiga händelsen har inträfl för.

6 a _9'

Beskattningsmyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige efter utgången av den tid som anges i 6 5 första stycket under de förut- sättningar och på det sätt som anges i 7— 12 595 (efterbeskattning).

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Har den skattskyldige

Föreslagen lydelse

75

Ej?erbeskattningfår ske om den skattskyldige

[. i deklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för

beskattningen.

2. lämnat oriktig uppgift i mål om skatt, 3. underlåtit att lämna deklaration eller infordrad uppgift, eller,

4. underlåtit att tillhandahålla begärt varuprov, skall beskattnings- myndigheten besluta om efterbe- skattning om den oriktiga uppgif- ten eller underlåtenheten medfört att skatt inte utgått eller utgått med för lågt belopp eller medfört att skatt återbetalats medför högt belopp.

Efterbeskattning får inte ske om det skattebelopp som avses är att anse som ringa eller om det med hänsyn till omständigheterna/ram- står som uppenbart oskäligt att efterbeskattning sker. Avser pröv- ningen flera redovisningsperioder under samma beskattningsår, skall frågan om skattebeloppet är att anse som ringa bedömas med hänsyn till det sammanlagda beloppet för peri- oderna.

Bestämmelserna i 4,6 tillämpas även vid efterbeskattning.

4. underlåtit att tillhandahålla begärt varuprov, och den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett beskattningsbeslut blivit felaktigt eller intefattas

E fterbeskattning får också ske

1 . vid rättelse avfelräkning, miss- skrivning eller annat uppenbart för- biseende. ' 2. när en ändring föranleds av be- slut som anges i 5 5 andra stycket.

85

Efterbeskattning som avser annat än ändring enligt 7 _9' andra stycket 2 får ske endast om den avser belopp av någon betydelse. Efterbeskatt- ning fär inte ske om beslutet med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt el- ler om beskattningsmyndigheten ti- digare fättat beslut om efterbeskatt- ning avseende sammafråga.

9?"

Beslut om efterbeskattning skall meddelas senast under sjätte året eff-' ter utgången av det beskattningsår under vilket beskattningsåret har gått ut eller, när skatteredovisning- en inte avser redovisningsperioder, den skattepliktiga händelsen har in- träffat, om inte annat anges i 10— 12 få.

105

Beskattningsmyndigheten får be- sluta om efterbeskattning sedan slutligt beslut om skatt har medde-

Beslut om efterbeskattning enligt 79” andra stycket 2 får meddelas även efter den tid som anges i 95

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

lats eller, om så inte har skett, när slutligt beslut inte längre kan med- delas. E/ierbeskattningfår ej ske om inte beskattningsmyndigheten med— delar beslut om detta senast under sjätte året efter utgången av det ka- lenderår under vilket beskattnings- året har gått till ända eller, när skat- teredovisningen inte avser redovis- ningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträffat.

Efterbeskattning på grund av en oriktig uppgift i mål om skatt får dock ske inom ett år efter utgången av den månad då avgörande i målet har vunnit laga kraft.

Föreslagen lydelse

men senast inorn sex månader efter det beslut som föranleder ändring- en.

Beslut om efterbeskattning på grund av en oriktig uppgift i om- prövningsärende eller mål om skatt får meddelas efter den tid som anges i 95 men senast inom ett år efter utgången av den månad då beskatt- ningsmyndighetens eller domstolens beslut i ärendet eller målet har vun- nit laga kraft.

115

Har den skattskyldige avlidit, skall efterbeskattningen påföras hans dödsbo. Beslut om sådan efter- beskattning får inte meddelas av beskattningsmyndigheten efter ut- gången av det andra året efter det kalenderår under vilket bouppteck- ningen cfter den skattskyldige har lämnats in för registrering,

Har den skattskyldige avlidit får beslut om efterbeskattning inte meddelas av beskattningsmyndig- heten cfter utgången av det andra året efter det kalenderår under vil- ket bouppteckningen efter den skattskyldige har lämnats in för re- gistrering.

lZQ'

Har den skattskyldige, på sätt anges i l4ä andra stycket skattebrotts- lagen (1971:69), delgetts underrättelse om misstanke om brott som avser skatt enligt de författningar som anges i 1 kap. ] 5 första stycket 1 eller enligt lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel eller har åtal väckts mot honom för sådant brott, får beskattningsmyndigheten meddela beslut om efterbeskattning för den redovisningsperiod eller den skattepliktiga hän- delse som brottet avser även efter utgången av i 10 & angiven tid. Detsam- ma gäller om tiden för att ådöma den skattskyldige påföljd för sådant brott har förlängts genom beslut enligt 14 a & skattebrottslagen.

Beskattningsmyndigheten får också meddela beslut om efterbeskattning efter utgången av i 10 & angiven tid. om efterbeskattningen medför att den skattskyldige enligt 12 & skattebrottslagen är fri från ansvar för brott.

Beslutet om efterbeskattning en- Beslutet om efterbeskattning en- ligt första stycket får inte meddelas senare än under kalenderåret efter det då någon av de där angivna åt- gärderna först vidtogs. Beslutet om

* Senaste lydelse 1985: I 15.

ligt första stycket får inte meddelas senare än under kalenderåret efter det då någon av de där angivna åt- gärderna först vidtogs. Beslutet om

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

efterbeskattning enligt andra styc- ket får inte meddelas senare än un- der kalenderåret eftcr det då åtgärd som avses i 125 skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avli- dit. får beskattningsmyndigheten dock inte meddela beslut om efter- beskattning av dödsboet senare än sex månader från dödsfallet.

Efterbeskattning som har påförts enligt första stycket skall undanrö- jas av beskattningsmyndigheten, om åtal inte väcks på grundval av den förundersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning el- ler, om åtal har väckts, åtalet inte bifalls till någon del. Vad som har sagts nu gäller dock inte om den skattskyldige är fri från ansvar med stöd av 12 & skattebrottslagen.

Föreslagen lydelse

efterbeskattning enligt andra styc- ket får inte meddelas senare än un- der kalenderåret efter det då åtgärd som avses i 125 skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avli- dit, får beskattningsmyndigheten dock inte meddela beslut om efter- beskattning senare än sex månader från dödsfallet.

Beslut om efterbeskattning enligt första stycket skall undanröjas av beskattningsmyndigheten. om åtal inte väcks på grundval av den för- undersökning som föranlett under- rättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning eller. om åtal har väckts, åtalet inte bi- falls till någon del. Vad som har sagts nu gäller dock inte om den skattskyldige är fri från ansvar med stöd av 12 ;? skattebrottslagen.

Första—fjärde styckena skall också tillämpas om brottet avser en juri- disk persons skatt och åtgärd som avses i första stycket har vidtagits mot den som har företrätt den juridiska personen eller om företrädaren är fri från ansvar för sådant brott med stöd av 12 & skattebrottslagen.

135

Kan den skattskyldiges uppgifter inte läggas till grund för en tillförlit- lig beräkning eller saknas uppgifter från den skattskyldige. får efterbe- skattningen ske efter skälig grund.

Kan den skattskyldiges uppgifter inte läggas till grund för en tillförlit- lig beräkning eller saknas uppgifter från den skattskyldige. får ompröv- ningsbeslutet fattas efter skälig grund.

145

Finner beskattningsmyndigheten att beslut enligt 3, 5 eller 7 5 blivit uppenbart oriktiga på grund av skrivfel, räkncdel eller annat sådant förbiseende skall myndigheten med- dela beslut om rättelse, om inte be- slut kan meddelas enligt 3 _9'.

45

Efter utgången av den tid inom vilken deklarationen för den sista redovisningsperioden under be- skattningsåret skall lämnas får så- dan ändring av skatten som berör mer än en redovisningsperiod un- der beskattningsåret hänföras till den sista redovisningsperioden un- der beskattningsåret.

Beskattningsmyndigheten skall snarast efter det att en domstol med- delat beslut i ett mål om skattfatta det beslut om skatteberäkning som föranleds av domstolens beslut.

155

Efter utgången av den tid inom vilken deklarationen för den sista redovisningsperioden under be- skattningsåret skall lämnas får så- dan ändring av beskattningsbeslut som berör mer än en redovisnings- period under beskattningsåret hän- föras till den sista redovisningsperi- oden under beskattningsåret.

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Första stycket gäller inte om slut- ligt beslut har meddelats för någon redovisningsperiod under beskatt- ningsåret.

Föreslagen lydelse

5 kap. 5 (52

Har besvär anförts över beslut om skatt kan den skattskyldige av be- skattningsmyndigheten få anstånd med betalning av skatten. Bestäm- melserna i 495 l. 2 och 3 mom. uppbördslagen (1953:272) om an- stånd vid besvär över beslut rörande taxering skall då tillämpas. Det som sägs om länsskattemyndighet i upp- bördslagen gäller då det allmänna ombudet.

17

Ränta skall utgå på

1. skatt som avsesi l åtredje styc- ket.

2. skatt som den skattskyldige fått anstånd med att betala enligt 5 5 till den del skattebeloppet fastställts av besvärsmyndigheten.

Om ett beskattningsbeslut över- klagats, den skattskyldige begärt omprövning eller det annars kan an- tas att skatten kommer att sättas ned, kan den skattskyldige av be- skattningsmyndigheten få anstånd med att betala skatten. Bestämmel- serna i 495 l, 2 och 3 mom. upp- bördslagen (1953:272) gäller då i tillämpliga delar.

&

Ränta skall utgå på

1. skatt som avses i 1 åtredje styc- ket,

2. skatt som den skattskyldige fått anstånd med att betala enligt 5 5 till den del skattebeloppet skall betalas senast vid anståndstidens utgång.

1 fall som avses i första stycket 1 utgår räntan från den dag då skatten skulle ha betalats enligt l 5 första stycket till och med den dag då skatten skall betalas enligt beskattningsmyndighetens beslut. [ fall som avses i första stycket 2 skall bestämmelserna om ränta i 495 4 mom. uppbörds- lagen (1953:272) tillämpas. Räntan skall dock beräknas från den dag, då skattebeloppet skulle ha betalats om anstånd inte medgetts, till och med den dag då anståndstiden går ut.

6 kap. l &

Beskattningsmyndigheten får, efter ansökan av den som är skattskyldig eller avser att bedriva verksamhet eller vidta åtgärd som kan medföra skyldighet att betala skatt, meddela förhandsbesked i frågor som rör be- skattningen, om det är av vikt för sökanden eller för en enhetlig lagtolk- ning eller rättstillämpning.

I fråga om skatteplikt för trycksak enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam kan förhandsbesked också meddelas efter ansökan av den som avser att beställa en trycksak av en skattskyldig.

I frågor som rör beskattning enligt lagen (1957:262) om allmän energi- skatt kan förhandsbesked meddelas även efter ansökan av den som i större omfattning förbrukar eller avser att förbruka elektrisk kraft eller bränslen.

Ärenden hos riksskatteverket om förhandsbesked enligt denna lag skall avgöras av den särskildanäm nd som anges i 195 taxeringslagen( 1956:623).

Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

Har den skattskyldige i en dekla- ration eller ett annat skriftligt med- delande som avgetts till ledning för fastställande av hans skatt, lämnat en uppgift som befinns vara oriktig, skall han påföras en särskild avgift (skattetillägg). Skattetilläggetär tjugo procent av det skattebelopp som inte skulle ha påförts om den oriktiga uppgiften hade godtagits. Detsamma gäller om den skattskyl— dige har lämnat en sådan uppgift. i mål om skatt.

Har avvikelse från deklaration skett med stöd av 4kap. 6 eller 13 5. påförs den skattskyldige skat- tetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som till följd av uppskattningen påförs den skatt- skyldige utöver vad som annars skulle ha påförts honom. Till den del uppskattningen innefattar rät- telse av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skatte- tillägg enligt första stycket.

Har den skattskyldige inte läm- nat deklaration och har skatt beslu- tats genom uppskattning enligt 4 kap. 6 eller 13 &. påförs den skatt- skyldige skattetillägg. Skattetilläg- get är tjugo procent av den skatt som till följd av uppskattningen på- förs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter han lämnat till ledning för beskattningen. Till den del uppskattningen innefattar rät- telse av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skatte- tillägg enligt första stycket.

Beskattningsmyndigheten prövar fråga om särskild avgift. Kammar- rätten prövar dock, på talan av all- männa ombudet. fråga om skatte- tillägg på grund av oriktig uppgift i mål om skatt. Sådan talanfårföras om den oriktiga uppgiften inte har

Har den skattskyldige i en dekla- ration eller ett annat skriftligt med- delande som avgetts till ledning för beskattningsbeslut, lämnat en upp- gift som befinns vara oriktig, skall han påföras en särskild avgift (s ka t t et i l l ä gg). Skattetillägget är tjugo procent av det skattebelopp som inte skulle ha påförts om den oriktiga uppgiften hade godtagits. Detsamma gäller om den skattskyl- dige har lämnat en sådan uppgift i mål _ om skatt och uppgiften inte godtagits ejter prövning i sak eller inte prövats.

Har avvikelse från deklaration skett med stöd av 4 kap. 13 5, på- förs den skattskyldige skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som till följd av uppskatt- ningen påförs den skattskyldige ut— över vad som annars skulle ha på- förts honom. Till den del uppskatt- ningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den skattskyldi- ge påförs dock skattetillägg enligt första stycket.

Har den skattskyldige inte läm- nat deklaration och har skatt beslu- tats genom uppskattning enligt 4 kap. 13 &. påförs den skattskyldi- ge skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter han lämnat till ledning för beskattningen. Till den del upp- skattningen innefattar' rättelse av en oriktig uppgift från den skatt- skyldige påförs dock skattetillägg enligt första stycket.

Beskattningsmyndigheten prövar fråga om särskild avgift. Beslut om skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om skatt skall prövas inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga

Bilaga 4

Nuvarande lvdelse

godtagits efter prövning [ sak eller inte har prövats i målet. Talan skall väekas inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slut- liga beslutet i målet har vunnit laga kraft.

Den skattskyldiges yrkande i frå- ga om särskild avgift skall utan hin- der av vad som annars gäller om besvär prövas. om beslutet om den skatt som avgiften avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller om det allmänna ombudet fram- ställt ctt sådant yrkande till förmån för den skattskyldige. Om yrkandet framställs först i domstol. kan dom- stalenförordna att målet om särskild avgift skall tas upp och vidare hand— läggas av beskattningsmyndigheten.

Föreslagen lydelse

kraft.

Den skattskyldiges yrkande i f rå- ga om särskild avgift skall utan hin- der av vad som annars gäller om omprövning och överklagande prö- vas, om beslutet i den beskattnings— fråga som föranlett avgiften inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller om det allmänna ombudet framställt ett sådant yrkande till förmån för den skattskyldige.

853

Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande om detta inte har framställts. i den mån det föranleds av vad som har förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift.

Beslutas ändring av tidigare be- slut orn skatt, skall även därav-"för- anledd nedsättning [ beslut om skat- tetillägg vidtas.

Vid handläggningen i kammar- rätt av mål om särskild avgift skall muntligförhandling hållas, om den skattskyldige begär det. M untligför— handling behövs dock inte, om det inte finns anledning anta att avgift kommer att utgå.

8 kap. Besvär

Beskattningsmyndighetens slutli- ga beslut om skatt samt myndighe— tens beslut om efterlu'skattning, om anstånd med att lämna deklaration eller betala skatt, om uppdelning av skattebetalning. om återbetalning av skatt och om rättelse får överkla- gas av den skattskyldige och av det allmänna ombudet genom besvär hos kammarrätten.

3 Senaste lydelse 1987: 1219.

Ändras ett beska!tningsbeslut skall beskattningsmyndiglzeten vid- ta den ändring av beslut om skatte- tillägg som föranleds av beskatt- ningsbeslutet.

8 kap. Överklagande lä

Beskattningsmyndighetens be- skattningsbeslut i en fråga som på- verkar beskattningen samt beslut om anstånd med att lämna deklara- tion eller betala skatt, om uppdel- ning av skattebetalning, om återbe- talning av skatt och om att avvisa en begäran om omprövning av be- skattningsfmslut får överklagas hos kammarrätten av den skattskyldige

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Den skattskyldiges besvär skall ha kommit in inom två månader från den dag då han fick del av beslutet. Allmänna ombudets besvär skall ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.

Föreslagen lydelse

och av det allmänna ombudet.

Beslut om skatterevision, föreläg- gande av vite och avvisande av ansö— kan om förhandsbesked får inte överklagas.

2,9'

Den skattskyldiges överklagande av beslut enligt 1 5 skall ha kommit in inom sex år efter utgången av det kalenderår under vilket beskatt- ningsåret har gått ut eller, när skat- teredovisningen inte avser redovis- ningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträffat. Om ett be- skattningsbeslut har meddelats efter den 30 juni sjätte året efter det ka- lenderår under vilket det beskatt- ningsår som beslutet avser ltar gått ut eller. när skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträfl

fat och har den skattskyldige fått del

av beslutet efter utgången av oktober samma år, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag den skattskyldige/[ck del av beslutet.

Den skattskyldige får överklaga ett beskattningsbeslut även om det inte gått honom emot.

3 s

Beskattningsmyndigheten skall pröva om den skattskyldiges över- klagande har kommit in i rätt tid. [tar överklagandet kommit in för sent, skall myndigheten avvisa det om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

Överklagandet skall inte avvisas. om förseningen beror på att beskatt— ningsmyndigheten har lämnat den skattskyldige en felaktig underrät- telse om hur man överklagar.

Överklagandet skall inte heller avvisas. om det inom överklagande- tiden kommit in till en allmän

förvaltningsdomstol. Överklagandet

skall då omedelbart översändas till den skattemyndighet som fattat be- slutet.

Bilaga 4

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

45

Beslut enligt 3kap. 145 och 4 kap. 35 samt beslut om skatte- revision. föreläggande av vite och avvisande av ansökan om förhands- beskedfår inte överklagas.

Beskattningsmyndigheten skall snarast ompröva det överklagade beslutet. om överklagandet inte skall avvisas enligt 3 5 eller ompröv- ning inte skall ske enligt 4 kap. 3 _é' tredje stycket.

Ett överklagande förfaller. om skattemyndigheten ändrar beslutet så som den skattskyldige begär. Om myndigheten ändrar beslutet på an- nat sätt än den skattskyldige begär, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet.

Om skattemyndigheten ändrar beslutet på annat sätt än den skatt- skyldige begär eller om det annars finns skäl för det. får myndigheten lämna den skattskyldige tillfälle att återkalla överklagandet.

554

Besvär över kammarrättens be- slut if'rågor som avses i 15 första stycket skall ha kommit in inom två månader från den dag då den som klagar harfått del av beslutet.

Besvär över kammarrättens be- slut om utdömande av vite skall ha kommit in inom tre veckorfrån den dag då den som klagar har fått del av beslutet.

Har en part överklagat ett beslut om fastställande av skatt eller om efterbeskattning får också motpar- ten överklaga beslutet. även om den för honom stadgade besvärstiden har gått ut. Motpartens besvär skall ha kommit in inom en månad från utgången av den tid inom vilken de först anförda besvären senast skulle lta anförts.

Återkallas eller förfaller på annat sätt den första besvärstalan, är även den senare besvärstalanförfallen.

4 Senaste lydelse 1986: 1302.

Om överklagandet inte avvisas enligt 3.6 eller förfaller enligt 45? skall beskattningsmyndigheten överlämna överklagandet, sitt om- prövningsbeslut och övriga hand- lingar i ärendet till kammarrätten. Om det änns särskilda skäl får över- klagandet överlämnas till kammar- rätten utan föregående omprövning.

6.5

Överklagande av det allmänna ombudet skall ha kommit in inom tidsfrist som enligt 4 kap. 5. 6 och 9— 12 5,6” gäller för beslut av beskatt- ningsmyndigheten eller efter sådan tid men inom två månaderfrån den dag det överklagade beslutet medde— lades.

Överklagas ett beslut om e/ierbe- skattning och yrkas ändring till den skattskyldiges nackdel. skall över-

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

3 5

Ett beslut varigenom förhandsbe- sked har meddelats får överklagas av den skattskyldige, annan sökan- de och det allmänna ombudet ge- nom besvär hos regeringsrätten.

Besvär av sökanden eller det all- männa ombudet skall ha kommit in inom en månad från den dag då den som klagar har fått del av för- handsbeskedct. Besvär av skattskyl- dig som inte är sökande skall ha kommit in inom en månad från den dag då förhandsbeskedct meddela- des.

25

Ett beslut av länsrätten om utdö- mande av vite får överklagas av den som förpliktats utge vitet och av det allmänna ombudet genom besvär hos kammarrätten.

Besvären skall ha kommit in inom tre veckor från den dag då den som klagar har fått del av be- slutet.

Besvär som anförts i särskild ord- ning tas upp av kammarrätten. Har kammarrätten eller regeringsrätten beslutat om skatten skall besvären tas upp av regeringsrätten.

Regeringsrätten och kammarrät- ten får, om besvär som anförts i sär- skild ordning skall tas upp till pröv- ning. förordna att målet skall vidare handläggas av beskattningsmjuzdig— heten.

Föreslagen lydelse

klagandet ha kommit in inom två månaderfrån den dag beslutet med- delades.

Om det allmänna ombudet har överklagat ett beskattningsbeslut. skall därav föranledd talan om sär- skild avgififöras samtidigt.

7 å'

Ett beslut varigenom förhandsbe- sked har meddelats får överklagas hos regeringsrätten av den skatt- skyldige, annan sökande och det allmänna ombudet.

Överklagande av sökanden eller det allmänna ombudet skall ha kommit in inom en månad från den dag då den som klagar har fått del av förhandsbeskedet. Överklagande av skattskyldig som inte är sökande skall ha kommit in inom en månad från den dag då förhandsbeskedet meddelades.

Ett beslut om avvisande av ansö- kan om förhandsbesked får inte överklagas.

8 5

Ett beslut av länsrätten om utdö- mande av vite får överklagas hos kammarrätten av den som har för- pliktats utge vitet och av det allmän- na ombudet.

Överklagandet skall ha kommit in inom tre veckor från den dag då den som klagar har fått del av be- slutet.

Bestämmelserna i 6 kap. 10. 13. 14 samt I7— 74935” taxeringslagen(1990:00) gällerför mål enligt dert- na lag. Vad som i taveringslagen sägs om riksskatteverket skall gälla det allmänna ombudet. Vad som i 6 kap. [0 &” 3 taxeringslagen sägs om länsrätt skall gälla kammarrätt.

Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

Fråga om utdömande av vite prövas av länsrätten i det län där beskattningsmyndigheten är belä- gen. Har vite samtidigt förelagts med stöd av en bestämmelse i tax- eringslagen(I956:623) prövas frå- gan av den länsrätt som är behörig enligt den lagen. Har vite i annat fall samtidigt förelagts med stöd av denna lag och lagen (19682430) om mervärdeskatt görs prövningen av den länsrätt som är behörig enligt sistnämnda lag. Frågor om utdö- mande av vite prövas efter anmälan från beskattningsmyndigheten.

Om ändamålet med vitet har för- fallit. då fråga om att döma ut vitet uppkommer. får vitet inte dömas ut. Ändamålet med vi tet skall inte anses ha förfallit om vitesföreläggandet iakttagits först ejer det att anmälan enligt första stycket kommit in till länsrätten.

Vid prövning av fråga om utdö- mande av vite får oeksåf'råga huru- vida och med vilket belopp vitet hade bort föreläggas komma under bedö- mande.

Fråga om utdömande av vite prövas av länsrätten i det län där beskattningsmyndigheten är belä- gen. Har vite samtidigt förelagts med stöd av en bestämmelse i tax- eringslagen(1990: 00) eller enligt la- gen (1990.'00) om självdeklara- tion och kontrolluppgifier prövas frågan av den länsrätt som är behö- rig enligt dessa lagar. Har vite i an- nat fall samtidigt förelagts med stöd av denna lag och lagen (1968:430) om mervärdeskatt görs prövningen av den länsrätt som är behörig enligt sistnämnda lag.

Vid prövning av en fråga om ut- dömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

9 Förslag till Prop. 1989/90: 74 Lag om ändring i lagen (1984: 668) om uppbörd av Bilaga 4 socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivarel

dels att 30 _5 skall upphöra att gälla. dels att i 6. 17, 18. 20, 22 a, 24, 33 och 46 55 orden ”den lokala skattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot "skattemyn- dighet" i motsvarande form,

dels att i 41 g" orden "lokal skattemyndighet” skall bytas ut mot "skatte- myndighet",

dels att i 9 och 23 55 ordet "länsskattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot "skattemyndighet” i motsvarande form,

dels att nuvarande 54 5 skall betecknas 30 å, dels att 2. 3, 7. 10. 11. 15, 16, 19, 22 d, 26, 27. 29, nya 30, 32, 44 och 50—53 55 samt rubrikerna närmast före 30 och 50 55 skall ha följande lydelse,

dels att det skall införas en ny paragraf. 50 a 5, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 52

I denna lag förstås med lön: sådan lön eller annan ersättning enligt 2 kap. 3 — 5 55 lagen (198 11691) om socialavgifter på vilken arbetsgivaravgifter skall beräknas;

uppbördsdeklaration: sådan uppbördsdeklaration som anges i 54 5 1 mom. uppbördslagen (1953:272);

månadsaigift: de arbetsgivaravgifter som skall redovisas enligt 4 g"; utgiftsår: det kalenderår för vilket arbetsgivaravgifter skall betalas; årsavgift: summan av de arbetsgivaravgifter som belöper på utgiftsåret; årsuppgift: en arbetsgivares uppgift om den lön på vilken årsavgift skall beräknas;

redaravgift: de arbetsgivaravgifter som avser lön för vilken sjömansskatt skall betalas:

restitutionsränta: ränta enligt 24 5; anståndsränta: ränta enligt anståndsränta: ränta enligt 54.5- 305.

353

Länsskattemyndighetens beslut enligt denna lag meddelas av den länsskattemyndighet till vilken upp- bördsdeklarationen skall lämnas, om inte annatföljer av 32 9".

' Senaste lydelse av 23 5 1986: 1388 9 & l987z563 249' 1986:480 17; 1987: 1208 305 198611388. 205 1985: 1 16 22 aå 198611137

2 Senaste lydelse 1987:1208. - .

3 Senaste lydelse 1986: 1389. 595

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Den lokala skattemyndighetens beslut enligt denna lag meddelas av den lokala skattemyndighet hos vil- ken arbetsgivaren är registrerad för inbetalning och red0visning av ar- betstagares skatt. Är arbetsgivaren inte registrerad, meddelas beslut av den lokala skattemyndigheten i det fögderi där arbetsgivaren är bosatt. Saknar en arbetsgivare. som är bo- satt utomlands eller är utländskju- ridisk person. fast driftställe här i riket, meddelas beslutet av den lo— kala skattemyndigheten i Stock- holmsfögderi.

Vad som i andra stycket sägs om arbetsgivare skall i fråga om beslut enligt 22 a &” gälla uppdragsgivaren.

Föreslagen lydelse

Beslut enligt denna lag meddelas av den skattemyndighet hos vilken arbetsgivaren är registrerad för in- betalning och redovisning av ar- betstagares skatt. om inte annat följer av 32 _6. Är arbetsgivaren inte registrerad meddelas beslut av skat- temyndigheten i det län där arbets- givaren är bosatt. Saknar en arbets- givare, som är bosatt utomlands el- ler ärjuridisk person, fast driftstäl- le här i riket, meddelas beslutet av skattemyndigheten i Stockholms län.

Vad som iförsta stycket sägs om arbetsgivare skall i fråga om beslut enligt 22 a 5 gälla uppdragsgivaren.

754

Länsskattemyndigheten kan om särskilda skäl föreligger medge att arbetsgivare redovisar och betalar månadsavgift inom viss tid efter den dag då avgiften annars skall be- talas.

Länsskattemyndigheten i Stock- holms län kan om särskilda skäl fö- religger medge att sådan arbetsgiva- re som avses i 3 5 andra stycket sis- ta meningen redovisar och betalar arbetsgivaravgifter i annan ordning än som föreskrivs i denna lag.

Skattemyndigheten kan om sär- skilda skäl föreligger medge att ar- betsgivare redovisar och betalar månadsavgift inom viss tid efter den dag då avgiften annars skall be- talas.

Skattemyndigheten i Stockholms län kan om särskilda skäl föreligger medge att sådan arbetsgivare som avses i 3 & första stycket sista me- ningen redovisar och betalar ar- betsgivaravgifter i annan ordning än som föreskrivs i denna lag.

10455

Den lokala skattemyndigheten skall fastställa månadsavgiften och i förekommande fall ålägga betal- ningsskyldighet för arbetsgivaren om denne har

Skattemyndigheten skall faststäl- la månadsavgiften och i förekom- mande fall ålägga betalningsskyl- dighet för arbetsgivarcn om denne har

1. underlåtit att lämna redovisning enligt 4 5; 2. lämnat oriktig uppgift och månadsavgiften på grund därav blivit för låg: eller

3. redovisat för hög månadsavgift och beslut om restitution eller avkort- ning skall meddelas.

Betalningsskyldighet skall också åläggas arbetsgivaren för avgiftsbelopp som har redovisats i uppbördsdeklaration men inte betalats. Belopp för vilket betalningsskyldighet ålagts får omedelbart drivas in.

4 Senaste lydclsc 198621388. 5 Senaste lydelse 1987: 1208.

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Kan på grund av brister i arbets- givarens uppgifter, bokföring eller anteckningar om utgiven lön underlaget för den månadsavgift som skall fastställas inte beräknas tillförlitligt. skall det uppskattas av den lokala skattemyndigheten efter vad som bedöms vara skäligt med hänsyn till föreliggande omständig- heter såsom verksamhetens art och omfattning.

Om arbetsgivaren saknat skälig anledning anta att uppgift som han har lämnat om värde av naturaför- mån har varit oriktig får den lokala skattemyndigheten inte på grund av det felaktiga värdet fastställa höjd månadsavgift. Lokala skatte- myndigheten behöver inte heller besluta om rättelse när den oriktiga uppgiften avseende naturaför- månen gäller ett mindre belopp och rättelse inte yrkas av arbetsgivaren.

Föreslagen lydelse

Kan på grund av brister i arbets- givarens uppgifter, bokföring eller anteckningar om utgiven lön underlaget för den månadsavgift som skall fastställas inte beräknas tillförlitligt, skall det uppskattas av skattemyndigheten efter vad som bedöms vara skäligt med hänsyn till föreliggande omständigheter så- som verksamhetens art och omfatt- ning.

Om arbetsgivarcn saknat skälig anledning anta att uppgift som han har lämnat om värde av naturaför- mån har varit oriktig får skatte- myndigheten inte på grund av det felaktiga värdet fastställa höjd må- nadsavgift. Skattemyndigheten be- höver inte heller besluta om rättelse när den oriktiga uppgiften avseen- de naturaförmånen gäller ett mind- rc belopp och rättelse inte yrkas av arbetsgivaren.

Månadsavgift får fastställas även i fall då avgift för samma månad tidigare fastställts. Beslut enligt denna paragraf får inte meddelas om årsavgift har fastställts.

1156

Den lokala skattemyndigheten får anmana en arbetsgivare att inom den tid som angetts i anma-' ningen lämna årsuppgift.

Anmaning enligt denna paragraf"

får också utfärdas av riksskattever- ket eller länsskattemyndigheten. Har uppbördsdeklaration lämnats under särskilt redovisningsnummer skall årsuppgift lämnas under sam— ma nummer.

Skattemyndigheten eller riksskat- teverket får anmana en arbetsgivare att inom den tid som angetts i an- maningen lämna årsuppgift.

Har uppbördsdeklaration läm- nats undcr särskilt redovisnings- nummer skall årsuppgift lämnas under samma nummer.

15 ä7 En arbetsgivare som lämnat ofullständig årsuppgift får anmanas att komplettera den.

Efter anmaning är arbetsgivare och arbetstagare skyldiga att inom den tid som har angetts i anmaningen meddela de upplysningar som behövs för kontroll av avgiftsskyldigheten.

Arbetsgivaren och arbetstagaren skall efter anmaning också förete alla handlingar som behövs för kontroll av avgiftsskyldigheten såsom kontrakt, kontoutdrag. räkning eller kvitto.

6 Scnastc lydelse 1987: 1208. 7 Senaste lydelse 198711208.

Bilaga 4

Nu varande lydelse

Anmaning enligt denna paragraf får utfärdas av riksskatteverket. länsska[temyndigheten eller den lo- kala skattemyndigheten.

Föreslagen lydelse

Anmaning enligt denna paragraf

får utfärdas av riksskatteverket el- ler skattemyndigheten.

Bestämmelserna i 545 3 mom. andra stycket och tredje stycket första meningen uppbördslagen (1953:272) om uppbördsdeklaration skall

tillämpas på årsuppgift.

1653

Om arbetsgivare eller arbetstaga- re inte hörsammar en anmaning en- ligt 155 första eller andra stycket får vite föreläggas. Om en arbetsgi- vare inte hörsammar en anmaning enligt 11 _tj får den anmanande myndigheten vid vite anmana den- ne att inkomma med årsuppgift inom viss tid. Bestämmelserna i 839” uppbördslagen (1953:272) om vite gäller därvid i tillämpliga de- lar.

Om arbetsgivare eller arbetstaga- re inte hörsammar en anmaning en- ligt 155 första, andra eller tredje stycket får vite föreläggas. Om en arbetsgivare inte hörsammar en an- maning enligt 11 5 får den anma- nande myndigheten vid vite anma- na denne att inkomma med årsupp- gift inom viss tid. Bestämmelserna i 835 uppbördslagen (1953:272) om vite gäller därvid i tillämpliga delar.

Bestämmelserna i 3 kap. 6 ,9' tax- eringslagen (1990: 00) gäller när an— . maning enligt 15 5 andra eller tred— je stycket utfärdats.

195

Har årsavgiften blivit oriktig på grund av felräkning, felskrivning el— ler annat uppenbart förbiseende, skall den lokala skattemyndigheten rätta felaktigheten, om inte denna är att anse som ringa. Ändring skall också vidtas

Har årsavgiften blivit oriktig på grund av felräkning, felskrivning el- ler annat uppcnbart förbiseende, skall skattemyndigheten rätta felak- tigheten, om inte denna är att anse som ringa. Ändring skall också vid- tas

1. om ett belopp som har inräknats i avgiftsunderlaget har ansetts utgöra inkomst av annat förvärvsarbete vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst eller

2. om ett belopp som inte har inräknats i avgiftsunderlaget har ansetts utgöra inkomst av anställning vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst.

Den lokala skattemyndigheten får medge anstånd med betalningen av ett avgiftsbelopp som kan komma att sättas ned genom rättelse eller ändring enligt första stycket.

3 Senaste lydelse 1987: 1208.

Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22d59

En arbetsgivares skyldighet att betala arbetsgivaravgifter som belöper på en av honom utgiven ersättning får helt efterges. om han 1. inte insåg att han var arbetsgivare åt den som utförde det arbete för vilket han utgett ersättningen och

2. med hänsyn till föreliggande omständigheter måste anses ha saknat anledning räkna med att han var arbetsgivare.

Var den, med vilken arbetsgivaren har avtalat om arbetets utförande. när avtalet ingicks registrerad i det centrala skatteregistret för betalning av preliminär A-skatt, får eftergift medges endast om särskilda skäl föreligger.

Om det finns förutsättningar enligt denna paragraf får eftergift medges, även om det inte har yrkats.

Fråga om eftergift prövas av den lokala skattemyndigheten eller, i besvärsrnål om skyldighet att betala arbetsgivaravgifter, av besvärsin- stansen.

Fråga om eftergift prövas av skattemyndigheten eller, när ett be— slut om skyldighet att betala arbets- givaravgifter överklagats, av den in- stans som prövar överklagandet.

26 5'0

Länsskattemyndigheten skall övervaka att arbetsgivare fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.

Det åligger lokal skattemyndighet att biträda länsskattemyndigheten vid övervakningen.

Skattemyndigheten skall överva- ka att arbetsgivare fullgör sina skyl- digheter enligt denna lag.

275”

För kontroll av att en arbetsgiva- re har fullgjort sin uppgiftsskyldig- het får riksskatteverket, länsskatte- myndigheten eller den lokala skat- temyndigheten besluta om revision hos arbetsgivaren. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 56 och 58 5,6 taxeringslagen (1 956.623) om taxeringsrevision.

För kontroll av att en arbetsgiva- re har fullgjort sin uppgiftsskyldig- het får riksskatteverket eller skatte- myndigheten besluta om revision hos arbetsgivaren. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 8—1455 taxeringslagen (1990: 00) om taxeringsrevision.

29å

Bestämmelserna i 505 1 mom. taxeringslagen (I956:623) gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgif- ter i uppbördsdeklarationer och andra handlingar, som har avläm- nats eller tillhandahållits enligt be- stämmelserna i denna lag eller upp- rättats eller för granskning omhän- dertagits av en myndighet vid av- giftskontroll.

” Senaste lydelse 1986:]137. '0 Senaste lydelse l986:1388. " Senaste lydelse 1986: 1388.

första

Bestämmelserna i 3 kap. 175 stycket taxeringslagen (1990:00) gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgifter i uppbördsdek- larationer och andra handlingar, som har avlämnats eller tillhanda- hållits enligt bestämmelserna i den- na lag eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid avgiftskontroll.

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Uppgifter som avses i första stycket får tillhandahållas myndigheter i främmande stater med vilka Sverige har träffat överenskommelse om handräckning i ärenden om avgift enligt system för social trygghet.

Allmänt ombud . W

Har en arbetsgivare hos allmän förvaltningsdomstol överklagat ett beslut om betalningsskyldighet en- ligt denna lag/år länsskattemyndig- heten om det finns synnerliga skäl medge anstånd helt eller delvis med betalningen. Anståndfår beviljas att gälla längst intill dess tre månader förflutit från dagen för förvaltnings- domstolens avgörande i saken. Det- samma gäller om ett beslut angå- ende redaravgift har överklagats hos .sjömansskattenämnden eller all- män förvaltningsdomstol. Läns- skattemyndigheten får som villkor för anstånd föreskriva att säkerhet skall ställas.

Den som fått anstånd skall betala ränta (anståndsränta) för den del av avgiftsbeloppet för vilken betal- ningsskyldighet kvarstår vid an- ståndstidens utgång. Anståndsränta beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som med tre procent- enheter överstiger det av riksban- ken fastställda diskonto som gällde vid utgången av det föregående året.

Anståndsränta utgår från och med månaden efter den. då avgif- ten skulle ha erlagts om anstånd inte hade medgivits, till och med den månad. då anståndstiden gått till ända. Anståndsränta som understiger 50 kronor skall dock inte påföras. Öretal som uppkom- mer vid ränteberäkningen bortfal- ler.

Sedan den lokala skattemyndig- heten ålagt arbetsgivaren betal- ningsskyldighet för räntebeloppet får det omedelbart drivas in.

Anstånd med betalning 30 5

Har ett beslut om betalningsskyl- dighet överklagats eller kan annars betalningsskyldigheten antas kom- ma att sättas ned får skattemyndig- heten medge anstånd med betal- ningen. Därvid gäller bestämmel- serna i 495 1. 2 och 3 mom. upp- bördslagen (1953:272) i tillämpliga delar.

Den som har fått anstånd skall betala ränta (anståndsränta) för den del av avgiftsbeloppet för vil- ken betalningsskyldighet kvarstår vid anståndstidens utgång. An- ståndsränta beräknas för visst ka- lenderår efter en räntesats som med tre procentenheter överstiger det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av det fö- regående året.

Anståndsränta utgår från och med månaden efter den då avgiften skulle ha erlagts om anstånd inte hade medgetts, till och med den månad, då anståndstiden gått ut el- ler. om betalning skett dessförin- nan. till och med den månad betal- ning skett. Anståndsränta som understiger 50 kronor skall dock inte påföras. Öretal som uppkom- mer vid ränteberäkningen bortfal- ler.

Sedan skattemyndigheten ålagt arbetsgivaren betalningsskyldighet för räntebeloppet får det omedel- bart drivas in.

'2 Senaste lydelse av förutvarande 545 1986: 1388.

Bilaga 4

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

3.25l3

Länsskattemyndighetens behö- righet enligt ll, 15 och 54 55 till- kommer länsskattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län. I fråga om åtgärder som avses i 28 å andra stycket meddelas beslut av läns- skattemyndigheten i det län där målet om indrivning av avgiftsford- ringen är anhängigt.

Med allmänt ombud enligt 30 _9' avses det allmänna ombudet enligt 24 5 lagen (1958:295) om sjömans- skatt.

Skattemyndighetens behörighet enligt 11. 15 och 3055 tillkommer skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län. I fråga om åtgärder som avses i 28 5 andra stycket meddelas beslut av skattemyndigheten i det län där målet om indrivning av av- giftsfordringen är anhängigt.

445

Frågor om avgiftstillägg som av- ser månadsavgift eller årsavgift som har fastställts av den lokala skattemyndigheten prövas av myn- digheten.

Det allmänna ombudet får i den ordning som gäller för överklagan- de enligt denna lag hos länsrätten eller. när fråga är om redaravgift, sjömansskattenämnden yrka att av- giftstillägg påförs.

Besvär m.m.

Frågor om avgiftstillägg som av- ser månadsavgift eller årsavgift som har fastställts av skattemyn- digheten prövas av myndigheten.

Riksskatteverket och, närfråga är om redaravgift. det allmänna om- budet för sjömansskatt får i den ordning som gäller för överklagan- de enligt denna lag hos länsrätten eller, när fråga är om redaravgift, sjömansskattenämnden yrka att av- giftstillägg påförs.

Överklagande m.m.

50514

Den lokala skattemyndighetens beslut får överklagas genom besvär hos länsrätten. Beslut enligt 6 9" tredje stycket eller 19 &" andra styc- ket överklagas dock genom besvär hos länsskatternyndigheten. Beslut enligt nämnda stycken eller 22 af får inte överklagas av det allmänna ombudet.

Sjömansskattekontorets beslut får överklagas genom besvär hos sjömansskattenämnden. Besvärs- handlingen skall ha kommit in se- nast två månader från den dag då klaganden hek del av beslutet.

Den lokala skattemyndighetens eller sjömansskattekontorets beslut om revision eller beslut varigenom

'3 Senaste lydelse 1987: 1208. ” Senaste lydelse 1986: 1389.

Skattemyndighetens beslut får överklagas hos länsrätten.

Sjömansskattekontorets beslut får överklagas hos sjömansskatte- nämnden.

Riks'skatteverkets, skattemyndig- hetens eller sjömansskattekontorets beslut om revision eller beslut var-

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

vite har förelagts får inte överkla- gas. Detsamma gäller den lokala skattemyndighetens avvisningsbe- slut enligt 22 a _é' andra stycket.

Föreslagen lydelse

igenom vite har förelagts får inte överklagas.

50a5

Överklagande av arbetsgivare. det allmänna ombudet för sjömans- skatt, eller när fråga är om beslut en- ligt 22 a #, någon av sökandena skall ha kommit in inom två månaderfrån den dag klaganden fick del av beslu- tet. '

Överklagande av riksskatteverket skall ha kommit in inom två måna- derfrån det beslutet meddelades.

Riksskatteverket får hos länsrät- ten yrka att arbetsgivaravgi/ter på- förs en arbetsgivare.

51?”

Beslut av den lokala skattemyn- digheten eller sjömansskattekonto- ret, som får överklagas, skall på an- sökan av arbetsgivaren eller, när fråga är om beslut enligt 22 a &, nå- gon av sökandena omprövas av den lokala skattemyndigheten respekti- ve sjömansskattekontoret. Ansök- ningshandlingen skall ha kommit in före besvärstidens utgång. Vad som har sagts nu gäller dock inte beslut enligt 6.6 tredje stycket eller 195 andra stycket.

Ett beslut får inte omprövas. om arbetsgivaren eller det allmänna ombudet eller, när fråga är om be- slut enligt 22 a 5, någon av sökan- dena har anfört besvär över beslutet.

Beslut av skattemyndigheten el- ler sjömansskattekontoret, som får överklagas, skall på ansökan av ar- betsgivaren eller det allmänna orn— budet för sjömansskatt eller, när fråga är om beslut enligt 22 a &, nå- gon av sökandena omprövas av skattemyndigheten respektive sjö- mansskattekontoret. Ansöknings- handlingen skall ha kommit in före överklagandetidens utgång.

Bestämmelserna i 6 kap. 5— 759" taxeringslagen (1990:00) gäller när en arbetsgivare eller, när fråga är om beslut enligt 2235, någon av sökandena har överklagat skatte- myndighetens beslut.

52516

Beslut av länsskattemyndighetfår " överklagas bara i den mån beslutet gäller förseningsavgift, restavgift, tilläggsavgift, restitution eller av— kortning. Överklagandet skall göras hos kammarrätten.

'5 Senaste lydelse 1986: 1389. '6 Senaste lydelse 1986: 1388.

Länsrättens beslut ifråga som av— ses i 6 &” tredje stycket. 7 9", 22 a 5 andra stycket eller 30 ffår inte över- klagas.

Bilaga 4

Nu varande lydelse

Sjömansskattenämndens beslut överklagas hos kammarrätten inom den tid som gäller vid överklagande hos kammarrätten av nämndens beslut enligt lagen (l958:295) om sjömansskatt. Beslut enligt 6 & tred- je stycket eller 195 andra stycket får dock inte överklagas.

Föreslagen lydelse

Sjömansskattenämndens beslut överklagas hos kammarrätten inom den tid som gäller vid överklagande hos kammarrätten av nämndens beslut enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt. Beslut ifråga som av- ses i 6 ;S tredje stycket. 22 a &” andra stycket eller 30 .9' får dock inte över- klagas.

535

Beslut av riksskatteverket om re- vision eller föreläggande av vite får inte överklagas.

Bestämmelserna i 6kap. 11— 239"; taxeringslagen (1990.-00) gäl- ler för mål enligt denna lag. Vad som i taxeringslagen sägs om skatt- skyldig skall gälla arbetsgivare eller, närfråga är om beslut'enligt 22 a ä'. någon av sökandena. Vad som i tax- eringslagen sägs om skattetillägg skall gälla avgiftstillägg.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1991.

Lagrådet Prop. 1989/90: 74 Bilaga 5 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1989-12-27

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Bertil Werner,justitierådet Ulf Gad.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 9 november 1989 har regeringen på hemställan av statsrådet Kjell-Olof Feldt beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till taxeringslag, m.m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsasscssorerna Karin Almgren och Susanne Mattsson.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Taxeringslagen

Riksdagens principbeslut hösten 1986 innebar bl. a. att beslutsfunktionen vid taxeringen skulle inlemmas i skatteförvaltningen och att vida möjlig- heter till omprövning av ett skattebeslut skulle införas (lagrådsremissen s. 12). Det till lagrådet nu remitterade förslaget innebär att det för bl.a. inkomstskattemål sker en övergång från den nuvarande beloppsprocessen till en sakprocess. Beloppsprocessen kommer dock att bestå för vissa typer av skattemål, främst i fråga om fastighetstaxering. Vidare kommer olika tider för överklagande och en olikformig reglering av det allmännas pro- cessföring även fortsättningsvis att gälla på skilda områden. Arbetet på att samordna olika förfaranden fortgår emellertid. Slutmålet är en ordning med i stort sett gemensamma processuella bestämmelser på skatteområ- det.

1 begreppet taxeringsbeslut innefattas enligt 4 kap. l ä i det remitterade förslaget de grundläggande besluten om årlig taxering, omprövningsbeslut och beslut om taxeringsåtgärder. Skattemyndighetens grundläggande be- slut och omprövningsbeslut skall enligt förslaget innefatta såväl ett ställ- ningstagande i sakfrågan som ett fastställande av underlaget för att be- stämma skatten. När en förvaltningsdomstol ändrar ett tidigare taxerings- beslut, är det inte domstolen utan skattemyndigheten som skall besluta om de taxeringsåtgärder som är en konsekvens av domstolens omprövning i sakfrågan, dvs. fastställa den skattskyldiges beskattningsbara inkomst. Beslut om taxeringsåtgärder kan i sin tur både omprövas av skattemyndig- heten och överklagas till domstolen. Denna ordning motiveras av det med införandet av sakprocessen sammanhängande förslaget att de allmänna förvaltningsdomstolarna i framtiden endast skall fatta beslut i den sakfrå- ga som efter ett överklagande av skattemyndighetens beslut är föremål för prövning (se lagrådsremissen s. 75— 77).

Att denna genomgripande förändring genomförs inom taxeringsproces- sen kan knappast sägas framgå av lagtexten till den föreslagna nya taxe- ringslagen. 1 en lagtext brukar inte anges vad en domstol inte skall göra. 3 kap. 23 åtaxeringslagen bör emellertid ges en lydelse av vilken det indirekt framgår att domstol inte skall fastställa den skattskyldiges beskattningsba— 604

ra inkomst. Se vidare lagrådets yttrande under 3 kap. 23 g' nedan. Vidare Prop. 1989/90: 74 föreslås att 6 kap. 1 5 i lagen får en lydelse som ger en klarare antydan om Bilaga 5 att taxeringsprocessen är en sakprocess (jfr 4 kap. 75 i det remitterade förslaget). Bestämmelserna i 4 kap. 1, 7. 8 och 23 55 samt 6 kap. 15 sammantagna kan då sägas ge uttryck för principen att taxeringsprocessen är en sakprocess.

1 kap. Inledande ln'stärnmelser 1 och 2 55

l paragraferna anges taxeringslagens tillämpningsområde. Lagen skall en- ligt ] ä första stycket i det remitterade förslaget gälla vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller avgift (taxering) enligt kommunalskatte- lagen m. fl. uppräknade lagar. Enligt 1 åandra stycket gäller lagen även vid handläggning i allmän förvaltningsdomstol av mål om fastställande av underlaget för att ta ut skatt eller avgift, dvs. taxering. ] 25 slutligen, föreskrivs att bestämmelserna i taxeringslagen, med visst undantag som framgår av 5 kap. i lagen, också gäller för skattetillägg och förseningsavgift.

Lagrådet utgår ifrån att taxering enligt kommunalskattelagen, lagen om statlig inkomstskatt, lagen om statlig förmögenhetsskatt och lagen om statlig fastighetsskatt kommer att förekomma i betydligt större omfattning än taxering enligt övriga uppräknade lagar och föreslår därför att uppräk- ningen inleds med de fyra nämnda lagarna, varefter övriga lagar kan anges i kronologisk ordning.

Vidare anser lagrådet att det redan av 1 & bör framgå att det i taxerings- lagen anvisade taxeringsförfarandet också gäller vid handläggning av åren- den om särskilda avgifter, dvs. skattetillägg och förseningsavgift. Bestäm- melsen härom kan tas in som ett andra stycket i 1 _tj.

Vad beträffar taxeringslagens tillämpning på handläggningen i allmän förvaltningsdomstol av mål om taxering framgår av 6 kap. att det i lagen finns bestämmelser om handläggningen vid domstol. Om det över huvud taget skall vara nödvändigt att i inledningen särskilt ange att taxerings- lagen gällcr även vid den del av taxeringen som efter överklagande sker vid allmän förvaltningsdomstol bör bestämmelsen utformas så att det anges att lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål om taxering i sådan domstol. Bestämmelsen. i vilken även bör anges att lagen innehåller regler om mål om särskilda avgifter, kan lämpligen tas in som ett tredje styckei l 15.

På grund av det anförda föreslår lagrådet att l & får följande lydelse: ”Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller avgift (taxering) enligt

1. kommunalskattelagen (1928:370). lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt. lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt. lagen (1927: 321) om utskiftningsskatt, lagen (1933z395) om ersättningsskatt. 605

avväpna

7. lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift, Prop. 1989/90: 74 8. lagen (1983: 1086) om vinstdelningsskatt, Bilaga 5 9. lagen (1989: 346) om särskild vinstskatt. Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter (skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap. Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol." Till följd härav bör bestämmelserna i 3, 4 och 5 åå i 1 kap. betecknas 2. 3 och 4 55.

2 kap. Taxeringsorganisationen

lå

[ l & presenteras skatteförvaltningen, varvid det anges att riksskatteverket leder taxeringsarbetet i landet och att det i varje län finns en skattemyndig- het som ansvarar för taxeringsarbetet i länet. Vidare skall vid varje skatte- myndighet finnas ett eller flera skattekontor. lnom skattemyndigheten skall enligt förslaget finnas ytterligare ett organ. nämligen skattenämnden. Som framgår av 3 5 skall vid varje kontor finnas en skattenämnd.

För undvikande av missförstånd bör enligt lagrådets mening i 1 Q' första stycket anges att riksskatteverket leder och ansvarar för taxeringsarbetet i landet (jfr 18 & GTL). Vidare anser lagrådet att skatteförvaltningens upp- byggnad kommer till klarare uttryck om samtliga organ, alltså även skatte- nämnd, presenterasi l &.

Enligt l & tredje stycket skall riksskatteverket ha samma befogenheter som skattemyndigheten har enligt vissa särskilt uppräknade paragrafer i 3 kap. Lagrådet anser att det av detta kapitel tillräckligt tydligt framgår vilka befogenheter som avses utan att de särskilda paragraferna behöver räknas upp och föreslår därför att uppräkningen utgår.

Lagrådet föreslår i enlighet härmed att l ä utformas på följande sätt. ”Riksskatteverket leder och ansvarar för taxeringsarbetet i landet. I varje län finns en skattemyndighet som ansvarar för taxeringsarbetet i länet. Varje skattemyndighet har ett eller flera skattekontor. Vid varje skattekontor finns en skattenämnd.

Riksskatteverket har samma befogenheter som skattemyndigheten har enligt 3 kap. [ förekommande fall tar verket därmed över den befogenhet som annars tillkommer skattemyndigheten."

3 5

Enligt 2 & fattas beslut i taxeringsärende av skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges hemortskommun för taxeringsåret är belägen. Av moti- ven (avsnitt 5.2.) framgår att beslut i taxeringsärenden i stor utsträckning kommer att i skattemyndighetens namn fattas av tjänstemän vid myndig- heten. l vissa särskilt uppräknade fall är det meningen att skattemyndighe- ten vid beslutsfattandet skall utgöras av en skattenämnd i vilken lekmän ingår. Eftersom skattenämnd skall finnas vid varje skattekontor kan det 606

förekomma flera skattenämnder vid en skattemyndighet. Emellertid kan Prop. 1989/90; 74 också enligt 3 5 andra stycket i det remitterade förslaget skattenämnd bestå Bilaga 5 av flera avdelningar. Varje avdelning skall i sådant fall anses som en skattenämnd och alltså besluta i skattemyndighetens namn. För att nu redovisade förhållande skall framgå tydligare anser lagrådet att 35 bör utformas på följande sätt.

”Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att en skattenämnd skall bestå av flera avdelningar. Bestämmelserna om skattenämnd gäller även avdelning."

Bestämmelsen i 35 första stycket bör som ovan angetts flyttas till 1 5 andra stycket.

5.5

I denna paragraf anges att det i en skattenämnd skall finnas ordförande. vice ordförande och övriga ledamöter. Det anges också att det skall finnas en ordförande för varje avdelning och att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer skall fastställa antalet vice ordförande. Enligt lagrå- dets mening framgår en skattenämnds ställning som del av skattemyndig- heten tydligare om 5 5 utformas på följande sätt.

”1 skattenämnd finns ordförande. vice ordförande och övriga ledamö- ter. Om nämnden består av flera avdelningar, skall det finnas en ordföran- de för varjc avdelning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer antalet vice ordförande vid varje skattekontor."

6 och 7 55

Lagrådet anser att avsnittet om skattenämnd får en mera logisk uppbygg- nad om 75 som handlar om ledamöternas kompetens placeras närmast efter bestämmelserna i 5 5 och att 6 och 7 55 därför får byta plats.

3 kap. Utredningi taxeringsärenden

2 €

Kommunikationsrcglerna i 175 förvaltningslagen gäller inte bara rätten för part att få del av uppgifter som tillförts ärendet av annan än honom själv utan också rätten att få yttra sig över dem. Det torde inte vara avsett att genom den föreslagna bestämmelsen i första stycket göra någon be— gränsning i förhållande till förvaltningslagen av den skattskyldiges rätt i detta hänseende. 1 det föreslagna andra stycket bör därför efter orden ”honom själv" skjutas in ”och att få tillfälle att yttra sig över dem”.

4 9" Den skattskyldiges rätt enligt denna paragraf att få lämna upplysningar muntligt inför skattenämnden i ett taxeringsärende gäller endast ärende 607

som skall avgöras av nämnden. För att detta skall framgå av lagtexten bör Prop. 1989/90; 74 efter orden "som angår honom" skjutas in "och skall avgöras av nämn- Bilaga 5 den."

55

l paragrafen upptas bestämmelser om föreläggande för den skattskyldige att lämna upplysningar och att visa upp handlingar. Möjligheten att före- lägga vite utsträcks att gälla även föreläggande att förete vissa handlingar. en möjlighet som idag inte står skattemyndighet till buds.

Enligt 345 2 mom. GTL är envar skyldig att ”i den omfattning, som i anmaningen angivits meddela de ytterligare upplysningar, som finnas erforderliga för kontroll av egen deklarations riktighet eller eljest för egen taxering" (1 st) och att "efter anmaning förete alla handlingar. som finnas erforderliga för kontroll av deklarationen" (2 st). Av lagrådsremissen framgår att någon utvidgning av anmaningsrätten inte är avsedd. Vidare uttalas (s. 71) att en strikt gräns i förhållande till reglerna om taxeringsrevi- sion även fortsättningsvis skall upprätthållas och att skyldigheten att förete handlingar skall begränsas till dem som behövs för att styrka riktigheten av de poster som tagits upp i den skattskyldiges självdeklaration; reglerna skall inte heller i framtiden ge möjlighet att kontrollera själva underlagets riktighet utan endast om de avgivna uppgifterna stämmer överens med underlaget.

De begränsningar som sålunda avses gälla bör framgå av lagtexten. Av denna bör också framgå att föreläggandet måste utformas så att den skattskyldige får klart för sig vilka upplysningar som avses med föreläggan- det (jfr RÅ 1964 ref. 52). Lagrådet föreslår att de två första styckena i paragrafen ges följande lydelse:

”Skattemyndigheten får förelägga den skattskyldige att i den omfattning som anges i föreläggandet lämna de upplysningar som behövs för kontroll av att uppgifterna i hans självdeklaration är riktiga eller annars för hans taxering.

Skattemyndigheten får vidare förelägga den skattskyldige att visa upp kontrakt, kontoutdrag, räkningar, kvitton eller liknande handlingar som behövs för kontroll av deklarationen.”

65

En skattskyldig som enligt 55 förelagts att lämna upplysningar eller att visa upp en handling kan enligt förevarande paragraf begära att länsrätten befriar honom från denna skyldighet. Förutsättningarna för att ett sådant beslut skall kunna meddelas av domstolen framgår klarare om paragrafen ges följande lydelse (jfr lagrådets yttrande nedan beträffande 13 5). ”Länsrätten får, om det finns synnerliga skäl, på framställning av en skattskyldig som enligt 5 5 förelagts att lämna upplysningar eller visa upp handling befria honom från denna skyldighet, när upplysningarna eller handlingen avser förhållande om vilket den skattskyldige skall iaktta tyst- 608

nad eller särskilda omständigheter i annat fall gör att upplysningarna eller Prop. 1989/90; 74 handlingens innehåll inte bör komma till någon annans kännedom." Bilaga 5

8—1455

I avsnittet om taxeringsrevision används uttryck som ”den reviderade". ”den som revideras” (reviderats) och liknande i stället för ”den hos vilken revisionen görs (gjorts)”. ”den vars verksamhet skall granskas” osv. De använda uttrycken är enligt lagrådets mening — hur praktiskt användbara de än må synas vara — inte acceptabla ur språklig synpunkt. De i remissen använda uttrycken bör därför i förekommande fall bytas ut. Lagrådet vill i detta sammanhang anmärka att uttrycket ”den reviderade” faktiskt före- kommer på ett ställe i den nuvarande lagtexten (56 _5 4 mom. andra stycket GTL). Hur och varför detta uttryck — som inte fanns i det av lagrådet 1987 granskade förslaget — har kommit till, har inte kunnat utrönas i vidare mån än att det därefter använts i propositionen till riksdagen.

Den i 85 andra stycket första meningen föreslagna bestämmelsen blir tydligare om den ges följande lydelse:

”Taxeringsrevision får även göras för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll av att andra till namnet kända personer eller någon person. som ingått viss bestämd rättshandling med den hos vilken r'evision skall göras, fullgjort sin deklarations- och uppgiftsskyldighet.”

De två sista meningarna i samma stycke kan lämpligen bilda ett nytt tredje stycke.

Bestämmelserna i 13 5första och andra styckena i det remitterade försla- get motsvarar 549" 4 mom. första stycket GTL. Den i förslaget använda metoden med punktindelning passar här mindre väl och gör bestämmel- sernas innebörd oklar. Enligt lagrådets mening är en utformning av be- stämmelserna i huvudsaklig överensstämmelse med de nuvarande att före- dra. (Jfr vad som tidigare sagts om 6 5 i detta kapitel).

En bestämmelse av det innehåll som tas upp i 13 5 tredje stycket kan — såsom lagrådet framhöll vid tillkomsten av motsvarande bestämmelse i GTL (se prop. 1987/88:65 s. 143) — undvaras; vad som sägs i den får anses gälla utan någon uttrycklig regel. Anses en sådan bestämmelse be- hövas, krävs en redaktionell jämkning i enlighet med vad som sagts förut. Lagrådet föreslår att 13 5 (de två första styckena) ges följande lydelse:

”Revisorn har rätt att ta del av handlingar som är av betydelse för revisionen även om den hos vilken revisionen görs skall iaktta tystnad om deras innehåll. När det finns synnerliga skäl får länsrätten dock på fram- ställning av den hos vilken revisionen görs besluta att sådana handlingar eller handlingar, som med hänsyn till deras innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör komma till någon annans kännedom, skall undan- tas från revisionen.

Om handlingen utgörs av sådan upptagning som avses i 11 å andra stycket, får domstolen besluta om sådana begränsningar i revisorns rätt att själv använda tekniska hjälpmedel som behövs för att handlingar, som enligt första stycket bör undantas från granskning, inte skall bli tillgängliga för revisorn.” 609

4 kap. Taxeringsbeslut Prop. l989/ 90: 74 15—22 55 i detta kapitel innehåller bestämmelser om eftertaxering. Det är Bilaga 5 en fördel i systematiskt hänseende om dessa paragrafer föregås av rubriken ”Eftertaxering". Rubriken före 135 kan då lämpligen ges lydelsen "Om- prövning på initiativ av skattemyndigheten” och rubriken före M Q utgå.

Hänvisningar till US222

2 Ö

Såsom framgår av den allmänna motiveringen är det angeläget att den skattskyldige så snart som möjligt underrättas om innehållet i ett tax— eringsbeslut som har gått honom emot och att han får besked om hur han skall förfara om han inte vill nöja sig med beslutet (jfr 21 g'förvaltningsla- gen). En bestämmelse härom bör tas in i taxeringslagen. Den kan lämpli- gen tas upp som ett tredje stycke i 2 5 och ges följande innehåll:

”Den skattskyldige skall utan dröjsmål underrättas om innehållet i ett taxeringsbeslut, om det inte är uppenbart obehövligt. Om beslutet är till den skattskyldiges nackdel skall han underrättas om hur han kan begära omprövning av eller överklaga beslutet.”

95

Lagrådet föreslår att andra och tredje styckena i denna paragraf får byta plats och att det nya andra stycket ges följande lydelse:

”Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett taxeringsbeslut som är till hans nackdel eller skattsedel eller annan hand- ling med uppgift om skattens storlek, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.”

129"

l paragrafen har införts en särskild regel för att möjliggöra en omprövning av ett lagakraftvunnet domstolsbeslut utan att den skattskyldige skall behöva begära resning. Att beslutet inte står i överensstämmelse med ett senare avgörande av regeringsrätten innebär dock inte att beslutet måste anses felaktigt. Lagrådet föreslår bl.a. med hänsyn härtill att lZå ges följande lydelse:

”Trots bestämmelsen i 8 & får en fråga som har avgjorts av länsrätt eller kammarrätt genom beslut som vunnit laga kraft omprövas, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som har med- delats därefter.”

135

En skattemyndighet bör — under de förutsättningar i övrigt som anges i l 1 g — även självmant få ompröva ett beslut om skattetillägg. En bestäm- melse härom kan tas upp som ett tredje stycke i 13 å och ges lydelsen: 610

"Även om tiden för omprövning enligt första stycket har gått ut får Prop. 1989/90; 74 skattemyndigheten till den skattskyldiges fördel självmant ompröva ett Bilaga 5 beslut om skattetillägg så länge beslutet i den taxeringsfråga som föranlett skattetillägget inte har vunnit laga kraft.”

Zlå

Paragrafen innehåller bestämmelser om eftertaxering i samband med misstanke om brott enligt skattebrottslagen. Beslut om eftertaxering skall enligt fjärde stycket undanröjas i vissa närmare angivna fall. En bestäm- melse behövs även för det fall att åtalet läggs ned. Dessutom bör en viss redaktionell jämkning göras. Lagrådet föreslår att andra och fjärde stycke- na i paragrafen ges följandc lydelse.

Andra stycket:

”Beslut om eftertaxering får i fall som avses i 12 & skattebrottslagen också meddelas efter utgången av den tid som anges i 19 å.”

Fjärde stycket:

”Beslut enligt första stycket skall, utom i fall som avses i 12 & skattebrotts- lagen. undanröjas av skattemyndigheten, om åtal inte väcks på grundval av den förundersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning eller, om åtal har väckts. åtalet läggs ned eller inte bifalls till någon del.”

225

Bestämmelsen i denna paragrafär enligt lagrådets mening egentligen onö- dig. Anses bestämmelsen för tydlighetens skull böra vara kvar, blir lagtex- ten lättillgängligare om den ges följande lydelse:

"Vad som sägs i 21 & tillämpas också beträffande en juridisk persons beskattning, om åtgärd som avses i 21 5 första stycket har vidtagits mot den som har företrätt den juridiska personen eller om fall som avses i 12 & skattebrottslagen (1971:69) föreligger beträffande honom."

235

På de skäl som framgår av vad lagrådet inledningsvis anfört föreslår lagrådet att 23 & ges följande lydelse: "Skattemyndigheten skall snarast efter det att en domstol meddelat beslut i ett mål om taxering fastställa den skattskyldiges beskattningsbara inkomst och vidtaga dc taxeringsåtgärder i övrigt som föranleds av dom- stolens beslut.” 611

5 kap. Särskilda avgifter Prop. 1989/90: 74 8 och 9 55 Bilaga 5

Avsikten med reglerna i 8 och 9 55 är enligt motiven att enbart särskild avgift inte får påföras skattskyldig genom eftertaxering om det inte är fråga om rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende (4 kap. 17 ä 1). Däremot får beslut om skattetillägg som föranleds av beslut om eftertaxering fattas samtidigt som beslutet om eftertaxeringen (9 &). Enligt 1 kap. 2 5 i förslaget gäller bestämmelserna i lagen också för särskil- da avgifter om inte annat följer av 5 kap. Det förefaller onödigt kompli- cerat att för att ernå den effekt som anges i motiven först säga att bestäm- melserna i 4 kap. om eftertaxering i princip inte skall gälla utom i visst fall och därefter föreskriva att skattetillägg som föranleds av eftertaxering får påföras samtidigt med beslutet om eftertaxeringen.

Enligt lagrådets uppfattning framgår syftet med bestämmelserna bättre om bestämmelsen i 85 första stycket bildar en särskild paragraf och ges följande lydelse.

”Beslut om eftertaxering får inte avse enbart särskild avgift, utom i fall som avses i 4 kap. 17 ä 1.”

Om paragrafen ges denna lydelse omfattas även det fall som beskrivs i 9 ($ och någon särskild bestämmelse för detta fall behövs således inte. 1 9 5 kan i stället tas in det som i lagrådsremissen bildar Sä andra stycket, varvid hänvisningen som en följd av vad ovan sagts bör avse endast 10 och 1 1 55.

9 & föreslås därför få följande lydelse: ”Utöver vad som följer av bestämmelsen i 4 kap. får beslut om skattetill- lägg fattas på sätt som anges i 10 och l 1 55.”

6 kap. Överklagande 1 5

På de skäl som lagrådet inledningsvis angett föreslås att paragrafen ges följande lydelse:

"En skattemyndighets taxeringsbeslut i en fråga som kan ha betydelse för beskattningen eller annat ekonomiskt mellanhavande med det allmän- na får överklagas hos länsrätten av den skattskyldige, riksskatteverket och, i fråga om beslut om taxering till kommunal inkomstskatt, kommunen.

Den skattskyldige får också överklaga beslut att avvisa en begäran om omprövning av taxeringsbeslut.”

3 ä

1 35 i förslaget används — såvitt lagrådet känner till för första gången i svenskt lagspråk — ordet "överklagandet" i betydelsen ”skrivelsen med överklagandet” (jfr 24ä förvaltningslagen). l 3 & förvaltningsprocesslagen finns regler om måls anhängiggörande vid allmän förvaltningsdomstol genom ”ansökan. besvär, anmälan, underställning och annan åtgärd". Används ordet ”överklagandet" i den föreslagna betydelsen bör paragra- 612

fens inledning på något sätt knyta an till dessa bestämmelser. exempelvis Prop. 1989/90: 74 genom lydelsen: ”Överklagandet skall vara skriftligt och ha kommit in före Bilaga 5 utgången av det femte året — — —.”

8 5 Under hänvisning till vad lagrådet anfört under 3 & föreslår lagrådet att 8 5 första stycket ges följande lydelse:

”Överklagandet skall vara skriftligt och ha kommit in inom tidsfrist som enligt 4 kap. gäller för beslut om omprövning på initiativ av skattemyndig- het eller efter sådan tid men inom två månader från den dag det överklaga- de beslutet meddelades.”

22 och 23 åå

I den nuvarande skatteprocessen finns inte någon motsvarighet till civil- processens institut deldom och mellandom. Enligt specialmotiveringen till 6 kap. 22 och 23 55 i det remitterade förslaget har bestämmelserna om deldom och mellandom utformats med 17 kap. 4 och 5 55 rättegångsbalken som mönster. Den i rättegångsbalken använda terminologin bygger emel- lertid på att begreppen dom, beslut och slutligt beslut definierats i 17 kap. l ä. 1 förvaltningsprocesslagen finns ingen motsvarande definition av be- greppen dom och beslut. Ehuru allmän förvaltningsdomstols avgörande av själva saken sker genom dom (se 305 förordningen om protokollföring m.m. vid de allmänna förvaltningsdomstolarna) talas sålunda i förvalt- ningsprocesslagen endast om beslut. Med hänsyn härtill bör begreppen deldom och mellandom inte komma till användning i lagtexten, vilket inte heller är nödvändigt. En annan sak är att domstolarnas dom i nu ifrågava- rande fall kan benämnas deldom respektive mellandom. På grund av det anförda föreslår lagrådet att 22ä och 235 första stycket ges följande lydelser:

22å

"Om det finns fler frågor i samma mål. får särskilt beslut meddelas i någon av dem trots att handläggningen i övrigt inte har avslutats.”

23 5 första stycket

”Om flera omständigheter var för sig har omedelbar betydelse för avgöran- det av en fråga som skall prövas i målet och det med hänsyn till utredning- en är lämpligt att en sådan del av målet avgörs för sig, får särskilt beslut meddelas i den delen.”

7 kap. Övriga bestämmelser

15

1 paragrafen föreskrivs att vite inte får föreläggas myndighet eller tjänste- man i tjänsten. Paragrafen skall enligt motiven motsvara 123_$ andra 613

stycket GTL, där det föreskrivs att vite ej får föreläggas staten, kommun Prop. 1989/90; 74 eller annan menighet, ej heller ämbets- eller tjänsteman i tjänsten. Lagrå- Bilaga 5 det kan instämma i att det inte är alldeles klart vad som skall förstås med annan menighet men anser att begränsningen av den krets som får föreläg- gas vite kommer till tydligare uttryck om paragrafen i övrigt utformas på samma sätt som i GTL. dock att ordet ämbetsman bör utgå. Lagrådet föreslår att paragrafen får följande lydelse: ”Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten.”

5 5

Enligt många avtal om handräckning som Sverige träffat med andra stater krävs att det taxerings— och beskattningsbeslut som indrivningen grundar sig Då skall ha vunnit laga kraft.

Avsikten med bestämmelserna i denna paragraf är att möjliggöra indriv- ning även i utlandet, innan taxeringsbeslut vunnit laga kraft. Man skulle därigenom neutralisera den senareläggning av verkställighet som annars blir följden av att taxerings- och beskattningsbeslut enligt det föreslagna förfarandet normalt vinner laga kraft först vid utgången av femte året efter taxeringsåret.

Frågan har inte behandlats i utredningen och har därför inte remissbe- handlats. Någon närmare utredning har inte redovisats i lagrådsremissen.

De föreslagna bestämmelserna innehåller att skattemyndigheten hos länsrätten kan begära fastställelse av ett taxeringsbeslut. innan det vunnit laga kraft. En Sådan fastställelse skulle enligt motiven gå ut på att alla frågor som bedömts i taxeringsbeslutet och även nya som den skattskyldige för in i processen skall prövas. Det sägs inte på vad sätt ett sådant fastställelsebeslut skulle inverka på den skattskyldiges rätt att begära om- prövning eller överklaga taxeringsbeslutet.

För att genom lagstiftning uppnå den eftersträvade effekten måste man på något sätt förkorta den tid inom vilken den skattskyldige får begära omprövning av eller överklaga skattemyndighetens taxeringsbeslut. Något sådant förslag har emellertid inte tagits upp i remissen. En sådan ordning förefaller dessutom diskutabel. Ett annat sätt att lösa frågan är att träffa överenskommelse om annan reglering än den nuvarande i handräcknings- avtalen.

I detta sammanhang kan framhållas att närliggande frågor behandlas i prop. 1989/90: 14 i vilken föreslås att riksdagen bl.a. godkänner Europa- råds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteären- den. (Se vidare prop. 1989/90: 14 s. 72 of.).

På grund av det anförda avstyrker lagrådet förslaget i förevarande del. 1 den mån frågan behöver regleras får den tas upp och beredas i särskild ordning.

Lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter

l förslaget till lag om självdeklaration och kontrolluppgifter har i huvudsak utan närmare bearbetning i systematisk ordning förts samman nu gällande 614

mycket ingående och detaljerade bestämmelser. Granskningen i lagrådet Prop. 1989/90: 74 har skett mot denna bakgrund och har inte kunnat omfatta frågan om alla Bilaga 5 detaljbestämmelser behöver meddelas i lag. Frågan om vilka bestämmel- ser som bör ges i lag och vilka regler som kan meddelas i annan ordning fordrar närmare utredning, som inte lämpligen kan företas i lagrådet i detta ärende. Den företagna granskningen har därför främst inriktats på att i sakliga delar undersöka om de sammanförda reglerna är konsekventa, begripliga och går ihop med innehållet i taxeringslagen samt kommunalskattelagen och andra aktuella skatteförfattningar. Lagrådet har därvid utgått från det förhållandet att de nuvarande reglerna tillämpats vid flera taxeringar och såvitt lagrådet har sig bekant i huvudsak fyllt sitt ändamål.

2 kap. Självdeklaration m. m.

2 ä

1 paragrafens första stycke föreskrivs att var och en som enligt bestämmel- serna om deklarationsskyldighet för fysiska och juridiska personer (5— 9 55) är skyldig att deklarera skall lämna självdeklaration. Här är alltså fråga om deklarationsskyldighet som skall fullgöras självmant. Lagrådet anser att bestämmelsen inte har någon självständig funktion och att den därför kan utgå. ' '

Enligt andra stycket i paragrafen kan deklarationsskyldighet uppkomma även i andra fall, nämligen efter föreläggande av skattemyndigheten. Lag- rådet anser att det från systematisk synpunkt är att föredra att bestäm mel- sen om deklarationsskyldighet efter föreläggande placeras efter de paragra- fer som reglerar den deklarationsskyldighet som fysiska och juridiska personer självmant har att fullgöra.

Bestämmelsen bör lämpligen föregås av rubriken ”Deklarationsskyldig- het efter föreläggande”.

Till följd av lagrådets förslag beträffande 2 & bör 3—9 55 i lagrådsremis- sen betecknas 2—8 55 och den nu aktuella bestämmelsen bilda 95 med följande lydelse.

"Efter föreläggande av skattemyndigheten skall också den som inte är deklarationsskyldig enligt 4—8 55 lämna självdeklaration.”

3 kap. Kontrolluppgifter m. m. 3 5

I konsekvens med vad lagrådet har föreslagit i fråga om 3 kap. 65 tax- eringslagen föreslås att förevarande paragraf får följande lydelse: ”Länsrätten får, om det finns synnerliga skäl, på framställning av en uppgiftsskyldig som förelagts att lämna kontrolluppgift som enligt bestäm- melserna i detta kapitel skall lämnas först efter föreläggande, befria honom från denna skyldighet, när uppgiften omfattas av den uppgiftsskyldiges tystnadsplikt eller särskilda omständigheter i annat fall gör att uppgiften inte bör komma till någon annans kännedom.” 615

4 kap. Övriga bestämmelser Prop. l989/ 90: 74 5 5 Bilaga 5

1 konsekvens med vad lagrådet föreslagit i fråga om 7 kap. 1 5 taxerings- lagen föreslås att paragrafens första stycke får följande lydelse:

”Föreläggande får förenas med vite. Vite får dock inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten.”

Lagen om skatteavdragjör sjukpenning m. m.

25

Enligt paragrafen skall skatteavdrag normalt inte göras från sådan inkomst som avses i 1 5, om mottagaren är skyldig att betala preliminär B-skatt. Om inkomsten utgörs av dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller korttidsstudiestöd skall skatteavdrag dock göras även i ett sådant fall (se 5. 312). Lagrådet anser att detta kommer till tydligare uttryck om paragrafen utformas på följande sätt.

”Avdrag för preliminär A-skatt skall göras från inkomst som utgör dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller korttidsstudiestöd även om mottagaren är skyldig att betala preliminär B-skatt.”

5 5 I denna paragraf ges regler om hur avdraget för preliminär A-skatt skall beräknas, om inkomsten utgörs av dagpenning från erkänd arbetslöshets- kassa. Som en följd av lagrådets förslag till utformning av 2 5 behövs inte första stycket i förevarande paragraf. Även rubriken före 5 5 bör utgaå. Lagrådet föreslår på grund av det anförda att 5 5 ges följande lydelse: "Avdrag för preliminär A-skatt från dagpenning från erkänd arbetslös- hetskassa görs med ledning av en särskild tabell. Tabellen skall grundas på medelutdebiteringen i landet för kommunal inkomstskatt under beskatt- ningsåret och beräknas för skattskyldig som avses i 45 2 mom. första stycket 1 uppbördslagen (1953:272). Medelutdebiteringen bestäms med tillämpning av avrundning enligt 55 första stycket uppbördslagen. Riks- skatteverket fastställer tabellen.”

Lagen om ändringi uppbördslagen 83 5

Som en följd av vad lagrådet föreslagit i fråga om 7 kap. 1 5 taxeringslagen och 4 kap. 5 5 lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter föreslås att paragrafens andra stycke får följande lydelse:

"Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten.”

85 5 1 mom. tredje och fjärde styckena

Under hänvisning till vad lagrådet anfört beträffande 6 kap. 35 och 85 första stycket taxeringslagen föreslår lagrådet att 855 1 mom. tredje och fjärde styckena ges följande inledande lydelse. 616

Tredje stycket: Prop. 1989/90: 74 ”Den skattskyldiges eller arbetsgivares överklagande skall vara skriftligt Bllaga 4

och ha kommit in inom två månader från — — _."

Fjärde stycket:

”Överklagande av riksskatteverket skall vara skriftligt och ha kommit in inom två månader från den dag beslutet meddelades.”

Lagen om ändring i lagen om mervärdeskatt 26 5

Första och andra styckena i denna paragraf bör utformas i enlighet med vad . lagrådet förordat i fråga om 3 kap. 5 5 första och andra styckena i förslaget till taxeringslag och ges följande lydelse:

”Skattemyndigheten får förelägga den deklarationsskyldige att i den omfattning som anges i föreläggandet lämna de upplysningar som behövs för kontroll av deklarationen eller annars för beskattningen.

Skattemyndigheten får vidare förelägga den deklarationsskyldige att visa upp kontrakt, kontoutdrag, räkningar, kvitton eller liknande hand- lingar som behövs för kontroll av deklarationen.”

30—40 55

I överensstämmelse med vad lagrådet förordat i fråga om 4 kap. taxe- ringslagen bör 37 —40 55 i mervärdeskattelagen föregås av rubriken ”Efter- beskattning” och rubriken före 35 5 ges lydelsen ”Omprövning på initiativ av skattemyndigheten” samt rubriken före 36 5 utgå.

345

1 konsekvens med vad lagrådet har föreslagit i fråga om 4 kap. 95 taxe- ringslagen föreslås att andra och tredje styckena i förevarande paragraf får byta plats och att det nya andra stycket ges följande lydelse.

”Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beskattningsbeslut som är till hans nackdel eller annan handling med uppgift om skattens storlek, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två månader från den dag han fick sådan känne- dom.”

34b5

Under hänvisning till vad lagrådet har anfört beträffande 4 kap. 125 taxeringslagen föreslår lagrådet att 34 b 5 mervärdeskattelagen ges följande lydelse: ' ”Trots bestämmelsen i 33 5 tredje stycket får en fråga som har avgjorts av länsrätt eller kammarrätt genom beslut som vunnit laga kraft om- 617

prövas, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsav- Prop. 1989/90: 74 görande som har meddelats därefter.” Bilaga 4

405

Denna paragraf bör utformas i enlighet med lagrådets förslag beträffande 4 kap. 21 5 andra och fjärde styckena samt 225 taxeringslagen. Till följd härav föreslås 405 femte, sjunde och åttonde styckena mervärdeskatte- lagen få följande lydelse.

Femte stycket:

”Beslut om efterbeskattning får i fall som avses i 125 skattebrottslagen också meddelas efter utgången av den tid som anges i 39 5.”

Sjunde stycket:

”Beslut om efterbeskattning enligt fjärde stycket skall, utom i fall som avses i 12 5 skattebrottslagen, undanröjas av skattemyndigheten, om åtal inte väcks på grundval av den förundersökning som föranlett underrättel- sen om brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned eller inte bifalls till någon del.”

Åttonde stycket (jfr dock vad som sagts beträffande bestämmelsen i 4 kap. 22 5 taxeringslagen):

”Vad som sägs i fjärde-sjunde styckena tillämpas också beträffande en juridisk persons beskattning, om åtgärd som avses i fjärde stycket har vidtagits mot den som har företrätt den juridiska personen eller om fall som avses i 12 5 skattebrottslagen föreligger beträffande honom.”

48b5

På de skäl lagrådet anfört i fråga om 7 kap. 5 5 förslaget till taxeringslag avstyrker lagrådet förslaget i förevarande del.

52 och 56 55

Under hänvisning till vad lagrådet anfört beträffande 6 kap. 35 och 85 första stycket taxeringslagen föreslår lagrådet att 525 och 565 första stycket mervärdeskattelagen ges följande inledande lydelser:

525

”Den skattskyldiges överklagande enligt 515 första stycket skall vara skriftligt och ha kommit in inom sex år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut. Om beskattningsbeslutet har meddelats efter den 30juni — — —.” . 618

56 5 första stycket Prop. 1989/90: 74 "Överklagande av riksskatteverket skall vara skriftligt och ha kommit in Bilaga 5 inom tidsfrist som enligt 35, 36. 39 och 40 55 gäller för beslut om ompröv- ning på initiativ av skattemyndighet eller efter sådan tid men inom två månader från den dag det överklagade beslutet meddelades."

695

1 konsekvens med vad lagrådet har föreslagit i fråga om 7 kap. 1 5 taxe- ringslagen, 4 kap. 5 5 lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt 835 lagen om ändring i uppbördslagen föreslås att första meningen i paragrafens första stycke ges lydelsen:

”Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten.”

Lagen om ändring i lagen om punktskatter och prisregleringsavglfler

Följande paragrafer i lagförslaget bör utformas i huvudsaklig överensstäm- melse med vad lagrådet förordat i fråga om motsvarande paragrafer i förslaget till taxeringslag och förslaget till lag om ändring i lagen om mervärdeskatt. Lagrådet hänvisar till vad som har anförts under respekti- ve paragrafer i nämnda avsnitt.

3 kap. 35

Lagrådet föreslår att första och andra styckena i förevarande paragraf ges följande lydelse (jfr 3 kap. 5 5 första och andra styckena taxeringslagen och 26 5 mervärdeskattelagen):

”Beskattningsmyndigheten får förelägga den deklarationsskyldige att i den omfattning som anges i föreläggandet lämna de upplysningar som ' behövs för kontroll av att uppgifterna i en deklaration är riktiga eller annars för beskattningen samt prov och beskrivning på varor som an- vänds, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i verksamheten.

Beskattningsmyndigheten får vidare förelägga den deklarationsskyldige att visa upp kontrakt, kontoutdrag, räkningar, kvitton eller liknande hand- lingar som behövs för kontroll av deklarationen.”

4 kap. Beskattningsbeslut

I detta kapitel tas upp bestämmelser om omprövning av beskattningsbe- slut och om efterbeskattning samt vissa därtill hörande bestämmelser. Det är en fördel i systematiskt hänseende om rubriken före 55 ges lydelsen ”Omprövning på initiativ av beskattningsmyndigheten”, rubriken före 6 5 får utgå, 6 a5 föregås av rubriken ”Efterbeskattning”. 135 föregås av rubriken ”Gemensamma bestämmelser om beskattningsbeslut”, 14 och 15 55 får byta plats samt 15 5 föregås av rubriken ”Beslut om skatteberäk- ning". 619

Bilaga 5

4.5

Lagrådet föreslår att andra och tredje styckena i förevarande paragraf får byta plats och att det nya andra stycket ges följande lydelse (jfr 4 kap. 9 5 taxeringslagen och 34 5 mervärdeskattelagen):

"Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beskattningsbeslut som är till hans nackdel eller annan handling med uppgift om skattens storlek, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två månader från den dag han fick sådan känne- dom.”

4b5

Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse (jfr 4 kap. 12 5 taxe- ringslagen och 34 b 5 mervärdeskattelagen):

”Trots bestämmelsen i 3 5 tredje stycket får en fråga som har avgjorts av kammarrätt genom beslut som vunnit laga kraft omprövas, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som medde- lats därefter.”

125

Lagrådet föreslår att 125 andra, fjärde och femte styckena ges följande lydelse (jfr 4 kap. 21 5 andra och fjärde styckena och 22 5 taxeringslagen samt 40 5 femte, sjunde och åttonde styckena mervärdeskattelagen).

Andra stycket:

”Beslut om efterbeskattning får i fall som avses i 125 skattebrottslagen också meddelas efter utgången av den tid som anges i 9 5.”

Fjärde stycket:

”Beslut om efterbeskattning enligt första stycket skall. utom i fall som avses i 125 skattebrottslagen, undanröjas av beskattningsmyndigheten, om åtal inte väcks på grundval av den förundersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned eller inte bifalls till någon del.”

Femte stycket (jfr dock vad som sagts beträffande bestämmelsen i 4 kap. 22 5 taxeringslagen):

"Vad som sägs i första — fjärde styckena tillämpas också beträffande en juridisk persons beskattning, om åtgärd som avses i första stycket har vidtagits mot den som har företrätt den juridiska personen eller om fall som avses i 12 5 skattebrottslagen föreligger beträffande honom.”

8 kap. 2 och 6 55 Prop. 1989/90: 74 Lagrådet föreslår att paragraferna ges följande inledande lydelse (jfr 6 kap. Bilaga 5 35 och 85 första stycket taxeringslagen, 855 1 mom. tredje och fjärde styckena uppbördslagen samt 52 5 och 565 första stycket mervärdeskatte-

lagen).

8kap.25

”Den skattskyldiges överklagande skall vara skriftligt och ha kommit in inom sex år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut eller. när skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträffat. Om beskattningsbeslutet har meddelats efter den 30juni sjätte året efter det kalenderår under vilket det beskattningsår som beslutet avser har gått ut — — _.”

8kap.65

”Överklagande av det allmänna ombudet skall vara skriftligt och ha kom- mit in inom tidsfrist som enligt 4 kap. gäller för beslut om omprövning på initiativ av beskattningsmyndigheten eller efter sådan tid men inom två månader från den dag det överklagade beslutet meddelades.”

Lagen om ändring i lagen om uppbörd av socialavgifterfrån arbetsgivare 20 5

Lagrådet föreslår att '205 tredje, femte och sjätte styckena i förevarande paragraf ändras i huvudsaklig överensstämmelse med vad som förordats beträffande motsvarande bestämmelser i 4 kap. 21 5 andra och fjärde styckena och 22 5 taxeringslagen, 40 5 femte. sjunde och åttonde styckena mervärdeskattelagen samt 4 kap. 125 andra, fjärde och femte styckena lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter. Lydelsen i 205 föreslås bli följande.

Tredje stycket:

”Beslut om betalningsskyldighet får i fall som avses i 12 5 skattebrottslagen också meddelas efter utgången av den tid som anges i första stycket.”

Femte stycket:

”Beslut om betalningsskyldighet enlig första stycket skall, utom i fall som avses i 125 skattebrottslagen, undanröjas av skattemyndigheten. om åtal inte väcks på grundval av den förundersökning som föranlett underrättel- sen om brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned eller inte bifalls till någon del.” 621

Sjätte stycket (jfr dock vad som sagts beträffande bestämmelsen i 4 kap. 22 5 taxeringslagen):

”Vad som sägs i andra — femte styckena tillämpas också beträffande en juridisk persons beskattning, om åtgärd som avses i första stycket har vid- tagits mot den som har företrätt den juridiska personen eller om fall som avses i 12 5 skattebrottslagen föreligger beträffande honom.”

50a5

Lagrådet föreslår att 50 a 5 första och andra styckena ges följande lydelse (jfr 6 kap. 3 5 och 8 5 första stycket taxeringslagen, 85 5 1 mom. tredje och fjärde styckena uppbördslagen, 52 5 och 56 5 första stycket mervärdeskat- telagen samt 8 kap. 2 och 6 55 lagen om punktskatter och prisregleringsav- gifter).

Första stycket:

”Överklagande av arbetsgivare, det allmänna ombudet för sjömansskatt eller, när fråga är om beslut enligt 22 a 5 någon av sökandena skall vara skriftligt och ha kommit in inom två månader från den dag klaganden fick del av beslutet.”

Andra stycket:

"Överklagande av riksskatteverket skall vara skriftligt och ha kommit in inom två månader från det beslutet meddelades.”

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

lx) fx)

Förkortningar Prop. 1989/90: 74

. . " Bilaga 6 AUL Lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet betraf-

fande vissa uppdragsersättningar FL Förvaltningslagen (1986:223) FPL Förvaltningsprocesslagen (1971:291) GTL Taxeringslagen (1956: 623) JO Riksdagens ombudsmän JUSEK Förbundet förjurister, samhällsvetare och ekonomer KlS Kommittén för indirekta skatter KL Kommunalskattelagen (1928:370) LPP Lagen (1984: 151)om punktskatter och prisregleringsavgifter LSB Lagen (1951: 763) om beräkning av statlig inkomstskatt för acku- mulerad inkomst LSK Föreslagen lag om självdeklaration och kontrolluppgifter

IML Lagen (1968:430) om mervärdeskatt

NTL Föreslagen taxeringslag RlNK Utredningen om reformerad inkomstbekattning RSV Riksskatteverket SIL Lagen (1947: 546) om statlig inkomstskatt SFL Lagen (1947: 547) om statlig förmögenhetsskatt SOL 90 Utredningen om Skatteorganisationen i länen på 90-talet TF Taxeringsförordning(19571513) UB Utsökningsbalken UBL Uppbördslagen (1953:272) URF Utredningen om reformerad företagsbeskattning USAL Lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgiva-

re VSL Vägtrafikskattelagen (1988: 327)

INNEHÅLL

49" Sid. Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1 Lagförslag 1 Taxeringslag (1990:00) .................................... 5 2 Lag (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter ...... 21 3 Lag (1990: 00) om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m.m. 4 Lag (1990:00) om skatteavdrag från sjukpenning m.m. ........ 51 5 Lag (1990:00) om skatteavdrag från artistersättning m.m. ..... 53 6 Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272) ................. 55 7 Lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt ......... 81 8 Lag om ändring i lagen (1984: 151) om punktskatter och prisre- gleringsavgifter .......................................... 100 9 Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ......................................... 1 16 10 Lag om ändring i lagen (1908: 128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter ....................... 127 1 1 Lag om ändring i lagen (1927: 321) om utskiftningsskatt ....... 129 12 Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) ........... 131 13 Lag om ändring i lagen (1933: 395) om ersättningsskatt ........ 142 14 Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt . 144 15 Lag om ändring i lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift ....... 145 16 Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt ..... 146 17 Lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt . 152 18 Lag om ändring i lagen (l951:442) om förhandsbesked i taxe- ringsfrågor .............................................. 153 19 Lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyl- digheten för den som icke tillhör svenska kyrkan ............. 154 20 Lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst ...................... 155 21 Lag om ändring i lagen (1954:40) om särskild fartygsfond ...... 158 22 Lag om ändring i skogskontolagen (1954: 142) ................ 159 23 Lag om ändring i lagen (1957:686) om taxeringsväsendet under krigsförhållanden m.m. ................................... 161 24 Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt .......... 162 25 Lag om ändring i lagen (1958:575) om avskrivning å vissa olje- lagringsanläggningar, m.m. ................................ 166 26 Lag om ändring i lagen (l959:551) om beräkning av pensions- grundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäk- ring .................................................... 167 27 Lag om ändring i lagen (1960:63) om förlustavdrag ........... 174 28 Lag om ändring i lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommu- nalt bostadstillägg till folkpension .......................... 177 29 Lag om ändring i lagen (l963:587) om inkomstbeskattning av fideikommissbo, m.m. .................................... 178 30 Lag om ändring i lagen ( 1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt. m.m. . 179 31 Lag om ändring i lagen (1967:96) om särskild nyanskaffnings- fond .................................................... 183 32 Lag om ändring i folkbokföringslagen (1967: 198) ............. 184 33 Lag om ändring i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsut- fästelse m.m. ............................................ 185

34

35

36 37 38

39

40 41 42 43

44 45 46 47 48 49

50

51 52 53 54 55 56 57

58 59 60 61 62 63

64 65

66

67

68 69

70

71

Lag om ändring i lagen (1967: 752) om avdrag vid inkomsttaxe- ringen för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet . 186 Lag om ändring i lagen (1969:738) om rätt att vid inkomsttaxe- ring erhålla avdrag för belopp som tillförts Stiftelsen Petroleum- industriens Beredskapsfond, m.m. ...................... 187 Lag om ändring i kupongskattelagen (1970: 624) .............. 188 Lag om ändring i skattebrottslagen ( 1971:69) ................ 190 Lag om ändring i lagen (1971: 171) om särskilt uppskattningsvär- de på fastighet ........................................... 191 Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings- domstolar ............................................... 192 Lag om ändring i vallagen (1972:620) ....................... 195 Lag om ändringi lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigeval . . . . 196 Lag om ändring i datalagen (1973:289) ...................... 197 Lag om ändring i bevissäkringslagen (1975: 1027) för skatte- och avgiftsprocessen .......................................... 1 98 Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385) ............... 199 Lag om ändring i bokföringslagen (1976: 125) ................ 200 Lag om ändring i kommunallagen (1977: 179) ................ 201 Lag om ändringi lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar . . . . 202 Lag om ändring i lagen (1978:401) om exportkreditstöd ....... 203 Lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter ................................. 204 Lag om ändring i lagen (1978:970) om uppskov med beskattning

av realisationsvinst ....................................... 205 Lag om ändring i jordbruksbokföringslagen (1979: 141) ........ 207 Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979: 189) ........ 208 Lag om ändring i lagen (1979z609) om allmän investeringsfond . 209 Lag om ändring i lagen (l979:610) om allmän investeringsreserv 210 Lag om ändring i lagen (1979:61 1) om upphovsmannakonto . . . 21 1 Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979: 1 152) ........ 212 Lag om ändring i lagen (1979:1155) om insamling av uppgifter

för kommunal och statlig planering ......................... 218 Lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto .............................................. 219 Lag om ändring i lagen (1980: 865) mot skatteflykt ............ 220 Lag om ändring i lagen (1981:296) om eldsvådefonder ........ 221 Lag om ändring i lagen (1981 :691 ) om socialavgifter .......... 222 Lag om ändring i lagen (1982:2) om uppfinnarkonto .......... 223 Lag om ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser- angående det kommunala skatteunderlaget .................. 224 Lag om ändring i lagen (1982:423) om allmän löneavgift ...... 225 Lag om ändring i lagen (1982: 1006) om avdrags— och uppgifts- skyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar ............. 226 Lag om ändring i lagen (1982: 1 185) om inbetalning på särskilt investeringskonto ........................................ 230 Lag om ändring i lagen (1982: 1 193) om skattereduktion för fackföreningsavgift ....................................... 231 Lag om ändring i lagen (1983: 1086) om vinstdelningsskatt ..... 232 Lag om ändring i lagen (1984: 533) om arbetsställenummer m.m. ................................................... 233 Lag om ändring 1 lagen (1984: 947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete 1 Sverige ....................... 234 Lag om ändring i lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt . . 235

Prop. 1989/90: 74

72 Lag om ändring i lagen (1984: 1090) om inbetalning på förnyelse- .

konto ................................................... 236 73 Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617) .......... 237 74 Lag om ändring i lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift . . 238 75 Lag om ändring i lagen (1987:561) om särskild skatteutjäm-

ningsavgift .............................................. 239 76 Lag om ändring i lagen (1987: 773) om fritidsbåtsregister ...... 240 77 Lag om ändring i tullagen (1987: 1065) ...................... 241 78 Lag om ändring i församlingslagen (1988: 180) ............... 242 79 Lag om ändring i kyrkofondslagen(1988:182) ................ 243 80 Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988: 327) ............. 244 81 Lag om ändring i lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag . 247 82 Lag om ändringi lagen (1989:346) om särskild vinstskatt ...... 248 83 Lag om ändring i lagen (1989:471) om investeringsavgift för

vissa byggnadsarbeten .................................... 249 84 Lag om ändring i lagen (l989:479) om ersättning för kostnader i

ärenden och mål om skatt, m.m. ........................... 250 85 Lag om ändring i lagen (19892484) om arbetsmiljöavgift ....... 251

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 januari 1990 252

l

2 3

4 4.1 4.2 4.3 4.3.1 4.3.2 4.3.3

Inledning ............................................. 252 Riksdagens principbeslut ............................... 255 Allmänna utgångspunkter .............................. 256 Skatteorganisationen ................................... 259 Skatteorganisationen i länen ............................ 259 Myndighetsbeslut och lekmannamedverkan ............... 268 Skattenämnderna ..................................... 269 Valbarhetsvillkor m.m. . .. . . .. . . ." ...................... 269 Ordförandeskapet ..................................... 272 Beslutförhet m.m. ..................................... 274 Beslutsbehörigheten i vissa ärenden ...................... 276 Eftertaxering m.m. .................................... 276 Beslutsbehörighetens fördelning inom skattemyndigheten . .. 278 Beslutsbehörighetens fördelning mellan skattemyndigheterna 282

Utredningen i taxeringsärenden ......................... 283 Utredningsskyldighet m.m. ............................. 283 Muntlig handläggning .................................. 285 Föreläggande att lämna upplysning eller visa upp handling . . 288 Taxeringsrevision ..................................... 290 Taxeringsbeslut ....................................... 292 Olika typer av taxeringsbeslut ........................... 292 Taxeringsperioden ..................................... 293 Begreppen beskattningsår och taxeringsår ................. 295 Skattelängden ......................................... 295 Omprövningsförfarandet ............ ' ................... 300 Omprövning på begäran av den skattskyldige ............. 300 Kvittning ............................................. 301

9090909090 awwguw WIJ—-

wow lx)—

10.1 10.2 10.3 10.4 10.5 10.6 10.7

11

12 12.1 12.1.1 12.1.2 12.2 12.3 12.4 12.5 12.6 12.7 12.8 12.9

13 13.1 13.2 13.3 13.4 13.5 13.6

14 14.1 14.2 14.3

Omprövning på skattemyndighetens initiativ .............. 303 Skattemyndighetens omprövningsskyldighet .............. 303 Tidsfristerna för omprövning på skattemyndighetens initiativ 308 Eftertaxering .......................................... 31 l Omprövning vid ny eller ändrad praxis ................... 315 Överklagande av taxeringsbeslut ......................... 316 Överklagande av skattskyldig ........................... 316 Överklagande av det allmänna .......................... 322 Skattetillägg och förseningsavgift ........................ 323 Inledning ............................................. 323 Prövning av skattetilläggsfrågan ......................... 324 Kommunicering ....................................... 326 Underrättelseförfarandet ............................... 327 Undanröjande av skattetillägg ........................... 328 Oriktig uppgift i mål om taxering ........................ 329 Yrkande om skattetillägg i samband med kvittningsinvänd- ning ................................................. 330 Beskattningsförfarandet för mervärdeskatt, punktskatter m.m. ................................................ 331 Ett samordnat beskattningsförfarande .................... 331 Beslutsordningen ...................................... 332 Överklagande m.m. ................................... 334 Bindande förklaringar enligt mervärdeskattelagen ......... 335 Förfarandet för att beräkna pensiongrundande inkomst m.m. 336

Uppbördsfrågor ....................................... 337 Anstånd med att betala skatt eller avgift .................. 337 Anstånd enligt 495 uppbördslagen ....................... 337 Anstånd i andra fall .................................... 346 Uppbörd av tillkommande skatt ......................... 347 Respitränta ........................................... 348 Enhetlig öresavrundning ............................... 351 Tidsfristerna förjämkningsbeslut ........................ 353 Dödsbobefrielse m.m. ................................. 355 Bindande förklaring ................................... 356 Skatteavdrag på korttidsstudiestöd ....................... 357 Överklagande m.m. ................................... 357 Det allmännas processföring ............................ 360 Området för inkomst- och förmögenhetstaxering .......... 360 Mervärdeskatteområdet ................................ 363 Uppbördsområdet ..................................... 364 Vägtrafikskatteområdet ................................ 365 Punktskatter, sjömansskatt, kupongskatt m.m. ............ 365 Förhandsbesked ....................................... 366 Skatteprocessen ...... 367 Processformen i framtiden .............................. 367 Processföremål, rättskraft och taleändring ................ 370 Deldom och mellandom" ................................ 378

15 15.1 15.2

16 17 17.1 17.2

Beslut om taxeringsåtgärder och om skatteberäkning ....... 379 Beslut om taxeringsåtgärder ............................. 379 Beslut om skatteberäkning .............................. 382 Ikraftträdande m.m. ......................... _ .......... 383 Ekonomiska och administrativa konsekvenser ............. 384 Det nya förfarandet för taxering och omprövning m.m. . . .. 384 En skattemyndighet i varje län .......................... 00 Upprättade lagförslag .................................. 388 Författningskommentarer .............................. 391 Taxeringslagen ........................................ 391 1 kap. Inledande bestämmelser ......................... 391 2 kap. Taxeringsorganisationen ......................... 392 3 kap. Utredningen i taxeringsärenden ................... 394 4 kap. Taxeringsbeslut ................................. 400 5 kap. Särskilda avgifter ............................... 409 6 kap. Överklagande .................................. 413 7 kap. Övriga bestämmelser . .- .......................... 419 Lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter ........... 420 Lagen om skatteavdragi vissa fall från folkpension m.m. . . . 426 Lagen om skatteavdrag från sjukpenning m.m. ............ 426 Lagen om skatteavdrag i vissa fall från artistersättning ...... 427 U ppbördslagen ........................................ 428 Lagen om mervärdeskatt ............................... 440 Lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter .......... 448 Lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ...... 455 Lagen om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättig- heter ................................................. 457 Lagen om utskiftningsskatt ............................. 458 Kommunalskattelagen ................................. 458 Lagen om ersättningsskatt .............................. 459 Lagen om arvsskatt och gåvoskatt ....................... 460 Lagen om skogsvårdsavgift ............................. 460 Lagen om statlig inkomstskatt ........................... 461 Lagen om statlig förmögenhetsskatt ...................... 462 Lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor ............... 462 Lagen om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst .............................................. 462 Lagen om särskild fartygsfond ........................... 464 Skogskontolagen ...................................... 464 Lagen om sjömansskatt ................................ 464 Lagen om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring ............................. 464 Lagen om förlustavdrag ................................ 465 Lagen om inkomstbeskattning av fideikommissbo, m.m. ... 466 Lagen med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. ................... 466 Skattebrottslagen ...................................... 466 Lagen om allmänna förvaltningsdomstolar ................ 467 Lagen om uppskov med beskattning av realisationsvinst . . . . 467

19.30 Fastighetstaxeringslagen ................................ 468 19.31 Lagen mot skatteflykt . . .. ............................... 468 19.32 Lagen om socialavgifter ................................ 469 19.33 Lagen om avdrags— och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar .................................. 469 19.34 Lagen om vinstdelningsskatt ............................ 470 19.35 Lagen om statlig fastighetsskatt .......................... 470 19.36 Lagen om vägtrafiksskatt ............................... 471 19.37 Lagen om särskild vinstskatt ............................ 471 20 Hemställan ........................................... 472 21 Beslut ................................................ 474 Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet SOU 1988:21—22 ..... 475 Bilaga 2 Förteckning över remissinstanserna (SOU 1988:21—22) . 483 Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna (SOL 90) ........... 484 Bilaga 4 De remitterade lagförslagen ........................... 485 Bilaga 5 Lagrådets yttrande .................................. 604 Bilaga 6 Förkortningar ...................................... 623

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1989