om ny taxeringslag m. m.

Regeringens proposition es

1989/90:74 [2]

om ny taxeringslag m. m.

Prop. 1989/90: 74

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 25 januari 1990.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Kjell-Olof Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås genomgripande förändringar av skatteorganisationen och de olika förfarandena på skatteområdet. Taxeringslagen (1956:623) föreslås upphävd och ersatt av två lagar; en ny taxeringslag och en lag om självdeklaration och kontrolluppgifter.

De nuvarande länsskattemyndigheterna och lokala skattemyndigheterna ersätts med en skattemyndighet i varje län. På varje ort där det nu finns en lokal skattemyndighet skall det inrättas ett lokalt skattekontor.

Taxeringsnämnderna ersätts av förtroendeorgan, skattenämnder, i skattemyndigheterna. Det skall finnas en nämnd vid varje skattekontor. Myndigheten skall fatta beslut med nämnd i de fall ett lekmannainflytande är värdefullt, främst när fråga är om tvistiga omprövningar. Övriga beslut skall fattas av tjänstemän.

Skattemyndigheterna får en vidare beslutsbehörighet än dagens taxeringsnämnder. De föreslås kunna fatta vissa beslut som i dag fattas av länsrätten som första instans, bl. a. beslut om eftertaxering.

Ett väsentligt utvidgat omprövningsförfarande införs. De skattskyldiga föreslås kunna begära omprövning inom fem år efter utgången av taxeringsåret. Skattemyndigheten kan fatta omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel inom ett år från utgången av taxeringsåret. Därefter får beslut om eftertaxering fattas inom fem år efter utgången av taxeringsåret. Har den skattskyldige inte lämnat självdeklaration i rätt tid gäller särskilda regler.

Överklagandefristerna föreslås i princip överensstämma med ompröv- Prop. 1989/90: 74 ningsperioderna.

Den skattskyldige får liksom i dag överklaga beslut även om det inte gått honom emot. Skattemyndigheten skall pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid och snarast ompröva beslutet. Ett överklagande får överlämnas till länsrätten utan föregående omprövning endast om det finns särskilda skäl. Ändrar skattemyndigheten beslutet på sätt som den skattskyldige begär förfaller överklagandet. I annat fall skall handlingarna överlämnas till länsrätten för vidare handläggning.

Överklagas ett taxeringsbeslut av skattskyldig förs det allmännas talan av skattemyndigheten i länsrätt och kammarrätt. RSV för det allmännas talan i regeringsrätten.

RSV får överklaga skattemyndighetens beslut. RSV får också ta över skattemyndighetens talan i länsrätt och kammarrätt.

De allmänna ombuden på mervärdeskatte- och uppbördsområdena slopas. Det allmännas processföring på dessa områden ordnas som på taxeringsområdet.

Förfarandet för särskilda avgifter föreslås i princip överensstämma med taxeringsförfarandet.

Beskattningsförfarandet för mervärdeskatt, punktskatter och prisregleringsavgifter samordnas med taxeringsförfarandet, vilket bl.a. innebär att de slutliga besluten och den extraordinära besvärsrätten slopas. Förfarandet för att fastställa pensionsgrundande inkomst samordnas också med taxeringsförfarandet.

För mål om taxering, mervärdeskatt, punktskatter och prisregleringsavgifter föreslås en övergång från beloppsprocess till sakprocess. Generösa taleändringsregler införs.

Domstolarna skall i sina domar endast uttala sig i den fråga som är föremål för prövning. Domslutets konsekvenser på taxerad och beskattningsbar inkomst m. m. skall räknas ut av beskattningsmyndigheten genom ett beslut om taxeringsåtgärder eller — på området för indirekt skatt — ett beslut om skatteberäkning.

På uppbördsområdet läggs ett flertal förslag fram. Anståndsreglerna och kraven på säkerhet vid anstånd mjukas upp. Anståndsränta föreslås tas ut oavsett på vilken grund anstånd medgetts. En möjlighet införs att efterge anståndsränta om det finns synnerliga skäl.

Uppbörd av tillkommande skatt föreslås ske vid ett tillfälle. En möjlighet till eftergift av respitränta införs. Den nuvarande tvåårsbegränsningen för respitränta slopas.

Tiden för att överklaga beslut enligt uppbördsförfattningarna förlängs från nuvarande tre veckor till två månader. Vad gäller debiteringsbeslut till följd av taxeringsbeslut föreslås de skattskyldiga kunna begära omprövning och överklaga inom fem år från utgången av taxeringsåret.

Den nya organisationen föreslås träda i kraft den I januari 1991. Den nya taxeringslagen skall tillämpas fr. o. m. 1991 års taxering. Vad gäller de indirekta skatterna föreslås att reglerna skall träda i kraft den 1 januari 1991.

1¶Förslag till Prop. 1989/90: 74 Taxeringslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser 1§ Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller avgift (taxering) enligt . kommunalskattelagen (1928:370), . lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, . lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, BYN . lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, . lagen (1927:321) om utskiftningsskatt, AV . lagen (1933:395) om ersättningsskatt, . lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift, . lagen (1983: 1086) om vinstdelningsskatt, DOC . lagen (1989:346) om särskild vinstskatt. Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter (skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap. Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.

28 Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även avgift och avgiftsskyldig enligt lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift.

38 Begrepp som används i denna lag har samma innebörd som i kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

48 I lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter finns bestämmelser om skyldigheten att lämna uppgifter till ledning för taxering. I fråga om debitering och uppbörd av skatt gäller bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272).

2 kap. Taxeringsorganisationen Skatteförvaltningen 18 Riksskatteverket leder och ansvarar för taxeringsarbetet i landet. I varje län finns en skattemyndighet som ansvarar för taxeringsarbetet i länet. Varje skattemyndighet har ett eller flera skattekontor. Vid varje skattekontor finns en skattenämnd. Riksskatteverket har samma befogenheter som skattemyndigheten har enligt 3 kap. I förekommande fall tar verket därmed över den befogenhet som annars tillkommer skattemyndigheten.

Beslutande myndigheter 28 Beslut i taxeringsärende fattas av skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges hemortskommun för taxeringsåret är belägen. Om den skattskyldige saknar hemortskommun i landet, fattas beslutet av skattemyndigheten i Stockholms län. En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta 5

uppdrag får ges endast om den andra myndigheten medger det och om det kan ske utan avsevärd olägenhet för den skattskyldige.

Skattenämnden

38 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att en skattenämnd skall bestå av flera avdelningar. Bestämmelserna om skattenämnd gäller även avdelning.

48 Taxeringsärende avgörs i skattenämnd, om ärendet

1. avser omprövning av en tvistig fråga och nämnden inte tidigare prövat de omständigheter och bevis den skattskyldige åberopar,

2. avser en skälighets- eller bedömningsfråga av väsentlig ekonomisk betydelse för den skattskyldige,

3. av någon annan särskild anledning bör prövas i nämnden.

5§ I skattenämnd finns ordförande, vice ordförande och övriga ledamöter. Om nämnden består av flera avdelningar, skall det finnas en ordförande för varje avdelning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer antalet vice ordförande vid varje skattekontor.

68 Ordföranden och vice ordföranden i skattenämnden skall vara tjänstemän vid skattemyndighet. De förordnas av riksskatteverket för högst tre år i taget.

Chefen för skattemyndigheten får träda in som ordförande i skattenämnden vid behandling av ärende som med hänsyn till dess särskilda beskaffenhet kräver hans medverkan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer det antal övriga ledamöter i skattenämnden som skall finnas vid varje skattekontor. Sådana ledamöter väljs för högst tre år. För val av dessa Jedamöter gäller bestämmelserna 1 7 kap. 5—7 §§.

78 Skattenämnden är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och fyra övriga ledamöter är närvarande. Fler än ordföranden eller vice ordföranden och fem övriga ledamöter får inte delta i behandlingen av ett ärende.

3 kap. Utredning i taxeringsärenden

Skattemyndighetens utredningsskyldighet

18 Skattemyndigheten skall se till att ärendena blir tillräckligt utredda.

28 Den skattskyldige skall ges tillfälle att yttra sig innan hans ärende avgörs, om det inte är onödigt.

I fråga om den skattskyldiges rätt att få del av uppgifter som har tillförts ärendet genom någon annan än honom själv och att få tillfälle att yttra sig över dem gäller bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen (1986:223).

3§ Beslut om taxering får fattas på grundval av en förenklad självdeklaration utan att den som avgett deklarationen underrättats om och fått tillfälle att yttra sig över

I. vad som från folkbokföringsmyndighet har inhämtats i fråga om

förutsättningarna för sådan skattereduktion enligt 2§ 4 mom, uppbörds- Prop. 1989/90: 74 lagen (1953:272) som får ges en ogift skattskyldig, eller

2. kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter och som avser inkomst av tjänst eller kapital eller avser räntetillägg.

48 Vill den skattskyldige lämna upplysningar muntligt inför skattenämnden i ett taxeringsärende som angår honom och skall avgöras i nämnden, skall han få tillfälle till det om inte särskilda skäl talar emot det.

Föreläggande att lämna upplysningar eller visa upp handling

$$ Skattemyndigheten får förelägga den skattskyldige att i den omfattning som anges i föreläggandet lämna de upplysningar som behövs för kontroll av att uppgifterna i hans självdeklaration är riktiga eller annars för hans taxering.

Skattemyndigheten får vidare förelägga den skattskyldige att visa upp kontrakt, kontoutdrag, räkningar, kvitton eller liknande handlingar som behövs för kontroll av deklarationen.

Ett föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta att den skattskyldige annars inte följer föreläggandet.

6§ Länsrätten får, om det finns synnerliga skäl, på framställning av en skattskyldig som enligt 5 § förelagts att lämna upplysningar eller visa upp handling befria honom från denna skyldighet, när upplysningarna eller handlingen avser förhållande om vilket den skattskyldige skall iaktta tystnad eller särskilda omständigheter i annat fall gör att upplysningarna eller handlingens innehåll inte bör komma till någon annans kännedom.

Taxeringsbesök

78 Om några uppgifter i en självdeklaration behöver kontrolleras genom avstämning mot räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar, får skattemyndigheten komma överens med den skattskyldige om att sådan avstämning skall göras vid besök hos honom eller vid annat personligt sammanträffande. Överenskommelse får även träffas om besiktning av fastighet, inventarier eller annat som är av betydelse för taxeringskontrollen.

Taxeringsrevision

88 Skattemyndigheten får besluta om taxeringsrevision för att kontrollera att skyldighet enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter fullgjorts riktigt och fullständigt. Taxeringsrevision får göras hos den som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) och hos juridisk person som inte är dödsbo. Hos andra deklarations- eller uppgiftsskyldiga får taxeringsrevision göras när särskilda skäl föranleder det. Taxeringsrevision får inte göras hos myndigheter.

Taxeringsrevision får även göras för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll av att andra till namnet kända personer eller någon person, som ingått viss bestämd rättshandling med den som skall revideras, fullgjort sin deklarations- och uppgiftsskyldighet.

Hos den som avses i första stycket andra meningen får taxeringsrevision Prop. 1989/90: 74 dessutom göras för att samla in uppgifter som en förberedande åtgärd för kontroll av andra än den som revideras. Sådan revision beslutas, om den som revideras inte är skyldig att efter föreläggande lämna uppgifter rörande personerna i fråga, av riksskatteverket eller efter verkets bestämmande av en skattemyndighet.

9§ Iett beslut om taxeringsrevision skall en eller flera tjänstemän förordnas att verkställa revisionen (revisor).

108 En taxeringsrevision skall om möjligt göras på sådant sätt och på sådan tid att den inte hindrar verksamheten för den som revideras. Den får inte utan särskilda skäl verkställas hos enskild mellan kl. 19.00 och kl. 8.00.

Skattemyndigheten får, när det behövs, bestämma tid och plats för revisionen. Revisionen får verkställas hos den som skall revideras eller på annan plats. Om denne medger det får revisionen göras också i annat utrymme hos honom än sådant som huvudsakligen används för verksamheten. Om revisionen skall göras på någon annan plats än hos den som skall revideras, skall räkenskaper och andra handlingar på begäran av revisorn överlämnas mot kvitto till denne.

118 Vid taxeringsrevision får granskning ske av räkenskaper, anteckningar och verifikationer samt av korrespondens, protokoll och andra handlingar som rör verksamheten.

Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.

Taxeringsrevision får verkställas för kontroll även av det löpande beskattningsårets räkenskaper och handlingar.

Vid taxeringsrevision hos den som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) får revisorn även inventera kassan samt granska varulager, maskiner och andra inventarier som är avsedda för stadigvarande bruk.

128 Vid taxeringsrevision är den som revideras skyldig att genast tillhandahålla revisorn de handlingar och lämna de upplysningar som behövs för revisionen. Han skall också lämna tillträde till sådana utrymmen som huvudsakligen används i hans verksamhet, samt ge den hjälp som behövs för granskning av handlingar och varulager samt maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier och för kassainventering.

Revisorn skall på begäran ges tillfälle att själv använda terminal eller annat tekniskt hjälpmedel för att ta del av upptagning som kan uppfattas endast med sådant hjälpmedel.

Om den som skall revideras inte fullgör sina skyldigheter enligt första eller andra stycket, får skattemyndigheten förelägga honom vid vite att fullgöra dem.

138 Revisorn har rätt att ta del av handlingar som är av betydelse för revisionen även om den som revideras skall iaktta tystnad om deras innehåll. När det finns synnerliga skäl får länsrätten dock på framställning av den som revideras besluta att sådana handlingar eller handlingar, som med hänsyn till deras innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör komma till någon annans kännedom, skall undantas från revisionen.

Om handlingen utgörs av sådan upptagning som avses i 118 andra

stycket, får domstolen besluta om sådana begränsningar i revisorns rätt att Prop. 1989/90: 74 själv använda tekniska hjälpmedel som behövs för att handlingar, som enligt första stycket bör undantas från granskning, inte skall bli tillgängliga för revisorn.

148 Skattemyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av revisionen till den som reviderats i de delar som rör honom.

Uppgifter om utdelning på aktier m. m.

158 Skattemyndigheten får hos den som tagit emot uppgifter enligt 3 kap. 2§ eller 29 § lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter för taxeringskontroll ta del av dessa uppgifter. Den hos vilken uppgifterna förvaras är skyldig att lämna den hjälp som behövs för att genomföra kontrollen.

Utlämnande av uppgifter

168 Uppgifter som myndighet förfogar över och som behövs för taxering skall på skattemyndighetens begäran tillhandahållas denna.

Upppiftsskyldighet enligt första stycket föreligger dock inte i fråga om uppgifter för vilka sekretess gäller till följd av 2 kap. I eller 2 § eller 3 kap. I $ sekretesslagen (1980: 100) eller en bestämmelse till vilken hänvisas i någon av de nämnda paragraferna.

Om sckretess gäller för uppgift enligt någon annan bestämmelse i sekretesslagen och ett utlämnande skulle medföra synnerligt men för något enskilt eller allmänt intresse föreligger uppgiftsskyldighet endast om regeringen på ansökan av skattemyndigheten beslutar att uppgiften skall tämnäs ut.

178 Uppgifter i självdeklarationer skall på begäran lämnas ut till de myndigheter som utövar taxerings- eller skattekontroll om det behövs för kontrollverksamheten. Detsamma gäller beträffande uppgifter i andra handlingar som har upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid taxeringskontroll eller lämnats till ledning för taxering enligt bestämmelserna i lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Uppgifter som avses 1 första stycket får tillhandahållas myndighet i främmande stat med vilken Sverige har träffat överenskommelse om handräckning i skatteärenden.

188 Uppgifter som avses i 3 kap. 2§ och 29 §§ lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter (1990:00) får utan hinder av bestämmelserna om sekretess lämnas till dem som betalat ut ränta eller utdelning och till deras medhjälpare.

4 kap. Taxeringsbeslut

18 Taxeringsbeslut är grundläggande beslut om årlig taxering, omprövningsbeslut och beslut om taxeringsåtgärder efter domstols beslut.

Den skattskyldige skall utan dröjsmål underrättas om innehållet i ett taxeringsbeslut, om det inte är uppenbart obehövligt. Om beslutet är till

den skattskyldiges nackdel skall han underrättas om hur han kan begära omprövning av eller överklaga beslutet.

Årlig taxering

28 Skattemyndigheten skall varje taxeringsår fatta taxeringsbeslut före utgången av november på grundval av de uppgifter som lämnats enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter samt vad som i övrigt framkommit vid utredning enligt 3 kap.

Under november taxeringsåret får skattemyndigheten dock inte till den skattskyldiges nackdel fatta grundläggande beslut om årlig taxering, omprövningsbeslut eller beslut om skattetillägg.

38 Har den skattskyldige inte lämnat självdeklaration eller kan, på grund av brister i eller bristfälligt underlag för deklarationen, inkomsten av en viss förvärvskälla eller den skattepliktiga förmögenheten inte beräknas tillförlitligt, skall inkomsten eller förmögenheten uppskattas till det belopp som framstår som skäligt med hänsyn till vad som framkommit i ärendet (skönstaxering).

48 Har den skattskyldige lämnat en förenklad självdeklaration, får taxeringsbeslut fattas på grundval av den, även om förutsättningarna enligt 2 kap. 10 och 11 §§ lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter för en sådan självdeklaration inte föreligger i alla delar. Detta gäller dock inte om uppgift skall lämnas om rörelse eller jordbruksfastighet eller om annan fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 § I mom. kommunalskattelagen (1928: 370).

58 Skattemyndigheten skall inte ta upp en inkomst till beskattning hos en skattskyldig, om han gör sannolikt att det efter utgången av november taxeringsåret kommer att finnas förutsättningar för att han skall frikallas från skattskyldighet för inkomsten på grund av bestämmelserna i 54 § första stycket f kommunalskattelagen (1928:370).

68 Skattemyndigheten får avstå från att vid taxeringen avvika från en självdeklaration, om avvikelsen skulle avse endast ett mindre belopp.

Omprövning

78 Skattemyndigheten skall ompröva ett taxeringsbeslut i en fråga som kan ha betydelse för beskattningen eller annat ekonomiskt mellanhavande med det allmänna, om den skattskyldige begär det eller om det finns andra skäl. Att omprövning skall ske när den skattskyldige överklagat ett taxeringsbeslut framgår av 6 kap. 6 §.

Om något grundläggande beslut om årlig taxering inte har fattats får taxering ske genom omprövning.

Skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett beslut. om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp. .

8§ Om cen fråga som avses i 7 8 har avgjorts av allmän förvaltningsdomstol, får skattemyndigheten inte ompröva frågan. 10

Omprövning på begäran av den skattskyldige Prop. 1989/90: 74

98 Vill den skattskyldige begära omprövning av ett beslut, skall han göra detta skriftligt. Begäran skall ha kommit in till skattemyndigheten före utgången av det femte året efter taxeringsåret.

Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett taxeringsbeslut som är till hans nackdel eller skattsedel eller annan handling med uppgift om skattens storlek, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.

Har den skattskyldige inom den tid som anges i första eller andra stycket gett in skrivelsen med begäran om omprövning till en annan skattemyndighet än den som fattat beslutet eller till en allmän förvaltningsdomstol, får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall då omedelbart översändas till den skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till myndigheten eller domstolen.

108 Om en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad av den skattskyldige eller hans ombud, får skattemyndigheten utfärda föreläggande om att undertecknande skall ske med påföljd att omprövning annars inte görs.

118 Även om tiden för begäran om omprövning har gått ut, får ett beslut om skattetillägg på begäran av den skattskyldige omprövas, så länge beslutet i den taxeringsfråga som föranlett skattetillägget inte har vunnit laga kraft.

128 Trots bestämmelsen i 8 § får en fråga som har avgjorts av länsrätt eller kammarrätt genom beslut som vunnit laga kraft omprövas, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som har meddelats därefter.

Omprövning på initiativ av skattemyndigheten

138 Omprövar skattemyndigheten självmant ett taxeringsbeslut, får omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges fördel meddelas före utgången av det femte året efter taxeringsåret.

Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter utgången av det femte året efter taxeringsåret, om det föranleds av:

I. skattemyndighets taxeringsbeslut eller allmän förvaltningsdomstols beslut i mål om taxering avseende annat taxeringsår eller annan skattskyl-

dig,

2. allmän förvaltningsdomstols beslut om tillägg till eller ändring i fastighetstaxering, .

3. skattemyndighets beslut om åtgärd enligt 28 kap. 12 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) eller om rättelse enligt 20 kap. 23 § eller 28 kap. 108 samma lag,

4, beslut av riksskatteverket, kammarrätt eller regeringsrätten angående sjömansskatt,

5. beslut om utländsk skatt eller om obligatoriska avgifter som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3 kommunalskattelagen (1928:370).

Även om tiden för omprövning enligt första stycket har gått ut får skattemyndigheten till den skattskyldiges fördel självmant ompröva ett

beslut om skattetillägg så länge beslutet i den taxeringsfråga som föranlett Prop. 1989/90: 74 skattetillägget inte har vunnit laga kraft.

148 Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige får, utom i fall som avses i andra stycket samt i 16 och 17 §§ , inte meddelas efter utgången av året efter taxeringsåret.

Har den skattskyldige inte gett in självdeklaration i rätt tid, får ett omprövningsbeslut som är till hans nackdel meddelas efter utgången av den tid som anges i första stycket. Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas inom ett år från den dag självdeklarationen kom in till skattemyndigheten, dock senast före utgången av det femte året efter taxeringsåret.

Eftertaxering 158 Skattemyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige efter utgången av den tid som anges i 14§ första stycket under de förutsättningar och på det sätt som anges i 16— 22 8§ (eftertaxering).

168 Eftertaxering får ske om den skattskyldige

I. i självdeklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för taxeringen,

2. lämnat oriktig uppgift i mål om taxering eller

3. underlåtit att lämna självdeklaration, uppgift eller infordrad upplysning trots att han är uppgiftspliktig enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter

och den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett taxeringsbeslut avseende den skattskyldige eller hans make, eller, i fråga om förmögenhetsskatt, någon annan person som samtaxeras med honom blivit felaktigt eller inte fattats.

178 Eftertaxering får också ske

1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

2. när kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter saknats eller varit felaktig,

3. när en ändring i ett taxeringsbeslut föranleds av beslut som anges i 13 § andra stycket I —S5.

Eftertaxering enligt första stycket 3 med anledning av beslut som anges i 13 § andra stycket I avseende annan skattskyldig får inte ske om beslutet skulle framstå som uppenbart oskäligt.

188 Eftertaxering enligt 16 § samt 17 § första stycket stycket I och 2 får ske endast om den avser belopp av någon betydelse.

Eftertaxering får inte ske om skattemyndigheten tidigare fattat beslut om eftertaxering avseende samma fråga.

198 Skattemyndighetens beslut om eftertaxering skall meddelas före utgången av femte året efter taxeringsåret om inte annat anges i 20—22 §§.

208 Beslut om eftertaxering enligt 17 § första stycket 3 får meddelas även efter den tid som anges i 19 § men senast sex månader efter det beslut som föranleder ändringen.

Beslut om eftertaxering på grund av oriktig uppgift i omprövningsären- Prop. 1989/90: 74 de eller mål om taxering får meddelas efter den tid som anges i 19 § men senast inom ett år från utgången av den månad då skattemyndighetens eller domstolens beslut i ärendet eller målet vunnit laga kraft.

Om den skattskyldige har avlidit, får beslut om eftertaxering inte meddelas efter utgången av det andra året efter det kalenderår då bouppteckningen efter honom gavs in för registrering.

218 Har den skattskyldige på sätt som anges i 14 § andra stycket skattebrottslagen (1971:69) delgetts underrättelse om misstanke om brott som avser hans beskattning eller har åtal väckts mot honom för sådant brott, får beslut om eftertaxering för det år som brottet avser meddelas av skattemyndigheten även efter utgången av den tid som anges i 19 8. Detsamma gäller om tiden för att ådöma den skattskyldige påföljd för sådant brott har förlängts genom beslut enligt 14 a 8 skattebrottslagen.

Beslut om eftertaxering får i fall som avses i 12 § skattebrottslagen också meddelas efter utgången av den tid som anges i 19 8.

Beslut enligt första stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år då någon av de där angivna åtgärderna först vidtogs. Beslut enligt andra stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år då åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit skall dock beslut om eftertaxering meddelas inom sex månader från dödsfallet.

Beslut enligt första stycket skall, utom i fall som avses i 12 § skattebrottslagen, undanröjas av skattemyndigheten, om åtal inte väcks på grundval av den förundersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned eller inte bifalls till någon del.

228 Vad som sägs i 218 tillämpas också beträffande en juridisk persons beskattning, om åtgärd som avses i 218 första stycket har vidtagits mot den som har företrätt den juridiska personen eller om fall som avses i 12 § skattebrottslagen (1971:69) föreligger beträffande honom.

Beslut om taxeringsåtgärder 238 Skattemyndigheten skall snarast efter det att en domstol meddelat beslut i ett mål om taxering fastställa den skattskyldiges beskattningsbara inkomst och vidta de taxeringsåtgärder i övrigt som föranleds av domstolens beslut.

Förteckning av beslut

248 Taxeringsbeslut skall förtecknas på sätt som regeringen bestämmer.

5 kap. Särskilda avgifter

Skattetillägg

18 Har en skattskyldig i självdeklaration eller annat skriftligt meddelande, som han avgett till ledning för taxeringen, lämnat uppgift som befinns oriktig, skall en särskild avgift (skattetillägg) påföras honom. Detsamma gäller om den skattskyldige har lämnat en sådan uppgift i mål om taxering och uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats. 13

Skattetillägg enligt första stycket tas ut med fyrtio procent av den skatt Prop. 1989/90: 74 som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, inte skulle ha påförts den skattskyldige eller hans make eller, i fråga om förmögenhetsskatt, någon annan person som samtaxeras med honom.

Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tjugo procent i fall då den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt vid taxering. Sådant kontrollmaterial kan vara taxeringsavi, den skattskyldiges självdeklaration för det nästföregående beskattningsåret eller uppgifter som det enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter åligger arbetsgivare eller andra, att utan föreläggande lämna till ledning för taxering avseende någon annan. För annat kontrollmaterial än taxeringsavi och självdeklaration för det nästföregående beskattningsåret gäller vad som sagts nu endast om materialet varit tillgängligt för skattemyndigheten före utgången av november taxeringsåret. Som normalt tillgängligt kontrollmaterial anses inte meddelande från en annan skattemyndighet.

28 Om avvikelse har skett från en självdeklaration genom skönstaxering, påförs den skattskyldige skattetillägg. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt som annars skulle ha påförts honom. Vid beräkningen skall dessutom bestämmelserna i 1 § andra stycket tillämpas. Till den del skönstaxeringen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall skattetillägg tas ut enligt bestämmelserna i I $.

Första stycket tillämpas också om skönstaxering har skett på grund av utebliven självdeklaration och självdeklaration inte kommit in trots att föreläggande sänts ut till den skattskyldige. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter som den skattskyldige kan ha lämnat till ledning för taxeringen.

38 Beslut om skattetillägg enligt 2 § andra stycket skall undanröjas om en självdeklaration har kommit in till skattemyndighet eller allmän förvaltningsdomstol före utgången av året efter det då beslutet fattades.

Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beslut om skattetillägg eller skattsedelin eller någon annan handling med uppgift om skattetilläggets storlek, skall skattetillägget undanröjas om en självdeklaration har kommit in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.

48 Skattetillägg tas inte ut i samband med rättelse av en felräkning eller misskrivning som uppenbart framgår av självdeklarationen eller av ett annat skriftligt meddelande från den skattskyldige. Detsamma gäller vid rättelse av en oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst eller kapital, om rättelsen har gjorts eller hade kunnat göras med ledning av kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter och som var tillgänglig för skattemyndigheten före november månads utgång taxeringsåret.

Skattetillägg tas inte heller ut i den mån avvikelsen avser bedömning av ett skriftligt yrkande, såsom fråga om yrkat avdrag eller värde av naturaförmån eller tillgång, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak. Om den skattskyldige frivilligt har rättat en oriktig uppgift, skall skattetillägg inte tas ut.

Förseningsavgift Prop. 1989/90: 74

5§ Om deklarationsskyldig inte har kommit in med självdeklaration inom föreskriven tid, skall en särskild avgift (förseningsavgift) påföras honom. Sådan avgift påförs aktiebolag med 1 000 kronor och andra skattskyldiga med 500 kronor.

Har skattskyldig, som utan föreläggande skall lämna självdeklaration, inte kommit in med deklaration senast den I augusti under taxeringsåret, bestäms förseningsavgiften till fyra gånger det belopp som anges i första stycket.

Förseningsavgift enligt första stycket påförs också skattskyldig som har avgett en förenklad självdeklaration inom föreskriven tid men som inte följt ett föreläggande att avge en allmän självdeklaration inom den tid som föreskrivs i föreläggandet.

Har den skattskyldige inom föreskriven tid lämnat en deklarationshandling, som inte är behörigen undertecknad, tas förseningsavgift ut endast om handlingen inte undertecknas inom den tid som föreskrivs i ett föreläggande. I sådant fall beräknas avgiften enligt första stycket.

Eftergift av särskild avgift

68 Särskild avgift skall efterges helt, om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår som ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet.

Skattetillägg får efterges helt när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är ringa.

78 Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om något yrkande om detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift.

Beslut om särskild avgift

8§ Beslut om eftertaxering får inte avse enbart särskild avgift, utom i fall som avses i 4 kap. 17 8 1.

98 Utöver vad som följer av bestämmelserna i 4 kap. får beslut om skattetillägg fattas på sätt som anges i 10 och 11 §§.

108 Beslut efter utgången av året efter taxeringsåret om påförande av skattetillägg på grund av oriktig uppgift i omprövningsärende skall meddelas samtidigt med beslutet i omprövningsärendet.

Beslut om påförande av skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om taxering får meddelas inom ett år från utgången av den månad då domstolens beslut vann laga kraft.

11§ Ändras ett taxeringsbeslut skall skattemyndigheten vidta den ändring av beslut om skattetillägg som föranleds av taxeringsbeslutet.

Övriga bestämmelser om särskild avgift Prop. 1989/90: 74

128 Särskild avgift får inte påföras sedan den skattskyldige har avlidit.

Vid tillämpning av 72 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), 20 § 2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller 20 § 2 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt får regeringen meddela befrielse från särskild avgift.

138 Särskild avgift påförs som slutlig eller tillkommande skatt enligt uppbördslagen (1953:272). Skattetillägg som inte uppgår till 100 kronor, påförs inte. Särskild avgift tillfaller staten.

Skall någon vid taxering till statlig inkomstskatt påföras skattetillägg, som skall beräknas efter såväl fyrtio som tjugo procent uträknas först skatten på summan av de undanhållna beloppen. Skatten fördelas sedan vid tillämpningen av de skilda procentsatserna efter den kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen utgör av de sammanlagda undanhållna beloppen.

Bestämmelserna i andra stycket tillämpas också när någon i annat fall än som avses där skall påföras skattetillägg efter skilda procentsatser.

6 kap. Överklagande

Överklagande av skattemyndighetens beslut 18 En skattemyndighets taxeringsbeslut i en fråga som kan ha betydelse för beskattningen eller annat ekonomiskt mellanhavande med det allmänna får överklagas hos länsrätten av den skattskyldige, riksskatteverket och, i fråga om beslut om taxering till kommunal inkomstskatt, kommunen.

Den skattskyldige får också överklaga beslut att avvisa en begäran om omprövning av taxeringsbeslut.

28 Föreläggande vid vite och beslut om taxeringsrevision får inte överklagas.

Den skattskyldiges överklagande

38 Överklagandet skall vara skriftligt och ha kommit in före utgången av det femte året efter taxeringsåret. Om taxeringsbeslutet har meddelats efter den 30 juni femte året efter det taxeringsår som beslutet avser och den skattskyldige har fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då den skattskyldige fick del av beslutet.

Den skattskyldige får överklaga ett taxeringsbeslut även om det inte gått honom emot.

48 Även om tiden för överklagande har gått ut, får ett beslut om skattetillägg överklagas så länge beslutet i den taxeringsfråga som föranlett skattetillägget inte har vunnit laga kraft.

58 Skattemyndigheten skall pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid. Har överklagandet kommit in för sent, skall myndigheten avvisa det, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

Överklagandet skall inte avvisas, om förseningen beror på att skattemyndigheten har lämnat den skattskyldige en felaktig underrättelse om hur man överklagar. 16

Överklagandet skall inte heller avvisas, om det inom överklagandetiden Prop. 1989/90: 74 kommit in till en annan skattemyndighet än den som fattat beslutet eller till en allmän förvaltningsdomstol. Överklagandet skall då omedelbart översändas till den skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till myndigheten eller domstolen.

68 Skattemyndigheten skall snarast ompröva det överklagade beslutet. Detta gäller dock inte om överklagandet skall avvisas enligt 5 § eller hinder mot omprövning föreligger enligt 4 kap. 8 §.

Ett överklagande förfaller, om skattemyndigheten ändrar beslutet så som den skattskyldige begär.

Om myndigheten ändrar beslutet på annat sätt än den skattskyldige begär, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns skäl för det, får myndigheten lämna den skattskyldige tillfälle att återkalla överklagandet.

78 Om överklagandet inte avvisas enligt 5 § eller förfaller enligt 6 8, skall skattemyndigheten överlämna överklagandet, sitt omprövningsbeslut och övriga handlingar i ärendet till länsrätten. Om det finns särskilda skäl får överklagandet överlämnas till länsrätten utan föregående omprövning.

Riksskatteverkets eller kommuns överklagande 88 Överklagandet skall vara skriftligt och ha kommit in inom tidsfrist som enligt 4 kap. gäller för beslut om omprövning på initiativ av skattemyndighet eller efter sådan tid men inom två månader från den dag då det överklagade beslutet meddelades.

Överklagas ett omprövningsbeslut som avser eftertaxering och yrkas ändring till den skattskyldiges nackdel, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.

98 Om riksskatteverket har överklagat ett taxeringsbeslut, skall därav föranledd talan om särskild avgift föras samtidigt.

Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut

108 Överklagande får inte ske av länsrättens beslut avseende

1. befrielse från skyldighet att lämna upplysningar eller visa upp handling som behövs för utredning,

2. undantagande av handling från taxeringsrevision,

3. en skattemyndighets beslut att avvisa en begäran om omprövning såsom för sent inkommen.

118 Har den skattskyldige hos länsrätten överklagat skattemyndighetens taxeringsbeslut, får myndigheten överklaga länsrättens beslut, om det innebär att den skattskyldige har fått helt eller delvis bifall till sin talan.

128 Riksskatteverket får överklaga ett beslut av länsrätten eller kammarrätten även om verket inte tidigare har fört det allmännas talan i målet.

138 Om den skattskyldige överklagar länsrättens eller kammarrättens beslut, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då han fick del av beslutet.

Om länsrättens beslut överklagas av skattemyndigheten, riksskattever- 17

2 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 74

ket eller kommunen, skall överklagandet ha kommit in inom två månader Prop. 1989/90: 74 från den dag beslutet meddelades. Detsamma gäller om riksskatteverket överklagar kammarrättens beslut.

148 Om någon har överklagat ett beslut av länsrätt eller kammarrätt, får även någon annan som haft rätt att överklaga beslutet ge in ett överklagande, trots att den för honom gällande tiden för överklagande gått ut. Ett sådant överklagande skall ges in inom en månad från utgången av den tid inom vilken det första överklagandet skulle ha gjorts.

Återkallas eller förfaller det första överklagandet av någon annan anledning, förfaller också det senare.

Företrädare för det allmänna m.m.

158 Om en skattskyldig överklagar ett beslut, förs det allmännas talan i länsrätten och kammarrätten av skattemyndigheten. Överklagar riksskatteverket, skall det allmännas talan föras av verket.

Riksskatteverket för det allmännas talan i regeringsrätten.

168 En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Ett sådant uppdrag får ges endast om den andra myndigheten medger det.

Riksskatteverket får ta över uppgiften att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden.

Riksskatteverket får uppdra åt en tjänsteman vid en skattemyndighet att företräda verket i allmän förvaltningsdomstol.

178 Riksskatteverket får inom den för verket gällande tiden för överklagande föra talan till den skattskyldiges förmån. Verket har då samma behörighet som den skattskyldige.

Handläggning vid domstol

188 En talan får inte ändras i andra fall än som anges i 19 och 20 33.

Som ändring av talan anses inte när klaganden inskränker sin talan eller, utan att frågan som är föremål för prövning ändras, åberopar en ny omständighet till stöd för sin talan.

198 Klaganden får framställa ett nytt yrkande om inte en ny fråga därigenom förs in i målet.

I mål i länsrätten får klaganden dessutom, inom den tid som gäller för överklagande, föra in en ny fråga som har samband med den fråga som skall prövas, om länsrätten finner att frågan utan olägenhet kan prövas i målet.

208 lett mål om taxering får klaganden föra in en fråga om skattetillägg som har föranletts av den taxeringsfråga som är föremål för prövning, om domstolen finner att skattetilläggsfrågan utan olägenhet kan prövas i målet.

218 Om domstolen i fall som avses i 19 § andra stycket och 20 8 inte tar upp den nya frågan till prövning, får rätten överlämna den till skattemyndigheten för omprövning. 18

228 Om det finns fler frågor i samma mål, får särskilt beslut meddelas i Prop. 1989/90: 74 någon av dem trots att handläggningen i övrigt inte har avslutats.

238 Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen, får särskilt beslut ges över en av flera omständigheter som var för sig har omedelbar betydelse för utgången i målet eller över hur en viss uppkommen fråga, som främst angår rättstillämpningen, skall bedömas vid avgörandet av saken.

När särskilt beslut meddelas bestämmer rätten med hänsyn till omständigheterna om talan mot beslutet skall föras särskilt eller endast i samband med talan mot rättens slutliga avgörande i målet. Om rätten bestämmer att talan skall föras särskilt, får den förordna att målet i övrigt skall vila till dess det särskilda beslutet har vunnit laga kraft.

248 Vid handläggningen i länsrätt och kammarrätt av mål om särskild avgift skall muntlig förhandling hållas, om den skattskyldige begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns anledning att anta att avgift kommer att tas ut.

7 kap. Övriga bestämmelser

Vite

18 Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten.

28 Vid prövning av en ansökan om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

Ställföreträdare

38 Vid bedömningen av vem som är behörig ställföreträdare för skattskyldig enligt denna lag skall 4 kap. 2 § lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter tillämpas.

Uppgifter som lämnats för en skattskyldig som är juridisk person, anses ha lämnats av den skattskyldige, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den skattskyldige.

Ändring i taxeringsbeslut till följd av dubbelbeskattningsavtal

48 Om en bestämmelse i avtal för att undvika eller lindra dubbelbeskattning som Sverige har träffat med någon annan stat leder till att ändring skall vidtas i fråga om taxering som rör statlig eller kommunal skatt eller i fråga om någon annan åtgärd varigenom sådan skatt har påförts, får regeringen celler den myndighet som regeringen bestämmer vidta sådan ändring.

Val till skaättenämnd

5§ Valav ledamot i skattenämnd förrättas av landstinget. Om det i länet finns en kommun som inte ingår i landstingskommunen förrättas valet av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som skattemyndigheten bestämmer efter befolkningstalen. I Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

Valet skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många leda- 19

möter som motsvarar den kvot som erhålls om antalet närvarande ledamö- Prop. 1989/90: 74 ter delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela tal. I lagen (1955: 138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m.m. finns särskilda föreskrifter om förfarandet.

Vid val av ledamöter skall eftersträvas att lekmannakåren får en allsidig sammansättning med hänsyn till ledamöternas ålder, kön och yrke.

68 Valbar till ledamot i skattenämnd är den som har rösträtt vid val av kommunfullmäktige och är kyrkobokförd i en kommun som ingår i skattemyndighetens verksamhetsområde och inte har förvaltare enligt 11 kap. 7§ föräldrabalken.

Tjänsteman inom skatteförvaltningen eller vid allmän förvaltningsdomstol eller nämndeman i allmän förvaltningsdomstol får inte väljas till ledamot i skattenämnd.

Den som har fyllt sextio år eller uppger giltigt hinder är inte skyldig att ta emot uppdrag som ledamot.

Skattemyndigheten prövar självmant den valdes behörighet.

7§ Den som fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdrag att vara ledamot. Skattemyndigheten får entlediga en ledamot som visar giltigt hinder. Om en ledamot inte längre är valbar, upphör uppdraget.

När ett uppdrag blir ledigt, utses en ny ledamot för den tid som återstår. Om antalet valda ledamöter ändras, får en nytillträdande ledamot utses för kortare tid än tre år.

8§ Landstinget får besluta att av landstingskommunens medel skall till de landstingsvalda ledamöterna i skattenämnd betalas arvoden, reseersättningar, traktamenten och andra ekonomiska förmåner enligt de grunder som enligt kommunallagen (1977: 179) gäller för ersättning till ledamöter i landstingskommunala nämnder. Kommunfullmäktige har motsvarande rätt i fråga om de kommunvalda ledamöterna.

1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 då taxeringslagen (1956:623) skall upphöra att gälla. Den nya lagen tillämpas första gången på ärenden och mål som avser 1991 års taxering.

2. Den gamla lagen skall fortfarande tillämpas på ärenden och mål avseende 1990 och tidigare års taxeringar. Vad som i den gamla lagen sägs om länsskattemyndighet och lokal skattemyndighet skall från och med den I januari 1991 gälla skattemyndighet.

3. Bestämmelserna i 2 kap. 2 § och 3 kap. 83 i den nya lagen om vem som får besluta om taxeringsrevision tillämpas i fråga om beslut om taxeringsrevision som fattas från och med den 1 januari 1991.

4.1 mål som anhängiggörs hos regeringsrätten från och med den I januari 1991 skall riksskatteverket föra det allmännas talan. Bestämmelserna i 6 kap. 16 § tredje stycket och 17 § i den nya lagen gäller därvid.

Lag (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser 18 I denna lag ges bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till ledning för taxering enligt taxeringslagen (1990:00) m. m.

2§ Begrepp som används i denna lag har samma innebörd som i kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, uppbördslagen (1953:272) och taxeringslagen (1990:00).

38 Riksskatteverket har samma befogenhet som skattemyndigheterna att meddela förelägganden.

2 kap. Självdeklaration m. m. Allmänna bestämmelser

18 Uppgifter till ledning för egen taxering lämnas i form av självdeklaration.

28 — Självdeklaration skall avges på heder och samvete på blankett enligt fastställt formulär för förenklad självdeklaration eller allmän självdeklaration.

38 Var och en bör, utöver vad som framgår av deklarationsformuläret eller av någon annan blankett enligt fastställt formulär, meddela de ytterligare upplysningar som kan vara av betydelse för egen taxering.

Deklarationsskyldighet för fysiska personer

48 Fysisk person skall, om inte annat följer av 6 §, lämna självdeklaration

1. när hans bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskattningsårcet uppgått till sammanlagt minst 10000 kronor,

2. om han inte varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret eller om han under denna tid betalat sjömansskatt, när bruttointäkterna uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

3. när hans tillgångar av den art som anges i 3§ I mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt vid beskattningsårets utgång haft ett värde som Överstiger 800000 kronor, eller

4. när underlag för skogsvårdsavgift eller statlig fastighetsskatt skall fastställas för honom.

Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket skall hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet för vilken skattskyldighet inte föreligger enligt kommunalskattetagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt.

Har makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och levt tillsammans under större delen därav, var för sig haft inkomst eller 21

förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med Prop. 1989/90: 74 hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Skall någon enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt taxeras för förmögenhet som tillhör barn eller någon annan, skall hänsyn tas därtill när deklarationsskyldigheten bedöms.

5§ Vid tillämpning av 4§ första stycket, skall svensk medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos utländsk makt, svensk permanent delegation hos mellanstatlig organisation eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens, delegationens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, anses ha varit bosatt i Sverige. Detsamma skall gälla sådan persons make samt barn under 18 år, om de har varit svenska medborgare och har bott hos honom.

En person som under beskattningsåret har tillhört främmande makts beskickning eller lönade konsulat i Sverige eller beskickningens eller konsulatets betjäning, skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 4 § första stycket inte anses ha varit bosatt i Sverige under förutsättning att han inte har varit svensk medborgare och inte var bosatt i Sverige när han kom att tillhöra beskickningen eller konsulatet. Detsamma skall gälla sådan persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare om de har bott hos honom och inte har varit svenska medborgare.

68 Den som uppburit folkpension skall, med de undantag som anges i fjärde stycket, lämna självdeklaration endast om hans bruttointäkt av en eller flera förvärvskällor under året varit större än belopp motsvarande intäkten för en person, som under beskattningsåret inte haft annan intäkt än ålderspension enligt 6 kap. 2§ första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionstiliskott enligt 2§ lagen (1969:205) om pensionstillskott.

För gift person, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas intäkten med utgångspunkt från en pension på 78.5 procent av basbeloppet. För övriga personer beräknas intäkten med utgångspunkt från en pension på 96 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också för gift person som under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension.

Mcd folkpension avses folkpension i form av ålderspension, förtidspension, änkepension, omställningspension, särskild efterlevandepension och hustrutillägg. Som folkpension räknas inte barnpension eller vårdbidrag.

Bestämmelsen i första stycket gäller inte för en person vars make är skyldig att lämna självdeklaration eller för person som har varit bosatt i Sverige endast en del av beskattningsåret och inte heller för en ogift person om hans skattepliktiga förmögenhetstillgångar överstiger 100000 kronor och för en gift person om makarnas gemensamma skattepliktiga förmögenhetstillgångar överstiger 200000 kronor, vilket innebär att dessa personer skall lämna självdeklaration.

78 Om en person avlider under beskattningsåret skall dödsboet efter honom fullgöra den deklarationsskyldighet som skulle ha gällt för den avlidne.

Deklarationsskyldighet för juridiska personer Prop. 1989/90: 74

88 Följande juridiska personer skall lämna självdeklaration

1. aktiebolag, ekonomisk förening, sparbank, ömsesidigt skadeförsäkringsföretag och aktiefond samt sådan stiftelse, fond eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,

2. ideell förening, som avses i 7 § 5 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, om dess bruttointäker av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret överstigit grundavdraget enligt 8§ nämnda

lag,

3. annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

4. juridisk person, vars tillgångar av den art som anges i 3§ I mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets utgång haft ett värde som överstiger 800000 kronor eller, i fråga om sådan juridisk person som avses i 6 § I mom. b nämnda lag, 25 000 kronor,

5. Juridisk person för vilken underlag för skogsvårdsavgift eller statlig fastighetsskatt skall fastställas.

Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket 2—4 skall hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet, för vilken skattskyldighet inte föreligger enligt kommunalskattelagen (1928:370), lagen om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt.

Deklarationsskyldighet efter föreläggande

98 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall också den som inte är deklarationsskyldig enligt 4 —8 §§ lämna självdeklaration.

Förenklad självdeklaration

108 Fysisk person får, om inte annat följer av !1§, lämna förenklad självdeklaration om vad som skall redovisas i fråga om intäkter och avdrag avser endast

1. inkomst av annan fastighet beträffande högst två fastigheter vilka den skattskyldige innehaft hela beskattningsåret och för vilka dels intäkten skall beräknas enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), dels taxeringsvärde har bestämts för beskattningsårct,

2. inkomst av tjänst och annat avdrag än som avses i 338 2 mom. kommunalskattelagen inte yrkas för kostnader för fullgörande av tjänsten,

3. inkomst av kapital samt avdrag för kostnader yrkas endast för ränta och intäkten utgörs av

a) ränta eller

b) utdelning på svenska aktier och andelar i svenska aktiefonder eller ekonomiska föreningar,

4. allmänt avdrag för underhåll av icke hemmavarande barn eller för avgift för pensionsförsäkring,

5. sådant avdrag för nedsatt skatteförmåga som avses i 50§ 2 mom. andra eller fjärde stycket kommunalskattelagen.

118 Förenklad självdeklaration får inte lämnas, om

1. den skattskyldige eller den med vilken den skattskyldige skall samtaxeras inte varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret, 23

2. den skattskyldige under beskattningsåret haft inkomst av anställning i Prop. 1989/90: 74 utlandet eller annars från utlandet haft inkomst eller vid utgången av beskattningsåret ägt skattepliktig förmögenhet i utlandet,

3. den skattskyldige under beskattningsåret varit skyldig att betala sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt,

4. den skattskyldige är företagsledare i fåmansföretag, närstående till sådan person eller delägare i fåmansföretag, eller

5. den skattskyldige skall samtaxeras med person som är skyldig att i självdeklaration lämna uppgift om inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet eller av annan fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 § I mom. kommunalskattelagen (1928:370).

128 En förenklad självdeklaration skall innehålla uppgifter om

1. den skattskyldiges namn, personnummer, postadress och hemortskommun,

2. vad som behövs för att bestämma om den skattskyldige skall samtaxeras eller inte,

3. de intäkter och avdrag som skall hänföras till inkomst av annan fastighet, varvid särskilt skall anges fastighetens taxeringsvärde för beskattningsåret,

4, de intäkter som skall hänföras till inkomst av tjänst och som den skattskyldige inte har fått meddelande om enligt 3 kap. 59 8,

5. de intäkter som skall hänföras till inkomst av kapital och som den skattskyldige inte har fått meddelande om enligt 3kap. 59§ samt de avdrag för ränta som den skattskyldige yrkar,

6. sådant räntetillägg som skall beaktas vid fastställande av underlag för tilläggsbelopp och som den skattskyldige inte har fått meddelande om enligt 3 kap. 59 8,

7. de avdrag som den skattskyldige yrkar för underhåll av icke hemmavarande barn, för avgift för pensionsförsäkring eller för nedsatt skatteförmåga enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen (1928:370),

8. den skattskyldiges skattepliktiga tillgångar och hans skulder vid utgången av beskattningsåret, om hans skattepliktiga förmögenhetstillgångar uppgick till minst 90000 kronor eller, om beskattningsbar förmögenhet skall beräknas gemensamt för den skattskyldige och hans make eller barn enligt 12§ I mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, de sammanlagda skattepliktiga förmögenhetstillgångarna uppgick till minst 180000 kronor,

9. vad som behövs för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller av fastighetsskatt enligt lagen (1984:1051) om statlig fastighetsskatt.

Skall den skattskyldige taxeras för barns eller någon annans förmögenhet, skall uppgifter lämnas också om sådan förmögenhet som om den tillhörde den skattskyldige. Härvid tillämpas första stycket 8.

Allmän självdeklaration 138 En allmän självdeklaration skall innehålla uppgifter om

I. den skattskyldiges namn, personnummer eller organisationsnummer, postadress och hemortskommun, beträffande utlänning nationalitet, beträffande utländsk juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skattskyldig som bara under någon del av beskattningsåret varit bosatt i Sverige, uppgift om den tid som han haft bostad här,

2. alla skattepliktiga förvärvskällor; därvid skall i fråga om förvärvskälla, i vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt anges 24

a) beskaffenheten av den skattskyldiges innehav av fastigheten, Prop. 1989/90: 74

b) fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret eller, om något sådant inte varit fastställt det året, dess antagliga värde vid taxeringsårets ingång, samt

c) om fastigheten inte ingått i förvärvskällan under hela beskattningsåret eller fastigheten ingått däri endast till viss del, hur lång tid eller till vilken del fastigheten ingått i förvärvskällan,

3. de intäkter och avdrag som är att hänföra till varje förvärvskälla, 4. de allmänna avdrag som den skattskyldige yrkar få vid taxeringen,

5. den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret, även om förmögenheten inte uppgår till skattepliktigt belopp, dock endast om och i den mån han är skattskyldig för förmögenhet,

6. belopp av den preliminära skatt som genom skatteavdrag betalats för året näst före taxeringsåret,

7. om deklarationen avser fåmansföretag, delägares eller honom närstående persons namn, personnummer och adress och i förekommande fall aktie- eller andelsinnehav varvid, om det förekommer olika röstvärden för innehavet, dessa skall anges; dock behöver uppgifter inte lämnas för närstående person, som inte uppburit ersättning från, träffat avtal med eller haft annat liknande förhållande med företaget,

8. räntetillägg som skall beaktas vid fastställande av underlag för tillläggsbelopp,

9. om den skattskyldige är delägare i ett handelsbolag, de uppgifter som behövs för att beräkna det justerade ingångsvärdet för andelen i bolaget såsom andelens ursprungliga ingångsvärde, tillskott och uttag.

En allmän självdeklaration skall dessutom innehålla de uppgifter som för särskilda fall föreskrivs i 16 — 24 §§ eller som behövs för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller för beräkning av skogsvårdsavgift enligt lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift eller fastighetsskatt enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.

Om en skattskyldig skall taxeras för barns eller någon annans förmögenhet, skall uppgift lämnas även om sådan förmögenhet.

Gemensamma bestämmelser om självdeklaration

148 I självdeklarationen behöver uppgift inte lämnas om

1. avyttring i fall som avses i 35 § 3 mom. första stycket kommunalskattelagen (1928:370), om det sammanlagda försäljningsbeloppet under beskattningsåret uppgått till högst 1 000 kronor,

2. avyttring i fall som avses i 35 § 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen, om det sammanlagda försäljningsbeloppet under beskattningsåret uppgått till högst 5 300 kronor, eller

3. ersättning som, enligt bestämmelserna i 3 kap. 5 § första stycket 9, först efter föreläggande av skattemyndigheten behöver tas upp i kontrolluppgift.

158 Om en skattskyldig yrkar avdrag för en skuldränta vid beräkning av inkomst av annan fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 § 2 mom, kommunalskattelagen (1928:370), eller vid beräkning av inkomst av kapital, skall han lämna uppgifter om skuldbeloppets storlek vid beskattningsårets utgång och om långivarens namn. Om långivaren är en fysisk person skall uppgift också lämnas om dennes personnummer eller adress. Uppgifterna skall lämnas i självdeklarationen eller på annan blankett enligt fastställt formulär. 25

Ytterligare uppgiftsskyldighet avseende allmän självdeklaration Prop. 1989/90: 74

168 Har vid inkomstberäkningen avdrag gjorts för kostnader för representation och liknande ändamål, skall vid självdeklarationen fogas uppgifter enligt fastställt formulär som visar hur kostnaderna fördelar sig på följande huvudgrupper:

I. kostnader för mat, dryck, betjäning, hotellrum, teaterbiljetter och dylikt i samband med affärsförhandlingar och liknande, med angivande av hur mycket av kostnaderna, som avser representation i den skattskyldiges eller någon av hans anställdas hem,

2. kostnader som avses i I i samband med jubileum för företaget, invigning av anläggning för verksamheten, stapelavlöpning och jämförliga händelser, med angivande av hur mycket av kostnaderna som avser representation i den skattskyldiges eller någon av hans anställdas hem,

3. kostnader i form av underhåll, hyra, löner och dylikt avseende fastighet, våning och inventarier, som helt eller huvudsakligen nyttjas för representationsändamål och liknande,

4. kostnader för representation gentemot anställda i samband med personalfester, informationsmöten och dylikt och för annan till personalvård hänförlig representation,

5. kostnader för gåvor som inte är att hänföra till reklam och som inte tagits upp såsom löneförmån på kontrolluppgift,

6. utgivna representationsersättningar och representationsbidrag, med angivande av hur mycket av detta som tagits upp på kontrolluppgift, samt

7. övriga representationskostnader.

Kostnader för spritdrycker och vin skall — även om kostnaderna inte är avdragsgilla vid inkomstberäkningen — anges särskilt.

178 Om den skattskyldige under beskattningsåret har avyttrat fast eller lös egendom, skall han vid självdeklarationen foga nödvändiga uppgifter enligt fastställt formulär för beräkning av skattepliktig realisationsvinst. Detsamma gäller, om den skattskyldige under beskattningsåret överfört eller upplåtit egendom under sådana förhållanden att överföringen eller upplåtelsen enligt 35 § 2 mom. sista stycket eller punkt 4 av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen (1928:370) skall jämställas med avyttring av fastighet. Om det vid avyttring av egendom har bestämts att ytterligare ersättning under vissa förutsättningar skall lämnas på grund av avyttringen, skall uppgift om detta lämnas i självdeklarationen.

Har avyttring som avses i första stycket skett under beskattningsåret men skall realisationsvinst som uppkommit vid avyttringen inte tas upp till beskattning vid taxeringen för det året på grund av att inte någon del av köpeskillingen blivit för den skattskyldige tillgänglig för lyftning, skall i självdeklarationen ändå lämnas uppgift om den avyttrade egendomen, avyttringspriset och tidpunkten då köpeskillingen till någon del blir tillgänglig för lyftning.

188 Har en överenskommelse enligt 3kap. 2§ andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring träffats om att en viss ersättning skall anses som inkomst av anställning, skall den som uppbär ersättningen ange detta i sin självdeklaration. Detsamma skall gälla om ersättning från arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person enligt överenskommelse som avses i 3 kap. 2a § nämnda lag skall hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete.

Särskilda bestämmelser för verksamhet som redovisas enligt Prop. 1989/90: 74 bokföringsmässiga grunder

198 Om inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet för vilken intäkterna beräknas enligt 24 § I mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller rörelse redovisas enligt bokföringsmässiga grunder med räkenskapsavslutning med användande av vinst- och förlustkonto, skall självdeklarationen utöver vad annars är föreskrivet innehålla uppgifter om

[. storleken av omsättningen,

2. hur värdesättningen på lager samt fordringar skett,

3. hur det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats för att överensstämma med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade grunderna,

4. avdrag i räkenskaperna för värdeminskning,

5. avdrag för avsättningar till pensions- eller andra personalstiftelser eller till fonder eller stiftelser av annat slag,

6. vad den skattskyldige tagit ut ur näringsverksamheten i varor, pengar eller annat eller på annat sätt använt för att betala Ilevnadskostnader elter för andra utgifter, som inte är hänförliga till omkostnader i verksamheten, samt om andra förmåner som den skattskyldige fått av fastigheten eller rörelsen,

7. belopp, som vid inkomstberäkningen dragits av såsom resekostnader, i den mån sådant belopp inte betalts ut till anställda och tagits upp på kontrolluppgifter för dem, dock att, om lämnandet är förenat med synnerliga svårigheter, uppgiften efter medgivande av skattemyndigheten i det län där den skattskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt, får lämnas först efter föreläggande,

8. kostnader för reklam, som riktar sig till bestämda personer och som har karaktär av gåva av mer än obetydligt värde,

9. kontraktsnedskrivning och kontraktsavskrivning,

10. avsättningar i räkenskaperna för framtida garantiutgifter, samt

11. sådana avsättningar i räkenskaperna till internvinstkonto för vilka avdrag yrkats och den del av internvinsten enligt koncernredovisningen som belöper på avsättningarna i fråga.

Redovisas inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet för vilken intäkterna beräknas enligt 24 § I mom. kommunalskattelagen eller rörelse enligt bokföringsmässiga grunder men utan räkenskapsavslutning med användande av vinst- och förlustkonto, skall beträffande innehållet i självdeklaration i tillämpliga delar gälla även vad som sägs ovan.

Vid redovisning av inkomst av rörelse och jordbruksfastighet skall en gift skattskyldig uppge arten och omfattningen av sitt och makens arbete i förvärvskällan samt i övrigt lämna de uppgifter som behövs för tillämpningen av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen.

Livförsäkringsföretag skall i fråga om försäkringsrörelsen iaktta bestämmelserna i denna paragraf endast när det gäller uppgifter om hur värdesättningen på lager och fordringar skett. Därutöver skall iakttas vad som föreskrivs 1 21 § om skyldighet att lämna vissa uppgifter.

208 Om ett fåmansföretag eller en näringsidkare som är fysisk person gjort avdrag vid inkomstbeskattningen för något av följande slag av ersättningar vilka har tillgodoförts mottagare i utlandet, skall i självdeklarationen lämnas uppgift om ersättningarnas sammanlagda belopp för varje land. Skyldigheten gäller ersättningar som avser

I. ränta, utom sådan som utgår därför att betalning inte erlagts i rätt tid,

2. royalty eller annan ersättning för upphovsrätt eller någon annan 27

liknande rättighet såsom rätt till patent, varumärke, mönster samt litterärt Prop. 1989/90: 74 och konstnärligt verk.

218 Inländskt försäkringsföretag, som är skattskyldigt för inkomst av försäkringsrörelse, skall i självdeklarationen också lämna uppgift i de avseenden som anges i 2§ 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Detsamma gäller beträffande utländskt livförsäkringsföretag som drivit försäkringsrörelse i Sverige.

Understödsförening som enligt sina stadgar får meddela annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd på högst I 000 kronor för medlem, anses i denna lag som livförsäkringsföretag i fråga om verksamhet som är hänförlig till livförsäkring.

Utländskt skadeförsäkringsföretag som drivit försäkringsrörelse i Sverige, skall i självdeklarationen lämna uppgift om premieinkomsten i Sverige, fördelad på dels sjöförsäkring samt land- och lufttransportförsäkring, dels annan försäkring. Vidare skall uppgift lämnas om den eller de kommuner där sysslomannen (generalagenten) haft kontor samt, då flera kontor funnits, uppgift om de vid varje kontor influtna premiekostnaderna, fördelade på nämnda olika slag av försäkring.

228 Har en deklarationsskyldig under beskattningsåret fört räkenskaper i jordbruk eller skogsbruk som bedrivits av honom, annan fastighet för vilken intäkterna beräknas enligt 248 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller rörelse, skall vid hans självdeklaration fogas en bestyrkt kopia av balansräkningen för beskattningsåret och balansräkningen för det närmast föregående räkenskapsåret samt av resultaträkningen för beskattningsåret, om sådan räkning ingått i bokföringen. Har i bokföringen tagits in ett särskilt balanskonto eller vinst- och förlustkonto och avviker detta konto från räkning som nyss sagts, skall vid deklarationen också fogas en bestyrkt kopia av kontot. Om ett fåmansföretag i sin bokföring har använt något annat samlingskonto för intäkter och kostnader, skall en bestyrkt kopia av sådant konto bifogas. Om ctt fåmansföretag redovisar likvida medel i sammansatt post i balansräkningen, skall i självdeklarationen belopp som visar kassabehållningen uppges särskilt.

Vid självdeklarationen skall vidare fogas uppställningar enligt fastställt formulär med de uppgifter som behövs för att tillämpa gällande bestämmelser om avdrag för värdeminskning samt utdrag ur räkenskaperna för att styrka dessa uppgifter.

För aktiebolag, ekonomisk förening och ömsesidigt försäkringsbolag skall lämnas en bestyrkt kopia eller tryckt exemplar av förvaltnings- och revisionsberättelser, som avgetts för beskattningsåret. För fåmansföretag skall också lämnas förteckning som avses i 12kap. 9§ aktiebolagslagen (1975:1385) samt förteckning över utbetald rörlig ränta till personer som avses I 2§ 9 mom. sjätte stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

För inländskt skadeförsäkringsföretag skall lämnas en bestyrkt kopia av protokoll eller annan handling, som visar hur resultaträkningen och balansräkningen för beskattningsåret slutligt fastställts samt hur vinsten för samma år disponerats.

238 Deklarationsskyldig, som avses i 22 § och som för beskattningsåret enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. i sin balansräkning redovisar pensionsskuld under rubriken Avsatt till pensioner, skall i självdeklarationen under den särskilda underrubriken Avdragsgilla pensionsåtaganden redovisa vad som avser sådana pensionsåtaganden för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger enligt punkt 2 d jämfört 28

med punkt 2 e av anvisningarna till 298 kommunalskattelagen Prop. 1989/90: 74 (1928:370). Sådan redovisning skall avse förhållandena vid såväl beskattningsårets ingång som dess utgång.

Särskilda bestämmelser för företagsledare m: fl. i fåmansföretag

248 — Företagsledare i fåmansföretag och närstående till sådan person samt delägare i företaget skall vid självdeklaration foga uppställning enligt fastställt formulär med de uppgifter som behövs för tillämpningen av gällande bestämmelser rörande beräkningen av hans inkomst från företaget. Därvid skall uppgifter lämnas bland annat om hans arbetsuppgifter i företaget, om vad han tillskjutit till eller uppburit från företaget i form av . pengar, varor eller annat, om utgifter för hans privata kostnader som företaget betalat samt om avtal eller andra liknande förhållanden mellan honom och företaget.

Särskild uppgiftsskyldighet för handelsbolag m. fl.

258 Vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för registreringspliktigt fartyg skall varje år till ledning för delägares taxering lämna särskild uppgift för varje delägare om hans andel av bolagets eller rederiets inkomst och värdet av hans andel eller lott i bolaget eller rederiet.

Särskild uppgift skall avfattas enligt bestämmelserna för allmän självdeklaration. Till uppgiften skall fogas de i 22 § första och andra styckena nämnda handlingarna.

Uppgiften skall lämnas på det sätt som anges i 28 och 29 §§ i fråga om självdeklaration. |

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller i tillämpliga delar även sådant dödsbo som vid inkomst- och förmögenhetstaxering skall anses som handelsbolag.

Särskild uppgiftsskyldighet för vissa stiftelser och föreningar

268 Stiftelser eller föreningar, som är helt eller delvis frikallade från skattskyldighet, skall i fall som anges nedan lämna särskild uppgift om inkomst och förmögenhet, som inte uppgetts till beskattning i självdeklaration.

Uppgiftsskyldighet har

1. pensionsstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.,

2. personalstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästclse m.m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall,

3. stiftelser som har till huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar,

4, stiftelser som har till huvudsakligt ändamål att, utan begränsning till en viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd till undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning,

5. föreningar som avses i 7§ 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, samt 29

6. föreningar och stiftelser som avses i 7§ 5 mom. nionde stycket och Prop. 1989/90: 74 6 mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt.

Särskild uppgift lämnas på blankett enligt fastställt formulär. Blanketten eller bilaga till denna skall ta upp inkomster och utgifter under räkenskapsår som gått till ända närmast före taxeringsåret, samt tillgångar och skulder vid räkenskapsårets början och slut. Vidare skall upplysning lämnas om de omständigheter som anses motivera frikallelse från skattskyldighet.

Särskild uppgift lämnas varje år senast den 31 mars i den ordning som anges i 29 § i fråga om självdeklaration, om inte skattemyndigheten efter framställning medgett befrielse för viss tid från nämnda skyldighet. Sådant medgivande får återkallas.

Stftelsen eller föreningen skall efter föreläggande av skattemyndigheten meddela de ytterligare upplysningar som kan behövas för att bedöma stiftelsens eller föreningens skattskyldighet.

Anmälningsskyldighet om nedsättning av utländsk skatt

278 Har den skattskyldige fått avräkning av utländsk skatt från sin inkomstskatt eller förmögenhetsskatt enligt bestämmelser i dubbelbeskattningsavtal eller enligt lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt och nedsätts härefter den utländska skatten, är han skyldig att anmäla detta till skattemyndigheten. Anmälan skall göras inom tre månader från det att den skattskyldige fick del av det beslut genom vilket den utländska skatten nedsatts och skall avfattas på fastställt formulär. Till anmälan skall fogas beslutet eller bestyrkt kopia av detta.

Tidpunkt och sätt för att lämna självdeklaration m. m.

288 Självdeklaration, som skall lämnas utan föreläggande, skall, om inte annat följer av andra stycket, lämnas senast den 15 februari under taxeringsåret.

Följande deklarationsskyldiga får lämna självdeklaration senast den 31 mars under taxeringsåret, nämligen

I. staten, landstingskommun, kommun och annan dylik menighet,

2. den som året före taxeringsåret varit bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979: 141), om räkenskapsåret slutat senare än den 31 augusti året före taxeringsåret,

3. delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi om vid 2 angivna förutsättningar föreligger beträffande bolaget eller rederiet,

4. person, som skall beskattas tillsammans med person som avses vid 2 eller 3 enligt bestämmelser som gäller för gift skattskyldig,

5. hemmavarande barn under 18 år till deklarationsskyldig som avses vid 2, 3 eiler 4.

298 Självdeklaration som skall lämnas utan föreläggande och de handlingar som hör till den skall lämnas till skattemyndigheten celler till ett mottagningsställe som godkänts av skattemyndigheten.

308 De handlingar som anges i 223 tredje och fjärde styckena skall lämnas samtidigt med och fogas vid den eller de självdeklarationer som den skattskyldige lämnar. Om detta möter något hinder skall handlingarna lämnas inom två veckor efter det de upprättats. 30

318 Självdeklaration och andra uppgifter eller upplysningar till ledning Prop. 1989/90: 74 för egen taxering som skall lämnas först efter föreläggande, skall lämnas på det sätt och inom den tid som anges i föreläggandet, dock inte tidigare än vad som gäller för självdeklaration eller uppgift som skall lämnas utan föreläggande.

Anstånd med att lämna självdeklaration

328 Om någon visar att han är förhindrad på grund av särskilda omständigheter att lämna självdeklaration inom föreskriven tid, får han efter ansökan beviljas anstånd med att lämna självdeklarationen. Anstånd får inte utan att det finns synnerliga skäl medges längre än till utgången av maj månad under taxeringsåret.

En sådan ansökan görs hos och prövas av skattemyndigheten i det län där sökandens hemortskommun för beskattningsåret är belägen eller, om sökanden saknar hemortskommun i Sverige, skattemyndigheten i Stockholms län. Har ansökan gjorts hos en annan skattemyndighet, skall denna pröva ansökan om tiden inte medger att ansökan överlämnas till rätt myndighet.

338 Den som i varaktigt bedriven rörelse biträder deklarationsskyldiga med att upprätta självdeklaration, kan för sådana deklarationsskyldiga som avses i 28 § andra stycket efter ansökan få tillstånd att enligt tidsplan lämna deklarationer under tiden den 1 april — den 31 maj under taxeringsåret. Vid ansökningshandlingen skall fogas förteckning över de deklarationsskyldiga. Om tillståndet medges, skall den som är upptagen i förteckningen anses ha fått anstånd med att lämna deklarationen till den dag då deklaration senast får lämnas enligt tidsplanen.

Ansökan enligt första stycket görs hos och prövas av skattemyndigheten i det län inom vilket sökanden utövar sin rörelse.

Föreläggande att fullgöra deklarationsskyldighet

348 Den som inte har fullgjort sin deklarationsskyldighet i rätt tid får föreläggas av skattemyndigheten att lämna självdeklaration.

Om självdeklaration inte är upprättad så som föreskrivs i detta kapitel, får skattemyndigheten förelägga den deklarationsskyldige att komma in med de uppgifter som saknas eller, om deklarationen är bristfällig i väsentliga avseenden, med ny deklaration som är upprättad på riktigt sätt.

Ett sådant föreläggande får också avse de övriga uppgifter som anges i detta kapitel och lämnas till ledning för taxering.

3 kap. Kontrolluppgifter m. m.

Allmänna bestämmelser

18 Uppgifter till ledning för taxering av andra än uppgiftslämnaren själv och för registrering av preliminär skatt som har innehållits genom skatteavdrag, lämnas i form av kontrolluppgift.

2§ Den som är uppgiftsskyldig enligt bestämmelserna i detta kapitel skall, om inte annat föreskrivs, varje år lämna kontrolluppgift för det föregående kalenderåret. 31

I 55— 62 §§ finns gemensamma bestämmelser om hur kontrolluppgifter Prop. 1989/90: 74 skall utformas och hur de skall lämnas.

38 Länsrätten får, om det finns synnerliga skäl, på framställning av en uppgiftsskyldig som förelagts att lämna kontrolluppgift som enligt bestämmelserna i detta kapitel skall lämnas först efter föreläggande, befria honom från denna skyldighet, när uppgiften omfattas av den uppgiftsskyldiges tystnadsplikt eller särskilda omständigheter i annat fall gör att uppgiften inte bör komma till någon annans kännedom.

Kontrolluppgifter om lön m.m. 48 Kontrolluppgifter om lön, arvode, andra ersättningar eller förmåner skall lämnas av

I. myndighet,

2. aktiebolag, ekonomisk förening, fond, stiftelse och annan juridisk person än dödsbo,

3. fysisk person och dödsbo, som bedrivit rörelse eller jordbruk eller som innehaft annan fastighet, i fråga om förmåner som utgått från sådan förvärvskälla.

Kontrolluppgifter skall lämnas för

a) den som hos den uppgiftsskyldige innehaft anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete,

b) den som av den uppgiftsskyldige har fått pension, livränta eller periodiskt utgående ersättning eller annan förmån.

Uppgiftsskyldighet enligt första och andra styckena föreligger även i tillämpliga delar för följande personer:

1. Fysisk person som varit skyldig att göra skatteavdrag enligt uppbördslagen (1953:272). Uppgifterna skall avse den på vilkens inkomst skatteavdrag skall ha gjorts.

2. Den som har gjort avdrag för preliminär A-skatt eller avdrag enligt lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar. Uppgifterna skall avse den för vilken avdrag har gjorts.

Kontrolluppgift skall ta upp utgiven ersättning eller förmån samt avdragen preliminär skatt. I 6—12 §§ lämnas närmare föreskrifter om vad som skall iakttas när kontrolluppgift lämnas.

5§ Uppgiftsskyldighet enligt 48 föreligger först efter föreläggande av skattemyndigheten beträffande

1. ersättning och förmån med anledning av tillfälligt arbete, om det som mottagaren sammanlagt fått, haft ett lägre värde än 100 kronor för hela året,

2. ersättning och förmån till någon med anledning av tillfälligt arbete på annan fastighet än jordbruksfastighet, om vad som sammanlagt getts ut har lägre värde än 300 kronor för hela året och det inte utgör avdragsgill omkostnad i förvärvskällan rörelse,

3. utbetalning till rörelseidkare av ersättning för tillfälligt arbete, om ersättningen utgör intäkt av rörelse för mottagaren och arbetsgivaravgifter inte skall beräknas på grundval av ersättningen,

4. förmån som inte utgör skattepliktig intäkt för mottagaren och som är utgiven i tjänst som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370),

5. förmåner i annat än pengar som enligt 32 § 3f mom. första stycket kommunalskattelagen inte skall tas upp som intäkt,

6. förmån från stiftelse, om vad som utgetts uppenbarligen inte utgör Prop. 1989/90: 74 skattepliktig intäkt för mottagaren,

7. ersättning eller förmån, för vilken mottagaren betalat sjömansskatt,

8. ersättning för uppdrag enligt 4 § I —3 lagen (1982: 1006) om avdragsoch uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar i fråga om fastighet eller bostadslägenhet som avses i 8 § första stycket nämnda lag, om avdrag för skatt inte har gjorts, 9. följande slag av ersättningar om det har angetts i kontrolluppgiften att sådan ersättning har lämnats

a) kostnadsersättning för resa i tjänsten inom Sverige med allmänt

kommunikationsmedel eller taxi, motsvarande gjorda utlägg, b) annan kostnadsersättning för resa i tjänsten som inte överstiger

sammanlagt 1 000 kronor,

C) representationsersättning, motsvarande gjorda utlägg, sammanlagt

inte överstigande 500 kronor, samt d) traktamentsersättning vid vistelse i tjänsten utom tjänstgöringsorten, som varit förenad med övernattning och som sammanlagt inte överstiger

500 kronor eller inte avser mer än 24 dagar för år räknat.

Är den uppgiftsskyldige ett fåmansföretag, eller en personalstiftelse som

hör till ett sådant företag, skall dock uppgifter avseende företagsledaren eller honom närstående person eller delägare i företaget lämnas utan

föreläggande av skattemyndigheten.

68 I kontrolluppgiften skall utgiven förmån tas upp oavsett om den utgått kontant eller som naturaförmån eller utgjort ersättning för kostna-

der som mottagaren betalat.

Om mottagaren har betalat ersättning för-en naturaförmån, skall uppgift

om förmånen och ersättningen lämnas.

Om någon förmån endast avser en del av året, skall uppgift lämnas om den tid för vilken förmånen utgått.

78 Värdet av naturaförmåner skall anges och beräknas i enlighet med

bestämmelserna i 42 §& kommunalskattelagen (1928:370) samt anvisningarna utom punkt 2 tredje stycket andra meningen och punkt 4 andra stycket av anvisningarna. I fråga om annan bostadsförmån än förmån av semesterbostad skall värdet av förmånen anges och beräknas i enlighet med bestämmelserna i 8 § tredje stycket uppbördslagen (1953:272).

88 Om det när lön betalats ut gjorts avdrag för löntagares eller hans efterlevandes pensionering, skall i kontrolluppgiften anges bruttolönen och vad som dragits av.

Avser livränta skadestånd till följd av personskada, skall anges om

livräntan utgör skattepliktig intäkt.

98 I kontrolluppgiften skall det för varje belopp anges om arbetsgivaren skall betala arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

I kontrolluppgiften skall särskilt för sig tas upp representationscrsätt-

ning och särskilt för sig andra kostnadsersättningar än resekostnads- och traktamentsersättningar.

I kontrolluppgiften skall särskilt för sig tas upp sådant avdrag som har

gjorts för preliminär A-skatt eller enligt lagen (1982:1006) om avdragsoch uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.

108 I kontrolluppgiften skall lämnas uppgift om lån som har lämnats till

arbets- eller uppdragstagare räntefritt eller mot ränta som understiger

3 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 74

sedvanlig ränta, om det sammanlagda värdet av förmåner av detta slag Prop. 1989/90: 74 uppgår till mer än 2 000 kronor. Uppgiften skall avse förmånens värde.

118 I en kontrolluppgift som tar upp särskild resekostnads- och traktamentsersättning, skall anges beloppet av dels resekostnadsersättning, dels traktamentsersättning vid resa i tjänsten som varit förenad med övernattning samt den tid för vilken sådan traktamentsersättning utgått. Därvid skall uppgifter lämnas om sådan traktamentsersättning dels för förrättningar i Sverige i enlighet med vad nedan sägs, dels för förrättningar utomlands.

I fråga om förrättningar i Sverige skall uppgifter lämnas särskilt för förrättningar som varit förenade med övernattning men inte medfört vistelse mer än femton dygn i följd på en och samma ort (korttidsförrättningar), samt Övriga resor som varit förenade med övernattning (långtidsförrättningar). .

För korttids- och långtidsförrättningar uppges utgiven traktamentsersättning och antal nätter övernattning skett. De första femton dygnen av varje långtidsförrättning uppges såsom korttidsförrättning.

I kontrolluppgift skall i förekommande fall särskilt anmärkas att arbetsgivaren haft utgifter utöver traktamentsersättningen för den anställdes bostad eller uppehälle under förrättningen. Traktamentsersättning vid resa i tjänsten som inte varit förenad med övernattning skall i kontrolluppgift anges som lön, arvode eller motsvarande.

128 Om skattemyndigheten i det län där arbetsgivarens hemortskommun är belägen medger det, behöver arbetsgivaren, i stället för att lämna uppgift enligt 11 § om traktamentsersättning vid förrättning i Sverige, endast anmärka i kontrolluppgiften att sådan ersättning utgått. Förutsättning för medgivande är att ersättning utgår enligt sådana grunder att den kan antas inte komma att överstiga avdragsgill ökning i levnadskostnaderna.

Medgivande enligt första stycket lämnas endast om arbetsgivaren har ett större antal anställda som mera regelbundet företar tjänsteresor, och medgivandet bedöms vara utan olägenhet för taxeringsarbetet. Medgivande får inte lämnas fåmansföretag i fråga om uppgifter rörande företagsledaren och honom närstående personer samt delägare i företaget. Lämnat medgivande gäller tills vidare. Det kan begränsas till en viss grupp av anställda.

Ansökan om medgivande enligt första stycket görs hos skattemyndigheten senast den 31 oktober året före taxeringsåret.

Kontrolluppgifter om sjukpenning m. m. samt vissa bidrag, stöd och ersättningar

138 Kontrolluppgifter om sjukpenning, föräldrapenning, vårdbidrag. kontant arbetsmarknadsstöd samt andra förmåner i form av bidrag, stöd eller ersättning som är skattepliktiga intäkter för mottagaren skall lämnas av

. riksförsäkringsverket,

. allmän försäkringskassa,

. arbetslöshetskassa,

BUN

. universitet och högskola,

. vuxenutbildningsnämnd,

Ova . länsarbetsnämnd, 34

7. den som utgett ersättning enligt 16 § lagen (1989:425) om särskilda Prop. 1989/90: 74 inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som fått förmånen om det utbetalda beloppet uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året. Kontrolluppgiften skall ta upp utbetalt belopp och avdragen preliminär Askatt.

Riksförsäkringsverket skall, i fråga om sjukpenning, i kontrolluppgiften ange om utbetalt belopp avser anställning eller annat förvärvsarbete.

Kontrolluppgifter om viss pension och livränta samt vissa försäkringar

148 Kontrolluppgifter om pension och livränta skall lämnas av försäkringsföretag och understödsförening avseende

a) belopp som betalats ut på grund av försäkring av den art att skatteplikt för beloppet föreligger och

b) livränta som getts ut till följd av personskada eller ersättning på grund av sådan kollektiv sjukförsäkring som avses i 32 § 3a mom., punkt 16 av anvisningarna till 21 § eller punkt I 1 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen (1928:370) även om utgett belopp inte är av skattepliktig natur.

Kontrolluppgift skall lämnas för den till vilken beloppet har betalts ut om det utbetalade beloppet uppgår till sammanlagt minst 200 kronor för hela året. Kontrolluppgiften skall ta upp utbetalt belopp och avdragen preliminär A-skatt.

Har skattepliktigt engångsbelopp getts ut till följd av personskada skall särskilt anmärkas om skattepliktigt engångsbelopp getts ut tidigare på grund av samma skada. Om så är fallet skall beloppets storlek och utbetalningsåret anges.

15§ Kontrolluppgift om försäkrings värde skall lämnas av försäkringsföretag och understödsförening avseende sådan livförsäkring som avses i punkt 6 av anvisningarna till 3 och 4§§ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som är ägare till försäkringen celler är förmånstagare med förfoganderätt till sådan försäkring, om värdet av en eller flera försäkringar uppgår till minst 1000 kronor. Kontrolluppgiften skall uppta försäkringarnas värde vid årets utgång.

168 Kontrolluppgift enligt 14 eller 15 §, som avser pensionsförsäkring tagen på annat sätt än i samband med tjänst, skall innehålla uppgift om tidigare och nuvarande ägare till försäkringen och, om möjligt, på vilket sätt äganderätten övergått samt, i förekommande fall, den som fått förfoganderätten till försäkringen.

Kontrolluppgift enligt 14 eller 15 §, som avser pensionsförsäkring tagen i samband med tjänst, skall innehålla uppgift om den som enligt tjänsteavtalet skall åtnjuta pensionsförmånen.

178 Kontrolluppgift om ändring av pensionsförsäkring skall lämnas av försäkringsföretag om en försäkring som meddelats med tillämpning av äldre bestämmelser i punkt I av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370), har ändrats eller om en förmånstagare under beskattningsåret satts in till försäkringen, i strid mot de nya bestämmelserna i nämnda punkt.

Kontrolluppgift skall lämnas för försäkringstagaren. Kontrolluppgiften 35

reserven och övriga tillgodohavanden vid tidpunkten för ändringen.

188 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall ett försäkringsföretag eller en understödsförening lämna kontrolluppgift beträffande en namngiven person. Kontrolluppgiften skall avse arten av uppgiven försäkring, beloppet av premie eller någon annan avgift. tid då sådan mottagits, utbetalt försäkringsbelopp samt värdet och arten av andra förmåner som inte uppgetts enligt annan föreskrift.

Kontrolluppgifter om royalty, näringsbidrag och räntebidrag

198 Kontrolluppgift om royalty efler liknande avgift skall lämnas av den som betalt ut royalty eller periodiskt utgående avgift för rättighet av goodwillnatur, exempelvis varumärke, firmanamn och dylikt, eller för att utnyttja patent, mönster och dylikt.

Kontrolluppgift skall lämnas för den till vilken royaltyn eller avgiften betalats ut. Kontrolluppgiften skall ta upp utbetalt belopp och avdragen preliminär A-skatt.

208 Kontroiluppgift om näringsbidrag skall lämnas av den som lämnat stöd som avses i punkt 2 av anvisningarna till 19 §& kommunalskattelagen (1928:370).

Kontrolluppgift skall lämnas för den som enligt beslut skall få stödet. Kontrolluppgiften skall ta upp näringsbidraget eller det belopp som eftergetts samt datum för utbetalningen av bidraget eller beslutet om eftergift och stödets ändamål.

218 Kontrolluppgift om räntebidrag eller eftergift på räntelånefordran skall lämnas av plan- och bostadsverket.

Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person som fått bidrag eller eftergift. Kontrolluppgiften skall ta upp debiterad ränta, räntebidrag, eftergiven ränta eller amortering samt lånenummer.

Kontrolluppgifter om räntor m.m.

228 Kontrolluppgift om ränta och fordran skall lämnas av

1. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,

2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkesmässigt ombesörjt att pengar blivit räntebärande,

3. den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden,

4. förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning,

5. riksgäldskontoret i fråga om statens sparobligationer,

6. valutabank och fondkommissionär hos vilka utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper förvaras i depå eller kontoförs enligt särskilda bestämmelser.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som gottskrivits ränta eller till vilken ränta betalats ut (borgenär) och den som har varit antecknad som innehavare av utländskt räntebärande värdepapper oavsett om ränta utgått. Kontrolluppgiften skallta upp den ränta som den uppgiftsskyldige sammanlagt gottskrivit eller betalat ut till borgenären samt dennes sammanlagda fordran på den uppgiftsskyldige vid årets utgång. I fall som avses i första stycket 6 skall uppgift lämnas om ränta som utbetalats eller gottskrivits 36

under året samt om innehavet i depån eller den kontoförda fordringen vid Prop. 1989/90: 74 årets utgång.

Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den uppgiftsskyldige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte redovisas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala räntan och fordran redovisas utan fördelning.

Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta det sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.

238 Uppgiftsskyldighet enligt 22 § föreligger inte

1. då borgenären är bank, hypoteksinstitut, försäkringsanstalt, aktiebolag eller förening eller stiftelse som tilldelats organisationsnummer,

2. för ränta som i fråga om Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag inte avser bolagets verksamhet beträffande skuldförbindelser för den allmänna marknaden och som i fråga om övriga uppgiftsskyldiga inte hänför sig till sådan verksamhet som avses i 22 § första stycket,

3. för ränta som inte utgör skattepliktig inkomst enligt 38 lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer eller lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande och ungdomssparande,

4. för ränta och fordran på konto, för vilket inte finns person- eller organisationshummer och som öppnats före den I januari 1985, om räntan för kontohavaren uppgår till mindre än 100 kronor eller — om kontot innehas av mer än en person — ränta för var och en av kontohavarna understiger 100 kronor,

5. för ränta och fordran på konto om borgenärens sammanlagda ränta på ett eller flera konton uppgår till mindre än 100 kronor varvid ränta som enligt andra bestämmelser i detta stycke är undantagen från uppgiftsskyldighet inte skall medräknas,

6. för ränta och fordran på särskilt konto i bank enligt skogskontolagen (1954:142), lagen (1979:611) om upphovsmannakonto eller lagen (1982:2) om uppfinnarkonto.

248 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall bankaktiebolag, sparbank eller någon annan penninginrättning lämna kontrolluppgift för namngiven person. Kontrolluppgiften skall avse gottgjord ränta för föregående år, beloppet av innestående medel vid en viss angiven tidpunkt samt insättningar och uttag under viss tid.

258 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall även andra än de penninginrättningar som avses i 24 § lämna kontrolluppgift för varje borgenär om de betalt ut ränta celler haft skuld som inte gällt lån mot obligationer, förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar. Kontrolluppgiften skall avse namn, hemvist, räntans belopp under föregående år och skulden vid en viss angiven tidpunkt.

26§ Efter föreläggande av skattemyndigheten skall fysisk eller juridisk person som haft fordran lämna kontrolluppgift för namngiven person (gäldenär). Kontrolluppgiften skall avse ränteinkomst från gäldenären och beloppet av hans skuld vid en viss angiven tidpunkt.

Kontrolluppgifter m.m. om aktier och andra värdepapper Prop. 1989/90: 74

278 Kontrolluppgift om utdelning och innehav skall lämnas av

I. den som utbetalt utdelning på aktie i svenskt aktiebolag som är avstämningsbolag enligt 3kap. 83 akticbolagslagen (1975:1385), 3 kap. 8§ försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 8§ bankaktiebolagslagen (1987:618),

2. bank som avses i 18 aktiefondslagen (1974:931) och som utbetalt utdelning på andel i svensk aktiefond för vilken register förs enligt 31 § sistnämnda lag,

3. fondbolag som avses i I $ aktiefondslagen och som förvaltar svensk aktiefond för vilken register förs enligt 31 § sistnämnda lag,

4. den som utbetalt utdelning från utländsk juridisk person, om utdelningen utbetalats genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolags försorg,

5. valutabank och fondkommissionär hos vilka utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper förvaras i depå eller kontoförs enligt särskilda bestämmelser.

Kontrolluppgift skall lämnas för

a) fysisk eller juridisk person som är berättigad att lyfta utdelning för egen del vid utdelningstillfället och

b) fysisk person som hos den uppgiftsskyldige varit antecknad som innehavare av aktie eller andel i aktiefond eller utländsk juridisk person eller utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper.

Kontrolluppgift enligt andra stycket a skall ta upp utbetald utdelning och kontrolluppgift enligt andra stycket b skall ta upp innehavet vid årets utgång.

288 Särskild uppgift om utdelning eller ränta skall lämnas av

1. den som har fått utdelning på aktier i svenskt aktiebolag, som inte är avstämningsbolag enligt 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap. 8 § försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3kap. 8§ bankaktiebolagslagen (1987:618), samt

2. den som i Sverige har fått

a) utdelning på andelar i svensk ekonomisk förening, svensk aktiefond, för vilken register inte förs enligt 31 § aktiefondslagen (1974:931), eller, om utdelningen inte har betalts ut genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag eller gäller fall som avses i 27 § första stycket 5, från utländsk juridisk person, eller

b) ränta som har erlagts mot att kupong eller kvitto lämnats och inte har betalts ut genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag eller gäller fall som avses i 22 § första stycket 6, på obligation, förlagsbevis eller någon annan för den allmänna rörelsen avsedd förskrivning.

Särskild uppgift skall lämnas när utdelningen eller räntan tas emot. Lyfts beloppet för någon annans räkning, och överlämnas inte därvid en av denne avgiven särskild uppgift, skall en sådan i stället lämnas av den som lyfter beloppet. Därvid skall uppges namn och hemvist på den för vars räkning beloppet lyfts. Om någon får utdelning eller ränta mot kupong, som han har förvärvat utan det värdepapper kupongen tillhör, skall också namn och hemvist uppges på den från vilken kupongen har förvärvats.

Särskild uppgift avfattas på blankett enligt fastställt formulär och lämnas till den som betalar ut utdelningen eller räntan. Denne skall se till att uppgift lämnas innan betalning sker.

298 Den som begär registrering hos Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag av värdepapper som avses berättiga till utdelning från utländsk juridisk person eller som åsyftas i 288 första stycket b, skall samtidigt

en eller räntan skall lyftas. Om namn eller hemvist ändras, skall den som har lämnat uppgiften utan dröjsmål anmäla detta skriftligt till Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag. Bank eller fondkommissionär som är auktoriserad som förvaltare av aktier enligt lagen (1987:623) om förenklad aktiehantering, är skyldig att lämna sådan uppgift som rör ränta efter anmodan från Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag. Sådan anmodan får inte göras senare än fem år efter det att räntan betalts ut.

308 Bestämmelser om hanteringen av uppgifter som har lämnats enligt 28 § och rör utdelning på svenska aktier eller andelar i svensk aktiefond finns i kupongskattelagen (1970:624).

Övriga enligt 28 § avgivna uppgifter som avser utdelning, skall av den som har tagit emot uppgifterna lämnas på det sätt som gäller för kontrolluppgifter. Om utdelning i något fall har betalts ut utan att uppgiftsskyldigheten har fullgjorts, skall en upplysning lämnas om detta samtidigt som uppgifterna lämnas.

318 I den omfattning och på det sätt riksskatteverket bestämmer skall, utöver vad som framgår av 28 och 295§§, svenskt bolag eller svensk ekonomisk förening lämna kontrolluppgift rörande utbetald utdelning. Detsamma gäller utgivare av obligationer, förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar i fråga om utbetald ränta.

32§ Om det finns särskilda skäl, kan riksskatteverket jämka uppgiftsskyldighet enligt 28 och 29 §§.

338 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall den som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse = enligt = fondkommissionslagen (1979:748) lämna kontrolluppgift för namngiven person. Kontrolluppgiften skall avse sådana uppgifter som enligt 19 § lagen (1985:57) om värdepappersmarknaden skall tas in i avräkningsnota och som avser avyttring av fondpapper enligt 4 § samma lag eller av optioner som, utan att vara fondpapper, är föremål för marknadsmässig omsättning.

Efter föreläggande av riksskatteverket skall kontrolluppgift enligt första stycket lämnas också i fråga om ej namngivna personer. Sådant föreläggande får efter riksskatteverkets bestämmande utfärdas av skattemyndigheten 1 det län där den uppgiftsskyldige har sitt säte eller driver verksamhet.

348 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall valutabank eller fondkommissionär hos vilken utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper förvaras i depå eller kontoförs enligt särskilda bestämmelser lämna kontrolluppgift för namngiven person. Kontrolluppgiften skall avse det antal och de slag av värdepapper som avyttrats samt det erhållna beloppet.

Efter föreläggande av riksskatteverket skall kontrolluppgift enligt första stycket lämnas också i fråga om ej namngivna personer. Sådant föreläggande får efter riksskatteverkets bestämmande utfärdas av skattemyndigheten i det län där den uppgiftsskyldige har sitt säte eller driver verksamhet.

Kontrolluppgifier om ackordsöverskott och viss sjöinkomst

358 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall den som uppburit visst avlöningsbelopp som ackordsöverskott eller dylikt för att fördelas inom ett arbetslag eller liknande grupp av personer lämna kontrolluppgift 39

för medlem av gruppen. Kontrolluppgiften skali avse det belopp som Prop. 1989/90: 74 betalats ut till medlemmen med upplysning huruvida arbetsgivaren för beloppet skall betala avgift enligt 19 kap. I $ lagen (1962:381) om allmän försäkring.

36 & Efter föreläggande av skattemyndigheten skall redare lämna kontrolluppgift för den som uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt. Kontrolluppgiften skall avse åtnjutna förmåner.

Kontrolluppgifter om betalningar till näringsidkare m. m.

378 Kontrolluppgift om försäkringsersättning för skada skall lämnas av försäkringsföretag om

1. ersättning på minst 1 000 kronor för varje skadefall utgetts på grund av skada på byggnad, inventarier och maskiner, produkter från jordbruket eller skogsbruket, växande gröda, skog, varulager, varor under tillverkning, förbrukningsartiklar eller andra förnödenheter för produktionen, eller

2. ersättning på minst 500 kronor för varje skadefall utgetts på grund av skada på levande djur.

Kontrolluppgift skall lämnas för a) den som bedrivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse, b) den som innehaft jordbruksfastighet eller annan fastighet. Kontrolluppgift skall ta upp utbetalt belopp. Har delutbetalning av ersättning förekommit, behöver kontrolluppgift

inte lämnas förrän året efter det år då skadan slutreglerats.

Kontrolluppgift behöver inte lämnas beträffande ersättning för personligt lösöre eller annan ersättning på grund av motorfordonsförsäkring än stilleståndsersättning.

388 Kontrolluppgift om pristillägg skall lämnas av köttbesiktningsbyrå, offentligt slakthus, kontrollslakteri och fristående sanitetsslakteriavdelning.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som fått pristillägg enligt lagen (1974:1021) om utbetalning av pristillägg på kött. Kontrolluppgiften skall ta upp utgett belopp.

398 Kontrolluppgift om vederlag för inköp skall lämnas av den som bedrivit verksamhet, vari ingått inköp av jordbruks- eller trädgårdsprodukter eller husdjur eller produkter från husdjur.

Kontrolluppgift skall lämnas för den från vilken inköp skett. Kontrolluppgiften skall uppta utgett vederlag i pengar, naturaprodukter eller annat. Kontrolluppgift behöver dock inte lämnas om vederlag som gottgjorts bokföringsskyldig rörelseidkare för annat än slakt- eller livdjur.

408 Kontrolluppgift om ersättning för avverkningsrätt eller försäljning av skogseffekter skall lämnas av den som bedrivit verksamhet, vari ingått förvärv av avverkningsrätt eller inköp av virke eller andra skogseffekter.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som ägt eller brukat en fastighet, från vilken upplåtelse av avverkningsrätt celler försäljning av skogseffekter ägt rum. Kontrolluppgiften skall ta upp ersättning som utgetts eller gottgjorts samt uppgift om ersättning som enligt avtal skall utges under senare år. 40

418 Kontrolluppgift om ersättning som förmedlats i förmedlingsverk- Prop. 1989/90: 74 samhet eller annan liknande verksamhet skall lämnas av den som bedrivit verksamheten.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som genom verksamheten har fått anställning, uppdrag eller tillfälligt arbete eller har försålt egendom. Kontrolluppgiften skall ta upp ersättning som förmedlats eller varom uppgift annars finns tillgänglig.

428 Uppgiftsskyldighet enligt 39—41 §§ behöver fullgöras endast om och i den omfattning regeringen bestämmer. Efter föreläggande av skattemyndigheten skall dock kontroHuppgift enligt 41 § lämnas för namngiven person.

438 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall kontrolluppgift för namngiven näringsidkare lämnas av

1. den som bedrivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse, 2. den som innehaft annan fastighet än jordbruksfastighet samt 3. den som varit innehavare av lägenhet med bostadsrätt.

Kontrolluppgiften skall lämnas under förutsättning att beloppet i mottagarens eller utgivarens hand är skattepliktig intäkt eller avdragsgill utgift och avse

a) belopp för vilket den uppgiftsskyldige i förvärvskällan under viss angiven tid köpt eller sålt varor, eller

b) belopp som den uppgiftsskyldige under viss angiven tid utbetalt eller fått såsom ersättning för utförda tjänster.

Om det begärs i föreläggande enligt första stycket, skall i kontrolluppgiften även anges varuslag och mängd, verkställda likvider med uppgift om tidpunkt och sätt för betalning samt arten och omfattningen av utförda arbeten.

Efter föreläggande av skattemyndigheten skall uppgiftsskyldig enligt första stycket lämna kontrolluppgift också i fråga om ej namngivna näringsidkare.

Uppgiftsskyldighet enligt denna paragraf föreligger inte beträffande köp inom detaljhandeln eller försäljningar av varor över disk och liknande fall inom detaljhandeln, där uppgiftsskyldigheten uppenbarligen inte kan fullgöras.

Kontrolluppgifter om bostadsrätter m. m.

448 Kontrolluppgift om upplåten lägenhet skall lämnas av bostadsförening, bostadsaktiebolag och av ekonomisk förening eller aktiebolag som enligt punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen (1928:370) likställs med bostadsförening eller bostadsaktiecbolag vid inkomstbeskattningen beträffande sådan lägenhet som helt eller till övervägande del upplåtits till annan än medlem eller delägare under hela eller större delen av beskattningsåret.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som upplåtit en lägenhet som han har i egenskap av medlem i föreningen eller delägare i bolaget. Kontrolluppgiften skall ta upp belopp som medlemmen eller delägaren betalt in till föreningen eller bolaget och hur mycket därav som utgör kapitaltillskott.

Efter föreläggande av skattemyndigheten skall den uppgiftsskyldige, i den omfattning som anges i föreläggandet, lämna kontrolluppgift om värdet av en medlems eller delägares andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet. 41

458 Kontrolluppgift om överlåten bostadsrätt skall lämnas av en bo- Prop. 1989/90: 74 stadsrättsförening som vid ingången av det aktuella beskattningsåret var av det slag som anges i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen (1928:370). Kontrolluppgiften skall avse sådan överlåtelse som har anmälts till föreningen och innehålla uppgift om

a) lägenhetens beteckning,

b) överlåtarens och förvärvarens namn samt personnummer, organisationsnummer eller adress,

c) tidpunkten för överlåtelsen och köpeskillingens storlek samt tidpunkten för överlåtarens förvärv och köpeskillingen vid det förvärvet,

d) storleken av sådana kapitaltillskott som överlåtaren enligt punkt 2 c av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370) får räkna in i omkostnadsbeloppet,

e) bostadsrättens andel av innestående medel på inre reparationsfond eller liknande fond vid förvärvs- respektive avyttringstidpunkten samt

f) bostadsrättens andel av föreningens behållna förmögenhet den 1 januari 1974 beräknad enligt punkt 2 c av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen, om överlåtarens förvärv skett före år 1974.

Om överlåtelsen avser en bostadsrätt som har förvärvats före år 1974 behöver någon uppgift om innestående medel på inre reparationsfond eller liknande fond vid förvärvstidpunkten inte lämnas. Har förvärvet skett före den 1 juli 1982, behöver någon uppgift om köpeskillingen vid förvärvet inte lämnas.

Efter föreläggande av skattemyndigheten skall föreningen lämna ytterligare upplysningar som är av betydelse för beräkning av realisationsvinsten vid en medlems avyttring av sin bostadsrätt.

Föreningen skall, utöver vad som följer av 4 kap. I $, bevara det underlag som behövs för uppgiftslämnande enligt denna paragraf.

468 Uppegiftsskyldighet enligt 45 8 och skyldighet att bevara underlaget för uppgiftslämnandet gäller även för annan ekonomisk förening än bostadsrättsförening och för aktiebolag om föreningen eller aktiebolaget är av det slag som anges i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen (1928: 370).

Avser överlåtelsen en andel eller en aktie som förvärvats före den 1 januari 1984, behöver någon uppgift om köpeskillingen vid förvärvet inte lämnas. Har förvärvet skett före år 1974, behöver någon uppgift om innestående medel på inre reparationsfond eller liknande fond vid förvärvstidpunkten inte lämnas.

478& Kontrolluppgift som enligt 44—46 §§ skall lämnas utan föreläggande, skall lämnas senast den 15 februari under taxeringsåret. Uppgiften skall lämnas till skattemyndigheten i det län där föreningens eller bolagets fastighet är belägen och avfattas på blankett enligt fastställt formulär eller på det sätt som skattemyndigheten bestämmer. .

Riksskatteverket får på ansökan av den uppgiftsskyldige medge undantag från bestämmelserna i första stycket andra meningen.

Den som skall lämna uppgift utan föreläggande av skattemyndigheten skall senast den 8 februari under taxeringsåret sända meddelande till varje medlem eller delägare med de upplysningar i kontrolluppgiften som avser medlemmen eller delägaren.

Kontrolluppgifter om utdelning m. m. till delägare i samfällighet Prop. 1989/90: 74

488 Kontrolluppgift för en delägare i en samfällighet skall lämnas av juridisk person som förvaltar samfälligheten. Kontrolluppgift behöver dock inte lämnas, om den del av samfällighetens behållna förmögenhet som belöper på fastighet understiger 5 000 kronor. Kontrolluppgift skall ta upp det som anges för varje uppgiftsskyldig under 1—3.

1. Sådan juridisk person som avses i 6§ I mom. första stycket b lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt: Utdelning till delägare samt upplysning i det avseende som behövs för tillämpning av 2 § sista stycket skogskontolagen (1954: 142).

2. Annan juridisk person än vid 1: Delägares andel av intäkter och kostnader i samfälligheten. Kontrolluppgift behöver dock inte lämnas, om delägares andel av ränteintäkt understiger 300 kronor, och inte heller om andelen av intäkt av annat slag understiger 300 kronor sedan därifrån andelen av sådana kostnader som är omedelbart avdragsgilla vid taxeringen dragits av.

3. Annan juridisk person än sådan som avses i 6§ I mom. första stycket b lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt: Delägares andel i samfällighetens behållna förmögenhet. Utgör samfälligheten inte särskild taxeringsenhet, skall vid beräkning av den behållna förmögenheten värde av sådan samfälld egendom som ingår i de delägande fastigheternas taxeringsvärde inte inräknas.

498 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall juridisk person som förvaltar samfällighet och som inte är skattskyldig för förmögenhet, lämna kontrolluppgift till ledning för värdesättningen av delarna i samfälligheten. Kontrolluppgift skall avse samfällighetens tillgångar och skulder samt andra omständigheter av betydelse för värdesättningen.

Kontrolluppgifter om betalning till eller från utlandet

508 Valutabank skall lämna kontrolluppgift för fysisk person för vilken banken förmedlat betalning till eHer från utlandet. Kontrolluppgiften skall avse varje betalning som överstiger 25 000 kronor med upplysning om det sammanlagda beloppet av dels sådana betalningar till utlandet, dels sådana betalningar från utlandet.

Särskild uppgifisskyldighet för värdesättning av aktier och andelar

518 Efter föreläggande av skattemyndigheten skall aktiebolag till ledning vid värdesättning av aktier i bolaget lämna särskild uppgift enligt fastställt formulär om bolagets tillgångar och skulder samt andra omständigheter av betydelse för värdesättningen. En ekonomisk förening har motsvarande skyldighet i fråga om andelar i föreningen.

Särskild upplysningsskyldighet m. m.

528 En skattskyldig, vars make skall taxeras för inkomst enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370), skall lämna maken de uppgifter om verksamheten som behövs för beräkning av inkomsten. |

538 Fåmansföretag skall lämna företagsledaren och delägare i företaget 43

samt dem närstående personer alla uppgifter som behövs för att de skall Prop. 1989/90: 74 kunna beräkna sin skattepliktiga inkomst från företaget.

548 Försäkringsföretag som meddelat tjänstepensionsförsäkring avseende arbetsgivares pensionsutfästelse gentemot arbetstagare, skall på begäran av försäkringstagaren utfärda intyg i det hänseende som anges i punkt 2e sjunde stycket av anvisningarna till 29§ kommunalskattelagen (1928:370).

Gemensamma bestämmelser om kontrolluppgifter

55§ Bestämmelserna i 56 — 60 8 § skall tillämpas för kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande av skattemyndigheten, om inte annat föreskrivs i detta kapitel.

56 § Kontrolluppgift skall lämnas för varje person på blankett enligt fastställt formulär om inte annat särskilt föreskrivs.

Riksskatteverket får på ansökan av uppgiftsskyldig medge undantag från bestämmelserna i första stycket.

57 § I varje kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt personnummer eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som den uppgiften avser.

För dödsbo får i stället för organisationsnummer den avlidnes personnummer anges. Om personnummer eller organisationsnummer inte kan anges för den som uppgiften avser, skall i stället dennes födelsetid redovisas eller, i fråga om kontrolluppgifter enligt 22 §i de fall borgenären är en juridisk person, namn, postadress och personnummer för den som får förfoga över räntan eller fordran. Om ett konto innehas av flera än fem personer, får uppgifter lämnas om en person som förfogar över kontot i stäliet för om samtliga innehavare, samt i förekommande fall om den beteckning på innehavarkretsen som används för kontot. Om den uppgiftsskyldige har tilldelats ett särskilt redovisningsnummer enligt 53§ I mom. uppbördslagen (1953:272), skall detta, i annan kontrolluppgift än sådan som avser ränta, utdelning eller betalning till eller från utlandet. anges i stället för den uppgiftsskyldiges personnummer celler organisationsnummer.

I en kontrolluppgift som lämnas av ett fåmansföretag skall det anges om personen är företagsledare eller honom närstående person eller delägare i företaget.

588 Kontrolluppgifterna skall lämnas senast den 31 januari under taxeringsåret till den skattemyndighet hos vilken den uppgiftsskyldige är registrerad som arbetsgivare.

Den som har tilldelats särskilda redovisningsnummer enligt 5383 I mom. uppbördslagen (1953:272) och på grund av detta registrerats hos flera skattemyndigheter skall lämna kontrolluppgifterna till myndigheterna i enlighet med denna registrering. Om den uppgiftsskyldige inte är registrerad eller inte vet vilken skattemyndighet kontrolluppgifterna skall lämnas till, får han lämna uppgifterna till skattemyndigheten i det län där han är bosatt.

Andra kontrolluppgifter än de som anges 1 60 § skall vid avlämnandet vara ordnade kommunvis. Vilken kommun kontrolluppgifterna avser skall vara tydligt utmärkt. 44

598 Den som är uppgiftsskyldig skall senast den 31 januari under tax- Prop. 1989/90: 74 eringsåret översända meddelande med de upplysningar som lämnas i kontrolluppgiften till den uppgiften avser.

608 Vid en kontrolluppgift som lämnas enligt 4, 13 eller 14 § skall fogas särskild uppgift (sammandrag av kontrolluppgifter). I sådant sammandrag skall anges namn, postadress och personnummer eller organisationsnummer för den uppgiftsskyldige, antalet lämnade kontrolluppgifter samt det sammanlagda beloppet av de skatteavdrag som har verkställts för preliminär A-skatt under året före taxeringsåret. Om den uppgiftsskyldige har tilldelats särskilt redovisningsnummer enligt 53 § I mom. uppbördslagen (1953:272), skall detta anges i stället för personnummer eller organisationshummer. Om den uppgiftsskyldige har gjort avdrag för en arbetstagares kostnader enligt 2 kap. 4§ 6 lagen (1981:691) om socialavgifter, skall denna kostnad också anges i sammandraget. I sammandraget skall också anges det sammanlagda beloppet av semestermedel som har betalts in till en semesterkassa och som den uppgiftsskyldige inte skall redovisa i någon kontrolluppgift.

Redovisning av konto som avses i 57 § andra stycket tredje meningen skall lämnas i särskild uppgiftshandling för varje konto.

618 I fråga om inkomst som avses i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) får riksskatteverket föreskriva hur kontrolluppgift skall lämnas.

62§ Sådana kontrolluppgifter och andra uppgifter eller upplysningar till ledning för andras taxering som skall avges efter föreläggande, skall avges på det sätt och inom den tid som anges i föreläggandet.

Kontrolluppgifter för person med skatterättsligt hemvist i utlandet

638 Har en person som är bosatt i Sverige eller ctt företag som är verksamt här, till någon i utlandet gottgjort belopp eller förmån som skulle ha föranlett skyldighet att lämna kontrolluppgift om den utgivits till en mottagare i Sverige, skall den som utgett beloppet celler förmånen på sätt och i den omfattning riksskatteverket föreskriver lämna kontrolluppgift till ledning vid beloppets eller förmånens beskattning utomlands.

Föreläggande att fullgöra uppgiftsskyldighet

64§ Har kontrolluppgift eller sammandrag av kontrolluppgifter inte lämnats eller inte upprättats enligt föreskrifterna i detta kapitel, får skattemyndigheten förelägga den uppgiftsskyldige att lämna eller komplettera uppgifterna.

4 kap. Övriga bestämmelser

Skyldighet att göra anteckningar m. m.

18 Den som enligt denna lag är skyldig att lämna självdeklaration, kontrolluppgift eller andra uppgifter till ledning för taxering är också skyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för att fullgöra deklarationseller uppgiftsskyldigheten och för kontroll av den. 45

Ett fåmansföretag är skyldigt att sörja för att underlag finns för kontroll Prop. 1989/90: 74 av vad företagsledaren eller honom närstående person ciler delägare tillskjutit till och tagit ut ur företaget av pengar, varor celler annat. Företaget skall vidare som underlag för kontroll av traktamentsersättning, som betalats ut till företagsledaren eller honom närstående person eller delägare, bevara verifikation av övernattningskostnader, om ersättningen varit avsedd att täcka sådan kostnad.

Undertag skall bevaras under sex år efter utgången av det kalenderår underlaget avser.

Det finns särskilda föreskrifter om skyldigheten att föra räkenskaper.

Ställföreträdare för deklarations- och uppgiftsskyldig

2§ Skyldighet att lämna självdeklaration, kontrolluppgift eller andra uppgifter till ledning för taxeringsbeslut skall fullgöras

1. för omyndig av förmyndare eller god man, som förordnats enligt 11 kap. 1 § föräldrabalken, beträffande vad förmyndaren eller gode mannen har under sin förvaltning,

2. för sådan person, för vilken god man eller förvaltare har förordnats enligt 11 kap. 3, 4 eller 7 8 föräldrabalken, av gode mannen eller förvaltaren beträffande vad förmyndaren eller gode mannen har under sin förvaltning,

3. för avliden person och hans dödsbo, av dödsbodelägare eller testamentsexekutor som skall förvalta den dödes cgendom, dock att där egendomen avträtts till förvaltning av boutredningsman, denne har att fullgöra deklarations- eller uppgiftsskyldigheten,

4. för dödsbo som inte längre består, av den som vid tidpunkten för dödsbocts upplösning haft att förvalta boets egendom,

5. för andra deklarations- eller uppgiftsskyldiga än enskild person och dödsbo, av vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman, förvaltare eller ombud, om inte regeringen bestämmer annat beträffande staten, landsting, kommun eller annan sådan menighet,

6. för aktiefond, av det fondbolag som handhar förvaltningen av fonden eller, om förvaltningen övergått till förvaringsbank, av denna, samt

7. för annan än här ovan omtalad juridisk person, som inte längre består, av den som scnast haft att förvalta dess angelägenheter.

Uppgiftsskyldighet beträfjande tid före beskattningsåret

38 Om skyldighet föreligger enligt denna lag att efter föreläggande lämna uppgifter eller upplysningar till ledning för taxering, föreligger också sådan skyldighet i fråga om förhållanden, som avser tid före beskattningsåret och som har betydelse för taxeringen.

Uppgifter eller upplysningar enligt första stycket skall lämnas efter föreläggande som utfärdats med stöd av bestämmelserna 1 taxeringslagen (1990:00).

Undantag från uppgiftsskyldighet för fåmansföretag

48 Riksskatteverket får medge undantag från bestämmelserna i denna lag om uppgiftsskyldighet för fåmansföretag om det finns särskilda skäl med hänsyn till verksamhetens art och omfattning. 46

Vite Prop. 1989/90: 74

S8 Föreläggande får förenas med vite. Vite får dock inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten.

Vid prövning av en ansökan om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

Överklagande

68 Skattemyndighetens beslut enligt 3 kap. 12§ får överklagas till riksskatteverket. Övriga beslut av skattemyndigheten enligt denna lag får inte överklagas.

Riksskatteverkets beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Länsrättens beslut enligt 3 kap. 3 § får inte överklagas.

Ansvarsbestämmelser

78 Den som till arbetsgivare eller någon annan som är skyldig att avge kontrolluppgift angående honom, uppsåtligen lämnar oriktig uppgift om förhållande som har betydelse för skyldighetens fullgörande, skall dömas till böter.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.

88 Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra skyldighet beträffande

1. särskild uppgift enligt 2 kap. 25 § eller

2. kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande av skattemyndighet.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.

Ansvar enligt första stycket inträder inte, om gärningen är belagd med straff enligt skattebrottslagen (1971:69).

98 Till böter, högst femhundra kronor, skall den dömas som inte fullgör skyldighet

1. att lämna handlingar och uppgifter enligt 2 kap. 22 eller 30 §,

2. att utan föreläggande lämna särskild uppgift som avses i 2 kap. 26 § rörande inkomst och förmögenhet och som inte uppgetts till beskattning i självdeklarationen,

3. att enligt 3kap. 2§ och 29 §§ , 30 § andra stycket samt 31 § lämna särskilda uppgifter eller kontrolluppgifter om utdelningar och räntor,

4. att utan föreläggande enligt 3 kap. 44—46 eller 48 § lämna kontrolluppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag eller sådan juridisk person som förvaltar samfällighet,

5. att enligt 3 kap. 63 § lämna kontrolluppgift till ledning vid beskattning utomlands.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.

Ansvar enligt första stycket inträder inte, om gärningen är belagd med straff enligt skattebrottslagen (1971:69).

108 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att inom föreskriven tid göra anmälan om nedsättning om utländsk skatt enligt 2 kap. 27 § skall dömas till böter.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket. 47

Formulär och blanketter, m.m. Prop. 1989/90: 74 118 Riksskatteverket fastställer formulär till blanketter enligt denna lag.

Blanketter tillhandahålls kostnadsfritt på det sätt riksskatteverket föreskriver.

12§ Belopp som skall tas upp enligt denna lag skall anges i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Förvaring och gallring

138 — Självdeklarationer och andra handlingar som enligt bestämmelserna i denna lag eller taxeringslagen (1990:00) har avlämnats till ledning för taxering eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet för taxeringskontroll, skall förvaras hos skattemyndigheten. Om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något annat, skall handlingarna förstöras sedan sex år har förflutit efter taxeringsårets utgång.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Taxeringslagen (1956:623) gäller fortfarande vid 1990 och tidigare års taxeringar. Vad som i taxeringslagen sägs om länsskattemyndighet och lokal skattemyndighet skall från och med den 1 januari 1991 gälla skattemyndighet.

3 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

18¶Preliminär A-skatt skall betalas för

1. tilläggspension och vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, .

2. delpension enligt lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring,

3. livränta enligt a) lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, b) lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

c) lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och

d) lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän,

4. folkpension som tillsammans med annan pension, livränta eller liknande förmån utbetalas av

a) riksförsäkringsverket, b) allmän försäkringskassa,

c) statens löne- och pensionsverk, eller

d) kommunernas pensionsanstalt, samt

5. folkpension i annat fall, om det är sannolikt att slutlig skatt kommer

att påföras.

Avdrag för preliminär skatt

28 Den utbetalande myndigheten eller inrättningen får, om därmed bättre överensstämmelse kan uppnås mellan preliminär och slutlig skatt

för förmånstagaren, beräkna preliminär A-skatt på pension eller förmån

enligt 1 § med frångående av bestämmelserna om skatteavdrag i uppbördslagen (1953:272).

38 Oavsctt bestämmelserna i 2 § gäller vad skattemyndigheten med stöd av 3§ 2 mom. uppbördslagen (1953:272) särskilt beslutat beträffande

preliminär skatt för förmånstagaren.

Avdrag för kvarstående skatt

48 Kvarstående skatt får, under förutsättning att skatten kan betalas in

senast vid den tidpunkt som riksskatteverket bestämmer, dras av från sådan pension eller förmån som avses i 18 vid utbetalningstillfällena i februari, mars och april.

Gemensamma bestämmelser

5§ Förmånstagaren skall överlämna skattsedel på preliminär eller slutlig

skatt till den utbetalande myndigheten eller inrättningen endast när denna särskilt begär det. Om inte förmånstagaren följer en sådan begäran, tilläm-

pas bestämmelserna i 40 § uppbördslagen (1953:272) om skatteavdrag när

skattsedel inte lämnats. 49

4 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 74

6§ Har en förmånstagare med stöd av 108 sista stycket uppbördslagen Prop. 1989/90: 74 (1953:272) anmält att avdrag för preliminär eller kvarstående skatt skall göras från folkpension i annat fall än som avses i 18, skall skatteavdrag göras med anledning av denna anmälan från och med det utbetalningstillfälle som infaller närmast efter det en månad förflutit från det anmälningen skedde.

Bestämmelserna i första stycket gäller också när en förmånstagare anmäler att skatteavdrag enligt 18 skall göras med förhöjt belopp eller att skatteavdrag som sker enligt en tidigare begäran från hans sida, skall ändras.

78 De uppgifter som behövs för skatteavdragens beräkning och redovisning skall lämnas till den utbetalande myndigheten eller inrättningen vid den tidpunkt och på det sätt som riksskatteverket bestämmer.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

Genom lagen upphävs kungörelsen (1968:97) om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m. m.

4 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om skatteavdrag från sjukpenning m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse 18 För inkomst som avses i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) med undantag för vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall prelimiminär A-skatt betalas enligt bestämmelserna i denna lag oberoende av om inkomsten utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst av tjänst enligt 3§ 2 mom. uppbördslagen (1953:272) eller inte.

Avdrag för preliminär skatt på sjukpenning m. m.

28 Avdrag för preliminär A-skatt skall göras från inkomst som utgör dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller korttidsstudiestöd även om mottagaren är skyldig att betala preliminär B-skatt.

38 Avdrag för preliminär A-skatt på föräldrapenningförmån görs endast om den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till lägst 6 000 kronor.

Preliminär A-skatt för korttidsstudiestöd skall tas ut med 30 procent av stödet. "

48 Avdrag för preliminär A-skatt på inkomster som avses i första, andra och femte styckena i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattcelagen (1928:370), med undantag för vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall göras med ledning av särskilda skattetabeller. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje inkomstår sådana tabeller.

De särskilda skattetabellerna skall för olika sjukpenninggrundande inkomster enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring ange den preliminära skatt som skall tas ut på en viss ersättning uttryckt i procent av ersättningen. I tabellerna skall det finnas särskilda kolumner med procentsatser dels : för ersättningar som grundas på hela den sjukpenninggrundande inkomsten, dels för ersättningar som grundas på 90 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten.

De procenttal efter vilka skatteavdrag skall göras skall grundas på skattesatsen för en årlig inkomst motsvarande den skattskyldiges sjukpenninggrundande inkomst eller den andel av den sjukpenninggrundande inkomsten som ersättningen beräknas på.

För de särskilda skattetabellerna skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som föreskrivs i uppbördslagen (1953:272) om skattetabeller avseende preliminär A-skatt.

Om någon sjukpenninggrundande inkomst inte har fastställts för den skattskyldige, skall det underlag som utgör grund för ersättningen anses som sjukpenninggrundande inkomst när skatteavdraget bestäms.

5§ Avdrag för preliminär A-skatt från dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa görs med ledning av en särskild tabell. Tabellen skall grundas på medelutdebiteringen i landet för kommunal inkomstskatt under beskattningsåret. Medelutdebiteringen bestäms med tillämpning av avrundning 51

enligt 5 § första stycket uppbördslagen. Riksskatteverket fastställer tabellen. Prop. 1989/90: 74

6§ Jämkning av skatt enligt 5 § får ske endast vid arbetslöshetstillfälle där dagpenning har betalats för längre tid än en månad och skatteavdrag enligt tabell skulle medföra ett avsevärt överuttag av preliminär skatt. Jämkning av skatt för sådan mottagare av dagpenning som debiterats preliminär B-skatt, skall i första hand avse den preliminära B-skatten.

78 Bestämmelsen i 41 8 I mom. uppbördslagen (1953:272) om skyldighet för arbetsgivare att på den skattskyldiges begäran göra avdrag för preliminär A-skatt med förhöjt belopp gäller inte i fråga om skatteavdrag enligt 5 §.

Gemensamma bestämmelser 88 Avdrag för kvarstående skatt får göras på inkomst som avses i denna Jag endast om skattemyndigheten beslutat att sådant avdrag skall göras eller den skattskyldige begär det. Om skattemyndigheten har beslutat att sådant skatteavdrag skall göras, skall myndigheten underrätta den skattskyldige om detta.

Denna tag träder i kraft den I januari 1991.

Genom lagen upphävs kungörelsen (1973:1125) om 'skatteavdrag från sjukpenning m. m.

Lag om skatteavdrag i vissa fall från artistersättning m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser 18 Preliminär A-skatt skall betalas för inkomst som utgör ersättning för artistisk verksamhet vid tillställning eller ljudupptagning eller ersättning för sådan verksamhet för ljudradio eller television, även om inkomsten inte utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst av tjänst enligt 3 8 2 mom. uppbördslagen (1953:272). Detsamma gäller inkomst som utgör royalty eller liknande ersättning för verksamhet som nyss nämnts.

Bestämmelserna om ersättning för artistisk verksamhet gäller även ersättning till professionell idrottsman.

28 Bestämmelserna i I $ gäller inte, om bevillningsavgift tas ut enligt lagen (1908:128 s.1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter eller om befrielse från sådan avgift skall åtnjutas enligt bestämmelse i samma lag.

Utges ersättning som avses i 1% av fysisk person eller dödsbo, skall preliminär A-skatt betalas endast om ersättningen utgör omkostnad i rörelse.

Riksskatteverket får medge att preliminär A-skatt inte skall betalas för ersättning som tillkommer viss juridisk person.

Artistisk verksamhet 38 Vad som skall anses vara artistisk verksamhet bedöms med hänsyn till verksamhetens karaktär och omfattning samt omständigheterna i övrigt. Hit hänförs exempelvis utövande av musik, sång, skådespeleri, recitation och dans.

Avdrag för preliminär skatt 48 Avdrag för preliminär A-skatt enligt denna lag görs med 40 procent av det utbetalade beloppet, om inte mottagaren visar att någon annan beräkningsgrund bestämts för avdraget. Skatteavdrag görs inte på särskilt beräknad reseersättning, i de delar den avser kostnaden för själva resan.

Avdrag görs inte från ersättning som, sedan särskild reseersättning enligt första stycket frånräknats, understiger 200 kronor. I fråga om ersättning som skall fördelas på flera gäller gränsen var och en av dem. Öretal som uppkommer vid beräkning av skatteavdrag bortfaller. Den som utbetalar ersättningen skall lämna kvitto på varje skatteavdrag.

Inbetalning av preliminär skatt, m. m. 58 Den som har gjort skatteavdrag enligt 4 § skall betala in det innehållna beloppet till artistskattekontot. Inbetalningen görs med särskilt inbetalningskort senast fjorton dagar efter det att avdraget gjorts. Inbetalning vid samma tillfälle för flera skattskyldiga får göras i en post om en särskild 53

förteckning samtidigt sänds in till skattemyndigheten i Örebro län. Om det finns särskilda skäl, får riksskatteverket bestämma att inbetalningen skall göras tidigare eller senare eller på något annat sätt.

På inbetalningskortet eller förteckningen skall anges ersättningens storlek, dagen för utbetalningen och mottagarens namn samt i övrigt lämnas uppgifter enligt fastställt formulär.

68 Om inte innehållen skatt betalas in inom föreskriven tid, skall ett skriftligt meddelande lämnas inom den föreskrivna tiden till skattemyndigheten i Örebro län om storleken av den innehållna skatt som sålunda borde ha inbetalats. Om inte meddelandet lämnas inom föreskriven tid, påförs förseningsavgift enligt 54 § 3 mom. uppbördslagen (1953:272).

78 Vid tillämpning av bestämmelserna i 58 § uppbördslagen (1953:272) i fall som avses i 5 § beräknas restavgift från utgången av den för inbetalning föreskrivna tiden och tilläggsavgift för varje påbörjad tidrymd av sex månader utöver den första efter utgången av den månad under vilken inbetalningen skulle ha skett.

88 För den som är skyldig att göra skatteavdrag enligt 4 3 gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs om arbetsgivare i uppbördslagen (1953:272).

Jämkning av skatt enligt 45 § uppbördslagen skall, om inte särskilda omständigheter föranleder annat, i första hand avse annan skatt än preliminär skatt enligt I $ denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Genom lagen upphävs kungörelsen (1969:5) om skatteavdrag i vissa fall från artistersättning.

6 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)'! dels att 38 3 mom., 39 § 3 mom., 72 a och 74 §§ samt anvisningarna till

49 8 skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 74 § skall utgå, dels att 1 1§, 28 1 och 4 mom., 138 I mom. samt 27 8 3 mom. orden ”taxeringslagen (1956:623)” skall bytas ut mot ”taxeringslagen (1990:00)”, dels att i 2§ 2 mom. ordet ”taxeringsnämnds” skall bytas ut mot ”skattemyndighets”, dels att i 27 § 4 mom., 39 § 4 mom., 52 §, 53 §, 54 8 I och 3 mom., 55 §,

57 §, 58§ 2 mom., 62 och 67 §§, 68 § 2 och 3 mom., 70 § 2 mom., 85§ 2 mom. och 88 § samt punkt I av anvisningarna till 45 § ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i

motsvarande form,

dels att i 8, 20 och 21 §§, 41 § 2 mom., 44a §, 45 8 2 och 3 mom., 71 §, punkterna 2 och 4 av anvisningarna till 39 § samt anvisningarna till 40 och

41 §§ orden ”den lokala skattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”, dels att 14§ I mom., 18, 19, 34, 35, 37 och 38 §§, 40 § I och 2 mom., 41§ I mom., 45 § 2 mom., 46§ 4 mom., 48§ 1, 2 och 4 mom., 70§ 2 mom. samt punkt 2 av anvisningarna till 3§ och punkt 1 och 2 av anvisningarna till 45 § orden ”lokal skattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form, dels att i 40 § 3 mom. samt i 54 § I och 2 mom. orden ”länsskattemyndigheten eller den lokala skattemyndigheten” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”,

! Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av 48 § 4 mom. 1985:404 lagens rubrik 1974:771 52 § 1987:562 18 1989:349 538 I mom. 1986:1288 28 I mom. 1986:1288 53 §2 mom. 1986:1288 2§2 mom. 1984:669 54 § I mom. 1987:571 284 mom. 1986:514 54 § 2 mom. 1986:1288 3§ 3 mom. 1977:281 543 3 mom. 1986:1288 481 mom. 1985:407 55§ I mom. 1986:1288 8§1987:1305 55§2 mom. 1986:1288 13§ I mom. 1988:1525 57 § 1986:1288 18§ 1986:1288 583 2 mom. 1986:1288 27§ 3 mom. 1988:1525 628 1986:1288 27§4 mom. 1988:1525 67 § 1986:1288 34 § 1979:489 68 § 2 mom. 1986:1288 358 1979:489 68§ 3 mom. 1986: 1288 37 § 1979:489 708 2 mom. 1986:1288 38 § 1979:489 71 § I mom. 1982:189 3983 mom. 1974:771 71 §2 mom. 1982:189 39 § 4 mom. 1986: 1288 72a 8 1974:771 408 I mom. 1986:1288 74 8 1988:389 40§ 2 mom. 1979:489 8582 mom. 1988:1525 408 3 mom. 1986:1288 88 § 1986:1288 41 § I mom. 1974:771 punkt 4 av anvisningarna till 39 § 1986:474 4182 mom. 1976:89 anvisningarna till 40 § 1979:489 44a §1983:977 anvisningarna till 41 § 1985:404 45§2 mom. 1979:489 punkt I av anvisningarna till 45 § 1986:1288 458 3 mom. 1981:839 punkt I av anvisningarna till 49 § 1986: 1288 46 § 4 mom. 1979:489 punkt 2 av anvisningarna till 49 § 1979:999, 488 I mom. 1979:489 rubriken närmast före 74 § 1988:389.

4882 mom. 1979:489

dels att 3§ 2 mom., 10 och 22 §§, 27§ I mom., 30—32 §§, 39 § I mom., Prop. 1989/90: 74 448,45 § 1 mom., 46 § I och 3 mom., 49 § 1,2 och 3—5 mom., 50 §, 58 § 1 mom., 68 § I och 4 mom., 69, 69 a, 72, 73, 75, 75 a och 75 b, 78, 83 och 84 §§, 85 § 1 mom., 86 § I mom. och 86 a § samt rubriken närmast före 84 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 32 a, 61 och 86 b §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

2 mom.” Preliminär skatt utgår såsom preliminär A-skatt eller preliminär B-skatt.

1. Preliminär A-skatt skall med de undantag, som framgår av vad nedan i detta moment och i 10 § sägs, utgöras för sådan inkomst av tjänst, vilken helt eller delvis utgår i penningar och vilken hänför sig till den skattskyldiges huvudsakliga arbetsanställning eller eljest utgör hans huvudsakliga inkomst av tjänst. För inkomst av sådan huvudsaklig arbetsanställning hos fysisk person eller dödsbo, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka, skall dock preliminär A-skatt erläggas endast om vad som utbetalats utgör utgift i en av arbetsgivaren bedriven rörelse.

Med tjänst likställes i denna lag rätt till pension, livränta, som utgår på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring och inte utgör vederlag vid avyttring av egendom, ersättning, som i annan form än livränta utgår på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, samt undantagsförmåner ävensom sådant periodiskt understöd eller sådan därmed jämförlig periodisk intäkt, varför givaren enligt 22, 25 eller 29 § kommunalskattelagen är berättigad till avdrag.

Preliminär A-skatt skall utgå en- Preliminär A-skatt skall utgå enligt skattetabell, som avses i 4§, el- ligt skattetabell, som avses i 43, eller enligt de grunder som angivas i ler enligt de grunder som anges i 7, 7, 12 eller 40 §. Beträffande prelimi- 12 eller 40 8. För enskilda fall får när A-skatt för inkomst som avses skattemyndighet föreskriva särunder I andra stycket eller punkt 12 skild beräkningsgrund, exempelvis av anvisningarna till 32§ kommu- att skatten skall beräknas på viss nalskattelagen må regeringen före- del av inkomsten eller på inkomsskriva särskild beräkningsgrund. ten minskad med visst belopp eller För enskilda fall må lokal skatte- att skatten skall utgå med särskilt myndighet föreskriva särskild be- angiven procent av inkomsten. räkningsgrund, exempelvis att skatten skall beräknas å viss del av inkomsten eller å inkomsten minskad med visst belopp eller att skatten skall utgå med särskilt angiven procent av inkomsten.

Är den, som åtnjuter ovan av- Är den, som åtnjuter ovan av-

sedd inkomst av tjänst, skattskyldig sedd inkomst av tjänst, skattskyldig jämväl för annan inkomst eller för jämväl för annan inkomst eller för förmögenhet må lokal skattemyn- förmögenhet får skattemyndighet, dighet, då särskilda skäl därtill för- då särskilda skäl föreligger, föreanleda, föreskriva att preliminär A- skriva att preliminär A-skatt skall

2 Senaste lydelse 1986: 1288. 56

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

skatt skall erläggas jämväl för sist- betalas också för sistnämnda innämnda inkomst eller för förmö- komst eller för förmögenheten. genheten. Därvid skall den skatt- Därvid skall den skattskyldiges preskyldiges preliminära skatt beräk- liminära skatt beräknas antingen nas antingen till viss procent av den till viss procent av den huvudsaklihuvudsakliga inkomsten av tjänst ga inkomsten av tjänst eller enligt eller enligt skattetabell 4 nämnda skattetabell på nämnda inkomst inkomst ökad med visst belopp el- ökad med visst belopp eller också ler ock utgå med visst belopp ut- utgå med visst belopp utöver vad i över vad i skattetabellen angives för skattetabellen anges för den huvudden huvudsakliga inkomsten av sakliga inkomsten av tjänst. tjänst.

Är i fall varom i föregående styc- Är i fall varom i föregående styc-

ke sägs inkomsten vid sidan av den ke sägs inkomsten vid sidan av den huvudsakliga inkomsten av tjänst huvudsakliga inkomsten av tjänst betydande i förhållande till denna betydande i förhållande till denna eller föreligga eljest särskilda om- eller föreligger annars särskilda omständigheter, må lokal skattemyn- ständigheter, får skattemyndighet dighet föreskriva, att preliminär B- föreskriva, att preliminär B-skatt skatt skall erläggas i stället för preli- skall erläggas i stället för preliminär minär A-skatt. A-skatt.

Öretal som uppkommer vid be- Ytterligare bestämmelser om preräkning av skatteavdrag skall jäm- liminär A-skatt finns i lagen nas till närmast högre hela krontal. (1990:00) om skatteavdrag i vissa

Jall från folkpension m.m., lagen

(1990:00) om skatteavdrag från

sjukpenning m.m. och lagen

(1990:00) om skatteavdrag i vissa

Jall från artistersättning.

2. Preliminär B-skatt skall för inkomståret betalas av skattskyldig, som inte skall betala preliminär A-skatt enligt 1. Preliminär B-skatt skall betalas för inkomster från den skattskyldiges samtliga förvärvskällor och för förmögenhet. Preliminär B-skatt skall betalas enligt särskild debitering.

Den lokala skattemyndigheten Skattemyndigheten får besluta får besluta att fysisk person, som att fysisk person, som har inkomst har inkomst av sådan uppdrags- av sådan uppdragsverksamhet som verksamhet som avses 1 4§ lagen avses i 48 lagen (1982:1006) om (1982: 1006) om avdrags- och upp- avdrags- och uppgiftsskyldighet begiftsskyldighet beträffande vissa träffande vissa uppdragsersättninguppdragsersättningar, skall betala ar, skall betala preliminär A-skatt i preliminär A-skatt i stället för preli- stället för preliminär B-skatt. Ett minär B-skatt. Ett sådant beslut får sådant beslut får meddelas om den meddelas om den för inkomståret för inkomståret beräknade slutliga beräknade slutliga skatten kan an- skatten kan antas till huvudsaklig tas till huvudsaklig del bli betald del bli betald genom avdrag för genom avdrag för skatt. skatt.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

108”

Preliminär A-skatt skall inte beräknas på ersättning, som vid statlig eller kommunal tjänst lämnas för vissa med tjänsten förenade kostnader, ej heller på ersättning, som vid enskild tjänst lämnas för sådana kostnader, om inte ersättningen väsentligen överstiger vad som skäligen kan anses vara erforderligt för kostnadernas bestridande.

Preliminär skatt skall alltid beräknas på traktamentsersättning för resa i tjänsten som inte varit förenad med övernattning samt på ersättning för resa med egen bil i tjänsten till den del den överstiger det i punkt 3 femte stycket av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) angivna beloppet.

Preliminär A-skatt skall inte utgå för:

a) folkpension och tilläggspen- a) folkpension och tilläggspension enligt lagen (1962:381) om all- sion enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, där ej annat följer män försäkring, om inte annat av förordnande enligt 3§ 3 mom. följer av bestämmelserna i lagen eller den skattskyldige begär att av- (1990:000) om skatteavdrag i vissa drag för sådan skatt skall göras: fall från folkpension m.m. eller den

skattskyldige begär att avdrag för

sådan skatt skall göras;

c) familjebidrag enligt familjebidragslagen (1978: 520); eller

d) sådan pension, livränta eller från försäkringsanstalt utgående annan skattepliktig ersättning, som uppgår till högst hälften av det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring gällde för året före det år under vilket ersättningen utges. Vad nu har sagts skall dock ej tillämpas på pension och vårdbidrag, som utgår på grund av lagen om allmän försäkring, delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring och på yrkesskadelivränta eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd.

225

Lokal skattemyndighet beslutar I Skattemyndighet beslutar i fråga fråga om beräkning av preliminär om beräkning av preliminär A- A-skatt samt debitering av prelimi- skatt samt debitering av preliminär när B-skatt och slutlig, kvarstående B-skatt och slutlig, kvarstående och och tillkommande skatt. Lokal tillkommande skatt. Skattemyndigskattemyndighet fastställer också het fastställer också avgiftsunderlag avgiftsunderlag för egenavgifter. för egenavgifter. Skatt. avgift och

ränta enligt denna lag utgår i helt

krontal, varvid öretal bortfaller.

Beslut som avses 1 första stycket Beslut som avses i första stycket meddelas av den lokala skattemyn- meddelas av skattemyndigheten i digheten i det fögderi där hemorts- det län där den skattskyldiges hemkommunen är belägen. Om den ortskommun är belägen. Om den skattskyldige saknar hemortskom- skattskyldige saknar hemortskommun beslutar fokala skattemyndig- mun beslutar skattemyndigheten i

heten i Stockholms fögderi. Stockholms län.

Länsskattemyndigheten medverkar i debiteringsarbetet enligt före-

> Senaste lydelse 1989: 1025. ? Senaste lydelse 1986: 1288. 58

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

skrifter som meddelas av regeringen.

278 I mom.” Vid debitering av slut- I mom. Vid debitering av slutlig lig skatt skall iakttas: skatt skall iakttas:

att kommunal inkomstskatt ut- att kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den skatte- räknas i en post med ledning av den sats som för inkomståret gäller i be- skattesats som för inkomståret gälskattningsorten; ler i beskattningsorten; samti

att kommunal inkomstskatt uträknas i en post, varvid skattebeloppet vid öretal över 50 avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal;

att egenavgifter enligt lagen att egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter debi- (1981:691) om socialavgifter debiteras på grundval av uppgifter om teras på grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som läm- försäkringsförhållanden som lämnas av den allmänna försäkrings- nas av den allmänna försäkringskassan, varvid öretal bortfaller; kassan. samt

att i I $ nämnd annuitet eller, om skattskyldig har att erlägga flera annuiteter, summan av dessa påförs i helt antal kronor, varvid öretal bortfaller.

30 8

Skall enligt tl kap. 6§ första Skall enligt 11 kap. 6§ första stycket lagen (1962:381) om all- stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring pensionspoäng för män försäkring pensionspoäng för visst års inkomst av annat förvärvs- visst års inkomst av annat förvärvsarbete tillgodoräknas den skattskyl- arbete tillgodoräknas den skattskyldige trots att tilläggspensionsavgift dige trots att tilläggspensionsavgift för året inte till fullo betalas inom för året inte till fullo betalas inom den tid som anges i 29 § andra styc- den tid som anges i 29 § andra stycket, får länsrätten efter framställ- ket, får skattemyndigheten efter ning från den skattskyldige eller, framställning från den skattskyldiom denne avlidit, dödsboet medge ge medge befrielse helt eller delvis befrielse helt eller delvis från skyl- från skyldighet att betala avgiften, dighet att betala avgiften, om öm- om ömmande omständigheter föremande omständigheter föreligger. ligger.

Har här i landet bosatt skattskyl-

dig avlidit och efterlämnat dödsbo-

delägare som vid hans död varit be-

roende av honom för sin försörjning

och skall dödsboet efter dödsfallet

betala kvarstående eller tillkom-

mande skatt, får skattemyndigheten

efter framställning från dödsboet

medge befrielse helt eller delvis från

skyldighet att betala skatten, om

59 > Senaste lydelse 1984:361. 6 Senaste lydelse 1984:669.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

ömmande omständigheter förelig-

ger. Befrielse får avse skatt, som på-

förts den avlidne eller, såvitt angår

det beskattningsår varunder döds-

fallet inträffade, dödsbo efter ho-

nom. Befrielse får inte avse skatt

som påförts på grund av eftertaxe-

ring och som rätteligen skulle ha be-

talats före dödsfallet.

Skattemyndigheten skall vidta

den ändring av beslut om skattebe-

frielse som skattemyndighets eller

domstols beslut om taxering föran-

leder.

Uträkning av de särskilda skatteposter som ingår i tillkommande skatt samt debitering av sådan skatt verkställs efter samma grunder, som har gällt för debitering av motsvarande slutliga skatt.

Sänkning av viss skatt vid ändrad debitering avräknas mot höjning av annan skatt till följd av ändringen. Tillkommande skatt under 25 kronor uttages ej.

Tillkommande skatt skall betalas Tillkommande skatt skall betalas senast den 18 i den uppbördsmå- senast den 18 i den uppbördsmånad eller, om skatten överstiger 200 nad som skattemyndigheten bekronor, de två uppbördsmånader, stämmer, dock inte tidigare än den som lokal skattemyndighet bestäm- 18 maj året efter taxeringsåret. mer, varvid en uppbördsmånad

skall ligga mellan betalningstillfäl-

lena. I sistnämnda fall skall skatten betalas med lika belopp i var och en av uppbördsmånaderna. Om öretal uppkommer skall dock det belopp som skall betalas först bestämmas till närmast lägre och det andra beloppet till närmast högre hela antal kronor.

32 8

På tillkommande skatt skall skattskyldig betala ränta (respitränta). Räntebelopp som understiger femtio kronor påförs inte. Ränta utgår för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår med tillägg av tre procentenheter. Vid beräkning av ränta för tid som infaller efter utgången av det år då skatten debiteras tillämpas dock den räntesats som gäller för debiteringsåret.

Vid beräkning av respitränta gäller, att i den tillkommande skatten att i den tillkommande skatten

icke inräknas skattetillägg eller för- inte inräknas skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen seningsavgift enligt taxeringslagen

7 Senaste lydelse 1986:474. 2 Senaste lydelse 1985:407. 60

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

och ej heller kvarskatteavgift, respit- och inte heller kvarskatteavgift och ränta och anståndsränta; respitränta;

att ränta utgår från och med den att ränta utgår från och med den I april året näst efter taxeringsåret, 1 maj året näst efter taxeringsåret, dock att ränta på ö-skatteränta, res- dock att ränta på ö-skatteränta, restitutionsränta och skatt, som åter- titutionsränta och skatt, som återbetalts enligt 68 § 2 mom. och ingår betalts enligt 68 § 2 mom. och ingår i tillkommande skatt, skall utgå i tillkommande skatt, skall utgå från utgången av den månad, då från utgången av den månad, då beloppet utbetalts; beloppet utbetalts; samt

att ränta utgår till och med den att ränta utgår till och med den månad, då skatten förfaller till be- månad, då skatten förfaller till betalning eller, om skatten skall beta- talning. las under två uppbördsmånader. till och med den första uppbördsmånaden, dock ej i något fall för längre tid än två år, samt

att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Ändras debitering av tillkommande skatt sker ny beräkning av ränta.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på respitränta.

32a§

Skattemyndigheten får befria en

skattskyldig helt eller delvis från

skyldigheten att betala respitränta,

om det finns synnerliga skäl.

398 I mom.” Vid utbetalning av 1 mom. Vid utbetalning av konkontant belopp, som för mottaga- tant belopp, som för mottagaren ren (arbetstagaren) utgör så- (arbetstagaren) utgör sådan indan inkomst av tjänst som i 3§ komst av tjänst som i 3§ 2 mom. 2 mom. under I första och andra under I första och andra styckena styckena avses (lön), skall den avses (lön), skall den som utbesom utbetalar beloppet (arbets- talar beloppet (arbetsgivaren) givaren) göra avdrag för betal- göra avdrag för betalning av prelining av preliminär A-skatt som ar- minär A-skatt som arbetstagaren betstagaren har att betala (skat- har att betala (skatteavdrag) teavdrag) om inte annat följer av om inte annat följer av bestämmelbestämmelserna i lagen (1983:850) serna i lagen (1983:850) om undanom undantag från vissa bestämmel- tag från vissa bestämmelser i uppser i uppbördslagen (1953:272) bördslagen (1953:272) m.m. Bem.m. Bestämmelser om skyldighet stämmelser om skyldighet att göra att göra avdrag i vissa fall när det avdrag i vissa fall när det utbetalautbetalade beloppet inte utgör så- de beloppet inte utgör sådan lön dan lön finns i lagen (1982:1006) finns i lagen (1982:1006) om avom avdrags- och uppgiftsskyldighet drags- och uppgiftsskyldighet bebeträffande vissa 'uppdragsersätt- träffande vissa uppdragsersättningningar. ar. Bestämmelser om skatteavdrag

61 ” Senaste lydelse 1986:474.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

finns dessutom i lagen (1990:000)

om skatteavdrag i vissa fall från

folkpension m. m., lagen

(1990:000) om skatteavdrag från

sjukpenning m.m. och lagen

(1990:000) om skatteavdrag i vissa

fall från artistersättning m.m.

Har arbetstagare, vilken har att vidkännas skatteavdrag för preliminär A-skatt, att erlägga kvarstående skatt, som har debiterats året före det år skatteavdraget skall göras, är arbetsgivaren skyldig att vid utbetalning av lön göra skatteavdrag även för sådan skatt. Avdragsskyldighet föreligger dock inte, om anställningen är avsedd att vara kortare tid än en vecka. För betalning av den kvarstående skatten skall arbetsgivaren vid varje utbetalningstillfälle avdraga ett belopp motsvarande så stor del av skatten som belöper på utbetalningstillfället med hänsyn till antalet utbetalningstillfällen före ingången av uppbördsmånaden april. Belopp, som dras av vid annat utbetalningstillfälle än det första, skall dock avrundas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden dras av vid det första utbetalningstillfället.

Öretal som uppkommer vid be-

räkning av skatteavdrag bortfaller.

44 8!0

Länsskattemyndigheten skall Skattemyndigheten skall övervaövervaka, att arbetsgivare behö- ka, att arbetsgivare behörigen fullrigen fullgör sina skyldigheter enligt gör sina skyldigheter enligt bestämbestämmelserna 1 39 — 43 §§. melserna i 39 —43 &&.

Det åligger lokal skattemyndighet att biträda länsskattemyndigheten vid fullgörande av ovannämnda övervakning. :

På begäran av arbetsgivare eller På begäran av arbetsgivare celler arbetstagare skall den lokala skatte- arbetstagare skall skattemyndighemyndigheten lämna besked 1 frå- ten lämna besked i frågor, som angor, som angår skyldigheten att går skyldigheten att verkställa skatverkställa skatteavdrag, beräknan- teavdrag, beräknandet av sådant det av sådant avdrag celler tillämp- avdrag eller tillämpningen i övrigt ningen i övrigt av bestämmelserna i av bestämmelserna i 39 — 43 §§. Så- 39-43 83. Sådana besked skall dana besked skall meddeias av den meddelas av den lokala skattemyn- skattemyndighet hos vilken arbetsdighet hos vilken arbetsgivaren är givaren är registrerad för inbetalregistrerad för inbetalning och ning och redovisning av arbetstagaredovisning av arbetstagares skatt. res skatt. Är arbetsgivaren inte re- Är arbetsgivaren inte registrerad, gistrerad, meddelas besked av skatmeddelas besked av den lokala temyndigheten i det län där arbetsskattemyndigheten i det fögderi där givaren är bosatt. Saknar en arbetsarbetsgivaren är bosatt. Saknar en givare, som är bosatt utomlands elarbetsgivare, som är bosatt utom- ler är utländsk juridisk person, fast lands eller är utländsk juridisk per- driftställe här i riket, meddelas beson, fast driftställe här i riket, med- skedet av skattemyndigheten i

!9 Senaste lydelse 1986: 1288. 62

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

delas beskedet av den lokala skatte- Stockholms län. myndigheten i Stockholms fögderi.

Länsskattemyndigheten och den Skattemyndigheten får på begälokala skattemyndigheten äger på ran av arbetsgivare lämna besked begäran av arbetsgivare lämna be- beträffande arbetstagares skattesked beträffande arbetstagares skat- avdrag. teavdrag.

1 mom.!" Sedan skattsedel på preliminär skatt har utfärdats, får, om bättre överensstämmelse mellan den preliminära och den motsvarande slutliga skatten därigenom kan antagas uppkomma, genom jämkning föreskrivas ändrade grunder för uttagande av den preliminära skatten. Jämkning skall göras bland annat i följande fall, nämligen

1) då skattskyldig har att erlägga 1) då skattskyldig har att erlägga preliminär A-skatt och enligt under- preliminär A-skatt och sådan ändrättelse från länsskattemyndigheten ring har skett i den skattskyldiges sådan ändring har skett i den skatt- civilstånd, vartill hänsyn skall tagas skyldiges civilstånd, vartill hänsyn vid taxering eller debitering under skall tagas vid taxering eller debite- året efter inkomståret; ring under året efter inkomståret:

2) då skattskyldig visar eiler, såvitt gäller sambandet mellan honom tillkommande skattereduktion och makes inkomst, gör sannolikt att preliminär A-skatt skall erläggas efter annan kolumn i skattetabellen än som tidigare har fastställts;

3) då skattskyldig gör sannolikt eller det annars för myndigheten framstår såsom troligt, att den preliminära skatten till följd av ändring i inkomst eller i avdrag för omkostnader i förvärvskälla eller beträffande allmänna avdrag eller av annan anledning kommer att avvika från motsvarande slutliga skatt;

4) då skattskyldig visar eller myndigheten annars får kännedom om att den skattskyldiges skatteförmåga har blivit väsentligt nedsatt av anledning, som anges i 50 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370). Jämkning av skäl, som anges i tredje stycket nämnda moment, skall dock inte ske, om den skattskyldige skall betala preliminär A-skatt och således bestämmelserna i 41 § 2 mom. är tillämpliga; eller

5) då genom ändring i inkomstförhållandena eller av annat skäl ändrad skatteform synes påkallad.

I fall, som avses i första stycket under 3), bör såvitt angår preliminär Askatt jämkning vidtagas bara då på grund av jämkningen preliminär skatt skulle uttagas med minst en femtedel högre eller lägre belopp än som utan jämkning skulle erläggas. Jämkning av preliminär B-skatt i nyss angivna fall bör göras bara då påräknelig taxerad inkomst med minst en femtedel över- eller understiger den tidigare antagna inkomsten, dock med minst 2000 kr.

Oavsett vad som sägs i föregående stycke, får jämkning verkställas om skillnaden mellan slutlig och annars utgående preliminär skatt skulle bli mer betydande eller det är fråga om nedsatt skatteförmåga eller annan särskild omständighet.

Får /okal skattemyndighet genom Får en skattemyndighet genom

1 Senaste lydelse 1986: 1288. 63

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74 anmälan av skattskyldig eller an- anmälan av skattskyldig eller annars vetskap om att preliminär nars vetskap om att preliminär skatt har blivit påförd obehörigen skatt har blivit påförd obehörigen eller med oriktigt belopp celler att eller med oriktigt belopp eller att felaktighet har ägt rum vid utskriv- felaktighet har ägt rum vid utskrivandet av skattsedel, skall myndig- andet av skattsedel, skall myndigheten vidtaga den jämkning av heten vidtaga den jämkning av nämnda skatt, som kan behövas. nämnda skatt, som kan behövas.

Innan jämkning äger rum, skall den skattskyldige beredas tillfälle att yttra sig, om detta inte uppenbarligen är obehövligt.

Jämkning får inte verkställas efter inkomstårets utgång med mindre den preliminära skatten därigenom nedsätts. Ansökan om sådan jämkning skall av skattskyldig inges före utgången av april månad året efter inkomståret.

46§

I mom.'” Beslut om jämkning I mom. Beslut om jämkning av av preliminär skatt meddelas av preliminär skatt meddelas av den den lokala skattemyndighet, å vil- skattemyndighet, som för inkomstken det ankommer att för inkomst- året skall utfärda skattsedel avseenåret utfärda skattsedel avseende så- de sådan skatt för den skattskyldidan skatt för den skattskyldige. ge.

Är skattskyldig icke bosatt inom Skattskyldig får ge in ansökan om Jörenämnda myndighets tjänstgö- jämkning av preliminär skatt till ringsområde, må ansökan om skattemyndigheten på den ort där jämkning av preliminär skatt in- han är bosatt, även om myndighegivas till den lokala skattemyndig- ten inte är behörig att meddela beheten å bosättningsorten. Denna slut enligt första stycket. Myndighehar att. sedan erforderlig utredning ten skall göra den utredning som i ärendet införskafats, översända behövs i ärendet och därefter sända ansökningen till i första stycket om- ansökningen till den myndighet förmäld myndighet. som skall meddela beslutet.

3 mom.'? Beslut om jämkning, 3 mom. Beslut om jämkning,

som grundar sig på ansökan av som grundar sig på ansökan av skattskyldig, skall, där icke ärendes skattskyldig, skall meddelas skyndinvecklade beskaffenhet eller andra samt. Beslutet och, i förekommansärskilda omständigheter till annat de fall, den nya skattsedeln skall föranleda, meddelas beträffande lön genast tillställas den skattskyldige senast inom tio dagar samt beträf- utan kostnad för denne. fande annan inkomst senast inom tjugu dagar efter det ansökan om jämkning inkommit till den lokala skattemyndigheten. Beslutet jämte, i förekommande fall, den nya skattsedeln skall skyndsamt tillställas den skattskyldige utan kostnad för denne.

Arbetstagare, å vilkens lön avdrag Arbetstagare som har att vidkänför gäldande av skatt skall verkstäl- nas skatteavdrag skall genast till arlas, har att ofördröjligen till arbets- betsgivaren överlämna beslut om

!2 Senaste lydelse 1979:489. !3 Senaste lydelse 1979:489. 64

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

givaren överlämna beslut om jämk- jämkning och, i förekommande ning jämte, i förekommande fall, fall, den nya skattsedeln. den nya skattsedeln.

Arbetsgivare skall iakttaga beslut om jämkning från och med det avlöningstillfälle, som infaller näst efter det två veckor förflutit från det han fick del av beslutet. Innebär sådant beslut nedsättning av skatteavdrag i annat fall än som avses i 45 § 3 mom., skall beslutet tillämpas redan vid det avlöningstillfälle som inträffar sedan en vecka förflutit från det arbetsgivaren fått del av beslutet eller, om det ej kan ske, det belopp som skulle ha tillkommit den skattskyldige om beslutet tillämpats tillställas denne inom fyra dagar efter sistnämnda avlöningstillfälle.

498 I mom .!”" Skattskyldig får av den I mom. Skattemyndigheten får

lokala skattemyndigheten beviljas medge skattskyldig anstånd med att anstånd med inbetalning av skatt, betala skatt, kvarskatteavgift eller kvarskatteavgift eller ränta, ränta,

1) om länsskattemyndigheten har 1. om det kan antas att skatten, anfört besvär över taxeringen med kvarskatteavgiften — eller räntan yrkande om ändring till den skatt- kommer att avkortas, skyldiges förmån: till det belopp som betingas härav,

2) om den skattskyldige har an- 2. om den skattskyldige begärt fört besvär över taxeringsnämndens omprövning av ett taxeringsbeslut beslut om taxering och länsskatte- eller annat beslut om skatt, kvarmyndigheten helt eller delvis har skatteavgift eller ränta eller ett såtillstyrkt besvären eller ansökan om dant beslut överklagats och utgånganstånd eller det — utan att yttran- en i ärendet eller målet är oviss eller de har inhämtats från länsskattemyndigheten — kan med skäl antas att besvären kommer att bifallas helt eller delvis: till det belopp som betingas härav,

3) om den skattskyldige har an- 3. om den skattskyldige begärt fört besvär över länsrätts eller kam- omprövning av ett taxeringsbeslut marrätts beslut om taxering och eller annat beslut om skatt, kvarlänsskattemyndigheten helt eller skatteavgift eller ränta eller ett sådelvis har tillstyrkt besvären eller dant beslut överklagats och betalansökan om anstånd: till det belopp ningen av påfört belopp skulle för som betingas härav, den skattskyldige medföra betydan-

de skadeverkningar eller annars

framstå som obillig.

4) om taxeringen har blivit oriktig på grund av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende: till det belopp som betingas av förbiseendet,

5) om den skattskyldige har taxerats på mer än en ort för samma inkomst eller förmögenhet: till det

14 Senaste lydelse 1986: 1288. 65

5 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 74

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

belopp som svarar mot ettdera av eller båda de skattebelopp som har påförts med anledning av taxeringen,

6) om avgiftsunderlag för egenav-

gifter har bestämts till för högt belopp: till det belopp som betingas av Jelaktigheten,

7) om skatt har påförts obehörigen eller med för högt belopp på grund av fel vid debiteringen: till det belopp som betingas av felaktigheten i debiteringen,

8) om preliminär skatt, som enligt 27§ 2 mom. skall gottskrivas den skattskyldige. kan beräknas överstiga motsvarande slutliga skatt och bli avkortad enligt 65 § samt den skattskyldige inte har erhållit jämkning enligt bestämmelserna i 45 § I mom. sista stycket: till så stor del av skatten som kan antas bli avkortad.

2 mom.!" Skattskyldig må av 2 mom. Anstånd får medges med länsskattemyndigheten erhålla an- högst det belopp som kan antas bli stånd med inbetalning av skatt, avkortat eller som betingas av yrkvarskatteavgift eller ränta kandet i omprövningsärendet eller

överklagandet.

1) om den skattskyldige anfört besvär över taxering och erläggandet av skatt, som påförts i anledning av den icke lagakraftvunna taxeringen, skulle för den skattskyldige medföra betydande skadeverkningar eller el-

jest framstå såsom obilligt; till be-

lopp som betingas av den skattskyldiges yrkande i fråga om taxeringen,

2) om ansökan gjorts angående skatteberäkning för ackumulerad inkomst, angående uppskov med beskattning av intäkt av skogsbruk, angående avräkning av utländsk skatt eller angående befrielse från erläggande av skatt, som påförts avliden person eller hans dödsbo, eller om skattskyldig eller dödsbo anfört besvär över beslut med anledning av sådan ansökan: till belopp som betingas av ansökningen eller besvären,

!5 Senaste lydelse 1986:1288. 66

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3) om ansökan gjorts angående nedsättning enligt 85§ 2 mom. av kvarskatteavgift eller om besvär anförts över beslut i anledning av sådan ansökan: till belopp som betingas av ansökningen eller besvären,

4) om kvarstående eller tillkom-

mande skatt har påförts på grund av

att 3 § lagen (1980:865) mot skatteflykt har tillämpats: till belopp som betingas av vad som sålunda påförts.

Anstånd enligt första stycket vid Kan det i fall som avses i I mom. 1) eller 4) får medges endast om den 2 och 3 med hänsyn till den skattskattskyldige ställer nöjaktig säker- skyldiges förhållanden och omstänhet hos länsskattemyndigheten, om digheterna i övrigt antas att det beinte med hänsyn till anståndstidens lopp som avses med anståndet inte varaktighet, den skattskyldiges för- kommer att betalas i rätt tid, får hållanden och omständigheterna i anstånd medges endast om den övrigt kan antas, att det belopp som skattskyldige ställer säkerhet för beavses med anståndet ändå kommer loppet. Anstånd får dock medges att behörigen erläggas. utan att säkerhet ställs om an-

ståndsbeloppet är förhållandevis

ringa eller det annars finns särskil-

da skäl. Ställd säkerhet får tas i an-

språk när anståndstiden gått ut. I

övrigt skall bestämmelserna i lagen

(1978:882) om säkerhet för skatte-

fordringar m.m. tillämpas.

3 mom.!'" Anstånd får, utom i 3 mom. Anståndstiden får, utom sådana fall som avses i I mom. när fråga är om debiterad, obetald punkt 8, meddelas att gälla Yängst preliminär skatt, bestämmas till intill dess tre månader har förflutit längst tre månader efter beslut med från dagen för beslut med anled- anledning av begäran om omprövning av ansökningen eller besvären. ning eller överklagandet. Ett meddelat anstånd får omedelbart återkallas, när skäl föreligger.

Har den skattskyldiges ekonomis-

ka förhållanden förändrats väsent-

ligt sedan anståndet beviljades eller

finns det annars särskilda skäl får

anståndet omprövas.

4 mom.!” Den som Ååtnjutit an- 4mom. Den som har fått anstånd

stånd med inbetalning av skatt enligt enligt I eller 2a mom. skall betala 2 mom. I) eller 4) skall erlägga ränta ränta (anståndsränta) för den (anståndsränta) för den del av del av anståndsbeloppet som skall skatten som skall erläggas senast vid betalas senast vid anståndstidens utanståndstidens utgång. Vid räntebe- gång. Vid ränteberäkningen gäller i räkningen gäller i tillämpliga delar tillämpliga delar bestämmelserna i bestämmelserna i 32 § första styc- 32 § första stycket. ket.

!6 Senaste lydelse 1979:999. !7 Senaste lydelse 1980:868. 67

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

Vid beräkning av anståndsränta Anståndsränta utgår från utgång-

gäller. en av den månad, då beloppet skulle

att ränta utgår från utgången av ha betalats om anstånd inte medden månad, då skatten skulle ha er- getts, till och med den månad, då lagts om anstånd icke medeivits, till anståndstiden gått ut eller, om beoch med den månad, då anståndsti- loppet betalats dessförinnan, till och den gått till ända; samt med den månad betalning skett.

att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Sedan skattemyndigheten ålagt

den skattskyldige betalningsskyldig-

het för räntebeloppet får det omedel-

bart drivas in.

Bifalles den skattskyldiges be- Bifalls den skattskyldiges yrkansvär, skall erlagd ränta återbetalas de i omprövningsärendet av skattesedan taxeringen vunnit laga kraft. myndigheten skall erlagd ränta åter-

betalas. Bifaller domstol ett överkla-

gande skall erlagd ränta återbetalas

sedan domen vunnit laga kraft. På

återbetalat belopp beräknas restitu-

tionsränta. I fråga om ränteberäk-

ningen gäller i tillämpliga delar be-

stämmelserna i 69§ 2 mom.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt äga motsvarande tillämpning beträffande anståndsränta.

5 mom." Bestämmelserna i I — 5 mom. Skattemyndigheten får

4 mom. gäller i tillämpliga delar befria en skattskyldig helt eller delbeträfjande beslut i fråga om skatte- vis från skyldigheten att betala antillägg eller förseningsavgift enligt ståndsränta, om det finns synnerlituxeringslagen (1956:623). ga skäl.

Anstånd med inbetalning av skattetillägg får också meddelas i avvaktan på länsrättens beslut enligt 116d§ taxeringslagen.

508"

Beslut om anstånd enligt 48 § el- Beslut om anstånd meddelas av ler 49§ I mom. meddelas av den den skattemyndighet, som har utlokala skattemyndighet, som har färdat skattsedel på den skatt som utfärdat skattsedel på den skatt anståndet avser. som anståndet avser.

Ansökan om anstånd enligt 48 § Ansökan om anstånd enligt 48 § 2 mom. skall ställas till den lokala 2 mom. skall ställas till den skatteskattemyndighet, som avses i första myndighet, som avses i första stycstycket, samt inges eller insändas ket, samt inges eller insändas till till familjebidragsnämnden i den familjebidragsnämnden i den komkommun, som har att utge familje- mun, som har att utge familjebibidrag enligt familjebidragslagen drag enligt familjebidragslagen

!8 Senaste lydelse 1979:999. !? Senaste lydelse 1979:489. 68

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

(1946:99). Sådan ansökan bör av (1978:520). Sådan ansökan bör av den värnpliktige göras snarast möj- den värnpliktige göras snarast möjligt och senast inom en månad efter ligt och senast inom en månad efter utgången av först infallande upp- utgången av först infallande uppbördsmånad, som anståndet skall bördsmånad, som anståndet skall avse. Har ansökan inte inkommmit avse. Har ansökan inte inkommmit till familjebidragshämnden inom till familjebidragsnämnden inom tre månader efter militärtjänstgö- tre månader efter militärtjänstgöringens slut, får ansökningen inte ringens slut, får ansökningen inte upptagas till prövning. upptagas till prövning.

Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skattskyldige utan kostnad för denne.

I fråga om anstånd avseende kvarstående skatt skall bestämmelserna i 46 § 3 mom. andra och tredje styckena samt 47 § tillämpas.

58 §

I mom.”? Har skattskyldig eller I mom. Har skattskyldig celler

arbetsgivare som gjort skatteavdrag arbetsgivare som gjort skatteavdrag underlåtit att inbetala skatt i tid underlåtit att inbetala skatt i tid och ordning, som är föreskriven i och ordning, som är föreskriven i denna lag, skall restavgift utgå. denna lag, skall restavgift utgå. Denna skall beräknas efter sex öre Denna skall beräknas efter sex öre för varje hel krona av den del av för varje hel krona av den del av skatten, som sålunda inte har er- skatten, som sålunda inte har betalagts, dock ej mindre än femtio kro- lats, dock inte mindre än 50 kronor. nor. Öretal som uppkommer vid denna beräkning skall rundas av till närmast högre hela krontal.

Arbetsgivare, som avses i första Arbetsgivare, som avses i första stycket, skall utöver restavgift er- stycket, skall utöver restavgift erlägga tilläggsavgift för varje på- lägga tilläggsavgift för varje påbörjad tidrymd av sex månader ut- börjad tidrymd av sex månader utöver den första efter utgången av över den första efter utgången av den uppbördsmånad, under vilken den uppbördsmånad, under vilken skatten rätteligen skolat erläggas, skatten rätteligen skolat erläggas, intill dess skatten inbetalas eller av intill dess skatten inbetalas eller av den lokala skattemyndigheten skattemyndigheten fastställs till befastställs till betalning. Tilläggsav- talning. Tilläggsavgift skall för vargift skall för varje sådan tidrymd je sådan tidrymd beräknas till fyra beräknas till fyra öre för varje hel öre för varje hel krona av den del av krona av den del av skatten, som skatten, som inte har erlagts, dock inte har erlagts, dock ej mer än tolv ej mer än tolv öre för hel krona. öre för hel krona. Bestämmelserna i Bestämmelserna i denna lag om denna lag om restavgift tillämpas restavgift tillämpas även i fråga om även 1 fråga om tilläggsavgift. tilläggsavgift.

Vid tillämpning av bestämmelserna i detta moment jämställs med inbetalning av skatt att verkställighet har skett eller säkerhet har tagits emot enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.

29 Senaste lydelse 1982: 1209. 69

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

61§

För skatt som påförts avliden person eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, dödsbo efter honom, svarar dödsboet inte med mera än tillgång-

arna i boet. Är boet skiftat, svarar

dödsbodelägare inte för mera än den på hans lott belöpande skatten och inte i något fall med mera än hans lott i boet utgör.

I mom.?! Överstiger erlagd pre- I mom. Överstiger erlagd preli-

liminär skatt motsvarande slutliga minär skatt motsvarande slutliga skatt eller har genom skatteavdrag skatt eller har genom skatteavdrag enligt 40§ 2 mom. andra stycket enligt 408 2 mom. andra stycket innehållits mer än som svarar mot innehållits mer än som svarar mot den skattskyldige påförd kvarståen- den skattskyldige påförd kvarstående skatt, skall länsskattemyndighe- de skatt, skall den skattemyndighet ten i det län, där skatten debiterats, som debiterat skatten, skyndsamt skyndsamt ombesörja att det över- ombesörja att det överskjutande skjutande beloppet återbetalas till beloppet återbetalas till den skattden skattskyldige. Återbetalning av skyldige. Återbetalning av överöverskjutande preliminär «skatt skjutande preliminär skatt skall skall dock ske endast om skatten dock ske endast om skatten tillsamtillsammans med ö-skatteränta, i mans med ö-skatteränta, i föreförekommande fall efter avdrag för kommande fall efter avdrag för kvarstående skatt och kvarskatte- kvarstående skatt och kvarskatteavgift, uppgår till minst tjugofem avgift, uppgår till minst tjugofem kronor. kronor.

Sedan beslut. som avses 145 § 2 Efter beslut, som avses i 45§ 2 mom., inkommit till länsskatte- mom., skall skattemyndigheten utmyndigheten, skall länsskattemyn- betala i beslutet angivet belopp. digheten utbetala i beslutet angivet Detsamma gäller belopp, som anbelopp. Detsamma gäller belopp, ges i beslut enligt 45§ 3 mom., i som angives 1 beslut enligt 45 § 3 den mån beloppet inbetalats. mom., i den mån beloppet inbetalats.

Finner regeringen sådan återbe- Regeringen får förordna att sådan talning av skatt som i första stycket återbetalning av skatt som avses i sägs böra verkställas av annan än första stycket, får verkställas av anlänsskattemyndighet, må regering- nan än skattemyndighet. en därom förordna.

4 mom.”? Har skattskyldig, som 4 mom. Har skattskyldig, som

enligt I eller 2 mom. är berättigad enligt I eller 2 mom. är berättigad få tillbaka erlagt skattebelopp eller få tillbaka erlagt skattebelopp eller som är berättigad till ränta enligt som är berättigad till ränta enligt 69 § I mom., inte betalt honom på- 698 I mom., inte betalt honom påförd skatt inom i denna lag före- förd skatt inom i denna lag före-

2! Senaste lydelse 1986: 1288. 22 Senaste lydelse 1986: 1288. 70

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

skriven tid, äger han utfå endast skriven tid, äger han utfå endast vad som överstiger det obetalda be- vad som överstiger det obetalda beloppet och den restavgift som belö- loppet och den restavgift som belö-

per på detta. Återstoden skall per på detta. Återstoden skall

gottskrivas honom till betalning av gottskrivas honom till betalning av den obetalda skatten och restavgif- den obetalda skatten och restavgiften samt i förekommande fall till- ten samt i förekommande fall tillställas annan länsskattemyndighet ställas annan skattemyndighet med med tillämpning av bestämmelser- tillämpning av bestämmelserna i na i 3 mom. 3 mom.

Vad i föregående stycke stadgas Vad i föregående stycke stadgas skall också tillämpas då skattskyl- skall också tillämpas då skattskyldig, vilken enligt I mom. är berätti- dig, vilken enligt I mom. är berättigad få tillbaka erlagd preliminär gad få tillbaka erlagd preliminär skatt eller ränta enligt 69 § I mom., skatt eller ränta enligt 69 § I mom., har att betala tillkommande skatt, har att betala tillkommande skatt, som har debiterats på grund av tax- som har debiterats på grund av taxering för inkomst eller förmögenhet ering för inkomst eller förmögenhet för det år vartill den preliminära för det år vartill den preliminära skatten hänför sig eller på grund av skatten hänför sig eller på grund av sådant beslut om skattetillägg eller sådant beslut om skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxerings- förseningsavgift enligt taxeringslagen (1956:623) som avser samma lagen (7990:00) som avser samma taxering. Har, då återbetalning en- taxering. Har, då återbetalning enligt I mom. skall ske, den tillkom- ligt I mom. skall ske, den tillkommande skatten inte påförts men mande skatten inte påförts men kan med fog antagas, att sådan kan med fog antagas, att sådan skatt kommer att påföras på grund skatt kommer att påföras på grund av beslut av skatterätt om höjd tax- av beslut av allmän förvaltningsering eller om eftertaxering eller av- domstol i mål om taxering eller avgift som nyss har sagts eller av läns- gift som nyss har sagts eller av skatskattemyndighet eller av lokal skat- temyndighet om höjd debitering eltemyndighet om höjd debitering el- ler om rättelse av skattelängd, får ler om rättelse av skattelängd, får den preliminära skatten eller ränden preliminära skatten eller rän- tan innehållas i avvaktan på att tilltan innehållas i avvaktan på att till- kommande skatt påförs. kommande skatt påförs.

69 §

I mom.” Om preliminär skatt, som har inbetalats eller som, utan att så

har skett, skall gottskrivas skattskyldig på grund av att arbetsgivaren gjort skatteavdrag, överstiger den slutliga skatten skall ränta (ö-skatteränta) beräknas på det överskjutande beloppet.

Vid ränteberäkningen gäller

att i den slutliga skatten inte in- att i den slutliga skatten inte inräknas skattetillägg eller försenings- räknas skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen avgift enligt taxeringslagen (1956:623); (1990:00);

att i den preliminära skatten inte inräknas sådan preliminär skatt som

23 Senaste lydelse 1988:1525. 71

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avses i 27§ 2 mom. 3 och som har betalats efter den 30 april året efter inkomståret;

att det belopp som räntan skall beräknas på, avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Ränta utgår för en beräknad tid av tolv månader. Har preliminär skatt, som avses 127 § 2 mom. 3, betalats efter den 18 januari året efter inkomståret men senast den 30 april samma år, skall dock ränta på sådan skatt utgå för en tid av sex månader.

Ränta beräknas på den del av överskjutande belopp som inte överstiger 20000 kronor enligt den räntesats som motsvarar halva det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av året före taxeringsåret och på övrig del enligt en räntesats som motsvarar fjärdedelen av diskontot.

Räntesatserna bestäms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avrundas uppåt.

Ränta, i förekommande fall efter Ränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarskatteavgift, betalas avdrag för kvarskatteavgift, betalas inte ut om beloppet understiger inte ut om beloppet understiger 50 femtio kronor. Öretal som uppkom- kronor. mer vid ränteberäkningen bortfaller.

Ändras debitering eller tillgodoräkning av preliminär skatt eller debiteras tillkommande skatt, görs ny beräkning av ränta. Räntan bestäms därvid till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen gjorts vid den årliga debiteringen av motsvarande slutliga skatt.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på öskatteränta.

2mom.”” På skatt, kvarskatteav- 2 mom. På skatt, kvarskatteavgift, respitränta och anståndsränta, gift och respitränta, som återbetalas som återbetalas enligt 68 § 2 mom., enligt 68§ 2 mom., och vid utoch vid utbetalning av skatt eller betalning av skatt eller ränta, som ränta, som har innehållits med stöd har innehållits med stöd av 68§ av 68 § 4 mom. andra stycket, utgår 4 mom. andra stycket, utgår ränta ränta (restitutionsränta). Restitu- (restitutionsränta). Restitutionstionsränta utgår för visst kalenderår ränta utgår för visst kalenderår efter efter en räntesats som motsvarar en räntesats som motsvarar halva halva det av riksbanken fastställda det av riksbanken fastställda disdiskonto som gällde vid utgången av konto som gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår. För närmast föregående kalenderår. För tid som infaller efter utgången av det tid som infaller efter utgången av det år då beslut om återbetalning fattas år då beslut om återbetalning fattas tillämpas dock den räntesats som tillämpas dock den räntesats som gäller för det året. Räntesatsen be- gäller för det året. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en stäms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall decimal, som i förekommande fall avrundas uppåt. Räntebelopp som avrundas uppåt. Räntebelopp som understiger femtio kronor betalas understiger 50 kronor betalas inte inte ut. ut.

Vid beräkning av restitutionsränta gäller i övrigt,

att ränta utgår på belopp, som senast under taxeringsåret har betalts som

24 Senaste lydelse 1986:474. 72

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

preliminär skatt, från utgången av taxeringsåret och på annat belopp från utgången av den månad, då det har betalts;

att, om skatt har betalts före den uppbördsmånad, då skatten har förfallit till betalning, skatten anses som betald under nämnda uppbördsmånad;

att, om skatten har betalts i flera att, om skatten har betalts i flera poster och restitutionen avser en- poster och restitutionen avser endäst viss del av det sammanlagda dast viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket be- skattebeloppet, det för mycket betalda beloppet avräknas mot det el- talda beloppet avräknas mot det eller de belopp som sist har betalts; ler de belopp som sist har betalts;

samt

att ränta utgår till och med den att ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas; månad, då beloppet återbetalas. samt

att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Har beslut som föranlett restitutionsränta ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet hade beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige skyldig att återbetala vad han sålunda har uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall också tillämpas på restitutionsränta.

Om restitutionsränta i särskilda Om restitutionsränta i särskilda fall föreskrivs i 69 a § tredje stycket fall föreskrivs i 49§ 4 mom. fjärde och 75 a § fjärde stycket. stycket, 69a§ tredje stycket och

7538 fjärde stycket.

69a 8”

Meddelar den lokala skattemyn- Har ett beslut enligt 44a § meddigheten ett beslut enligt 44a §, får delats, får skattemyndigheten enligt länsskattemyndigheten enligt de de närmare föreskrifter som mednärmare föreskrifter som meddelas delas av regeringen eller myndighet av regeringen eller myndighet som som regeringen bestämmer besluta regeringen bestämmer besluta att att preliminär skatt, som på grund preliminär skatt, som på grund av av arbetet har innehållits dessförinarbetet har innehållits dessförinnan nan enligt denna lag, skall överföenligt denna lag, skall överföras till ras till den främmande staten för den främmande staten för att att gottskrivas arbetstagaren där. gottskrivas arbetstagaren där.

Har viss inkomst eller förmögenhet beskattats såväl här i riket som i en stat med vilken Sverige har ingått avtal för undvikande av dubbelbeskattning, får för beskattningsåret inbetald skatt överföras till den främmande staten för att gottskrivas den skattskyldige där, i den mån den svenska skatten sätts ned genom avräkning av den utländska skatt som belöper på inkomsten eller förmögenheten eller genom att inkomsten eller förmögenheten undantas från beskattning. En sådan överföring får dock göras bara till den del som den inbetalda skatten inte behövs för betalning av svensk skatt för beskattningsåret.

På skatt som överförs enligt andra stycket skall restitutionsränta utgå till

?5 Senaste lydelse 1986: 1288. 73

Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse Prop. 1989/90: 74

den skattskyldige. I fråga om ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 69 § 2 mom.

Fordran på skatt som skall överföras får inte överlåtas. Beslut om överföring enligt andra stycket meddelas av regeringen eller

den myndighet som regeringen bestämmer.

72 ge

Riksskatteverket leder och an- Riksskatteverket leder och ansvarar för = skatteförvaltningens svarar för = skatteförvaltningens verksamhet enligt denna lag och verksamhet enligt denna lag och lagen (1984:668) om uppbörd av lagen (1984:668) om uppbörd av

socialavgifter från arbetsgivare. socialavgifter från arbetsgivare.

Länsskattemyndigheten leder och Skattemyndigheten ansvarar för ansvarar för verksamheten i länet. verksamheten i länet.

Det åligger riksskatteverket att efter framställning från länsskattemyndighet, lokal skattemyndighet, arbetsgivare eller när anledning därtill eljest uppkommer meddela bindande förklaring beträffande frågor om sättet för uttagande av preliminär skatt samt om verkställande av skatteavdrag.

Årenden enligt andra stycket skall

avgöras inom riksskatteverket av den särskilda nämnd, som avses i 19 § taxeringslagen.

Talan får ej föras mot beslut som avser bindande förklaring.

7387”

Bestämmelserna i 50§ I och Bestämmelserna i 3 kap. 17 §tax- 3 mom. taxeringslagen (1956:623) eringslagen (7990:00) gäller i tillgäller i tillämpliga delar i fråga om lämpliga delar i fråga om uppgifter uppgifter i preliminära självdekla- i preliminära = självdeklarationer rationer och andra handlingar, som och andra handlingar, som har avhar avlämnats eller tillhandahållits lämnats eller tillhandahållits enligt enligt bestämmelserna i denna lag bestämmelserna i denna lag eller eller upprättats eller för granskning upprättats eller för granskning omomhändertagits av en myndighet händertagits av en myndighet vid vid skattekontroll. skattekontroll.

Handlingar som avses i första stycket skall förvaras under samma tid som motsvarande självdeklarationer vid årlig taxering.

158?

Om arbetsgivare utan skälig anledning underlåter att göra avdrag för preliminär eller kvarstående skatt, är han ansvarig för skatt, som skatteavdraget skulle ha avsett, till belopp som svarar mot vad han har underlåtit

26 Senaste lydelse 1986: 1288. 27 Senaste lydelse 1980: 1088. 28 Scnaste lydelse 1986: 1288. 74

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

att avdraga. Gäller arbetsgivarens ansvarighet på grund av underlåtenhet att göra avdrag för preliminär skatt arbetstagare, som cj är känd, skall vad arbetsgivaren har underlåtit att avdraga anses utgöra 40 procent av den lön på vilken skatteavdrag skulle ha gjorts.

Fråga om arbetsgivares betal- Fråga om arbetsgivares betalningsskyldighet enligt första stycket ningsskyldighet enligt första stycket skall prövas av den lokala skatte- skall prövas av den skattemyndigmyndighet som avses i 448 tredje het som avses i 44 § andra stycket. stycket.

Åläggs betalningsskyldighet arbetsgivare på grund av underlåtenhet att göra avdrag för preliminär skatt, innan slutlig skatt har debiterats för det inkomstår under vilket skatteavdraget skulle ha gjorts, skall betalningsskyldighet för skattebeloppet åläggas också arbetstagaren, om han är känd. Beloppet får indrivas hos arbetstagaren i samma ordning som gäller för restförd skatt.

Om arbetstagare blir känd först sedan betalningsskyldighet har ålagts arbetsgivaren, men före debiteringen av slutlig skatt som avses i tredje stycket, skall betalningsskyldighet för skattebeloppet åläggas arbetstagaren. Blir arbetstagaren känd senare än som har sagts nu skall beslut meddelas om hur stor del av arbetstagarens kvarstående eller tillkommande skatt som omfattas av arbetsgivarens betalningsskyldighet.

Betalningsskyldighet får i fall som avses i tredje eller fjärde stycket åläggas arbetstagaren också efter det att slutlig skatt har debiterats, om det med fog kan antagas att tillkommande skatt kommmer att påföras honom.

(Se vidare anvisningarna.)

75a 8”

Har betalningsskyldighet enligt 75 § ålagts både arbetsgivare och arbetstagare och vistas arbetstagaren på känd ort inom riket, får arbetsgivaren krävas endast om det kan antagas att arbetstagaren har underrättats om sin skyldighet att betala skattebeloppet.

Efterkommer arbetsgivaren inte anmodan att betala beloppet, får det uttagas i den ordning som stadgas i fråga om indrivning av skatt. Införsel får dock ej beviljas.

Arbetsgivare eller arbetstagare, som är skyldig att betala mot underlåtet skatteavdrag svarande belopp, skall också betala restavgift på beloppet.

Om arbetsgivare efter besvär över Om arbetsgivare efter omprövlokal skattemyndighets beslut har ning eller överklagande av skattefunnits inte vara ansvarig för ar- myndighets beslut har funnits inte betstagares skatt, skall länsskatte- vara ansvarig för arbetstagares myndigheten till arbetsgivaren åter- skatt. skall skattemyndigheten till betala skatt, som han har betalat arbetsgivaren återbetala skatt, som för arbetstagaren, samt betald rest- han har betalat för arbetstagaren, avgift. På skattebeloppet beräknas samt betald restavgift. På skatteberestitutionsränta. I fråga om ränte- loppet beräknas restitutionsränta. I beräkningen gäller i tillämpliga de- fråga om ränteberäkningen gäller i lar bestämmelserna i 69 § 2 mom. tillämpliga delar bestämmelserna i

69 §2 mom.

Står arbetsgivare i skuld för restförd skatt eller arbetstagares skatt, för vilken betalningsskyldighet har ålagts honom, har han dock rätt att få ut

29 Senaste lydelse 1986:1288. 75

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

endast vad som överstiger det obetalda skattebeloppet och restavgift. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning.

Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall, om indrivningskvitto överlämnas till arbetsgivaren, nämnda förhållande anmärkas på indrivningskvittot.

75b §?0

Har en arbetsgivare hos allmän Har ett beslut om betalningsskyl- Jörvaltningsdomstol överklagat ett dighet enligt 75 § överklagats eller beslut om betalningsskyldighet en- kan annars betalningsskyldigheten ligt 75 § får länsskattemyndigheten antas komma att sättas ned får om det finns synnerliga skäl medge skattemyndigheten medge anstånd anstånd helt eller delvis med betal- med betalningen. Därvid gäller 49 §

ningen. Anstånd får beviljas att gäl- 1, 2 och 3—5 mom. i tillämpliga

la längst intill dess tre månader för- delar. flutit från dagen för förvaltningsdomstolens avgörande i saken. Länsskattemyndigheten får som villkor för anstånd föreskriva att säkerhet skall ställas.

Den som fått anstånd skall betala

ränta för den del av skattebeloppet Jör — vilken — betalningsskyldighet kvarstår vid anståndstidens utgång. Vid beräkningen av räntan gäller 49 § 4 mom. i tillämpliga delar.

I mom.?! Arbetsgivare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, skall ha sin bokföring så ordnad att därav framgår arbetstagares namn, lönebelopp och skatteavdrags belopp. Om skattsedel celler skattekort har företetts för arbetsgivaren skall också framgå arbetstagares födelsetid och mantalsskrivningsadress samt nummer på för honom utfärdad skattsedel.

Också annan arbetsgivare än i första stycket sägs, som har att verkställa skatteavdrag på arbetstagares lön, är skyldig att i enahanda omfattning föra anteckningar i hänseenden som har sagts nyss.

För kontroll av att bestämmelser- För kontroll av att bestämmelserna om skatteavdrag har följts får na om skatteavdrag har följts får revision verkställas hos sådan ar- revision verkställas hos sådan arbetsgivare, som avses i första och betsgivare, som avses i första och andra styckena. Beslut om revision andra styckena. Beslut om revision meddelas av riksskatteverket, läns- meddelas av riksskatteverket eller skattemyndigheten eller lokal skat- skattemyndighet. I övrigt gäller i temyndighet. I övrigt gäller i fråga fråga om revision i tillämpliga delar om revision i tillämpliga delar be- bestämmelserna i 3 kap. 8— 14 §§ stämmelserna i 56 och 58 §§ tax- taxeringslagen (1990:00). eringslagen (1956:623).

20 Senaste lydelse 1986:1288. >! Senaste lydelse 1986:1288. 76

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

2 mom.” Det åligger envar ar- 2 mom. Det åligger varje arbetsbetsgivare att efter anmaning av givare att efter anmaning av skattelänsskattemyndigheten eller av lo- myndigheten lämna uppgift om ankal skattemyndighet lämna uppgift ställda — arbetstagare, utbetalda om anställda arbetstagare, utbetal- löner och beloppet av verkställda da löner och beloppet av verkställ- skatteavdrag. da skatteavdrag.

83 8

Hörsammar inte skattskyldig anmaning att avlämna preliminär självdeklaration eller att komplettera sådan deklaration eller att för jämkning inkomma med för den skattskyldige utfärdad skattsedel på preliminär skatt, eller

underlåter någon att hörsamma anmaning enligt 19 eller 54 §, eller

underlåter arbetsgivare, som är skyldig att göra skatteavdrag, att fullgöra sådan skyldighet eller gör han skatteavdrag med för lågt belopp, eller

fullgör arbetsgivare inte vad som åligger eller åläggs honom enligt 43 8, 55§ I mom. första stycket eller 78 §,

får den lokala skattemyndigheten får skattemyndigheten förelägga eller länsskattemyndigheten före- den försumlige vite. lägga den försumlige vite. Vite får ej bestämmas under femhundra kronor.

Vite får icke föreläggas staten, Vite får inte föreläggas staten, kommun eller annan menighet och kommun eller tjänsteman i tjänsej heller tjänsteman i tjänsten. ten.

Om uttagande av förelagt vite förordnar länsrätten efter anmälan av riksskatteverket, länsskattemyndigheten eller den lokala skattemyndigheten.

Har vitet förelagts också med Har vitet förelagts också med stöd av bestämmelse i taxerings- stöd av bestämmelse i taxeringslagen (1956:623) prövas fråga om lagen (1990:00) eller i lagen uttagande av den länsrätt som är (1990:00) om självdeklaration och behörig enligt nämnda /ag. kontrolluppgifter prövas en fråga

om uttagande av den länsrätt som

är behörig enligt nämnda lagar.

Har ändamålet med vitet förfallit, när fråga uppkommer om utdömande därav, får vite ej utdömas. Har vitesföreläggande iakttagits först ef ter det anmälan enligt tredje stycket har inkommit, skall ändamålet med vitet icke anses hava förfallit därigenom.

Vid prövning av anmälan enligt Vid prövning av ansökan om uttredje stycket får även bedömas frå- dömande av vite får även vitets ga, huruvida och med vilket belopp lämplighet bedömas. vitet hade bort föreläggas.

?2 Senaste lydelse 1986: 1288. 33 Senaste lydelse 1986: 1288. 77

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

Besvär m.m. Överklagande m. m.

845” Har slutlig, kvarstående eller till- Har slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt debiterats med för kommande skatt debiterats med för högt belopp eller överskjutande högt belopp eller överskjutande preliminär skatt tillgodoräknats preliminär skatt tillgodoräknats med för lågt belopp eller föreligger med för lågt belopp eller föreligger annan felaktighet till den skattskyl- annan felaktighet till den skattskyldiges nackdel i hans skattsedel, äger diges nackdel i hans skattsedel, äger den lokala skattemyndighet som ut- den skattemyndighet som utfärdat färdat skattsedeln vidtaga rättelse. skattsedeln vidtaga rättelse. Föreligger motsvarande felaktig- Föreligger motsvarande felaktighet i beslut om arbetsgivares ansva- het i beslut om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, äger righet för arbetstagares skatt, äger den lokala skattemyndighet som den skattemyndighet som meddelat meddelat beslutct vidtaga rättelse. beslutet vidtaga rättelse. I fråga om omprövning av beslut om fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller bestämmelserna i 8a§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Beslut om debitering till följd av

taxeringsbeslut skall omprövas på begäran av den skattskyldige. Den skattskyldiges begäran skall ha kommit in till skattemyndigheten inom tid som anges i 4 kap. 9§ taxeringslagen (1990:00).

I mom.” Den lokala skattemyn- I mom. Skattemyndighetens be-

dighetens beslut enligt denna lag slut enligt denna lag får överklagas överklagas hos länsrätten genom hos länsrätten av skattskyldig. arbesvär, om inte annat följer av and- betsgivare och riksskatteverket, om ra stycket. I fråga om beslut om inte annat följer av andra stycket. I fastställande av avgiftsunderlag för fråga om beslut om fastställande av egenavgifter gäller vad som före- avgiftsunderlag för egenavgifter skrivs i [18 lagen (1959:551) om gäller vad som föreskrivs i il— beräkning av pensionsgrundande 13 §§ lagen (1959:551) om beräkinkomst enligt lagen (1962:381) om ning av pensionsgrundande inallmän försäkring. komst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, Beslut om preliminär taxering, Beslut om revision enligt 78§ I sättet för uttagande av preliminär mom. och beslut varigenom vite har skatt, debitering eller jämkning av JSörelagts får inte överklagas. Inte sådan skaut, verkställande av skatte- heller beslut enligt 55§ 1 mom. avdrag och anstånd med inbetal- första stycket och 55 § 2 mom. and-

34 Senaste lydelse 1979:489. 35 Senaste lydelse 1986: 1288. 78

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

ning av skatt överklagas hos läns- ra stycket samt beslut rörande framskattemyndigheten genom besvär. ställning om försättande i konkurs, Vad som sagts nu gäller dock inte ackordsförslag och avskrivning av lokal skattemyndighets beslut med skatt får överklagas. anledning av en begäran enligt 44 § om besked angående skyldigheten att verkställa skatteavdrag.

De allmänna ombuden får över- Den skattskyldiges eller arbetsklaga lokala skattemyndigheters be- givares överklagande skall vara slut endast i fråga om arbetsgivares skriftligt och ha kommit in inom två ansvarighet för arbetstagares skatt. månader från den dag klaganden

fick del av beslutet. Vid överklagan-

de av beslut om debitering till följd

av taxeringsbeslut gäller bestäm-

melserna i 6 kap. 3 § taxeringslagen

(1990:00).

Lokala skattemyndigheters beslut Överklagande av riksskatteverket

om revision enligt 78 § I mom. eller skall vara skriftligt och ha kommit varigenom vite har förelagts får inte in inom två månader från den dag överklagas. beslutet meddelades.

Riksskatteverket får hos länsrät-

ten yrka att arbetsgivare åläggs an-

svarighet för arbetstagares skatt.

86 § I mom?” Talan får ej föras mot 1 mom. Bestämmelserna i 6 kap.

länsskattemyndighets beslut enligt 5—-7§§ taxeringslagen (1990:00) 5S$ I mom. första stycket, 55 § 2 gäller när en skattskyldig eller en mom. andra stycket eller 85§ I arbetsgivare överklagat skattemynmom. andra stycket. Ej heller får dighetens beslut. talan föras mot annat beslut av länsskattemyndighet i fråga om anstånd med inbetalning av skatt eller mot länsskattemyndighets beslut rörande framställning om försättande i konkurs, ackordsförslag, avskrivning av skatt, revision enligt 78§ I mom. eller föreläggande av vite.

Mot annat beslut av länsskattemyndighet än som avses i första stycket förs talan hos kammarrätten genom besvär.

86a 8”

Bestämmelserna i 6 kap. 10—19

och -21—-23§§ = taxeringslagen

(1990:00) gäller för mål enligt den-

na lag. Vad som sägs om skattskyl-

dig gäller även arbetsgivare.

I fråga om besvär över länsrättens I fråga om överklagande av läns-

36 Senaste lydelse 1986:1288. 37 Senaste lydelse 1986: 1288. 79

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

eller kammarrättens beslut beträf- rättens eller kammarrättens beslut fande beräkning av avgiftsunderlag beträffande beräkning av avgiftsunför egenavgifter gäller vad som fö- derlag för egenavgifter gäller vad reskrivs i 11 § lagen (1959:551) om som föreskrivs 1 12 och 13 §§ lagen beräkning av pensionsgrundande (1959:551) om beräkning av peninkomst enligt lagen (1962:381) om sionsgrundande inkomst = enligt allmän försäkring. lagen (1962:381) om allmän försäk-

ring.

86b§

Länsrättens beslut om preliminär taxering, sättet för att ta ut preliminär skatt, debitering eller jämkning av sådan skatt, verkställande av skatteavdrag och anstånd med att betala in skatt får inte överklagas. Vad som sagts nu gäller dock inte beslut med anledning av en begäran enligt 44§ om besked angående skyldigheten att verkställa skatteavdrag.

1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med

den I januari 1991.

2. Äldre bestämmelser i 27§ gäller fortfarande i fråga om 1990 och tidigare års taxeringar.

3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för framställningar enligt 30 § som kommit in till länsrätten före den 1 januari 1991.

4. Äldre bestämmelser i 32§ gäller fortfarande i fråga om respitränta på tillkommande skatt avseende 1989 och tidigare års taxeringar.

5. De nya bestämmelserna i 32 a§ tillämpas på respitränta som påförts efter utgången av år 1990.

6. Äldre bestämmelser i 498 4 mom. gäller fortfarande i fråga om skatt som förfallit till betalning före den 1 januari 1991.

7. De nya bestämmelserna 1 49§ 5 mom. tillämpas på anståndsränta som påförts efter utgången av år 1990.

8. Äldre bestämmelser i 58§ gäller fortfarande i fråga om restavgift på skatt som förfaller till betalning före den 1 februari 1991.

10. Äldre bestämmelser i 848, 85§ I mom., 865 I mom. och 86 a§ gäller för beslut som har meddelats före den I januari 1991. De nya bestämmelserna om riksskatteverkets överklaganderätt och om företrädare för det allmänna tillämpas dock från och med den 1 januari 1991 även om beslutet meddelats dessförinnan.

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1968:430) om mervärdeskatt! dels att 50, 62, 64 och 64 c §§ skall upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 38 och 50 §§ skall utgå,

dels att i 2, 2a, 3, 5, 5a, 6, 10, 19, 20, 43, 45 och 49 §§ samt punkt 1 av anvisningarna till 2 § och anvisningarna till 16 och 22 §§ ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form,

dels att nuvarande 34 8 skall betecknas 40b §,

dels att 22—30, 32, 33, 35 —40, nya 40b, 41, 46, 47, 51, 52, 54—57, 63, 64a, 64e, 64g, 64h, 64k, 69 och 74 §§ samt rubrikerna närmast före 30 och 51 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 22a, 34, 34a, 34b, 40a och 53 §§, samt närmast före 33, 34, 35, 37. 40a och 40b §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 Den som är redovisningsskyldig Den som är redovisningsskyldig skall utan anmaning lämna uppgift skall lämna uppgift (deklaration) (deklaration) för mervärdeskatt för för mervärdeskatt för varje verkvarje verksamhet för vilken sär- samhet för vilken särskild registreskild registrering skall ske enligt ring skall ske enligt 19 §. Deklara- 198. Deklarationen lämnas för var- tion lämnas för varje redovisningsje redovisningsperiod så länge re- period så länge redovisningsskyldovisningsskyldighet föreligger. dighet föreligger. Redovisningspe- Redovisningsperiod omfattar två riod omfattar två kalendermånakalendermånader. Redovisningspe- der. Redovisningsperioder är janurioder är januari och februari, mars ari och februari, mars och april, och april, maj och juni, juli och maj och juni, juli och augusti, sepaugusti, september och oktober tember och oktober samt november samt november och december. och december.

Kan det antas att ingående skatt Kan det antas att ingående skatt för viss skattskyldig regelmässigt för viss skattskyldig regelmässigt

! Lagen omtryckt 1979: 304. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:885 28 1989:1027 2a81988:1152

38 1986: 1289

58 1986:1289 5a81986:1289 68 [986:1289 108 1986:1289 198 1986:1289 208 1986:1289 438 1986:1289 458 1986: 1289 498 1986:1289 623 1986:1289 punkt 1 av anvisningarna till 2 § 1989: 1027 anvisningarna till 16 § 1986:1289 anvisningarna till 22 8 1986: 1289. ? Senaste lydelse 1986: 1289.

6 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 74

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

kommer att överstiga utgående kommer att överstiga utgående skatt med minst 1000 kronor varje skatt med minst 1000 kronor varje månad kan länsskattemyndigheten månad kan skattemyndigheten bebesluta att redovisningsperiod tills sluta att redovisningsperiod tills vividare skall vara en kalendermå- darc skall vara en kalendermånad. nad. När särskilda skäl föreligger När särskilda skäl föreligger kan kan länsskattemyndigheten för viss skattemyndigheten för viss skattskattskyldig besluta att redovis- skyldig besluta att redovisningspeningsperiod tills vidare skall vara riod tills vidare skall vara halvt clhalvt eller helt beskattningsår. ler helt beskattningsår.

Deklaration skall lämnas till Deklaration skall lämnas till länsskattemyndigheten i det län, skattemyndigheten 1 det län, där där den skattskyldige registrerats, den skattskyldige registrerats, sesenast den 5 i andra månaden efter nast den 5 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperi- utgången av den redovisningsperiod som deklarationen avser, om cj od som deklarationen avser, om ej annat följer av anvisningarna. Sker annat följer av anvisningarna. Sker inbetalning av skatt enligt 42 § and- inbetalning av skatt enligt 42 8 andra stycket i behörig ordning, anses ra stycket i behörig ordning, anses deklarationen ha lämnats till läns- deklarationen ha lämnats till skatskattemyndigheten den dag inbetal- temyndigheten den dag inbetalningskort eller försändelse som in- ningskort eller försändelse som innehåller gireringshandling kommit nehåller gireringshandling kommit in till postanstalt. Om synnerliga in till postanstalt. Om synnerliga skäl föreligger kan regeringen eller skäl föreligger kan regeringen eller myndighet som regeringen bestäm- myndighet som regeringen bestämmer medge att skattskyldig eller mer medge att skattskyldig eller grupp av skattskyldiga får lämna grupp av skattskyldiga får lämna deklaration senare än som nu deklaration senare än som nu nämnts. nämnts.

Deklaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på blankett enligt fastställt formulär.

Efter anmaning skall deklaration Efter föreläggande skall deklaralämnas även av den som icke enligt tion lämnas även av den som inte första stycket är deklarationsskyl- enligt första stycket är deklarationsdig. skyldig.

Bestämmelserna i 47 § taxerings- Bestämmelserna i 4 kap. 2§ lagen (1956:623) gäller i tillämpliga lagen (1990:00) om självdeklaradelar i fråga om deklaration för tion och kontrolluppgifter gäller i mervärdeskatt. tillämpliga delar i fråga om deklara-

(Se vidare anvisningarna.) tion för mervärdeskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

22a§

Visar den deklarationsskyldige

att hinder på grund av särskilda om-

ständigheter möter att lämna dekla-

ration inom föreskriven tid, får skat-

temyndigheten medge honom an-

stånd med att lämna deklarationen.

Ansökan om anstånd skall ha

kommit in till skattemyndigheten

senast den dag då deklarationen 82

Nuvarande lydelse " Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

skulle ha lämnats.

Ändras förutsättningarna för an-

ståndet innan anståndstiden har

gått ut skall anståndet omprövas.

238 Underlåter den som är deklara- Underlåter den som är deklarationsskyldig enligt 22 § första styc- tionsskyldig enligt 22 § första stycket att lämna deklaration eller är ket att lämna deklaration eller är deklaration ofullständig, kan läns- deklaration ofullständig, kan skatskattemyndigheten anmana den temyndigheten förelägga den dekladeklarationsskyldige att fullgöra rationsskyldige att fullgöra vad som vad som brister. brister.

I anmaning enligt första stycket Föreläggande enligt första styceller enligt 223 femte stycket kan ket eller enligt 22§ femte stycket vite föreläggas. får förenas med vite.

Deklarationsskyldig skall i skälig Deklarationsskyldig skall i skälig omfattning genom räkenskaper, an- omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt teckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för sätt sörja för att underlag finns för fuligörande av deklarationsskyldig- fullgörande av deklarationsskyldigheten, för kontroll av deklaration heten, för kontroll av deklaration och för fastställelse av skatt. och för beskattningen.

Underlaget skall bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått till ända.

Om skyldighet i vissa fall att föra räkenskaper gäller särskilda bestämmelser.

25§”

Bestämmelserna i 50§ 1 och Bestämmelserna i 3 kap. 17 § tax- 3 mom. taxeringslagen (1956:623) eringslagen (1990:00) gäller i tillgäller i tillämpliga delar i fråga om lämpliga delar i fråga om uppgifter uppgifter i deklarationer för mer- i deklarationer för mervärdeskatt värdeskatt och andra handlingar och andra handlingar som har avsom har avlämnats till ledning för lämnats till ledning för beskattningfastställelse av sådan skatt eler en eller upprättats eller för granskupprättats eller för granskning om- ning omhändertagits av en myndighändertagits av en myndighet vid het vid skattekontroll. skattekontroll.

Handlingar som avses 1 första Handlingar som avses i första stycket skall förvaras hos länsskat- stycket skall förvaras hos skattetemyndigheten. Handlingarna skall myndigheten. Om inte regeringen förstöras sju år efter utgången av eller den myndighet som regeringen det kalenderår under vilket beskatt- bestämmer föreskriver något annat, ningsåret gått till ända, om inte re- skall handlingarna förstöras sju år geringen föreskriver annat. efter utgången av det kalenderår

under vilket beskattningsåret gått

ut.

3 Scnaste lydelse 1986: 1289. > Senaste lydelse 1986: 1289. 83

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26§

Efter anmaning skall deklara- Skattemyndigheten får förelägga tionsskyldig lämna de upplysningar den deklarationsskyldige att i den som behövs för kontroll av deklara- omfattning som anges i föreläggantion eller för att fastställa mervärde- det lämna de upplysningar som beskatt. I anmaning får vite föreläg- hövs för kontroll av deklarationen gas. eller annars för beskattningen.

Deklarationsskyldig skall efter Skattemyndigheten får vidare föanmaning förete handling som be- relägga den deklarationsskyldige att hövs för fastställelse av mervärde- visa upp kontrakt, kontoutdrag, skatt, såsom kontrakt, kontoutdrag, räkningar, kvitton eler liknande räkning eller kvitto. handlingar som behövs för kontroll

av deklarationen.

Ett föreläggande får förenas med

vite, om det finns anledning att anta

att den deklarationsskyldige annars

inte följer föreläggandet.

Bestämmelserna i 3 kap. 6 § taxe-

ringslagen (1990:00) gäller i fråga

om befrielse från skyldigheten att

lämna upplysningar eller visa upp

handling.

27§

Efter anmaning skall näringsid- Skattemyndigheten får förelägga kare lämna uppgift om skattepliktig näringsidkare att lämna uppgift om vara eller tjänst som han förvärvat skattepliktig vara eller tjänst som av, sålt till eller tillhandahållit an- han förvärvat av, sålt till eller tillnan näringsidkare. Bestämmelser- handahållit annan näringsidkare. na i 39§ 4mom. taxeringslagen Bestämmelserna om befrielse från (1956:623) om befrielse från upp- uppgiftsskyldighet i 3 kap. 3§ och giftsskyldighet gäller i tillämpliga 4 kap. 6§ tredje stycket lagen delar. (1990:00) om självdeklaration och

kontrolluppgifter gäller i tillämpliga delar. Bestämmelserna 1 46 § taxerings- Bestämmelserna i 3 kap. 16 § tax-

lagen gäller i tillämpliga delar i frå- eringslagen (1990:00) gäller i tillga om kontroll av mervärdeskatt. lämpliga delar i fråga om kontroll

av mervärdeskatt.

288"

För kontroll av att deklarations- För kontroll av att deklarationseller uppgiftsskyldigheten har full- eller uppgiftsskyldigheten har fullgjorts riktigt och fullständigt eller gjorts riktigt och fullständigt eller för att på annat sätt få upplysning för att på annat sätt få upplysning till ledning för fastställelse av skatt, till ledning för beskattningen, får får skatterevision göras hos den skatterevision göras hos den som är som är deklarations- eller uppgifts- deklarations- eller upppiftsskyldig. skyldig. Skatterevision får också Skatterevision får också göras hos göras hos den som har anmält sig den som har anmält sig för registreför registrering för kontroll av att ring för kontroll av att lämnade

5 Senaste lydelse 1986:1289. 84

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

lämnade uppgifter är riktiga och uppgifter är riktiga och fullständifullständiga. ga.

Beslut om skatterevision medde- Beslut om skatterevision meddelas av länsskattemyndigheten eller las av skattemyndigheten eller riksriksskatteverket. skatteverket.

I övrigt gäller i fråga om skatte- I övrigt gäller i fråga om skatterevision i tillämpliga delar bestäm- revision i tillämpliga delar bestämmelserna om taxeringsrevision i 56 melserna om taxeringsrevision i och 58 §§ taxeringslagen. 3 kap. 8-14§§ taxeringslagen

(1990:00).

298?

Anmaning enligt 26 eller 27 § gö- Riksskatteverket får meddela föres av länsskattemyndigheten eller reläggande enligt 26 eller 27 §. riksskatteverket.

Fastställelse av skatt Beskattningsbeslut

30§

Skatt fastställes för varje redovis- Beskattningsbeslut fattas för varningsperiod. je redovisningsperiod med ledning

av deklaration och övriga tillgängli-

ga handlingar.

Fastställelse sker med ledning av deklaration och övriga tillgängliga handlingar.

Kan skatten icke beräknas tillför- Kan inte skatten beräknas tillförlitligt med ledning av handling som litligt med ledning av handling som avses i andra stycket fastställes avses i första stycket får beskattskatten efter skälig grund. ningsbeslutet fattas efter skälig

grund.

32§

Har den skattskyldige lämnat de- Har den skattskyldige lämnat deklaration enligt 228 anses skatten klaration inom den tid som anges i fastställd i enlighet med deklaratio- 22 § eller inom den tid som anges i nen. Har deklaration icke lämnats ett beslut om anstånd med att lämanses skatten fastställd till noll kro- na deklaration anses beskattningsnor. beslut ha fattats i enlighet med de-

klarationen.

Skatt anses fastställd enligt första Om deklarationen inte har komstycket utan att beslut meddelas. mit in till skattemyndigheten inom

den tid som anges i första stycket,

anses skatten genom beskattnings-

beslut ha bestämts till noll kronor.

Kommer deklarationen in till skat-

temyndigheten vid en senare tid-

punkt anses beslut i stället ha fattats

i enlighet med deklarationen, om

inte ett omprövningsbeslut har med-

delats dessförinnan.

S Senaste lydelse 1986: 1289. 85

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

Omprövning 335 Föranleder framkomna omstän- Skattemyndigheten skall omdigheter omprövning av fastställd pröva ett beskattningsbeslut i en fråskatt meddelar länsskattemyndig- — ga som kan ha betydelse för beskattheten beslut om fastställelse av skat- — ningen, om den skattskyldige begär ten. Av beslutet skall framgå att den = det eller om det finns andra skäl. Att skattskyldige kan erhålla slutligt be- omprövning skall ske när den skattslut enligt 36 §. skyldige överklagat ett beskattningsbeslut framgår av 54 §.

Skattemyndigheten får avstå från alt på eget initiativ ompröva ett beslut, om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp.

Om en fråga som avses i första stycket har avgjorts av allmän Jörvaltningsdomstol, får skattemyndigheten inte ompröva frågan.

Omprövning på begäran av den skattskyldige 34§

Vill den skattskyldige begära omprövning, skall han göra detta skriftligt. Begäran skall ha kommit in till skattemyndigheten senast sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut.

Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beskattningsbeslut som är till hans nackdel eller annan handling med uppgift om skattens storlek, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.

Har den skattskyldige inom den tid som anges i första eller andra stycket gett in skrivelsen med begäran om omprövning till en annan skattemyndighet än den som fattat beslutet eller till en allmän förvaltningsdomstol, får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall då omedelbart översändas till den skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till myndigheten eller domstolen. 86

7 Senaste lydelse 1986: 1289.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

34a§

Om en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad av den skattskyldige eller hans ombud, får skattemyndigheten utfärda föreläggande om att undertecknande skall ske med påföljd att omprövning annars inte görs. 34b§

Trots bestämmelsen i 33§ tredje stycket får en fråga som har avgjorts av länsrätt eller kammarrätt genom beslut som vunnit laga kraft omprövas, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som har meddelats därefter.

Omprövning på initiativ av skattemyndigheten

358?

Fråga om beslut enligt 33 § skall Omprövar = skattemyndigheten väckas senast under sjätte året efter självmant ett beslut får omprövutgången av det kalenderår under ningsbeslut som är till den skattskylvilket beskattningsåret har gått till diges fördel meddelas senast under ända. sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått utr. Har slutligt beslut meddelats får Ett sådant omprövningsbeslut får fråga om beslut enligt 33 § inte prö- meddelas även efter den tid som anvas. ges i första stycket om det föranleds av skattemyndighets beskattningsbeslut eller allmän förvaltningsdomstols beslut i mål om skatt enligt denna lag avseende annan redovisningsperiod eller annan skattskyldig.

368?

Slutligt beslut om fastställelse av Ett omprövningsbeslut som är till skatt skall meddelas, om den skatt- nackdel för den skattskyldige får, skyldige begär sådant beslut inom utom i fall som avses i andra stycket sex år från utgången av det kalen- och i 38 §. inte meddelas senare än derår under vilket beskattningsåret under andra året efter utgången av har gått till ända. Har beslut enligt det kalenderår under vilket beskatt- 33§ meddelats skall dock slutligt hingsåret har gått ut. beslut meddelas, om den skattskyldige begär ett sådant beslut inom två månader från den dag då han

2 Senaste lydelse 1981: 1276.

87 ? Senaste lydelse 1981:1276.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

fått del av det meddelade beslutet. Föreligger särskilda skäl får slutligt beslut meddelas även om den skattskyldige inte har begärt det.

Har slutligt beslut meddelats får Har den skattskyldige inte gett in fråga om nytt sådant beslut icke prö- deklaration i rätt tid, får ett omprövvas. ningsbeslut som är till hans nackdel

meddelas efter utgången av den tid som anges i första stycket. Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas inom ett år från den dag deklarationen kom in till skattemyndigheten, dock senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut.

Efterbeskattning 378!? Beslut om fastställelse av skatt Skattemyndigheten får meddela

meddelas av länsskattemyndigheten ett omprövningsbeslut som är till i det län, där den skattskyldige är nackdel för den skattskyldige efter registrerad eller, om han icke är re- utgången av den tid som anges i gistrerad, där han bort vara regist- 36 § första stycket under de förutrerad. sättningar och på det sätt som anges

i 38—40 §§ (efterbeskattning).

388 Har skattskyldig i deklaration el- Efterbeskattning får ske om den ler på annat sätt lämnat oriktig skattskyldige uppgift till ledning för fastställelse 1.1 deklaration eller på annat sätt av skatt eller underlåtit att lämna lämnat oriktig uppgift till ledning deklaration eller infordrad uppgift för beskattningen, samt har detta föranlett att skatt 2. lämnat oriktig uppgift i mål Jastställts till för lågt belopp eller om skatt eller medfört att skatt återbetalats med 3. underlåtit att lämna deklaraför högt belopp, sker efterbeskatt- tion eller infordrad uppgift ning. Detsamma gäller när skatt- och den oriktiga uppgiften eller skyldig har lämnat oriktig uppgift i underlåtenheten medfört att ett bemål om skatt. skattningsbeslut blivit felaktigt eller

inte fattats.

Efterbeskattning får också ske

I. vid rättelse av felräkning, miss-

skrivning eller annat uppenbart för-

biseende,

2. när en ändring föranleds av be-

slut som anges i 35 § andra stycket.

Efterbeskattning får icke ske om Efterbeskattning som avser annat det belopp som den skattskyldige än omprövning enligt andra stycket skulle ha att erlägga är att anse som 2 får ske endast om den avser belopp ringa eller det med hänsyn till om- av någon betydelse. Efterbeskatt-

!09 Senaste lydelse 1986:1289. 88

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

ständigheterna framstår som up- ning får inte ske om beslutet med penbart oskäligt att efterbeskatt- hänsyn till omständigheterna skulle ning sker. framstå som uppenbart oskäligt el!ler om skattemyndigheten tidigare

fattat beslut om efterbeskattning av-

seende samma fråga. Kan uppgift som den skattskyldi-

ge lämnat icke läggas till grund för

en tillförlitlig beräkning får efterbeskattning ske efter skälig grund. Bestämmelserna i 34§ gäller i tillämpliga delar vid efterbeskattning.

398!! Utan hinder av bestämmelserna i Skattemyndighetens beslut om 55—-57§§ äger länsskattemyndig- efterbeskattning skall meddelas seheten från skatt som skall betalas nast under sjätte året efter utgången enligt beslut om efterbeskattning för av det kalenderår under vilket beviss — redovisningsperiod avräkna skattningsåret har gått ut, om inte skatt som den skattskyldige kan annat anges i 40 §. återfå för annan redovisningsperiod under samma beskattningsår.

408”

Beslut om efterbeskattning enligt 38§ andra stycket 2 får meddelas även efter den tid som anges i 39§ men senast sex månader efter det beslut som föranleder ändringen. Efterbeskattning får ske först se- Beslut om efterbeskattning på dan slutligt beslut om fastställelse grund av oriktig uppgift i omprövav skatt har meddelats. Fråga om ningsärende eller mål om skatt får efterbeskattning skall väckas senast meddelas efter den tid som anges i under sjätte året efter utgången av 39 § men senast inom ett år efter utdet kalenderår under vilket beskatt- gången av den månad då skatteningsåret har gått till ända. Efterbe- myndighetens eller domstolens beskattning på grund av oriktig upp- Slut i ärendet eller målet har vunnit gift i mål om skatt får dock ske laga kraft. inom ett år efter utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet har vunnit laga kraft. Har den skattskyldige avlidit, på- Om den skattskyldige har avlidit, föres efterbeskattning hans dödsbo. Jår beslut om efterbeskattning inte Sådan efterbeskattning får ske en- meddelas efter utgången av det anddast om fråga därom prövats senast ra året efter det kalenderår då bounder andra året efter utgången av uppteckningen efter honom lämnats det kalenderår under vilket boupp- in för registrering. teckning efter den skattskyldige lämnats in för registrering,

!! Senaste lydelse 1986: 1289. !2 Senaste lydelse 1986: 1289. 89

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har den skattskyldige, på sätt an- Har den skattskyldige, på sätt anges 1 148 andra stycket skatte- ges 1 14§ andra stycket skattebrottslagen (1971:69), delgetts un- brottslagen (1971:69), delgetts underrättelse om misstanke om brott derrättelse om misstanke om brott som avser mervärdeskatt för ho- som avser mervärdeskatt för honom eller har åtal väckts mot ho- nom eller har åtal väckts mot honom för sådant brott, får efterbe- nom för sådant brott, får beslut om skattning ske för den redovisnings- efterbeskattning meddelas för den period som brottet avser även efter redovisningsperiod som brottet avutgången av i första stycket angiven ser även efter utgången av i 39§ tid. Detsamma gäller, om tiden för angiven tid. Detsamma gäller, om att ådöma den skattskyldige påföljd tiden för att ådöma den skattskyldiför sådant brott har förlängts ge- ge påföljd för sådant brott har förnom beslut enligt 14a§ skatte- längts genom beslut enligt 14a§8 brottslagen. skattebrottslagen.

Efterbeskattning får också ske ef- Beslut om efterbeskattning får i ter utgången av i första stycket angi- fall som avses i 12§ skattebrottsven tid, om efterbeskattningen med- lagen också meddelas efter utgångför att den skattskyldige enligt 12§ en av den tid som anges i 39 §. skattebrottslagen är fri från ansvar för brott.

Efterbeskattning enligt — tredje Beslut om efterbeskattning enligt stycket får ske endast om fråga där- fjärde stycket skall meddelas före om prövats före utgången av kalen- utgången av kalenderåret efter det deråret efter det då någon av de där då någon av de där angivna åtgärangivna åtgärderna först vidtogs. derna först vidtogs. Beslut om efter- Efterbeskattning enligt fjärde styc- beskattning enligt femte stycket ket fär ske endast om fråga därom skall meddelas före utgången av kaprövats före utgången av kalender- lenderåret efter det år då åtgärd året efter det då åtgärd som avses i som avses i 128 skattebrottslagen 12 8 skattebrottslagen vidtogs. Har vidtogs. Har den skattskyldige avliden skattskyldige avlidit, skall dock dit, skall dock beslut om efterbefråga om efterbeskattning av döds- skattning meddelas inom sex månaboet prövas inom sex månader från der från dödsfallet. dödsfallet.

Efterbeskattning som har åsatts Beslut om efterbeskattning enligt enligt tredje stycket skall undanrö- fjärde stycket skall, utom i fall som jas av länsskattemyndigheten om avses i 12§ skattebrottslagen, unåtal inte väcks på grundval av den danröjas av skattemyndigheten, om förundersökning som = föranlett åtal inte väcks på grundval av den underrättelsen om brottsmisstanke förundersökning som = föranlett eller beslutet om tidsförlängning el- underrättelsen om brottsmisstanke ler, om åtal har väckts, åtalet inte eller beslutet om tidsförlängning elbifalls till någon del. Vad som har ler, om åtal har väckts, åtalet läggs sagts nu gäller dock inte, om den ned eller inte bifalls till någon del. skattskyldige är fri från ansvar med stöd av 12 § skattebrottslagen.

Tredje — sjätte styckena skall ock- Vad som sägs i fjärde— sjunde så tillämpas om brottet avser mer- styckena tillämpas också beträffanvärdeskatt för en juridisk person och de en juridisk persons beskattning, åtgärd som avses i tredje stycket har om åtgärd som avses i fjärde stycket vidtagits mot den som har företrätt har vidtagits mot den som har föreden juridiska personen eller om fö- trätt den juridiska personen eller

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

reträdaren är fri från ansvar för så- om fall som avses i 128 skattedant brott med stöd av 128 skatte- brottslagen föreligger beträffande brottslagen. honom.

Beslut om skatteberäkning

40a§

Skattemyndigheten skall snarast

efter det att en domstol meddelat

beslut i ett mål om skatt fatta det

beslut om skatteberäkning som för-

anleds av domstolens beslut.

Gemensamma bestämmelser om

beskattningsbeslut 34§ 40b§

Efter utgången av den tid inom Efter utgången av den tid inom vilken deklaration för den sista re- vilken deklaration för den sista redovisningsperioden under beskatt- dovisningsperioden under beskattningsåret skall lämnas enligt 22§ ningsåret skall lämnas enligt 22§ får sådan ändring av fastställd skatt får sådan ändring av beskattningssom berör mer än en redovisnings- beslut som berör mer än en redovisperiod under beskattningsåret hän- ningsperiod under beskattningsåret föras till den sista redovisningsperi- hänföras till den sista redovisningsoden under beskattningsåret. perioden under beskattningsåret.

Vad som sägs i första stycket gäller ej om slutligt beslut har meddelats för någon redovisningsperiod under beskattningsåret.

418”

Beslut om efterbeskattning med- Beskattningsbeslut meddelas av delas av länsskattemyndigheten i skattemyndigheten i det län där den det län där den skattskyldige är re- skattskyldige är registrerad eller, gistrerad eller, om han icke är re- om han inte är registrerad, där han gistrerad, där han bort vara regi- bort vara registrerad. strerad.

46§'”

Har besvär anförts över slutligt Om ett beskattningsbeslut överbeslut om fastställelse av skatt eller klagats, den skattskyldige begärt beslut om efterbeskattning eller be- omprövning eller det annars kan anslut av länsrätt eller kammarrätt, tas att skatten kommer att sättas kan den skattskyldige av länsskatte- ned, kan den skattskyldige av skatmyndigheten få anstånd med betal- temyndigheten få anstånd med att ning av skatt. Bestämmelserna i betala skatten. Bestämmelserna i 498 1, 2 och 3 mom. uppbörds- 498 1, 2 och 3 mom. uppbördslagen (1953:272) om anstånd vid lagen (1953:272) gäller då i tillämpbesvär över beslut rörande taxering liga delar. äger motsvarande tillämpning.

!3 Senaste lydelse 1986: 1289. !4 Senaste lydelse 1986: 1289. 91

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

47 g!5

Betalas icke skatt i behörig ordning inom den tid då deklaration för den redovisningsperiod skatten avser skall lämnas enligt 22 § tredje stycket, utgår restavgift på sålunda icke betalat belopp. Har anstånd med betalning av skatt beslutats enligt 45 §, utgår dock restavgift endast på skattebelopp som betalas sedan anståndstiden gått till ända.

Restavgiften är sex öre för varje hel krona av den skatt som icke betalats, dock minst femtio kronor. Öretal som uppkommer vid denna beräkning jämnas till närmast högre hela krontal.

Bestämmelserna i 58§ 2 mom. Bestämmelserna i 583 2 mom. uppbördslagen (1953:272) om be- uppbördslagen (1953:272) om befrielse från restavgift gäller i till- frielse från restavgift gäller i tilllämpliga delar beträffande restav- lämpliga delar beträffande restavgift för mervärdeskatt. Bestämmel- gift för mervärdeskatt. Bestämmelserna i denna lag om beslut om serna i denna lag om beskattningsfastställelse av skatt gäller i tillämp- beslut gäller i tillämpliga delar om liga delar om beslut i fråga om be- beslut i fråga om befrielse från restfrielse från restavgift. avgift.

Besvär Överklagande

518!e

Följande beslut får överklagas Följande beslut av skattemyndighos länsrätten genom besvär: het får överklagas hos länsrätten:

1. slutligt beslut, 1. beskattningsbeslut i en fråga

som kan ha betydelse för beskatt-

ningen,

2. beslut att inte meddela beslut 2. beslut att avvisa en begäran om enligt 33 eller 36 §, omprövning av beskattningsbeslut,

3. beslut enligt 19 § fjärde stycket 3. beslut enligt 19 § fjärde stycket i fråga om registrering, samt i fråga om registrering, samt

4. beslut om efterbeskattning, 4. beslut om skattskyldighet, reskattskyldighet, redovisningsskyl- dovisningsskyldighet, restavgift eldighet eller restavgift. ler anstånd med att lämna deklara-

tion eller betala skatt.

Följande beslut får ej överklagas: Följande beslut får inte överkla-

gas:

1. beslut enligt 33§,

2. beslut om skatterevision, samt 1. beslut om skatterevision, samt

3. länsskattemyndighetens beslut 2. skattemyndighetens beslut i i fråga om föreläggande av vite. fråga om föreläggande av vite.

Länsskattemyndighetens beslut i Skattemyndighetens beslut i övövrigt enligt denna lag överklagas rigt enligt denna lag överklagas hos hos riksskatteverket genom besvär. riksskatteverket. Riksskatteverkets Riksskatteverkets beslut får ej över- beslut får inte överklagas. klagas.

!5 Senaste lydelse 1982: 1211.

!6 Senaste lydelse 1986: 1289. 92

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

528!” Besvär enligt 51 § första stycket Den skattskyldiges överklagande skall ha inkomrmit inom två måna- enligt 51 § första stycket skall vara der från det klaganden fått del av skriftligt och ha kommit in inom sex det överklagade beslutet. år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut. Om beskattningsbeslutet har meddelats efter den 30 juni sjätte året efter det kalenderår under vilket det beskattningsår som beslutet avser har gått ut och den skattskyldige har fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då den skattskyldige fick del av beslutet.

Den skattskyldige får överklaga ett beskattningsbeslut även om det inte gått honom emot.

53§

Skattemyndigheten skall pröva om den skattskyldiges överklagande har kommit in i rätt tid. Har överklagandet kommit in för sent, skall myndigheten avvisa det, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

Överklagandet skall inte avvisas, om förseningen beror på att skattemyndigheten har lämnat den skattskyldige en felaktig underrättelse om hur man överklagar.

Överklagandet skall inte heller avvisas, om det inom överklagandetiden kommit in till en annan skattemyndighet än den som fattat beslutet eller till en allmän förvaltningsdomstol. Överklagandet skall då omedelbart översändas till den skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till skattemyndigheten.

54§

Bestämmelserna i 96 och 98 §§ Skattemyndigheten skall snarast taxeringslagen om besvär över läns- ompröva det överklagade beslutet. rätts och kammarrätts beslut gäller i Detta gäller dock inte om överklatillämpliga delar i fråga om mål el- gandet skall avvisas enligt 53 § eller ler ärenden rörande mervärdeskatt. hinder mot omprövning föreligger

17 Senaste lydelse 1986: 1289. 93

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

enligt 33§ tredje stycket.

Ett överklagande förfaller, om

skattemyndigheten ändrar beslutet

så som den skattskyldige begär.

Om myndigheten ändrar beslutet

på annat sätt än den skattskyldige

begär, skall överklagandet anses

omfatta det nya beslutet. Finns skäl

för det, får myndigheten lämna den

skattskyldige tillfälle att återkalla

överklagandet.

Skattskyldig får anföra besvär i Om överklagandet inte avvisas särskild ordning om enligt 53 § eller förfaller enligt 54 §,

I) skatt fastställts i strid med be- skall skattemyndigheten överlämna stämmelserna om vem som är skatt- överklagandet, sitt omprövningsbeskyldig eller om vad som är skatte- slut och övriga handlingar i ärendet pliktigt, till länsrätten. Om det finns särskil-

2) skatt fastställts mer än en gång da skäl får överklagandet överlämför samma omsättning, nas till länsrätten utan föregående

3) beskattningen blivit oriktig på omprövning. grund av Jfelräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4) någon till följd av underlåtenhet att lämna deklaration eller infordrad uppgift, felaktighet i deklaration eller annan uppgift som han lämnat eller i uppgift eller handling som legat till grund för sådan deklaration eller uppgift fått skatten för viss redovisningsperiod fastställd till belopp som väsentligt avviker från vad som rätteligen bort fastställas för perioden,

5) någon i annat fall kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda att skatten fastställts till belopp som väsentligt avviker från vad som fastställts.

Besvär enligt första stycket 4 och 5 får upptagas till prövning endast om besvären kan grundas på omständighet eller bevis, varom kännedom saknats när skatten fastställts. och det framstår som ursäktligt att den som söker rättelse icke i annan ordning åberopat omständigheterna eller beviset för att få rättelse.

Besvär som avses i första stycket får anföras senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått till

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

ända. Allmänt ombud får enligt första och tredje styckena anföra besvär till den skattskyldiges förmån och i fall som avses i första stycket 3 även till den skattskyldiges nackdel. Bestämmelserna i 34§ gäller i tillämpliga delar vid prövning av besvär i särskild ordning.

568!?

Bestämmelserna i 103 och 104 §§ Överklagande av riksskatteverket

taxeringslagen (1956:623) om be- skall vara skriftligt och ha kommit

svär i särskild ordning samt i 105 § in inom tidsfrist som enligt 35, 36,

Imom. första — stycket, 1058 39 och 40 §§ gäller för beslut om 2mom., 106— 108 och 113 §§ sam- omprövning på initiativ av skattema lag om besvär gäller i tillämpli- myndighet eller efter sådan tid men ga delar i fråga om mål eller ären- inom två månader från den dag det den rörande mervärdeskatt. överklagade beslutet meddelades.

Överklagas ett omprövningbeslut

som avser efterbeskattning och yrkas ändring till den skattskyldiges nackdel, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag beslutet meddelades. Om riksskatteverket har överklagat ett beskattningsbeslut, skall därav föranledd talan om särskild avgift föras samtidigt.

578! Vad som föreskrives om länsskat- Bestämmelserna i 6kap. 10temyndighet i de bestämmelser i 24 §§ taxeringslagen (1990:00) gältaxeringslagen som rör besvär över ler för mål enligt denna lag. länsrätts och kammarrätts beslut gäller i fråga om mål eller ärenden rörande mervärdeskatt allmänt ombud. Länsrättens beslut i anledning av överklagande av beslut rörande anstånd med att lämna deklaration eller betala skatt, får inte överklagas.

638"? Riksskatteverket kan på ansökan av den som bedriver eller ämnar bedriva verksamhet som medför skyldighet att erlägga mervärdeskatt meddela förhandsbesked i fråga som avser sökandens skattskyldighet. Förhandsbesked får meddelas om det finns vara av vikt med hänsyn till sökandens intresse eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning. Förhandsbesked sökes skriftligt hos riksskatteverket före ingången av

!8 Senaste lydelse 1984:357. !9 Senaste lydelse 1986: 1289. 29 Senaste lydelse 1984:357. 95

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

den första redovisningsperiod som beröres av den fråga förhandsbeskedet gäller.

I övrigt gäller i tillämpliga delar I övrigt gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 2 § andra stycket, bestämmelserna i 2 § andra stycket 3-8 samt Il och 1288 lagen och 3—8§§ lagen (1951:442) om (1951:442) om förhandsbesked i förhandsbesked i taxeringsfrågor. taxeringsfrågor.

64 a 8?!

Har skattskyldig i deklaration el- Har en skattskyldig i deklaration ler annat skriftligt meddelande, av- eller annat skriftligt meddelande, givet till ledning för länsskattemyn- som han avgett till ledning för bedighetens beslut om hans skatt, läm- skattningen, lämnat uppgift som nat uppgift som befinnes oriktig, befinns oriktig, skall en särskild av-

påförs honom = särskild avgift gift (skattetillägg) påföras ho-

(skattetillägg) med tjugo pro- nom med tjugo procent av det skatcent av det skattebelopp, som ej tebelopp, som ej skulle ha påförts skulle ha påförts eller som felaktigt eller som felaktigt skulle ha tillgoskulle ha tillgodoräknats honom doräknats honom om den oriktiga om den oriktiga uppgiften godta- uppgiften godtagits. Detsamma gälgits. Detsamma gäller när skattskyl- ler om den skattskyldige har lämnat dig skriftligen har lämnat sådan en sådan uppgift i mål om skatt och uppgift i mål om skatt. uppgiften inte har godtagits efter

prövning i sak eller inte har prövats.

Har deklaration lämnats men av- Har deklaration lämnats men avvikelse skett från denna med stöd vikelse skett från denna med stöd av 30 § tredje stycket eller 38 § tred- av 308 andra stycket, påförs den Je stycket, påförs den skattskyldige skattskyldige skattetillägg med tjuskattetillägg med tjugo procent av go procent av den skatt som till den skatt som till följd av uppskatt- följd av uppskattning påförs den ning påförs den skattskyldige ut- skattskyldige utöver vad som anöver vad som annars skullc ha på- nars skulle ha påförts celler ej tillgoförts eller ej tillgodoräknats ho- doräknats honom. Till den del uppnom. Till den del uppskattningen skattningen innefattar rättelse av innefattar rättelse av oriktig uppgift oriktig uppgift från den skattskyldifrån den skattskyldige skall dock ge skall dock skattetillägg utgå enskattetillägg utgå enligt första styc- Jigt första stycket. ket.

Har uppskattning skett med stöd Har uppskattning skett med stöd av 30 § tredje stycket eller 38 § tred- av 30§ andra stycket på grund av je stycket på grund av utebliven de- utebliven deklaration, påförs den klaration, påförs den skattskyldige skattskyldige skattetillägg med tjuskattetillägg med tjugo procent av go procent av den skatt som påförs den skatt som påförs honom till honom till följd av uppskattningen följd av uppskattningen utöver den utöver den skatt som skulle ha påskatt som skulle ha påförts enligt de förts enligt de skriftliga uppgifter skriftliga uppgifter han har lämnat han kan ha lämnat till ledning för till ledning för beskattningen. Till beskattningen. Till den del uppden del uppskattningen innefattar skattningen innefattar rättelse av rättelse av oriktig uppgift från den oriktig uppgift från den skattskyldi-

>! Senaste lydelse 1986: 1289. 96

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

skattskyldige skall dock skattetill- ge skall dock skattetillägg utgå enlägg utgå enligt första stycket. ligt första stycket.

64e8

Har skattskyldig, som har att Har skattskyldig, som har att avge deklaration för skatt utan an- avge deklaration för skatt utan föremaning, underlåtit att inom före- läggande, underlåtit att inom föreskriven tid fullgöra denna skyldig- skriven tid fullgöra denna skyldighet, påförs honom särskild avgift het, påförs honom särskild avgift (förseningsavgift) med 100 (förseningsavgift) med 100 kronor. kronor.

Har i fall som avses i första styc- Har i fall som avses i första stycket den skattskyldige antingen an- ket den skattskyldige antingen föremanats att lämna deklaration men lagts att lämna deklaration men icke fullgjort denna skyldighet icke fullgjort denna skyldighet inom tid som föreskrivits i anma- inom tid som föreskrivits i förelägningen eller underlåtit att avge de- gandet eller underlåtit att avge deklaration inom föreskriven tid även klaration inom föreskriven tid även för minst en av de tre närmast före- för minst en av de tre närmast föregående redovisningsperioderna, be- gående redovisningsperioderna, bestäms förseningsavgiften till 200 stäms förseningsavgiften till 200 kronor. kronor.

Skattskyldig, som varit skyldig Skattskyldig, som varit skyldig avlämna deklaration endast efter avlämna deklaration endast efter anmaning, påförs förseningsavgift, föreläggande, påförs förseningsavom han underlåtit att lämna dekla- gift, om han underlåtit att lämna ration inom tid som föreskrivits i deklaration inom tid som föreskrianmaningen. Avgiften utgår med vits i föreläggandet. Avgiften utgår 200 kronor. med 200 kronor.

64g§”

Fråga om särskild avgift prövas Skattemyndigheten prövar fråga av länsskattemyndigheten. Fråga om särskild avgift. Beslut om skatom skattetillägg på grund av oriktig tetillägg på grund av oriktig uppgift uppgift i mål om skatt prövas dock i mål om skatt får meddelas inom av länsrätten på talan av allmänt ett år från utgången av den månad ombud. Sådan talan för föras, om då dom eller slutligt beslut i målet den oriktiga uppgiften ej har godta- vunnit laga kraft. gits efter prövning i sak eller ej har prövats i målet, och skall väckas inom ett år från utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.

Har skattskyldig hemställt om ef- Har skattskyldig hemställt om eftergift av beslutad avgift, meddelas tergift av beslutad avgift, meddelas nytt beslut i avgiftsfrågan även om nytt beslut i avgiftsfrågan även om hemställan icke bifallits. hemställan inte bifallits.

Utan hinder av vad som eljest Utan hinder av vad som annars föreskrivs om besvär, skall skatt- föreskrivs om omprövning och överskyldigs yrkande i fråga om särskild klagande, skall skattskyldigs yrkanavgift prövas, om beslut om skatten de i fråga om särskild avgift prövas,

?? Scnaste lydelse 1986: 1289. 97

7 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 74

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74 för den redovisningsperiod som av- om beslut i den beskattningsfråga giften avser icke har vunnit laga som Jöranlett avgiften inte har vunkraft. Detsamma gäller sådant yr- nit laga kraft. Detsamma gäller såkande av allmänt ombud till för- dant yrkande av riksskatteverket till mån för skattskyldig. Om yrkande förmån för skattskyldig. som har sagts nu framställs först i regeringsrätten eller kammarrätt, kan domstolen förordna att målet om särskild avgift skall upptagas och vidare handläggas av länsrätt.

64 h 82?

Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande härom ej har framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift.

Finnes vid prövning av beslut om Ändras ett beskattningsbeslut skatt att skatten skall nedsättas eller skall skattemyndigheten vidta den tillgodoräknas med ytterligare be- ändring av beslut om skattetillägg lopp, skall även vidtas därav föran- som föranleds av beskattningsbesluledd ändring i beslut om skattetill- tet. lägg.

Vid handläggningen i kammarrätt och länsrätt av mål om särskild avgift skall muntlig förhandling hållas, om den skattskyldige begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns anledning anta att avgift kommer att utgå.

64 k§

Om cj annat framgår av vad som Om ej annat framgår av vad som föreskrivs i 64 a —64j §§ gäller be- föreskrivs 1 64 a — 64; $$ gäller bestämmelserna i denna lag, med un- stämmelserna i denna lag, med undantag av 38-417 §§ och 76 § första dantag av 38§ första stycket och stycket. i tillämpliga delar i fråga andra stycket 2 samt 768 första om särskild avgift. stycket, i tillämpliga delar i fråga

om särskild avgift.

69 8”

Efter anmälan av länsskattemyn- Vite får inte föreläggas staten, digheten förordnar länsrätten om kommun eller tjänsteman i tjänsuttagande av vite. I övrigt gäller ten. Har vite förelagts också med 123 och 124§§ taxeringslagen stöd av bestämmelse i taxerings- (1956:623) om vite i tillämpliga de- lagen — (1990:00) eller lagen lar. Har vite förelagts också med (1990:00) om självdeklaration och stöd av bestämmelse i taxerings- kontrolluppgifter prövas fråga om lagen prövas fråga om uttagande av utdömande av vitet av den länsrätt vitet av den länsrätt som är behörig som är behörig enligt nämnda enligt nämnda lag. lagar.

Vid prövning av en fråga om utdö-

mande av vite får även vitets lämp-

lighet bedömas.

23 Senaste lydelse 1987:1218. 98 24 Senaste lydelse 1986: 1289.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

748”

Beslut som avses i 33 § denna lag Vid tillämpning av bestämmelserskall sändas till den skattskyldige i na i denna lag skall meddelande, vanligt brev. Sådana försändelser som lämnats för skattskyldig som är Jår i särskilda fall rekommenderas juridisk person, anses vara lämnat eller delges den skattskyldige. I frå- av den skattskyldige, om det inte var ga om delgivning av beslut eller ut- uppenbart att uppgiftslämnaren slag enligt denna lag äger 54 och saknat behörighet att företräda den 55§§ taxeringslagen (1956:623) skattskyldige. motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den I januari 1991 då förordningen (1982:24) om anstånd med att lämna deklaration för mervärdeskatt skall upphöra att gälla.

25 Senaste lydelse 1983: 1052. 99

8 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter

dels att 4 kap. 14 §, 7 kap. 3 §, 8 kap. 7, 8, 10—13 §§ och 9 kap. 2 § skall upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 4 kap. 1 § samt 8 kap. I, 7 och 11 §§ skall utgå,

dels att nuvarande 4 kap. 4§ skall betecknas 148 samt att nuvarande 8 kap. 2 och 3 §§ skall betecknas 8 respektive 7 §,

dels att 2 kap. 108, 3 kap. 3 och 6 §§, 4 kap. 1—3, 5— 13 §§, nya 148 och 158, 5 kap. 5 och 12 §§, 6 kap. I $, 7kap. I, 7 och 8 §§, 8 kap. I, 4—6, nya 7, nya 8 och 98§, 9 kap. 3§ samt rubrikerna till 4 och 8 kap. skall ha föjande lydelse,

dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 4 kap. 4, 4 a, 4 b och 6 a §§, 8 kap. 2 och 3 §§, samt närmast före 4 kap. 4, 5, 6 a, 13 och 15 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

Bestämmelserna i 47 § taxerings- Bestämmelserna i 4kap. 2§ lagen (1956:623) om vem som skall lagen (1990:00) om självdeklarafullgöra — deklarationsskyldigheten tion och kontrolluppgifter om vem för omyndiga, dödsbon och andra som skall fullgöra deklarationsskylgäller i tillämpliga delar. digheten för omyndiga, dödsbon

och andra gäller i tillämpliga delar.

Uppgift som lämnats för en skatt-

skyldig som är juridisk person skall

anses ha lämnats av den skattskyldi-

ge, om det inte var uppenbart att

uppgiftslämnaren saknade behörig-

het att företräda den skattskyldige.

3 kap.

Beskattningsmyndigheten får om Beskattningsmyndigheten får födet behövs för skattekontrollen före- relägga den deklarationsskyldige att lägga den deklarationsskyldige att i den omfattning som anges i förelämna upplysningar utöver deklara- läggandet lämna de upplysningar tionen samt prov och beskrivning som behövs för kontroll av att upppå varor som används, säljs eller gifterna i en deklaration är riktiga tillhandahålls på annat sätt i verk- eller annars för beskattningen samt samheten. Ett sådant föreläggande prov och beskrivning på varor som Jår förenas med vite. används, säljs eller tillhandahålls

på annat sätt i verksamheten.

Beskattningsmyndigheten får vi- Beskattningsmyndigheten får vidare förelägga den deklarations- dare förelägga den deklarationsskyldige att förete de handlingar skyldige att visa upp kontrakt, konsom behövs för kontroil av deklara- toutdrag, räkningar, kvitton eller 100

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tionen, såsom kontrakt, kontout- liknande handlingar som behövs drag, räkningar och kvitton. för kontroll av deklarationen.

Ett föreläggande får förenas med

vite, om det finns anledning att anta

att den skattskyldige annars inte

följer föreläggandet.

Bestämmelserna i 3 kap. 6 § taxe-

ringslagen (1990:00) gäller i fråga

om befrielse från skyldigheten att

lämna upplysningar eller visa upp

handling.

68 Bestämmelserna i 50§ 1 och Bestämmelserna i 3kap. 17§ 3 mom. taxeringslagen (1956:623) taxeringslagen (1990:00) om utlämom utlämnande av uppgifter gäller i nande av uppgifter gäller i fråga om fråga om uppgifter i deklarationer uppgifter i deklarationer och andra och andra handlingar som har av- handlingar som har avlämnats till lämnats till ledning för beslut om ledning för beslut om skatt enligt skatt enligt denna lag eller har upp- denna lag eller har upprättats eller rättats eller för granskning omhän- för granskning omhändertagits av dertagits av en myndighet vid skat- en myndighet vid skattekontroll. tekontroll.

Handlingar som avses i första Handlingar som avses i första stycket skall förvaras hos beskatt- stycket skall förvaras hos beskattningsmyndigheten under sju år efter ningsmyndigheten. Om inte regeutgången av det kalenderår under ringen eller den myndighet som regevilket beskattningsåret har gått till ringen bestämmer föreskriver något ända, om inte regeringen föreskriver annat, skall handlingarna förstöras annat. sju år efter utgången av det ka-

lenderår under vilket beskattnings-

året gått ut.

4 kap. Fastställande av skatt, 4 kap. Beskattningsbeslut efterbeskattning m.m.

1§

Skatten skall fastställas för varje Beskattningsbeslut skall fattas för redovisningsperiod eller, om skat- varje redovisningsperiod eller, om teredovisningen inte avser redovis- skatteredovisningen inte avser reningsperioder, för varje skatteplik- dovisningsperioder, för varje skattig händelse. tepliktig händelse.

Har den skattskyldiges deklara- Har den skattskyldiges deklaration kommit in till beskattnings- tion kommit in till beskattningsmyndigheten inom den tid som an- myndigheten inom den tid som anges i 2kap. 8§ eller inom den tid ges I 2kap. 8§ eller inom den tid som anges i ett beslut om anstånd som anges I ett beslut om anstånd med att lämna deklarationen, anses med att lämna deklarationen, anses skatten fastställd till det deklarerade beskattningsbeslut ha fattats i enligbeloppet. het med deklarationen.

Om deklarationen inte har kom- Om deklarationen inte har kommit in till beskattningsmyndigheten mit in till beskattningsmyndigheten 101

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

inom den tid som anges i första inom den tid som anges i första stycket, anses skatten fastställd till stycket, anses skatten genom benoll kronor. Kommer deklaratio- skattningsbeslut ha bestämts till nen in till beskattningsmyndighe- noll kronor. Kommer deklaratioten vid en senare tidpunkt anses nen in till beskattningsmyndigheskatten i stället fastställd till det de- ten vid en senare tidpunkt anses klarerade beloppet, om ett beslut beslut i stället ha fattats i enlighet inte dessförinnan har meddelats en- med deklarationen, om inte ett omligt 3 eller 5 §. prövningsbeslut har meddelats dess-

förinnan.

Omprövning

3§

Beskattningsmyndigheten = skall Beskattningsmyndigheten = skall meddela beslut om fastställande av ompröva ett beskattningsbeslut i en skatten, om deklarationsgransk- fråga som kan ha betydelse för bening, skatterevision eller något an- skattningen om den skattskyldige nat förhållande ger anledning till begär det eller om det finns andra det. Sådant beslut skall också med- skäl. Att omprövning skall ske när delas om den skattskyldige begär den skattskyldige överklagat ett bedet. skattningsbeslut framgår av 8 kap.

4§.

Beslut som avses i första stycket Beskattningsmyndigheten får avfår inte meddelas senare än tredje stå från att på eget initiativ ompröva året efter utgången av det kalender- ett beslut, om omprövningen skulle år under vilket beskattningsåret har avse endast ett mindre belopp. gått till ända eller, om skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträffat. Inkommer från den skattskyldige en begäran om sådant beslut senare än två månader Jöre utgången av den angivna tiden, skall framställningen anses som en begäran om slutligt beslut enligt 5 §.

Av beslut som avses i första styc- Om en fråga som avses i första ket skall framgå att den skattskyldi- stycket har avgjorts av allmän ge kan få ett slutligt beslut enligt förvaltningsdomstol, får beskatt- 5§. ningsmyndigheten inte ompröva

frågan.

Omprövning på begäran av den

skattskyldige

4§

Vill den skattskyldige begära om-

prövning, skall han göra detta skrift-

ligt. Begäran skall ha kommit in till

beskattningsmyndigheten senast

sjätte året efter utgången av det ka-

lenderår under vilket beskattnings-

året har gått ut eller, när skattere-

dovisningen inte avser redovisnings-

perioder, den skattepliktiga händel- 102

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

sen har inträffat.

Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beskattningsbeslut som är till hans nackdel eller annan handling med uppgift om skattens storlek, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.

Har den skattskyldige inom den tid som anges i första eller andra stycket gett in skrivelsen med begäran om omprövning till en allmän förvaltningsdomstol, får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall då omedelbart översändas till beskattningsmyndigheten med uppgift om den dag då handlingen kom in till domstolen.

4a§

Om en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad av den skattskyldige eller hans ombud, får skattemyndigheten utfärda föreläggande om att undertecknande skall ske med påföljd att omprövning annars inte görs.

4b§

Trots bestämmelsen i 3§ tredje Stycket får en fråga som har avgjorts av kammarrätt genom beslut som vunnit laga kraft omprövas, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som har meddelats därefter.

Omprövning på initiativ av beskattningsmyndigheten

58 Slutligt beslut om skatt skall Omprövar beskattningsmyndigmeddelas om den skattskyldige el- heten självmant ett beslut får omler allmänna ombudet begär det prövningsbeslut som är till den inom den tid som anges i 3 § andra skattskyldiges fördel meddelas sestycket första meningen. Har denna nast under sjätte året efter utgången tid gått ut skall slutligt beslut ändå av det kalenderår under vilket bemeddelas, om begäran härom in- skattningsåret har gått ut eller, om kommer från den skattskyldige inom skatteredovisningen inte avser redo- 103

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

två månader från den dag då han fått visningsperioder, den skattepliktiga del av beslut enligt 3 § eller från all- händelsen har inträffat. männa ombudet inom två månader från den dag då sådant beslut meddelades. Föreligger särskilda skäl får slutligt beslut meddelas inom den tid som anges i 3 § andra stycket första meningen även om den skattskyldige eller allmänna ombudet inte har begärt det. |

Sedan slutligt beslut har medde- Ett sådant omprövningsbeslut får lats för en viss redovisningsperiod meddelas även efter den tid som aneller, när skatteredovisningen inte ges i första stycket om det föranleds avser redovisningsperioder, en viss av beskattningsmyndighetens beskattepliktig händelse, får beslut en- skattningsbeslut — eller allmän ligt 3§ eller 5 § första stycket inte Jförvaltningsdomstols beslut i mål meddelas för samma period eller om skatt enligt denna lag avseende händelse. annan redovisningsperiod eller an-

nan skattskyldig.

68 Kan skatten inte bestämmas till- Ett omprövningsbeslut som är till förlitligt med ledning av deklaration nackdel för den skattskyldige får, eller annan föreliggande utredning utom i fall som avses i andra stycket skall den beräknas efter skälig och i 7 och 8 §§, inte meddelas senagrund. re än under andra året efter utgång-

en av det kalenderår under vilket

beskattningsåret har gått ut eller,

om skatteredovisningen inte avser

redovisningsperioder, den skatte-

pliktiga händelsen har inträffat.

Har den skattskyldige inte gett in

deklaration i rätt tid, får ett ompröv-

ningsbeslut som är till hans nackdel

meddelas efter utgången av den tid

som anges i första stycket. Ett så-

dant omprövningsbeslut får medde-

las inom ett år från den dag deklara-

tionen kom in till beskattningsmyn-

digheten, dock senast under sjätte

året efter utgången av det kalender-

år under vilket beskattningsåret har

gått ut eller, om skatteredovisning-

en inte avser redovisningsperioder,

den skattepliktiga händelsen har in-

träffat.

Efterbeskattning

6a§

Beskattningsmyndigheten får

meddela ett omprövningsbeslut som

är till nackdel för den skattskyldige

efter utgången av den tid som anges 104

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

i 6 § första stycket under de förut-

sättningar och på det sätt som anges

i7-—-12§§(efterbeskattning).

7§

Har den skattskyldige Efterbeskattning får ske om den

skattskyldige

1. i deklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för beskattningen,

2. lämnat oriktig uppgift i mål om skatt, 3. underlåtit att lämna deklaration eller infordrad uppgift, eller,

4. undertlått att tillhandahålla be- 4. underlåtit att tillhandahålla gärt varuprov, skall beskattnings- begärt varuprov, myndigheten besluta om efterbe- och den oriktiga uppgiften eller skattning om den oriktiga uppgif- underlåtenheten medfört att ert beten eller underlåtenheten medfört skattningsbeslut blivit felaktigt eller att skatt inte utgått eller utgått med inte fattats. för lågt belopp eller medfört att skatt återbetalats med för högt belopp.

Efterbeskattning får också ske

1. vid rättelse av felräkning, miss-

skrivning eller annat uppenbart för-

biseende,

2. när en ändring föranleds av be-

slut som anges i 5 § andra stycket.

Efterbeskattning får inte ske om Efterbeskattning som avser annat det skattebelopp som avses är att än omprövning enligt 7§ andra anse som ringa eller om det med stycket 2 får ske endast om den avhänsyn till omständigheterna fram- ser belopp av någon betydelse. Efterstår som uppenbart oskäligt alt beskattning får inte ske om beslutet efterbeskattning sker. Avser pröv- med hänsyn till omständigheterna ningen flera redovisningsperioder skulle framstå som uppenbart oskäunder samma beskattningsår, skall ligt eller om beskattningsmyndighefrågan om skattebeloppet är att anse ten tidigare fattat beslut om efterbesom ringa bedömas med hänsyn till skattning avseende samma fråga. det sammanlagda beloppet för perioderna.

928 Bestämmelserna i 4§ tillämpas Beskattningsmyndighetens beslut även vid efterbeskattning. om efterbeskattning skall meddelas

senast under sjätte året efter utgång-

en av det kalenderår under vilket

beskattningsåret har gått ut eller,

när skatteredovisningen inte avser

redovisningsperioder, den skatte-

pliktiga händelsen har inträffat, om

inte annat anges i 10—12 §§.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

108

Beskattningsmyndigheten får be- Beslut om efterbeskattning enligt sluta om efterbeskattning sedan 7§ andra stycket 2 får meddelas slutligt beslut om skatt har medde- även efter den tid som anges i 9§ lats eller, om så inte har skett, när men senast sex månader efter det slutligt beslut inte längre kan med- beslut som föranleder ändringen. delas. Efterbeskattning får ej ske om inte beskattningsmyndigheten meddelar beslut om detta senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till ända eller, när skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträffat.

Efterbeskattning på grund av en Beslut om efterbeskattning på oriktig uppgift i mål om skatt får grund av oriktig uppgift i omprövdock ske inom ett år efter utgången ningsärende eller mål om skatt får av den månad då avgörande i målet meddelas efter den tid som anges i har vunnit laga kraft. 9 § men senast inom ett år från ut-

gången av den månad då beskatt-

ningsmyndighetens eller domstolens

beslut i ärendet eller målet har vun-

nit laga kraft.

118

Har den skattskyldige avlidit, Har den skattskyldige avlidit, får skall efterbeskattningen påföras beslut om efterbeskattning inte hans dödsbo. Beslut om sådan efter- meddelas av beskattningsmyndigbeskattning får inte meddelas av heten efter utgången av det andra beskattningsmyndigheten efter ut- året efter det kalenderår under vilgången av det andra året efter det ket bouppteckningen efter den kalenderår under vilket bouppteck- skattskyldige har lämnats in för reningen efter den skattskyldige har gistrering. lämnats in för registrering.

128!

Har den skattskyldige, på sätt an- Har den skattskyldige, på sätt anges 1 148 andra stycket skatte- ges i 148 andra stycket skattebrottslagen (1971:69), delgetts un- brottslagen (1971:69), delgetts underrättelse om misstanke om brott derrättelse om misstanke om brott som avser skatt enligt de författ- som avser skatt enligt de författningar som anges i I kap. 1 § första ningar som anges i I kap. 1 § första stycket I eller enligt lagen stycket 1 eller enligt lagen (1984:409) om avgift på gödselme- (1984:409) om avgift på gödselmedel eller har åtal väckts mot honom del eller har åtal väckts mot honom för sådant brott, får beskattnings- för sådant brott, får beskattningsmyndigheten meddela beslut om myndigheten meddela beslut om efterbeskattning för den redovis- efterbeskattning för den redovisningsperiod eller den skattepliktiga ningsperiod eller den skattepliktiga händelse som brottet avser även ef- händelse som brottet avser även ef-

! Senaste lydelse 1985: 115. 106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

ter utgången av i 108 angiven tid. ter utgången av i 9§ angiven tid. Detsamma gäller om tiden för att Detsamma gäller om tiden för att ådöma den skattskyldige påföljd ådöma den skattskyldige påföljd för sådant brott har förlängts ge- för sådant brott har förlängts genom beslut enligt 14a§ skatte- nom beslut enligt 14a§ skattebrottslagen. brottslagen.

Beskattningsmyndigheten får Beslut om efterbeskattning får i också meddela beslut om efterbe- fall som avses i 128 skattebrottsskattning efter utgången av i 10§ lagen också meddelas efter utgångangiven tid, om efterbeskattningen en av den tid som anges i 9§. medför att den skattskyldige enligt 12 8 skattebrottslagen är fri från ansvar för brott.

Beslutet om efterbeskattning en- Beslutet om efterbeskattning enligt första stycket får inte meddelas ligt första stycket skall meddelas senare än under kalenderåret efter före utgången av kalenderåret efter det då någon av de där angivna åt- det år då någon av de där angivna gärderna först vidtogs. Beslutet om åtgärderna först vidtogs. Beslutet efterbeskattning enligt andra styc- om efterbeskattning enligt andra ket får inte meddelas senare än un- stycket skall meddelas före utgångder kalenderåret efter det då åtgärd en av kalenderåret efter det år då som avses i 12§ skattebrottslagen åtgärd som avses i 12§ skattevidtogs. Har den skattskyldige avli- brottslagen vidtogs. Har den skattdit, får beskattningsmyndigheten skyldige avlidit skall dock beslut dock inte meddela beslut om efter- om efterbeskattning meddelas inom beskattning av dödsboet senare än sex månader från dödsfallet. sex månader från dödsfallet.

Efterbeskattning som har påförts Beslut om efterbeskattning enligt enligt första stycket skall undanrö- första stycket skall, utom i fall som jas av beskattningsmyndigheten, avses i 12§ skattebrottslagen, unom åtal inte väcks på grundval av danröjas av beskattningsmyndigheden förundersökning som föranlett ten, om åtal inte väcks på grundval underrättelsen om brottsmisstanke av den förundersökning som föraneller beslutet om tidsförlängning el- lett underrättelsen om brottsmissler, om åtal har väckts, åtalet inte tanke eller beslutet om tidsförlängbifalls till någon del. Vad som har ning eller, om åtal har väckts, åtalet sagts nu gäller dock inte om den läggs ned eller inte bifalls till någon skattskyldige är fri från ansvar med del. stöd av 12 § skattebrottslagen.

Första — fjärde styckena skall Vad som sägs i första — fjärde också tillämpas om brottet avser en styckena tillämpas också beträffanjuridisk persons skatt och åtgärd de en juridisk persons beskattning, som avses i första stycket har vidta- - om åtgärd som avses i första stycket gits mot den som har företrätt den har vidtagits mot den som har förejuridiska personen eller om företrä- trätt den juridiska personen eller daren är fri från ansvar för sådant om fall som avses i 128 skattebrott med stöd av 12 § skattebrotts- brottslagen föreligger beträffande lagen. honom.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

Gemensamma bestämmelser om be-

skattningsbeslut

13§

Kan den skattskyldiges uppgifter Kan den skattskyldiges uppgifter inte läggas till grund för en tillförlit- inte läggas till grund för en tillförlitlig beräkning eller saknas uppgifter lig beräkning eller saknas uppgifter från den skattskyldige, får efterbe- från den skattskyldige, får beskattskattningen ske efter skälig grund. ningsbeslutet fattas efter skälig

grund.

4§ 14§

Efter utgången av den tid inom Efter utgången av den tid inom vilken deklarationen för den sista vilken deklarationen för den sista redovisningsperioden under be- redovisningsperioden under beskattningsåret skall lämnas får så- skattningsåret skall lämnas får sådan ändring av skatten som berör dan ändring av beskattningsbeslut mer än cen redovisningsperiod un- som berör mer än en redovisningsder beskattningsåret hänföras till period under beskattningsåret händen sista redovisningsperioden un- föras till den sista redovisningsperider beskattningsåret. oden under beskattningsåret.

Första stycket gäller inte om slutligt beslut har meddelats för någon redovisningsperiod under beskattningsåret.

Beslut om skatteberäkning

15§

Det allmänna ombudet skall Beskattningsmyndigheten — skall underrättas om innehållet i beslut snarast efter det att en domstol medenligt 5, 7 eller 14§. delat beslut i ett mål om skatt fatta

det beslut om skatteberäkning som

föranleds av domstolens beslut.

5 kap.

Har besvär anförts över beslut om Om ett beskattningsbeslut överskatt kan den skattskyldige av be- klagats, den skattskyldige begärt skattningsmyndigheten få anstånd omprövning eller det annars kan anmed betalning av skatten. Bestäm- tas att skatten kommer att sättas melserna i 498 1, 2 och 3 mom. ned, kan den skattskyldige av beuppbördslagen (1953:272) om an- skattningsmyndigheten få anstånd stånd vid besvär över beslut rörande med att betala skatten. Bestämmeltaxering skall då tillämpas. Det som serna i 498 I, 2 och 3 mom. uppsägs om länsskattemyndighet i upp- bördslagen (1953:272) gäller då i bördslagen gäller då det allmänna tillämpliga delar. | ombudet.

? Senaste lydelse 1986: 1302. 108

Ränta skall utgå på Ränta skall utgå på

I. skatt som avses i 1§ tredje I. skatt som avses i I $ tredje stycket, stycket,

2. skatt som den skattskyldige 2. skatt som den skattskyldige fått anstånd med att betala enligt fått anstånd med att betala enligt 5§ till den del skattebeloppet fast- 58 till den del skattebeloppet skall ställts av besvärsmyndigheten. betalas senast vid anståndstidens ut-

gång.

I fall som avses i första stycket I utgår räntan från den dag då skatten skulle ha betalats enligt 1 § första stycket till och med den dag då skatten skall betalas enligt beskattningsmyndighetens beslut. I fall som avses i första stycket 2 skall bestämmelserna om ränta i 49 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272) tillämpas. Räntan skall dock beräknas från den dag, då skattebeloppet skulle ha betalats om anstånd inte medgetts, till och med den dag då anståndstiden går ut.

6 kap.

18¶Beskattningsmyndigheten får, efter ansökan av den som är skattskyldig eller avser att bedriva verksamhet eller vidta åtgärd som kan medföra skyldighet att betala skatt, meddela förhandsbesked i frågor som rör beskattningen, om det är av vikt för sökanden eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.

I fråga om skatteplikt för trycksak enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam kan förhandsbesked också meddelas efter ansökan av den som avser att beställa en trycksak av en skattskyldig.

I frågor som rör beskattning enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt kan förhandsbesked meddelas även efter ansökan av den som i större omfattning förbrukar eller avser att förbruka elektrisk kraft eller bränslen.

Ärenden hos riksskatteverket om

förhandsbesked enligt denna lag skall avgöras av den särskilda nämnd som anges i 19§ taxeringslagen (1956:623).

7 kap.

1§

Har den skattskyldige i en dekla- Har den skattskyldige i deklararation eller ert annat skriftligt med- tion eller annat skriftligt meddelandelande som avgetts till ledning för de som han avgett till ledning för fastställande av hans skatt, lämnat beskattningen, lämnat uppgift som en uppgift som befinns vara oriktig, befinns oriktig, skall en särskild avskall han påföras en särskild avgift gift (skattetillägg) påföras ho- (skattetillägg). Skattetillägget nom. Skattetillägget är tjugo proär tjugo procent av det skattebe- cent av det skattebelopp som inte lopp som inte skulle ha påförts om skulle ha påförts om den oriktiga den oriktiga uppgiften hade godta- uppgiften hade godtagits. Detsamgits. Detsamma gäller om den ma gäller om den skattskyldige har skattskyldige har lämnat en sådan lämnat en sådan uppgift i mål om uppgift i mål om skatt. skatt och uppgiften inte har godta-

gits efter prövning i sak eller inte har

prövats. 109

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

Har avvikelse från deklaration Har avvikelse från deklaration skett med stöd av 4 kap. 6 eller 13 §, skett med stöd av 4kap. 138, påpåförs den skattskyldige skattetiill- förs den skattskyldige skattetillägg. lägg. Skattetillägget är tjugo pro- Skattetillägget är tjugo procent av cent av den skatt som till följd av den skatt som till följd av uppskattuppskattningen påförs den skatt- ningen påförs den skattskyldige utskyldige utöver vad som annars över vad som annars skulle ha påskulle ha påförts honom. Till den förts honom. Till den del uppskattdel uppskattningen innefattar rät- ningen innefattar rättelse av en telse av en oriktig uppgift från den oriktig uppgift från den skattskyldiskattskyldige påförs dock skattetill- ge påförs dock skattetillägg enligt lägg enligt första stycket. första stycket.

Har den skattskyldige inte läm- Har den skattskyldige inte lämnat deklaration och har skatt beslu- nat deklaration och har skatt beslutats genom uppskattning enligt tats genom uppskattning enligt 4 kap. 6 eller 13 §, påförs den skatt- 4kap. 138, påförs den skattskyldiskyldige skattetillägg. Skattetilläg- ge skattetillägg. Skattetillägget är get är tjugo procent av den skatt tjugo procent av den skatt som till som till följd av uppskattningen på- följd av uppskattningen påförs den förs den skattskyldige utöver den skattskyldige utöver den skatt som skatt som skulle ha påförts enligt de skulle ha påförts enligt de skriftliga skriftliga uppgifter han lämnat till uppgifter han kan ha lämnat till ledning för beskattningen. Till den ledning för beskattningen. Till den del uppskattningen innefattar rät- del uppskattningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den telse av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skattetill- skattskyldige påförs dock skattetilllägg enligt första stycket. lägg enligt första stycket.

Beskattningsmyndigheten prövar Beskattningsmyndigheten prövar fråga om särskild avgift. Kammar- fråga om särskild avgift. Beslut om rätten prövar dock, på talan av all- skattetillägg på grund av oriktig männa ombudet, fråga om skatte- uppgift i mål om skatt får meddelas tillägg på grund av oriktig uppgift i inom ett år från utgången av den mål om skatt. Sådan talan får föras månad då domen eller det slutliga om den oriktiga uppgiften inte har beslutet i målet har vunnit laga godtagits efter prövning i sak eller kraft. inte har prövats i målet. Talan skall väckas inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft.

Den skattskyldiges yrkande i frå- Utan hinder av vad som annars

Per ga om särskild avgift skall utan hin- föreskrivs om omprövning och överder av vad som annars gäller om klagande skall den skattskyldiges besvär prövas, om beslutet om den yrkande i fråga om särskild avgift skatt som avgiften avser inte har prövas, om beslut i den beskattvunnit laga kraft. Detsamma gäller ningsfråga som föranlett avgiften om det allmänna ombudet fram- inte har vunnit laga kraft. Detsamställt ett sådant yrkande till förmån ma gäller om det allmänna ombuför den skattskyldige. Om yrkandet det framställt ett sådant yrkande framställs först i domstol, kan dom- till förmån för den skattskyldige.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

stolen förordna att målet om särskild avgift skall tas upp och vidare handläggas av beskattningsmyndigheten.

8y

Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande om detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som har förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift.

Beslutas ändring av tidigare be- Ändras ett beskattningsbeslut slut om skatt, skall även därav för- skall beskattningsmyndigheten vidanledd nedsättning i beslut om skat- ta den ändring av beslut om skattetetillägg vidtas. tillägg som föranleds av beskatt-

ningsbeslutet.

Vid handläggningen i kammarrätt av mål om särskild avgift skall muntlig förhandling hållas, om den skattskyldige begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns anledning anta att avgift kommer att utgå.

8 kap. Besvär 8 kap. Överklagande

18¶Beskattningsmyndighetens slutli- Beskattningsmyndighetens = bega beslut om skatt samt myndighe- skattningsbeslut i en fråga som kan tens beslut om efterbeskattning, om ha betydelse för beskattningen samt anstånd med att lämna deklaration beslut om anstånd med att lämna eller betala skatt, om uppdelning av deklaration eller betala skatt, om skattebetalning, om återbetalning uppdelning av skattebetalning, om av skatt och om rättelse får överkla- återbetalning av skatt och om att gas av den skattskyldige och av det avvisa en begäran om omprövning allmänna ombudet genom besvär av beskattningsbeslut får överklagas hos kammarrätten. hos kammarrätten av den skattskyl-

dige och av det allmänna ombudet.

Den skattskyldiges besvär skall ha Beslut om skatterevision, förelägkommit in inom två månader från gande av vite och avvisande av ansöden dag då han fick del av beslutet. kan om förhandsbesked får inte Allmänna ombudets besvär skall ha överklagas. kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.

ba IR

Den skattskyldiges överklagande

skall vara skriftligt och ha kommit

in inom sex år efter utgången av det

kalenderår under vilket beskatt-

ningsåret har gått ut eller, när skat-

teredovisningen inte avser redovis-

ningsperioder, den skattepliktiga

" Senaste lydelse 1987:1219. 111

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

3§ 7§

Ett beslut varigenom förhandsbe- Ett beslut varigenom förhandsbesked har meddelats får överklagas sked har meddelats får överklagas av den skattskyldige, annan sökan- hos regeringsrätten av den skattde och det allmänna ombudet ge- skyldige, annan sökande och det nom besvär hos regeringsrätten. allmänna ombudet.

Besvär av sökanden eller det all- Överklagande av sökanden eller männa ombudet skall ha kommit in det allmänna ombudet skall ha inom en månad från den dag då kommit in inom en månad från den den som klagar har fått del av för- dag då den som klagar har fått del handsbeskedet. Besvär av skattskyl- av förhandsbeskedet. Överklagande dig som inte är sökande skall ha av skattskyldig som inte är sökande kommit in inom en månad från den skall ha kommit in inom en månad dag då förhandsbeskedet meddela- från den dag då förhandsbeskedet des. meddelades.

2§ 8§

Ett beslut av länsrätten om utdö- Ett beslut av länsrätten om utdömande av vite får överklagas av mande av vite får överklagas hos den som förpliktats utge vitet och kammarrätten av den som har av det allmänna ombudet genom förpliktats utge vitet och av det allbesvär hos kammarrätten. männa ombudet.

Besvären skall ha kommit in inom tre veckor från den dag då den som klagar har fått del av beslutet.

Besvär som anförts i särskild ord- Bestämmelserna i 6 kap. 10, 13, ning tas upp av kammarrätten. Har 14 samt 17—24§§ taxeringslagen kammarrätten eller regeringsrätten (1990:00) gäller i tillämpliga delar beslutat om skatten skall besvären för mål enligt denna lag. Vad som i tas upp av regeringsrätten. taxeringslagen sägs om riksskatte-

verket skall gälla det allmänna om-

budet. Vad som i 6 kap. 10 § 3 taxe-

ringslagen sägs om länsrätt skall

gälla kammarrätt.

Regeringsrätten och kammarrätten får, om besvär som anförts i särskild ordning skall tas upp till prövning, förordna att målet skall vidare handläggas av beskattningsmyndigheten.

[14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

9 kap.

Fråga om utdömande av vite Fråga om utdömande av vite pröprövas av länsrätten i det län där vas av länsrätten i det län där bebeskattningsmyndigheten är belä- skattningsmyndigheten är belägen. gen. Har vite samtidigt förelagts Har vite samtidigt förelagts med med stöd av en bestämmelse i tax- stöd av en bestämmelse i taxeringseringslagen (1956:623) prövas frå- lagen (1990:00) eller enligt lagen gan av den länsrätt som är behörig (1990:00) om självdeklaration och enligt den lagen. Har vite i annat kontrolluppgifter prövas frågan av fall samtidigt förelagts med stöd av den länsrätt som är behörig enligt denna lag och lagen (1968:430) om dessa lagar. Har vite i annat fall mervärdeskatt görs prövningen av samtidigt förelagts med stöd av den länsrätt som är behörig enligt denna lag och lagen (1968:430) om sistnämnda lag. Frågor om utdö- mervärdeskatt görs prövningen av mande av vite prövas efter anmälan den länsrätt som är behörig enligt från beskattningsmyndigheten. sistnämnda lag.

Om ändamålet med vitet har förfallit, då fråga om att döma ut vitet uppkommer, får vitet inte dömas

ut. Ändamålet med vitet skall inte

anses ha förfallit om vitesföreläggandet iakttagits först efter det att anmälan enligt första stycket kommit in till länsrätten.

Vid prövning av fråga om utdö- Vid prövning av en fråga om utmande av vite får också fråga huru- dömande av vite får även vitets vida och med vilket belopp vitet hade lämplighet bedömas. bort föreläggas komma under bedömande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

9 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av

socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare!

dels att 30 § skall upphöra att gälla, dels att i 6, 17, 18, 22a, 24, 33 och 46 §§ orden ”den lokala skattemyn-

dighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form,

dels att i 41 § orden ”lokal skattemyndighet” skall bytas ut mot ”skattemyndighet”, |

dels att i 9 och 23 §§ ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form,

dels att nuvarande 54 8 skall betecknas 30 8, dels att 2, 3, 7, 10, 11, 15, 16, 19, 20, 22 d, 26, 27, 29, den nya 30, 32, 44,

47, 50—53 och 55 §§ samt rubrikerna närmast före 30 och 50 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det skall införas en ny paragraf, 50a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I denna lag förstås med

lön: sådan lön eller annan ersättning enligt 2 kap. 3—5§§ lagen (1981:691) om socialavgifter på vilken arbetsgivaravgifter skall beräknas;

uppbördsdeklaration: sådan uppbördsdeklaration som anges i 54§ 1 mom. uppbördslagen (1953:272);

månadsavgift: de arbetsgivaravgifter som skall redovisas enligt 4 §;

utgiftsår: det kalenderår för vilket arbetsgivaravgifter skall betalas;

årsavgift: summan av de arbetsgivaravgifter som belöper på utgiftsåret:;

årsuppgift: en arbetsgivares uppgift om den lön på vilken årsavgift skall beräknas;

redaravgift: de arbetsgivaravgifter som avser lön för vilken sjömansskatt skall betalas;

restitutionsränta: ränta enligt 24 §;

anståndsränta: ränta enligt anståndsränta: ränta enligt 548. 30 8.

Länsskattemyndighetens — beslut enligt denna lag meddelas av den länsskattemyndighet till vilken uppbördsdeklarationen skall lämnas, om inte annat följer av 32 §.

! Senaste lydelse av 98 1987:563 17 8 1987:1208 22a§ 1986:1137 238 1986:1388 24 § 1986:480

30 3 1986: 1388.

? Senaste lydelse 1987: 1208. 3 Senaste lydelse 1986: 1389. 116

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

Den lokala skattemyndighetens Beslut enligt denna lag meddelas beslut enligt denna lag meddelas av av den skattemyndighet hos vilken den lokala skattemyndighet hos vil- arbetsgivaren är registrerad för inken arbetsgivaren är registrerad för betalning och redovisning av arinbetalning och redovisning av ar- betstagares skatt, om inte annat betstagares skatt. Är arbetsgivaren följer av 32 §. Är arbetsgivaren inte inte registrerad, meddelas beslut av registrerad meddelas beslut av skatden lokala skattemyndigheten i det temyndigheten i det län där arbets-

Jögderi där arbetsgivaren är bosatt. givaren är bosatt. Saknar en arbets-

Saknar en arbetsgivare, som är bo- givare, som är bosatt utomlands elsatt utomlands eller är utländsk ju- ler är juridisk person, fast driftstälridisk person, fast driftställe här i le här i riket, meddelas beslutet av riket, meddelas beslutet av den Io- skattemyndigheten i Stockholms kala skattemyndigheten i Stock- län. holms fögderi.

Vad som i andra stycket sägs om Vad som i första stycket sägs om arbetsgivare skall i fråga om beslut arbetsgivare skall i fråga om beslut enligt 22 a § gälla uppdragsgivaren. enligt 22 a § gälla uppdragsgivaren.

78"

Länsskattemyndigheten kan om Skattemyndigheten kan om särsärskilda skäl föreligger medge att skilda skäl föreligger medge att ararbetsgivare redovisar och betalar betsgivare redovisar och betalar månadsavgift inom viss tid efter månadsavgift inom viss tid efter den dag då avgiften annars skall be- den dag då avgiften annars skall betalas. talas.

Länsskattemyndigheten i Stock- Skattemyndigheten i Stockholms holms län kan om särskilda skäl fö- län kan om särskilda skäl föreligger religger medge att sådan arbetsgiva- medge att sådan arbetsgivare som re som avses i 3 § andra stycket sis- avses i 3 § första stycket sista meta meningen redovisar och betalar ningen redovisar och betalar ararbetsgivaravgifter i annan ordning betsgivaravgifter i annan ordning än som föreskrivs i denna lag. än som föreskrivs i denna lag.

1085 Den lokala skattemyndigheten Skattemyndigheten skall faststälskall fastställa månadsavgiften och la månadsavgiften och i förekomi förekommande fall ålägga betal- mande fall ålägga betalningsskylningsskyldighet för arbetsgivaren dighet för arbetsgivaren om denne om denne har har

1. underlåtit att lämna redovisning enligt 4 §;

2. lämnat oriktig uppgift och månadsavgiften på grund därav blivit för låg: eller

3. redovisat för hög månadsavgift och beslut om restitution eller avkortning skall meddelas.

Betalningsskyldighet skall också åläggas arbetsgivaren för avgiftsbelopp som har redovisats i uppbördsdeklaration men inte betalats. Belopp för vilket betalningsskyldighet ålagts får omedelbart drivas in.

3 Senaste lydelse 1986: 1388. " Senaste lydelse 1987:1208. 117

Nuvarande lydelse F öreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

Kan på grund av brister i arbets- Kan på grund av brister i arbetsgivarens uppgifter, bokföring eller givarens uppgifter, bokföring eller anteckningar om = utgiven lön anteckningar om = utgiven lön underlaget för den månadsavgift underlaget för den månadsavgift som skall fastställas inte beräknas som skall fastställas inte beräknas tillförlitligt, skall det uppskattas av tillförlitligt, skall det uppskattas av den lokala skattemyndigheten efter skattemyndigheten efter vad som vad som bedöms vara skäligt med bedöms vara skäligt med hänsyn hänsyn till föreliggande omständig- till föreliggande omständigheter såheter såsom verksamhetens art och som verksamhetens art och omfattomfattning. ning.

Om arbetsgivaren saknat skälig Om arbetsgivaren saknat skälig anledning anta att uppgift som han anledning anta att uppgift som han har lämnat om värde av naturaför- har lämnat om värde av naturaförmån har varit oriktig får den lokala mån har varit oriktig får skatteskattemyndigheten inte på grund myndigheten inte på grund av det av det felaktiga värdet fastställa felaktiga värdet fastställa höjd måhöjd månadsavgift. Lokala skatte- nadsavgift. Skattemyndigheten bemyndigheten behöver inte heller höver inte heller besluta om rättelse besluta om rättelse när den oriktiga när den oriktiga uppgiften avseenuppgiften avseende <naturaför- de naturaförmånen gäller ett mindmånen gäller ett mindre belopp och re belopp och rättelse inte yrkas av rättelse inte yrkas av arbetsgivaren. arbetsgivaren.

Månadsavgift får fastställas även i fall då avgift för samma månad tidigare fastställts. Beslut enligt denna paragraf får inte meddelas om årsavgift har fastställts.

1185 Den lokala skattemyndigheten Skattemyndigheten eller riksskatfår anmana en arbetsgivare att teverket får anmana en arbetsgivare inom den tid som angetts i anma- att inom den tid som angetts i anningen lämna årsuppgift. maningen lämna årsuppgift.

Anmaning enligt denna paragraf Har uppbördsdeklaration lämfår också utfärdas av riksskattever- nats under särskilt redovisningsket eller länsskattemyndigheten. nummer skall årsuppgift lämnas Har uppbördsdeklaration lämnats under samma nummer. under särskilt redovisningsnummer skall årsuppgift lämnas under samma nummer.

158”

En arbetsgivare som lämnat ofullständig årsuppgift får anmanas att komplettera den.

Efter anmaning är arbetsgivare och arbetstagare skyldiga att inom den tid som har angetts i anmaningen meddela de upplysningar som behövs för kontroll av avgiftsskyldigheten.

Arbetsgivaren och arbetstagaren skall efter anmaning också förete alla handlingar som behövs för kontroll av avgiftsskyldigheten såsom kontrakt, kontoutdrag, räkning eller kvitto.

6 Senaste lydelse 1987: 1208. 7 Senaste lydelse 1987: 1208. 118

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

Anmaning enligt denna paragraf Anmaning enligt denna paragraf får utfärdas av riksskatteverket, får utfärdas av riksskatteverket ellänsskattemyndigheten eller den lo- ler skattemyndigheten. kala skattemyndigheten.

Bestämmelserna i 54 § 3 mom. andra stycket och tredje stycket första meningen uppbördslagen (1953:272) om uppbördsdeklaration skall tillämpas på årsuppgift.

16 8"

Om arbetsgivare eller arbetstaga- Om arbetsgivare eller arbetstagare inte hörsammar en anmaning en- re inte hörsammar en anmaning enligt 15§ första eller andra stycket ligt 15§ första, andra eller tredje får vite föreläggas. Om en arbetsgi- stycket får vite föreläggas. Om en vare inte hörsammar en anmaning arbetsgivare inte hörsammar en anenligt 118 får den anmanande maning enligt 11§ får den anmamyndigheten vid vite anmana den- nande myndigheten vid vite anmane att inkomma med årsuppgift na denne att inkomma med årsuppinom viss tid. Bestämmelserna i gift inom viss tid. Bestämmelserna 83 § uppbördslagen (1953:272) om i 838 uppbördslagen (1953:272) vite gäller därvid i tillämpliga de- om vite gäller därvid i tillämpliga lar. delar.

Bestämmelserna i 3 kap. 6 § taxe-

ringslagen (1990:00) gäller när an-

maning en ligt 15 § andra eller tredje

Stycket utfärdats.

Har årsavgiften blivit oriktig på Har årsavgiften blivit oriktig på grund av felräkning, felskrivning el- grund av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende, ler annat uppenbart förbiseende, skall den lokala skattemyndigheten skall skattemyndigheten rätta felakrätta felaktigheten, om inte denna tigheten, om inte denna är att anse är att anse som ringa. Ändring skall som ringa. Ändring skall också vidockså vidtas tas

1. om ett belopp som har inräknats i avgiftsunderlaget har ansetts utgöra inkomst av annat förvärvsarbete vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst eller

2. om ett belopp som inte har inräknats i avgiftsunderlaget har ansetts utgöra inkomst av anställning vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst.

Den lokala skattemyndigheten

får medge anstånd med betalningen

av ett avgiftsbelopp som kan komma att sättas ned genom rättelse eller ändring enligt första stycket.

8 Senaste lydelse 1987: 1208. 119

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

208?

Den lokala skattemyndigheten Skattemyndigheten får ålägga en får ålägga en arbetsgivare betal- arbetsgivare betalningsskyldighet ningsskyldighet för ett utgiftsårs av- för ett utgiftsårs avgifter inom sju gifter inom sju år efter utgiftsårets år efter utgiftsårets utgång. Har en utgång. Har en arbetsgivare avlidit arbetsgivare avlidit får betalningsfår betalningsskyldighet dock inte skyldighet dock inte åläggas dödsåläggas dödsboet enligt 22§ om boet enligt 22 § om inte frågan pröinte frågan prövats inom två år ef- vats inom två år efter utgången av ter utgången av det kalenderår un- det kalenderår under vilket bouppder vilket bouppteckning blivit in- teckning blivit ingiven för registregiven för registrering. ring.

Har arbetsgivaren, på sätt anges i Har arbetsgivaren, på sätt anges i 14 § andra stycket skattebrottslagen 14 § andra stycket skattebrottslagen (1971:69), delgetts underrättelse (1971:69), delgetts underrättelse om misstanke om brott som avser om misstanke om brott som avser arbetsgivaravgifterna eller har åtal arbetsgivaravgifterna eller har åtal väckts mot honom för sådant brott, väckts mot honom för sådant brott, får den lokala skattemyndigheten får skattemyndigheten ålägga betalålägga betalningsskyldighet för det ningsskyldighet för det utgiftsår utgiftsår som brottet avser även ef- som brottet avser även efter utter utgången av i första stycket an- gången av i första stycket angiven given tid. Detsamma gäller om ti- tid. Detsamma gäller om tiden för den för att ådöma arbetsgivaren på- att ådöma arbetsgivaren påföljd för följd för sådant brott har förlängts sådant brott har förlängts genom genom beslut enligt 14a§ skatte- beslut enligt 14a§ skattebrottsbrottslagen. lagen.

Den lokala skattemyndigheten Beslut om betalningsskyldighet får också ålägga betalningsskyldig- får i fall som avses i 12§ skattehet efter utgången av i första stycket brottslagen också meddelas efter utangiven tid när sådan skyldighet gången av den tid som anges i första skall åläggas på grund av åtgärd stycket. som avses i 12 § skattebrottslagen.

Betalningsskyldighet enligt andra stycket får inte åläggas efter utgången av kalenderåret efter det då någon av de där angivna åtgärderna först vidtogs. Betalningsskyldighet enligt tredje stycket får inte åläggas efter utgången av kalenderåret efter det då åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen vidtogs. Har arbetsgivaren avlidit skall dock fråga om betalningsskyldighet för dödsboet prövas inom sex månader från dödsfallet.

Ett beslut om betalningsskyldig- Beslut om betalningsskyldighet het som meddelas enligt andra styc- enligt andra stycket skall, utom i ket skall undanröjas av den lokala fall som avses i 12§ skattebrottsskattemyndigheten, om åtal inte lagen, undanröjas av skattemyndigväcks på grundval av den förunder- heten, om åtal inte väcks på grundsökning som föranlett underrättel- val av den förundersökning som sen om brottsmisstanke eller beslu- föranlett underrättelsen om brottstet om tidsförlängning eller, om misstanke eller beslutet om tidsföråtal har väckts, åtalet inte bifalls till längning eller, om åtal har väckts, någon del. Vad som har sagts nu åtalet läggs ned eller inte bifalls till gäller dock inte om arbetsgivaren är någon del.

? Senaste lydelse 1985:116. 120

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74 fri från ansvar med stöd av 12§ skattebrottslagen.

Andra — femte styckena skall ock- Vad som sägs i andra—femte så tillämpas om brottet avser en ju- styckena tillämpas också beträffanridisk persons arbetsgivaravgifter de en juridisk persons arbetsgivaroch åtgärd som avses i andra styc- avgifter om åtgärd som avses i andket har vidtagits mot den som har ra stycket har vidtagits mot den företrätt den juridiska personen el- som har företrätt den juridiska perler om företrädaren är fri från an- sonen eller om fall som avses i 128 svar för sådant brott med stöd av skattebrottslagen föreligger beträf- 12 § skattebrottslagen. Jfande honom.

22d8!?

En arbetsgivares skyldighet att betala arbetsgivaravgifter som belöper på en av honom utgiven ersättning får helt efterges, om han

1. inte insåg att han var arbetsgivare åt den som utförde det arbete för vilket han utgett ersättningen och

2. med hänsyn till föreliggande omständigheter måste anses ha saknat anledning räkna med att han var arbetsgivare.

Var den, med vilken arbetsgivaren har avtalat om arbetets utförande, när avtalet ingicks registrerad i det centrala skatteregistret för betalning av preliminär A-skatt, får eftergift medges endast om särskilda skäl föreligger.

Om det finns förutsättningar enligt denna paragraf får eftergift medges, även om det inte har yrkats.

Fråga om eftergift prövas av den Fråga om eftergift prövas av lokala skattemyndigheten eller, i skattemyndigheten eller, när ett bebesvärsmål om skyldighet att betala slut om skyldighet att betala arbetsarbetsgivaravgifter, av besvärsin- givaravgifter överklagats, av den instansen. stans som prövar överklagandet.

26 8

Länsskattemyndigheten skall Skattemyndigheten skall övervaövervaka att arbetsgivare fullgör ka att arbetsgivare fullgör sina skylsina skyldigheter enligt denna lag. digheter enligt denna lag.

Det åligger lokal skattemyndighet att biträda länsskattemyndigheten vid övervakningen.

27 g!?

För kontroll av att en arbetsgiva- För kontroll av att en arbetsgivare har fullgjort sin uppgiftsskyldig- re har fullgjort sin uppgiftsskyldighet får riksskatteverket, länsskatte- het får riksskatteverket eller skattemyndigheten eller den lokala skat- myndigheten besluta om revision temyndigheten besluta om revision hos arbetsgivaren. Därvid gäller i hos arbetsgivaren. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 8-148§ taxeringslagen 56 och :58§§ — taxeringslagen (1990:00) om taxeringsrevision. (1956:623) om taxeringsrevision.

!0 Senaste lydelse 1986: 1137. !! Senaste lydelse 1986: 1388. !2 Senaste lydelse 1986: 1388. 121

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

Bestämmelserna i 50§ I mom. Bestämmelserna i 3 kap. 17§ taxeringslagen (1956:623) gäller i första stycket taxeringslagen tillämpliga delar i fråga om uppgif- (1990:00) gäller i tillämpliga delar i ter i uppbördsdeklarationer och fråga om uppgifter i uppbördsdekandra handlingar, som har avläm- larationer och andra handlingar. nats eller tillhandahållits enligt be- som har avlämnats eller tillhandastämmelserna 1 denna lag eller upp- hållits enligt bestämmelserna i denrättats celler för granskning omhän- na lag eller upprättats eller för dertagits av en myndighet vid av- granskning omhändertagits av en giftskontroll. | myndighet vid avgiftskontroll.

Uppgifter som avses i första stycket får tillhandahållas myndigheter i främmande stater med vilka Sverige har träffat överenskommelse om handräckning i ärenden om avgift enligt system för social trygghet.

Allmänt ombud Anständ med betalning 5s4§! 30§

Har en arbetsgivare hos allmän Har ett beslut om betalningsskyl- Jförvaltningsdomstol överklagat ett dighet överklagats eller kan annars beslut om betalningsskyldighet en- betalningsskyldigheten antas komligt denna lag får länsskattemyndig- ma att sättas ned får skattemyndigheten om det finns synnerliga skäl heten medge anstånd med betalmedge anstånd helt eller delvis med ningen. Därvid gäller bestämmelbetalningen. Anstånd får beviljas att serna i 49§ I, 2 och 3 mom. uppgälla längst intill dess tre månader bördslagen (1953:272) i tillämpliga förflutit från dagen för förvaltnings- delar. domstolens avgörande i saken. Detsamma gäller om ett beslut angående redaravgifi har överklagats hos Ssjömansskattenämnden eller allmän förvaltningsdomstol. Länsskattemyndigheten får som villkor för anstånd föreskriva att säkerhet skall ställas.

Den som fått anstånd skall betala Den som har fått anstånd skall ränta (anståndsränta) för den betala ränta (anståndsränta) del av avgiftsbeloppet för vilken be- för den del av anståndsbeloppet för talningsskyldighet kvarstår vid an- vilket betalningsskyldighet kvarstånstidens utgång. Anståndsränta står vid anståndstidens utgång. Anberäknas för visst kalenderår efter ståndsränta beräknas för visst kaen räntesats som med tre procent- Ilenderår efter en räntesats som med enheter överstiger det av riksban- tre procentenheter överstiger det av ken fastställda diskonto som gällde riksbanken = fastställda diskonto vid utgången av det föregående som gällde vid utgången av det föåret. regående året.

Anståndsränta utgår från och Anståndsränta utgår från och med månaden efter den, då avgif med månaden efter den, då beloppet ten skulle ha erlagts om anstånd skulle ha erlagts om anstånd inte inte hade medgivits, till och med hade medgetts, till och med den den månad, då anståndstiden gått månad, då anståndstiden gått ut el-

!3 Senaste lydelse av förutvarande 54 § 1986: 1388.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74 till ända. Anståndsränta som ler, om betalning skett dessförinunderstiger 50 kronor skall dock nan, till och med den månad betalt-

inte påföras. Öretal som uppkom- ning skett. Anståndsränta som

mer vid ränteberäkningen bortfal- understiger 50 kronor skall dock

ler. inte påföras. Öretal som uppkom-

mer vid ränteberäkningen bortfal-

ler.

Bifalls arbetsgivarens yrkande av

skattemyndigheten — skall erlagd

ränta återbetalas. Bifaller domstol

ett överklagande skall erlagd ränta

återbetalas sedan domen vunnit laga

krafi. På återbetalat belopp beräknas

restitutionsränta. I fråga om ränte-

beräkningen gäller i tillämpliga de-

lar 24§.

Sedan den lokala skattemyndig- Sedan skattemyndigheten ålagt heten ålagt arbetsgivaren betal- arbetsgivaren betalningsskyldighet ningsskyldighet för räntebeloppet för räntebeloppet får det omedelfår det omedelbart drivas in. bart drivas in.

I fråga om befrielse från anstånds-

ränta gäller bestämmelserna i 49§

5 mom. uppbördslagen.

32 gt

Länsskattemyndighetens — behö- Skattemyndighetens behörighet righet enligt 11, 15 och 548§ till- enligt 11, 15 och 30 §§ tillkommer kommer länsskattemyndigheten i skattemyndigheten i Göteborgs och Göteborgs och Bohus län. I fråga Bohus län. I fråga om åtgärder som om åtgärder som avses i 28 § andra avses 1 28 § andra stycket meddelas stycket meddelas beslut av läns- beslut av skattemyndigheten i det skattemyndigheten i det län där må- län där målet om indrivning av avlet om indrivning av avgiftsford- giftsfordringen är anhängigt. ringen är anhängigt.

Med allmänt ombud enligt 30 § Det allmänna ombudet enligt avses det allmänna ombudet enligt 248 lagen (1958:295) om sjömans- 24 § lagen (1958:295) om sjömans- skatt får hos sjömansskattekontoret skatt. yrka att redaravgift påförs en reda-

re.

Frågor om avgiftstillägg som av- Frågor om avgiftstillägg som avser månadsavgift eller årsavgift ser månadsavgift eller årsavgift som har fastställts av den lokala som har fastställts av skattemynskattemyndigheten prövas av myn- digheten prövas av myndigheten. digheten.

Det allmänna ombudet får i den Riksskatteverket och, när fråga är ordning som gäller för överklagan- om redaravgift, det allmänna omde enligt denna lag hos länsrätten budet för sjömansskatt får i den

eller, när fråga är om redaravgift, ordning som gäller för överklagan-

sjömansskattenämnden yrka att av- de enligt denna lag hos länsrätten

14 Senaste lydelse 1987: 1208.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

giftstillägg påförs. eller, när fråga är om redaravgift,

sjömansskattenämnden yrka att av-

giftstillägg påförs.

478!5

Bestämmelserna i 43 § om eftergift av avgiftstillägg skall beaktas även om yrkande om detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet.

Om arbetsgivaravgifterna sätts ned, skall också vidtas den ändring i beslutet om avgiftstillägg som nedsättningen kan föranleda.

Vid handläggningen i kammarrätt och länsrätt av mål om avgiftstillägg skall muntlig förhandling hållas, om arbetsgivaren begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns anledning anta att avgiftstillägg kommer att utgå.

Besvär m. m. Överklagande m. m.

50 g!e

Den lokala skattemyndighetens Skattemyndighetens beslut får beslut får överklagas genom besvär överklagas hos länsrätten. hos länsrätten. Beslut enligt 6§ tredje stycket eller 19 § andra stycket överklagas dock genom besvär hos länsskattemyndigheten. Beslut enligt nämnda stycken eller 22a§ fär inte överklagas av det allmänna ombudet.

Sjömansskattekontorets = beslut Sjömansskattekontorets = beslut får överklagas genom besvär hos får överklagas hos sjömansskattesjömansskattenämnden. <Besvärs- nämnden. handlingen skall ha kommit in senast två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Den lokala skattemyndighetens Riksskatteverkets, skattemyndigeller sjömansskattekontorets beslut hetens eller sjömansskattekontorets om revision eller beslut varigenom beslut om revision eller beslut varvite har förelagts får inte överkla- igenom vite har förelagts får inte gas. Detsamma gäller den lokala överklagas. skattemyndighetens — avvisningsbeslut enligt 22a § andra stycket.

50a§

Överklagande av arbetsgivare,

det allmänna ombudet för sjömans-

skatt eller, när fråga är om beslut

!5 Senaste lydelse 1987: 1220. !€ Senaste lydelse 1986: 1389. 124

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

enligt 22a§, någon av sökandena

skall vara skriftligt och ha kommit

in inom två månader från den dag

klaganden fick del av beslutet.

Överklagande av riksskattever-

ket skall vara skriftligt och ha kom-

mit in inom två månader från det

beslutet meddelades.

Riksskatteverket får hos länsrät-

ten yrka att arbetsgivaravgifter på-

förs en arbetsgivare.

51 gt”

Beslut av den lokala skattemyn- Beslut av skattemyndigheten eldigheten eller sjömansskattekonto- ler sjömansskattekontoret, som får ret, som får överklagas, skall på an- överklagas, skall på ansökan av arsökan av arbetsgivaren eller, när betsgivaren eller, när fråga är om fråga är om beslut enligt 22 a §, nå- beslut enligt 22 a §, någon av sökangon av sökandena omprövas av den dena omprövas av skattemyndighelokala skattemyndigheten respekti- ten respektive sjömansskattekontove sjömansskattekontoret. Ansök- ret. Ansökningshandlingen skall ha ningshandlingen skall ha kommit kommit in före överklagandetidens in före besvärstidens utgång. Vad utgång. som har sagts nu gäller dock inte beslut enligt 6 § tredje stycket eller 19 § andra stycket.

Ett beslut får inte omprövas, om Bestämmelserna i 6 kap. 5—7 §§ arbetsgivaren eller det allmänna taxeringslagen (1990:00) gäller när ombudet eller, när fråga är om be- en arbetsgivare eller, när fråga är slut enligt 22a §, någon av sökande- om beslut enligt 22a§, någon av na har anfört besvär över beslutet. sökandena har överklagat skatte-

myndighetens beslut.

52 ge

Beslut av länsskattemyndighet får Länsrättens beslut i fråga som avöverklagas bara i den mån beslutet ses i 6§ tredje stycket, 7§, 22a§ gäller förseningsavgift, restavgift, andra stycket eller 30 § första stycket tilläggsavgift, restitution eller av- får dock inte överklagas. kortning. Överklagandet skall göras hos kammarrätten.

Sjömansskattenämndens beslut Sjömansskattenämndens beslut överklagas hos kammarrätten inom överklagas hos kammarrätten inom den tid som gäller vid överklagande den tid som gäller vid överklagande hos kammarrätten av nämndens hos kammarrätten av nämndens beslut enligt lagen (1958:295) om beslut enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt. Beslut enligt 6 § tred- sjömansskatt. Beslut i fråga som avje stycket eller 19§ andra stycket ses i 6 § tredje stycket, 22a§ andra

får dock inte överklagas. stycket eller 30 § första stycket får

dock inte överklagas.

!7 Senaste lydelse 1986: 1389. !8 Senaste lydelse 1986: 1388. 125

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

53§

Beslut av riksskatteverket om re- Bestämmelserna i 6kap. 10-— vision eller föreläggande av vite får — 24§§ taxeringslagen (1990:00) gälinte överklagas. ler för mål enligt denna lag. Vad

som i taxeringslagen sägs om skatt-

skyldig skall gälla arbetsgivare eller,

när fråga är om beslut enligt 22a§,

någon av sökandena. Vad som i täx-

eringslagen sägs om skattetillägg

skall gälla avgiftstillägg.

55§

Avgiftsbelopp för vilket betal- Belopp för vilket betalningsskylningsskyldighet ålagts av allmän för- — dighet ålagts av allmän förvaltvaltningsdomstol får omedelbart = ningsdomstol får omedelban drivas drivas in. in.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den I januari 1991. Den nya bestämmelsen i 30 § om befrielse från anståndsränta tillämpas på ränta som påförts efter utgången av år 1990. Äldre bestämmelser i 50— 53 §§ gäller för beslut som har meddelats före den I januari 1991. De nya bestämmelserna om riksskatteverkets överklaganderätt och om företrädare för det allmänna tillämpas dock från och med den I januari 1991 även om beslutet meddelats dessförinnan. Aldre bestämmelser i förutvarande 54 § gäller fortfarande i fråga om avgifter som förfallit till betaining före den 1 januari 1991.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter!

dels att i 4 § 5 och 13 mom. samt 6 § ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form,

dels att 4 8 15 och 16 mom. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 mom.? Den som har att er- 15 mom. Den som har att er-

lägga eller att svara för erläggande lägga eller att svara för erläggande av bevillningsavgift skall på anmo- av bevillningsavgift skall på anmodan av länsskattemyndighet lämna dan av skattemyndighet läma uppuppgift om verksamhet som drivits gift om verksamhet som drivits av av honom och i vilken avgiftsskyl- honom och i vilken avgiftsskyldigdighet förelegat, om uppburen eller het förelegat, om uppburen eller ututgiven ersättning och om erlagd given ersättning och om erlagd bebevillningsavgift. villningsavgift.

På anmodan av länsskattemyn- På anmodan av skattemyndighet dighet åligger det den som är av- åligger det den som är avgiftsskylgiftsskyldig eller ansvarig för erläg- dig eller ansvarig för erläggande av gande av avgift att för kontroll av avgift att för kontroll av avgiftsavgiftsskyldigheten tillhandahålla skyldigheten tillhandahålla sina räsina räkenskaper med tillhörande kenskaper med tillhörande handhandlingar, inbegripet sådana an- lingar, inbegripet sådana anteckteckningar som avses i 14 mom. ningar som avses i 14 mom.

För kontroll av ansöknings-, de- För kontroll av ansöknings-, deklarations- eller uppgiftsskyldighet klarations- eller uppgiftsskyldighet enligt denna lag får länsskattemyn- enligt denna lag får skattemyndigdigheten förordna om revision hos heten förordna om revision hos den den som är avgiftsskyldig eller an- som är avgiftsskyldig eller ansvarig svarig för erläggande av avgift. Re- för erläggande av avgift. Revision vision får verkställas också hos den får verkställas också hos den som som bedriver förmedlingsverksam- bedriver = förmedlingsverksamhet het eller annan verksamhet av så- eller annan verksamhet av sådan dan beskaffenhet att uppgifter av beskaffenhet att uppgifter av betybetydelse för kontrollen kunna delse för kontrollen kan hämtas ur hämtas ur anteckningar eller andra anteckningar eller andra handlingar handlingar som föras vid verksam- som förs vid verksamhetens bedrihetens bedrivande. vande.

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:855 4§ 5 mom. 1986:1303 4§ 13 mom. 1986:1303

6 8 1989: 1036.

? Senaste lydelse 1986: 1303. 127

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

I fråga om revision enligt tredje I fråga om revision enligt tredje stycket gälla i tillämpliga delar be- stycket gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om taxeringsrevision stämmelserna om taxeringsrevision i 56 § taxeringslagen (1956:623). i 3kap. 8-14§§ taxeringslagen

(1990:00).

16 mom.” Underlåter den som 16 mom. Underlåter den som

har att erlägga eller att svara för har att erlägga eller att svara för erläggande av bevillningsavgift att erläggande av bevillningsavgift att hörsamma anmodan enligt hörsamma anmodan enligt 15 mom., äger länsskattemyndighe- 15 mom., får skattemyndigheten föten förelägga den försumlige lämp- relägga den försumlige lämpligt vite. ligt vite. Vite må ej bestämmas un-. der 100 kronor eller över 5 000 kronor.

Om uttagande av vite förordnar länsskatterätten efter anmälan av länsskattemyndigheten.

Bestämmelserna om vite i 83§ Bestämmelserna om vite i 83§ andra, fjärde och femte styckena och 85§ Imom. uppbördslagen samt i -86§ — uppbördslagen (1953:272) gäller i tillämpliga delar (1953:272) äga motsvarande till- i fråga om vite som avses i detta lämpningi fråga om vite som avses i moment. detta moment.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den I januari 1991.

3 Scnaste lydelse 1986: 1303. 128

11 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1927:321) om utskiftningsskatt

Härigenom föreskrivs att 7 och 9 §§ lagen (1927:321) om utskiftnings-

skatt'skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

782 Vad i 114 och 116 §§ taxerings- Beslut om eftertaxering till utlagen stadgas om eftertaxering till skiftningsskatt skall meddelas inom

statlig inkomstskatt skall i tillämp- fem år efter det år bolaget upplösts.

liga delar lända till efterrättelse med avseende å eftertaxering till utskiftningsskatt. Eftertaxering till utskiftningsskatt må ej ske med mindre fråga därom prövats inom fem år efter det år, bolagets upplösning ägt rum.

Uppgift till ledning för egen taxering (deklaration) till utskiftningsskatt skall i enlighet med formulär, som fastställs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, innehålla upplysning angående såväl vad i bolaget tillskjutits som vad därifrån utskiftats.

Deklaration för taxering enligt Deklaration för taxering enligt 6 § andra stycket skall lämnas efter 6 § andra stycket skall lämnas efter anmaning. Härvid gäller bestäm- föreläggande. melserna i 51§ första stycket taxeringslagen (1956:623) om anmaning att lämna självdeklaration.

Deklaration för taxering till ut- Deklaration för taxering till utskiftningsskatt i andra fall än i and- skiftningsskatt i andra fall än i andra stycket sagts skall inom den tid ra stycket sagts skall inom den tid och i den ordning, som för bolags och i den ordning, som gäller för deklaration för statlig inkomstskatt bolags deklaration för statlig in- Jinnes stadgad, utan anmaäning av- komstskatt, lämnas under det år, lämnas under det år, då taxeringen då taxeringen skall äga rum. skall äga rum.

Vid upplösning av bolag genom Vid upplösning av bolag genom fusion skall deklaration aävgivas av fusion skall deklaration lämnas av det bolag, som genom fusionen det bolag, som genom fusionen upplöses. Har vid fusion medgivits, upplöses. Har vid fusion medgetts, att utskiftningsskatteskulden må av att utskiftningsskatteskulden får tas moderbolaget övertagas, skall de- över av moderbolaget, skall deklakiarationen innehålla uppgifter för rationen innehålla uppgifter för beberäkning av det belopp varmed räkning av det belopp varmed momoderbolagets tillskjutna belopp derbolagets tillskjutna belopp skall skall minskas. minskas.

I övrigt skola de uti gällande tax- I övrigt gäller bestämmelserna i

! Scnaste lydelse av lagens rubrik 1987:659. ? Senaste lydelse 1957:67. ? Senaste lydelse 1979:492. 129

9 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 74

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

eringslag rörande taxering till stat- lagen (1990:00) om självdeklaralig inkomstskatt givna bestämmel- tion och kontrolluppgifter samt taxser i tillämpliga delar lända till eringslagen (1990:00) i tillämpliga efterrättelse även med avseende å delar. taxering till utskifiningsskatt.

Över riksskatteverkets beslut i Riksskatteverkets beslut i ärenärende, som avses i 1§ 2 mom. de, som avses i I1§ 2 mom. andra andra stycket, må klagan icke föras. stycket, får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid taxering till utskiftningsskatt som sker 1991.

12 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370)!

dels att i 18 orden ”taxeringslagen (1956:623)” skall bytas ut mot ”taxeringslagen (1990:00Yy”,

dels att i punkt 1 av anvisningarna till 50 § rden ”den lokala skattemyndigheten” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndigheten” i motsvarande form,

dels att 62 och 75 §§ skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 62 § skall utgå,

dels att 3, 19, 28 och 49 §§, 50§ 2 mom., punkterna 2 d och 4 av anvisningarna till 29 §, punkt 3 av anvisningarna till 33 § samt punkt 3 av anvisningarna till 35 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 Med taxeringsår förstås i den- Medtaxeringsår förstås i denna lag det kalenderår, under vilket na lag det kalenderår, under vilket taxering i första instans verkställes, taxeringsbeslut rörande årlig taxeoch med beskattningsår det ka- ring enligt 4 kap. 2§ taxeringslagen lenderår, som närmast föregått tax- (1990:00) skall meddelas, och med eringsåret, eller, där räkenskapsår beskattningsår det kalenderår, icke sammanfaller med kalenderår som närmast föregått taxeringsåret, (brutet räkenskapsår), det räken- eller, där «räkenskapsår = inte skapsår, som gått till ända närmast sammanfaller med kalenderår (bruföre den I mars under taxerings- tet räkenskapsår), det räkenskapsåret. år, som gått uf! närmast före tax-

(Se vidare anvisningarna.) eringsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

198”

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses 1 35 § 3—4 mom.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre be-

! Senaste lydelse av 1§ 1984:1060 628 1957:59 758 I mom. 1979:169 75§ 2 mom. 1953:400 punkt I av anvisningarna till 508 1987:1303. ? Senaste lydelse 1986: 1304. 3 Lydetse enligt prop. 1989/90:62. 131

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

lopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § I eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser driftbyggnad på jordbruksfastighet, byggnad på fastighet som avses i 24 § I mom., byggnad som är avsedd för användning i ägarens rörelse eller sådan del av värdet av markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av fastighet eller av rörelse och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörelse;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premicåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för år:

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 208 eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning;

studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internatbidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare 1 arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma Jag som utgör ersättning för merkostnader, ersättning för merutgifter för resor som enligt 3 kap.7 a § samma lag eller enligt 3 kap.5 d § lagen om arbetsskadeförsäkring eller 10 § lagen om statligt personskadeskydd samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade; bostadsbidrag som avses i lagen (1988: 786) om bostadsbidrag;

bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn;

ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den som — utan att det skett yrkesmässigt — inställt sig inför domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning för tidsspillan;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor, såvida intäkterna inte kan hänföras till rörelse som den skattskyldige driver eller utgör lön eller liknande förmån;

ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § I och 2mom., 69a8 tredje stycket eller 75a§ fjärde stycket uppbördslagen (1953:272), 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 22 § tullagen (1973:670), 208 lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, 5 kap. 13§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller 32 och 34 §§ tullagen (1987: 1065);

ränta som enligt bestämmelserna ränta som enligt bestämmelserna 1 37§ 8Smom. c) och d) taxerings- i 3 kap. 23§ 4 och 5 lagen lagen (1956:623) inte redovisas i (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgift om sådan ränta för kontrolluppgifter inte redovisas i den skattskyldige under ett beskatt- kontrolluppgift om sådan ränta för ningsår sammanlagt inte uppgår till den skattskyldige under ett beskatt- 500 kronor. ningsår sammanlagt inte uppgår till

500 kronor.

Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare, skogs-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74 brukare, yrkesfiskare, renskötare m.fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till 213 och i punkt 11 av anvisningarna till 28§.

(Sc vidare anvisningarna.)

28§

Till intäkt av rörelse hänföres allt vad som av här i riket bedriven rörelse kommit rörelseidkaren tillgodo, såsom:

vad som i rörelsen influtit i penningar eller varor; värdet av i rörelsen tillverkade eller saluhållna varor eller produkter,

som förbrukats för rörelseidkarens, hans familjs eller övriga hushållsmedlemmars räkning eller för avlöning åt arbetspersonal, som icke tillhört rörelseidkarens hushåll, så ock av annan förmån som i rörelsen kommit honom tillgodo.

Ersättning i form av royalty eller periodiskt utgående avgift för utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar är att anse såsom intäkt av rörelse, såvitt inte royaltyn eller avgiften är av beskaffenhet att böra hänföras till intäkt av fastighet eller av tjänst.

Ersättning, som idkare av rörelse uppburit för upplåtelse av driften till annan, räknas likaledes som intäkt av rörelse.

Sådan gottgörelse för utgift eller kostnad, som arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse, räknas som intäkt av rörelse, om avdrag för avsättning till stiftelsen medgivits vid beräkning av nettointäkt av rörelse.

Vederlag, som arbetsgivare erhållit för att han övertagit ansvaret för pensionsutfästelse i samband med övertagande av rörelse, räknas som intäkt av rörelsen.

Redovisar arbetsgivare enligt Redovisar arbetsgivare enligt lagen (1967:531) om tryggande av lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. pensions- pensionsutfästelse m.m. pensionsskuld under rubriken Avsatt till skuld under rubriken Avsatt till pensioner i sin balansräkning, skall pensioner i sin balansräkning, skall han enligt 30§ 2 mom. taxerings- han enligt 2 kap. 23§ lagen lagen (1956:623), under den sär- (1990:00) om självdeklaration och skilda underrubriken Avdragsgilla kontrolluppgifter, under den särpensionsåtaganden, redovisa vad skilda underrubriken Avdragsgilla som avser sådana pensionsåtagan- pensionsåtaganden, redovisa vad den för vilkas tryggande avdrags- som avser sådana pensionsåtaganrätt föreligger enligt punkt 2d jäm- den för vilkas tryggande avdragsfört med punkt 2e av anvisningar- rätt föreligger enligt punkt 2d jämna till 29 § denna lag. Är vad som fört med punkt 2e av anvisningar-

sålunda skall redovisas mindre än na till 29 § denna lag. Är vad som

motsvarande belopp vid utgången sålunda skall redovisas mindre än av föregående beskattningsår, räk- motsvarande belopp vid utgången nas skillnaden som intäkt av rörel- av föregående beskattningsår, räkse. Finns disponibla pensionsmedel nas skillnaden som intäkt av rörelvid utgången av beskattningsårct, se. Finns disponibla pensionsmedel får nyssnämnda intäkt dock beräk- vid utgången av beskattningsåret, nas lägst till summan av avdragsgill får nyssnämnda intäkt dock beräkavsättning under året till pensions- nas lägst till summan av avdragsgill stiftelse och avdragsgill avgift un- avsättning under året till pensions-

+ Paragrafen erhöll sin nuvarande beteckning och lydelse genom 1984: 1060. 134

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

der året för pensionsförsäkring — stiftelse och avdragsgill avgift unvarvid dock beaktas endast avsätt- der året för pensionsförsäkring — ning eller avgift avseende pensions- varvid dock beaktas endast avsättåtaganden som redovisas under ning eller avgift avseende pensionssärskild underrubrik — samt en åtaganden som redovisas under tiondel av disponibla pensionsme- särskild underrubrik — samt en del vid utgången av närmast föregå- tiondel av disponibla pensionsmeende beskattningsår. Räknas dispo- del vid utgången av närmast föregånibla pensionsmedel som intäkt en- ende beskattningsår. Räknas dispoligt närmast föregående punkt, nibla pensionsmedel som intäkt enskall senare minskningar av vad ligt närmast föregående punkt, som redovisas under särskild un- skall senare minskningar av vad derrubrik motsvarande vad som så- som redovisas under särskild unlunda tagits till beskattning icke derrubrik motsvarande vad som såräknas som intäkt. lunda tagits till beskattning icke

räknas som intäkt.

Upphör arbetsgivare med sin rörelse, räknas disponibla pensionsmedel som intäkt av rörelse det beskattningsår då rörelsen upphörde. Går arbetsgivare i likvidation eller skiftas dödsbo efter arbetsgivare, räknas disponibla pensionsmedel som intäkt för det beskattningsår då beslutet om likvidation fattades eller skiftet ägde rum.

Med disponibla pensionsmedel avses vad som redovisas för beskattningsårets ingång under särskild underrubrik jämte förmögenheten i pensionsstiftelse, som tryggar de pensionsåtaganden som redovisas under särskild underrubrik, vid beskattningsårets utgång minskat med arbetsgivarens pensionsreserv vid beskattningsårets utgång för sådant pensionsåtagande i den mån det ej är tryggat genom pensionsförsäkring jämte vid sistnämnda tidpunkt kvarstående medel i stiftelsen för vilka avdrag vid avsättningen icke åtnjutits. Stiftelsens förmögenhet skall härvid beräknas enligt de grunder som gäller vid beräkning av stiftelses förmögenhet enligt lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Disponibla pensionsmedel skall dock icke upptagas till högre belopp än som motsvarar vad som redovisas för beskattningsårets ingång under särskild underrubrik.

Därest delägarna i boct efter avli- Om delägarna i boct efter en avliden person, som vid dödsfallet va- den person, som vid dödsfallet varit här i riket bosatt, levt i oskift bo rit bosatt här i riket, levt i oskift bo och varit för sitt uppehälle huvud- och varit för sitt uppehälle huvudsakligen beroende av dödsboets in- sakligen beroende av dödsboets inkomst, må dödsboet efter tax- komst, kan dödsboet för senare beeringshämndens eller, om besvär skattningsår än det, då dödsfallet anförts eller ock särskild framställ- inträffade, /å kommunalt grundavning därom gjorts senast den 30 juni drag med samma belopp, som den året näst efter taxeringsåret, läns- avlidne skulle ha fått om han fortfarättens beprövande kunna för scna- rande levt. re beskattningsår än det, då döds- (Sc vidare anvisningarna.) fallet inträffade, tillerkännas kommunalt grundavdrag med samma belopp, som den avlidne skulle

5 Senaste lydelse 1979: 169. 135

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

hava åtnjutit i avdrag, därest han fortfarande levt.

(Se vidare anvisningarna.)

50§

2 mom. För fysisk person, som varit bosatt här i riket under hela eller någon del av beskattningsåret, utgörs den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt grundavdrag. Den beskattningsbara inkomsten skall anges i helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som inte uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmå- Har den skattskyldiges skatteförga under beskattningsåret hava va- måga under beskattningsåret varit rit väsentligen nedsatt till följd av väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra när- ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skatt- stående än barn, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjuta allmänt skyldige varit berättigad till allmänt barnbidrag, eller annan därmed barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter jämförlig omständighet, får den taxeringsnämndens eller, om besvär skattskyldiges taxerade inkomst anförts eller ock särskild framställ- minskas, förutom med kommunalt ning därom gjorts senast den 30 juni grundavdrag, med ytterligare ett efåret näst efter taxeringsåret, läns- ter omständigheterna avpassat berättens beprövande den skattskyldi- lopp, dock högst 10000 kronor. ges taxerade inkomst minskas, för- Har skattskyldig på grund av jämkutom med kommunalt grundav- ning vid beräkning av sjömansskatt drag, med ytterligare ett efter om- fått avdrag för nedsatt skatteförmåständigheterna avpassat belopp, ga, skall avdrag, som avses i detta dock högst 10000 kronor. Har stycke, minskas med det belopp. skattskyldig på grund av jämkning varmed jämkning medgetts. vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.

Om skattskyldigs inkomst, efter avdrag av därå belöpande skatt, på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet understigit vad han kan anses hava behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum) är den skattskyldige berättigad till avdrag för nedsatt skatteföråga.

Även skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension, är — om särskilda omständigheter icke föranleda annat — berättigad till avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Vad i andra stycket sägs angdå- Vad i andra stycket sägs om ende tid och ordning för särskild minskning av avdraget med beframställning om avdrag samt an- lopp, varmed jämkning erhållits gående minskning av avdraget med vid beräkning av sjömansskatt, belopp, varmed jämkning erhållits skall också tillämpas i fråga om avvid beräkning av sjömansskatt, drag enligt tredje och fjärde

$ Senaste lydelse 1986:1113. 136

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74 skall äga motsvarande tillämpning i styckena. fråga om avdrag enligt tredje och fjärde styckena.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

Anvisningar

till 298

2. d.” Redovisar arbetsgivare en- 2. d. Redovisar arbetsgivare en-

ligt lagen (1967:531) om tryggande ligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. pen- av pensionsutfästelse m.m. pensionsskuld under rubriken Avsatt sionsskuld under rubriken Avsatt till pensioner i sin balansräkning till pensioner i sin balansräkning och är vad som enligt 30 § 2 mom. och är vad som enligt 2 kap. 23§ taxeringslagen (1956:623) skall re- lagen (1990:00) om självdeklaradovisas under den särskilda under- tion och kontrolluppgifter skall rerubriken Avdragsgilla pensionsåta- dovisas under den särskilda underganden och avser sådana pensions- rubriken Avdragsgilla pensionsåtaåtaganden för vilkas tryggande av- ganden och avser sådana pensionsdragsrätt föreligger enligt bestäm- åtaganden för vilkas tryggande avmelserna i e större än motsvarande dragsrätt föreligger enligt bestämbelopp vid utgången av föregående melserna i e större än motsvarande beskattningsår, får han avdrag för belopp vid utgången av föregående skillnaden mellan de båda belop- beskattningsår, får han avdrag för pen. skillnaden mellan de båda belop-

pen.

4.2¶Skattskyldig kan efter yrkan- 4. Skattskyldig kan efter yrkande

de hos taxeringsnämnd eller, om be- medges rätt att tills vidare få avsvär har anförts, hos länsrätt med- drag för värdeminskning av sina inges rätt att tills vidare få avdrag för ventarier enligt reglerna i denna anvärdeminskning av sina inventarier visningspunkt om räkenskapsenligt reglerna i denna anvisnings- enlig avskrivning. Som förutsättpunkt om räkenskapsenlig av- ning för detta gäller skrivning. Som förutsättning för detta gäller

a) att den skattskyldige har haft ordnad bokföring som avslutas med årsbokslut;

b) att avdraget motsvarar avskrivningen i räkenskaperna;

c) att tillfredsställande utredning föreligger om inventariernas skattemässiga restvärde;

d) att inventarierna och avskrivna belopp redovisas på ett sådant sätt i den skattskyldiges räkenskaper och i företedd utredning att trygghet föreligger att vinster vid avyttring av tillgångarna inte undgår beskattning; samt

e) att — om den skattskyldige inte upprättat årsbokslut för det närmast föregående räkenskapsåret — det bokförda värdet av inventarierna före avskrivning bestämts med utgångspunkt i inventariernas skattemässiga restvärde vid beskattningsårets ingång.

Som anskaffningsvärde för inventarier skall anses, då inventarierna har

7 Senaste lydelse 1976: 1099. 2 Senaste lydelse 1985: 1017. 137

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, den verkliga utgiften för deras anskaffande och, då inventarierna har förvärvats på annat sätt, deras marknadsvärde vid tiden för förvärvet. Dock skall följande iakttas. Har inventarierna ingått i en rörelse, som den skattskyldige har förvärvat på annat sätt än genom köp eller byte eller därmed jämförligt fång, skall, om inte särskilda omständigheter föranleder annat, som anskaffningsvärde för inventarierna anses det för den tidigare ägaren gällande skattemässiga restvärdet. Har den skattskyldige eller någon, som står honom nära, vidtagit åtgärd för att den skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som synes rimligt och kan det antas att detta har skett för att bereda obehörig förmån i beskattningsavseende åt någon av dem, skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas.

Har skattskyldig medgivits avdrag för kontraktsavskrivning avseende inventarier, som har anskaffats under beskattningsåret, skall som anskaffningsvärde anses den verkliga utgiften minskad med det tidigare medgivna avdraget. Detta skall gälla även när investeringsreserv ce. d. tagits i anspråk för anskaffning av inventarier under beskattningsåret.

Avdrag för avskrivning får för visst beskattningsår göras med högst 30 procent för år räknat av summan av bokfört värde på inventarierna enligt balansräkningen för närmast föregående räkenskapsår och anskaffningsvärdet på sådana under beskattningsåret anskaffade inventarier, vilka vid beskattningsårets utgång fortfarande tillhörde rörelsen. Vad nu sagts gäller oavsett när under beskattningsåret inventarierna har anskaffats.

Har inventarier, som har anskaffats före beskattningsårets ingång, avyttrats under beskattningsåret eller har den skattskyldige rätt till försäkringsersättning för inventarier, som har gått förlorade under beskattningsåret, medges ett särskilt avdrag med belopp motsvarande den i anledning av avyttringen eller försäkringsfallet uppkomna intäkten. Avdraget får dock inte överstiga underlaget för beräkning av avdrag enligt fjärde stycket. Har den skattskyldige fått avdrag som nu sagts skall nämnda underlag fastställas till motsvarande lägre belopp.

Har ett särskilt högt pris eller eljest en särskilt hög utgift för inventarier berott på att de skall utnyttjas för ett särskilt arbetstillfälle eller för en konjunktur, som väntas bli endast tillfällig. eller av annan liknande omständighet, medges för det beskattningsår, varunder inventarierna har anskaffats, avdrag för sådant överpris eller sådan merutgift. Om avdrag som nu sagts har medgivits, skall avdrag enligt bestämmelserna i fjärde stycket beräknas på därefter återstående del av anskaffningsvärdet.

Oavsett vad ovan föreskrivs får avdrag för avskrivning medges med belopp som crfordras för att det bokförda värdet inte skall överstiga anskaffningsvärdet av samtliga inventarier, vilka vid beskattningsårets utgång tillhörde rörelsen, sedan från detta värde har avräknats en beräknad årlig avskrivning av 20 procent. Visar den skattskyldige att inventariernas verkliga värde understiger även ett sålunda beräknat värde, medges avdrag för den ytterligare avskrivning som motiveras av detta.

Då inventarier, som har anskaffats under beskattningsåret, avyttras, förloras eller utrangeras under samma år, medges avdrag för anskaffningsvärdet. Med avyttring likställs att inventarier tas ut ur rörelsen för att tillföras annan förvärvskälla eller för att användas för annat ändamål. Av bestämmelserna i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 288 framgår att belopp, som erhålls vid avyttring av inventarier, i sin helhet skall tas upp som intäkt av rörelse.

Har skattskyldig gjort avskrivning med större belopp i räkenskaperna än

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

han får dra av vid taxeringen, föranleder inte detta att det värde, på vilket räkenskapsenlig avskrivning beräknas, påverkas. Det överskjutande beloppet får i stället, sedan taxeringen i fråga har blivit slutligt avgjord, dras av genom årlig avskrivning efter 20 procent för helt år, räknat från och med beskattningsåret efter det under vilket avskrivningen i fråg verkställdes.

Den omständigheten att vid tillämpning av bestämmelserna ovan avdrag vid beskattningen skall överensstämma med avskrivning enligt räkenskaperna utgör inte hinder för skattskyldig att efter övergång till räkenskapsenlig avskrivning utöver avdrag enligt räkenskaperna tillgodogöra sig avdrag för sådana avskrivningar, som har gjorts i räkenskaperna före övergången men inte har föranlett avdrag vid beskattningen. Avdrag för sådant belopp görs genom årlig avskrivning efter 20 procent för helt år.

Har skattskyldig före övergång till räkenskapsenlig avskrivning tillgodoräknats större värdeminskningsavdrag vid taxeringen än enligt räkenskaperna, skall, för åstadkommande av överensstämmelse mellan inventariernas bokförda värde och deras skattemässiga restvärde, det belopp, varmed inventariernas skattemässiga restvärde understiger det bokförda värdet, tas upp som skattepliktig intäkt under det första beskattningsår, för vilket räkenskapsenlig avskrivning gäller, eller, om den skattskyldige begär det, med en tredjedel för nämnda beskattningsår och vart och ett av de två närmast följande åren.

till 33§

3.” Har skattskyldig i sin tjänst 3. Har skattskyldig i sin tjänst

verkställt resor som varit förenade verkställt resor som varit förenade med övernattning utom den vanli- med övernattning utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt ga verksamhetsorten, äger han rätt att åtnjuta avdrag icke blott för att åtnjuta avdrag icke blott för kostnaden för själva resan utan kostnaden för själva resan utan jämväl för den ökning i levnads- jämväl för den ökning i levnadskostnaden, som den skattskyldige kostnaden, som den skattskyldige kan hava fått vidkännas på den kan hava fått vidkännas på den grund, att han vistats utom sin van- grund, att han vistats utom sin vanliga verksamhetsort, såsom för ho- liga verksamhetsort, såsom för hotellrum, ökad kostnad för föda osv. tellrum, ökad kostnad för föda osv. Därest i tjänst, som avses i punkt 4 Därest i tjänst, som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till andra stycket av anvisningarna till 328, anvisats särskild ersättning för 328, anvisats särskild ersättning för kostnaderna, får avdrag dock icke kostnaderna, får avdrag dock icke äga rum. lava jämlikt 25§ första äga rum. Har enligt 2 kap. 14§ 3 stycket 3 taxeringslagen trakta- lagen (1990:00) om självdeklaramentsersättningar och andra ersätt- tion och kontrolluppgifter traktaningar icke upptagits såsom intäkt, mentsersättningar och andra ersättmå ej heller de emot ersättningarna ningar icke upptagits såsom intäkt, svarande kostnaderna avdragas. må cj heller de emot ersättningarna

svarande kostnaderna avdragas.

I första stycket avsedd ökning i levnadskostnaden skall, där den skattskyldige inte visar större ökning, anses ha uppgått till ett belopp motsvarande den ersättning som av arbetsgivaren utgivits för kostnadens täckande (traktamente), dock högst till belopp som i enlighet med vad nedan i detta stycke sägs motsvarar största normala ökning i levnadskostnaden.

? Senaste lydelse 1989: 1017. 139

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74 Riksskatteverket fastställer för varje kalenderår ett belopp (normalbelopp) motsvarande största normala ökning i levnadskostnaden för ett dygn. Resan skall anses ha varat det antal dygn som motsvarar antalet övernattningar. Omfattar vistelse på en och samma ort längre tid än 15 dygn i följd, skall från och med det sextonde dygnet såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas sex tiondelar av normalbeloppet. Vid 1984— 1991 års taxeringar skall för skattskyldig som vid arbete inom byggnadsoch anläggningsbranschen fortlöpande haft sin arbetsplats förlagd till en och samma ort utanför den vanliga verksamhetsorten under längre tid än två år för tid därefter såsom största normala ökning i levnadskostnaden anses ett belopp motsvarande den del av normalbeloppet som avser kost vid förrättning som pågått längre tid än 15 dygn ökat med faktisk kostnad för logi på arbetsorten. Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen i en och samma tjänst varit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad nu sagts, skall utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda tjänst under beskattningsåret; dock att i fråga om avdrag för ökning i levnadskostnaden från och med det sextonde dygnet i följd på en och samma ort eller under förrättning på utrikes ort levnadskostnadsökningen får beräknas för varje förrättning för sig.

Avdrag för ökade levnadskostnader är däremot icke medgivet enbart på den grund, att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den, där han har sin bostad. Har den skattskyldige bosatt sig på annan ort än den, där han har tjänst eller anstälning, eller antagit arbete, som skall utföras på annan ort än den, där han är bosatt, är avdrag i regel icke medgivet. Avdrag medgives dock för det fall, att anställningen avser endast en kortare tid eller skall bedrivas å flera olika platser elter det av annan anledning icke skäligen kan ifrågasättas, att den skattskyldige skall avflytta till den ort, där arbetet skall utföras.

Oavsett vad i nästföregående stycke sägs äger skattskyldig, som på grund av sitt arbete bosatt sig på annan ort än den där hans familj är bosatt, därest det med avseende på makes förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa familjebostad eller annan därmed jämförlig omständighet icke skäligen kan ifrågasättas, att familjen skall avflytta till den skattskyldiges bostadsort, åtnjuta avdrag för den ökning i levnadskostnaden som föranledes av den skilda bosättningen. Om båda makarna äro berättigade till sådant avdrag, skall, där makarna ej överenskommit om annan fördelning, det sammanlagda avdraget tillkomma dem med hälften var. Vad här sagts skall, såvitt avser makar, icke äga tillämpning i fall som i 52 § 2 mom. sägs.

Den som använt egen bil för resor i tjänsten har rätt till avdrag för kostnaden med ett belopp om I krona och 20 öre för varje körd kilometer.

till 35§

3.9 Har egendom avyttrats mot vederlag i form av en livsvarig livränta skall intäkten beräknas till det kapitaliserade värdet av livräntan med tillämpning av tabell III till lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Är livräntan beroende av flera personers liv på så sätt att den upphör vid den först avlidnes död bestäms kapitalvärdet efter den äldstes levnadsålder. Skall livräntan däremot utgå till den sist avlidnes död beräknas värdet efter den yngstes ålder.

Har i överlåtelscavtalet överenskommits att livräntan skall utgå livsvarigt, dock högst ett avtalat antal år, bestäms intäkten med tillämpning av

'0 Senaste lydelse 1984:498,. 140

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tabell II till lagen om statlig förmögenhetsskatt med utgångspunkt i det antal år livräntan högst skall utgå om det belopp som framkommer vid en sådan beräkning är lägre än vad som följer av första stycket. Skall livräntan 1 stället utgå livsvarigt, dock minst ett avtalat antal år, bestäms intäkten med tillämpning av tabell IF till nämnda lag om det belopp som framkommer vid en sådan beräkning är högre än vad som följer av första stycket.

Upphör cn livsvarig livränta till Upphör en livsvarig livränta till följd av dödsfall som inträffar inom följd av dödsfall som inträffar inom fem år från utgången av det år fem år från utgången av det år skattskyldighet inträdde på grund skattskyldighet inträdde på grund av avyttringen får som intäkt i stäl- av avyttringen får som intäkt i stället för vad som anges i första och let för vad som anges i första och andra styckena tas upp det sam- andra styckena tas upp det sammanlagda livräntebelopp som ut- manlagda livräntebelopp som utgått om intäkten därmed blir lägre. gått om intäkten därmed blir lägre. I fall som nu sagts får talan föras genom besvär i särskild ordning inom Jem år efter taxeringsåret om sådan ändring av taxeringen som föranleds av dödsfallet. Motsvarande rätt tillkommer taxeringsintendent som för talan till den skattskyldiges förmån. I fråga om besvär som här avses gäller 103 och 104§§ taxeringslagen (1956:623) i tillämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Aldre bestämmelser i 3 § tillämpas dock vid 1991 års taxering i fråga om sådana skattskyldiga som har ett räkenskapsår som går ut under januari eller februari 1991.

13 Förslag till

Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1933: 395) om ersättningsskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1933:395) om ersättningsskatt! dels att 5 § skall upphöra att gälla, dels att 4, 6, 7 och 8 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Fråga om taxering till ersätt- Fråga om taxering till ersättningsskatt prövas, efter framställ- ningsskatt prövas av den skattening från länsskattemyndighet, av myndighet som skall taxera företaden länsrätt, som har att upptaga get till statlig inkomstskatt. besvär rörande företagets taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Framställning om taxering skall Taxeringsbeslut skall meddelas ske hos länsrätten senast andra året senast andra året efter det år, då efter det år, då företaget rätteligen företaget rätteligen skulle ha taxskolat taxeras till statlig inkomst- erats till statlig inkomstskatt för sin och förmögenhetsskatt för sin in- inkomst under det i 1§ avsedda komst under det i I & avsedda verk- verksamhetsåret. samhetsåret.

Därest efter anförda besvär eller el- Ändras taxeringen till statlig in- Jjest företagstaxering till statlig komstskatt skall skattemyndigheten inkomst- och förmögenhetsskatt besluta om den ändring av taxcring ändrats eller sådan taxering blivit fö- till ersättningsskatt som föranleds retag påförd. skall på därom fram- härav. ställt yrkande, i den mån förhållandena därtill föranleda, tillika vidtagas ändring i verkställd taxering till ersättningsskatt e/ler sådan taxering påföras företaget

Därest företaget före augusti må- Om företaget före augusti månads utgång året efter det, då ersätt- nads utgång året efter det, då ersättningsskatt påförts företaget, till ningsskatt påförts företaget, utdelägarna utdelar sålunda beskattat delar det beskattade beloppet till belopp, må restitution ske av därå delägarna, skall därpå belöpande belöpande ersättningsskatt. Dylik ersättningsskatt betalas tillbaka. restitution beslutas av länsrätt, som Beslut om återbetalning fattas av i 4§ sägs, och verkställes av läns- den skattemyndighet som taxerat skattemyndigheten. Till länsrätten företaget till ersättningsskatt. Ansöställd ansökan om sådan restitution kan om återbetalning skall ha komskall senast den I september vara mit in till skattemyndigheten senast inkommen till rättens kansli. den 1 september.

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1984: 1077. ? Senaste lydelse 1986: 1305. + Senaste lydelse 1986: 1305.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

Vid bedömande av frågan, huruvida utdelningen avsett genom ersättningsskatt beskattat belopp, skall iakttagas, att senare intjänad vinst, i den mån den ej använts för lagstadgad avsättning till reservfond eller för erforderlig avsättning till på vinsten belöpande skatter, skall anses utdelad före tidigare intjänad vinst.

Å medel, som i enlighet med vad På belopp, som betalas tillbaka, ovan sagts restitueras, utgår ej rän- — utgår inte ränta. ta.

8§

Med iakttagande av vad ovan I övrigt gäller för taxering till stadgats skola taxeringslagens be- = ersättningsskatt taxeringslagens stämmelser om taxering till statlig — (1990:00) bestämmelser i tillämpliinkomst- och förmögenhetsskatt i ga delar. tillämpliga delar lända till efterrättelse med avseende å taxering till ersättningsskatt.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid taxering till ersättningsskatt för belopp som hade kunnat delas ut under verksamhetsår för vilket taxering till statlig inkomstskatt skall ske år 1991 eller senare.

14 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och

gåvoskatt'

dels att i 178, 228 2 mom., 26 och 44 88, 52 § I mom., 52 a och 53 §§, 55 §2, 4 och 6 mom., 56, 59, 60, 61, 61 a och 62 §§, 64 § 2 mom. samt 70 & ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form,

dels att 67 8 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6718"

Skattskyldig eller annan må av beskattningsmyndighet genom vite tillhållas att fullgöra vad enligt denna lag åligger honom, dock ej såvitt avser gäldande av fastställd skatt.

Underrätt må vid vite tillhålla den, som uppgivit dödsbo, att med ed fästa riktigheten av lämnade uppgifter. Edgång må åläggas jämväl delägare, efterlevande make eller efterlevande sambo, som ej uppgivit boet, ävensom annan som med boet tagit befattning.

Bestämmelserna i 123§ tax- Vite får inte föreläggas staten, eringslagen (1956:623) skall tilläm- kommun eller tjänsteman i tjänspas vid vitesföreläggande enligt den- ten. na lag.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

I Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857 178 1987:1206 22382 mom. 1986: 1306 268 1986:1306 443 1986: 1306 528 I mom. 1986:1306 52 a§ 1986: 1306 538 1986:1306 558 2 mom. 1986: 1306 558 4 mom. 1986:1306 558 6 mom. 1986: 1306 568 1986:1306 598 1987: 1206 608 1986: 1306 61§ 1986:1306 61 a§1986:1306

624 1986: 1306

64§ 2 mom. 1986:1306 70§ 1986: 1306. ? Senaste lydelse 1987: 1206. 144

15 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skogsvårdsavgiften är för varje beskattningsår 8 promille av skogsbruksvärdet. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skall underlaget för avgiften jämkas med hänsyn härtill.

Skogsvårdsavgift utgår i helt antal kronor. Avgiftsbeloppet avrundas till närmast lägre krontal.

Vad som föreskrivs i 15 § 2mom. I fråga om förfarandet för att beförsta stycket lagen (1947:576) om = stämma underlaget för skogsvårdsstatlig inkomstskatt om ansvarighet — avgift gäller bestämmelserna i för sådan skatt gäller också bewäf- taxeringslagen (1990:00). fande skogsvårdsavgift.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:185. ? Senaste lydelse 1986:491. > Senaste lydelse 1986:491. 145

10 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 74

16 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomst-

skatt!

dels att 10b 8, 13 8, 148 2 mom. samt 15 § skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 13 8 skall utgå,

dels att 2§ 4 mom., 7§ 5mom., 9§ 2mom. och 108 5 mom. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

4 mom.? Bestämmelserna i andra — åttonde styckena nedan gäller i fråga om fusioner enligt

1. 14 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385) under förutsättning att inget av bolagen bedriver handel med fastigheter eller penningrörelse,

2.12 kap. I och 3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar under förutsättning att ingen av föreningarna bedriver handel med fastigheter eller annan penningrörelse än sådan som består i att förvalta medlemnmarnas medel,

3. 11 kap. I och 2 88 bankakticbolagslagen (1987:618), 4. 7 kap. I och 2 §§ sparbankslagen (1987:619), 5. 10 kap. I och 2 §§ föreningsbankslagen (1987:620).

Har lager, fordringar och liknande tillgångar i rörelse hos det övertagande företaget tagits upp till högre värde än det värde som i beskattningsavseende gäller för det överlåtande företaget, skall det övertagande företaget ta upp mellanskillnaden som intäkt.

Har byggnad, markanläggning, maskin eller annat inventarium, patenträtt, hyresrätt cller tillgång av goodwills natur övertagits skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag och av vad som återstår oavskrivet av tillgångens anskaffningsvärde anses som om Ööverlåtande och övertagande företag utgjort en skattskyldig.

Har inventarier eller andra till- Har inventarier eller andra tillgångar som får skrivas av enligt reg- gångar som får skrivas av enligt reglerna för räkenskapsenlig avskriv- lerna för räkenskapsenlig avskrivning övertagits och har dessa till- ning övertagits och har dessa tillgångar i räkenskaperna tagits upp gångar i räkenskaperna tagits upp till högre värde än vad som följer till högre värde än vad som följer av tredje stycket, får det övertagan- av tredje stycket, får det övertagande företaget efter yrkande hos tax- de företaget medges rätt att även eringsnämnd eller, om besvär har efter fusionen tillämpa räkenskapsanförts, hos länsrätt medges rätt att enlig avskrivning. Som förutsättäven efter fusionen tilläma räken- ning gäller att mellanskillnaden tas skapsenlig avskrivning. Som förut- upp som intäkt under det beskattsättning gäller att mellanskillnaden ningsår då fusionen genomförs eltas upp som intäkt under det be- ler, om företaget begär det, med en

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770 10 b § 1982:416 138 1957:60

1538 I mom. 1979:171.

? Senaste lydelse 1987:1149. 146

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

skattningsår då fusionen genomförs = tredjedel för nämnda beskattningsceiler, om företaget begär det, med år och vart och ett av de två nären tredjedel för nämnda beskatt- mast följande åren. ningsår och vart och ctt av de två närmast följande åren.

Har skog övertagits skall beträffande skogens anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde anses som om Ööverlåtande och övertagande företag utgjort en skattskyldig.

Har betalningsansvarct för framtida utgifter övertagits och har det överlåtande företaget medgetts avdrag för utgifterna skall ett belopp som motsvarar avdraget tas upp som intäkt hos det övertagande företaget. Avdragsrätten för det övertagande företaget prövas med utgångspunkt i de förhållanden som gäller vid utgången av beskattningsåret.

Fusionen skall inte leda till någon skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust för något av de deltagande företagen. Avyttras tillgångar som övertagits vid fusionen skall vid bedömandet av frågan om skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust uppkommit anses som om överlåtande och övertagande företag utgjort en skattskyldig. Vad nu sagts gäller också vid fusion mellan stadshypoteksförcningar samt då ett försäkringsbolags hela försäkringsbestånd övertagits av ett annat försäkringsbolag.

Restituerad, avkortad eller avskriven skatt, som enligt I mom. andra stycket skulle ha utgjort skattepliktig intäkt för det överlåtande företaget, skall i stället utgöra skattepliktig intäkt för det övertagande företaget. Vidare får det övertagande företaget avdrag för skatt som skulle ha varit avdragsgill för det överlåtande företaget enligt 4§. Vad nu sagts gäller också då ett försäkringsbolags hela försäkringsbestånd övertagits av ett annat försäkringsbolag och det överlåtande bolaget inte tar upp beloppet till beskattning respektive avstår från att yrka avdrag.

Överlåts aktie i aktiebolag eller andel i handelsbolag. ekonomisk förening eller utländskt bolag till svenskt företag inom samma koncern, skall — där cj annat följer av bestämmelserna i 35 § 3 mom. åttonde stycket kommunalskattelagen (1928:370) — beskattning av realisationsvinst inte äga rum, om moderföretaget i koncernen är aktiebolag eller ekonomisk förening och den överlåtna aktien eller andelen innehas som ctt led i annan koncernens verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper cller annan därmed likartad Jös egendom. I fall som nu avses skall det företag som övertagit aktien eller andelen anses ha förvärvat den vid den tidpunkt och för den anskaffningskostnad som gällt för det företag som överlåtit aktien eller andelen. Om övriåtelsen sker till utländskt företag, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge befrielse från rcalisationsvinstbeskattningen. Bestämmelserna i detta stycke om beskattning av realisationsvinst tillämpas även i fråga om avdrag för realisationsförlust. Avdrag för realisationsförlust får dock inte i något fall göras på grund av avyttringar av aktier eller andelar till utländskt koncernföretag.

Utskiftar svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening cen tillgång och skulle vid en försäljning av tillgången köpeskillingen ha varit skattepliktig i förvärvskällan, anses bolaget eller föreningen ha åtnjutit skattepliktig inkomst som om tillgången sålts till ett pris motsvarande tillgångens verkliga värde vid utskiftningen. Vad nu sagts gäller inte vid utskiftning i samband med sådan fusion som avses i första stycket.

Har aktiebolag eller ckonomisk förening mottagit utdelning i form av tillgång, för vilken det utdelande företaget vid avyttring skulle ha beräknat

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

vinst eller förlust enligt 35 och 36 §§ kommunalskattelagen, och är mottagande företag frikallat från skattskyldighet för utdelningen enligt 7§ 8 mom., skall skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust vid avyttring av tillgången liksom värdeminskningsavdrag beräknas som om det utdelande företaget och det mottagande företaget utgjort en skattskyldig.

5 mom.? Ideella föreningar som uppfyller i fjärde stycket angivna villkor frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av fastighet och rörelse. Sådana föreningar är också frikallade från skattskyldighet för inkomst av fastighet som tillhör föreningen och som har använts på sätt anges i 3 kap. 4§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och för sådan inkomst av fastighet och av rörelse som till huvudsaklig del härrör från verksamhet som har naturlig anknytning till föreningens allmännyttiga ändamål eller av hävd utnyttjas som finansieringskälla för ideellt arbete. Övriga inkomster av fastighet, utom inkomster som avses i 7 mom., och av rörelse utgör således i sin helhet skattepliktig inkomst för föreningen.

Inkomst som direkt härrör från föreningens ideella verksamhet, t. ex. hyror som en samlingslokalägande förening uppbär på grund av upplåtelse av lokaler för allmännyttigt ändamål, entréavgifter till idrotts- och kulturevenemang o. d., skall anses ha naturlig anknytning till föreningens ändamål. Detsamma gäller inkomst av verksamhet som utgör ett direkt led i det ideelia arbetet, t.ex. om en naturskyddsförening säljer affischer, märken och böcker för att öka intresset för föreningens verksamhet eller om en handikappförening säljer varor avsedda för handikappade personer. Kravet på naturlig anknytning skall också anses uppfyllt om en förenings kommersiella verksamhet har karaktär av service till medlemmarna och andra som deltar i den ideella verksamheten. Detta får exempelvis anses vara fallet om en idrottsförening i mindre skala säljer förfriskningar eller idrottsartiklar i sina klubblokaler. Inkomst av verksamhet, som inte har annat samband med det ideella arbetet än att den skall finansiera detta, skall däremot anses sakna naturlig anknytning till en förenings allmännyttiga ändamål.

Till verksamhet som av hävd utnyttjas för att finansiera ideellt arbete räknas anordnande av bingo och andra lotterier, fester, basarer, försäljnings- och insamlingskampanjer samt sådan biografrörelse som bedrivs av nykterhetsförening eller förening med huvudsakligt ändamål att tillhandahålla allmänna samlingslokaler. Detsamma gäller verksamhet som består i att en förening upplåter reklamutrymme på klubbdräkter eller i föreningens samlingslokaler e. d.

En ideell förening är skattebefriad enligt första stycket om a) föreningen har till huvudsakligt syfte att — utan begränsning till viss

familjs, vissa familjers, föreningens medlemmars eller andra bestämda personers ekonomiska intressen — främja ändamål som anges i 6 mom. eller andra allmännyttiga ändamål, såsom religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller därmed jämförliga kulturella ändamål,

b) föreningen i sin verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande tillgodoser ändamål som anges under a,

c) föreningen inte vägrar någon inträde som medlem, om inte med

> Senaste lydelse 1987:1149. 148

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet eller föreningens syfte eller annan orsak särskilda skäl motiverar det, samt

d) föreningen bedriver en verksamhet som skäligen svarar mot avkastningen av föreningens tillgångar.

Länsskattemyndigheten kan efter Skattemyndigheten kan efter anansökan medge att förening, som sökan medge att förening, som avavser att anskaffa fastighet eller an- ser att anskaffa fastighet eller annan anläggning avsedd för den ide- nan anläggning avsedd för den ideella verksamheten, skall kunna an- ella verksamheten, skall kunna anses hänförlig under detta moment ses hänförlig under detta moment utan hinder av att föreningen inte utan hinder av att föreningen inte uppfyller under fjärde stycket d an- uppfyller under fjärde stycket d angivet villkor. Medgivande av detta givet villkor. Medgivande av detta slag får avse högst fem beskatt- slag får avse högst fem beskattningsår i följd och kan förenas med ningsår i följd och kan förenas med villkor om ställande av säkerhet villkor om ställande av säkerhet e.d. för den inkomst- eller förmö- e.d. för den inkomst- eller förmögenhetsskatt som enligt sjunde styc- genhetsskatt som enligt sjunde stycket kan komma att påföras för- ket kan komma att påföras föreningen på grund av taxering för eningen på grund av taxering för det eller de beskattningsår med- det eller de beskattningsår medgivandet avser. Beslut i anledning givandet avser. Beslut i anledning av sådan ansökan får överklagas ge- av sådan ansökan får överklagas genom besvär hos riksskatteverket. nom besvär hos riksskatteverket. Besvären skall ha kommit in till Besvären skall ha kommit in till riksskatteverket inom en månad riksskatteverket inom en månad från det föreningen fick del av det från det föreningen fick del av det överklagade beslutet. Beslut av överklagade beslutet. Beslut av riksskatteverket i fråga som avses riksskatteverket i fråga som avses här får inte överklagas. här får inte överklagas.

Medgivande enligt föregående stycke får lämnas även då en förening avser att genomföra omfattande byggnads-, reparations- eller anläggningsarbeten på en fastighet som brukas av föreningen.

Har förening inte inom föreskri- Har förening inte inom föreskriven tid genomfört den investering ven tid genomfört den investering för vilken medgivande enligt femte för vilken medgivande enligt femte eller sjätte stycket lämnats eller har eller sjätte stycket lämnats eller har föreningen underlåtit att iaktta an- föreningen underlåtit att iaktta annat i sådant beslut angivet villkor, nat i sådant beslut angivet villkor, skall föreningen taxeras för de be- skall föreningen taxeras för de beskattningsår som medgivandet av- skattningsår som «medgivandet sett efter de regler som skulle ha avsett efter de regler som skulle gällt om något medgivande inte ha gällt om något medgivande inte hade lämnats. I fråga om sådan tax- hade lämnats. I fråga om sådan ering gäller bestämmelserna i taxering gäller bestämmelserna i 115 och 11688 taxeringslagen 4kap. 19—2288 taxeringslagen (1956:623) i tillämpliga delar. (1990:00) i tillämpliga delar.

Det förhållandet, att en ekonomisk förening med stöd av 148 lagen (1987:668) om införande av lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar fått bestå som registrerad förening, utgör inte hinder mot att föreningen vid tillämpning av denna lag behandlas såsom ideell förening.

Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

Riksskatteverket får, om särskilda skäl föreligger, efter ansökan förklara att förening, som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna lag skall anses jämställd med förening som avses i första stycket. Sådant beslut får, när omständigheterna ger anledning till det, av riksskatteverket återkallas. Beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, får inte överklagas.

2 mom.” För fysisk person, som har varit bosatt här i riket under hela eller någon del av beskattningsåret, utgörs den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med statligt grundavdrag.

Har den skattskyldiges skatteför- Har den skattskyldiges skatteförmåga varit väsentligen nedsatt un- måga varit väsentligen nedsatt under beskattningsåret av sådan anled- der beskattningsåret av sådan anning, som anges i 50 § 2 mom. and- ledning, som anges i 50§ 2 mom. ra, tredje eller fjärde stycket kom- andra, tredje eller fjärde stycket munalskattelagen (1928:370), får kommunalskattelagen (1928:370), — efter taxeringsnämndens eller, får den skattskyldiges taxerade inom besvär anförts eller om särskild komst minskas, förutom med statframställning därom gjorts senast ligt grundavdrag, med ytterligare den 30 juni året näst efter taxerings- avdrag enligt bestämmelserna i året, länsrättens prövning — den nämnda lagrum. skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med statligt grundavdrag, med ytterligare avdrag enligt bestämmelserna i nämnda lagrum.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör beskattningsbar inkomst.

För förening, som äger rätt till grundavdrag enligt 8§, utgöres den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med statligt grundavdrag.

5 mom.” Underskott av jord- 5 mom. Underskott av jord-

bruksfastighet, annan fastighet som bruksfastighet, annan fastighet som avses i 248 I mom. kommunalskat- avses 124 § I mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller rörelse får telagen (1928:370) eller rörelse får — om den skattskyldige yrkar det — om den skattskyldige yrkar det — avräknas vid beräkning av un- — avräknas vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp vid en se- derlag för tilläggsbelopp vid en senarc taxering, dock högst med be- nare taxering, dock högst med be- Jopp motsvarande den vid taxering- lopp motsvarande den vid taxeringen fastställda inkomsten av samma en fastställda inkomsten av samma förvärvskälla. Avräkning får ske se- förvärvskäla. Avräkning får ske senast vid den taxering som sker sjät- nast vid den taxering som sker sjätte året efter det då taxering för te året efter det då taxering för underskottsåret har ägt rum. Av- underskottsåret har ägt rum. Av-

+ Senaste lydelse 1986: 508. 5 Senaste lydelse 1984: 1087. 150

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

räkningen får fördelas på två eller räkningen får fördelas på två eller flera år. Avräkning får ske bara för flera år. Avräkning får ske bara för underskott som har uppkommit underskott som har uppkommit under beskattningsår för vilket den under beskattningsår för vilket den skattskyldige enligt 22§ I mom. skattskyldige enligt 2 kap. 4 § första första stycket 3 eller 4 eller tredje stycket I eller 2 eller tredje stycket stycket taxeringslagen (1956:623) eller 8§ första stycket 3 lagen har varit skyldig att avlämna själv- (1990:00) om självdeklaration och deklaration och även har fullgjort kontrolluppgifter har varit skyldig deklarationsskyldigheten under att avlämna självdeklaration och taxeringsåret. Den skattskyldige även har fullgjort deklarationsskylskall visa i vad mån rätt till avräk- digheten under taxeringsåret. Den ning föreligger. skattskyldige skall visa i vad mån

rätt till avräkning föreligger.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

[51

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:577) om statlig förmögen-

hetsskatt'

dels att 11 § 3 mom., 13 8 samt 15 8 I och 2 mom. skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 13 8 skall utgå.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:859 1183 mom. 1953:276

138 1957:65

158 I mom. 1979:172. 152

18 Förslag till Prop . 1989/90:74

Lag (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor!

dels att 11 och 12 §§ skall upphöra att gälla, dels att i 3, 5, 6 och 10 88 ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjnings-

former skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den I januari 1991.

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1980:866 3§ 1986:1290

5 § 1986:1290

6 5 1986: 1290

108 1988:418

11 8 1986:1290

128 1980:866. 153

19 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i

skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan!

dels att 12 och 4 §§ orden ”lokal skattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet”,

dels att i 5 § ordet ”beskattningsnämnd” skall bytas ut mot ”skattemyndighet”.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den I januari 1991.

I Senaste lydelse av 28 1967:633 48 1967:633 58 1967:633. 154

20 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1951:763) om beräkning av

statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst!

dels att 6, 9 och 10 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 5 § ordet ”länsskattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”,

dels att 4, 7 och 8 §§ samt anvisningarna till 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skattskyldig, som vill åtnjuta för- Skattskyldig får ansöka om skatmånen av skatteberäkning enligt teberäkning enligt 13. I fråga om 1 §, har att därom göra ansökan. 1 sådan ansökan och beslut i anledfråga om sådan ansökan och beslut ning därav gäller bestämmelserna i i anledning därav skall vad i tax- lagen (1990:00) om självdeklaraeringslagen (1956:623) är föreskri- tion och kontrolluppgifter samt taxvet om yrkanden och beslut rörande eringslagen (1990:00), om inte antaxering tillämpas, om icke annat nat följer av denna lag. följer av bestämmelserna i denna (Se vidare anvisningarna.) lag.

(Se vidare anvisningarna.)

Har skatteberäkning enligt 1§ Ändras den beskattningsbara in-

skett, men ändras den beskattnings- komsten eller det underlag för tillbara inkomst ciler det underlag för lägsbelopp varpå skatten har beräktilläggsbelopp varpå skatten har be- nats skall skattemyndigheten beräknats genom beslut av länsrätt, sluta om den ändring av skattekammarrätt eller regeringsrätten, el- beräkningen som föranleds härav. ler åsätts den skattskyldige genom sådant beslut eftertaxering till statlig inkomstskatt så att grunderna för skatteberäkningen eller förutsättningarna för rätten att komma i åtnjutande därav ändras, skall länsrätten vidta den ändring av skatteberäkningen, vartill förhållandena kan föranleda.

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:860 5§ 1986:1292 6838 1979:173 98 1983:445

108 1974:860.

? Senaste lydelse 1986: 1292. > Senaste lydelse 1983:445. 155

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

8§

Föreligger förutsättningar för Föreligger förutsättningar för skatteberäkning enligt 1 § först ef- skatteberäkning enligt 1 8 först efter ter meddelandet av sådant beslut av beslut av skattemyndighet eller länsrätt, kammarrätt eller rege- Jörvaltningsdomstol eller har den ringsrätten, som i 7 § sägs, eller har beräknade ackumulerade inkomsden beräknade ackumulerade in- ten höjts genom sådant beslut, får komsten höjts genom sådant beslut, den skattskyldige komma in med äger den skattskyldige inkomma ansökan enligt 4 § inom ett år från med ansökan enligt 4 § inom ett år det att beslutet meddelades, om inte från det ifrågavarande beslut med- längre tid för ansökan följer av bedelades. Detsamma gäller i fråga stämmelserna i — taxeringslagen om beslut som meddelas av tax- (1990:00). eringsnämnd eller av lokal skattemyndighet enligt 72a eller 72b§ taxeringslagen (1956:623), om förutsättningar för skatteberäkning enligt I $ föreligger först efter meddelandet av beslutet.

Äger skattskyldig enligt 99§ tax-

eringslagen (1956:623) i särskild ordning anföra besvär hos länsrätt, Jår han tillika inom där angiven tid inkomma med ansökan enligt 4 §.

Har skatteberäkning enligt 18 Har skatteberäkning enligt 1§ skett och visas att skatteberäkning- skett och visas att skatteberäkningen med hänsyn till sedermera fram- en med hänsyn till sedermera framkomna omständigheter har grun- komna omständigheter har grundats på oriktiga förutsättningar, dats på oriktiga förutsättningar, får äger vederbörande länsskattemyn- skattemyndigheten besluta om ny dighet i särskild ordning anföra be- skatteberäkning inom fem år efter svär rörande skatteberäkningen. utgången av det kalenderår, under Härvid tillämpas bestämmelserna i vilket den ansökan, som har föran- 103§ taxeringslagen (1956:623). lett skatteberäkningen enligt 1§ Ny skatteberäkning i anledning av kom in till skattemyndigheten. Har besvär som nu sagts får icke verk- den skattskyldige avlidit, får beslut ställas med mindre fråga därom prö- om ny skatteberäkning inte meddevats inom fem år efter utgången av las efter utgången av det andra året det kalenderår, under vilket den an- efter det kalenderår, under vilket sökan, som har föranlett skattebe- bouppteckning efter honom getts in räkningen enligt 1§, har inkommit för registrering. till taxeringsnhämnden eller länsrätten. Har den skattskyldige avlidit, får sådan ny skatteberäkning som här avses icke verkställas med mindre fråga därom har prövats inom två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom har blivit ingiven för registrering.

+ Senaste lydelse 1986:1292. 156

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

Anvisningar

till 4 8?

Ansökan om skatteberäkning Ansökan om skatteberäkning görs görs hos den taxeringsnämnd, som hos den skattemyndighet som skall har att åsätta den skattskyldige tax- besluta om taxering till statlig inering till statlig inkomstskatt för komstskatt för det taxeringsår, då det taxeringsår, då inkomsten tas inkomsten tas till beskattning. Antill beskattning. Ansökan bör göras sökan bör göras i den skattskyldiges i den skattskyldiges självdeklara- självdeklaration. tion. Skattskyldig som icke har kommit in med ansökningshandling före utgången av november månad under taxeringsåret får göra ansökan om skatteberäkning hos den länsrätt som har att upptaga besvär rörande den taxering som förut har sagts. Ansökningshandlingen skall, med undantag för fall som i 8 eller 9§ sägs, före utgången av året efter taxeringsåret ha kommit in till Iokala skattemyndigheten i det fögderi där den skattskyldiges hemortskommun för det taxeringsår då inkomsten tas till beskattning är belägen. Den omständigheten att ansökningshandlingen har getts in till en annan taxeringsnämnd eller lokal skattemyndighet än nu har sagts eller till en länsskattemyndighet eller en länsrätt, utgör inte hinder för ärendets prövning. Handlingarna skall då omedelbart översändas till den taxeringsnämnd eller lokala skattemyndighet som skall ta emot ansökningen.

Har ansökningshandlingen kommit in till taxeringsnhämnd inom Jöreskriven tid men efter utgången av september månad under taxeringsåret Jfår taxeringshämnden, när ärendets särskilda beskaffenhet påkallar det, genom särskilt beslut överlämna ärendet till den lokala skattemyndigheten för prövning av länsrätten.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas på? ärenden och mål avseende 1990 och tidigare års taxeringar. Vad som 1 äldre bestämmelser sägs om länsskattemyndighet och lokal skattemyndighet skall från och med den 1 januari 1991 avse skattemyndighet.

> Senaste lydelse 1986: 1292. 157

21 Förslag till Prop . 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1954:40) om särskild fartygsfond

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1954:40) om särskild fartygs-

fond! dels att 10 och 11 §§ skall upphöra att gälla, dels att i 2,4 och 12 §§ ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjningsfor-

mer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den

1 januari 1991.

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1984:1075

28 1986: 1308

483 1986: 1308 108 1986: 1308

115 1984: 1075

128 1986:1308. 158

22 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i skogskontolagen (1954:142)

Härigenom föreskrivs i fråga om skogskontolagen (1954: 142)!

dels att i 9 a § ordet ”länsskattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”,

dels att I och 5 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt kan fysisk person och dödsbo som avses i 10 § I mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, på de villkor och i den omfattning som anges i denna lag, få uppskov med beskattning av intäkt av skogsbruk för medel som sätts in på ett särskilt bankkonto (skogskonto cltler skogsskadekonto). Uppskov medges inte delägare i handelsbolag eller i dödsbo, för vilket reglerna om handelsbolag skall tillämpas, för inkomst av bolagets eller dödsbocts verksamhet.

Uppskov för insättning på skogsskadekonto medges endast om stormfällning, brand, insektsangrepp eller liknande händelse har medfört att mer än en tredjedel av förvärvskällans skog bör avverkas tidigare än vad som annars skulle ha varit fallet och om den skattskyldige med intyg från skogsvårdsstyrelsen i länet eller på annat sätt visar att den huvudsakliga delen av beskattningsårets skogsintäkter hänför sig till avverkning som nu har sagts. .

Uppskov för insättning på skogsskadekonto medges inte om den skattskyldige för det beskattningsår och den förvärvskälla som uppskovet avser också yrkar uppskov för insättning på skogskonto.

Har uppskov för insättning på Har uppskov för insättning på skogsskadekonto vägrats på grund skogsskadekonto vägrats på grund av att de i andra stycket angivna av att de i andra stycket angivna villkoren inte varit uppfyllda får villkoren inte varit uppfyllda får den skattskyldige, när taxeringen den skattskyldige framställa yrkanhar vunnit laga kraft, anföra besvär de om uppskov för insättning på med yrkande om uppskov för in- skogskonto. Sådan framställning sättning på skogskonto i särskild skall ha kommit in till skattemynordning. Besvären skall ha inkom- digheten inom sex månder från det mit senast sex månader efter det att att beslut meddelades om att rätt till taäxeringen har vunnit laga kraft. uppskov för insättning på skogsska-

dekonto inte föreligger, om inte

längre tid följer av bestämmelserna

i taxeringslagen (1990:00).

Med bank avses i denna lag riksbanken, affärsbank, sparbank samt föreningsbank.

En skattskyldig får för ett visst beskattningsår och en viss förvärvskälla göra insättning på endast ett skogskonto celler skogsskadekonto. Har den skattskyldige i strid mot denna bestämmelse gjort insättning på skogskonto eller skogsskadekonto i mer än en bank medges uppskov endast för insätt- . ning på det först öppnade kontot.

! Lagen omtryckt 1982:325. Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:263 9a 8 1988:1520. ? Senaste lydelse 1984: 1070. 159

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

58?

Uppskov medges endast om de Uppskov medges endast om de ifrågavarande medlen har betalats ifrågavarande medlen har betalats in till banken senast den dag som in till banken senast den dag som den skattskyldige enligt 34§ tax- den skattskyldige enligt lagen eringslagen (1956:623) skall avläm- (1990:00) om självdeklaration och na allmän självdeklaration. kontrolluppgifter skall avlämna all-

män självdeklaration.

Har den skattskyldige yrkat upp- Har den skattskyldige yrkat uppskov för insättning på skogskonto skov för insättning på skogskonto med stöd av bestämmelserna i 1§ med stöd av bestämmelserna i 13 fjärde stycket skall de medel, som fjärde stycket skall de medel, som betalats in på skogsskadekontot, betalats in på skogsskadekontot, anses inbetalade på skogskonto den anses inbetalade på skogskonto den dag då betalningen på skogsskade- dag då betalningen på skogsskadekontot gjordes. I fråga om medel på kontot gjordes. I fråga om medel på skogsskadekonto som inte tagits ut skogsskadekonto som inte tagits ut när yrkandet om uppskov för in- när yrkandet om uppskov för insättning på skogskontot kom in till sättning på skogskontot kom in till rätten, gäller vad nu sagts dock en- skattemyndigheten, gäller vad nu dast om den skattskyldige fört över sagts dock endast om den skattskylmedlen på skogsskadekontot till dige fört över medlen på skogsskaskogskonto. Överföring som har dekontot till skogskonto. Överföskett senare än tio år efter ingången ring som har skett senare än tio av det år då medlen enligt första år efter ingången av det det år medstycket senast skall ha betalats in len enligt första stycket senast beaktas inte. skall ha betalats in beaktas inte.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

> Senaste lydelse 1988: 1520. 160

23 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1957:686) om taxeringsväsendet under krigsförhållanden m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1957:686) om taxeringsväsendet

under krigsförhållanden m. m.!

dels att i 2§ orden ”taxeringslagen (1956:623)” skall bytas ut mot ”taxeringslagen (1990:00),

dels att i 6 § ordet ”länsskattemyndighet” skall bytas ut mot ”skattemyndighet”.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1986:1309

28 1986:1309

6 § 1986:1309. 161

li Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 74

24 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958:295) om sjömansskatt!

dels att i 23 § orden ”lokal skattemyndighet” skall bytas ut mot ”skattemyndighet”,

dels att 108 I mom. samt 19, 25 och 30 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I mom? Det åligger sjöman, I mom. Det åligger sjöman, som är bosatt här i riket, att ome- som är bosatt här i riket, att omedelbart efter mottagandet av debet- delbart efter mottagandet av skattsedel å preliminär A-skatt uppvisa sedel på preliminär A-skatt uppvisa densamma för redaren. Uppvisar densamma för redaren. Uppvisar sjömannen icke sådan debetsedel, sjömannen inte sådan skattsedel åligger det redaren att från lokal åligger det redaren att från skatteskattemyndighet införskaffa debet- myndighet införskaffa skattsedeln sedeln eller erforderliga uppgifter eller erforderliga uppgifter om dess om dess innehåll. innehåll.

Skatteavdrag skall verkställas Skatteavdrag skall verkställas med ledning av anteckningarna å med ledning av anteckningarna på debetsedeln för det löpande året an- skattsedeln för det löpande året angående den kolumn, som jämlikt gående den kolumn, som jämlikt uppbördslagen skall tillämpas vid uppbördslagen skall tillämpas vid avdrag för gäldande av preliminär avdrag för gäldande av preliminär A-skatt. A-skatt.

Har sjöman icke erhållit debetse- Har sjöman /nte fått skattsedel, del, som nu sagts, eller har redare som nu sagts, eller har redare inte icke kunnat införskaffa debetsedeln kunnat införskaffa skattsedeln eller eller erforderliga uppgifter om dess erforderliga uppgifter om dess ininnehåll, ,»å skatteavdrag under ja- nehåll, får skatteavdrag under janunuari och februari månader ske en- ari och februari månader ske enligt ligt den kolumn som senast tilläm- den kolumn som senast tillämpats pats under nästföregående beskatt- under nästföregående beskattningsningsår. Om det senare av debetse- år. Om det senare av skattsedeln del eller på annat sätt tillförlitligen eller på annat sätt tillförlitligen framgår, att avdrag rätteligen bort framgår, att avdrag rätteligen bort ske enligt annan kolumn skall det ske enligt annan kolumn skall det åligga redaren att vid därnäst föl- åligga redaren att vid därnäst följande löneavräkning företaga crfor- jande löneavräkning företaga erforderlig rättelse. Har skatteavdrag derlig rättelse. Har skatteavdrag under januari och februari skett en- under januari och februari skett enligt kolumn 2 med ledning av debet- ligt kolumn 2 med ledning av skattsedeln för nästföregående beskatt- sedeln för nästföregående beskattningsår, skall rättelse till kolumn I ningsår, skall rättelse till kolumn I alltid företagas, om inte debetsedel alltid företagas, om inte skattsedeln uppvisas eller om det inte på annat uppvisas eller om det inte på annat sätt kan utrönas vilken kolumn som sätt kan utrönas vilken kolumn som

! Lagen omtryckt 1970:993. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777. ? Scnaste lydelse 1984:347. 162

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

skall tillämpas. Rättelse skall ske skall tillämpas. Rättelse skall ske senast vid löneavräkningen för senast vid löneavräkningen för april månad. april månad.

Sjöman må jämväl med intyg Sjöman får också med intyg från från lokal skattemyndighet eller be- skattemyndighet eller beslut från slut från sjömansskattenämnden el- sjömansskattenämnden eller på anler på annat sätt som bestämts av nat sätt som bestämts av sjömanssjömansskattenämnden visa enligt skattenämnden visa enligt vilken vilken kolumn i sjömansskatteta- kolumn i sjömansskattetabell avbell avdrag skall ske. Besked om drag skall ske. Besked om sålunda sålunda tillämplig kolumn skall av tillämplig kolumn skall av redaren redaren iakttagas från och med den iakttagas från och med den löneavlöneavräkning, som sker näst efter räkning, som sker näst efter det att det att beskedet uppvisats för reda- beskedet uppvisats för redaren. ren.

198?

Redarc, som enligt lag är skyldig Redare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, skall hava sin att föra handelsböcker, skall ha sin bokföring så ordnad, att därav bokföring så ordnad, att därav framgår sjömans namn, födelsetid framgår sjömans namn, födelsetid och mantalsskrivningsadress, löne- och mantalsskrivningsadress, lönebelopp och skatteavdrags belopp belopp och skatteavdrags belopp samt, därest sjömannen uppvisat samt, om sjömannen uppvisat debetsedel å preliminär skatt, num- skattsedel på preliminär skatt, ret å denna debetsedel. numret på denna skattsedel.

Jämväl annan redare än i första Även annan redare än i första stycket sägs, som har att verkställa stycket sägs, som skall göra avdrag avdrag för sjömansskatt, är skyldig för sjömansskatt, är skyldig att föra att i erahanda omfattning föra an- anteckningar i samma omfattning. teckningar i hänseenden som nyss sagts. "

Efter anmaning av riksskattever- Efter anmaning av riksskatteverket, länsskattemyndighet eller lokal ket eller skattemyndighet åligger skattemyndighet åligger det sådan det sådan redare, som avses i första redare, som avses i första eller and- eller andra stycket, att meddela de ra stycket, att meddela de upplys- upplysningar som behövs för konningar som finnes erforderliga för troll av skatteavdrag. Redare skall kontroll av skatteavdrag. Redare också efter anmaning förete alla skall tillika efter anmaning förete handlingar som behövs för sådan alla handlingar som finnes erforder- kontroll, såsom kontrakt, kontoliga för sådan kontroll, såsom kon- utdrag, räkningar eller kvitton. trakt, kontoutdrag, räkning eller kvitto.

För kontroll av att bestämmelser- För kontroll av att bestämmelserna om skatteavdrag har följts får na om skatteavdrag har följts får revision verkställas hos redare som revision verkställas hos redare som avses i första eller andra stycket. avses i första eller andra stycket. Beslut om revision meddelas av Beslut om revision meddelas av riksskatteverket, länsskattemyndig- riksskatteverket eller skattemyn-

3 Senaste lydelse 1986: 1293. 163

- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

het eller lokal skattemyndighet. I dighet. I övrigt gäller i fråga om övrigt gäller i fråga om revision i revision i tillämpliga delar bestämtillämpliga delar bestämmelserna i melserna i 3 kap. 8—-14§§ tax- 56 och 58§§& — taxeringslagen eringslagen (1990:00). (1956:623).

25§”

Bestämmelserna i 50§ 1 och 3 Bestämmelserna i 3 kap. 17 § taxmom. taxeringslagen (1956:623) eringslagen (1990:00) gäller. i tillgäller i tillämpliga delar i fråga om lämpliga delar i fråga om uppgifter i uppgifter i ansökningar om jämk- ansökningar om jämkning av sjöning av sjömansskatt och andra mansskatt och andra handlingar handlingar som har avlämnats eller som har avlämnats eller tillhandatillhandahållits enligt bestämmel- hållits enligt bestämmelserna i denserna i denna lag eller upprättats na lag eller upprättats eller för eller för granskning omhändertagits granskning omhändertagits av en av en myndighet vid skattckontroll. myndighet vid skattekontroll.

Uppgift om en sjömans beskattningsbara inkomst enligt denna lag, om den på inkomsten erlagda sjömansskatten samt om den tid inkomsten avser får lämnas ut till enskilda utan hinder av bestämmelserna om sekretess.

30 &?

Underlåter redare att hörsamma anmaning enligt 14 § 3 mom., 16 § eller 19 § tredje stycket första meningen, eller

underlåter redare, som är skyldig göra avdrag för sjömansskatt, att fullgöra sin skyldighet, eller gör han avdrag med för lågt belopp, eller

fullgör redare icke vad honom åligger enligt 118, kan riksskatteverket och i fall kan riksskatteverket och i fall

som anges i 19 § tredje stycket förs- som anges i 19 § tredje stycket första meningen, länsskattemyndighet ta meningen skattemyndighet föreeller lokal skattemyndighet föreläg- lägga den försumlige lämpligt vite. ga den försumlige lämpligt vite. Vite får ej bestämmas under 500 kronor.

Om uttagande av förelagt vite för- Har vitet förelagts också med ordnar länsrätten efter anmälan av stöd av bestämmelse i lagen riksskatteverket, länsskattemyndig- (1990:00) om självdeklaration och het eller lokal skattemyndighet. Har kontrolluppgifter eller taxeringsvitet förelagts också med stöd av lagen (7990: 00) prövas fråga om utbestämmelse i = taxeringslagen tagande av den länsrätt som är be- (1956:623) prövas fråga om utta- hörig enligt nämnda lagar. gande av den länsrätt som är behörig enligt nämnda lag.

Bestämmelserna i 83§ andra, Bestämmelserna i 83 § andra och fjärde och femte styckena upp- fjärde styckena uppbördslagen

+ Senaste lydelse 1980: 1089. > Senaste lydelse 1986: 1293. 164

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74 bördslagen tillämpas också i fråga — (1953:272) tillämpas också i fråga om vite som avses i denna paragraf. — om vite som avses i denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

25 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1958:575) om avskrivning å vissa

oljelagringsanläggningar, m. m.

Härigenom föreskrivs att 7 § 3 mom. lagen (1958:575) om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m.' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 m om.” Det åligger överstyrel- 3 mom. Det åligger överstyrel-

sen för ekonomiskt försvar att ut- sen för ekonomiskt försvar att utfärda intyg utvisande den lager- färda intyg utvisande den lagermängd, som enligt vad i I mom. mängd, som enligt vad i I mom. sägs skall anses utgöra skattskyldigs sägs skall anses utgöra skattskyldigs tvångslager, samt huruvida den tvångslager, samt huruvida den skattskyldige fullgjort sin lagrings- skattskyldige fullgjort sin lagringsskyldighet. Sådant intyg skall över- skyldighet. Sådant intyg skall överstyrelsen senast den I april under styrelsen senast den I april under taxeringsåret tillställa dels den taxeringsåret tillställa den skattskattskyldige dels ock länsskatte- skyldige och skattemyndigheten. myndigheten för att överlämnas till den taxeringsnhämnd, som har att taxera den skattskyldige till statlig inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

! Lagen omtryckt 1977:940. Senaste lydelse av lagens rubrik 1977:940. 2 Senaste lydelse 1986: 1310. 166

Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäk-

ring!

dels att 1—3, 5, 6, 8a och 10—12 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 13 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För här 1 riket bosatt eller man- För här i riket bosatt eller mantalsskriven försäkrad skall pen- talsskriven försäkrad skall pensionsgrundande inkomst = enligt sionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring bestäm- lagen om allmän försäkring bestämmas av den lokala skattemyndighet, mas av skattemyndigheten i det län inom vars tjänstgöringsområde den den försäkrade taxerats till statlig försäkrade taxerats till statlig in- inkomstskatt eller skulle ha taxkomstskatt eller skulle hava tax- erats till sådan skatt, om han varit erats till sådan skatt, därest han va- bosatt i riket eller inte haft att erlägrit bosatt i riket eller icke haft att ga sjömansskatt. erlägga sjömansskatt.

Pensionsgrundande inkomst för Pensionsgrundande inkomst för sjöman, som icke är bosatt eller sjöman, som inte är bosatt eller mantalsskriven i riket, skall be- mantalsskriven i riket, skall bestämmas av den lokala skattemyn- stämmas av skattemyndigheten i digheten i Göteborg. Göteborgs och Bohus län.

För annan försäkrad än som i För annan försäkrad än som i första eller andra stycket sägs skall första eller andra stycket sägs skall den pensionsgrundande inkomsten den pensionsgrundande inkomsten bestämmas av den lokala skatte- bestämmas av skattemyndigheten i myndigheten i Stockholm. Stockholms län.

28 Pensionsgrundande inkomst Pensionsgrundande inkomst skall, i den mån den utgöres av an- skall, i den mån den utgörs av annan inkomst än som avses i 38, nan inkomst än som avses i 3§, bestämmas med ledning av den för- bestämmas med ledning av den försäkrades taxering till statlig in- säkrades taxering till statlig inkomstskatt eller, såvitt gäller för- komstskatt eller, såvitt gäller försäkrad som avses i I $ första stycket säkrad som avses i I $ första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt, Jagen (1958:295) om sjömansskatt, med ledning av redares redovisning med ledning av redares redovisning

enligt 148 nämnda lag. Vid tax- enligt 14 § nämnda lag. Ändras ett

eringsändring, varom beslut har taxeringsbeslut av — förvaltningsmeddelats av annan än taxerings- domstol eler — efter utgången av nämnden, eller eftertaxering skall november taxeringsåret — av skatte-

! Lagen omtryckt 1976: 1015. Senaste lydelse av lagens rubrik 1976:1015. ? Senaste lydelse 1984:672. 167

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

verkställd beräkning av pensions- myndighet, skall verkställd beräkgrundande inkomst ändras endast ning av pensionsgrundande inom taxeringsändringen eller efter- komst ändras endast om ändringstaxeringen föranleder avvikelse beslutet föranleder avvikelse från från nämnda beräkning med minst nämnda beräkning med minst 1000 kronor. 1 000 kronor.

38 Inkomst av anställning, för vil- Inkomst av anställning, för vil-

ken den försäkrade inte är skatt- ken den försäkrade inte är skattskyldig här i riket, skall bestämmas skyldig här i riket, skall bestämmas med ledning av särkild uppgift från med ledning av särskild uppgift arbetsgivaren. Sådan uppgift skall från arbetsgivaren. Sådan uppgift senast den 31 januari året näst efter skall senast den 31 januari året näst det år, som inkomsten avser, av- efter det år, som inkomsten avser, lämnas till den myndighet, som av- avlämnas till den myndighet, som ses i 37 § 4 mom. första stycket tax- avses i 3 kap. 58 § lagen (1990:00) eringslagen (1956:623). I uppgiften om självdeklaration och kontrollskall anges den försäkrades full- uppgifter. I uppgiften skall anges ständiga namn, födelsetid och ad- den försäkrades fullständiga namn, ress ävensom beloppet av den utbe- födelsetid och adress samt beloppet talade lönen eller ersättningen och av den utbetalade lönen eller ersättden tidrymd som denna avser. Vi- ningen och den tidrymd som denna dare skall i uppgiften anges, huruvi- avser. Vidare skall i uppgiften anda den försäkrade åtnjutit skatte- ges, om den försäkrade fått skattepliktiga naturaförmåner. Ett exem- pliktiga naturaförmåner. Ett exemplar av uppgiften skall inom tid plar av uppgiften skall inom tid som nyss sagts av arbetsgivaren som nyss sagts av arbetsgivaren sändas till den försäkrade. sändas till den försäkrade.

Med arbetsgivare förstås vid tillämpningen av denna lag även den som utgivit bidrag som avses i 11 kap. 2§ första stycket m) lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Inkomst av anställning, som avses i I 1 kap. 2 § första stycket o) lagen om allmän försäkring, skall bestämmas med ledning av uppgift om det värde som den försäkrade tillgodoförts som följd av bidraget. Sådan uppgift skall av arbetsgivaren lämnas

1. för en försäkrad, som inte är skattskyldig här i riket, i särskild uppgift enligt första stycket,

2. för en försäkrad, som avses i 1 § första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt, i redares redovisning enligt 14 § samma lag,

3. för annan försäkrad, i kontroll- 3. för annan försäkrad, i kontrolluppgift enligt 37§ Imom. tax- uppgift enligt 3kap. 4§ lagen om eringslagen. självdeklaration och kontrolluppgif

ter.

Efter anmaning av riksförsäk- Efter föreläggande av riksförsäkringsverket eller lokal skattemyn- ringsverket eller skattemyndighet dighet åligger det försäkrad och åligger det försäkrad och hans arhans arbetsgivare att i'den omfatt- betsgivare att i den omfattning och

168 3 Senaste lydelse 1987:1311.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

ning och inom den tid, som i anma- inom den tid, som angetts i förelägningen angivits, meddela de upplys- gandet, meddela de upplysningar, ningar, som finnas erforderliga för som behövs för beräkning av penberäkning av pensionsgrundande sionsgrundande inkomst för den inkomst för den försäkrade. försäkrade.

6§

Den lokala skattemyndigheten Skattemyndigheten skall se till att skall se till att utredning görs och att ärendena blir tillräckligt utredda. den försäkrade bereds tillfälle att Den försäkrade skall ges tillfälle att yttra sig när det behövs för myndig- yttra sig innan hans ärende avgörs, hetens beslut. om det inte är onödigt.

I fråga om den försäkrades rätt

att få del av uppgifter som har till-

förts ärendet genom någon annan

än honom själv och få tillfälle att

yttra sig över dem gäller bestämmel-

serna i -17§ förvaltningslagen

(1986:223). |

8a§?

Den lokala skattemyndigheten Skattemyndigheten skall omskall ompröva sitt beslut när den pröva sitt beslut om den försäkrade försäkrade begär det eller skäl an- begär det eller om det finns andra nars föreligger. Därvid gäller be- skäl. stämmelserna i 6 §. Underrättelse om det nya beslutet skall sändas till den försäkrade med angivande av skälen för beslutet och möjligheten till omprövning. Sådana beslut får dock inte meddelas efter utgången av november månad under taxeringsåret. Ett beslut får inte omprövas om den försäkrade har anfört besvär över det och särskilda skäl för prövning inte föreligger.

Vill den försäkrade begära om-

prövning av ett beslut, skall han

göra detta skriftligt. Begäran skall

ha kommit in till skattemyndighe-

ten före utgången av det femte året

efter taxeringsåret.

Om den försäkrade gör sannolikt

att han inte inom två månader före

utgången av den tid som anges i

andra stycket fått kännedom om ett

beslut som är till hans nackdel eller

skattsedel eller annan handling med

uppgift om den pensionsgrundande

inkomstens storlek, får han ändå be-

Senaste lydelse 1984:865. 5 Senaste lydelse 1984:865. 169

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

gära omprövning. Begäran skall ha

kommit in inom två månader från

den dag han fick sådan kännedom.

Omprövar = skattemyndigheten

självmant ett beslut, får ompröv-

ningsbeslut som är till den försäkra-

des fördel meddelas före utgången

av det femte året efter taxeringsåret.

Ett omprövningsbeslut som är till

nackdel för den försäkrade får inte

meddelas efter utgången av året ef-

ter taxeringsåret om inte förutsätt-

ningar för ändring enligt 7 § förelig-

ger.

10§

Handlingar, som har upprättats Handlingar, som har upprättats för beräkning av pensionsgrundan- för beräkning av pensionsgrundande inkomst eller som har avlämnats de inkomst eller som har avlämnats eller tillhandahållits enligt någon eller tillhandahållits enligt någon bestämmelse i denna lag, får inte bestämmelse i denna lag, får inte tillhandahållas annan tjänsteman tillhandahållas annan tjänsteman än den som för sin befattning bör få än den som för sin befattning bör få del av dessa. Ledamöter i tax- del av dessa. Ledamöter i skatteeringshämnden eller länsrätten får nämnden eller länsrätten får ta del ta del av handlingar som nyss har av handlingar som nyss har sagts. sagts.

Den som får ta del av sådana Den som får ta del av sådana handlingar, som avses i första styc- handlingar, som avses i första stycket, får också ta del av självdeklara- ket, får också ta del av självdeklarationer och andra uppgifter eller tioner och andra uppgifter eller handlingar som har avlämnats till handlingar som har avlämnats till ledning vid årlig taxering, hand- ledning vid årlig taxering, handlingar som har upprättats vid tax- lingar som har upprättats vid taxeringskontroll enligt taxeringslagen eringskontroll enligt taxeringslagen (1956:623), samt handlingar som (1990:00), samt handlingar som har avlämnats till ledning för upp- har avlämnats till ledning för uppbörd av skatt, om han behöver det börd av skatt, om han behöver det för att kunna fullgöra sina skyldig- för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag. heter enligt denna lag.

11§

Den lokala skattemyndighetens Skattemyndighetens beslut enligt beslut enligt denna lag får överkla- denna lag får överklagas hos länsgas hos länsrätten genom besvär. rätten av den försäkrade och riksför-

säkringsverket.

Överklagande av den försäkrade

skall vara skriftligt och ha kommit

in före utgången av det femte året

efter taxeringsåret. Om beslutet har

$ Senaste lydelse 1986:1311. 7 Senaste lydelse 1984:865. 170

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

meddelats efter den 30 juni femte

året efter det taxeringsår som beslu-

tet avser och den försäkrade har fått

del av beslutet efter utgången av ok-

tober samma år, får överklagandet

dock komma in inom två månader

från den dag då den försäkrade fick

del av beslutet.

Den lokala skattemyndighetens, Överklagande av riksförsäkringslänsrättens och kammarrättens be- verket skall vara skriftligt och ha slut får överklagas även av riksför- kommit in inom tidsfrist som enligt säkringsverket. Verket får även be- 8a§ tredje stycket gäller för beslut gära ändring enligt 8a 8. Verket får om omprövning på initiativ av skatöverklaga också till förmån för en temyndighet eller efter sådan tid enskild part. I ett mål, där en en- men inom två månader från den skild part överklagar ett beslut hos dag då det överklagade beslutet länsrätt eller kammarrätt, bestäm- meddelades. Verket får även begära mer verket om verket skall vara part ändring enligt 8a§. Verket får i målet. Om verket har beslutat att överklaga också till förmån för en inte vara part får rätten ändå före- enskild part. lägga verket att svara i målet, om det föreligger skäl till det. Om en

enskild part klagar till kammarrät-

ten och verket har varit part i länsrätten, är verket alltid motpart i kammarrätten.

Riksförsäkringsverket får överkla- Bestämmelserna i 6 kap. 5—7§§ gå ett avgörande av länsrätten eller taxeringslagen (1990:00) gäller när kammarrätten även om verket inte en försäkrad överklagat skattemynhar varit part där. Om en enskild dighetens beslut. part klagar över kammarrättens avgörande, är verket alltid motpart i regeringsrätten.

Besvärshandlingen skall, om inte annat följer av femte stycket, ha kommit in inom två månader från den dag då klaganden fick del av det överklagade beslutet eller, om besvären har anförts av riksförsäkringsverket, inom två månader från den dag då beslutet meddelades

Besvär av den försäkrade över den lokala skattemyndighetens beslut beträfjande beräkning av pensionsgrundande inkomst som meddelats under taxeringsåret skall ha inkommit före utgången av februari må-

nad året efter taxeringsåret. Inkom-

mer den försäkrades besvär efter denna tid men före utgången av juni månad året efter taxeringsåret, får länsrätten pröva besvären om riksförsäkringsverket helt eller delvis

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tillstyrker besvären i sak. Besvär av riksförsäkringsverket skall ha inkommit före utgången av juni månad året efter taxeringsåret. Har den försäkrade inte under taxeringsåret fått sådan underrättelse som föreskrivs i 8§ första stycket eller 8a§, får han överklaga beslutet hos länsrätten intill utgången av året ef ter taxeringsåret. Har den försäkrade inte under taxeringsåret fått en skattsedel på slutlig skatt eller särskild underrättelse enligt 8§ andra stycket får han anföra besvär inom ett år efter det han fått en sådan skattsedel eller underrättelse.

Den lokala skattemyndighetens. länsrättens och kammarrättens beslut skall gälla även om beslutet har överklagats.

12§

De närmare föreskrifter, som fin- I ett mål, där en enskild part övernas erforderliga för tillämpningen klagar ett beslut hos länsrätt eller av denna lag, meddelas av regering- kammarrätt, bestämmer riksförsäken eller, efter regeringens bemyndi- ringsverket om verket skall vara part gande, av riksförsäkringsverket. i målet. Om verket har beslutat att

inte vara part får rätten ändå före-

lägga verket att svara i målet, om

lägga verket att svara i målet, om

det finns skäl till det. Om en enskild

part klagar till kammarrätten och

verket har varit part i länsrätten, är

verket alltid motpart i kammarrät-

ten.

Riksförsäkringsverket får överkla-

ga ett avgörande av länsrätten eller

kammarrätten även om verket inte

har varit part där. Om en enskild

part klagar över kammarrättens av-

görande är verket alltid motpart i

regeringsrätten.

13§

Skattemyndighetens, länsrättens

och kammarrättens beslut skall gälla

även om beslutet har överklagats.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1990. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas på ärenden och mål avseende beräkning av pensionsgrundande inkomst för tidigare år. Vad som i äldre bestämmelser sägs om lokal skattemyndighet skall från och med den 1 januari 1991 avse skattemyndighet.

27 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1960:63) om förlustavdrag

Härigenom föreskrivs att I, 2, 5 och 11 §§ lagen (1960:63) om förlust-

avdrag! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skattskyldig må, 1 enlighet med Skattskyldig får, i enlighet med vad 1 denna lag sägs, vid taxering vad i denna lag sägs, vid taxering till statlig och kommunal inkomst- till statlig och kommunal inkomstskatt åtnjuta avdrag för förlust, skatt avdrag för förlust, som hänför hänförlig till tidigare beskattnings- sig till tidigare beskattningsår. år.

Med förlust, som enligt vad i I $ sägs må genom förlustavdrag utnyttjas för förlustutjämning, förstås det belopp, varmed summan av skattskyldigs underskott i förvärvskälla och övriga allmänna avdrag visst beskattningsår (förluståret) överstigit sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor samma år. I nämnda summa inräknas ej underskottsbelopp som enligt 46 § I mom. tredje stycket kommunalskattelagen (1928:370) får avräknas endast från inkomst av rederi-, luftfartseller varvsrörelse.

Till förlustavdrag berättigar en- Till förlustavdrag berättigar endast sådan förlust som hänför sig dast sådan förlust som hänför sig till beskattningsår, för vilket den till beskattningsår, för vilket den skattskyldige enligt 22§ I mom. skattskyldige enligt 2 kap. 8 § första första stycket 1 taxeringslagen stycket 1 lagen (1990:00) om själv- (1956:623) har varit skyldig att av- deklaration och kontrolluppgifter lämna självdeklaration, eller under har varit skyldig att avlämna självvilket den skattskyldiges bruttoin- deklaration, eller under vilket den täkter av en eller flera förvärvs- skattskyldiges bruttointäkter av en källor uppgått till sådant belopp eller flera förvärvskällor uppgått till att han enligt bestämmelserna vid sådant belopp att han enligt be- 2, 3 eller 4 nämnda stycke har varit stämmelserna i 2kap. 4§ första skyldig att avlämna självdeklara- stycket 1 eller 2 eller 8 § första styvction. Vid bedömande av fråga om ket 2 eller 3 nämnda lag har varit rätt till förlustavdrag föreligger skyldig att avlämna självdeklaraskall beträffande äkta makar och tion. Vid bedömande av fråga om dödsbo också iakttas vad som fö- rätt till förlustavdrag föreligger reskrivs i tredje och sjätte styckena skall beträffande äkta makar och i nämnda moment. För rätt till för- dödsbo också iakttas vad som fölustavdrag krävs också att deklara- reskrivs i 2kap. 4§ tredje stycket tionsskyldigheten för förluståret och 7§ i nämnda /ag. För rätt till har fullgjorts under vederbörligt förlustavdrag krävs också att deklataxcringsår. rationsskyldigheten för förluståret

har fullgjorts under vederbörligt

taxeringsår.

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1983:987. 2 Senaste lydelse 1978: 53. 3 Senaste lydelse 1986:1115. 174

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

Rätten till förlustavdrag bortfaller, om förlusten för förluståret inte uppgår till 1000 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

5§"

Skattskyldig, som önskar få för- Skattskyldig, som önskar få förlustavdrag, skall framställa yrkande lustavdrag, skall framställa yrkande om detta. Om tid och sätt för fram- om detta. Om tid och sätt för at: ställande av sådant yrkande gäller framställa sådant yrkande gäller vad i taxeringslagen (1956:623) i vad i lagen (1990:00) om självdeallmänhet föreskrivs om yrkanden klaration och — kontrolluppgifter beträffande skattskyldigs taxering. samt i taxeringslagen (1990:00) i

allmänhet föreskrivs om yrkanden

beträffande taxering.

Det åligger den skattskyldige att lämna erforderliga upplysningar om förutsättningarna för förlustavdraget. Uppgifterna skall lämnas på särskild blankett enligt formulär som riksskatteverket fastställer.

118 Ändras genom dom taxeringen Ändras ett taxeringsbeslut på såtill statlig eller kommunal inkomst- dant sätt att rätten till förlustavdrag skatt på sådant sätt att rätten till eller beräkningen av avdragets storförlustavdrag eller beräkningen av lek påverkas får den skattskyldige avdragets storlek påverkas, får an- yrka att beslut avseende annat taxnan taxering, vid vilken förlustav- eringsår då förlustavdraget utnyttdraget utnyttjats eller hade kunnat jats eller hade kunnat utnyttjas, utnyttjas, överklagas även om den- ändras i motsvarande mån. Yrkanna taxering vunnit laga kraft. I be- de om ändring skall framställas svären får endast sådana ändringar inom sex månader från den dag beyrkas som föranleds av domen. Rätt Slutet meddelades om inte längre tid att överklaga har skattskyldig, läns- följer av bestämmelserna i 4kap. skattemyndighet och, i fråga om taxeringslagen (1990:00). taxering till kommunal inkomstskatt, kommunen.

Besvären skall anföras av skattskyldig eller kommun inom sex månader och av länsskattempndighet inom åtta månader från den dag då domen meddelades.

Besvären får inte avgöras förrän den taxering som domen avser slutligt avgjorts.

I fråga om besvär, som här avses, I övrigt skall, där inte annat skall 103 och 104§§ taxeringslagen framgår av denna lag, föreskrif-

(1965:623) tillämpas. Även i övrigt terna i taxeringslagen och lagen

skall, där inte annat framgår av (1990:00) om självdeklaration och denna lag, taxeringslagens föreskrif- kontrolluppgifter tillämpas. ter tillämpas.

+ Senaste lydelse 1983:987. 5 Senaste lydelse 1986:1314. 175

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i fråga om förlust som hänför sig till 1990 och tidigare års taxeringar. Vad som i äldre bestämmelser sägs om länsskattemyndighet skall från och med den 1 januari 1991 avse skattemyndighet.

28 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension! att i 15 och 16 §§ ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

! Lagen omtryckt 1976: 1014. Senastc lydelse av 158 1986:1312 16 § 1986:1313. 177

12 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 74

29 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1963:587) om inkomstbeskattning

av fiderkommissbo, m. m.

Härigenom föreskrivs 1 fråga om lagen (1963:587) om inkomstbeskatt-

ning av fideilkommissbo, m. m.!

dels att 3 § skall upphöra att gälla,

dels att 4 och 5 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om handläggning av framställ- I fråga om framställning som avning som avses i denna lag och om ses i denna lag och om överklagan- Jfullföljd av talan mot beslut rörande de av beslut rörande tillämpning av tillämpning av lagen skall i tillämp- lagen gäller bestämmelserna 4 taxliga delar gälla vad i taxeringslagen eringslagen (1990:00) i tillämpliga (1956:623) är stadgat rörande delar. handläggning av besvär över taxeringsnämnds beslut och om full- Jöljd av talan mot länsrätts beslut rörande taxering.

5§

Berör beslut enligt 3 § första styc- Berör beslut enligt 3 § första stycket åsatt taxering, skall av beslutet ket åsatt taxering skall skattebetingad ändring i taxeringen vidta- myndigheten besluta om den ändgas. Ändringen ankommer på den ring av taxeringen som föranleds länsrätt som har att taga befattning härav. med taxeringen eller, om besvär rörande taxeringen är föremål för prövning i högre instans, på denna.

Underrättelse angående beslut enligt 3 § första stycket skall i förekommande fall tillställas den myndighet som har att vidtaga ändringen i taxeringen samt länsskattemyndigheten i det län där bolagets styrelse har sitt säte för att tillställas den taxeringsnämnd, som har att verkställa taxering av bolaget.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Aldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas på ärenden och mål avseende 1990 och tidigare års taxeringar. Vad som i äldre bestämmelser sägs om lokal skattemyndighet och länsskattemyndighet skall från och med den 1 januari 1991 gälla skattemyndighet.

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1986:1294 3§ 1986:1294. > Scnaste lydelse 1986: 1294. > Senaste lydelse 1986: 1294. 178

30 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

dels att i 1, 3, 5 och 6 §§ ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form,

dels att 4 och 4a §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kommun är berättigad att under Kommun är berättigad att under visst år av staten uppbära kommu- visst år av staten uppbära kommunalskatt med belopp som motsva- nalskatt med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på grundval rar vad som skulle utgå på grundval av antalet skattekronor och skatte- av antalet skattekronor och skatteören i kommunen enligt taxerings- ören i kommunen enligt skattemynnämndens beslut vid det föregåen- dighetens beslut enligt 4kap. 2§ de årets (taxeringsåret) taxering, taxeringslagen (1990:00) vid det beräknat efter den skattesats som föregående årets (taxeringsåret) har bestämts för året före taxerings- taxering, beräknat efter den skatteåret. sats som har bestämts för året före

taxeringsåret.

Har enligt 4 kap. 4 § kommunallagen (1977:179) annan skattesats slutligt fastställts än den som har bestämts tidigare, skall till grund för utbetalningen läggas den utdebitering som har bestämts i samband med att budgeten fastställdes.

Kommunen är berättigad att un- Kommunen är berättigad att under visst år av staten såsom förskott der visst år av staten såsom förskott uppbära ett belopp som motsvarar uppbära ett belopp som motsvarar produkten av den skattesats som produkten av den skattesats som har beslutats för året och det antal har beslutats för året och det antal skattekronor och skattcören, som skattekronor och skatteören, som enligt taxeringsnämnds beslut rö- enligt skattemyndighets beslut enrande det föregående årets taxering ligt 4 kap. 2 § taxeringslagen rörantill kommunal inkomstskatt har på- de det föregående årets taxering till förts de skattskyldiga. Det nu kommunal inkomstskatt har pånämnda beloppet ingår i kommu- förts de skattskyldiga. Det nu nens fordran hos staten vid ingång- nämnda beloppet ingår i kommuen av året näst efter det år, då be- nens fordran hos staten vid ingångslutet fattades. Förskottet avräknas en av året näst efter det år, då be-

! Lagen omtryckt 1973:437. Senaste lydelse av lagens rubrik 1977:191

1 8 1988:493

38 1986: 1315

53 1986: 1315

65 1986: 1315.

? Senaste lydelse 1987:564. 179

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mot den kommunalskatt, som slutet fattades. Förskottet avräknas kommunen har rätt att uppbära av mot den kommunalskatt, som staten på grundval av taxeringen kommunen har rätt att uppbära av under året efter det år, då förskottet staten på grundval av taxeringen utanordnas enligt bestämmelserna i under året efter det år, då förskottet femte stycket. utanordnas enligt bestämmelserna i

femte stycket.

Är antalet hos länsskattemyndig- Är antalet hos skattemyndigheten heten registrerade kyrkobokförda registrerade kyrkobokförda invånainvånare 1 kommunen vid mitten re i kommunen vid mitten av auav augusti månad taxeringsåret gusti månad taxeringsåret större än större än det var vid mitten av au- det var vid mitten av augusti mågusti månad två år tidigare, skall nad två år tidigare, skall förskott, förskott, beräknat enligt tredje styc- beräknat enligt tredje stycket, ökas ket, ökas i förhållande till ökningen 1 förhållande till ökningen i komi kommunens invånarantal mellan munens invånarantal mellan de ande angivna tidpunkterna. Sådant givna tidpunkterna. Sådant ökat ökat förskott ingår i kommunens förskott ingår i kommunens fordfordran hos staten och avräknas en- ran hos staten och avräknas enligt ligt tredje stycket. Länsskattemyn- tredje stycket. Skattemyndigheten digheten skall senast den 10 sep- skall senast den 10 september lämtember lämna kommunen uppgift na kommunen uppgift om det invåom det invånarantal och det där- narantal och det däremot svarande emot svarande beräknade antalet beräknade antalet skattekronor och skattekronor och skatteören, som skatteören, som skall ligga till skall ligga till grund för ökningen av grund för ökningen av förskottet. förskottet.

Belopp, som vid ingången av ett Belopp, som vid ingången av ett år utgör kommunens fordran hos år utgör kommunens fordran hos staten enligt denna paragraf, förde- staten enligt denna paragraf, fördelas med en tolftedel på varje kalen- las med en tolftedel på varje kalendermånad. Vad som återstår, sedan dermånad. Vad som återstår, sedan avräkning har skett enligt 52 § upp- avräkning har skett enligt 52 § uppbördslagen (1953:272), 1683 lagen bördslagen (1953:272), 16 § lagen (1962:392) om hustrutillägg och (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folk- kommunalt bostadstillägg till folkpension, 98 lagen (1984:668) om pension, 9§ lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från ar- uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 8 § lagen (1987: 560) om betsgivare, 8 § lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift och 4§ skatteutjämningsavgift och 4§ lagen (1987:561) om särskild skat- lagen (1987:561) om särskild skatteutjämningsavgift, skall länsskat- teutjämningsavgift, skall skattetemyndigheten utanordna till kom- myndigheten utanordna till kom-

munen den 20 i månaden. Är kom- munen den 20 i månaden. Är kom-

munens fordran inte uträknad vid munens fordran inte uträknad vid utbetalningstillfällena i månaderna utbetalningstillfällena i månaderna januari och februari, skall utbetal- januari och februari, skall utbetalningarna dessa månader grundas på ningarna dessa månader grundas på samma belopp som utbetalningen i samma belopp som utbetalningen i december månad det föregående december månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder året. När särskilda skäl föranleder det får länsskattemyndigheten dock det får skattemyndigheten dock förförordna att utbetalningen skall ordna att utbetalningen skall grun-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

grundas på ett annat belopp. Om das på ett annat belopp. Om något något av de belopp som utbetal- av de belopp som utbetalningen i ningen i månaderna januari och månaderna januari och februari februari grundats på inte motsvarar grundats på inte motsvarar en tolfen tolftedel av kommunens ford- tedel av kommunens fordran, skall ran, skall den jämkning som föran- den jämkning som föranleds av detleds av detta ske i fråga om utbetal- ta ske i fråga om utbetalningen i ningen i mars månad. mars månad.

Vad som har sagts om kommunalskatt tillämpas på motsvarande sätt i fråga om landstingsskatt.

4a§'

Församling är berättigad att un- Församling är berättigad att under visst år av staten uppbära för- der visst år av staten uppbära församlingsskatt med belopp som samlingsskatt med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på motsvarar vad som skulle utgå på grundval av antalet skattekronor grundval av antalet skattekronor och skatteören i församlingen enligt och skatteören i församlingen enligt taxeringsnämndens beslut vid det skattemyndighetens beslut enligt föregående årets (taxeringsåret) 4 kap. 2§ taxeringslagen (1990:00) taxering, beräknat efter den skatte- vid det föregående årets (taxeringssats som har bestämts för året före året) taxering, beräknat efter den taxeringsåret. Har skattskyldig en- skattesats som har bestämts för året ligt lagen (1951:691) om viss lind- före taxeringsåret. Har skattskyldig ring i skattskyldigheten för den som enligt lagen (1951:691) om viss inte tillhör svenska kyrkan åtnjutit lindring i skattskyldigheten för den lindring i skattskyldigheten till för- som inte tillhör svenska kyrkan åtsamlingen, skall belopp, som för- njutit lindring i skattskyldigheten samlingen annars skulle ha varit be- till församlingen, skall belopp, som rättigad att uppbära av staten, ned- församlingen annars skulle ha varit sättas I motsvarande mån. berättigad att uppbära av staten,

nedsättas i motsvarande mån.

Har enligt 10 kap. 43 församlingslagen (1988:180) annan skattesats slutligt fastställts än den som har bestämts tidigare, skall till grund för utbetalningen läggas den utdebitering som har bestämts i samband med att budgeten fastställdes.

Församling är berättigad att un- Församling är berättigad att under visst år av staten såsom förskott der visst år av staten såsom förskott uppbära ett belopp som motsvarar uppbära ett belopp som motsvarar produkten av den skattesats som produkten av den skattesats som har beslutats för året och det antal har beslutats för året och det antal skattekronor och skatteören, som skattekronor och skatteören, som enligt taxeringsnämndens beslut rö- enligt skattemyndighetens beslut rande det föregående årets taxering enligt 4 kap. 2§ taxeringslagen rötill kommunal inkomstskatt har på- rande det föregående årets taxering förts de skattskyldiga. Det nu till kommunal inkomstskatt har pånämnda beloppet ingår i försam- förts de skattskyldiga. Det nu lingens fordran hos staten vid in- nämnda beloppet ingår i församgången av året efter det år, då be- lingens fordran hos staten vid inslutet fattades. Förskottet avräknas gången av året efter det år, då be-

3 Senaste lydelse 1988: 190. 181

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

mot den församlingsskatt, som för- slutet fattades. Förskottet avräknas samlingen har rätt att uppbära av mot den församlingsskatt, som förstaten på grundval av taxeringen samlingen har rätt att uppbära av under året efter det, då förskottet staten på grundval av taxeringen enligt bestämmelserna i nästföljan- under året efter det, då förskottet de stycke utanordnas. enligt bestämmelserna 1 nästföljan-

de stycke utanordnas.

Belopp, som vid ingången av ett Belopp, som vid ingången av ett år utgör församlingens fordran hos år utgör församlingens fordran hos staten enligt denna paragraf skall staten enligt denna paragraf skall länsskattemyndigheten under sam- skattemyndigheten under samma år ma år utanordna till församlingen utanordna till församlingen med en med en tolftedel den 18 i varje ka- tolftedel den 18 i varje kalendermålendermånad. Är församlingens nad. Är församlingens fordran inte fordran inte uträknad vid utbetal- uträknad vid utbetalningstillfällena ningstillfällena i månaderna janua- i månaderna januari och februari, ri och februari, skall vid dessa till- skall vid dessa tillfällen utbetalas fällen utbetalas samma belopp som samma belopp som har utbetalats i har utbetalats i december månad december månad det föregående det föregående året. När särskilda året. När särskilda skäl föranleder skäl föranleder det får länsskatte- det får skattemyndigheten dock förmyndigheten dock förordna att ut- ordna att utbetalning skall ske med betalning skall ske med annat be- annat belopp. Om något av de belopp. Om något av de belopp som lopp som utbetalades i månaderna utbetalades i månaderna januari januari och februari inte motsvarar och februari inte motsvarar en tolf- en tolftedel av församlingens fordtedel av församlingens fordran, ran, skall den jämkning som föranskall den jämkning som föranleds leds härav ske i fråga om det behärav ske i fråga om det belopp, lopp, som utbetalas i mars månad. som utbetalas i mars månad.

Vad som har sagts om församling tillämpas på motsvarande sätt i fråga om kyrklig samfällighet.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991. Bestämmelserna i 4 8 första och tredje styckena samt 4a § första och tredje styckena tillämpas från och med den 1 januari 1992.

Lag om ändring i lagen (1967:96) om särskild nyanskaffningsfond

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1967:96) om särskild nyanskaff-

ningsfond!

dels att 8 § skall upphöra att gälla, dels att 1 10 § ordet ”länsskattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skatte-

myndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den I januari 1991.

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1984:1074

85 1986: 1316

108 1986:1316. 183

32 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i folkbokföringslagen (1967:198)

Härigenom föreskrivs i fråga om folkbokföringslagen (1967: 198)'

dels att i 3, 40 och 57 §§ ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form,

dels att i 42, 44 och 46 §§ orden ”lokal skattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form,

dels att i 43 och 45 §§ orden ”den lokala skattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”,

dels att I och 41 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18¶Folkbokföring sker

dels fortlöpande hos pastorsämbetet i kyrkoböcker och andra register för varje församling av svenska kyrkan (kyrkobokföring),

dels årligen hos lokal skattemyn- dels årligen hos skattemyndighet dighet i mantalslängder försam- i mantalslängder församlingsvis för lingsvis för varje kommun (man- varje kommun (mantalsskrivning). talsskrivning).

Regeringen kan förordna, att kyr- Regeringen kan förordna, att kyrkobokföringen i Stockholm och kobokföringen i Stockholm och Göteborg skall ske hos den lokala Göteborg skall ske hos skattemynskattemyndigheten. digheten.

418 Ansökan om mantalsskrivning med avvikelse från vad som upptagits i stomme till mantalslängd får göras av enskild person i fråga om hans mantalsskrivning och av kommun i fråga som rör kommunen samt av det allmänna ombudet.

Ansökan göres senast den 5 feb- Ansökan göres senast den 5 februari mantalsåret hos den Jlokala ruari mantalsåret hos den skatteskattemyndighet som skall vidtaga myndighet som skall vidtaga den den yrkade åtgärden. Ansökan bör yrkade åtgärden. Ansökan bör vara vara skriftlig men får göras muntli- skriftlig men får göras muntligen gen vid inställelse hos den lokala vid inställelse hos skattemyndigheskattemyndigheten. ten.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den [ januari 1991.

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1985:1121 3§ 1986:1317 408 986: 1317 448 1979:180

458 1985: 1121

46 § 1985:1121 57 § 1986:1317. ? Senaste lydelse 1985:1121. 3 Senaste lydelse 1985:1121. 184

Lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.

Härigenom föreskrivs att i 33 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.' ordet ”länsskattemyndighetens” skall bytas ut mot ”skattemyndighetens”.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den I januari 1991.

! Senaste lydelse av 33 8 1986:1297. 185

34 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet!

dels att i 3, 4 och 11 §§ ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form,

dels att 10 8 skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med I januari 1991.

! Scnaste lydelse av lagens rubrik 1976:345

38 1986: 1318 4§ 1986:1318

10 5 1986:1318

118 1986:1318. 186

35 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1969:738) om rätt att vid

inkomsttaxering erhålla avdrag för belopp som tillförts Stiftelsen Petroleumindustriens Beredskapsfond, m. m.

Härigenom föreskrivs att i 3§ lagen (1969:738) om rätt att vid inkomsttaxering erhålla avdrag för belopp som tillförts Stiftelsen Petroleumindustriens Beredskapsfond, m.m.! ordet ”länsskattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

! Senaste lydelse av 3 § 1986: 1319. 187

36 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

Härigenom föreskrivs i fråga om kupongskattelagen (1970: 624)! dels att 25 § skall upphöra att gälla, dels att i 24§ orden ”taxeringslagen (1956:623)” skall bytas ut mot

orden ”taxeringslagen (1990:00)”,

dels att i 21, 22 och 29 §§ ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form,

dels att 14, 17 och 23 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

När uppgift om aktieutdelning När uppgift om aktieutdelning enligt 43§ I mom. taxeringslagen enligt 3kap. 28§ lagen (1990:00) (1956:623) avges, skall uppgifts- om självdeklaration och kontrolllämnaren på heder och samvete på uppgifter avges, skall uppgiftslämblankett enligt fastställt formulär naren på heder och samvete på besvara frågor till ledning för bedö- blankett enligt fastställt formulär mande om den utdelningsberättiga- besvara frågor till ledning för bedöde är skattskyldig. Är ej svaren så- mande om den utdelningsberättigadana att därav uppenbarligen fram- de är skattskyldig. Är ej svaren sågår att den utdelningsberättigade dana att därav uppenbarligen framicke är skattskyldig för utdelningen, går att den utdelningsberättigade skall kupongskatt för utdelningen icke är skattskyldig för utdelningen, innehållas vid utbetalningen. Den skall kupongskatt för utdelningen som utbetalar utdelningen skall innehållas vid utbetalningen. Den teckna erkännande att kupongskat- som utbetalar utdelningen skall ten innehållits och tillställa upp- teckna erkännande att kupongskatgiftslämnaren erkännandet. ten innehållits och tillställa upp-

giftslämnaren erkännandet.

Riksskatteverket får medge den, som är skyldig att innehålla kupongskatt och som förutsättes kunna bedöma om skattskyldighet enligt 4§ föreligger, att i det fall skattskyldighet uppenbarligen icke föreligger utbetala utdelning utan att kupongskatt innehålles, även om svaren på frågorna skulle ge anledning till sådant innehållande.

Vid utbetalning av utdelning i utlandet skall kupongskatt alltid innehållas.

178 Blanketter med uppgift om utdel- Blanketter med uppgift om utdelning, som lämnas enligt 15 §, skall ning, som lämnas enligt 15 §, skall vara ordnade enligt 37§ 4mom. vara ordnade enligt 3 kap. 58 § tredandra = stycket = taxeringslagen je stycket lagen (1990:00) om själv- (1956:623). Blanketter, vid vilkas deklaration och kontrolluppgifter.

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996 218 1986:1320 22§ 1986: 1320 258 1986:1320 293 1986:1320. ? Senaste lydelse 1986: 1320. 188

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

avgivande kupongskatt innehållits, Blanketter, vid vilkas avgivande skall dock vara skilda från övriga kupongskatt innehållits, skall dock blanketter, och sammanlagda be- vara skilda från övriga blanketter, loppet av den utdelning uppgifter- och sammanlagda beloppet av den na i dessa blanketter avser skall an- utdelning uppgifterna i dessa blanges särskilt. ketter avser skall anges särskilt.

Senast den 31 januari varje år Senast den 31 januari varje år skall de blanketter som nämns i skall de blanketter som nämns i första stycket och som gäller det första stycket och som gäller det årets taxering av riksskatteverket årets taxering av riksskatteverket tillställas länsskattemyndigheten i tillställas skattemyndigheten i det det län, där den som avses med län, där den som avses med uppgifuppgiften enligt kommunalskatte- ten enligt kommunalskattelagen lagen (1928:370) har sin hemorts- (1928:370) har sin hemortskomkommun. mun.

Försummar aktiebolag annan skyldighet enligt denna lag än skyldigheten att innehålla eller inbetala kupongskatt i föreskriven tid eller ordning, kan riksskatteverket förelägga bolaget att vid vite fullgöra förstnämnda skyldighet. Försuttet vite utdömes efter anmälan av riksskatteverket av länsrätten i det län där bolagets styrelse har sitt säte.

I fråga om vite enligt första styc- I fråga om vite enligt första stycket gäller i övrigt 123— 125 §§ tax- ket gäller i övrigt 6 kap. 2§ samt eringslagen (1956:623) i tillämpliga 7 kap. I och 2§§ taxeringslagen delar. (1990:00).

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

3 Senaste lydelse 1979:182. 189

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs att 2 § skattebrottslagen (1971:69) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28!

Den som till ledning för myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift uppsåtligen avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder att skatt eller avgift påföres med för lågt belopp eller tillgodoräknas med för högt belopp dömes för skattebedrägeri til fängelse i högst två år.

Detsamma gäller den som med avsikt att skatt eller avgift skall påföras med för lågt belopp underlåter att avge deklaration eller därmed jämförlig handling och därigenom föranleder att för lågt belopp påföres honom eller den han företräder.

För skattebedrägeri skall också För skattcebedrägeri skall också den dömas som med avsikt att skatt den dömas som med avsikt att skatt skall påföras med för lågt belopp skall påföras med för lågt belopp överenskommer med sin arbetsgi- överenskommer med sin arbetsgivare eller annan som är uppgifts- vare eller annan som är skyldig att skyldig enligt 37§ taxeringslagen utan föreläggande lämna kontroll- (1956:623), att denne skall under- uppgift enligt 3 kap. lagen låta att fullgöra sin uppgiftsskyldig- (1990:00) om självdeklaration och het, och som därigenom föranleder kontrolluppgifter, att denne skall att skatt på grundval av förenklad underlåta att fullgöra sin uppgiftssjälvdeklaration påförs honom med skyldighet, och som därigenom förför lågt belopp. anleder att skatt på grundval av för-

enklad självdeklaration påförs ho-

nom med för lågt belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

! Senaste lydelse 1985:409. 190

38 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1971:171) om särskilt uppskattningsvärde på fastighet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1971:171) om särskilt uppskattningsvärde på fastighet!

dels att 1 4 och 5 §§ ordet ”länsskattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”,

dels att 6 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

68 Sedan tiden för yttrande enligt Sedan tiden för yttrande enligt 58 utgått fattar länsskattemyndig- 5 § gått ut fattar skattemyndigheten heten beslut i ärendet. beslut i ärendet.

Mot beslut får talan ej föras. Beslutet får inte överklagas. Om beslutet underrättas sökan-

den samt den lokala skattemyndig-

heten.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

! Senaste lydelse av

48 1986: 1321

5§ 1986:1321. ? Senaste lydelse 1986: 1321. 191

39 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 18 och 20 §§ lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

188”

Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,

2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt,

3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4. vid beslut om återkallelse tills vidare av ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort eller om vägran att tills vidare godkänna ctt utländskt körkort, när det är uppenbart att ett sådant beslut bör meddelas eller när omhändertagande beslutas enligt 23 § körkortslagen (1977:477),

5. vid beslut enligt Iuftfartslagen (1957:297) om försättande ur kraft av ett certifikat, elevtillstånd eller behörighetsbevis, när det är uppenbart att ett sådant beslut bör meddelas,

6. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.

Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.

Vad som sägs I andra stycket gäller även vid avgörande av

1. mål om utdömande av vite,

2. mål enligt bevissäkringsla- 2. mål enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och gen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen, = enligt lagen avgiftsprocessen, = enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, om för skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligt = fastighetstax- besiktning enligt = fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om hand- eringslagen (1979:1152), om handlings undantagande från taxerings- lings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision eller annan revision, skatterevision eller annan granskning och om befrielse från granskning och om befrielse från skyldighet att lämna kontroll- skyldighet att lämna upplysningar uppgift — enligt — taxeringslagen eller visa upp handling enligt tax- (1956:623), eringslagen = (1990:00), lagen

(1968:430) om . mervärdeskatt,

lagen (1984:668) om uppbörd av so-

cialavgifter från arbetsgivare eller

lagen (1984:151) om punktskatter

och prisregleringsavgifter samt om

befrielse från skyldighet att lämna

kontrolluppgift enligt lagen

(1990:00) om självdeklaration och

kontrolluppgifter,

I Lagen omtryckt 1981:1323. ? Senaste lydelse 1989:541. 192

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga och 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall samt mål om tillfälligt omhändertagande enligt 37 § smittskyddslagen (1988: 1472),

4. mål enligt uppbörds- och folk- 4. mål om anstånd med att betala bokföringsförfattningarna med un- skatt eller socialavgifter enligt uppdantag av mål om arbetsgivares an- börds- eller skatteförfattningarna svarighet för arbetstagares skatt och annat mål enligt uppbörds- och och mål enligt lagen (1984:668) om folkbokföringsförfattningarna med uppbörd av socialavgifter från ar- undantag av mål om arbetsgivares betsgivare, ansvarighet för arbetstagares skatt

och mål enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 5. mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 20 kap. 15§ fastig-

hetstaxeringslagen (1979:1152),

6. mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 5 000 kr., 7. mål enligt skatte- och taxeringsförfattningarna i vilket beslutet över-

ensstämmer med parternas samstämmiga mening,

8. mål om rättshjälp genom offentligt biträde i ett ärende hos en annan myndighet,

9. mål enligt körkortslagen (1977:477), om beslutet innebär att något körkortsingripande inte skall ske eller att varning meddelas eller om det är uppenbart att ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort skall återkallas eller att ett utländskt körkort inte skall godkännas,

10. mål enligt luftfartslagen, om beslutet innebär att varning meddelas eller om det är uppenbart att ett certifikat, elevtillstånd eller behörighetsbevis skall återkallas,

11. mål i vilket saken är uppenbar.

208?

Valbar till nämndeman i kammarrätt och länsrätt är svensk medborgare, som är kyrkobokförd i länet och som inte är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Tjänsteman vid allmän förvalt- Tjänsteman vid allmän förvaltningsdomstol, länsstyrelse, läns- ningsdomstol, — skattemyndighet, skattemyndighet eller under läns- länsstyrelse eller under länsstyrelse styrelse eller länsskattemyndighet lydande myndighet, lagfaren domalydande myndighet, lagfaren doma- re, åklagare, polisman eller advokat re, åklagare, polisman eller advokat eller annan som har till yrke att föra eller annan som har till yrke att föra andras talan inför rätta får inte vara andras talan inför rätta får inte vara nämndeman. nämndeman.

Nämndeman i länsrätt får inte samtidigt vara nämndeman i kammarrätt.

Den som har fyllt sextio år eller uppger något giltigt hinder är inte skyidig att ta emot uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman är inte skyldig att ta emot nytt uppdrag förrän efter tre år.

3 Senaste lydelse 1988:1329. 193

13 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 74

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

Rätten prövar självmant den valdes behörighet. Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den

l januari 1991.

40 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i vallagen (1972: 620)

Härigenom föreskrivs i fråga om vallagen (1972: 620)!

dels att i 4 kap. 1, 3, 5 och 8 §§ samt 7 kap. 2 § orden ”lokala skattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”,

dels att 1 4 kap. 2 och 11 §§ ordet ”länsskattemyndighetens” skall bytas ut mot ”skattemyndighetens”.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

! Lagen omtryckt 1987: 1334. Senaste lydelse av 4 kap. 2§ 1988:1252 4 kap. 118 1988:1252 7 kap. 28 1988:161. 195

41 Förslag till Prop . 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1972: 704) om kyrkofullmäktigeval

Härigenom föreskrivs att i 83 lagen (1972:704) om kyrkofullmäktige-

val! ordet ”länsskattemyndighetens” skall bytas ut mot ”skattemyndig-

hetens” och orden ”lokala skattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skatte-

myndigheten”.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

! Lagen omtryckt 1987: 1335. 196

42 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i datalagen (1973:289)

Härigenom föreskrivs att i 28 § datalagen (1973:289)' ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

! Lagen omtryckt 1982:446. Senaste lydelse av 28 § 1986:1323. 197

43 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i bevissäkringslagen (1975: 1027) för skatte-

och avgiftsprocessen

Härigenom föreskrivs att i I $ bevissäkringslagen (1975: 1027) för skatte- och avgiftsprocessen! orden ”taxeringslagen (1956:623)” skall bytas ut mot ”taxeringslagen (1990:00)”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

! Senaste lydelse av 1 § 1988:333. 198

44 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs att i 12kap. 8§ aktiebolagslagen (1975:1385)! ordet ”länsskattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

! Lagen omtryckt 1982:739. Senaste lydelse av 12 kap. 8 § 1986:1295. 199

Lag om ändring i bokföringslagen (1976:125)

Härigenom föreskrivs att i 12, 22 och 23 §§ bokföringslagen (1976: 125)! ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den I januari 1991.

! Senaste lydelse av

128 1987:463

228 1986: 1298

238 1986: 1298.

46 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i kommunallagen (1977: 179)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunallagen (1977: 179)!

dels att 1 6 kap. 3 § orden ”den lokala skattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”,

dels att i 6kap. 5§ ordet ”länsskattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

! Senaste lydelse av 6 kap. 3 § 1980:85 6 kap. 5§ 1986:1329. 201

47 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar

Härigenom föreskrivs att i 9§ lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar! orden ”lokal skattemyndighet” skall bytas ut mot ”skattemyndighet”.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

! Senaste lydelse av 9 § 1988: 1330. 202

48 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1978:401) om exportkreditstöd

Härigenom föreskrivs att i 7 § lagen (1978:401) om exportkreditstöd'! ordet ”länsskattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

! Senaste lydelse av 7 & 1986: 1328. 203

49 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1978: 880) om betalningssäkring för

skatter, tullar och avgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978: 880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter!

dels att i 3, 10, 17 och 18 §§ ordet ”länsskattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”,

dels att 20 8 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

208?

Mål om betalningssäkring prövas av den länsrätt som är behörig i fråga om gäldenärens taxering till skatt enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt för det beskattningsår, då framställning om betalningssäkring görs. Finns inte behörig domstol enligt vad som nu sagts, prövas målet av länsrätten i det län, där verkställigheten kan äga rum.

Behörig att föra det allmännas ta- Behörig att föra det allmännas talan är länsskattemyndigheten i det lan är skattemyndigheten i det län län där behörig länsrätt finns. Vad där behörig länsrätt finns. Vad som som föreskrivs i 18§ tredje och föreskrivs i 6 kap. 15 och 16 §§ taxfjärde — styckena = taxeringslagen eringslagen (1990:00) gäller i till- (1956:623) gäller i tillämpliga delar lämpliga delar i mål om betalningsi mål om betalningssäkring. säkring.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

! Senaste lydelse av

35 1989: 1000

108 1989: 1000

178 1989: 1000

183 1989: 1000.

? Senaste lydelse 1989: 1000. 204

50 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1978:970) om uppskov med

beskattning av realisationsvinst

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst!

dels att i 7 8 ordet ”taxeringsnämnden” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”,

dels att i 7 och 8 §§ ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form,

dels att 9 och 12— 14 88 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

98?

Har skattskyldig, som erhållit Har skattskyldig, som fått uppuppskov enligt 7§ första stycket, skov enligt 7 § första stycket, inte inte inom föreskriven tid uppfyllt inom = föreskriven tid uppfyllt kraven på förvärv av ersättnings- kraven på förvärv av ersättningsfastighet och — i förekommande fastighet och — i förekommande fall — bosättning, skall realisa- fall — bosättning, skall realisationsvinsten upptagas till beskatt- tionsvinsten fas upp till beskattning ning på samma sätt som vid efter- på samma sätt som vid eftertaxetaxering — enligt = taxeringslagen ring enligt taxeringslagen (1990: 00) (1956:623) för det beskattningsår för det beskattningsår då skattskyldå skattskyldighet för realisa- dighet för realisationsvinsten upptionsvinsten uppkom (efterbeskatt- kom (efterbeskattning). Detsamma ning). Detsamma skall, såvida skall, såvida vederlaget för den avvederlaget för den avyttrade fastig- yttrade = fastigheten överstiger heten överstiger vederlaget för er- vederlaget för ersättningsfastighesättningsfastigheten, gälla i fråga ten, gälla i fråga om den del av reom den del av realisationsvinsten alisationsvinsten som svarar mot som svarar mot det överskjutande det överskjutande beloppet. beloppet.

Framställning om efterbeskatt- Beslut om efterbeskattning skall ning skall ha inkommit inom sex fattas av skattemyndigheten inom månader från den dag då anmälan sex månader från den dag då anmäenligt 8 § första stycket kommit in lan enligt 8 § första stycket kommit till länsskattemyndigheten. I intet in till skattemyndigheten. Sådant fall får emellertid sådan framställ- beslut får dock aldrig fattas senare ning ha inkommit senare än två år än två år efter den dag då en ersätefter den dag då en ersättningsfas- tningsfastighet enligt 58 senast tighet enligt 5 8 senast skall förvär- skall förvärvas. vas.

Har framställning om efterbe- Har beslut om efterbeskattning skattning inte gjorts skall garanti- inte fattats skall garantiförbindelse, förbindelse, som avses i 7§, åter- som avses 1 7 §, återlämnas till den lämnas till den skattskyldige så skattskyldige så snart tiden för att snart tiden för avlämnande av så- Jatta sådant beslut gått ut. Skatte-

! Senaste lydelse av 78 1986:1330

83 1986: 1330.

? Senaste lydelse 1986: 1330. 205

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

dan framställning gått till ända. myndigheten får, om skäl därtill fö- Länsskattemyndigheten får, om religger, medge att förbindelsen skäl därtill föreligger, medge att återlämnas vid tidigare tidpunkt. förbindelsen återlämnas vid tidigare tidpunkt.

128?

Uppskov erhålles endast om den Uppskov fås endast om den skattskyldige framställer ett yrkan- skattskyldige framställer ett yrkande om detta hos taxeringsnämnden de om detta hos skattemyndigheeller, såvida besvär har anförts, hos ten. Yrkandet skall göras på blanlänsrätten. Yrkandet skall göras på kett enligt ett formulär som riksblankett enligt ett formulär som skatteverket fastställer. Till självderiksskatteverket = fastställer. — Till klarationen skall fogas två exemsjälvdeklarationen skall fogas två plar av blanketten. exemplar av blanketten.

138?

Taxeringsnämnd skall, sedan den skattskyldiges taxering prövats, till länsskattemyndigheten överlämna ett exemplar av den i 12§ angivna blanketten samt — i förekommande fall — garantiförbindelse enligt 7 §.

Beslut rörande uppskov skall re- Beslut rörande uppskov skall registreras hos länsskattemyndighe- gistreras hos skattemyndigheten. ten.

Om taxeringen ändras för det år Om ett taxeringsbeslut ändras för då den fastighet till vilken realisa- det år då den fastighet till vilken tionsvinsten hänför sig avyttrades, realisationsvinsten hänför sig avfår besvär med yrkande om upp- yttrades, får den skattskyldige framskov eller ändring av ett uppskovs- ställa det yrkande om uppskov eller beslut, som betingas av taxerings- ändring av ett uppskovsbeslut, som ändringen, anföras i särskild ord- föranleds av taxeringsändringen. ning. Besvären skall vara inkomna Framställningen skall ha kommit in inom sex månader från den dag då till skattemyndigheten inom sex beslutet om ändringen i faxeringen månader från den dag då beslutet meddelades men får inte avgöras om ändringen i taxeringsbeslutet förrän beslutet rörande taxeringen meddelades om inte längre tid för har vunnit laga kraft. framställningen gäller enligt tax-

eringslagen (1990:00).

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas på ärenden och mål avseende 1990 och tidigare års taxeringar. Vad som i äldre bestämmelser sägs om länsskattemyndighet och lokal skattemyndighet skall från och med den 1 januari 1991 gälla skattemyndighet.

3 Senaste lydelse 1986:1330. 3 Senaste lydelse 1986:1330. 206

51 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i jordbruksbokföringslagen (1979: 141)

Härigenom föreskrivs att i 8, 18 och 1988 jordbruksbokföringslagen (1979:141)! ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den I januari 1991.

! Senaste lydelse av 8§ 1986:1299 188 1986:1299 198 1986:1299. M 207

Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

Härigenom föreskrivs att i 10 och 1188 bötesverkställighetslagen (1979:189)! ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

! Senaste lydelse av 108 1986:1331

118 1986: 1331. 208

53 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän

investeringsfond

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:609) om allmän investe-

ringsfond!

dels att i 3, 14 och 17 §§ ordet ”länsskattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”,

dels att 15§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

158 Företag som vid beskattningsårets utgång har allmän investeringsfond eller som under beskattningsåret har avvecklat sin allmänna investeringsfond skall vid själdeklarationen lämna uppgifter om fondens storlek, användning och avveckling. Uppgifterna skall lämnas i två exemplar på blankett enligt formulär som fastställs av riksskatteverket. Till deklarationen skall fogas besked från riksbanken rörande insättning på konto för investering.

Taxeringsnämnden skall, i fråga om företag som nämnden skall taxera till statlig inkomstskatt, lämna uppgifter till länsskattemyndigheten om allmänna investeringsfonder som finns vid beskattningsårets utgång och allmänna investeringsfonder som har avvecklats under beskattningsåret.

Riksbanken skall lämna bevis till företaget om inbetalning till konto för investering.

Riksbanken skall till länsskatte- Riksbanken skall till skattemynmyndigheten och — om det begärs digheten och — om det begärs — — till statens industriverk lämna till statens industriverk lämna uppuppgifter om inbetalningar till och gifter om inbetalningar till och ututbetalningar från konton för inves- betalningar från konton för investetering. ring.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den I januari 1991.

! Senaste lydelse av 38 1987:1148

148 1987: 1148

178 1986:1333. ? Senaste lydelse 1986: 1333. 209

14 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 74

54 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän

investeringsreserv

Härigenom föreskrivs 1 fråga om lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv!

dels att i 15 § ordet ”länsskattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”,

dels att 3 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avdrag medges inte med högre Avdrag medges inte med högre belopp än som har betalats in på belopp än som har betalats in på särskilt konto i bank (allmänt in- särskilt konto i bank (allmänt investeringskonto). För att medföra vesteringskonto). För att medföra rätt till avdrag skall inbetalning ha rätt till avdrag skall inbetalning ha gjorts senast den dag, då den skatt- gjorts senast den dag, då den skattskyldige enligt 34§ Il mom. eller skyldige enligt 2kap. 28, 32 eller 34§ 2 mom. = taxeringslagen 33 § lagen (1990:00) om självdekla- (1956:623) skall ha avlämnat all- ration och kontrolluppgifter skall ha män självdeklaration för det be- avlämnat allmän självdeklaration skattningsår som avsättningen av- för det beskattningsår som avsättser eller, om avsättningen görs av ningen avser eller, om avsättningen handelsbolag, senast den 31 mars görs av handelsbolag, senast den 31 det år då taxering i första instans mars det år då taxering i första insker för beskattningsåret i fråga. stans sker för beskattningsåret i frå-

ga.

Med bank avses i denna lag riksbanken, affärsbank, sparbank och föreningsbank.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den I januari 1991.

! Senaste lydelse av 15 § 1986: 1334. 210

55 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:611) om upphovsmannakonto att 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Uppskov medges endast för den Uppskov medges endast för den del av upphovsmannaintäkten, del av upphovsmannaintäkten, dock lägst 10000 kronor, som har dock lägst 10000 kronor, som har inbetalats på särskilt konto i bank inbetalats på särskilt konto i bank (upphovsmannakonto). För att (upphovsmannakonto). För att medföra rätt till uppskov skall in- medföra rätt till uppskov skall inbetalning ha gjorts senast den dag betalning ha gjorts senast den dag då den skattskyldige enligt 34§ då den skattskyldige enligt 2kap. I mom. eller 34 § 2 mom. taxerings- 28, 32 eller 33 § lagen (1990:00) om

lagen (1956:623) skall ha avlämnat självdeklaration och kontrolluppgif-

allmän självdeklaration för det be- ter skall ha avlämnat allmän självskattningsår som inbetalningen av- deklaration för det beskattningsår ser. som inbetalningen avser.

Med bank avses i denna lag riksbanken, affärsbank, sparbank och föreningsbank.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

56 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979: 1152)

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979: 1152)!

dels att i 17 kap. 6—9, 11, 13—17, 19—22 och 24 §§, 18kap. 10 och 11 8§, 19kap. 1, 5, 6 och 8 §§, 20kap. 1, 4 och 7 §§, 21 kap. 5 och 6 §§, 22 kap. 3 §, 24 kap. 2 §, 25 kap. 4 och 7 §§ samt 29 kap. 2 § ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form,

dels att i 17 kap. 18 §, 18 kap. 11 §, 20 kap. 9, 14, 18 och 21 §§, 28 kap. 9 8 samt 31 kap. 1 § orden ”lokal skattemyndighet” skall bytas ut mot ”skatte-' myndighet”,

dels att i 17 kap. 188, 18 kap. 11 8, 26 kap. 2 §, 28 kap. 4 och 7 §§ orden ”den lokala skattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”,

dels att i 18 kap. 22 och 24 §§ orden ”länsskattemyndighet, lokal skattemyndighet” skall bytas ut mot ”skattemyndighet”,

dels att i 26kap. 1§ orden ”länsskattemyndigheten eller den lokala skattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”,

dels att i 20kap. 15§ ordet ”taxeringsintendent” skall bytas ut mot ”skattemyndighet”, .

dels att 18 kap. 9, 13, 16, 27 och 28 §§, 20 kap. 23 §, 21 kap. I och 2 §§, 25 kap. 6 § samt 28 kap. 12 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap.

9§

Allmän fastighetsdeklaration, som skall avges utan anmaning, skall vara lämnad senast den I december året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum.

Fastighetsdeklarationen med till- Fastighetsdeklarationen med tillhörande handlingar skall lämnas hörande handlingar skall lämnas till länsskattemyndighet eller Tokal till skattemyndighet. skattemyndighet.

! Senaste lydelse av 19 kap. 68 1986: 1300 17 kap. 68 1988:544 19 kap. 8§ 1989:1034

17 kap. 78 1986: 1300 20 kap. 18 1986: 1300

17 kap. 8§ 1986:1300 20 kap. 4§ 1986: 1300

17 kap. 98 1988:1283 20 kap. 7 § 1989:477

17 kap. 118 1986:1300 20 kap. 148 1985:820 17 kap. 138 1986:1300 20 kap. 183 1986:258 17 kap. 148 1986: 1300 20 kap. 218 1985:820 17 kap. 158 1986:1300 21 kap. 5§ 1986:1300 17 kap. 168 1989:477 21 kap. 68 1986:1300 17 kap. 178 1986: 1300 22 kap. 3§ 1986:1300 17 kap. 198 1986: 1300 24 kap. 28 1986: 1300 17 kap. 208 1986: 1300 25 kap. 48 1986: 1300 17 kap. 218 1986: 1300 25 kap. 7§ 1986:1300 17 kap. 228 1986:1300 26 kap. 18 1986: 1300 17 kap. 24§ 1986:1300 26kap. 2§ 1981:1119 18 kap. 108 1986: 1300 28 kap. 4 8 1981:1119 18 kap. 118 1987:146 28 kap. 78 1985:820 18 kap. 22§ 1986: 1300 28kap. 9§ 1981:1119 18 kap. 24§ 1986: 1300 29 kap. 25 1986: 1300 19 kap. 18 1986:1300 31 kap. 1 §1981:1119. 19 kap. 5§ 1986: 1300 212 ? Senaste lydelse 1986: 1300.

Nuvarande I lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

Länsskattemyndighet får efter Skattemyndighet får efter samråd samråd med kommun bestämma med kommun bestämma att det att det inom kommunen skall fin- inom kommunen skall finnas särnas särskilt insamlingsställe för de- skilt insamlingsställe för deklaraklarationer, som skall lämnas till tioner, som skall lämnas till ledning ledning för taxering inom länet. för taxering inom länet.

138”

Bestämmelserna i 46 § taxerings- Bestämmelserna i 3 kap. 16 § taxlagen (1956:623) gäller i tillämpliga eringslagen (1990:00) gäller i tilldelar i fråga om taxeringskontroll lämpliga delar i fråga om taxeringsenligt denna lag. kontroll enligt denna lag.

168"

Bestämmelserna i 50§ I mom. Bestämmelserna 1 3 kap. 17 § taxtaxeringslagen (1956:623) gäller i eringslagen (1990:00) gäller i tilltillämpliga delar i fråga om uppgif- lämpliga delar i fråga om uppgifter i ter i fastighetsdeklarationer och fastighetsdeklarationer och andra andra handlingar, som enligt be- handlingar, som enligt bestämmelstämmelserna i denna lag har av- serna i denna lag har avlämnats till lämnats till ledning för fastighets- ledning för fastighetstaxering eller taxering eller upprättats eller för upprättats eller för granskning omgranskning omhändertagits av en händertagits av en myndighet vid myndighet vid taxeringskontroll. taxeringskontroll.

Bestämmelserna i 50§ 2mom. Bestämmelserna i 4 kap. 13§ taxeringslagen tillämpas på hand- lagen (1990:00) om självdeklaralingar som avses i första stycket. tion och kontrolluppgifter tillämpas

på handlingar som avses 1 första

stycket.

Vite, som föreläggs enligt denna lag, bestäms till belopp, som med hänsyn till den uppgiftsskyldiges ekonomiska förhållanden och omsStändigheterna i övrigt kan antas Jörmå honom att iaktta föreläggandet, dock lägst till 500 kronor.

Vite får inte föreläggas staten, Vite får inte föreläggas staten, kommun eller annan menighet, ej kommun eller tjänsteman i tjänsheller ämbets- eller tjänsteman i ten. tjänsten.

Om uttagande av vite förordnar länsrätt efter anmälan av länsskattemyndigheten eller chef för lokal skattemyndighet.

Finner man, då fråga uppkom-

> Senaste lydelse 1980: 1087. + Senaste lydelse 1980: 1087. 5 Senaste lydelse 1986: 1300. 213

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

mer att döma ut vite, att ändamålet med vitet har förfallit, får vitet ej utdömas. Har = vitesföreläggande iakttagits först sedan anmälan enligt första stvcket har inkommit, skall ändamålet med vitet inte anses ha förfallit därigenom.

Vid prövning av anmälan enligt Vid prövning av ansökan om utförsta stycket får också bedömas frå- dömande av vite får även vitets ga, huruvida och med vilket belopp lämplighet bedömas. vitet hade bort föreläggas.

Över beslut, varigenom vite förelagts, får talan ej föras.

20 kap.

238"

Har = fastighetstaxeringsnämnds Har = fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering ej införts i fas- beslut om taxering cj införts i fastighetslängd inom föreskriven tid tighetslängd inom föreskriven tid eller har taxering införts i fastig- eller har taxering införts i fastighetslängd för annan fastighet än den hetslängd för annan fastighet än den taxeringen avsett eller eljest upp- taxeringen avsett clcr eljest uppenbarligen felaktigt eller har an- enbarligen felaktigt eller har anteckning om ägare i fastighetslängd teckning om ägare i fastighetslängd blivit oriktig, får den lokala skatte- blivit oriktig, får skattemyndighemyndigheten besluta om rättelse av ten besluta om rättelse av fastigfastighetslängden i denna del. hetslängden i denna del.

Har = fastighetstaxeringsnämnds Har = fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering blivit oriktigt till beslut om taxering blivit oriktigt till följd av följd av

I. uppenbar felräkning, eller 1. uppenbar felräkning, eller

2. uppenbart felaktig överföring 2. uppenbart felaktig överföring av belopp eller annan uppgift från av belopp eller annan uppgift från den allmänna fastighetsdeklara- den allmänna fastighetsdeklarationen, tionen,

får den lokala skattemyndighe- får skattemyndigheten, om ej särten, om ej särskilda skäl föranleder skilda skäl föranleder att länsrätten att länsrätten bör avgöra frågan, be- bör avgöra frågan, besluta om rätsluta om rättelse i denna del. telse i denna del.

Om besvär över taxeringen har anförts får rättelse enligt denna paragraf inte beslutas, om inte rättelsen avser oriktig anteckning om ägare. Rättelse får beslutas under hela den löpande taxeringsperioden.

Innan rättelse beslutas skall, om detta ej är överflödigt, yttrande inhämtas från fastighetstaxeringsnämndens ordförande och, om hinder ej möter, fastighetens ägare.

Den lokala skattemyndigheten Skattemyndigheten skall, om skall, om detta ej är uppenbart detta ej är uppenbart överflödigt, överflödigt, inom två veckor till- inom två veckor tillställa fastigheställa fastighetens ägare underrät- tens ägare underrättelse om beslut i telse om beslut i fråga om rättelse i fråga om rättelse i den ordning som

6 Senaste lydelse 1981:1119. 214

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

den ordning som avses i 19 § samt avses i 19 § samt underrätta vederunderrätta skattechefen och veder- börande kommun om beslutet. börande kommun om beslutet. Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf förs genom besvär över den taxering som avses med rättelsebeslutet. Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt denna paragraf meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

21 kap.

18”

En fastighetstaxeringsnämnds beslut får överklagas genom besvär hos länsrätten. Besvär får anföras av ägare av Besvär får anföras av ägare av den fastighet beslutet rör samt av den fastighet beslutet rör samt av vederbörande kommun och läns- vederbörande kommun och skatteskattemyndighet. myndighet. En fastighetsägare eller en kom- En fastighetsägare eller en kommun skall ge in besvärsskrivelsen mun skall ge in besvärsskrivelsen till lokala skattemyndigheten i det till skattemyndigheten i det län där Jögderi där fastigheten är belägen. fastigheten är belägen. Skattemyn- Lokala skattemyndigheten skall digheten skall överlämna besvärsöverlämna besvärsskrivelsen och skrivelsen och övriga handlingar i övriga handlingar i ärendet till den ärendet till den länsrätt som skall länsrätt som skall pröva överkla- pröva överklagandet. gandet. Besvär av en länsskattemyndig- Besvär av en skattemyndighet het skall ges in till länsrätten. skall ges in till länsrätten. Länsrätten prövar om besvärsskrivelsen har kommit in i rätt tid. Ett överklagande av en fastighetstaxeringsnämnds beslut förfaller, om beslutet med stöd av 20 kap. 23 § ändrats så som klaganden begärt.

28

Har en fastighetsägare eller en Har en fastighetsägare eller en kommun inom överklagandetiden kommun inom Ööverklagandetiden gett in besvärsskrivelsen till en an- gett in besvärsskrivelsen till en annan lokal skattemyndighet än den nan skattemyndighet än den som som anges i I 8 tredje stycket, skall anges i 1 § tredje stycket, skall detta detta inte hindra att målet prövas. inte hindra att målet prövas. Det- Detsamma gäller om skrivelsen samma gäller om skrivelsen getts in getts in till en fastighetstaxerings- till en fastighetstaxeringsnämnd elnämnd, en länsrätt eller en läns- ler en länsrätt. Skrivelsen skall i såskattemyndighet. Skrivelsen skall i dana fall omedelbart översändas sådana fall omedelbart översändas till den skattemyndighet som enligt till den lokala skattemyndighet som I 8 tredje stycket skall ta emot den. enligt 18 tredje stycket skall ta emot den. Har en = länsskattemyndighet Har en skattemyndighet inom inom överklagandetiden gett in be- överklagandetiden gett in besvärssvärsskrivelsen till en annan läns- skrivelsen till en annan länsrätt än rätt än den som skall pröva överkla- den som skall pröva överklagandet

215 7 Senaste lydelse 1986: 1300. 8 Senaste lydelse 1986: 1300.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

gandet skall inte heller detta hindra skall inte heller detta hindra att måatt målet prövas. I sådant fall skall let prövas. I sådant fall skall skrivelsen omedelbart översändas skrivelsen omedelbart översändas till den länsrätt som skall pröva till den länsrätt som skall pröva överklagandet. överklagandet.

25 kap.

68”

Bestämmelserna i 17 kap. 8—13, 15—17 och 19—25 88 skall i tillämpliga delar gälla även i fråga om särskild fastighetstaxering. Förordnande av konsulenter som avses i 17 kap. 15 § skall emellertid äga rum senast den 30 november året före det år då särskild fastighetstaxering äger rum.

Länsskattemyndigheten och den Skattemyndigheten skall åt särlokala skattemyndigheten skall åt skild fastighetstaxeringsnämnd besärskild fastighetstaxeringsnämnd reda ärenden och ombesörja görobereda ärenden och ombesörja gö- mål av expeditionell art. Skatteromål av expeditionell art. Nämn- myndigheten granskar fastighetsda myndigheter granskar fastighets- deklarationer och tillhandahåller i deklarationer och tillhandahåller i den omfattning som arbetsförhålden omfattning som arbetsförhål- landena medger föredragande i landena medger föredragande i ärende som myndigheten granskat. ärende som myndighet granskat.

28 kap.

128!?

Den lokala skattemyndigheten Skattemyndigheten skall i anledskall i anledning av förvaltnings- ning av förvaltningsdomstols beslut domstols beslut avseende visst tax- avseende visst taxeringsår, för eringsår, för efterföljande år under efterföljande år under den löpande den löpande taxeringsperioden i taxeringsperioden i fastighetslängfastighetslängden föra in de änd- den föra in de ändringar i eller ringar i eller tillägg till fastighets- tillägg till fastighetstaxering som taxering som följer av beslutet. följer av beslutet. Denna åtgärd Denna åtgärd skall dock inte vidtas skall dock inte vidtas för år då ny för år då ny taxering har skett och taxering har skett och inte heller för inte heller för åren därefter. åren därefter.

Åtgärden skall vidtas inom fem månader från den dag beslutet meddelades.

Den lokala skattemyndigheten Skattemyndigheten skall inom skall inom två veckor efter vidtagen två veckor efter vidtagen åtgärd tillåtgärd tillställa fastighetens ägare ställa fastighetens ägare underrätunderrättelse i den ordning som av- telse i den ordning som avses i ses i 20kap. 198. Länsskattemyn- 20kap. 198. Vederbörande fastigdigheten samt vederbörande fastig- hetstaxeringsnämnd och kommun hetstaxeringsnämnd, taxerings- skall underrättas om åtgärden. nämnd och kommun skall underrättas om åtgärden.

Underrättelsen skall innehålla Underrättelsen skall innehålla upplysning om upplysning om

? Senaste lydelse 1988:544. 216 !9 Senaste lydelse 1986: 1300.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

1. den rätt att anföra besvär över 1. den rätt att anföra besvär över den särskilda fastighetstaxeringen den särskilda fastighetstaxeringen som följer av 31 kap. 1 §, som följer av 31 kap. I 8,

2. den rätt att anföra besvär över inkomst- och förmögenhetstaxeringen som skattskyldig har enligt 102 § taxeringslagen (1956:623) och vad han därvid har att iaktta,

3. den lokala skattemyndighetens 2. skattemyndighetens skyldighet skyldighet att ändra inkomst- och att ändra inkomst- och förmögenförmögenhetstaxeringen enligt hetstaxeringen enligt 4 kap. 13 och 72b § taxeringslagen, samt 17§§ taxeringslagen (1990:00),

samt

4. bestämmelserna i 16 kap. om 3. bestämmelserna i 16 kap. om ny taxering. ny taxering.

Det som sägs om förvaltnings- Det som sägs om förvaltningsdomstols beslut gäller även om den domstols beslut gäller även om lokala skattemyndighetens beslut skattemyndighetens beslut om rätom rättelse enligt 10 § och 20kap. telse enligt 10 § och 20 kap. 233. 238.

Närmare föreskrifter om förfarandet enligt denna paragraf meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

57 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1979:1155) om insamling av uppgifter för kommunal och statlig planering

Härigenom föreskrivs att i 6 § lagen (1979:1155) om insamling av uppgifter för kommunal och statlig planering orden ”de lokala skattemyndigheterna” skall bytas ut mot ”skattemyndigheterna”.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

58 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:456) om insättning på

tillfälligt vinstkonto!

dels att 16 8 skall upphöra att gälla, dels att i 6, 14 och 19 §§ ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjnings-

former skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form. ”

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

! Scnaste lydelse av

6 8 1986: 1335

148 1986: 1335

16 § 1986:1335

198 1986: 1335. 219

Lag om ändring i lagen (1980:865) mot skatteflykt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980: 865) om skatteflykt dels att 3 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 8, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33!

Om 2 § tillämpas skall ta.xeringen Om 2 § tillämpas skall taxeringsbestämmas som om rättshandling- beslut fattas som om rättshandlingen inte hade företagits. Framstår en inte hade företagits. Framstår förfarandet med hänsyn till det förfarandet med hänsyn till det ekonomiska resultatet — bortsett ekonomiska resultatet — bortsett från skatteförmånen — som en om- från skatteförmånen — som en omväg 1 förhållande till det närmast väg i förhållande till det närmast till hands liggande förfarandet, till hands liggande förfarandet, skall taxeringen i stället ske som om skall taxeringsbeslutet i stället jatden skattskyldige hade valt det för- tas som om den skattskyldige hade farandet. Om de nu angivna grun- valt det förfarandet. Om de nu anderna för ftaxeringen inte kan givna grunderna för taxeringsbeslutillämpas eller skulle leda till oskä- tet inte kan tillämpas eller skulle ligt resultat, skall taxeringen be- leda till oskäligt resultat, skall taxstämmas till skäligt belopp. eringsbeslutet fattas med tillämp-

ning av 4kap. 3§ taxeringslagen

(1990:00).

4§

Fråga om tillämpning av denna

lag prövas av länsrätten efter fram-

ställning av skattemyndighet eller

riksskatteverket. Om handläggning

av framställning om tillämpning av

lagen och om överklagande av be-

slut i anledning av sådan framställ-

ning gäller i tillämpliga delar be-

stämmelserna i 6kap. taxerings-

lagen (1990:00).

Framställning enligt första styc-

ket får göras före utgången av de

frister som enligt 4kap. 19—22§§

taxeringslagen gäller för beslut om

eftertaxering.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den I januari 1991.

! Senaste lydelse 1983:75. 220

60 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1981:296) om eldsvådefonder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:296) om eldsvådefonder!

dels att i 13 § ordet ”länsskattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”,

dels att 12 § skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den I januari 1991.

! Senaste lydelse av 128 1986:1336 138 1986:1336.

61 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

Om eftergift i vissa fall av skyldighet att betala arbetsgivaravgifter föreskrivs i 22d§ lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Har den som är skyldig att betala annan egenavgift än tilläggspensionsavgift — avlidit, skall 75§ I mom. kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas beträffande

befrielse från skyldighet att betala

avgiften.

I fråga om befrielse i vissa fall Om befrielse i vissa fall från skylfrån skyldighet att betala egenavgift dighet att betala egenavgifter föför tilläggspension gäller särskilda reskrivs i -30§ - uppbördslagen bestämmelser. (1953:272).

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den I januari 1991.

! Lagen omtryckt 1989:633. [Ne]

62 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1982:2) om uppfinnarkonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:2) om uppfinnarkonto att 28 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Uppskov medges endast för den Uppskov medges endast för den del av uppfinnarintäkten, dock del av uppfinnarintäkten, dock lägst 10000 kronor, som har inbe- lägst 10000 kronor, som har inbetalats på särskilt konto i bank (upp- talats på särskilt konto i bank (uppfinnarkonto). För att medföra rätt finnarkonto). För att medföra rätt till uppskov skall inbetalning ha till uppskov skall inbetalning ha gjorts senast den dag då den skatt- gjorts senast den dag då den skattskyldige enligt 34§ I eller 2 mom. skyldige enligt lagen (1990:00) om taxeringslagen (1956:623) skall ha självdeklaration och kontrolluppgif: avlämnat allmän självdeklaration ter skall ha avlämnat allmän självför det beskattningsår som inbetal- deklaration för det beskattningsår ningen avser. som inbetalningen avser.

Med bank avses i denna lag riksbanken, affärsbank, sparbank och föreningsbank.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

63 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1982:221) med särskilda

bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget,

m.m.

Härigenom föreskrivs att i I b $ lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget! ordet ”taxeringsnämndens” skall bytas ut mot ”skattemyndighetens”.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991 och tillämpas från och med den I januari 1992.

! Senaste lydelse av Ib 8 1984:504. 224

Lag om ändring i lagen (1982:423) om allmän löneavgift

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:423) om allmän löneavgift att i 4§ orden ”taxeringslagen (1956:623)” skall bytas ut mot ”lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter”.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den I januari 1991.

225 15 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 74

65 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar!

dels att i 3§ orden ”taxeringslagen (1956:623)” skall bytas ut mot ”taxeringslagen (1990:00)Y”, .

dels att i 6 och 15 §§ orden ”lokal skattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet”,

dels att i 16 och 21 §§ orden ”den lokala skattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”,

dels att i 20 och 25 §§ ordet ”länsskattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”,

dels att 7,9, 11, 18 och 27—31 88 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18¶I fråga om inbetalning och redovisning av ett innehållet belopp skall bestämmelserna i 24§ 2 mom. samt 52—55 och 83 §§ uppbördslagen (1953:272) om arbetsgivares inbetalning och redovisning av preliminär Askatt gälla i tillämpliga delar.

Bestämmelser om skyldighet att " Bestämmelser om skyldighet att lämna kontrolluppgift om den ut- lämna kontrolluppgift om den utbetalade ersättningen finns i 37 § I betalade ersättningen finns i 3 kap. mom. taxeringslagen (1956:623). lagen (1990:00) om självdeklara-

tion och kontrolluppgifter.

På ett innehållet belopp som inte har betalats i rätt tid och ordning skall restavgift och tilläggsavgift utgå enligt 58 § I mom. uppbördslagen. Därvid skall bestämmelserna i 58 § 2 mom. samma lag tillämpas.

98 Är uppgift som den uppgiftsskyl- Är uppgift som den uppgiftsskyl-

dige lämnat ofullständig, får fax- dige lämnat ofullständig, får skatteeringsnämnden, länsskattemyndig- myndigheten anmana den uppgiftsheten eller den lokala skattemyn- skyldige att avhjälpa bristen. digheten anmana den uppgiftsskyldige att avhjälpa bristen.

IDEN

Om en uppgiftsskyldig inte hör- Om en uppgiftsskyldig inte hörsammar en anmaning enligt 9 §, får sammar cen anmaning enligt 9 §, får taxeringsnämnden, länsskattemyn- skattemyndigheten förelägga vite.

digheten eller den lokala skatte- Bestämmelserna i 838 uppbörds-

myndigheten förelägga vite. Be- lagen (1953:272) om vite gäller i stämmelserna i 83 § uppbördslagen tillämpliga delar. Anmaning vari

! Senaste lydelse av

208 1986:1337

258 1986: 1337.

? Senaste lydelse 1986:1337.

? Senaste lydelse 1986:1337. 226

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

(1953:272) om vite gäller i tillämp- vite har förelagts skall delges den liga delar. Anmaning vari vite har uppgiftsskyldige. förelagts skall delges den uppgiftsskyldige.

18§”

En uppdragsgivare som är bokföringsskyldig skall ha sin bokföring så ordnad att det av denna framgår uppdragstagarens namn och postadress, personnummer, organisationsnummer eller registreringsnummer till mervärdeskatt samt ersättning. Har avdrag gjorts på ersättningen enligt 5 §, skall också det avdragna beloppet framgå. Uppdragsgivare som inte är bokföringsskyldiga skall föra motsvarande anteckningar.

En uppdragsgivare är skyldig att efter anmaning lämna uppgift om anlitade uppdragstagare, utbetalade ersättningar och beloppen av gjorda avdrag. Hörsammas inte anmaningen gäller bestämmelserna i 83 § uppbördslagen (1953:272) om vite.

Revision får verkställas hos en Revision får verkställas hos en uppdragsgivare för kontroll av att uppdragsgivare för kontroll av att bestämmelserna om avdrag eller bestämmelserna om avdrag eller uppgiftsskyldighet har följts. Där- uppgiftsskyldighet har följts. Därvid gäller i tillämpliga delar be- vid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 56 och 58 §§ tax- stämmelserna i 3 kap. 8— I4 §§ taxeringslagen (1956:623) om tax- eringslagen (1990:00) om taxeringsrevision. eringsrevision.

Behörig att besluta om anma- Behörig att besluta om anmaning, föreläggande av vite eller re- ning, föreläggande av vite eller revision är riksskatteverket samt den vision är riksskatteverket samt den länsskattemyndighet och lokala skattemyndighet som får besluta skattemyndighet som får besluta om revision hos uppdragsgivaren om revision hos uppdragsgivaren enligt 78 § uppbördslagen. enligt 78 § uppbördslagen.

278 Den lokala skattemyndighetens Skattemyndighetens beslut får beslut får överklagas genom besvär överklagas hos länsrätten. hos länsrätten. Beslut enligt 6§ överklagas dock genom besvär hos länsskattemyndigheten.

Följande beslut av den lokala Följande beslut av skattemyndigskattemyndigheten får inte överkla- heten får inte överklagas: gas:

beslut om revision, beslut om revision,

beslut varigenom vite har före- beslut varigenom vite har förelagts. lagts,

beslut som avser sättet för redovis-

ning eller inbetalning av ett innehål-

let belopp.

Taxeringsnämndens beslut var- Har riksskatteverket beslutat om igenom vite har förelagts får inte revision eller föreläggande av vite, heller överklagas. | får beslutet inte överklagas.

4 Senaste lydelse 1986:1337.

227 > Senaste lydelse 1986: 1337.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

28 8

Följande beslut av länsskatte- En uppdragstagare, uppdragsgimyndigheten får inte överklagas: vare eller en uppgiftsskyldig får

beslut som meddelats med anled- överklaga skattemyndighetens bening av besvär över beslut enligt slut inom två månader från den dag 6§, han fått del av beslutet.

beslut som avser sättet för redovisning eller inbetalning av ett innehållet belopp,

beslut om revision,

beslut varigenom vite har jförelagts.

Andra beslut av länsskattemyn- Bestämmelserna i 6 kap. 5—7 §§ digheten får överklagas hos kam- taxeringslagen (1990:00) gäller när marrätten genom besvär. en uppdragstagare, uppdragsgiva-

re eller en uppgiftsskyldig överklagat

skattemyndighetens beslut.

29§

Har riksskatteverket beslutat om Riksskatteverket får överklaga revision eller föreläggande av vite, skattemyndighetens beslut. Över- Jår beslutet inte överklagas. klagandet skall ha kommit in inom

två månader från den dag beslutet

meddelades.

3087 Hos länsskattemyndigheten för- Bestämmelserna i 6 kap. 10— ordnat allmänt ombud som avses i 23 §§ taxeringslagen (1990:00) gäl- 72a§ uppbördslagen (1953:272) ler för mål enligt denna lag. Vad skall föra det allmännas talan i mål som i taxeringslagen sägs om skattenligt denna lag och får hos den lo- skyldig skall gälla uppdragstagare, kala skattemyndigheten yrka att be- uppdragsgivare och uppgiftsskyldig. talningsskyldighet enligt 12 eller 13§ åläggs uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige.

Allmänt ombud får överklaga till Länsrättens beslut i fråga som avuppdragstagarens, — uppdragsgiva- . ses i 6 § får inte överklagas.

rens eller den uppgifisskyldiges för-

mån. Den lokala skattemyndighetens beslut får allmänt ombud överklaga endast vad avser uppdragsgivarens eller den uppgiftsskyldiges betalningsskyldighet enligt 12 eller 13§.

318?

Besvär över beslut enligt denna Överklagas ett beslut enligt denna lag inverkar inte på skyldigheten att lag inverkar detta inte på skyldighe-

$ Senaste lydelse 1986:1337. ? Senaste lydelse 1986:1337. 8 Senaste lydelse 1986: 1337.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

betala det belopp som besvären av- = ten att betala det belopp som överser. klagandet avser.

Ändras eller upphävs ett beslut, på vilket utmätning eller annan verkställighet följt hos uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige skall verkställigheten såvitt möjligt återgå.

Ett beslut varigenom uppdragsgivarens eller den uppgifisskyldiges betalningsskyldighet har bestämts till ett lägre belopp än det allmänna ombudet har yrkat eller medgivit, får inte föranleda återbetalning innan det har vunnit laga kraft, om det allmänna ombudet har anmält hinder mot detta. Om sådant hinder har anmälts får dock länsskattemyndigheten på ansökan medge återbetalning. Därvid skall bestämmelserna i 49 § 2 mom. sista stycket uppbördslagen (1953:272) om ställande av säkerhet tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den I januari 1991. Aldre bestämmelser i 27-—29 §§ gäller för beslut som har meddelats före den 1 januari 1991. De nya bestämmelserna om riksskatteverkets överklaganderätt och om företrädare för det allmänna tillämpas dock från och med den 1 januari 1991 även om beslutet meddelats dessförinnan.

66 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto!

dels att 16 §& skall upphöra att gälla,

dels att i 6, 14 och 19 §§ ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991. i

I Senaste lydelse av 68 1986:1339 148 1986:1339 16 1986:1339

198 1986: 1339. 230

67 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1982: 1193) om skattereduktion för

fackföreningsavgift

Härigenom föreslås att i 5 § lagen (1982:1193) om skattereduktion för fackföreningsavgift! orden ”den lokala skattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”. Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 Januari 1991.

! Senaste lydelse av 5 § 1983:448. 231

68 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1983: 1086) om vinstdelningsskatt

Härigenom föreskrivs att 8 och 10 §§ lagen (1983: 1086) om vinstdelningsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vinstdelningsunderlaget avrundas nedåt till helt tusental kronor.

Vinstdelningsskatt utgår i helt antal kronor, varvid öretal bortfaller.

Beteckningar som används i kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har samma betydelse i denna lag om inte annat anges eller framgår av sammanhanget.

108!

Bestämmelserna i taxeringslagen Bestämmelserna i taxeringslagen (1956:623) om taxering för in- (1990:00) om taxering för inkomst komst och förmögenhet skall gälla i och förmögenhet skall gälla i fråga fråga om bestämmande av vinstdel- om bestämmande av vinstdelningsningsunderlaget. Bestämmelserna underlaget. Bestämmelserna om om särskilda avgifter i nämnda lag särskilda avgifter i nämnda lag skall

skall dock inte tillämpas. Ändras dock inte tillämpas. Ändras tax-

taxeringen till statlig inkomstskatt eringen till statlig inkomstskatt genom dom av länsrätt, kammar- skall skattemyndigheten besluta om rätt eller regeringsrätten skall dom- den ändring av = vinstdelningsstolen även besluta om den ändring underlaget som föranletts härav. av vinstdelningsunderlaget som föranleds härav.

I fråga om debitering och uppbörd av skatten gäller bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272). Vidare tillämpas 3 kap. 6 § lagen (1981:691) om socialavgifter på vinstdelningsskatten. Riksförsäkringsverket får dock som förskott tillgodoföra sig 70 procent av summan av den vinstdelningsskatt som kan beräknas bli debiterad under året. Riksskatteverket skall före utgången av juli månad lämna riksförsäkringsverket uppgift om den beräknade skatten.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

! Senaste lydelse 1984:863. 232

69 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1984:533) om arbetsställenummer

m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:533) om arbetsställenummer m. m.!

dels att i 6 § ordet ”länsskattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”,

dels att 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Sådana arbetsgivare som är skyl- Sådana arbetsgivare som är skyldiga att lämna kontrolluppgift en- diga att lämna kontrolluppgift enligt 37 § I mom. första punkten tax- ligt 3 kap. 4§ lagen (1990:00) om eringslagen (1956:623) skall, om de självdeklaration och kontrolluppgif har tilldelats särskilda arbetsställe- ter skall, om de har tilldelats särnummer, i kontrolluppgiften med skilda arbetsställenummer, i konett sådant nummer utmärka ar- trolluppgiften med ett sådant numbetsstället för den arbetstagare mer utmärka arbetsstället för den kontrolluppgiften avser. arbetstagare kontrolluppgiften av-

ser.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

! Senaste lydelse av 6 § 1986: 1340. 233

Lag om ändring i lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

138 I kontrolluppgift enligt 37§ I I kontrolluppgift enligt 3 kap. 4 § mom. taxeringslagen (1956:623) lagen (1990:00) om självdeklaraskall arbetsgivaren lämna uppgift tion och kontrolluppgifter skall aräven om sådan lön, ersättning eller betsgivaren lämna uppgift även om förmån som inte utgör skattepliktig sådan lön, ersättning eller förmån intäkt på grund av bestämmelserna som inte utgör skattepliktig intäkt i denna lag. på grund av bestämmelserna i den-

na lag.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

71 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984: 1052) om statlig fastighets-

skatt!

dels att 5 § skall upphöra att gälla,

dels att 6 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

68 Fastighetsskatt utgår i helt antal I fråga om förfarandet för att kronor. Skattebeloppet avrundas till bestämma underlaget för fastignärmast lägre hela krontal. hetsskatt — gäller taxeringslagens

(1990:00) bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

! 5 § erhöll sin nuvarande beteckning genom 1984: 1078. 26 § erhöll sin nuvarande beteckning genom 1984: 1078. 235

72 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1984: 1090) om inbetalning på förnyelsekonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984: 1090) om inbetalning på

förnyelsekonto!

dels att 16 § skall upphöra att gälla, dels att i 6, 14 och 19 §§ ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjnings-

former skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den I januari 1991.

! Senaste lydelse av 68 1986:1341 148 1986:1341 16 § 1986:1341

198 1986: 1341. 236

Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)

Härigenom föreskrivs-att 8 § utsökningsregisterlagen (1986:617) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8¶Generaltullstyrelsen, länsskatte- Gceneraltullstyrelsen och skattemyndigheterna och de lokala skat- myndigheterna får ha terminalåttemyndigheterna får ha terminalåt- komst till utsökningsregistret. Terkomst till utsökningsregistret. Ter- minalåtkomsten får avse endast minalåtkomsten för generaltullsty- uppgifter om person som förekomrelsen får avse endast uppgifter om mer i ärende hos myndigheten. person som förekommer i ärende hos myndigheten. För en länsskattemyndighet och en lokal skattemyndighet får terminalåtkomsten avse endast uppgifter om person, som förekommer i ärende hos myndigheten eller hos annan skattemyndighet inom länet.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

! Senaste lydelse 1986:1343. 237

74 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1987: 560) om

skatteutjämningsavgift

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift

dels att i 7 och 9 §§ ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form,

dels att 2 8 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28!

Avgiftsunderlaget utgörs av anta- Avgiftsunderlaget utgörs av antalet skattekronor enligt taxerings- let skattekronor enligt skattemynnämndens beslut vid taxeringen till dighetens beslut enligt 4kap. 2§ kommunal inkomstskatt närmast taxeringslagen (1990:00) vid taxeföregående år. ringen till kommunal inkomstskatt

närmast föregående år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Bestämmelsen i 2 § tillämpas första gången i fråga om skatteutjämningsavgift för år 1992.

! Senaste lydelse 1989:605. 238

75 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1987: 561) om särskild skatteutjämningsavgift

Härigenom föreskrivs att I $ lagen (1987:561) om särskild skatteutjämningsavgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18!

Kommun skall erlägga särskild Kommun skall erlägga särskild skatteutjämningsavgift om antalet skatteutjämningsavgift om antalet skattekronor enligt taxeringsnämn- skattekronor enligt skattemyndigdens beslut vid taxeringen till kom- hetens beslut enligt 4 kap. 2§ taxmunal inkomstskatt föregående år eringslagen (1990:00) vid taxeringöverstiger vad som motsvarar 100 en till kommunal inkomstskatt föprocent av <medelskattekraften. regående år överstiger vad som Kommun som inte ingår i lands- motsvarar 100 procent av medeltingskommun skall dock inte erläg- skattekraften. Kommun som inte ga särskild skatteutjämningsavgift. ingår i landstingskommun skall

dock inte erlägga särskild skatte-

utjämningsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången i fråga om särskild skatteutjämningsavgift för år 1992.

! Senaste lydelse 1989:606. 239

76 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister

Härigenom föreskrivs att i 3 § lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister! orden ”länsskattemyndighet, lokal skattemyndighet” skall bytas ut mot ”skattemyndighet”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

! Senaste lydelse av 3§ 1988:443. 240

77 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i tullagen (1987: 1065)

Härigenom föreskrivs att i 114 § tullagen (1987: 1065) ordet ”länsskatte-

myndighet” skall bytas ut mot ”skattemyndighet”.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

16 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 74

78 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i församlingslagen (1988: 186)

Härigenom föreskrivs i fråga om församlingslagen (1988: 180)

dels att i 12 kap. 4§ ordet ”länsskattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”,

dels att 112 kap. 6 § orden ”lokala skattemyndigheter” skall bytas ut mot ”skattemyndigheter”.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

79 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i kyrkofondslagen (1988: 182)

Härigenom föreskrivs att 3 § kyrkofondslagen (1988:182) skall ha föl- Jande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse

I lagen avses med bidragsår det år under vilket bidrag betalas ut enligt 13—18 §§,

skatteunderlag antalet skatte- skatteunderlag antalet skattekro nor enligt taxeringsnämnds be- kro nor enligt skattemyndighets beslut om taxering till kommunal in slut om taxering till kommunal in komstskatt året före bidragsåret, komstskatt enligt 4kap. 2§ tax minskat med det antal skattekronor eringslagen (1990:00) året före bi som har påförts andra skattskyldiga dragsåret, minskat med det antal än sådana som avses i 10 § I mom. skattekronor som har påförts andra lagen (1947:576) om statlig in skattskyldiga än sådana som avses i komstskatt, 108 I mom. lagen (1947:576) om

statlig inkomstskatt,

skattekraft skatteunderlaget per kyrkobokförd invånare vid ingången av året före bidragsåret,

medelskattekraft skatteunderlaget för riket per kyrkobokförd invånare vid ingången av året före bidragsåret.

Statistiska centralbyrån fastställer medelskattekraften senast den 31 december året före bidragsåret.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991 och tillämpas första gången i fråga om bidragsäret 1992.

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327)

Härigenom föreskrivs i fråga om vägtrafikskattelagen (1988:327)

dels att i 66 § ordet ”länsskattemyndighet” skall bytas ut mot ”skattemyndighet”,

dels att 43, 47, 50, 60, 67 och 84 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beskattningsmyndigheten får be- Beskattningsmyndigheten får besluta om efterbeskattning sedan sluta om efterbeskattning sedan slutligt beslut om skatt har medde- slutligt beslut om skatt har meddelats eller, om så inte skett, när slut- lats eller, om så inte skett, när slutligt beslut inte längre kan medde- ligt beslut inte längre kan meddelas. Efterbeskattning får endast ske las. Efterbeskattning får endast ske om beskattningsmyndigheten med- om beskattningsmyndigheten meddelar beslut om detta senast under delar beslut om detta senast under sjätte året efter utgången av det ka- sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket skatteåret el- lenderår under vilket skatteåret eller skatteperioden har gått till ända. ler skatteperioden har gått till ända. Efterbeskattning på grund av orik- Efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i mål om skatt får dock tig uppgift i mål om skatt får dock ske inom ett år efter utgången av ske inom ett år efter utgången av den månad då avgörande i målet den månad då avgörande i målet har vunnit laga kraft. Vid efterbe- har vunnit laga kraft. Vid efterbeskattning enligt denna lag gäller i skattning enligt denna lag gäller i övrigt 4 kap. 11 och 12 §§ lagen övrigt 4 kap. 11 och 1288 lagen (1984:151) om punktskatter och (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. prisregleringsavgifter. Har den

skattskyldige avlidit skall efterbe-

skattningen påföras hans dödsbo.

I fråga om skattetillägg skall 7 I fråga om skattetillägg skall 7 kap. 4 och 6 §§, 78 andra stycket kap. 4 och 6 §§, 78 andra stycket samt 8§ lagen (1984:151) om samt 8§ första stycket lagen punktskatter och prisregleringsav- (1984:151) om punktskatter och gifter tillämpas. Om skattetillägget prisregleringsavgifter tillämpas. eller det sammanlagda beloppet av Om skattetillägget eller det samflera skattetillägg som fastställts manlagda beloppet av flera skattesamtidigt inte uppgår till 50 kro- tillägg som fastställts samtidigt inte nor, påförs inte tillägg. uppgår till 50 kronor, påförs inte

tillägg.

Frågor om skattetillägg prövas av beskattningsmyndigheten. Frågor om skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om skatt prövas dock av länsrätten på talan av allmänt ombud. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet, och skall väckas inom ett år från utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.

Beslutas om ändring av tidigare

beslut om skatt, skall även därav 244

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Jföranledd nedsättning i beslut om

skattetillägg vidtas.

Vid handläggningen i länsrätt och

kammarrätt av mål om skattetil-

lägg skall muntlig förhandling hål-

las, om den skattskyldige begär det.

Muntlig förhandling behövs dock

inte, om det finns anledning att

anta att tillägget inte kommer att

tas ut.

508 Frågor om förseningsavgift prö- Frågor om förseningsavgift prövas av beskattningsmyndigheten. I vas av beskattningsmyndigheten. I fråga om förseningsavgift skall fråga om förseningsavgift skall 47 § 7 kap. 6 § första och tredje styckena fjärde stycket, 7 kap. 6 § första och samt 7kap. 8§ lagen (1984:151) tredje styckena samt 8 § första stycom punktskatter och prisreglerings- ket lagen (1984:151) om punktskatavgifter tillämpas. Därutöver gäller ter och = prisregleringsavgifter att förseningsavgifter som avser tillämpas. Därutöver gäller att församma fordonsägare för en och seningsavgifter som avser samma samma skatteperiod får nedsättas fordonsägare för en och samma till 500 kronor eller, i fall som avses skatteperiod får nedsättas till 500 i 498 andra meningen, 1000 kro- kronor eller, i fall som avses i 49 § nor. andra meningen, 1000 kronor.

60 §

Om ett beslut om skatt har över- Om ett beslut om skatt har överklagats, kan den skattskyldige av klagats eller skatten annars kan anbeskattningsmyndigheten få nstånd tas komma att avkortas, kan den med betalning av skatten. Bestäm- skattskyldige av beskattningsmynmelserna i 49§ I, 2 och 3 mom. digheten få anstånd med betalning uppbördslagen (1953:272) om an- av skatten. Bestämmelserna 1 49 § stånd vid överklagande av beslut rö- 1, 2 och 3 mom. uppbördslagen rande taxering skall då tillämpas. (1953:272) om anstånd skall då Det som sägs om länsskattemyndig- tillämpas. het i uppbördslagen gäller då allmänna ombudet.

Ränta skall utgå på skatt som den skattskyldige fått anstånd med att betala enligt första stycket till den del skattebeloppet fastställs av den domstol som prövar överklagandet. För sådan ränta tillämpas bestämmelserna om ränta i 49 & 4 mom. uppbördslagen och i 5 kap. 14 och 15 §§ lagen (1984:151) om punkt skatter och prisregleringsavgifter. Räntan skall dock beräknas från den dag då skattebeloppet skulle ha betalats, om anstånd inte medgetts, till och med den dag då anståndstiden går ut.

Bestämmelserna 1 2kap. 118, Bestämmelserna i 2kap. 118, 3kap. 2—58§, 68 första stycket 3kap. 2—5§§, 68 första stycket och 7-—15 §§ samt 9 kap. 2 och 3§§ och 7—15 §§ samt 9 kap. 3§ lagen lagen (1984:151) om punktskatter (1984:151) om punktskatter och och prisregleringsavgifter gäller vid prisregleringsavgifter gäller vid kontroll av vägtrafikskatt. Vad som kontroll av vägtrafikskatt. Vad som 245

Nuvarande lIvdelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 74

sägs om deklaration gäller i stället sägs om deklaration gäller i stället uppgifter som skall lämnas enligt uppgifter som skall lämnas enligt särskilda föreskrifter och ligga till särskilda föreskrifter och ligga till grund för beslut om skatt. grund för beslut om skatt.

Skatterevision får företas, för- Skatterevision får företas, förutom av beskattningsmyndigheten, utom av beskattningsmyndigheten, av riksskatteverket och av länsskat- av riksskatteverket och av skattetemyndighet. Vad som sägs 1 3 kap. myndighet. Vad som sägs i 3 kap. 9, 9, 11, 13 och 15 §§ lagen om punkt- 11, 13 och 15 §§ lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter skatter och prisregleringsavgifter om beskattningsmyndighet skall om beskattningsmyndighet skall därvid gälla riksskatteverket och därvid gälla riksskatteverket och länsskattemyndighet. Innan riks- skattemyndighet. Innan riksskatteskatteverket eller länsskattemyn- verket eller skattemyndighet besludighet beslutar om revision skall tar om revision skall samråd ske samråd ske med beskattningsmyn- med beskattningsmyndigheten. digheten.

84§

Beslut om skatt som avses i 38, 39 eller 42 § eller beslut som avses i 89 § eller som avser rättelse enligt 45 § första stycket celler anstånd att betala skatt får överklagas hos länsrätten av den skattskyldige och av det allmänna ombudet. Allmänna ombudets överklagandetid räknas från beslutets dag.

Beslut enligt 64 § andra stycket eller enligt 74 § andra stycket får överklagas hos riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.

Länsrättens beslut avseende un-

dantagande av handling från skatte-

revision får inte överklagas.

Bestämmelserna i 8 kap. 2—4, 6, Bestämmelserna i 8 kap. I $ and- II och 138§ lagen (1984:151) om ra stycket. 7 och 888 lagen punktskatter och prisregleringsav- (1984:151) om punktskatter och gifter gäller även för vägtrafikskatt. prisregleringsavgifter gäller även Vad där sägs om allmänt ombud för vägtrafikskatt. Vad där sägs om gäller då allmänt ombud enligt 3 §. allmänt ombud gäller då allmänt Kid tillämpningen av 8 kap. 6 § är ombud enligt 38. Det allmänna motpartens överklagandetid dock ombudet får föra talan till den skatttvå veckor. skyldiges förmån. Han har då sam-

ma behörighet som den skattskyldi-

ge.

Har en part överklagat ett beslut

om fastställande av skatt eller om

efterbeskattning får också motpar-

ten överklaga beslutet, även om den

för honom stadgade överklagandeti-

den gått ut. Motpartens överklagan-

de skall ha kommit in inom två vec-

kor från utgången av den tid inom

vilken det första överklagandet se-

nast skulle ha kommit in. Återkallas

eller förfaller på annat sätt det första

överklagandet, är även det senare

förfallet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Lag om ändring i lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:491) om skattcutjämningsbidrag

dels att i 9 och 12 §§ ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjningsformer byts ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form,

dels att 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lIvdelse Föreslagen lydelse

2§

I lagen förstås med bidragsår det år under vilket skatteutjämningsbidraget utbetalas,

eget skatteunderlag antalet eget skatteunderlag antalet skattekronor enligt taxeringsnämn- skattekronor enligt skattemyndighedens beslut om taxering till kommu- = tens beslut enligt 4kap. 2§ taxenal inkomstskatt året före bidrags- = ringslagen (1990:00) om taxering året, till kommunal inkomstskatt året

före bidragsåret,

egen skattekraft skatteunderlag per kyrkobokförd invånare vid ingången av året före bidragsåret,

medelskattekraft skatteunderlaget för riket per kyrkobokförd invånare vid ingången av året före bidragsåret,

garanterad skattekraft det procenttal av medelskattekraften som motsvaras av Jandstingskommunens eller kommunens grundgaranti enligt 3 och 4 §§ justerad enligt 5 §,

garanterat skatteunderlag det antal skattekronor som motsvarar den garanterade skattekraften,

tillskott av skatteunderlag det antal skattekronor varmed det egna skatteunderlaget understiger det garanterade skatteunderlaget.

Denna lag träder 1 kraft den 1 januari 1991. Bestämmelserna i 28 tillämpas första gången i fråga om bidragsåret 1992.

82 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1989:346) om särskild vinstskatt

Härigenom föreskrivs att 8 och 9 8§ lagen (1989:346) om särskild vinstskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beskattningsunderlaget skall av- Beskattningsunderlaget skall avrundas nedåt till helt tusental kro- rundas nedåt till helt tusental kronor. Särskild vinstskatt skall avrun- nor. das nedåt till helt antal kronor.

Reglerna i taxeringslagen Reglerna i taxeringslagen (1956:623) om taxering för inkomst (1990:00) om taxering för inkomst och förmögenhet skall tillämpas för och förmögenhet skall tillämpas för att bestämma beskattningsunderla- att bestämma beskattningsunderlaget. Bestämmelserna om särskilda get. Bestämmelserna om särskilda avgifter i taxeringslagen tillämpas avgifter i taxeringslagen tillämpas

dock inte. Ändras taxeringen till dock inte. Ändras taxeringen till

statlig inkomstskatt eller vinstdel- statlig inkomstskatt eller vinstdelningsskatt av länsrätt, kammarrätt ningsskatt skall skattemyndigheten eller regeringsrätten skall domstolen besluta om den ändring av beskattäven besluta om den ändring av be- ningsunderlaget som = föranleds skattningsunderlaget som föranleds härav. härav.

I fråga om debitering och uppbörd av särskild vinstskatt gäller bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272).

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

83 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1989:471) om investeringsavgift för

vissa byggnadsarbeten

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1989:471) om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten

dels att 1-4, 5, 7, 10 och 1388 ordet ”länsskattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form,

dels att 11 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För kontroll av att uppgiftsskyl- För kontroll av att uppgiftsskyldighet enligt denna lag har full- dighet enligt denna lag har fullgjorts får riksskatteverket eller läns- gjorts får riksskatteverket eller skatskattemyndigheten förordna om re- temyndigheten förordna om revivision. Därvid gäller i tillämpliga sion. Därvid gäller i tillämpliga dedelar bestämmelserna i 56 och 58 8§ lar bestämmelserna i 3 kap. 8— taxeringslagen (1956:623) om tax- 148§ taxeringslagen (1990:00) om eringsrevision. taxeringsrevision.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

84 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1989:479) om ersättning för

kostnader i ärenden och mål om skatt, m. m.

Härigenom föreskrivs att i 7 § lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mäl om skatt. m.m. ordet ”länsskattemyndighet” skall bytas ut mot ”skattemyndighet”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

85 Förslag till Prop. 1989/90: 74

Lag om ändring i lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift

Härigenom föreskrivs att i 4§ lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift orden ”taxeringslagen (1956:623)” skall bytas ut mot ”lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter”.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 januari 1990

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Johansson, Lindqvist, G. Anderssono, Lönnqvist, Thalén, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om ny taxeringslag m. m.

I Inledning

Under flera år har ett omfattande reformarbete bedrivits i syfte att förenkla och förbättra skattesystemet. De materiella skattereglerna har behandlats av utredningen om reformerad inkomstbeskattning (RINK), utredningen om reformerad företagsbeskattning (URF), kommittén för indirekta skatter (KIS) och utredningen om inflationskorrigerad inkomstbeskattning (IBU). På grundval av betänkanden har ett första steg i genomförandet av en genomgripande förändring av vårt skattesystem beslutats och förslag till ytterligare förändringar kommer att föreläggas riksdagen under året.

Även förfarandereglerna och organisationen av skatteförvaltningen har varit föremål för ett intensivt reformarbete. Arbetet har bl. a. bedrivits av skatteförenklingskommittén (B 1982:03) som tillsattes den 13 maj 1982 med uppdrag att se över taxeringsförfarandet och skatteprocessen.

Förenklad taxering Riksdagen fattade hösten 1986 ett principbeslut om utformningen av det framtida taxeringsförfarandet och skatteprocessen (prop. 1986/87:47, SkU 11, rskr. 95). Till grund för propositionen låg det betänkande som skatteförenklingskommittén lade fram hösten 1985 (SOU 1985:42) Förenklad taxering. Jag kommer att senare redogöra för huvuddragen i principbeslutet (avsnitt 2).

Skatteförenklingskommittén lämnade i september 1988 sitt slutbetänkande (SOU 1988:21-—22) Ny taxeringslag — reformerad skatteprocess med detaljförslag på grundval av riksdagens principbeslut. (Ledamöter vid avgivandet av slutbetänkandet var f.d. generaldirektören Gösta Ekman, ordförande, länsskattechefen Sven Gunnarsson och lagmannen Bertil Wennergren.) Förslagen omfattar bl.a. en ny taxeringslag som föreslås träda i kraft vid 1991 års taxering.

Jag avser att i det följande behandla kommitténs betänkande. Sammanfattningen av betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I. Kommitténs lagförslag återfinns i betänkandet (SOU 1988:22) Ny taxeringslag — reformerad skatteprocess Del 2.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- Prop. 1989/90: 74 serna bör fogas till protokollet som bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom finansdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 4489/88).

Skatteorganisationen i länen på 90-talet Kommitténs förslag om utformningen av taxeringsförfarandet och skatteprocessen har starka samband med skatteförvaltningens organisation. Riksskatteverket (RSV) har omorganiserats den 1 januari 1988. Verket har därefter inlett en översyn av skatteförvaltningens länsorganisation. I ett första steg har ett principförslag till en ny skatteorganisation i länen utarbetats. Utredningsarbetet har bedrivits i projektform under benämningen Skatteorganisationen i länen på 90-talet (SOL 90). RSV har redovisat sina förslag i rapporten (RSV Rapport 1989: 1) Ny skatteorganisation. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna bör fogas till protokollet som bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom finansdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 2480/89).

Vissa uppbördsfrågor I detta sammanhang avser jag även att behandla vissa uppbördsfrågor. Några har aktualiserats genom skatteförenklingskommitténs betänkande, andra har ett nära samband med dessa och syftar till ett förbättrat och förenklat förfarande.

Riksdagens ombudsmän (JO) har i en skrivelse till regeringen den 4 november 1983 hemställt att de särskilda handläggningsfrister för förtida återbetalning av för mycket erlagd preliminär skatt som för närvarande gäller enligt uppbördslagen (1953:272), UBL, skall ersättas med ett allmänt krav om skyndsam handläggning.

JO:s skrivelse har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av RSV, dåvarande länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län samt de lokala skattemyndigheterna i Solna, Stockholm, Täby, Eslöv, Helsingborg, Landskrona, Lund, Malmö, Trelleborg, Ystad, Uddevalla och Kungälv. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom finansdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 3796/83).

JO har vidare i en framställning till regeringen den 28 augusti 1986 föreslagit att en möjlighet att efterge respitränta införs.

En fråga som har nära samband med beräkningen av respitränta är när den respiträntegrundande skatten, den tillkommande skatten, bör förfalla till betalning. RSV har i en skrivelse den 16 maj 1989 till finansdepartementet föreslagit att reglerna för uppbörd av tillkommande skatt ändras så att skatten skall betalas vid endast ett tillfälle. Förslaget har föranletts av den fr. o. m. år 1987 ändrade uppbörden av kvarstående skatt.

RSV:s skrivelse har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av riksrevisionsverket, kammarrätten i Jönköping, Företagens uppgiftslämnardelega-

tion, Lantbrukarnas riksförbund, Småföretagens riksorganisation och Prop. 1989/90: 74 Svenska arbetsgivareföreningen. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom finansdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 2896/89).

RSV har vidare i en skrivelse till regeringen den 10 december 1986 föreslagit en enhetlig metod för avrundning vid beräkning av skatter och avgifter — en fråga som också berörs av skatteförenklingskommittén.

Lagrådet Regeringen beslutade den 9 november 1989 att inhämta lagrådets yttrande över de grundläggande förslagen till lagändringar i de frågor jag nu nämnt. Förslagen hade upprättats inom finansdepartementet, i ett fall efter samråd med chefen för socialdepartementet. Följande lagförslag remitterades till lagrådet

taxeringslag (1990:00), lag (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter, lag (1990:00) om skatteavdrag i vissa fall från folkpension, lag (1990:00) om skatteavdrag från sjukpenning, lag (1990:00) om skatteavdrag från artistersättning, lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), NOVMBWHIHA lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

8. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter och

9. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

De granskade förslagen bör bifogas till protokollet som bilaga 4.

Lagrådets yttrande över förslagen bör fogas till protokollet som bilaga 5. Jag återkommer till yttrandet i avsnitt 7.2 samt i författningskommentarerna till de lagrum, vilkas utformning lagrådet lämnat synpunkter på. Som kommer att framgå godtar jag i allt väsentligt lagrådets förslag till ändringar i de remitterade förslagen. Lagrådets granskning har också lett till vissa redaktionella ändringar i lagtexten.

Det förslag till taxeringslag som remitterades till lagrådet innehöll en bestämmelse för att 1 vissa situationer möjliggöra indrivning i utlandet innan taxeringsbeslut vunnit laga kraft. En motsvarande regel föreslogs i fråga om lagen om mervärdeskatt. Lagrådet har ställt sig kritiskt till bestämmelserna och har avstyrkt förslaget i denna del. Med hänsyn härtill lägger jag inte nu fram något sådant förslag. Jag avser emellertid att senare återkomma till frågan.

Som jag redovisade i lagrådsremissen föranleder de berörda lagstiftningsfrågorna åtskilliga lagändringar utöver de grundläggande lagförslag som remitterades till lagrådet. Jag tar här upp även dessa kompletterande lagförslag. |

Jag vill i det här sammanhanget påpeka att jag inte nu tar upp skatteförenklingskommitténs förslag om att skattemyndigheterna skall fatta beslut på grundval av förlustdeklaration vid taxering för förluståret — något som också aktualiseras av de förslag skatteutredningarna lagt fram. En sådan

ordning kräver bl. a. ändring av reglerna om skattetillägg. Jag avser emcl- Prop. 1989/90: 74 lertid att senare ta upp frågan.

2¶Riksdagens principbeslut

Det principbeslut om ctt nytt taxeringsförfarande riksdagen fattade hösten 1986 innebar i huvudsak följande.

Beslutsorganisationen Beslut om taxering fattas av lokala skattemyndigheter och länsskattemyndigheter i stället för taxeringsnämnder. De nuvarande taxeringsnämnderna ersätts med förtroendeorgan, kallade skattenämnder, som ingår i skattemyndigheterna. Skattenämnderna fattar för myndigheternas räkning beslut i ärenden där ett behov av insyn och inflytande för lekmän gör sig gällande. I andra fall fattar tjänstemän besluten.

Det skall finnas en skattenämnd i varje skattemyndighet. I de större myndigheterna delas nämnden in i avdelningar. Regeringen bestämmer ytterst det antal lekmän som skall utses för skattemyndigheterna. Lekmännen väljs av landstinget. Om det i länet finns kommun som inte ingår i landstingskommunen får även fullmäktige i den kommunen välja ledamöter. Lekmännen skall ingå i en ”pool” som indelas till tjänstgöring enligt särskilda tjänstgöringslistor. Fem lekmän skall kallas till varje sammanträde i nämnden.

Till ordförande och vice ordförande i skattenämnden celler — i förekommande fall — avdelning i skattenämnd förordnas tjänstemän inom skatteförvaltningen.

Beslutsbehörigheten Skattemyndigheten får en vidare beslutsbehörighet än vad taxeringsnämnden har i dag. Skattemyndigheten skall som första instans få fatta beslut om eftertaxering. Den skall också vara första instans vid prövning av ärenden om cersättningsskatt och om dödsbos befrielse från skatt. I de ärendegrupper där beslutskompetensen nu är uppdelad mellan taxeringsnämnd och länsrätt, nämligen 1 fråga om tillämpning av bestämmelserna i 498 kommunalskattelagen (1928:370), KL, om grundavdrag för dödsbo och 50§ 2 mom. KL och 93 2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, om avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga samt beträffande särskild skatteberäkning enligt lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst, förs beslutskompetensen i sin helhet över till skattemyndigheten. Förfarandet i sådana ärenden bör samordnas med omprövningsförfarandet i övrigt.

Länsskattemyndighet skall ha samma behörighet som lokal skattemyndighet att meddela beslut om skattetillägg och förseningsavgift samt beräkning av pensionsgrundande inkomst och egenavgifter. 255

Omprövningsförfarandet Prop. 1989/90: 74 I syfte att få en enkel, smidig och snabb ordning för rättelse av felaktiga taxeringsbeslut införs i förhållande till dagens ordning väsentligt utvidgade möjligheter för skattemyndigheterna att ompröva sina beslut. Den skattskyldige får inom fem år efter taxeringsårets utgång begära omprövning av skattemyndighetens beslut. Några särskilda krav för rätt till omprövning på den skattskyldiges initiativ skall i övrigt inte ställas. Skattemyndigheten får fatta beslut till den skattskyldiges fördel även efter omprövningstidens utgång om ansökningen har kommit in inom perioden. Omprövning på den skattskyldiges initiativ av samma års taxering och även av samma fråga kan ske flera gånger under förutsättning att saken inte prövats av domstol.

Beslut om taxeringsändring på skattemyndighetens initiativ till den skattskyldiges fördel får fattas inom fem år efter taxeringsåret utan besränsningar. Beslut om taxeringsändring till den skattskyldiges nackdel får fattas inom ett år efter taxeringsårets utgång. Om den skattskyldige inte kommit in med självdeklaration skall särskilda regler gälla. Skattemyndigheten skall i dessa fall — oberoende av om förutsättningar för eftertaxering föreligger — ha möjlighet att besluta om taxeringsändring till nackdel under ett år efter det att deklarationen lämnades in men inte längre än till utgången av det femte året efter taxeringsåret.

De nuvarande förutsättningarna för eftertaxering skall i princip bibehållas.

Det allmännas processtföring Att föra det allmännas talan i skattemål skall i princip vara en uppgift för beskattningsmyndigheterna som sådana.

När den enskilde har överklagat ett skatteärende där beslut meddelats av länsskattemyndigheten etler den lokala skattemyndigheten skall länsskattemyndigheten vara hans motpart i domstolen. Länsskattemyndigheten får om det är lämpligt utse tjänsteman hos den lokala skattemyndighet som har meddelat det överklagade beslutet att såsom ombud företräda det allmänna.

En överordnad myndighet skall få föra talan om ändring i en lägre myndighets beslut. Detta innebär att länsskattemyndigheten får överklaga beslut av lokal skattemyndighet medan RSV får överklaga beslut av länsskattemyndigheten.

3¶Allmänna utgångspunkter

Under ett antal år har det pågått ett fortlöpande reformarbete för att förenkla och förbättra skattesystemet såväl inom det materiella området som förfaranderegler och organisation. Målsättningen är att skapa bättre förutsättningar för en rättvis och likformig beskattning, större rättssäkerhet för de skattskyldiga och enklare och mer överblickbara regler.

En grundförutsättning för att uppnå de uppställda målen är en väl Prop. 1989/90: 74 fungerande, modern skatteorganisation. Det första steget i detta avseende togs genom riksdagens beslut om en sammanhållen skatteförvaltning som infördes fr.o.m. 1987 och som bl.a. innebar att skatteförvaltningen fick en mer självständig ställning. Länsskattemyndigheterna bildades och RSV:s lednings- och styrningsfunktioner stärktes. Genom reformen har möjligheterna till ett enhetligt uppträdande från skatteförvaltningens sida ökat. Fortfarande är dock beslutsfunktionen i första instans fördelad på ett mycket stort antal taxeringsnämnder, vilket gör det svårt att få likformighet i taxeringsarbetet.

Beslutsorganisationen medför också att möjligheterna till omprövning och rättelse av beslut i första instans är små. Taxeringsnämnderna är inte verksamma hela året. De kan bara ompröva beslut under taxeringsperioden. Vissa begränsade rättelsemöjligheter har lagts på lokala skattemyndigheter och länsskattemyndigheter men i övrigt är de skattskyldiga hänvisade till domstol för att få rättelse av taxeringsbeslut. Detta har medfört stor belastning på förvaltningsdomstolarna.

Genom riksdagens principbeslut hösten [986 om en ny beslutsorganisation och ett nytt taxeringsförfarande togs ytterligare ett steg i nydaningen av skatteförvaltningen. Beslutet innebär bl.a. att beslutsfunktionen skall inlemmas i skattemyndigheterna och att vida möjligheter till omprövning av beslut skall införas. Därigenom kan ett enklare och smidigare taxceringsförfarande åstadkommas med mer enhetliga regler och kvaliteten på taxeringsarbetet höjas väsentligt. Skatteförenklingskommittén har på grundval av principbeslutet lagt fram detaljförslag som jag strax återkommer till.

För närvarande finns olika förfaranden för olika skatteslag. Detta försvårar för såväl myndigheter som enskilda. Enhetliga regler mellan skatteslagen innebär en förenkling i sig. Genom en samordning av förfarandena ökar överskådligheten för de skattskyldiga. Överblickbara regelsystem bidrar i väsentlig mån till de skattskyldigas rättssäkerhet.

Samordnade förfaranderegler har också central betydelse för möjligheterna att på ett rationellt sätt organisera beslutsfattandet och skapar förutsättningar för en integrering av beskattningsverksamheten och för en effektiv skattekontroll.

Jag kommer här att lägga fram förslag om att förfarandena för taxering, mervärdeskatt, punktskatter och prisregleringsavgifter skall samordnas.

För närvarande är skatteorganisationen splittrad. Organisationen är uppbyggd efter sakområden och verksamheten i länen är fördelad mellan dels två myndighetsnivåer, dels ett flertal enheter inom resp. myndighet. Detta medför att de skattskyldiga, i första hand företagen, har många kontaktytor mot skatteförvaltningen genom att beslut om skatter och avgifter för ett och samma företag fattas inom olika delar av organisationen. De skattskyldigas möjligheter att ta tillvara sina intressen försvåras och deras berättigade krav på god service är svåra att tillgodose. Organisationen innebär också svårigheter för skattemyndigheterna att bedriva sin verksamhet på ett effektivt sätt. Genom en samordning av förfarandereglerna skapas som jag redan nämnt förutsättningar för en integrering av beskattningsverksamheten. En integrering kan lösa många av de problem 257

17 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 74

som skatteförvaltningen för närvarande dras med. Därigenom kan de Prop. 1989/90: 74 samband som finns mellan olika skatteslag tas till vara, resurserna utnyttjas bättre och organisationen bli mer förståelig för de skattskyldiga. En integrering av verksamheten bör medföra att många uppgifter som i dag ligger regionalt decentraliseras till lokal nivå.

En integrering och decentralisering av beskattningsverksamheten fordrar att den nuvarande myndighetsstrukturen ändras och en flexibel organisation införs. Frågan om en gemensam myndighet har tidigare tagits upp vid ett flertal tillfällen. Jag anser att man inte längre kan skjuta på avgörandet och återkommer strax till frågan.

Skatteförenklingskommittén har i sitt betänkande föreslagit att nuvarande taxeringslag (1956:623), GTL, delas upp på två nya lagar: en taxeringslag som innehåller förfarandereglerna vid skattemyndighet och domstol (NTL) samt en lag som innehåller bestämmelser om deklarations- och uppgiftsskyldighet (LSK).

Det fåtal remissinstanser som har uttalat sig om förslaget att bestämmelserna om deklarations- och uppgiftsskyldigheten bryts ut till en särskild lag har delade meningar. Åtskilliga remissinstanser stöder däremot den mening som förs fram i ett särskilt yttrande i betänkandet om att de processuella bestämmelserna bör brytas ut ur taxeringslagen och föras in som särregler i förvaltningsprocesslagen (1971:291, FPL).

Jag delar kommitténs uppfattning att reglerna om deklarations- och uppgiftsskyldighet bör brytas ut ur GTL och bilda en särskild lag om självdeklaration och kontrolluppgifter. Dessa regler är fristående från förfarandereglerna och mycket omfattande och detaljrika. Båda regelkomplexen vinner enligt min mening i överskådlighet genom en uppdelning på två lagar.

För en utbrytning även av de processuella bestämmelserna talar att lagen är en förfarandelag, som reglerar handläggningen vid en administrativ myndighet. För egen del anser jag emellertid att det är olämpligt att göra en sådan utbrytning. Mina förslag på det processuella området innebär att det för bl. a. inkomstskattemål sker en övergång från den nuvarande s.k. beloppsprocessen till en s.k. sakprocess. Beloppsprocessen kommer emellertid att bestå för vissa typer av skattemål, främst mål om fastighetstaxering. Vidare kommer även fortsättningsvis olika tider för överklagande och en olikformig reglering av det allmännas processföring att gälla på olika områden. En utbruten skatteprocessuell reglering är knappast ändamålenlig om undantagen från dess tillämpning är alltför många. Arbetet på att samordna olika förfaranden kommer emellertid att fortgå och mycket talar för att det i framtiden kommer att finnas förutsättningar för i stort sett gemensamma processuella bestämmelser på skatteområdet. Det har vidare nyligen tillsatts en kommitté som bl. a. skall gör en samlad översyn av FPL (dir. 1989:56). Mot denna bakgrund anser jag mig inte böra föreslå en utbrytning av de processuella reglerna ur taxeringslagen.

I det-här sammanhanget skall. jag också något beröra förhållandet mellan NTL och förvaltningslagen (1986:223, FL). Reglerna i FL utgör en standard för handläggningen av ärenden på förvaltningsområdet. De bör gälla 258

om inte särskilda skäl talar för en avvikande reglering. Taxeringsförfarandet är emellertid ett mycket omfattande förvaltningsförfarande som på ett påtagligt sätt griper in i de enskildas förhållanden. Som jag återkommer till längre fram anser jag därför att det — i likhet med vad som hittills gällt — även fortsättningsvis är befogat med regler som avviker från FL, t.ex. i fråga om skattemyndighetens kommunikationsskyldighet.

4¶Skatteorganisationen

4.1¶Skatteorganisationen i länen

Mitt förslag: Organisationen ändras så att nuvarande länsskattemyn-

digheter och lokala skattemyndigheter ersätts med en skattemyndig-

het i varje län.

Regeringen bestämmer antalet skattekontor och deras lokalisering.

De nya skattemyndigheterna inrättas den 1 januari 1991.

RSV:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Verket föreslår också en långtgående integrering och decentralisering av den operativa verksamheten i länen.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har uttalat sig i frågan, med undantag av Sveriges advokatsamfund, tillstyrker att länsskattemyndigheten och de lokala skattemyndigheterna förs samman till en skattemyndighet i varje län.

Samtliga remissinstanser ställer sig också bakom den allmänna inriktningen av RSV:s förslag till ny skatteorganisation. När det gäller integrering och omlokalisering av den operativa verksamheten finns det dock remissinstanser som är tveksamma till att gå så långt som förslaget innebär. Flera remissinstanser pekar på de svårigheter med kompetensförsörjningen som en långtgående integration kan innebära.

Ett antal remissinstanser tar särskilt upp processföringen. Flertalet av dessa remissinstanser anser att processverksamheten bör behållas koncentrerad till en ort i länet och skild från övrig operativ verksamhet.

Bakgrunden till mitt förslag: Nuvarande organisation Den 1 januari 1987 genomfördes den reform som ledde fram till en sammanhållen skatteförvaltning (prop. 1985/86:55, BoU 11, rskr. 82). Målet för denna reform var att skapa en enkel och rak organisation med klara och enhetliga ansvars- och befogenhetsförhåilanden. Reformen innebar bl.a. att länsstyrelsernas skatteavdelningar (i Stockholms län taxeringsavdelningen samt den administrativa avdelningens uppbördsenhet och dataenhet) bröts ut och bildade fristående länsskattemyndigheter. Länsstyrelsens uppgift att vara chefsmyndighet för de lokala skattemyn- 259

digheterna i länet flyttades över på länsskattemyndigheten. RSV fick en Prop. 1989/90: 74 ledningsfunktion för hela skatteförvaltningen och lekmannainflytandet stärktes.

Den inre organisation för länsstyrelsernas skatteavdelningar som införts genom den s.k. RS-reformen 1979 överfördes på de nya myndigheterna utan några större förändringar, med undantag av ckonomi- och personaladministrationen. Länsskattemyndigheternas inre organisation regleras i 3 kap. 7§ förordningen (1988:832) med instruktion för skatteförvaltningen. Normalt består myndigheterna av en taxeringsenhet, en revisionsenhet, en besvärsenhet, en mervärdeskatteenhet, en uppbördsenhet, en dataenhet och en administrativ enhet. Vid länsskattemyndigheterna i Stockholms län, Malmöhus län samt Göteborgs och Bohus län, får enheterna vara indelade i sektioner. Vid de nu nämnda myndigheterna samt vid länsskattemyndigheten i Västernorrlands län får det finnas ytterligare en revisionsenhet. Denna skall inte vara indelad i sektioner. I Gotlands län består myndigheten av en taxerings-, uppbörds- och dataenhet, en revisions- och mervärdeskatteenhet, en besvärsenhet och en administrativ enhet.

De olika enheterna svarar var och en för sitt sakområde. Taxeringsenheten ansvarar sålunda för taxeringsverksamheten i länet, besvärsenheten för processföringen etc. Revisionsenheten är en renodlad utredningsenhet och har bl.a. till uppgift att genomföra s.k. integrerade revisioner och revisioner som omfattar flera beskattningsår. Dataenheten handhar driften av den regionala ADB-anläggningen. Den administrativa enheten svarar i huvudsak för ekonomi- och personalfrågor.

I landet finns totalt 120 lokala skattemyndigheter. Deras organisation framgår av 4 kap. 6§ instruktionen för skatteförvaltningen. De flesta myndigheterna är indelade i en serviceenhet och en granskningsenhet. Ett antal medelstora lokala skattemyndigheter har dessutom en arbetsgivarenhet. De elva största myndigheterna är indelade i en administrativ enhet, en eller två skatteenheter och en arbetsgivarenhet. Vid den lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi finns dessutom en folkbokföringsenhet.

Gransknings- resp. skatteenheten biträder taxeringsnämnderna med granskning m.m. avseende de skattskyldiga som taxeras på lokal nivå. Inom serviceenheten eller, vad gäller de medelstora och större lokala skattemyndigheterna, arbetsgivarenheten, handhas bl.a. uppbörden av källskatt och arbetsgivaravgifter och kontrollen av att arbetsgivarna fullgör sina skyldigheter inom detta område.

Organisationen är således uppbyggd efter sakområden och verksamheten i länen är fördelad mellan dels två myndighetsnivåer, dels ett flertal enheter inom resp. myndighet.

Problem i den nuvarande organisationen Den nuvarande organisationen medför att skatteförvaltningen har många kontaktytor mot främst företagen. För mindre företag är det ofta svårt att förstå hur beskattningsverksamheten fungerar. Beslut om skatter och avgifter fattas för ett och samma företag inom olika delar av den regionala och lokala förvaltningen och förfarandena för att fastställa de skilda skat- 260

terna och avgifterna är olika. Möjligheten att ge en effektiv service till Prop. 1989/90: 74 företagen försämras till följd av den splittrade organisationen, liksom de skattskyldigas möjligheter att ta till vara sina intressen.

Dagens funktionsindelade organisation leder också till svårigheter för skattemyndigheterna att bedriva verksamheten på ett effektivt och konsekvent sätt. Det förekommer en mängd samband och beroendeförhållanden mellan olika skatter och avgifter. För att behövliga kontroller, konsekvensändringar m. m. skall initieras krävs det att information sprids till samtliga berörda enheter på regional och lokal nivå. Bara på det sättet uppnår man att en åtgärd inom ett område får fullt genomslag inom andra områden.

För att så långt det är möjligt tillgodose informationsbehovet har ett omfattande system av internadministrativa rutiner m.m. skapats. Dessa är framtvingade av den splittrade organisationen och tar inte obetydliga resurser i anspråk.

Den nuvarande organisationen har i praktiken visat sig fungera som en s.k. matrisorganisation. I samband med RS-reformen, då den nuvarande organisationen genomfördes, gavs varje enhetschef och fögderichef ett linjeansvar för sin enhet resp. lokala skattemyndighet. Samtidigt gavs vissa enhetschefer vid (numera) länsskattemyndigheten, nämligen taxeringschefen, revisionschefen och uppbördschefen, efter delegation av länsskattechefen ett relativt omfattande sakområdesansvar för den samlade verksamheten i länet. Dessa chefer är således både chefer för en regional enhet och ansvariga inom sitt sakområde. De överlappande ansvarsförhållandena medför problem framför allt för verksamheten vid de lokala skattemyndigheterna. Det är svårt att få en helhetssyn på verksamheten och att få till stånd den önskade inriktningen av skattekontrollen.

Den splittrade organisationen i länen har kritiserats och ansetts vara orsak till många av dagens problem på företagsbeskattningens område. Kommissionen mot ekonomisk brottslighet påpekade i betänkandet (SOU 1983:75) Företagens uppgiftslämnande för beskattningsändamål att den information som behövs för en önskvärd samordning och ett korrekt beskattningsresultat i den nuvarande tungrodda och splittrade organisationen är uppdelad på olika myndigheter och enheter, trots att det i många hänseenden är samma ekonomiska förhållanden som skall bedömas. Även riksdagens revisorer har kritiserat den nuvarande ordningen och pekat på att det är naturligt att integrera beslutsfattandet och kontrollen för de olika skatterna och avgifterna (Rapport 1983/84:4). Riksrevisionsverket har gått in på bristerna i organisationen bl.a. i sin revisionsrapport (Dnr 1985:301) Den direkta företagsbeskattningens organisation. Verket har där föreslagit att företagsenheter inrättas för gemensam handläggning av företagsskattefrågor.

RSV:s förslag till ny skatteorganisation RSV har i april! 1989 till regeringen överlämnat ett principförslag till ny skatteorganisation i länen. Förslaget, som bygger på en rapport som utarbetats av det s.k. SOL 90-projektet (RSV Rapport 1989:1, Ny skatteorganisation), innebär bl. a. att den samlade beskattningsverksamheten i ett län 261

inordnas i en ny, gemensam skattemyndighet som ersätter den nuvarande Prop. 1989/90: 74 länsskattemyndigheten och de lokala skattemyndigheterna. Förslaget har fått sin slutliga utformning efter intern remissbehandling inom skatteförvaltningen.

Utgångspunkten för utformningen av den nya organisationen bör enligt RSV vara att beskattningsverksamheten skall integreras och att varje skattskyldig i princip bara skall ha en kontaktpunkt inom skatteförvaltningen. För företagsbeskattningen innebär integreringen att inkomsttaxering, Bskatt, mervärdeskatt, källskatt och socialavgifter hanteras inom samma enhet. Även vad gäller löntagarbeskattningen bör ökad integrering ske. I dag är förfarandet för preliminär beskattning m.m. skilt från den årliga taxcringen. .

Den föreslagna integrationen bör medföra att många arbetsuppgifter decentraliseras inom länen till de orter där de skattskyldiga finns. Åtskilliga funktioner, t. ex. B-skatt, källskatt, socialavgifter, handhas redan i dag lokalt beträffande alla företag. I den fullt genomförda nya organisationen bör merparten av den operativa verksamheten bedrivas lokalt. De lokala enheterna bör utföra arbetet självständigt och med befogenhet att fatta alla beslut i löpande ärenden. Detta är inte minst viktigt för servicen gentemot de skattskyldiga.

RSV förordar den principiella fördelningen av det operativa arbetet inom den nya skattemyndigheten att endast uppgifter som kräver så speciell kompetens att den bara kan upprätthållas av ett mindre antal personer i varje län, och uppgifter som av annan särskild anledning bör hållas samman på ett enda ställe, bör utföras vid en länsgemensam enhet. Övrigt operativt arbete utförs vid de lokala enheterna. Övergripande ledningsoch styrningsfunktioner samt vissa specialist- och stödfunktioner bör också finnas samlade på ett ställe i länet.

All nyregistrering av företag bör ske vid lokala enheter. Vid registreringen finns stort behov av samordning mellan olika skatter och avgifter. Vidare är närheten till företagen av värde från såväl skatteförvaltningens som företagens synpunkt.

Vad gäller deklarationsgranskningen bör det grundläggande fördelningskriteriet vara geografisk belägenhet. Ansvaret för granskning m.m. läggs sålunda i första hand på den lokala enhet inom vars geografiska ansvarsområde företaget är beläget.

I andra hand bör granskningen fördelas efter företagens storlek. Till de lokala enheterna bör i princip genomgående föras beskattningsfunktionen avseende de mindre företagen. Med mindre företag avses i RSV:s rapport sådana med högst tio årsanställda. De ca 450 000 företagen i denna kategori torde enligt rapporten vara mest betjänta av den service de lokala enheterna kan erbjuda. De har normalt inte sådana beskattningsförhållanden att de ställer krav på uttalad specialistkompetens.

De större företagen, varmed i rapporten avses företag med 50 eller flera årsanställda, bör behandlas i en för länet gemensam enhet. Kategorin omfattar mindre än 10000 företag. Dessa bedöms inte ha samma behov av närservice som de mindre företagen och beskattningen kräver ofta specialistkompetens. 262

antalet. De utgör enligt rapporten en så pass heterogen grupp att granskningen inte generellt kan föras till lokal eller länsgemensam enhet. Den närmare fördelningen bör i stället bestämmas länsvis.

Förslaget innebär sammantaget cen betydande decentralisering av granskning och annat löpande arbete samt beslutsfunktioner på företagsbeskattningens område. I dag granskas ca 635 000 skattskyldiga avseende inkomstskatt vid länsskattemyndigheternas taxeringsenheter. Alla mervärdeskatteskyldiga företag, ca 450000, hanteras i fråga om mervärdeskatt vid mervärdeskatteenheterna. Om RSV:s förslag till uppdelning följs kommer enligt verkets egna beräkningar antalet skattskyldiga som taxeras av länsgemensamma enheter att understiga 100000 och antalet mervärdeskatteskyldiga företag som hanteras på regional nivå att ligga mellan 20000 och 30 000.

Vad gäller revisionsfunktionen föreslås att sådana revisioner som är ett direkt utflöde av deklarationsgranskningen utförs vid de enheter som har ansvar för granskningen. RSV anser att det inte är meningsfullt att lämna något förslag till fördelning av sådana integrerade revisioner som i dag utförs vid revisionsenheterna. Den framtida omfattningen och inriktningen av denna revisionsverksamhet är osäker och bör för övrigt också tillåtas skifta över tiden och mellan olika län. Revisioner av de största företagen anser dock RSV bör utföras vid länsgemensamma enheter.

Vad gäller processföringen föreslår RSV att denna tills vidare hålls i huvudsak samlad på ett ställe i länet. På sikt bör däremot eftersträvas att föra även denna arbetsuppgift till de delar av organisationen som fattar : beskattningsbesluten och skall hantera omprövningsförfarandet.

I dagens organisation är arbetet med upphörd av inkomstskatt och avgifter fördelat mellan de lokala skattemyndigheterna och länsskattemyndigheternas uppbördsenheter. Uppbörden av mervärdeskatt handhas, liksom Övriga funktioner på mervärdeskatteområdet, av länsskattemyndigheternas mervärdeskatteenheter. En stor del av arbetet inom uppbördsområdet har en direkt anknytning till de löpande beskattningsbesluten. RSV har därför gjort bedömningen att uppbördsverksamheten i betydande utsträckning bör föras till de operativa enheterna.

Det största delområdet inom uppbördsverksamheten är likvidhanteringen. Detta arbete kan i stort delas upp i hantering på kontonivå resp. person- och företagsnivå. Arbetet på kontonivå består bl.a. i att göra avstämningar m.m. av inbetalningar till statsverkets checkräkning och månadsavstämning mot det statliga redovisningssystemet (system 5). I detta arbete förekommer inte i någon större utsträckning direktkontakter med allmänheten. RSV föreslår därför att det utförs länsgemensamt.

I arbetet på person- och företagsnivå ingår bl.a. att stämma av redovisningar mot inbetalningar, kreditera eller omföra inbetald skatt samt besluta om anmaningar, restavgift och utbetalning av skatt m. m. Detta arbete innebär ofta direkt kontakt med allmänheten, såväl företag som enskilda personer. Det bör därför utföras inom de operativa enheterna.

Bildandet av en gemensam myndighet medför inget omedelbart behov av ändrad inre organisation. En ny inre organisation är emellertid en 263

förutsättning för att beskattningsverksamheten skall kunna bedrivas i inte- Prop. 1989/90: 74 grerade former. Enligt RSV bör den nya inre organisationen kunna genomföras den 1 januari 1992. Omlokaliseringen av verksamheten bör ske så snart som möjligt och vara helt genomförd omkring 1995.

Skälen för mitt förslag: Frågan om en gemensam myndighet i varje län har tidigare tagits upp vid ett flertal tillfällen. I prop. 1975:87 om riktlinjer för ändrad skatteadministration och taxering i första instans, m.m. (s. 132) framhöll departementschefen att vissa fördelar beträffande ledningsfunktionen för taxeringsarbetet inom länen skulle vinnas genom att inordna lokala skattemyndigheten som en lokal enhet i den regionala förvaltningen. Uppfattningen delades av skatteutskottet (SkU 1975:31).

Frågan berördes också av skatteutskottet i samband med behandlingen av prop. 1976/77:138 om genomförandet av den nya taxeringsorganisationen, m.m. (SkU 1976/77:49) och av departementschefen i prop. 1977/78:181 med författningsförslag till den nya organisationen. Även olika utredningar har tagit upp ämnet, dock utan att lämna konkreta förslag.

Den offentliga sektorn har på -senare tid förändrats i snabb takt. Det pågår ett arbete som syftar till att göra förvaltningen effektivare, med bättre service till de enskilda och samtidigt bättre arbetsvillkor för de anställda.

Inom skatteområdet pågår sedan en tid ett arbete som kommer att leda till stora förändringar för skatteförvaltningen. Det förenklade taxeringsförfarande som jag strax kommer att föreslå innebär nya förutsättningar för en samordning och integrering av verksamheten. Förfarandena för de olika skatteslagen blir mer likartade och all beskattningsverksamhet handhas av en gemensam organisation.

Inom finansdepartementet pågår arbetet med en genomgripande skattereform med utgångspunkt i de förslag som har lagts fram av utredningarna RINK, URF och KIS. Jag vill i det här sammanhanget också nämna det förslag om standardiserade räkenskapsutdrag som RSV lagt fram i rapporten (RSV Rapport 1986:7) Ett reformerat uppgiftslämnande och som nu övervägs inom finansdepartementet.

Jag vill redan nu säga att jag i huvudsak delar RSV:s uppfattning vad gäller övergång till integrerad och mer decentraliserad operativ verksamhet. Min bedömning är att man genom ett ökat mått av integration i beskattningsverksamheten kan lösa många av de problem som finns i den nuvarande organisationen. Man kan ta till vara de samband som finns mellan de olika förfarandena, vilket med all sannolikhet kommer att medföra effektivare resursutnyttjande och bättre service.

En långtgående decentralisering av verksamheten medför att de problem det innebär att i varje län ha ett antal fristående skattemyndigheter accentueras. Med decentraliseringen följer nämligen ökade krav på materiell styrning för att man skall få en likformig beskattning. Riktlinjer som utfärdas av länsskattechefen måste få samma genomslagskraft för hela länet. Jag gör bedömningen att den materiella styrningen inom länen underlättas väsentligt om den inte behöver utövas i en organisation med myndighetsgränser mellan styrande och operativa funktioner. 264

En annan betydelsefull effekt av en myndighetssammanslagning är, som Prop. 1989/90: 74 jag redan har antytt, att möjligheterna att effektivt utnyttja länets samlade resurser och kompetens ökar. Det är viktigt att specialistkompetens som finns inom olika delar av förvaltningen används för hela förvaltningens bästa. En skattemyndighet i varje län kan dessutom på ett mer flexibelt sätt omfördela resurser mellan olika verksamhetsorter och organisatoriska enheter så att resurserna utnyttjas där de bäst behövs.

När skattemyndigheterna nu står inför en genomgripande förändring av den inre organisationen, samtidigt som befogenheten att fatta beslut om taxering förs över från taxeringsnämnderna till skattemyndigheterna, kan man enligt min mening inte längre skjuta på ett avgörande i fråga om myndighetsstrukturen. Sammantaget talar det som har sagts i det föregående entydigt för att nuvarande länsskattemyndigheter och lokala skattemyndigheter ersätts med en gemensam skattemyndighet i varje län. På varje ort där det i dag finns en lokal skattemyndighet inrättas i stället ett lokalt skattekontor. Antalet skattekontor och deras lokalisering bör regleras i en förordning.

Nuvarande indelning i fögderier upphör alltså. Som huvudregel i fråga om arbetsfördelningen skall gälla att det lokala skattekontoret fattar beskattningsbeslut avseende de skattskyldiga inom kontorets geografiska ansvarsområde. Detta område bör, i likhet med vad som i dag gäller beträffande fögderiindelningen, bestämmas till viss eller vissa kommuner eller församlingar.

Jag kommer senare att föreslå att det nya taxeringsförfarandet skall tillämpas fr.o.m. 1991 års taxering (se avsnitt 16). I likhet med RSV anser jag att den nya, gemensamma skattemyndigheten bör inrättas samtidigt med den reformen eller således den 1 januari 1991. Därmed kan bestämmelserna om taxeringsförfarandet utformas med utgångspunkt i den nya myndighetsorganisationen och den stora mängd författningsändringar som båda reformerna ger upphov till kan göras vid ett tillfälle.

Skattemyndigheternas inre organisation Som jag redan har sagt delar jag i huvudsak RSV:s uppfattning vad gäller integrering och decentralisering av verksamheten. Verkets förslag i dessa frågor leder till enklare och smidigare kontakter mellan de skattskyldiga och skatteförvaltningen och ligger sålunda helt i linje med de förvaltningspolitiska mål som antagits av riksdagen. Förutsättningarna ökar också för att bedriva beskattningsarbetet med högre effektivitet. Ett successivt genomförande av dessa förändringar i enlighet med vad RSV har föreslagit underlättas om man tidigt inrättar en gemensam myndighet.

Jag är också beredd att godta verkets förslag till principiell utformning av myndigheternas inre organisation.

Det är inte nödvändigt att nu ta ställning i detalj till hur långt integrationen bör drivas eller i vilken utsträckning den operativa verksamheten skall bedrivas på lokal resp. länsgemensam nivå. Så mycket är dock klart att den löpande beskattningsverksamheten avseende såväl löntagare som den övervägande delen av företagen bör skötas vid de lokala skattekonto-

ren. Detta ger samtidigt möjlighet för de länsgemensamma funktionerna Prop. 1989/90: 74 att mer renodlat kunna ägna sig åt de mest komplicerade skattefrågorna.

När det gäller mervärdeskatten har jag viss förståelse för den tveksamhet som nägra av remissinstanserna, däribland riksrevisionsverket, har gett uttryck åt. Tveksamheten har sin grund i att det fortfarande finns inte obetydliga skillnader i förfarande m.m. mellan mervärdebeskattningen och den direkta beskattningen. Jag vill emellertid i det här sammanhanget peka på de förändringar i förfarandet vid den indirekta beskattningen som jag föreslår i det följande.

Förändringarna innebär att reglerna om förfarandet för den direkta och den indirekta beskattningen blir mer likformiga. Med den fördelning av beskattningsarbetet mellan lokala och länsgemensamma enheter som RSV föreslår kommer skattskyldiga med komplicerade förhållanden på mervärdeskatteområdet att till största delen granskas länsgemensamt. Den kompetens som finns på den länsgemensamma nivån kommer självfallet att vid behov kunna utnyttjas som ett stöd för de lokala skattekontoren. Även om det i övergångsskedet kan uppstå vissa svårigheter med kompetensförsörjningen vid de lokala skattekontoren kan man därför enligt min mening förlita sig på att en integrerad verksamhet som även omfattar mervärdebeskattningen på det hela taget kommer att fungera väl. Jag anser fördelarna med integrationen vara så stora att de klart överväger de svårigheter som inledningsvis kan uppstå på just mervärdeskattens område.

Ett annat område där remissinstanserna har delade meningar är processföringen. Som jag redan har nämnt anser flertalet remissinstanser att processföringen bör hållas samlad på en plats i varje län. För egen del vill jag anföra följande. Det förslag till omprövningsförfarande i första instans och former för överklagande som jag strax skall lägga fram (avsnitt 8 resp. 9) bygger på en nära samordning av löpande granskning, beskattningsbeslut, omprövning i första instans och processföring. En sådan samordning har betydande fördelar för såväl de skattskyldiga som skattemyndigheterna, i form av ökade möjligheter till god service och högre effektivitet. För att uppnå detta krävs vissa organisatoriska anpassningar. Samtidigt är det — inte minst från rättssäkerhetssynpunkt — nödvändigt att beakta behovet av specialistkompetens i materiellt eller processuellt komplicerade ärenden. Jag förordar en lösning som, i vart fall på sikt, innebär en fördelning av processföringsuppgifterna mellan skattekontoren och en för länet gemensam specialistenhet för rätts- och processfrågor.

För handläggning av överklaganden inom skattekontoren talar främst effektivitets- men även serviceskäl. Det är en uppenbar fördel att en och samma enhet kan behandla ett beskattningsärende i samtliga led. Det blir lättare att vid ett överklagande utveckla myndighetens skäl för sitt ställningstagande om tjänstemannen redan är väl insatt i ärendet. I flertalet fall torde en sådan ordning även leda till enklare och smidigare kontakter med de skattskyldiga. Den ordning för överklagande som jag strax skall föreslå har nämligen av bl.a. serviceskäl utformats så att överklagandet har nära anknytning till omprövningsförfarandet. Detta, som förutsätts hanteras av skattekontoren, ställer i vart fall i ärenden av mera normal beskaffenhet i stort sett samma krav på kompetens som processföringen. 1 praktiken

kommer för övrigt myndighetens beslut i ett omprövningsärende, i den Prop. 1989/90: 74 mån den skattskyldiges yrkande inte bifalls, vanligen att kunna fylla funktionen Som myndighetens yttrande till länsrätten.

Jag anser sålunda att övervägande skäl talar för att den enhet inom skattemyndigheten som har fattat ett överklagat beslut i stor utsträckning anförtros att föra det allmännas talan i förvaltningsdomstol. Undantag bör emellertid göras för mål av invecklad beskaffenhet och fall där det av särskilda skäl är lämpligt att någon annan enhet än den som. handlagt ärendet för det allmännas talan.

Den nu angivna lösningen kan av främst praktiska skäl inte förverkligas fullt ut i nära anslutning till att den nya organisationen träder i kraft, utan detta får ske successivt. Den nya organisationen bör först få vinna stadga och det är lämpligt att den i första hand tar sig an de övriga omfattande förändringar som förestår vad gäller förfarande och materiella regler. Även behovet att först vinna erfarenhet av den nya ordningen med sakprocess talar för att processföringen till en början i stor utsträckning sköts under medverkan och överinseende av länsgemensamma funktioner. En viktig uppgift för dessa blir att successivt bygga upp den kompetens som krävs vid skattekontoren. I vilken takt detta kan ske beror givetvis ytterst på geografiska och andra förutsättningar som varierar från län till län.

För att undvika missförstånd vill jag framhålla att vad som nu har sagts enbart tar sikte på de fall då en skattskyldig överklagar myndighetens beslut. Jag kommer strax att föreslå att skattemyndigheterna i länen inte skall ha någon möjlighet att för det allmännas räkning överklaga ett beskattningsbeslut. Den rätten, som för övrigt avses bli sparsamt utnyttjad, skall endast tillkomma RSV.

När det gäller revisionsverksamheten vill jag understryka det som sägs i förslaget om nödvändigheten att söka efter länsanpassade lösningar. Förutsättningarna varierar så starkt mellan olika län och verksamhetsorter att det inte går att dra någon generell gräns mellan revisioner som med fördel kan utföras lokalt och sådana som bör utföras av länsgemensamma funktioner. Utgångspunkten bör dock vara att revisioner i större eller mindre . utsträckning skall kunna utföras vid alla lokala skattekontor.

RSV har på uppdrag av regeringen redovisat en plan för genomförandet av den nya organisationen. I planen behandlas, förutom uppläggningen av arbetet, tidpunkter för de olika stegen i genomförandet etc., också frågor om verksamhetens utveckling, styrning och uppföljning m. m. Avsikten är att ett antal frågor skall utredas vidare i arbetsgrupper inom skatteförvaltningen. Genomförandeplanen skall fortlöpande kompletteras och aktualiseras. I samband därmed kommer redovisning att lämnas till regeringen.

Till de frågor som behöver utredas ytterligare hör den framtida utveck- . lingen av verksamheten vad gäller skattekontrollens inriktning och förhållandet mellan kontroll och service. Vidare krävs utredning om hur kompetensbehovet skall tillgodoses i samband med övergången till den nya organisationen och i framtiden. En annan fråga är hur behovet av statistik och annan information för uppföljning och styrning skall tillgodoses i den nya organisationen. Det gäller såväl förvaltningens eget behov som stats-

makternas behov av mera övergripande information om administrations- Prop. 1989/90: 74 kostnader för olika skatter, produktivitetsutveckling m. m.

Jag utgår från att bl.a. de nu nämnda frågorna kommer att analyseras och belysas utförligt i det av RSV planerade arbetet.

Takten i genomförandet av myndigheternas nya inre organisation är också beroende av hur lokalbehovet på orterna för de lokala skattekontoren kan tillgodoses. Frågan kräver ytterligare belysning och jag avser att inom kort ta upp den närmare inför regeringen.

Jag kommer dessutom att senare för regeringen lägga fram förslag till den reglering som krävs av myndigheternas inre organisation, förfarandet vid tillsättning av tjänster i samband med övergången till den nya organisationen m.m.

4.2¶Myndighetsbeslut och lekmannamedverkan

Mitt förslag: Beslut om taxering fattas av skattemyndigheterna.

De nuvarande taxeringsnämnderna ersätts med förtroendeorgan, kallade skattenämnder, som ingår i skattemyndigheterna. Det finns en skattenämnd vid varje skattekontor. Nämnden kan delas in i avdelningar.

Skattenämnden fattar för myndighetens räkning beslut i ärenden där ett behov av insyn och inflytande av lekmän gör sig gällande. I andra fall fattar tjänstemännen besluten.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt. Kommittén utgår dock

från nuvarande organisation och föreslår att en skattenämnd bildas vid varje lokal skattemyndighet och länsskattemyndighet.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Jönköping menar att skattenämnderna bör ges en fristående ställning, annars sätts tilltron till nämndernas objektivitet i fara. Några remissinstanser anser att 1 skattemyndigheten samlas oförenliga funktioner, särskilt med hänsyn till att skattemyndigheten också skall uppträda som part i domstol. Ett par remissinstanser framför att de skattskyldiga inte kommer att få förtroende för skattemyndigheten.

Skälen för mitt förslag: Riksdagens principbeslut innebär att taxeringsbesluten skall fattas av skattemyndigheten. Vid varje länsskattemyndighet och lokal skattemyndighet skall bildas en skattenämnd, ett förtroendemannaorgan som ersätter de nuvarande taxeringsnämnderna och för myndighetens räkning fattar beslut i ärenden där ett behov av insyn och inflytande gör sig gällande. Övriga beslut skall fattas av tjänstemän.

I den nuvarande taxeringsorganisationen ligger utrednings- och kontrollfunktionerna hos länsskattemyndigheterna och de lokala skattemyndigheterna medan beslutsfunktionen ligger hos ett stort antal taxeringsnämnder som är att anse som egna myndigheter. Samtidigt har länsskattemyndigheten ansvaret för taxeringsverksamheten i länet. En stor del av de nuvarande bristerna i fråga om enhetlighet och kvalitet i beslutsfattandet har ett direkt samband med taxeringsorganisationens utformning. Principbeslu- 268

tet innebär att den myndighet som har ansvaret för taxeringsverksamheten Prop. 1989/90: 74 också fattar taxeringsbesluten. Därigenom befrämjas enligt min mening objektivitet och likformighet i beslutsfattandet vilket på sikt torde stärka förtroendet för skattemyndigheterna. Jag delar därför inte de farhågor som några remissinstanser fört fram.

Med den organisationsförändring jag föreslår skulle principbeslutet innebära att det skapas endast en skattenämnd i ett län. Vid varje skattekontor skulle nämnden arbeta på en eller flera avdelningar. En sådan ordning är naturligtvis fullt möjlig. Den skulle emellertid medföra att det i varje län måste tillskapas ett stort antal avdelningar. Det kan befaras att en sådan ordning skulle bli osmidig. Jag anser därför att en lämpligare organisatorisk lösning är att en skattenämnd bildas vid varje skattekontor. Vid större skattekontor får nämnden delas in i avdelningar.

4.3¶Skattenämnderna

4.3.1 Valbarhetsvillkor m. m.

Mitt förslag: Regeringen bestämmer ytterst det antal lekmän som

skall utses för skattemyndigheterna. Lekmännen väljs av landstinget

för tre år. Om det i länet finns kommun som inte ingår i landstings-

kommunen får även fullmäktige i den kommunen välja ledamöter.

Vid val av lekmän skall eftersträvas att lekmannakåren får en all-

sidig sammansättning med hänsyn till ålder, kön och yrke,

Valbartill ledamot i skattenämnd är den som har rösträtt vid val av

kommunfullmäktige och är kyrkobokförd i en kommun som ingår i

länet och inte har förvaltare enligt 11 kap. 7§ föräldrabalken. Det

nuvarande kravet på svenskt medborgarskap och insikt i be-

skattningsfrågor slopas. Detsamma gäller åldergränsen på sjuttio år.

Tjänsteman inom skatteförvaltningen eller vid allmän förvaltnings-

domstol eller nämndeman i allmän förvaltningsdomstol får inte väl-

jas till ledamot i skattenämnd.

Skattemyndigheten får entlediga en ledamot från sitt uppdrag om

han visar giltigt hinder.

När ett uppdrag blir ledigt, utses en ny ledamot för den tid som

återstår. Ändras antalet valda ledamöter, får nytillträdande ledamot

utses för kortare tid än tre år.

Lekmännen vid ett skattekontor indelas till tjänstgöring enligt sär-

skilda tjänstgöringslistor.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser betonar att ledamöterna måste ha goda kunskaper i skattefrågor. Sveriges revisorsamfund anser att man även fortsättningsvis bör ställa krav på insikt i skattefrågor. RSV menar att någon lagreglering av kravet på insikt i skattefrågor inte behövs. Domstolsverket anser att en bestämmelse motsvarande den i 4 kap. 7§ rättegångsbalken att vid nämndemannaval skall eftersträvas att nämndemannakåren

får en allsidig sammansättning med hänsyn till ålder, kön och yrke bör Prop. 1989/90: 74 införas i NTL. Länsrätten i Stockholms län anser att det behövs en regel om att varje kommun/fögderi skall vara företrätt i lokal och regional nämnd.

Skälen för mitt förslag: Lekmännen skall enligt riksdagens principbeslut väljas av landstinget eller — i förekommande fall — av landstinget och kommunfullmäktige. Så är fallet redan i dag beträffande taxeringsnämnd i särskilt taxeringsdistrikt där mer än en kommun ingår (68 tredje stycket GTL). En treårig valperiod för Ilekmannaledamöterna gäller redan nu och bör lämpligen överföras på den nya ordningen.

Antalet ledamöter vid varje skattemyndighet bör bestämmas av regeringen med möjlighet för denna att delegera uppgiften. Jag kan nämna att det för domstolarnas del är så att vissa länsrätter själva bestämmer det antal lekmän som skall finnas vid domstolen, medan för andra kammarrätt beslutar om antalet lekmän. Antalet förtroendevalda bör hållas på en sådan nivå att tjänstgöringen i skattenämnd inte blir alltför betungande. Samtidigt är det viktigt att ledamöterna är närvarande på ett tillräckligt antal sammanträden för att upprätthålla sina kunskaper och för kontinuiteten i arbetet.

För närvarande krävs av ledamot och suppleant i taxeringsnämnd att han är svensk medborgare, inte är underårig eller har fyllt sjuttio år (83 andra stycket GTL). Två utredningar, kommunaldemokratiska kommittén och diskrimineringsutredningen, har tagit upp frågan om medborgarskapskravet bör finnas kvar i samma omfattning som i dag (Ds C 1983:4, Ds A 1984:6). På grundval av prop. 1985/86:7 om utlänningars rättsliga ställning har riksdagen beslutat att kravet på svenskt medborgarskap skall avskaffas på flera områden, där kravet på anknytning till Sverige kan tillgodoses på annat sätt (LU 12, rskr. 33). I den nämnda propositionen föreslogs dock inte några ändringar i fråga om medborgarskapskravet för ledamöter i taxeringsnämnd. Ett eventuellt avskaffande av kravet borde enligt propositionen prövas i samband med de förslag till genomgripande förändringar av taxeringsorganisationen som väntades av skatteförenklingskommittén.

Jag anser för egen del att kravet på svenskt medborgarskap för ledamöter inte bör föras över på taxeringsnämndernas motsvarighet i den nya organisationen, skattenämnderna. Skattenämndens uppgifter och befogenheter kan inte anses vara av sådan karaktär att man måste kräva svenskt medborgarskap hos ledamöterna. Det får i stället ankomma på dem som väljer personer att inneha dessa uppdrag att bevaka att personerna i fråga har tillräckliga kunskaper i svensk rätt och svensk förvaltning. Jag föreslår därför att det för ledamot i skattenämnd skall krävas kommunal rösträtt här i landet. Detta innebär att den som är utlänning för att kunna bli vald måste ha bott här i minst tre år och vara myndig. Det nuvarande kravet att ledamot i taxeringsnämnd inte får vara underårig behöver därmed inte föras över på skattenämnden.

Den övre åldersgräns som tidigare fanns för nämndemän i domstolar har numera tagits bort genom lagändringar i bl.a. rättegångsbalken och lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar (SFS 1988:616 och 270

taxeringsnämnd bör av de skäl som låg till grund för de nämnda lagändringarna inte föras över på skattenämnderna. Det får ankomma på de organ som nominerar och väljer ledamöter att noggrant pröva varje kandidats förutsättningar för uppdraget.

I samband med att åldersgränen för nämndemän i domstolarna togs bort ålades valförsamlingarna i lag att eftersträva en allsidig sammansättning av nämndemannakåren med hänsyn till ålder, kön och yrke. Domstolsverket hari sitt remissyttrande anfört att en motsvarande bestämmelse bör införas i NTL. Jag delar domstolsverkets uppfattning.

Landstinget bör naturligtvis vid val av ledamöter se till att ledamöterna har en geografisk spridning inom länet. Någon uttrycklig regel om detta anser jag inte nödvändig.

Enligt 8§ GTL bör till ledamöter och suppleanter utses personer som har insikt i de beskattningsfrågor som ankommer på taxeringsnämnd. Jag föreslår inte någon motsvarande regel vad gäller ledamöterna i skattenämnd. Ordföranden och föredraganden skall inom skattenämnden svara för den särskilda sakkunskapen i skattefrågor. Detta innebär inte att kraven på lekmännen skall ställas lägre i framtiden. Tvärtom förutsätter den nya organisationen kvalificerade ledamöter med erfarenhet från olika områden inom samhällslivet. Enligt min mening bör det dock inte i lag föreskrivas något särskilt kompetenskrav; formella kompetenskrav skulle snarast begränsa möjligheten att till skattenämnderna rekrytera erfarna och omdömesgilla personer. Det åligger i stället de nominerande och väljande organen att noggrant pröva varje kandidats förutsättningar för uppdraget.

I GTL finns inte några bestämmelser om yrkeskategorier som diskvalificeras som ledamöter i taxeringsnämnd. I 208 lagen om allmänna förvaltningsdomstolar finns däremot en uppräkning av dem som inte får vara nämndemän i allmän förvaltningsdomstol. Mitt förslag om en ändrad skatteorganisation har medfört förändringar även av denna paragraf. Tjänsteman vid allmän förvaltningsdomstol, skattemyndighet, länsstyrelse eller under länsstyrelse lydande myndighet, lagfaren domare, åklagare, polisman eller advokat eller annan som har till yrke att föra andras talan inför rätta får inte vara nämndeman. Nämndeman i länsrätt får inte samtidigt vara nämndeman 1 kammarrätt.

Så få grupper som möjligt bör uteslutas från möjligheten att vara ledamöter i skattenämnd, Nämnden bör ju vara så allsidigt sammansatt som möjligt. Uppräkningen i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar är avpassad till de skiftande typer av mål som kan förekomma i länsrätt. Det är för skattenämndernas del inte motiverat att utesluta alla de kategorier som tas upp i den lagen. Endast sådana grupper som typiskt sett kommer i kontakt med ärendena på sådant sätt att de lämpligen inte bör vara ledamöter i skattenämnd bör enligt min mening diskvalificeras. Jag föreslår därför att tjänsteman inom skatteförvaltningen eller vid allmän förvaltningsdomstol eller nämndeman vid allmän förvaltningsdomstol inte skall få vara lekmannaledamöter i skattenämnd. Att generellt utesluta andra kategorier anser jag inte motiverat. I andra fall träder jävsreglerna i 271

118 FL in så att t. ex. en revisor som biträtt en skattskyldig vid upprättandet av självdeklaration är jävig vid behandlingen i skattenämnd av frågor rörande deklarationen.

Sedan den 1 januari 1986 (se prop. 1984/85:117 s. 16) kan taxeringsnämndens ledamöter ställas till ansvar för myndighetsmissbruk (numera tjänstefel). Detsamma bör gälla ledamöterna i skattenämnd. Om de enligt vad som sägs i 20 kap. 1§ brottsbalken åsidosätter vad som gäller för uppgiften kommer de således att riskera ansvar för tjänstefel. Med uttrycket ”vad som gäller för uppgiften” avses lag eller annan författning samt andra föreskrifter om det framstår som uppenbart oriktigt att föreskrivet handlingsmönster inte iakttagits (prop. 1988/89:113 s. 24).

Enligt riksdagens principbeslut skall de förtroendevalda ledamöterna — efter mönter av det system som tillämpas för domstolarnas nämndemän — ingå i en ”pool” som skall indelas till tjänstgöring enligt särskilda tjänstgöringslistor. Poolsystemet innebär en flexibel organisation som lätt kan anpassas till skiftande behov vid olika skattemyndigheter och över tiden. Vid varje skattekontor skall finnas ett tämligen stort antal lekmannaledamöter. Tjänstgöringen bör lämpligen schemaläggas så att samma grupp av lekmän ingår i skattenämnden med jämna intervaller.

4.3.2 Ordförandeskapet

Mitt förslag: För varje skattenämnd eller, om nämnden är avdelningsindelad, avdelning av skattenämnden skall finnas en ordförande. Vid varje skattekontor skall det dessutom finnas ett antal vice ordförande. Till ordförande och vice ordförande skall förordnas tjänstemän inom skattemyndigheterna. En vice ordförande skall inte vara knuten till en viss avdelning. Det ankommer ytterst på regeringen att fastställa hur många vice ordförande det skall finnas vid varje skattekontor.

Skattemyndighetens chef får träda in som ordförande i skattenämnden vid behandling av ärende som av särskild anledning kräver hans medverkan.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: RSV anser att skattenämndens ordförande måste vara sakområdesexpert. Sådana expertkunskaper kan knappast förenas med de administrativa uppgifter som är förknippade med chefsskapet. Myndighetschefen bör bl. a. av dessa orsaker inte vara ordförande i skattenämnden. Däremot anser verket att det bör finnas möjlighet för myndighetschefen att i vissa fall kunna träda in som ordförande i skattenämnden vid behandling av ärende som av olika skäl kan anses påkalla hans medverkan. Domstolsverket påpekar att det ställs stora krav på ledamöternas kompetens och ställer sig bakom förslaget att ordförande- och vice ordförandeskapet överlämnas till tjänstemän inom skatteförvaltningen.

Skälen för mitt förslag: Riksdagens principbeslut innebär att till ordförande och vice ordförande i skattenämnden skall förordnas tjänstemän inom skatteförvaltningen, normalt från den egna skattemyndigheten. Där-

igenom understryks att det är fråga om en nämnd inom myndigheten, inte Prop. 1989/90: 74 en annan instans. Som ordförande bör enligt principbeslutet i första hand myndighetschefen komma i fråga, eftersom denne har ansvaret för myndighetens verksamhet (prop. 1986/87:47 s. 126).

RSV påpekar i sitt remissyttrande att myndighetschefen normalt inte skall vara ordförande i skattenämnden. Jag delar verkets uppfattning. Detta gäller särskilt med hänsyn till den organisationsförändring jag förslagit. Med endast en skattemyndighet i länet torde de administrativa uppgifterna bli så betungande att ordförandeskapet får uteslutas redan av den anledningen.

RSV har vidare föreslagit att myndighetschefen bör kunna träda in som ordförande i skattenämnden i enstaka ärenden där det är påkallat. Även i detta avseende biträder jag verkets förslag. Skattenämnden ingår i skattemyndigheten. Det är då naturligt att myndighetens chef med sitt övergripande ansvar för verksamheten i länet kan gripa in i beslutsfattandet vid behandling av ärenden av en alldeles speciell karaktär. Ett sådant ingripande torde självfallet vara påkallat endast i sällsynta undantagsfall.

Kommittén föreslår att tjänstemän inom skatteförvaltningen, dvs. inom skattemyndigheterna eller RSV, skall förordnas som ordförande. För egen del anser jag dock att det inte bör komma i fråga att förordna tjänstemän inom RSV.

Jag har i avsnitt 4.2 föreslagit att det vid varje skattekontor skall finnas en skattenämnd. Vid de större skattekontoren skall nämnden kunna delas in i avdelningar. Det är lämpligt att den tjänsteman som förordnas som ordförande eller vice ordförande också tjänstgör vid det skattekontor där nämnden är verksam. Därigenom kan arbetet flyta smidigare. Något absolut krav att så skall vara fallet bör dock inte uppställas. .

Kommittén föreslår i sitt slutbetänkande, till skillnad från sin ståndpunkt i principbetänkandet, att vice ordförandena inte skall vara knutna till viss avdelning. En mer flexibel lösning är enligt kommittén att ett tillräckligt antal vice ordförande förordnas att tjänstgöra vid skattenämnden och att de kan arbeta där det finns behov. Regeringen, celler den myndighet regeringen bestämmer, bör fastställa antalet vice ordförande vid varje myndighet. Jag delar kommitténs uppfattning. I överensstämmelse med mitt förslag att det skall finnas en skattenämnd vid varje skattekontor bör dock en vice ordförande vara knuten till ett visst kontor.

18 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 74

4.3.3 Beslutförhet m. m. Prop. 1989/90: 74

Mitt förslag: Skattenämnden är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och fyra övriga ledamöter är närvarande. Fler än ordföranden eller vice ordföranden och fem övriga ledamöter får inte delta vid behandlingen av ett ärende.

Vid omröstning i skattenämnden skall förvaltningslagens regler gälla.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att nämnden skall vara beslut-

för med ordförande och fem övriga ledamöter. Om det sedan ett sammanträde har inletts inträffar förfall för annan ledamot än ordföranden skall nämnden vara beslutför med ordföranden och fyra övriga ledamöter. Vad gäller omröstning överensstämmer kommitténs förslag med mitt.

Remissinstanserna: RSV anser att nämnden bör vara beslutför med ordföranden och fyra valda ledamöter. Hovrätten för Övre Norrland anser det vara tillräckligt att fyra förtroendevalda kallas till varje sammanträde. Kammarrätten i Sundsvall anser att det bör räcka med tre eller möjligen fyra valda ledamöter. Länsrätten i Göteborgs och Bohus län vänder sig mot förslaget att nämnden om förfall inträffar är beslutför med fyra lekmän. I stället borde endast ett påbörjat ärende få slutföras om en lekman får förfall.

Ingen remissinstans har yttrat sig om reglerna för omröstning i skattenämnd.

Skälen för mitt förslag: Enligt riksdagens principbeslut skall fem lekmän kallas till varje sammanträde i nämnden. Därigenom avsågs möjligheterna att ge nämnden en mer allsidig sammansättning öka och en alltför kraftig neddragning av den nuvarande förtroendemannaorganisationen motverkas. I principbeslutet togs inte ställning till hur många lekmän som skall krävas för beslutförhet.

Något skäl att nu ta en annan ställning i frågan om hur många lekmän som skall kallas till skattenämndens sammanträden finns enligt min mening inte. Den av kommittén föreslagna regeln kan emellertid befaras innebära att sammanträden inte kan genomföras på grund av att ledamot innan sammanträdet fått förhinder och det visar sig omöjligt att med kort varsel kalla in en annan. En beslutsordning som kan medföra att sammanträden inte kan genomföras på grund av att en ledamot saknas är olycklig med de knappa ramar, tidsmässiga och ckonomiska, som gäller. Jag föreslår därför i stället en regel som innebär att fem ledamöter normalt skall delta vid beslut. Nämnden skall dock vara beslutför med ordförande och fyra ledamöter.

Vid omröstning i taxeringsnämnd gäller enligt 64§ GTL att bestämmelserna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål skall tillämpas. Ordföranden skall dock säga sin mening först. Regeln infördes 1978. Tidigare gällde att vid lika röstetal i taxeringshnämnden skulle den mening gälla som var fördelaktigast för den skattskyldige. Enligt 26§ lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall vid omröstning i allmän förvaltningsdomstol bestämmelserna i 16 och 29 kap. rättegångsbal- 274

ken om omröstning i hovrätt gälla i tillämpliga delar. Bestämmelserna om Prop. 1989/90: 74 omröstning i tvistemål gäller i alla vanliga skattemål, medan omröstning enligt brottmålsreglerna endast blir tillämpliga i vissa mål, t. ex. i mål om utdömande av vite. Efter ett regeringsrättsavgörande (RÅ 1987 ref 42) är det numera klarlagt att brottmålsreglerna också skall tillämpas vid omröstning i mål om skattetillägg.

Den s.k. kollegiala beslutsmetoden gäller således för närvarande vid omröstning i taxeringsnämnd och domstolar. Reglerna i FL om omröstning anger emellertid den s.k. kollektiva metoden som huvudregel för de fall då enighet inte kan nås (18§ FL). Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.

Omröstningsreglerna i FL gäller de statliga förvaltningsmyndigheterna om det inte finns undantag i speciallagstiftningen. Sådana undantag finns bl.a. för vissa domstolsliknande nämnder, t. ex. koncessionsnämnden för miljöskydd, där i stället rättegångsbalkens omröstningsregler gäller. För kommunala myndigheter gäller i stället de regler som finns i kommunallagstiftningen. Omröstningsreglerna i FL tillämpas också hos de allmänna försäkringskassorna (prop. 1986/87:39 s. 74).

Valet av omröstningsregler är inte bara en formfråga. Utgången blir visserligen oftast densamma oavsett vilken av de båda metoderna som används. Men detta gäller inte alltid. Om förslagen till beslut är fler än två kan valet av metod ibland inverka på utgången. Omröstningsreglerna hos myndigheterna bör därför så långt som möjligt vara enhetliga.

I prop. 1985/86:80 om ny förvaltningslag (s. 31) intog departementschefen den ståndpunkten att ingen av omröstningsreglerna var generellt överlägsen den andra. Han ansåg att den kollektiva metoden regelmässigt var en ändamålsenlig ordning för omröstning i förvaltningsärenden. Vidare framhöll han att styrelser, nämnder och liknande organ i stor utsträckning har ledamöter som hämtas från partier, intresseorganisationer och sammanslutningar där den kollektiva metoden är stadigt förankrad.

Enligt min mening saknas det anledning att i de förvaltningsärenden som skattemyndigheten avgör ha en annan ordning än för förvaltningen i övrigt. FL:s regler bör därför gälla vid omröstning i skattenämnden.

3¶Beslutsbehörigheten i vissa ärenden Prop. 1989/90: 74

5.1¶Eftertaxering m. m.

Mitt förslag: Skattemyndigheten skall som första instans få fatta beslut om eftertaxering. Behörigheten att besluta i ärenden om ersättningsskatt, dödsbos befrielse från skatt, obehöriga vinstöverföringar enligt 438 I mom. kommunalskattelagen, befrielse från skyldigheten att betala tilläggspensionsavgift och tillämpning av lagen (1963: 587) om inkomstbeskattning av fideikommissbo, m. m. flyttas också från länsrätt till skattemyndighet. I de ärendetyper där beslutskompetensen nu är uppdelad mellan taxeringsnämnd och länsrätt, nämligen i fråga om grundavdrag för dödsbo, avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga, särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst samt uppskov med beskattning av realisationsvinst förs beslutskompetensen i sin helhet över på skattemyndigheten.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Kammarrätten i Göteborg, länsrätten i Uppsala län,

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Domareförbundet och Medborgarrättsrörelsen är negativa till en ordning där beslut om eftertaxering får fattas av skattemyndighet. Länsrätten i Värmlands län anför att de flesta mål som avser eftertaxering är okomplicerade i såväl materiellt som formellt hänseende, vilket framgår bl.a. av att åtskilliga mål kan avgöras som s.k. E-mål. Reglernas komplexitet och de risker som ligger i att skattemyndigheterna vid eftertaxering kan få anledning att pröva kvaliteten på den egna granskningsinsatsen medför dock att länsrätten förordar att eftertaxeringarna skall beslutas av länsrätten som första instans. Länsrätten i Göteborgs och Bohus län anser att alla tvistiga eftertaxeringar bör beslutas av länsrätten som första instans. Svenska revisorsamfundet menar att det i lagstiftningen uttryckligen bör föreskrivas att beslut om eftertaxering skall fattas av myndigheten med skattenämnd. Vidare måste garantier skapas för att de tjänstemän som handlägger frågor om eftertaxering har tillräcklig erfarenhet och utbildning.

Vad gäller frågan om beslutskompetensen i ärenden om obehöriga vinstöverföringar är meningarna delade. RSV och länsrätten i Göteborgs och Bohus län tillstyrker förslaget medan bl. a. Sveriges arbetsgivareförening, Sveriges industriförbund och länsrätten i Uppsala län avstyrker.

Skälen till mitt förslag: Riksdagens principbeslut innebär att skattemyndigheten som första instans får fatta beslut i fråga om de ärendetyper som omfattas av mitt förslag, med undantag av ärenden om obehöriga vinstöverföringar, befrielse från skyldigheten att betala tilläggspensionsavgift, tillämpning av lagen om inkomstbeskattning av fiderkommissbo, m. m. samt uppskov med beskattning av realisationsvinst. Några skäl att nu ta en annan ställning i fråga om de ärenden som enligt principbeslutet skall handläggas av skattemyndigheten som första instans finns enligt min mening inte. Tvärtom är förslagen en förutsättning för ett samordnat och enklare förfarande. 276

Jag har emellertid viss förståelse för den tveksamhet som uttrycks hos Prop. 1989/90: 74 vissa remissinstanser vad gäller behörigheten att fatta beslut om eftertaxering. Den föreslagna ordningen innebär onekligen en stor förändring i förhållande till i dag. Icke desto mindre anser jag att det inte finns anledning att gå ifrån principbeslutet på den här punkten.

Inom andra beskattningsområden, där beskattningsmyndigheten fattar beslut om efterbeskattning, har ordningen inte ifrågasatts. Den är ett uttryck för den viktiga grundprincipen att beskattningsbeslut skall fattas av skattemyndighet i första instans, inte av domstol. Bara de fall där den skattskyldige är missnöjd med skattemyndighetens beslut bör prövas av domstol. Eftertaxering kommer ju normalt i fråga först om den skattskyldige lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att lämna föreskrivna uppgifter. Det rör sig alltså om material som inte tidigare varit föremål för skattemyndighetens bedömning. Att i sådana fall låta domstol som första instans fatta ett beskattningsbeslut på grundval av de nya uppgifterna strider mot strävandena att renodla domstolsprocessen och avlasta domstolarna uppgifter av taxeringskaraktär.

Att eftertaxeringsbeslut fattas av skattemyndigheterna är också en förutsättning för den integrering och samordning av beskattningsverksamheten som RSV:s förslag till ny skatteorganisation avses mynna ut i. I materiellt hänseende krävs inte mer vid eftertaxeringsbeslut än vid den ordinarie taxeringen. Däremot krävs att vissa formella förutsättningar är uppfyllda, framför allt ett krav på att den skattskyldige lämnat oriktig uppgift. Begreppet oriktig uppgift är emellertid ingalunda okänt för skattemyndigheten och till hjälp vid bedömningen finns en rikhaltig praxis.

Visserligen innebär det förhållandet att skattemyndighet får befogenhet att fatta eftertaxeringsbeslut att beslutet kan verkställas på ett tidigare stadium än i dag. Möjligheterna till anstånd med att betala skatt blir emellertid med de förslag jag lägger fram i avsnitt 12.1 betydligt generösare.

Bestämmelserna i 43§ I mom. KL gäller obehöriga överföringar mellan närstående företag genom prissättning så att beskattningen här i landet blir för låg. Länsrätten är för närvarande första instans (67 § GTL). Skälet till denna ordning är enligt förarbetena till bestämmelsen (prop. 1965: 126s. 61) att det i regel krävs en taxeringsrevision för att undersöka prissättningen inom ett företag. Taxeringshämnden hade små möjligheter att skaffa in uppgifter, som var tillräckliga för att tillämpa regeln. Det var därför naturligt att bedömningen överläts på motsvarigheten till den nuvarande länsrätten, prövningsnämnden, liksom redan var fallet beträffande den numera upphäva 578 3 mom. KL. Bestämmelsen i 57§ 3 mom. KL avsåg obehörig överföring av inkomster mellan företag genom internprissättning så att beskattningen i viss kommun blev för låg. Tillämpningen av den beskattningsregeln ansågs böra anförtros prövningsnämnden och inte taxeringsnämnden eftersom det gällde att slita tvister mellan olika kommuner.

De motiv som låg bakom den bestämmelse som undantar 43§ I mom. KL från taxeringsnämndens beslutskompetens kan inte åberopas i det nya förfarandet. Där skall skattemyndigheten svara för såväl utredning som beslut. Utgångspunkten måste vara att skattemyndigheten skall ha behörighet att fatta beslut i alla uppkommande taxeringsfrågor om inte rättssä-

kerhetssynpunkter eller andra särskilda skäl medför att domstol bör vara Prop. 1989/90: 74 första instans. Några sådana skäl gör sig inte gällande här. Tvärtom kan det innebära praktiska problem om tillämpningen av regeln förbehålls domstol. Jag anser därför att skattemyndigheten skall få fatta beslut enligt 43§ I mom. KL.

Enligt nuvarande regler får länsrätten medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala tilläggspensionsavgift som betalas i form av egenavgift om ömmande omständigheter föreligger, 308 uppbördslagen (1953:272), UBL. Sådan befrielse får ske i de fall pensionspoäng skall tillgodoräknas den skattskyldige enligt bestämmelserna i 11 kap. 6§ första stycket lagen om allmän försäkring (1962:381), trots att tilläggspensionsavgift för året inte till fullo betalats inom den tid som anges i 298 andra stycket UBL. Kommittén har föreslagit att behörigheten att befria från avgiften skall flyttas över till skattemyndigheten. En grundläggande princip i det nya förfarandet är, som jag nyss nämnt, att skattemyndigheten skall fatta beslut som första instans om inte särskilda skäl talar för att domstol bör fatta beslutet. Enligt principbeslutet skall bl.a. beslut om dödsbos befrielse från skatt fattas av skattemyndigheten. Något skäl varför beslut enligt 308 UBL om befrielse från tilläggspensionsavgift skall fattas av länsrätten som första instans kan jag inte finna. Jag instämmer därför i kommitténs förslag.

Jag ställer mig också bakom kommitténs förslag att beslut om tillämpning av lagen om beskattning av fideikommissbo, m. m. och om uppskov med beskattning av realisationsvinst skall fattas av skattemyndigheten som första instans. Beslut om tillämpning av skatteflyktslagen skall liksom hittills fattas av länsrätt.

5.2¶Beslutsbehörighetens fördelning inom skattemyndigheten

Mitt förslag: Skattemyndighetens beslut skall fattas med skatte-

nämnd när det är fråga om omprövning av en tvistig fråga och nämn-

den inte tidigare prövat de omständigheter och bevis som åberopas.

Samma sak gäller om ärendet rör en skälighets- eller bedömningsfråga

som har väsentlig ekonomisk betydelse för den skattskyldige eller

avser någon annan fråga som av särskild anledning bör prövas av

nämnden. I övriga ärenden skall tjänsteman fatta beslut.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. statskontoret, riksrevisionsverket och kammarrätten i Göteborg, anser att reglerna om vilka beslut som skall fattas av myndigheten med nämnd måste preciseras. RSV, statskontoret och riksrevisionsverket understryker det väsentliga i att skattenämnden beslutar i ett begränsat antal ärenden. Länsrätten i Stockholms län och Svenska revisorsamfundet anser tvärtom att beslut i fler typer av ärenden skall fattas med nämnd. Länsrätten i Stockholms län menar att samtliga beslut om taxeringshöjningar skall fattas med nämnd. Revisor-

samfundet anser att beslut skall fattas med nämnd om den skattskyldige begär det eller det är fråga om eftertaxering.

Skälen för mitt förslag: Lekmännens medverkan i taxeringsarbetet bör koncentreras på de ärenden där det finns ett berättigat krav på insyn och inflytande för förtroendevalda. Lekmän bör så långt möjligt medverka i avgöranden där lekmännens medverkan kan antas stärka tilltron till myndighetens objektivitet. Redan i dag är förhållandet det att endast en liten del av taxeringsbesluten fattas av fullsutten taxeringsnämnd. Taxering i enlighet med deklarationen kan fattas av taxeringsnämndsordföranden ensam. Samma sak gäller vid beslut om taxering med avvikelse från självdeklarationen som uppgår till högst 2 500 kr. taxerad inkomst eller om saken är uppenbar. Vid beslut om taxering på grundval av förenklad självdeklaration är taxeringsnämnden beslutför med taxeringshämndsombudet, som är en tjänsteman inom skatteförvaltningen, ensam. De ärenden där beslut enligt dagens regler kan fattas av taxeringsnämndsordföranden eller taxeringshämndsombudet ensam har en sådan rutinkaraktär att ett lekmannainflytande inte skulle fylla någon funktion.

I det framtida förfarandet blir huvudregeln att taxeringsbesluten skall fattas av tjänsteman. Från denna huvudregel skall göras undantag för de fall där det framstår som angeläget med insyn och inflytande av lekmän. I den masshantering som taxeringsförfarandet utgör krävs vissa urvalskriterier för att särskilja dessa ärenden. Visserligen talar mycket för att de ärendetyper där beslut skall fattas med skattenämnd bör vara så precist beskrivna som möjligt med inriktningen att lekmannainflytandet blir effektivt och verkligen koncentreras till de fall det har en funktion att fylla. Å andra sidan är förhållandena i olika taxeringsärenden så skiftande att det är nödvändigt med mer allmänt formulerade bestämmelser för att man inte skall få en alltför stelbent och formell ordning.

Jag föreslår följande.

De grundläggande taxeringsbesluten skall normalt fattas av tjänsteman. De skattskyldigas anspråk på lekmannainsyn och -inflytande kan tillgodoses genom att de omprövningsärenden som tjänstemannen inte anser sig kunna bifalla helt i princip skall avgöras av nämnden. Får den skattskyldige sina yrkanden bifallna saknas normalt anledning för den skattskyldige att få sitt ärende prövat av skattenämnd med lekmän.

Det har i olika sammanhang framhållits att lekmannainflytandet är betydelsefullt vid avgörandet av skälighets- och bedömningsfrågor. Vad som skall anses utgöra sådana frågor är emellertid i viss mån flytande. I ett mycket stort antal taxeringsärenden kommer man, åtminstone i någon utsträckning, in på skälighets- eller bedömningsfrågor. Dessa har emellertid i praktiken inte sällan blivit föremål för ett schabloniserat synsätt eller också har så fasta riktlinjer för bedömningen dragits upp att man många gånger inte längre kan tala om skälighetsbedömningar i egentlig mening. De kan då knappast anses vara så kvalificerade att de kräver nämndens medverkan. Sådana beslut enligt utfärdade riktlinjer bör normalt fattas av tjänsteman. |

Ett taxeringsbeslut som innefattar skälighets- eller bedömningsfrågor bör avgöras med nämnden om de har en väsentlig ekonomisk betydelse för

den skattskyldige. Vad som är av väsentlig ekonomisk betydelse får sättas i Prop. 1989/90: 74 relation till den skattskyldiges förhållanden. För en normal löntagare måste enligt min mening frågan gälla en taxerad inkomst på minst 10000 kr. i nuvarande penningvärde för att anses ha en väsentlig ekonomisk betydelse i inkomstskattehänseende medan det för ett större företag krävs ett mångdubbelt större belopp. Det sagda innebär naturligtvis inte att en avvikelse från deklarationen skall avgöras med skattenämnd enbart för att den rör ett stort belopp.

Förslaget innebär att skönstaxeringar i avsaknad av deklaration ofta kommer att behandlas i skattenämnd. Är det fråga om en skönstaxering helt i enlighet med inkomna kontrolluppgifter innefattar beslutet inte någon skälighets- eller bedömningsfråga — ett sådant beslut skall fattas av tjänsteman.

Även andra beslut, som inte innefattar någon skälighets- eller bedömningsfråga, kan i vissa fall behöva fattas med nämnden. Så kan vara fallet vid bedömningen av en fråga som i sig inte är så kvalificerad att den kräver skattenämndens medverkan men som har betydelse i ett mycket stort antal taxeringsbeslut. .

Vad gäller omprövningsbeslut anser jag att följande ordning bör gälla. Har tjänsteman fattat det grundläggande taxeringsbeslutet och anser tjänstemannen att den skattskyldiges yrkanden kan bifallas och inte av annan anledning bör prövas med nämnden skall, som jag redan nämnt, tjänstemannen fatta beslutet. Anser sig tjänstemannen inte kunna bifalla den skattskyldiges yrkanden fullt ut skall omprövningsbeslutet fattas med nämnd. Detsamma bör gälla även i de fall det är fråga om omprövning i samband med överklagande.

För det fall ett omprövningsbeslut i en fråga fattats i skattenämnd kan mycket väl ett senare omprövningsbeslut avseende en annan fråga i samma Års taxering fattas av tjänsteman. Det sagda kan i vissa fall gälla även om den senare omprövningen avser samma fråga. Har skattemyndigheten med nämnd fattat ett beslut och begär den skattskyldige omprövning eller överklagar utan att åberopa några nya omständigheter eller bevis kan ett omprövningsbeslut som innebär ett vidhållande av det tidigare beslutet fattas av tjänsteman. Detta gäller även i de fall beslutet avser en skälighetseller bedömningsfråga.

Åberopar den skattskyldige nya omständigheter eller bevis får en bedömning göras om omprövningsärendet innefattar sådana avgöranden att nämnden bör kopplas in igen. Har exempelvis nämnden avslagit ett yrkande om visst avdrag med motivering att den skattskyldige inte styrkt sina kostnader och inger den skattskyldige därefter ett kvitto som styrker kostnaderna, bör ett beslut om att medge avdraget kunna fattas av tjänsteman. Motsvarande bör gälla om skattenämnden fattat ett taxeringsbeslut skönsmässigt i avsaknad av deklaration och den skattskyldige sedermera kommer in med en deklaration. Ett beslut om undanröjande av skönstaxeringen och taxcring i enlighet med den inkomna deklarationen bör normalt kunna fattas av tjänsteman. Kommer tjänstemannen i det läget att han vill göra en annan bedömning på samma underlag som skattenämnden grundat sitt beslut på, bör ärendet tas upp för omprövning i skattenämnden. Har en 280

ny väsentlig omständighet kommit till eller åberopas ett nytt bevis som Prop. 1989/90: 74 skulle ha föranlett en annan bedömning i skattenämnden bör däremot en tjänsteman kunna fatta ett beslut som innebär att den skattskyldiges yrkanden bifalls.

Avgörandet om ctt ärende skall behandlas i nämnden eller inte blir en bedömning i det enskilda ärendet och ankommer på tjänstemannen. En remissinstans har framfört att de skattskyldiga bör kunna begära att ett ärende behandlas med nämnd. Jag delar inte den uppfattningen. Lekmannainflytandet skulle därigenom inte koncentreras på de ärenden där det är effektivt. De skattskyldigas intresse av att ärendet avgörs med nämnd kan tillgodoses genom mitt förslag att omprövningsyrkanden som tjänsteman inte anser sig kunna bifalla skall behandlas av nämnden.

Deklarationsmaterialets fördelning För närvarande gäller enligt 6§ taxeringsförordningen (1957:513), TF, att länsskattemyndigheten skall medverka i taxeringsarbetet i fråga om taxering av dels sådana fysiska personer och dödsbon vars inkomstförhållanden är särskilt invecklade, dels andra skattskyldiga än fysiska personer och dödsbon. Den lokala skattemyndigheten skall medverka i fråga om andra skattskyldiga än de uppräknade. Länsskattemyndigheten får dock, enligt de närmare föreskrifter som meddelas av RSV, besluta om en annan fördelning, om det är lämpligt med hänsyn till organisationen av taxeringsarbetet i länet.

Skatteförenklingskommittén föreslår inte någon förändring av deklarationsmaterialets fördelning mellan lokal och regional nivå. Mitt förslag på grundval av rapporten (RSV Rapport 1989:1) Ny skatteorganisation (avsnitt 4.1) kommer däremot att påverka fördelningen. En grundläggande princip bakom förslaget är att endast uppgifter som kräver så speciell kompetens att den bara kan upprätthållas av ett mindre antal personer i varje län och uppgifter som av annan särskild anledning bör hållas samman vid en länsgemensam enhet.

Den nya organisationen medför således att en förskjutning av deklarationsgranskningen till lokal nivå kommer att ske, för övrigt en utveckling som det sedan några år finns mer eller mindre tydliga spår av. Med hänsyn härtill behöver frågan om deklarationsmaterialets fördelning inte längre regleras i TF utan kan bestämmas genom administrativa föreskrifter av RSV.

5.3¶Beslutsbehörighetens fördelning mellan Prop. 1989/90: 74 skattemyndigheterna

Mitt förslag: Beslut i taxeringsärende fattas av skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges hemortskommun är belägen för taxeringsåret. En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe i visst ärende eller viss grupp av ärenden under förutsättning att den andra myndigheten medger det och det kan ske utan avsevärd olägenhet för den skattskyldige. Taxeringsbeslut beträffande skattskyldig som saknar hemortskommun i Sverige fattas av skattemyndigheten i Stockholms län.

Kommitténs förslag: Den skattemyndighet inom vars verksamhetsområ-

de den skattskyldiges hemortskommun är belägen skall fatta taxeringsbeslutet. Kommittén har däremot inte lagt fram något förslag vad gäller behörighet att fatta andra beslut än taxeringsbeslut. Kommittén föreslår inte heller någon möjlighet att föra över beslutsbehörigheten mellan myndigheterna.

Remissinstanserna: Endast ett par remissinstanser har berört frågor som hänger samman med vilken skattemyndighet som är behörig att fatta beslut. RSV påpekar att det saknas en reglering av vilken myndighet som skall fatta beslut om taxeringsrevision. Bristen i detta avseende i GTL har orsakat problem i revisionsverksamheten. JO menar att det behövs regler om var taxering skall ske om skattemyndigheterna vid underhandskontakter inte enas i frågan.

Skälen för mitt förslag: Omprövningsförfarandet kommer att innebära att skattemyndigheten kan fatta beslut avseende taxeringsår som ligger flera år bakåt i tiden. Skattemyndigheten i ett län måste först och främst vara behörig att fatta beslut i taxeringsärende avseende taxeringsår under vilket den skattskyldige haft sin hemortskommun inom länet.

Den skattskyldiges hemortskommun kan emellertid ha växlat så att skattemyndighetens behörighet blir begränsad till att t.ex. avse beslut avseende det senaste taxeringsåret medan ett följdändringsbeslut i taxeringsbeslutet närmast föregående år måste fattas av en annan skattemyndighet. Om skattemyndigheten vid omprövning finner att den skattskyldige taxerats i fel län bör prövningen också kunna innefatta ett beslut om att taxeringen överflyttas till det andra länet även om detta län har den principiella beslutsbehörigheten. Motsvarande problem kan uppkomma vid beslut om taxeringsrevision.

På domstolsnivå finns regler om sammanföring av mål. För länsrätternas del finns bestämmelser i 148 tredje stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar och i förordningen (1986: 1347) om länsrätts behörighet i vissa fall. Möjligheterna att föra samman mål på kammarrättsnivå regleras i 48 förordningen (1977:937) om kammarrätternas domkretsar m. m. En länsskattemyndighet har möjlighet att enligt 188 tredje stycket GTL uppdra åt en annan länsskattemyndighet att föra det allmännas talan 1 visst ärende eller viss grupp av ärenden under förutsättning att den andra myndigheten medger det. På så sätt uppnår man med dagens regler att en 282

skattskyldig endast behöver föra talan i en länsrätt och mot en länsskatte- Prop. 1989/90: 74 myndighet.

Jag anser att starka skäl talar för att möjligheter tillskapas att föra samman taxeringsärenden till en skattemyndighet. Därigenom kan man undvika en ordning som tvingar skattskyldiga att argumentera i samma fråga vid olika skattemyndigheter. Vidare ges utrymme för att utnyttja skatteförvaltningens resurser mer effektivt genom att utredning och beslutsfattande kan samordnas på en enda skattemyndighet.

Överflyttning av beslutsbehörigheten bör också kunna komma i fråga vad gäller de grundläggande taxeringsbesluten, t.ex. vid taxering av koncernbolag.

Jag föreslår därför att det bör införas en möjlighet att överföra beslutskompetensen mellan olika skattemyndigheter. En skattemyndighet bör givetvis inte ha helt fria händer vad gäller taxcringsbeslut rörande skattskyldiga i andra län. Det är ju ytterst skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges hemortskommun är belägen som är ansvarig för taxeringen av den skattskyldige. Det bör därför vara en nödvändig förutsättning att den skattemyndighet där beslutsbehörigheten ligger uppdrar åt en annan skattemyndighet att i dess ställe fatta beslutet. Vidare måste naturligtvis den andra skattemyndigheten medge att överta beslutsbehörigheten. Mycket stor vikt måste också läggas vid den skattskyldiges intressen. Ett överflyttande av beslutsbehörigheten får inte medföra avsevärd olägenhet för den skattskyldige.

6¶Utredningen i taxeringsärenden

6.1¶Utredningsskyldighet m. m.

Mitt förslag: Skattemyndigheten skall se till att ärendena blir tillräckligt utredda.

Den skattskyldige skall beredas tillfälle att yttra sig innan hans ärende avgörs, om det inte är onödigt. I fråga om den skattskyldiges rätt att få del av uppgifter som tillförts ärendet genom någon annan än honom själv och yttra sig över dem gäller bestämmelserna i förvaltningslagen.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt. Remissinstanserna har inte uttalat sig särskilt i frågan.

Skälen för mitt förslag: Enligt 65§ första stycket GTL skall taxeringsnämnden tillse att utredning görs och att tillfälle bereds den skattskyldige att yttra sig när det behövs för nämndens beslut. I det första ledet stadfästs den s.k. officialprincipen (jfr 8§ FPL), vilken också i någon mån kommit till uttryck i 4§ FL. I det andra ledet behandlas kommunikationsplikten i taxeringsärenden.

En av grundprinciperna i det nya förfarandet är att utredning skall företas på skattemyndighetsnivå. Ett ärende skall innan det når domstol i 283

princip vara färdigutrett. En handläggning som innefattar en grundlig Prop. 1989/90: 74 utredning skapar visserligen garantier för ett materiellt riktigt beslut men kan å andra sidan bli så tidsödande att tidsaspekten framstår som cn nackdel från rättssäkerhetssynpunkt. Utredningsskyldigheten kan därför inte drivas in absurdum utan måste anpassas till de resurser som skattemyndigheterna har till sitt förfogande och vad som är praktiskt möjligt att åstadkomma med dessa. Begränsningarna kommer till uttryck i olika ambitionsnivåer. Rättelser av mindre felaktigheter får underlåtas (658 andra stycket GTL).

Vad jag nu sagt innebär inte att jag föreslår någon ändring i den tämligen långt gående utredningsskyldigheten på taxeringsområdet. Det ligger emellertid i sakens natur att det nya omprövningsförfarandet och skattemyndighetens utvidgade beslutsbehörighet kommer att ge utredningsskyldigheten delvis ett annat innehåll än hittills. Vad som är tillräcklig utredning kan inte avgöras generellt utan får avgöras ärende för ärende. Yrkar den skattskyldige ett avdrag ligger av naturliga skäl mycket av ansvaret för utredningen på honom, särskilt om yrkandet inte framförts förrän omprövningsvis. Därmed inte sagt att inte skattemyndigheten bör bistå med de upplysningar och råd som den skattskyldige behöver. I ärenden om omprövning till den skattskyldiges nackdel kan man däremot ställa höga krav på att skattemyndigheten utrett ärendet tillräckligt innan beslut fattas.

I det andra ledet av 658 första stycket GTL behandlas skattemyndighetens kommunikationsplikt i taxeringsärenden — den skattskyldige skall få tillfälle att yttra sig om det behövs för nämndens beslut. Bestämmelsen fick sin nuvarande utformning 1978 (prop. 1977/78: 181 s. 218). Förr kunde kommunicering vid avvikelse från deklarationen underlåtas bara vid rättelse av en felräkning, misskrivning eller något annat uppenbart förbiseende eller när ett yttrande av den skattskyldige av något annat skäl uppenbarligen inte behövdes för att bedöma frågan. Den ändrade lydelsen 1978 syftade emellertid inte till något påtagligt avsteg från den tidigare ordningen. Taxeringsnämndens kommunikationsplikt anses alltjämt sträcka sig längre än vad som följer av FL:s bestämmelser.

GTL innehåller ytterligare en bestämmelse om kommunikation, nämligen 116 k§ andra stycket, som avser ärenden om särskild avgift. Enligt denna skall tillfälle beredas den skattskyldige att yttra sig, om cj hinder möter.

I FL finns en regel om kommunikation när ett ärende tillförts uppgifter genom någon annan än den skatteskyldige. FL reglerar däremot inte kommunikationsskyldigheten i de fall ett ärende visserligen inte tillförts uppgifter genom någon annan än den skattskyldige, men skattemyndigheten t. ex. ifrågasätter att avvika från de uppgifter den skattskyldige lämnat i sin självdeklaration. Även i sådana fall bör den skattskyldige innan beslut fattas få tillfälle att yttra sig. Jag anser därför att det även fortsättningsvis är nödvändigt med särskilda bestämmelser om skattemyndighetens kommunikationsskyldighet på taxeringsområdet.

Jag föreslår en något annorlunda utformning av kommunikationsregeln i förhållande till i dag. Utformningen har delvis motiverats av att jag —

som jag återkommer till senare — föreslår att den nuvarande regeln i 116k8 GTL om kommunikation i ärenden om särskild avgift skall slopas. Ett annat skäl till en ändring av nuvarande regel är skattemyndighetens utökade befogenheter. Mitt förslag innebär enligt sin ordalydelse en omfattande kommunikationsplikt. För taxeringsärenden i allmänhet avses emellertid inte den ändrade ordalydelsen innebära någon ändring av nuvarande ordning. Även fortsättningsvis kan rättelser av uppenbara fel i deklarationen ske utan att yttrande inhämtas från den skattskyldige. Den skattskyldige har alltid möjlighet att begära omprövning av beslutet. Den ändrade lydelsen får sin största betydelse i ärenden där skattemyndigheten ändrar ett taxeringsbeslut till den skattskyldiges nackdel och i ärenden om särskild avgift. I nu nämnda ärenden skall den skattskyldige regelmässigt få tillfälle att yttra sig innan beslut meddelas. Vad gäller skattetillägg återkommer jag till frågan senare (avsnitt 10.3).

I fråga om uppgifter som tillförts ärendet genom någon annan än den skattskyldige bör reglerna i 17§ FL gälla. En hänvisning till dessa regler bör därför tas in i NTL.

Den skattskyldige skall ha rimlig tid på sig att inkomma med yttrande. Tiden får avpassas till frågans svårighetsgrad, om den skattskyldige själv skall införskaffa utredning etc.

6.2¶Muntlig handläggning

Mitt förslag: Den skattskyldige får lämna muntliga upplysningar i ett ärende som behandlas i skattenämnd om inte särskilda skäl talar emot det. Är det fråga om ett taxeringsärende där beslut fattas av tjänsteman skall bestämmelserna i förvaltningslagen om muntlig handläggning gälla.

Ett beslut att vägra skattskyldig att lämna muntliga upplysningar inför skattenämnden fattas av nämnden.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt vad gäller den skattskyl-

diges möjligheter att lämna muntliga upplysningar. Kommittén uttalar sig inte om hur ett beslut om att vägra personlig inställelse skall fattas och i vad mån det skall kunna överklagas.

Remissinstanserna: Meningarna är delade om huruvida den ovillkorliga rätten att muntligen lämna upplysningar inför taxeringsnämnden bör överföras till skattenämnden. RSV, kammarrätten i Göteborg och länsrätten i Stockholms län tillstyrker förslaget att den ovillkorliga rätten till personlig inställelse skall avskaffas, medan bl.a. Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Föreningen Auktoriserade revisorer och Svenska revisorsamfundet avstyrker. RSV anser att ett beslut att vägra personlig inställelse skall fattas av nämnden och inte kunna överklagas särskilt.

Skälen för mitt förslag: FL:s regler gäller för förfarandet i skattemyndigheten om inte särskilda regler finns i NTL. Enligt 148 FL skall en sökande, klagande eller annan part som vill lämna uppgifter muntligt i ett ärende 285

som avser myndighetsutövning mot någon enskild, få tillfälle till det, om Prop. 1989/90: 74 det kan ske med hänsyn till arbetets behöriga gång. För taxeringsnämnderna gäller särskilda regler. Den skattskyldige har en ovillkorlig rätt att inför taxeringsnämnden meddela upplysningar till ledning vid taxeringen (61§ 4 mom. GTL). Om taxeringsrevision har gjorts skall den skattskyldige underrättas om tid och plats för det sammanträde vid vilket revisionen redovisas (61§ I mom. GTL). Den skattskyldige kan inställa sig genom ombud (98 FL). Uppgifter som framförts muntligt och som kan ha betydelse för utgången i ärendet skall antecknas av myndigheten (15 § FL).

Huvudprincipen är att förfarandet är skriftligt. Det är emellertid viktigt att kontakterna mellan den skattskyldige och skattemyndigheten kan ske smidigt och utan formella hinder. Många skattskyldiga är ovana vid att uttrycka sig skriftligt och har svårt att meddela sig på det sättet. Muntlighet kan bidra till att den skattskyldige får den vägledning och annan service hos skattemyndigheten som behövs för att han skall kunna ta till vara sin rätt och kan ofta innebära ett förbättrat beslutsunderlag.

Den skattskyldige har normalt möjligheter att lämna muntliga upplysningar till den tjänsteman som skall fatta taxeringsbeslutet eller som bereder beslutet när det skall fattas av myndigheten med nämnd. Därvid gäller bestämmelserna i 14§ FL. Paragrafen förutsätter att ett ärende har inletts. Som framgår av avsnitt 8.1 anser jag att en ansökan om omprövning skall göras skriftligt. |

Som skäl för sitt förslag att inte föra över den ovillkorliga rätten till personlig inställelse till skattenämnden tar skatteförenklingskommittén upp att en personlig inställelse i undantagsfall kan te sig helt onödig. Den skattskyldige har kanske redan tidigare lämnat muntliga upplysningar i ärendet och inget nytt har kommit till. Det kan vara klart att nämnden kommer att fatta ett beslut 1 överensstämmelse med den skattskyldiges önskemål. En viss begränsning av rätten är också nödvändig med hänsyn till att nämnden måste kunna avsluta en långdragen och meningslös personlig inställelse.

RSV anför i sitt remissyttrande att muntliga uppgifter som lämnas inför skattenämnden kan vara till god hjälp för att fatta riktiga beslut men att än viktigare är de personliga kontakterna mellan den skattskyldige och den granskande tjänstemannen redan på utredningsstadiet. Sådana kan ofta hållas på en mer informell nivå och därför i mindre utsträckning medföra att den skattskyldige av formella skäl känner behov av att anlita biträde. De praktiska hinder mot kontakter mellan granskare och skattskyldig, som fritidsgranskning i hemmet har medfört, undanröjs i och med reformen. Även detta talar enligt verket för att behovet av muntliga inställelser inför nämnden blir mindre i framtiden.

Jag delar de synpunkter som kommittén och RSV har fört fram och anser att det inte är befogat med en ovillkorlig rätt till personlig inställelse inför skattenämnden. I och för sig innebär redan bestämmelsen i FL att de skattskyldigas behov av muntlighet tillgodoses i hög grad. Skäl skulle därför kunna åberopas för att låta bestämmelserna i FL gälla för all muntlighet inom skattemyndigheten. Det finns å andra sidan också omständigheter som talar för en särskild reglering i NTL vad gäller muntlighet

inför skattenämnden. Regeln i FL innebär nämligen inte någon garanti för att den skattskyldige får lämna sina muntliga upplysningar till den inom myndigheten som kommer att fatta beslutet. Vidare är en regel som begränsar muntligheten i de fall de muntliga uppgifterna inte kan lämnas med hänsyn till arbetets behöriga gång inte lämplig vid förfarandet inför nämnden. Det finns situationer när en muntlig inställelse inte skulle hindra arbetets behöriga gång men det ändå inte finns skäl att tillåta den. Å andra sidan bör den skattskyldige normalt vara tillförsäkrad att få lämna sina upplysningar muntligt inför nämnden. Om en begränsning anses befogad — vilket jag anser — måste den utformas på annat sätt.

Den skattskyldiges önskemål att få föra fram upplysningar muntligt inför skattenämnden skall enligt min mening tillgodoses om inte särskilda skäl talar emot det. Sådana särskilda skäl kan vara att den skattskyldige redan framfört muntliga synpunkter och det inte finns anledning att tro att han kommer med nya uppgifter utan endast avser att argumentera i saken. Kommer den skattskyldiges önskemål i taxeringsärendet ändå att tillgodoses kan också muntlighet vägras. Ett särskilt skäl kan också vara att de uppgifter som den skattskyldige vill lämna är så omfattande eller komplicerade att det är olämpligt att lämna dem muntligt. Mitt förslag till utformning av bestämmelsen har sin förebild i 18 kap. 22§ lagen (1962:381) om allmän försäkring och 558 socialtjänstlagen (1980:620). Det innebär att det krävs tämligen starka skäl för att vägra en muntlig inställelse.

För att undvika missförstånd vill jag understryka att om den skattskyldige i ett ärende där beslut skall fattas av tjänsteman framför önskemål om att lämna muntliga upplysningar till nämnden innebär detta givetvis inte att taxeringsbeslutet skall hänskjutas till nämnden för avgörande av denna anledning. Ett sådant beslut att vägra muntlighet fattas av tjänstemannen själv. Är den skattskyldige missnöjd med taxeringsbeslutet som sådant har han möjlighet att yrka omprövning och därvid även personlig inställelse inför nämnden.

RSV tar i sitt remissyttrande upp frågan om överklagbarhet och menar att ett beslut att vägra personlig inställelse inte skall få överklagas särskilt utan endast i samband med taxeringsbeslutet.

I FL har inte frågan om besluts överklagbarhet reglerats. Av allmänna principer följer dock att ctt beslut att vägra personlig inställelse inte kan överklagas särskilt. Beslut under handläggningen är normalt inte möjliga att överklaga annat än i samband med det slutliga avgörandet (prop. 1985/86:80 s. 49). Med hänsyn till att möjligheten att lämna muntliga uppgifter till tjänsteman regleras av FL och det där inte finns några särskilda bestämmelser om överklagande finner jag det inte lämpligt att särskilt lagreglera begränsningarna i rätten att överklaga i de fall där skattenämnden vägrat muntlighet.

Någon särskild regel som motsvarar den nuvarande om att den skattskyldige, om taxeringsrevision gjorts, skall underrättas om det sammanträde vid vilket revisionen redovisas anser jag inte nödvändig. Den skattskyldige bereds alltid tillfälle att yttra sig över en utförd revision som resulterar 1 förslag till taxeringsändringar eller frångående av deklarationen. Han har 287

därvid möjlighet att yrka att få inställa sig personligen om ärendet skall behandlas av nämnden. En underrättelseskyldighet för skattemyndigheten skulle innebära en omotiverad skillnad mellan de fall där revision gjorts före det grundläggande taxeringsbeslutet och en avvikelse från deklarationen beslutas av tjänsteman och de ärenden där beslut fattas med nämnd.

6.3¶Föreläggande att lämna upplysning eller visa upp

handling

Mitt förslag: Skattemyndigheten får förelägga den skattskyldige att

lämna skriftliga eller muntliga upplysningar och att förete kontrakt,

kontoutdrag, räkningar, kvitton eller liknande handlingar som be-

hövs för kontroll av självdeklarationen. Ett föreläggande får förenas

med vite om det finns anledning att anta att den skattskyldige annars

inte kommer att följa föreläggandet.

Den skattskyldige kan hos länsrätten ansöka om befrielse från skyl-

dighet att lämna upplysningar eller visa upp handling. Länsrätten får

medge befrielse när det finns synnerliga skäl och upplysningen eller

handlingen avser förhållande om vilket den skattskyldige skall iaktta

tystnad eller andra särskilda omständigheter gör att upplysningarna

eller handlingens innehåll inte bör komma till någon annans känne-

dom. Länsrättens beslut kan inte överklagas vidare.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Den remissinstans som yttrat sig i frågan, länsrätten 1 Stockholms län, är kritisk till att skattemyndigheterna får befogenhet att vid vite förelägga den skattskyldige att förete kontrakt o. d. Skattemyndigheten har andra vägar att gå om den behöver tillgång till uppgifter. Om den skattskyldige inte vill styrka sin talan är det upp till honom.

Skälen för mitt förslag: Skattskyldiga är skyldiga att i självdeklarationen lämna korrekta och fullständiga uppgifter. Mot den som bryter mot uppgiftsskyldigheten finns sanktioner i form av skattetillägg och straff enligt skattebrottslagen. Uppgifter i deklarationerna kan därför normalt godtas av skattemyndigheten och ligga till grund för taxeringsbesluten.

En förutsättning för att ett sanktionshot skall vara effektivt är naturligtvis att det är möjligt att kontrollera att deklarationsskyldigheten efterlevs. Skattemyndigheten har olika medel till sitt förfogade för att utreda oklarheter och kontrollera att de lämnade uppgifterna är riktiga.

Den kan förelägga den skattskyldige att komma in med de upplysningar som behövs för att kontrollera den skattskyldiges egen deklaration eller för taxeringsbeslut avseende den skattskyldige själv. Den kan vidare förelägga den deklarationsskyldige att förete alla handlingar som behövs för att kontrollera deklarationen, såsom kontrakt, kontoutdrag, räkningar eller kvitton. Ett föreläggande att komma in med upplysningar kan förenas med vite, vilket däremot inte ett föreläggande att visa upp handlingar kan.

Skattemyndigheten kan också efter en överenskommelse med den skatt- 288

skyldige göra en avstämning mot deklarationsunderlaget vid besök hos Prop. 1989/90: 74 deklaranten eller annars vid personligt sammanträffande med denne (s.k. taxeringsbesök). Ett taxeringsbesök förutsätter frivillighet från den skattskyldiges sida.

Taxeringsrevisionen är den mest genomgripande utredningsåtgärden.

Möjligheten att anmana skattskyldig att förete handlingar som behövs för kontroll av deklarationen infördes 1961 på förslag av taxeringskontrollutredningen. Vid taxeringsrevision har den skattskyldige editionsplikt. Enligt taxeringskontrollutredningen fick det anses uppenbart, att en effektiv och samtidigt i förhållande till de skattskyldiga smidigt arbetande taxeringskontroll krävde att taxeringsmyndigheten gavs formella möjligheter att få ta del av underlaget för den skattskyldiges deklaration utan att en tidskrävande och för den skattskyldige besvärande taxeringsrevision skulle behöva göras. Möjligheten borde endast innebära en kontroll av om de i deklarationen upptagna beloppen stämde överens med underlaget. Däremot borde bestämmelsen inte få utnyttjas så att själva underlagets riktighet också kontrollerades. Möjligheten skulle få sin främsta betydelse när det gäller skattskyldiga som inte är rörelseidkare.

I prop. 1961:100 om förbättrad taxeringskontroll (s. 255) anfördes att det inte kunde komma i fråga att vid sidan av taxeringsrevisionsbestämmelserna införa nya bestämmelser om allmän editionsplikt. Anmaningsrätten borde endast omfatta ett fåtal uppräknade handlingar som kontrakt, kontoutdrag, räkningar, kvitton eller andra därmed jämförliga handlingar. Anmaningsrätten borde självfallet inte omfatta handelsböcker o. d. För att ytterligare förebygga att befogenheten användes till en med taxeringsrevision jämförlig granskning ansåg departementschefen att tvångsmedel inte borde få användas för att ge eftertryck åt anmaningen. Enligt reglerna i 538 GTL får således endast föreläggande enligt 31§ 2 mom. första stycket GTL förenas med vite.

Genom lagstiftning 1987 ändrades reglerna om taxeringsrevision. Taxeringsrevision får numera ske hos annan än bokföringsskyldig eller juridisk person som inte är dödsbo endast om särskilda skäl föranleder det. Särskilda skäl bör anses föreligga när det gäller så invecklade förhållanden att de inte lämpligen kan utredas på något annat sätt och det är väsentligt att frågorna klarläggs.

Skattemyndigheten kan således inte i alla fall tillgripa taxeringsrevisionen som ett alternativ till föreläggande att visa upp en handling. En taxeringsrevision endast i syfte att ta del av t. ex. ett kontrakt kan också ses som en väl ingripande åtgärd. Det finns därför enligt min mening skäl att införa cn möjlighet att även förena ett sådant föreläggande med vite. Jag föreslår inte någon förändring i fråga om vilka typer av handlingar som föreläggandet får avse. Även fortsättningsvis skall gälla att en strikt gräns i förhållande till reglerna om taxeringsrevision skall upprätthållas och att skyldigheten att förete handlingar skall begränsas till dem som behövs för att styrka riktigheten av de poster som tagits upp i den skattskyldiges självdeklaration. Reglerna ger inte heller i framtiden möjlighet att kontrollera själva underlagets riktighet utan endast om de angivna uppgifterna stämmer överens med underlaget. Den enda skillnaden mot i dag är att ett

19 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 74

föreläggande, om den skattskyldige inte efterkommer det, får förenas med Prop. 1989/90: 74 vite.

I nuvarande 53§ GTL anges inga förutsättningar för att vite skall få sättas ut i ett föreläggande. I praxis krävs dock särskilda skäl för att sätta ut vite (jfr prop. 1978/79:161 s. 102). Jag anser att förutsättningarna bör anges I lagtext. Om det finns anledning att anta att den skattskyldige inte utan vitesföreläggande fullgör sina skyldigheter får ett föreläggande förenas med vite.

Den som anmanats att lämna kontrolluppgift kan enligt 39§ 5 mom. GTL efter beslut av länsrätt befrias från skyldigheten att lämna uppgift. Enligt 56 § 4 mom. GTL kan länsrätt besluta att handlingar skall undantas från taxeringsrevision. Någon motsvarande rätt för skattskyldig att befrias från skyldigheten att lämna upplysningar eller förete handlingar enligt 31§ i mom. första och andra styckena GTL finns emellertid inte för närvarande. Jag anser att en sådan möjlighet är befogad av rättssäkerhetsskäl. Länsrättens beslut i fråga om befrielse får — i likhet med vad som nu gäller enligt 39§ 5 mom. och 563 4 mom. GTL — inte överklagas.

6.4¶Taxeringsrevision

Mitt förslag: Beslut om revision skall fattas av skattemyndigheten

eller RSV. Beslut om s.k. tredjemansrevision skall — om den hos

vilken revisionen sker inte är skyldig att efter föreläggande lämna

uppgifter rörande personerna i fråga — dock beslutas av RSV eller

efter verkets bestämmande av skattemyndighet.

Kommitténs förslag: Beslut om taxeringsrevision skall fattas av skattemyndigheten. Någon särskild regel i fråga om tredjemansrevisioner föreslås inte. Kommittén föreslår också — i enlighet med vad som gäller i bevissäkringslagen — att en framställning om undantagande av uppgifter från taxeringsrevision skall kunna göras till den som verkställer taxeringsrevisionen. Denne skall genast lämna framställningen till länsrätten och, om framställningen inte är uppenbart ogrundad, omedelbart försegla handlingen och ställa den till länsrättens förfogande.

Remissinstanserna: Köpmannaförbundet påpekar att det tillsammans med andra näringslivsorganisationer hos finansdepartementet hemställt om en översyn av regelsystemet för skatte- och taxeringsrevisioner av företag. Företagens uppgiftslämnardelegation anser att skattemyndigheternas befogenheter att ta del av ADB-lagrade uppgifter måste utredas. Kommitténs förslag att en ADB-handling, sådan den nu är definierad, omedelbart skall förseglas och ställas till rättens förfogande skapar nya problem. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund anser att beslut om s.k. tredjemansrevisioner liksom i dag skall fattas av RSV eller av chef för länsskattemyndighet.

Skälen för mitt förslag: Enligt 57§ GTL skall beslut om sådan taxeringsrevision som avses i 56§ I mom. andra stycket andra meningen GTL, 290

fattas av RSV eller efter verkets bestämmande av chef för länsskattemyn- Prop. 1989/90: 74 dighet, om den hos vilken revisionen görs inte är skyldig att efter anmaning lämna uppgifter rörande personerna i fråga, s.k. tredjemansrevision. Beslut om taxeringsrevision i andra fall meddelas av länsskattechefen eller av en annan kvalificerad tjänsteman vid länsskattemyndigheten eller lokal skattemyndighet som länsskattemyndigheten har gett i uppdrag att meddela sådana beslut.

Enligt min mening är det inte lämpligt att i lag reglera vem som inom en myndighet får fatta beslut om taxeringsrevision. Detta bör i stället regleras i förordning eller arbetsordning. Någon ändring i sak innebär emellertid inte detta. Även fortsättningsvis skall beslut om taxeringsrevision fattas på en kvalificerad nivå. Vad gäller sådana tredjemansrevisioner som för närvarande beslutas av RSV kan det emellertid vara befogat att tills vidare ha kvar det nuvarande kravet att beslut skall fattas verket. RSV bör kunna delegera beslutanderätten till skattemyndighet.

I bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen infördes genom lagändring 1987 en bestämmelse om att en begäran om undantagande av bevismedel från granskning kan framställas direkt till den som genomför förrättningen. Vidare infördes bestämmelser om försegling av handlingen. Kommittén föreslår att motsvarande bestämmelser skall gälla vid taxeringsrevision.

I prop. 1987/88:65 som låg till grund för de nya bestämmelserna i bevissäkringslagen framhöll jag att det finns en viktig principiell skillnad mellan revisionsförfarandet och användningen av tvångsmedel enligt bevissäkringslagen (s. 74). Reglerna om revision ger t. ex. inte i sig något stöd för att mot den reviderades vilja omhänderta bevismedel. Av bl.a. det skälet ansåg jag det obehövligt att föreslå några ändringar av bestämmelserna i GTL, såvitt gäller förfarandet när handlingar begärs undantagna från granskning. Reglerna om taxeringsrevision har i sak överförts oförändrade till NTL. Någon motsvarighet till bestämmelserna i bevissäkringslagen i NTL behövs därför enligt min mening inte.

Jag vill i det här sammanhanget erinra om att cen särskild utredare nyligen tillkallats för att överväga vilka förändringar av bl. a. processuella regler som är påkallade av utvecklingen inom data- och teletekniken. I utredarens uppdrag ingår att göra en förnyad genomlysning av de komplikationer som är förenade med skattemyndigheternas befogenheter i fråga om ADB-lagrad information (dir. 1989:54).

Prop. 1989/90: 74

7¶Taxeringsbeslut

7.1¶Olika typer av taxeringsbeslut

Mitt förslag: 1 begreppet taxeringsbeslut innefattas grundläggande beslut om årlig taxering, omprövningsbeslut och beslut om taxeringsåtgärder. Beslut om taxeringsåtgärder fattas efter det att domstol ändrat tidigare taxeringsbeslut.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår en uppdelning i tre olika typer

av taxeringsbeslut: grundbeslut, omprövningsbeslut och beslut om taxeringsåtgärder. Grundbeslut och omprövningsbeslut avses vara avgöranden "i sak”. Grundbeslut och omprövningsbeslut som innebär en ändring av tidigare beslut följs av beslut om taxeringsåtgärder, varav det taxeringsmässiga resultatet av ställningstagandet i sak framgår.

Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalar sig har inget att erinra mot terminologin i sig. Regeringsrätten menar dock att begreppen måste förtydligas. En uppdelning av taxeringsbesluten i omprövningsbeslut och beslut om taxeringsåtgärder tillstyrks.

Skälen för mitt förslag: Kommittén utgår i sitt förslag från en uppdelning av taxeringsbesluten i grundbeslut, omprövningsbeslut och beslut om taxeringsåtgärder. Grundbesluten och omprövningsbesluten avses endast utgöra avgöranden ”i sak” medan besluten om taxeringsåtgärder utmynnar i. att taxerad och beskattningsbar inkomst m. m. bestäms. Uppdelningen har motiverats av införandet av sakprocessen och det därmed sammanhängande förslaget att domstolarna i framtiden endast skall fatta beslut i den fråga som är föremål för prövning. De konsekvenser domstolens ställningstagande får för taxeringsbeslutet i övrigt — uträknandet av taxerad och beskattningsbar inkomst m.m. — skall göras av skattemyndigheten (se avsnitt 15).

Kommitténs förslag kan i och för sig sägas innebära en konsekvent utformning av taxeringsförfarandet och dess fortsättning i domstol, skatteprocessen. Icke desto mindre är det enligt min mening förenat med vissa nackdelar. Med hänsyn till det fåtal ärenden som trots allt överklagas till domstol — under 1988 inkom knappt 69000 skattemål till länsrätt att jämföra med totalt ca 7,5 miljoner taxeringsbeslut årligen — är det inte rationellt att låta skatteprocessens utformning i alltför hög grad styra utformningen av taxeringsförfarandet. Antalet skatteprocesser kan dessutom antas gå ned väsentligt efter genomförandet av det nya taxcringsförfarandet. Som jag återkommer till längre fram (avsnitt 15) instämmer jag i kommitténs förslag att domstolarna endast skall döma i den fråga som är föremål för prövning men att uträknandet av taxerad och beskattningsbar inkomst bör överlämnas åt skattemyndigheterna. Det beslut som skattemyndigheten fattar sedan domstolen ändrat skattemyndighets beslut i en överklagad fråga bör lämpligen kallas beslut om taxeringsåtgärder.

Den utformning av skatteprocessen som kommittén föreslår och som jag ställer mig bakom innebär dock inte med nödvändighet att man måste ha

samma uppdelning av besluten på skattemyndighetsnivå som på domstols- Prop. 1989/90: 74 nivå. Tvärtom kan en sådan uppdelning på skattemyndighetsnivå verka förvirrande. I ett grundläggande taxeringsbeslut som fattas i enlighet med deklarationen kan man inte gärna tänka sig att ställningstagandet i sak och dess konsekvenser för taxerad och beskattningsbar inkomst dokumenteras i skilda beslut. Uppdelningen blir där en teoretisk konstruktion.

Vad gäller omprövningsförfarandet förefaller den föreslagna ordningen onödigt komplicerad. Besluten fattas ju av samma myndighet och vid samma tillfälle. Jag föreslår därför att grundläggande taxeringsbeslut och omprövningsbeslut skall innefatta konsekvenserna på taxerad och beskattningsbar inkomst. De bör ses som ett enda beslut bestående av två olika delmoment nämligen dels ett ställningstagande i de enskilda sakfrågorna, dels ett fastställande av underlaget för att bestämma skatten, dvs. ett fastställande av taxerade och beskattningsbara inkomster. I ett omprövningsbeslut kommer det sista delmomentet i fråga först om omprövningen lett till en ändring av det tidigare ställningstagandet.

Beslut om taxeringsåtgärder kommer i fråga först efter domstols dom som innebär ändring av det tidigare taxeringsbeslutet. Sådana beslut innehåller endast ett moment, nämligen ett fastställande av taxerade och beskattningsbara inkomster m. m. med utgångspunkt i en domstols ställningstagande i en prövad fråga.

Grundläggande beslut om årlig taxering, beslut om omprövning som inneburit ändring av det tidigare ställningstagandet och beslut om taxeringsåtgärder åtföljs av debiteringsbeslut. Sådana beslut regleras av bestämmelserna i UBL. Som jag återkommer till (avsnitt 12.9) bör beslut om taxeringsåtgärder och debiteringsbeslut kunna komma till uttryck i en samma handling.

7.2¶Taxeringsperioden

Mitt förslag: Grundläggande beslut om årlig taxering skall fattas före utgången av november taxeringsåret. Skattemyndigheten får inte till den skattskyldiges nackdel meddela grundläggande beslut om årlig taxering, omprövningsbeslut eller beslut om skattetillägg under november taxeringsåret.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att taxeringsbeslut för visst

taxeringsår beträffande alla skattskyldiga skall fattas inom sådan tid att skattsedel på slutlig skatt kan skickas ut senast den 15 december taxeringsåret. Hur skatteförvaltningen organiserar sitt arbete för att i tid kunna skicka ut skattsedlar bör regleras i administrativ ordning.

Remissinstanserna: RSV anser att en tidsmässig begränsning av granskningsperioden med fördel kan regleras genom föreskrifter från verket. Statistiska centralbyrån förordar att nuvarande ordning permanentas. Flera remissinstanser, bl.a. Sveriges arbetsgivareförening, Sveriges industriförbund och Lantbrukarnas riksförbund, menar att november bör förbehållas omprövningar.

Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande ordning skall taxeringsnämndens arbete med ett visst års taxering vara avslutat före utgången av oktober månad taxeringsåret. Taxeringsperioden utsträcktes till den 31 oktober fr. o. m. 1979 års taxering. Det förutsattes då att perioden efter en tid skulle sträckas ut till den 30 november. Så har emellertid inte skett.

Arbetet med den årliga taxeringen måste vara slutfört i sådan tid att slutskattesedlarna kan skickas ut till de skattskyldiga senast den 15 december taxeringsåret (35§ första stycket UBL). Skatteförenklingskommittén föreslår inte någon bestämd tidsgräns i NTL inom vilken de årliga taxeringsbesluten måste ha fattats utan anser att det är en fråga som RSV bör reglera i administrativ ordning.

I dagens organisation med taxeringsnämnder som är verksamma endast en del av året har taxeringsperiodens längd en central betydelse. Behovet av en bestämd taxeringsperiod blir inte lika påtagligt i det nya taxeringsförfarandet där beslutsorganisationen är verksam under hela året och har vida befogenheter att ompröva sina beslut. Även i det framtida systemet behövs emellertid vissa hållpunkter.

Jag anser att det även fortsättningsvis är lämpligt att i NTL reglera den yttersta tidsgräns inom vilken skattemyndighetens arbete med den årliga taxeringen måste vara slutfört i stället för att låta UBL:s regler om slutskattesedlar indirekt vara styrande. I NTL bör därför slås fast att beslut rörande den årliga taxeringen skall fattas före utgången av november taxeringsåret.

I princippropositionen uttalade jag att det kan vara lämpligt med en särskild regel om när den skattskyldige senast skall ha underrättats om ett beslut om avvikelse från deklarationen. Med en sådan regel skulle den allra sista delen av taxeringsperioden kunna förbehållas omprövningar av den årliga taxeringen. Skatteförenklingskommittén tar inte upp frågan i sitt betänkande men anför att mycket talar för att skattemyndigheten bör inrikta sig på att slutföra granskningen i oktober. Flera remissinstanser menar att november månad bör förbehållas omprövningar.

Det finns skäl som talar för en regel med den innebörd jag nyss antytt, särskilt i de fall där ett avvikelsebeslut skulle innebära att den skattskyldige får en kvarstående skatt. Jag föreslår därför att skattemyndigheten inte till den skattskyldiges nackdel får meddela grundläggande beslut om årlig taxering eller omprövningsbeslut eller besluta om påförande av skattetilllägg under november taxeringsåret. För att en sådan regel skall medföra att den sista delen av taxeringsperioden förbehålls omprövningar krävs att den skattskyldige snarast underrättas om ett taxeringsbeslut till hans nackdel och att han får besked om hur han skall förfara om han inte vill nöja sig med beslutet. Jag delar därför lagrådets uppfattning att en bestämmelse med sådant innehåll bör införas i NTL. Däremot har jag, som framgår av författningskommentaren (avsnitt 19) en annan uppfattning om var i NTL bestämmelsen skall placeras.

För det fall den skattskyldige vid taxering enligt deklarationen får tillbaka överskjutande skatt kan det ifrågasättas om den skattskyldige är betjänt av en ordning som innebär att han genom slutskattesedeln får pengar som sedan skattemyndigheten efter en omprövning i början av det följande året 294

kräver tillbaka. Jag vill för dessa situationer peka på den möjlighet som finns enligt 688 4 mom. UBL att innehålla ett belopp som skall återbetalas i avvaktan på att tillkommande skatt debiteras.

7.3¶Begreppen beskattningsår och taxeringsår

Mitt förslag: Definitionen av begreppet taxeringsår förtydligas. Definitionen av begreppet beskattningsår ändras så att beskattningsår vid brutet räkenskapsår är det räkenskapsår som gått ut närmast före taxeringsåret.

Kommitténs förslag överensstämmer i stort sett med mitt. Kommittén föreslår dock inte någon klarare bestämning av begreppet taxeringsår.

Remissinstanserna: Regeringsrätten anser att termen taxeringsår, med tanke på de betydelsefulla rättsverkningar som är förknippade med begreppet, bör få en klarare definition. Kommitténs förslag om en ändrad definition av begreppet beskattningsår berörs inte av remissinstanserna.

Skälen för mitt förslag: Termen taxeringsår är betydelsefull i det nya förfarandet. Taxeringsåret bildar utgångspunkt för beräkning av frister inom vilka åtgärder måste äga rum, exempelvis skattskyldigs begäran om omprövning, beslut om eftertaxering och överklagande. Samtidigt blir i det nya förfarandet den nuvarande definitionen i 38 KL — med taxeringsår förstås det kalenderår under vilket taxering i första instans verkställs — lösligare genom att skattemyndigheten har möjlighet att fatta beslut under flera år. Jag föreslår därför ett förtydligande av begreppet. Med taxeringsår avses det kalenderår under vilket taxeringsbeslut rörande årlig taxering skall meddelas enligt 4 kap. 1§ NTL.

Jag kommer att längre fram (avsnitt 11) ta upp förslag om ändringar i ML och LPP som syftar till att samordna förfarandet för indirekt beskattning med taxeringsförfarandet. Det är enligt min mening angeläget att förfarandena i alla väsentliga avseenden överensstämmer.

Enligt 3§ KL är beskattningsår det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret, eller om räkenskapsåret inte sammanfaller med kalenderåret (brutet räkenskapsår) det räkenskapsår som gått ut närmast före den I mars under taxeringsåret. Brutet räkenskapsår skall omfatta tiden den 1 maj — den 30 april, den 1 juli — den 30 juni eller den 1 september — 31 augusti. Om det med hänsyn till det allmännas ekonomiska intresse eller andra omständigheter finns synnerliga skäl kan RSV enligt 12§ bokföringslagen (1976:125) medge att annan period på 12 månader skall utgöra räkenskapsår.

Beskattningsåret enligt ML utgörs enligt anvisningarna till 5 a § ML av beskattningsåret enligt KL. Om den verksamhet mervärdeskatteredovisningen avser inte medför skattskyldighet enligt KL, utgörs beskattningsåret av kalenderåret. Förs i verksamheten räkenskaper som avslutas med årsbokslut, får dock räkenskapsåret utgöra beskattningsår om det sammanfaller med räkenskapsår som är tillåtet enligt bokföringslagen. 295

Kommittén har pekat på att den nuvarande bestämningen av begreppet Prop. 1989/90: 74 beskattningsår medför att perioderna enligt ML och NTL överensstämmer utom i de fall då den skattskyldige har ett brutet räkenskapsår som avslutas under januari eller februari. Antalet skattskyldiga med ett sådant räkenskapsår torde vara mycket få. Som nyss nämndes kan RSV ge dispens. Kommittén uppger att en genomgång av RSV:s beslut i dispensärenden under tiden 1980 — november 1987 visar att dispens för ett räkenskapsår som avslutas under januari eller februari meddelats i 32 fall. Räkenskapsåret kan också komma att avslutas under januari eller februari när den skattskyldiges verksamhet upphör. Kommittén föreslår med hänsyn till intresset av enhetliga regler att begreppet beskattningsår skall definieras som det räkenskapsår som gått ut närmast före taxeringsåret. Jag ställer mig bakom kommitténs förslag i den här delen.

Förslaget medför att de skattskyldiga som har ett räkenskapsår som avslutas under januari eller februari skall lämna självdeklaration först ett år senare än i dag. Med hänsyn till de fåtal som berörs torde den förändringen inte medföra några negativa konsekvenser.

7.4¶Skattelängden

Mitt förslag: Skattelängden behålls tills vidare med samma innehåll som för närvarande. Konstruktionen att skattelängden sedan den skrivits under av skattemyndigheten anses innefatta taxeringsbeslutet slopas dock.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Enligt RSV:s uppfattning bör längden tills vidare kvarstå som beslutsbärare i fråga om debiteringsbeslut. Detsamma gäller i fråga om beslut om pensionsgrundande inkomst och underlag för egenavgifter eftersom dessa i. regel inte meddelas på särskilda beslutsblanketter eller dokumenteras på annat sätt. Den förenklade deklarationsblanketten innehåller ingen beloppsmässig sammanställning och kan därför inte utan vidare göras till' beslutsbärare. Möjligheterna att ersätta skattelängden med någon form av datamedium bör utredas. RSV menar också att ett avskaffande av längden som beslutsbärare får konsekvenser i sekretesshänseende. Den blir då inte avgörande för vad som är offentligt i ett taxeringsbeslut. Även JO tar upp frågan om taxeringsbeslutens offentlighet. Riksarkivet instämmer i kommitténs förslag om utredning av möjligheterna att ersätta skattelängden med någon form av datamedium. Om skattelängden försvinner måste 138 skatteregisterlagen ändras med hänsyn till forskningens behov.

Skälen för mitt förslag: Enligt 68§ GTL skall av taxeringsnämnden beslutade taxeringar för varje skattskyldig införas i skattelängd. Skattelängden skall skrivas under av den lokala skattemyndigheten. Den skall därefter, såvitt avser den årliga taxeringen, anses innefatta taxeringsnämndens beslut. Till den årliga taxeringen hänförs enligt 2§ I mom. GTL också

vad som skall antecknas i skattelängden i fråga om annat än inkomst- och Prop. 1989/90: 74 förmögenhetstaxering. Detta innebär att besvär över de beslut som antecknats i skattelängden skall föras i den ordning som gäller för taxeringsbesvär.

Skattelängden skall upprättas med ledning av vad som antecknats på deklarationer och andra handlingar som legat till grund för taxeringsnämndens beslut (383 I mom. taxeringsförordningen, 1957:513, TF). I skattelängden anges också preliminär och slutlig skatt. pensionsgrundande inkomst m.m. (6§ uppbördsförordningen, 1967:626) och underlag för egenavgifter. Länsskattemyndigheten framställer förslag till skattelängd i tre exemplar och överlämnar dessa senast före taxeringsårets utgång till den lokala skattemyndigheten. Senast den 20 januari året efter taxeringsåret skall lokala skattemyndigheten ha kontrollerat skattelängden, skrivit under huvudexemplaret, bestyrkt riktigheten av de två andra exemplaren och tillställt länsskattemyndigheten och kommunstyrelsen var sitt exemplar.

Längden kan sägas vara en beloppsmässig sammanfattning av de beslut som taxeringsnämnden har fattat. Den innehåller ungefär samma uppgifter som första sidan på en allmän självdeklaration och slutskattesedeln. I praktiken är skattelängden ett utdrag ur skatteregistret. Men till skillnad från skatteregistret — där uppgifterna för närvarande bevaras endast under ett år — arkiveras skattelängden.

Som tidigare nämnts anses skattelängden innefatta taxeringsnämndens beslut när den har skrivits under. Denna regel lades till 1967 i samband med övergången till ett databehandlingssystem inom taxeringen. Vid bristande överensstämmelse mellan längden och taxeringsnämndens anteckning på deklarationen äger således i princip längden vitsord tills längdföringen rättats (prop. 1967:88 s. 93). Detta gäller även om taxeringsnämndens beslut har dokumenterats i en underrättelse till den skattskyldige men längden fått ett annat innehåll. För övriga beslut av skattemyndigheten som antecknas i skattelängden finns ingen motsvarande bestämmelse.

Den ordning som infördes 1967 förefaller redan i dagens system något konstruerad och knappast lättförståelig för den skattskyldige. Enligt min mening är det naturliga att taxeringsnämndens beslut är det beslut som faktiskt har fattats. Hur detta sedan kommit till uttryck i skattelängden är av underordnad betydelse.

Skattelängden är ju en beloppsmässig sammanfattning av taxeringsbesluten och passar inte i den föreslagna skatteprocessen. Den nuvarande konstruktionen med skattelängden som beslutsbärare är också ohållbar i ett förfarande där skattemyndigheten fattar taxeringsbesluten. Fattar skattemyndigheten först ett beslut av visst innehåll kan det förhållandet att en senare uppteckning av detta beslut blivit oriktig inte innebära att det oriktiga återgivandet av beslutet skall medföra att beslutet anses ha detta innehåll. Skattemyndigheten har ju fattat ett beslut och detta kan endast ändras genom omprövning. Mot bakgrund av vad jag nu anfört anser jag att skattelängden enbart bör anses utgöra en förteckning över de beloppsmässiga resultaten av taxeringsbesluten. Skattemyndighetens beslut framgår av deklarationen, beslut om avvikelse, omprövning och taxeringsåtgärder och övriga handlingar i ett ärende. 297

Från remisshåll har påpekats att den förenklade deklarationsblanketten Prop. 1989/90: 74 inte innehåller någon beloppsmässig sammanställning och inte utan vidare kan göras till beslutsbärare. Beslutet framgår emellertid i dessa fall av taxeringsuppgiftsregistret.

I sammanhanget bör något sägas om grunden för kronofogdemyndighetens verkställighet av ett beskattningsbeslut. Enligt 3 kap. 24§ utsökningsbalken (UB) får i allmänt mål, om innehållet i en exekutionstitel tagits upp i saköreslängd, restlängd eller annan sådan handling som har upprättats enligt särskild föreskrift, verkställighet äga rum på grund av handlingen. Bakgrunden till bestämmelsen är att verkställighet regelmässigt begärs på grund av saköreslängd i fråga om böter och på grund av restlängd i fråga om skatt.

Restlängd och saköreslängd är emellertid inte några exekutionstitlar i UB:s mening, utan bara sammanställningar av olika exekutionstitlar. I fråga om skatt som debiteras enligt bestämmelserna i UBL är det i stället det undertecknade exemplaret av skattelängden som är den egentliga exckutionstiteln.

Den ordning jag nu föreslår innebär att skattelängden kan anses som exekutionstitel endast i fråga om debiteringsbeslut medan, som jag nyss sagt, andra handlingar är bärare av det bakomliggande taxeringsbeslutet. Om en fordran i något fall behöver överlämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning innan restlängd har upprättats, bör emellertid liksom hittills verkställighet kunna äga rum på grund av skattclängden. Såvitt avser taxeringsbeslutet får längden därvid anses vara sådan handling, upprättad enligt särskild föreskrift, som avses i 3 kap. 248 UB.

Med anledning av vad RSV och JO anfört beträffande konsekvenserna i sekretesshänseende av att skattelängden endast blir ett beslutsregister vill jag anföra följande.

Enligt 9 kap. 1§ sekretesslagen (1980: 100) omfattas inte beslut, varigenom skatt eller pensionsgrundande inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs, av skattesckretessen utom i vissa, särskilt uppräknade fall. Så snart ett beslut fattats och framgår av en allmän handling är skattemyndigheten skyldig att i förekommande fall låta allmänheten ta del av beslutet. En handling med beslut som skall expedieras, t.ex. ett beslut om avvikelse från självdeklarationen, blir enligt tryckfrihetsförordningens regler allmän när beslutet har expedierats (2 kap. 7§ tryckfrihetsförordningen). I det fall taxeringsbeslutet fattats i enlighet med självdeklarationen torde beslutet bli offentligt när ärendet slutbehandlats och ordföranden satt sitt signum på deklarationen. När skattsedeln expedierats är beslutet om skattedebitering offentligt.

Uppgifterna i skattelängden är således i sig inte avgörande för vad som i ett taxerings- eller debiteringsärende omfattas av sekretess eller inte. Ett avskaffande av längden som beslutsbärare i fråga om taxeringsbesluten innebär därför inte att omfattningen av sekretessen ändras. Även fortsättningsvis gäller sekretess i myndighets verksamhet som avser bestämmande av skatt eller taxering men inte beträffande beslut varigenom skatt bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs.

När det gäller främst sådana taxeringsbeslut där deklarationen följts

finns det emellertid skäl att ställa frågan om vad som skall anses ingå i ett Prop. 1989/90: 74 taxeringsbeslut. Om en uppgift hör till ett beslut är den ju offentlig. Vid tillämpningen av gällande rätt torde man göra en viss koppling till bestämmelserna om skattelängd i 68§ GTL. De uppgifter som enligt paragrafen skall antecknas i skattelängd anses offentliga. Detta innebär bl.a. att en uppgift om den framräknade inkomsten av en viss förvärvskälla är offentlig men att de separata uppgifterna om intäkter eller avdrag i förvärvskällan är sekretessbelagda. Den egentliga grunden för denna mening om vad ett beslut skall anses omfatta kan knappast hänföras till 68§ GTL utan tiil ett bredare synsätt, där den framräknade inkomsten av en förvärvskälla anses utgöra ett delbeslut som tillsammans med andra bildar ett taxeringsbeslut eller också att uppgiften ses som en sorts motivering — och därmed också offentlig — till det yttersta beslutet om taxerad och beskattningsbar inkomst. Man kan säga att det rör sig om att göra en rimlig avvägning av krav från motsatta håll, å ena sidan att hela underlaget för taxeringen inte kan vara offentligt och å andra sidan att offentligheten bör gälla mer än beloppen för taxerade och beskattningsbara inkomster.

Den nämnda innebörden av gällande rätt kan även jämföras med den nuvarande utformningen av den allmänna självdeklarationen. Jämförelsen ger nämligen vid handen att de uppgifter som skall antecknas på första sidan i deklarationens sammanställning till kommunal och statlig inkomstskatt blir offentliga.

Skattelängden fyller även en praktisk funktion. Genom att den är begränsad till uppgifter som anses offentliga kan den hållas allmänt tillgänglig. När en enskild begär att få ta del av något eller några taxeringsbeslut räcker det i allmänhet att myndigheten hänvisar till skattelängden.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att skattelängden skall finnas kvar även i fortsättningen men att den endast skall utgöra en förteckning över skattemyndighetens beslut. |

NTL behöver enligt min mening inte innehålla några bestämmelser om skattelängden. Sådana bör i stället föras in i TF. Jag vill här också nämna att det kan finnas möjligheter att förbättra informationsvärdet hos längden. En annan utformning av den kan innebära fördelar för både allmänheten och skatteförvaltningen.

8¶Omprövningsförfarandet

8.1¶Omprövning på begäran av den skattskyldige

Mitt förslag: Den skattskyldige får inom fem år efter taxeringsårets utgång begära omprövning av skattemyndighetens beslut i fråga som kan ha betydelse för beskattningen eller annat ekonomiskt mellanhavande med det allmänna. Har ansökan kommit in inom perioden får skattemyndigheten fatta beslut även efter omprövningsperiodens utgång. Gör den skattskyldige sannolikt att han inte fått kännedom om taxeringsbeslut, skattsedel eller annan handling med uppgift om skattens storlek inom två månader före femårsperiodens utgång, får en begäran om omprövning komma in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.

Omprövning av frågor avseende samma år taxering kan ske flera gånger. Även samma fråga kan omprövas flera gånger.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: En remissinstans avstyrker den femåriga omprövningsperioden. RSV anför att det inom skatteförvaltningen uttryckts farhågor för att omprövningsrätten skall bli alltför betungande för skattemyndigheten och att omprövningsrätten i kombination med övergången till sakprocess kan komma att utnyttjas i skatteundandragande syfte. Tillämpningen av de nya reglerna måste därför bli föremål för noggrann uppföljning för att lagstiftningsvägen komma till rätta med oönskade effekter. Några remissinstanser påpekar att omprövningsperioden får konsekvenser vid tillämpningen av vissa dubbelbeskattningsavtal.

Skälen för mitt förslag: Riksdagen har redan fattat ett principbeslut om en övergång till en femårig omprövningsperiod. En sådan ordning innebär en väsentligt förstärkt rättssäkerhet för den skattskyldige. Han får möjlighet att få alla felaktigheter rättade på ett snabbt och enkelt sätt hos skattemyndigheten. Självfallet är det angeläget att noggrant följa upp den nya lagstiftningen. Enligt min mening finns det dock inte anledning att befara att en lång omprövningsperiod i kombination med den nya proccessformen kommer att medföra missbruk från de skattskyldigas sida. Dessa torde även i framtiden vara intresserade av att få en felaktighet rättad så snart som möjligt.

För de fal! den skattskyldige gör sannolikt att han inte fått kännedom om taxeringsbeslutet, skattsedeln eller annan handling med uppgift om skattens storlek inom två månader före femårsperiodens utgång anser jag att en särskild regel bör införas. En begäran om omprövning skall i sådana fall få komma in inom två månader från den dag han fick kännedom om beslutet eller skattens storlek. Den femåriga omprövningsperioden får konsekvenser vid tilllämpningen av vissa handräckningsavtal. Jag kommer, som jag redan tidigare nämnt (avsnitt 1), att återkomma till den frågan ett senare sammanhang.

Förfarandet vid skattemyndigheterna bör vara så lite formaliserat som

möjligt. Det finns skäl som talar för att den skattskyldige skall kunna Prop. 1989/90: 74 begära omprövning av ett taxeringsbeslut muntligt. Men många skäl, såsom risken för missuppfattningar, förväxlingar m.m., talar för att en begäran om omprövning skall lämnas skriftligt. Ett krav på skriftlighet behöver dock enligt min mening inte innebära någon större formalism. Är det fråga om en begäran som uppenbart skall bifallas är det inte något som hindrar att skattemyndigheten, sedan den uppmärksammats på felaktigheten av den skattskyldige, företar rättelsen på ”eget initiativ” med stöd av sin rätt att inom femårsperioden fatta omprövningsbeslut till den skattskyldiges fördel. En skattskyldig som har svårt att uttrycka sig skriftligt bör kunna få vägledning när skrivelsen upprättas. Detta följer redan av myndighetens serviceskyldighet (4§ FL). Är ett ärende väl anhängiggjort är det inget som hindrar att den skattskyldige kompletterar sin ansökan muntligt.

Som en förutsättning för omprövning gäller i princip — förutom tidsfristen — att frågan (se avsnitt 14.2) inte får vara eller ha varit föremål för domstols prövning avseende det ifrågavarande taxeringsåret. Är så fallet skall yrkandet om omprövning avvisas. Har domstolen inte avgjort målet bör handlingarna i ärendet överlämnas dit. Ett beslut om avvisning kan överklagas.

Det är angeläget att understryka vikten av att skattemyndigheten lägger ned stor omsorg på utformningen av de omprövningsbeslut som innebär att den skattskyldiges yrkanden helt eller delvis lämnas utan bifall. Beslutsmotiveringen bör bemöta de argument som den skattskyldige fört fram och klart ange på vilken grund yrkandena lämnats utan bifall. En bristande beslutsmotivering kan medföra att den skattskyldige begär ytterligare omprövning eller överklagar beslutet enbart på grund av att han trott att skattemyndigheten inte beaktat hans invändningar eller för att han missförstått ett knapphändigt beslut. Är motiveringen däremot tydlig och utförlig kan den skattskyldige ha de angivna skälen som utgångspunkt vid en ny begäran om omprövning eller ett överklagande. Prövningen kan därvid begränsas till vad som är egentliga tvistefrågor.

Jag föreslår inte någon möjlighet för skattemyndigheten att kunna avvisa en begäran om omprövning med motivering att frågan omprövats tidigare och något nytt inte kommit till. De fall där de skattskyldiga upprepade gånger begär omprövning av samma fråga torde inte innebära någon större belastning för skattemyndigheten med hänsyn till att prövningen av sådana ärenden kan göras tämligen summarisk.

8.2¶Kvittning

Mitt förslag: Någon möjlighet för det allmänna att i domstol mot den skattskyldiges yrkanden framställa s. k. äkta kvittningsinvändningar införs inte. Inte heller på skattemyndighetsnivå får kvittning göras.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: De som uttalat sig i frågan, med undantag för en

remissinstans, ställer sig bakom förslaget att kvittningsrätten skall slopas. 301

Skälen för mitt förslag: Först vill jag för att undvika missförstånd slå fast Prop. 1989/90: 74 att när jag i det följande talar om kvittningsinvändningar menar jag om inte annat uttryckligen sägs s. k. äkta kvittningsinvändningar, dvs. motpartens möjlighet att efter överklagandetidens utgång anföra motfakta som hänför sig till en annan fråga än den som är föremål för prövning (se SOU 1985:42 s. 234 f).

Jag vill vidare understryka att det jag kommer att ta upp beträffande kvittningsinvändningar inte har någon relevans beträffande ändringar till den skattskyldiges nackdel som skattemyndigheten kan besluta om inom ramen för sin befogenhet att inom ettårsperioden fatta beslut till den skattskyldiges nackdel och för tiden därefter att fatta beslut om eftertaxering. De möjligheterna är inte något utflöde av en kvittningsrätt och kan naturligtvis utnyttjas helt oberoende av om den skattskyldige begärt omprövning eller inte.

I princippropositionen (1986/87:47 s. 159) anförde jag att skatteprocessen i framtiden i huvudsak borde ha formen av en sakprocess. Jag ville emellertid då inte helt utesluta att det kunde finnas anledning att behålla en del inslag från beloppsprocessen. Jag tänkte därvid närmast på möjligheten till kvittning i vissa situationer. Omprövningsförfarandet i kombination med en sakprocess kan nämligen medföra vissa nackdelar för det allmännas del vad gäller möjligheten att åberopa fakta som skulle leda till att taxeringen inte ändras. Som exempel nämnde jag det fallet att en skattskyldig efter det att det allmännas överklagandetid gått ut inleder en process. Det allmänna kan då inte väcka talan beträffande en annan sak som skulle leda till att taxeringen förblir oförändrad eller inte sänks i den utsträckning som skulle bli följden av den skattskyldiges yrkanden. Om den upptäckta felaktigheten är uppenbar och avser ett betydande belopp kan det framstå som stötande att taxeringen inte skall påverkas härav. Sådana situationer torde visserligen bli relativt sällsynta, men en kvittningsrätt borde ändå, påpekade jag, övervägas i det fortsatta utredningsarbetet.

Som kommittén har framfört i sitt slutbetänkande gör sig problemet i första hand gällande hos skattemyndigheterna då den skattskyldige begär omprövning efter ettårsperioden. Inte heller då har skattemyndigheten möjlighet att kvittningsvis mot den skattskyldiges yrkanden ändra andra frågor i taxeringsbeslutet så att den taxerade inkomsten inte ändras eller inte sänks så mycket som skulle ha blivit följden av hans yrkanden. En kvittningsmöjlighet vid domstol utan någon motsvarighet på skattemyndighetsnivå är knappast någon acceptabel lösning.

Skatteförenklingskommittén anför att en möjlighet till kvittningsinvändningar inte går att förena med en sakprocess. I begreppet äkta kvittning ligger ju att invändningen avser en annan fråga än den överklagandet gäller och avsikten med sakprocessen är just att begränsa prövningen till den fråga som överklagats. Kommittén menar att bortsett från de mer principiella invändningar som kan resas mot ett kvittningsinstitut skulle ett sådant institut medföra ett alltför komplicerat regelsystem.

Kommittén föreslår i stället för en kvittningsrätt att en motsvarighet till den nuvarande regeln om länsskattemyndighetens extraordinära besvärs- 302

rätt till den skattskyldiges nackdel vid s.k. misstagstaxeringar (1018 1 Prop. 1989/90: 74 mom. jämfört med 100§ första stycket 5 GTL) införs som en ny eftertaxeringsgrund. Som en begränsning i förhållande till dagens regler föreslås att det bör krävas att felaktigheten avser ett betydande belopp.

Jag anser att kommitténs förslag har fördelar framför en kvittningsrätt för det allmänna. En kvittningsrätt innebär en sorts latent omprövningsrätt till den skattskyldiges nackdel även efter ettårsperiodens utgång — en möjlighet som är beroende av den skattskyidiges yrkanden. Kvittningsinvändningar är för närvarande inte tillåtna mot den skattskyldiges extraordinära besvär. Den femåriga omprövningsperioden konsumerar den extraordinära besvärsrätten. En obegränsad kvittningsrätt under hela femårsperioden skulle därför innebära en utvidgning i förhållande till vad som gäller i dag. Det nuvarande kvittningsinstitutet har ju dessutom varit förenat med en hel de! komplikationer, vilket inte minst floran av refererade regeringsrättsavgöranden visar. Inget tyder på att ett lagreglerat kvittningsinstitut, som inlemmas i det nya taxeringsförfarandet och sakprocessen, blir mer lättillämpat. Den föreslagna ceftertaxeringsgrunden ger en bättre likformighet skattskyldiga emellan. Likartade fel kan rättas oberoende av om den skattskyldige yrkat omprövning eller överklagat. Vidare är den betydligt enklare än ett kvittningsinstitut. Jag föreslår därför att någon kvittningsrätt inte införs för det allmänna i taxeringsförfarandet. Jag återkommer till frågan om en ny eftertaxeringsgrund i avsnitt 8.3.3 i samband med behandlingen av de övriga eftertaxeringsgrunderna.

8.3¶Omprövning på skattemyndighetens initiativ

8.3.1 Skattemyndighetens omprövningsskyldighet

Mitt förslag: Skattemyndigheten skall ompröva ett taxeringsbeslut om det finns skäl för det.

Skattemyndigheten skall göra de följdändringar i ett taxeringsbeslut som föranleds av ett annat taxeringsbeslut som skattemyndighet fattat avseende annat taxeringsår eller annan skattskyldig eller en allmän förvaltningsdomstols dom i mål om taxering avseende annat taxeringsår eller annan skattskyldig.

Skattemyndigheten skall vidare göra de följdändringar i ett taxeringsbeslut som föranleds av allmän förvaltningsdomstols celler skattemyndighets beslut angående fastighetstaxering samt RSV:s, kammarrätts eller regeringsrättens beslut angående sjömansskatt samt beslut om utländsk skatt eller om sådana obligatoriska avgifter som avses i 46§ 2 mom. första stycket 3 kommunalskattelagen.

Skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett beslut, om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i stort med mitt. Kommittén föreslår dock att domstolen skall besluta om de följdändringar som följer av domstolens beslut på yrkande av part. 303

sitiva till att skattemyndigheten ges möjligheter att ompröva beslut i syfte att snabbt och smidigt avgöra frågor där någon tvist inte föreligger. Däremot föreligger delade meningar om utformningen av omprövningsmöjligheterna.

Skälen för mitt förslag: En omprövning av ett taxeringsbeslut initieras ofta av den skattskyldige. Efter det att en deklaration granskats och ett taxeringsbeslut fattats har skattemyndigheten normalt inte någon anledning att ta upp och ompröva ett ärende på nytt. För att en omprövning skall initieras av skattemyndigheten förutsätts i allmänhet att nya omständigheter kommit till som gör att det tidigare beslutet framstår som felaktigt, t.ex. en taxeringsrevision eller ett beslut av domstol om nedsatt taxeringsvärde på fastighet. Skattemyndigheten är då skyldig att vidta de åtgärder som behövs. Däremot är skattemyndigheten naturligtvis inte skyldig att t.ex. efter det att ett beslut av domstol har klarlagt ett tidigare ovisst rättsläge gå igenom tidigare taxeringsbeslut avseende andra skattskyldiga för eventuell åtgärd. I sådana fall åligger det den skattskyldige att bevaka sina intressen.

Skattemyndigheten bör inte heller vara skyldig att självmant ompröva ett beslut om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp. Det slogs redan genom RS-reformen fast att skattemyndigheternas resurser skall inriktas på det väsentliga skatteundandragandet. Riktlinjer för skattemyndigheternas ambitionsnivå bör dras upp av RSV. Det är enligt min mening tillräckligt att lagstiftningsvägen ge utrymme för skattemyndigheterna att underlåta att på eget initiativ ompröva beslut om omprövningen skulle avse ett mindre belopp. För en sådan flexibel ordning talar bl. a. att olika felaktigheter bör behandlas olika. Så bör t. ex. följdändringar som är till den skattskyldiges fördel underlåtas endast om det rör sig om ett bagatellartat belopp, medan omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel förutsätter att ändringen avser en tämligen betydande felaktighet. Mot att föreskriva vissa beloppsgränser talar också att sådana av skattskyldiga kan uppfattas som ”frigränser”, inom vilka det är tillåtet att lämna oriktiga uppgifter.

Beslut om följdändring Taxeringsbeslut och förvaltningsdomstolars beslut i mål om taxering har ofta direkta återverkningar på andra taxceringsbeslut avseende den skattskyldige själv eller någon annan skattskyldig. En inkomst skall kanske beskattas ett annat taxeringsår eller hos den skattskyldiges make. I dagens förfarande är konsckvensändringar förstås möjliga under taxeringsperioden. Någon bestämmelse om sådana ändringar för taxeringsnämndernas vidkommande finns därför inte. Däremot har domstolarna möjlighet och i vissa fall skyldighet att enligt 1058 GTL besluta om de konsekvenser i andra taxeringsbeslut som föranleds av domstolens ställningstagande i det överklagade målet. Omprövningsförfarandet medför att möjligheter att företa följdändringar måste finnas också på skattemyndighetsnivå.

Även andra beslut än taxeringsbeslut har direkta återverkningar på 304

taxeringsbeslut. Jag avser här beslut om ändringar av taxeringsvärde på Prop. 1989/90: 74 fastighet, beslut avseende sjömansskatt och om ändring av utländsk skatt. I GTL finns bestämmelser som möjliggör rättelse av taxeringsbeslut även efter den ordinarie besvärstidens utgång i dessa situationer.

De konsekvensändringar som dessa beslut föranleder i taxeringsbeslut benämner kommittén följdändringar. Det bör understrykas att med en följdändring avses en ändring i ett taxeringsbeslut som är en direkt konsekvens av ”huvudbeslutet”. ”Huvudbeslutet” kan avse ett taxeringsbeslut avseende annat taxeringsår eller en annan skattskyldig eller ett beslut om fastighetstaxering, sjömansskatt eller utländsk skatt. De konsekvenser som en domstols ställningstagande i ett mål om taxering medför på taxeringsresultatet det ifrågavarande taxeringsåret kallas, som jag återkommer till senare, taxeringsåtgärder (se avsnitt 15).

Jag skall här först behandla skattemyndighets skyldighet att genom omprövning ex officio beakta beslut i ärende eller mål om taxering. Därefter tar jag upp följdändringar till följd av andra beslut.

Ändrad inkomst- eller förmögenhetstaxering Som jag redan nämnt finns för närvarande i 1058 GTL bestämmelser om domstols möjligheter att företa konsekvensändringar. En direkt övrföring av denna bestämmelse till att tillämpas av skattemyndigheterna är dock enligt min mening inte lämplig. Bestämmelsen har ofta kritiserats som svårtillämpad. Trots en mycket omfattande praxis kan rättsläget inte sägas vara klart. Helt uppenbart är dock att paragrafen inte ger möjlighet att göra följdändring i alla de fall en sådan framstår som befogad och skälig.

Som exempel kan nämnas att bestämmelsen medger överflyttning av inkomst resp. utgift till rätt taxeringsår när taxeringen ändrats på grund av att inkomsten eller utgiften anses hänförlig till ett annat beskattningsår än det taxeringen avser. Om däremot en skattskyldig medges ett avdrag som han tidigare fått avdrag för eller taxeras för en inkomst som redan taxerats ett tidigare år är paragrafen inte tillämplig. Vad gäller förhållandet till en annan skattskyldig kan enligt bestämmelsen inkomst överflyttas till rätt skattskyldig, men däremot inte avdrag.

Andra nackdelar med bestämmelsen är att det, trots den omfattande rättspraxis som utbildats, fortfarande i vissa avseenden föreligger osäkerhet om de tidsfrister inom vilka bestämmelsen kan tillämpas och om domstolarnas skyldighet att tillämpa den ex officio.

Remissinstanserna har ställt sig bakom förslaget om följdändring i andra taxeringsbeslut avseende den skattskyldige men varit kritiska till följdändring i taxeringsbeslut avseende annan skattskyldig efter ettårsperiodens utgång. För egen del anser jag att en omdisponering av den skattskyldiges egen taxering över tiden måste kunna ske och inte innebär några betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt. Vad gäller följdändringar i taxeringsbeslut avseende annan skattskyldig delar jag den av flera remissinstanser framförda uppfattningen att möjligheten bör begränsas efter ettårsperiodens utgång. Jag återkommer till frågan vilka begränsningar som bör införas senare (avsnitt 8.3.3). 305

20 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 74

I sitt principbetänkande (SOU 1985:42) Förenklad taxering föreslog Prop. 1989/90: 74 skatteförenklingskommittén att skattemyndigheten skulle göra de följdändringar som föranleddes av domstols beslut. I sitt slutbetänkande intar kommittén emellertid en annan ståndpunkt. Den anser att en ordning där skattemyndigheten fattar de följdändringsbeslut som följer av domstols dom skulle vara alltför långtgående i förhållande till vad som gäller i dag. Kommittén föreslår därför i stället att domstolen skall besluta om följdändringar avseende annat taxeringsår efter yrkande av part. Domstolen skall vidare besluta om följdändring avseende annan skattskyldig efter yrkande av det allmänna. Sådant yrkande skall framställas senast det sjätte året efter utgången av det taxceringsår som följdändringen avser. Finner domstolen att en följdändring avseende annan skattskyldig är uppenbart oskälig får den underlåtas.

Visserligen innebär en ordning där skattemyndigheten även fattar de följdändringsbeslut som följer efter domstols beslut en väsentlig förändring i förhållande till i dag. Icke desto mindre anser jag att en sådan lösning är att föredra framför det förslag kommittén lägger fram i sitt slutbetänkande. Den ger enklare och enhetligare regler och stämmer bättre överens med principen att skattemyndigheten skall fatta taxeringsbesluten i första instans. Det är inte motiverat att just i detta avseende ha en särreglering för det fåtal fall som behandlas i domstol. Jag föreslår därför att skattemyndigheten skall fatta beslut om följdändring efter domstols dom i mål om taxering.

För att komma till rätta med de fall som för närvarande faller utanför 1058 GTL anser jag i likhet med kommittén att bestämmelsen, i stället för en uppräkning av de fall där följdändring skall ske, bör få cn mer genereil utformning. Vidare anser jag att det i princip skall åligga skattemyndigheten att företa följdändringar.

Skattemyndigheten bör enligt min mening inte behöva avvakta att det beslut som föranleder följdändringen vinner laga kraft.

Ändrat fastighetstaxeringsvärde

För närvarande gäller att om en fastighets taxeringsvärde ändrats av domstol och ändringen inverkar på inkomst- eller förmögenhetstaxeringen, får den skattskyldige, länsskattemyndigheten och, såvitt det rör den kommunala taxeringen, kommunen anföra besvär inom åtta månader från det att beslutet rörande fastighetstaxeringen meddelades (1028 GTL). Detsamma gäller om lokala skattemyndigheten beslutat om rättelse enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Ett överklagande får prövas först när lagakraftägande beslut rörande fastighetstaxeringen föreligger.

Enligt 72 b § GTL skall lokala skattemyndigheten, om inte särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om den ändring i inkomsteller förmögenhetstaxeringen som föranleds av att förvaltningsdomstol ändrat taxeringsvärde på schablontaxerad fastighet. Detsamma gäller om beslut om rättelse enligt 20 kap. 23§ eller 28 kap. 10§ fastighetstaxeringslagen har fattats eller om den lokala skattemyndigheten vidtagit åtgärd enligt 28 kap. 12§ samma lag avseende sådan fastighet. Ändring skall 306

beslutas inom fem månader från det att beslutet rörande fastighetstaxe- Prop. 1989/90: 74 ringen meddelades. Beslut om ändring kan fattas även om fastighetstaxeringen inte vunnit laga kraft.

1976 års fastighetstaxeringskommitté, vars förslag ligger bakom införandet av 72 b§ GTL, menade att rättelseförfarandet borde avse såväl villafastigheter som konventionellt taxcrade fastigheter. I prop. 1981/82:19 föreslogs dock, efter invändningar vid remissbehandlingen, att rättelseförfarandet åtminstone till att börja med skulle avse endast schablontaxerade fastigheter.

Jag anser att skattemyndigheten i det nya förfarandet skall ha skyldighet att göra de följdändringar i inkomst- och förmögenhetstaxeringen som följer av ett ändrat fastighetstaxeringsvärde även vad gäller konventionellt beskattade fastigheter. Domstolarnas mål om fastighetstaxering avser till den helt övervägande delen fall där fastighetsägaren för talan om sänkning av fastighetstaxeringsvärdet. Följdändringar i inkomst- och förmögenhetstaxeringen är således huvudsakligen till den skattskyldiges förmån. Det kan befaras att skattskyldiga i åtskilliga fall gör rättsförluster på grund av att inkomst- och förmögenhetstaxeringen inte överklagas i rätt tid. Det är heller inte fråga om ärenden som av sakliga skäl bör ligga på domstol. I likhet med vad som gäller för övriga omprövningar på skattemyndighetens initiativ föreligger inte någon ovillkorlig skyldighet att utan yrkande företa bagatelländringar.

Ändrad sjömansskatt eller utländsk skatt m. m. Den nuvarande extraordinära besvärsrätten enligt 1018 2 mom. GTL ger länsskattemyndigheten möjlighet att yrka att domstol gör de följdändringar i inkomsttaxeringen som föranleds av att RSV, kammarrätt eller regeringsrätten beslutat att sjömansskatt inte skall betalas för viss inkomst eller att sjömansskatt skall betalas med ctt annat belopp än tidigare.

Enligt min mening bör följdändringar av detta slag inte handläggas av domstol som första instans utan av skattemyndighet.

Länsskattemyndigheten har enligt nuvarande regler även extraordinär besvärsrätt om utländsk skatt, som den skattskyldige har fått avräkning för, senare sätts ned (1018 3 mom. GTL). Även den skattskyldige har extraordinär besvärsrätt om han inte fått avräkning för utländsk skatt eller avdrag enligt 468 2 mom. första stycket 3 KL som han varit berättigad till (1008 första stycket 8 GTL).

Jag anser att skattemyndighet, inte domstol, skall ombesörja den justering av avräkningsbeslutet som föranleds av ändringen av den utländska skatten eller, om den skattskyldige inte tidigare fått någon avräkning, besluta om avräkning. Om den skattskyldige inte fått avdrag för obligatoriska avgifter enligt 46 § 2 mom. första stycket 3 KL som han varit berättigad till, bör skattemyndigheten också göra sådan rättelse. Samma sak bör gälla om sådana obligatoriska avgifter som den skattskyldige fått avdrag för scnare sätts ned.

8.3.2 Tidsfristerna för omprövning på skattemyndighetens initiativ Prop. 1989/90: 74

Mitt förslag: Beslut om omprövning till den skattskyldiges fördel får meddelas inom fem år efter utgången av taxeringsåret. Följdändringsbeslut till den skattskyldiges fördel får meddelas även efter utgången av femårsperioden.

Beslut om omprövning till den skattskyldiges nackdel får meddelas inom ett år efter utgången av taxeringsåret.

För det fall den skattskyldige inte kommit in med självdeklaration i rätt tid gäller särskilda regler. Skattemyndigheten får i dessa fall, oberoende av om förutsättningar för eftertaxering föreligger, ompröva ett taxeringsbeslut till den skattskyldiges nackdel under ett år efter det att deklarationen kom in till skattemyndigheten, dock inte längre än till utgången av det femte året efter taxeringsåret.

Efter ettårsperioden och t. o. m. femte året efter taxeringsåret får taxeringsbeslut till den skattskyldiges nackdel meddelas om det föreligger förutsättningar för eftertaxering. De nuvarande särskilda tidsfristerna för eftertaxering vid skattebrott m. m. behålls men med den skillnaden att skattemyndighetens beslut skall meddelas inom de frister som i dag gäller för ansökan om eftertaxering hos länsrätten.

Följdändring genom eftertaxering får ske även efter femårsperioden men senast inom sex månader från det att det beslut som föranledde följdändringen meddelades.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Kommittén föreslår dock att om den skattskyldige inte ger in självdeklaration i rätt tid skall skattemyndigheten kunna ompröva ett taxeringsbeslut till den skattskyldiges nackdel inom två år från det att deklarationen kom in till skattemyndigheten, dock inte längre än till utgången av det femte året efter taxeringsåret.

Remissinstanserna: Några remissinstanser är tveksamma till eller avstyrker den ettåriga omprövningsperioden.

Kammarrätten i Göteborg menar att hänsynen till den skattskyldiges rättssäkerhet kräver att taxeringsbesluten för det stora flertalet skattskyldiga blir definitiva efter en kortare period och förordar ett förfarande med granskningsperioder av olika längd. Grundbeslutet bör vara bindande för skattemyndigheten om inte myndigheten i grundbeslutet reserverat sig för att detta kan omprövas. Motsvarande synpunkter har förts fram av länsrätten i Göteborgs och Bohus län.

Skälen för mitt förslag: Principbeslutet innebär att perioderna för omprövning på initiativ av det allmänna kommer att variera beroende på om ändringen är till fördel eller nackdel för den skattskyldige. Bedömningen av om en ändring är till fördel eller nackdel ger sig ofta själv. Samtliga omprövningsbeslut som leder till högre skatt för den skattskyldige får anses vara till den skattskyldiges nackdel och kan således inte meddelas efter ettårsperioden om inte eftertaxeringskriterierna är för handen. Vid bedömningen av vad som är till den skattskyldiges fördel kan man på

samma sätt utgå från att skattesänkningar är fördelaktiga. Vid omprövning Prop. 1989/90: 74 efter ettårsperioden då förutsättningar för eftertaxering inte finns kan det ändå ofta finnas skäl att före en initiativändring låta den skattskyldige yttra sig. Det kan undantagsvis finnas situationer när den skattskyldige anser att ett beslut, trots att det medför en skattesänkning, i ett större ekonomiskt perspektiv innebär en försämring för honom. Motsätter sig den skattskyldige ett omprövningsbeslut efter utgången av taxeringsåret och finns inte förutsättningar för eftertaxering skall beslutet inte fattas.

Begär den skattskyldige själv omprövning skall skattemyndigheten inte gå in på en bedömning huruvida beslutet är till nackdel eller fördel för honom.

Några remissinstanser har vänt sig mot att skattemyndigheten får möjlighet att inom ett år efter taxeringsåret fatta omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel. Mot detta vill jag anföra följande.

Taxeringsförfarandet är en masshantering som drivs under stor tidspress. Trots att ambitionen självklart är att riktiga beslut skall fattas redan under taxeringsperioden är detta i vissa fall inte möjligt att uppfylla. En bidragande orsak härtill är att det material som de skattskyldiga lämnar i sina deklarationer ofta är oklart eller bristfälligt. I många fall tillkommer efter taxeringsperioden ny utredning eller nya bevis som taxeringsnämnden inte tagit ställning till. I en betydande del av överklagandena från det allmännas sida till länsrätt medger den skattskyldige helt eller delvis yrkandena. Det måste därför enligt min mening finnas möjligheter för skattemyndigheten att ompröva beslut till den skattskyldiges nackdel. I annat fall kan inte principen att förfarandet skall förskjutas mot första instans upprätthållas. Vid bedömningen av tidsfristen skall vägas in att länsskattemyndighetens möjlighet att i ordinarie ordning överklaga ett taxeringsbeslut för närvarande sträcker sig t.o.m. utgången av juni året efter taxeringsåret. Taxeringarna står således redan i dag öppna till denna tidpunkt. Handläggningen 1 länsrätt tar normalt mer än ett år. Ettårsfristen torde i regel komma att innebära att den skattskyldige snabbare än för närvarande får besked om eventuella ändringar av sin taxering. En kortare tid än ett år är enligt min mening inte heller möjlig med hänsyn till den femårsperiod som gäller för de skattskyldiga och till förslaget att kvittningsrätten för det allmänna skall slopas.

Om den skattskyldige inte lämnat självdeklaration i rätt tid skall enligt principbeslutet omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel få fattas inom ett år från det att deklarationen kom in till skattemyndigheten. I sitt slutbetänkande föreslår skatteförenklingskommittén att omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel skall få fattas inom två år från det att deklarationen kom in till skattemyndigheten i dessa fall. Som motiv för sitt förslag anger kommittén att för deklarationer som lämnats i rätt tid uppgår den tidsperiod inom vilken skattemyndigheten får fatta beslut till nackdel för den skattskyldige till närmare två år. En omprövningsfrist på ett år efter deklarationsinlämnandet för beslut till den skattskyldiges nackdel skulle därför i många fall innebära att skattskyldiga, som vill spekulera i att undgå kontroll genom att deklarera sent blir otillbörligt gynnade.

De remissinstanser som har uttalat sig om förslaget har avstyrkt det. 309

Även jag är tveksam till förslaget. Det är naturligtvis viktigt att de som inte Prop. 1989/90: 74 fullgör sin deklarationsskyldighet i rätt tid inte kommer i ett förmånligare läge än de som sköter sina åligganden. Reglerna får inte ge utrymme för spekulation från de skattskyldigas sida i syfte att undgå kontroll. Enligt min uppfattning är emellertid redan regeln att omprövning till den skattskyldiges nackdel kan ske inom ett år från det att deklarationen kommit in tillräcklig för att stävja ett eventuellt missbruk. Jag föreslår därför att omprövning till nackdel i dessa fall skall kunna ske inom ett år från det att deklarationen kommit in till skattemyndigheten.

Skattemyndighetens beslut om eftertaxering skall meddelas inom den tid som för närvarande gäller för länsskattemyndighetens ansökan om eftertaxcring hos länsräten, dvs. inom fem år.

I 1158 GTL finns ett antal undantagsbestämmelser från regeln att ansökan om eftertaxering skall ske inom fem år från utgången av taxeringsåret. Jag anser att motsvarigheter till dessa bör införas i NTE men med den skillnaden att beslut om eftertaxering skall meddelas inom de frister som för närvarande gäller för ansökan om eftertaxering.

Länsrätten skall enligt nuvarande regler pröva en ansökan om eftertaxering senast inom ett år från utgången av den dag ansökan senast skulle ha kommit in till länsrätten (1168 GTL). Mitt förslag att skattemyndighetens beslut skall meddelas inom de tidsfrister som för närvarande gäller för länsskattemyndighetens ansökan om eftertaxering innebär således att fristerna inskränks i förhållande till dagens regler.

11058 GTL stadgas inte någon tidsfrist inom vilken konsekvensändringar får företas. Någon helt entydig praxis från regeringsrätten finns inte heller. Genom pleniavgörandet RÅ 19851:20 har emellertid rättsläget klarnat, åtminstone vad gäller konsekvensändringar i annan skattskyldigs taxering. Av rättsfallet, som avsåg höjning av en makes taxering med stöd av 1058 andra stycket första meningen GTL, torde man kunna dra den slutsatsen att en konsekvensändring i annan skattskyldigs taxering som innebär en höjning av taxeringarna normalt måste prövas av domstol inom sex år efter taxeringsårets utgång. Möjligen kan man utläsa av rättspraxis (RÅ 1978 1:74, 19801:76) att om det redan i länsrätten varit fråga om vem av två personer som skall taxeras för visst belopp utan att frågan om överflyttning aktualiserats kan överflyttning aktualiseras även efter sexårsfristen.

Vad gäller överflyttning av inkomster eller utgifter till rätt taxeringsår finns rättsfall som talar för att en sexårsfrist normalt skall tillämpas även där, men det finns också rättsfall som ger uttryck för att någon tidsfrist inte gäller.

Enligt min mening bör en överflyttning av en inkomst eller ett avdrag till annat taxeringsår vara möjlig även om beslutet fattas efter femårsfristen. I annat fall skulle en följdändring inte kunna företas i många fall där en sådan framstår som angelägen och rimlig. Det är ju inte fråga om en taxeringshöjning i egentlig mening utan en omdisponering över tiden. Följdändringar i den skattskyldiges taxering måste också kunna göras efter femårsperiodens utgång när det är fråga om ändringar till följd av ändrad fastighetstaxering, sjömansskatt eller utländsk skatt. 310

Även följdändringar i taxeringsbeslut avseende annan skattskyldig mås- Prop. 1989/90: 74 te enligt min mening kunna företas efter femårsperioden. Som jag redan tidigare nämnt anser jag emellertid att möjligheten att genom eftertaxering företa följdändring i annan skattskyldigs taxering bör begränsas. Jag återkommer till detta i samband med att jag tar upp möjligheterna till eftertaxering (avsnitt 8.3.3).

Det är angeläget att följdändringsbeslutet fattas i anslutning till ”huvudbeslutet”. Detta är särskilt viktigt i de fall följdändringsbeslutet fattas efter femårsperiodens utgång. Jag anser därför att det bör föreskrivas en tidsfrist för följdändringar i de fall de avser ändringar till den skattskyldiges nackdel efter femårsperiodens utgång. Följdändringsbeslut till nackdel för den skattskyldige efter femårsperiodens utgång måste meddelas inom sex månader från det att det beslut som föranledde följdändringen meddelades.

8.3.3 Eftertaxering

Mitt förslag: Begreppet eftertaxering vidgas i förhållande till vad som gäller i dag. I begreppet samlas i princip skattemyndighetens möjligheter att ompröva ett taxeringsbeslut till den skattskyldiges nackdel efter ettårsperiodens utgång. Ett beslut om eftertaxering är, till skillnad från i dag, inte ett tillägg till det tidigare taxeringsbeslutet utan en ändring av det.

Den nuvarande eftertaxeringsregeln som förutsätter oriktig uppgift elter underlåtenhet från den skattskyldiges sida kvarstår i huvudsak oförändrad. Den nuvarande anknytningen till undandragen skatt försvinner dock.

Eftertaxering får — förutom vid oriktig uppgift — ske vid rättelse: av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Vidare får eftertaxering ske när kontrolluppgift avseende inkomst av tjänst eller kapital, som skall lämnas utan föreläggande, saknats eller varit felaktig. Slutligen får eftertaxering ske vid följdändring till den skattskyldiges nackdel i ett taxeringsbeslut efter ettårsperiodens utgång.

Följdändring genom eftertaxering i taxeringsbeslut avseende samma skattskyldig får göras under de förutsättningar som gäller för följdändring inom ettårperioden. Följdändring genom eftertaxering i taxeringsbeslut avseende annan skattskyldig får inte ske om beslutet skulle framstå som uppenbart oskäligt.

Eftertaxering som avser annat än följdändring får ske endast om den skulle avse belopp av någon betydelse. Eftertaxering får inte ske om myndigheten tidigare fattat ett eftertaxeringsbeslut på samma grund.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Kommittén föreslår dock inte något beloppskriterium vid eftertaxering med undantag för eftertaxering vid uppenbara förbiseenden. 311

Remissinstanserna: RSV ifrågasätter den föreslagna beloppsgränsen i Prop. 1989/90: 74 misstagsfallen. Det finns i vissa fall behov av att kunna rätta uppenbara fel även om de inte avser väsentliga belopp. Regeln att skattemyndigheten får avstå från att ompröva beslut om det endast i ringa mån skulle ändra den påförda skatten torde vara tillräcklig för att undvika småändringar. Kammarrätten i Sundsvall ifrågasätter om inte den föreslagna möjligheten att avstå från att eftertaxera på grund av skälighetshänsyn bör avse samtliga

situationer där det kan bli aktuellt att eftertaxera. Liknande synpunkter

förs fram från näringslivshåll. Man menar där att begreppet oriktig uppgift bör granskas närmare. Även om uppgiften på grund av ett helt ursäktligt misstag blivit oriktig, föreligger möjlighet till eftertaxering. Skattskyldig som till ledning för sin taxering lämnar riktiga uppgifter i en omfattning som han haft anledning bedöma vara tillräckligt bör gå fri från eftertaxering. Länsrätten i Stockholms län anser att begreppet eftertaxering bör förbehållas det som i dag är eftertaxering och att följdändring genom eftertaxering beträffande annan skattskyldig bör underlåtas om beslutet framstår som oskäligt. Svenska revisorsamfundet anser att någon form av väsentlighetskriterium bör behållas. Advokatsamfundet motsätter sig den föreslagna eftertaxeringsgrunden vid misstagstaxeringar.

Skälen för mitt förslag: Kommittén föreslår att skattemyndighetens möjligheter att efter ettårsperiodens utgång ompröva ett taxeringsbeslut beträffande en skattskyldig som i rätt tid lämnat sin självdeklaration skall

samlas i ett eftertaxeringsinstitut. Detta föreslås omfatta, förutom dagens

eftertaxeringsinstitut, även länsskattemyndighetens extraordinära besvärsrätt till den skattskyldiges nackdel enligt 1018 I mom. jämförd med 1008 första stycket 5 GTL vid s.k. misstagstaxeringar och när taxeringen blivit oriktig på grund av att kontrolluppgift enligt 37§ GTL, som avser inkomst av tjänst eller kapital, saknats eller varit felaktig. Vidare inbegrips i det föreslagna eftertaxeringsinstitutet skattemyndighetens befogenhet att även efter ettårsperioden besluta om följdändring till den skattskyldiges nackdel (nuvarande 1018 2 och 3 mom., 72 b, 102 och 10538 GTL).

Enligt min mening blir en ordning där skattemyndighetens möjligheter att ändra taxeringsbeslut till den skatteskyldiges nackdel efter ettårsperiodens utgång samlas inom ramen för ett eftertaxeringsinstitut mer överskådlig. Det är enklare att tala om olika grunder för eftertaxering än att laborera med olika institut. Förslaget från kommittén bör alltså följas.

Kommittén har föreslagit att följdändring i taxeringsbeslut avseende annan skattskyldig inte skall få göras om beslutet skulle framstå som uppenbart oskäligt. Några remissinstanser har ifrågasatt om inte en generell möjlighet borde införas för skattemyndigheten att avstå från att eftertaxera på grund av att ett beslut skulle framstå som oskäligt. Enligt min mening bör frågan övervägas. Jag räknar med att senare i år kunna återkomma i frågan i samband med mina överväganden om vissa ändringar av skattetilläggsreglerna (se avsnitt 10).

Uppenbara förbiseenden Jag har i avsnitt 8.2 ställt mig bakom kommitténs förslag att någon kvittningsrätt för det allmänna inte skall införas. Kommittén förestår i stället för en kvittningsrätt att skattemyndigheten skall få möjlighet att eftertaxeringsvis rätta s.k. misstagstaxeringar, dvs. att den extraordinära besvärsrätt som länsskattemyndigheten för närvarande har enligt 101§ 1 mom. jämförd med 1008 första stycket 5 GTL omvandlas till en eftertaxeringsgrund. Praktiskt taget samtliga remissinstanser som uttalat sig i frågan harställt sig bakom förslaget. Även jag är positiv till kommitténs förslag. Det ger möjlighet att komma tillrätta med vissa nackdelar med den femåriga omprövningsperioden utan att en komplicerad och i andra avseenden olämplig kvittningsrätt för det allmänna behöver införas. En möjlighet till rättelse av uppenbara förbiseenden i taxeringsbeslut är ju inte heller någon nyhet, låt vara att möjligheten för närvarande är utformad som en extraordinär besvärsrätt.

Bedömningen av vad som skall avses med uppenbart förbiseende bör enligt min mening i stort motsvara vad som gäller enligt dagens relativt restriktiva praxis.

Kontrolluppgift saknas eller är felaktig En motsvarighet till nuvarande 1008 första stycket 5 GTL och 1018 I mom. GTL är nödvändig också utifrån en annan aspekt. Den förenklade deklarationen innebär att den skattskyldige genom sin underskrift vitsordar att de kontrolluppgifter han fått motsvarar vad han uppburit under året. I samband med att den förenklade deklarationen infördes gjordes ett tillägg i 1008 första stycket 5 GTL så att extraordinär besvärsrätt föreligger om taxeringen blivit oriktig på grund av att kontrolluppgift enligt 37§ GTL, som avser inkomst av tjänst eller kapital, saknats eller varit felaktig. Enligt 1018 I mom. GTL föreligger också extraordinär besvärsrätt för länsskattemyndigheten till den skattskyldiges nackdel i denna situation.

Som framgår av prop. 1984/85:180 om förenklad självdeklaration (s. 111) kommer frågan om vad som är oriktig uppgift, och därmed möjligheten att eftertaxera, i ett annat läge i den förenklade självdeklarationen. Om den som är uppgiftsskyldig enligt 37§ GTL skickar en riktig kontrolluppgift till den skattskyldige, men ingen kontrolluppgift alls eller en uppgift på för lågt belopp till skattemyndigheten, har den skattskyldige inte lämat någon oriktig uppgift om han försäkrar att hans inkomster överensstämmer med de kontrolluppgifter han fått. En korrektionsmöjlighet är därför nödvändig i dessa situationer. Skattemyndigheten bör få besluta om eftertaxering om taxeringsbeslutet blivit oriktigt på grund av kontrolluppgift, som skall lämnas utan föreläggande avseende inkomst av tjänst eller kapital, saknats eller varit felaktig.

Följdändringar För följdändringar i taxeringsbeslut avseende samma skattskyldig anser jag inte att några särskilda begränsningar är motiverade. Som jag redan framhållit är det i sådana fall endast fråga om en omdisponering av den skattskyldiges totala beskattning över tiden.

Vad däremot gäller följdändringar itaxeringsbeslut avseende annan skattskyldig efter ettårsperiodens utgång anscr jag i likhet med kommittén att det bör vara möjligt att i vissa undantagsfall underlåta att följdändra. Ofta avser en följdändring ett skattesubjekt som har en så stark gemenskap med den skattskyldige att det skulle framstå som orimligt om inte en följdändring kunde ske. I undantagsfall kan emellertid en följdändring te sig omotiverad och oskälig. Jag anser därför att följdändring eftertaxeringsvis i taxeringsbeslut avseende annan skattskyldig inte skall få ske om ett beslut skulle framstå som uppenbart oskäligt. Ett beslut kan vanligen inte anses vara uppenbart oskäligt om det föreligger intressegemenskap mellan de skattskyldiga. Följdändring bör därför normalt göras vid transaktioner mellan närstående bolag, makar, barn m. fl. Vid bedömningen bör även tidsaspekten vägas in. Ett beslut kan framstå som uppenbart oskäligt om det fattas långt efter ettårsperiodens utgång. Här bör den praxis som utvecklats vid tillämpningen av 1053 GTL vara vägledande.

Beloppskriteriet Enligt nuvarande regler är en förutsättning för eftertaxering att den skatt som inte påförts inte är ringa. Med ringa har enligt praxis förståtts ett belopp vid inkomsttaxeringen understigande ca 2000 kr. Även för länsskattemyndighetens extraordinära besvärsrätt till den skattskyldiges nackdel enligt 1018 I mom. GTL krävs att den skatt som inte påförts inte är ringa.

Skatteförenklingskommittén föreslår i stället för olika beloppskriterier en generell regel att skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ fatta omprövningsbeslut om beslutet endast i ringa mån skulle ändra den påförda skatten. Vad gäller en eftertaxeringsgrund föreslår kommittén dock ett särskilt beloppskriterium, nämligen i fråga om eftertaxering vid s.k. misstagstaxering.

Skattemyndigheternas resurser skall inriktas på väsentligheter. Omprövning av beslut eftertaxeringsvis bör normalt förutsätta att ändringen avser en tämligen betydande felaktighet. Enligt min mening bör det även i fortsättningen direkt av lagtext framgå att eftertaxeringsinstitutet inte är avsett att användas för att tillrättalägga mindre felaktigheter. Det bör därför för eftertaxering krävas att den avser belopp av någon betydelse. Kravet bör dock inte gälla följdändringar. Någon särskild beloppsregel för eftertaxering vid rättelse av uppenbara förbiscenden anser jag inte nödvändig.

Mitt förslag: Skattemyndigheten får, under förutsättning att den skattskyldige begär det inom femårsperioden, ompröva en fråga som prövats av länsrätt eller kammarrätt genom beslut som har vunnit laga kraft, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som meddelats därefter.

Kommittén: Kommittén lämnar inte något förslag i frågan.

Remissinstanserna: Regeringsrätten anser att flera skäl talar för att avsaknaden av extraordinär besvärsrätt kan komma att medföra att ökade krav ställs på resningsinstitutet. En ny omständighet eller ett nytt bevis som framkommer efter det att en domstol meddelat ett lagakraftvunnet beslut i en viss fråga kommer inte att kunna beaktas genom överklagande. Regeringsrätten menar att avsaknaden av extraordinär besvärsrätt även i andra hänseenden kan ge resultat som av de skattskyldiga kan upplevas som nyckfulla och orättvisa. Som exempel tar regeringsrätten upp det fallet att två skattskyldiga vid ett visst års taxering gjort samma slags avdragsyrkande som för båda avslagits av skattemyndigheten. Den ene nöjer sig med detta medan den andre för frågan vidare och först genom länsrättens dom blir övertygad om att avdraget inte är förenligt med dittillsvarande praxis. Om regeringsrätten något eller några år senare i ett annat mål fastslår att avdraget i det aktuella hänseendet är tillåtet, har den av de skattskyldiga som tidigare varit passiv i avdragsfrågan möjlighet att genom omprövning få det nya regeringsrättsavgörandet beaktat medan den andre på grund av den tidigare länsrättsprocessen inte har motsvarande möjlighet.

Skälen för mitt förslag: Det nya taxeringsförfarandet innebär att den extraordinära besvärsrätten utmönstras och ersätts av en femårig tid för överklagande. Detta är betydelsefullt ur förenklings- och rättssäkerhetssynpunkt. Den nya ordningen kan emellertid, som regeringsrätten påpekar, medföra konsekvenser som kan uppfattas som nyckfulla och orättvisa. Redan i dagens förfarande är det så att ny praxis i sig inte är en grund för extraordinär besvärsrätt. Det fallet regeringsrätten tar upp skulle därför inte heller i dag kunna prövas som extraordinära besvär. Skillnaden mot i dag är att den som inte överklagat har möjlighet att få rättelse inom femårsperioden. Det blir således en omotiverad skillnad mellan de två skattskyldiga beroende på att den ene överklagat och fått sin sak prövad av domstol.

Det är enligt min mening inte rimligt att det i den situation som regeringsrätten skissar blir en skillnad melian den som överklagat och den som inte klagat. Jag anser därför att skattemyndigheten bör få ompröva en fråga på begäran av den skattskyldige inom femårsperioden även om frågan prövats av länsrätt eller kammarrätt genom beslut som har vunnit laga kraft, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som meddelats därefter. En bestämmelse med detta innehåll bör föras in i NTL. 315

Prop. 1989/90: 74

9¶Överklagande av taxeringsbeslut

9.1¶Överklagande av skattskyldig

Mitt förslag: Den skattskyldige får överklaga skattemyndighetens taxeringsbeslut direkt till länsrätt. Något krav på att beslutet skall ha gått honom emot införs inte. Överklagandet skall ges in till den skattemyndighet som fattat det överklagade beslutet. Skattemyndigheten skall pröva om överklagandet kommit in i rätt tid och om så är fallet snarast ompröva beslutet. Om skattemyndigheten ändrar sitt beslut i enlighet med den skattskyldiges begäran förfaller överklagandet. I andra fall — i vissa situationer dock först efter det att den skattskyldige getts tillfälle att återkalla överklagandet — skall skattemyndigheten överlämna överklagandet, omprövningsbeslutet och övriga handlingar i ärendet till länsrätten för vidare handläggning. Om det föreligger särskilda skäl får skattemyndigheten överlämna handlingarna till länsrätten utan föregående omprövning.

Överklagande får ske inom fem år efter taxeringsårets utgång. Om taxeringsbeslutet meddelats efter den 30 juni femte året efter taxeringsåret och den skattskyldige har fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag den skattskyldige fick del av beslutet.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att omprövningsbeslut och beslut om taxeringsåtgärder får överklagas till domstol. Grundbeslut får däremot inte överklagas av den skattskyldige. Vad gäller överklagandetider överensstämmer kommitténs förslag med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget att endast omprövade beslut skall vara överklagbara stöds av justitiekanslern, domstolsverket, RSV, statskontoret och JUSEK. JO, kammarrätterna, länsrätterna, domareförbundet och näringslivsorganisationerna är däremot kritiska. Kammarrätten i Göteborg anför att förslaget leder till ett förfarande som de skattskyldiga med rätta kan uppfatta som onödigt byråkratiskt. I stället är det lämpligt att efter mönster från förvaltningslagen en omprövning sker i samband med att ett beslut överklagas till domstol. Någon begränsning till uppenbart oriktiga beslut bör dock inte gälla enligt taxeringslagen. Liknande synpunkter förs också fram av bl. a. kammarrätterna i Stockholm och i Jönköping, länsrätten i Göteborgs och Bohus län samt JO. Tiden för överklagande berörs inte av remissinstanserna.

Skälen för mitt förslag: I sitt principbetänkande (SOU 1985:42) Förenklad taxering föreslog skatteförenklingskommittén att endast omprövade beslut skulle vara överklagbara. Grundbeslut som fattats med skattenämnd skulle dock kunna överklagas direkt till länsrätt.

Förslaget fick en hel del kritik från remissinstanserna. Det hävdades bl.a. att omprövningen i många fall enbart skulle leda till en onödig omgång skriftväxling som skulle fördröja processen och som för den skattskyldige skulle framstå som byråkratisk och negativ. Vidare gjordes gällan-

de att den föreslagna omprövningen i praktiken skulle leda till att en ny Prop. 1989/90: 74 femte instans inrättades. Även förslaget att undanta beslut som fattats med skattenämnd från den obligatoriska omprövningen kritiserades, bl.a. av domstolsverket, som menade att även vid överklagande av sådana ärenden kan den skattskyldige komma med nya uppgifter som påverkar bedömningen av ärendet.

I prop. 1986/87:47 om ändringar i taxeringsorganisation m.m. förordade jag någon form av obligatorisk omprövning. Genom en obligatorisk omprövning skapas en spärr mot att ärenden där någon tvist inte föreligger förs upp till domstolsprövning. En obligatorisk omprövning ger vidare skattemyndigheten möjlighet att snabbt rätta uppenbara felaktigheter samt även att ta ställning till eventuella nya uppgifter eller ny argumentation från den skattskyldige som kan ge anledning till en ändrad bedömning av ärendet. En lämpligare lösning än den kommittén förslagit var enligt min mening att efter mönster från förvaltningslagen en omprövning sker i samband med att ett beslut överklagas till domstol. Skattemyndigheten borde i samband med att den tar emot ett överklagande vara skyldig att granska det överklagade beslutet, även om det tidigare varit föremål för omprövning, och ändra beslutet om det på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning framstår som oriktigt. Om klagandens yrkanden inte kan bifallas helt skall ärendet överlämnas til! länsrätten. Som en förutsättning för överklagande borde gälla att skattemyndighetens beslut gått den skattskyldige emot.

I sitt slutbetänkande har kommittén vidhållit sitt förslag att i princip endast omprövade beslut skall vara överklagbara. Kommittén menar att den i propositionen förordade ordningen har den nackdelen att länsrätten inte vet hur den skattskyldige ställer sig till skattemyndighetens omprövningsbeslut. Den skattskyldige har kanske framställt sitt yrkande med ”prutmån” eller fått en klargörande motivering i omprövningsbeslutet som rett ut tidigare missförstånd och därför är nöjd med skattemyndighetens beslut. Omprövningen blir då inte den spärr mot att otvistiga ärenden förs upp i länsrätt som avsikten är. Vidare pekar kommittén på att en rätt att överklaga även grundbeslut kombinerad med ctt krav att beslutet skall ha gått emot den skattskyldige innebär en ordning som den skattskyldige får svårt att förstå. Om den skattskyldige t.ex. i samband med att han överklagar en avvikelse från sin deklaration också framställer ctt yrkande om ett nytt avdrag som inte har nämnts i hans deklaration kan den senare frågan inte prövas av domstolen. Det krävs först ett omprövningsbeslut som gått honom emot. Detta skulle kunna överklagas.

På området för mervärdeskatt, punktskatter och prisregleringsavgifter krävs för närvarande ett slutligt beslut innan det är möjligt att föra saken inför domstol, vilket i princip motsvarar en ordning där endast omprövade beslut är överklagbara.

På ett annat område som har likheter med beskattningsområdet genom att det är något av ett massförfarande, nämligen socialförsäkringsområdet, infördes fr. o. m. april 1982 den ordningen att den enskilde endast kunde överklaga omprövade beslut. Ordningen medförde att antalet överklaganden till försäkringsrätterna minskade drastiskt med ca 60960. Även beslut 317

av de dåvarande pensionsdelegationerna och försäkringsnämnderna om- Prop. 1989/90: 74 fattades av kravet på omprövning före överklagande. Den omständigheten att det är ett och samma organ som omprövar sina egna beslut har väckt kritik och bl. a. uppfattats som en onödig byråkratisk omgång som försenar domstolsprocessen. Fr. o. m. 1988 gäller att beslut av de nyinrättade socialförsäkringsnämnderna överklagas direkt till försäkringsrätt utan föregående omprövning. Socialförsäkringsnämnden skall kunna ändra sina egna beslut endast när de är behäftade med vissa kvalificerade felaktigheter (20 kap. 10 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring, jfr prop. 1985/86:73 s. 32).

När taxeringsförfarandet nu skall läggas fast bör enligt min mening en utgångspunkt vara att förfarandena blir likartade på så stor del av beskattningsområdet som möjligt. Ett annat krav bör vara att otvistiga ärenden inte i onödan skall belasta länsrätterna. Ett ärende bör inte hanteras på en högre nivå än dess beskaffenhet kräver. Samtidigt är det ett oeftergivligt krav att ordningen tillgodoser den skattskyldiges rättssäkerhet. Förfarandet bör vara så snabbt och enkelt som möjligt och inte medföra att en eventuell domstolsprocess försenas.

De argument som kommittén har fört fram har inte övertygat mig om att kommitténs förslag är att föredra framför den ordning jag skissade i princippropositionen. Visserligen innebär förslaget en samordning med vad som gäller på den indirekta beskattningens område. En sådan samordning går emellertid, som jag återkommer till senare (avsnitt 11), även att åstadkomma på annat sätt och utgör inte ett avgörande argument för den av kommittén föreslagna ordningen.

Kommitténs förslag innebär inte heller någon fullständig garanti mot att otvistiga frågor förs upp till domstol. Även efter ett omprövningsbeslut kan nya omständigheter komma fram som medför att beslutet framstår som felaktigt. Ett sådant beslut kan emellertid enligt förslaget överklagas direkt till länsrätt. Samtidigt innebär det en onödig omgång 1 de inte ovanliga fall där redan beslutet om avvikelse från deklarationen har föregåtts av grundlig utredning och skriftväxling med den skattskyldige och där såväl skattemyndighetens som den skattskyldiges ståndpunkter är klara. Detta gäller inte minst när myndigheten med nämnd fattat det grundläggande taxeringsbeslutet. Vidare innebär förslaget att beslut om taxeringsåtgärder får överklagas direkt till länsrätt med endast den begränsade spärr mot att otvistiga ärenden förs till länsrätt som FL:s bestämmelser om omprövning i samband med överklagande kan anses utgöra. Enligt min mening innebär därför kommitténs förslag inte oväsentliga nackdelar.

Efter en sammanvägning av de olika för- och nackdelar de olika lösningarna medför har jag kommit fram till att den smidigaste och för såväl de skattskyldiga som skattemyndigheterna mest ändamålsenliga lösningen är att låta alla taxeringsbeslut vara överklagbara men att låta skattemyndigheten ompröva det överklagade beslutet innan ett överklagande överlämnas till domstol. På så sätt kan samtliga taxeringsbeslut hanteras enhetligt. Den nackdel en sådan ordning kan innebära, nämligen den att länsrätten kan komma att belastas med ett antal mål där den skattskyldige inte har något större intresse av att driva processen, uppvägs av de påtagliga 318

fördelar det innebär att undvika ett förfarande som både myndigheter och Prop. 1989/90: 74 skattskyldiga kan uppleva som onödigt byråkratiskt.

I motsats till den ståndpunkt jag förde fram i princippropositionen anser jag emellertid — för att undvika de problem som kommittén pekat på — att den skattskyldige skall få överklaga skattemyndighetens beslut även om det inte gått honom cmot.

Min ståndpunkt är således att samtliga taxeringsbeslut skall kunna överklagas direkt till länsrätt men att de först skall omprövas av skattemyndigheten. I FL finns en skyldighet för myndighet att ompröva ett beslut i vissa fall, nämligen om det överklagade beslutet framstår som uppenbart oriktigt och omprövningen kan göras snabbt, enkelt och utan nackdel för någon enskild part. Jag anser inte det förfarandet lämpligt för taxeringsområdet. Om förfarandet på ett effektivt sätt skall kunna förskjutas mot första instans krävs en betydligt mer omfattande omprövningsskyldighet. Principen bör vara att skattemyndigheten skall ompröva samtliga beslut som överklagas.

I enlighet med vad som gäller enligt FL bör det åligga skattemyndigheten att kontrollera om överklagandet har kommit in i rätt tid och i annat fall avvisa överklagandet.

Särskilda problem innebär de överklaganden där handlingarna inte är fullständiga eller där av annan anledning förutsättningar för en sakprövning inte föreligger. Jag anser att skattemyndigheten bör se till att överklagandet kompletteras med t.ex. en fullmakt. Är den skattskyldiges yrkanden oklara bör skattemyndigheten begära att den skattskyldige förtydligar sig. Har den skattskyldige endast gett in s.k. reservationsbesvär bör skattemyndigheten invänta kompletteringarna för att därefter kunna ompröva beslutet.

Däremot anser jag inte att skattemyndigheten skall kunna avvisa ett överklagande på grund av bristande sakprövningsförutsättningar. Kommer inte den skattskyldige in med de kompletteringar som behövs skall skattemyndigheten överlämna handlingarna i ärendet till länsrätten utan föregående omprövning. Samma sak bör gälla om skattemyndigheten anser att överklagandet avser en fråga som på grund av tidigare domstolsprövning är res judicata cller att frågan redan ligger för överprövning (litis pendens).

För att en omprövning skall bli meningsfull krävs vidare att ärendet är tillräckligt utrett. Det bör därför åligga skattemyndigheten att göra den utredning som behövs. Detta kan i vissa fall innebära att omprövningen drar ut på tiden men det är enligt min mening att föredra framför en ordning där outredda och oomprövade beslut överlämnas till domstolen.

Det är naturligtvis angeläget att rätten att överklaga endast utnyttjas i de fall där det framgår att den skattskyldige verkligen vill få frågan överprövad av domstol. Skattemyndigheten bör därför i sin information till och kontakter med de skattskyldiga framhålla möjligheterna till omprövning som det första och naturliga sättet att få rättelse av ett felaktigt taxeringsbeslut. Blanketter m, m. bör utformas så att omprövning framstår som det närmast till hands liggande alternativet. Det kan i vissa fall vara oklart om den skattskyldige begär omprövning av eller överklagar ett beslut. Enligt min mening bör man i sådana fall vara försiktig med att 319 tolka den skattskyldiges skrivelse som ett överklagande.

Samtliga beslut som överklagats skall således — till skillnad från vad som Prop. 1989/90: 74 gäller enligt FL:s regler — omprövas. Beroende på det överklagade beslutet, de framställda yrkandena och omständigheterna i övrigt får omprövningen olika innehåll från ärende till ärende. I många fall har inga nya omständigheter kommit till och ingen ytterligare utredning krävs. Omprövningsbeslutet kan i sådana fall utformas enkelt. Det bör åligga skattemyndigheten att tillställa den skattskyldige ett omprövningsbeslut i samband med att handlingarna överlämnas till länsrätten. Omprövningsbeslutet — som samtidigt kan ses som beslutsmyndighetens yttrande till länsrätten (se avsnitt 13.1) — ersätter det överklagade beslutet om det innebär ändring.

Den skattskyldige får med mitt förslag en valmöjlighet mellan att endast utnyttja omprövningsinstitutet och för det fall han är missnöjd med omprövningsbeslutet överklaga det eller att direkt överklaga till länsrätt. Oavsett den skattskyldiges val skall i båda fallen de otvistiga frågorna avgöras på skattemyndighetsnivå. Som jag redan nämnt kan man emellertid inte bortse från att länsrätterna med den lösning jag föreslår kommer att få något fler mål än om kommitténs modell hade följts. Jag tänker då på fall där skattemyndigheten delvis bifallit den skattskyldiges yrkande och den ej bifallna delen av yrkandet visserligen i princip rör en tvistig fråga, men där den skattskyldige anser sig ha blivit tillgodosedd i så hög grad att han inte skulle ha överklagat den kvarvarande frågan självständigt. Det kan därför vara lämpligt att skattemyndigheten i samband med att den skattskyldige underrättas om ett omprövningsbeslut, som innebär att den skattskyldiges yrkanden bifalls delvis, också bereds tillfälle att inom en angiven tid återkalla sin talan. Återkallar den skattskyldige överklagandet skall skattemyndigheten avskriva ärendet.

Det är svårt att ha någon grundad uppfattning om hur stort antal ärenden som med den föreslagna ordningen kommer till domstol utan att den skattskyldige har något egentligt intresse av att få saken prövad. Rimligen rör det sig om ett begränsat antal ärenden. Det finns dock anledning att vara uppmärksam på problemet. Enligt min mening kan det därför finnas skäl att sedan förfarandet varit i kraft något år utvärdera resultatet och — om det behövs — föreslå åtgärder. :

Reglerna om överklagande innehåller för närvarande en mängd olika frister som är svåra för den enskilde att överblicka. Den ordinarie tiden för överklagande går ut den sista februari året efter taxeringsåret. Ett överklagande som kommer in efter denna tidpunkt skall dock prövas om det kommer in före utgången av juni samma år och länsskattemyndigheten tillstyrker överklagandet i sak. För extraordinära besvär gäller tre olika besvärstider. Därutöver tillkommer ett antal särskilda ansöknings- och överklagandefrister.

Omprövningsförfarandet möjliggör kraftiga förenklingar av överklagandereglerna. Den nuvarande mångfalden av överklagandetider kan ersättas med ett fåtal enkla bestämmelser. Det förslag som skatteförenklingskommittén har lagt fram i den här delen har lämnats utan erinran av remissinstanserna. I likhet med kommittén föreslår jag därför att överklagandeti- . den bör sammanfalla med omprövningsperiodens längd och alltså sträcka sigt. o.m. utgången av det femte året efter taxeringsåret. En så lång tid för 320

överklagande konsumerar de många olika frister som nu finns och förfa- Prop. 1989/90: 74 randet blir enklare för såväl skattskyldiga som myndigheter.

Avsikten är att skattemyndighetens beslut normalt inte skall behöva delges den skattskyldige. De flesta omprövningsbesluten kommer med all sannolikhet att fattas senast under året efter taxeringsåret. De skattskyldiga har därefter gott om tid att överklaga. Eftertaxeringsbeslut kan emellertid komma att fattas t. o. m. utgången av det femte året efter taxeringsåret och beslut om omprövning på den skattskyldiges initiativ kan meddelas även efter femårsperiodens utgång. För beslut som fattas i slutet av eller efter femårsperioden krävs därför en särskild ordning. Jag ansluter mig till kommitténs förslag att beslut som fattas efter den 30 juni det femte året efter taxeringsåret skall delges den skattskyldige och att en överklagandetid på två månader skall löpa från den dag den skattskyldige fått del av beslutet.

I dagens förfarande är akthanteringen ofta ett problem. Såväl taxeringsnämnden, skattemyndigheten som domstolen kan behöva ha omedelbar tillgång till deklarationsmaterialet. Det kan dröja åtskillig tid efter ett överklagande innan det nödvändiga materialet har sammanställts och domstolsförfarandet kan inledas. Detta problem har påtalats i olika sammanhang, bl.a. av JO i rapporten Den långsamma skatteprocessen.

Har ett taxeringsbeslut överklagats arkiveras enligt nuvarande regler deklarationsmaterialet tillsammans med övriga handlingar i målet. Omprövningsförfarandet medför att cn annan ordning är nödvändig. Eftersom flera omprövningar kan ske under femårsperioden måste skattemyndigheten ha tillgång till en samlad akt rörande taxeringsåret. Vidare ankommer beräkningen av taxerad och beskattningsbar inkomst på skattemyndigheten. Även av detta skäl behöver skattemyndigheten tillgång till deklarationerna. Deklarationsmaterialet bör därför enligt min mening förvaras hos skattemyndigheten. Det kan därifrån lånas ut om t. ex. vid en domstolsprövning domstolen anser sig behöva ha tillgång till originalhandlingarna.

21 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 74

9.2¶Överklagande av det allmänna Prop. 1989/90: 74

Mitt förslag: RSV får överklaga skattemyndighetens beslut inom den tid som gäller för skattemyndigheten att på eget initiativ fatta taxeringsbeslut. Detta innebär att överklagande till den skattskyldiges fördel får ske inom fem år efter utgången av taxeringsåret, medan överklagande till den skattskyldiges nackdel får ske inom ett år efter utgången av taxeringsåret eller inom fem år om det är ett yrkande om eftertaxering. Överklagande får dock alltid ske inom två månader från den dag beslutet meddelades. Överklagas ett omprövningsbeslut som avser eftertaxcring och yrkas ändring till den skattskyldiges nackdel skall överklagande ha kommit in inom två månader från den dag beslutet meddelades.

Överklagandet ges in till beslutsmyndigheten.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i stort med mitt.

Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholms län anser att den föreslagna möjligheten för överordnad myndighet att yrka att viss fråga prövas av länsrätt som första instans är principvidrig. Länsrätten avstyrker också att överklagandet ges in till beslutsmyndigheten.

I övrigt har remissinstanserna inte kommenterat de framförda förslagen.

Skälen för mitt förslag: Det förslag jag lägger fram om en ny skatteorganisation rubbar de förutsättningar som det principbeslut som riksdagen har fattat och de förslag skatteförenklingskommittén lagt fram i sitt slutbetänkande bygger på. Principbeslutet och kommitténs förslag utgår från en organisation med länsskattemyndigheter och lokala skattemyndigheter. I den nya organisationen är endast RSV överordnad myndighet. Rätten att överklaga skattemyndighetens beslut kommer således att vara koncentrerad dit. För att ordningen skall bli hanterbar krävs att överklagande av det allmänna av skattemyndighetens beslut blir aktuellt endast i ett fåtal ärenden. Mina förslag i fråga om organisationen och taxeringsförfarandet bör leda till en högre kvalitet i taxeringsbesluten. Omprövningsförfarandet medför att felaktigheter kan rättas av skattemyndigheten. Med hänsyn härtill bör, som jag återkommer till i avsnitt 13, överklagande av det allmänna normalt aktualiseras endast i prejudikatsfrågor.

I prop. 1986/87:47 om ändringar i taxeringsorganisationen m.m. (s. 154) förordade jag en ordning som — i överensstämmelse med gällande rätt — innebär att det allmänna i domstol kan yrka att viss fråga prövas av länsrätten som första instans. Därigenom kunde man enligt min mening förkorta den sammanlagda handläggningstiden genom att begära domstolsprövning utan att avvakta att skattemyndigheten fattar ett beskattningsbeslut.

Skatteförenklingskommittén föreslår att eftertaxeringsbesluten skall vara ändringar av tidigare taxeringsbeslut, inte tilläggstaxeringar, och att det allmänna skall kunna överklaga även ett grundläggande taxeringsbeslut. Förslaget innebär att det allmänna i ett överklagande kan yrka att länsrätten beslutar om exempelvis eftertaxering. kommittén påpekar att rätten för det

allmänna att föra upp frågor i länsrätt som inte prövats av skattemyndighet Prop. 1989/90: 74 bör utnyttjas sparsamt. Den innebär en avvikelse från principen att utredning och beslut skall ligga så långt ned i instansordningen som möjligt. Väsentliga samordningsvinster i förhållande till andra funktioner i skattemyndigheten, andra taxeringsår och andra skatteslag kan därmed gå förlorade.

Jag delar kommitténs uppfattning att det allmännas möjligheter att efter överklagande låta länsrätt som första instans besluta om eftertaxering bör utnyttjas sparsamt. Detta gäller särskilt med hänsyn till den organisationsförändring jag föreslagit. Till vad kommittén tagit upp kommer att RSV skulle få avsätta väsentliga resurser för få till stånd ett första beslut i länsrätt. Verkets funktion som övervakare av taxeringsverksamheten skulle därmed riskera att attunnas.

RSV kan naturligtvis inte ta del av samtliga beslut som skattemyndigheten fattar. De beslut som kan komma i fråga för överklagande måste på något sätt väljas ut. Verket kan vara intresserat av att ta del av beslut som rör t.ex. tillämpningen av ny lagstiftning eller en viss typ av transaktion för att snabbt kunna föra en prejudikatsfråga upp i domstol eller för att kunna bedöma om rättstillämpningen sker på ett likformigt sätt. Man kan dessutom förutsätta att skattemyndigheterna självmant underrättar RSV om beslut där skattemyndigheten varit tveksam. Det förefaller lämpligt att RSY utfärdar föreskrifter om vilka beslut verket vill ta del av.

Vad gäller överklagandetider ansluter jag mig till kommitténs förslag.

10¶Skattetillägg och förseningsavgift

10.1¶Inledning

En strävan vid utformningen av beskattningsförfarandena är att få dem så enhetliga och enkla som möjligt. Särregler försvårar för både enskilda och myndigheter och bör därför undvikas såvida inte en avvikelse är oundgängligen nödvändig. Detta gäller även förfarandet för särskilda avgifter. Det finns för närvarande en mängd regler om förfarandet för särskilda avgifter som avviker från GTL:s regler om taxering. När nu sanktionsreglerna skall infogas i den nya taxeringslagen är det angeläget att de i möjligaste mån anpassas till taxeringsförfarandet. Förutom en sådan anpassning kommer jag i det följande att föreslå några ytterligare ändringar av avgiftsförfarandet som föranleds bl. a. av övergången från beloppsprocess till sakprocess.

Däremot tar jag inte i detta sammanhang upp de förslag till materiella ändringar i skattetilläggsreglerna som skatteförenklingskommittén föreslår. Som jag redan inledningsvis nämnt (avsnitt 1) tar jag inte heller upp skatteförenklingskommitténs förslag att skattemyndighet skall fatta taxeringsbeslut på grundval av förlustdeklarationer vid förlustårets taxering. De problem i fråga om förutsättningarna för att påföra skattetillägg ett

sådant förslag innebär som skatteförenklingskommittén pekat på aktuali- Prop. 1989/90: 74 seras således inte nu. Jag avser emellertid att ta upp dessa och ytterligare några frågor som berör särskilda avgifter senare i år.

10.2¶Prövning av skattetilläggsfrågan

Mitt förslag: De frister som gäller för taxeringsbeslut skall i princip också gälla för beslut om skattetillägg. Skattetillägg kan påföras och omprövas till den skattskyldiges nackdel inom ettårsperioden. Har den skattskyldige inte gett in självdeklaration i rätt tid kan skattetilllägg påföras och ändras till skattskyldigs nackdel inom ett år från det att självdeklarationen kom in till myndigheten.

Efter ettårsperiodens utgång kan skattetillägg påföras eftertaxeringsvis i samband med beslut om taxering.

Skattetillägg på grund av oriktig uppgift i ett ärende angående omprövning av taxering kan meddelas även efter ettårsperioden. Beslut skall då meddelas i samband med beslutet i omprövningsärendet.

Har den skattskyldige lämnat oriktig uppgift i domstol får beslut om påförande av skattetillägg meddelas inom ctt år från det domstolens beslut vann laga kraft.

Utan hinder av att tiden för begäran om omprövning eller överklagande har gått ut får yrkande i fråga om skattetillägg prövas, om beslut i den taxeringsfråga som föranlett skattetillägget inte har vunnit laga kraft. oe

Om utgången i ett mål om taxering påverkar underlaget för skattetillägg skall skattemyndigheten besluta om den nedsättning av underlaget som föranleds av domstolens dom.

I ett ärende eller mål om särskild avgift skall skattemyndigheten resp. domstolen liksom i dag utan yrkande pröva om förutsättningar för eftergift av skattetillägget föreligger.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i stort med mitt. Kommittén före-

slår dock inte någon regel om att yrkande om skattetillägg får framställas så länge den taxeringsfråga som föranlett skattetillägget inte vunnit laga kraft.

Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholms län, som är den enda remissinstans som uttalat sig i frågan om prövningsfristerna, accepterar inte de utsträckta tidsfristerna.

Skälen för mitt förslag: Ett ändamålsenligt förfarande för skåttetilläggsbeslut förutsätter att tidsfristerna för skattetillägg överensstämmer med dem som gäller för taxeringsbeslut. Skattetilläggsfrågan är ju intimt förknippad med taxeringsbeslutet. Jag anser därför att skattetillägg bör få påföras och omprövas till nackdel för den skattskyldige inom ett år efter taxeringsårets utgång. Om den skattskyldige inte lämnat deklaration i rätt tid bör, i likhet med vad som föreslås på taxeringsområdet, skattetillägg kunna påföras och omprövas till hans nackdel inom ett år efter det att 324

deklarationen kom in till skattemyndigheten. Därefter bör skattetillägg, liksom i dag, kunna påföras i samband med eftertaxeringsbeslut.

Om den skattskyldige lämnar en oriktig uppgift i ett omprövningsärende bör skattetillägg kunna påföras även efter ettårsperioden. Beslut skall då meddelas i samband med beslutet i omprövningsärendet.

I enlighet med vad som gäller enligt nuvarande regler (116 n§ tredje stycket GTL) anser jag att beslut om skattetillägg på grund av att den skattskyldige lämnat oriktig uppgift i mål om taxering skall meddelas inom ett år från det att domstolens beslut vann laga kraft.

I 116 m 8 tredje stycket GTL föreskrivs att den skattskyldiges yrkande i fråga om särskild avgift skall prövas, om den taxering som avgiften avser inte har vunnit laga kraft. Samma sak gäller sådant yrkande av länsskattemyndigheten till den skattskyldiges förmån. Skatteförenklingskommittén föreslår inte någon motsvarighet till bestämmelsen. Jag anser emellertid att en regel är motiverad även i det framtida förfarandet för att undvika : rättsförluster. Jag föreslår därför att även om tiden för omprövning och överklagande har gått ut får yrkande i fråga om skattetillägg prövas om beslut i den taxeringsfråga som föranlett skattetillägget inte har vunnit laga kraft.

I dagens skatteprocess skall domstolen i ett taxeringsmål där taxeringarna sätts ned även besluta om den ändring i underlaget för skattetillägg som taxeringsändringen medför. Detta är emellertid inte möjligt i en sakprocess där domstolen i sin dom endast uttalar sig i den fråga som är föremål för prövning. I överensstämmelse med förslaget att skattemyndighet, inte domstol, genom beslut om taxeringsåtgärder skall besluta om bl. a. taxerad och beskattningsbar inkomst.efter domstols dom i taxeringsmål (se avsnitt 15) skall skattemyndigheten också besluta om de förändringar av beräkningsunderlaget för skattetillägg som föranleds av domen.

Som jag återkommer till i avsnitt 15 är det viktigt att domstolen utformar sin dom så tydligt att skattemyndigheten utan svårighet kan beräkna det nya underlaget. Skattemyndigheten skall i sitt beslut naturligtvis inte pröva skattetilläggsfrågan i sak. Myndigheten skall dock i enlighet med vad som för närvarande gäller iaktta reglerna om eftergift på grund av ringa belopp ex officio i de fall domstolens beslut i taxeringsfrågan medför att skattetillägget skall sättas ned så lågt att det inte överstiger gränsen för ett ringa belopp.

I ett ärende eller mål om särskild avgift skall liksom hittills frågan om förutsättningar för eftergift föreligger prövas ex officio. Kan det misstänkas att en eftergiftsgrund föreligger ankommer det på skattemyndigheten eller domstolen att närmare utreda eftergiftsfrågan (prop. 1977/78:136 s. 212).

På samma sätt som i dagens process avses att eftergiftsgrunderna inte skall prövas ex officio i ett mål om taxering i de fall den skattskyldige över huvud taget inte berör avgiftsfrågan. Domstolens möjlighet att i enlighet med reglerna om reformatio in melius (29§ FPL) besluta till det bättre för enskild om det föreligger särskilda skäl kvarstår naturligtvis.

Mitt förslag: Den särskilda regeln för kommunicering av ifrågasatt

påföring av särskild avgift slopas. Regeln för kommunicering av tax-

eringsbeslut skall gälla även för skattetillägg.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: De som uttalat sig avstyrker förslaget.

Skälen för mitt förslag: I GTL finns, som jag redogjort för i ett tidigare avsnitt (6.1), två bestämmelser som reglerar kommunikationsskyldighet. I 658 första stycket föreskrivs att taxeringsnämnden skall tillse att utredning görs och att tillfälle bereds den skattskyldige att yttra sig när det behövs för nämndens beslut. Enligt 116 k§& andra stycket GTL skall, innan beslut fattas om påföring av särskild avgift, tillfälle beredas den skattskyldige att yttra sig om hinder inte möter. Motsvarande bestämmelse gällde tidigare även vid taxeringen för det fall det fanns anledning att åsätta skattskyldig taxering med avvikelse från deklarationen. Genom RS-reformen ändrades bestämmelserna och 65§ GTL fick den nuvarande lydelsen som har ansetts innebära att kommunikationsskyldigheten begränsats något i förhållande till vad som tidigare gällde.

Någon motsvarighet till den ändring som genomfördes för taxeringens del genomfördes dock inte för avgifterna. I prop. 1978/79:137 om ändrade processuella regler för skattetillägg m.m. (s. 11) anfördes att även om reglerna för taxering och särskilda ' avgifter borde samordnas så långt möjligt talade vissa skäl för att man åtminstone tills vidare borde behålla den gällande ordningen. Genom att den skattskyldige alltid bereddes tillfälle att yttra sig innan beslut fattades om att påföra avgift kunde han samtidigt uppmärksammas på vilka möjligheter det finns att få eftergift av särskild avgift. Han fick också besked om anledningen till att avgiftspåföring ifrågasattes och om grunderna för beräkning av avgiften.

Jag har i avsnitt 6.1 ställt mig bakom skatteförenklingskommitténs förslag att kommunikation i taxeringsärenden skall ske om det inte är onödigt. Med den nya formuleringen avses inte någon större ändring i den nuvarande kommunikationsskyldigheten. Den föreslagna lydelsen innebär emellertid en viss skärpning av huvudregeln att kommunikation skall ske. Kommunikation kan underlåtas bara när det är onödigt. Vid bedömningen av om kommunikation är onödig skall den skattskyldiges intressen vägas in. De ärenden skattemyndigheten behandlar är av mycket skiftande karaktär. Att en regel om kommunikation får olika innebörd i olika typer av ärenden ligger i sakens natur. Detta motiverar emellertid inte att man för olika ärenden har olika regler.

När det är fråga om en avvikelse från deklarationen där påförande av skattetillägg ifrågasätts behövs den skattskyldiges yttrande ofta redan för att kunna besluta om avvikelsen och i princip alltid för att kunna fatta beslut i skattetilläggsfrågan. I annat fall har skattemyndigheten inte något underlag för att kunna bedöma bl. a. om det finns skäl för eftergift. Det säger sig självt

att kommunikation inte annat än i undantagsfall kan anses onödig i sådana Prop. 1989/90: 74 situationer.

Grunden för remissinstansernas avvisande inställning till förslaget synes ha varit att slopandet av den särskilda regeln skulle innebära att kommunikation skulle kunna underlåtas i ett stort antal fall där avgiftspåföring var aktuellt. Så är enligt min mening inte fallet. Med den utformning regeln fått anser jag att den bör gälla även i ärenden om särskild avgift. Jag förslår därför att den särskilda regeln i 116 k & andra stycket GTL slopas.

10.4¶Underrättelseförfarandet

Mitt förslag: Beslut om särskild avgift skall normalt skickas i lösbrev utan krav på delgivningserkännande från den skattskyldige.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Två remissinstanser, länsrätten i Göteborgs och Bohus län samt Svenska revisorsamfundet, avstyrker förslaget. Revisorsamfundet anser att det särskilda underrättelseförfarandet bör behållas av rättssäkerhetsskäl. Länsrätten anför att det mycket ofta händer att skattetillägg, som påförs i samband med skönstaxering på grund av utebliven självdeklaration, undanröjs av det skälet att det inte går att få reda på om och i så fall när den skattskyldige har fått del av beslutet. En ny deklaration måste därför ofta anses ha kommit in inom sådan tid att skattetillägget skall undanröjas.

Skälen för mitt förslag: Beslut om särskild avgift skall enligt nuvarande bestämmelser (116 k § tredje stycket GTL) skickas i rekommenderat brev eller, om särskilda skäl föreligger, delges den skattskyldige. Underrättelse om avvikelse från självdeklaration sänds däremot normalt i lösbrev (698 4 mom. GTL). Om det föreligger särskilda skäl kan försändelsen rekommenderas eller delges den skattskyldige. .

Skatteförenklingskommitténs förslag i principbetänkandet (SOU 1985:42) Förenklad taxering att kravet på rekommenderad försändelse skulle slopas vad gäller förseningsavgift men behållas för skattetillägg, fick vid remissbehandlingen kritik av en del skattemyndigheter som menade att det underlättar hanteringen om alla försändelser kan skickas i lösbrev. Det framfördes att de fall kravet på rekommenderad försändelse har betydelse, nämligen när fråga är om skattetillägg enligt 116 c & GTL, är så få att man inte av den anledningen borde ha kvar kravet. 1 prop. 1986/87:47 nämnde jag att jag inte var beredd att ta ställning till frågan men ifrågasatte i likhet med dessa remissinstanser om underrättelser avseende beslut om skattetillägg ; framtiden skulle behöva sändas i rekommenderade försändelser.

Att av rättssäkerhetsskäl ha kvar det särskilda underrättelseförfarandet är knappast motiverat. De regler om omprövning och överklagande jag föreslår innebär att den skattskyldige under mycket lång tid kan få rättelse i ett beslut han är missnöjd med. Jag föreslår därför att kravet på rekom- 327

menderad försändelse vid beslut om särskild avgift slopas. Liksom vad Prop. 1989/90: 74 gäller taxeringsbeslut skall beslut om avgift som fattas i slutet av eller efter femårsperioden delges den skattskyldige.

10.5¶Undanröjande av skattetillägg

Mitt förslag: Beslut om skattetillägg som påförts i anledning av skönstaxering på grund av att den skattskyldige underlåtit att lämna självdeklaration skall undanröjas om den skattskyldige kommer in med deklarationen före utgången av året efter det då skattetilläggsbeslutet meddelades.

Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte fått kännedom om skattetilläggsbeslutet, skattsedeln eller någon annan handling med uppgift om skattetilläggets storlek inom två månader före utgången av året efter det då beslutet fattades skall skattetillägget undanröjas om deklarationen kommer in inom två månader från det han fick sådan kännedom.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget har kommenterats av endast en remissinstans, som lämnat förslaget utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Mitt förslag om ett samordnat underrättelseförfarande av taxerings- och skattetilläggsbeslut utan krav på rekommenderad försändelse medför att bestämmelserna i 116 d § GTE om undanröjande av skattetillägg som påförts enligt reglerna i 116 c§& GTL på grund av skönstaxcring i avsaknad av deklaration måste ändras.

Skattetillägget i dessa skönstaxeringsfall syftar till att, i likhet med ett vitesföreläggande, utöva sådan påtryckning på den skattskyldige att han lämnar självdeklaration. Skattetillägget skall därför enligt 116 d3 första stycket GTL undanröjas om deklaration har kommit in före utgången av februari året efter taxeringsåret. Om den skattskyldige har fått del av beslutet först efter taxeringsårets utgång gäller en tvåmånadersfrist. För fysiska personer gäller dessutom enligt andra stycket en speciell avtrappningsregel om inte första stycket är tillämpligt. Har deklarationen kommit in före utgången av året efter det då beslutet om skattetillägg meddelades skall skattetillägget sättas ned till 1096 av det tillägg som annars skulle ha utgått. Detsamma gäller om den skattskyldige gör sannolikt att han inte fått del av skattsedel eller annan handling med uppgift om skattetilläggets storlek före utgången av året efter det då skattetilläggsbeslutet meddelades och deklaration har kommit in inom två månader från det han fick sådan kännedom.

Bestämmelsen om undanröjande i 116 d § första stycket GTL är således beroende av att skattetilläggsbesluten skickas i rekommenderad försändelse medan däremot regeln i andra stycket knyter an till när beslutet meddelats och när den skattskyldige fick del av skattsedeln.

Skattetillägget bör i dessa situationer ha samma funktion i framtiden 328

som i dag, dvs. utöva en påtryckning på den skattskyldige att komma in Prop. 1989/90: 74 med självdeklaration. I praktiken lämnar de skattskyldiga ofta självdeklaration sedan de fått kännedom om skattetilläggets storlek i kronor. Skattsedel på slutlig skatt sänds ut i vanligt brev och något bevis om när den skattskyldige fått skattsedeln finns inte. Tidsfristen om undanröjande av skattetillägget kan därför inte knytas an till den tidpunkt då den skattskyldige fått sin slutskattesedel. Jag föreslår i stället att skattetillägget skall undanröjas om den skattskyldige kommer in med deklaration före utgången av året efter det då skattetilläggsbeslutet meddelades.

Det kan undantagsvis inträffa att den skattskyldige inte får kännedom om skattetilläggsbeslutet före utgången av året efter det då skattetilläggsbeslutet meddelades. För sådana situationer föreslår jag en särskild regel. Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte fått del av skattetilläggsbeslutet eller skattsedeln eller annan handling med uppgift om skattetilläggets storlek, skall skattetillägget undanröjas om deklarationen lämnas inom två månader från det att han fick sådan kännedom.

Förutsättningarna för undanröjande i mitt förslag kan sägas motsvara dem som nu gäller för avtrappning enligt den särskilda avtrappningsregeln för fysiska personer i 116 d § andra stycket GTL. Dessa kommer således att behandlas något gynnsammare än i dag. Jag bedömer emellertid att en ändring från en så låg sanktionsavgift som avtrappningsregeln medför — fyra procent — till ett helt undanröjande av avgiften knappast får några negativa konsekvenser. Att undanta juridiska personer från regelns tillämpning förefaller inte heller påkallat. De fr. o. m. 1988 års taxering höjda förseningsavgifterna och förslaget att, om den skattskyldige inte gett in självdeklaration i rätt tid, taxeringsbeslut som är till den skattskyldiges nackdel får fattas inom ett år från det att deklarationen kommit in får också vägas in 1 sammanhanget.

10.6¶Oriktig uppgift i mål om taxering

: Mitt förslag: Beslut om skattetillägg på grund av att skattskyldig läm-

nat oriktig uppgift i mål om taxering fattas av skattemyndigheten som

första instans. Beslut får fattas först när lagakraftvunnen dom före-

ligger.

Kommitténs förslag: Skattemyndigheten skall som första instans fatta beslut om skattetillägg på grund av oriktig uppgift som lämnats i mål om taxering. Beslut får fattas utan hinder av att domen inte vunnit laga kraft.

Remissinstanserna: Några remissinstanser menar att beslut om oriktig uppgift i taxeringsmål även i fortsättningen bör fattas av länsrätten som första instans. Kammarrätten i Sundsvall och länsrätten i Stockholms län vänder sig mot förslaget att skattetillägg skall kunna påföras utan att avvakta att domen vinner laga kraft.

Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande regler (116 n § tredje stycket Prop. 1989/90: 74 GTL) får länsskattemyndighet hos länsrätten yrka att skattetillägg påförs om den skattskyldige lämnat oriktig uppgift i mål om taxering. Den oriktiga uppgiften måste ha lämnats skriftligt.

Domstolen kan inte pröva ett yrkande om påförande av skattetillägg förrän taxeringsmålet vunnit laga kraft (RÅ83 1:73). Detta kan, såsom skatteförenklingskommittén påpekar, medföra att det kan dröja mycket lång tid innan ett beslut om skattetillägg kan fattas. Däremot utgör de nuvarande bestämmelserna inte något hinder mot att länsskattemyndigheten hos länsrätten framställer ett yrkande om skattetillägg innan taxeringsmålet vunnit laga kraft.

En förutsättning för att skattetillägg skall kunna påföras när den oriktiga uppgiften lämnas i ett mål om taxering är att uppgiften inte godtagits efter prövning i sak eller inte prövats. Det är därför enligt min mening lämpligt att innan skattetillägg påförs avvakta att domstolens beslut vinner laga kraft. Jag föreslår därför inte någon ändring av nuvarande regler i detta avseende.

Skattetilläggsfrågan prövas enligt nuvarande regler av länsrätten som första instans. Regeln betingas av att avgiftsfrågan inte kan tas upp i samband med frågan om taxeringen. En sådan ordning skulle bryta mot instansordningsprincipen (prop. 1977/78:136 s. 210). Skatteförenklingskommittén föreslår att skattemyndigheten skall besluta om tillägget i dessa fall. Förslaget överensstämmer med principen att besluten i första instans skall fattas av skattemyndighet. Jag delar därför kommitténs uppfattning.

10.7¶Yrkande om skattetillägg i samband med kvittningsinvändning

Mitt förslag: Regeln i 116 n § andra stycket GTL om att länsskattemyndigheten i samband med kvittningsvis framställd invändning mot skattskyldigs yrkande kan yrka att skattetillägg påförs slopas.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna har inte uttalat sig i frågan.

Skälen för mitt förslag: Enligt 116 n § andra stycket GTL får länsskattemyndigheten i samband med en kvittningsvis framställd invändning mot den skattskyldiges yrkande att taxeringarna skall sättas ned, yrka att skattetillägg skall påföras. Yrkandet om skattetillägg måste ha samband med kvittningsinvändningen och framställas i samma process men någon tidsmässig gräns finns inte. Yrkandet om särskild avgift får inte prövas om inte kvittningsinvändningen tas upp till prövning.

Bestämmelsen tar enligt förarbetena (prop. 1977/78:136 s. 209) sikte på bl.a. det inte ovanliga fallet att en skattskyldig, som skönstaxerats därför att han inte lämnat deklaration, sedermera ger in en sådan med yrkande om nedsättning av taxeringen och att länsskattemyndigheten då kan framställa yrkande om skattetillägg på grund av oriktig uppgift i deklarationen 330

som har samband med myndighetens kvittningsvis framställda invändning mot den skattskyldiges nedsättningsyrkande. Regeln utesluter tillämpning av 116 n § tredje stycket GTL, som i andra fall ger länsskattemyndigheten möjlighet att väcka en särskild talan om skattetillägg när en oriktig uppgift har lämnats i ett mål om taxering. Skattetillägg enligt 116 n § andra stycket GTL skall påföras direkt av domstolen oavsett instans

(RÅ 1989 ref 8).

I det framtida taxeringsförfarandet får skattemyndigheten, om deklaration inte lämnats i rätt tid, möjlighet att inom ett år från det att deklarationen kom in till skattemyndigheten påföra skattetillägg på grund av oriktig uppgift i deklarationen (se avsnitt 10.2). Detta gäller oavsett om deklarationen getts in i ett omprövningsärende eller i ett mål om taxering. Har en skattskyldig som avgett deklaration i rätt tid lämnat oriktiga uppgifter i ett omprövningsärende och uppmärksammas detta, kan skattemyndigheten fatta beslut om skattetillägg samtidigt med omprövningsbeslutet. Följer skattemyndigheten den oriktiga uppgiften kan skattemyndigheten eftertaxera och påföra skattetillägg inom vissa frister. Lämnas den oriktiga uppgiften först i mål om taxering har skattemyndigheten — i enlighet med den generella regeln om oriktig uppgift i mål om taxering — möjlighet att påföra skattetillägg inom ett år från det att lagakraftvunnen dom föreligger. Till saken hör också att det i sakprocessen finns utrymme endast för s.k. oäkta kvittningsinvändingar, dvs. motyrkanden som rör den fråga som är föremål för prövning.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att regeln i 116 n § andra stycket GTL bör slopas.

11¶Beskattningsförfarandet för mervärdeskatt, punktskatter m. m.

11.1¶Ett samordnat beskattningsförfarande

Mitt förslag: Beskattningsförfarandena för mervärdeskatt, punktskatter och prisregleringsavgifter samordnas med taxeringsförfarandet.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår också att beskattningsförfaran-

dena enligt ML och LPP samordnas med taxeringsförfarandet.

Remissinstanserna: Med undantag för länsrätten i Stockholms län tillstyrker de remissinstanser som uttalat sig förslaget.

Skälen för mitt förslag: Taxeringsförfarandet och förfarandena på den indirekta beskattningens område uppvisar för närvarande betydande olikheter. Beskattningsbesluten kommer i framtiden att fattas inom en sammanhållen skatteorganisation. Därmed skapas förutsättningar för en samordning av de olika förfarandena. Utgångspunkten måste enligt min mening vara att lika regler skall gälla för de olika skatteslagen om inte 331

särdrag hos den enskilda skatten fordrar en avvikande reglering. Detta Prop. 1989/90: 74 gäller särskilt för skatter som i likhet med mervärdeskatt och inkomstskatt har starka inbördes samband men också på skatteområdet i övrigt. Enhetlighet ökar överskådligheten och förenklar regelsystemet. De skattskyldigas rättssäkerhet ökar.

Vad jag nu sagt om samordning gäller inte i fråga om mervärdeskatt vid införsel. Mervärdebeskattningen vid införsel följer nämligen bestämmelserna i tullagen (1987:1065) och någon samordning med taxeringsförfarandet är för närvarande inte möjlig.

Sedan skatteförenklingskommittén lagt fram sitt förslag har ytterligare omständigheter tillkommit som talar för en samordning av förfarandena. Den omlokalisering och integration av beskattningsverksamheten som avses bli följden av mitt förslag om en enda skattemyndighet på regional nivå medför ökade krav på att förfarandena för de olika skatteslagen i allt väsentligt är lika (avsnitt 4). Som jag tidigare nämnt föreslår kommittén för indirekta skatter i (SOU 1989:35) Reformerad mervärdeskatt m. m. att skattskyldig näringsidkare med en skattepliktig omsättning som inte överstiger 200000 kr. normalt skall redovisa mervärdeskatten i sin självdeklaration. Mervärdeskatten skall betalas in i samma ordning som gäller för inkomstskatten. Ett genomförande av detta förslag underlättas om förfarandena samordnas.

Jag anser mot bakgrund av det anförda att förfarandena i ML och LPP i största möjliga utsträckning bör samordnas med taxeringsförfarandet.

11.2¶Beslutsordningen

Mitt förslag: De slutliga besluten och den extraordinära besvärsrätten utmönstras.

Beskattningsbeslut anses fattat i enlighet med deklarationen om den följs. Om deklaration inte har lämnats i rätt tid anses skatten genom beslut ha bestämts till noll kronor.

För mervärdeskatt, punktskatter och prisregleringsavgifter införs ett omprövningsförfarande motsvarande det som föreslås på taxeringsområdet.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt. Remissinstanserna tillstyrker förslaget.

Skälen för mitt förslag: Beslutsordningen i ML och LPP bygger på att skatten som regel fastställs i enlighet med deklarationen. Har den skattskyldige lämnat deklaration anses skatten fastställd i enlighet med denna. Har deklaration inte lämnats anses skatten fastställd till noll kronor. Skatten anses fastställd utan att något beslut meddelas (32 § ML, 4 kap. 2§ LPP). Vill beskattningsmyndigheten avvika från deklarationen måste ett beslut om fastställelse av skatten meddelas.

Ordningen med att skatten anses automatiskt fastställd i enlighet med Prop. 1989/90: 74 deklarationen utan att något beslut meddelas infördes för mervärdeskatten fr.o.m. 1981. Dessförinnan ansågs skatten fastställd i enlighet med deklarationen genom preliminärt beslut. Benämningen preliminärt beslut vållade emellertid vissa problem vid tillämpningen och utmönstrades därför.

Vid inkomsttaxeringen anses ett beslut ha fattats även i de fall deklarationen godtagits utan någon avvikelse. En sådan ordning stämmer också överens med normalt språkbruk. Påförs skatten utan att beslut meddelas uppkommer oklarheter vad åtgärden har för innebörd (se NJA 1986 s. 105). Lagrådet har därför varit kritiskt till en sådan konstruktion (prop. 1987/88:159 s. 111). Såväl intresset av att få en samstämmighet med taxeringsförfarandet som att få en klar och entydig beslutsordning talar därför enligt min mening för att skatten beslutas i enlighet med deklarationen.

Det nuvarande mervärdeskatte- och punktskatteförfarandet skiljer sig från det nya taxeringsförfarandet först och främst genom ordningen med slutliga beslut. Endast slutliga beslut får överklagas. Har ett slutligt beslut meddelats kan ytterligare omprövning av beslutet inte ske. Detta gäller även om det slutliga beslutet avser en helt annan fråga än ett nytt fastställelsebeslut skulle avse. En annan skillnad är fastställelseperiodens längd. Den är för mervärdeskatt sex år efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret gått ut även för beskattningsbeslut till den skattskyldiges nackdel. Efterbeskattning och extraordinär besvärsrätt kan bli aktuellt först om slutligt beslut har meddelats. För punktskatter och prisregleringsavgifter gäller en fastställelseperiod på tre år. Efterbeskattning och extraordinär besvärsrätt kommer i fråga efter treårsperiodens utgång celler om slutligt beslut har meddelats dessförinnan.

Jag har tidigare (avsnitt 7.3) föreslagit att definitionen av begreppet taxeringsår skall justeras för att möjliggöra överensstämmelse mellan omprövningsperioderna för inkomst- och förmögenhetsskatten och de indirekta skatterna. Ordningen med slutliga beslut medför emellertid att förfarandena för indirekt och direkt beskattning inte kan samordnas fullt ut även om omprövningsperioderna överensstämmer. De slutliga besluten medför också att ärenden i onödan förs upp till domstol och att möjligheter till extraordinär besvärsrätt måste finnas kvar. Jag anser därför att de slutliga besluten bör slopas.

Beskattningsbeslut som innebär omprövning av ett tidigare beskattningsbeslut bör även i ML och LPP benämnas omprövningsbeslut. Ett beslut om efterbeskattning bör i enlighet med mina förslag vad gäller taxeringsförfarandet innebära en omprövning av det tidigare beskattningsbeslutet.

Överförda på ML och LPP innebär NTL:s omprövningsregler att den skattskyldige inom sex år efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret gått ut kan begära omprövning av ett beskattningsbeslut. Beskattningsmyndigheten kan inom samma period ex officio fatta beslut till den skattskyldiges fördel (mer skatt att återfå/mindre skatt att betala in). Omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel får fattas inom två år från utgången av det kalenderår då beskattningsåret gått ut. Därefter 333

kräver omprövning till nackdel för den skattskyldige att kriterierna för Prop. 1989/90: 74 efterbeskattning är uppfyllda. Underlåter den skattskyldige att lämna deklaration eller lämnar han den för sent skall — i likhet med vad jag föreslår på taxeringsområdet — omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel kunna fattas inom ett år från det att deklarationen kommit in till beskattningsmyndigheten men inte senare än inom sex år från utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått ut.

Mina förslag innebär i praktiken för de indirekta skatternas del endast en marginell ändring i jämförelse med vad som gäller i dag. Erfarenhetsmässigt föreligger ju på grund av mervärde- och punktskattedeklarationernas utformning nästan alltid förutsättningar för efterbeskattning. Ändringen medför emellertid den väsentliga fördelen att de olika förfarandena kan samordnas.

Enligt 568 ML är 1058 första stycket GTL tillämplig på mål eller ärenden om mervärdeskatt. Följdändring kan därför göras i beslut rörande annan redovisningsperiod eller annan skattskyldig. Vad gäller punktskatterna har domstolen däremot endast befogenhet att göra följdändring i beskattningsbeslut för annan redovisningsperiod (8 kap. 12§ LPP).

Beskattningsmyndigheten bör enligt min mening få göra följdändringar i beslut avseende indirekt beskattning i samma utsträckning som på taxeringsområdet. Någon anledning att ha mer inskränkta befogenheter på punktskatteområdet föreligger enligt min mening inte.

11.3¶Överklagande m. m.

Mitt förslag: Reglerna om överklagande i fråga om mervärdeskatter, punktskatter och prisregleringsavgifter skall motsvara dem som föreslås på taxeringsområdet.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att endast omprövningsbeslut

och beslut om skatteberäkning skall kunna överklagas av de skattskyldiga. Det allmänna föreslås få överklaga alla typer av beskattningsbeslut.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl. a länsrätten i Stockholms län, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund, anser att den skattskyldige skall få överklaga ett beslut även om det inte omprövats.

Skälen för mitt förslag: Mitt förslag att de slutliga besluten avskaffas medför att den extraordinära besvärsrätten kan slopas även för mervärdeskatt, punktskatter och prisregleringsavgifter. Reglerna om överklagande i ML och LPP bör överensstämma med dem som jag föreslagit på taxeringsområdet. Den skattskyldige bör alltså kunna överklaga ett beskattningsbeslut utan krav på föregående omprövning eller att beslutet gått honom cmot. Den skattskyldige får överklaga inom sex år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut. Beskattningsmyndigheten skall pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid och om så är fallet snarast ompröva beslutet. Om beskattningsmyndigheten ändrar sitt 334

beslut som den skattskyldige begär förfaller överklagandet. I andra fall Prop. 1989/90: 74 skall beskattningsmyndigheten överlämna överklagandet, omprövningsbeslutet och övriga handlingar i ärendet till domstolen för vidare handläggning. Om det föreligger särskilda skäl får beskattningsmyndigheten överlämna handlingarna utan föregående omprövning.

I avsnitt 13.4 föreslår jag att det allmänna ombudet i mervärdeskattemål avskaffas och att RSV i framtiden ges rätt att överklaga skattemyndighetens beslut om mervärdeskatt. För punktskatternas del föreslås ingen ändring.

RSV får överklaga beskattningsbeslut enligt MEL inom de frister som gäller för beslut fattade av skattemyndigheten på eget initiativ. Motsvarande gäller för allmänna ombudet för punktskattemål. Överklagande får dock alltid ske inom två månader från det det överklagade beslutet meddelades. Överklagas ett omprövningsbeslut som avser efterbeskattning och yrkas ändring till den skattskyldiges nackdel skall överklagandet ha kommit in inom två månader från det att beslutet meddelades.

RSV och det allmänna ombudet för punktskattemål kan naturligtvis inte ta del av samtliga de beslut som beskattningsmyndigheten fattar. Det är därför lämpligt att även för de indirekta skatternas del införa en motsvarighet till det system för underrättelser som bör finnas på taxeringsområdet.

11.4¶Bindande förklaringar enligt mervärdeskattelagen

Mitt förslag: RSV:s möjlighet att meddela s. k. bindande förklaringar

i mervärdeskattefrågor slopas.

Kommittens förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna har inte uttalat sig i frågan.

Skälen för mitt förslag: Enligt 62§ ML kan RSV för att främja cen riktig och enhetlig tolkning av ME meddela bindande förklaring om vara eller tjänst är skattepliktig enligt ML. Bindande förklaring kan också meddelas i annan fråga som rör tillämpningen av lagen. Ett beslut om bindande förklaring är inte överklagbart. Möjligheten infördes redan för den allmänna omsättningsskatten (SFS 1940: 1000) och överfördes via förordningen (1959:507) om allmän varuskatt till ML. RSV har också möjlighet att fatta beslut om bindande förklaring i vissa uppbördsfrågor (72§ UBL).

Bindande förklaringar har en så generell karaktär att de enligt den nya regeringsformen bör betraktas som författningar (prop. 1975/76:112 s. 63). Institutet bindande förklaring får anses strida mot regeringsformen. För Övrigt har institutet inte längre någon praktisk betydelse. Jag föreslår därför att institutet avskaffas i ME. Det kan här nämnas att jag på uppbördsområdet föreslår motsvarande förändring (se avsnitt 12.7).

11.5¶Förfarandet för att beräkna pensionsgrundande Prop. 1989/90: 74

inkomst m. m.

Mitt förslag: Förfarandet för att beräkna pensionsgrundande inkomst

anpassas till och samordnas med taxeringsförfarandet.

Bestämmelserna om omprövning och överklagande av beslut om

fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter föreslås motsvara

dem som gäller för beslut om pensionsgrundande inkomst.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har uttalat sig.

Skälen för mitt förslag: Genom RS-reformen förändrades arbetet med att beräkna pensionsgrundande inkomst högst väsentligt genom att det integrerades med deklarationsgranskningen. Arbetet med att beräkna pensionsgrundande inkomst är inte längre en isolerad arbetsuppgift utan ingår som ett Jed i deklarationsgranskningen. Det föreligger därför ett direkt behov av att ha samstämmiga förfaranden vad gäller pensionsgrundande inkomst och taxering. Det innebär tidsvinster för myndigheten genom enklare hantering och större rättssäkerhet för den skattskyldige. Genom lagändring 1984 föreligger sådan samstämmighet för närvarande (prop. 1984/85:22 s.26). Behovet av samordnade förfaranden är inte mindre i framtiden. Jag föreslår därför att förfarandet för att beräkna pensionsgrundande inkomst anpassas till taxeringsförfarandet. Den enskilde bör kunna yrka omprövning och överklaga ett beslut om pensionsgrundande inkomst inom fem år efter taxeringsårets utgång.

Även vad gäller beslut om fastställande av underlag för egenavgifter föreslår jag en samordning av reglerna för omprövning och överklagande. Det är nämligen i praktiken ogörligt att ha olika regler i detta avseende för pensionsgrundande inkomst och egenavgifter.

Prop. 1989/90: 74

12¶Uppbördsfrågor

12.1¶Anstånd med att betala skatt eller avgift

12.1.1 Anstånd enligt 49 8 uppbördslagen

Mitt förslag: Skattemyndigheten får medge anstånd med att betala skatt, kvarskatteavgift eller ränta som kan antas komma att avkortas. Anstånd får också medges om det vid en omprövning eller ett överklagande råder ovisshet om utgången i ärendet eller målet eller betalningen av skatten skulle för den skattskyldige medföra betydande skadeverkningar eller annars framstå som obillig.

Vid anstånd på grund av att utgången av prövningen av frågan är oviss och i de s.k. obillighetsfallen skall säkerhet ställas om det med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas att anståndsbeloppet inte kommer att betalas. Anstånd får dock medges utan säkerhet om det finns särskilda skäl. Regler om vad säkerhet får utgöras av och hur den får tas i anspråk införs.

Anståndsränta skall tas ut på det belopp som skall betalas senast vid anståndstidens utgång oavsett på vilken grund anstånd har medgetts. Räntan beräknas t. o. m. utgången av den månad anståndstiden gått ut eller, om betalning skett dessförinnan, t.o.m. utgången av den månad betalning skett. Anståndsränta påförs genom särskilt beslut. Skattemyndigheten får befria skattskyldig helt eller delvis från skyldigheten att betala anståndsränta om det finns synnerliga skäl.

Skattemyndighetens beslut att vägra anstånd med att betala skatt får överklagas till länsrätten. Länsrättens beslut får inte överklagas vidare.

Länsrätten skall när fråga om anstånd avgörs vara domför med en lagfaren domare ensam.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att skattemyndigheten får medge anstånd med inbetalning av skatt, kvarskatteavgift eller ränta som kan antas komma att avkortas. Vidare föreslås anstånd få medges om den skattskyldige begärt omprövning eller överklagat ett beslut och sakläget är komplicerat, rättsfrågan är oviss eller erläggandet av skatten skulle för den skattskyldige medföra betydande skadeverkningar eller annars framstå som obilligt. Säkerhet skall normalt krävas utom i de fall skatten kan antas komma att avkortas. Anståndsränta skall utgå oavsett på vilken grund anstånd medgetts. Anståndsbeslut skall få överklagas till länsrätt men inte vidare. Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalat sig i frågan tillstyrker kommitténs förslag till anståndsgrunder. JO förordar att kravet på säkerhet, så som det har utvecklats i praxis, mildras. Föreningen Sveriges uppbördschefer är kritisk till kommitténs

22 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 74

förslag att säkerhet skall krävas när anstånd medges för att sakläget är Prop. 1989/90: 74 komplicerat eller rättsfrågan är oviss.

Föreningen Sveriges uppbördschefer anser att anståndsränta, i likhet med respitränta, aldrig skall tas ut för längre tid än två år. Vidare bör om skattebeloppet betalats innan anståndstiden gått ut ränta utgå t.o.m. den månad som betalningen gjorts. Underlaget som anståndsräntan skall beräknas på bör bestämmas klarare. En möjlighet för skattemyndigheten att befria från anståndsränta bör införas. RSV menar att anståndsräntefallen inte bör utökas innan räntereglerna förenklats.

Några remissinstanser vänder sig mot att länsrättens beslut i ett mål om anstånd inte skall vara överklagbart.

Bakgrunden till mitt förslag: För skatter och avgifter gäller som huvudregel att betalning skall ske även om beslutet att påföra skatten eller avgiften överklagats. I UBL uttrycks denna princip i 878. Under vissa förutsättningar kan emellertid anstånd med skattebetalningen medges.

Enligt 48§ UBL, som inte påverkas av det nya taxeringsförfarandet, kan anstånd medges den som fått sin betalningsförmåga nedsatt och därför har svårighet att betala skatten i rätt tid, t.ex. vid arbetslöshet, sjukdom eller i samband med militärtjänstgöring.

Ytterligare bestämmelser om anstånd finns i 49§ UBL. Anstånd kan ges i ett flertal fall. Beslutsbehörigheten är uppdelad på lokal skattemyndighet (498 I mom. 1 —8) och länsskattemyndighet (49§ 2 mom. 1—4).

Gemensamt för de fall där lokal skattemyndighet enligt de åtta punkterna i49§ I mom. UBL kan bevilja anstånd är i princip att det kan antas att skatten kommer att sättas ned. Det vanligaste och mest uppmärksammade fallet återges i I mom. 2. Bestämmelsen innebär att en skattskyldig som har överklagat taxeringsnämndens beslut om taxering kan få anstånd med att betala skatten om länsskattemyndigheten helt celler delvis har tillstyrkt överklagandet eller ansökan om anstånd eller om det — utan att något yttrande har inhämtats från länsskattemyndigheten — kan med skät antas att överklagandet kommer att bifallas helt eller delvis. Om den skattskyldiges överklagande avser beslut av länsrätten eller kammarrätten förutsätts enligt I mom. 3 för anstånd att länsskattemyndigheten hörs och att denna därvid tillstyrker antingen överklagandet eller ansökan om anstånd. Anstånd kan vidare medges bl.a. om taxeringen blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende (punkt 4) eller om skatt påförts obehörigen eller med för högt belopp på grund av fel vid debiteringen (punkt 7).

I 2 mom. regleras de fall där beslutsbehörigheten ligger på länsskattemyndigheten. Enligt 493 2 mom. I UBL kan länsskattemyndigheten meddela anstånd om den skattskyldige överklagat taxeringen och det skulle medföra betydande skadeverkningar eller annars framstå som obilligt om den skattskyldige skulle betala skatten. Vidare får länsskattemyndigheten enligt 2 mom. bevilja anstånd bl. a. om ansökan gjorts angående skatteberäkning för ackumulerad inkomst (punkt 2), om ansökan gjorts angående nedsättning av kvarskatteavgift (punkt 3) eller om skatt har påförts på grund av att 3§ lagen (1980:865) mot skatteflykt har tillämpats (punkt 4).

Som allmän förutsättning för anstånd enligt punkterna i och 4 gäller Prop. 1989/90: 74 dessutom att den skattskyldige skall ställa nöjaktig säkerhet om det inte med hänsyn till anståndstidens varaktighet, den skattskyldiges förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas att anståndsbeloppet ändå kommer att betalas.

Både den lokala skattemyndighetens och länsskattemyndighetens anståndsbeslut får meddelas att gälla längst intill dess tre månader har förflutit från dagen för beslut med anledning av ansökningen eller överklagandet (498 3 mom. UBL).

Om den skattskyldige efter anståndstidens utgång skall betala skatt, skall han — om anstånd beviljats enligt 49§ 2 mom. 1 eller 4 UBL — betala anståndsränta för den skattekredit han haft (49§ 4 mom. UBL). Däremot tas inte anståndsränta ut om anstånd meddelats enligt övriga regler.

Skälen för mitt förslag: Som allmän regel bör även fortsättningsvis gälla att påförda skatter skall betalas även om beslutet om skatten inte har vunnit laga kraft. Betalningen skall normalt inte kunna skjutas upp bara genom att den skattskyldige begär omprövning eller överklagar.

Anståndsreglerna har kritiserats av bl. a. JO i rapporten Den långsamma skatteprocessen (dnr 2662— 1980, 1891-1981). JO anför där bl.a. att tillämpningen av anståndsreglerna i enskilda fall kan bli för restriktiv och att det allmänna borde få större möjligheter att avstå från säkerhet. Den nuvarande ordningen har också uppfattats som komplicerad för de skattskyldiga. Uppdelningen på två beslutsinstanser kan medföra rättsförluster.

Den nya taxeringsorganisationen medför att några av de nuvarande bristerna i anståndssystemet, nämligen de som hänger samman med behörighetsreglerna, avhjälps. Vid överklagande skall skrivelsen ges in till beslutsmyndigheten. Samma myndighet som fattat det grundläggande beslutet om årlig taxering kan också medge anstånd och företa omprövning. Den skattskyldige får därmed endast en myndighet att vända sig till i såväl anstånds- som taxeringsfrågan.

Anståndsgrunder Omprövningsförfarandet och den därmed sammanhängande förskjutningen mot första instans medför att behoven av anstånd med skatteinbetalning och kraven på anståndsinstitutet ändras. Skattemyndigheten får ökad beslutsbehörighet och vida befogenheter att ändra beslut efter omprövning. De fall som i dag regleras i 498 I mom. 1—3 UBL och avser att taxeringarna kan komma att sättas ned efter prövning i domstol, torde i stor utsträckning falla bort genom omprövningsförfarandet. Ett beslut om omprövning torde, i vart fall när frågan är mer uppenbar, kunna fattas så snabbt att man inte behöver ta ställning i anståndsfrågan. Behovet av anstånd torde därmed komma att minska radikalt i dessa situationer.

I andra fall kan behovet av anstånd med att betala skatten antas öka. Eftertaxeringsbesluten kommer att fattas av skattemyndigheten. Dessa ärenden torde generellt sett innehålla fler tvistefrågor än taxeringsärendena genomsnittligt.

Till saken hör vidare att anståndsreglerna redan i dag kan uppfattas som 339

onödigt restriktiva. En viss uppmjukning av reglerna är därför motiverad redan av den anledningen.

Jag delar kommitténs uppfattning att den nuvarande uppräkningen i 493 I mom. UBL bör ersättas med en generell regel att anstånd får medges med betalning av skatt, kvarskatteavgift eller ränta som kan antas komma att avkortas. En sådan formulering innebär en avsevärd teknisk förenkling i förhållande till gällande regler och omfattar i huvudsak de fall som för närvarande räknas upp i I mom. Den föreslagna regeln får sitt tillämpningsområde när skatten kan antas komma att sättas ned som en följd av omprövningsbeslut eller rättelse av debiteringsfel.

För att anstånd skall beviljas på grund av att det kan antas att skatten kommer att sättas ned krävs att sannolikheten för bifall är större än för avslag. Detta är ett något lägre krav än det som nu gäller enligt 49§ I mom. 2 UBL. I de mer komplicerade omprövningsfallen kommer det ofta vara så att det är den enskilde tjänstemannen som tar ställning till anståndsfrågan medan det slutliga ställningstagandet i taxeringsfrågan fattas av myndigheten med nämnd. Tjänstemannen får vid avgörandet av anståndsfrågan göra en bedömning av den troliga utgången i skattenämnden. Kan det antas att den skattskyldige får bifall till sina yrkanden skall anstånd medges.

Liksom hittills bör skattemyndigheten kunna ge anstånd utan yrkande i fall när det är uppenbart att skatten skall sättas ned, t. ex. vid debiteringsfel.

Det jag hittills anfört har tagit sikte på de fall där det kan antas att skatten kommer att sättas ned och som hanteras på skattemyndighetsnivå. Enligt min mening är emellertid en uppmjukning av anståndsreglerna befogad också i de fall ett ärende överklagas till domstol. Det måste därför, utöver obillighetsfallen, också finnas ett utrymme att bevilja anstånd i de fall skattemyndigheten visserligen anser att den ståndpunkt den intagit i sitt beslut är riktig men är medveten om att det kan finnas andra uppfattningar i frågan. Det kan vara fråga om olösta rättsfrågor, bevisfrågor eller skälighetsbedömningar.

Kommittén har föreslagit att anstånd skall kunna medges om sakläget är komplicerat eller rättsfrågan oviss. Jag föreslår en något annorlunda utformning av regeln. För att även fånga upp de fall där det är fråga om skälighetsbedömningar eller bevisfrågor anser jag att skattemyndigheten skall ha möjlighet att meddela anstånd när utgången i ärendet eller målet är oviss. Regeln innebär en möjlighet att meddela anstånd i ärenden där sannolikheten för bifall bedöms vara lika stor som för avslag. Dessutom ger den ett visst utrymme att medge anstånd i sådana tveksamma fall där sannolikheten för avslag väger över något. Däremot bör det inte komma i fråga att ge anstånd enligt den här föreslagna grunden när det är troligt att den skattskyldige får avslag på sitt yrkande.

Enligt min mening är mildare regler enligt vad som nu angetts motiverade inte minst när den rättsliga frågan är svårbedömd, något som kan förekomma t. ex. när lagstiftningen är konstruerad så att den till viss del överlåter åt de rättstillämpande instanserna att fylla ut olika rekvisit. Råder det då en ovisshet om lagens rätta innehåll bör anstånd kunna 340

medges. Att införa en sådan anståndsgrund vad gäller ovissa rättsfrågor Prop. 1989/90: 74 innebär inte någon markant ändring i förhållande till gällande rätt. För närvarande finns det nämligen vissa möjligheter att med stöd av anståndsgrunden rörande obillighet 1 49§ 2 mom. I UBL bevilja anstånd i fall av prejudikatsintresse. I prop. 1967:130 (s. 119) påpekar sålunda departementschefen att det vanligtvis är obilligt att utkräva skatt innan slutligt beslut föreligger, om den skattskyldiges taxering beror på att det allmännas företrädare driver en viss fråga för att få prejudikat. Möjligheten för länsskattemyndigheten att enligt I mom. 2 tillstyrka anståndsfrågan men inte taxeringsfrågan används också för att bevilja anstånd i fall av prejudikatsintresse.

Den uppmjukning av anståndsreglerna som jag föreslår kan därför antas få störst effekt på ärenden som inte enbart gäller rena rättsfrågor utan rör bedömnings- eller bevisfrågor. Ibland pekar den skattskyldige i sitt överklagande på omständigheter eller bevis som kan leda till att utgången bedöms som oviss av skattemyndigheten. Men även i sådana ärenden med svårbedömda bevisfrågor där överklagandet inte innehåller något nytt i sak bör anstånd kunna komma i fråga.

Villkoren för anstånd bör inte knytas till den överklagade frågans art utan man bör i anståndsärendet i likhet medi dag göra en fri bedömning av frågan i sin helhet. Om det då objektivt sett råder en påtaglig osäkerhet om vilken utgång i tvistefrågan som är den riktiga, bör detta kunna utgöra grund för anstånd. Anstånd bör dock inte medges bara för att utredningsmaterialet är omfattande eller att ärendet innehåller mer eller mindre komplicerade frågor.

Det jag nu sagt har knutit an till överklagade beslut. Den föreslagna anståndsgrunden kan emellertid bli aktuell även i vissa omprövningsfall där beslut inte kan fattas omgående kanske på grund av att viss utredning måste införskaffas. Är det ovisst hur utgången i omprövningsärendet kommer att bli när anståndsfrågan måste avgöras bör anstånd kunna medges.

Utöver den här föreslagna anståndsgrunden bör, liksom nu, anstånd kunna medges om betalningen skulle medföra betydande skadeverkningar för den skattskyldige eller annars framstå som obillig, dvs. i de s.k. obillighetsfallen.

Enligt 498 2 mom. 2 UBL får länsskattemyndigheten meddela anstånd om den skattskyldige ansökt om skatteberäkning för ackumulerad inkomst, uppskov med beskattning av intäkt av skogsbruk, avräkning av utländsk skatt eller befrielse från att erlägga skatt, som påförts avliden person eller hans dödsbo. Anstånd kan också medges vid överklagande av beslut på grund av sådan ansökan. Vidare kan anstånd medges om ansökan gjorts angående nedsättning enligt 85§ 2 mom. av kvarskatteavgift eller om beslut i anledning av sådan ansökan överklagats (2 mom. 3). Om kvarstående eller tillkommande skatt har påförts på grund av att 38 lagen (1980:865) mot skatteflykt har tillämpats kan också anstånd meddelas (2 mom. 4). Det finns enligt min mening inte anledning att ha särskilda regler för dessa fall. De bör bedömas enligt de vanliga anståndsgrunderna. Om det kan antas att skatten kommer att avkortas, om det råder ovisshet om utgången eller om det är uppenbart obilligt att ta ut skatten bör anstånd 341

kunna meddelas. När lagen mot skatteflykt tillämpas är det regelmässigt Prop. 1989/90: 74 fråga om så komplicerade förhållanden att det kan antas att det råder ovisshet om utgången.

Vad nu har sagts har framför allt tagit sikte på anstånd vid omprövning och överklagande av skattemyndighetens beslut. Motsvarande synpunkter bör emellertid kunna läggas när det gäller beslut av länsrätt eller kammarrätt. Mina förslag om lättnader 1 reglerna om anstånd bör också gälla i fråga om domstols beslut.

Säkerhet I det nuvarande anståndssystemet gäller som allmän princip att den skattskyldige skall ställa nöjaktig säkerhet för anståndsbeloppet i fråga om anstånd 1 de s.k. obillighetsfallen, dvs. när betalning av skatten skulle för den skattskyldige medföra betydande skadeverkningar eller annars framstå som obillig. Detsamma gäller beträffande anstånd i samband med att Jagen mot skatteflykt har tillämpats. I de andra anståndssituationerna däremot får myndigheten inte ställa något krav på säkerhet.

I de fall säkerhet normalt är en förutsättning för anstånd får myndigheten dock underlåta att föreskriva att säkerhet skall ställas, om det med hänsyn till anståndstidens varaktighet, den skattskyldiges förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas att skatten ändå kommer att betalas i rätt tid.

Bestämmelserna om säkerhet har sin grund i att ett anstånd medför risk för att det aktuella skattebeloppet inte kan tas ut vid anståndstidens utgång. Man har ansett att vissa garantier måste finnas i dessa fall för att skatten verkligen skall bli betald. Avgörande för om säkerhet skall ställas eller inte är alltså vilka möjligheter som i det enskilda fallet bedöms föreligga att den skattskyldige betalar skatten.

Det bör givetvis inte få föreskrivas att säkerhet skall ställas för anstånd när det kan antas att skatten kommer att avkortas. Säkerhet krävs ju inte heller i dag i motsvarande situationer. Frågeställningen rörande säkerhet gäller därför först och främst de fall där anstånd medges enligt dels obillighetsgrunden enligt nuvarande 49§ 2 mom. I UBL, dels den av mig föreslagna grunden att det råder ovisshet om utgången i ärendet eller målet. Jag anser att det bör finnas en möjlighet att kräva säkerhet i båda dessa anståndsfall men att en uppmjukning av nuvarande regler är befogad.

De nuvarande reglerna om säkerhet i fall av obillighet betingas av att det i dessa fall i allmänhet föreligger en klart större risk än i övriga fall att skatten inte kan tas ut. Detta följer av att anstånd kan medges på grund av obillighet trots att utsikterna att skattekravet kommer att undanröjas är relativt små. Möjligheten till anstånd på denna grund har tillkommit för att man velat förhindra att verkställigheten av ett icke lagakraftvunnet beslut får oskäliga konsekvenser för den skattskyldige. Framför allt har man velat förhindra att betalningsreglerna framtvingar försäljning av fastigheter, rörelse eller annan egendom som är av stor betydelse för den skattskyldiges ekonomi och hans möjligheter att i fortsättningen uppehålla

och behålla den verksamhet han får sin försörjning av (prop. 1967:130 s. Prop. 1989/90: 74 119).

Ett krav på säkerhet kan skapa stora problem inte minst för skattskyldiga med mindre god ekonomi. Säkerhet i form av bankgaranti eller annat borgensåtagande förutsätter inte sällan att den skattskyldige har en förhållandevis god ekonomisk situation. Det kan över huvud taget vara svårt att ordna godtagbar säkerhet. Kostnaderna för säkerheten kan vara stora. Vidare är det i allmänhet ett omständligt förfarande för såväl den enskilde som myndigheterna när säkerhet skall ställas. Det finns alltså enligt min mening starka skäl som talar för att man bör lätta på den nuvarande hbuvudprincipen att säkerhet skall ställas för anståndsbeloppet i obillighetsfallen.

Även i fråga om den nya anståndsgrunden som jag föreslagit — att det råder ovisshet om utgången i ärendet eller målet — är det knappast motiverat att säkerhet normalt skall ställas med tanke på att anståndsgrunden avser fall där det råder tveksamhet om det allmänna slutligen kan rikta något skattekrav mot den enskilde. Anståndsgrunden är ju också närmast en vidgning av de nuvarande möjligheterna att medge anstånd när skatten kan antas avkortas. I dessa fall krävs ingen säkerhet.

Det finns å andra sidan inte anledning att utan någon form av inskränkningar bevilja anstånd om den skattskyldige försöker komma undan sin eventuella betalningsskyldighet, t. ex. genom att överlåta sina tillgångar till någon närstående, eller hans egendom under anståndstiden skulle komma att tas i anspråk för andra borgenärers fordringar.

Som jag framhållit tidigare bör emellertid inte säkerhet behöva ställas i normalfallet. Ordningen bör enligt min mening i stället vara sådan att det skall vara myndighetens sak att föra fram de omständigheter som talar mot att anstånd ges utan säkerhet, inte den skattskyldige som skall visa att han förmår betala. Men har myndigheten anledning att räkna med att beloppet inte kommer att betalas, t. ex. därför att den skattskyldiges ekonomiska situation är mindre god, bör frågan om säkerhet skall ställas eller inte prövas närmare. Det bör då bli fråga om att göra bedömningar av omständigheter av samma slag som anges i de nuvarande reglerna 1 49§& 2 mom. sista stycket och tredje punkten av anvisningarna till 49§ UBL.

Jag föreslår därför en regel som kan sägas innebära att bevisbördan kastas om i förhållande till vad som gäller i dag. För anstånd skall krävas att säkerhet ställs, om det med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas att anståndsbeloppet annars inte kommer att betalas i rätt tid. Liksom fallet är för närvarande bör man kunna beakta också anståndsbeloppets storlek och den tid anståndet kan förväntas löpa. Om anståndsbeloppet är litet eller ärendet eller målet kan förväntas avgöras inom kort tid skall man kunna underlåta att ställa krav på säkerhet trots att förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.

Den av mig föreslagna ordningen innebär att säkerhet kommer att behöva ställas i färre fall än i dag. Givetvis ökar därmed risken i någon mån att skatten inte kan tas ut. Enligt min mening uppvägs emellertid detta mer än väl av de fördelar som följer av den föreslagna ordningen.

Det är enligt min mening lämpligt att nu införa ytterligare regler om 343

säkerhet, exempelvis om vad säkerheten får utgöras av. Sådana regler finns Prop. 1989/90: 74 redan i fråga om säkerhet som tas emot av kronofogdemyndigheten som ersättning för betalningssäkring enligt 18§ lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter eller som ersättning för indrivningsåtgärd i samband med att uppskov med betalning beviljas enligt 1§ lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar m.m. Den sistnämnda lagen anger bl. a. att säkerhet får bestå av pant, borgen eller företagshypotek, att borgen får genast utsökas och att beslut att vägra ta emot erbjuden säkerhet inte får överklagas. Bestämmelserna bör på motsvarande sätt tillämpas när fråga om säkerhet uppkommer vid anstånd.

Anståndsränta Ränta skall enligt nuvarande regler i 498 4 mom. UBL betalas i två fall, nämligen dels när anstånd beviljats i de s.k. obillighetsfallen, dels när anstånd ges med betalningen på grund av att 3§ lagen mot skatteflykt har tillämpats.

Anståndsränta beräknas från utgången av den månad då skatten skulle ha betalats om anstånd inte medgetts t. o. m. den månad då anståndstiden gått ut. Ränta utgår för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar riksbankens diskonto vid utgången av närmast föregående kalenderår med tillägg av tre procentenheter. Räntebelopp som understiger 50 kr. tas dock inte ut.

Mina förslag innebär frikostigare regler om anstånd. Enligt min mening finns det inte skäl att ha olika regler vad gäller ränta. Oavsett enligt vilken grund i 498 UBL anstånd har medgetts innebär krediten vid en sen skattebetalning fördelar från räntesynpunkt för den skattskyldige och motsvarande nackdelar för det allmänna. En skattskyldig som inte begär anstånd skall inte komma i ett sämre läge än den som begär och får anstånd utan att skatten senare sätts ned. Såväl kredit-, kostnads- som rättvisesynpunkter talar alltså för att ränta påförs för den tid anståndet gäller även i de fall som för närvarande inte omfattas av räntebestämmelserna.

Enligt nuvarande regler beräknas anståndsränta för den del av skatten som skall betalas vid anståndstidens utgång. Kvarskatteavgift och respitränta ingår inte i ränteunderlaget. RSV har påpekat att detta innebär komplicerade beräkningar som ofta måste utföras manuellt. Räntereglerna behöver därför förenklas innan anståndsräntefallen utökas.

Såväl kvarskatteavgiften som respiträntan syftar till att ge statsverket kompensation för den ränteförlust som annars skulle uppstå vid senarelagda skatteinbetalningar. Kvarskatteavgiften avses täcka kredtittiden fram till tidpunkten för inbetalning av kvarstående skatt, medan respiträntan skall täcka tiden därefter till och med den månad då den tillkommande skatten förfaller till betalning. Anståndsränta beräknas, som jag nyss nämnt, från och med utgången av den månad då skatten skulle ha betaiats om anstånd inte medgetts. Anståndsbeloppet omfattar således även kvarskatteavgift och, i de fall anståndet avser tillkommande skatt, respitränta. Det är därför 344

enligt min mening motiverat att även kvarskatteavgift och respitränta in- Prop. 1989/90: 74 räknas i ränteunderlaget.

Enligt nuvarande regler uttas anståndsränta enligt 49 § UBL, till skillnad från anståndsränta enligt 75 b § UBL och enligt USAL, med tillämpning av reglerna om tillkommande skatt. Detta är ett onödigt omständligt förfarande. För anståndsränta enligt 49 § UBL bör samma regler gälla som för de övriga två typerna av anståndsränta.

Det finns i dag inga bestämmelser om eftergift av anståndsränta. Jag kommer senare (avsnitt 12.3) att föreslå att respitränta skall kunna efterges om det finns synnerliga skäl. För en regel om eftergift av anståndsränta talar främst förslaget att anståndsränta skall utgå oavsett enligt vilken grund anstånd har medgetts. Sannolikt innebär den generella utformningen av ränteregeln att det kan komma upp fall där det skulle framstå som oskäligt att ta ut anståndsränta. Det är också av intresse att skapa så enhetliga regler som möjligt för uttag av olika räntor och avgifter. Den som fått anstånd med att betala skatten utan att skatten senare sätts ned bör rimligen inte behandlas annorlunda än den som påförs skatten som tillkommande skatt och påförs respitränta. Jag föreslår därför att skattemyndigheten skall kunna befria skattskyldig från skyldigheten att betala anståndsränta om det finns synnerliga skäl.

Överklagande m. m.

Enligt nuvarande ordning kan lokala skattemyndighetens beslut i anståndsärenden överklagas till länsskattemyndighet. Länsskattemyndighetens beslut kan inte överklagas — inte heller de beslut som fattas av länsskattemyndigheten som första instans.

Det har i olika sammanhang, bl.a. av JO i rapporten Den långsamma skatteprocessen (dnr 2662—1980, 1891— 1981), påtalats att frågan om anstånd med att betala inkomst- och förmögenhetsskatt bör kunna prövas av domstol. Ett beslut om anstånd kan ha mycket stor ekonomisk betydelse för den skattskyldige. Ett vägrat anstånd kan medföra att den skattskyldige får avyttra egendom på ett sätt som är ekonomiskt ofördelaktigt eller innebära att hans yrkesutövning försvåras. Det är rimligt att ett sådant beslut kan ställas under den kontroll en domstolsprövning innebär. Anståndsbeslut bör därför enligt min mening kunna överklagas till länsrätt.

Anståndsärenden kräver snabba besked. Målen måste därför handläggas med förtur av länsrätterna. Regler om förtursbehandling bör utfärdas i administrativ ordning. Kravet på snabba besked motiverar också att rätten att överklaga begränsas till en instans, länsrätten. Länsrättens beslut bör därför inte vara överklagbart.

Länsrätten bör när anståndsmål avgörs vara domför med en lagfaren domare ensam. Därigenom kan beslut fattas snabbare. Måltypens svårighetsgrad torde inte heller motivera att nämnd skall delta i beslutet. Förslaget förutsätter en ändring i 188 lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

12.1.2 Anstånd i andra fall Prop. 1989/90: 74

Mitt förslag: Anståndsreglerna i 49§ uppbördslagen gäller även vid anstånd enligt 75 b § uppbördslagen när arbetsgivare ålagts ansvarighet för arbetstagares skatt och vid anstånd enligt lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. I huvudsak motsvarande regler gäller också vid anstånd enligt mervärdeskattelagen, lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter samt vägtrafikskattelagen.

Beslut om anstånd med att lämna mervärdeskattedeklaration får överklagas till länsrätt. Länsrättens beslut får inte överklagas vidare.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår inte några ändringar av an-

ståndsreglerna i 75 b §& UBL, USAL eller VSL.

Remissinstanserna: Föreningen Sveriges uppbördschefer anser att bestämmelserna om säkerhet bör vara desamma vid anstånd enligt 498 och 75 b § UBL. Föreningen påpekar också att länsskattemyndigheten i Stockholms län trots lagrummens olika ordalydelse tillämpar anståndsbestämmelserna i 75 b § UBL och 54§ USAL på samma sätt som bestämmelserna i49§ UBL.

Skälen för mitt förslag: Regler om anstånd finns också i 75 b § UBL och avser anstånd för arbetsgivare som ålagts betalningsskyldighet för arbetstagares skatt. I huvudsak motsvarande regler finns i 54§ USAL och gäller anstånd med betalning av arbetsgivaravgifter. Dessa båda föreskrifter skiljer sig i en del avseenden från reglerna i 498 UBL. Länsskattemyndigheten får, om det finns synnerliga skäl, medge anstånd i samband med överklagande av ett beslut om betalningsskyldighet hos allmän förvaltningsdomstotl eller — såvitt gäller USAL:s bestämmelser om redaravgift — sjömansskattenämnden.

Enligt min mening finns det inte någon anledning att för betalning av källskatter och arbetsgivaravgifter ha strängare anståndsregler än på skatteområdet i övrigt. Enligt vad som framgått av ett remissyttrande är det också så att de nuvarande anståndsreglerna i olika lagar, trots att kriterierna för anstånd skiljer sig väsentligt, tillämpas på ett likartat sätt. Möjligheten att få anstånd med att betala källskatt och arbetsgivaravgifter bör därför anpassas till vad som föreslås gälla på skatteområdet i övrigt.

För att få en enhetlig reglering på uppbördsområdet anser jag att de ändringar jag föreslagit i fråga om 49 § UBL också bör gälla för anståndsränta vid anstånd enligt 75 b& UBL och vid anstånd enligt USAL. Skattcetillägg och föreningsavgift ingår i underlaget för anståndsränta enligt 49 § UBL. Räntcunderlaget vid beräkning av anståndsränta enligt USAL bör därför också omfatta avgiftstillägg och föreningsavgift.

Flertalet av bestämmelserna i 498 UBL är tillämpliga också i fråga om mervärdeskatt, punktskatter och prisregleringsavgifter samt vägtrafikskatt (468 ML, 5 kap, 5§ LPP och 60§ VSL). Även för dessa skatteslag bör de lättnader jag föreslagit i fråga om skatter enligt UBL införas. En del justeringar i anståndsbestämmelserna i 468 ML, 5 kap. 5§ LPP och 60§

VSL behöver därför göras. Vad gäller LPP och VSL föreslår jag däremot inte Prop. 1989/90: 74 nu några ändringar av räntereglerna.

ML innehåller inte några bestämmelser om anståndsränta. Lagen har — till skillnad från exempelvis UBL och LPP — inte heller några bestämmelser om ränta vid annan senareläggning av skattebetalningen (respitränta) eller vid återbetalning av skatt (restitutionsränta). Några vägande skäl att behålla en särskild ordning för mervärdeskatt finns i och för sig inte. RSV har, efter uppdrag av regeringen och i samråd med mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05), i en promemoria som redovisades 1986 lagt fram förslag till bestämmelser om såväl anståndsränta som respitränta och restitutionsränta i fråg om mervärdeskatt. Lagförslagen överensstämmer i stort med vad som nu gäller enligt LPP.

Med hänsyn till att de olika ränteslagen inom mervärdeskatteområdet bör behandlas i ett sammanhang lägger jag här inte fram något förslag om anståndsränta för mervärdeskattens del utan återkommer till frågan i ett senare sammanhang.

Inom området för punktskatter och prisregleringsavgifter gäller att beskattningsmyndighetens beslut om anstånd med att lämna deklaration eller betala skatt överklagas till kammarrätt (8 kap. 18 LPP). Enligt 84§ VSL får beslut som avser anstånd med att betala skatt överklagas till länsrätt. För mervärdeskattens del gäller att beslut om anstånd med att betala skatt överklagas till RSV. RSV:s beslut kan inte överklagas. Mervärdeskatt för en viss period förfaller till betalning den dag då deklarationen senast skall lämnas. Det föreligger därför ett mycket nära samband mellan anstånd med att lämna deklaration och med att betala in skatt. Den skattskyldige kan få anstånd med att lämna in deklaration om han på grund av sjukdom eller annan oförvållad omständighet är förhindrad att för en viss redovisningsperiod lämna deklaration i rätt tid. Även sådana beslut överklagas till RSV utan möjlighet att överklaga vidare (förordningen (1982:24) om anstånd med att lämna deklaration för mervärdeskatt).

Till följd av det nära samband som således finns mellan dessa typer av anstånd anser jag att samma regler för överklagande bör gälla för dem. Sådana beslut bör få överklagas till länsrätt men inte vidare.

I LPP och VSL finns redan bestämmelser om överklagande. Jag föreslår inte någon ändring av dessa regler.

12.2¶Uppbörd av tillkommande skatt

Mitt förslag: Tillkommande skatt skall betalas vid ett uppbördstillfälle och tidigast den 18 maj året efter taxeringsåret.

RSV:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Lantbrukarnas riksförbund har tillstyrkt förslaget. Riksförbundet anser att den skattskyldiges intresse att få rådrum att hinna ordna sin ekonomi före betalningstillfället i de fall där tillkommande skatt debiteras måste få företräde före myndig- 347

heternas önskemål att vinna administrativa fördelar. Kammarrätten i Prop. 1989/90: 74 Jönköping anser att den tillkommande skatten skall förfalla till betalning i udda uppbördsmånader och att tidsfristen enligt 128 uppbördsförordningen (1967:626) skall förlängas från två till fyra månader.

Skälen för mitt förslag: Tillkommande skatt, dvs. skatt som skall betalas på grund av eftertaxering eller enligt bestut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt har avslutats, skall enligt nuvarande ordning betalas senast den 181 den uppbördsmånad eller, om den överstiger 200 kr., de två uppbördsmånader som lokal skattemyndighet bestämmer, varvid en uppbördsmånad skall ligga emellan betalningstillfällena (31§ UBL). På tillkommande skatt skall den skattskyldige betala ränta, s.k. respitränta.

Tidigare gällde en i huvudsak motsvarande ordning för kvarstående skatt. Sedan 1987 gäller emellertid att denna skall betalas vid endast ett tillfälle, vilket har bidragit till en påtaglig förenkling av skatteuppbörden.

RSV har i en skrivelse till finansdepartementet föreslagit bl. a. att även den tillkommande skatten skall betalas vid endast ett tillfälle. Jag ställer mig bakom RSV:s förslag. Förläggs betalningen av tillkommande skatt till ett enda tillfälle förenklas skatteuppbörden ytterligare och reglerna om uppbörd blir mer enhetliga.

Den kvarstående skatten blir i regel känd för den skattskyldige i december under taxeringsåret och skall betalas senast den 18 april året efter taxeringsåret. Den tillkommande skattens storlek blir i allmänhet känd tidigast i januari året efter taxeringsåret. Jag anser att den skattskyldige bör ha minst samma respittid vid betalning av tillkommande skatt som vid betalning av kvarstående skatt.

Enligt 12 § uppbördsförordningen skall den tillkommande skatten förfalla till betalning tidigast under den tredje kalendermånaden efter det att den skattskyldige genom skattsedeln underrättats om den nya skatten. Jag anser att den tidsfristen bör utökas med en månad för att ge den skattskyldige tid att ordna sin ekonomi. Jag anser det dessutom vara lämpligt att komplettera den regeln med en regel i UBL som anger att tillkommande skatt inte skall förfalla till betalning före den 18 maj året efter taxeringsåret.

12.3¶Respitränta

Mitt förslag: Respitränta räknas från den I maj året efter taxeringsåret.

Den nuvarande begränsningen att respitränta inte i något fall skall beräknas för längre tid än två år slopas.

Skattemyndigheten får befria en skattskyldig helt eller delvis från skyldigheten att betala respitränta om det finns synnerliga skäl.

RSV:s förslag: RSV föreslår att respiträntan skall räknas från den 1 juni

året efter taxeringsåret.

JO:s förslag: JO föreslår att en möjlighet att efterge respitränta införs. 348

Remissinstanserna: Lantbrukarnas riksförbund tillstyrker RSV:s förslag att respiträntan skall tas ut fr.o.m. den I juni året efter taxeringsåret. Kammarrätten i Jönköping anser att om det införs en regel innebärande att respitränta inte skall tas ut när den tillkommande skatten beror på förhållande som den skattskyldige inte kunnat påverka eller kontrollera är det inte nödvändigt att senarelägga perioden för respitränta.

Bakgrunden till mitt förslag: På tillkommande skatt skall den skattskyldige enligt 32§ UBL betala ränta (respitränta). Med tillkommande skatt avses enligt 28 2 mom. UBL skatt som skall betalas på grund av eftertaxering eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt har avslutats. Skälet till den tillkommande skatten kan vara en taxeringshöjning eller en rättelse av debitering eller att den skattskyldige tidigare felaktigt tillgodoräknats preliminär skatt.

Respitränta utgår för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår med tillägg av tre procentenheter. Respitränta tas i princip ut från och med den 1 april året efter taxeringsåret. Räntetiden dessförinnan anses konsumerad genom påförng av kvarskatteavgift. Ränta utgår till och med den månad, då skatten förfaller till betalning eller, om skatten skall betalas under två uppbördsmånader, till och med den första uppbördsmånaden. Ränta skall dock inte i något fall beräknas för längre tid än två år. Räntebelopp som understiger 50 kr. påförs inte.

Respitränta infördes genom lagstiftning år 1974. Vid lagstiftningens tillkomst anfördes att den ränta som tillkommer det allmänna när skatt betalas senare än normalt bör ses som en ren kreditavgift, vilken också har funktionen att utjämna situationen mellan sådana skattskyldiga, som har erlagt skatt i vanlig tid, och sådana som av en eller annan anledning har kunnat skjuta på skattebetalningen (prop. 1974:159 s. 63 och 70).

Någon möjlighet till befrielse från eller nedsättning av respiträntan finns inte i UBL.

RSV har i en framställning till regeringen föreslagit att respitränta skall utgå från och med juni året efter taxeringsåret. Vidare har JO föreslagit att reglerna om respitränta ändras så att det blir möjligt att underlåta att ta ut någon ränta när den räntegrundande tillkommande skatten beror på omständigheter utanför den enskildes kontroll.

Som bakgrund till sitt förslag har JO redogjort för några ärenden i vilka de skattskyldiga varit missnöjda med att de debiterats respitränta. Oftast beror missnöjet på att de enskilda på grund av fel av skattemyndigheterna eller någon utomstående har fått för mycket överskjutande skatt på slutskattesedeln och påförts respitränta när det felaktiga beloppet skall återbetalas.

Ett belysande fall som JO tagit upp är följande. En person hade felaktigt tillgodoförts preliminär skatt enligt en kontrolluppgift avseende en annan person med 7168 kr. Felet hade uppkommit genom cn felstansning av personnumret. Det felaktigt tillgodoförda beloppet utbetalades genom slutskattesedeln i december. I januari året därpå fick han ett brev från skattemyndigheten med beklagande av felstansningen. Felet rättades och

en skattsedel på tillkommande skatt utfärdades. Därvid debiterades bl. a. Prop. 1989/90: 74 respitränta med 308 kr.

I sin framställning konstaterar JO att det är naturligt och rimligt att statsverket tar betalt för sina faktiska krediter. Men man kan, påpekar JO, fråga sig om det är sakligt och psykologiskt riktigt att vidhålla ett räntekrav även i de situationer dären skattskyldig ”drabbas” av tillkommande skatt utan egen medverkan eller avsikt, t. ex. därför att myndigheten begått ett fel när den slutliga skatten fastställdes. JO föreslår därför en sådan ändring av reglerna om respitränta att det blir möjligt att underlåta att ta ut räntan när den räntegrundande tillkommande skatten beror på omständighet utanför den enskildes kontroll. En sådan befrielsemöjlighet är från statsfinansiell synpunkt betydelselös, eftersom det sannolikt är mycket få fall där anledningen till den tillkommande skatten är fel, försummelse eller misstag i hanteringen. De praktiska situationer i vilka det bör vara aktuellt att utnyttja en sådan befrielsemöjlighet är, enligt JO, sådana fall där de enskilda får tillkommande skatt därför att skattemyndigheten vid ADBbehandlingen gör ett tekniskt fel eller där någons personnummer felaktigt förekommer på en kontrolluppgift.

Skälen för mitt förslag: Frågan om från vilken tidpunkt respiträntan bör beräknas aktualiseras av att det numera gäller nya bestämmelser om betalning av kvarstående skatt (SFS 1986:474). Tidigare gällde att den kvarstående skatten normalt förföll till betalning med halva beloppet i mars och halva i maj. Enligt de nya bestämmelserna däremot skall den kvarstående skatten betalas vid endast ett tillfälle, närmare bestämt senast den 18 april året efter taxeringsåret.

Såväl respiträntan som kvarskatteavgiften syftar till att ge statsverket kompensation för den ränteförlust som annars skulle uppkomma vid senarelagda skatteinbetalningar. Därvid har utgångspunkten varit att kvarskatteavgiften skall täcka kredittiden fram till tidpunkten för inbetalning av kvarstående skatt medan respiträntan skall täcka kredittiden därefter.

Mot bakgrund av detta synsätt innebär den nämnda lagändringen om betalning av kvarstående skatt visserligen ingen nämnvärd förändring beträffande den kredittid som kvarskatteavgiften bör spegla, eftersom de tidigare gällande förfallodagarna. 18 mars och 18 maj, sammantagna svarar mot den nu gällande enda förfallodagen den 18 april. Men som en konsekvens av lagändringen kan sluttidpunkten för den kredittid som kvarskatteavgiften bör täcka anges i mera bestämda termer, nämligen den 18 april året efter taxeringsåret. Med hänsyn till detta bör respitränta kunna tas ut endast för tid därefter. Av förenklingsskäl bör dock räntan beräknas fr. o. m. den 1 maj året efter taxeringsåret.

Att respitränta skall tas ut på en senarelagd skattebetalning är en konsekvens av kreditsynpunkter. Respiträntan medför dessutom ökad rättvisa för de skattskyldiga sinsemellan (prop. 1974:159 s. 70). För närvarande debiteras inte respitränta för längre tid än två år. Detta avsteg från principen om räntan som en konsekvens av kreditsynpunkter har motiverats med att taxeringsprocessen inte sällan drar långt ut på tiden, många gånger på grund av förhållanden som den skattskyldige inte har förorsakat eller kunnat påverka (prop. 1974:159 s. 153). Någon motsvarande begräns- 350

ningsregel finns inte för anståndsränta. Enligt min mening bör enhetliga Prop. 1989/90: 74 regler gälla för respitränta och anståndsränta. De skäl som låg bakom införandet av begränsningsregeln har enligt min mening inte längre samma tyngd som tidigare. Jag anser därför att begränsningsregeln bör slopas.

Redan nu finns enligt UBL möjligheter för länsskattemyndigheten att meddela befrielse helt eller delvis från vissa avgifter och räntor. Kvarskatteavgift, som normalt uppgår till 10926 av avgiftsunderlaget, kan enligt 858 2 mom. UBL sättas ned till 5960. En förutsättning för nedsättning är att skillnaden mellan den slutliga och preliminära skatten beror på förhållande som den skattskyldige inte kunnat råda över. Hel befrielse är dock inte möjlig. Vidare kan länsskattemyndigheten enligt 58§ 2 mom. UBL, om det föreligger särskilda omständigheter, meddela befrielse från skyldighet att betala restavgift. Anståndsränta, dvs. ränta som utgår enligt 498 4 mom. UBL vid anstånd med att betala skatt, kan dock i likhet med respitränta inte sättas ned. I avsnitt 12.1.1 har jag emellertid föreslagit att en möjlighet till eftergift av anståndsränta skall införas.

Även om respiträntan är en ren kreditavgift, finns det fall i vilka de nuvarande bestämmelserna kan få oskäliga konsekvenser. Jag anser därför att skattemyndigheten i vissa undantagsfall bör kunna befria en skattskyldig helt eller delvis från skyldigheten att betala respitränta. En sådan regel bör framför allt avse fel vid beräkningen av den slutliga skatten, t.ex. genom att den skattskyldige felaktigt tillgodoräknats viss preliminär skatt och därför påförts tillkommande skatt och respitränta. Felet behöver inte nödvändigtvis ligga på skattemyndigheten. Har t.ex. en felaktig uppgift från en arbetsgivare medfört att den skattskyldige påförts tillkommande skatt bör detta också kunna medföra eftergift. Det bör inte heller vara uteslutet att ett uppenbart fel i ett taxeringsbeslut kan medföra eftergift. Som förutsättning bör dock alltid gälla att felet begåtts av annan än den skattskyldige.

12.4¶Enhetlig öresavrundning

Mitt förslag: De olika reglerna om öresavrundning vid beräkning av skatt som uppbärs enligt bestämmelserna i uppbördslagen och ränta eller avgift enligt samma lag ersätts av en enda avrundningsregel. Enligt den skall skatt och ränta utgå i helt krontal varvid öretal bortfaller.

Den nya regeln förs in i 228 uppbördslagen.

RSV:s och kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: JO anser att den gemensamma avrundningsregeln bör göras tillämplig även på restavgifter, där i dag avrundning skall göras uppåt till närmaste krontal.

Skälen för mitt förslag: Öresavrundning vid skatte- och avgiftsberäkning sker för närvarande enligt olika metoder. Enligt äldre bestämmelser om skatter skall öretal över 50 som uppkommer vid skatteberäkningen i regel 351

avrundas uppåt till helt krontal och annat öretal nedåt. En sådan regel Prop. 1989/90: 74 gäller t. ex. vid beräkning av kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt.

Är det däremot fråga om skatter eller avgifter som införts under senare tid skall öretalen normalt bortfalla. Detta gäller exempelvis vid beräkning av egenavgifter, statlig fastighetsskatt och vinstdelningsskatt.

I de fall då preliminär A-skatt tas ut med viss procent av inkomsten och vid beräkning av restavgift och tilläggsavgift gäller en tredje metod. Avrundning sker i dessa fall till närmast högre hela krontal.

RSV har i en skrivelse till regeringen framhållit att det av förenklingsskäl är viktigt att få en enhetlig avrundning av öretalen vid beräkningen av skatter och avgifter. Skatteförenklingskommittén föreslår i huvudsak motsvarande förändringar i sitt slutbetänkande.

Från administrativ synpunkt är det olyckligt med olika metoder för öresavrundning. Debiteringsfel kan lätt uppstå. Detta gäller särskilt i de många fall då skattemyndigheterna tvingas räkna ut skatten manuellt. Vid maskinell beräkning måste olika dataprogram användas. Nuvarande ordning medför dessutom att det blir svårare för den enskilde att själv räkna ut sin skatt. Detta ställer i sin tur strängare krav på informationen från skattemyndigheterna. De redovisade problemen skulle kunna undvikas om man införde en enhetlig avrundningsregel.

Förslaget medför givetvis en viss kostnad för staten. RSV har uppskattat den till ca 2 milj. kr. årligen. Jag anser dock att fördelarna med förslaget i form av enklare administration, minskat informationsbehov för de skattskyldiga och enklare skatteuträkning för de enskilda mer än väl uppväger kostnaden.

Jag föreslår därför att skatter och avgifter som uppbärs enligt bestämmelserna i UBL och ränta enligt samma lag skall utgå i helt krontal och att öretal skall bortfalla. Jag anser att den föreslagna regeln bör tas in i 22§ UBL. De särskilda avrundningsreglerna i 27§ I mom. UBL vid debitering av slutlig skatt, i 32§ vid beräkning av respitränta, i 49§ 4 mom. vid beräkning av anståndsränta samt i 69§ I och 2 mom. samma lag vid beräkning av ö-skatteränta resp. restitutionsränta kan därmed slopas. Samma sak gäller reglerna om öresavrundning vid beräkningen av restavgift och tilläggsavgift (58§ I mom. UBL). Vidare kan avrundningsreglerna 1 28 lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift, 10b§ lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 11§ 3 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, 8§ lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt, 6§ lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, 8§ lagen (1989:346) om särskild vinstskatt och 116 r§ GTL slopas. Reglerna om öresavrundning vid beräkning av skatteavdrag för betalning av preliminär A-skatt (3§ 2 mom. UBL)

bör av systematiska skäl flyttas över till 39§ I mom. UBL.

Slutligen finns en avrundningsregel i 313 sista stycket UBL. Den gäller vid debitering av tillkommande skatt. Om skatten skall betalas vid två tillfällen skall, om öretal uppkommer, det belopp som skall betalas först bestämmas till närmast lägre och det andra beloppet till närmast högre hela antal kronor. I avsnitt 12.2.2 har jag föreslagit att uppbörd av tillkommande skatt skall ske vid ett enda tillfälle. Med hänsyn till vad jag tidigare 352

anfört föreslår jag att även öretal som uppkommer vid debitering av Prop. 1989/90: 74 tillkommande skatt skall bortfalla. Detta följer av det förslag till ändringar 1228 som jag lagt fram.

12.5¶Tidsfristerna för jämkningsbeslut

Mitt förslag: Tidsfristerna för jämkningsbeslut ersätts med en regel om att beslut i jämkningsärenden skall fattas skyndsamt.

JO:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. JO menar dock att ändringen endast bör avse förtida återbetalningar och att de nuvarande tidsfristerna bör behållas för jämkningar under inkomståret.

Remissinstanserna: Så gott som alla har varit positiva till förslaget. Länsstyrelsen i Stockholms län menar att det i stället för en regel om skyndsam handläggning bör införas en bestämmelse om sista dag för lokala skattemyndighetens beslut. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ställt sig negativ till förslaget och bl. a. åberopat att lagtexten redan nu ger utrymme för att avvika från de fastslagna fristerna när de av någon anledning inte kan hållas. Flera remissinstanser anser att regeln bör gälla samtliga jämkningsbeslut. Många understryker det angelägna i att de skattskyldiga i stället för förtida återbetalning utnyttjar möjligheterna till jämkning under inkomståret.

Bakgrunden till mitt förslag: Källskattesystemets målsättning är att preliminär skatt skall betalas med belopp som så nära som möjligt motsvarar den slutliga skatten (3§ I mom. UBL). Sedan skattsedel på preliminär skatt har utfärdats får ändring i beräkningen av den preliminära skatten göras genom beslut om jämkning enligt reglerna i 45 och 46 §8 UBL. Beslut om jämkning kan fattas även efter inkomståret om den skattskyldige inkommer med ansökan före utgången av april året efter inkomståret. Det för mycket inbetalda beloppet kan då återbetalas utan avvaktan på debitering av den slutliga skatten, s.k. förtida återbetalning. För sådan återbetalning krävs att den för mycket inbetalda preliminära skatten är av viss storlek, nämligen minst en femtedel av den slutliga skatten dock minst 500 kr. Om särskilda omständigheter föranleder det får lokal skattemyndighet besluta om återbetalning även i andra fall. RSV har i anvisningar (RSV Du 1981:20) uttalat att återbetalning skall ske om den för mycket inbetalda preliminära skatten uppgår till minst 6 000 kr.

För beslut om jämkning gäller enligt 468 3 mom. UBL särskilda tidsfrister. En ansökan som avser lön skall normalt handläggas inom 10 dagar. Beträffande annan inkomst gäller en tidsfrist på 20 dagar. Om ärendets invecklade beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt föranleder det får tidsgränserna överskridas.

Regeln fanns redan i den uppbördslagstiftning som föregick UBL. Frågan behandlades i betänkandet SOU 1952:1 av 1949 års uppbördssakkunniga. De underströk att det var synnerligen angeläget att beslut i jämkningsärenden meddelas fortast möjligt (s. 207). De avvisade önskemålet 353

23 Riksdagen 1989/90. I saml Nr 74

att i stället för bestämda tidsfrister endast ha t.ex. en föreskrift om att Prop. 1989/90: 74 beslut skall meddelas snarast möjligt. Om beslut av någon särskild anledning inte kunde meddelas inom 10 resp. 20 dagar medger lagtexten att beslut fattas senare.

JO har i en skrivelse till regeringen hemställt att de stipulerade handläggningsfristerna för förtida återbetalning ersätts med ett allmänt krav på skyndsam handläggning. För jämkningar under löpande inkomstår anser JO att de nuvarande tidsfristerna kan behållas.

JO:s hemställan grundar sig på ett beslut i anledning av sex anmälningar som rör förtida återbetalning av skatt. Vid de utredningar som anmälningarna föranledde framkom att skattemyndigheterna inte har praktiska möjligheter att handlägga ärendena på sätt som förutsätts i lagstiftningen. JO menar att det då enbart finns två alternativ. Det ena är att tilldela skattemyndigheterna ytterligare personella resurser, vilket med hänsyn till rådande statsfinansiella läge inte synes vara en framkomlig väg. Det andra är att ändra lagen.

Skälen för mitt förslag: Arbetet med förtidsåterbetalningar av överskjutande skatt är en tung och resurskrävande uppgift för skattemyndigheterna. Det totala antalet ansökningar om förtidsåterbetalning uppgår till 150 000 — 200000 per år.

Ansökningarna kommer normalt in till den lokala skattemyndigheten under tiden februari till april året efter inkomstårcet, alltså under en period när myndigheten är mycket hårt belastad av andra arbetsuppgifter.

I vissa fall kan handläggningstiderna bli långa. Det kan t. ex. vara fråga om svårbedömda avdragsyrkanden som rör stora belopp och där ärendet måste remitteras till taxeringsnämnden för yttrande eller ansökningar som är ofullständiga och måste kompletteras. Men även i övriga ärenden har det visat sig att de stipulerade handläggningstiderna regelmässigt inte kunnat hållas.

Även om den nuvarande lagtexten ger utrymme för att överträda tidsfristerna så är det enligt min mening otillfredsställande med en lagstiftning där undantagsregeln är den mest tillämpade. Visserligen finns det skäl att anta att de förtida återbetalningarnas antal kommer att minska. Jag tänker här på den utredning som för närvarande pågår inom RSV om en tidigarelagd skattsedel för slutlig skatt för dem som lämnat en förenklad självdeklaration. Om en sådan reform skulle genomföras och innebära att de som får cn skattsedel på sommaren inte har möjlighet att få förtida återbetalning kommer antalet ansökningar att gå ned väsentligt. De mest arbetsoch tidskrävande förtida återbetalningarna kommer emellertid inte att påverkas av en tidigarelagd skattsedel. Omkring 6096 av dem som ansöker om förtida återbetalning har nämligen lämnat en allmän självdeklaration. Det finns därför skäl att anta att problemen kommer att kvarstå.

Bestämmelserna för handläggningen av förtida äterbetalningar bör därför enligt min mening ändras och anpassas till de verkliga förhållandena. I stället för fasta tidsgränser för beslut bör föreskrivas att beslut skall meddelas snarast möjligt. Det är emellertid angeläget att understryka att ärendena även fortsättningsvis skall handläggas snabbast möjligt. Förändringen innebär inte någon sänkning av ambitionsnivån därvidlag. Ett sent 354

beslut innebär räntcförluster för de skattskyldiga eftersom en förtida åter- Prop. 1989/90: 74 betalning — även i de fall den sker sent — innebär att den skattskyldige går miste om den ränta, ö-skatteräntan. som betalas på överskjutande skatt.

JO har ansctt att de nuvarande tidsfristerna kan kvarstå vad gäller jämkningsärenden under löpande inkomstår. För min del anser jag dock, i likhet med flera remissinstanser, att en förändring bör avse jämkningsärenden över huvud taget.

12.6¶Dödsbobefrielse m. m.

Mitt förslag: Dödsbos befrielse från att betala skatt skall omfatta alla de skatter som debiteras som slutlig skatt enligt uppbördslagen, således även statlig fastighetsskatt, skogsvårdsavgift och annuitceter på avdikningslån. Reglerna flyttas från kommunalskattelagen m. fl. författningar till uppbördslagen.

Bestämmelserna om ansvarighet för skatt som påförts avliden person eller, såvitt gäller det beskattningsår under vilket dödsfallet inträffade, dödsbo efter honom bör avse de skatter som uppbärs enligt uppbördslagen och överföras från kommunalskattelagen m. fl. författningar till en gemensam och enhetlig reglering i uppbördslagen.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Föreningen Sveriges uppbördschefer menar att de

föreslagna bestämmelserna bör sammanföras i en bestämmelse i UBL, 61§. I övrigt uttalar sig inte remissinstanserna om förslagen.

Skälen för mitt förslag: Enligt riksdagens principbeslut skall skattemyndigheten få behörighet att fatta beslut om dödsbobefrielse. Jag anser i likhet med kommittén att det kan vara lämpligt att i samband med att beslutsbehörigheten förs ned till skattemyndighet också förenkla de onödigt komplicerade reglerna om dödsbobefriclse.

Regler om dödsbobefrielse finns för närvarande i ett flertal olika lagar. De skatter och avgifter som kan falla bort genom dödsbobefrielse är: kommunal inkomstskatt (75§ I mom. KL), statlig inkomstskatt (15§ I mom. SIL), förmögenhetsskatt (15§ I mom. SFL), egenavgifter — utom tilläggspensionsavgift — (5 kap. 1§ lagen (1981:691) om socialavgifter), tilläggspensionsavgift (303 UBL), allmän löneavgift (4§ lagen (1982:423) om allmän löneavgift) samt skattetillägg och förseningsavgift (116 i§ GTL). Däremot kan inte skogsvårdsavgift, statlig fastighetsskatt och annuiteter på avdikningslån, som också debiteras som slutlig skatt och ingår i begreppet skatt enligt 1§ UBL, omfattas av dödsbobefrielse.

Det förhållandet att inte samtliga skatter omfattas av dödsbobefrielse medför problem vid tillämpningen. Beslutsmyndigheten måste först ta reda på vilka skatter eller avgifter som ingår i den slutliga eller tillkommande skatten och undersöka om dessa kan omfattas av befrielse. Om det ingår någon skatt eller avgift som inte kan bli föremål för dödsbobefrielse och skatten är betald till någon del måste myndigheten också avgöra vilken skatt eller avgift som fallit bort eller satts ned genom betalningen.

Det är enligt min mening inte motiverat att undanta vissa skatter och Prop. 1989/90: 74 avgifter från dödsbobefrielse. En mer generell utformning av bestämmelsen förenklar också tillämpningen avsevärt. Jag föreslår därför att en generell regel införs i UBL. Den bör ingå som ett nytt andra stycke i 308. Reglerna om dödsbobefrielse i KL, SIL, SFL och 116 i § GTL kan därmed slopas. Hänvisningen i 5 kap. I $ lagen om socialavgifter bör bytas ut mot en hänvisning till 308 UBL.

Bestämmelser om ansvarighet för skatt finns i ett flertal lagar, nämligen 75§ 2 mom. KL, 158 2 mom. SIL, 15§ 2 mom. SFL, 38 lagen om skogsvårdsavgift och 5§ lagen om statlig fastighetsskatt. För skattetillägg och förseningsavgift, egenavgifter samt annuiteter på avdikningslån, som också innefattas i begreppet skatt enligt 1& UBL, finns inte motsvarande regler.

För att få en mer enhetlig reglering föreslår jag att de särskilda bestämmelserna upphävs och att i UBL införs en gemensam regel som omfattar skatt enligt UBL. Den bör placeras i en ny 618.

12.7¶Bindande förklaring

Mitt förslag: RSV:s möjlighet att meddela s. k. bindande förklaringar beträffande frågor om sättet för att ta ut preliminär skatt och om att verkställa skatteavdrag slopas.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan.

Skälen för mitt förslag: Bindande förklaring infördes redan i 1945 års uppbördsförordning efter förslag från bevillningsutskottet (BeU 1945:65 s. 37). Institutet regleras nu i 72§ UBL. RSV kan enligt detta stadgande efter framställning från länsskattemyndighet, lokal skattemyndighet, arbetsgivare eller när anledning annars uppkommer meddela bindande förklaring beträffande frågor om sättet att ta ut preliminär skatt och om verkställande av skatteavdrag. Förklaringarna är bindande för såväl de skattskyldiga och arbetsgivare i allmänhet som för myndigheterna och kan inte överklagas.

Jag har i avsnitt 11.4 föreslagit att RSV:s möjlighet att meddela bindande förklaring på mervärdeskatteområdet skall upphöra. De skäl för ett slopande av institutet bindande förklaring enligt ML som jag åberopar där, kan också anföras för att avskaffa de bindande förklaringarna på uppbördsområdet. Jag föreslår således att RSV:s möjlighet att meddela bindande förklaring enligt UBL slopas.

Mitt förslag: Skatteavdrag för betalning av preliminär A-skatt skall alltid göras från korttidsstudiestöd.

Skatteavdraget skall vara 3096 av utbetalda belopp.

Skälen för mitt förslag: Vid utbetalning av stöd för kortare studier görs för närvarande inga avdrag för preliminär skatt. Detta har hittills inte heller varit angeläget, eftersom de belopp som betalats ut varit relativt små. I och med det nya korttidsstudiestödet kan det emellertid för vissa personer bli fråga om väsentligt större belopp som betalas ut. Centrala studiestödsnämnden har med anledning härav i sin anslagsframställning för budgetåret 1988/89 föreslagit att skatteavdrag alltid skall göras vid utbetalning av korttidsstudiestöd på samma sätt som nu gäller för dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa. Nämnden föreslår att skatteavdraget skall vara 4096 av korttidsstudiestödet.

RSV, som har beretts tillfälle att yttra sig över nämndens förslag, biträder förslaget. Verket anser dock att en viss försiktighet bör iakttas så att skatteavdraget inte blir för högt. Verket föreslår därför att avdrag skall göras med 35 2460 av korttidsstudiestödet.

Jag delar centrala studiestödsnämndens och RSV:s uppfattning och föreslår därför att skatteavdrag skall göras också från korttidsstudiestöd. Skatteavdraget bör dock inte uppgå till mer än 30960 av stödet.

12.9¶Överklagande m. m.

Mitt förslag: Skattemyndighets beslut angående preliminär taxering, debitering eller jämkning av preliminär skatt och verkställande av skatteavdrag får överklagas till länsrätt. Länsrättens beslut får inte överklagas vidare.

Tiden för att överklaga skattemyndighetens beslut enligt uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och lagen om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar utsträcks till två månader från det den enskilde fick delav beslutet. Vid överklagande av det allmänna räknas överklagandetiden från den dag beslutet meddelades. Även tiden för att överklaga en domstols beslut i uppbördsmål utsträcks till två månader.

Vad gäller vissa debiteringsbeslut enligt uppbördslagen föreslås en särreglering. Har debiteringsbeslut fattats till följd av skattemyndighets taxeringsbeslut skall skattskyldig kunna begära omprövning av beslutet och överklaga inom samma frister som gäller för omprövning och överklagande av taxeringsbeslut.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt såvitt gäller förslaget att beslut angående vissa beslut på preliminärskattestadiet skall kunna över- 357

klagas till länsrätt. Kommittén föreslår inte någon ändrad överklagandetid Prop. 1989/90: 74 eller omprövningsmöjlighet.

Remissinstanserna: Föreningen Sveriges uppbördschefer påpekar att länsrätten måste handlägga mål som avser preliminär taxering och liknande med förtur. Övriga remissinstanser har inte uttalat sig i frågan.

Skälen för mitt förslag: Jag har i ett tidigare avsnitt föreslagit att beslut om anstånd skall kunna överklagas till länsrätt men inte vidare (avsnitt 12.1.1). Beslut om anstånd som fattas av lokal skattemyndighet kan i dag överklagas till länsskattemyndighet men inte vidare. De anståndsbeslut som länsskattemyndigheten fattar som första instans kan över huvud taget inte överklagas.

Lokal skattemyndighets beslut angående preliminär taxering, debitering eller jämkning av preliminär skatt och verkställande av skatteavdrag kan i dag endast överklagas till länsskattemyndighet (85§ I mom. andra stycket och 86§ I mom. första stycket UBL). Någon prövning i domstol är inte möjlig i ordinär ordning. Motivet till nuvarande bestämmelser torde vara att beslut på preliminärskattestadiet måste vara snabba. Beslut om t.ex. preliminär taxering och jämkning av preliminär skatt kan ofta vara ekonomiskt mycket betydelsefulla för den skattskyldige. Det är därför rimligt att även sådana beslut kan prövas av domstol. Jag föreslår därför, i enlighet med mina förslag vad gäller anstånd, att beslut i dessa frågor skall kunna överklagas till länsrätt men inte vidare. I likhet med anståndsmålen måste även mål som avser preliminär taxering och liknande behandlas med förtur av länsrätten.

I UBL finns ingen särskild överklagandetid angiven. Överklagande skall enligt FL:s regler ske inom tre veckor från delgivningen av beslutet (23§ FL). För överklagande av beslut av domstol i uppbördsmål gäller också en treveckorsfrist (7§ FPL). På skatteområdet i övrigt gäller en överklagandetid på två månader mellan domstotlsinstanser. Beslut av skattemyndighet kan enligt mitt förslag omprövas och överklagas inom fem år efter taxeringsåret eller, vad gäller beslut som fattas efter den 30 juni det femte året efter taxeringsåret, inom två månader från den dag den skattskyldige fått del av skattemyndighetens beslut.

Enligt min mening bör det även på uppbördsområdet finnas ett omprövningsförfarande och överklagandefrister som 1 stort överensstämmer med dem som gäller enligt NTL. Kommittén har emellertid inte föreslagit någon sådan ordning. Jag är inte beredd att i detta sammanhang föreslå att ett regelsystem som motsvarar NTL:s omprövnings- och överklaganderegler införs på uppbördsområdet i sin helhet. Sådana ändringar är enligt min mening alltför omfattande för att kunna genomföras utan ingående överväganden. Jag avser emellertid att senare i år återkomma till frågan. För en del uppbördsbeslut anser jag dock att man redan nu bör införa en reglering som motsvarar NTL:s, nämligen vad gäller debiteringsbeslut som föranleds av skattemyndighets taxeringsbeslut.

Det är redan i nuvarande förfarande så att det råder en diffus gräns mellan vissa uppbörds- och taxeringsbeslut. I det framtida förfarandet kommer denna gräns att bli än mer otydlig. Om den skattskyldige t. ex. efter en domstolsdom skulle få ett beslut om taxeringsåtgärder med viss 358

överklagandetid och ett beslut om debitering med en annan överklagande- Prop. 1989/90: 74 tid måste situationen te sig mycket förvirrande för honom. Ett beslut om taxeringsåtgärder har normalt ingen självständig betydelse för den skattskyldige. Som jag återkommer till längre fram (avsnitt 15) bör båda dessa beslut kunna finnas i en handling. Detta försvåras om olika överklagandetider skall gälla.

Problemet med olika överklagandetider uppkommer inte enbart i samband med beslut om taxeringsåtgärder utan över huvud taget vid debitering till följd av taxcringsbeslut. Jag anser att det därför för sådana debiteringsärenden bör införas omprövnings- och överklagandetider som överensstämmer med NTL:s vad gäller yrkanden om ändring på initiativ av den skattskyldige. Den skattskyldige bör alltså kunna begära omprövning av skattemyndighetens beslut inom fem år efter taxeringsårets utgång och överklaga inom samma tid. Fattas skattemyndighetens beslut efter utgången av den 30 juni det femte året efter taxeringsåret skall det delges den skattskyldige. Den skattskyldige får då överklaga beslutet inom två månader från det han fick del av beslutet.

Även på uppbördsområdet i övrigt anser jag det motiverat med vissa justeringar av överklagandebestämmelserna.

Överklagandetiden är enligt nuvarande bestämmelser tre veckor från delgivningen av beslutet. Enligt min mening bör RSV inte delges beslut som skattemyndigheten fattat. Börjar överklagandetiden löpa från den dag beslutet meddelades skulle RSV, med överklagandetiden tre veckor, vara fråntagen nästan all praktisk möjlighet att överklaga skattemyndighetens beslut. En förlängning av överklagandetiden till vad som gäller på skatteområdet i övrigt, två månader, skulle medföra att överklaganderätten kan utnyttjas. Även för de skattskyldiga skulle en tvåmånaders överklagandetid innebära påtagliga förbättringar, ett närmande till vad som gäller på skatteområdet i övrigt och därigenom minskad risk för rättsförluster.

Jag föreslår därför att andra beslut på uppbördsområdet av skattemyndighet än debiteringsbeslut till följd av taxeringsbeslut skall kunna överklagas inom två månader. Överklagandefristen bör för den skattskyldige räknas från den dag han fick del av beslutet, medan det allmännas överklagandetid bör räknas från den dag beslutet meddelades.

Beslut av länsrätt och kammarrätt i uppbördsmål bör i likhet med vad som gäller på skatteområdet i övrigt få överklagas inom två månader.

Prop. 1989/90: 74

13¶Det allmännas processföring

13.1¶Området för inkomst- och förmögenhetstaxering

Mitt förslag: Skattemyndigheten för det.allmännas talan i taxerings-

mål i länsrätt och kammarrätt om den skattskyldige har överklagat

myndighetens beslut. Om länsrätt ändrår skattemyndighetens beslut

får myndigheten överklaga domen.

En skattemyndighet får uppdra åt en annan att föra talan i ett visst

mål om den andra myndigheten medger det. RSV får överta uppgiften

att föra talan i ett mål eller en viss grupp av mål.

RSV får överklaga skattemyndighetens beslut och länsrättens och