Prop. 1967:130
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
1
Nr 130
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förord
ning om ändring i uppbördsförordningen, in. in.; gi ven Stockholms slott den 31 mars 1967.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an taga härvid fogade förslag till
1) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272);
2) förordning om ändrad lydelse av 5 § 1 mom. förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter;
3) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);
4) förordning angående ändrad lydelse av
8
§ och 12 § 1 mom. förord
ningen den 12 februari 1943 (nr 44) om kupongskatt;
5) förordning angående ändrad lydelse av 1 § 2 mom. förordningen den 31 december 1945 (nr 903) om utdebitering av tingshusmedel;
6
) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den
26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;
7) lag angående ändring i lagen den 26 oktober 1951 (nr 691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan;
8
) förordning om ändrad lydelse av 5 § förordningen den 30 november 1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst;
9) förordning angående ändring i förordningen den 6
juni 1952; (nr 410)
med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall;
10) lag om ändrad lydelse av 72 § landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319);
11) förordning angående ändrad lydelse av 14 § 2 mom. och 20 § förord ningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt;
12) förordning angående ändrad lydelse av 55 och 58 §§ förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt;
13) förordning om ändrad lydelse av 8
§ förordningen den 18 december
1959 (nr 551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring;
14) förordning om ändrad lydelse av 17 och 40 §§ förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.;
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr ISO
15) Jag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 25 maj 1962 (nr 398)
om finansiering av folkpensioneringen;
16) förordning angående ändrad lydelse av 10 § förordningen den 21
maj
1965 (nr 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Propositionens huvudsakliga innehåll
På grundval av uppbördsutredningens betänkande »Uppbördsfrågor»
(SOU 1965: 23) framläggs i propositionen ett flertal förslag i syfte alt för
bättra skatteuppbörden. Bl. a. föreslås att ett allmänt ombud skall förord
nas i varje län för att föra det allmännas talan i vissa uppbördsmål. Vidare
förordas vidgade möjligheter för de skattskyldiga att få anstånd med
skattebetalning. Förslaget innebär bl. a. att anståndsfrågan i tvistiga taxe-
ringsmål i motsats till vad nu gäller skall bedömas oberoende av taxerings-
intendentens ställningstagande. Ändrade bestämmelser rörande vissa skat
teavdrag föreslås. Avdrag på retroaktiva lönebelopp, ackordsersättningar
o. d. föreslås ske enligt särskild tabell som fastställs av centrala folkbok
förings- och uppbördsnämnden. Om skattskyldig inte lämnar debetsedel
på preliminär skatt skall avdrag enligt förslaget i allmänhet göras enligt
preliminärskattetabellen på arbetsgivarens hemort, varvid avdragsbeloppet
förhöjs med 10
%.
Lämnas inte debetsedel på kvarstående skatt föreslås
skatteavdrag för sådan skatt skola ske med samma belopp som det sam
tidiga avdraget för preliminär skatt. Kvarstående och tillkommande skatt
under 10 kr. föreslås inte skola uttas. Likaså avses överskjutande prelimi
när skatt under
10
kr. inte skola återbetalas.
Den nuvarande restavgiften, 4 %, som utgår när skatt inte betalas i rätt
tid och ordning, lämnas i propositionen oförändrad. Som komplettering
till restavgiften framläggs dock förslag om en s. k. tilläggsavgift som skall
utgå när fordran på arbetsgivare för arbetstagares skatt varit obetald längre
tid. För att effektivisera skatteuppbörden föreslås bl. a. möjlighet att ta
ut arbetstagares skatt av den som handlar på arbetsgivarens vägnar. I
förenklande och förtydligande syfte föreslås ändrade regler beträffande
omdebitering, avkortning, restitution och preskription av skatt. Ränte-
frågor i samband med debitering av skatt behandlas också i propositio
nen.
Vidare föreslås bestämmelser om skatteavdrag på konkursgäldenärs in
komst. Även detta förslag grundar sig på ett betänkande av uppbördsutred-
ningen (Stencil Fi 1966: 7).
I anledning av riksdagens principbeslut år 1963 om övergång till datama
skinsystem (ADB-system) inom bl. a. taxerings- och uppbördsväsendet fö
reslås slutligen ett flertal i huvudsak tekniska ändringar i ett antal andra
författningar som berör taxerings- och uppbördsfrågor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
3
1) Förslag
till
Förordning
om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)
Härigenom förordnas,
dels
att 32 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953
skall upphöra att gälla,
dels
att 2 § 2 mom., 3 § 2 mom., 4 § 1 mom., 7, 10,
12, 22, 23 och 2-6 §§, 27 § 3 mom., 28, 31, 33, 35, 37 och 38 §§, 39 § 1 inom.,
40 §, 41 § 1 inom., 44 §, 45 § 1 inom., 48 § 1 och 2 inom., 49 och 50 §§, 53 §
1 och 3 inom., 54 §, 56 § 1 och 4 mom., 57 §, 08 § 1 mom., 68
§ 1, 2 och 5
inom., 69 §, 70 § 2 inom., 71, 75, 83 och 84 §§, 85 § 1 inom.,
86
, 87 Och
88
§§,
punkt 5 av anvisningarna till 39 §, anvisningarna till 40 och 41 §§, punkt 1
av anvisningarna till 45 § samt anvisningarna till 49 § samma förordning1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges,
dels
att till 45 § förord
ningen skall fogas ett nytt moment, betecknat 3 inom., och till 69 § förord
ningen skall fogas ett nytt moment, betecknat 3 inom., av nedan angiven ly
delse, och
dels
att i nämnda förordning skall införas två nya paragrafer,
betecknade 72 a och 77 a §§, av nedan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
2
§•
2 in o m. I denna förordning förstås med
katt:
skatt, som slutlig skatt: skatt som
på
debiteras
på grund av
sådant taxe
ringsbeslut eller
sådan
för
debitering
överlämnad handling, som kommit
den lokala skattemyndigheten till
handa senast den 20 november under
taxeringsåret;
preliminär skatt:------------
kvarstående skatt:---------
tillkommande skatt:
dels
skatt som
debiteras på grund av så
dant taxeringsbeslut, som kommit
den lokala skattemyndigheten till
handa efter den 20 november under
taxeringsåret, dels
skatt som
påföres
på grund av eftertaxering,
dels ock
skatt som utöver tidigare påförd
förts vid den årliga debiteringen
på
grund av
taxeringsnämnds beslut el
ler på grund av annat beslut som
enligt gällande föreskrifter skall be
aktas vid
sådan debitering;
----- ------- — — slutlig skatt;
— -------- — — slutlig skatt;
tillkommande skatt: skatt
som
skall erläggas
på grund av efter
taxering
eller enligt beslut om debi
tering sedan påföringen av slutlig
skatt avslutats.
1 Senaste lydelse av 2 § 2 mom., 44 §, 53 § 1 inom., 57 §, 68 § 1 mom; och 83 § se
1966:243, av 3 § 2 mom., 22, 26, 31 och 35 §§, 48 § 1 och 2 mom. samt 84 § se 1954:340,
av 4 § 1 mom. se 1965:80, av 10 § se 1963:300, av 23 och 33 §§ samt punkt 5 av anvis
ningarna till 39 § se 1964:354, av 27 § 3 mom. se 1959:558, av 39 § 1 mom. och anvis
ningarna till 40 § se 1962:666, av 40 §, 56 § 1 mom. och 68 § 5 mom. se 1958:300, av 49 §
1 inom. se 1962:194, av 58 § 1 mom. och 69 § 2 mom. se 1959:174, av 68 § 2 mom., 70 § 2
mom. och 86 § se 1961:314 samt av 69 § 1 mom. sé 1960:155.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
skatt skall erläggas på grund av be slut rörande ändrad debitering;
inkomstår: det---------------------------------- föregått taxeringsåret; uppbördsår: tiden----------------------------- ---- nästfoljande år.
3
2 in o m. Preliminär skatt-----------
1. P re Iiminär A-s katt-----Med tjänst------------------—------------Preliminär A-skatt skall utgå
med
belopp som angives i
skattetabell,
varom
i 4 §
förmäles,
eller
med den
procent av inkomsten, varom i 7 § och
40 §
andra stycket sägs.
I sär
skilda fall må lokal skattemyndighet föreskriva arinan beräkningsgrund, exempelvis att skatten skall beräknas å viss del av inkomsten eller å in komsten minskad med visst belopp eller att skatten skall utgå med sär skilt angiven procent av inkomsten.
År den,------------—----------------------
2. Preliminär B-s katt
§•
------- preliminär B-skatt. ------— — bedriven rörelse. till avdrag.
Preliminär A-skatt skall utgå
en
ligt
skattetabell,
som avses
i 4 §, el
ler
enligt de grunder som angivas i
7,
12 eller
40 §. I särskilda fall må
lokal skattemyndighet föreskriva an nan beräkningsgrund, exempelvis att skatten skall beräknas å viss del av inkomsten eller å inkomsten mins kad med visst belopp eller att skatten skall utgå med särskilt angiven pro cent av inkomsten. ,
---------- av tjänst. ----- preliminär A-skatt.
Öretal som uppkommer vid be räkning av skatteavdrag skall jäm nas till närmast högre hela krontal.
----------- - — särskild debitering.
4 §•
1 mom. Har lokal —-------------------------------------- sådana tabeller. Skattetabellerna skola — ------- - —- — —- ------- statlig inkomstskatt.
Tabellerna skola icke upptaga preliminär skatt för belopp, som motsvarar en till statlig eller kom munal inkomstskatt taxerad in komst, understigande tvåtusenfyra hundra kronor, eller till sådan skatt beskattningsbar inkomst understi gande etthundra kronor. Inkomstbe lopp och skattebelopp skola angivas i helt antal kronor.
7
Då
inkomst av tjänst icke avser
bestämd tidsperiod eller icke uppbä- res vid regelbundet återkommande tillfällen, skall preliminär A-skatt,
därest annat icke föreskrivits,
utgå
med
t jugufem
procent av inkomsten
För
inkomst av tjänst,
som
icke av
ser bestämd tidsperiod eller icke uppbäres vid regelbundet återkom mande tillfällen, skall utgå prelimi när A-skatt med
trettio
procent av
inkomsten.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1067
och i förekommande fall avrundas
till närmast lägre hela krontal.
Här avsedd skatt skall
icke
utgå
å lägre
belopp
än
tio kronor.
I första stycket omnämnd procent
sats skall angivas i skattetabellerna.
(Nuvarande lydelse)
Uppbäres inkomst som avses i
första stycket jämte inkomst, som
avses i 4 § 1 mom. första stycket,
skall preliminär A-skatt utgå enligt
grunder som fastställas av centrala
folkbokförings- och uppbördsnämri-
den.
, 1..
Skatt enligt första eller andra
stycket uttages
icke
på
belopp
un
der
tio kronor.
Att lokal skattemyndighet äger
föreskriva särskilda grunder för ut
tagande av preliminär A-skått fram
går av 3 § 2 mom.
Bestämmelserna i denna paragraf
gälla icke om annat följer av 40 §.
(Föreslagen lydelse)
10
§.
Preliminär A-skatt skall icke beräknas----
Preliminär A-skatt skall icke utgå ----------
Preliminär A-skatt skall vidare
icke utgå å ersättning, som utbetalas
till person, vilken är i konkurs.
-----kostnadernas bestridande.
allmän försäkring.
12
§.
I fråga om svensk medborgare,
som tillhör svensk beskickning hos
utländsk makt eller lönat svenskt
konsulat eller beskickningens eller
konsulatets betjäning och som på
grund av sin tjänst är bosatt utom
lands, skall preliminär A-skatt avse
allenast å
inkomsten av tjänsten
belöpande
statlig inkomstskatt
jäm
te pensionsavgift samt beräknas en
ligt av Kungl. Maj.t fastställda
grunder.
22
Det ankommer på lokal skatte
myndighet :
att angiva hur preliminär A-skatt
skall beräknas för
skattskyldiga,
som för inkomståret
mantalsskrivits
inom myndighetens tjänstgörings-
område;
att debitera----------- ------------ ----------
I fråga om svensk medborgare,
som tillhör svensk beskickning hos
utländsk makt eller lönat svenskt
konsulat eller beskickningens eller
konsulatets betjäning och som på
grund av sin tjänst är bosatt utom
lands, skall preliminär A-skatt avse
endast
statlig inkomstskatt
och folk
pensionsavgift, som belöper på
in
komsten av tjänsten
om icke
i
lokal
skattemyndighet föreskrivit annat.
Det ankommer på lokal skatte
myndighet :
att angiva hur preliminär A-skatt
skall beräknas för
den,
som för in
komståret
har att erlägga sådan
skatt i kommun
inom myndighe
tens tjänstgöringsomräde;
— — 33 § förmäles.
Länsstyrelsen medverkar;, i debi
terings arbetet enligt föreskrifter
som meddelas av Kungl. Maj.t.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
23 §.
Skatt skall-——--------------- ------------- — -— under uppbördstermin.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 ar 196/
Uppbördsterminerna under —-------Centrala folkbokförings- och upp- bördsnämnden må om särskilda om ständigheter därtill föranleda, efter
generalpoststyrelsens
hörande, före
skriva att uppbördstermin under viss månad skall infalla under annan tid än nyss sagts.
26
Preliminär B-skatt skall debiteras i en gemensam post,
därvid
skatte
beloppet avrundas till det närmast lägre hela krontal,
vilket
utan att
öretal uppkommer är jämnt delbart med antalet av de uppbördsterminer
varunder
skatten
skall förfalla
till
betalning.
Preliminär
skatt, som icke
uppgår till
sextio
kronor
i hemorts
kommunen eller till tvåhundra kro nor i annan kommun än hemorts kommunen, skall
icke
påföras med
mindre den skattskyldige så begär.
Preliminär B-skatt-----------------------
27
3 in o m. Överstiger skattskyldigs
Vad
i denna förordning
stadgas an
gående
kvarstående skatt
skall,
där
icke annat angives, äga motsvarande tillämpning beträffande
i föregående
stycke omförmäld
ränta.
28
Kvarstående skatt,
som icke upp
går till minst fem
kronor,
skall
icke
erläggas.
Kvarstående skatt
skall förfalla
till betalning:
om
skattens belopp
uppgår till
högst
femtio
kronor, under den förs-
— -------— -—• mån förskjutes.
Centrala folkbokförings- och upp- hördsnämnden må om särskilda om ständigheter därtill föranleda, efter
poststyrelsens
hörande, föreskriva
att uppbördstermin under viss må nad skall infalla under annan tid än nyss sagts.
§•
Preliminär B-skatt skall debiteras i eu gemensam post. Skattebeloppet avrundas till det närmast lägre hela krontal,
som
utan att öretal upp
kommer är jämnt delbart med anta let av de uppbördsterminer
under
vilka
skatten
förfaller
till betalning.
Skatt som icke uppgår till
trehundra
kronor
påföres
icke.
--------- under uppbördsåret.
§• ------------ efter inkomståret.
Har slutlig eller kvarstående skatt blivit påförd med oriktigt belopp ge nom fel vid debiteringen eller har preliminär skatt blivit tillgodoräk nad med felaktigt belopp eller skall kvarstående skatt av annan anled ning nedsättas, skall ny beräkning av ränta göras enligt första stycket.
Bestämmelserna
i denna förord
ning
om
kvarstående
och tillkom
mande
skatt äga, där icke annat an
gives, motsvarande tillämpning be träffande ränta
enligt detta moment.
§•
Kvarstående skatt
under tio
kro
nor
uttages
icke.
Kvarstående skatt
förfaller
till be
talning:
under den första uppbördstermi- nen under uppbördsåret näst efter
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 ar 1967
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
ta uppbördsterminen under upp
bördsåret näst efter taxeringsåret;
samt
om
skattens belopp
överstiger
fem
tio
kronor, med lika belopp under
vardera av de båda första uppbörds-
terminerna under nämnda uppbörds
år, dock att belopp, som
skall förfal
la
under den
senare
terminen,
skall
avrundas till närmast lägre hela an
tal kronor,
därvid
återstoden
skall
förfalla
under den
förra
terminen.
31
Debitering av tillkommande skatt
skall ske
efter samma grunder, som
gällt för debitering av motsvarande
slutliga skatt,
dock att
vid debite
ring på grund av eftertaxering
skall
iakttagas
vad
i 63 § kommunalskat
telagen
finnes stadgat.
Tillkommande skatt---------------------
33
För skattskyldig skall utfärdas de
betsedel, särskild för preliminär
skatt, för slutlig skatt
samt
för till
kommande skatt.
Debetsedel skall
upptaga å uppbördskortet eller i de-
biteringslängden angivna uppgifter.
Vid debetsedel skola
vara fogade
skatteanvisningar, avsedda för inbe
talning av skatt.
Vid debetsedel, avseende prelimi
när skatt, skall därjämte vara fogat
skattekort, upptagande å debetse
deln angivna uppgifter
angående
den skattskyldige
och det slag av
skatt, som påförts honom. Upptager
debetsedeln uppgift angående till
lämplig skattetabell och kolumn i
tabellen, skall jämväl nämnda upp
gift angivas å skattekortet. Vid de-
taxeringsåret, om
skatten
uppgår till
högst
tvåhundra
kronor; samt
med lika belopp under vardera av
de båda första uppbördsterminerna
under nämnda uppbördsår, om
skat
ten
överstiger
tvåhundra
kronor,
dock att belopp, som
förfaller
under
den
förra
terminen, avrundas till
närmast lägre hela antal kronor,
varvid
återstoden
förfaller
under den
senare
terminen.
§•
Debitering av
skatteposter i sam
band med uträknande av
tillkom
mande skatt
sker
efter samma grun
der, som gällt för debitering av mot
svarande slutliga skatt. Vid debite
ring på grund av eftertaxering iakt
tagas
bestämmelserna
i 63 § kom
munalskattelagen.
Sänkning av viss skatt vid ändrad
debitering avräknas mot höjning av
annan skatt till följd av ändringen.
Tillkommande skatt under tio kro
nor uttages icke.
--------------------- 28 § sägs.
§•
För skattskyldig skall utfärdas de
betsedel, särskild för preliminär
skatt, för slutlig skatt
och
för till
kommande skatt. Vid debetsedel sko
la
fogas
skatteanvisningar avsedda
för inbetalning av skatt
och, om så
är påkallat,
skattekort, upptagande
å debetsedeln angivna uppgifter
om
den skattskyldige, och
skattetabell.
Närmare föreskrifter om debetse
del och handlingar som skola fogas
till debetsedel meddelas av Kungl.
Maj :t.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
betsedeln skall i sist angivet fall fo
Kiingl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
gas ett exemplar av tabellen i fråga.
Debetsedel med------------- -— -----------
35
Debetsedel å slutlig skatt skall se nast den 15 december under taxe ringsåret
med posten utan kostnad
för
den skattskyldige tillställas
den
ne under adress som är angiven i mantalslängd, taxeringslängd eller befolkningsregistret eller anmälts till den lokala skattemyndigheten.
Debetsedel, avseende — —--------—-
Har
skattskyldig tidigare icke haft
inkomst, för vilken preliminär A- skatt
skolat utgöras, men börjar han
under inkomståret
uppbära
sådan
inkomst, skall han ofördröj ligen gö ra anmälan därom hos vederbörande lokala skattemyndighet. Denna har att
under i anmälningen uppgiven
eller eljest känd adress
till den skatt
skyldige skyndsamt
översända
de
betsedel.
37
Därest
skattskyldig
som icke se
nast
fem dagar efter den tidpunkt,
som i 35 § första eller andra styc ket eller i 36 § första stycket an- gives, erhållit vederbörlig debetse del, hos
den lokala skattemyndighe
ten gör anmälan härom, åligger det denna att, om
debetsedel bort utfär
das,
under i anmälningen uppgiven
eller eljest känd adress
ofördröjligen
översända sådan till
den skattskyl
dige. Anmälan, som här avses, bör göras senast tio dagar efter nyss nämnda tidpunkt.
38
Skattskyldig äger hos vederböran de lokala skattemyndighet, då behov av ytterligare skatteanvisningar fö religger eller anledning eljest upp kommit,
göra framställning om ut
färdande av
duplettdebetsedel.
Har
sådan framställning gjorts,
skall
duplettdebetsedel skyndsamt
över-
— fastställt formulär.
§■
Debetsedel å slutlig skatt skall till ställas den skattskyldige senast den 15 december under taxeringsåret.
----------- under inkomståret.
Uppbär
skattskyldig,
som
tidigare
icke haft inkomst för vilken preli minär A-skatt
uttages,
sådan in
komst under inkomståret, skall han ofördröj ligen göra anmälan därom hos vederbörande lokala skattemyn dighet. Denna har att skyndsamt
sända
debetsedel till den skattskyl
dige.
§•
Anmäler
skattskyldig hos
lokal
skattemyndighet, att han icke
er
hållit vederbörlig debetsedel
sedan
fem dagar
förflutit
efter den tid
punkt som angives i 35 § första el ler andra stycket eller i 36 § första stycket,
skall myndigheten
ofördröj-
ligen
tillställa
den skattskyldige
så
dan
debetsedel
som
bort utfärdas.
Anmälan, som här avses, bör göras senast tio dagar efter nyssnämnda tidpunkt.
§•
Skattskyldig äger hos vederböran de lokala skattemyndighet
utfå
duplettdebetsedel, då behov av yt terligare skatteanvisningar förelig ger eller anledning eljest uppkom mit. Duplettdebetsedel skall skynd samt
sändas
till den skattskyldige.
9
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
sundas
till den skattskyldige
under
i framställningen uppgiven eller el
jest känd adress.
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
39 §.
1 m o m. Vid utbetalning —------- erlägga (skatteavdrag).
Har arbetstagare, vilken har att
vidkännas skatteavdrag för prelimi
när A-skatt, att erlägga kvarstående
skatt, som påförts i
kommun där
han mantalsskrivits
för året näst
före taxeringsåret, är arbetsgivaren
skyldig att vid utbetalning av lön
verkställa skatteavdrag
jämväl
för
gäldande av
sådan skatt. Avdrags-
skyldighet föreligger dock icke, där
est anställningen är avsedd att vara
kortare tid än en vecka. För
gäldan
de
av den kvarstående skatten skall
arbetsgivaren vid varje utbetalnings-
tiilfälle avdraga belopp,
motsvaran
de
så stor del av den under näst-
följande uppbördstermin förfallan
de skatten, som med hänsyn till an
talet utbetalningstillfällen före in
gången av den månad, då
nämnda
uppbördstermin
infaller, belöper å
utbetalningstillfället. Belopp, som
avdrages vid annat utbetalningstill-
fälle än det första, skall dock av
rundas till närmast lägre hela antal
kronor och återstoden avdragas vid
det första utbetalningstillfället.
Kungl. Maj :t-------------------------------
Har arbetstagare, vilken har att
vidkännas skatteavdrag för prelimi
när A-skatt, att erlägga kvarstående
skatt, som påförts i
hans hemorts
kommun
för året näst före taxe
ringsåret, är arbetsgivaren skyldig
att vid utbetalning av lön verkställa
skatteavdrag
även
för sådan skatt.
Avdragsskyldighet föreligger dock
icke, därest anställningen är avsedd
att vara kortare tid än en vecka.
För
betalning
av den kvarstående
skatten skall arbetsgivaren vid var
je utbetalningstillfälle avdraga
det
loelopp,
som motsvarar
så stor del
av den under nästföljande upp
bördstermin förfallande skatten,
som belöper å utbetalningstillfället
med hänsyn till antalet utbetal
ningstillfällen före ingången av den
månad, då
uppbördsterminen
in
faller. Belopp, som avdrages vid an
nat utbetalningstillfälle än det förs
ta, skall dock avrundas till närmast
lägre hela antal kronor och återsto
den avdragas vid det första utbetal
ningstillfället.
----------- stycke sägs.
40 §.
Det åligger
arbetstagare, som skall
erlägga
preliminär A-skatt,
att
ome
delbart efter
mottagandet av
debet
sedel å sådan skatt till arbetsgivaren
överlämna
densamma. Har arbets
tagare som nu sagts att gälda kvar
stående skatt,
skall
han snarast
ef
ter det han mottagit debetsedel å
slutlig skatt överlämna
denna
eller
vederbörlig del därav till arbetsgiva
ren.
Tillträder arbetstagaren under
tid, då skatteavdrag skall verkstäl
las, ny anställning, skall debetsedeln
överlämnas till den nya arbetsgiva-
1 mo m.
Arbetstagare, som skall
vidkännas avdrag för
preliminär A-
skatt,
skall
överlämna debetsedel å
sådan skatt till arbetsgivaren ome
delbart efter
det han mottagit den.
Annan
arbetstagare skall
snarast
för
arbetsgivaren uppvisa debetsedel å
preliminär B-skatt, påförd i hemorts
kommunen, eller skattekort å sådan
skatt eller intyg av lokal skattemyn
dighet, att
han
icke har att erlägga
preliminär A-skatt.
Fullgör icke arbetstagare sin skyl
dighet enligt första stycket, skall av-
130
lf Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
ren ofördröjligen efter det anställ ningen tillträtts.
Arbetstagare,
som icke har att gäl
da preliminär A-skatt,
skall
inom i
första stycket angiven tid
för arbets
givaren uppvisa debetsedel å preli minär B-skatt, påförd i hemortskom munen, eller skattekort å sådan skatt eller intyg av lokal skattemyn dighet, att
arbetstagaren
icke har
att erlägga preliminär A-skatt.
Har
debetsedel, skattekort eller intyg som nyss sagts ej uppvisats för ar betsgivaren och har till denne ej heller överlämnats debetsedel å pre liminär A-skatt eller företetts skat tekort å sådan skatt, skall skatteav drag för preliminär A-skatt verkstäl las med tjugufem procent av löne beloppet vid varje avlöning stillfälle. Skatteavdrag som nyss sagts skall vid anställning, avsedd att vara kor tare tid än en vecka, dock icke göras å dagsinkomst understigande tio kronor.
(Nuvarande lydelse)
Skatteavdrag för kvarstående skatt verkställes allenast beträffande skattskyldig, för vilken göres
skatte
avdrag
för preliminär A-skatt. Har
sådan arbetstagare icke till arbetsgi varen överlämnat debetsedel å slut lig skatt eller vederbörlig del av de betsedeln och har han ej heller
för
arbetsgivaren
uppvisat debetsedel
el-
drag för preliminär skatt göras en ligt skattetabellen för den ort, där arbetsgivaren har sitt kontor eller lö nen eljest utbetalas, efter följande grunder, nämligen
1) i fråga om inkomst som avses i 4 § 4 inom.: ett belopp, motsvarande avdrag enligt skattetabellen för så dan inkomst jämte tio procent av nämnda avdrag;
2) i fråga om inkomst som avses i 7 § första stycket: ett belopp, mot svarande avdrag för månadslön en ligt den i i § 2 mom. första stycket vid 4) avsedda kolumnen i skatte tabellen jämte tio procent av nämn da avdrag;
3) i fråga om inkomst som avses i 7 § andra stycket: ett belopp, mot svarande avdrag för sådan inkomst beträffande skattskyldig, som avses i 4-§ 2 mom. första stycket vid 4), jämte tio procent av nämnda av drag;
4) i övriga fall: ett belopp, mot svarande avdrag enligt den i 4 § 2 mom. första stycket vid 4) avsedda kolumnen i skattetabellen jämte tio procent av nämnda avdrag.
Åtnjuter arbetstagaren,
förutom
kontant inkomst,
naturaförmån
som
avses
i 8 § första stycket, skall
skat
teavdraget
enligt andra stycket be
räknas
även på
naturaförmånens
värde för den tid
lönen
avser.
Förhöjningen av avdrag som av ses i andra stycket vid 1)
—
4) skall
utgöra minst en krona för daglön, fem kronor för veckolön, tio kronor för halvmånadslön och tvåveckorslön samt tjugu kronor för månads lön.
2 mom. Arbetstagare, som skall vidkännas
skatteavdrag
enligt 1
inom.,
skall
omedelbart
efter det han
mottagit debetsedel å slutlig skatt överlämna
den
eller vederbörlig del
därav till arbetsgivaren
eller
för ar
betsgivaren
uppvisa debetsedeln
el
ler
vederbörlig
del därav eller intyg
av lokal skattemyndighet att han
(Föreslagen lydelse)
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
ler del därav
som nyss sagls
eller in
tyg av lokal skattemyndighet att han
icke har att erlägga kvarstående
skatt, skall under tid, då
skatteav
drag
för sådan skatt skall verkstäl
las,
dylikt avdrag ske med tjugufem
procent av lönebeloppet
vid varje av-
löningstillfälle. Att skatteavdrag
som
nyss sagts
icke skall verkställas vid
anställning, som är avsedd vara kor
tare tid än en vecka, framgår av 39 §
1 mom.
Därest
arbetstagaren åtnjuter
jäm
väl
naturaförmån,
varom
i 8 § för
sta stycket
sägs,
skall
skatteavdrag
enligt andra
eller tredje
stycket be
räknas
jämväl i
naturaförmånens
värde för den tid
löneutbetalningen
avser.
Det belopp, som skall avdragas
enligt andra eller tredje stycket, av
rundas till närmast läqre hela kron
tal.
(Se vidare anvisningarna.)
41
1 in o m.
Vill
arbetstagare, att
skatteavdrag för
gäldande av
preli
minär A-skatt skall
under inkomst
året eller viss del därav verkställas
med större belopp än som
enligt
be
stämmelserna
här ovan skall ske,
och gör han anmälan härom hos
ar
betsgivaren, är
denne
skyldig att
från och med det avlöningstillfälle,
som infaller näst efter det två veckor
förflutit från det anmälningen sked
de,
verkställa det begärda skatteav
draget.
(Nuvarande lydelse)
icke har att erlägga kvarstående
skatt.
Fullgör icke arbetstagare sin skyl
dighet enligt första stycket, göres
un
der tid, då
avdrag
för
kvarstående
skatt skall verkställas,
avdrag
för
sådan skatt vid varje avlöningstill
fälle med
lika stort belopp som skall
avdragas för preliminär A-skatt.
Att
skatteavdrag
för kvarstående skatt
icke skall verkställas vid anställning,
som är avsedd
att
vara kortare tid
än en vecka, framgår av 39 § 1 mom.
3 mom. Bestämmelserna om
skatteavdrag när debetsedel icke
lämnats tillämpas icke, om arbetsgi
varen erhållit besked av länsstyrel
sen eller den lokala skattemyndighe
ten beträffande vederbörligt skatte
avdrag från arbetstagarens lön. I
sådant fall skall arbetsgivaren göra
skatteavdrag enligt det erhållna be
skedet.
(Se vidare anvisningarna.)
1 in o in.
Anmäler
arbetstagare
till
arbetsgivare att skatteavdrag för
preliminär A-skatt skall
göras
med
större belopp än som
följer av
be
stämmelserna
i denna förordning el
ler eljest föreskrivits,
är
arbetsgiva
ren
skyldig att
göra avdrag med det
begärda beloppet
från och med det
avlöningstillfälle, som infaller näst
efter det två veckor förflutit från
det anmälningen skedde.
Har lokal
skattemyndighet med stöd av 45 §
3 mom. beslutat om minskning av
skatteavdrag, äger arbetsgivaren
dock icke tillmötesgå arbetstagarens
begäran om förhöjt skatteavdrag.
(Föreslagen lydelse)
44 §.
Länsstyrelsen skall----------- enligt bestämmelserna i 39—43 §§.
Det åligger------- --------------— -------- ovannämnda övervakning.
På begäran----------- av bestämmelserna i 39—43 §§.
Länsstyrelsen och den lokala skat
temyndigheten äger på begäran av
arbetsgivare lämna besked beträf
fande arbetstagares skatteavdrag.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
45 §.
1 in o m. Sedan debetsedel------- --1) då skattskyldig har att
utgöra
preliminär A-skatt och enligt under rättelse från
länsbyrå för folkbokfö
ringen
sådan ändring skett i den
skattskyldiges civilstånd, vartill hän syn skall tagas vid taxering under året näst efter inkomståret;
2) då skattskyldig — — -3) då skattskyldig 4) då skattskyldig 5) då genom Ifall, Oaktat vad Erhåller lokal Innan jämknin. Jämkning må
(Se vidare anvisningarna.)
--------fall, nämligen
1) då skattskyldig har att
erlägga
preliminär A-skatt och enligt under rättelse från
länsstyrelsen
sådan
ändring skett i den skattskyldiges ci vilstånd, vartill hänsyn skall tagas vid taxering under året näst efter in komståret; ------ efter inkomståret;
slutliga skatt; — tillämpliga; eller
synes påkallad.
— — sexhundra kronor, särskild omständighet.
- må erfordras,
är obehövligt.
— efter inkomståret.
3 in o m. Sker avdrag för preli minär A-skatt för arbetstagare, som är försatt i konkurs, och kan det an tagas att avdraget är större än som fordras för att den preliminära skat ten skall motsvara den slutliga skat ten, må den lokala skattemyndighe ten efter ansökan av konkursboet ge nom jämkning förordna om minsk ning av skatteavdraget och i sam band därmed meddela beslut om ut betalning till konkursboet av för mycket innehållen preliminär skatt.
Motsvarande gäller efter ansökan av utmätningsman när lön tages i anspråk genom införsel.
(Se vidare anvisningarna.)
48
1 in o m. Skattskyldig, vars skat- tebetalningsförmåga på grund av ar betslöshet eller sjukdom eller eljest oförvållat blivit nedsatt, må
beviljas
anstånd med erläggande av prelimi när B-slcatt, kvarstående skatt eller tillkommande skatt, som förfaller till betalning under högst två av de upp- bördsterminer, vilka utlöpa närmast efter det ansökan om anstånd gjorts. Anståndet må avse hela skatten eller del därav. Anståndstiden må bestäm mas till längst ett år efter utgången
§•
1 mom. Skattskyldig, vars skat- tebetalningsförmåga blivit på grund av arbetslöshet eller sjukdom eller eljest oförvållat nedsatt, må
av lokal
skattemyndighet erhålla
anstånd
med erläggande av preliminär B- skatt, kvarstående skatt eller till kommande skatt, som förfaller till betalning under högst två av de uppbördsterminer, vilka utlöpa när mast efter det ansökan om anstånd gjorts. Anståndet må avse hela skat ten eller del därav. Anståndstiden
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
av den månad,
varunder
den första
av nyssnämnda terminer infaller.
(Nuvarande lydelse)
2 in o in. Värnpliktig, som inryckt
till militärtjänstgöring och vars skat-
tebetalningsförmåga till följd liärav
blivit nedsatt, må
beviljas
anstånd
med erläggande av preliminär B-
skatt, kvarstående skatt eller till
kommande skatt, som förfaller till
betalning under uppbördstermin,
vilken helt eller delvis infaller under
tiden för militärtjänstgöringen eller
under tiden därefter, dock senast
under tredje kalendermånaden efter
den då tjänstgöringen upphör. An
ståndet må avse hela skatten eller
del därav. Anståndstiden må be
stämmas till längst ett år efter ut
gången av den månad, varunder den
uppbördstermin infaller som anstån
det avser, dock att anstånd därut
över må beviljas för tiden intill dess
den värnpliktige efter beviljad ledig
het för återgång till civil verksamhet
(hempermittering) eller hemförlov
ning tre kalendermånader i följd va
rit fri från tjänstgöring.
må bestämmas till längst ett år efter
utgången av den månad,
under vil
ken
den första av nyssnämnda ter
miner infaller.
2 in o in. Värnpliktig, som inryckt
till militärtjänstgöring och vars skat-
tebetalningsförmåga till följd härav
blivit nedsatt, må
av lokal skatte
myndighet erhålla
anstånd med er
läggande av preliminär B-skatt, kvar
stående skatt eller tillkommande
skatt, som förfaller till betalning
under uppbördstermin, vilken helt
eller delvis infaller under tiden för
militärtjänstgöringen eller under ti
den därefter, dock senast under tred
je kalendermånaden efter den då
tjänstgöringen upphör. Anståndet må
avse hela skatten eller del därav. An
ståndstiden må bestämmas till längst
ett år efter utgången av den månad,
varunder den uppbördstermin infal
ler som anståndet avser, dock att an
stånd därutöver må beviljas för tiden
intill dess den värnpliktige efter be
viljad ledighet för återgång till civil
verksamhet (hempermittering) eller
hemförlovning varit fri från tjänst
göring tre kalendermånader i följd.
(Föreslagen lydelse)
4!)
1 m o m. Skattskyldig,
som an
fört besvär över taxeringsnämnds,
prövningsnämnds eller skattedom-
slols beslut rörande taxering, må be
viljas anstånd med inbetalning av
skatt på grund av taxeringen, därest
vederbörande taxering sintendent i
yttrande över den skattskyldiges
framställning om anstånd förklarat
sig icke hava något att erinra mot
bifall, helt eller delvis, till densam
ma. Under enahanda förutsättning
må skattskyldig, som hos prövnings-
nämnd gjort ansökan om skattebe
räkning för ackumulerad inkomst
eller som anfört besvär över pröv
ningsnämnds eller skattedomstols
beslut angående dylik skatteberäk
ning, beviljas anstånd med inbetal-
1 in o m. Skattskyldig
må av lo
kal skattemyndighet erhålla anstånd
med inbetalning av skatt eller ränta
1) om ta.veringsintendentcn anfört
besvär över taxering med yrkande
om ändring till den skattskyldiges
förmån: till belopp som betingas av
taxeringsintendentens yrkande,
2) om den skattskyldige anfört
besvär över taxering och taxerings-
intendenten, helt eller delvis, till
styrkt besvären eller ansökan om an
stånd: till belopp som betingas av
taxeringsintendentens yttrande,
3) om taxering blivit oriktig på
grund av felräkning, misskrivning
eller annat uppenbart förbiseende:
till belopp som betingas av förbi
seendet,
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
ning av skatt på grund av taxering, varigenom den ackumulerade in komsten tages till beskattning. An stånd må avse skatt till belopp, som betingas av taxeringsintendentens yttrande,
Har skattskyldig taxerats å mer än en ort för samma inkomst, garan tibelopp för fastighet eller förmögen het, må anstånd medgivas med in betalning, helt eller delvis, av ettdera eller båda av de skattebelopp, som påförts i anledning av taxe ringen i fråga.
Anståndet skall gälla till dess två månader förflutit från dagen för prövningsnämndens eller vederbö rande skattedomstols beslut i anled ning av besvär eller ansökan som i första stycket avses. 2
(Nuvarande lydelse)
2 m o in.
Har dödsbo ansökt om
befrielse från erläggande av skatt, som påförts den avlidne eller döds boet, eller har dödsboet anfört be svär över beslut i sådan fråga, skall vad i 1 mom. första och tredje styc kena sägs äga motsvarande tillämp ning.
k) om den skattskyldige taxerats på mer än en ort för samma inkomst, garantibelopp för fastighet eller för mögenhet: till belopp, motsvarande ettdera av eller båda de skattebe lopp som påförts i anledning av taxeringen,
5) om skattskyldig gjort ansökan enligt förordningen den 21 maj 1965 (nr 153) om särskild skatteberäk ning för makar: till belopp som be tingas av ansökningen,
6) om skatt påförts obehörigen eller med för högt belopp på grund av fel vid debitering: till belopp som betingas av felaktigheten i debite ringen,
7) om preliminär skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas den skattskyldige, kan beräknas översti ga motsvarande slutliga skatt och bliva avkortad enligt 65 § samt den skattskyldige icke erhållit jämkning inom den i 45 § 1 mom. sista styc ket angivna tiden: till så stor del av skatten som kan antagas bliva av kortad.
2 mom.
Skattskyldig må av
länsstyrelsen erhålla anstånd med inbetalning av skatt eller ränta
l) om den skattskyldige anfört besvär över taxering och erläggandet av skatt, som påförts i anledning av den icke lagakraftvunna taxeringen, skulle för den skattskyldige medföra betydande skadeverkningar eller el jest framstå såsom obilligt: till be lopp som betingas av den skattskyl diges yrkande i fråga om taxeringen,
2) om ansökan gjorts angående skatteberäkning för ackumulerad in komst eller angående befrielse från erläggande av skatt, som påförts avliden person eller hans döds bo, eller om skattskyldig eller döds bo anfört besvär över beslut med an ledning av sådan ansökan: till be lopp som betingas av ansökningen eller besvären,
3) om ansökan gjorts angående avkortning enligt förordningen den
(Föreslagen lydelse)
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
(Nuvarande lydelse)
3 in o m.
Gör skattskyldig gällan
de att han på grund av fel vid debi
teringen påförts skatt obehörigen el
ler med för högt belopp och har han
häri sökt rättelse hos lokal skatte
myndighet, må den skattskyldige be
viljas anstånd med erläggande av
skatten eller del därav. Anståndet
skall gälla till dess en månad förflu
tit från dagen för den lokala skatte
myndighetens beslut i anledning av
ansökningen om rättelse i debite
ringen.
4 mom.
Om den preliminära
skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall
gottskrivas skattskyldig, kan beräk
nas överstiga motsvarande slutliga
skatt och om det överskjutande be
loppet är helt eller delvis oguldet,
må den skattskyldige, därest han för
summat att begära jämkning inom
den i 45 § 1 mom. sista stycket an
givna tiden, beviljas anstånd med
erläggande av så stor del av nämn
da belopp, som kan antagas bliva
avkortat enligt 65 §.
(Se vidare anvisningarna.)
6 juni 1952 (nr 410) med bestäm
melser om begränsning av skatt i
vissa fall eller angående befrielse
enligt 85 § 2 mom. från erläggande
av ränta å kvarstående skatt eller
om besvär anförts över beslut i an
ledning av sådan ansökan: till be
lopp som betingas av ansökningen
eller besvären.
Anstånd enligt första stycket vid
1) må medgivas endast om den
skattskyldige ställer nöjaktig säker
het hos länsstyrelsen om icke med
hänsyn till anståndslidens varaktig
het, den skattskyldiges förhållanden
och omständigheterna i övrigt kan
antagas, att det belopp som avses
med anståndet ändå kommer att be
hörigen erläggas.
3 m o m.
Anstånd må, utom i fall
som avses i 1 mom. vid 7), meddelas
att gälla längst intill dess två måna
der förflutit från dagen för beslut
med anledning av ansökningen eller
besvären. Meddelat anstånd må ome
delbart återkallas, när skäl förelig
ger.
(Föreslagen lydelse)
4 m o m.
Den som åtnjutit an
stånd med inbetalning av skatt en
ligt 2 mom. 1) skall erlägga ränta
efter fem procent för år för den del
av skatten som skall erläggas sedan
anståndet upphört.
Räntan utgår från utgången av det
uppbördsår, då skatten skulle ha er
lagts om anstånd icke medgivits, till
och med den dag då skatten erlägges.
Uppkommer öretal vid ränteberäk-
ningen, jämnas räntan till närmast
högre hela krontal. Ränta skall ej
utgå, om räntebeloppet skulle un
derstiga fem kronor. Bifalles den
skattskyldiges besvär, skall erlagd
ränta återbetalas sedan taxeringen
vunnit laga kraft.
Bestämmelserna i denna förord-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
ning om tillkommande skatt äga motsvarande tillämpning beträffan de ränta enligt detta moment.
(Se vidare anvisningarna.)
50
Beslut om anstånd,
som i
48 och
49
§§ sägs,
meddelas,
efter skattskyl
digs framställning,
av den lokala
skattemyndighet, som utfärdat de betsedel å den skatt som
med
an
ståndet
avses.
Ansökan om----------------------------- ---Beslut om--------------------I fråga-------------------------
Beslut om anstånd
enligt
48
§
och
49
§ 1 mom.
meddelas av den lokala
skattemyndighet, som utfärdat de betsedel å den skatt som anståndet
avser.
— — — till prövning.
------- för denne. motsvarande tillämpning.
53
1 in o m. Debiterad skatt samt så dan preliminär A-skatt, som av ar betsgivare innehållits med ledning av debetsedel, skall, där ej nedan i den na paragraf eller i 56 § annorlunda stadgas, senast under den uppbörds- termin, då skatten förfaller till be talning, medelst skatteanvisning in betalas å
fast
postanstalt inom riket
eller hos sådan penninginrättning, varom i 52 § sägs.
Inbetalning, som icke skall ske på sätt i nästfoljande stycke sägs, må ock kunna fullgöras sålunda, att skattebeloppet medelst girering över föres till postgirokontorets skatteav delning. För att dylik inbetalning, avseende viss uppbördstermin, skall anses fullgjord under denna termin, skall försändelse innehållande
giro-
kort
jämte skatteanvisning eller
skatteanvisningar ävensom, i sist nämnda fall, summerad förteckning över de olika skattebeloppen hava inkommit till postanstalt senast å terminens sista dag.
Arbetsgivare med minst två ar betstagare så ock annan arbetsgiva re, beträffande vilken den lokala skattemyndigheten så förordnat, skall inbetala under uppbördster min förfallande skatt, som innehål lits å arbetstagares lön, sålunda, att det sammanlagda skattebeloppet
§•
1 in o in. Debiterad skatt samt så dan preliminär A-skatt, som av ar betsgivare innehållits med ledning av debetsedel, skall, där ej nedan i den na paragraf eller i 56 § annorlunda stadgas, senast under den uppbörds termin, då skatten förfaller till be talning, medelst skatteanvisning in betalas å postanstalt inom riket eller hos sådan penninginrättning, varom i 52 § sägs.
Inbetalning, som icke skall ske på sätt i nästtoljande stycke sägs, må ock kunna fullgöras sålunda, att skattebeloppet medelst girering över föres till postgirokontorets skatteav delning. För att dylik inbetalning, avseende viss uppbördstermin, skall anses fullgjord under denna termin, skall försändelse innehållande
gire-
ringskort
j ämte skatteanvisning eller
skatteanvisningar ävensom, i sist nämnda fall, summerad förteckning över de olika skattebeloppen hava inkommit till postanstalt senast å terminens sista dag.
Arbetsgivare med minst två ar betstagare så ock annan arbetsgiva re, beträffande vilken den lokala skattemyndigheten så förordnat, skall inbetala under uppbördster min förfallande skatt, som innehål lits å arbetstagares lön, sålunda, att det sammanlagda skattebeloppet
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
17
(Nuvarande lydelse)
medelst inbetalningskort eller
giro-
kort
inbetalas eller överföres till
postgirokontot för skatteavdelning en vid postkontoret i residensstaden.
Samtidigt skola skatteanvisningar
jämte summerad förteckning över de olika skattebeloppen
insändas till
skatteavdelningen.
Dock äger statlig
myndighet efter anmälan till
skatte
avdelningen vid postkontoret i resi densstaden,
så ock annan arbetsgi
vare, om han har minst
etthundra
arbetstagare, efter tillstånd av
veder
börande länsstyrelse
insända skatte
anvisningar avseende preliminär A- skatt
jämte summerad förteckning
över de olika, vid varje uppbördstermin till skatteavdelningen inbetalda skattebeloppen
allenast eu gång om
året i samband med inbetalning av skatt förfallande till betalning under uppbördsterminen i januari månad. I för nast eu skatteanvisning på vilken upptagits sammanlagda beloppet av de för arbetstagaren gjorda skatte avdragen. Arbetsgivare, varom i det ta stycke förmäles, må samtidigt med inbetalning av arbetstagares skatt inbetala jämväl arbetsgivaren själv påförd preliminär och kvarstå ende skatt. För att inbetalning skall anses verkställd under uppbördster minen, skall inbetalningskortet eller
girokortet
ävensom i förekommande
fall försändelsen hava inkommit till postanstalt senast den 18 i den må nad, under vilken terminen infaller.
sist avsett fall skall arbetsgivaren
varje arbetstagare insända alle-
medelst inbetalningskort eller
gire-
ringskort
inbetalas eller överföres
till
särskilt skattepostgirokonto för länsstyrelsen i länet.
Samtidigt skola
skatteanvisningar insändas till
läns
styrelsen.
Dock äger statlig
eller
kommunal
myndighet
samt hushåll
ningssällskap med stadgar, som fast ställts av Kungl. Maj.t eller myndig het som Kungl. Maj:t bestämmer, och skogsvårdsstyrelse
efter anmälan
till
länsstyrelsen,
så ock annan ar
betsgivare, om han har minst
femtio
arbetstagare, efter tillstånd av
läns
styrelsen
insända skatteanvisningar
avseende preliminär A-skatt allenast en gång om året i samband med in betalning av skatt förfallande till be talning under uppbördsterminen i januari månad. I sist avsett fall skall arbetsgivaren för varje arbetstagare insända allenast en skatteanvisning på vilken upptagits sammanlagda be loppet av de för arbetstagaren gjorda skatteavdragen. Arbetsgivare, varom i detta stycke förmäles, må samtidigt med inbetalning av arbetstagares skatt inbetala jämväl arbetsgivaren själv påförd preliminär och kvar stående skatt. För att inbetalning skall anses verkställd under upp bördsterminen, skall inbetalnings kortet eller
gireringskortet
ävensom
i förekommande fall försändelsen hava inkommit till postanstalt se nast den 18 i den månad, under vil ken terminen infaller.
(Föreslagen lydelse)
Vid inbetalning — avräknas härå. 3 Då särskilda skäl därtill
Maj :t eller, efter
:ts bemyndigande,
gene-
Kungl.
aro ma Kungl. Ma
ralpoststyrelsen
medgiva dels att viss
arbetsgivare eller viss grupp av ar betsgivare må, utan att
gälda
sådan
särskild avgift eller restavgift
varom
förmäles
i 54 eller 58 §, inbetala
arbetstagares under uppbördstermin förfallande skatt efter utgången av
3 m o in. Då särskilda skäl därtill äro må Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
cen
trala folkbokförings- och uppbördsnämnden
medgiva dels att viss ar
betsgivare eller viss grupp av arbets givare må, utan att
erlägga
sådan
särskild avgift eller restavgift
som
avses
i 54 eller 58 §, inbetala ar
betstagares under uppbördstermin
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
samma termin eller, beträffande ar betsgivare, som i 1 mom. tredje styc ket sägs, efter den 18 i den månad, nppbördsterminen infaller, dels ock att viss arbetsgivare eller viss grupp av arbetsgivare må inbetala skatt för arbetstagare i annan ordning än i denna förordning sägs.
(Nuvarande lydelse)
54
Har skattskyldig eller annan ar betsgivare än i 53 § 1 mom. tredje stycket sägs försummat att under uppbördstermin inbetala
därunder
förfallande
skatt, äger han att senast
den 18 i den månad, under vilken terminen infallit, å
fast
postanstalt
inom riket
medelst
skatteanvisning
erlägga
skatten,
därvid
han
tillika
skall
gälda
särskild avgift, utgöran
de för skattebelopp om
högst 20 kronor----------- -— ------- -Oavsett om----------------------------------Inbetalas skatt -----------------------------Då särskilda--------------------------------
förfallande skatt efter utgången av samma termin eller, beträffande ar betsgivare, som i 1 mom. tredje styc ket sägs, efter den 18 i den månad, uppbördsterminen infaller, dels ock att viss arbetsgivare eller viss grupp av arbetsgivare må inbetala skatt för arbetstagare i annan ordning än i denna förordning sägs.
§•
Har skattskyldig eller annan ar betsgivare än i 53 § 1 mom. tredje stycket sägs försummat att inbetala skatt under
rätt
uppbördstermin,
äger han att senast den 18 i den må nad, under vilken terminen infallit,
på
postanstalt inom riket
betala
skatten
med
skatteanvisning,
varvid
han skall
erlägga
särskild avgift, ut
görande för skattebelopp om
hundratal kronor,
etthundra kronor.
— särskilda avgiften. - denna paragraf.
(Föreslagen lydelse)
56
1 m o m. Inbetalas i annat fall än i 53 § 1 mom. tredje stycket eller 54 § sägs skatt medelst skatteanvis ning under tiden mellan två upp- bördsterminer, skall skatten anses vara inbetald under den senare av dessa terminer, såvida icke av an teckning å inbetalningskort eller
girokort
eller eljest framgår att in
betalningen avser skatt, som förfal lit till betalning under en tidigare uppbördstermin.
4 in o in. Skatt, som inbetalas till centrala skattekontot, skall anses vara inbetald den dag då inbetal ningskort eller försändelse innehål lande
girokort
inkommit till post
anstalt.
Vid inbetalningen skall å inbetal ningskortet eller
girokortet
angivas
den skattskyldiges namn och post adress ävensom skatteslag, upp-
§•
1 in o in. Inbetalas i annat fall än i 53 § 1 mom. tredje stycket eller
54 § sägs skatt medelst skatteanvis ning under tiden mellan två upp- bördsterminer, skall skatten anses vara inbetald under den senare av dessa terminer, såvida icke av an teckning å inbetalningskort eller
gireringskort
eller eljest framgår att
inbetalningen avser skatt, som för fallit till betalning under en tidigare uppbördstermin.
4 m o m. Skatt, som inbetalas till centrala skattekontot, skall anses vara inbetald den dag då inbetal ningskort eller försändelse innehål lande
gireringskort
inkommit till
postanstalt.
Vid inbetalningen skall å inbetal ningskortet eller
gireringskortet
an
givas den skattskyldiges namn,
de-
betsedelsnummer
och postadress
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
bördsår och uppbördstermin,
samt,
där så kan ske,
den skattskyldiges
födelsetid
och
mantalsskrivnings-
adress
samt debetsedelns nummer.
Då arbetsgivare inbetalar genom
skatteavdrag innehållen skatt, skall
därjämte
arbetsgivarens namn och
adress angivas. Ej
må
inbetalnings-
eller
girokort
avse mer än en skatt
skyldig och en skattepost.
(Nuvarande lydelse)
Då arbetsgivare---------------------
ävensom skatteslag, uppbördsår och
uppbördstermin.
Saknas uppgift om
debetsedelsnummer beträffande fy
sisk person angives
den skattskyldi-
ges mantalsskrivningsadress
och
personnummer eller
födelsetid. ijå
arbetsgivare inbetalar genom skatte
avdrag innehållen skatt, skall
även
arbetsgivarens namn och adress an
givas. Inbetalnings- eller
girerings-
kort får
ej avse mer än en skattskyl
dig och en skattepost.
— tillhandahållen blankett.
(Föreslagen lydelse)
57
Penninginrättning,
varom
i 52 §
sägs,
postanstalt och postgirokon
torets skatteavdelning skola redovisa
inbetald skatt till
skatteavdelning
vid postkontor i residensstad i den
ordning Kungl. Maj.t bestämmer.
Skatteavdelning vid postkontor
skall anteckna inbetald skatt
å upp-
bördskort
samt upprätta restlängd i
den ordning Kungl. Maj :t bestäm
mer.
Penninginrättning,
som avses
i
52 §, postanstalt och postgirokonto
rets skatteavdelning skola redovisa
inbetald skatt till
länsstyrelsen.
Länsstyrelsen
skall i den ordning
Kungl. Maj :t bestämmer anteckna
inbetald skatt
för varje skattskyldig
samt upprätta restlängd.
58
1 m o in. Har skattskyldig eller
arbetsgivare som verkställt skatte
avdrag underlåtit att inbetala skatt
i tid och ordning, som i 53 eller 54 §
eller 56 § 3 mom. sägs, skall utgå
restavgift, beräknad efter fyra öre
för varje hel krona av den del av
skatten, som sålunda icke erlagts,
dock ej mindre än
en krona. Rest-
avgiften skall vid öretal över fem
tio avrundas uppåt och vid annat
öretal avrundas nedåt till helt kron
tal.
Vad
nu sagts
skall i fall, som
avses i 56 § 3 mom. andra stycket,
gälla endast om där angiven inbetal
ning icke verkställts senast under
den uppbördstermin, som infaller
närmast efter utgången av den må
nad, under vilken skatteavdraget
verkställts, eller, såvitt gäller inbe
talning från arbetsgivare som avses
i 53 § 1 inom. tredje stycket, senast
§•
1 mom. Har skattskyldig eller
arbetsgivare som verkställt skatte
avdrag underlåtit att inbetala skatt
i tid och ordning, som i 53 eller 54 §
eller 56 § 3 mom. sägs, skall rest-
avgift utgå, beräknad efter fyra öre
för varje hel krona av den del av
skatten, som sålunda icke erlagts,
dock ej mindre än
tio kronor. Öretal
som uppkommer vid denna beräk
ning skall jämnas till närmast högre
hela krontal.
Arbetsgivare, som avses i första
stycket, skall utöver restavgift er
lägga tilläggsavgift för varje påbör
jad tidrymd av sex månader utöver
den första efter utgången av den
uppbördsmånad, under vilken skat
ten rätteligen skolat erläggas, intill
dess skatten inbetalas eller ock fast
ställes till betalning av den lokala
skattemyndigheten. Tilläggsavgift
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
den 18 i den månad under vilken nämnda uppbördstermin infaller.
68
1 m o m. Överstiger erlagd preli minär skatt motsvarande slutliga skatt eller har genom skatteavdrag enligt 40 §
tredje
stycket innehållits
mer än som svarar mot den skatt skyldige påförd kvarstående skatt, skall länsstyrelsen i det län, där skat ten debiterats, skyndsamt ombesörja att det överskjutande beloppet åter betalas till den skattskyldige
utan
kostnad för denne.
Restitution skall
dock icke ske av
belopp understigan
de. fem
kronor.
Sedan beslut, som i 45 § 2 mom. avses, inkommit till länsstyrelsen, skall länsstyrelsen
utan kostnad för
den skattskyldige till denne återbeta la det
belopp,
som han enligt
beslu
tet
äger återbekomma.
Finner Kungl. Maj :t--------------------2 mom. Har vid------- -----------------Finner länsstyrelsen------- -------------
Envar,
som eljest vinner nedsätt
ning i eller befrielse från honom på förd slutlig, kvarstående eller till kommande skatt eller berättigas återbekomma ytterligare överskju-
skall för varje sådan tidrymd beräk nas till fyra öre för varje hel krona av den del av skatten, som icke er lagts, dock ej mer än tolv öre för hel krona. Bestämmelserna i denna för ordning om restavgift tillämpas även i fråga om tilläggsavgift.
Vad
i första och andra styckena
sägs
skall i fall, som avses i 56 § 3
mom. andra stycket, gälla endast om där angiven inbetalning icke verk ställts senast under den uppbörds termin, som infaller närmast efter utgången av den månad, under vil ken skatteavdraget verkställts, eller, såvitt gäller inbetalning från arbets givare som avses i 53 § 1 mom. tred je stycket, senast den 18 i den må nad under vilken nämnda uppbörds termin infaller.
§•
1 m o m. Överstiger erlagd preli minär skatt motsvarande slutliga skatt eller har genom skatteavdrag enligt 40 §
2 mom. andra
stycket in
nehållits mer än som svarar mot den skattskyldige påförd kvarståen de skatt, skall länsstyrelsen i det län, där skatten debiterats, skyndsamt ombesörja att det överskjutande be loppet återbetalas till den skattskyl dige. Restitution skall dock icke ske av
överskjutande preliminär skatt under tio
kronor.
Sedan beslut, som avses i 45 § 2 mom., inkommit till länsstyrelsen, skall länsstyrelsen
utbetala i
beslu
tet
angivet
belopp.
Detsamma gäller
belopp, som angives i beslut enligt
45
§ 3 inom., i den mån beloppet in betalats.
-----------därom förordna. ------- mycket erlagts. —--------erlagt belopp.
Den
som eljest vinner nedsättning
i eller befrielse från honom påförd slutlig, kvarstående eller tillkom mande skatt eller berättigas återbe komma ytterligare överskjutande
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
tande preliminär skatt, äger att ge
nom länsstyrelsen i det län, där de
biteringen skett,
kostnadsfritt
åter-
bekomma vad han för mycket erlagt.
(Nuvarande lydelse)
5 m o m. Vad i 3 och 4 mom. sägs
skall äga
motsvarande tillämpning,
då den som är berättigad att åter-
bekomma skatt har att erlägga sjö
mansskatt.
preliminär skatt äger att genom
länsstyrelsen i det län, där debite
ringen skett, återbekomma vad han
erlagt för mycket.
Belopp under tio
kronor återbetalas endast när fråga
är om rättelse av felaktighet i debi
tering eller avräkning.
5 mom. Vad i 3 och 4 mom. sägs
äger
motsvarande tillämpning, då
den som är berättigad att återbekom
ma skatt har att erlägga sjömans
skatt
eller bevillningsavgift för sär
skilda förmåner och rättigheter eller
kupongskatt.
(Föreslagen lydelse)
69 §.
1 m o in. Därest den —------- ---------
Ränta som i föregående stycke
sägs skall icke utgå å belopp, varå
i 2 mom. omförmäld ränta tillgodo
föres den skattskyldige.
2 mom. Den som--------------------
Vid beräkning----------------- —-------
att ränta utgår för skatt, som pre
liminärt erlagts
under vederbörligt
uppbördsår,
från utgången av
nämn
da år
samt för annan skatt, därest
den erlagts under förra hälften av
ett
uppbördsår,
från och med den 1
därpå följande
september
och, där
est den erlagts under senare hälften
av ett
uppbördsår,
från och med den
1 därpå följande
mars;
att, därest------------ ---------------------
------------ preliminär skatt.
Har slutlig eller kvarstående skatt
genom fel vid debiteringen blivit på
förd med oriktigt belopp eller har
preliminär skatt blivit tillgodoräknad
med felaktigt belopp eller skall slut
lig eller kvarstående skatt av annan
anledning nedsättas, göres ny beräk
ning av ränta enligt första stycket.
--------- den skattskyldige.
Ränta enligt första stycket utgår,
förutom å det skattebelopp som
skall återbetalas, även å det belopp
som beräknas enligt 1 mom. andra
stycket.
— skall iakttagas:
att ränta utgår för skatt som pre
liminärt erlagts
och för ränta en
ligt 1 mom. andra stycket
från ut
gången av
taxeringsåret
samt för an
nan skatt, därest den erlagts under
förra hälften av ett
kalenderår,
från
och med den 1 därpå följande
juli
och, därest den erlagts under senare
hälften av ett
kalenderår,
från och
med den 1 därpå följande
januari;
beloppet återbetalas.
3 m o m. Har beslut, som föran
lett ränta enligt 1 mom. andra styc
ket eller 2 mom., ändrats på sådant
sätt att ränta icke skulle ha utgått
eller utgått med lägre belopp, om
ändringsbeslutet beaktats vid ränte-
beräkningen, är den skattskyldige
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
70
2 m o in. Har vid granskning hos riksrevisionsverket av verkställd de bitering befunnits, att skatt blivit från debitering obehörigen utesluten eller till för ringa belopp påförd eller att preliminär skatt blivit gottskri- ven med för högt belopp, skall ve derbörande länsstyrelse underrättas härom. Länsstyrelsen har att verk ställa den utredning i ärendet, som må finnas erforderlig,
och att, om
förhållande, som nyss sagts,
finnes
föreligga,
efter hörande av den skatt
skyldige fastställa det belopp denne har att
gälda.
Finner
länsstyrelsen
efter anmä
lan
av
lokal skattemyndighet eller
eljest
sådant förhållande
vara för
handen, skall
länsstyrelsen likaledes,
efter hörande av den skattskyldige, fastställa det belopp denne har att erlägga.
71
Åtgärder för uttagande av skatt må icke vidtagas senare än fem år efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten enligt verkställd debitering skolat erläggas.
pliktig återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelser na i denna förordning om tillkom mande skatt äger därvid motsvaran de tillämpning.
§•
2 m o in. Har vid granskning hos riksrevisionsverket av verkställd de bitering befunnits, att skatt
eller
ränta
blivit obehörigen utesluten
från debitering eller påförd till för ringa belopp eller att preliminär skatt
eller ränta
blivit gott skriven
med för högt belopp, skall vederbö rande länsstyrelse underrättas här om. Länsstyrelsen har att verkställa den utredning i ärendet, som må fin nas erforderlig.
Föreligger
förhål
lande, som nyss sagts,
skall länssty
relsen,
efter hörande av den skatt
skyldige
när så finnes påkallat,
fast
ställa det belopp denne har att
er
lägga.
Finner lokal skattemyndighet efter anmälan eller eljest
sådan felaktig
het som avses i föregående stycke
vara för handen
eller att motsvaran
de felaktighet föreligger i beslut om arbetsgivares ansvarighet för arbets tagares skatt,
skall
myndigheten,
ef
ter hörande av den skattskyldige
eller arbetsgivaren när så finnes på kallat,
fastställa det belopp denne
har att erlägga.
§•
1 mom.
Åtgärder för uttagande
av skatt må icke vidtagas
mot skatt
skyldig
senare än fem år efter ut
gången av det uppbördsår, under vil ket skatten skolat erläggas enligt verkställd debitering
eller, i fråga om
preliminär skatt som avses i 27 § 2 mom. vid 2), fastställts till betal ning.
Utan hinder av vad i första styc ket sägs må kammarrättens eller Kungl. Maj.ts utslag i mål, där an stånd med betalning av skatt medgi vits i anledning av besvär, verk ställas inom en tid av två år från
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
23
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
utgången av det uppbördsår, då ut
slaget meddelades.
2 in o in. Har arbetsgivare verk
ställt skatteavdrag för preliminär
skatt men icke inbetalat det inne
hållna beloppet, må lokal skattemyn
dighet icke fastställa ansvarighet för
arbetsgivaren senare än fem år efter
utgången av det uppbördsår då sådan
kvarstående skatt skulle ha erlagts,
som svarar mot preliminär skatt för
det inkomstår då skatteavdraget
verkställdes. Avser skatteavdraget
kvarstående skatt, må faststållelsen
icke ske senare än fem år efter ut
gången av det uppbördsår, under vil
ket skatten skolat erläggas enligt
verkställd debitering.
Åtgärder för indrivning av skatt,
som arbetsgivare innehållit genom
skatteavdrag, må icke vidtagas sena
re än fem år efter utgången av det
uppbördsår då beslut om fastställel-
se enligt första stycket meddelades.
Har arbetsgivare underlåtit att
verkställa skatteavdrag, må hans an
svarighet för skatten icke fastställas
och ej heller åtgärder för uttagande
av skatten vidtagas mot honom se
dan arbetstagarens ansvarighet för
skatten upphört enligt 1 mom.
Utan hinder av vad ovan föreskri
vits må kammarrättens eller Kungl.
Maj.ts utslag varigenom arbetsgivare
ålagts ansvarighet för arbetstagares
skatt verkställas inom en tid av två
år från utgången av det uppbördsår
då utslaget meddelades.
72 a §.
Kungl. Maj.t eller myndighet, som
Kungl. Maj.t bestämmer, förordnar i
varje län ett allmänt ombud med
behörighet som nedan sägs samt er
sättare för sådant ombud.
Allmänt ombud äger hos lokal
skattemyndighet yrka att arbetsgi
vare alagges ansvarighet för arbets
tagares skatt och må höras över an
sökan eller besvär hos länsstyrelsen
enligt denna förordning. Ombudet
skall yttra sig över besvär i mål en-
24
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
ligt förordningen hos kammarrätten och Kungl. Maj:t.
Allmänt ombud skall föra det all männas talan och må anföra besvär till skattskyldigs eller arbetsgivares förmån. Om allmänt ombuds besvärsrätt föreskrives i 85 och 86 §.§.
75 §.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Underlåter arbetsgivare,
som är
skyldig
verkställa skatteavdrag, utan
skälig anledning att vederbörligen fullgöra
denna
skyldighet, är han
jämte arbetstagaren ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget skolat avse, till belopp som svarar mot vad han underlåtit att avdraga. Krav på erläggande av
skattebelopp som nu
sagts
må
följaktligen
riktas mot så
väl arbetsgivaren som arbetstagaren,
dock att därest den sistnämnde
vis
tas
å
känd ort inom riket arbetsgi
varen må krävas endast om arbets tagaren
underlåtit
att
efter anma-
ning gälda
skattebeloppet
i fråga.
Efterkommer arbetsgivaren Arbetsgivare eller
Har lokcd skattemyndighet icke prövat, om arbetsgivare är skyldig att svara för arbetstagares skatt, skall utmätningsmannen, därest ar betsgivaren bestrider sådan skyldig het, av den lokala skattemyndigheten i orten inhämta besked, huruvida ar betsgivaren är att anse såsom an svarig för skatten. Denna må hos ar betsgivaren uttagas endast därest sistnämnda myndighet finner sådan ansvarighet föreligga.
Därest arbetsgivare efter besvär över lokal skattemyndighets beslut funnits icke vara ansvarig för ar betstagares skatt, skall länsstyrelsen till arbetsgivaren återbetala skatt, som denne erlagt för arbetstagaren,
Underlåter arbetsgivare utan skä lig anledning att vederbörligen full göra
sin
skyldighet
att
verkställa
skatteavdrag, är han jämte arbets tagaren ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget skolat avse, till be lopp som svarar mot vad han un derlåtit att avdraga.
Lokal skatte
myndighet som utfärdat eller haft att utfärda arbetstagarens debetsedel beslutar om arbetsgivarens ansvarig het i nämnda fall.
Sedan beslut fattats enligt första stycket
må krav på erläggande av
skattebeloppet
riktas mot såväl ar
betsgivaren som arbetstagaren. Vis tas
arbetstagaren på
känd ort inom
riket, må arbetsgivaren krävas en dast om
det kan antagas att
arbets
tagaren
underrättats om sin skyldig
het
atl
erlägga
skattebeloppet.
må beviljas,
erlägga restavgift.
Därest arbetsgivare efter besvär över lokal skattemyndighets beslut funnits icke vara ansvarig för ar betstagares skatt, skall länsstyrelsen till arbetsgivaren återbetala skatt, som denne erlagt för arbetstagaren,
Kungl. Maj. ts proposition nr 130 är 1967
25
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
jämte
erlagd restavgift
ävensom
rån-
samt
erlagd restavgift
och
ränta ef
ta efter fem procent för år.
ter fem procent för år.
Häftar ar
betsgivare för restförd skatt eller ar
betstagares skatt, för vilken han
funnits ansvarig, äger han dock utfå
endast vad som överstiger det obe
talda skattebeloppet och restavgift.
Förklaras arbetsgivare enligt senare
meddelat beslut helt eller delvis an
svarig för skatten, är han skyldig
återbetala uppburen ränta i vad den
avser skattebelopp för vilket han be
funnits ansvarig. Därvid äger tredje
stycket motsvarande tillämpning.
Har arbetstagares--------- — ------ --------- — å indrivningskvittot.
77 a §.
Har den som företräder arbetsgi
vare, som är juridisk person, verk
ställt skatteavdrag men uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet underlåtit
att betala det innehållna beloppet i
tid och ordning som i 71 § sägs, är
han jämte arbetsgivaren betalnings-
skyldig för skattebeloppet. Betal
ningsskyldigheten må jämkas eller
eftergivas när särskilda skäl före-
ligga.
Talan om åläggande av betalnings
skyldighet enligt första stycket fö
res vid allmän domstol.
Yrkande om åläggande av betal
ningsskyldighet för skattebelopp
som nu sagts må icke framställas
och ej heller åtgärder för indrivning
av beloppet vidtagas sedan arbets
givarens ansvarighet för samma
skattebelopp bortfallit på grund av
bestämmelserna i 71 §. Utan hinder
härav må dom, varigenom sådan be
talningsskyldighet ålagts, verkstäl
las inom en tid av två år från ut
gången av det uppbördsår då domen
vunnit laga kraft.
Den som erlagt skattebelopp på
grund av betalningsskyldighet enligt
första stycket äger söka beloppet
åter av arbetsgivaren. Därvid gälla
i tillämpliga delar bestämmelserna i
76 § om uttagande av skatt som ar
betsgivare betalat för arbetstagare.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
83
Hörsammar icke skattskyldig an-
maning att avlämna preliminär
självdeklaration eller att fullständi
ga sådan deklaration eller att för
jämkning inkomma med för den
skattskyldige utfärdad debetsedel å
preliminär skatt, eller
underlåter någon att hörsamma
anmaning enligt 19 §, eller
underlåter arbetsgivare, som är
skyldig verkställa skatteavdrag, att
fullgöra sådan skyldighet eller verk
ställer han skatteavdrag med för lågt
belopp, eller
fullgör arbetsgivare icke vad ho
nom åligger enligt 43 eller 78 §,
äger länsstyrelsen förelägga den
försumlige
lämpligt
vite.
(Nuvarande lydelse)
Om uttagande-------------------------- lol>
84
Förmenar någon, att
slutlig, kvar
stående eller tillkommande skatt
blivit genom fel vid debiteringen
obehörigen eller med oriktigt
belopp
honom påförd
eller
att
överskjutan
de preliminär skatt,
varom i 68 § 1
mom. sägs,
tillgodoräknats
honom
med för lågt belopp eller
att
felak
tighet
ägt rum vid utskrivandet av
hans debetsedel, äger
han att däri
söka
rättelse
hos
den lokala skatte-
§•
Hörsammar icke skattskyldig an
maning att avlämna preliminär
självdeklaration eller att fullständi
ga sådan deklaration eller att för
jämkning inkomma med för den
skattskyldige utfärdad debetsedel å
preliminär skatt, eller
underlåter någon att hörsamma
anmaning enligt 19 §, eller
underlåter arbetsgivare, som är
skyldig verkställa skatteavdrag, att
fullgöra sådan skyldighet eller verk
ställer han skatteavdrag med för lågt
belopp, eller
fullgör arbetsgivare icke vad ho
nom åligger enligt 43 eller 78 §,
äger
den lokala skattemyndighe
ten eller
länsstyrelsen förelägga den
försumlige vite.
Vite må ej bestäm
mas under etthundra eller över fem
tusen kronor.
Vite må icke föreläggas staten,
kommun eller annan menighet och
ej heller tjänsteman i tjänsten.
:al skattemyndighet.
Har ändamålet med vitet förfallit,
när fråga uppkommer om utdöman
de därav, må vitet ej utdömas. Har
vitesföreläggande iakttagits först ef
ter det anmälan enligt tredje stycket
inkommit, skall ändamålet med vitet
icke anses hava förfallit därigenom.
Vid prövning av anmälan enligt
tredje stycket må även bedömas frå
ga, huruvida och med vilket belopp
vitet bort erläggas.
§•
Har
slutlig, kvarstående eller till
kommande skatt
debiterats med för
högt
belopp eller överskjutande
preliminär skatt tillgodoräknats
med för lågt belopp eller
föreligger
annan
felaktighet
till den skattskyl
diges nackdel i
hans debetsedel, äger
den lokala skattemyndighet som
utfärdat debetsedeln vidtaga
rättel
se.
Föreligger motsvarande felaktig-
(Föreslagen lydelse)
27
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
myndighet, som
verkställt debite
ringen. Ansökan om rättelse skall in
givas till nämnda myndighet inom
eif år efter det sökanden erhållit ve
derbörlig debetsedel.
85
1 m o in. Den, som---------------------
86
het i beslut om arbetsgivares ansva
righet för arbetstagares skatt, äger
den lokala skattemyndighet som
meddelat beslutet vidtaga rättelse.
§•
— av beslutet.
Allmänt ombud äger anföra be
svär över lokal skattemyndighets
beslut rörande arbetsgivares ansva
righet för arbetstagares skatt. Be
svären skola hava inkommit till
länsstyrelsen inom två månader
från den dag beslutet meddelades.
Talan må ej föras mot beslut vari
genom vite förelagts.
Över länsstyrelses beslut enligt
denna förordning må besvär an
föras hos kammarrätten, dock
att
klagan
icke
må
föras över länsstyrel
ses beslut rörande preliminär taxe
ring, sättet för uttagande av preli
minär skatt, debitering eller jämk
ning av sådan skatt, verkställande
av skatteavdrag eller anstånd med
inbetalning av skatt. Besvären skola
hava inkommit till länsstyrelsen
inom en månad från den dag, då
klaganden erhöll del av beslutet, vid
påföljd,
om den tid försittes,
att
be
svären
icke upptagas till prövning.
Ej må
den omständigheten, att be
svären i stället för till länsstyrelsen
ingivits till kammarrätten,
utgöra
binder för deras
upptagande till
prövning,
därest besvären
till kam
marrätten inkommit före utgången
av
nyss stadgade besvärstid.
I så
dant fall
skola
besvären
av
kammar
rätten omedelbart
överlämnas
till
vederbörande länsstyrelse.
Över länsstyrelses beslut enligt
denna förordning må besvär an
föras hos kammarrätten.
Talan får
dock icke föras över länsstyrelses
beslut rörande preliminär taxering,
sättet för uttagande av preliminär
skatt, debitering eller jämkning av
sådan skatt, verkställande av skatte
avdrag, anstånd med inbetalning av
skatt,
framställning om försättande
i konkurs, ackordsförslag, avskriv
ning av skatt
eller
föreläggande av
vite.
Besvären skola hava inkommit till
länsstyrelsen inom en månad från
den dag, då klaganden erhöll del av
beslutet vid påföljd att
de
icke upp
tagas till prövning. Den omständig
heten att besvären ingivits till kam
marrätten i stället för till länsstyrel
sen
utgör ej
hinder för deras pröv
ning,
om de
inkommit till kammar
rätten före utgången av
besvärstiden.
I sådant fall
skall
kammarrätten
omedelbart
sända
besvären till ve
derbörande länsstyrelse.
Besvärsrätt tillkommer den som
beslutet avser, så
ock, när fråga är
om beslut enligt 68 § 2 mom. eller
70 § 2 mom. i anledning av under
rättelse från riksrevisionsverket,
vederbörande revisor.
Sedan besvären------------------------- giva anledning.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Over kammarrättens utslag
må
klagan
föras hos Kungl. Maj :t ge
nom besvär, vilka
tillika
med bevis
om dagen
för utslagets delfående
skola hava inkommit till finansde partementet inom två månader från
den dag, då klaganden erhöll del av utslaget,
vid påföljd,
om den tid för
sittes,
att besvären icke upptagas till
prövning.
Vid prövning av besvär över ut dömande av vite må jämväl frågan, huruvida vitet bort föreläggas, kom ma under bedömande.
87
Besvär över beslut enligt denna förordning eller över taxering
be
friar
icke
klaganden i vidare mån ån
i 49 § sägs från
att
i behörig ordning
erlägga skatt.
Över kammarrättens utslag
får ta
lan
föras hos Kungl. Maj :t genom besvär, vilka med bevis om dagen
då utslaget delgivits klaganden
sko
la hava inkommit till finansdeparte mentet inom två månader från
del-
givningsdagen
vid påföljd att besvä
ren icke upptagas till prövning.
Besvärsrätt tillkommer den som beslutet
eller utslaget
avser.
Allmänt ombud äger anföra besvär över länsstyrelses beslut rörande ar betsgivares ansvarighet för arbetsta gares skatt, restavgift, ränta å kvar stående skatt eller iakttagelse vid riksrevisionsverkets granskning av verkställd debitering. Ombudet äger föra talan mot kammarrättens ut slag i mål enligt denna förordning utan den begränsning som nu sagts.
Ombudet må föra talan även till skattskyldigs eller arbetsgivares för mån.
Besvär över beslut enligt denna förordning eller över taxering
inver
kar
icke
på skyldigheten
att erlägga
den
skatt,
som besvären rör.
Åtgärd enligt denna förordning skall verkställas oavsett att det be slut eller utslag som föranleder åt gärden icke vunnit laga kraft. Beslut eller utslag i taxeringsmål, där taxe ringen fastställts till lägre belopp än taxeringsintendenten yrkat eller medgivit, får dock icke föranleda restitution om taxeringsintendenten anmält hinder härför. I sistnämnda fall må länsstyrelsen på ansökan medgiva restitution, varvid bestäm melserna i 49 § 2 mom. sista stycket om ställande av säkerhet tillämpas.
Bestämmelserna i andra stycket om restitution äga motsvarande tilllämpning i mål där allmänt ombud har besvärsrätt.
29
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
88
§.
Om debitering, uppbörd, indriv- Kungl. Maj.t äger förordna att
ning och redovisning av skatt i uppgift som enligt denna förordning
Stockholm skall gälla, utöver eller i tillkommer länsstyrelse må fullgö-
stället för vad i denna förordning är ras av annan myndighet,
stadgat, vad Kungl. Maj:t därom sär
skilt förordnar.
Anvisningar
Kungl. Mcij. ts proposition nr 130 år 1967
till
5. Det ankommer----------------------
till
I 40 §
andra och tredje styckena
angivna skatteavdrag
med tjugufem
procent av lönebeloppet
skola ej
verkställas, då det är för arbetsgi
varen uppenbart att anställningen
hos honom är att anse såsom bi
syssla. År så ej fallet, må avdrag
underlåtas allenast därest arbetsta
garen med intyg från lokal skatte
myndighet styrker att fråga är om
bisyssla.
Skatteavdrag skall------ -—----------
Det åligger arbetsgivaren, att se
nast en vecka innan i 40 §
tredje
styc
ket angivet avdrag för kvarstående
skatt
med tjugufem procent av löne
beloppet
första gången göres genom
skriftlig eller muntlig hänvändelse
till arbetstagaren uppmana denne att
överlämna debetsedel å slutlig skatt
eller vederbörlig del av sådan debet
sedel eller på
i sagda paragraf
före
skrivet sätt visa att skatteavdrag för
kvarstående skatt ej skall göras. Där
vid skall arbetsgivaren tillika erinra
arbetstagaren om det skatteavdrag,
som eljest kommer att göras.
39 §.
----------- skall verkställas.
Nämnden äger medgiva att preli
minär A-skatt, som skall utgå en
ligt skattetabell, må beräknas till an
nat belopp än som angives i tabel
len under förutsättning att avvikel
sen är ringa.
40 §.
I 40 §
1 mom. andra stycket och
2 mom. andra stycket
angivna skat
teavdrag skola ej verkställas, då det
är uppenbart för arbetsgivaren att
anställningen hos honom är att anse
såsom bisyssla. Är så ej fallet, må
avdrag underlåtas allenast därest ar
betstagaren med intyg från lokal
skattemyndighet styrker att fråga är
om bisyssla.
------ av anställningen.
Det åligger arbetsgivaren, att se
nast en vecka innan i 40 §
2 mom.
andra
stycket angivet avdrag för
kvarstående skatt första gången gö
res genom skriftlig eller muntlig
hänvändelse till arbetstagaren upp
mana denne att överlämna debetse
del å slutlig skatt eller vederbörlig
del av sådan debetsedel eller på före
skrivet sätt visa att skatteavdrag för
kvarstående skatt ej skall göras. Där
vid skall arbetsgivaren tillika erin
ra arbetstagaren om det skatteav
drag, som eljest kommer att göras.
Arbetsgivarens val av skattetabell
för beräkning av förhöjt avdrag en
ligt iO § 1 mom. andra stycket bör
godtagas, om skälig anledning får
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
(Nuvarande lydelse)
Har genom skatteavdrag
jämlikt
40 §
andra eller tredje
stycket inne
hållits större belopp än vad enligt de betsedel, skattekort eller av lokal skattemyndighet utfärdat intyg, som arbetstagaren företett efter det av draget gjorts, skall vid närmast föl jande uppbördstillfälle inbetalas, må arbetsgivaren mot kvitto tillhanda hålla arbetstagaren vad sålunda för mycket innehållits.
Kan det-----------------— -— Vad i------- — -------- ---------
anses ha förelegat att tillämpa skatte
tabellen i fråga.
Har genom skatteavdrag
enligt
§
1 mom. andra stycket eller 2 mom. andra
stycket innehållits större be
lopp än vad
som
skall inbetalas vid
närmast följande uppbördstillfälle enligt debetsedel, skattekort eller av lokal skattemyndighet utfärdat intyg, som arbetstagaren företett efter det avdraget gjorts,
eller erhållet besked
om skatteavdrag, skall arbetsgiva ren, om icke särskilda hinder före ligga,
mot kvitto tillhandahålla ar
betstagaren vad
som
sålunda inne
hållits för mycket, ala skattemyndigheten, så förordnar.
(Föreslagen lydelse)
till 41 §.
Då befrielse -------------till fullo, verkställas högst med belopp motsvarande viss angiven kvotdel av inkomstökningen.
Skatteavdrag för kvarstående skatt må såsom framgår av 42 § icke verkställas förrän skatteavdrag för preliminär skatt till fullo verk ställts. Vid nedsättning av skatteav draget för kvarstående skatt på grund av existensminimum bör den lokala skattemyndigheten därför ta ga hänsyn till dels den skattskyldi ges existensminimum och dels den preliminära skatt den skattskyldige har att erlägga. Då särskilda skäl göra det påkallat, äger den lokala skattemyndigheten d e 1 s i erforder lig mån höja det belopp, som enligt vad nyss sagts skall förbehållas den skattskyldige, dels ock förordna, att vid inkomstökning utöver det förbehållna beloppet skatteavdrag må verkställas högst med belopp motsvarande viss angiven kvotdel av inkomstökningen.
Skatteavdrag för kvarstående skatt må såsom framgår av 42 § icke verkställas förrän skatteavdrag för preliminär skatt till fullo verk ställts. Vid nedsättning av skatteav draget för kvarstående skatt på grund av existensminimum bör den lokala skattemyndigheten därför ta ga hänsyn till dels den skattskyldi ges existensminimum och dels den preliminära skatt den skatlskyldige har att erlägga. Då särskilda skäl göra det påkallat, äger den lokala skattemyndigheten d e 1 s i erforder lig mån höja det belopp, som enligt vad nyss sagts skall förbehållas den skattskyldige, dels ock förordna, att vid inkomstökning utöver det för behållna beloppet skatteavdrag må verkställas högst med belopp mot svarande viss angiven kvotdel av in komstökningen. 7
fråga om skatt
skyldig som är försatt i konkurs skall efter ansökan av den skattskyl dige eller konkursboet tagas hänsyn även till vad den skattskyldige har att avstå till konkursboet av sin lön.
31
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
till 45 §.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
1. Har skattskyldig, som skall er
lägga preliminär A-skatt, enligt un
derrättelse från
länsbyrå för folk
bokföringen
ändrat civilstånd un
der förra delen av inkomståret, skall
lokal skattemyndighet utan särskild
anmälan från den skattskyldige vid
taga den jämkning av nämnda skatt,
som av ändringen må betingas.
Lokal skattemyndighet----------------
1. Har skattskyldig, som skall er
lägga preliminär A-skatt, enligt un
derrättelse från
länsstyrelsen
ändrat
civilstånd under förra delen av in
komståret, skall lokal skattemyndig
het utan särskild anmälan från den
skattskyldige vidtaga den jämkning
av nämnda skatt, som må betingas
av ändringen.
—------------ icke uttages.
till 49
1. Lokal
skattemyndighets beslut
i anledning av framställning
om an
stånd
enligt 49 § 1 mom. första styc
ket skall grundas på det yttrande
över framställningen, som det ålig
ger taxeringsintendent att avgiva.
Denne skall, därest detta med hän
syn till föreliggande omständigheter
är möjligt, i yttrandet tillkännagiva
sitt ställningstagande till de över
taxeringen anförda besvären. Är ut
redningen i besvärsärendet icke av
slutad och anser sig taxeringsinten-
denten med hänsyn härtill eller av
annat skäl icke kunna göra något
uttalande rörande sitt framtida ställ
ningstagande till besvären, skall
detta meddelas den lokala skatte
myndigheten, som i sådant fall har
att avslå framställningen om anstånd
med skattens erläggande.
2. I fall som avses i 49 § 1 mom.
andra stycket
bör anståndet avse
skatten enligt den taxering, som kan
beräknas skola undanröjas. Har pre
liminär, skatt avräknats å slutlig
skatt enligt nämnda taxering, kan
anstånd beviljas även med betalning
av så stor del av skatten på grund av
den å rätt ort påförda taxeringen,
som motsvaras av nämnda prelimi
nära skatt.
1.
När särskilda skäl föreligga må
lokal
skattemyndighet begära yttran
de av taxeringsintendenten över an
sökan
om anstånd.
2. I fall som avses i 49 § 1 inom.
vid 4)
bör anståndet avse skatten en
ligt den taxering, som kan beräknas
skola undanröjas. Har preliminär
skatt avräknats å slutlig skatt enligt
nämnda taxering, kan anstånd be
viljas även med betalning av så stor
de! av skatten på grund av den å
rätt ort påförda taxeringen, som
motsvaras av nämnda preliminära
skatt.
3. Till ledning för prövning av an
sökan om anstånd enligt 49 § 2 mom.
första stycket vid 1) angives följan
de. Om skattebeloppet är förhållan
devis ringa eller om den skattskyldi-
32
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
ges ekonomi allmänt sett är god, tor de
—
om förutsättningar för anstånd
eljest föreligga
—
anstånd ofta kun
na medgivas utan att säkerhet ställes. Detsamma är förhållandet om det kan antagas, att besvären över taxe ringen med hänsyn till bestämmel serna i 89 § taxeringsförordningen eller av annan anledning komma att avgöras inom en nära framtid. Om så anses lämpligt kan anståndstiden begränsas; förlängning av anstånds tiden medges då först efter förnyad ansökan och prövning av den skatt skyldiges förhållanden. Anstånd må begränsas till att avse en del av skat tebeloppet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968, varvid följande skall iakttagas.
1. Förordningens bestämmelser gäller redan före ikraftträdandet i fråga om åtgärder som fordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdan det.
2. Bestämmelserna i 77 a § gäller icke i fråga om skatt som arbetsgivare innehållit före ikraftträdandet.
3. Äldre bestämmelser gäller efter ikraftträdandet i följande hänseenden, nämligen
a) 27 § 3 mom., 28 §, 68 § 1 mom. och 69 § i fråga om skatt på grund av taxering år 1967 eller tidigare år,
b) 40 § och anvisningarna till samma paragraf i fråga om avdrag för kvarstående skatt som förfaller till betalning under uppbördsterminerna i mars och maj 1968,
c) 53 § 1 och 3 mom. samt 57 § i fråga om skatt som inbetalas senast den 18 januari 1968,
d) 58 § 1 mom. och 71 § i fråga om skatt som förfaller till betalning eller skulle ha förfallit till betalning före ikraftträdandet, om skatteavdrag gjorts i behörig ordning,
e) 85 § 1 mom. och 86 § i fråga om besvär över beslut som meddelats före ikraftträdandet.
4. Utan hinder av vad ovan under 3. sägs gäller från förordningens ikraft trädande bestämmelserna i 71 § 1 mom. andra stycket. Från ikraftträdandet gäller den nya lydelsen av 58 § 1 mom. även beträffande skatt som avses under 3. d) ovan, om skatten fastställes till betalning efter nämnda tid punkt, varvid tilläggsavgiften beräknas som om skatten skulle ha betalats i januari 1968. Vidare gäller bestämmelsen i 71 § 2 mom. sista stycket och den nya lydelsen av 85 § 1 mom. och bestämmelserna i 86 § om allmänt ombuds besvärsrätt från ikraftträdandet i mål och ärende som avgöres efter sistnämnda tidpunkt.
Kungl. Maj:ts proposition nr i30 år 1967
33
2) Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 5 § 1 mom. förordningen den 23 oktober 1908
(nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter
Härigenom förordnas, att 5 § 1 mom. förordningen den 23 oktober 1908
angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter1 2
skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
5 §•
1 m o m. I fråga — —------------------------------------ -i allmänhet.
Har den, som är berättigad att
återfå erlagd bevillningsavgift enligt
denna förordning, i stället att erläg
ga skatt som avses i uppbörds förord
ningen, skola bestämmelserna i 68 §
3 och 4 mom. sistnämnda förordning
äga motsvarande tillämpning.
Samtidigt med *---------------------------------------- andel därav.
Vid redovisningen --------- -------------------- - — dem utbetalta.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.
1 Senaste lydelse av 5 § 1 mom. se 1952: 360.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr ISO
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
3) Förslag
till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 46 § 2 inom. kommunalskattelagen den 28 sep tember 1928 samt anvisningarna till 19 och 60 §§ samma lag1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
46
2 in o in. I hemortskommunen — 2) för dels sådan
i slutlig eller
tillkommande skatt ingående
till-
läggspensionsavgift, som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår varom fråga är, dels ock avgift för pensionsför säkring, som ej avses i 33 §, därest avgiften under beskattningsåret er lagts för försäkring, vilken äges av den skattskyldige själv eller, i före kommande fall, hans make eller hans omyndiga barn;
3) för dels sådan
i slutlig eller
tillkommande skatt ingående
sjuk
försäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår varom fråga är, dels ock premier och andra avgifter, som skattskyldig er lagt för försäkringar av följande slag, vilka ägas av honom själv el ler, i förekommande fall, hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring, arbetslöshetsför säkring samt sådan sjuk- eller olycks fallsförsäkring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begrav ningshjälp, som ej avses i 33 § och som ej utgör sjukförsäkring enligt
2
—4 kap. lagen om allmän försäk ring; samt
(Föreslagen lydelse)
— — —■ eller uppfostran; 2) för dels sådan tilläggspen sionsavgift, som påförts den skatt skyldige under året näst före det taxeringsår varom fråga är, dels ock avgift för pensionsförsäkring, som ej avses i 33 §, därest avgiften under beskattningsåret erlagts för försäkring, vilken äges av den skatt skyldige själv eller, i förekommande fall, hans make eller hans omyndiga barn;
3) för dels sådan sjukförsäk ringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår varom fråga är, dels ock premier och andra avgif ter, som skattskyldig erlagt för för säkringar av följande slag, vilka ägas av honom själv eller, i förekomman de fall, hans make eller hans omyn diga barn, nämligen kapitalförsäk ring, arbetslöshetsförsäkring samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäk ring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 § och som ej utgör sjukförsäkring enligt 2—4 kap. la gen om allmän försäkring; samt
1 Senaste lydelse av 46 § 2 mom. se 1966:274,Fav anvisningarna till 19 § se 1963:299 och av anvisningarna till 60 § se 1957:105.
35
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
4) för belopp---------------------------------- - varje barn.
Har skattskyldig------------ -------------- eller underhållsbidraget.
Därest skattskyldig--------------------------------nämnda tid.
Avdrag, som--------------------------------- ----------- — 18 år.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Anvisningar
till 19 §.
Socialhjälp, begravning]^ älp------- -----------------influtna medlemsavgifter.
Utbytes sådan------------------------skattepliktig intäkt.
Bestämmelsen att---------- - —--------- sistnämnda lag.
Skatteplikt föreligger----------------—
Näringshjälp,
som av allmänna
medel utgår till partiellt arbetsföra
med flera,
är icke att hänföra till
skattepliktig inkomst, i den mån nä-
ringshjälpen lämnats till bestridande
av kostnader, för vilka rätt till av
drag icke föreligger vare sig direkt
såsom omkostnad eller i form av år
liga värdeminskningsavdrag.
Skatteplikt föreligger----------- --------
Enligt 46 §------------------------ och 32
— av motorfordon.
Näringshjälp
eller bidrag enligt
57, 58 eller 62 § arbetsmarknads-
kungörelsen den 3 juni 1966 (nr 368)
är icke att hänföra till skattepliktig
inkomst, i den mån näringshjälpen
eller bidraget
lämnats till bestridan
de av kostnader, för vilka rätt till av
drag icke föreligger vare sig direkt
såsom omkostnad eller i fdrm av år
liga värdeminskningsavdrag.
— mottagarens utbildning.
§§
•
till 60 §.
Till ledning-------------------------- följande exempel.
1. Ett aktiebolag----------- - — —•— 160 000 kronor-.
Om den beskattningsbara inkoms
ten uppgår till
8 000
kronor, d. v. s.
till belopp motsvarande summan av
garantibeloppen för fastigheterna,
skall den beskattningsbara inkoms
ten fördelas på församlingarna med
1 000
kronor,
3 000
kronor och 4
000
kronor, överstiger den beskattnings
bara inkomsten summa garantibe
lopp, skall det överskjutande belop
pet fördelas enligt bestämmelserna i
Om den beskattningsbara inkoms
ten uppgår till
6 400
kronor, d. v. s.
till belopp motsvarande summan av
garantibeloppen för fastigheterna,
skall den beskattningsbara inkoms
ten fördelas på församlingarna med
800
kronor,
2400
kronor och
3 200
kronor, överstiger den beskattnings
bara inkomsten summa garantibe
lopp, skall det överskjutande belop
pet fördelas enligt bestämmelserna i
56—59 §§.
56—59
2. I en------------------------ 140 000 kronor.
A:s beskattningsbara------- -----------------på municipalsamhället
3. En person------------------------ å municipalsamhället.
Denna lag träder i kraft såvitt avser anvisningarna till 19 och 60 §§
dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från
trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas såvitt avser dessa anvis
ningar första gången i fråga om 1967 års taxering. I övrigt träder lagen i
kraft den 1 januari 1968 och tillämpas första gången vid 1968 års taxering.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
4) Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 8 § och 12 § 1 mom. förordningen
den 12 februari 1943 (nr 44) om kupongskatt
Härigenom förordnas, att 8 § och 12 § 1 inom. förordningen den 12 februari 1943 om kupongskatt1 skall anges.
(Nuvarande lydelse)
8
Kupongskattekontoret skall--------Vid försummelse------------- —• ------Efterkommes icke föreläggande att inbetala kupongskatt
och
dröjsmåls-
ränta,
äger
länsstyrelsen förordna
om uttagande därav hos bolaget
i
den ordning som om indrivning av kronoutskylder finnes stadgat.
Där
vid
skall iakttagas, att indrivnings-
avgift skall erläggas endast för ku pongskattens kapitalbelopp samt att, därest indrivningsavgiften inom visst indrivningsdistrikt för ett och sam ma bolag överstiger 100 kronor, det överskjutande beloppet skall tillfalla staten.
Besvär över — — —----------------------
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
(Föreslagen lydelse)
§•
—-------- därtill föranleda.
------- motsvarande tillämpning.
Efterkommes icke föreläggande att inbetala kupongskatt
eller
dröjs-
målsränta,
skall
länsstyrelsen för
ordna om uttagande därav hos bo laget. Därvid
tillämpas bestämmel
serna i uppbördsförordningen om in drivning och restavgift. Restavgift uttages dock icke på dröjsmålsrän
-
ta.
efterkomma förordnandet.
12
§.
1 mom. Har vid------------------- — innehållna beloppet. Ansökan om —---------- - —---------------- — —- — slutligen prövad.
Har den, som är berättigad återfå kupongskatt, i stället att erlägga skatt, som avses i uppbördsförordningen, skola bestämmelserna i 68 § 3 och
4
mom. sistnämnda förord
ning äga motsvarande tillämpning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968. Vad hittills föreskri vits i 8 § om statens andel i indrivningsavgift tillämpas vid indrivning, som verkställes av exekutiv förrättningsman, vilken erhållit rätt attt uppbära andel i restavgifter efter den 1 januari 1965.
1 Senaste lydelse av 8 § se 1957:66 och av 12 § 1 mom. se 1947:579.
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
37
5) Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 1 § 2 mom. förordningen den 31 december
1945 (nr 903) om utdebitering av tingshusmedel
Härigenom förordnas, att 1 § 2 mom. förordningen den 31 december 1945
om utdebitering av tingshusmedel1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges.
(Nuvarande lydelse)
1
§•
2 m o nr. Till ledning för tings
husmedlens bestämmande skall
lokal
skattemyndighet
varje år
efter sluta
de taxeringsförrättningar så fort ske
kan
till tingshusbyggnadsskyldige
ge
nom länsstyrelsen
insända
förteck
ning, som för
varje kommun
sum
mariskt upptager
antalet skattekro
nor och skatteören som påförts enligt
kommunalskattelagen.
(Föreslagen lydelse)
2 m o in. Till ledning för tings
husmedlens bestämmande skall
läns
styrelsen senast den 10 augusti
varje
år till tingshusbyggnadsskyldige in
sända
sammandrag över
antalet skat
tekronor och skatteören, som
på
grund av taxeringsnämndernas be
slut
påförts
inom iingshusbyggnads-
skyldiges område
enligt kommunal
skattelagen.
Sammandraget skall
upptaga summan för hela området
och hur mycket som belöper på
varje
kommun.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.
Senaste lydelse av 1 § 2 mom. se 1954:156.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
6) Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
4 §■
1 in o m. Från sammanlagda -— —
sådan
i slutlig eller tillkommande
skatt ingående
allmän kommunal
skatt och, i den mån avdrag icke åt-
njutes enligt nästföljande stycke,
tilläggspensionsavgift som påförts
den skattskyldige under året näst
före det taxeringsår, varom fråga är.
Skattskyldig, som ——-----------------
Avdrag enligt----- — —---------------
Har sådan —----------------- —----------
(Föreslagen lydelse)
— eller lotterivinst;
sådan allmän kommunalskatt och,
i den mån avdrag icke åtnjutes en
ligt nästföljande stycke, tilläggspen
sionsavgift som påförts den skatt
skyldige under året näst före det
taxeringsår, varom fråga är.
kommunalskattelagen sägs.
----------6 § 3 mom.
----- i fråga.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.
Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1967:40.
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
39
7) Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 26 oktober 1951 (nr 691) om viss lindring i
skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan
Härigenom förordnas, att 1, 2, 4 och 5 §§ lagen den 26 oktober 1951 om
viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
1
Avgifter till svenska kyrkan eller
hennes prästerskap, kyrkomusiker
eller betjäning, vilka
efter
kyrko
stämmas
beslut eller eljest
utdebite-
ras
efter
de
grunder som för
kom-
munalutskylders utgörande i allmän
het äro stadgade, skola
efter endast
sextio procent av det
belopp för skat
tekrona och skatteöre, vilket be
stämts till utdebitering,
påföras den,
som är för inkomståret mantalsskri
ven här i riket
men
som vid ingång
en av inkomståret icke
tillhör
svens
ka kyrkan.
(Föreslagen lydelse)
§•
Sådan församlingsskatt enligt la
gen den 2 juni 1961 (nr
4
36) om
församlingsstyrelse, som
efter
kyr
kofullmäktiges
beslut eller eljest
de
biteras
efter
samma
grunder som
gäl
la
för
debitering av kommunalskatt,
skall påföras den, som vid ingången
av inkomståret icke
tillhörde
svenska
kyrkan
och
som är mantalsskriven
här i riket för inkomståret, efter en
dast sextio procent av det för
debite
ringen bestämda beloppet.
Det åligger--------------- -------------------
Har i stomme till debiteringslängd,
som överlämnats till den lokala skat
temyndigheten från länsbyrå för
folkbokföringen, intagits uppgift att
skattskyldig vid ingången av in
komståret icke tillhör svenska kyr
kan, skall debiteringen ske i enlighet
med den sålunda lämnade uppgiften.
4
Har rätt till skattenedsättning en
ligt 1 §,
på grund av oriktig uppgift
från länsbyrå för folkbokföringen
eller av annan anledning,
icke beak-
1 Senaste lydelse av 1 § se 1953:402.
— enligt 1 §.
§.
Har rätt till skattenedsättning en
ligt 1 § icke beaktats vid debitering
en äger den skattskyldige söka rät
telse hos den lokala skattemyndighet
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
(Nuvarande lydelse)
tats vid debiteringen äger den skatt skyldige söka rättelse hos den loka la skattemyndighet som
verkställt
debiteringen; och skall
därvid
vad
i
nppbördsförordningen
är stadgat an
gående
rättelse av felaktig debitering
av slutlig eller tillkommande skatt
äga tillämpning.
(Föreslagen lydelse)
som
utfärdat debetsedeln.
Därvid
tillämpas bestämmelserna
i upp-
bördsförordningen
om
rättelse av
felaktig debitering av slutlig eller tillkommande skatt.
I denna lag förstås med taxeringsår: det---------------- — — verkställes; samt inkomstår: det------- — — — — föregått taxeringsåret.
Vad i denna lag stadgas angående länsbyrå för folkbokföringen skall beträffande stad, där det tryckande registret föres hos den lokala skatte myndigheten, avse sistnämnda myn dighet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
41
8) Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 5 § förordningen den 30 november 1951 (nr 763)
angående beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst
Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 30 november 1951 an
gående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
5
§•
Bifalles ansökan varom i 4 § sägs,
skall länsstyrelsen meddela förord
nande om avkortning eller, där resti
tution skall ske, tillställa den skatt
skyldige honom tillkommande be
lopp
över postgiro.
Å restituerat belopp
utgår icke
ränta.
(Föreslagen lydelse)
Bifalles ansökan varom i 4 § sägs,
skall länsstyrelsen meddela förord
nande om avkortning eller, där resti
tution skall ske, tillställa den skatt
skyldige honom tillkommande be
lopp.
Därvid tillämpas bestämmel
serna i 87 § uppbördsförordningen.
Vid restitution
utgår icke ränta
enligt 69 § 2 mom. uppbördsförord
ningen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968. Äldre bestämmelser
angående ränta gäller dock i fråga om skatt på grund av 1967 eller tidigare
års taxering.
2f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr ISO
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
9) Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 6 juni 1952 (nr 410) med
bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall
Härigenom förordnas, att 3, 4 och 5 §§ förordningen den 6 juni 1952 med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall skall erhålla ändrad ly delse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
3
Vid tillämpning av denna förord ning skall, där avkortning kan ske, sådan i första hand äga rum. Kan avkortning icke ske eller kan sådan ske allenast till viss del, skall det en ligt 2 § beräknade beloppet, i den mån det ej kunnat avkortas och det täckes av erlagt skattebelopp, återbe talas till den skattskyldige. Å sålun da återbetalat belopp utgår icke rän ta. 4
4
Den som enligt denna förordning vill åtnjuta avkortning av påförd skatt eller restitution av erlagd skatt eller båda dessa förmåner har att därom göra ansökan hos länsstyrel sen i det län, inom vilket han taxe rats till statlig inkomstskatt för det taxeringsår varom fråga är,
eller,
därest han taxerats till sådan skatt i Stockholms stad, till överståthållarämbetet.
Ansökan skall vara
nämnda myn
dighet
tillhanda före utgången av ka
lenderåret
näst
efter taxeringsåret,
vid äventyr att avkortning eller re stitution enligt denna förordning icke må beviljas. Därest
de i 2 § an
givna förutsättningarna för åtnju tande av avkortning eller restitution
(Föreslagen lydelse)
Vid tillämpning av denna förord ning skall, där avkortning kan ske, sådan i första hand äga rum. Kan avkortning icke ske eller kan sådan ske allenast till viss del, skall det en ligt 2 § beräknade beloppet, i den mån det ej kunnat avkortas och det täckes av erlagt skattebelopp, återbe talas till den skattskyldige. Å sålun da återbetalat belopp utgår icke rän ta
enligt 69 § 2 mom. uppbördsförordningen.
Den som enligt denna förordning vill åtnjuta avkortning av påförd skatt eller restitution av erlagd skatt eller båda dessa förmåner har att därom göra ansökan hos länsstyrel sen i det län, inom vilket han taxe rats till statlig inkomstskatt för det taxeringsår varom fråga är.
Ansökan skall vara
länsstyrelsen
tillhanda före utgången av
det femte
kalenderåret efter taxeringsåret. Fö religga de i 2 § angivna förutsätt ningarna för åtnjutande av avkort ning eller restitution först efter det kammarrätten eller Kungl. Maj :t meddelat utslag angående
ifrågava-
43
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
(Nuvarande lydelse)
föreligga först efter det kammarrät
ten eller Kungl. Maj :t meddelat ut
slag angående
sökandens
taxering
för
ifrågavarande
år,
skall ansök
ningen vara
myndigheten
tillhanda
inom ett år efter det kammarrättens
utslag vunnit laga kraft eller Kungl.
Maj :ts utslag meddelats.
Ansökan göres
5 §•
Finnes ansökning böra bifallas,
skall länsstyrelsen
eller överståthål-
larämbetet
antingen meddela för
ordnande om avkortning eller till
ställa sökanden honom tillkomman
de
restituerat
belopp
över postgiro
eller ock vidtaga båda dessa åtgärder.
(Föreslagen lydelse)
rande
taxering
eller efter det sökan
den åsatts eftertaxering,
skall ansök
ningen vara
länsstyrelsen
tillhanda
inom ett år efter det kammarrättens
utslag vunnit laga kraft eller Kungl.
Maj :ts utslag meddelats
eller efter-
taxeringen skett. Har ansökan icke
inkommit till länsstyrelsen inom nu
angiven tid, upptages den icke till
prövning.
av riksskattenämnden.
Finnes ansökning böra bifallas,
skall länsstyrelsen antingen medde
la förordnande om avkortning eller,
där återbetalning skall ske,
tillställa
sökanden honom tillkommande be
lopp eller ock vidtaga båda dessa åt
gärder.
Därvid tillämpas bestämmel
serna i 87 § uppbördsförordningen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968 och gäller även i fråga
om skatt som påförts dessförinnan. Äldre bestämmelser angående ränta
gäller dock i fråga om skatt på grund av 1967 eller tidigare års taxering.
44
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
10) Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 72 § landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319)
Härigenom förordnas, att 72 § landstingslagen den 14 maj 1954 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
72 §.
Till ledning för landstingsskattens bestämmande skall
lokal skattemyn
dighet
varje år
efter slutade taxe-
ringsförrättningar så fort ske kan
till förvaltningsutskottet
genom läns
styrelsen
insända
förteckning, som
för varje kommun summariskt upp tager
antalet skattekronor och skat-
teören, som påförts enligt kommu nalskattelagen.
Förvaltningsutskot
tet låter däröver upprätta
samman
drag,
upptagande
summan för hela
landstingskommunen,
samt
hur myc
ket som belöper på varje kommun.
Till ledning för landstingsskattens bestämmande skall
länsstyrelsen se
nast den 10 augusti
varje år till för
valtningsutskottet insända
samman
drag över
antalet skattekronor och
skatteören, som
på grund av taxe
ringsnämndernas beslut
påförts
in
om landstingskommunens område
enligt kommunalskattelagen.
Sam
mandraget skall upptaga
summan
för hela landstingskommunen
och
hur mycket som belöper på varje kommun.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968.
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
45
11) Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 14 § 2 mom. och 20 § förordningen
den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt
Härigenom förordnas, att 14 § 2 mom. och 20 § förordningen den 16 maj
1958 om sjömansskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
14
2
mom.
Inbetalas sjömansskatt
senare än i 1 mom. sägs, skall rest-
avgift utgå
med fyra öre för varje hel
Krona av den del av skatten, som
icke erlagts i rätt tid. Uppkommer
vid beräkningen öretal, iakttages att
öretal över femtio avrundas uppåt
och annat öretal avrundas nedåt till
heli krontal, dock att restavgift icke
i något fall utgår med mindre än en
krona.
20
Åtgärder för uttagande av sjö
mansskatt må icke vidtagas senare
än fem år efter utgången av det år,
under vilket skatteavdrag
verkställts
eller
skolat verkställas.
(Föreslagen lydelse)
§•
2 m o in. Inbetalas sjömansskatt
senare än i 1 mom. sägs, skall rest
avgift
och tilläggsavgift
utgå
beräk
nade enligt bestämmelserna i 58 § 1
mom. första, andra och tredje styc
kena uppbördsför ordningen. Till-
läggsavgiften bestämmes därvid i
förhållande till det antal tidrymder
av sex månader, utöver den första,
som påbörjats efter utgången av den
tidpunkt, då skatten rätteligen skolat
erläggas, intill dess skatten inbetalas
eller revisionskrav fastställes enligt
17 § 2 mom.
§•
Har redare underlåtit verkställa
avdrag för
sjömansskatt, må
hans
ansvarighet för skatten icke faststäl
las och ej heller
åtgärder för uttagan
de av
skatten
vidtagas
mot honom
se
nare än fem år efter utgången av det
år, under vilket skatteavdrag skolat
verkställas.
Revisionskrav mot redare i anled
ning av att innehållen sjömansskatt
icke inbetalats må icke fastställas se
nare än fem år efter utgången av det
år, under vilket skatteavdraget verk
ställdes.
åtgärder för indrivning av inne
hållen sjömansskatt må icke vidtagas
senare än fem år efter utgången av
det år, under vilket fråga om faststäl-
46
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
lelse av revisionskravet prövats av s jömansskattenämnden.
Utan hinder av vad ovan föreskri vits må kammarrättens eller Kungl. Maj:ts utslag, varigenom redare ålagts ansvarighet för sjömansskatt, verkställas inom en tid av två år från utgången av det uppbördsår då utsla get meddelades.
Kungl. Maj. ts proposition nr 130 år 1967
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968. Äldre bestämmelser gäller doek i fråga om skatt som innehållits eller rätteligen skulle ha inne hållits genom skatteavdrag före ikraftträdandet. Utan hinder härav gäller den nya lydelsen av 14 § 2 mom. även i fråga om skatt som nyss nämnts, om skatten fästställes till betalning efter ikraftträdandet, och bestämmel serna i 20 § sista stycket i mål och ärende som avgöres efter sistnämnda tid punkt. Därvid beräknas tilläggsavgiften som om skatten skulle ha betalats i januari 1968.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
47
12) Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 55 och 58 §§ förordningen den
1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt
Härigenom förordnas, att 55 och 58 §§ förordningen den 1 december 1959
om allmän varuskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
55 §.
Skattskyldig, som anfört besvär
över beslut rörande taxering till
all
män varuskatt,
må beviljas
anstånd
med inbetalning av skatt
på grund
av taxeringen.
I fråga om
sådant an
stånd
skola bestämmelserna i 49 §
1 mom. uppbördsförordningen äga
motsvarande tillämpning.
58
Har deklaration ej avgivits och
preliminär allmän varuskatt ej in
betalats inom föreskriven tid eller
har skattskyldig underlåtit att inom
sådan tid
inbetala i
avgiven deklara
tion
angivet belopp,
skall restavgift
utgå å icke inbetalat belopp. Vad nu
sagts skall gälla jämväl där preli
minär allmän varuskatt eljest fast
ställts till betalning och skatten ej
inbetalats inom i fastställelsebeslu-
tet angiven tid, så ock där skattskyl
dig underlåtit att inbetala kvarstå
ende eller tillkommande allmän va
ruskatt i tid och ordning som i 50
eller 51 § sägs.
Restavgiften utgår efter fyra öre
för varje hel krona av den del av
skatten, som icke erlagts, dock ej
mindre än
en krona.
Restavgiften
skall vid öretal över femtio avrun
das uppåt och vid annat öretal av
rundas nedåt till helt krontal.
Bestämmelserna i 49 § 1 mom.
vid
1)
—
3) samt 2 mom.
uppbördsför
ordningen
om
anstånd
i vissa fall
med inbetalning av skatt skola äga
motsvarande tillämpning i fråga om
allmän varuskatt.
Har deklaration ej avgivits och
preliminär allmän varuskatt ej inbe
talats inom föreskriven tid eller har
skattskyldig underlåtit att inom så
dan tid
betala den skatt som skall ut
gå enligt
avgiven deklaration, skall
restavgift utgå å icke inbetalat be
lopp. Vad nu sagts skall gälla jäm
väl där preliminär allmän varuskatt
eljest fastställts till betalning och
skatten ej inbetalats inom i faststäl-
lelsebeslutet angiven tid, så ock där
skattskyldig underlåtit att inbetala
kvarstående eller tillkommande all
män varuskatt i tid och ordning som
i 50 eller 51 § sägs.
Restavgiften utgår efter fyra öre
för varje hel krona av den del av
skatten, som icke erlagts, dock ej
mindre än
tio kronor.
Restavgiften
skall vid öretal över femtio avrundas
uppåt och vid annat öretal avrundas
nedåt till helt krontal.
— är fråga.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968. Äldre bestämmelser
i 58 § andra stycket gäller dock i fråga om skatt som förfaller till betalning
före ikraftträdandet.
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
13) Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 8 § förordningen den 18 december 1959 (nr 551)
angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
om allmän försäkring
Härigenom förordnas, att 8 § förordningen den 18 december 1959 angå ende beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän för säkring1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
8
Har belopp — —-------------------------Om pensionsgrundande----------------Pensionsgrundande inkomst
som
lokal skattemyndighet bestämt se nast den 20 november under taxe ringsåret
skall,
därest
debetsedel å
slutlig skatt
utfärdas för den för
säkrade
angivas
å debetsedeln. Har
pensionsgrundande inkomst be stämts
efter nämnda tidpunkt,
skall
underrättelse
härom
sändas till den
försäkrade.
Har verkställd — —- —----------------Underrättelse enligt -------------------- -
§• stycket sägs.
pensionsgrundande inkomsten.
Pensionsgrundande inkomst skall angivas
på
debetsedel å slutlig skatt
när så kan ske. I annat fall
skall
sär
skild
underrättelse
om
den pensions
grundande inkomst
som
bestämis
sändas till den försäkrade.
— den försäkrade. — — över beslutet.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.
1 Förordningen omtryckt se 1962:395. Senaste lydelse av 8 § se 1966: 244.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
49
14) Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 17 och 40 §§ förordningen den 18 december 1959
(nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen
om allmän försäkring, m. m.
Härigenom förordnas, att 17 och 40 §§ förordningen den 18 december
1959 angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
in. m.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
17
Arbetsgivaravgift uppgående-------
Riksförsäkringsverket skall
sär
skilt för varje uppbördsdistrikt, så
vitt gäller Stockholm före den 1
augusti och i övrigt före den 1 sep
tember under året näst efter utgifts
året,
lämna
vederbörande lokala
skattemyndighet
uppgift om de ar
betsgivaravgifter som skola påföras
i samband med slutlig skatt.
40
Tilläggspensionsavgift skall vara
erlagd före den 1 oktober året näst
efter taxeringsåret
eller, såvitt gäller
i tillkommande skatt ingående till
läggs pensionsavgift,
inom
fyra
må
nader efter utgången av den månad,
under vilken den sista av de för
skatteinbetalningen bestämda upp-
bördsterminerna infallit.
Har tilläggspensionsavgift, — —-----
(Föreslagen lydelse)
§•
--------- därtill föreligga.
Riksförsäkringsverket skall lämna
uppgift om de arbetsgivaravgifter,
som skola påföras i samband med
slutlig skatt,
enligt föreskrifter som
meddelas av centrala folkbokförings-
och uppbördsnämnden efter samråd
med verket.
§•
Tilläggspensionsavgift
som ingår i
slutlig skatt
skall vara erlagd före
den 1 oktober året näst efter taxe
ringsåret.
Avgift som icke ingår i
slutlig skatt skall vara erlagd
inom
åtta
månader efter utgången av den
månad,
då underrättelse om debite
ring av avgiften meddelades den för
säkrade.
--------stycket stadgas.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968. Äldre bestämmelser
gäller dock i fråga om tilläggspensionsavgift som debiteras före ikraftträ
dandet.
1 Förordningen omtryckt se 1962:396. Senaste lydelse av 40 § se 1964:158.
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
15) Förslag
till;
Lag
angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om
finansiering av folkpensioneringen
Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 25 maj 1962 om finansiering av
folkpensioneringen1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
2
Såsom bidrag till kostnaderna för
folkpensioneringen skall, såvitt ej
annat följer av vad i andra stycket
sägs, envar erlägga folkpensionsav
gift för år, då för honom beräknats
till statlig inkomstskatt beskattnings
bar inkomst, under förutsättning att
han vid utgången av detta år fyllt
minst aderton och högst sextiosex år,
att han varit här i riket mantals
skriven för året näst före taxerings
året samt att han vid
tidpunkten för
tryckningen av stomme till inkomst
längd för
taxeringsåret var svensk
medborgare.
Folkpensionsavgift skall------- - —• —
(Föreslagen lydelse)
Såsom bidrag till kostnaderna för
folkpensioneringen skall, såvitt ej
annat följer av vad i andra stycket
sägs, envar erlägga folkpensionsav
gift för år, då för honom beräknats
till statlig inkomstskatt beskattnings
bar inkomst, under förutsättning att
han vid utgången av detta år fyllt
minst aderton och högst sextiosex år,
att han varit här i riket mantals
skriven för året näst före taxerings
året samt att han vid
ingången av
året näst före
taxeringsåret var
svensk medborgare.
—-------------före taxeringsåret.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968. Äldre bestämmelser gäller
dock beträffande folkpensionsavgift som påföres för år 1967 eller tidiga
re år.
1 Senaste lydelse av 2 § se 1965:74.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
51
16) Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 10 § förordningen den 21 maj 1965 (nr 153)
om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar
Härigenom förordnas, att 10 § förordningen den 21 maj 1965 om särskild
skatteberäkning i vissa fall för makar
nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
]
Bifalles ansökan
om skatteberäk
ning enligt denna förordning
senast
den 20 november under taxerings
året,
skall
skatteberäkningen
iaktta
gas vid debitering av slutlig skatt.
Bifalles ansökan
om skatteberäk
ning
senare,
skall belopp varmed
skatt
nedsättes
avkortas
eller, där
restitution skall ske, tillställas den
skattskyldige på sätt som anges i
uppbördsförordningen.
På restitu-
erat belopp
utgår icke ränta.
Föranleder skatteberäkning, var
om beslut meddelats efter den 20
november under taxeringsåret att
yt
terligare skatt skall uttagas,
äga upp-
bördsförordningens bestämmelserom
tillkommande skatt
tillämpning.
skall erhalla andrad lydelse pa satt
(Föreslagen lydelse)
§•
Beslut
om skatteberäkning enligt
denna förordning skall iakttagas vid
debitering av slutlig skatt,
när så
kan ske med hänsyn till tidpunkten
för beslutet och debiteringen.
Har beslut
om skatteberäkning
icke iakttagits vid debiteringen av
slutlig skatt,
skall belopp, varmed
skatt
nedsatts,
avkortas
och
tillkom
mande skatt
debiteras i den mån
yt
terligare skatt skall uttagas
på grund
av beslutet. Vid restitution
utgår icke
ränta
enligt 69 § 2 mom.
uppbörds
förordningen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968. Äldre bestämmelser
angående ränta gäller dock i fråga om skatt på grund av 1967 eller tidigare
års taxering.
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Utdrag av protokoll över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 31 mars 1967.
Närvarande:
Statsministern
E
rlander, ministern för utrikes ärendena
N
ilsson, statsråden,
S
träng
, A
ndersson
, L
ange
, K
ling
, E
denman
, J
ohansson
, H
olmqvist
A
spling
, P
alme
, S
ven
-E
rig
N
ilsson
, L
undkvist
, G
ustafsson
, G
eijer
O
dhnoff
.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen sam beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa frågor om
uppbörds-
förfarandet in. in.
och anför.
Inledning
Uppbördsutredningen1,
som tillsattes med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndi
gande den 5 juni 1959 (direktiv se berättelsen till 1961 års riksdag s. 161) avlämnade den 11 mars 1965 betänkandet »Uppbördsfrågor» (SOU 1965: 23).
Efter remiss har
yttranden
över betänkandet avgetts av justitiekanslers-
ämbetet, riksåklagarämbetet, Svea hovrätt, riksförsäkringsverket, poststy relsen, kammarrätten, riksrevisionsverket, centrala folkbokförings- och upp- bördsnämnden (CFU), sjömansskattenämnden, exekutionsväsendets organi- sationsnämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Söderman lands, Kronobergs, Kalmar, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, kronofogdemyndigheten i Norrköpings distrikt, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges grossistför bund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges hant verks- och industriorganisation, Sveriges lantbruksförbund, Föreningen auk toriserade revisorer, Svenska revisorsamfundet, Tjänstemännens centralor ganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Svens ka arbetsgivareföreningen, Sveriges redareförening, Svenska bankförening en, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Föreningen Sveriges stadsfogdar,
1 Ledamöter hovrättspresidenten Erik Åqvist t. o. m. den 31 maj 1961, tillika ordförande, rättschefen Erik Reuterswärd från sistnämnda datum, ordförande, byråchefen Bertil Ehnbom, landskamreraren Rolf Lindqvist och länsassessorn Gustaf Åhström. Expert fr. o. m. den 2 oktober 1961 rådmannen Axel Öberg.
Knngl. Maj:ts proposition, nr 130 år 1967
53
Sveriges häradsskrivarförening, Tjänstemannaföreningen vid Kronofogde
myndigheten, Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges arbetsgivareför
ening för hotell och restauranger, Svenska byggnadsentreprenörförening
en, Sveriges centrala restaurangaktiebolag samt Köpmannaföreningarnas
central för ackords- och konkursärenden. Svenska arbetsgivareföreningen,
Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund har avlämnat ett ge
mensamt yttrande — i det följande betecknat som yttrande av näringslivets
skattedelegation — medan Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet
landsbygdens folk som egna yttranden åberopat ett utlåtande från lantbru
kets skattedelegation. Riksåklagarämbetet har bifogat inhämtade yttranden
från överståthållarämbetet och ett antal åklagare. Vissa länsstyrelser har till
sina yttranden fogat uttalanden över betänkandet från lokala myndigheter,
i huvudsak kronokamrerare och häradsskrivare.
Den 13 september 1966 avlämnade utredningen betänkandet »Skatteav
drag på konkursgäldenärs inkomst» (Stencil Fi 1966: 7).
Yttranden
har
efter remiss avgetts över betänkandet av hovrätten för Västra Sverige, lag
beredningen, kammarrätten, riksrevisionsverket, CFU, sjömansskattenämn-
den, exekutionsväsendets organisationsnämnd, överståthållarämbetet, läns
styrelserna i Södermanlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands
och Västerbottens län, Sveriges advokatsamfund, Sveriges köpmannaför
bund, Sveriges lantbruksförbund, Föreningen auktoriserade revisorer, TCO,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Föreningen Sveriges kronokamrerare,
Föreningen Sveriges kronofogdar, Sveriges häradsskrivarförening och Ac-
kordscentralen i Stockholm. Sveriges lantbruksförbund har som eget ytt
rande åberopat ett utlåtande av lantbrukets skattedelegation. Ett antal läns
styrelser har till sina egna yttranden fogat uttalanden över betänkandet
från lokala skattemyndigheter.
De båda betänkande^ har fått ett i huvudsak gynnsamt mottagande vid
remissbehandlingen.
I det först omnämnda betänkandet har utredningen behandlat vissa frå
gor inom uppbördsväsendet, där ändringar av nuvarande bestämmelser an
setts påkallade för att skatteuppbörden skall bli effektivare och mera rätt
vis. Utredningen har sålunda föreslagit att ett allmänt ombud skall få upp
giften att föra det allmännas talan i vissa slags uppbördsmål och att möj
ligheten att få anstånd med betalning av skatt skall utvidgas väsentligt. Det
nuvarande skatteavdraget när debetsedel inte lämnats till arbetsgivare före
slås skola höjas i vissa fall. Även en höjning och differentiering av restav-
giften förordas. I åtskilliga frågor där praxis hittills varit oklar eller där
nuvarande bestämmelser inte kunnat uppfattas som rättvisa eller ändamåls
enliga föreslås nya regler, som i huvudsak berör frågor om restitution
och preskription av skatt, vissa räntefrågor och den tekniska innebörden
av begreppet tillkommande skatt. Utredningen föreslår vidare att ställ
företrädare för juridisk person under vissa villkor skall kunna åläggas att
54
betala skatt, som innehållits av anställds lön men inte inbetalts till det all männa, och att beloppsgränserna för skatt, som skall återbetalas till skatt skyldig eller inte utkrävas, skall höjas. I sitt andra betänkande föreslår ut redningen bl. a. att det nuvarande förbudet mot skatteavdrag från konkurs- gäldenärs lön skall upphävas.
Utredningens författningsförslag avser ändringar i uppbördsförordning- en den 5 juni 1953 (nr 272) (UF) m. fl. författningar avseende debitering eller uppbörd. Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ären de som
bilaga 1 och 2.
I samband med föredragningen av de frågor som föranlett Kungl. Maj :ts prop. nr 88 till årets riksdag nämnde jag att jag ämnade senare föreslå Kungl. Maj :t att för innevarande riksdag lägga fram förslag om de författ ningsändringar som CFU ansett påkallade på grund av övergången till auto matisk databehandling (ADB) inom uppbördsväsendet (SOU 1966: 16). Jag avser att nu ta upp CFU:s ändringsförslag, som i huvudsak är av teknisk art. Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet som
bilaga 3.
Slutligen ämnar jag i förevarande sammanhang föreslå vissa ändringar av uppbördsregler, som inte har direkt samband med de tidigare berörda förslagen. Jag kommer också att beröra ett par skrivelser i vilka föreslås ändringar av gällande bestämmelser i UF.
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
Uppbördsutredningen och remissyttrandena
Företrädare för det allmänna i uppbördsmål
Utredningen
Spörsmålet om inrättande av ett allmänt ombud i uppbördsmål behand las i betänkandet på s. 50—60. Härav kan följande återges beträffande ut redningens förslag.
Till att börja med konstateras, att bestämmelser inte finns beträffande allmänt ombud i uppbördsmål liknande de bestämmelser som gäller ombud för det allmänna i skatteprocessen. Därvid bortses från föreskriften att re visor i riksrevisionsverket äger anföra besvär över beslut som länsstyrelse meddelar över verkets anmärkningar mot debiteringsåtgärder. Beträffande talan på det allmännas vägnar i uppbördsmål är man i övrigt hänvisad till vad som allmänt gäller om bevakandet av kronans rätt.
Utredningen uttalar som sin mening, att behov föreligger av ett allmänt ombud i uppbördsmål men att detta behov inte är särskilt omfattande. Med hänsyn till länsstyrelses ställning som tillsynsmyndighet över de lokala skattemyndigheterna anser utredningen att man kan avstå från att ge det
55
allmänna ombudet besvärsrätt i fråga om beslut av lokal skattemyndighet.
Inte heller anser utredningen det påkallat att ombudet har besvärsrätt över
länsstyrelses beslut i sådana uppbördsfrågor där bedömandet hänför sig till
relativt enkla fakta, såsom frågor om debitering av slutlig, kvarstående eller
tillkommande skatt, avkortning, avskrivning och i de flesta fall av restitu
tion av och efterkrav på skatt samt om ränteberäkning i samband med resti
tution.
Utredningen erinrar om att behovet av ett allmänt ombud i uppbördsmål
har varit särskilt påfallande när fråga uppkommit om arbetsgivares eko
nomiska ansvar då denne underlåtit att göra skatteavdrag vid löneutbetal
ning. Många ärenden om arbetsgivares ansvarighet gäller betydande belopp
och vid ärendenas avgörande uppkommer inte sällan svåra bedömningsfrå-
gor. Utredningen anser det därför önskvärt med bestämmelser som ger möj
lighet för ett allmänt ombud att överklaga länsstyrelses beslut i dessa ären
den. Samma bör enligt utredningen vara fallet beträffande ärenden an
gående befrielse från restavgift och ränta på kvarstående skatt. Även vid
avgörandet av sådana ärenden kan lätt uppstå delade meningar på grund
av att prövningen ofta är förenad med skälighetsbedömning eller bevispröv
ning. Utredningen anser vidare att besvärsrätten över länsstyrelses beslut
rörande inom riksrevisionsverket framställd anmärkning mot debitering bör
flyttas över från revisor hos verket till det allmänna ombudet. Länsstyrel
sen bör kunna höra ombudet i sådana mål, där ombudet äger besvärsrätt.
Slutligen bör det allmänna ombudet fungera som part i uppbördsmål i kam
marrätten och regeringsrätten även i de mål som ombudet själv inte full
följt dit. över kammarrättens utslag i uppbördsmål bör ombudet alltid kun
na föra talan i den mån länsstyrelses beslut ändrats genom utslaget.
Utredningens förslag i dess helhet beträffande inrättandet av ett allmänt
ombud kan sammanfattas på följande sätt. Kronans talan i uppbördsmål
skall föras av ett allmänt ombud inom varje län. Som ombud skall fungera
den befattningshavare vid länsstyrelsen som Kungl. Maj :t förordnar därtill.
Allmänt ombud äger anföra besvär i fråga om länsstyrelses beslut som in
nebär nedsättning i eller befrielse från arbetsgivares ansvarighet för arbets
tagares skatt, restavgift eller ränta på kvarstående skatt samt beslut röran
de hos riksrevisionsverket framställd anmärkning mot debitering. Mot kam
marrättens utslag får ombudet anföra besvär även i andra uppbördsmål än
de nyssnämnda i den mån länsstyrelses beslut ändrats genom utslaget.
Vid länsstyrelses prövning av ansökan eller besvär har ombudet inte ställ
ning som part men kan höras av länsstyrelsen. I kammarrätten och rege
ringsrätten är ombudet däremot alltid part i uppbördsmål.
F. n. äger skattskyldig anföra besvär över länsstyrelses beslut rörande av
skrivning av skatt. Sådan avskrivning är emellertid en hokföringsåtgärd
som inte inverkar på skyldigheten att erlägga skatt. Utredningen före
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1067
56
slår därför att besvärsrätten i detta hänseende slopas. Om så sker, utta lar utredningen, behövs inte heller besvärsrätt för det allmänna ombudet i dessa fall.
Remissyttrandena
Det övervägande antalet remissinstanser tillstyrker i princip att all mänt ombud förordnas i uppbördsmål.
Justitiekanslersämbetet
erinrar om
att ämbetet tidigare uttalat önskemål om att ett sådant särskilt allmänt om bud borde förordnas och finner därför all anledning att biträda utredning ens förslag i denna del. Tillstyrkande föreligger från
kammarrätten,
samtli
ga hörda
länsstyrelser, Sveriges advokatsamfund, lantbrukets skattedele-
gation
in. fl. remissinstanser. EU par
häradsskrivare,
som hörts av länssty
relser, anser att frågan om allmänt ombud bör vila i avvaktan på landskon- torsutredningens förslag, medan några remissinstanser uttalar tveksamhet om behovet av ett allmänt ombud i uppbördsmål utan att direkt avstyrka förslaget.
I frågan huruvida det allmänna ombudet bör knytas till länsstyrelse eller ett centralt verk uttalas olika meningar.
Riksrevisionsverket
ifrågasätter
sålunda om inte befogenheten att föra det allmännas talan i uppbördsmål bör centraliseras till CFU. Som skäl härför anförs att CFU enligt 72 § UF bl. a. skall öva tillsyn över skatteuppbörden och meddela bindande förkla ring beträffande verkställande av skatteavdrag. En effektivisering av skat teuppbörden genom arbetsgivarna bör därför i första hand ske genom att CFU vägleder de lokala skattemyndigheterna och länsstyrelserna. Därvid bör givetvis bl. a. kammarrättens och regeringsrättens utslag tjäna som under lag. Om man inrättar en ombudsinstitution på länsstyrelseplanet med den av utredningen föreslagna begränsade besvärsrätten uppnås enligt verkets mening inte i någon större utsträckning en enhetligare bedömning av arbets givaransvaret och en effektivare uppbörd.
Länsstyrelsen i Kalmar län
anser
att ombudet bör inta en fullt självständig ställning i uppbördsmålen och att en tjänsteman vid CFU eller riksrevisionsverket bäst skulle kunna upp fylla detta krav och även kunna bättre än lokala ombud i länen befrämja en enhetlig praxis.
Lantbrukets skattedelegation
pekar på svårigheten att
inom länsstyrelserna finna befattningshavare som är kompetenta för upp giften som allmänt ombud eftersom de som i sin tjänst behandlar uppbörds- ärenden inte kan komma i fråga enligt utredningens förslag. De flesta re missinstanser som yttrat sig i frågan anser emellertid att ett allmänt ombud bör förordnas för varje län.
Ett antal
länsstyrelser
förordar förslaget att länsstyrelsetjänsteman ut
ses till allmänt ombud i uppbördsmål.
Exekutionsväsendets organisations-
nämnd
ifrågasätter om inte det allmänna ombudets uppgifter bör anför
tros någon tjänsteman utanför länsstyrelsen som justitiekanslersämbetet finner lämplig för dessa arbetsuppgifter.
CFU
framhåller att i varje län bör
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
57
finnas ersättare för det allmänna ombudet. Med hänsyn till att rörligheten
bland länsstyrelsens personal är stor antar nämnden, att antalet fall då nytt
allmänt ombud eller ersättare skall utses, inte blir ringa och att det i vissa
fall kan vara angeläget att nytt ombud snabbt utses. Det föreslås därför att
uppgiften att utse allmänt ombud delegeras till nämnden. Ensam bland re
missinstanserna ifrågasätter
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
om
det inte med hänsyn till förekommande personalomflyttningar skulle vara
mest praktiskt att låta länsstyrelsen utse allmänt ombud och ersättare för
denne.
De flesta remissinstanserna har inte haft något att invända mot vad ut
redningen föreslagit om ombudets befogenheter och skyldigheter. Uttryck
ligen tillstyrks förslaget i denna del oförändrat av bl. a.
direktionen för
Stockholms stads uppbördsväsen
— utom såvitt det avser fullföljd mot läns
styrelses beslut över riksrevisionsverkets anmärkningar mot debitering —
samt av
uppbördsverket i Hälsingborg
och
Föreningen Sveriges kronokam-
rerare.
Från andra håll föreslås ändringar i utredningens förslag vilka in
skränker eller utvidgar ombudets befogenheter enligt förslaget.
Riksrevisionsverket,
som uttalat att befogenheten att föra det allmännas
talan i uppbördsmål bör centraliseras till CFU, anser att besvärsrätten här
vid kan begränsas till att gälla sådana kammarrättens utslag som innebär
ändring av länsstyrelses beslut. För att en ökad tillsyn skall möjliggöras
anser verket det lämpligt att lokal skattemyndighet och länsstyrelse åläggs
att inhämta CFU:s yttrande i tveksamma mål.
Näringslivets skattedelega-
tion
anser det fullt tillräckligt att ett allmänt ombud förordnas hos länssty
relsen med uppgift att företräda det allmänna i processen hos högre instan
ser. Delegationen framhåller att de mål i vilka utredningen föreslagit be
svär srätt för ett allmänt ombud sällan rör fråga om tolkning av bestämmel
ser utan oftast skönsmässiga bedömningar. Det är enligt delegationen tvek
samt om en underordnad befattningshavare bör anförtros den delikata upp
giften att sätta i gång en process på grund av att han vid sin bedömning av
en fråga kommit till annat resultat än länsstyrelsen.
Länsstyrelsen i Kalmar län
och
näringslivets skattedelegation
anser inte
anledning föreligga att på allmänna ombudet överflytta besvärsrätten för
revisor bos riksrevisionsverket vad gäller skattedebiteringar som föranlett
anmärkning. Länsstyrelsen påpekar att den nuvarande ordningen i detta
hänseende fungerar tillfredsställande och delegationen uttalar att en sådan
överflyttning torde leda till dubbelarbete.
Ett antal remissinstanser föreslår utvidgad befogenhet för det allmänna
ombudet, bl. a. i fråga om besvärsrätten.
Justitiekansler sämbetet
anser att det allmänna ombudets befogenheter
är alltför begränsade i förslaget och anför härom.
Till grund för den föreslagna begränsningen i detta hänseende har legat
uppfattningen alt det, med hänsyn till den länsstyrelse tillkommande be
58
fogenheten att bevaka kronans rätt och förordna ombud för utförande av kronans talan, i princip inte skulle erfordras att det allmänna ombudet hade besvärsrätt i fråga om beslut av länsstyrelse. Enligt ämbetets mening synes det kunna ifrågasättas, om man inte, då man i uppbördsförfarandet ger plats för ett särskilt allmänt ombud, också bör ge detta sådana befogen heter att länsstyrelsen ej skall behöva inträda i hithörande mål med stöd av sin allmänna befogenhet att bevaka kronans rätt. Ämbetet vill i detta sam manhang framhålla vad i betänkandet anförts i anslutning till frågan om det allmänna ombudets funktion i allmänhet, nämligen att man ej kan bortse från att det trots allt kan uppstå fall av annat slag som i lika hög grad bör omfattas av bestämmelserna angående ett allmänt ombud. Denna synpunkt synes beaktansvärd även för frågan om omfattningen av det all männa ombudets besvärsrätt.
Även
kammarrätten
anser att det allmänna ombudets besvärsrätt fått en
alltför snäv begränsning i utredningens förslag, särskilt i frågor om ar betsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt. Kammarrätten erinrar om utredningens uttalande att man i princip bör kunna avstå från att ge det allmänna ombudet besvärsrätt i fråga om beslut av lokal skattemyndighet och anför vidare bl. a.
Detta uttalande bygger på det principiella ställningstagandet att något behov av prövning av lokal skattemyndighets beslut inte skulle föreligga med hänsyn till länsstyrelses ställning såsom tillsynsmyndighet över de lokala skattemyndigheterna. Även om flertalet lokala skattemyndigheter f. n. får antas ha en restriktiv inställning vid sin rättstillämpning, synes det dock principiellt mindre tillfredsställande att deras beslut skall vara undantagna från ombudets besvärsrätt. Det framstår såsom angeläget, att möjlighet i någon form tillskapas för att ge ombudet rätt att i enskilda fall ingripa och få lokal skattemyndighets beslut prövat av länsstyrelse.
Längst i fråga om utvidgning av besvärsrätten går
länsstyrelsen i Norrbot
tens län,
som föreslår att besvärsrätten skall omfatta även lokal skatte
myndighets beslut, i varje fall sådana som rör större ekonomiskt värde. Länsstyrelsen påpekar att fastän länsstyrelsen är tillsynsmyndighet för de lokala skattemyndigheterna fall dock kan förekomma, där sakfrågan är så svårbedömbar och tveksam, att länsstyrelsen inte har anledning att på kalla rättelse. Länsstyrelsen finner det inte heller lämpligt att lokal skatte myndighet i dylika fall skall meddela ett för den skattskyldige ofördel aktigt beslut enbart för att få sakfrågan under prövning av högre instans. Lokal skattemyndighet kan åläggas skyldighet att lämna ombudet medde lande om uppbördsärenden av nämnda slag.
Bl. a.
Föreningen Sveriges stadsfogdar
anser besvärsrätten böra omfatta
lokal skattemyndighets beslut rörande arbetsgivaransvar, jämkning med därav föranledd återbetalning av stora kontantbelopp samt tillämpning av dubbelbeskattningsavtal. Besvärsrätt för allmänna ombudet i fråga om lokal skattemyndighets beslut om jämkning förordas också av
CFU.
Nämn
den erinrar om att länsstyrelsen f. n. inte har möjlighet att rätta ett fel
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
59
aktigt beslut om jämkning av preliminär skatt, även om beslutet skall för
anleda återbetalning av preliminär skatt genom länsstyrelsens försorg, så
vida inte den skattskyldige överklagar jämkningsbeslutet.
Länsstyrelsen i Hallands län
förordar att allmänna ombudets besvärsrätt
får gälla alla mål om ansvarighet för arbetstagares skatt, dvs. att ombudet
skall få föra talan också till arbetsgivarens förmån. Länsstyrelsen anför
som skäl för detta förslag.
Liksom i fråga om taxeringsprocessen måste man utgå från att allmän
heten inte så sällan saknar den insikt i hithörande ting som är nödvändig
för att tillvarata sin rätt. Det kan vidare inträffa att länsstyrelsens beslut av
någon anledning blivit felaktigt och att detta upptäcks för sent för att själv
rättelse skall kunna vidtagas och den skattskyldige, som anser sig felaktigt
behandlad, vägrar att anföra besvär. I detta sammanhang ligger det nära
till hands att hänvisa till förarbetena till 1956 års taxeringsförordning. Då
betonades att taxeringsintendenten i vissa fall finge anses ha skyldighet
att anföra besvär jämväl till de skattskyldigas förmån. I viss utsträckning
gäller vad då anfördes också det ifrågavarande området. Det bör också
framhållas att motsvarande begränsning saknas i fråga om allmänna om
budet i sjömansskattefrågor (32 § 1 mom. förordningen den 16 maj 1958,
nr 295, om sjömansskatt) och att detta ombud på grund av sjömansskattens
konstruktion redan fungerar på samma sätt som det för den allmänna
uppbörden nu föreslagna ombudet. Som exempel kan nämnas att båda skall
kunna överklaga beslut om befrielse från restavgift och om revisionskrav
(= arbetsgivaran svårighet).
Även
Sveriges köpmannaförbund
föreslår att allmänna ombudet ex officio
skall få anföra besvär till skattskyldigs fördel.
Föreningen Sveriges stads
fogdar
framför samma förslag.
Sveriges advokatsamfund
anser att allmänna ombudet borde få ställning
som part även vid länsstyrelsens prövning av ansökan eller besvär i upp-
bördsfrågor, möjligen med undantag för sådana fall i vilka länsstyrelsen
finner utgången uppenbar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Anstånd med betalning av skatt
Utredningen
Nu gällande regler beträffande rätt till anstånd med skattebetalning och
utredningens förslag i denna del framgår av s. 63—90 i betänkandet. Här
av må erinras om följande.
Enligt UF gäller som allmän regel, att besvär över taxering eller yrkande
om nedsättning i eller befrielse från skatt inte fritar från skyldighet att i
föreskriven tid och ordning betala den skatt som debiterats på grund av
taxeringen. Skattskyldig kan emellertid under vissa förutsättningar få an
stånd med skattebetalningen. Anstånd kan enligt UF sålunda komma i fråga
60
när skattskyldig oförvållat fått sin skattebetalningsförmåga nedsatt och därför har svårighet att erlägga utgående skatt i rätt tid, t. ex. vid sjukdom eller i samband med militärtjänstgöring. Beträffande skattskyldig som an fört besvär över sin taxering gäller att anstånd medges till dess taxerings- eller debiteringsfrågan blivit prövad om taxeringsintendenten i yttrande över besvären förklarat sig ämna tillstyrka bifall helt eller delvis. Bestäm melserna om anstånd är intagna i 48 och 49 §§ UF. Anstånd begärs hos den lokala skattemyndigheten, vars beslut kan överklagas hos länsstyrelsen. Över länsstyrelsens beslut i sådan fråga får klagan inte föras.
Utredningen föreslår i princip inte ändring av den allmänna regeln att skattskyldig, oberoende av om besvär över åsatt taxering anförts eller ej, i vanlig tid och ordning skall betala skatten enligt taxeringen. Framförda ändringsförslag går närmast ut på vissa uppmjukningar av de nuvarande bestämmelserna.
Mot gällande anståndsbestämmelser har bl. a. invänts, att möjligheter na att bevilja anstånd med betalning av skatt i samband med att den skatt skyldige anfört besvär över sin taxering är beroende av taxeringsintenden- tens ställningstagande till taxeringsfrågan. Utredningen föreslår att anstånd får meddelas i dessa fall utan hinder av att taxeringsintendenten inte hunnit ta ställning till taxeringsfrågan eller förklarat sig ämna helt eller delvis av styrka den skattskyldiges besvär. Förutsättning för anstånd skall vara att skattens betalning i behörig tid skulle medföra betydande skadeverkningar för den skattskyldige eller eljest framstå som uppenbart obillig. Som ytter ligare villkor skall gälla att den skattskyldige ställer godtagbar säkerhet för skattebeloppet. Om det med hänsyn till anståndstidens varaktighet, den skattskyldiges förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas att skatten ändå kommer att betalas i rätt tid, föreslås anstånd kunna beviljas utan att säkerhet ställs. Beslut om anstånd i anledning av att skattskyldig anfört besvär över taxering bör enligt utredningen meddelas av länsstyrel sen, som även bär att förvalta ställd säkerhet.
Utredningen föreslår vidare möjlighet för länsstyrelse att medge anstånd med skatt i samband med ansökan eller besvär som avser särskild skatte beräkning för s. k. ackumulerad inkomst eller tillämpning av den s. k. 80-procentregeln. En motsvarande möjlighet förordas vid ansökan eller be svär avseende ränta på kvarstående skatt.
1 övrigt innebär förslaget i denna del endast mindre justeringar. Lokal skattemyndighet föreslås sålunda i fortsättningen kunna meddela anstånd när taxeringsintendent anfört besvär till den skattskyldiges förmån eller — liksom f. n. — när den skattskyldiges taxeringsbesvär tillstyrkts av taxe ringsintendenten. Vidare föreslås, att lokal skattemyndighet skall få med dela anstånd i dubbeltaxeringsfall, vilket i stort sett överensstämmer med gällande rätt, och, utan taxeringsintendentens hörande, när taxeringen bli
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Kungl. Maj:ts proposition nr i30 år 1967
61
vit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart för
biseende. I dessa fall skall liksom hittills besvärsrätt till länsstyrelsen fin
nas. Anstånd som meddelas av länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet
bör omedelbart kunna återkallas om skäl föreligger därtill.
Den nuvarande bestämmelsen att besvär inte får anföras över länssty
relses beslut i anståndsärenden föreslås bibehållen.
Anstånd avses skola medges med så stort belopp som betingas av den
genom besvären eller på annat sätt avsedda åtgärden. Beslutet skall i all
mänhet gälla till dess två månader förflutit från dagen för beslut i anled
ning av ansökningen eller besvären.
Remissyttrandena
En utvidgning av möjligheterna till anstånd med skattebetalning hälsas
genomgående med stor tillfredsställelse av remissinstanserna. Vissa remiss
instanser anser emellertid att utredningen inte gått tillräckligt långt i upp
mjukande riktning. Allmänt kan sägas att utredningens förslag i princip
tillstyrks av de hörda myndigheterna och föreningarna av chefstjänstemän
inom uppbördsväsendet, medan näringslivets organisationer önskar en
längre gående anståndsrätt än vad utredningen förordat.
De länsstyrelser som yttrat sig i anståndsfrågan anser över lag att utred
ningens förslag är väl motiverat och att det så långt möjligt avhjälper före
fintliga brister i nu gällande bestämmelser. Vissa länsstyrelser understry
ker emellertid att de föreslagna bestämmelserna ställer stora krav på läns
styrelserna.
Länsstyrelsen i Västernorrlands lön
pekar på villkoret att be
talningen av skatten skulle medföra betydande skadeverkningar eller el
jest framstå såsom uppenbart obillig. Det blir ofta förenat med stora svå
righeter för länsstyrelsen att snabbt få en klar bild av sökandens aktuella
ekonomiska situation även om man självfallet förutsätter erforderlig med
verkan från dennes sida. Länsstyrelsen ifrågasätter om taxeringstvistens
beskaffenhet helt bör lämnas åsido vid anståndsfrågans prövning.
Länssty
relsen i Göteborgs och Bohus län,
som likaså tillstyrker utredningsförsla
get i princip, befarar att undersökningen inte — såsom utredningen tänkt
sig — kommer att stanna vid att avse den skattskyldiges ekonomiska för
hållanden utan måste omfatta även själva taxeringsfrågan och utsikterna
att vinna ändring däri. Om det är obilligt eller ej för den skattskyldige att
i behörig tid betala skatt som påförts med anledning av en inte lagakraft-
vunnen taxering torde nämligen knappast kunna bedömas utan att taxe-
ringsfrågans läge på detta sätt blivit beaktat. Den föreslagna ordningen in
nebär därför beträffande dessa anståndsärenden att minst två befattnings
havare vid länsstyrelsen måste tränga in i taxeringsfrågan, nämligen dels
den intendent som har att handlägga taxeringsbesvären, dels den tjänste
62
man som skall pröva anståndsansökningen. Detta framstår enligt länssty
relsen som en besvärande belastning särskilt under rådande knapphet på
personal.
Länsstyrelsen i Uppsala län
understryker vikten av att anstånd inte med
ges slentrianmässigt. Anståndsvillkoren måste noggrant beaktas i det spe
ciella fallet, särskilt bestämmelserna om säkerhet.
Av hörda myndigheter anser
länsstyrelsen i Malmöhus län
att utrednings
förslaget är alltför snävt. Om de föreslagna anståndsvillkoren tillämpas ef
ter ordalydelsen medger de knappast anstånd mer än i ett fåtal fall, fram
håller länsstyrelsen. Villkoren synes förutsätta att det rör sig om stora skat
tebelopp. Det kommer ofta att visa sig att skattskyldig som i och för sig
faller in under bestämmelserna inte förmår ställa godtagbar säkerhet. Trots
att tillämpningsområdet synes bli snävt kan ett stort antal ansökningar be
faras eftersom den skattskyldige ofta kommer att finna anstånd angeläget.
Man får därför förutse en ökad arbetsbelastning för myndigheterna utan
motsvarande nytta för de skattskyldiga. Själva ståndpunktstagandet blir
en besvärlig avvägningsfråga enligt länsstyrelsen som anser att prövningen
bör ske efter friare linjer utan alltför mycken avvägning i det enskilda fal
let.
Som förut nämnts förordar näringslivets organisationer genomgående yt
terligare uppmjukningar av anståndsreglerna. Mycket liberalare regler för
den skattskyldige än som föreslagits önskar sålunda
närinyslivets skatte-
deleyation, Sveriyes köpmannaförbund, Sveriyes hantverks- och industri
organisation, lantbrukets skattedelegation, Sveriges redareförening, För
eningen auktoriserade revisorer
och
Svenska byggnadsentreprenörförening
en.
Även
Sveriges advokatsamfund
förordar längre gående anståndsregler.
Näringslivets skattedelegation erinrar om den allmänna regeln i 87 § UF att
besvär över taxering inte fritar från skyldighet att i föreskriven tid och
ordning betala skatt enligt verkställd taxering och debitering. Utredningen
har inte fört någon diskussion om det berättigade i denna bestämmelse, vars
riktighet delegationen anser att man kan ifrågasätta från rättssäkerhets
synpunkt. Frågan om ändring av den allmänna bestämmelsen bör prövas
i samband med att ställning tas till besvärssakkunnigas förslag till allmän
lag om förvaltningsförfarandet, uttalar delegationen, som vidare anser att
en liberalisering av anståndsreglerna bör ske redan nu. Mot utredningsför
slaget invänds att alltför mycket avseende fästs vid effektivitetsintresset och
att utredningen underlåtit att tillräckligt beakta de enskilda skattskyldigas
berättigade anspråk att inte behöva betala skatt på grund av en taxering,
som ännu inte slutgiltigt avgjorts. Enligt skattedelegationens uppfattning
föreligger ingen anledning att vara särskilt restriktiv i fråga om anstånds-
möjligheterna.
Lantbrukets skattedelegation
anser att förslaget inte innebär några nämn
värda lättnader jämfört med gällande regler utan snarare måste sägas till
Kungl. Mcij:ts proposition nr 130 år 1967
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
63
spetsa förhållandet mellan uppbördsmyndigheterna och de skattskyldiga.
Delegationen kan inte godta uppfattningen att endast den skattskyldiges
möjlighet att betala skatten skall vara avgörande för anståndsfrågan. Stor
vikt måste också fästas vid ärendets natur. Utredningens argumentering
visar på denna punkt ringa förståelse för den skattskyldige och hans svå
righeter. Ett mer realistiskt förslag anser delegationen vara att man ankny
ter anståndsrätten till det tvistiga beloppets storlek i förhållande till de to
tala taxeringarna. En lämplig gräns kunde vid inkomsttaxering vara en tion
del av taxerad inkomst och vid förmögenhet staxering lägst 50 000 kr. Vid
anstånd borde i princip ställas godtagbar säkerhet för skattebeloppet.
Svenska byggnadsentreprenörföreningen
föreslår att anstånd medges om
skatten på de belopp som besvären avser överstiger en femtedel av den slut
liga skatt som utgår på grund av taxeringen i första instans. Föreningen
tillägger att ett visst minimibelopp kan anges för att undvika ansökningar
om småbelopp.
Föreningen auktoriserade revisorer
finner det angeläget att anståndsbe-
stämmelserna uppmjukas och påpekar att en inadvertens synes föreningen
föreligga om man jämför de föreslagna villkoren för anstånd med möjlig
heten att undgå kravet på säkerhet. Som förutsättning för anstånd anges
att fråga skall vara om betydande skadeverkningar eller att det skall vara
uppenbart obilligt att skatten erläggs. Å andra sidan uppställs som förut
sättning för att säkerhetskravet skall kunna efterges att fråga är om ett
förhållandevis ringa skattebelopp eller om en skattskyldig med god eko
nomi.
Även
Sveriges redareförening
anser förslaget för snävt. För att undvika
subjektiva bedömningar föreslås att rätt till anstånd alltid skall föreligga
om olika bedömanden föreligger i skilda instanser eller om skiljaktig me
ning förelegat inom samma instans.
Flera remissinstanser opponerar mot utredningens uttalande att anstånd
enligt de nya bestämmelserna i praktiken inte skulle vara aktuellt för lön
tagare. Gentemot utredningens hänvisning i dessa fall till möjligheten till
anstånd vid sjukdom och liknande orsaker anför
uppbördsverket i Uppsala
att anstånd vid sjukdom är begränsat i tiden och på andra sätt. Om preli-
minärskatteformen får bestämma anståndsrätten gynnas löntagare med
B-skatt framför dem som har A-skatt. Liknande synpunkter framför
För
eningen Sveriges kronokamrerare
och
Föreningen Sveriges stadsfogdar.
Det
påpekas också att den avsedda begränsningen inte kommit till uttryck i lag
texten.
Vad beträffar kravet på säkerhet föreligger delade meningar bland re
missinstanserna. På vissa håll anser man att utredningen underskattat svå
righeterna att åstadkomma sådan säkerhet som bestämmelserna fordrar.
Vidare anförs att utredningen inte tillräckligt beaktat de oförmånliga verk
ningarna för de skattskyldiga om de tvingas realisera sin egendom för att
64
betala skatt. Från länsstyrelsehåll önskas större frihet för länsstyrelsen vid prövning av säkerhetsfrågan.
Länsstyrelsen i Malmöhus län
anser bestäm
melserna så rigorösa att endast större förmögenhetsägare kan väntas upp fylla villkoren.
Länsstyrelsen i Värmlands län
påpekar att det torde vara
svårt att få bankgaranti för så lång tid som två år vilket de föreslagna be stämmelserna förutsätter.
Näringslivets skattedelegation
erinrar om att kostnaden för att ställa sä
kerhet allmänt sett brukar uppskattas till 1 %. Säkerhet bör enligt dele gationen fordras endast i undantagsfall och bestämmelserna härom bör ut formas efter mönster av reglerna för skingringsförbud i tvistemål i rätte gångsbalken. Liknande synpunkter anför
Svenska byggnadsentreprenörför
eningen
som föreslår att säkerhet föreskrivs endast för det fall att risk
föreligger att skattebeloppet inte kommer att betalas. Därvid bör fastighets- inteckning inom taxeringsvärdet godtas.
Sveriges hantverks- och industri
organisation
framhåller att kravet på säkerhet inte medför någon lättnad
för dem som bäst behöver den. Organisationen påpekar att om skatteindriv- ningen gentemot företagare görs så hårdhänt att betalningssvårigheter uppstår drabbas inte bara företagaren utan också hans anställda.
Ett flertal remissinstanser, däribland
lantbrukets skattedelegation,
anser
att intecknat skuldebrev liksom aktier i regel bör godtas som säkerhet. Även aktier som inte är börsnoterade bör kunna komma i fråga. Delegationen an ser vidare att säkerhet inte bör fordras så länge anståndet gäller skatt varom tvistas hos prövningsnämnden.
Sveriges köpmannaförbund
menar att före
tagsinteckning bör kunna godtas som säkerhet.
Vissa remissinstanser, som föreslår en uppmjukning av säkerhetskravet, anser att man å andra sidan kan uppställa krav på ränta eller restavgift på belopp som vid anståndstidens slut visar sig skola betalas. Hit hör
länssty
relsen i Göteborgs och Bohus län, CFU, Sveriges advokatsamfund
samt
För
eningen Sveriges häradsskrivare.
Vad beträffar anståndsinyndighet tillstyrks i allmänhet utredningens för slag att vissa anståndsärenden liksom nu avgörs hos den lokala skattemyn digheten medan andra bedöms av länsstyrelsen som första instans.
Stads
fogdeföreningen
påpekar att det ingår i arbetsrutinen hos kronofogdemyn
digheten att pröva skattskyldigs betalningsförmåga och att skäl därför kan anföras för att lägga viss beslutanderätt hos denna myndighet, särskilt som det ibland torde vara nödvändigt att inhämta yttrande därifrån. Vissa kro nofogdemyndigheter som hörts i ärendet är inne på samma tankegång lik som
länsstyrelsen i Malmöhus län.
En och samma myndighet såsom beslutande i första instans önskas på några håll, t. ex. av
länsstyrelsen i Uppsala län.
En sådan ordning skulle
givetvis förenas med besvärsrätt till länsstyrelsen. I varje fall saknas an ledning att frånta lokal skattemyndighet beslutanderätten när det gäller an stånd på grund av ansökningar om skatteberäkning för ackumulerad in komst eller dödsbobefrielse anser bl. a.
häradsskrivarföreningen.
Kungl. Maj. ts proposition nr 130 år 1967
65
En del remissinstanser pekar på att anordningen med två olika myndig
heter som beslutande i första instans skapar kompetenskonflikter.
Upp-
bördsverket i Hälsingborg
tillägger i denna fråga att det kommer att bli tvek
samt om skattskyldig, som tillskriver länsstyrelsen sedan han fått avslag
på anståndsansökan hos lokal skattemyndighet, anför besvär över beslutet
eller begär anstånd enligt de bestämmelser där länsstyrelsen är första in
stans.
Att besvärsrätt över länsstyrelses beslut inte skall finnas anser ett flertal
remissinstanser otillfredsställande. I första hand åberopas att anståndsfrå-
gan i så fall kan komma att bedömas av endast en instans.
Näringslivets
och
lantbrukets skattedelegationer
anser att klagan bör få föras hos kammar
rätten. Samma uppfattning har
länsstyrelserna i Södermanlands
och
Väster-
norrlands län,
som understryker att de föreslagna bestämmelserna förut
sätter en grannlaga prövning och att besvärsrätten till en gemensam över
instans är ägnad att främja en enhetlig rättstillämpning.
Några remissinstanser påpekar att utredningens tanke att anstånd inte
skulle ifrågakomma vid okynnesbesvär bör komma till uttryck i författ
ningstexten.
Sveriges advokatsamfund
anser att avfattningen bör vara så
dan att minsta tvekan huruvida okynnesbesvär föreligger eller ej bör leda
till prövning i sakfrågan.
Behovet av anstånd vid tillämpning av den s. k. 80-procentregeln och be
stämmelserna om befrielse från ränta på kvarstående skatt ifrågasätts av
några remissinstanser. Tveksamhet uttalas också beträffande behovet av
regler i detta hänseende när skatteskulden beror på felräkning. Det erinras
om att lokal skattemyndighet numera enligt särskild lagstiftning har möj
lighet att snabbt rätta förhållandet i sådana fall.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Skatteavdrag när debetsedel inte lämnats, m. m.
Utredningen
På s. 91—109 i betänkandet behandlar utredningen frågan om skatteav
drag då debetsedel inte lämnats samt vissa därmed sammanhängande frå
gor. Härav må följande återges.
Arbetstagare, som betalar preliminär A-skatt, skall genast efter mottagan
det av debetsedeln lämna denna till arbetsgivaren. Kan han inte detta får
han i stället förete det vid debetsedeln fogade skattekortet. Arbetsgivaren
skall sedan göra skatteavdrag enligt tillämplig skattetabell (39 § UF). Den
lokala skattemyndigheten kan emellertid i vissa fall förordna att avdrag
skall ske efter annan grund, t. ex. efter viss procent av inkomsten, och det
åligger då arbetsgivaren att göra avdrag i enlighet härmed (4 § UF). Avdrag
med annat belopp än som anges i skattetabellerna ifrågakommer också då
3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr ISO
66
den utbetalade ersättningen inte avser bestämd tidsperiod eller inte uppbärs vid regelbundet återkommande tillfällen. För dessa fall skall preliminär A- skatt i princip utgå med 25
%
av inkomsten (7 § UF). Avdrag efter andra
grunder än efter skattetabell får ske även när CFU gett föreskrift härom. Större preliminärskatteavdrag än eljest skall vidare göras på arbetstagarens begäran (41 § UF). Om arbetstagare, som betalar preliminär A-skatt, under låter att lämna debetsedel eller förete skattekort, skall arbetsgivaren i prin cip göra skatteavdrag med 25 % av lönebeloppet vid varje avlöningstillfälle. Samma avdrag gäller om arbetstagare, som fått debetsedel på preliminär B- skatt, inte uppvisat den för arbetsgivaren och inte heller företett skattekort eller intyg av lokal skattemyndighet att A-skatt inte skall betalas (40 § UF). Det nu sagda gäller dock inte vid bisyssleinkomster (anvisningarna till 40 § UF).
När arbetstagare med preliminär A-skatt skall betala kvarstående skatt, åligger det arbetsgivaren att under tiden januari—april även göra skatte avdrag för kvarstående skatt som påförts i hemortskommunen. Om arbets tagaren inte lämnat sin debetsedel på slutlig skatt och inte heller genom intyg av lokal skattemyndighet styrkt att han inte har att betala kvarstå ende skatt, gör arbetsgivaren avdrag med 25
%
av lönebeloppet (40 § UF).
Utredningen konstaterar att det gällande 25-procentiga skatteavdraget, när debetsedel inte överlämnas, tidigare var ett mer verksamt påtrycknings medel för de skattskyldiga än vad det f. n. är. Allt fler skattskyldiga har numera uppnått inkomstlägen i vilka skatteuttaget överstiger 25 %. Visser ligen har de skattskyldiga såvitt utredningen kunnat utröna ännu inte av siktligt begagnat reglerna om det 25-procentiga avdraget i någon större om fattning för att få för lågt skatteavdrag. Det synes dock utredningen inte uteslutet att ett missbruk av regeln kan bli vanligare i en framtid. Med hän syn bl. a. härtill bör enligt utredningen nya avdragsregler övervägas för det ta område. Utredningen skiljer mellan å ena sidan skatteavdrag på inkomst av tjänst, som avser bestämd tidsperiod om minst en vecka och uppbärs vid regelbundet återkommande tillfällen (i det följande benämnt skatteav drag på lön) och å andra sidan skatteavdrag på dagsinkomst av anställning, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka, s. k. korttidsanställning. Vidare behandlas särskilt skatteavdrag för kvarstående skatt och skatteav drag vid oregelbundna inkomster.
Utredningen har undersökt fem alternativ till lösning av frågan om preli minärt skatteavdrag på lön, nämligen avdrag enligt förhöjd en hetlig procentsats (alt. 1), avdrag enligt kol. 1 i skattetabellen dvs. avdrag såsom för ensamstående (alt. 2), avdrag enligt skattetabellens kol. 1 med viss förhöjning (alt. 3), avdrag enligt särskild kolumn i skattetabellen (alt. 4) och slutligen avdrag enligt ett gruppsystem (alt. 5). Vid diskussionen av dessa framhåller utredningen att alt. 2 och 3 synes ha bestämt företräde
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
67
framför övriga alternativ. Alt. 2 sägs emellertid ha den nackdelen att det för
arbetstagare som rätteligen skall hänföras till kol. 1 inte innebär nämnvärd
påtryckning att lämna debetsedeln. Vidare ger det vissa om än inte stora
möjligheter för några kategorier skattskyldiga att få obehöriga skattekre-
diter genom att underlåta lämna debetsedel. I dessa hänseenden medför
däremot alt. 3 tillfredsställande effekt. Utredningen framhåller vidare att en
reformering av bestämmelserna hör så långt möjligt medföra samma kon
sekvenser för olika arbetstagare. Även från denna synpunkt är alt. 3 lämpligt.
Utredningen förordar därför detta alternativ och föreslår att, när debetsedel
eller skattekort inte företes, skatteavdrag för preliminär skatt på inkomst av
tjänst, vilken avser bestämd tidsperiod om minst en vecka och uppbärs vid
regelbundet återkommande tillfällen, skall utgå med belopp som anges i
skattetabellen för ort där arbetsgivaren har sitt kontor, förhöjt med 10 % av
inkomsten.
Preliminärskatteavdrag vid korttidsanställning
görs f. n. enligt särskild tabell, gemensam för hela riket. Tabellen är in
delad i tre kolumner, en för fall, då bara kontant lön utgår, och två för
de fall då kontantlönen kombinerats med naturaförmåner (ett resp. minst
två mål mat om dagen). Det avdrag, som utgår enligt kolumnen för kon-
tantlön med minst två mål (hel kost) överstiger motsvarande avdrag i
kolumnen för enbart kontant lön med högst 3 kr. Utredningen framhåller
att också dessa regler medger vissa möjligheter till en inte obetydlig skatte-
kredit för arbetstagaren genom underlåtelse att lämna debetsedel eller
skattekort. Redan detta förhållande motiverar att avdragsreglerna ändras.
Härtill kommer, anför utredningen, att önskemålet att debetsedel eller skat
tekort uppvisas för underlättande av redovisningen av arbetstagarnas skatt
inte minst gäller i fråga om arbetstagare med korttidsanställning. En höj
ning av avdraget kan därför övervägas och bör helst göras så stor att den
även utgör ett påtryckningsmedel för att arbetstagarna skall lämna debetse
del eller skattekort. Denna effekt torde erhållas först vid en höjning som
är relativt stor i förhållande till dagsinkomsten men en större höjning inger
utredningen betänkligheter. Det framhålls att korttidsanställning oftast till-
lämpas beträffande en mycket rörlig och tillfällighetsbetonad arbetskraft,
såsom vid hamnarbete och arbete inom restaurangbranschen. Det kan inte
uteslutas, att ett höjt skatteavdrag på lön till denna arbetskraft kan få vissa
konsekvenser som ur lielt andra synpunkter än de rent skattemässiga inte
är önskvärda. Risk kan sålunda då tänkas uppkomma att många, som nu
åtar sig tillfällighetsarbete, avstår därifrån. Utredningen finner därför, att
en avdragsregel i fråga om korttidsanställning bör utformas enbart i syfte
att förhindra för låga skatteavdrag. Med hänsyn härtill förordas att skatte
avdrag vid korttidsanställning beräknas efter resp. kolumn i tabellen, vare
sig debetsedel lämnas eller ej.
68
Beträffande skatteavdrag för kvarstående skatt framhåller utredningen att den från lokala skattemyndigheter och arbets givare erfarit, att åtskilliga arbetstagare underlåter att lämna debetsedel å slutlig skatt, om de därigenom får ett lägre lcvarskatteavdrag än som skall utgå om debetsedeln företes. De gällande reglerna på området har därför ansetts böra omprövas.
Utredningen konstaterar att ett schablonavdrag som motsvarar vad som rätteligen bör dras av är svårare att konstruera i fråga om kvarstående skatt än beträffande preliminär skatt, eftersom kvarskattens storlek är helt oberoende av den inkomst från vilken skatteavdrag för kvarstående skatt skall ske. Om verklig överensstämmelse mellan skatteavdrag och kvarstå ende skatt skall kunna erhållas, torde det vara nödvändigt att övergå till en metod liknande den som tillämpades före år 1951. Denna metod innebar att arbetsgivare som inte erhöll arbetstagares debetsedel å slutlig skatt anmälde detta till den lokala skattemyndigheten och därvid fick upplys ning om ev. kvarskatt. En sådan lösning anser dock utredningen medföra praktiska olägenheter och avvisar den därför. Utredningen finner att man även i fortsättningen får nöja sig med en regel, som å ena sidan i möj lig mån förhindrar att kvarstående skatter restförs, och å andra sidan inne bär en påtryckning på flertalet skattskyldiga att lämna debetsedeln å slut lig skatt. Härvid anser utredningen att endast ett procentuellt beräknat av drag bör komma i fråga.
Vid övervägande av lämplig procentsats finner utredningen det tveksamt om ett större avdrag än det nuvarande på 25 % bör införas. Det erinras om att en arbetstagare genom att underlåta att lämna debetsedeln å slutlig skatt vinner bara några månaders betalningsanstånd. Vidare påpekas att de nuvarande reglerna innebär att arbetstagaren i sådant fall kan få vid kännas ett skatteuttag på 88 % i de högsta inkomstlägena. Överlämnar den skattskyldige i dessa fall inte heller debetsedel å preliminär skatt kan ut taget stiga ända till 98 % om det föreslagna uttaget av preliminär skatt samtidigt görs. Mot bakgrunden härav anser utredningen att de nuva rande bestämmelserna om avdrag för kvarstående skatt bör lämnas oför ändrade.
Utredningen framhåller att nuvarande skatteavdrag på oregel bunden inkomst, 25
%,
inte utgör något tvångsmedel för att förmå
skattskyldig att förete debetsedel utan en metod att ta ut preliminär skatt när skattetabell inte kan användas. Utredningen diskuterar till en början om tillräckliga skäl finns för ändring av gällande regler. Därvid anges att det inte varit möjligt att få en bestämd uppfattning om dessa reglers verk ningar. Det är dock enligt utredningen uppenbart, att avdrag efter 25
%
i dessa fall ofta och kanske mestadels innebär ett alltför lågt skatte avdrag, vilket leder till kvarstående skatt. Detta förhållande anser ut
Kungl. Maj:t$ proposition nr 130 år 1967
69
redningen inte vara skäl till någon generell höjning av procentsatsen,
eftersom lön av oregelbunden karaktär ofta betalas ut under sådana
förhållanden att avdrag verkställs på annat sätt än efter 25%, t. ex.
enligt tabell, enligt begäran av arbetstagare som förhöjt skatteavdrag osv.
En höjning av avdraget finner utredningen däremot befogad för de fall
där debetsedel eller skattekort inte lämnas till arbetsgivaren. Härige
nom förhindras att arbetstagare, som enligt beslut av den lokala skatte
myndigheten skall betala preliminärskatt med viss procent av inkoms
ten, utnyttjar möjligheten till för lågt skatteavdrag genom att underlåta att
lämna debetsedeln. Avdrag bör i dessa fall liksom nu göras med en viss an
del av inkomsten men efter högre procentsats än den som tillämpas f. n.
Vid procentsatsens bestämmande har utredningens syfte främst varit att
förhindra, att ett relativt fåtal arbetstagare med stora och oregelbundet in
flytande inkomster kan få vissa inte avsedda skatteförmåner. Utredningen
föreslår därför att avdrag för preliminär A-skatt på oregelbundet inflytan
de inkomster skall ske med hälften av inkomsten då debetsedel eller skatte
kort inte företes.
Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag i denna del följande.
Då debetsedel eller skattekort inte lämnas till arbetsgivaren, skall skatte
avdrag för preliminär skatt på lön ske med belopp som anges i den för en
samstående avsedda kolumnen i tabellen för arbetsgivarens hemort förhöjt
med 10 % av inkomsten. Vid korttidsanställning, dvs. anställning som är
avsedd att vara kortare tid än en vecka, skall dock avdraget beräknas efter
resp. kolumn i tabellen, även om debetsedel ej lämnats. Från oregelbundna
inkomster slutligen skall arbetsgivaren dra preliminär skatt med hälften av
inkomsten när debetsedel eller skattekort inte lämnats.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Remissyttrandena
Utredningens förslag beträffande skatteavdrag när debetsedel inte läm
nats har fått ett övervägande positivt mottagande av remissinstanserna. I hu
vudsak på de av utredningen anförda skälen tillstyrks det eller lämnas ut
tryckligen utan erinran av
poststyrelsen, CFU, länsstyrelsen i Uppsala län,
Sveriges köpmannaförbund
och
TCO.
Vidare har flera remissinstanser god
tagit förslaget med endast vissa detaljanmärkningar, bl. a.
överståthållar-
ämbetet, länsstyrelserna i Västmanlands
och
Västerbottens län
samt
kro
nofogdemyndigheten
och
uppbördsverket i Göteborg.
Flera remissinstanser har emellertid ställt sig kritiska mot förslaget. In
vändningarna riktar sig främst mot att de nuvarande tämligen enhetliga
reglerna för skatteavdrag när debetsedel inte lämnats skulle ersättas med
flera olika bestämmelser. Denna uppfattning företräds av
länsstyrelserna
i Malmöhus, Värmlands
och
Norrbottens län, uppbördsverket i Hälsingborg,
Sveriges hantverks- och industriorganisation, näringslivets skattedelegation,
70
Föreningen Sveriges kronokamrercire, Sveriges häradsskrivarförening
samt
Tjänstemannaföreningen vid Kronofogdemyndigheten.
Näringslivets skattedelegation
är ense med utredningen om att det är nöd
vändigt med särskilda bestämmelser i syfte att förmå arbetstagare att läm na debetsedel till sin arbetsgivare och att en viss skärpning av gällande be stämmelser är pakallad. Skattedelegationen anser emellertid utredningens förslag vara förenat med alltför stora administrativa olägenheter för arbets givarna. Från teknisk synpunkt är enligt skattedelegationens mening ett avdrag med bestämd procentsats avgjort att föredra. Ett sådant avdrag kan lätt omhänderhas också på tekniskt mindre väl utrustade arbetsplatser och det torde inte vålla särskilda svårigheter i datatekniskt hänseende. Skatte delegationen förordar att det fasta avdraget höjs från nuvarande 25
%
till
förslagsvis 40
%
av lönen och tillämpas i samma fall som nu. Beträffande
avdraget vid korttidsanställning tillstyrks utredningens förslag.
Länsstgrelsen i Malmöhus lön
medger att gällande skatteavdrag på 25 %
av lönen i vissa fall har varit för lågt och medfört att debetsedel i en del fall inte lämnats. Emellertid anser länsstyrelsen inte att detta förekommit i sådan utsträckning att skäl föreligger för de av utredningen föreslagna tre specialreglerna, som inbördes skiljer sig inte bara i fråga om avdrags- beloppen utan också när det gäller anställningens art. Redan de nuvarande reglerna på detta område är enligt länsstyrelsens mening besvärliga för ar betsgivarna och länsstyrelsen finner inte tillräckliga skäl föreligga för en yt terligare uppspaltning. Om avdraget på 25 % höjdes till 35 % utan annan förändring av reglerna skulle enligt länsstyrelsens mening önskad effekt uppnås. För enhetlighetens skull bör i sådant fall också avdraget för kvar stående skatt ändras från 25
%
till 35
%.
Remissinstansernas uppfattning i de olika detaljfrågorna kan samman fattas på följande sätt.
Beträffande skatteavdrag för preliminär skatt på lön förordas avdrag efter förhöjd enhetlig procentsats av bl. a.
länsstyrelserna i
Malmöhus, Värmlands
och
Norrbottens län
samt
näringslivets skattedelega-
iion.
Avdrag enligt skattetabellens kol. 1 utan förhöjning tillstyrks av
Sveriges
arbetsgivareförening för hotell och restauranger.
Föreningen framhåller
att det främst är de extra anställda som i relativt stor utsträckning under låter att lämna debetsedel och att avdrag enligt sistnämnda alternativ för denna kategori i allmänhet medför tillräckligt skatteavdrag. En ordning med avdrag enligt tabell utan tillägg i dessa fall överensstämmer också bäst med utredningsförslaget i fråga om korttidsanställda. Detta är enligt för eningens mening lämpligt, eftersom gränsen mellan de nämnda två katego rierna skattskyldiga är flytande.
Utredningen förordar för egen del avdrag enligt tabellens kol. 1 med viss förhöjning. Förhöjningen föreslås därvid till 10 % av lönebeloppet. För
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
71
slaget tillstyrks av
poststyrelsen, överståthållarämbetet
samt
härads skrivar
na i örnsköldsviks
och
Umeå norra fögderier
och lämnas uttryckligen utan
erinran av
kammarrätten.
Länsstyrelsen i Hallands län
förordar en från teknisk synpunkt något
annorlunda lösning, som innebär att förhöjningen av skattebeloppet bestäms
till 10 % av skatten i stället för 10 % av lönen. Länsstyrelsen framhåller att
utredningens förslag hårdast drabbar de lägre inkomsttagarna, där den
nuvarande 25-procentregeln åtminstone från fiskal synpunkt kan sägas fun
gera tillfredsställande. Enligt utredningens förslag blir höjningen för en
arbetstagare som inte lämnar debetsedel maximalt 40 % av skatten om
han är hänförlig till kol. 1 och 70—80 % om kol. 2 är tillämplig. Om kol. 4
skulle ha använts får arbetstagare i de lägsta inkomstskikten betala om
kring 500 % av den verkliga preliminärskatten. Länsstyrelsen finner med
hänsyn härtill att en förhöjning av skatten med 10 % av lönen i vissa fall
blir alldeles för hög. En lämpligare avvägning erhålls enligt länsstyrelsens
uppfattning om man av den försumlige arbetstagaren tar ut 110 % av skat
ten enligt kol. 1 eller — där skatten är högre i kol. 3 — enligt denna ko
lumn. En sådan regel synes länsstyrelsen lämpligare också från praktisk
synpunkt därigenom att den torde vara lättare att tillämpa för arbetsgi
varna och sannolikt också enklare att handha vid en kommande databe
handling.
Avdrag enligt särskild kolumn föreslås av bl. a.
uppbördsverken i Uppsala
och
Hälsingborg, häradsskrivarna i Göteborgs
och
Arvidsjaurs fögderier,
lantbrukets skattedelegation, Föreningen Sveriges stadsfogdar
och
Svenska
byggnadsentreprenörföreningen.
Uppbördsverket i Uppsala
delar inte utredningens uppfattning att det
sistnämnda alternativet är alltför omständligt och ägnat att minska skatte
tabellernas överskådlighet. Verket framhåller att själva uträkningen av de
förhöjda skattebeloppen inte medför någon svårighet eftersom den sker
maskinellt. Risken för att skattetabellerna blir mindre överskådliga kan
elimineras genom att den nya kolumnen inramas på ett särskiljande sätt.
Den särskilda kolumnen har enligt uppbördsverket de fördelarna att arbets
givaren direkt kan avläsa skatteavdraget och att arbetsgivarkontrollen under
lättas. Dessutom får arbetsgivaren genom själva tabelluppställningen besked
om den nya metoden. Härtill kommer, framhåller uppbördsverket vidare,
den förebyggande verkan som ligger i att arbetstagaren själv kan övertyga
sig om vad det kostar honom att inte överlämna debetsedeln, något som inte
med samma tydlighet framgår om förhöjningen skall räknas ut särskilt. —
Liknande synpunkter framförs av
uppbördsverket i Hälsingborg.
Lantbrukets skattedelegation
framhåller att arbetsgivarna inte bör be
lastas med de uträkningar som erfordras för tillämpning av förslaget.
En särskild kolumn, gemensam för hela riket, bör i stället tillämpas. I
samma riktning uttalar sig
Svenska byggnadsentreprenörföreningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
72
Utredningens förslag att s k a 11 e a v d r a g vid korttidsanställ ning skall ske efter tabell när debetsedel inte lämnats, tillstyrks eller lämnas utan erinran av
överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Hallands län,
näringslivets skattedelegation, Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranger
och
Sveriges centrala restaurangaktiebolag.
Den jämfört med nuvarande regler mildare utformning som förslaget i denna del fått inger
kammarrätten
vissa betänkligheter med hänsyn bl. a.
till önskvärdheten av att i möjlig mån minska myndigheternas omfattande arbete med att identifiera och tillgodoföra skattskyldiga de skattemedel som betalts in utan att debetsedelnummer angetts. Förslaget innebär enligt kam marrättens mening risk för att flera än som nu är fallet kommer att under låta att lämna debetsedel. Dessutom kan befaras att många kommer att före dra korttidsanställning i stället för en längre anställning vilket får betecknas som en inte önskvärd utveckling. Kammarrätten framför dock inte här något eget förslag.
I åtskilliga remissyttranden föreslås andra regler för skatteavdrag vid kort tidsanställning än dem som utredningen förordat eller diskuterat.
Häradsskrivaren i Gällivare fögderi
anför att skatteavdrag i förevarande
fall bör ske efter korttidstabellens kolumn avseende arbetstagare med hel kost, innebärande en viss skärpning jämfört med utredningens förslag. En följd av en sådan skärpt regel kunde enligt häradsskrivaren bli att personer som från kyrkobokföringssynpunkt är svåra att anträffa kunde förmås att ordna sin kyrkobokföring.
Länsstyrelsen i Malmöhus län
förordar att skatteavdrag vid korttidsan
ställning sker med 35 % eller sålunda med den procentsats som enligt läns styrelsen bör tillämpas generellt. Denna ordning föreslås som andrahands- alternativ av
Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranger.
En regel av innebörd att skatteavdrag skall ske enligt den kolumn som anger högsta skatteuttag i korttidstabellen och därjämte 10 % av daglönen föreslås av
länsstyrelsen i Västerbottens län.
Uppbördsverket i Hälsingborg
ifrågasätter om inte utredningen över
drivit farhågorna för att skärpta skatteavdrag vid korttidsanställningar skul le medföra »vissa från helt andra synpunkter än de rent skattemässiga inte önskvärda konsekvenser». För vissa av dessa arbetstagare kommer enligt uppbördsverkets uppfattning en förhöjning av skatteavdragen varken att innebära att de i större utsträckning än tidigare avhåller sig från arbete eller att debetsedel lämnas. I de fall då skatteavdraget har betydelse för den skattskyldige torde ett förhöjt skatteavdrag medverka till att debetsedel lämnas, b. n. kan i många fall — trots omfattande utredningar och efter forskningar — skattebeloppen för dessa tillfälliga arbetstagare inte identi fieras på grund av bristfälliga uppgifter. Beloppen kan därför inte heller gottskrivas vederbörande. Detta kunde emellertid förhindras om man hade uppgift om debetsedelns nummer. Mot bakgrunden härav finner uppbörds-
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
73
verket att skatteavdrag i dessa fall bör ske efter samma regler som verket
förordat beträffande den stadigvarande arbetskraften, dvs. efter särskild
kolumn i skattetabellen.
Riksrevisionsverket
finner det inte orealistiskt att anta att en måttlig höj
ning av skatteavdraget vid korttidsanställning i förening med att arbetsgiva
ren åläggs att meddela den anställde konsekvensen av försummelse att läm
na skattsedel verksamt kan bidra till en bättre ordning.
Utredningens förslag att skatteavdraget för kvarstående
skatt när debetsedel inte lämnas skall ske med oförändrat 25
%
av
inkomsten lämnas uttryckligen utan erinran av
överståthållarämbetet, läns
styrelserna i Hallands
och
Västerbottens län, Sveriges arbetsgivareförening
för hotell och restauranger
samt
Sveriges centrala restaurangaktiebolag.
Länsstyrelsen i Malmöhus län
förordar i överensstämmelse med sin upp
fattning om enhetliga avdragsregler att skatteavdraget också i förevarande
fall sker med 35 % oavsett inkomstens storlek.
Uppbördsverket i Hälsingborg
fäster uppmärksamheten på den praxis be
träffande skatteavdrag vid kvarskatt som enligt bindande förklaring från
CFU utbildat sig inom husbyggnads- och anläggningsindustrin. Inom denna
yrkeskategori, där stora kvarstående skatter ofta uppkommer på grund av
de stora och oregelbundna ackordsöverskotten, sker i regel avdrag för kvar-
skatten med samma belopp som för den preliminära skatten. Denna av-
dragsmetod är, framhåller uppbördsverket, enkel att tillämpa för arbets
givarna och torde i de flesta fall vara ett effektivare påtryckningsmedel för
att framtvinga debetsedel på slutlig skatt än 25-procentavdraget. Uppbörds
verket förordar därför att skatteavdrag för kvarstående skatt sker efter
samma kolumn i skattetabellen som gäller för den preliminära skatten.
Exekutionsväsendets organisationsnämnd
erinrar om det före år 1951 till-
lämpade förfarandet. Detta innebar att den lokala skattemyndigheten efter
anmälan från arbetsgivare tillställde denne debetsedel för arbetstagare som
inte överlämnat debetsedel å slutlig skatt. Nämnden framhåller vidare att
det efter ADB-reformens genomförande den 1 januari 1968 kommer att fin
nas register hos de lokala skattemyndigheterna över alla mantalsskrivna
personer, upplagt såväl i bokstavsordning som i födelsenummerordning.
Dessutom kommer ett centralt register för hela riket att finnas hos CFU.
Detta medför enligt nämnden att de av utredningen påpekade olägenheterna
med den äldre ordningen i form av merarbete för myndigheter och arbets
givare inte längre kommer att föreligga. Det bör därför övervägas, anser
nämnden, om man inte i samband med denna reform borde återgå till den
äldre ordningen i fall då debetsedel å slutlig skatt inte lämnas till ar
betsgivaren. Härigenom skulle man kunna inbespara den arbetskraft som
nu sysselsätts med identifiering av inbetalda skatteposter, onödiga krav,
reklamationer osv.
3f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 130
74
Överståthållarämbetet
fäster i sammanhanget uppmärksamheten på ett
spörsmål som väsentligen uppkommer när ADB tillämpas vid skatteupp- börden. Avdragsgrund (kolumn eller motsvarande) och avdragsbelopp in nefattas i ett magnetband. Om arbetsgivaren använder sig av ADB-system vid löneutbetalningen bör han enligt uppbördsverkets mening kunna ha tillgång till »skattebandet» (kopia därav) och överföra skattedata till »löne- bandet». Han behöver då inte från arbetstagare som är upptagen på skatte bandet infordra debetsedel eller annat besked. Tillämpas denna metod blir skatteavdrag alltid verkställt som om debetsedel inlämnats till arbetsgiva ren. Arbetstagare kan inte skaffa sig lägre skatteavdrag än som annars skulle göras genom att underlåta att lämna debetsedel. Den angivna me toden tillämpas f. n. beträffande anställda hos Stockholms stad för vilka uppbördsverket utfärdat debetsedel. Därvid har stundom förekommit pro tester mot att 25-procentreglerna försatts ur spel. Det synes emellertid ämbetet önskvärt med ett uttalande i nu förevarande sammanhang om att hinder inte möter mot det tillämpade förfarandet.
Det av utredningen framförda förslaget att skatteavdrag vid oregelbundet inflytande inkomster skall ske med 50 % när debetsedel inte lämnas och med 25 % i andra fall biträds av
överståt-
hållarämbetet
och lämnas uttryckligen utan erinran av
länsstyrelsen i Hal
lands län.
Åtskilliga remissinstanser anför emellertid från utredningsförslaget av vikande meningar. Härvid synes den allmänna uppfattningen vara att 50- procentavdraget, såsom utredningen själv påvisar, kommer att vara för högt i många fall.
Länsstyrelsen i Malmöhus län
förordar även i förevarande fall avdrag
med 35 % av lönen.
Uppbördsverket i Hälsingborg
finner avdraget böra ske efter samma pro
centsats för alla oregelbundna inkomster, oavsett om debetsedel lämnas eller inte. Procentsatsen kan härvid ev. höjas till 30—35. Uttalanden i samma riktning gör
länsstyrelsen i Västmanlands län.
Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranger
samt
Sveriges
centrala restaurangaktiebolag
påpekar att 50-procentavdraget inom restau
rangbolagens område främst skulle bli tillämpligt när semesterersättning betalas ut. Avdraget är i dessa fall, framhålls det, i regel för högt, vilket skulle leda till irritation hos personalen och föranleda onödiga återbetal ningar. Med hänsyn härtill föreslår remissorganen, att avdraget, i vart fall i fråga om semesterersättningar, begränsas till 35 %.
Svenska byggnadsentreprenörföreningen
berör vissa nackdelar i nu gäl
lande principer för preliminärskatteavdrag på ackordsöverskott. Om ett byggnadsföretag tillämpar exempelvis 14-dagarslön, skall ackordsöverskott uppdelas i delar om 2 000 kr. eller mindre, på vilka skatt dras separat efter en 14-dagarstabell. Skatteuttaget i olika inkomstlägen blir därvid varierande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Kungl. Maj. ts proposition nr 130 år 1967
75
Om härtill beaktas att ackordsöverskotten i dag är relativt höga, torde resul
tatet bli, framhåller föreningen, att i allmänhet innehålls för litet prelimi
närskatt på ackordsöverskotten. Detta torde vara en bidragande orsak till
den förhållandevis höga kvarskattefrekvensen bland byggnads- och anlägg
ningsarbetare. Principerna för preliminärskatteavdrag på ackordsöverskott
synes därför föreningen böra ändras så att den procentsats, som gäller vid
2 000 kr., tillämpas även på den del av ackordsöverskottet som överstiger
2 000-kronorsgränsen.
Restavgift
Utredningen
Frågan om ändrade regler för restavgiften behandlas på s. 110—138 i be
tänkandet. Inledningsvis lämnas en beskrivning av gällande bestämmelser
på området.
Om skattskyldig eller arbetsgivare, som gjort skatteavdrag, underlåter att
betala skatt i föreskriven tid och ordning, är han skyldig att betala restav
gift, beräknad efter fyra öre för varje hel krona av den del av skatten som
inte erlagts i tid. Avgiften är dock alltid minst en krona (58 § UF). Vidare
är arbetsgivare skyldig erlägga restavgift, om han försummar att innehålla
skatt (75 § UF). I sådant fall kan också arbetstagaren bli skyldig att betala
restavgift. Om betalning av skatt under rätt uppbördstermin försummas
utgår respitavgift i stället för restavgift om skatten erläggs senast den 18 i
uppbördsmånaden med skatteanvisning på postanstalt (54 § UF). Respit-
avgiften är 20 resp. 50 öre för skattebelopp om högst 20 resp. 50 kr. och för
högre skattebelopp en krona för varje påbörjat hundratal kronor. Högsta
avgift är 100 kr. och detta oavsett om inbetalningen avser en eller flera skat-
teposter.
Länsstyrelse kan befria från restavgift eller respitavgift, om särskilda
omständigheter föreligger. Enligt cirkulärskrivelse från riksrevisionsverket
till länsstyrelserna den 24 januari 1955 får befrielse från hela restavgiften
meddelas när skatt avkortas eller restitueras, när skatt inbetalts i rätt tid
men i fel ordning eller när giltig ursäkt kan visas för den försenade inbe
talningen.
Utredningen konstaterar att restavgiften har stor betydelse särskilt för
uppbördsresultatet beträffande B-skatt och skatt som arbetsgivare innehål
lit av arbetstagares inkomst genom skatteavdrag. Efter att ha redovisat vissa
synpunkter av såväl principiell som praktisk natur uttalar utredningen, att
den inte anser sig kunna förorda att restavgiften konstrueras som en ränta.
En sådan konstruktion skulle innebära att avgiftens storlek i det enskilda
fallet blir beroende av det tempo i vilket indrivningen sker. Enligt utred
ningen bör det emellertid vara indrivningsmyndigheternas uppgift att sö
ka förkorta tiden för indrivningen. Vad särskilt angår ränteavgift beträffan
de innehållen men ej redovisad skatt uttalar utredningen, att en sådan av
gift skulle medföra merarbete för indrivningsmyndigheterna.
76
I fortsättningen diskuterar utredningen storleken av restavgiften. Det på pekas att en tidpunkt av ca sex månader normalt hinner förflyta från skat tens förfallodag och till dess indrivningsåtgärder kan påbörjas av den rest- förda skatten. Nuvarande procentsats kan med hänsyn härtill synas något låg men å andra sidan motsvarar restavgiften en betydande ränta för den som betalar relativt snart efter uppbördsterminens utgång, särskilt om man tar hänsyn till att den inte är avdragsgill vid taxeringen. Utredningen anser därför att utrymmet för en höjning av procentsatsen är relativt litet.
Frågan om restavgift när arbetsgivare inte betalt innehållen skatt i rätt tid diskuteras utförligt i betänkandet. Utredningen anser att en fast avgift är det lämpligaste påtryckningsmedlet gentemot det helt övervägande anta let arbetsgivare. Emellertid förekommer det att arbetsgivare konsekvent re dovisar innehållen preliminär skatt med för lågt belopp, att arbetsgivares re gistrering hos lokal skattemyndighet fördröjs på grund av att skatten inte redovisas i föreskriven ordning eller att lokal skattemyndighets beslut att fastställa preliminär A-skatt till betalning försenas avsevärt genom att ar betsgivare inte frivilligt tillhandahåller bokföringshandlingar. I nämnda fall är det enligt utredningens mening mindre tillfredsställande att arbetsgivaren får vidkännas samma avgift som i de fall då skatten betalas någon tid efter uppbördsterminens utgång eller relativt snart därefter blir föremål för ut mätningsmans åtgärder. Utredningen anser därför att en särskild tilläggs avgift skall utgå om innehållen skatt varit obetald viss längre tid.
Utredningens förslag beträffande restavgiften innebär följande. Den nu varande restavgiften om fyra öre för varje hel krona obetald skatt höjs till sex öre. Arbetsgivare, som gjort skatteavdrag men inte redovisat innehållet belopp inom föreskriven tid, skall dessutom betala särskild tilläggsavgift. Avgiften skall utgå med sex öre för varje hel krona av det obetalda belop pet och beräknas för varje påbörjat år, med början ett år från utgången av den månad, då beloppet bort erläggas, till dess det erläggs eller fastställs till betalning av lokal skattemyndighet. Utgående tilläggsavgift skall anges i fastställelsebeslutet.
Utredningen förordar motsvarande ändringar beträffande restavgift en ligt 58 § förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt och 20 § förordningen om sjömansskatt. Vidare föreslås att redare i likhet med andra arbetsgivare skall erlägga tilläggsavgift, om innehållen skatt ej betalts inom viss tid. I
I detta sammanhang föreslår utredningen ytterligare en ändring av 58 § förordningen om allmän varuskatt. I nämnda paragraf första stycket stad gas f. n. att restavgift utgår om skattsky]dig underlåtit att inom föreskriven tid »inbetala i avgiven deklaration angivet belopp». Vid tillämpningen av be stämmelsen har ansetts tveksamt om en skattskyldig är skyldig erlägga rest avgift t. ex. i sådant fall, då han visserligen betalt den skatt som han angett
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
77
i sin preliminära deklaration men i deklarationen angett lägre skatt än som
i och för sig skulle följa av andra uppgifter i deklarationen. Utredningen
anser, att skattskyldig i dylikt fall skall erlägga restavgift i den mån han
betalar ett skattebelopp, som är lägre än det som grundas på uppgifterna om
skattepliktig omsättning, och föreslår därför en ändrad lydelse av författ-
ningsrummet i fråga.
Remissyttrandena
Samtliga remissinstanser, som yttrat sig i frågan huruvida restavgiften
bör konstrueras som en löpande ränta, avvisar en sådan lösning på i huvud
sak samma skäl som utredningen anfört för sitt ställningstagande på denna
punkt. Särskilt
kammarrätten
understryker, att med en långt driven ränte-
jämförelse kunde befaras att restavgiften skulle komma att uppfattas som
en form av låneränta, vilket indirekt kunde bibringa skattskyldiga den före
ställningen att samhället på visst sätt godtagit denna form av skattekredit.
Utredningens förslag beträffande restavgiften har i princip god
tagits av flertalet remissinstanser. Oreserverat tillstyrkande av förslaget fö
religger från bl. a.
CFU, kronofogdemyndigheten i Stockholm, direktionen
för Stockholms stads uppbördsväsen, länsstyrelserna i Uppsala, Malmöhus,
Hallands, Värmlands, Västernorrlands
och
Västerbottens län, kronofogde
myndigheten i Göteborg, Tjänstemannaföreningen vid Kronofogdemyndig
heten
och
Sveriges häradsskrivarförening.
Ett par remissinstanser avstyrker dock höjning av restavgiften. Till dessa
hör
kammarrätten,
som anser att de i betänkandet anförda skälen närmast
talar för en oförändrad avgift och att i vart fall skäl inte torde föreligga föl
en så stor höjning av avgiften som med 50
%. Länsstyrelsen i Söderman
lands län,
som i likhet med utredningen anser att restavgiften främst bör
ses som ett påtryckningsmedel för betalning av skatten under uppbörds-
terminerna, är inte övertygad om att en avgiftshöjning skulle medföra ökad
betalning i rätt tid och förordar därför att avgiften blir oförändrad. Enligt
länsstyrelsen är flertalet skattskyldiga, som resterar med skatt, personer
som av olika anledningar saknar betalningsförmåga, bl. a. på grund av
ålder eller sjukdom. Vid en betalning av restförd skatt efter tre, fyra och
sex månader efter uppbördstermins utgång skulle med den föreslagna rest
avgiften av 6 % årsräntan uppgå till ej mindre än 24, 18 resp. 12
%. Nä
ringslivets skattedelegation
avstyrker höjning av restavgiften med förmo
dande, att betalning i det helt övervägande antalet fall sker inom kortare
tid än sex månader från uppbördsterminen. I dessa fall uppgår den effek
tiva räntan f. n. till minst 8
%.
Föreningen uttalar, att bristande betalnings
förmåga som regel torde vara orsaken till de mer avsevärda förseningarna
och inte bristande vilja att betala skatten eller önskan att göra en räntevinst.
Avstyrkande föreligger vidare från
Sveriges hantverks- och industriorgani-
78
scition,
som anser att dröjsmål med betalningen ofta beror på oavsiktlig
försummelse och att en höjning av avgiften i vart fall bör medföra att upp- bördsterminerna förlängs. Organisationen anser det dock motiverat med en höjning i fall då arbetsgivare inte redovisar innehållen skatt i rätt tid. Även
Föreningen auktoriserade revisorer
och
Svenska revisorsamfundet
avstyrker
den föreslagna höjningen. Den sistnämnda instansen förordar i stället för avgift en straffränta, så att restavgiften blir helt beroende av den otillåtna kredittiden.
Åtskilliga remissinstanser framför egna förslag beträffande restavgiftens utformning.
Riksrevisionsverket
påpekar att en viss differentiering av rest
avgiften torde kunna förenas med de efter indrivningsväsendets förstatligan de införda arbetsrutinerna, enär numera en fast gräns upprätthålls mellan den första kravverksamheten sedan indrivningshandlingarna mottagits och det fortsatta indrivningsarbetet. Verket anser att en uppdelning av rest avgiften i två fasta delar kan antas påskynda betalningen av restförd skatt. Den andra delen av avgiften skulle påföras endast om skatten ej betalas inom viss tid, som angetts i en anmaningsskrivelse. En fördel med en så dan uppdelning av restavgiften skulle vara att den som försummat skattebe talning i rätt tid av tillfälligt förbiseende men som erlägger det restförda be loppet senast inom den tid som anges i en första kravskrivelse inte drab bas av lika hård påföljd som den vars försummelse föranleder egentliga exekutiva åtgärder.
Uppbördsverket i Hälsingborg
föreslår en rörlig avgift med förslagsvis
räntepåslag varje månad. Förslaget skulle visserligen enligt verket medföra mer arbete för indrivningsmyndigheten men å andra sidan ha en starkt be- talningsstimulerande effekt.
Länsstyrelsen i Västmanlands län
föreslår en
restavgift om 4
%
för påbörjat år från sista förfallodagen för skatten och
därefter 2 % för varje påbörjat år utöver det första tills skatten betalts.
Sve
riges köpmannaförbund
uttalar, att det inte är rimligt att den som bemödar
sig om att betala snabbt drabbas av högre kostnad än den som försöker för dröja indrivningen. Förbundet föreslår en låg fast avgift i botten, förslags vis 3 %, som därefter ökas med 1
%
för varje tremånadersperiod efter ut
gången uppbördsmånad, sammanlagt dock högst 8 %.
Föreningen Sveriges
kronokamrerare
framhåller att det ofta märks en strävan hos skattskyldiga
att kompensera sig för restavgiften genom att förhala inbetalningarna och anser därför att restavgiften bör utgå med lägre procentsats om skatten er läggs inom kortare tid från förfallodagen. Föreningen anser inte den före slagna höjningen tillräcklig och föreslår för sin del en restavgift om 8 % på preliminär, kvarstående och tillkommande skatt men att avgiften be gränsas till halva beloppet om betalning erläggs senast under fjärde kalen dermånaden efter betalningsterminen.
Länsstyrelsen i Norrbottens län
ut
talar att en stor del av de skattskyldiga som regelmässigt häftar för rest-
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
79
förda skatter enligt länsstyrelsens erfarenhet visserligen har relativt goda
inkomster men att de funnit att försenad skatteinbetalning innebär ekono
misk fördel. Restavgiften föreslås därför höjd till 8 %.
Den av utredningen föreslagna tilläggsavgiften i fall då arbets
givare inte betalar innehållen skatt tillstyrks i princip av flertalet remiss
instanser som yttrat sig i frågan. Den godtas i föreslaget skick av bl. a.
CFU, direktionen för Stockholms stads uppbördsväsen, länsstyrelserna i
Uppsala
och
Västerbottens län
samt
kronofogdemyndigheten i Varbergs
och
Norrköpings distrikt. Sveriges redareförening
avvisar helt tanken att för
höjd avgift uttas på innehållen skatt och anser att det allmänna i stället
genom andra åtgärder, framför allt genom ett omdömesgillt utnyttjande av
straffbestämmelserna i 80 § UF, bör försöka minska frekvensen av för sena
betalningar av innehållen skatt. Även
näringslivets skattedelegation
anser
att straffsanktionen är tillräckligt påtryckningsmedel för att få flertalet ar
betsgivare att betala innehållen skatt. Om någon ekonomisk sanktion skall
finnas vid sidan av straffpåföljden bör denna ges karaktär av skadestånd.
Föreningen, som anser att restavgiften bör vara 4 % liksom hittills om
förseningen av betalningen inte överstiger ett år, föreslår att ränta bör utgå
efter 6 % om året för den del av dröjsmålstiden, som överskrider ett år från
uppbördsterminen. Skillnad bör enligt föreningens mening härvidlag inte
göras mellan innehållen skatt och annan ej inbetald skatt.
Svenska byggnadsentreprenörföreningen
uttalar att endast faktisk ränta
bör utgå efter förslagsvis 9 % om ett företag försummar skattebetalning
i rätt tid någon enstaka gång och kortare tid. Dessutom bör en särskild
expeditionsavgift utgå för de administrativa kostnader som statsverket
åsamkas på grund av att skatten inte erlagts i tid. Föreningen anser där
emot att den av utredningen föreslagna regeln bör tillämpas mot företag
som ständigt felar med betalning av skatten.
Flera remissinstanser föreslår en i princip annorlunda utformad tilläggs
avgift än den utredningen föreslagit. Andra instanser framför ändrings
förslag som berör detaljer i förslaget.
Föreningen Sveriges kronokamrerare
anser utredningens förslag om tilläggsavgift alltför komplicerat. Föreningen
erinrar om att tilläggsavgifterna skulle komma att beräknas från flera
tidsperioder eftersom ett och samma fastställelsebeslut kan omfatta skatte
belopp som hänför sig till flera uppbördsterminer. Enklare vore det därför
enligt föreningens mening att en enda avgift pålades i samband med utfär
dande av fastställelsebeslut. Föreningen föreslår en sådan fastställelseav-
gift om 4
%. Kammarrätten
är tveksam beträffande vissa detaljer i försla
get rörande restavgift för arbetsgivare, såsom avgiftens storlek och tidpunk
ten för uttagande av tilläggsavgift. Kammarrätten föreslår att grundav
giften behålls vid 4
%
men att skyldigheten att betala en tilläggsavgift om
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
80
6 % förläggs till en tidigare tidpunkt än enligt förslaget, exempelvis redan till tidpunkten sex månader efter utgången av uppbördsmånaden. Ytterliga re tilläggsavgifter kan därefter stadgas för varje påbörjat år. Som skäl för sitt förslag anför kammarrätten.
Försummelser av nu ifrågavarande slag torde i huvudsak ha sin orsak i ren glömska eller i kreditbehov. En höjning av grundavgiften i enlighet med förslaget får därför antagas allenast i ringa omfattning komma att medföra att antalet försummelser minskar. Särskilt beträffande dem som av glömska försummat inbetalning torde effekten bli blygsam, åtminstone sett på längre sikt. Såsom påpekats i betänkandet motsvarar redan nu gällande restavgift vid kortare dröjsmål en ej obetydlig årsränta. En höjning av restavgiften (grundavgiften) får därför antagas ha en inte obetydlig negativ effekt på så sätt att många för att kompensera höjning kommer att betala senare. Detta torde särskilt vara att förvänta av dem som ha kreditproblem. Den av kam marrätten föreslagna lösningen torde inte medföra några negativa effekter på kortvariga försummelser, samtidigt som ett bättre påtryckningsmedel er hålls på dem som försöka skaffa sig längre krediter.
Bl. a.
länsstyrelsen i Norrbottens län
ifrågasätter om inte intervallerna för
tilläggsavgift bör sättas till ett halvt år i stället för ett år som utredningen föreslagit. En kortare intervall skulle vara ett effektivt medel mot underlå tenhet att inbetala innehållen skatt.
Länsstyrelsen i Hallands län
anser att
tilläggsavgiften i samtliga fall skall beräknas fram till den tidpunkt då skat tebeloppet betalas. Länsstyrelsen anser det otillfredsställande att tidpunk ten för fastställande av betalning skall vara avgörande för tilläggsavgiftens storlek. Liknande mening uttalar bl. a.
länsstyrelsen i Västmanlands län.
Ett flertal remissinstanser anser att tilläggsavgiften bör beräknas genom procentpåslag för varje månad som skatten är obetald. I
I sammanhanget har ett par remissinstanser framfört förslag och gjort påpekanden som berör restavgiftens utformning.
Länsstyrelsen i Malmöhus
län
ifrågasätter om inte lägsta restavgift borde fastställas till 10 kr., vilket skulle förenkla avgiftsuträkningen.
Länsstyrelsen i Södermanlands län
an
ser att behov föreligger av bestämmelser om beräkning av tilläggsavgift när det inte kan utrönas vid vilka tillfällen eller med vilka belopp lön ut betalts eller skatt innehållits av arbetsgivare. Länsstyrelsen föreslår att lön och skatteavdrag i dylika fall skall anses belöpa till lika del på envar av de månader, som ingår i anställningstiden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
81
Omdebitering, avkortning och restitution
Utredningen
Frågan om ändrade bestämmelser rörande omdebitering, avkortning och
restitution av skatt behandlas i betänkandet på s. 139—151. Härav må föl
jande återges.
Om ett skattebelopp, som efter debitering eller fastställelse bokförts i rä
kenskaperna, nedsätts på grund av ändring i åsatt taxering eller i debite
rings- eller fastställelsebeslut, kommer detta att föranleda s. k. avkortning
i räkenskaperna, i den mån beloppet är obetalt. Om ett skattebelopp av
förs ur räkenskaperna av andra skäl, t. ex. på grund av att den skattskyl
dige saknar utmätningsbara tillgångar, betecknas detta i UF som avskriv
ning.
Gällande bestämmelser om avkortning är intagna i 65 § UF, som inne
håller följande. Avkortning av ogulden debiterad preliminär B-skatt, kvar
stående skatt och tillkommande skatt skall äga rum, då någon vunnit ned
sättning i eller befrielse från honom påförd taxering eller debitering samt
då dödsbo befriats från skyldighet att erlägga skatt. Om skattskyldig vid
debitering av slutlig skatt gottskrivits debiterad preliminär B-skatt eller
till betalning fastställd innehållen preliminär A-skatt till högre belopp än
den slutliga skatten, skall vidare överskjutande belopp av dessa skatter av
kortas i den mån det är oguldet. Kvarstående skatt, som arbetsgivare inne
hållit genom skatteavdrag eller enligt lagen om införsel i avlöning, pension
eller livränta men inte redovisat, skall avkortas såvitt angår den skattskyl
dige. Vidare förekommer avkortningsfall som inte närmare regleras av
stadganden i UF.
Beslut om avkortning fattas av länsstyrelse efter anmälan från utmät
ningsman. Enligt 40 § uppbördskungörelsen den 16 oktober 1953 (nr 628)
(UK) skall anmälan om avkortning inges senast den 15 i varje månad.
Beträffande restitution av skatt (45, 68, 75 §§ UF samt 48 § UK) kan
lämpligen skiljas mellan å ena sidan preliminär skatt och å andra sidan
slutlig, kvarstående och tillkommande skatt. Restitution av preliminär skatt
sker om erlagd preliminär skatt överstiger motsvarande slutliga skatt och
i vissa andra fall då skattskyldig är berättigad återfå överskjutande preli
minär skatt. Restitution av slutlig, kvarstående och tillkommande skatt
sker då länsstyrelsen funnit att skatt påförts obehörigen eller med för högt
belopp samt då skattskyldig får nedsättning i eller befrielse från dylik skatt.
Om beslut, varigenom arbetsgivare förklarats ansvarig för arbetstagares
skatt, helt eller delvis upphävs av högre instans, skall skatt som erlagts i
enlighet med det tidigare fastställelsebeslutet återbetalas till arbetsgivaren.
Den som skall erhålla restitution i enlighet med dessa regler är emeller
82
tid inte obetingat berättigad att få ut beloppet. Restitutionsbeloppet tas nämligen i första hand i anspråk för betalning av restförda skatter eller för tillkommande skatt, som påförts eller kan antas bli påförd (68 § 3 och 4 mom. UF).
Av UF framgår inte direkt om avkortning eller restitution på grund av utgången i taxeringsprocess skall vidtas omedelbart eller om laga kraft skall inväntas. Såvitt angår avkortning synes detta spörsmål inte heller ha berörts i samband med bestämmelsernas tillkomst. Regeringsrätten har i ett rättsfall fastställt länsstyrelses beslut att vägra restitution med hän syn till att kammarrättens utslag i taxeringsfrågan inte vunnit laga kraft, se regeringsrättens årsbok (RÅ) 1924 ref. 1. Återbetalning av överskju tande preliminär skatt, som uppkommer vid debitering av slutlig skatt på grundval av taxeringsnämnds beslut, verkställs däremot oavsett om be slutet vunnit laga kraft eller inte.
Restitution utan avvaktan på laga kraft verkställs vidare på grundval av debitering av slutlig skatt enligt prövningsnämnds beslut, som meddelats i sådan tid, att det kunnat beaktas vid debiteringen. Även i dessa fall be gränsas utbetalningen enligt stadgandena i 68 § 4 mom. UF.
I övriga skandinaviska länder gäller, att åtgärder för skattens uttagan de skall upphöra och erlagd skatt restitueras, om åsatt taxering undanröjs eller nedsätts av högre instans, oberoende av om beslutet vunnit laga kraft. Om nedsättningen meddelas av civil domstol skall enligt dansk och norsk rätt beslutet dock verkställas först sedan detta vunnit laga kraft.
Utredningen finner det önskvärt att bestämmelserna om avkortning och restitution, som f.n. föranleder tveksamhet och ojämnhet i tillämpningen, får en klarare utformning, Avkortning och restitution föregås alltid av om debitering, varför frågan närmast rör utformningen av bestämmelserna om när omdebitering skall ske. Härvid kan man lämpligen skilja mellan om debitering till följd av beslut om nedsättning av skatt, som inte erlagts, och å andra sidan omdebitering som avser en redan betald skatt.
Utredningen anser det vara konsekvent och praktiskt att ett obetalt skat tebelopp, som till följd av beslut om nedsättning av taxeringen inte skall erläggas, avkortas oavsett om beslutet vinner laga kraft eller ej. Enligt ut redningens mening är ett medgivande av anstånd med skattens erläggande, vilket är en annan tänkbar lösning, inte förmånligare för det allmänna än beslut om omdebitering och avkortning.
Reträffande omdebitering när nedsättning av taxering berör redan er lagd skatt uttalar utredningen som sin mening, att en från såväl praktisk som principiell synpunkt helt konsekvent verkställighetsregel kan erhållas endast om varje beslut, som medför sänkt taxering, får verkställas utan avvaktan på laga kraft, dvs. även i de fall då ett skattebelopp skulle kom ma att restitueras. Med en sådan utformning ernås full överensstämmelse med vad som gäller i fråga om de administrativa besvärsmyndigheternas
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
83
beslut i Danmark, Finland och Norge. Några skatteförluster av betydelse för
det allmänna befaras inte uppkomma.
Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag till nya bestämmelser
rörande omdebitering, avkortning och restitution följande.
I överensstämmelse med vad som gäller i de nordiska grannländerna
skall prövningsnämnds och kammarrättens beslut verkställas utan avvak
tan på laga kraft. Detta skall gälla även när arbetsgivare befrias från an
svar för arbetstagares skatt och på grund därav blir berättigad till restitu
tion. Om arbetsgivaren häftar i skuld för egen eller arbetstagares skatt skall
belopp, som annars skulle ha restituerats, tas i anspråk för betalning av
skulden. Bestämmelse att restitution eller avkortning får ske utan avvak
tan på laga kraft föreslås även i förordningen den 30 november 1951 (nr
763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst
och i förordningen den 6 juni 1952 (nr 410) med bestämmelser om be
gränsning av skatt i vissa fall.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Remissyttrandena
Utredningens förslag rörande omdebitering, avkortning och restitution
av skatt har rönt ett positivt mottagande i remissyttrandena. Det tillstyrks
av de allra flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan, såsom
CFU, di
rektionen för Stockholms stads uppbördsväsen, uppbördsverket i Hälsing
borg, Sveriges köpmannaförbund, Föreningen Sveriges kronokamrerare,
Sveriges häradsskrivarförening, lantbrukets skattedelegation
och
Svenska
byggnadsentreprenörföreningen. Länsstyrelsen i Uppsala län,
som tillstyr
ker förslaget, anser detta inte medföra nämnvärd risk för förluster för
statsverket med hänsyn till det relativt få fall i vilka höjning av taxering
sker efter besvär hos kammarrätten eller regeringsrätten. Det föreslagna
förfarandet innebär enligt länsstyrelsen en förenkling i ärendenas hand
läggning.
Länsstyrelsen i Västerbottens län
biträder förslaget under påpe
kande, att den redan nu verkställer omdebitering, avkortning och restitu
tion av prövningsnämndens beslut oavsett om de vunnit laga kraft eller ej.
Näringslivets skattedelegation
tillstyrker förslaget utom i vad det avser
beslut, varigenom arbetsgivare förklarats ansvarig för arbetstagares skatt.
Föreningen ifrågasätter om inte verkställigheten i normalfallet bör ske
först sedan lagakraftägande beslut föreligger i enlighet med de allmänna
principer som besvärssakkunniga angivit i sitt betänkande SOU 1966: 70.
Föreningen Sveriges stadsfogdar
framför vissa kritiska synpunkter mot
förslaget. Föreningen erinrar om utredningens uttalande att — om skatt
skyldig försätts i konkurs sedan ny debitering verkställts enligt högre in
stans beslut om höjning av taxering — de föreslagna reglerna kommer att
medföra att bevakning kan ske med förmånsrätt genom att två år inte hun
84
nit förflyta från förfallotiden för den tillkommande skatten till ingivandet av konkursansökningen. Föreningen påpekar, att utredningens uttalande inte har relevans när fråga är om eftertaxering, eftersom förmånsrätten inte avser skatt som påförts på grund av eftertaxering och som annars skulle ha förfallit till betalning inom den tid för vilken förmånsrätt gäller i vanliga fall. Vidare erinrar föreningen om att förmånsrätt på grund av ut mätning (enligt 17 kap.8 och 9 §§handelsbalken) går förlorad om, såsom utredningen föreslagit, den skatt för vilken utmätningen skett restitueras utan avvaktan på lagakraftägande taxering.
Slutligen framhåller föreningen att det trots bestämmelserna i 68 § 4 mom. UF inte alltid är möjligt att kvitta den överskjutande skatt som upp står vid omdebitering mot restförd skatt som påförts konkursgäldenären. Om nämligen ett med förmånsrätt bevakat skattebelopp skulle avkortas, kan den överskjutande skatt som därvid uppkommer ej kvittas mot beva kat skattebelopp utan förmånsrätt. Den överskjutande skatten måste i stäl let överlämnas till konkursboet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Preskription av skatt
Utredningen
Behovet av nya bestämmelser i fråga om preskription av skatt behand las på s. 152—169 i betänkandet. Utredningens förslag i förevarande avse ende innebär följande.
Påförd skatt skall liksom hittills preskriberas fem år efter utgången av det uppbördsår under vilket den bort erläggas enligt verkställd debitering eller den fastställts till betalning.
Beträffande arbetsgivares ansvar för arbetstagares skatt, för vilket likaså f. n. gäller en femårig preskriptionstid, föreslås gälla två preskriptionstider.
Den ena avser i första hand den tid inom vilken ett skattebelopp kan fastställas till betalning. Tiden utgör fem år som — i fråga om preliminär A-skatt — räknas från utgången av det uppbördsår, under vilket arbetsta garen bort erlägga kvarstående skatt för det inkomstår då skatteavdraget gjordes eller borde ha gjorts. I fråga om ansvarighet för kvarstående skatt skall femårsperioden för fastställelse räknas från utgången av det upp bördsår då skatten förföll till betalning. De på detta sätt beräknade tider na skall gälla även beträffande indrivningen av till betalning fastställt skat tebelopp, när detta avser preliminär eller kvarstående skatt som arbetsgi vare underlåtit att innehålla genom skatteavdrag. Om ej innehållen preli minär skatt fastställts till betalning hos arbetsgivaren räknas dock pre skriptionstiden för indrivning från utgången av det uppbördsår när fast- ställelsen skedde.
Den andra preskriptionstiden avser indrivning av innehållen men ej re
85
dovisad preliminär eller kvarstående skatt. Härför skall gälla en särskild
femårig preskriptionstid, räknad från utgången av det uppbördsår under
vilket beloppet fastställdes till betalning.
När anstånd beviljats i avvaktan på att besvär rörande taxering skall
avgöras, får utan hinder av annars gällande preskriptionstid åtgärder vidtas
för att ta ut det skattebelopp, som anståndet avsett, till dess två år förflu
tit från utgången av den månad då kammarrätten eller regeringsrätten med
delade utslag i anledning av besvären. Likaledes skall skattebelopp, för vil
ket arbetsgivare är ansvarig enligt utslag av kammarrätten eller regerings
rätten, alltid kunna tas ut under en tid av två år från utgången av den
månad då utslaget meddelades.
Slutligen berör utredningen frågan om tillämpningen av preskriptions
reglerna sedan utmätning för skatt skett enligt UF och erinrar därvid om
att bestämmelserna i 88 c § utsökningslagen om viss tidsfrist för utmätt
egendoms försäljning inte gäller vid utmätning för skatt (60 § 3 mom. UF).
Någon sådan tidsfrist gäller över huvud taget inte vid utmätning för skatte
fordran.
Utredningen påpekar att utmätningsmännen i praktiken anser sig ha
relativt obegränsade möjligheter att vänta med försäljning av egendom
som utmätts för skatt. I regel torde ett uppskjutande av försäljningen helt
ske i den skattskyldiges intresse och på dennes begäran för att ge honom
rådrum att på annat sätt betala skatteskulden. Man torde dock i allmänhet
inte våga låta anstå med försäljningen till dess preskription inträtt med
hänsyn till den utformning stadgandet härom har. Preskriptionsbestäm-
melsen i 71 § UF är avfattad så, att åtgärder för uttagande av skatt inte må
vidtagas senare än osv. Denna avfattning av preskriptionsregeln har till
kommit i förtydligande syfte. Härmed avsågs att klarlägga, påpekar utred
ningen, att det avgörande för kronans möjligheter att erhålla utdelning i
skattskyldigs konkurs är att kronans konkursansökan görs eller — om den
skattskyldige försatts i konkurs på annans begäran — kronans skatteford
ran bevakas före preskriptions inträdande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
Remissyttrandena
Utredningens förslag om regler beträffande preskription m. m. har mot
tagits positivt av remissinstanserna. Förslaget tillstyrks oförändrat eller
lämnas uttryckligen helt utan erinran av bl. a.
direktionen för Stockholms
stads uppbördsväsen, länsstyrelserna i Uppsala
och
Västerbottens län, kro
nofogdemyndigheten i Norrköpings distrikt, Sveriges köpmannaförbund, nä
ringslivets skattedelegation, Föreningen Sveriges kronokamrerare
och
Sveri
ges häradsskrivarförening.
Endast
justitiekanslersämbetet
framför en viss
principiell kritik mot förslaget. Ämbetet uttalar att de föreslagna reglerna
visserligen i huvudsak innebär ett lagfästande av vad som ansetts gälla, men
86
reglerna måste te sig krångliga inte bara för allmänheten utan också för myndigheter som blott undantagsvis har att ta ställning till frågan om preskription av skatt, t. ex. domstolar. Ämbetet anser att en förenkling av preskriptionsreglerna skulle vara önskvärd men är för sin del inte berett att ange hur en sådan skulle genomföras.
Enligt förslaget skall preskription i vissa fall inträda två år efter utgången av månad, varunder utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj :t meddelats.
CFU
påpekar att detta innebär ett genombrytande av regeln att preskription
sker vid uppbördsårs utgång. Nämnden anser det fördelaktigare såväl vid indrivning av skatt som i övrigt med endast en preskriptionstid under året och föreslår därför att preskription i besvärsfallen skall inträda två år efter utgången av det uppbördsår, då utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj :t meddelats.
Svea hovrätt
påpekar att den föreslagna preskriptionstiden i fråga om åt
gärder för indrivning av skatt som arbetsgivare innehållit även gäller beträf fande ställföreträdares ansvar för sådan skatt. Särskilt beträffande fåmans bolag, påpekar hovrätten, kan den situationen uppkomma, att — efter lång varigt utredningsarbete — ställföreträdaren vid mot honom förd talan om solidarisk betalningsskyldighet visar sig svår att anträffa och att han även söker förhala rättegången. Dom mot honom kan då komma att meddelas vid en tidpunkt, när den ej längre är exigibel. Den föreslagna preskriptions tiden i 71 § 2 mom. sista stycket UF, två år från utgången av den månad då kammarrättens eller Kungl. Maj :ts utslag meddelades, bör därför enligt hovrättens mening gälla även för allmän domstols lagakraftvunna dom, varigenom ställföreträdare förpliktats att jämte arbetsgivaren svara för skattebelopp. Hovrätten anser dock, att preskriptionstiden inte i något fall bör överstiga tio år.
Justitiekansler sämbetet
framhåller rörande tolkningen av regeln att åt
gärder för uttagande av skatt inte får vidtas senare än fem år efter viss an given tidpunkt följande. Om regeln har den innebörden att även försälj ning av utmätt gods skall ha ägt rum före preskriptionstidens utgång, mås te utmätningen återgå i fall försäljning inte medhunnits. För egen del är ämbetet benäget att ansluta sig till en annan uppfattning om bestämmel sens innebörd. Det bör vara tillräckligt, att själva utmätningen — inne fattande utmätningsförklaringen och säkerställandet — skett inom pre skriptionstiden. En annan sak är det enligt ämbetet att även försäljningen bör ske inom nämnda tid om inte särskilda skäl föranleder annat. Har för säljningen i något fall fått anstå bör den företas utan onödigt dröjsmål. Ämbetet uttalar slutligen, att ett klarläggande av preskriptionsregelns in nebörd skulle vara av värde med hänsyn till den osäkerhet som råder om hur den är att förstå såvitt avser utmätning.
Exekutionsväsendets organisa-
tionsnämnd
framhåller vikten av att preciserade regler ges om försäljning
efter preskriptionsinträde. Nämnden uttalar att sådana regler exempelvis
Iiungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
87
kan ange när och i vilka fall försäljning kan ske eller en tidpunkt efter
vilken försäljning över huvud taget ej må äga rum. Även
Föreningen Sve
riges stadsfogdar
önskar ett uttalande i denna fråga och anför bl. a.
Föreningen anser liksom utredningen, att exekutiv försäljning av utmätt
egendom samt fördelning av köpeskillingen bör ske före skattepreskriptio-
nens inträde. Som utredningen framhållit kan dock inträffa fall, då försälj
ningen ej hinns med innan skattefordringen preskriberas eller också kan
en försäljning förväntas ske till uppenbart underpris. Som ytterligare exem
pel kan nämnas exekutiv försäljning av en utmätt fordran, som sekundo-
gäldenären punktligt avbetalar men ej är skyldig slutbetala, förrän efter
tiden för skattens preskription. I dylika fall bör hinder ej möta för exekutiv
försäljning eller emottagande av likvid samt fördelning av köpeskillingen
även efter tiden för skattens preskription, om så skulle visa sig nödvändigt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Arbetsgivarna och uppbördsförfarandet
Utredningen
Vad i betänkandet anförts beträffande arbetsgivarna och uppbördsförfa
randet (s. 170—190) berörs i det följande endast i den mån utredningens
överväganden utmynnat i förslag till nya bestämmelser.
Enligt 78 § 1 mom. tredje stycket UF åligger det arbetsgivare att efter
anmaning av föredraganden i uppbördsärenden hos länsstyrelsen eller av
lokal skattemyndighet tillhandahålla bokföringshandlingar eller anteck
ningar för kontroll av skatteavdrag samt att lämna upp
gift om anställda arbetstagare, utbetalda löner och beloppet av verkställda
skatteavdrag. Om arbetsgivaren inte hörsammar anmaningen, kan läns
styrelsen förelägga honom lämpligt vite. Länsstyrelsen kan även förelägga
vite för att förmå arbetsgivare att fullgöra sin skyldighet att verkställa skat
teavdrag (83 §). Förelagt vite utdöms av länsstyrelsen. Om räkenskapshand
lingar eller anteckningar inte ställts till förfogande, kan länsstyrelsen enligt
lagen den 16 juni 1961 (nr 332) om handräckning vid taxeringsrevision med
dela beslut om handräckning för handlingarnas eftersökande och omhän
dertagande.
Frågan om rätt för lokal skattemyndighet att förelägga vite enligt 83 §
UF har närmast aktualiserats av 1957 års riksdagsrevisorer (§23), som
påpekade att man om sådan rätt infördes skulle undvika omgången över
länsstyrelse när vitesföreläggande gentemot arbetsgivare kommer i fråga.
Revisorerna erinrade i samband därmed om att taxeringsnämnd enligt
taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623) utrustats med be
fogenhet att förelägga vite.
Utredningen anser betänkligheter inte kunna anföras mot att lokal skatte
myndighet får rätt att förelägga tredskande arbetsgivare vite och erinrar
om att lokal skattemyndighet bemyndigats förelägga vite enligt förordning
88
en den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter en- ligt lagen om allmän försäkring, m. m. Som särskilt värdefullt anser utred ningen det vara om lokal skattemyndighet kunde ålägga arbetsgivare att vid vite lämna uppgift om anställda arbetstagare, utbetalda löner och beloppet av verkställda löneavdrag. Det förutsätts att de lokala skattemyndigheterna iakttar återhållsamhet vid tillämpningen av de föreslagna vitesbestämmel serna och att vite tillgrips först sedan andra utvägar prövats.
Utredningen föreslår således att lokal skattemyndighet erhåller samma rätt att förelägga vite som enligt 83 § UF f. n. tillkommer länsstyrelse. Vitet bör i likhet med vad som gäller enligt 123 § taxeringsförordningen bestäm mas till lägst 100 kr. och högst 5 000 kr. och får inte föreläggas staten, kommun eller annan menighet och inte heller ämbets- eller tjänsteman i tjänsten. Likaså föreslår utredningen att på sätt som skett i 124 § taxe ringsförordningen bestämmelse införs i UF om att vite inte får utdömas, om det visar sig att ändamålet med detsamma förfallit. Vidare bör gälla att ändamålet med vitet inte skall anses ha förfallit, om vitesföreläggandet iakttagits först efter det framställning gjorts om vitets uttagande. Utred ningen anser även att i UF bör införas bestämmelse om att besvär inte må föras över beslut varigenom vite förelagts.
Det finns i UF inga regler om ansvarighet för arbetsgiva res ställföreträdare. I straffrättsligt hänseende torde dock gälla att arbetsgivares ställföreträdare, som underlåtit att verkställa skatteav drag på arbetstagares lön eller inte inbetalt innehållen skatt inom före skriven tid, ådrar sig samma straffansvar som stadgas för arbetsgivare.
Vidare gäller särskilt skadeståndsansvar för arbetsgivares ställföreträ dare enligt vissa regler i aktiebolagslagen den 14 september 1944 (nr 705). En sammanfattning av bestämmelserna på detta område lämnas i betän kandet på s. 182—183.
Utredningen konstaterar att möjligheterna f. n. är begränsade att göra ställ företrädare för aktiebolag eller annan juridisk person ansvarig för skattebe lopp som innehållits och som den juridiska personen svarar för men saknar möjlighet att betala. Särskilt i fråga om de s. k. fåmansbolagen är nackdelar na med en sådan ordning framträdande. Beträffande dessa bolag, framhål ler utredningen, har det inte sällan visat sig att verkställande direktören eller annan som företräder bolaget förfarit på sådant sätt att den bristande redovisningen föranleder utdömande av straff. Ställföreträdaren riskerar dock inte att behöva ersätta den innehållna men oredovisade skatten med egna medel, fastän det egna bolaget helt saknar tillgångar. Utredningen anser därför befogat med ändrade regler på området.
Utredningen avvisar tanken på att konstruera ansvarigheten som ett skadeståndsansvar. I detta avseende hänvisar utredningen till två av högsta domstolens domar (Nytt Juridiskt Arkiv 1957 s. 757 och 761) enligt vilka
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
89
den som fällts till ansvar enligt 80 § 1 mom. andra stycket UF för under
låtenhet att redovisa innehållen skatt i brist på uttryckligt stadgande inte
kan förpliktas att som skadestånd betala det oredovisade skattebeloppet.
Utredningen föreslår att den som företräder juridisk person och av uppsåt
eller grov oaktsamhet underlåter att redovisa innehållet skattebelopp på
därom särskilt förd talan skall kunna förpliktas att solidariskt med den
juridiska personen svara för beloppet. När särskilda skäl föreligger skall
ställföreträdarens betalningsskyldighet dock kunna jämkas eller efterges.
Ställföreträdare, som betalat innehållet skattebelopp, skall enligt förslaget
ha regressrätt mot arbetsgivaren och bör vidare kunna påräkna biträde av
utmätningsman för att få ut det erlagda beloppet av bolaget.
Utredningen föreslår vidare att det allmännas talan om betalningsansvar
för ställföreträdare i princip skall utföras av åklagare. Denne bör enligt
utredningen kunna föra sådan talan såväl i samband med själva åtalet som
när målet på grund av brottspreskription eller annan anledning skall hand
läggas i den ordning som gäller för tvistemål. I sistnämnda fall anser ut
redningen lämpligast att behörighetsreglerna utformas enligt vad som i
allmänhet gäller angående bevakning av kronans rätt. En närmare redo
görelse för utredningens förslag i detta avseende bar lämnats i kapitlet
rörande allmänt ombud i uppbördsmål (s. 50—52 i betänkandet). I fråga om
fullföljd av talan i mål av nu förevarande slag föreslår utredningen att det
allmänna företräds av justitiekanslersämbetet, när sådant mål handläggs
i samband med brottmålet. Ämbetet bör dock vara oförhindrat att uppdra
åt vederbörande åklagare att utföra talan. Skall målet handläggas i högre
instans som tvistemål, bör det allmänna företrädas av ämbetet. Eu annan
lösning är att det får ankomma på länsstyrelsen att i varje särskilt fall för
ordna lämplig person att i underrätt föra det allmännas talan.
Utredningen förordar vidare att dess förslag till preskriptionsbestännnel-
ser får motsvarande tillämpning beträffande ställföreträdares solidariska
betalningsskyldighet. Detta innebär att ställföreträdaren inte skall kunna
förpliktas att betala det skattebelopp som innehållits, om fastställelse på
grund av preskription inte kan ske gentemot den juridiska personen. Har
beloppet å andra sidan fastställts till betalning, bör ställföreträdaren kunna
åläggas att utge beloppet så länge detta inte preskriberats för indrivnings-
åtgärder gentemot den juridiska personen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Remissyttrandena
Utredningens förslag att de lokala skattemyndigheterna skall få förelägga
arbetsgivare vite för bl. a. utfående av de bokföringshandlingar in. in. som
erfordras för kontroll av skatteavdrag, tillstyrks eller lämnas
utan erinran av
CFU, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Kro
nobergs, Kalmar, Hallands, Värmlands, Västernorrlands
och
Västerbottens
90
län, exekutionsväsendets organisationsnämnd, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Föreningen Sveriges stadsfogdar, lantbrukets skattedelegation, Svenska stadsförbundet, SACO
samt
Sveriges häradsskrivarförening.
Enligt
CFU
skulle den föreslagna bestämmelsen medföra att kontroll av
verkställda skatteavdrag påskyndades.
Länsstyrelsen i Västerbottens län
an
ser förslaget i förevarande avseende vara ägnat att leda till ett snabbare för farande och en viss arbetsbesparing.
Avvikande mening i fråga om vitesförslaget framför
näringslivets skatte
delegation,
som framhåller att den hittillsvarande rätten för taxeringsnämn
derna att utsätta viten ingalunda är invändningsfri och att samma behov av skyndsamhet som i taxeringsförfarandet sällan är för handen i uppbörds- ärenden. Vidare anförs att någon olägenhet knappast lär kunna påvisas av att vitesföreläggandena beslutas av länsstyrelse i stället för av lokal skatte myndighet. Arbetsgivarna har intresse av att vitesföreläggandena över vägs av en myndighet inom länet med erfarenhet även från andra rättsom råden. Det påpekas att arbetsgivarna endast i trängande fall bör besväras med förfrågningar rörande uppbördsförfarandet, särskilt som någon er sättning för deras besvär med uppbördsarbetet inte utgår. Någon effektiv garanti för att erforderlig återhållsamhet iakttas erhålls inte om den myn dighet, som önskar uppgifterna, får rätt att förstärka sitt krav med vites föreläggande. Liknande synpunkter anför
Svenska revisorsamfundet
som
avstyrker förslaget.
Kronofogdemyndigheten i Norrköpings distrikt
fram
håller, att det redan inom ramen för nu gällande bestämmelser föreligger möjligheter att verkningsfullt ingripa mot försumliga arbetsgivare och ut talar, att någon ytterligare lagstiftning i detta avseende därför inte erford ras.
Förslaget om införande i vissa fall av ansvarighet för arbets givares ställföreträdare rörande innehållen skatt har i huvud sak mottagits positivt av remissinstanserna. Några ställer sig dock kritiska till förslagets rent juridiska konstruktion. Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av
CFU, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Kro
nobergs, Kalmar, Hallands, Värmlands, Västernorrlands
och
Västerbottens
län, exekutionsväsendets organisationsnämnd, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Föreningen Sveriges stadsfogdar, lantbrukets skattedelegation, Svenska stadsförbundet, Sveriges häradsskrivarförening
och
Sveriges köp
mannaförbund.
CFU
befarar en ökning av antalet sådana fall i vilka bolags aktiekapital
går förlorat samtidigt som skulder till vissa borgenärer likvideras medan statsverket förlorar sin fordran på innehållen skatt. Nämnden framhåller att delägare i handelsbolag kan förpliktas att solidariskt med handelsbolaget erlägga innehållen skatt och anser att det inte finns någon anledning att delägare i aktiebolag under de av utredningen angivna omständigheterna
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
91
bör behandlas annorlunda.
Sveriges köpmannaförbund
ansluter sig till för
slaget men framhåller att möjligheten att föra talan mot ställföreträdare
hör tillämpas restriktivt.
Bland de remissinstanser som i olika avseenden ställer sig negativa till
förslaget om ansvarighet för arbetsgivares ställföreträdare är
justitiekans-
lersämbetet.
Ämbetet utgår från att det ur allmän synpunkt föreligger
behov av att kunna ålägga arbetsgivares ställföreträdare ansvarighet för
oredovisade skatter. Ämbetet godtar de av utredningen åberopade skälen
för att inte utforma ersättningsskyldigheten som ett skadeståndsansvar och
finner inte anledning till erinran mot att betalningsansvaret på detta sätt
begränsas till fall av brottsligt förfarande från ställföreträdarens sida. Det
synes även lämpligt att såsom föreslagits ställföreträdarens ersättningsskyl
dighet blir solidarisk i förhållande till arbetsgivarens betalningsansvar och
att ställföreträdaren får regressrätt. Ämbetet konstaterar att utredningen
vid den närmare utformningen av reglerna om betalningsåläggande mot
ställföreträdaren inte betraktat detta som en straffrättslig påföljd för hans
brott utan närmast som ett enskilt anspråk för kronan på grund av brottet.
Ämbetet ifrågasätter emellertid, om ett sådant betraktelsesätt är det natur
ligaste och anför att något hinder inte torde föreligga att utforma ställföre
trädarens ersättningsskyldighet som en straffrättslig påföljd såsom skett
t. ex. beträffande straffskatt enligt skattestrafflagen. Eftersom meningen är
att ställföreträdarens ersättningsansvar skall inträda endast som en följd
av brottsligt förfarande från hans sida, bör detta ansvar enligt ämbetets
mening också betraktas som en straffrättslig påföljd. Med en sådan ord
ning, anför ämbetet, skulle åklagaren ha att föra talan om utkrävande av
betalningsansvar gentemot ställföreträdaren i det brottmål som avser ställ
företrädarens straffansvar enligt 80 § 1 mom. andra stycket UF. Har straf
fet preskriberats, synes åklagaren kunna föra talan om ställföreträdarens
betalningsskyldighet för den oredovisade skatten enligt 17 § första stycket
rättegångsbalkens promulgationslag.
Riksåklagarämbetet
anser att den föreslagna solidariska betalningsskyl
digheten svårligen torde kunna inordnas i gällande påfölj dssystem och
framhåller, att man knappast kan godta en brottssanktion, som till sin kon
struktion direkt är avhängig av om tredje man — i detta fall den juridiska
personen — efter brottets fullbordan fullgjort en prestation och som till
lika skulle vara så beskaffad, att den dömde efter utgivande av vad han
blivit ålagd att betala ägde att med utmätningsmannens hjälp hos tredje man
söka åter vad han erlagt. Under hänvisning till rättsfall, som redovisats i
Nytt Juridiskt Arkiv 1957 s. 757, framhåller ämbetet, att oredovisade skatte
belopp inte kan skadeståndsvis utkrävas av den som fällts till ansvar för för
summelsen. Enligt ämbetets mening står knappast någon annan möjlighet
till buds än att reglera solidarisk betalningsskyldighet för ställföreträdare
i UF. Åklagare synes därvid enligt ämbetets uppfattning inte böra åläggas
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
92
att ta befattning med ansvarets utkrävande. Utöver det nu anförda åberopar ämbetet yttrande, avgivet av
överåklagaren i Stockholm.
Av detta yttrande
framgår att överåklagaren ställer sig kritisk till förslaget ur såväl princi piella som praktiska synpunkter. Överåklagaren ifrågasätter om inte spörs målet med hänsyn till lagstiftningsfrågans räckvidd borde tas upp till över vägande i ett större sammanhang. Vidare framhålls bl. a. att betalningsskyl digheten inte är någon påföljd enligt brottsbalkens terminologi och knap past heller sådan särskild rättsverkan som nämns i 1 kap. 8 § brottsbalken. Överåklagaren anser betalningsskyldigheten utgöra ett helt nytt rättsin stitut.
Vad angår de föreslagna preskriptionsbestämmelserna anser överåklaga ren, att preskriptionstiden såvitt rör ställföreträdares solidariska betalnings skyldighet kommer att bli tio år, inte fem år som utredningen förutsatt. De preskriptionstider som stadgas i 71 § UF torde nämligen inte utan vidare kunna anses tillämpliga på ansvarighet enligt förslaget till 80 § UF, utan för att så skall bli fallet bör enligt överåklagarens mening en särskild preskrip- tionsbestämmelse införas. Även för det fall att betalningsskyldigheten be döms som ett från särskild rättsverkan fristående nytt rättsinstitut anser överåklagaren behov föreligga av särskilda regler i nu berörda behörigliets- och preskriptionsfrågor. Utredningens förslag att åklagare i princip skall föra talan om ådömande av betalningsskyldighet lämnas utan erinran av överåklagaren, under förutsättning att betalningsskyldigheten är konstrue rad som en straffrättslig reaktion och att talan förs i samband med att åtal väcks. Däremot avstyrker överåklagaren att sådan talan förs av åklagare utan samband med åtals väckande.
SACO
framför liknande synpunkter som riksåklagarämbetet. Organisa
tionen anser det tveksamt, om tillräckliga skäl kan förebringas för att in föra en ny straffrättslig reaktionsform av den föreslagna karaktären. För slaget att åklagaren skall föra talan även i den för tvistemål stadgade ord ningen avstyrks med motivering att ett sådant förfarande torde ligga helt utanför åklagarens huvuduppgift att bekämpa brottsverksamhet.
Svea hovrätt
åberopar utredningens uttalande, att ställföreträdares betal
ningsskyldighet inte utgör skadestånd till följd av brott och anser det mot denna bakgrund främmande att införa bestämmelserna härom som ett tred je stycke under 80 § 1 mom. UF, som behandlar arbetsgivares straffansvar. I stället bör dessa bestämmelser infogas som ett andra stycke till 77 §, som behandlar uttagande av skattebeloppet hos arbetsgivaren själv. Genom till- lägg i sistnämnda stycke att »beloppet må uttas i ovan angiven ordning» klargörs enligt hovrätten att beloppet såsom beträffande arbetsgivare kan uttas även genom införsel. Bestämmelsen om ställföreträdares regressmöj lighet gentemot arbetsgivare föreslår hovrätten infogad i 77 § andra stycket som en sista punkt.
Länsstyrelsen i Södermanlands län
har inte något i princip att erinra
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
93
mot utredningens förevarande förslag och anser det vara av betydligt större
värde för det allmänna att ansvarigheten för ej innehållna skatteavdrag
kan göras gällande som en påföljd enligt UF än som vanligt skadestånd.
Länsstyrelsen anser dock att sådant ansvar bör begränsas till de mera gra
va fallen och att ställföreträdarens solidariska ansvarighet för ifrågavarande
skattebelopp sålunda bör göras gällande endast i fall av uppsåt. Länssty
relsen anser att talan om utkrävande av betalningsansvaret hos ställföre
trädaren bör föras av åklagare i första instans oberoende av om brottet
preskriberats eller ej.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
ansluter sig likaledes till försla
get. Länsstyrelsen understryker emellertid domstolarnas, åklagarnas och
polismyndigheternas arbetsbörda och ifrågasätter, om man inte av prak
tiska skäl bör gå ett steg längre och föreskriva att ställföreträdaren regel
mässigt har att solidariskt med den juridiska personen svara för innehållna
skattebelopp. En sådan regel, anför länsstyrelsen, innebär att vid bristande
redovisning krav kan riktas direkt mot ställföreträdaren. Denne skulle dock,
om han anser sig ha förfarit endast oaktsamt, ha möjlighet att bringa sa
ken under domstols prövning.
TCO
menar att skäl talar för att göra ställföreträdare solidariskt ansvarig
med bolaget för innehållen, ej redovisad skatt. Organisationen anser att be
greppet ställföreträdare måste klarläggas och med hänsyn till att fall kan
tänkas förekomma, där ställföreträdaren med avseende på den uraktlåtna
skatteredovisningen handlar på order av arbetsgivaren, uttalas tveksam
het till en bestämmelse om solidariskt ansvar vid uppsåtlig uraktlåtenhet.
Däremot bör en verkställande direktör, som tillika har aktier av stor bety
denhet, kunna åläggas solidariskt betalningsansvar vid uppsåtlig underlåten
het. Organisationen kan inte acceptera att solidariskt ansvar vid grov oakt-
samhet införs, vilket enligt organisationens mening skulle leda till besvärliga
gränsdragningar mellan oaktsamhet och grov oaktsamhet.
Näringslivets skattedelegation
anser att behovet av den av utredningen
föreslagna ansvarigheten för arbetsgivares ställföreträdare måste anses vara
mycket ringa. Som skäl för denna uppfattning framhålls dels att en ställ
företrädare som överträder bestämmelserna i aktiebolagslagen eller i bolags
ordningen enligt denna lag kan åläggas betala oredovisad skatt som skade
stånd till staten, dels att staten kan utta skattebeloppet av arbetsgivaren i
flertalet av de fall, då skadeståndsansvar anses böra utkrävas. Vidare fram
håller delegationen, att genom kronans förmånsrätt enligt 17 kap. 12 §
andra stycket handelsbalken skulle den ansvarighet för ställföreträdaren
som föreslagits kunna minska möjligheterna till utdelning åt dennes andra
borgenärer, varjämte ställföreträdaren genom användande av sin regress
rätt synes kunna åberopa kronans förmånsrätt och få en fördel framför
andra bolagets borgenärer. Med hänsyn till det anförda avstyrker föreningen
förslaget.
Sveriges hantverks- och industriorganisation
anser det inte lämp
94
ligt att vid sidan av aktiebolagslagens och brottsbalkens regler tillskapa sär skilda bestämmelser i UF och ifrågasätter om man uppnår avsedd verkan genom en sådan åtgärd.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Räntefrågor
Utredningen
I det särskilda avsnittet om räntefrågor i betänkandet (s. 191—209) be handlas gällande rätt och utredningens förslag beträffande de olika ränte frågor som uppkommer på uppbördsområdet. Det må här erinras om att skattskyldig enligt 69 § 1 mom. UF erhåller ränta på det belopp varmed in betald preliminär skatt överstiger den slutliga skatten. Räntan utgår med 5 % på den del av det överskjutande beloppet, som överstiger 1 000 kr., av rundat till närmast lägre hundratal kronor. Ränta av nu ifrågavarande slag — s. k. ö-skatteränta -—- får inte överstiga 100 000 kr. för en och samma skattskyldig.
Om å andra sidan den slutliga skatten överstiger den gottskrivna prelimi nära skatten med minst en femtedel av den slutliga skatten eller med minst 10 000 kr. har den skattskyldige enligt 27 § 3 mom. UF att erlägga ränta med 9 % — för en beräknad tid av ett år — på den del av det överskju tande beloppet, som överstiger 1 000 kr. Det belopp på vilket ränta beräknas skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Denna ränta benämns vanligen kvarskatteränta.
Vid beräkningen av kvarskatteränta görs i vissa avseenden skillnad mel lan A-skatt och B-skatt. Skattskyldig med A-skatt måste för att undgå kvarskatteränta inbetala preliminär skatt senast den 30 april efter inkomst året till så stort belopp som fordras enligt den i 27 § 3 mom. UF angivna femtedels- och 10 000-kronorsregeln. I fråga om skattskyldig med B-skatt är det för beräkningen av kvarskatteränta utan betydelse om den preli minära skatten erlagts eller inte. Debiterad B-skatt gottskrivs nämligen den skattskyldige vid ränteberälmingen även om den inte är betald.
Vid taxeringsändringar sker omräkning av tidigare påförd ränta endast i fall ändringen medför att kvarstående skatt enligt tidigare debitering ned sätts. Den påförda kvarskatteräntan justeras då nedåt. Rättelse av fel vid avräkningen mellan preliminär skatt och slutlig skatt medför däremot all tid ny beräkning av kvarskatte- och ö-skatteräntorna.
En annan ränteform i UF är s. k. restitutionsränta som utgör 5
%
års
ränta och utgår på belopp som restitueras när slutlig, kvarstående eller till kommande skatt påförts obehörigen eller med för högt belopp, när över skjutande preliminär skatt tillgodoräknats med för lågt belopp eller när den skattskyldige på annat sätt vunnit nedsättning i eller befrielse från slut
95
lig» kvarstående eller tillkommande skatt eller berättigats återbekomma yt
terligare överskjutande skatt. Restitutionsränta på preliminärt erlagd skatt
beräknas från utgången av uppbördsåret om skatten vederbörligen erlagts
under uppbördsåret, dvs. tiden räknas från den 1 mars under taxeringsåret.
Om den preliminära skatten ej erlagts under vederbörligt uppbördsår be
räknas räntan f. n. från den 1 september taxeringsåret eller den 1 mars året
efter taxeringsåret, beroende på när skatten erlagts. Ränta utgår tills skatten
återbetalts.
UF innehåller en bestämmelse om ytterligare ett slags ränta, nämligen
stadgandet i 75 § femte stycket enligt vilket arbetsgivare vid återbetalning
av skatt, som han erlagt för arbetstagare, äger uppbära ränta efter 5 %
för år.
De nya bestämmelser om ränteberäkning enligt UF som utredningen före
slår innebär i stort sett följande.
Vid omdebitering på grund av nedsättning i taxering beräknas ö-skatte-
ränta och kvarskatteränta som om ändringen kunnat beaktas vid debite
ringen av slutlig skatt. Restitutionsränta på preliminärt erlagd skatt, som
f. n. beräknas från två olika tidpunkter, beroende på när skatten erlagts,
skall beräknas fr. o. m. den 1 januari året efter taxeringsåret och utgå även
på den ö-skatteränta, som eventuellt uppkommer vid debiteringen. På annan
än preliminärt inbetald skatt skall restitutionsräntan beräknas fr. o. m.
den 1 därpå följande juli, om skatten erlagts under förra hälften av ett ka
lenderår, och fr. o. m. den 1 följande januari månad om skatten erlagts un
der senare hälften av kalenderåret.
Vid rättelse av felaktighet i debitering eller avräkning av skatt skall vidtas
den justering av räntorna som betingas av rättelsen.
Kvarskatteränta eller ö-skatteränta, som skattskyldig blir skyldig att er
lägga eller återbetala på grund av rättelse av debitering eller avräkning,
skall uttas som tillkommande skatt. Detsamma skall gälla i fråga om ö-
skatteränta och restitutionsränta, som tillgodoräknats vid omdebitering på
grund av prövningsnämnds eller kammarrättens beslut, men som helt eller
delvis bortfaller till följd av skattedomstols utslag. Skyldigheten att återbe
tala ränta skall även gälla arbetsgivare som förklaras ansvarig för arbetsta
gares skatt och därför har att återbetala tidigare restituerat skattebelopp.
Motsvarande bestämmelser föreslås i förordningen angående beräkning
av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst och förordningen om
begränsning av skatt i vissa fall, den s. k. 80-procentregeln. Ö-skatteränta
skall sålunda beräknas i vanlig ordning, när skatten nedsätts vid tillämp
ning av dessa förordningar. Hittills har skattskyldig inte fått tillgodoräkna
sig ränta i sådana fall.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
96
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Remissyttrandena
Utredningens förslag beträffande räntefrågor har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de remissinstanser, som uttalat sig över förslaget. Det tillstyrks i oförändrat skick av bl. a.
CFU, direktionen för Stockholms
stads uppbördsväsen, läns styrets erna i Uppsala
och
Västerbottens län, Sve
riges advokatsamfund, Sveriges köpmannaförbund, näringslivets skattedelegation, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Föreningen Sveriges stadsfog dar
och
Sveriges häradsskrivarförening.
Det framhålls, att förslaget inne
bär ett klarare och enklare system samt medför större rättvisa än de gäl lande reglerna för ränteberäkning.
Några remissinstanser framför anmärkningar mot vissa detaljer i för slaget. Sålunda erinrar
kammarrätten
om att kvarskatteränta infördes som
ett tvångsmedel mot skattskyldiga vilka själva hade möjlighet att reglera storleken av den preliminära skatten. Sådan ränta påförs även skattskyldiga som får sin taxering höjd genom beslut av prövningsnämnden inom sådan tid, att beslutet kan beaktas vid debiteringen av slutlig skatt. Kvarskatte ränta påförs däremot inte om beslutet fattas av prövningsnämnden vid se nare tidpunkt. Som skäl för sitt beslut att inte föreslå ändring i detta hän seende har uppbördsutredningen anfört administrativa besvärligheter och farhågor för att antalet ärenden om räntebefrielse skulle öka. Kammarrät ten påpekar att vid detta övervägande synes endast ha beaktats en alterna tiv lösning, nämligen att samtliga prövningsnämndens beslut skulle medfö ra uträkning och debitering av den kvarskatteränta som skulle utgått, om beslutet beaktats vid debitering av slutlig skatt. En annan och närmare till hands liggande lösning anser kammarrätten emellertid vara, att inte några prövningsnämndens beslut om höjning av taxering beaktas vid debitering av kvarskatteränta, vilket naturligtvis även det skulle medföra administra tiva problem. Kammarrätten anser dock att en sådan lösning från många synpunkter vore att föredra, bl. a. med hänsyn till att den aktuella kritiska tidpunkten är belägen så tidigt under prövningsnämndsåret att endast ett mindre antal taxeringsmål då hunnit avgöras. Även
häradsskrivaren i Kalix
fögderi
berör denna fråga. Han anser det otillfredsställande att påförandet
av kvarskatteränta skall påverkas av prövningsnämndens beslut, enär läns styrelsernas varierande arbetskapacitet inte borde få återverka på den skatt skyldiges rättsläge.
Enligt
CFU
bör ö-skatteränta utgå även vid restitution enligt reglerna i
förordningen den 21 maj 1965 (nr 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar.
Sveriges advokatsamfund
erinrar om att samtaxerad make, som påförts
kvarskatteränta, har möjlighet att efter ansökan hos länsstyrelsen få räntan nedsatt om räntan blivit lägre därest ränteberäkningen gjorts för makarna gemensamt. Samfundet anser att det bör åläggas lokal skattemyndighet att
Kiingl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
97
ex officio ta hänsyn till sådan gemensam ränteberäkning i samband med
debiteringen av makarnas slutliga skatt.
Tillkommande skatt
Utredningen
På s. 210—219 i betänkandet behandlar utredningen frågan om ny ut
formning av begreppet tillkommande skatt. Utredningens överväganden
innehåller i huvudsak följande.
Enligt 22 § UF skall lokal skattemyndighet debitera slutlig, kvarstående
och tillkommande skatt. Slutlig skatt är enligt 2 § förordningen sådan skatt,
som debiteras på grund av taxeringsbeslut eller för debitering överlämnad
handling, som kommit den lokala skattemyndigheten tillhanda senast den
20 november under taxeringsåret. Som tillkommande skatt betecknas dels
skatt som debiteras på grund av sådant taxeringsbeslut, som kommit den
lokala skattemyndigheten till handa efter den 20
november under taxerings
året, dels skatt som påförs på grund av eftertaxering, dels ock skatt som ut
över tidigare påförd skatt skall erläggas på grund av beslut rörande ändrad
debitering. Skillnaden mellan slutlig skatt och tillkommande skatt är så
ledes huvudsakligen av teknisk art. Om på grund av beslut om ändrad de
bitering eller taxering skatt skall erläggas utöver den som upptagits på de
betsedel å slutlig skatt, har det ansetts lämpligt att uppbära denna tilläggs
skatt i särskild ordning och ge den särskild benämning.
Bestämmelsen i 2 § UF om vad som skall förstås med tillkommande skatt
har vållat tvekan och föranlett oenhetlig rättstillämpning. F. n. används så
lunda två olika system, nämligen dels ett enligt vilket varje debitering av
en skatt (statlig eller kommunal inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt
etc.) efter tiden för debitering av slutlig skatt föranleder påföring av till
kommande skatt (»bruttometoden») och dels ett enligt vilket tillkomman
de skatt påförs endast om ändringen av debiteringen medför en reell skatte
ökning för den skattskyldige (»nettometoden»). Vid samtidig höjning och
sänkning av olika skatter eller avgifter påförs alltså i sistnämnda fall till
kommande skatt endast till den del höjningen överstiger sänkningen.
Den väsentliga skillnaden mellan de två här redovisade metoderna är allt
så den att man enligt »nettometoden» påför tillkommande skatt enbart för
det fall att det vid debiteringen visar sig att höjningen av ett eller flera
skatteslag överstiger ev. minskningar av andra skatteslag, medan man enligt
»bruttometoden» låter varje höjning av ett skatteslag resultera i påföring
av tillkommande skatt. Denna skillnad torde i praktiken inte medföra stör
re olägenheter vare sig för de skattskyldiga eller det allmänna. Skiljaktig
heter uppkommer dock i fråga om preskription där de två metoderna med
för olika utgångspunkter för beräkning av preskriptionstiden.
I valet mellan bruttometoden och nettometoden vid omdebitering av skatt
4 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 130
98
på grund av taxeringsändring förordar utredningen nettometoden. Begrep
pet tillkommande skatt får härigenom en något ändrad innebörd. Förslaget
i denna del har föranlett utredningen att också föreslå en justering i 40 §
förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, m. m. rörande den tid inom vilken tilläggspensionsavgift skall
erläggas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Remissyttrandena
Utredningens förslag rörande debitering av tillkommande skatt m. in. till
styrks i princip av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. Förslagets ge
nomförande i oförändrat skick förordas av bl. a.
riksförsäkringsverket,
CFU, länsstyrelserna i Uppsala, Västernorrlands
och
Västerbottens län, nä
ringslivets skattedelegation, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Förening
en Sveriges stadsfogdar
och
Sveriges häradsskrivarförening.
Direktionen för Stockholms stads uppbördsväsen
framför vissa erinring
ar mot den föreslagna definitionen av tillkommande skatt. Direktionen pe
kar på föreskriften i 31 § UF att debitering av tillkommande skatt skall ske
efter samma grunder, som gällt för debitering av motsvarande slutliga skatt.
Det är härvid tillkommande skatt i betydelsen »bruttotillkommande» skatt
som åsyftas. Om den av uppbördsutredningen föreslagna ändringen av defi
nitionen på tillkommande skatt genomförs kommer man därför att ha två
begrepp tillkommande skatt i UF.
Beloppsgräns i vissa fall
Utredningen
I ett särskilt avsnitt i betänkandet (s. 223—228) behandlas frågan om
beloppsgräns för återbetalning av överskjutande preliminär skatt och skyl
dighet att erlägga kvarstående skatt. Härav må återges följande.
Enligt 28 § första stycket UF skall kvarstående skatt som uppgår till läg
re belopp än 5 kr. inte erläggas. På motsvarande sätt gäller enligt 68
§ 1
mom. första stycket, att återbetalning inte skall ske av överskjutande pre
liminär skatt, som gottskrivits vid debitering av slutlig skatt, om beloppet
understiger 5 kr. Denna gräns vid återbetalning gäller även i fall, då arbets
givare enligt 40 § tredje stycket UF verkställt avdrag för kvarstående skatt
med 25
%
av utgående lön och därigenom kommit att innehålla mer än
som svarar mot den kvarstående skatt som påförts.
Riksdagsrevisorerna framhöll i sin till 1964 års riksdag avgivna berät
telse (§ 21 s. 198—199), att bestämmelser om beloppsgräns, motsvarande
dem som gäller i fråga om kvarstående skatt och överskjutande preliminär
skatt, inte finns när skattskyldig på grund av taxeringsändring erhåller till
99
kommande skatt eller blir berättigad återfå inbetald skatt. Det förekommer
därför, påpekar revisorerna, att belopp om exempelvis en krona återbetalas
till resp. avkrävs skattskyldig. Revisorerna fann det med tanke på kost
naderna för det administrativa bestyr som följer härmed olämpligt att upp
börds- och indrivningsorganisationen belastas med dylika bagatellärenden.
Enligt revisorerna borde därför bestämmelser av liknande innebörd, som
gäller i fråga om kvarstående och överskjutande preliminär skatt, utfärdas
i dessa fall. Med hänsyn bl. a. till penningvärdeförändringen ifrågasatte
revisorerna vidare om inte beloppsgränsen borde höjas från 5 till förslags
vis 10
kr.
Över revisorernas förslag avgavs yttrande av ett antal myndigheter (riks
dagens revisorers berättelse över den år 1963 verkställda granskningen, Del
II s. 183 ff.).
Utredningen framhåller, att den beloppsgräns, som gäller i fråga om krav
på kvarstående skatt och återbetalning av överskjutande preliminär skatt,
närmast kan ses som en teknisk anordning inom uppbördssystemet. Enligt
utredningens mening torde dock beloppsgränsen inte medföra några större
fördelar för de lokala skattemyndigheternas del. Av förarbetena till 1953 års
UF framgår att ett slopande av beloppsgränsen t. o. m. skulle förenkla de-
biteringsarbetet. Efter en övergång till ADB vid debetsedlarnas framställan
de bör emellertid, uttalar utredningen, en beloppsgräns inte komma att med
föra några svårigheter.
Enligt utredningen är en beloppsgräns önskvärd av bl. a. det skälet, att
skattskyldiga inte bör besväras med att betala rent bågatellartade belopp.
Utredningen anser det inte heller rimligt att postverket, banker och utmät-
ningsmän engageras med uppbörd och indrivning av vilka småbelopp som
helst. Från dessa synpunkter anser utredningen det inte tillfredsställande
med nuvarande regel som innebär en begränsning endast när fråga är om
kvarstående skatt. Beloppsgränsen bör i stället vård generell och gälla obe
roende av om vad som påförts i ytterligare skatt har framkommit som kvar
stående skatt eller som tillkommande skatt på grund av taxeringsändring
eller rättelse av ett debiterings- eller avräkningsfel. Utredningen föreslår
därför att en och samma beloppsgräns skall gälla för kvarstående och till
kommande skatt.
På grundval av slutlig och preliminär skatt för inkomståret 1961 har be
räknats hur kvarstående och överskjutande preliminär skatt för detta år
fördelar sig. Antalet fall där den kvarstående eller överskjutande skatten
inte överstiger 4 kr. utgjorde ca 44 000. Fördelningen av kvarstående skatt,
som uppgick till minst 5 kr., framgår av följande uppställning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
100
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
Kvarstående skatt
5— 9 kr................................... 10—19 » ................................
Antal skattskyldiga
........................... 44 000
58 000
20—24 » ................................ ........................... 22 000
25—29 » ................................ ...........................
22 000
30—49 » ................................ ........................... 124 000 50
—99
»
................................ ........................... 225 000
> 100
» ................................ ......................... 1171000
Utredningen påpekar att om man begränsar höjningen till 10 kr. skulle enligt tabellen ca 44 000 poster avseende kvarstående skatt bortfalla, vil ket antal i och för sig kan synas betydande, men ställt i relation till det totala antalet kvarskatteposter dock blir relativt obetydligt. Från upp- bördssynpunkt bör dessa poster även absolut sett bedömas som få, enär de fördelar sig på ett mycket stort antal myndigheter och penninginrättningar. Man kan därför enligt utredningens mening ställa sig tveksam inför tan ken på att ändra hittillsvarande ordning för att åstadkomma en höjning till 10 kr. Om man inte är beredd att gå ytterligare något steg uppåt synes övervägande skäl tala för att nuvarande beloppsgräns bibehålls.
Med hänsyn till riksdagsrevisorernas uttalanden anser sig utredningen böra förorda en beloppsgräns på 25 kr. Enligt tabellen ovan skulle därmed ca 124 000 kvarskatteposter bortfalla. Härtill kommer även ett bortfall av ett mindre antal skattebelopp, som annars skulle ha uttagits såsom tillkom mande skatt.
Vad angår beloppsgränsen vid återbetalning av överskjutande preliminär skatt, som redovisas i samband med utsändandet av debetsedlarna på slut lig skatt, så kan det enligt utredningen te sig önskvärt och riktigt att ha samma gräns när det föreligger en brist (kvarstående skatt) som när det rör sig om ett överskott (överskjutande preliminär skatt). En sådan ord ning anser utredningen i varje fall naturlig om beloppsgränsen för kvar stående skatt stannar vid
10
kr. men uttalar tveksamhet huruvida en så
dan linje kan följas, om beloppsgränsen för kvarstående (och tillkomman de) skatt anges till 25 kr. Utredningen anser att man skäligen inte kan förvägra de skattskyldiga återbetalning av så pass stora belopp, utan före slår att gränsen dras vid 10 kr. Därmed skulle enligt en undersökning ca 11 000 skatteposter bortfalla. Denna beloppsgräns bör även kunna gälla, när återbetalning skall ske i annat sammanhang på grund av ändring i taxering. Ett visst antal poster kommer därmed ytterligare att uteslu tas från återbetalning. När eu felaktighet i debitering eller avräkning rät tas till den skattskyldiges fördel bör dock enligt utredningen liksom hit tills inte finnas någon beloppsspärr för återbetalning.
Nuvarande beloppsgräns enligt 68
§ 1 mom. första stycket UF avser ock
101
så sådana fall, då arbetsgivare gjort för stort avdrag för kvarstående skatt
på grund av att skatteavdrag skett efter den s. k. 25-procentregeln. Det har
i praktiken visat sig vara enklast att inte följa denna bestämmelse utan att
i stället alltid återbetala även belopp under 5 kr. En tillämpning av be
stämmelsen förutsätter nämligen att man undersöker om det för mycket
betalade beloppet uppkommit vid avdrag enligt nämnda regel eller på an
nat sätt. En sådan undersökning torde i allmänhet medföra större besvär
än som följer med att direkt utbetala beloppet. För att vinna rättelse i det
ta förhållande kan man enligt utredningen tänka sig att antingen föreskri
va att belopp under
10
kr. inte skall återbetalas eller undanta förevarande
fall från beloppsgränsen. Från praktisk synpunkt torde det vara tämligen
likgiltigt vilken lösning man väljer, uttalar utredningen, som emellertid
förordar att man här förfar på samma sätt, som när fråga är om återbetal
ning i samband med rättelse av debiterings- eller avräkningsfel, och alltså
i förekommande fall utbetalar även mindre belopp än 10
kr.
Utredningen uppger att de ekonomiska verkningarna av den föreslagna
höjningen av beloppsgränsen på grundval av de förut nämnda uppgifterna
rörande preliminär skatt för inkomståret 1961 kan beräknas bli förhållande
vis obetydliga. Höjningen av gränsbeloppet beträffande överskjutande pre
liminär skatt skulle vid 1962 års taxering ha gällt skattebelopp om ungefär
80 000 kr. En höjning av gränsbeloppet för kvarstående skatt vid samma
taxering till 25 kr. skulle ha lett till ett skattebortfall av omkring 1,6 milj. kr.
Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag, att kvarstående och
tillkommande skatt som understiger 25 kr. inte behöver erläggas. Restitution
skall inte ske av överskjutande preliminär skatt i samband med utsändande
av debetsedlarna, om beloppet understiger 10 kr. Samma gräns tillämpas
när skattskyldigs taxering nedsätts efter besvär. Beloppsgräns skall däremot
inte gälla för restitution när skatten nedsätts genom rättelse av fel i debite
ring eller avräkning av skatt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Remissyttrandena
Allmänt anser remissinstanserna att den beloppsgräns som f. n. gäller be
träffande återbetalning av överskjutande preliminär skatt resp. uttagande av
kvarstående skatt är för låg. Utredningens förslag i denna fråga förordas av
några remissinstanser, bl. a.
exekutionsväsendets organisationsnämnd, di
rektionen för Stockholms stads uppbördsväsen, länsstyrelsen i Västerbottens
län, näringslivets skattedelegation
och
Svenska byggnadsentreprenörför
eningen.
Sistnämnda instans ifrågasätter en gräns för kvarstående skatt om
50 kr. med hänsyn till de höga administrationskostnader som redovisningen
av smärre skattebelopp åsamkar staten och företagen.
Sveriges häradsskrivarförening
uttalar allmänt, att höjda beloppsgrän-
ser i fråga om krav på kvarstående och tillkommande skatt utan tvivel
102
medför en minskning i indrjvningsarbetet. I fråga om tillkommande skatt medför en höjning av beloppsgränsen dessutom betydande förenklingar i debiterings- och uppbördsarbetet. Statsverkets kostnader för debitering och uppbörd in. in. överstiger i dessa fall enligt föreningens mening helt säkert de influtna beloppen. Föreningen tillstyrker den föreslagna gränsen om 25 kr. för krav på betalning av tillkommande skatt. Däremot anser föreningen det inte lämpligt med motsvarande höjning av gränsen för kvarstående skatt. Föreningen håller för troligt att åtskilliga skattskyldiga, som har möjlighet att själva reglera skatteinbetalningen, kommer att eftersträva en kvarstående skatt som något understiger 25 kr. Föreningen föreslår en be- loppsgräns på 10 kr, för kvarstående skatt. Flera andra remissinstanser, bl. a.
CFU
och
länsstyrelsen i Uppsala län
anser den föreslagna 25-kronors-
gränsen för hög. Länsstyrelsen framhåller bl. a. att en höjning av belopps gränsen ej medför någon arbetsbesparing hos de lokala skattemyndigheter na och att en stor del av debetsedlarna på slutlig skatt för enbart kommu naltaxerade sommarstugor torde lyda på belopp under 25 kr. Av liknande skäl och i några fall med framhållande av att olika beloppsgränser för be rörda skatteslag skulle innebära merarbete och bli en orsak till felaktigheter förordas eu enhetlig beloppsgräns om
10
kr. av bl. a.
riksrevisionsverket,
länsstyrelserna i Kalmar, Göteborgs och Bohus, Värmlands
samt
Västman
lands län. Föreningen Sveriges kronokamrerare
uttalar att införandet av två
olika beloppsgränser kommer att medföra visst merarbete och öka risken för felaktigheter vid lokal skattemyndighets arbete och föreslår en gemensam beloppsgräns om 25 kr.
Länsstyrelsen i Västernorr lands län
förordar en en
hetlig beloppsgräns om 15 kr.
Häradsskrivaren i Härnösands fögderi
föreslår höjning av beloppsgrän-
serna i 26 § UF så att B-skatt som inte uppgår till 300 kr. i hemortskom munen eller till 600 kr. i annan kommun inte skall påföras, varvid den nu varande möjligheten för skattskyldig att begära påföring av B-skatt under stadgad beloppsgräns bör utgå.
Föreningen Sveriges stadsfogdar
anser att
en ej oväsentlig arbetsbesparing skulle åstadkommas om uppdelning på ter miner ej behövde göras vid erläggande av kvarstående och tillkommande skatt förrän den uppgick till minst 100 kr. Samma förslag framför
upp-
bördsverket i Uppsala,
som framhåller att kostnaden för mottagande, bok
föring och redovisning av småbelopp under 50 kr. kan antas vara propor tionsvis hög och förmodligen högre än själva skatten om restföring och in drivning tillkommer. Uppbördsverket föreslår också sådan ändring av be stämmelsen i 28 § UF att högre kvarstående skatt än 50 kr., som uppgår till udda krontal, skall fördelas så att det belopp som förfaller under den första uppbördsterminen blir en krona lägre än det under andra terminen förfal lande beloppet. Felaktiga inbetalningar av skatt som uppdelats enligt denna bestämmelse förekommer ofta och förorsakar extra arbete. Uppbördsverket föreslår därför en bestämmelse att kvarstående skatt på udda krontal skall avrundas nedåt med en krona.
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
103
Skatteavdrag på konkursgäldenärs inkomst
Utredningen
Frågan om skatteavdrag på konkursgäldenärs inkomst behandlas som
nämnts inledningsvis i ett särskilt betänkande av uppbördsutredningen.
Enligt 27 § konkurslagen (KKL) räknas till konkursbo all egendom som
tillhörde gäldenären då beslutet om egendomsavträde meddelades eller till
faller honom under konkursen och som är av beskaffenhet att kunna tas
i mät för gäld samt den egendom som kan återvinnas till konkursboet.
Vidare föreskriver paragrafen att av gäldenärens lön eller av vad gäldenä
ren eljest kan förvärva genom eget arbete under konkursen ej mera må
tillkomma boet än som återstår sedan avdrag skett för gäldenärens, hans
makes och oförsörjda barns eller adoptivbarns skäliga underhåll. Från ar
betsförtjänst skall också dras av all kostnad till förlag — sannolikt avses
härmed omkostnader.
Enligt 10 § UF skall preliminär A-skatt inte beräknas på ersättning som
utbetalas till person vilken är i konkurstillstånd. Kvarstående skatt dras av
från lön endast om arbetstagaren har att erlägga preliminär A-skatt (40 §
UF). Detta innebär att inte heller kvarstående skatt tas ut från konkurs
gäldenärs lön.
Berörda bestämmelse i 10 § UF fanns med redan i 1945 års UF. 1944 års
uppbördsutredning anförde som skäl för sitt förslag i denna del, att det all
männa inte borde ta ut skatt innan det prövats om det finns borgenärer
som har bättre rätt för sina fordringar än det allmänna för skatten (SOU
1945: 27 s. 237). I 1945 års proposition med förslag till omläggning av upp-
bördsförfarandet framhöll departementschefen bl. a., att vid bestämmandet
av gäldenären tillkommande belopp enligt 27 § KKL hänsyn inte torde tas
till belopp som kunde erfordras för gäldande av skatter som förföll till betal
ning framdeles (prop. 1945: 370 s. 184). Även 1949 års uppbördssakkunni-
ga förklarade att skatteavdrag liksom dittills inte borde göras under kon
kurs, en uppfattning som emellertid departementschefen inte sade sig helt
kunna dela (prop. 1953: 100 s. 469). Han uttalade, att gällande beskattnings
regler och rättspraxis torde innebära att en konkursgäldenär är skattskyl
dig för hela sin lön oavsett om han skall avstå viss del därav till konkurs
boet eller ej och att det därför syntes tveksamt om tillräckliga skäl förelåg
för att underlåta skatteavdrag i dylikt fall.
Att skatteavdrag inte skall göras på konkursgäldenärs inkomst får också
ses mot bakgrunden av att skattskyldigheten för inkomst under konkurs in
te är reglerad i författning och att inte heller rättspraxis ger något entydigt
svar på denna fråga. Utredningen redovisar i betänkandet en undersökning
av rättsfall på ifrågavarande område som kan sammanfattas på följande
sätt.
Det får enligt utredningen anses fastslaget att konkursbo inte skall be
104
skattas för inkomster som uppkommer i samband med avvecklingen av konkursgäldenärens tillgångar (jfr RÅ 1955 ref. 21). Utredningen anser sig också kunna konstatera att konkursgäldenär är skattskyldig för arbetsin komster — de må vara hänförliga till tjänst eller rörelse — som han själv förvärvar under konkursen och detta oberoende av om en del av inkomsten tas i anspråk av konkursboet (se bl. a. RÅ 1936 not Fi 97). Det finns vidare skäl att anta att konkursgäldenären även skall beskattas för andra till tjänst hänförliga inkomster som han uppbär under konkursen, möjligen också för sådan vinst som uppkommer vid försäljning för konkursboets räkning (RÅ 1952 not Fi 1293). Däremot anser utredningen det mindre antagligt att kon kursgäldenär skall beskattas för de inkomster som konkursboet erhåller av gäldenärens fasta egendom eller kapital eller genom att fortsätta gäldenä- rens rörelse.
Utredningen erinrar om att förbudet mot skatteavdrag från konkur sgäl de- närs inkomst uppmärksammats av riksdagens revisorer i deras berättelse till 1959 års riksdag (§ 23). Revisorerna uttalade bl. a. att förbudet i fråga kunde medföra olämpliga konsekvenser både för konkursgäldenären och statsverket. Konkurser drog ofta ut på tiden och eftersom de flesta konkurs- gäldenärer torde inneha avlönade anställningar kunde den resterande skat ten vid konkursens avslutande vara avsevärd.
Utredningen redovisar i fortsättningen lagberedningens förslag i dess be tänkande »Utsökningsrätt III» (SOU 1964: 57) i vad det har samband med förevarande spörsmål. Beredningen har utgått från att gäldenären redan f. n. i praktiken får behålla sin lön eller annan arbetsförtjänst ograverad under konkursen och anser att lagen i fortsättningen bör utgå från denna ordning som den normala. I enlighet härmed föreslår beredningen som hu vudregel att gäldenären skall få behålla vad han genom eget arbete förvär var under konkursen eller tidigare intjänat och har innestående vid konkur sens början. För att innestående medel skall tillfalla gäldenären krävs dock att de kan rubriceras som avlöning eller därmed vid utmätning jämställd arbetsinkomst. Innestående kundfordringar och liknande, som hänför sig till en av gäldenären driven rörelse, tillkommer däremot konkursboet. Gäldenä ren får enligt beredningens förslag också behålla vissa andra inkomster, och detta oberoende av om de belöper på tid före eller under konkursen. De in komster som här åsyftas är vederlag för utnyttjande av rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller liknande samt pension och livränta. Om rättig heten till pensionen eller livräntan kan tas i mät får dock konkursboet enligt förslaget förfoga över den.
Beredningens förslag att gäldenären skall få behålla vissa inkomster är utformat som en huvudregel. Om inkomsterna är så stora att de uppgår till mer än vad gäldenären behöver kan konkursboet ta överskottet i an språk. För att ett överskott skall kunna anses föreligga krävs bl. a. att gälde närens inkomster måste anses uppenbart överstiga vad han behöver för sin
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
105
försörjning och för att fullgöra honom åvilande underhållsskyldighet. Vid
beräkningen skall också hänsyn tas till de skatteavdrag, som skall göras en
ligt vad därom är stadgat. Beredningen har härvid förutsatt, att man i sär
skild ordning får överväga hur reglerna om skatteavdrag i samband med
konkurs lämpligen bör utformas. Gäldenären skall enligt beredningens för
slag vara skyldig att upplysa konkursförvaltaren om sina inkomstförhållan
den. Om förvaltaren vill göra anspråk på gäldenärens inkomst, har han att
underrätta arbetsgivaren eller annan som skall utge förmånen. Innan sådan
underrättelse skett får förfallet belopp utbetalas till gäldenären. Uppstår
tvist om hur mycket som tillkommer konkursboet skall frågan härom prö
vas av rätten på ansökan av förvaltaren, borgenär, gäldenär eller under -
hållsberättigad.
Utredningen, som påpekar att förbudet mot skatteavdrag under konkurs
uppenbarligen har otillfredsställande verkningar, inte minst för konkursgäl-
denären, överväger i första hand möjligheterna att slopa det gällande förbu
det mot skatteavdrag under konkurs med utgångspunkt från lagberedning
ens förslag till ändring av KKL, men redovisar också en undersökning i vad
mån det kan vara möjligt att införa nya avdragsregler oberoende av en lag
stiftning på grundval av beredningens förslag.
Utredningen anser att de inkomstslag som enligt lagberedningens förslag
skall i första hand tillkomma konlcursgäldenär omfattar det slags inkomster
på vilka skatteavdrag för preliminär A-s katt skall göras en
ligt 3 § 2 mom. UF och uttalar att man med hänsyn härtill inte behöver
befara att sådant avdrag kommer att göras på annan inkomst än den som
avses i den föreslagna 27 § KKL om förbudet mot skatteavdrag i 10 § UF
slopas.
Utredningen påpekar att det skattebelopp som arbetsgivare innehåller
normalt avser skatten på lönebeloppet men att den skattskyldige har möj
lighet att begära att skatteavdrag skall göras med förhöjt belopp (41 § 1
mom. UF) och vidare kan medverka till att skatteavdraget blir för högt ge
nom att inte förete debetsedel på preliminär skatt (40 § UF). Om förbudet
mot skatteavdrag på lön till konkursgäldenär slopas bör därför enligt utred
ningens mening föreskrivas, att lokal skattemyndighet på begäran av kon
kursbo får förordna om minskning av skatteavdrag på konkursgäldenärens
lön. Sådant förordnande bör kunna ges, när det kan antas att skatteavdraget
överstiger vad som erfordras för att erhålla överensstämmelse mellan preli
minär och motsvarande slutlig skatt. Vidare föreslår utredningen att belopp,
som avdragits från gäldenärens lön under konkursen innan ansökan om
minskning av skatteavdrag gjorts, skall utbetalas till konkursboet genom
länsstyrelsens försorg. Med hänsyn till reglerna om arbetsgivares ansvarig
het för innehållen skatt anser utredningen att förordnandet inte bör inne
bära skyldighet för arbetsgivaren att utbetala innehållet belopp direkt till
4-f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt Nr 130
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
106
konkursboet. Utbetalning bör ske genom länsstyrelsens försorg sedan arbets givaren redovisat beloppet. Lokal skattemyndighets beslut angående minsk ning av skatteavdrag bör kunna överklagas hos länsstyrelsen.
Enligt allmänna regler
(86
§ UF) skulle rätt till klagan över länssty
relsens beslut i dessa ärenden inte föreligga. Utredningen anser att fram för allt praktiska skäl talar för en sådan begränsning av besvärsrätten även i dessa fall och påpekar att det här är fråga om avdrag för preliminär skatt och att det ligger i sakens natur att avdragets storlek vid en ev. tvist bör bestämmas relativt snabbt. Risken för att ett jämkningsbeslut skall få den följden att för litet preliminär skatt dragits av anser utred ningen inte vara särskilt stor. Detta motiverar enligt utredningen i vart fall inte, att man frångår den praktiska lösning som det innebär att göra länsstyrelsen till sista instans.
Vidare behandlar utredningen vilken ställning som i förevarande sam
manhang skall las till lokal skattemyndighets befogenhet enligt 3 § 2
inom.
tredje stycket UF att förordna att preliminär A-skatt skall utgå med för höjt belopp. Utredningen har i sina överväganden i denna fråga kommit till den uppfattningen, att denna befogenhet bör gälla även under kon kurs. Endast därigenom skapar man förutsättning för att en konkursgälde- när med arbetsinkomst skall kunna få överensstämmelse mellan sin preliminära och slutliga skatt. Utredningen säger sig vara medveten om att det förhållandet, att den inte framlagt förslag om hur frågan om kon- kursgäldenärs och konkursbos skattskyldighet bör slutligen regleras kan inge tveksamhet mot att redan dessförinnan införa skyldighet för kon- kursgäldenär att vidkännas skatteavdrag. Den oklarhet i skattskyldighets- frågan som föreligger anser utredningen emellertid mera sällan komma att beröra skatteavdragen. Ett slopande av förbudet mot skatteavdrag på konkursgäldenärs inkomst synes utredningen närmast innebära att man jämkar uppbördsreglerna till bättre överensstämmelse med vad som gäl ler i fråga om konkursgäldenärs skattskyldighet. Eftersom skatteavdrag i princip bara görs på tjänsteinkomst anser sig utredningen kunna utgå från att skatteavdrag inte kommer att beräknas i fråga om andra inkomster än sådana för vilka konkursgäldenär är skattskyldig. Om i något fall skat teavdrag ändock felaktigt skulle beräknas för inkomst för vilken gäldenären inte är skattskyldig, kan på det sätt som förut föreslagits länsstyrelsen utbetala till konkursboet vad som för mycket innehållits.
I frågan om det gällande förbudet mot skatteavdrag på konkursgälde närs inkomst kan slopas oberoende av om lagberedningens förslag till ändring av 27 § KKL genomförs uttalas följande.
Utredningen finner det tveksamt om man — såsom skett — i den nu varande utformningen av 27 § KKL har att se ett hinder mot att inom uppbördslagstiftningens ram föreskriva att avdrag på lön för preliminär skatt skall ske enligt vanliga regler även under konkurs. Denna fråga
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
107
anser utredningen vidare ha kommit i ett annat läge genom lagbered
ningens uttalande att det ur konkursrättslig synpunkt inte bör finnas
något att invända mot att medge avdrag för preliminär skatt.
Utredningen har ansett sig kunna konstatera, att de inkomstslag, på
vilka skatteavdrag för preliminär A-skatt skall verkställas enligt UF,
inryms bland de inkomstslag, som anges i lagberedningens förslag till
ändring av 27 § KKL. Om man slopar förbudet mot skatteavdrag för pre
liminär A-skatt utan att samtidigt ändra 27 § KKL, påpekar utredningen,
synes man därför nå samma resultat i skatteavdragshänseende som med
lagberedningens förslag. Man förhindrar även att konkursgäldenären under
konkursen ådrar sig' nya skatteskulder för inkomster som han åtnjutit under
konkurstiden. Även vad utredningen i övrigt förordat om möjlighet att för
ordna om minskning av skatteavdrag och att utbetala tidigare innehållen
skatt till konkursboet synes bli fullt tillämpligt.
Såvitt utredningen kunnat finna är det sålunda möjligt att upphäva stad
gandet om förbud mot skatteavdrag för preliminär A-skatt på konkurs-
gäldenärs inkomster oberoende av om lagberedningens förslag genomförs.
Utredningen påpekar att den utformning, som lagberedningen gett 27 §
KKL gör det i och för sig möjligt att införa bestämmelser, som innebär att
skatteavdrag även får verkställas för betalning av kvarstående
skatt. På frågan i vilken utsträckning man verkligen bör medge avdrag
för kvarstående skatt kan anläggas åtskilliga synpunkter bl. a. konkurs-
rättsliga.
Enligt utredningens mening kan man inte gärna införa en sådan ord
ning, att avdrag för kvarstående skatt avseende beskattningsår, vilket gått
till ända före konkursens början, ges företräde framför konkursboets an
språk på gäldenärens inkomster under konkursen. Fordran på sådan
kvarstående skatt kan bevakas i konkursen och utgår under vissa förut
sättningar med förmånsrätt enligt 17 kap. 12 § handelsbalken. Den kvar
stående skatten kan vidare hänföra sig till inkomster, som uppburits under
det beskattningsår, då konkursen började, och avse tid såväl före som efter
konkursutbrottet. Att i dessa fall tänka sig en lösning t. ex. på det sättet, att
man söker fördela skatten på de olika tidsperioderna före och efter kon
kursens början och medge avdrag för en del-av skatten synes utredningen av
praktiska skäl inte böra komma i fråga. Utredningen anser därför att man
i bär avsedda fält bör låta skatteavdraget för kvarstående skatt vika för
konkursboets anspråk på konkursgäldenärens, inkomster.
Principiellt sett, uttalar utredningen, bör det inte finnas någon erinran
mot att avdrag för kvarstående skatt som avser beskattningsår efter kon-
kursutbrottet får företräde framför konkursboets anspråk på gäldenärens
lön. Utredningen har emellertid funnit att en differentiering av avdrag för
kvarstående skatt till tid före eller efter konkursens början medför att
förfarandet skulle mista den eftersträvade enkelheten. Det kommer också
108
enligt utredningens mening att höra till undantagen att en gäldenär un der konkursen ådrar sig kvarstående skatt som skall tas ut under kon kurstillståndet, enär de flesta konkurser torde vara avslutade innan så dan skatt skall erläggas. Utredningen föreslår därför att konkursboets krav på gäldenärens lön får prioritet framför avdrag för kvarstående skatt även då skatten avser beskattningsår som helt faller inom konkursen. Ut redningen hänvisar till att avdrag för kvarstående skatt bör ske i vanlig ordning om konkursboet inte gör anspråk på gäldenärens lön såsom lagberedningens förslag innebär. Det finns nämligen inte anledning, på pekar utredningen, att konltursgäldenär skall komma i annan ställning än andra skattskyldiga när detta inte är nödvändigt. En konkursförval tare, som vill att konkursboets anspråk på lönen blir tillgodosett framför den kvarstående skatten, bör därför vända sig till den lokala skattemyn digheten. Denna myndighet får då fatta beslut om att visst belopp skall för behållas gäldenären och att avdrag för kvarstående skatt får ske endast i den mån vad gäldenären får behålla för egen del överstiger detta belopp. Att märka är att det förbehållsbelopp, som gäldenären enligt 41 § 2 mom. UF kan erhålla för att minska avdrag för kvarstående skatt, kan bli lägre än den inkomst gäldenären blir förbehållen enligt den föreslagna 27 § KKL. Sedan konkursboet tagit sin del av gäldenärens lön kan det därför__i varje
1 al 1
teoretiskt - - finnas kvar visst utrymme för avdrag för kvarstående skatt.
Utredningen anser att vad den föreslagit om avdrag för kvarstående skatt kan träda i tillämpning även om de av lagberedningen föreslagna ändring arna i KKL inte skulle genomföras.
Utredningen erinrar om att förslaget till ändring av 27 § KKL tar hänsyn endast till skatt som erläggs genom skatteavdrag och att en konkursgäldenär, som inte har att vidkännas skatteavdrag, alltså inte kan påfordra att man vid beräkningen av det överskott, som kan tillkomma konkursboet, skall beakta preliminär B - s k a 11. En sådan gäldenär kan därför före- lalla komma i ett oförmånligare läge än en gäldenär med inkomst av tjänst. Utredningen påpekar emellertid att konkursförvaltaren knappast har möj lighet att komma åt något av gäldenärens inkomst utan att gäldenären själv visar sig villig att periodvis inleverera en viss summa till konkurs boet. Gäldenären har därför stora möjligheter att vid överenskommel sen med konkursförvaltaren förbehålla sig så mycket, att det även täcker lians preliminära skatt. Utredningen anser det därför inte vara påkallat att söka finna en särskild lösning för dessa fall.
I förevarande betänkande av uppbördsutredningen behandlas två frågor utöver de berörda, nämligen frågan om minskning av skatteavdrag vid ut mätning samt en särskild fråga angående sjömansskatt. Utredningens över väganden härvidlag utmynnar i vissa förslag, som emellertid förutsätter att berörda förslag av lagberedningen genomförs. Detta har emellertid hittills
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Kungl. Maj. ts proposition nr 130 år 1967
109
inle skett varför dessa delar av uppbördsutredningens förslag saknar aktua
litet i detta sammanhang.
Utredningen förordar sammanfattningsvis ett upphävande av stadgandet
i 10 § tredje stycket UF om att preliminär A-skatt inte skall utgå på ersätt
ning, som utbetalas till konkursgäldenär. Därvid bör även föreskrivas, att
lokal skattemyndighet på framställning av konkursbo äger förordna om
minskning av skatteavdrag, när det kan antas att detta är större än som
fordras för att erhålla överensstämmelse mellan preliminär och motsva
rande slutlig skatt. Sådant förordnande bör också kunna innebära, att
skattebelopp, som tidigare under konkursen innehållits, utbetalas till kon
kursboet genom länsstyrelsens försorg.
Vidare föreslår utredningen att i anvisningarna till 41 § UF intas före
skrift om att lokal skattemyndighet på ansökan av konkursbo skall kunna
bestämma gäldenärens förbehållsbelopp vid kvarskatteavdrag med hänsyn
till konkursboets anspråk på gäldenärens lön. Den lokala skattemyndighe
tens beslut bör inte få påverka skatteavdrag, som skolat verkställas innan
ansökningen inkom till myndigheten. Ansökan om nedsättning av skatte
avdrag för kvarstående skatt skall kunna göras även av gäldenären om kon
kursboet vill ta en del av lönen i anspråk, över lokal skattemyndighets beslut
bör besvär få anföras hos länsstyrelsen.
Den expert som biträtt utredningen har i särskilt yttrande an
mält en mening i förevarande fråga som avviker från utredningens. Han på
pekar bl. a. frågan att hur skattskyldighet för inkomst under konkurs skall
gestaltas är ett beskattningsspörsmål. Det av utredningen föreslagna slo
pandet av förbudet mot skatteavdrag i konkurs kommer emellertid att med
föra en förändring i konkursbos skattskyldighet genom att skattebördan för
inkomsten helt eller delvis överflyttas på konkursboet i de fall där gäldenä
ren enligt 27 § KKL har att avstå sin lön eller del därav till boet. Experten
ifrågasätter om det med hänsyn till att den föreslagna ändringen får konse
kvenser för konkursboet är lämpligt att framlägga ett förslag om slopande
av förbudet mot källskatteavdrag i konkurs innan frågan om konkursboets
skattskyldighet utretts. Vidare uttalas, att utredningens förslag i viss mån
innefattar ett ställningstagande även till frågan om konkursbo bör göras till
skattesubjekt, enär skattebördan för i vart fall hela konkursgäldenärens in
komst vid förslagets genomförande kommer att åvila konkursboet, alltså
inte enbart den del av lönen som boet uppburit. Den föreslagna ändringen
synes enligt expertens mening också binda avgörandet av frågan om beräk
ningsgrunden för en eventuell skatt på konkursbos inkomster. Förslaget
innebär nämligen att även skatten för den del av lön som skall avstås till
boet kommer att beräknas efter den skattesats som gäller för konkursgälde-
nären.
Ilo
Experten anger som sin mening att den av utredningen föreslagna änd- i ingen i UF rörande skatteavdrag i konkurs inte bör genomföras no, efter som konsekvenserna av ändringen skulle bli alt det fortsatta utrednings arbetet i alltför hög grad bindes.
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
Remissyttrandena
I remissyttrandena vitsordas allmänt vad utredningen anfört beträffande de olägenheter, som visat sig sammanhänga med nuvarande förbud mot skatteavdrag på konkursgäldenärs inkomst. I de flesta yttranden föreslås också att behovet tillgodoses genom eu ändring enligt utredningens förslag. Isågia remissinstanser, såsom
Föreningen auktoriserade revisorer, lantbru
kets skattedelegation, Sveriges köpmannaförbund
och
Sveriges advokatsam
fund,
anser dock att man bär vänta med denna reform till dess frågan om
fördelningen av skattskyldigheten mellan konkursbo och gäldenär definitivt lösts. I samma riktning uttalar sig också
länsstyrelsen i Malmöhus län,
som
dock samtidigt förklarar att den inte har någon bestämd uppfattning huru vida reformen kan anses angelägen eller om den bör anstå. Övriga remiss instanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran, däribland
hov
rätten för Västra Sverige, lagberedningen, kammarrätten, riksrevisionsver ket, CFU, sjömansskattenämnden, exekutionsväsendets organisationsnämnd, overståthållarämbetet, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Söderman lands,
t
ärmlands
och
Västerbottens län, TCO, LO, Föreningen Sveriges kro-
nokamrerare, Föreningen Sveriges kronofogdar, Sveriges häradsskrivarförening
och
Ackordscentralen i Stockholm.
Som förut sagts vitsordas genomgående behovet av att nuvarande förbud mot skatteavdrag under konkurs slopas. Åtskilliga remissinstanser uttalar att retormen är så angelägen att den bör genomföras utan dröjsmål och framhåller, att de föreslagna ändringarna synes kunna genomföras utan av vaktan på att spörsmålet om skattskyldighet för konkursbo och gäldenär slutgiltigt löses.
Lagberedningen
finner att det givetvis möter vissa svårig
heter att reglera frågan om skatteavdrag på konkursgäldenärs inkomst utan att samtidigt ingå på spörsmålet om konkursbos skattskyldighet och vad därmed sammanhänger. Beredningen har dock inget att erinra mot för slaget, som går i den riktning beredningen anser ändamålsenlig och rim lig. De betänkligheter, som anförts av utredningens expert finner bered- ningen inte ha sadan praktisk betydelse att de bör hindra att förslaget genomförs som en partiell reform.
Även andra remissinstanser, som tillstyrkt förslaget, har övervägt lämp ligheten att slopa förbudet mot skatteavdrag innan frågan om skattskyl digheten lösts.
Länsstyrelsen i Södermanlands län
framhåller sålunda att
stadgandena om källskatteavdrag bör korrespondera med reglerna om
in
skattskyldighet för inkomst i samband med konkurs och därav betingad
slutlig skatt. Ur denna synpunkt synes det länsstyrelsen önskvärt och i
princip riktigt, att frågan om skattskyldighet under konkurs löses innan
bestämmelsen i 10 § sista stycket UF slopas. Länsstyrelsen finner emeller
tid övervägande skäl tala för att förbudet mot skatteavdrag bör slopas
snarast möjligt utan avvaktan på frågan om konkursbos och gäldenär
skattskyldighet.
Länsstyrelsen i Västerbottens län
har också övervägt om det är lämpligt
att slopa förbudet mot skatteavdrag innan frågan om skattskyldigheten
lösts. Länsstyrelsen ser inget hinder mot en fristående ändring enligt för
slaget eftersom allmän enighet råder om att konkursgäldenären är skatt
skyldig i vart fall för den del av arbetsinkomsterna, som han får behålla
för egen del. Länsstyrelsen framhåller också, att det för förslagets genom
förande inte blir av någon betydelse om det under det fortsatta utrednings
arbetet skulle visa sig föreligga skäl för att exempelvis beskatta konkurs
boet för den del av gäldenärens arbetsinkomst, som boet tar i anspråk. Den
föreslagna lydelsen av 45 § 3 inom. UF innebär nämligen, påpekar läns
styrelsen, att skatteavdraget skall motsvara den slutliga skatten, vilken
senare i sin tur är beroende av den ståndpunkt, som kommer att intas till
frågan om konkursgäldenärs skattskyldighet.
Även
exekutionsväsendets organisationsnämnd
anser att vissa skäl talar
för den mening som experten i utredningen uttalat. Nämnden tillstyrker
emellertid förslaget mot bakgrunden av de otillfredsställande verkningar
som gällande bestämmelser har såväl för det allmänna som för konkurs
gäldenären.
Ackordscentralen i Stockholm
uppger att förslaget ansluter sig till vad
som redan i praktiken tillämpas i fråga om anspråk från konkursbo på
konkursgäldenärs arbetsinkomst. Att den praktiska tillämpningen fått en
annan utformning än som förutsätts i UF beror på att boet ytterst sällan
bär något att vinna på att söka ta i anspråk gäldenärens ev. arbets
inkomster. Om gäldenären inte är rörelseidkare sker handläggningen av
konkursen vanligen som s. k. fattigkonkurs och denna avskrivs redan efter
någon månad. Har gäldenären en under enskild firma registrerad rörelse
och fortsätter han sådan verksamhet efter konkursutbrottet, sker detta som
regel i anhörigs namn eller i aktiebolagsform. Gäldenären kan därigenom,
framhåller ackordscentralen, förutsättas begagna möjligheten att göra sin
inkomst oåtkomlig för konkursboet.
Av de fjorton
lokala skattemyndigheter
som hörts i ärendet har endast
eu ansett att man bör vänta med reformens genomförande.
Även några av de remissinstanser, som ansett att man bör vänta med re
formen, tar viss ställning till förslagets utformning.
Sveriges köpmanna
förbund
säger sig sålunda i princip kunna ansluta sig till de av utred
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
112
ningen framförda tankegångarna och anser att förslaget i stort sett torde vara ägnat att främja en bättre ordning på förevarande område. Uttalande av samma innebörd gör också
Sveriges advokatsamfund.
Uppbördsdirektören i Stockholm
vänder sig mot förslaget att förordnan
de om minskning av skatteavdrag skall kunna ges i fråga om lön som ut betalas till konkursgäldenär. Med hänsyn till att det mycket sällan kom mer att föreligga en sådan situation att det blir aktuellt med beslut om minskning ifrågasätter han om man inte kan underlåta att införa stad gande av denna innebörd. Om i enstaka fall konkursgäldenären genom att begära förhöjning av skatteavdrag skulle försöka tillskansa sig obehörig del av avlöningen bör annan utväg att komma till rätta med ett sådant förfarande kunna tillgripas.
Några remissinstanser berör i anslutning till förevarande bestämmelser vissa tillämpningsfrågor.
Länsstyrelsen i Södermanlands län
framhåller
sålunda, att det i något enstaka fall kan tänkas uppstå tveksamhet, huru vida skattskyldighet föreligger för konkursgäldenären, exempelvis i fråga om under konkurs uppkommen realisationsvinst. Intill dess frågan om skattskyldigheten lösts torde enligt länsstyrelsen lokal skattemyndighet i dylika fall få inhämta besked hos vederbörande taxeringsintendent. En ligt
länsstyrelsen i Värmlands län
torde prövningen av konkursbos eller
utmätningsmans ansökan om skatteminskning förutsätta att den lokala skattemyndigheten infordrar preliminär självdeklaration av gäldenären. Länsstyrelsen framhåller att härvid bl. a. uppkommer frågan om det är avsett att lokal skattemyndighet skall låta konkursboet eller utmätnings mannen ta del av upprättad deklaration och få tillfälle att inkomma med på minnelser i anledning av gäldenärens uppgifter innan beslut om jämkning meddelas. En annan möjlighet skulle enligt länsstyrelsen kunna tänkas vara, att lokal skattemyndighet får godta förvaltarens eller utmätningsmannens uppgifter om gäldenärens inkomstförhållanden och bereder gäldenären till fälle alt inkomma med påminnelser eller avlämna preliminär självdeklara tion om han så önskar. Länsstyrelsen finner det värdefullt att närmare föreskrifter eller uttalanden lämnas om hur jämkningsärendena avses skola handläggas.
Sveriges köpmannaförbund
anser det vara av vikt, att lokal
skattemyndighet vid prövning av förvaltarens ansökan om nedsättning av skatteavdrag inte ställer alltför höga krav på bevisningen idan godtar eu en av konkursförvaltaren framlagd kalkyl, som ger vid handen att det preli minära skatteavdraget är för stort.
Kammarrätten
och
Sveriges köpmannaförbund
berör slutligen även ut
redningens förslag att länsstyrelsen skall vara sista besvärsinstans i frågor om minskning av skatteavdrag. Kammarrätten har för sin del inget att erinra mot att så blir fallet, men framhåller att utredningen synes ha för utsatt, att besvär inte skall få anföras över länsstyrelsens beslut om utbetal ning till konkursbo av för mycket innehållen preliminär skatt. Kammar
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
113
rätten erinrar därvid om att besvärsrätt enligt UF föreligger då det gäller
återbetalning av skatt. Sveriges köpmannaförbund anser däremot att vi
dare besvärsrätt bör medges med hänsyn till att det här kan röra sig om icke
obetydliga belopp.
CFU
anser att möjligheten för konkursbo och utmätningsman att hos
lokal skattemyndighet begära minskning av gäldenärs skatteavdrag även
bör komma till uttryck genom särskilt stadgande om inskränkning i ar
betstagares rätt att hos arbetsgivare begära förhöjt skatteavdrag. Ett sådant
stadgande kan enligt nämnden lämpligen införas i 41 § 1 inom. UF. Nämn
den vill vidare ifrågasätta om den föreslagna bestämmelsen om utbetalning
av preliminär skatt till konkursbo har sin rätta plats i
68
§ UF. Enligt
nämnden erhåller man en enklare skrivning och viss likformighet med
skrivningen i 45 § 2 mom. UF om de bestämmelser som föreslås i 68
§ 7
mom. i stället inarbetas i det av utredningen föreslagna 3 mom. av 45 §
och i gällande 68 § 1
mom.
114
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Departementschefen
Allmänt
Källskattesystemet som infördes i vårt land år 1945 innebar en radikal omläggning av uppbördssystemet. Det stod från början klart att det skulle bli nödvändigt att efter en tid göra en översyn av systemet med ledning av vunna erfarenheter. En sådan översyn skedde i början av 1950-talet och ledde fram till den nu gällande uppbördsförordningen av år 1953. Att även denna lagstiftning efter någon tid skulle visa sig vara i behov av en kom plettering och modernisering räknade man med redan när den nya för ordningen antogs. I slutet av 1950-talet framstod behovet härav klart och jag uppdrog då åt en utredning — uppbördsutredningen — att göra en ny översyn av källskattesystemet, varvid inte minst frågor av processuell natur skulle prövas. Uppbördsutredningen slutförde huvuddelen av detta uppdrag genom att i början av 1965 avge betänkandet »Uppbördsfrågor». Utredning en har i detta betänkande behandlat en mångfald spörsmål inom uppbörds systemet och föreslagit nya bestämmelser i ett flertal hänseenden. Senare har utredningen i ett särskilt betänkande behandlat frågor om skatteavdrag på konkursgäldenärs inkomst.
De nämnda betänkandena har remissbehandlats i vanlig ordning och fått ett i stort sett gynnsamt mottagande. I det följande behandlar jag till en början uppbördsutredningens huvudbetänkande och följer därvid den upp delning i olika avsnitt som utredningen gjort och som också iakttagits i det föregående. I ett särskilt avsnitt upptas vissa särskilda frågor inom bl. a. uppbördsväsendet.
Som jag nämnt inledningsvis aktualiserar också statsmakternas beslut år 1963 att ADB skall tillämpas inom folkbokförings- och uppbördsväsendet fr. o. m. årsskiftet 1967/68 vissa författningsändringar som lämpligen bör
tas upp i förevarande sammanhang. Jag har tidigare anmält prop. 1967: 88
som innehåller förslag till ny folkbokföringsförordning med anledning av bl. a. övergången till ADB. I denna proposition har förutsatts att de författ ningsändringar i övrigt som påkallas av ADB-övergången skulle behandlas i samband med uppbördsutredningens förslag. Dessa frågor tar jag upp sist tillsammans med vissa andra, i huvudsak tekniska spörsmål inom upp börden.
Företrädare för det allmänna i uppbördsmål
F. n. saknas särskilda bestämmelser om vem som har att företräda det allmänna i uppbördsmål, frånsett att revisor hos riksrevisionsverket kan överklaga länsstyrelses beslut rörande verkets anmärkningar i debiterings- ärenden. I andra fall kan endast justitiekanslersämbetet i kraft av sin gene
115
rella behörighet att företräda det allmänna föra talan till statens förmån i
dessa mål. Det ligger i sakens natur att ämbetet utövar sin fullföljdsrätt
endast i speciella fall.
Behovet av företrädare för det allmänna har ansetts särskilt framträdan
de i uppbördsmål rörande arbetsgivares ansvar för arbetstagares skatt. Upp-
bördsutredningen har emellertid behandlat frågan om allmänt ombud i
uppbördsmål i hela dess vidd och uttalar härom, att behov av en legal före
trädare finns men knappast kan anses omfattande. Utredningen anser att
ett allmänt ombud bör utses av Kungl. Maj :t för varje län. Såsom ombud
föreslås en av länsstyrelsens tjänstemän. Ombudet skall äga rätt att föra
talan mot vissa beslut av länsstyrelsen och kammarrätten. Däremot bör om
budet enligt utredningen inte ges rätt att föra talan mot lokal skattemyn
dighets beslut, enär länsstyrelsen enligt gällande bestämmelser skall utöva
tillsyn över sådan myndighets verksamhet. Ombudets talerätt föreslås be
gränsad till att avse länsstyrelses beslut som innebär nedsättning i eller be
frielse från arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt och vidare be
slut beträffande restavgift, ränta på kvarstående skatt och riksrevisionsver-
kets anmärkningar mot debitering. Ombudet skall givetvis få föra talan
mot alla kammarrättens utslag i mål som ombudet fullföljt dit och dess
utom mot sådana utslag av kammarrätten varigenom länsstyrelsens beslut
ändrats.
Remissinstanserna har i stort sett tillstyrkt inrättandet av allmänt om
bud i uppbördsmål. Framförda erinringar eller avvikande förslag avser de
talj spörsmål.
För egen del anser jag det påkallat att skapa möjligheter för en bättre be
vakning av kronans intressen i hithörande mål. Jag vill därför föreslå att
allmänna ombud inrättas för denna uppgift.
I huvudsak ansluter jag mig även till detaljerna i utredningens förslag.
Ett allmänt ombud bör sålunda förordnas för varje län och som sådant bör
utses en länsstyrelsetjänsteman, som inte deltar i prövningen av uppbörds
mål i sin vanliga tjänst. I likhet med bl. a. CFU anser jag att en ersättare bör
utses för det allmänna ombudet. Att knyta det allmänna ombudet till ett
centralt verk, såsom ett par remissinstanser föreslagit, skulle göra syste
met tungrott och väsentligt försvåra det önskvärda närmare samarbetet mel
lan ombudet och länsstyrelsens uppbörds sektion. Samma invändningar kan
med skäl framföras mot förslaget att ombudets uppgifter bör anförtros tjäns
teman utanför länsstyrelsen. Mot en sådan ordning kan också invändas att
disponibla befattningshavare med närmare insikt i uppbördsfrågor inte
torde vara att tillgå utanför länsstyrelsen.
Några remissinstanser förordar att ombudets talerätt begränsas och andra
att den utvidgas i förhållande till vad utredningen föreslagit. Enligt min me
ning är förslaget i huvudsak väl avvägt i dessa hänseenden. De fall i vilka
besvärsrätt bör föreligga redan över länsstyrelses beslut är sådana där be
hovet av vägledande praxis är särskilt stort. Jag anser det praktiskt att det
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
116
allmänna ombudet övertar den besvärsrätt som f. n. tillkommer revisor hos riksrevisionsverket. Verket bär inte heller invänt något mot detta förslag från utredningens sida. Gentemot förslagen att utvidga ombudets besvärs rätt vill jag till att börja med hänvisa till, att avsikten inte är att införa ett partsförhållande mellan kronan och skattskyldig liknande det som finns i skatteprocessen, utan endast att bota vissa uppenbara svagheter i det nu varande uppbördssystemet. Det skulle säkert bli alltför vidlyftigt om det all männa ombudet fick besvärsrätt även över lokal skattemyndighets beslut i de frågor där han enligt förslaget kan föra talan mot länsstyrelses beslut. I ett avseende vill jag emellertid föreslå att ombudets befogenhet utvidgas, nämligen vad gäller frågan om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt. Särskilt med hänsyn till behovet av att sådan ansvarighet görs gällan de reservationsvis i fall då det är tveksamt vem som är att anse som arbets givare bör det allmänna ombudet även hos lokal skattemyndighet kunna yrka att sådan ansvarighet skall åläggas samt föra talan över lokal skatte myndighets beslut rörande arbetsgivares ansvarighet. Såsom några remiss instanser föreslagit bör det allmänna ombudet även kunna föra talan till skattskyldigs eller arbetsgivares förmån, vilket medför viss ändring i den
av utredningen föreslagna 86
§ UF.
Utredningen har föreslagit att det allmänna ombudet skall förordnas av Kungl. Maj :t. För egen del anser jag att uppgiften att utse allmänt ombud bör anförtros CFU, som redan nu utövar tillsyn över uppbördsväsendet och meddelar bindande förklaring beträffande sättet för uttagande av preli minär skatt samt om verkställande av skatteavdrag. I UF bör därför ges möjlighet för Kungl. Maj :t att utse den myndighet, som skall förordna all mänt ombud och ersättare för denne. Bestämmelser om de uppgifter som tillkommer allmänt ombud bör intagas i en ny 72 a §.
Utredningen har föreslagit att besvärsrätten över beslut rörande av skrivning av skatt skall slopas, enär avskrivning är eu ren bokföringsåt- gärd som inte berör den skattskyldiges rätt. Förslaget har inte mött någon invändning från remissinstanserna. Jag föreslår att förslaget genomförs och vill erinra om, att besvär i praktiken inte anförs över beslut rörande avskrivning av skatt, sannolikt därför att sådana beslut inte påverkar den skattskyldiges betalningsskyldighet. Besvärsförbud bör emellertid också gälla för beslut enligt 62 § UF, dvs. beslut om konkursansökan eller ackord rörande skatt. Konkursansökan bedöms av allmän domstol och det finns därför inte skäl att pröva det berättigade i en sådan framställning i admi nistrativ ordning. Ackordsförslag måste bedömas snabbt och de synpunk ter som är avgörande vid en sådan prövning är uteslutande av ekonomisk karaktär. Jag -sill erinra om att förvaltningsdomstolskommittén i sitt ny ligen avgivna betänkande »Förvaltningsrättskipning» (SOU 1966: 70) före slagit besvärsförbud rörande ackordsbeslut över hela linjen (s. 487).
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
Iiungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
117
Anstånd med betalning av skatt
Som allmän regel i uppbördsförfarandet gäller att besvär över taxering
eller yrkande om nedsättning i eller befrielse från skatt inte påverkar skyl
digheten att i föreskriven tid och ordning betala den skatt som debite
rats på grund av taxeringen. Skattskyldig kan emellertid under vissa för
utsättningar få anstånd med skattebetalningen om han anfört besvär över
sin taxering. I sådant fall kan anstånd f. n. medges till dess taxerings- eller
debiteringsfrågan blivit prövad under förutsättning att taxeringsintenden-
ten i yttrande över besvären förklarat sig ämna tillstyrka bifall till be
svären helt eller delvis. Anstånd kan enligt UF vidare komma i fråga när
skattskyldig fått sin skattebetalningsförmåga oförvållat nedsatt och därför
har svårighet att erlägga utgående skatt i rätt tid, t. ex. vid sjukdom
eller i samband med militärtjänstgöring, samt i vissa andra fall, bl. a. om
dubbeltaxering skett.
Mot gällande anståndsregler har länge riktats kritik, bl. a. i motioner
i riksdagen, och det har varit en av utredningens huvuduppgifter att under
söka möjligheterna att införa frikostigare anståndsregler. Särskilt har
kritiserats att möjligheten att få anstånd vid taxeringsbesvär är beroende
av taxeringsintendentens ställningstagande i sakfrågan.
Utredningens förslag går närmast ut på att mjuka upp och komplettera
de nuvarande bestämmelserna i olika hänseenden. För det fall att skatt
skyldig anfört besvär över sin taxering föreslås att anståndsfrågan i vissa
fall bedöms oberoende av om taxeringsintendenten tagit ställning i besvärs-
målet. I tvistiga mål skall förutsättningen för anstånd vara att skattens
betalning i behörig tid skulle medföra betydande skadeverkningar för den
skattskyldige eller på annat sätt framstå som uppenbart obillig. Som ytter
ligare villkor skall gälla att den skattskyldige ställer godtagbar säkerhet.
Om det med hänsyn till anståndstidens varaktighet, den skattskyldiges för
hållanden och omständigheterna i övrigt kan antas att skatten ändå kom
mer att betalas i behörig tid, föreslås att anstånd skall kunna beviljas utan
att säkerhet ställs. Beslut om anstånd i anledning av att skattskyldig an
fört besvär över taxering föreslås överflyttad från lokal skattemyndighet
till länsstyrelsen, som också skall förvalta den säkerhet som ställts.
Behovet av vidgade anståndsmöjligheter vitsordas allmänt av remiss
instanserna. Utredningens förslag har i stort sett godtagits utan erinran.
Beträffande anstånd i tvistiga taxeringsmål är emellertid meningarna de
lade. Flertalet hörda myndigheter och sammanslutningar av tjänstemän
inom uppbördsorganisationen godtar utredningens förslag som en lämp
lig avvägning. Näringslivets organisationer anser däremot över lag att för
slaget inte går tillräckligt långt. Från flera håll förordas ännu vid
sträcktare anståndsrätt, eventuellt i kombination med debitering av ränta
118
för belopp som det visar sig att den skattskyldige skall betala sedan taxe- ringsprocessen avgjorts.
Den del av förslaget som mer utgör en justering av gällande regler i syfte att undanröja oklarhet anser jag i likhet med så gott som alla re missinstanser böra genomföras i huvudsak oförändrad. Från några håll ifrå gasätts behovet av anståndsregler vid ansökan om tillämpning av den s. k. 80-procentregeln. Jag vill dock inte motsätta mig denna utvidgning i an- ståndsmöjligheterna även om bestämmelsen torde vara obehövlig för det stora flertalet hithörande fall. Vid remissbehandlingen har vidare riktats kritik mot utredningens förslag att flytta beslutanderätten i fråga om an stånd i samband med skatteberäkning för ackumulerad inkomst och döds bobefrielse från lokal skattemyndighet till länsstyrelsen. Förslaget sam manhänger med att länsstyrelsen har att behandla själva sakfrågan såsom första instans och synes mig därför praktiskt.
Det största intresset från remissinstansernas sida knyter sig till utform ningen av anståndsinstitutet när skattefrågan är tvistig. Remissinstanserna synes vara ense med utredningen om att man vid utformningen av nya reg ler på området inte bör frångå den hittillsvarande principen att besvär över taxering inte befriar den skattskyldige från att betala den skatt som följer av taxeringen, och jag har ingen annan uppfattning härutinnan. Uppenbarligen är det nödvändigt att medge anstånd med skattebetalning efter tämligen snäva regler. Denna tankegång torde ligga bakom också näringslivets skattedelegations förslag att rättegångsbalkens bestämmelser om skingringsförbud i tvistemål bör tjäna som förebild. Med hänsyn till taxeringsprocessens speciella karaktär kan jag emellertid inte ansluta mig till detta förslag.
Vad remissinstanserna främst vänder sig mot i utredningsförslaget är att taxeringsfrågans beskaffenhet i princip inte avses skola ingå i bedöm ningen och vidare kravet på säkerhet. I likhet med utredningen anser jag att taxeringsfrågan är av underordnad betydelse i sammanhanget. Det av görande bör vara den skattskyldiges möjligheter att betala skatten, vilket medför att tyngdpunkten i bedömningen bör ligga på sakens ekonomiska sida. Jag vill emellertid inte förneka att taxeringsfrågan — såsom några remissinstanser påpekat — ändå kan komina in i bilden, nämligen när det gäller att bedöma om skattebetalningen är »obillig».
Vad beträffar utredningens villkor i övrigt är jag inte främmande för att anståndsvillkoren ytterligare något uppmjukas.
Jag kan således delvis instämma i uppfattningen att utredningen i sin motivering för förslaget varit alltför kategorisk. Jag finner t. ex. inte: tillräckliga skäl att såsom utredningen tänkt utesluta skattskyldiga med löneinkomster från den nu behandlade anståndsmöjligheten. Vad utred ningen anfört i denna del har inte återspeglat sig i utredningens förslag till författningstext och fordrar därför i och för sig ingen ändring däri.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Kungi. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
119
Beträffande villkoret att skattebetalningen skulle medföra betydande
skadeverkningar för den skattskyldige kan jag helt ställa mig bakom ut
redningens uttalanden. Därav följer att skattekrav endast undantagsvis bör
bli orsak till fastighetsförsäljning när tvist föreligger om taxeringen. Å and
ra sidan kan uppenbarligen en ovillkorlig anståndsrätt när skattebetalningen
förorsakar försäljning av viss egendom inte godtas.
Bedömningen av frågan när skattebetalningen framstår som uppenbart
obillig är vansklig och skulle enligt min mening innebära ett alltför starkt
krav. Jag föreslår att uttryckssättet mildras, vilket blir fallet om ordet »up
penbart» utgår ur författningstexten. Till detta ställningstagande bidrar
att det enligt min mening vanligtvis är obilligt att utkräva skatt innan slut
ligt beslut föreligger, om skattskyldigs taxering beror på att taxeringsinten-
denten driver viss fråga för att få prejudikat. Jag delar således härutinnan
en mening som lantbrukets skattedelegation framfört.
I fråga om de allmänna förutsättningarna för säkerhetskravet instäm
mer jag med utredningen. Jag anser emellertid i motsats till utredningen
att intecknat skuldebrev inte generellt bör avvisas som säkerhet. Mera
tveksam är jag beträffande aktier men anser dock att man knappast bör
ställa sig så avvisande som utredningen gjort i denna fråga.
Att anstånd inte bör komma i fråga vid okynnesbesvär ligger i sakens
natur och det torde därför inte vara nödvändigt att — såsom några re
missinstanser yrkat — uttrycka detta i författningstexten.
Såsom jag framhållit i prop. 1965: 84 bör utredningens förslag komplet
teras med anståndsrätt för det fall att äkta makar får nedsättning i taxe
ring enligt reglerna för frivillig särbeskattning.
Vad utredningen föreslagit beträffande behörig myndighet när det gäller
att medge anstånd föranleder ingen erinran från min sida. Detta medför
att länsstyrelsen i den känsligaste anståndsfrågan blir första instans. An
ledning att införa besvärsrätt över länsstyrelses beslut i anståndsärenden
synes mig inte finnas. Dessa beslut, som skall grundas på bl. a. skälighets
bedömning och noggrann kännedom om den skattskyldiges personliga situa
tion, fordrar ett snabbt avgörande.
Såsom flera remissinstanser förordat bör en utvidgning av möjlighe
terna till anstånd förknippas med en skyldighet för den skattskyldige att
betala ränta på skattebelopp som skall betalas sedan anståndet upphört. Jag
återkommer till denna fråga i avsnittet om räntefrågor.
Skatteavdrag när debetsedel inte lämnats, m. m.
Att skatteavdrag skall göras även när den skattskyldige inte lämnar
sin preliminärdebetsedel till arbetsgivaren är i första hand en konse
kvens av källskattesystemet som sådant. Bestämmelserna om skatteav
drag i detta fall bör givetvis syfta till att åstadkomma preliminärskatte
120
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
avdrag med ett belopp som så långt möjligt motsvarar den slutliga skatten på inkomsten. De bör emellertid också utformas med hänsyn till intresset av att den skattskyldige lämnar sin debetsedel till arbetsgivaren. Om de betsedel lämnas uppnår man inte bara att källskatteavdraget blir det av sedda utan också att arbetsgivarens slcatteredovisning förenklas och att myndigheterna undgår det ofta tidsödande bestyret med att söka identi fiera skattebelopp som ej hänförts till utfärdad debetsedel. På grund av det osäkerhetsmoment som är förenat med detta arbete bör det i själva verket också ligga i den skattskyldiges eget intresse att lämna sin debetsedel.
F. n. görs avdrag för preliminär skatt på lön med 25
%
av inkomsten när debetsedel inte lämnats. Utredningens förslag innebär att skatteavdraget i sådana fall skall göras enligt den för ensamstående
avsedda kolumnen (kol. 1
) i den skattetabell, som gäller på den ort där
arbetsgivaren har sitt kontor, med tillägg av 10
%
av lönen. Några re
missinstanser har uttalat sig för andra alternativ som utredningen disku terat, såsom avdrag efter en enhetlig procentsats, högre än den nuvarande. En remissinstans förordar att förhöjningen sker med 10
%
av skatten en
ligt kolumn
1
i stället för
10
%
av lönen och andra föreslår avdrag enligt
särskild, för ändamålet upprättad kolumn i skattetabellen.
I likhet med utredningen och flertalet remissinstanser anser jag att den nuvarande konstruktionen med ett fast procentuellt skatteavdrag i hit hörande fall bör överges. En anknytning av skatteavdraget till skattetabel len ökar sannolikheten för att den preliminära skatten kommer att täcka den slutliga.
För att öka de skattskyldigas intresse av att debetsedel på preliminär skatt lämnas torde fordras viss höjning utöver avdrag enligt tabell, oavsett vilken kolumn i tabellen som avdraget anknyts till. Utredningen har före slagit att förhöjningen bestäms till 10 % av lönen. Jag anser emellertid att
ett skatteuttag med 110 % av tabellens kolumn 1
, vilket en remissinstans
föreslagit, i och för sig torde vara tillräckligt för att önskad effekt skall upp nås samtidigt som en sådan regel torde vara enklare att tillämpa än den föreslagna. Höjningen bör dock göras med vissa minimibelopp, nämligen 1 kr. för daglön, 5 kr. för veckolön, 10 kr. för tvåveckorslön och 20 kr. för månadslön.
Utredningen har föreslagit att skatteavdrag vid korttidsan ställning, som f. n. är 25 % av lönen, skall göras enligt gällande ta bell också när debetsedel inte lämnas. Flera remissinstanser har invänt att det även vid korttidsanställning bör skapas ett visst ekonomiskt tryck på de skattskyldiga i syfte att framtvinga att debetsedel lämnas. Jag delar den na uppfattning och föreslår att skatteuttaget även vid korttidsanställning utgår med förhöjt belopp enligt vad jag nyss anfört för andra anställnings former.
Skatteavdrag för kvarstående skatt görs f. n. med 25 %
121
när debetsedel på slutlig skatt inte lämnats. Utredningen har inte föresla
git någon ändring härvidlag. De flesta remissinstanserna har godtagit för
slaget. En instans förordar en höjning av detta skatteavdrag till 35 % av
inkomsten och en annan remissinstans föreslår — under åberopande av
praxis beträffande kvarskatteavdrag inom en viss typ av industri — att
avdrag för kvarstående skatt skall göras med samma belopp som för den
preliminära skatten om debetsedel inte lämnats. För egen del får jag an
föra följande.
Den skattskyldiges skäl för att inte förete debetsedel som utvisar kvar
stående skatt är oftast hans strävan att undgå eller i varje fall uppskjuta
skattebetalningen. För skatteindrivningen medför en sådan underlåtenhet
merarbete. I vissa fall leder den till skatteförlust. Det är därför viktigt
att schablonavdrag för kvarstående skatt görs med så stort belopp, att den
skattskyldige i de flesta fall ingenting har att vinna på att undanhålla
debetsedeln. Så torde i viss mån bli fallet redan om schablonavdraget be
stäms med hänsyn till skatteprogressionen. En extra inkomst på t. ex. 1 000
kr. kan ju i ett inkomstläge medföra kvarstående skatt om t. ex. 250 kr.,
och i ett annat inkomstläge en kvarstående skatt om 500 kr. Om inkomst-
läget för den skattskyldige är i stort sett oförändrat under det inkomst
år som den kvarstående skatten avser och det år när samma skatt skall
dras av från lönen, har den kvarstående skattens storlek — vanligen upp
kommen till följd av extrainkomster, ackordsöverskott o. d. — direkt sam
band med storleken av den preliminära skatten för det senare året. Med
hänsyn härtill och även till behovet av enkla, likartade regler för skatte
avdrag enligt schablon anser jag att avdraget för kvarstående skatt när de
betsedel på slutlig skatt inte lämnats bör göras med lika stort belopp som
preliminärskatteavdraget på lönen utgör. För månadslöner mellan ca 500
och 800 kr. medför en sådan regel avdrag med 25 % av lönen, om kolumn 1
är tillämplig, medan månadslöner under och över detta löneområde får vid
kännas lägre resp. högre skatteavdrag än 25 % på lönen.
Enligt anvisningarna till 40 § UF äger arbetsgivare betala tillbaka för
mycket innehållen skatt till arbetstagaren om denne visar att tillämpat
schablonavdrag är för högt. Jag föreslår en sådan ändring i denna bestäm
melse att arbetstagaren har rätt att få tillbaka det belopp som överstiger
det rätta skatteavdraget om inte särskilda hinder möter för återbetalningen.
I detta sammanhang vill jag behandla ett spörsmål, som exekutionsvä
sendets organisationsnämnd och överståthållarämbetet berört i sina remiss
yttranden, nämligen möjligheten och rätten för lokal skattemyndighet att
utlämna uppgifter till skattskyldigs arbetsgivare beträffande den debitering
som den skattskyldige åsatts. Nämnden har framhållit att de olägenheter
som det hittills inneburit för lokal skattemyndighet att ge arbetsgivare
uppgift om skatteavdrag för anställd som inte lämnat debetsedel till ar
betsgivaren inte kommer att föreligga efter datareformens genomförande
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
122
den 1 januari 1968. Myndigheten kominer nämligen då att lia register över alla mantalsskrivna personer. Överståthållarämbetet har önskat ett utta lande om att hinder inte föreligger för förfarandet att utlämna »skatte- band» enligt ADB-systemet till arbetsgivare för överföring av skattedata till »löneband», ett förfarande som f. n. tillämpas i Stockholm beträffande vissa anställda hos Stockholms stad. Justitieombudsmannen har behandlat sam ma fråga i skrivelse den 10 februari 1967 till Kungl. Maj :t, fastän mer från synpunkten att det nämnda förfarandet visserligen överensstämmer med de allmänna bestämmelserna om skatteavdrag i 39 § UF men inte synes för enligt med bestämmelserna i 40 § UF om avdrag för skatt när debetsedel inte lämnats.
Enligt min mening är tiden knappast mogen för att man skall kunna slutgiltigt bedöma om det är möjligt att generellt medge arbetsgivare rätt att få debetsedel eller skattedata för de anställda från lokal skattemyndig het. Vad som framför allt inger betänkligheter är att en sådan reform kan medföra en ökning av myndighetens arbetsbörda som inte är önskvärd i samband med att datareformen genomförs. Om jag således f. n. ställer mig avvisande till att föreslå skyldighet för lokal skattemyndighet i förevaran de hänseende ser jag inget hinder för att länsstyrelse eller lokal skatte myndighet — om så kan ske utan olägenhet —- får lämna ut de skattedata till arbetsgivare som denne behöver för att kunna göra skatteavdrag. Ett sådant förfarande kan inte medföra någon obehörig nackdel för den an ställde. Jag föreslår därför en bestämmelse med denna innebörd i 44 § UF.
Skatteavdrag på oregelbunden inkomst (engångs belopp) görs f. n. med 25
%
av inkomsten, vare sig debetsedel lämnats
eller ej. Lokal skattemyndighet kan dock bestämma högre procentsats för preliminärskatteavdraget. Utredningen föreslår ingen ändring i avdraget om debetsedel lämnas. För att arbetstagare med oregelbundna inkomster i möjligaste mån inte skall få lägre skatteavdrag genom att underlåta att lämna debetsedeln till arbetsgivaren, föreslår utredningen att avdrag i så dana fall görs med hälften av inkomsten. Några remissinstanser har före slagit lägre procentsats, bl. a. med hänsyn till att schablonavdraget i de flesta fall kommer att vara för högt.
Enligt min mening bör skillnad göras mellan å ena sidan det fallet att en skattskyldig uteslutande har oregelbundna inkomster och å andra sidan det fallet att sådana inkomster uppbärs vid sidan av lön för viss tid, t. ex. ackordsöverskott eller retroaktiv lön. I det förra fallet vill jag föreslå, att det nuvarande avdraget om 25 % med hänsyn till inkomstutvecklingen höjs till 30 %, om debetsedel lämnas och lokal skattemyndighet inte bestämt annat uttag. På vanligt sätt bör avdraget höjas om debet sedel på preliminär skatt inte lämnas, bl. a. därför att skälet för sådan underlåtenhet kan vara att den lokala skattemyndigheten bestämt högre preliminärskatteavdrag än 30
%.
Höjningen bör åstadkommas på så sätt att
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
inkomsten betraktas som månadslön och preliminär skatt dras av enligt
vad jag föreslagit om avdrag på månadslön vid underlåtenhet att lämna
debetsedel. Preliminärskatteavdraget på oregelbundna inkomster i andra
fall bör utformas med hänsyn till storleken av den fasta lönen. Det bör
ankomma på CFU att bestämma grunderna för skatteavdraget i dessa fall,
som på föreslaget sätt bör höjas med 10
%
när debetsedel på preliminär
skatt uteblir. Kvarskatteavdraget bör liksom i andra fall utgå med sam
ma belopp som preliminärskatteavdraget om den skattskyldige inte företer
debetsedel på slutlig skatt eller motsvarande handling.
Innebörden av mitt förslag beträffande skatteavdrag på lön framgår av
följande tabell.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
123
Skatteavdrag på lön enligt departementschefens förslag
Inkomstslag
Preliminär A-skatt
Kvarstående skatt
Debetsedel (mot
svarande) lämnas
Debetsedel (mot
svarande) lämnas ej
Debetsedel (mot
svarande) lämnas
Debetsedel (mot
svarande) lämnas ej
Korttidsanställ
ning (daglön)
Enligt tabell
110 % av tabell
beloppet
Ej avdrag
Ej avdrag
Lön för vecka och
längre tid
Enligt tabell och
kolumn som anges
på debetsedeln
110 % av skattebe
loppet enligt kolumn
1 i skattetabellen på
arbetsgivarens hem
ort
Enligt debetsedeln Samma belopp som
preliminärskatte
avdraget
Engångsbelopp ut
över lön (ackords-
ersättningar, retro
aktiv lön m. m.)
Enligt särskild ta
bell '
110 % av skattebe
loppet enligt den sär
skilda tabellen
Enligt debetsedeln
(om lönen inte för
slår för avdraget)
Samma belopp som
preliminärskatte-
avdraget
Engångsbelopp i
andra fall
30 % av engångs
beloppet
110 % av skattebe
loppet för månadslön
enligt kolumn 1 i
skattetabellen på ar
betsgivarens hemort
Enligt debetsedeln Samma belopp som
preliminärskatte
avdraget
Anmärkning
Förhöjningen utgör
minst
1 kr. för daglön,
5 kr. för veckolön,
10 kr. för halvmå
nadslön,
20 kr. för månadslön
I samtliga fall gö-
res avdrag enligt
särskilt beslut av
lokal skattemyn
dighet om sådant
föreligger
I samtliga fall göres
avdrag enligt besked
från länsstyrelse eller
lokal skattemyndig
het om sådant före
ligger
I samtliga fall göres
avdrag enligt be
sked från länssty
relse eller lokal
skattemyndighet
om sådant före
ligger
124
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Restavgift
Utredningens förslag om restavgift innebär dels att gällande avgift höjs från
4 till 6
% och dels att en ny avgift, tilläggsavgift, skall införas och
tas ut när arbetsgivare gjort skatteavdrag från lönebelopp men underlåtit att betala skatten i rätt tid och ordning.
Flertalet remissinstanser har godtagit utredningens förslag om höjning av resta v giften. Ett inte ringa antal har dock ställt sig tveksamma un der hänvisning till att restavgiften redan nu är hög om man ser den som årsränta och tar hänsyn till den tidrymd som restförd skatt brukar utestå obetald. Det påpekas också att en höjning inte torde medföra ökad betal
ning i rätt tid. Några remissinstanser föreslår höjning av avgiften till 8
%
under åberopande av att vissa skattskyldiga uppskjuter skattebetalningen för att skaffa sig kredit. Andra remissinstanser föreslår en konstruktion av avgiften som i princip innebär procentpåslag efter viss tid.
Vid bestämmandet av restavgiftens storlek måste hänsyn tas till ett flertal faktorer. Syftet med avgiften bör i första hand vara den att driva fram betal ning i rätt tid, dvs. inom uppbördsterminen. En underlåtenhet att erlägga skatten i rätt tid och ordning medför risk för att betalningen helt uteblir. Till någon del kan avgiften också ses som ersättning för de extra kostnader som restföring av skatt m. m. innebär. Räntesynpunkten på avgiften har betydel se i flera avseenden, främst kanske på så sätt att avgiftens storlek bör för hindra att den skattskyldige gör räntevinst genom att dröja med skattebe talningen. Det är slutligen angeläget att avgiftsreglerna blir enkla att till- lämpa.
Enligt min mening är det knappast sannolikt att de fördelar som skulle vinnas med procentpåslag, t. ex. efter viss tidrymd från uppbördsterminens utgång, uppväger de administrativa olägenheterna av ett sådant avgifts system. Den orättvisa det kan innebära att avgiften är lika för den, som till fälligt försummar skatteinbetalning, och konsekvent dåliga betalare utjäm nas i praktiken genom möjligheten för länsstyrelse att efterge eller nedsätta avgiften. Jag anser det därför inte lämpligt med en sådan differentiering av restavgiften genom procentpåslag som några remissinstanser föreslagit.
Utredningen har uttalat att utrymmet för en höjning av procentsatsen för restavgift är relativt litet men av olika skäl ändå tillstyrkt en uppräkning
till 6
%.
Jag anser liksom bl. a. kammarrätten att åtskilliga skäl — inte
minst sociala synpunkter — talar för att procentsatsen behålls oförändrad och vill därför inte nu förorda någon höjning. Jag vill tillägga att jag anser att erfarenheterna av den förestående övergången till ADB-systemet inom skatteuppbörden, som bör kunna medföra att indrivningen av restförda be lopp kan påbörjas tidigare än f. n., bör avvaktas innan slutlig ställning tas i denna fråga. Däremot anser jag att lägsta beloppet för restavgiften, f. n. en krona, bör höjas. Särskilt med hänsyn till den kostnad som restföring av
skattebelopp, oberoende av dess storlek, förorsakar statsverket vill jag före
slå att lägsta beloppet för restavgift bestäms till
10
kr.
Utredningen har föreslagit att arbetsgivare som ej betalt innehållen skatt
för anställd skall utge särskild tilläggsavgift. Denna avgift föreslås
utgå med 6
%
för varje påbörjat år utöver det första efter utgången av året
efter uppbördsmånaden till dess beloppet antingen erläggs eller fastställs till
betalning. Utredningen framhåller att arbetsgivare ibland konsekvent redo
visar innehållen preliminär skatt med för lågt belopp och påpekar även and
ra omständigheter som kan göra det svårt att upptäcka försummelse att re
dovisa innehållen skatt. I sådana fall kan skattebetalningen försenas avse
värd tid. Enligt utredningens mening är det otillfredsställande att arbetsgi
varen vid sådan försening skall erlägga samma avgift som då skatten be
talas relativt kort tid efter uppbördsterminens utgång.
Endast en remissinstans har helt avvisat tanken på särskild kostnad för
arbetsgivare som längre tid underlåter att erlägga skatt. Flera instanser
föreslår i stället för avgift en ränta på ej betald skatt medan andra in
stanser har föreslagit att tilläggsavgiften påförs vid en tidigare tidpunkt än
utgången av året efter uppbördsåret. Ett par instanser har föreslagit att
tilläggsavgiften beräknas fram till den tidpunkt när skatten erläggs.
För egen del anser jag att utredningen anfört goda skäl för införandet av
det särskilda påtryckningsmedel som den föreslagna tilläggsavgiften skulle
utgöra. Det synes emellertid uppenbart att tilläggsavgiften skulle kraftigare
motverka försummad betalning av innehållen skatt om avgiften påfördes ti
digare än vad utredningen föreslagit. Jag anser tilläggsavgift böra utgå
fr. o. m. sjätte månaden efter uppbördsmånaden och påslag därefter göras
vid ingången av var sjätte månad därefter. Påslaget bör med hänsyn härtill
vara 4 % av det ej redovisade skattebeloppet och tillsammans med restavgif-
ten inte få överstiga 16
%.
I likhet med utredningen anser jag att tilläggs
avgiften inte bör öka sedan skatten fastställts till betalning. Jag vill erinra
om att befrielse från restavgift kan medges om betalningsförsummelsen är
tillfällig. Detsamma bör gälla tilläggsavgiften.
Vissa ändringar som utredningen föreslagit i förordningen om allmän va
ruskatt och förordningen om sjömansskatt har inte föranlett erinringar från
remissinstanserna. Jag föreslår att dessa ändringar genomförs.
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
125
Omdebitering, avkortning och restitution
Blir taxering ändrad eller konstateras det att skatt debiterats felaktigt
sker s. k. omdebitering. Om den nya debiteringen är lägre än den tidigare
skall vidare den tidigare debiterade skatten avkortas i den mån den är
obetald. Avkortningen innebär att skattefordran upphör. Även i andra fall
skall skatt avkortas, såsom när obetald preliminär B-skatt gottskrivits med
högre belopp än debiterad slutlig skatt eller när högre instans undanröjt be
126
Kungl. Maj. ts proposition nr 130 år 1967
slut som inneburit att skattebelopp fastställts till betalning. Om däremot den förut debiterade skatten är inbetald till större del än vad som kvarstår efter omdebiteringen skall överskjutande belopp restitueras. I ett flertal fall resti- tueras också preliminär skatt, t. ex. i det vanliga fallet att preliminärt er- lagd skatt överstiger den slutligt debiterade. Restitutionsbeloppet tas i första hand i anspråk för betalning av restförd skatt. Det kan också hållas inne för betalning av tillkommande skatt som påförts eller kan antas bli påförd.
Frånsett återbetalning av överskjutande preliminär skatt ger UF inte nå gon anvisning om huruvida avkortning eller restitution skall ske omedel bart eller om laga kraft på beslutet skall avvaktas. Eftersom detta föranlett tveksamhet i praxis, anser utredningen att bestämmelserna om avkortning och restitution bör få en klarare utformning.
De regler som utredningen föreslår överensstämmer med vad som gäller i de nordiska grannländerna. Prövningsnämnds eller kammarrättens beslut i skattefråga skall enligt förslaget verkställas genast utan att det vunnit laga kraft. Detsamma skall gälla när arbetsgivare befrias från ansvarighet för ar betstagares skatt och därför är berättigad att återfå inbetalt belopp. Om ar betsgivaren häftar i skuld för egen eller arbetstagares skatt skall emellertid denna skuld betalas med det belopp som eljest skulle ha restituerats. Be stämmelser att restitution eller avkortning får ske utan att laga kraft invän tas föreslås införda även i förordningen angående beräkning av statlig in komstskatt för ackumulerad inkomst och i förordningen med bestäm melser om begränsning av skatt i vissa fall.
Så gott som alla remissinstanser har tillstyrkt utredningens förslag. För eningen Sveriges stadsfogdar har emellertid gjort vissa anmärkningar mot utredningens uttalande, att de föreslagna reglerna får till följd att bevak ning i konkurs kan ske med förmånsrätt, därför att ny debitering vid höj ning av taxering medför ny utgångspunkt för den tid inom vilken förmåns rätten gäller. Föreningen påvisar att debitering enligt förslaget i vissa fall försämrar kronans förmånsrättsläge.
Jag anser för egen del att utredningens förslag i stort sett utgör en accep tabel lösning av de frågor som nu ofta uppkommer genom att bestäm melser saknas rörande förutsättningarna för omdebitering, avkortning och restitution av skatt på grund av nedsättning i taxering eller debitering. Att restitution skall ske vid nedsättning i taxering som inte vunnit laga kraft inger emellertid vissa betänkligheter, särskilt med tanke på att taxeringen återigen kan bli höjd efter besvär av taxeringsintendenten. För att undvika restitution och senare återkrav av samma skattebelopp bör restitutionsfrågan göras beroende av taxeringsintendentens ställningstagande i sådana fall där beslut eller utslag i taxeringsärende gått honom emot. Även om taxerings intendenten anser att skattebeloppet inte bör restitueras bör emellertid restitution kunna ske om den skattskyldige ansöker härom och ställer
säkerhet på samma sätt som i fråga om vissa fall av anstånd med skatte
betalning.
Näringslivets skattedelegation har riktat erinringar gentemot praxis an
gående verkställighet av beslut om ansvarighet för arbetstagares skatt. Så
vitt jag kan finna är denna praxis välgrundad. Den överensstämmer med
vad som gäller om verkställighet i vanliga fordringsmål. Jag vill också erin
ra om att beslut om höjd taxering föranleder omdebitering och skattens ut
tagande även om beslutet inte vunnit laga kraft.
Kungl. May.ts proposition nr 130 år 1967
127
Preskription av skatt
F. n. gäller enligt 71 § UF att åtgärder för uttagande av skatt inte får vid
tas senare än fem år efter utgången
av
det uppbördsår, under vilket skatten
skulle ha erlagts enligt verkställd debitering. Med stöd av uttalanden vid
UF :s tillkomst tillämpas denna preskriptionsregel inte bara på debiterad
skatt utan också på preliminär A-skatt och kvarstående skatt som fastställts
till betalning på grund av att arbetsgivare inte innehållit skatten eller ej
inlevererat den fastän den innehållits.
Beträffande preskription av skattekrav mot skattskyldig föreslår utred
ningen det tillägget, att preskriptionstiden för uttagande av skatt, som ar
betsgivare underlåtit att dra av, skall räknas från utgången av det upp
bördsår under vilket skatten fastställts till betalning. Tillägget torde över
ensstämma med gällande praxis.
Utredningen påpekar att vissa svårigheter uppstått i tillämpningen av
preskriptionsbestämmelsen när det gäller skattefordran mot arbetsgivare i
denna hans egenskap genom att bestämmelsen inte direkt avser sådan
fordran. Denna brist föreslås avhjälpt med uttryckliga regler som likaledes
ansluter sig till rådande praxis. De innebär i korthet följande.
Om arbetsgivare underlåtit att göra skatteavdrag skall skatten inte få tas
ut av arbetsgivaren sedan arbetstagarens ansvarighet för skatten upphört.
Beträffande skatt som arbetsgivare dragit av från lön men inte inlevererat
föreslås dels bestämmelser om den tidrymd inom vilken arbetsgivarens be
talningsskyldighet skall kunna fastställas och dels en preskriptionstid för
uttagande av skatten. Lokal skattemyndighet får sålunda inte fastställa ar
betsgivares ansvarighet för innehållen
preliminär
skatt senare än fem år ef
ter utgången av det uppbördsår då sådan kvarstående skatt skulle ha erlagts
som svarar mot preliminär skatt för det inkomstår när skatteavdraget verk
ställdes. Om arbetsgivaren underlåtit att betala innehållen
kvarstående
skatt
får fastställelse inte ske senare än fem år efter utgången av det uppbördsår
under vilket skatten skulle ha erlagts enligt verkställd debitering. Den före
slagna preskriptionsbestämmelsen för uttagande av innehållen, ej inlevere
rad skatt innebär att åtgärder för indrivning av sådan skatt inte får vidtas
128
ICungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
senare än fem år efter utgången av det uppbördsår då skatten fastställdes till betalning.
En nyhet i förhållande till gällande praxis är utredningens förslag att preskriptionstiden förlängs, om betalningsanstånd meddelats i samband med överklagande av taxering eller debitering. Åtgärder mot skattskyldig för uttagande av skatt, för vars inbetalning anstånd medgetts i avvaktan på kammarrättens eller Kungl. Maj :ts utslag, får enligt förslaget vidtas till dess två år förflutit från utgången av den månad då utslaget meddelades. En motsvarande bestämmelse har utredningen föreslagit för skatt som ar betsgivare ansvarar för i denna sin egenskap. Kammarrättens eller Kungl. Maj :ts utslag, som förklarar arbetsgivare ansvarig för arbetstagares skatt sedan lägre instans inte ansett honom ansvarig, föreslås kunna verkställas under två år från den månad då utslaget meddelades.
Remissinstanserna har i princip godtagit utredningens förslag till pre- skriptionsbestämmelser. Även jag anser att förslaget i stort sett är välgrun dat. Ehuru förslaget till största delen innebär en kodifiering av gällande praxis kommer dess genomförande att undanröja åtskilliga oklarheter som uppstått i tillämpningen. En fördel för de skattskyldiga innebär förslaget om preskriptionstidens förlängning när besvär anförts enär det möjliggör att medge betalningsanstånd i besvärsfallen oberoende av att den normala pre skriptionstiden utlöper. Förslaget att förlänga preskriptionstiden gentemot arbetsgivare betingas av bl. a. den omständigheten, att arbetsgivare inte bör undgå sitt slutligt ålagda ansvar av enbart det skälet att en lägre instans i processordningen ansett sådan ansvarighet inte föreligga och preskriptions tiden löpt ut sedan det friande beslutet fattats.
De föreslagna reglerna kan visserligen vid första påseende te sig krång liga men torde i praktiken i själva verket bli enkla att tillämpa. Påpekanden som vissa remissinstanser gjort föranleder mig dock att föreslå några änd ringar av förslagets detaljer i förenklande syfte.
En remissinstans har förordat att den föreslagna preskriptionstiden om två år från tiden för skattedomstols utslag, i likhet med andra preskrip tionstider i UF, bör räknas från utgången av uppbördsår, dvs. i detta fall från utgången av det uppbördsår då kammarrättens eller Kungl. Maj :ts utslag meddelades. En sådan ändring av utredningens förslag inne bär enligt min mening en förenkling och bör genomföras. Som Svea hovrätt påpekat gäller den föreslagna normala preskriptionstiden för arbetsgivares ansvarighet även det ansvar för ställföreträdare som utredningen föreslagit och som jag kommer att närmare gå in på i det följande. Dom varigenom sådant ansvar ålägges skall meddelas av allmän domstol. För att den berör da preskriptionsförlängningen om två år skall bli effektiv fordras alltså att den även gäller om ställföreträdare ålagts ansvar för arbetstagares skatt ge nom domstols lagakraftvunna beslut. Jag vill i detta sammanhang erinra om att arbetsgivare som betalt skatt i skattskyldigs ställe torde ha en sådan
129
fordran mot den skattskyldige för vilken inte gäller UF:s preskriptionsbe-
stämmelser. Detta synes följa redan av att endast en fordran som tillkom
mer det allmänna kan anses vara skattefordran. Motsvarande bör gälla om
ställföreträdaren har betalt innehållen men ej redovisad skatt i arbetsgiva
rens ställe.
Jag föreslår vidare att ansvarigheten för arbetsgivare, som inte dragit
skatt, skall föreligga även under förlängd preskriptionstid gentemot den
skattskyldige på grund av meddelat anstånd.
Ytterligare vill jag ta upp ett spörsmål som utredningen uttalat sig i utan
att framställa något direkt förslag, nämligen frågan om tillämpligheten av
preskriptionsreglerna sedan utmätning skett för skattefordran. Närmast rör
frågan huruvida försäljning av egendom som utmätts för skatt kan ske även
om preskriptionstiden löpt ut. Utredningen gör vissa uttalanden i frågan,
som torde innebära att försäljningen inte ovillkorligen behöver göras inom
preskriptionstiden. Några remissinstanser har emellertid funnit att utred
ningens uttalande inte ger tillräcklig vägledning för ställningstagande i
frågan. För egen del får jag anföra följande.
Som utredningen påpekat avsågs med avfattningen av den gällande pre
skriptionsregeln att göra klart, att rätten att erhålla utdelning i konkurs för
skattefordran förelåg om kronan före preskriptionstidens utgång gjort kon
kursansökan eller bevakat fordran i konkurs som följt på annan borgenärs
konkursansökan. Den åtgärd som skall vidtas inom preskriptionstiden vid
konkurs är alltså sådan åtgärd som tillkommer länsstyrelse eller utmät
ningsman i egenskap av företrädare för staten som borgenär. Om skatte-
indrivningen och exekution för fordran inte handlades av samma tj änsteman
skulle sannolikt samma princip som den antydda ansetts gälla även vid ut
mätning, dvs. ansökan härom borde ha inkommit inom preskriptionstiden
medan exekutiva åtgärder skulle ha kunnat företas oberoende av preskrip-
tionsbestämmelsen. Eftersom det av naturliga skäl inte kan föreligga an
sökan hos utmätningsman beträffande utmätning eller införsel för skatt
måste man dra en annan gräns för de åtgärder som skall vidtas inom pre
skriptionstiden än ingivandet av ansökan. Jag anser det rimligt att härvid
lag förutsätta att endast själva utmätningen måste göras inom preskrip
tionstiden. Jag ansluter mig alltså i denna fråga till den åsikt som justitie-
kanslersämbetet uttalat i sitt remissyttrande.
Kangl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Arbetsgivarna och uppbördsförfarandet
Detta avsnitt behandlar två huvudspörsmål, nämligen dels kontroll av
arbetsgivare och dels det ekonomiska ansvaret för arbetsgivares ställföre
trädare i vissa fall.
Beträffande till en börj an frågan om arbetsgivar kontrollen
måste det vara av stort intresse att skattemyndigheterna så snabbt som
5 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 130
130
möjligt får del av handlingar som arbetsgivare har och som kan vara av betydelse för bedömningen av dennes skattebetalningsskyldighet. För att möjliggöra kontroll åligger det arbetsgivare att efter anmaning tillhanda hålla bokföringshandlingar eller anteckningar och lämna uppgift om de an ställda, utbetalda löner och beloppet av verkställda skatteavdrag. Hörsam mar arbetsgivaren inte sådan anmaning kan länsstyrelsen förelägga honom lämpligt vite.
Utredningen anser det inte vara rationellt att lokal skattemyndighet, som funnit särskilt påtryckningsmedel vara nödvändigt gentemot en försumlig arbetsgivare, måste begära länsstyrelsens hjälp i form av vitesföreläggande för att få tillgång till begärda handlingar. Fn parallell dras med taxerings nämnds rätt att förelägga vite enligt 53 § taxeringsförordningen. Om lokal skattemyndighet får möjlighet att själv förelägga försumlig arbetsgivare vite, åstadkoms enligt utredningen både ett snabbare förfarande i fråga om kon trollarbetet och en viss arbetsbesparing.
De flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan bar anslutit sig till ut redningens uppfattning. Fn del remissorgan har dock ställt sig kritiska. De åberopar att någon olägenhet av att vitesföreläggandena sker genom läns styrelse i stället för genom lokal skattemyndighet knappast kan påvisas och att man bör beakta arbetsgivarnas intresse av att vitesföreläggandena över vägs av en myndighet inom länet med erfarenhet även från andra rättsom råden.
Enligt min mening döljer sig bakom dessa synpunkter tveksamhet med avseende på de lokala skattemyndigheternas kompetens att rätt bedöma när vitesföreläggande bör tillgripas. Mot ett sådant betraktelsesätt vill jag an föra, att liknande synpunkter på sin tid framfördes över 1955 års taxerings- sakkunnigas förslag (SOU 1955: 51) att medge taxeringsnämnderna rätt att förelägga vite. Denna rätt lagfästes ändå och några olägenheter av den nya ordningen har inte visat sig. Ej heller har anmärkning riktats mot tillämp ningen av bestämmelsen i 7 § förordningen angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m., enligt vilken lokal skattemyndighet kan förelägga arbetsgivare vite i vissa fall. Jag anser inte att man behöver hysa betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt mot det nu framlagda förslaget. Jag vill framhålla att frågan om utdömande av vite liksom hittills skall ankomma på länsstyrelsen.
Förslaget om ansvarighet för arbetsgivares ställföre trädare rymmer utan tvekan en del svårlösta frågor. F. n. saknas i UF regler om sådan ansvarighet. I straffrättsligt hänseende torde gälla att ar betsgivares ställföreträdare kan ådömas samma ansvar som arbetsgivaren vid underlåtenhet att inom föreskriven tid till statsverket betala skatt som innehållits på arbetstagares lön. Någon möjlighet att ålägga ställföreträdare skyldighet att utge ersättning för ej inbetald skatt torde emellertid inte föreligga annat än i samband med konkurs. I praktiken torde det endast un
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
131
dantagsvis hända att yrkande om betalningsåläggande för oredovisad skatt
ens i sådana fall framställs mot ställföreträdare.
Uppgifter föreligger inte — och torde inte heller utan mycket tidsödande
undersökningar kunna erhållas — angående storleken av de skatteförluster
som f. n. uppkommer till följd av att juridisk person inte redovisar inne
hållen skatt. Förlusterna är dock med säkerhet av sådan omfattning att
behov föreligger av bestämmelser i syfte att reducera dem. I likhet med
de flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan anser jag därför att sär
skilda regler bör skapas som grundar rätt för statsverket att utkräva
betalningsansvar av ställföreträdare vid försummelse att redovisa innehål
len skatt. Jag delar utredningens uppfattning att det inte är erforderligt
att i detta sammanhang utvidga den hittills gällande ansvarigheten i fall
där arbetstagares lön utbetalas utan att skatten dragits av.
I fråga om den närmare utformningen av lagstiftningen har de flesta
remissinstanserna med endast smärre erinringar anslutit sig till utredning
ens förslag. Från en del håll har emellertid riktats anmärkningar mot för
slaget från principiell synpunkt. Därvid har anförts att den föreslagna
brottssanktionen inte är godtagbar eftersom den till sin konstruktion är
direkt avhängig av om tredje man — här den juridiska personen — efter
brottets utförande fullgjort en prestation.
Den framförda kritiken riktar sig i huvudsak mot att den föreslagna
betalningsskyldigheten skulle ses som en straffsanktion. Avsikten torde
emellertid inte ha varit att i detta sammanhang införa en ny strafform
utan endast att skapa möjlighet för det allmänna att utkräva ett solida
riskt ekonomiskt ansvar av en försumlig ställföreträdare och den arbets
givare, tillika juridisk person, som han företräder. De föreslagna reglerna
om solidarisk betalningsskyldighet kan därför inte jämföras med brotts
balkens sanktionssystem och de bör inte heller ha sin plats bland straff
bestämmelserna i UF. I stället bör de placeras i anslutning till de bestäm
melser i UF som reglerar sanktioner mot arbetsgivare som ej inbetalat
innehållet skattebelopp. Frågan huruvida allmän åklagare skall föra talan
om ekonomiskt ansvar för ställföreträdare i samband med brottmålet får
bedömas enligt de allmänna regler som gäller om åklagares skyldighet att
föra målsägandetalan. Om åklagaren inte för talan om straff eller av annat
skäl inte kan medverka till att det ekonomiska ansvaret för ställföreträdare
prövas inför domstol, får det ankomma på länsstyrelsen att i varje särskilt
fall förordna ombud att utföra talan med stöd av 7 § 2 mom. länsstyrelse
instruktionen den 30 maj 1958 (nr 333).
Självfallet bör ställföreträdarens ansvar inte kunna göras gällande sedan
arbetsgivarens ansvarighet preskriberats. Jag vill dock erinra om vad jag
i det föregående föreslagit om förlängning av preskriptionstiden mot ställ
företrädare i visst fall.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
132
I detta sammanhang bör erinras om att 1965 års riksdag anhållit om utredning beträffande samordning och förenkling av den uppgifts- och uppbördsskyldighet som av det allmänna åläggs arbetsgivare (ABU 30, rskr 261). Mina förslag har givetvis utformats med beaktande av syn punkten att arbetsgivarnas medverkan i uppbördssystemet bör underlättas i görligaste mån. Den av riksdagen begärda utredningen har emellertid en vidare syftning. Jag avser att snarast efter övergången till ADB-systemet begära bemyndigande att tillkalla sakkunniga för utredningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Räntefrågor
Räntor enligt UF är av tre slag, nämligen ränta på kvarstående skatt (kvarskatteränta), ränta på överskjutande preliminär skatt som beräknas vid debitering av slutlig skatt (ö-skatteränta) samt restitutionsränta som utgår när annan skatt än preliminär skatt återbetalas till skattskyldig. Ut redningens förslag avser att undanröja vissa oklarheter i de nuvarande be stämmelserna samt förenkla ränteberäkningen och göra förfarandet en hetligare. Förslaget avser beräkning av ö-skatteränta och kvarskatteränta vid nedsättning i taxering som åsatts av taxeringsnämnd och vid rättelse av debiteringsfel. Vidare föreslås att restitutionsränta på preliminärt erlagd skatt alltid skall räknas från utgången av taxeringsåret och att sådan ränta skall beräknas på ö-skatteränta som utgår vid taxeringsändring. Det före slås dessutom att kvarskatteränta eller ö-skatteränta, som skall erläggas eller återbetalas på grund av rättelse i debitering eller avräkning eller höj ning av taxering, uttas som tillkommande skatt. Utredningen föreslår slutligen att ränteförbudet enligt 5 § förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst och 3 § förordningen med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall begränsas till att avse endast restitutionsränta.
Utredningens förslag har mottagits positivt av remissinstanserna. För egen del anser jag att förslagets genomförande skulle innebära klara för bättringar och större rättvisa än de nuvarande reglerna. På ett par punk ter vill jag föreslå tillägg till de regler som utredningen föreslagit.
Kvarskatteränta påförs f. n. vanligen på grundval av taxeringsnämnds beslut om taxering men även vissa prövningsnämndsbeslut kan föranleda kvarskatteränta, nämligen sådana beslut av prövningsnämnd som har be aktats vid debiteringen av slutlig skatt. Utredningen påpekar att det kan synas otillfredsställande att skattskyldiga som får sin taxering höjd i pröv- ningsnämnden behandlas olika i fråga om kvarskattedebitering beroende på tidpunkten för prövningsnämndens beslut. Utredningen föreslår dock inte någon ändring i detta förhållande. Jag delar utredningens uppfattning härvidlag eftersom det av tekniska skäl är mycket komplicerat att i ADB-
133
systemet åstadkomma en annan ordning. Jag vid erinra om att länsstyrelse
enligt 85 § UF kan medge befrielse från ränta på kvarstående skatt om
räntepåföringen beror på förhållande utanför den skattskyldiges kontroll.
Som framgår av ett föregående avsnitt har utredningen föreslagit ökade
möjligheter för skattskyldig att få anstånd med betalning av skatt i så
dana fall då han anfört besvär över taxering eller debitering. Jag har an
sett mig kunna gå något längre än utredningen på denna punkt men som
förutsättning för mitt förslag anslutit mig till ett flertal remissinstansers
uppfattning att skattskyldig som fått sådant anstånd bör erlägga ränta på
åtnjuten skattekredit om yrkad taxeringsnedsättning uteblir. Skälet härför
är bl. a. att den som efter meddelat anstånd med skattebetalning får avslag
på sina besvär över taxering eller debitering inte från räntesynpunkt bör
komma i bättre läge än om han inte fått anstånd utan betalt skatten. Jag
vill därför föreslå att i de antydda fallen anståndsränta skall erläggas med
5
%
per år. Som utgångspunkt för ränteberäkningen bör gälla detsamma
som enligt utredningens förslag skall tillämpas vid beräkning av restitutions-
ränta. Bestämmelsen om anståndsränta torde lämpligen fogas till 49 § UF
som ett nytt fjärde moment.
I likhet med CFU anser j ag att ö-skatteränta bör utgå även vid restitution
enligt reglerna i förordningen om särskild skatteberäkning i vissa fall för
äkta makar. Restitution enligt denna förordning har i princip samma ka
raktär som sådan restitution som medför ö-skatteränta enligt utredningens
förslag.
Avslutningsvis vill jag något beröra ett par räntespörsmål som tagits upp
vid remissbehandlingen.
Från häradsskrivarhåll har det betecknats som otillfredsställande att skatt
skyldig med B-skatt vid beräkning av kvarskatteränta tillgodoräknas såväl
obetald B-skatt som fyllnadsinbetalning. Det ifrågasätts därför om inte den
bestämmelsen borde införas att fyllnadsbetalning i första hand skall avräk
nas på ogulden B-skatt.
Det kan inte bestridas att otillfredsställande residtat ibland uppkommer
genom det nuvarande förfarandet att obetald B-skatt tillgodoräknas vid av
räkningen mellan slutlig och preliminär skatt. Av tekniska skäl är det dock
f. n. inte möjligt att införa den regeln att endast inbetald preliminär skatt
skall tillgodoräknas. Detta sammanhänger med redovisningen av skattein-
drivningen. Med ett utbyggt ADB-system torde denna fråga kunna lösas. Jag
vill också påpeka att de fördelar som skattskyldig med B-skatt på nämnda
sätt tillskansar sig kan avsevärt begränsas genom en effektiv indrivning av
förfallen preliminär B-skatt. Vidare bör ihågkommas att restavgift beräk
nas på sådan B-skatt, vilket också begränsar fördelen med utebliven kvar
skatteränta.
Sveriges advokatsamfund tar upp den i åtskilliga tidigare sammanhang
berörda frågan om att lokal skattemyndighet bör vara skyldig att ex officio
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
134
göra beräkning av kvarskatteränta gemensamt för samtaxerade äkta makar. F. n. fordras ansökan om sådan beräkning. Som jag haft anledning fram hålla i bl. a. interpellationssvar i riksdagens andra kammare (prot. 1966: 4 s. 80) har denna fråga utretts inom finansdepartementet av särskilt till kallad sakkunnig (Stencil Fi 1964: 8). Utredningsmannen har föreslagit att ränteberäkning i viss utsträckning skulle ske ex officio. Vid remissbehand ling framfördes dock så vägande invändningar mot förslaget att jag ansåg mig inte böra framlägga förslag i ämnet. Allmänt anses att möjligheterna att tillgodose det i och för sig berättigade kravet på ränteberäkning för äkta makar ex officio förbättras efter övergången till ADB-system. Den av advo katsamfundet väckta frågan torde komma att tas upp till prövning av CFU snarast efter ADB-systemets införande.
Tillkommande skatt
Som tillkommande skatt betecknas i 2 § UF bl. a. skatt som debiterats på grund av sådant taxeringsbeslut som kommit den lokala skattemyndig heten tillhanda efter den 20 november taxeringsåret och skatt som ut över tidigare påförd skatt skall betalas på grund av beslut rörande ändrad debitering. Denna bestämmelse tillämpas på två olika sätt. Den ena metoden — den s. 1c. nettometoden —■ grundas på förutsättningen att tillkom mande skatt är det belopp som skattskyldig skall betala utöver tidigare debiterad slutlig skatt. Detta medför att sänkning av en skattepost avräk nas mot höjning av en annan och debetsedel på tillkommande skatt kom mer då att utfärdas endast om det efter sådan kvittning uppkommer ett saldo kronan till godo. Debitering av tillkommande skatt enligt den andra metoden — den s. k. bruttometoden — görs däremot alltid då någon av de särskilda skatteposterna är större än motsvarande post vid föregående de bitering, som avsett samma taxeringsår. Bruttometoden kan alltså medföra att debetsedel på tillkommande skatt utfärdas fastän debiteringen inte in nebär att den skattskyldige är skyldig att betala någon ytterligare skatt.
Utredningen påpekar att varken de skattskyldiga eller det allmänna har någon större olägenhet av att två metoder tillämpas i praktiken. Metoderna verkar dock olika i fråga om preskription och förmånsrätt i konkurs. I valet mellan bruttometoden och nettometoden förordar utredningen den senare. Utredningen påpekar bl. a. att nettometoden ger en fast grundval för det förfarande beträffande ränteberälcningen som utredningen föreslagit.
Samtliga remissinstanser som yttrat sig i denna fråga har biträtt utred ningens förslag och jag ansluter mig för egen del till förslaget. Från flera synpunkter måste utredningens förslag anses som det mest praktiska, inte minst med hänsyn till de regler om ränteberäkning som jag föreslagit i det föregående i huvudsaklig överensstämmelse med vad utredningen fram fört. Efter påpekande av en remissinstans föreslår jag dock en redaktionell jämkning av utredningens förslag till ändring av 31 § UF.
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO år 1967
135
Tilläggspensionsavgift som ingår i tillkommande skatt skall vara erlagd
inom fyra månader efter utgången av den månad, under vilken den sista av
de för skattebetalningen bestämda uppbördsterminerna infallit. Bestämmel
se härom finns i 40 § förordningen angående uppbörd av vissa avgifter en
ligt lagen om allmän försäkring, m. m. Eftersom de nu föreslagna reglerna
om debitering av tillkommande skatt innebär att en höjning av tilläggspen
sionsavgift inte ovillkorligen kommer att medföra att debetsedel utfärdas
har utredningen ansett nödvändigt att särskild underrättelse lämnas om höj
ningen. Detta har medfört förslag till en ändring i nyssnämnda förordning
av den innebörden, att tilläggspensionsavgift som inte ingår i slutlig skatt
skall vara betald inom åtta månader efter utgången av den månad, under
vilken underrättelse om debitering av avgiften utfärdades. Förslaget har inte
mött någon erinran från remissinstanserna. För egen del anser jag att det
bör genomföras med en mindre jämkning.
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO år 1967
Beloppsgräns i vissa fall
Bestämmelser om beloppsgräns för återbetalning av eller krav på betal
ning av skatt tillämpas f. n. vid den årliga avräkningen mellan preliminär
skatt och slutlig skatt. Härvid uppkommen kvarstående skatt, som under
stiger 5 kr., skall inte erläggas. Inte heller återbetalas överskjutande preli
minär skatt som understiger 5 kr. Om kvarstående skatt innehållits till
högre belopp än som motsvarar påförd kvarstående skatt på grund av att
den skattskyldige inte lämnat debetsedel på slutlig skatt återbetalas inte
heller belopp som understiger 5 kr.
Närmast med anledning av ett uttalande av 1964 års riksdagsrevisorer
har utredningen upptagit frågan om införande av beloppsgräns för krav
på och återbetalning av skattebelopp även i andra fall. Utredningen anser
vissa skäl tala för införandet av ytterligare beloppsgränser. Beloppsgräns
vid krav på erläggande av skatt bör enligt utredningen vara generell, dvs.
samma beloppsgräns bör gälla för kvarstående och tillkommande skatt. Ut
redningen har härvidlag föreslagit att kvarstående eller tillkommande
skatt som understiger 25 kr. inte skall utkrävas. Beträffande återbetalning
av överskjutande preliminär skatt föreslår utredningen att den nuvarande
gränsen om 5 kr. höjs till 10 kr. Samma beloppsgräns bör tillämpas vid
återbetalning på grund av nedsättning i taxering. Gentemot tanken att även
här tillämpa en 25-kronorsgräns uttalar utredningen att man inte gärna
kan vägra återbetalning av ett så pass stort belopp. Utredningen upp
lyser att den gällande 5-kronorsgränsen för återbetalning av för mycket
innehållen kvarstående skatt inte tillämpas i praktiken beroende på admi
nistrativa svårigheter och föreslår därför att denna beloppsgräns slopas.
Bemissinstanserna har allmänt uttalat att den nuvarande beloppsgrän-
sen för återbetalning av överskjutande preliminär skatt och uttagande av
136
kvarstående skatt är för låg. Några instanser förordar utredningens förslag medan andra anser att den föreslagna 25-kronorsgränsen är för hög, i varje fall när det gäller krav på betalning av kvarstående skatt. Det på talas att den föreslagna bestämmelsen kan föranleda missbruk därigenom att den ger möjlighet för vissa skattskyldiga att reglera sina inbetalningar så att den kvarstående skatten något understiger 25 kr. Vidare framhåller några remissinstanser att en stor del av debetsedlarna för sommarstugor lyder på belopp under 25 kr., att en höjning av beloppsgränsen inte med för någon arbetsbesparing för de lokala skattemyndigheterna och att olika beloppsgränser för skilda skatteslag skulle medföra merarbete och risk för felaktigheter.
Enligt min mening bör utredningens förslag accepteras såvitt gäller att införa en beloppsgräns också beträffande tillkommande skatt. Den nuva rande beloppsgränsen för kvarstående skatt som inbetalts utöver debiterat belopp har visat sig opraktisk och bör därför slopas.
I övrigt vill jag helt allmänt framhålla, att en beloppsgräns — i vart fall när det gäller annat än tillkommande skatt — knappast torde med föra arbetsbesparing för de statliga myndigheterna, vilket också flera re missinstanser framhållit. Den väsentliga grunden för bestämmelser om beloppsgräns är att de skattskyldiga och arbetsgivare inte bör besväras med att betala bagatellbelopp. Det är då angeläget att bestämmelserna också avser skatteposter som måste framstå som helt obetydliga. Med hänsyn härtill anser jag det rimligt att gällande beloppsgränser får avse belopp under 10 kr. De praktiska fördelarna med enhetliga bestämmelser på detta område är enligt min mening så stora att samma beloppsgräns bör gälla över hela debiteringsområdet.
I detta sammanhang vill jag beröra de förslag till ändring av ett par andra beloppsgränser i UF, som några remissinstanser framfört. Enligt
26 § UF skall preliminär B-skatt som inte uppgår till 60 kr. i hemortskom munen eller 200 kr. i annan kommun inte påföras om inte den skattskyl dige begär det. Bestämmelsen har tillkommit framför allt för att arbetet med debetsedlar beträffande inkomst av sommarstugor o. d. skall be gränsas. Jag anser det lämpligt att gränsen för påföring av preliminär B-skatt höjs till 300 kr. och samma gräns får gälla för hemortskommun och annan kommun. Den nuvarande möjligheten för skattskyldig att sär skilt begära sådan påföring av B-skatt som ligger under beloppsgränsen har inte utnyttjats i praktiken och bör därför utgå. Jag vill erinra om att skattskyldig har möjlighet att betala preliminär skatt även om debetsedel inte utfärdats. Vidare föreslår jag att gränsen för uppdelning av kvarstående skatt på två uppbördsterminer, som f. n. är 50 kr. enligt 28 § UF, också höjs. En remissinstans har föreslagit höjning till 100 kr. och påpekat, att detta skulle innebära en ej oväsentlig arbetsbesparing. För egen del an ser jag en 200-kronorsgräns rimlig. Beloppet avser skatteavdrag under två
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
137
månader och torde därför inte medföra någon större belastning för de skatt
skyldiga. Arbete sparas genom ett sådant förfarande inte bara hos de lokala
skattemyndigheterna utan också hos arbetsgivare som har att göra avdrag
för kvarstående skatt. Jag vill erinra om att riksdagens revisorer ifrågasatt
en ändring av hithörande bestämmelser i berättelse till 1966 års riksdag
(§ 22 s. 160—163).
För att restföring av bagatellbelopp skall undvikas föreslår jag att kvar
stående skatt som slutar på udda krontal uppdelas så att det högre be
loppet erlägges under den andra terminen i stället för under den första
såsom nu är fallet. Även denna fråga har berörts i nyssnämnda berättelse
av riksdagsrevisorerna. Jag är däremot inte beredd att godta förslaget från
en remissinstans att kvarstående skatt skall avrundas med en krona. En
sådan bestämmelse torde medföra ett inkomstbortfall på ca 800 000 kr.
utan att medföra några egentliga fördelar utöver den av mig föreslagna
ändringen i nu gällande ordning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Skatteavdrag på konkursgäldenärs inkomst
Alltsedan tillkomsten av UF har det funnits förbud mot skatteavdrag
på konkursgäldenärs inkomst. Förbudet gäller direkt preliminär A-skatt
men tillämpas också beträffande avdrag för kvarstående skatt, eftersom
sådant avdrag görs endast när den skattskyldige skall erlägga preliminär
A-skatt. Förbudet sammanhänger med bestämmelsen i 27 § KKL att till
konkursbo räknas bl. a. all egendom som tillfaller gäldenären under kon
kursen. Bestämmelser om skattskyldighet för inkomst under konkurs
saknas. Enligt klar rättspraxis är emellertid konkursgäldenären skattskyl
dig i vart fall för inkomst av eget arbete under den tid konkursen varar.
Skattskyldighet för konkursboet föreligger enligt praxis inte.
Utredningen har påpekat att det ifrågavarande förbudet mot avdrag för
preliminär skatt har otillfredsställande verkningar inte minst för kon
kursgäldenären, som efter konkursens avslutande har att erlägga hela
den slutliga skatt som belöper på hans inkomst under konkursen och dess
utom den löpande preliminära skatten. Utredningen diskuterar ett upp
hävande av förbudet i första hand under förutsättning att ett förslag från
lagberedningen om ändring i 27 § KKL genomförs (se SOU 1964:57).
Emellertid anser utredningen att förbudet både kan och bör upphävas obe
roende av om sistnämnda lagändring kommer till stånd. För att konkurs
gäldenären inte skall kunna begära för högt skatteavdrag och därigenom
undandra konkursboet den del av lönen som tillkommer boet föreslås
att lokal skattemyndighet får minska avdraget på ansökan av boet, som
då också äger rätt till den skatt som inbetalts för mycket. Motsvarande bör
enligt utredningen gälla vid införsel. Beträffande avdrag för kvarstående
skatt —- som vanligen avser skattefordran som bevakas i konkursen —
5f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 130
138
bör avdrag göras i vanlig ordning om konkursboet inte gör anspråk på gäldenärens lön. Om så är fallet bör detta anspråk ha prioritet framför skatteavdraget. Det bör ankomma på lokal skattemyndighet att fatta be slut om minskning av skatteavdrag och besvär över sådant beslut får då anföras hos länsstyrelsen men inte i högre instans, eftersom talan inte får föras mot länsstyrelses beslut i frågor av denna art.
Endast ett fåtal remissinstanser har avstyrkt utredningens förslag, varvid vanligen uttalats den åsikten att förslaget bör genomföras först i sam band med bestämmelser om skattskyldighet för inkomst under konkurs. De allra flesta remissinstanserna tillstyrker emellertid förslaget förbehålls löst. Det uttalas att det visserligen kan finnas betänkligheter mot att slopa förbudet mot skatteavdrag innan frågan om skattskyldigheten under kon kurs är reglerad, men att förslaget dock bör genomföras snarast möjligt med hänsyn till de otillfredsställande verkningar som det gällande förbudet mot skatteavdrag har både för det allmänna och konkursgäldenären. Flera instanser framhåller att reformen är så angelägen att den bör genomföras oberoende av om lagberedningens förslag till ändring av 27 § KKL genom förs.
För egen del vill jag framhålla att det givetvis är en otillfredsställande ordning att preliminär skatt inte dras av från konkursgäldenärs lön. Det står i strid mot källskattesystemet, att skattskyldig inte skall erlägga preli minär skatt för sådan inkomst som han ostridigt är skattskyldig för. Så är förhållandet beträffande konkursgäldenärs inkomst av anställning. När man överväger det förslag som utredningen framlagt måste det framhållas, att förslaget som helhet ansluter sig till vad som redan tillämpas i praktiken. Det torde nämligen vara mycket ovanligt, att konkursboet begär att få för foga över någon del av gäldenärens lön. I normalfallet innebär förslaget alltså att konkursgäldenär kommer i samma läge som andra arbetstagare. Det särskilda förfarande som utredningen föreslagit beträffande reduce ring av skatteavdrag kommer troligen att tillämpas endast i det fåtal fall då gäldenären har en hög arbetsinkomst.
Jag föreslår med hänsyn till det anförda att utredningens förslag i denna del genomförs. Jag vill emellertid föreslå ett par ändringar i förslaget av i huvudsak teknisk natur. Den ena avser placeringen av den föreslagna bestämmelsen om utbetalning till konkursboet av för mycket innehållen skatt. Bestämmelsen bör som CFU föreslagit få sin plats i det föreslagna 3 mom. i 45 § UF i stället för i 68 §. Vidare ansluter jag mig till CFU:s åsikt att uttrycklig bestämmelse bör införas om att arbetsgivare inte skall få tillmö tesgå konkursgäldenärs begäran om förhöjt skatteavdrag sedan lokal skatte myndighet beslutat att avdraget skall minskas. I sammanhanget vill jag uttala att det inte bör föreligga hinder för att arbetsgivaren direkt till kon kursboet betalar den de! av innehållen skatt som konkursboet har rätt till enligt beslut av den lokala skattemyndigheten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
139
Gentemot utredningens uttalande att besvär enligt gällande ordning inte
kan anföras över beslut som avses i de föreslagna bestämmelserna, har kam
marrätten anfört att besvärsrätt föreligger enligt UF över länsstyrelses be
slut om återbetalning av skatt. Länsstyrelses beslut om utbetalning av för
mycket innehållen preliminär skatt synes alltså kunna överklagas. Jag
instämmer i kammarrättens mening men vill tillägga att tvisten i sådant
fall enbart kommer att avse uträkningen av det belopp som skall återbeta
las. Länsstyrelses beslut om minskning av skatteavdraget torde nämligen
falla under gällande besvärsförbud. Jag anser detta lämpligt och kan alltså
inte godta ett förslag från Sveriges köpmannaförbund, att besvär bör få an
föras över sistnämnda slag av beslut, som dels fordrar snabbt avgörande och
dels måste grundas på skälighetsbedömning.
Ett par remissinstanser har uttalat sig om den närmare utformningen av
förfarandet när fråga uppkommer om minskning av skatteavdrag i före
varande fall. Bestämmelser härom torde böra utfärdas i administrativ ord
ning varvid de synpunkter och önskemål som instanserna framfört kan tas
under övervägande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Vissa författningsändringar med anledning av övergången till ADB-systemet
Införandet av ADB-systemet inom uppbördsväsendet vid årsskiftet
1967/68 innebär i princip endast att nya tekniska hjälpmedel tas i anspråk.
De grundläggande bestämmelserna om skatteuppbörden, som meddelas av
Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt, påverkas endast i ringa omfattning
av det nya systemet. Däremot medför ADB-systemet att UK måste under
kastas omfattande ändringar vilket sammanhänger med att kungörelsen
reglerar frågor av mera teknisk natur. Vilka ändringar som fordras i UF och
därmed sammanhängande riksdagsförfattningar har undersökts av CFU som
lämnat förslag i frågan i betänkandet »Ny folkbokföringsförordning m. in.»
I prop. 1967:88 redovisas CFU:s förslag såvitt avser folkbokföringsfrågor.
CFU :s förslag i övrigt innehåller huvudsakligen ändringar av teknisk natur
och har vid remissbehandlingen lämnats utan erinran av nästan samtliga
remissinstanser. Jag har godtagit förslaget med de smärre ändringar i for
mellt hänseende som jag kommer att beröra i det följande. Beträffande de
taljerna i CFU:s förslag får jag hänvisa till betänkandet. Jag framlägger
vidare förslag i syfte att anpassa författningstexten i UF till vissa andra
författningar.
F. n. iakttas vid debitering av slutlig skatt alla taxeringsbeslut eller hit
hörande handlingar som kommit den lokala skattemyndigheten till handa
senast den 20 november under taxeringsåret. Skatt som debiteras därefter
är tillkommande skatt. CFU föreslår att den tidpunkt som skall vara av
görande för skillnaden mellan slutlig och tillkommande skatt flyttas till den
1 oktober. Efter detta datum skulle maskinella bearbetningar för att ändra
140
den slutliga skatt, som tidigare uträknats och varom uppgift lagrats i skatte- bandet, nämligen försvåra ett ekonomiskt och rationellt utnyttjande av de maskinella hjälpmedlen. Eftersom ett sådant förfarande dessutom skulle medföra ett betydande manuellt merarbete hos länsstyrelsen med merkost nader som följd, tillstyrker jag i princip CFU:s förslag men föreslår att tidpunkten inte låses till visst datum. Alla taxerings- och avgiftsbeslut som inkommit innan maskinerna börjat arbeta bör medtas vid beräkning av slutlig skatt. Förslaget medför bl. a. att definitionen av slutlig skatt bör ändras.
Genom CFU :s förslag till omformulering av 33 § UF åstadkoms att skat- tekort inte behöver utfärdas för bl. a. dödsbon, familjestiftelser samt juridis ka personer som redovisas i inkomstlängden del B och C. Skattekort saknar betydelse för dessa skattskyldiga eftersom de alltid själva förfogar över de betsedel. Jag vill emellertid föreslå ytterligare förenkling av paragrafen. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma vilka uppgifter som skall tas upp på debetsedel och i vilka fall skattekort skall utfärdas. Likaså bör i administrativ ordning utfärdas bestämmelser om hur debitering m. m. skall bokföras, vilket ger mig anledning föreslå att 32 § UF upphävs. I detta sammanhang vill jag också förorda en sådan ändring av 12 § UF att CFU i stället för Kungl. Maj :t får befogenhet att utfärda skattetabeller för diplo matisk personal.
S. k. summarisk skatteredovisning tillämpas f. n. av staten och — efter särskilt tillstånd — arbetsgivare med minst 100 anställda (53 § 1 mom. UF). Sådan redovisning är fördelaktig för uppbördsmyndigheterna även i ADB- systemet genom att antalet bokföringsposter per löntagare och år ned bringas från sex till en. I likhet med remissinstanserna tillstyrker jag CFU:s förslag att kommunal myndighet jämställs med statlig myndighet i fråga om rätt till summarisk skatteredovisning. Likaså kan jag biträda ett vid remissbehandlingen framställt förslag att också hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser tillerkänns sådan rätt. Beträffande hushållningssäll skapen bör dock den begränsning göras som iakttagits i prop. 1967: 74. Arbetsgivare med så stort antal anställda som minst 50 torde i allmänhet ha en fullt tillfredsställande lönebokföring och fullgöra sina skyldigheter i samband med uppbörden av skatt på ett godtagbart sätt. Jag tillstyrker därför CFU:s förslag att minimiantalet arbetstagare sänks från 100 till 50. Därmed ökar dock vikten av att tillståndslämnandet i varje särskilt fall föregås av en noggrann prövning. Jag vill erinra om ett uttalande av riks revisionsverket vid remissbehandlingen, nämligen att de risker för skatte- förluster som ligger i vissa företags konjunkturkänslighet bör beaktas vid tillståndsprövningen.
I enlighet med den i prop. 1967: 88 föreslagna ändringen av 37 § 2 mom. taxeringsförordningen bör i 56 § 4 mom. UF införas skyldighet för arbets
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
141
givare att vid inbetalning till centrala skattekontot i vissa fall ange person
numret enligt den nya folkbokföringsförordningen.
F. n. kan endast länsstyrelse rätta fel, varigenom skatt blivit obehörigen
utesluten från debitering eller påförd till för ringa belopp eller varigenom
preliminär skatt blivit gottskriven med för högt belopp (70 § 2 mom. UF).
Befogenheten bör i enlighet med CFU:s förslag överflyttas till lokal skatte
myndighet, vilket bör innebära en betydande förenkling av debiterings-
arbetet. I detta sammanhang vill jag dessutom föreslå att lokal skattemyn
dighet får samma möjlighet att ompröva beslut om arbetsgivares ansvarig
het för skatt som tillkommer myndigheten beträffande beslut om debitering
(70 § UF). Vidare bör lokal skattemyndighet ges möjlighet att självmant
rätta felaktighet till skattskyldigs eller arbetsgivares förmån (84 § UF).
Den fortgående rationaliseringen på kontorsområdet har medfört att vissa
arbetsgivare beräknar skatteavdrag för sina anställda med hjälp av maski
ner för ADB. Därvid använder sig arbetsgivarna ofta av maskinprogram
som inte tillåter att skatteavdragen beräknas exakt enligt tillämplig skatte
tabell. CFU har därför i ett flertal fall medgett att arbetsgivare tills vidare
får beräkna preliminär A-skatt för arbetstagare till annat belopp än som
anges i skattetabell, under förutsättning att skattebeloppet i varje särskilt
fall inte kommer att avvika från motsvarande belopp i tabellen med mer
än 2 kr.
Det kan väntas att den krets av arbetsgivare som använder sig av denna
metod för beräkning av skatteavdrag kommer att vidgas och att behovet av
att göra avvikelser från skattetabellerna kommer att bestå under en för
hållandevis lång tid. Mot bakgrund därav torde det vara motiverat att i an
visningarna till 39 § UF inskriva bestämmelser som ger CFU befogenhet att
under de förutsättningar i övrigt, som skall gälla vid skatteberäkningen,
lämna generella medgivanden om avvikelser från skattetabellerna.
De ändringar som förordas i andra författningar än UF är direkt betinga
de av övergången till ADB-system och torde inte kräva närmare kommentar.
I lagen om viss lindring i skattskyldigheten för den som inte tillhör svenska
kyrkan föreslås dock vissa följdändringar till lagen den 2 juni 1961 (nr
436) om församlingsstyrelse. Ytterligare föreslår jag ändring i förordning
en den 31 december 1945 (nr 903) om utdebitering av tingshusmedel och i
landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319).
Övriga frågor
Jag ämnar i det följande ta upp några speciella frågor rörande uppbör
den som enligt min mening bör föranleda ändringar i UF och vissa andra
författningar.
I 4 § 1 mom. tredje stycket UF finns bestämmelse om i vilka fall skatte
tabellerna inte skall uppta preliminär skatt för inkomst. Bestämmelsen
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
142
anknyter till vissa belopp taxerad eller beskattningsbar inkomst. Med hän syn till bl. a. att även sjukförsäkringsavgift och folkpensionsavgift av räknas mot preliminär skatt är bestämmelsen numera föråldrad och torde kunna upphävas med hänsyn till att paragrafen i övrigt innehåller tillräck liga bestämmelser om skattetabellernas utformning.
Skatt som arbetsgivare är skyldig att dra av från arbetstagarens lön avser enligt bestämmelse i 39 § 1 mom. UF bl. a. kvarstående skatt, som påförts i kommun där den skattskyldige mantalsskrivits för året näst före taxeringsåret. Bestämmelsen syftar till att arbetsgivare skall dra av endast sådan skatt som debiterats i arbetstagarens hemortskommun, men genom sin utformning har den kommit att avse också det fallet att arbets tagaren inte mantalsskrivits här i riket för inkomståret. Bestämmelsen bör därför ändras till att avse kvarstående skatt som påförts i arbetstagarens
hemortskommun
(jfr 66 § KL och 2 § 1 mom. UF). Motsvarande ändring
bör göras i 22 § UF.
Enligt gällande bestämmelser är frågan, huruvida skatt skall erläggas som inkomstskatt eller enligt förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) an gående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, beroende av om den skattskyldige anses bosatt här i riket eller i utlandet. Motsva rande gäller vid avgörandet huruvida inkomstskatt eller kupongskatt skall erläggas för utdelning på aktier. Den situationen kan därför uppkomma, att skattskyldig blir berättigad återfå erlagd inkomstskatt samtidigt som han blir skyldig att erlägga bevillningsavgift eller kupongskatt. Även den motsatta situationen kan givetvis föreligga. I sådana fall bör enligt min mening det belopp, som tillkommer den skattskyldige, omedelbart kunna tas i anspråk för betalning av den påförda skatten. Detta fordrar ändring i den sistnämnda förordningen samt förordningen den 12 februari 1943 (nr 44) om kupongskatt och 68 § 5 mom. UF. I sammanhanget vill jag även föreslå en ändring i 8 § förordningen om kupongskatt, som innehåller en föråldrad bestämmelse rörande indrivningsavgift (jfr SFS 1966: 243).
Enligt 75 § fjärde stycket UF får skatt som arbetsgivare inte dragit av från arbetstagares lön i visst fall inte tas ut hos arbetsgivaren, om inte den lokala skattemyndigheten i arbetsgivarens hemort funnit honom an svarig för skatten. Bestämmelsen har vållat tveksamhet i frågan, huruvida fastställandet av arbetsgivarens betalningsskyldighet tillkommer nämnda lokala skattemyndighet eller den lokala skattemyndigheten i arbetstagarens hemort. Enligt min mening är det lämpligast att den senare myndigheten fastställer betalningsskyldigheten i det fall som bestämmelsen avser. Jag föreslår att bestämmelsen ändras i överensstämmelse härmed. Bestämmel sen att skatt, som felaktigt inte avdragits, i första hand skall avkrävas den skattskyldige får i så fall inte samma betydelse som tidigare och bör där för jämkas något.
Ansökan om rättelse av felaktighet i debetsedel skall göras hos lokal
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
143
skattemyndighet inom ett år efter det sökanden erhållit debetsedeln (84 §
UF). Denna tidsgräns har emellertid inte någon betydelse för möjligheten
att få rättelse, enär länsstyrelsen är skyldig att återbetala för mycket er-
lagd skatt utan att någon särskild tidsgräns föreskrivits (68 § 2 mom.
andra stycket UF). Av praktiska skäl bör därför bestämmelsen om tids
gräns för ansökan enligt 84 § UF utgå.
Enligt 88 § UF äger Kungl. Maj :t förordna om särbestämmelser beträf
fande debitering m. in. i Stockholm. Sådana bestämmelser finns nu i 66—
71 §§ UK. Efter övergången till ADB-systemet inom uppbördsväsendet tor
de uppkomma behov att för andra större städer införa särbestämmelser lik
nande dem som gäller för Stockholm. Jag vill därför föreslå att i 88 § UF
ges möjlighet för Kungl. Maj :t att på annan myndighet flytta över befogen
het som tillkommer länsstyrelse enligt förordningen.
Jag vill vidare beröra ett par inkomna framställningar beträffande änd
ringar i UF. Den ena framgår av en skrivelse den 24 januari 1967 från
TCO, i vilken hemställes om sådan ändring i 45 § 1 mom. andra stycket
UF att jämkning skall kunna ske i där avsedda fall om preliminär skatt
skulle komma att tas ut på grund av jämkningen med minst en tolftedel
högre eller lägre belopp än som skulle erläggas utan jämkning. F. n. går
gränsen vid en femtedel av nämnda belopp. Organisationen hänvisar till
att sjukavdragen höjts i samband med höjningen av sjukpenningbeloppen
den 1 januari 1967 så att avdraget i några fall är lika stort som dags-
lönen. Avdragets storlek medför en viss underkompensation under sjuk
domstiden för inkomsttagare med snabbt föränderlig marginalskatt, såvida
ej preliminärskatteavdraget jämkas, påpekar organisationen.
Den ifrågavarande bestämmelsen medför att jämkning inte bör ske i fall
som TCO nämner, om sjukdomstiden inte varit längre än ca två och en
halv månad. Emellertid föreligger inte förbud mot jämkning vid kortare
sjukdomstid, varvid kan tas hänsyn till ömmande fall. Lokal skattemyn
dighets arbetsbörda torde öka avsevärt om en mera ovillkorlig rätt till jämk
ning införs även till följd av en så pass kort sjukdomstid som en månad.
Jag anser på grund härav att TCO:s skrivelse inte bör föranleda någon åt
gärd.
Enligt 62 § UF ankommer det på länsstyrelsen att göra framställning
om skattskyldigs eller arbetsgivares försättande i konkurs. Länsstyrelsen
äger även uppdra åt utmätningsman att själv besluta om sådan framställ
ning. I skrivelse den 17 november 1965 har exekutionsväsendets organisa-
tionsnämnd hemställt om sådan ändring av 62 § UF att kronofogde utan
bemyndigande av länsstyrelse äger besluta om konkursansökan. Nämn
dens skrivelse har remissbehandlats, varvid remissinstanserna uttalat starkt
delade meningar. Även de instanser, som i princip har biträtt nämndens
förslag, anser att beslut om konkursansökan i vissa fall bör förbehållas
eller underställas länsstyrelsen. För egen del vill jag hänvisa till att grän
144
serna mellan länsstyrelses och kronofogdes behörighet f. n. är något fly tande och innehåller åtskilliga frågor som torde få prövas i ett större sammanhang. Jag föreslår därför att nämndens skrivelse inte föranleder någon åtgärd.
Enligt 4 § förordningen med bestämmelser om begränsning av skatt i vis sa fall skall ansökan om tillämpning av den s. k. 80-procentregeln vara läns styrelsen till handa före utgången av kalenderåret näst efter taxeringsåret vid äventyr att avkortning eller restitution inte beviljas. Önskvärt är att tillämpningen av 80-procentregeln kan prövas ex officio. F. n. är detta av praktiska skäl inte möjligt men förutsättningarna att genomföra en sådan ordning bedöms bli bättre efter övergången till ADB-systemet. I avvaktan på att förfarandet ändras i denna riktning bör ansökningstiden förlängas, lämpligen så att den överensstämmer med eftertaxeringstiden. Detta innebär att ansökningstiden blir fyra år längre än f. n., vilket bör gälla även äldre taxeringar.
Den nuvarande bestämningen av ansökningstiden kan vidare leda till rättsförlust vid eftertaxering. Jag föreslår därför att ansökningstiden för hithörande fall ändras så att ansökan skall vara länsstyrelsen till handa inom ett år efter det sökanden avfordrats skatten. En sådan lydelse anslu ter nära till den första förordningen i ämnet (SFS 1942: 644, jfr 1943: 493). Vidare bör klarare anges att försummelse av ansökningstiden ovillkorligen leder till att avkortning eller restitution inte beviljas.
Slutligen vill jag föreslå ett par mindre ändringar i anvisningarna till KL, som inte har något samband med det föregående. Begreppet närings hjälp har genom arbetsmarknadskungörelsen den 3 juni 1966 (nr 368) fått en mer begränsad innebörd än tidigare. Eftersom någon motsvarande begränsning av skattefriheten för den gamla näringshjälpen inte har av setts, bör skattefrihet uttryckligen stadgas i anvisningarna till 19 § KL även för bidrag som numera inte betecknas som näringshjälp (58 och 62 §§ nämnda kungörelse). Vidare bör det första exemplet i anvisningarna till
60 § KL ändras med hänsyn till att garantibeloppet numera är sänkt från 2 1/2 till 2 % av taxeringsvärdet.
Ö v ergångsbestämmelser
De föreslagna ändringarna i UF bör i huvudsak träda i kraft den 1 ja nuari 1968. I fråga om preliminär skatt för inkomståret 1967 samt tillkom mande skatt, som skall inbetalas under januari 1968, måste dock äldre be stämmelser i 53 och 57 §§ gälla eftersom uppbörden av sådan skatt skall omhänderhas av postens skatteavdelningar. Vidare kan de nya bestämmel serna om avdrag för kvarstående skatt, när debetsedel inte lämnats, av tek niska skäl tillämpas först i fråga om skatt på grund av 1968 års taxering. Detsamma bör gälla bestämmelserna om ränta och beloppsgränser.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Kungi. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
145
I vissa avseenden vill jag föreslå en något annorlunda utformning av över
gångsbestämmelserna än utredningen. Det torde sålunda inte möta hinder
att de nya bestämmelserna om restavgift och tilläggsavgift (58 § UF) samt
preskription (71 § UF) gäller all skatt som betalas efter ikraftträdandet
såvida den inte rätteligen bort inbetalas tidigare. Preskriptionsförlängning
på grund av anstånd i besvärsfallen bör dock avse även äldre skatt. I an
nat fall skulle risken för preskription få inflytande på anståndsfrågan. Vi
dare bör den förlängda preskriptionstiden för arbetsgivaransvar gälla i mål
som avgörs efter ikraftträdandet. Av praktiska skäl bör de nya bestämmel
serna om restavgift och tilläggsavgift tillämpas på all skatt som fastställs
till betalning efter ikraftträdandet. Tilläggsavgift bör dock utgå endast för
tiden efter ikraftträdandet. Dessutom anser jag att bestämmelserna om all
mänt ombud bör tillämpas så snart som möjligt. Så blir fallet om de regler
som rör ombudets besvärsrätt (85 § 1 mom. och 86 § UF) får gälla i alla
mål och ärenden som inte avgjorts före den 1 januari 1968. I övrigt bör
äldre besvärsbestämmelser såsom utredningen föreslagit gälla i fråga om
beslut som meddelats före ikraftträdandet.
Utredningen har föreslagit vissa ändringar i 35 och 53 §§ KL, som be
tingats av den nya utformningen av begreppet tillkommande skatt. På grund
av numera gällande lydelse av dessa paragrafer är de föreslagna ändringar
na emellertid inte längre nödvändiga.
Departementschefens hemställan
Under åberopande av det anförda och under framhållande av att hinder
inte synes möta för att frågorna behandlas av riksdagen senare än under
innevarande vårsession hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom proposition
föreslår
riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag
till
1)
förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr
272);
2)
förordning om ändrad lydelse av 5 § 1 mom. förordningen den 23 ok
tober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och
rättigheter;
3)
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370);
4)
förordning angående ändrad lydelse av 8 § och 12 § 1 mom. förordi
ningen den 12 februari 1943 (nr 44) om kupongskatt;
5)
förordning angående ändrad lydelse av 1 § 2 mom. förordningen den
31 december 1945 (nr 903) om utdebitering av tingshusmedel;
6)
förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den
26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;
146
7)
lag angående ändring i lagen den 26 oktober 1951 (nr 691) om viss
lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan;
8)
förordning om ändrad lydelse av 5 § förordningen den 30 november
1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst;
9)
förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1952 (nr A10)
med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall;
10)
lag om ändrad lydelse av 72 § landstingslagen den U maj 195A (nr
319);
11)
förordning angående ändrad lydelse av 1A § 2 mom. och 20 § för
ordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt;
12)
förordning angående ändrad lydelse av 55 och 58 §§ förordningen
den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt;
13)
förordning om ändrad lydelse av 8 § förordningen den 18 december
1959 (nr 551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt
lagen om allmän försäkring;
14)
förordning om ändrad lydelse av 17 och A0 §§ förordningen den
18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen
om allmän försäkring, in. m.;
15)
lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 25 maj 1962 (nr 398)
om finansiering av folkpensioneringen;
16)
förordning angående ändrad lydelse av 10 § förordningen den 21
maj 1965 (nr 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in
stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Ur protokollet:
Margit Edström
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 är 1967
147
Bilaga 1
Uppfoördsutredningens förslag1
till
Förordning om ändring i upnbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)
Härigenom förordnas
att
2 § 2 mom., 3 § 2 mom., 7 §, 27 § 3 mom., 28, 31
och 40 §§, 48 § 1 och 2 mom., 49 och 50 §§, 58 § 1 inom., 68 § 1 och 2 mom.,
69, 71, 75 och 76 §■§, 80 § 1 inom., 83 §, 85 § 1 mom. samt 86 och 87 §§ upp-
bördsförordningen den 5 juni 1953 ävensom anvisningarna till 40 och 49 §■§
samma förordning2 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,
samt
att
i nämnda förordning skall införas en ny paragraf, betecknad 72 a §, av
nedan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
2
§•
2 mom. I denna---------------------- förstås med
slutlig skatt:---------------------
tillkommande skatt:
dels
skatt som debiteras på grund av så
dant taxeringsbeslut, som kommit
den lokala skattemyndigheten till
handa efter den 20 november under
taxeringsåret,
dels skatt som påfö
res
på grund av eftertaxering,
dels
ock skatt som utöver tidigare påförd
skatt skall erläggas
på grund av be
slut rörande ändrad debitering;
inkomstår: det------- -------------
från slutlig skatt;
tillkommande skatt: skatt
som debiteras
och skall erläggas
på
grund av sådant taxeringsbeslut, som
kommit den lokala skattemyndighe
ten tillhanda efter den 20 november
under taxeringsåret,
eller
på grund
av eftertaxering
eller
på grund av
beslut rörande ändrad debitering;
stad kronokamrerare.
3
2 in o m. Preliminär skatt-------—
1. Preliminär A - s k a 11-----
Med tjänst------------------------------ till
Preliminär A-skatt skall utgå med
belopp som angives i skattetabell,
varom i 4 § förmäles, eller
med den
procent av inkomsten, varom i 7 §
och
40
§ andra stycket sägs.
I sär
skilda fall må lokal skattemyndig
het föreskriva annan beräknings-
------- preliminär B-skatt.
-----------— bedriven rörelse.
avdrag.
Preliminär A-skatt skall utgå med
belopp som angives i skattetabell,
varom i 4 § förmäles, eller
enligt be
stämmelserna i
7
och
40
§§.
I sär
skilda fall må lokal skattemyndig
het föreskriva annan beräknings
grund, exempelvis att skatten skall
il betänkandet Uppbördsfrågor (SOU 1965:23).
2 Senaste lydelse av 2 § 2 mom., 3 § 2 mom., 31 § samt 48 § 1 och 2 mom. se 1954: 340,
av 27 § 3 mom. se 1959:558, av 40 § se 1958: 300, av 49 § 1 mom. se 1962:194, av 58 §
1 mom. och 69 § 2 mom. se 1959:174, av 68 § 2 mom. och 86 § se 1961:314, av 69 §
1 mom. se 1960: 155 samt av anvisningarna till 40 § se 1962: 666.
148
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
(Nuvarande lydelse)
grund, exempelvis att skatten skall
beräknas å viss del av inkomsten
eller å inkomsten minskad med visst
belopp eller att skatten skall utgå
med särskilt angiven procent av in
komsten.
Är den,---------------------------------------
Är i------------------------- - -— preliminär A-skatt.
2. Preliminär B-skatt —--------särskild debitering.
(Föreslagen lydelse)
beräknas å viss del av inkomsten el
ler å inkomsten minskad med visst
belopp eller att skatten skall utgå
med särskilt angiven procent av in
komsten.
av tjänst.
7 §•
Då inkomst av tjänst icke avser
bestämd tidsperiod eller icke upp-
bäres vid regelbundet återkomman
de tillfällen, skall preliminär A-
skatt, därest annat icke föreskrivits,
utgå med tjugufem procent av in
komsten och i förekommande fall
avrundas till närmast lägre hela
krontal.
Då inkomst av tjänst icke avser
bestämd tidsperiod eller icke upp-
bäres vid regelbundet återkomman
de tillfällen, skall preliminär A-
skatt, därest annat icke föreskrivits
eller föranledes av bestämmelserna
i
40
§,
utgå med tjugufem procent
av inkomsten och i förekommande
fall avrundas till närmast lägre hela
krontal.
Här avsedd — —------------ tio kronor.
I första — -------- -------- i skattetabellerna.
27 §.
3 in o m. Överstiger skattskyldigs--------- — efter inkomståret.
Har slutlig eller kvarstående skatt
genom fel vid debiteringen blivit på
förd med oriktigt belopp eller har
preliminär skatt blivit tillgodoräk
nad med felaktigt belopp eller skall
kvarstående skatt av annan anled
ning nedsättas, skall ny beräkning
av ränta enligt första stycket verk
ställas.
Vad i denna förordning stadgas
angående kvarstående
och tillkom
mande
skatt skall, där icke annat
angives, äga motsvarande tillämp
ning beträffande i
första och andra
styckena
omförmäld ränta.
28 §.
Kvarstående skatt, som icke upp- Kvarstående skatt, som icke upp
går till minst
fem
kronor, skall icke går till minst
tjugufem
kronor, skall
erläggas.
icke erläggas.
Kvarstående skatt skall —---------förra terminen.
Vad i denna förordning stadgas
angående kvarstående skatt skall,
där icke annat angives, äga mot
svarande tillämpning beträffande i
föregående stycke
omförmäld ränta.
31 §.
Debitering av tillkommande skatt
skall ske efter samma grunder, som
Debitering av tillkommande skatt
skall ske efter samma grunder, som
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
149
gällt för debitering av motsvarande
slutliga skatt,
dock att
vid debite
ring på grund av eftertaxering skall
iakttagas vad i 63 § kommunalskat
telagen finnes stadgat.
(Nuvarande lydelse)
Tillkommande skatt----------- 28 §
(Föreslagen lydelse)
gällt för debitering av motsvarande
slutliga skatt.
Innebär beslut, som
föranleder debitering, att viss i 1 §
omförmäld skatt eller avgift skall
utgå med högre belopp medan annan
där angiven skatt eller avgift skall
beräknas till lägre belopp än enligt
tidigare beslut, iakttages att höjning
en av viss skatt eller avgift i första
hand avräknas mot sänkningen av
annan skatt eller avgift.
Vid debitering på grund av efter
taxering skall iakttagas vad i 63 §
kommunalskattelagen finnes stad
gat,
sägs.
Tillkommande skatt, som icke
uppgår till minst tjugufem kronor,
skall icke erläggas.
40 §.
Det åligger------- — anställningen tillträtts.
Arbetstagare, som icke har att gäl
da preliminär A-skatt, skall inom i
första stycket angiven tid för arbets
givaren uppvisa debetsedel å preli
minär B-skatt, påförd i hemortskom
munen, eller slcattekort å sådan skatt
eller intyg av lokal skattemyndighet,
att arbetstagaren icke har att erläg
ga preliminär A-skatt. Har debetse
del, slcattekort eller intyg som nyss
sagts ej uppvisats för arbetsgivaren
och har till denne ej heller överläm
nats debetsedel å preliminär A-skatt
eller företetts slcattekort å sådan
skatt, skall skatteavdrag för preli
minär A-skatt verkställas med
tjugu
fem procent av lönebeloppet vid var
je avlöningstillfälle. Skatteavdrag
som nyss sagts skall vid anställning,
avsedd att vara kortare tid än en
vecka, dock icke göras å dagsinkomst
understigande tio kronor.
Arbetstagare, som icke har att gäl
da preliminär A-skatt, skall inom i
första stycket angiven tid för ar
betsgivaren uppvisa debetsedel å pre
liminär B-skatt, påförd i hemorts
kommunen, eller skattelcort å sådan
skatt eller intyg av lokal skattemyn
dighet, att arbetstagaren icke har att
erlägga preliminär A-skatt. Har de
betsedel, skattekort eller intyg som
nyss sagts ej uppvisats för arbetsgi
varen och har till denne ej heller
överlämnats debetsedel å preliminär
A-skatt eller företetts skattekort å
sådan skatt, skall skatteavdrag för
preliminär A-skatt verkställas med
1) i fråga om inkomst av anställ
ning som är avsedd att vara kortare
tid än en vecka: det belopp som i
skattetabellerna angives för sådan
inkomst,
2) i fråga om inkomst, som icke
avser bestämd tidsperiod eller icke
uppbäres vid regelbundet återkom
mande tillfällen: hälften av inkoms
ten,
3) i övriga fall: ett belopp motsva
rande avdrag enligt den i i § 2 mom.
150
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
första stycket vid 4) avsedda kolum nen i skattetabellen för den ort, där arbetsgivaren har sitt kontor eller lö nen eljest utbetalas, jämte tio pro cent av lönen.
Skatteavdrag för--------------------39 § 1 mom. Därest arbetstagaren------------ löneutbetalningen avser. Det belopp, — — -—----------- hela krontal.
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
48
1 m o in. Skattskyldig, vars skat- tebetalningsförmåga på grund av ar betslöshet eller sjukdom eller eljest oförvållat blivit nedsatt, må
beviljas
anstånd med erläggande av prelimi när B-skatt, kvarstående skatt eller tillkommande skatt, som förfaller till betalning under högst två av de upp- bördsterminer, vilka utlöpa närmast efter det ansökan om anstånd gjorts. Anståndet må avse hela skatten eller del därav. Anståndstiden må bestäm mas till längst ett år efter utgången av den månad, varunder den första av nyssnämnda terminer infaller. 2
2 mom. Värnpliktig, som inryckt till militärtjänstgöring och vars skat- tebetalningsförmåga till följd härav blivit nedsatt, må
beviljas
anstånd
med erläggande av preliminär B- skatt, kvarstående skatt eller till kommande skatt, som förfaller till betalning under uppbördstermin, vilken helt eller delvis infaller under tiden för militärtjänstgöringen eller under tiden därefter, dock senast un der tredje kalendermånaden efter den då tjänstgöringen upphör. An ståndet må avse hela skatten eller del därav. Anståndstiden må be stämmas till längst ett år efter ut gången av den månad, varunder den uppbördstermin infaller som anstån det avser, dock att anstånd därut över må beviljas för tiden intill dess den värnpliktige efter beviljad ledig het för återgång till civil verksamhet (hempermittering) eller hemförlov-
(Se vidare anvisningarna.)
§•
1 m o in. Skattskyldig, vars skat- tebetalningsförmåga på grund av ar betslöshet eller sjukdom eller eljest oförvållat blivit nedsatt, må
av lokal
skattemyndighet erhålla
anstånd
med erläggande av preliminär B- skatt, kvarstående skatt eller till kommande skatt, som förfaller till betalning under högst två av de uppbördsterminer, vilka utlöpa närmast efter det ansökan om an stånd gjorts. Anståndet må avse he la skatten eller del därav. Anstånds tiden må bestämmas till längst ett år efter utgången av den månad, var under den första av nyssnämnda ter miner infaller.
2 in o m. Värnpliktig, som inryckt till militärtjänstgöring och vars skat- tebetalningsförmåga till följd härav blivit nedsatt, må
av lokal skatte
myndighet erhålla
anstånd med er
läggande av preliminär B-skatt, kvar stående skatt eller tillkommande skatt, som förfaller till betalning under uppbördstermin, vilken helt eller delvis infaller under tiden för militärtjänstgöringen eller under ti den därefter, dock senast under tred je kalendermånaden efter den då tjänstgöringen upphör. Anståndet må avse hela skatten eller del därav. Anståndstiden må bestämmas till längst ett år efter utgången av den månad, varunder den uppbördster min infaller som anståndet avser, dock att anstånd därutöver må be viljas för tiden intill dess den värn pliktige efter beviljad ledighet för återgång till civil verksamhet (hem-
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
151
ning tre kalendermånader i följd va
rit fri från tjänstgöring.
49
1 in o m.
Skattskyldig, som an
fört besvär över taxeringsnämnds,
prövningsnämnds eller skattedom-
stols beslut rörande taxering, må be
viljas anstånd med inbetalning av
skatt på grund av taxeringen, därest
vederbörande taxering sintendent i
yttrande över den skattskyldiges
framställning om anstånd förklarat
sig icke hava något att erinra mot
bifall, helt eller delvis, till densam
ma. Under enahanda förutsättning
må skattskyldig, som hos prövnings-
nämnd gjort ansökan om skattebe
räkning för ackumulerad inkomst
eller som anfört besvär över pröv
ningsnämnds eller skattedomstols
beslut angående dylik skatteberäk
ning, beviljas anstånd med inbetal
ning av skatt på grund av taxering,
varigenom den ackumulerade in
komsten tages till beskattning. An
stånd må avse skatt till belopp, som
betingas av taxeringsintendentens
yttrande.
Har skattskyldig taxerats å mer
än en ort för samma inkomst, garan
tibelopp för fastighet eller förmögen
het, må anstånd medgivas med in
betalning, helt eller delvis, av ettde-
ra eller båda av de skattebelopp, som
påförts i anledning av taxeringen i
fråga.
Anståndet skall gälla till dess två
månader förflutit från dagen för
pr övning snämndens eller vederbö
rande skattedomstols beslut i anled
ning av besvär eller ansökan som i
första stycket avses.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
permittering) eller hemförlovning
tre kalendermånader i följd varit fri
från tjänstgöring.
§•
1 mom.
Skattskyldig må av lo
kal skattemyndighet erhålla anstånd
med inbetalning av skatt eller ränta
1) om taxeringsintendenten anfört
besvär över taxering med yrkande
om ändring i densamma till den
skattskyldiges förmån: till belopp,
som betingas av taxeringsintenden
tens yrkande,
2) om taxeringsintendenten i ytt
rande över besvär, som den skatt
skyldige anfört över taxering, helt
eller delvis tillstyrkt den skattskyl
diges yrkanden: till belopp, som be
tingas av taxeringsintendentens ytt
rande,
3) om taxering, var över den skatt
skyldige anfört besvär, blivit oriktig
på grund av felräkning, misskriv
ning eller annat uppenbart förbise
ende: till belopp, som betingas av
felräkningen, misskrivningen eller
förbiseendet,
4) om den skattskyldige taxerats
å mer än en ort för samma inkomst,
garantibelopp för fastighet eller för
mögenhet: till belopp, motsvarande
ettdera eller båda av de skattebelopp,
som påförts i anledning av taxering
en,
5) om den skattskyldige gör gäl
lande att på grund av fel vid debite
ring skatt påförts honom obehörigen
eller med för högt belopp: till be
lopp, som betingas av felaktigheten
i debiteringen,
6) om preliminär skatt, som enligt
27 § 2 mom. skall gottskrivas den
skattskyldige, kan beräknas översti
ga motsvarande slutliga skatt och
kan beräknas bliva avkortad enligt
65 § samt den skattskyldige försum
mat att begära jämkning inom den i
45 § 1 mom. sista stycket angivna
tiden: till så stor del av skatten, som
kan antagas bliva avkortad.
152
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
(Nuvarande lydelse)
2 mom. Har dödsbo ansökt om befrielse från erläggande av skatt, som påförts den avlidne eller döds boet, eller har dödsboet anfört be svär över beslut i sådan fråga, skall vad i 1 mom. första och tredje styc kena sägs äga motsvarande tillämp ning.
3 m o m. Gör skattskyldig gällan de att han på grund av fel vid debi teringen påförts skatt obehörigen el ler med för högt belopp och har han häri sökt rättelse hos lokal skatte myndighet, må den skattskyldige be viljas anstånd med erläggande av skatten eller del därav. Anståndet skall gälla till dess en månad för flutit från dagen för den lokala skat temyndighetens beslut i anledning av ansökningen om rättelse i debite ringen.
4 m o m. Om den preliminära skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas skattskyldig, kan beräk nas överstiga motsvarande slutliga skatt och om det överskjutande be loppet är helt eller delvis oguldet, må den skatt skyldige, därest han försummat att begära jämkning inom den i 45 § 1 mom. sista stycket angivna tiden, beviljas anstånd med erläggande av så stor del av nämn da belopp, som kan antagas bliva avkortat enligt 65 §.
(Se vidare anvisningarna.)
2 mom.
Skattskyldig eller, i fall
som nedan vid 2) sägs, dödsbo må av vederbörande länsstyrelse erhål la anstånd med inbetalning av skatt eller ränta,
1) om den skattskyldige anfört besvär över taxering och erläggan det i behörig tid av skatt, som på förts i anledning av den icke lagakraftvunna taxeringen, skulle för den skattskyldige medföra betydan de skadeverkningar eller eljest fram stå såsom uppenbart obilligt: till be lopp, som betingas av den skatt skyldiges yrkande i fråga om taxe ringen,
2) om ansökan gjorts angående skatteberäkning för ackumulerad in komst eller angående befrielse från erläggande av skatt, som påförts av liden person eller hans dödsbo eller om skattskyldig eller dödsbo anfört besvär över beslut i anledning av sådan ansökan: till belopp som be tingas av ansökningen eller besvä ren,
3) om ansökan gjorts angående avkortning enligt förordningen den 6 juni 1952 (nr 410) med bestäm melser om begränsning av skatt i vissa fall eller angående befrielse enligt 85 § 2 mom. från erläggande av ränta å kvarstående skatt eller om besvär anförts över beslut i an ledning av sådan ansökan: till be lopp, som betingas av ansökningen eller besvären.
Anstånd i fall, som i första styc ket vid 1) avses, må medges endast om den skattskyldige till länsstyrel sen avlämnar nöjaktig säkerhet, där est det icke med hänsyn till anståndstidens varaktighet, den skatt skyldiges förhållanden och omstän digheterna i övrigt kan antagas, att det belopp, som med anståndet av ses, ändock kommer att behörigen erläggas.
3 mom. Anstånd må, utom i fall som i 1 mom. vid 6) avses, medde-
(Föreslagen lydelse)
153
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
(Nuvarande lydelse)
50
Beslut om anstånd, som i
48 och
49 §§
sägs, meddelas,
efter skatt
skyldigs framställning,
av den lo
kala skattemyndighet, som utfärdat
debetsedel å den skatt som med an
ståndet avses.
Ansökan om
Beslut om —
I fråga — —
(Föreslagen lydelse)
las att gälla längst intill dess två
månader förflutit från dagen för be
slut i anledning av ansökan eller be
svär, varom i 1 och 2 mom. förmä-
les. Meddelat anstånd må, när skäl
därtill äro, omedelbart återkallas.
(Se vidare anvisningarna.)
§•
Beslut om anstånd, som i
48 § och
49 § 1 mom.
sägs, meddelas av den
lokala skattemyndighet, som utfär
dat debetsedel å den skatt som med
anståndet avses.
— --------till prövning.
— ------------ för denne.
— motsvarande tillämpning.
58 §.
1 m o m. Har skattskyldig eller
arbetsgivare som verkställt skatteav
drag underlåtit att inbetala skatt i
tid och ordning, som i 53 eller 54 §
eller 56 § 3 mom. sägs, skall utgå
restavgift, beräknad efter
fyra
öre
för varje hel krona av den del av
skatten, som sålunda icke erlagts,
dock ej mindre än en krona.
Rest-
avgiften
skall vid öretal över femtio
avrundas uppåt och vid annat öre
tal avrundas nedåt till helt krontal.
Vad
nu
sagts skall i fall, som avses i
56 § 3 mom. andra stycket, gälla en
dast om där angiven inbetalning icke
verkställts senast under den upp-
bördstermin, som infaller närmast
efter utgången av den månad, under
vilken skatteavdraget verkställts, el
ler, såvitt gäller inbetalning från ar
betsgivare som avses i 53 § 1 mom.
tredje stycket, senast den 18 i den
månad under vilken nämnda upp-
bördstermin infaller.
1 mom. Har skattskyldig eller
arbetsgivare som verkställt skatte
avdrag underlåtit att inbetala skatt
i tid och ordning, som i 53 eller 54 §
eller 56 § 3 mom. sägs, skall utgå
restavgift, beräknad efter
sex
öre för
varje hel krona av den del av skat
ten, som sålunda icke erlagts, dock
ej mindre än en krona.
Arbetsgivare, som i första stycket
avses, skall utöver restavgift erlägga
tilläggsavgift för varje påbörjat år,
utöver det första, efter utgången av
den uppbördsmånad, under vilken
skatten rätteligen skolat erläggas, in
till dess skatten inbetalas eller ock
av den lokala skattemyndigheten
fastställes till betalning. Tilläggsav
gift skall för varje sådant år beräk
nas till sex öre för varje hel krona
av den del av skatten, som icke er
lagts, dock ej mindre än en krona.
Vad i denna förordning finnes stad
gat om restavgift skall äga motsva
rande tillämpning i fråga om till-
läggsavgift.
Restavgift
skall vid öretal över
femtio avrundas uppåt och vid an
nat öretal avrundas nedåt till helt
krontal.
Vad
i första, andra och tredje styc-
154
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
kena
sagts skall i fall, som avses i
56 § 3 mom. andra stycket, gälla en dast om där angiven inbetalning icke verkställts senast under den upp- bördstermin, som infaller närmast efter utgången av den månad, under vilken skatteavdraget verkställts, el ler, såvitt gäller inbetalning från ar betsgivare som avses i 53 § 1 mom. tredje stycket, senast den 18 i den månad under vilken nämnda upp- bördstermin infaller.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
68
§.
1 mom. Överstiger erlagd preli minär skatt motsvarande slutliga skatt eller har genom skatteavdrag enligt 40 § tredje stycket innehållits mer än som svarar mot den skatt skyldige påförd kvarstående skatt, skall länsstyrelsen i det län, där skat ten debiterats, skyndsamt ombesörja att det överskjutande beloppet åter betalas till den skattskyldige utan kostnad för denne. Restitution skall dock icke ske av belopp understigan de
fem
kronor.
Det åligger Sedan beslut. Finner Kungl. 2 m o m. Har vid Finner länsstyrelsen —-------- - — — Envar, som eljest vinner nedsätt ning i eller befrielse från honom på förd slutlig, kvarstående eller till kommande skatt eller berättigas åter- bekomma ytterligare överskjutande preliminär skatt, äger att genom länsstyrelsen i det län, där debite ringen skett, kostnadsfritt återbe- komma vad han för mycket erlagt.
1 mom. Därest den — -—■
Ränta som i föregående stycke sägs skalt icke utgå å belopp, varå
1 m o in. Överstiger erlagd preli minär skatt motsvarande slutliga skatt eller har genom skatteavdrag enligt 40 § tredje stycket innehållits mer än som svarar mot den skatt skyldige påförd kvarstående skatt, skall länsstyrelsen i det län, där skat ten debiterats, skyndsamt ombesörja att det överskjutande beloppet åter betalas till den skattskyldige utan kostnad för denne. Restitution
av
preliminär skatt
skall dock icke ske
av belopp understigande
tio
kronor,
i staden. äger återbekomma.
därom förordna,
mycket erlagts, erlagt belopp.
Envar, som eljest vinner nedsätt ning i eller befrielse från honom på förd slutlig, kvarstående eller till kommande skatt eller berättigas åter bekomma ytterligare överskjutande preliminär skatt, äger att genom länsstyrelsen i det län, där debite ringen skett, kostnadsfritt återbe komma vad han för mycket erlagt.
Restitution av belopp understigande tio kronor skall dock ske endast när fråga är om rättelse av felaktighet i debitering eller avräkning.
- preliminär skatt.
Har slutlig eller kvarstående skatt genom fel vid debiteringen blivit på-69 §.
155
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
i 2 mom. omförmäld ränta tillgodo-
föres den skattskyldige.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
förd med oriktigt belopp eller har
preliminär skatt blivit tillgodoräk
nad med felaktigt belopp eller skall
slutlig eller kvarstående skatt av an
nan anledning nedsättas, skall ny
beräkning av ränta enligt första
stycket verkställas.
2 in o m. Den som-------------------- den skattskyldige.
Ränta enligt första stycket skall
utgå, förutom å det skattebelopp som
skall återbetalas, jämväl å det be
lopp, som beräknas jämlikt 1 mom.
andra stycket.
Vid beräkning — —----------- - — skall iakttagas:
att ränta utgår för skatt, som pre
liminärt erlagts
under vederbörligt
uppbördsår,
från utgången av
nämn
da år
samt för annan skatt, därest
den erlagts under förra hälften av
ett
uppbördsår,
från och med den 1
därpå följande
september
och, där
est den erlagts under senare hälften
av ett
uppbördsår,
från och med den
1 därpå följande
mars;
att ränta utgår för skatt, som pre
liminärt erlagts
ävensom för ränta
enligt 1 mom. andra stycket,
från
utgången av
taxeringsåret
samt för
annan skatt, därest den erlagts un
der förra hälften av ett
kalenderår,
från och med den 1 därpå följande
juli
och, därest den erlagts under
senare hälften av ett
kalenderår,
från och med den 1 därpå följande
januari;
att, därest--------------- - — beloppet återbetalas.
3 mom. Har beslut, som föran
lett ränta enligt 1 mom. andra styc
ket eller 2 mom., ändrats på sådant
sätt att, om ändringsbeslutet beak
tats vid ränteberäkningen, ränta icke
skulle ha utgått eller utgått med läg
re belopp, är den skattskyldige plik
tig återbetala vad han sålunda för
mycket uppburit. Vad i denna för
ordning stadgas om tillkommande
skatt skall därvid äga motsvarande
tillämpning.
71
Åtgärder för uttagande av skatt
må icke vidtagas senare än fem år
efter utgången av det uppbördsår,
under vilket skatten enligt verkställd
debitering skolat erläggas.
§•
1 m o m.
Åtgärder för uttagande
av skatt må icke vidtagas
mot skatt
skyldig
senare än fem år efter ut
gången av det uppbördsår, under
vilket skatten enligt verkställd de
bitering skolat erläggas
eller, i frå
ga om preliminär skatt som i 27 §
2 mom. vid 2) avses, fastställts till
betalning.
Utan hinder av vad i första styc-
156
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
ket sagts må åtgärder för uttagan de av skatt, beträffande vilken an stånd med inbetalning medgivits jämlikt 49 § i avvaktan på kammar rättens eller Kungl. Maj:ts utslag i anledning av besvär, vidtagas till dess två år förflutit från utgången av den månad, då utslaget meddelades.
2 mom. Har arbetsgivare verk ställt skatteavdrag för preliminär skatt men icke inbetalat det inne hållna beloppet, må beslut av lokal skattemyndighet om fastställelse av arbetsgivarens ansvarighet icke med delas senare än fem år efter utgång en av det uppbördsår då sådan kvar stående skatt skulle ha erlagts, som svarar mot preliminär skatt för det inkomstår då skatteavdraget verk ställdes. Avser skatteavdraget kvar stående skatt, må fastställelsen icke ske senare än fem år efter utgången av det uppbördsår, under vilket skat ten enligt verkställd debitering sko lat erläggas.
Åtgärder för indrivning av skatt, som arbetsgivare innehållit genom skatteavdrag, må icke vidtagas se nare än fem år efter utgången av det uppbördsår då beslut om fastställel se, som i första stycket sagts, med delades.
Har arbetsgivare underlåtit verk ställa skatteavdrag, må åtgärder för uttagande av skatten icke vidtagas mot arbetsgivaren, sedan arbetstaga rens ansvarighet för skatten enligt bestämmelserna i 1 mom. första stycket upphört.
Utan hinder av vad som ovan stad gats må dock kammarrättens eller Kungl. Maj:ts utslag, genom vilket arbetsgivare förklarats ansvarig för arbetstagares skatt, bringas till verk ställighet genom indrivning under en tid av två år från utgången av den månad utslaget meddelades.
72 a §.
Kungl. Maj:t förordnar inom varje län ett allmänt ombud att föra det
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
157
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
allmännas talan i mål, som avses i
86 § fjärde stycket.
75 §.
Underlåter arbetsgivare,----------- i fråga.
Efterkommer arbetsgivaren----------- må bevilj as.
Arbetsgivare eller —■ —- — erlägga restavgift.
Har lokal----------- ansvarighet föreligga.
Därest arbetsgivare efter besvär
över lokal skattemyndighets beslut
funnits icke vara ansvarig för arbets
tagares skatt, skall länsstyrelsen till
arbetsgivaren återbetala skatt, som
denne erlagt för arbetstagaren, jäm
te restavgift ävensom ränta efter
fem procent för år.
Häftar arbets
givare för restförd skatt eller ar
betstagares skatt, för vilken han fun
nits ansvarig, äger han dock utfå al
lenast vad som överstiger det oguld-
na beloppet jämte därå belöpande
restavgift. Förklaras arbetsgivare en
ligt senare meddelat beslut, helt el
ler delvis, ansvarig för skatten, är
han pliktig återbetala uppburen rän
ta i vad den avser skattebelopp, för
vilket han funnits ansvarig. Vad i
andra stycket sägs skall därvid äga
motsvarande tillämpning.
Har arbetstagares----------- å indrivningskvittot.
76 §.
Arbetsgivare, som — — — erlagt skatten.
Utmätningsmannen må----------- erlägga restavgift.
Den, som jämlikt 80 § 1 mom.
tredje stycket förpliktats att jämte
arbetsgivare svara för belopp, var
med arbetstagares lön minskats för
gäldande av dennes skatt, äger söka
erlagt skattebelopp åter av arbetsgi
varen. Därvid skall i tillämpliga de
lar gälla vad i första och andra
styckena sagts.
80
§.
1 mom. Utbetalar arbetsgivare,--------- — med dagsböter.
Fullgör arbetsgivare — — — sex månader.
Beror underlåtenhet, som i andra
stycket sagts, på uppsåt eller grov
oaktsamhet hos någon som företrä
der arbetsgivare, vilken är juridisk
Därest arbetsgivare efter besvär
över lokal skattemyndighets beslut
funnits icke vara ansvarig för ar
betstagares skatt, skall länsstyrelsen
till arbetsgivaren återbetala skatt,
som denne erlagt för arbetstagaren,
jämte
erlagd
restavgift ävensom rän
ta efter fem procent för år.
158
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
83
Hörsammar icke skattskyldig an-
inaning att avlämna preliminär
självdeklaration eller att fullständi
ga sådan deklaration eller att för
jämkning inkomma med för den
skattskyldige utfärdad debetsedel å
preliminär skatt, eller
underlåter någon att hörsamma
anmaning enligt 19 §, eller
underlåter arbetsgivare, som är
skyldig verkställa skatteavdrag, att
fullgöra sådan skyldighet eller verk
ställer han skatteavdrag med för lågt
belopp, eller
fullgör arbetsgivare icke vad ho
nom åligger enligt 43 eller 78 §,
äger länsstyrelsen förelägga den
försumlige lämpligt vite.
Om uttagande —------- — -— eller
85
1 mom. Den, som----------------------
person, må domstol på därom förd
talan förplikta företrädaren att jäm
te arbetsgivaren svara för skattebe
loppet. När särskilda skäl äro där
till, må ansvarigheten jämkas eller
eftergivas.
§•
Hörsammar icke skattskyldig an
maning att avlämna preliminär
självdeklaration eller att fullständi
ga sådan deklaration eller att för
jämkning inkomma med för den
skattskyldige utfärdad debetsedel å
preliminär skatt, eller
underlåter någon att hörsamma
anmaning enligt 19 §, eller
underlåter arbetsgivare, som är
skyldig verkställa skatteavdrag, att
fullgöra sådan skyldighet eller verk
ställer han skatteavdrag med för lågt
belopp, eller
fullgör arbetsgivare icke vad ho
nom åligger enligt 43 eller 78 §,
äger
den lokala skattemyndighe
ten eller
länsstyrelsen förelägga den
försumlige lämpligt vite.
Vite må ej
bestämmas under etthundra eller
över femtusen kronor.
Vite må icke föreläggas staten,
kommun eller annan menighet, ej
heller ämbets- eller tjänsteman i
tjänsten.
häradsslcrivare.
Finnes, då fråga uppkommer om
utdömande av vite, ändamålet med
vitet hava förfallit, må vitet ej ut
dömas. Har vitesföreläggande iakt
tagits först efter det anmälan enligt
tredje stycket inkommit, skall ända
målet med vitet icke anses hava där
igenom förfallit.
Vid prövning av anmälan enligt
tredje stycket må jämväl fråga, hu
ruvida och med vilket belopp vitet
bort erläggas, komma under bedö
mande.
§•
av beslutet.
Över beslut, varigenom vite före
lagts, må klagan ej föras.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
159
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
86
§.
Över länsstyrelses beslut enligt
denna förordning må besvär anföras
hos kammarrätten, dock att klagan
icke må föras över länsstyrelses be
slut rörande preliminär taxering,
sättet för uttagande av preliminär
skatt, debitering eller jämkning av
sådan skatt, verkställande av skatte
avdrag eller anstånd med inbetalning
av skatt. Besvären skola hava inkom
mit till länsstyrelsen inom en månad
från den dag, då klaganden erhöll
del av beslutet, vid påföljd, om den
tid försittes, att besvären icke upp
tagas till prövning. Ej må den om
ständigheten, att besvären i stället
för till länsstyrelsen ingivits till kam
marrätten, utgöra hinder för deras
upptagande till prövning, därest be
svären till kammarrätten inkommit
före utgången av nyss stadgade be-
svärstid. I sådant fall skola besvären
av kammarrätten omedelbart över
lämnas till vederbörande länsstyrel
se.
Besvärsrätt tillkommer den som
beslutet avser, så ock, när fråga är
om beslut enligt 68 § 2 mom. eller
70 § 2 mom. i anledning av under
rättelse från riksrevisionsverket,
ve
derbörande revisor.
Sedan besvären —----------------giva anledning.
Över kammarrättens------- ------------ till prövning.
Besvärsrätt tillkommer den som
beslutet
eller utslaget
avser, så ock
allmänt ombud,
när fråga är om
beslut enligt 68 § 2 mom. eller 70 §
2 mom. i anledning av underrättel
se från riksrevisionsverket
eller läns
styrelses beslut, som innebär ned
sättning i eller befrielse från ansva
righet för arbetstagares skatt, rest-
avgift eller ränta å kvarstående
skatt. Mot kammarrättens utslag i
andra mål än som nu sagts må ta
lan föras av allmänt ombud, i den
mån länsstyrelses beslut genom ut
slaget ändrats.
Över länsstyrelses beslut enligt
denna förordning må besvär anfö
ras hos kammarrätten, dock att kla
gan icke må föras över länsstyrelses
beslut rörande preliminär taxering,
sättet för uttagande av preliminär
skatt, debitering eller jämkning av
sådan skatt, verkställande av skatte
avdrag eller anstånd med inbetal
ning av skatt
eller beslut, varigenom
vite förelagts eller förordnande om
avskrivning av skatt meddelats.
Be
svären skola hava inkommit till läns
styrelsen inom en månad från den
dag, då klaganden erhöll del av be
slutet, vid påföljd, om den tid för
sittes, att besvären icke upptagas till
prövning. Ej må den omständighe
ten, att besvären i stället för till läns
styrelsen ingivits till kammarrätten,
utgöra hinder för deras upptagande
till prövning, därest besvären till
kammarrätten inkommit före ut
gången av nyss stadgade besvärstid.
I sådant fall skola besvären av kam
marrätten omedelbart överlämnas
till vederbörande länsstyrelse.
160
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Vid prövning av besvär över utdö mande av vite må jämväl frågan, hu ruvida vitet bort föreläggas, komma under bedömande.
87 §.
Besvär över — —- — ■— ----------- erlägga skatt.
Åtgärd enligt denna förordning må vidtagas utan hinder av att det beslut eller utslag som föranleder åtgärden icke äger laga kraft.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Anvisningar
till 40 §.
I 40 § andra och tredje styckena I 40 § andra och tredje styckena angivna skatteavdrag
med tjugufem
angivna skatteavdrag skola ej verk-
procent
av lönebeloppet
skola ej ställas, då det är för arbetsgivaren
verkställas, då det är för arbetsgi- uppenbart att anställningen hos ho varen uppenbart att anställningen nom är att anse såsom bisyssla. Är hos honom är att anse såsom bisyss- så ej fallet, må avdrag underlåtas la. Är så ej fallet, må avdrag under- allenast därest arbetstagaren med in låtas allenast därest arbetstagaren tyg från lokal skattemyndighet styr- med intyg från lokal skattemyndig- ker att fråga är om bisyssla, het styrker att fråga är om bisyssla.
Skatteavdrag skall-------- — — — av anställningen. Det åligger —- —------- —---------------- att göras. Har genom-------------------- mycket innehållits. Kan det — — —---- ——- lokala skattemyndigheten. Vadi----------- — —- —- — -------- så förordnar.
till 49 §.
1. Lokal skattemyndighets beslut i anledning av framställning om an stånd enligt 49 § 1 mom. första styc ket skall grundas på det yttrande över framställningen, som det ålig ger taxeringsintendent att avgiva. Denne skall, därest detta med hän syn till föreliggande omständigheter är möjligt, i yttrande tillkännagiva sitt ställningstagande till de över taxeringen anförda besvären. År ut redningen i besvärsärendet icke av slutad och anser sig taxeringsintendenten med hänsyn härtill eller av annat skäl icke kunna göra något uttalande rörande sitt framtida ställ ningstagande till besvären, skall detta meddelas den lokala skatte myndigheten, som i sådant fall har
161
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
(Nuvarande lydelse)
att avslå framställningen om an
stånd med skattens erläggande.
2.
I fall som avses i 49 § 1 mom.
andra stycket
bör anståndet avse
skatten enligt den taxering, som kan
beräknas skola undanröjas. Har pre
liminär skatt avräknats å slutlig
skatt enligt nämnda taxering, kan
anstånd beviljas även med betalning
av så stor del av skatten på grund av
den å rätt ort påförda taxeringen,
som motsvaras av nämnda prelimi
nära skatt.
(Föreslagen lydelse)
1.
I fall som avses i 49 § 1 mom.
vid 4)
bör anståndet avse skatten en
ligt den taxering, som kan beräknas
skola undanröjas. Har preliminär
skatt avräknats å slutlig skatt enligt
nämnda taxering, kan anstånd be
viljas även med betalning av så stor
del av skatten på grund av den å
rätt ort påförda taxeringen, som
motsvaras av nämnda preliminära
skatt.
2. Till ledning för prövning av an
sökan om anstånd enligt 49 § 2 mom.
första stycket vid 1) må följande
vägledande synpunkter anges. Om
skattebeloppet är förhållandevis
ringa eller om den skattskyldiges
ekonomi är allmänt sett god torde
—
om förutsättningar för anstånd el
jest föreligga
—
anstånd utan sä
kerhet ofta kunna medges. Detsam
ma är förhållandet om det kan an
tagas, att besvären över taxeringen
med hänsyn till bestämmelserna i
89 § taxering sför ordning en eller av
annan anledning komma att bliva
avgjorda inom en nära framtid. Om
så anses lämpligt kan anståndstiden
begränsas; förlängning av anstånds
tiden medges då först efter förnyad
ansökan och prövning av den skatt
skyldiges förhållanden. Om skäl där
till äro må anstånd begränsas till att
avse blott en del av det skattebelopp
varom fråga är.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967. I samband med
ikraftträdandet skall följande iakttagas.
1. Förordningens bestämmelser skola gälla redan före ikraftträdandet i
avseende på åtgärder för förordningens tillämpning därefter.
2. Äldre bestämmelser i 27 § 3 mom., 28 §, 68 § 1 mom. och 69 § skola
alltjämt gälla i fråga om skatt på grund av 1966 eller tidigare års taxering.
3. Äldre bestämmelser i 58 § 1 mom., 71 § och 80 § 1 mom. skola alltjämt
gälla i fråga om skatt, som förfallit till betalning före den 1 mars 1967, eller,
såvitt angår skatt som avses i 75 §, i fråga om skatt, vilken bort redovisas
före sistnämnda dag, därest skatteavdrag verkställts i behörig ordning.
4. Äldre bestämmelser i 85 § 1 mom. och 86 § skola alltjämt gälla i fråga
om besvär över beslut, som meddelats före den 1 januari 1967.
6 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr ISO
162
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Uppbördsutredningens förslag
till
Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 35 § 5 mom., 46 § 2 mom. och 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
35
5 m o in. Till intäkt som i 1 mom. avses räknas jämväl dels lotteri vinst, därest densamma icke jämlikt 19 § är frikallad från beskattning, dels ock intäkt genom restitu tion, avkortning eller avskrivning av sådan
i slutlig eller tillkommande
skatt ingående
folkpensionsavgift el
ler tilläggspensionsavgift, för vilken avdrag av den skattskyldige åtnju tits vid tidigare års taxeringar.
(Se vidare anvisningarna.)
46
2 mom. I hemortskommunen — 2) för dels sådan
i slutlig eller
tillkommande skatt ingående
til
läggspensionsavgift, som under be skattningsåret påförts den skattskyl dige, dels ock avgift för pen sionsförsäkring, som ej avses i 33 §, därest avgiften under beskattnings året erlagts för försäkring, vilken äges av den skattskyldige själv eller, i förekommande fall, hans make el ler hans omyndiga barn;
3) för dels sådan
i slutlig eller
tillkommande skatt ingående
sjuk
försäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, som under beskattningsåret påförts den skattskyldige, dels o c 1c premier och andra avgifter, som skattskyldig erlagt för försäkringar av följande
§•
5 in o in. Till intäkt som i 1 mom. avses räknas jämväl dels lotteri vinst, därest densamma icke jämlikt 19 § är frikallad från beskattning, dels o c 1c intäkt genom restitu tion, avkortning eller avskrivning av sådan folkpensionsavgift eller til läggspensionsavgift, för vilken av drag av den skattskyldige åtnjutits vid tidigare års taxeringar.
(Se vidare anvisningarna.)
§•
------ - eller uppfostran;
2) för dels sådan tilläggspen sionsavgift, som under beskattnings året påförts den skatt skyldige, dels o c 1c avgift för pensionsförsäkring, som ej avses i 33 §, därest avgiften under beskattningsåret erlagts för försäkring, vilken äges av den skatt skyldige själv eller, i förekommande fall, hans make eller hans omyn diga barn;
3) för dels sådan sjukförsäk ringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, som under beskattningsåret påförts den slcatt- skyldige, dels ock premier och andra avgifter, som skattslcyldig er lagt för försäkringar av följande slag, vilka ägas av honom själv eller, i
1 Senaste lydelse av 35 § 5 mom. se 1959: 564, av 46 § 2 mom. se 1964: 76 och av 53 § 1 mom. se 1963:303.
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
163
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
slag, vilka ägas av honom själv el- förekommande fall, hans make eller
ler, i förekommande fall, hans make hans omyndiga barn, nämligen ka-
eller hans omyndiga barn, nämligen pitalförsäkring, arbetslöshetsförsäk-
kapitalförsäkring, arbetslöshetsför- ring samt sådan sjuk- eller olycks-
säkring samt sådan sjuk- eller fallsförsäkring, därunder inbegripen
olycksfallsförsäkring, därunder in- avgift till sjukkassa för begravnings-
begripen avgift till sjukkassa för be- hjälp, som ej avses i 33 § och som ej
gravningshj älp, som ej avses i 33 § utgör sjukförsäkring enligt 2—4 kap.
och som ej utgör sjukförsäkring en- lagen om allmän försäkring; samt
ligt 2—4 kap. lagen om allmän för
säkring; samt
4) för belopp —• ■— —---------------- 1 000 kronor.
Har skattskyldig-------------------- eller underhållsbidraget.
Därest skattskyldig---------------- — nämnda tid.
Avdrag, som------- • •------- ----- — —----------- 18 år.
53 §.
1 in o in. Skyldighet att-------------------- -—- -— 73 §§ sägs:
a) fysisk person:
a) fysisk person:
för tid, under vilken han för tid, under vilken han
varit här i riket bosatt:
varit här i riket bosatt:
för tid, under vilken han
ej varit här i riket bosatt:
för inkomst av här belägen fastig
het;
för inkomst av rörelse, som här
bedrivits;
för härifrån uppburen, genom
verksamhet här i riket förvärvad in
komst av tjänst;
för vinst å icke yrkesmässig av
yttring av fastighet eller rörelse här
i riket eller tillbehör till sådan fas
tighet eller rörelse; samt
för sådan
i slutlig eller tillkom
mande skatt ingående
folkpensions
avgift eller tilläggspensionsavgift,
som restituerats, avkortats eller av
skrivits, i den mån avdrag därför av
den skattskyldige åtnjutits vid tidi
gare års taxeringar;
b) staten:--------------------------------- el
Riksskattenämnden må,----------------
för tid, under vilken han
ej varit här i riket bosatt:
för inkomst av här belägen fastig
het;
för inkomst av rörelse, som här
bedrivits;
för härifrån uppburen, genom
verksamhet här i riket förvärvad in
komst av tjänst;
för vinst å icke yrkesmässig av
yttring av fastighet eller rörelse här
i riket eller tillbehör till sådan fas
tighet eller rörelse; samt
för sådan folkpensionsavgift eller
tilläggspensionsavgift, som restitue
rats, avkortats eller avskrivits, i
den mån avdrag därför av den skatt
skyldige åtnjutits vid tidigare års
taxeringar;
[er rörelse.
— icke föras.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967.
164
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Uppbördsutredningens förslag
till
Förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den 26
juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 mom. Från sammanlagda-------------------- ske för underskott, som------- -—------- eller lotterivinst;
allmän kommunalskatt,
som här i
riket påförts skattskyldig på grund
slutlig skatt eller fastighetsskatt,
som här i riket påförts skattskyldig på grund av taxering under året näst före det taxeringsår, varom fråga är, eller
sådan här i riket påförd tillkom
mande skatt, varå skattskyldig under förstnämnda år erhållit debetsedel, allt till den del skatten skall erläggas till kommun eller annan kommunal samfällighet eller avser
sådan til
läggspensionsavgift, som påförts den skattskyldige under året näst före taxeringsåret och för vilken avdrag icke åtnjutits enligt nästf oljande stycke.
Skattskyldig, som--------------------kommunalskattelagen sägs. Har sådan —------------------------------------- i fråga.
av taxering under året näst före det taxeringsår, varom fråga är, eller sådan tilläggspensionsavgift, som på förts den skattskyldige under året näst före taxeringsåret och för vilken avdrag icke åtnjutits enligt nästföl- jande stycke.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967.
iSenaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1964: 77.
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
165
Uppbördsutredningens förslag
till
Förordning om ändrad lydelse av 5 § förordningen den SO november 1951
(nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst
Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 30 november 1951 angå
ende beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst skall er
hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
o
Bifalles ansökan varom i 4 § sägs,
skall länsstyrelsen meddela förord
nande om avkortning eller, där resti
tution skall ske, tillställa den skatt
skyldige honom tillkommande be
lopp över postgiro.
Ä restituerat belopp utgår icke
ränta.
Bifalles ansökan varom i 4 § sägs,
skall länsstyrelsen meddela förord
nande om avkortning eller, där resti
tution skall ske, tillställa den skatt
skyldige honom tillkommande be
lopp över postgiro.
Förordnande som
nu sagts må meddelas utan hinder
av att det beslut eller utslag, som för
anleder avkortning eller restitution,
icke äger laga kraft.
Å restituerat belopp utgår icke
ränta,
som i 69 § 2 mom. uppbörds-
förordningen sägs.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967. Äldre bestämmelser
angående ränta skola alltjämt gälla i fråga om skatt på grund av 1966 eller
tidigare års taxering.
166
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Uppbördsutredningens förslag
till
Förordning angående ändrad lydelse av 3 och 5 §§ förordningen den 6 juni
1952 (nr 410) om begränsning av skatt i vissa fall
Härigenom förordnas, att 3 och 5 §§ förordningen den 6 juni 1952 om be gränsning av skatt i vissa fall skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an- gives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
3
Vid tillämpning av denna förord ning skall, där avkortning kan ske, sådan i första hand äga rum. Kan avkortning icke ske eller kan sådan ske allenast till viss del, skall det en ligt 2 § beräknade beloppet, i den mån det ej kunnat avkortas och det täckes av erlagt skattebelopp, återbe talas till den skattskyldige. Å sålun da återbetalat belopp utgår icke rän ta. 5
5
Finnes ansökning böra bifallas, skall länsstyrelsen eller överståthål- larämbetet antingen meddela förord nande om avkortning eller tillställa sökanden honom tillkommande
resti-
tuerat
belopp över postgiro eller ock
vidtaga båda dessa åtgärder.
Vid tillämpning av denna förord ning skall, där avkortning kan ske, sådan i första hand äga rum. Kan avkortning icke ske eller kan sådan ske allenast till viss del, skall det en ligt 2 § beräknade beloppet, i den mån det ej kunnat avkortas och det täckes av erlagt skattebelopp, återbe talas till den skattskyldige. Å sålun da återbetalat belopp utgår icke rän ta,
som i 69 § 2 mom. uppbördsförordningen sägs.
Finnes ansökning böra bifallas, skall länsstyrelsen eller överståthål- larämbetet antingen meddela förord nande om avkortning eller,
där åter
betalning skall ske,
tillställa sökan
den honom tillkommande belopp över postgiro eller ock vidtaga båda dessa åtgärder.
Avkortning eller åter
betalning som nu sagts må ske utan hinder av att det beslut eller utslag, som föranleder åtgärden, icke äger laga kraft.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967. Äldre bestämmelser angående ränta skola alltjämt gälla i fråga om skatt på grund av 1966 eller tidigare års taxering.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
167
Uppbördsutredningens förslag
till
Förordning angående ändrad lydelse av 14 § 2 mom. och 20 § förordningen
den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt
Härigenom förordnas, att 14 § 2 mom. och 20 § förordningen den 16 maj
1958 om sjömansskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
14
2 mom. Inbetalas sjömansskatt
senare än i 1 mom. sägs, skall
rest-
avgift utgå med fyra öre för varje hel
krona av den del av skatten, som
icke erlagts i rätt tid. Uppkommer
vid beräkningen öretal, iakttages att
öretal över femtio avrundas uppåt
och annat öretal avrundas nedåt till
helt krontal, dock att restavgift icke
i något fall utgår med mindre än en
krona.
20
Åtgärder för uttagande av sjö
mansskatt må
icke vidtagas senare
än fem år efter utgången av det år,
under vilket skatteavdrag
verkställts
eller
skolat verkställas.
2 mom. Inbetalas sjömansskatt
senare än i 1 mom. sägs, skall
utgå
restavgift och tilläggsavgift beräkna
de enligt bestämmelserna i 58 § 1
mom. första, andra och tredje styc
kena uppbördsförordningen. Belop
pet av tilläggsavgift bestämmes där
vid i förhållande till det antal påbör
jade år, utöver det första, efter ut
gången av den tid, under vilken
skatten rätteligen skolat erläggas, in
till dess skatten inbetalas eller revi-
sionskrav, som i 17 § 2 mom. sägs,
fastställes.
§■
Har redare underlåtit verkställa
avdrag för sjömansskatt, må åtgär
der för uttagande av skatten
icke
vidtagas senare än fem år efter ut
gången av det år, under vilket skatte
avdrag skolat verkställas.
Revisionskrav mot redare i anled
ning av att innehållen sjömansskatt
icke inbetalats må icke av sjömans-
skattenämnden fastställas senare än
fem år efter utgången av det år, un
der vilket skatteavdraget verkställ
des.
Åtgärder för indrivning av skatt,
som i andra stycket här ovan avses,
må icke vidtagas senare än fem år
efter utgången av det år, under vil
ket fråga om fastställelse av revi-
sionskravet prövats av sjömansskat-
tenämnden.
168
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Utan hinder av vad som ovan stad gats må dock kammarrättens eller Kungl. Maj:ts utslag, genom vilket redare förklarats ansvarig för sjö mansskatt, bringas till verkställig het under en tid av två år från ut gången av den månad utslaget med delades.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967. Äldre bestämmelser skola alltjämt tillämpas i fråga om skatt, som genom skatteavdrag innehål lits eller skolat innehållas under år 1966 eller tidigare år.
Kungl. Maj:ts proposition
nr
130 åt 1967
169
Uppbördsutredningens förslag
till
Förordning angående ändrad lydelse av 55 och 58 §§ förordningen den 1
december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt
Härigenom förordnas, att 55 och 58 §§ förordningen den 1 december 1959
om allmän varuskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
55
Skattskyldig, som anfört besvär
över beslut rörande taxering till all
män varuskatt, må beviljas anstånd
med inbetalning av skatt på grund
av taxeringen. I fråga om sådant an
stånd skola bestämmelserna i
19
§
1 mom. uppbördsförordningen äga
motsvarande tillämpning.
58
Har deklaration ej avgivits och
preliminär allmän varuskatt ej in
betalats inom föreskriven tid eller
har skattskyldig underlåtit att inom
sådan tid inbetala i avgiven deklara
tion
angivet belopp,
skall restavgift
utgå å icke inbetalat belopp. Vad nu
sagts skall gälla jämväl där preli
minär allmän varuskatt eljest fast
ställts till betalning och skatten ej
inbetalats inom i fastställelsebeslu-
tet angiven tid, så ock där skattskyl
dig underlåtit att inbetala kvarstå
ende eller tillkommande allmän va
ruskatt i tid och ordning som i 50
eller 51 § sägs.
Restavgiften utgår efter
fyra
öre
för varje hel krona av den del av
skatten, som icke erlagts, dock ej
mindre än en krona. Restavgiften
skall vid öretal över femtio avrun
das uppåt och vid annat öretal av
rundas nedåt till helt krontal.
Vad i
(Föreslagen lydelse)
§•
Bestämmelserna i 49 § 1 mom. vid
1)
—
3) samt 2 mom. uppbördsför
ordningen om anstånd i vissa fall
med inbetalning av skatt skola äga
motsvarande tillämpning i fråga om
skatt på grund av taxering till all
män varuskatt.
§•
Har deklaration ej avgivits och
preliminär allmän varuskatt ej inbe
talats inom föreskriven tid eller har
skattskyldig underlåtit att inom så
dan tid inbetala i
enlighet med
av
given deklaration
utgående skatt,
skall restavgift utgå å icke inbetalat
belopp. Vad nu sagts skall gälla jäm
väl där preliminär allmän varuskatt
eljest fastställts till betalning och
skatten ej inbetalats inom i faststäl-
lelsebeslutet angiven tid, så ock där
skattskyldig underlåtit att inbetala
kvarstående eller tillkommande all
män varuskatt i tid och ordning som
i 50 eller 51 § sägs.
Restavgiften utgår efter
sex
öre
för varje hel krona av den del av
skatten, som icke erlagts, dock ej
mindre än en krona. Restavgiften
skall vid öretal över femtio avrundas
uppåt och vid annat öretal avrundas
nedåt till helt krontal,
är fråga.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967. Äldre bestämmelser
i 58 § andra stycket skola alltjämt tillämpas i fråga om skatt, som förfallit
till betalning före den 1 mars 1967.
6|- Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr ISO
170
Kungl. Maj:ts proposition nr i30 år 1967
Uppbördsutredningens förslag
till
Förordning om ändrad lydelse av 40 § förordningen den 18 december 1959
(nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, m. m.
Härigenom förordnas, att 40 § förordningen den 18 december 1959 an
gående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
40
Tilläggspensionsavgift skall vara
erlagd före den 1 oktober året näst
efter taxeringsåret eller, såvitt gäller
i
tillkommande skatt ingående till-
läggspensionsavgift, inom fyra
måna
der efter utgången av den månad,
under vilken
den sista av de för skat
teinbetalningen bestämda uppbörds-
terminerna infallit.
Har tilläggspensionsavgift,------------
(Föreslagen lydelse)
§•
Tilläggspensionsavgift skall vara
erlagd före den 1 oktober året näst
efter taxeringsåret eller, såvitt gäl
ler
avgift, som icke ingår i slutlig
skatt, inom åtta
månader efter ut
gången av den månad, under vil
ken
underrättelse om debitering av
avgiften utfärdades.
— — stycket stadgas.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967. Äldre bestämmelser
skola alltjämt gälla i fråga om tilläggspensionsavgifter som debiterats före
ikraftträdandet.
Kungl. Maj.ts proposition nr ISO år 1967
171
Bilaga 2
Uppbördsutredningens förslag1
till
Förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)
Härigenom förordnas,
att
10 § och 60 § 4 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 19532 3 4
ävensom anvisningarna till 41 § samma förordning skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges,
samt att
i samma förordning
skola fogas, till 45 § ett nytt 3 mom. och till 68 § ett nytt 7 mom. av nedan
angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
10 §.
Preliminär A-skatt skall icke beräknas —
Preliminär A-skatt skall icke utgå----------
Preliminär A-skatt skall vidare
icke utgå å ersättning, som utbeta
las till person, vilken är i konkurs.
45 §.
60
4 mom. Beträffande införsel för
skatt
skall iakttagas vad som är stad
gat i 21 § lagen om införsel i avlö
ning, pension eller livränta.
------kostnadernas bestridande.
allmän försäkring.
3 mom. Sker
avdrag för pre
liminär
A-skatt för arbetstagare, som
är försatt i konkurs, och kan det
antagas att avdraget är större än
som fordras för att den preliminära
skatten skall motsvara den slutliga
skatten, må den lokala skattemyn
digheten efter ansökan av konkurs
boet genom jämkning förordna om
minskning av skatteavdraget.
Motsvarande gäller efter ansökan
av utmätningsman när lön tages i
anspråk genom införsel (eller ut
mätning,).s
(Se vidare anvisningarna.)
5.4
4 in o m. Beträffande införsel för
skatt
är särskilt stadgat.
11 betänkandet Skatteavdrag på konkursgäldenärs inkomst (Stencil Fi 1966: 7).
2 Senaste lydelse av 10 § se 1963: 300.
3 Stadgandet inom parentes förutsätter lagstiftning i enlighet med lagberedningens för
slag (SOU 1964:57).
4 Denna ändring förutsätter lagstiftning i enlighet med lagberedningens förslag (SOU
1964:57).
172
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
68
§.
7
mom. Finner lokal skatte
myndighet vid jämkning enligt
§
3 mom. första stycket att preliminär A-skatt under konkurs innehållits med för stort belopp, skall länssty relsen utbetala överskjutande belopp till konkursboet i den mån arbets givaren inbetalat beloppet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Anvisningar
till 41 §.
Då befrielse------------ till fullo, verkställas högst med belopp motsvarande viss angiven kvotdel av inkomstökningen.
Skatteavdrag för kvarståen de skatt må såsom framgår av 42 § icke verkställas förrän skatte avdrag för preliminär skatt till fullo verkställts. Vid nedsättning av skat teavdraget för kvarstående skatt på grund av existensminimum bör den lokala skattemyndigheten därför ta ga hänsyn till dels den skattskyldi ges existensminimum och dels den preliminära skatt den skattskyldige har att erlägga. Då särskilda skäl göra det påkallat, äger den lokala skattemyndigheten dels i erfor derlig mån höja det belopp, som en ligt vad nyss sagts skall förbehållas den skattskyldige, dels ock för ordna att vid inkomstökning utöver det förbehållna beloppet skatteav drag må verkställas högst med be lopp motsvarande viss angiven kvot del av inkomstökningen.
Skatteavdrag för kvarståen de skatt må såsom framgår av 42 § icke verkställas förrän skatte avdrag för preliminär skatt till fullo verkställts. Vid nedsättning av skat teavdraget för kvarstående skatt på grund av existensminimum bör den lokala skattemyndigheten därför ta ga hänsyn till dels den skattskyl diges existensminimum och dels den preliminära skatt den skattskyldige har att erlägga. Då särskilda skäl göra det påkallat, äger den lokala skattemyndigheten dels i erfor derlig mån höja det belopp, som en ligt vad nyss sagts skall förbehållas den skattskyldige, dels ock för ordna, att vid inkomstökning utöver det förbehållna beloppet skatteav drag må verkställas högst med be lopp motsvarande viss angiven kvot del av inkomstökningen.
1 fråga om
skattskyldig som är försatt i kon kurs skall efter ansökan av den skattskyldige eller konkursboet hän syn tagas jämväl till vad den skatt skyldige av sin lön har att avstå till konkursboet.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1967.
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO år W67
173
Uppbördsutredningens förslag
till
Förordning angående ändrad lydelse av 17 § 2 mom. förordningen den
16 ma] 1958 (nr 225) om sjömansskatt1
Härigenom förordnas, att 17 § 2 inom. förordningen den 16 maj 1958 om
sjömansskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
Har skatt icke erlagts i
det sjömansskatte-
snarast möjligt fram-
mot redaren (revi-
åligger
2 m o m.
rätt tid,
kontoret att
ställa krav
sionskrav). Därest redaren vi
sar, att underlåtenheten berott på
oriktig uppgift lämnad av sjöman
nen, skall kravet i stället riktas mot
denne.
Bestrides riktigheten
Redare eller------------
17 §.
2 in o m. Har skatt icke erlagts i
rätt tid, åligger det sjömansskatte-
kontoret att snarast möjligt fram
ställa krav mot redaren (r e vi
sions 1c ra v). Därest redaren visar,
att underlåtenheten berott på orik
tig uppgift lämnad av sjömannen
eller att avdrag för sjömansskatt
icke kunnat verkställas på grund av
meddelat beslut om införsel för un
derhållsbidrag,
skall kravet i stället
riktas mot
sjömannen.
----------- är ansvarig.
14 § 2 mom.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1967.
1 Förslaget förutsätter lagstiftning i enlighet med lagberedningens förslag (SOU
1964: 57).
174
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Bilaga 3
Centrala folkbokförings* och uppbördsnäinndens förslag
till
Förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)
Härigenom förordnas, att 2 § 2 mom., 22, 23, 32, 33, 35, 37 och 38 §§, 45 § 1 inom., 53 § 1 och 3 mom., 54 §, 56 § 1 och 4 mom., 57 §, 70 § 2 mom. samt punkt 5 av anvisningarna till 39 § och punkt 1 av anvisningarna till 45 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)1 skola erhålla ändrad ly delse på sätt nedan angives.
Anm.: Se efter övergångsbestämmelserna.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2
§•
2 mom.
I denna förordning förstås
med
slutlig skatt: skatt, som de biteras på grund av
sådant
taxerings
beslut
eller sådan för debitering över
lämnad handling, som kommit den lokala skattemyndigheten tillhanda senast den 20 november under taxe ringsåret;
preliminär skatt: kvarstående skatt: tillkommande skatt:
dels
skatt som debiteras på grund av så dant taxeringsbeslut, som kommit den lokala skattemyndigheten till handa efter den 20 november under taxeringsåret, dels skatt som påfö res på grund av eftertaxering, dels ock skatt som utöver tidigare påförd skatt skall erläggas på grund av be slut rörande ändrad debitering;
inkomstår: det----uppbördsår: tiden landet: jämväl —■ — stad: stad —-------------lokal skattemyndighet:
2 mom.
I denna förordning förstås
med
slutlig skatt: skatt, som de biteras på grund av taxeringsbeslut,
som kan beaktas vid debitering se nast den 1 oktober under taxerings året, eller skatt som debiteras i sammanhang därmed;
— slutlig skatt; — slutlig skatt;
tillkommande skatt:
skatt
som skall erläggas på grund av be slut rörande ändrad debitering eller som debiteras och skall erläggas på grund av eftertaxering eller, sedan slutlig skatt debiterats, på grund av beslut rörande ändrad taxering;
föregått taxeringsåret;
---------------- nästfoljande år;
------- tillhör fögderi;
fögderi; samt
------- --------- stad kronokamrerare.
i Senaste lydelse av 2 § 2 mom. se 1964:672, av 22 § och 35 § se 1954:340, av 23 §, 33 § och punkt 5 av anv. till 39 § se 1964: 354, av 53 § 1 mom. se 1960: 155, 56 § 1 mom. se 1958:300 och av 70 § 2 mom. se 1961:314.
175
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
22
§.
Det ankommer — —------------------------------33 § förmäles.
I den omfattning Kungl. Maj:t be
stämmer skall länsstyrelse medverka
i debiteringsarbetet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
23
Skatt skall ------------------------------------
Uppbördsterminerna under------- - —
Centrala folkbokförings- och upp-
bördsnämnden må om särskilda om
ständigheter därtill föranleda, efter
generalpoststyrelsens
hörande, före
skriva att uppbördstermin under viss
månad skall infalla under annan tid
än nyss sagts.
§•
— under uppbördstermin.
------------ - —- —- — mån förskjutes.
Centrala folkbokförings- och upp-
bördsnämnden må om särskilda om
ständigheter därtill föranleda, efter
poststyrelsens
hörande, föreskriva
att uppbördstermin under viss må
nad skall infalla under annan tid än
nyss sagts.
32 §.
För envar skattskyldig skall
upp
läggas särskilt uppbördskort.
När
mare föreskrifter härom
samt röran
de debitering av skatt å sådant kort
eller i debiteringslängd, in. m.
med
delas av Kungl. Maj :t.
För envar skattskyldig skall
beslut
angående debitering av skatt m. m.
antecknas i därför avsedda hand
lingar.
Närmare föreskrifter härom
meddelas av Kungl. Maj:t.
33 §.
För skattskyldig skall utfärdas de
betsedel, särskild för preliminär
skatt, för slutlig skatt samt för till
kommande skatt. Debetsedel skall
upptaga
å uppbördskort et eller i de-
biteringslängden
angivna uppgifter.
Vid debetsedel skola vara fogade
skatteanvisningar, avsedda för inbe
talning av skatt.
Vid debetsedel, avseende prelimi
när skatt, skall därjämte vara fogat
skattekort, upptagande å debetsedeln
angivna uppgifter angående den
skattskyldige och det slag av skatt,
som påförts honom. Upptager debet
sedeln uppgift angående tillämplig
skattetabell och kolumn i tabellen,
skall jämväl nämnda uppgift angivas
å skattekortet. Vid debetsedeln skall
i sist angivet fall fogas ett exemplar
av tabellen i fråga.
För skattskyldig skall utfärdas
debetsedel, särskild för preliminär
skatt, för slutlig skatt samt för till
kommande skatt. Debetsedel skall
upptaga i
sådan handling, varom i
32 § sägs,
angivna uppgifter. Vid de
betsedel skola vara fogade skattean
visningar, avsedda för inbetalning av
skatt.
Vid debetsedel, avseende prelimi
när skatt
för inkomst, för vilken
fysisk person skall taxeras i hem
ortskommunen eller, därest han sak
nar hemortskommun, i Stockholm av
den gemensamma taxeringsnämn
den,
skall därjämte vara fogat skat
tekort, upptagande å debetsedeln an
givna uppgifter angående den skatt
skyldige och det slag av skatt, som
påförts honom. Upptager debetsedeln
uppgift angående tillämplig skatte
tabell och kolumn i tabellen, skall
jämväl nämnda uppgift angivas å
skattekortet. Vid debetsedeln skall i
176
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
sist angivet fall fogas ett exemplar av tabellen i fråga.
Debetsedel med -------------------- ----------------- fastställt formulär.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
35
Debetsedel å slutlig skatt skall se nast den 15 december under taxe ringsåret med posten utan kost nad för den skattskyldige tillställas denne
under adress som är angiven
i mantalslängd, taxering slängd eller befollcningsregistret eller anmälts till den lokala skattemyndigheten.
Debetsedel, avseende — ------------------Har skattskyldig tidigare icke haft inkomst, för vilken preliminär A- skatt skolat utgöras, men börjar han under inkomståret uppbära sådan inkomst, skall han ofördröj ligen göra anmälan därom hos vederbörande lokala skattemyndighet. Denna har att
under i anmälningen uppgiven
eller eljest känd adress
till den skatt
skyldige skyndsamt översända de-, betsedel.
37
Därest skattskyldig som icke se nast fem dagar efter den tidpunkt, som i 35 § första eller andra stycket eller i 36 § första stycket angives, er hållit vederbörlig debetsedel, hos den lokala skattemyndigheten gör anmä lan härom, åligger det denna att, om debetsedel bort utfärdas,
under i an
mälningen uppgiven eller eljest känd adress
ofördröjligen översända sådan,
till den skattskyldige. Anmälan, som här avses, bör göras senast tio dagar efter nyssnämnda tidpunkt.
38
Skattskyldig äger hos vederböran de lokala skattemyndighet, då behov av ytterligare skatteanvisningar fö religger eller anledning eljest upp kommit, göra framställning om ut färdande av duplettdebetsedel. Har sådan framställning gjorts, skall duplettdebetsedel skyndsamt över sändas till den skattskyldige
under i
Debetsedel å slutlig skatt skall se nast den 15 december under taxe ringsåret med posten utan kost nad för den skattskyldige tillställas denne.
------------- under inkomståret.
Har skattskyldig tidigare icke haft inkomst, för vilken preliminär A- skatt skolat utgöras, men börjar han under inkomståret uppbära sådan inkomst, skall han ofördröjligen göra anmälan därom hos vederbörande lokala skattemyndighet. Denna har att till den skattskyldige skyndsamt överlämna debetsedel.
§•
Därest skattskyldig som icke se nast fem dagar efter den tidpunkt, som i 35 § första eller andra stycket eller i 36 § första stycket angives, er hållit vederbörlig debetsedel, hos den lokala skattemyndigheten gör anmä lan härom, åligger det denna att, om debetsedel bort utfärdas, ofördröjli gen översända sådan till den skatt skyldige. Anmälan, som här avses, bör göras senast tio dagar efter nyss nämnda tidpunkt.
§•
Skattskyldig äger hos vederböran de lokala skattemyndighet, då behov av ytterligare skatteanvisningar fö religger eller anledning eljest upp kommit, göra framställning om ut färdande av duplettdebetsedel. Har sådan framställning gjorts, skall duplettdebetsedel skyndsamt över sändas till den skattskyldige.
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
177
framställningen uppgiven eller eljest
känd adress.
45
1 mom.
Sedan debetsedel å preli
minär skatt utfärdats, må, därest
bättre överensstämmelse mellan den
preliminära och den motsvarande
slutliga skatten därigenom kan an
tagas uppkomma, genom jämkning
föreskrivas ändrade grunder för ut
tagande av den preliminära skatten.
Jämkning skall göras bland annat i
följande fall, nämligen
1) då skattskyldig har att utgöra
preliminär A-skatt och enligt under
rättelse från
länsbyrå för folkbok
föringen
sådan ändring skett i den
skattskyldiges civilstånd, vartill hän
syn skall tagas vid taxering under
året näst efter inkomståret;
2) då skattskyldig visar eller, så
vitt hans ortsavdrag är beroende av
makes inkomst, gör sannolikt att
ändring skett i förhållande, vartill
hänsyn skall tagas vid bestämmande
av ortsavdrag för honom vid den
taxering, som skall verkställas under
året näst efter inkomståret;
3) då skattskyldig gör sannolikt
eller det eljest för myndigheten
framstår såsom troligt, att den pre
liminära skatten till följd av ändring
i inkomst eller i avdrag för omkost
nader i förvärvskälla eller beträf
fande allmänna avdrag eller av an
nan anledning kommer att avvika
från motsvarande slutliga skatt;
4) då skattskyldig visar eller myn
digheten eljest erhåller kännedom
om att den skattskyldiges skatteför-
måga blivit väsentligen nedsatt av
anledning, varom i 50 § 2 mom. kom
munalskattelagen förmäles, dock att
jämkning av skäl, som angivas i
tredje stycket nämnda moment, icke
skall ske, om den skattskyldige har
att utgöra preliminär A-skatt och
således bestämmelserna i 41 § 2
mom. äro tillämpliga; eller
5) då genom ändring i inkomst-
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
§•
1 mom.
Sedan debetsedel å preli
minär skatt utfärdats, må, därest
bättre överensstämmelse mellan den
preliminära och den motsvarande
slutliga skatten därigenom kan an
tagas uppkomma, genom jämkning
föreskrivas ändrade grunder för ut
tagande av den preliminära skatten.
Jämkning skall göras bland annat i
följande fall, nämligen
1) då skattskyldig har att utgöra
preliminär A-skatt och enligt under
rättelse från
länsstyrelsen
sådan
ändring skett i den skattskyldiges
civilstånd, vartill hänsyn skall tagas
vid taxering under året näst efter
inkomståret;
2) då skattskyldig visar eller, så
vitt hans ortsavdrag är beroende av
makes inkomst, gör sannolikt att
ändring skett i förhållande, vartill
hänsyn skall tagas vid bestämmande
av ortsavdrag för honom vid den
taxering, som skall verkställas under
året näst efter inkomståret;
3) då skattskyldig gör sannolikt
eller det eljest för myndigheten
framstår såsom troligt, att den pre
liminära skatten till följd av ändring
i inkomst eller i avdrag för omkost
nader i förvärvskälla eller beträf
fande allmänna avdrag eller av an
nan anledning kommer att avvika
från motsvarande slutliga skatt;
4) då skattskyldig visar eller myn
digheten eljest erhåller kännedom
om att den skattskyldiges skatteför-
måga blivit väsentligen nedsatt av
anledning, varom i 50 § 2 mom. kom
munalskattelagen förmäles, dock att
jämkning av skäl, som angivas i
tredje stycket nämnda moment, icke
skall ske, om den skattskyldige har
att utgöra preliminär A-skatt och
således bestämmelserna i 41 § 2
mom. äro tillämpliga; eller
5) då genom ändring i inkomst-
178
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
(Nuvarande lydelse)
förhållandena eller av annat skäl ändrad skatteform synes påkallad.
I fall,------------------------------------------Oaktat vad---------------------------------Erhåller lokal skattemyndighet — Innan jämkning---------------- - — — Jämkning må —---------------------- - —
förhållandena eller av annat skäl ändrad skatteform synes påkallad. ------------------- sexhundra kronor. ----------------- särskild omständighet. --------------------- — må erfordras.
- obehövligt. ------------------— efter inkomståret.
(Föreslagen lydelse)
53 §.
1 mom.
Debiterad skatt samt så
dan preliminär A-skatt, som av ar betsgivare innehållits med ledning av debetsedel, skall, där ej nedan i den na paragraf eller i 56 § annorlunda stadgas, senast under den uppbörds- termin, då skatten förfaller till be talning, medelst skatteanvisning in betalas å
fast
postanstalt inom riket
eller hos sådan penninginrättning, varom i 52 § sägs.
Inbetalning, som icke skall ske på sätt i nästföljande stycke sägs, må ock kunna fullgöras sålunda, att skattebeloppet medelst girering över föres till postgirokontorets skatteav delning. För att dylik inbetalning, avseende viss uppbördstermin, skall anses fullgjord under denna termin, skall försändelse innehållande
giro-
kort
jämte skatteanvisning eller
skatteanvisningar ävensom, i sist nämnda fall, summerad förteckning över de olika skattebeloppen hava inkommit till postanstalt senast å terminens sista dag.
Arbetsgivare med minst två arbets tagare, så ock annan arbetsgivare, be träffande vilken
länsstyrelsen eller i
stöd1
den lokala skattemyndigheten
så förordnat, skall inbetala under uppbördstermin förfallande skatt, som innehållits å arbetstagares lön, sålunda, att det sammanlagda skat tebeloppet medelst inbetalningskort eller
girokort
inbetalas eller över
föres till
postgirokontot för skatte
avdelningen vid postkontoret i resi densstaden.
Samtidigt skola skatte-
1 mom.
Debiterad skatt samt så
dan preliminär A-slcatt, som av ar betsgivare innehållits med ledning av debetsedel, skall, där ej nedan i den na paragraf eller i 56 § annorlunda stadgas, senast under den uppbörds termin, då skatten förfaller till be talning, medelst skatteanvisning in betalas å postanstalt inom riket eller hos sådan penninginrättning, varom i 52 § sägs.
Inbetalning, som icke skall ske på sätt i nästföljande stycke sägs, må ock kunna fullgöras sålunda, att skattebeloppet medelst girering över föres till postgirokontorets skatteav delning. För att dylik inbetalning, avseende viss uppbördstermin, skall anses fullgjord under denna termin, skall försändelse innehållande
gire
ring skort
jämte skatteanvisning eller
skatteanvisningar ävensom, i sist nämnda fall, summerad förteckning över de olika skattebeloppen hava inkommit till postanstalt senast å terminens, sista dag.
Arbetsgivare med minst två arbets tagare, så ock annan arbetsgivare, beträffande vilken den lokala skatte myndigheten så förordnat, skall in betala under uppbördstermin förfal lande skatt, som innehållits å arbets tagares lön, sålunda, att det sam manlagda skattebeloppet medelst in betalningskort eller
gireringskort
in
betalas eller överföres till
särskilt
skattepostgirokonto för länsstyrelsen i länet.
Samtidigt skola skatteanvis
ningar insändas till
länsstyrelsen.
i Ändringen överensstämmer med i nämndens betänkande Uppbördsverkens förstat ligande föreslagen ändring.
Kungi. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
179
anvisningar
jämte summerad för
teckning över de olika skattebelop
pen
insändas till
skatteavdelningen.
Dock äger statlig myndighet efter an
mälan till
skatteavdelningen vid
postkontoret i residensstaden,
så ock
annan arbetsgivare, om han har
minst
etthundra
arbetstagare, efter
tillstånd av
vederbörande länsstyrel
se
insända skatteanvisningar avseen
de preliminär A-skatt
jämte summe
rad förteckning över de olika, vid
varje uppbördstermin till skatteav
delningen inbetalda skattebeloppen
allenast en gång om året i samband
med inbetalning av skatt förfallan
de till betalning under uppbördster-
minen i januari månad. I sist avsett
fall skall arbetsgivaren för varje ar
betstagare insända allenast en skat-
teanvisning på vilken upptagits sam
manlagda beloppet av de för arbets
tagaren gjorda skatteavdragen. Ar
betsgivare, varom i detta stycke för-
mäles, må samtidigt med inbetalning
av arbetstagares skatt inbetala jäm
väl arbetsgivaren själv påförd preli
minär och kvarstående skatt. För att
inbetalning skall anses verkställd
under uppbördsterminen, skall inbe
talningskortet eller
girokortet
även
som i förekommande fall försändel
sen hava inkommit till postanstalt
senast den 18 i den månad, under
vilken terminen infaller.
Vid inbetalning--------------------------
3 mom.
Då särskilda skäl därtill
äro må Kungl. Maj :t eller, efter
Kungl. Maj :ts bemyndigande,
gene
ralpoststyrelsen
medgiva dels att viss
arbetsgivare eller viss grupp av ar
betsgivare må, utan att gälda sådan
särskild avgift eller restavgift varom
förmäles i 54 eller 58 §, inbetala
arbetstagares under uppbördstermin
förfallande skatt efter utgången av
samma termin eller, beträffande ar
betsgivare, som i 1 mom. tredje styc
ket sägs, efter den 18 i den månad,
uppbördsterminen infaller, dels ock
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
Dock äger statlig
eller kommunal
myndighet efter anmälan till
läns
styrelsen,
så ock annan arbetsgivare,
om han har minst
femtio
arbetsta
gare, efter tillstånd av
länsstyrelsen
insända skatteanvisningar avseende
preliminär A-skatt allenast en gång
om året i samband med inbetalning
av skatt förfallande till betalning
under uppbördsterminen i januari
månad. I sist avsett fall skall arbets
givaren för varje arbetstagare in
sända allenast en skatteanvisning på
vilken upptagits sammanlagda belop
pet av de för arbetstagaren gjorda
skatteavdragen. Arbetsgivare, varom
i detta stycke förmäles, må samti
digt med inbetalning av arbetstaga
res skatt inbetala jämväl arbetsgiva
ren själv påförd preliminär och
kvarstående skatt. För att inbetal
ning skall anses verkställd under
uppbördsterminen, skall inbetal
ningskortet eller
gir er ing skortet
ävensom i förekommande fall för
sändelsen hava inkommit till postan
stalt senast den 18 i den månad,
under vilken terminen infaller.
------------ avräknas härå.
3 mom.
Då särskilda skäl därtill
äro må Kungl. Maj :t eller, efter
Kungl. Maj :ts bemyndigande,
cen
trala folkbokförings- och uppbörds-
nämnden
medgiva dels att viss ar
betsgivare eller viss grupp av ar
betsgivare må, utan att gälda sådan
särskild avgift eller restavgift varom
förmäles i 54 eller 58 §, inbetala ar
betstagares under uppbördstermin
förfallande skatt efter utgången av
samma termin eller, beträffande ar
betsgivare, som i 1 mom. tredje styc
ket sägs, efter den 18 i den månad,
180
Kungl. Majds proposition nr 130 år 1967
(Nuvarande lydelse)
att viss arbetsgivare eller viss grupp av arbetsgivare må inbetala skatt för arbetstagare i annan ordning än i denna förordning sägs.
54
Har skattskyldig eller annan ar betsgivare än i 53 § 1 mom. tredje stycket sägs försummat att under uppbördstermin inbetala därunder förfallande skatt, äger han att se nast den 18 i den månad, under vil ken terminen infallit, å
fast
postan
stalt inom riket medelst skatteanvis- ning erlägga skatten, därvid han till lika skall gälda särskild avgift, ut görande för skattebelopp om
högst 20 kronor... 20 öre över 20 men icke över 50 kronor ... 50 öre
över 50 men icke över 100 kro nor ... 1 krona samt
över 100 kronor... 1 krona för varje påbörjat hundratal kronor.
Oavsett om---------------- ----------------Inbetalas skatt---------------------------Då särskilda------------------------------
uppbördsterminen infaller, dels ock att viss arbetsgivare eller viss grupp av arbetsgivare må inbetala skatt för arbetstagare i annan ordning än i denna förordning sägs.
§•
Har skattskyldig eller annan ar betsgivare än i 53 § 1 mom. tredje stycket sägs försummat att under uppbördstermin inbetala därunder förfallande skatt, äger han att senast den 18 i den månad, under vilken terminen infallit, å postanstalt inom riket medelst skatteanvisning erläg ga skatten, därvid han tillika skall gälda särskild avgift, utgörande för skattebelopp om
högst 20 kronor... 20 öre över 20 men icke över 50 kronor ... 50 öre
över 50 men icke över 100 kro nor ... 1 krona samt
över 100 kronor ... 1 krona för varje påbörjat hundratal kronor,
etthundra kronor.
------särskilda avgiften. ---------- denna paragraf.
(Föreslagen lydelse )
56 §.
1 mom.
Inbetalas i annat fall än i
53 § 1 mom. tredje stycket eller 54 § sägs skatt medelst skatteanvisning under tiden mellan två uppbördster- miner, skall skatten anses vara inbe tald under den senare av dessa ter miner, såvida icke av anteckning å inbetalningskort eller
girolcort
eller
eljest framgår att inbetalningen av ser skatt, som förfallit till betalning under en tidigare uppbördstermin. 4
4
mom.
Skatt, som inbetalas till
centrala skattekontot, skall anses vara inbetald den dag då inbetal ningskort eller försändelse innehål lande
qirokort
inkommit till postan
stalt.
Vid inbetalningen skall å inbetal ningskortet eller
girokortet
angivas
1 mom.
Inbetalas i annat fall än i
53 § 1 inom. tredje stycket eller 54 § sägs skatt medelst skatteanvisning under tiden mellan två uppbördster- miner, skall skatten anses vara in betald under den senare av dessa terminer, såvida icke av anteckning å inbetalningskort eller
girerings-
kort
eller eljest framgår att inbetal
ningen avser skatt, som förfallit till betalning under en tidigare upp bördstermin.
4
mom.
Skatt, som inbetalas till
centrala skattekontot, skall anses vara inbetald den dag då inbetal ningskort eller försändelse innehål lande
gireringskort
inkommit till
postanstalt.
Vid inbetalningen skall å inbetal ningskortet eller
gireringskortet
an-
Kungl, Maj:ts proposition nr 130 år 1967
181
deri skattskyldiges namn och post
adress ävensom skatteslag, upp
bördsår och uppbördstermin, samt,
där så kan ske, den skattskyldiges
födelsetid och mantalsskrivnings-
adress samt debetsedelns nummer.
Då arbetsgivare inbetalar genom
skatteavdrag innehållen skatt, skall
därjämte arbetsgivarens namn och
adress angivas. Ej må inbetalnings-
eller
girokoTt
avse mer än en skatt
skyldig och en skattepost.
Då arbetsgivare--------------------------
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
givas den skattskyldiges namn och
postadress ävensom skatteslag, lipp-
bördsår och uppbördstermin, samt,
där så kan ske, den skattskyldiges
födelsetid och mantalsskrivnings-
adress samt debetsedelns nummer.
Då arbetsgivare inbetalar genom
skatteavdrag innehållen skatt, skall
därjämte arbetsgivarens namn och
adress angivas. Ej må inbetalnings-
eller
gireringskort
avse mer än en
skattskyldig och en skattepost.
--------tillhandahållen blankett.
57 §.
Penninginrättning, varom i 52 §
sägs, postanstalt och postgirokonto
rets skatteavdelning skola redovisa
inbetald skatt till
skatteavdelning
vid postkontor i residensstad
i den
ordning Kungl. Maj :t bestämmer.
Skatteavdelning vid postkontor el
ler, såvitt gäller skattskyldiga i stad
och Kungl. Maj:t ej annorlunda för
ordnat, clen lokala skattemyndighe
ten i staden skall anteckna inbetald
skatt å uppbördskort
samt upprätta
restlängd
i den ordning Kungl. Maj:t
bestämmer.
Penninginrättning, varom i 52 §
sägs, postanstalt och postgirokonto
rets skatteavdelning skola redovisa
inbetald skatt till
länsstyrelse
i den
ordning Kungl. Maj :t bestämmer.
Länsstyrelse skall i den ordning
Kungl. Maj.t bestämmer anteckna
inbetald skatt för envar skattskyldig
samt upprätta restlängd.
70
2 mom.
Har vid granskning bos
riksrevisionsverket av verkställd de
bitering befunnits, att skatt blivit
från debitering obehörigen utesluten
eller till för ringa belopp påförd eller
att preliminär skatt blivit gottskriven
med för högt belopp, skall vederbö
rande länsstyrelse underrättas här
om. Länsstyrelsen har att verkstäl
la den utredning i ärendet, som må
finnas erforderlig,
och att, om
för
hållande, som nyss sagts,
finnes fö
religga,
efter hörande av den skatt
skyldige fastställa det belopp denne
bär att gälda.
Finner
länsstyrelsen
efter anmä
lan
av lokal skattemyndighet
eller
eljest sådant förhållande vara för
banden, skall
länsstyrelsen
likaledes,
2 mom.
Har vid granskning hos
riksrevisionsverket av verkställd de
bitering befunnits, att skatt blivit
från debitering obehörigen utesluten
eller till för ringa belopp påförd eller
att preliminär skatt blivit gottskriven
med för högt belopp, skall vederbö
rande länsstyrelse underrättas här
om. Länsstyrelsen bär att verkstäl
la den utredning i ärendet, som må
finnas erforderlig.
Föreligger
förhål
lande, som nyss sagts,
skall länssty
relsen,
efter hörande av den skatt
skyldige
när så finnes påkallat,
fast
ställa det belopp denne har att gälda.
Finner
lokal skattemyndighet
ef
ter anmälan eller eljest sådant för
hållande vara för handen, skall
myn
digheten,
efter hörande av den
182
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
(Nuvarande lydelse)
efter hörande av den skattskyldige,
fastställa det belopp denne har att
erlägga.
skattskyldige,
när så finnes påkallat,
fastställa det belopp denne har att
erlägga.
(Föreslagen lydelse)
Anvisningar
5. Det ankommer —
till 45
1. Har skattskyldig, som skall er
lägga preliminär A-skatt, enligt un
derrättelse från
länsbyrå för folk
bokföringen
ändrat civilstånd under
förra delen av inkomståret, skall lo
kal skattemyndighet utan särskild
anmälan från den skattskyldige vid
taga den jämkning av nämnda skatt,
som av ändringen må betingas.
Lokal skattemyndighet-------------------
till 39 §.
------ —- skall verkställas.
Nämnden äger medgiva att preli
minär A-skatt, som skall utgå med
belopp enligt skattetabell, må beräk
nas till annat belopp än som angives
i tabellen under förutsättning att av
vikelsen endast är att anse som
ringa.
§•
1. Har skattskyldig, som skall er
lägga preliminär A-skatt, enligt un
derrättelse från
länsstyrelsen
ändrat
civilstånd under förra delen av in
komståret, skall lokal skattemyndig
het utan särskild anmälan från den
skattskyldige vidtaga den jämkning
av nämnda skatt, som av ändringen
må betingas.
------------------icke uttages.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968; dock att förordning
ens bestämmelser skola gälla redan dessförinnan såvitt fråga är om åtgär
der, som erfordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.
Beträffande preliminär skatt avseende inkomståret 1967 samt tillkom
mande skatt, som skall inbetalas under uppbördsterminen i januari månad
1968, skola äldre bestämmelser i 53 och 57 §§ gälla.
Anm.:
I betänkande angående uppbördsverkens förstatligande har nämn
den framlagt förslag till vissa ändringar i uppbördsförordningen, som tar
bort den nuvarande skillnaden mellan land och stad i uppbördsavseende.
Enär någon skillnad mellan land och stad inte göres i datasystemet sam
manfaller de sålunda föreslagna ändringarna i förordningens nuvarande ly
delse i stort sett med de ändringar som i förevarande hänseende påkallas av
datareformens genomförande. I anledning härav har i ovanstående förslag
ej intagits samtliga de ändringar i förordningens nuvarande lydelse, som
föranledes av datareformens genomförande. I betänkande angående upp
bördsverkens förstatligande redovisat förslag till ändring av uppbördsför
ordningen har intagits såsom
Bilaga
till förevarande betänkande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
183
Centrala folkbokförings- och uppbördsnämndens förslag
till
Lag om ändring i lagen den 26 oktober 1951 (nr 691) om viss lindring i
skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan
Härigenom förordnas, att 1, 2, 4 och 5 §§ lagen den 26 oktober 1951
(nr 691)1 om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör
svenska kyrkan skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
1
Avgifter till svenska kyrkan eller
hennes prästerskap, kyrkomusiker
eller betjäning,
vilka efter
kyrko
stämmas
beslut eller eljest utdebite-
ras efter de grunder som för
kommu-
nalutskylders
utgörande
i allmänhet
äro stadgade, skola
efter endast sex
tio procent av det belopp för skatte
krona och skatteöre, vilket bestämts
till utdebitering, påföras den, som är
för inkomståret mantalsskriven här
i riket men som vid ingången av in
komståret icke tillhör svenska kyr
kan.
2
Det åligger —---------— -----------------
Har i stomme till debiteringslängd,
som överlämnats till den lokala skat
temyndigheten från länsbyrå för
folkbokföringen, intagits uppgift att
skattskyldig vid ingången av in
komståret icke tillhör svenska kyr
kan, skall debiteringen ske i enlighet
med den sålunda lämnade uppgiften. 4
4
Har rätt till skattenedsättning en
ligt 1 §,
på grund av oriktig uppgift
från länsbyrå för folkbokföringen
eller av annan anledning,
icke beak
tats vid debiteringen äger den skatt
skyldige söka rättelse hos den lokala
skattemyndighet som verkställt de-
1 Senaste lydelse av 1 § se 1953:402.
§•
Församlingsskatt, varom i lagen
om församlingsstyrelse är stadgat
och som
efter
kyrkofullmäktiges
be
slut eller eljest utdebiteras efter de
grunder som för
kommunalskatts
ut
görande
är stadgat, skall
efter endast
sextio procent av det belopp för skat
tekrona och skatteöre, vilket be
stämts till utdebitering, påföras den,
som är för inkomståret mantalsskri
ven här i riket men som vid ingången
av inkomståret icke tillhör svenska
kyrkan.
§•
— — enligt 1 §.
§•
Har rätt till skattenedsättning en
ligt 1 § icke beaktats vid debitering
en äger den skattskyldige söka rät
telse hos den lokala skattemyndig
het som verkställt debiteringen; och
skall därvid vad i uppbördsförord-
ningen är stadgat angående rättelse
184
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
biteringen; och skall därvid vad i av felaktig debitering av slutlig eller uppbördsförordningen är stadgat an- tillkommande skatt äga tillämp- gående rättelse av felaktig debitering ning. av slutlig eller tillkommande skatt äga tillämpning.
5 §.
I denna lag förstås med taxeringsår: det—--------- -----------------------verkställes; samt inkomstår: det---------------- - — ---------------- föregått taxeringsåret.
Vad i denna lag stadgas angående länsbyrå för folkbokföringen skall beträffande stad, där det tryckande registret föres hos den lokala skat temyndigheten, avse sistnämnda myndighet.
Rutigt Mdj.:ts proposition nr 130 År 1967
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
185
Centrala folkbokförings- och uppbördsnämndens förslag
till
Förordning om ändring av 8 § förordningen den 18 december 1959 (nr 551)
angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om
allmän försäkring
Härigenom förordnas, att 8 § förordningen den 18 december 1959 (nr
551)1 angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om
allmän försäkring skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
8
Har belopp----------------------------------
Om pensionsgrundande — —-------
Pensionsgrundande inkomst som
överståthållarämbetet eller lokal
skattemyndighet bestämt senast den
20 november
under taxeringsåret
skall, därest debetsedel å slutlig
skatt utfärdas för den försäkrade,
angivas å debetsedeln. Har pensions
grundande inkomst bestämts efter
nämnda tidpunkt, skall underrättel
se härom sändas till den försäkrade.
Har verkställd-------------------------- —
Underrättelse enligt---------—• ----- -
§•
• —• stycket sägs.
--------pensionsgrundande inkomsten.
Pensionsgrundande inkomst som
överståthållarämbetet eller lokal
skattemyndighet bestämt senast den
1 oktober
under taxeringsåret skall,
därest debetsedel å slutlig skatt ut
färdas för den försäkrade, angivas å
debetsedeln. Har pensionsgrundande
inkomst bestämts efter nämnda tid
punkt, skall underrättelse härom
sändas till den försäkrade.
------- den försäkrade.
— —--------över beslutet.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.
1 Ang. förordningens rubrik och senaste lydelse av 8
se 1962:395.
186
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
Centrala folkbokförings- och uppbördsnämndens förslag
till
Förordning om ändring av 17 § förordningen den 18 december 1959 (nr 552)
angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
Härigenom förordnas, att 17 § förordningen den 18 december 1959 (nr
552)1 angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäk
ring, m. m., skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
17
Arbetsgivaravgift uppgående--------
Riksförsäkringsverket skall
sär
skilt för varje uppbördsdistrikt, så
vitt gäller Stockholm före den 1 au
gusti och i övrigt före den 1 septem
ber
under året näst efter utgiftsåret,
lämna
vederbörande lokala skatte
myndighet
uppgift om de arbetsgi
varavgifter som skola påföras i sam
band med slutlig skatt.
§•
— därtill föreligga.
Riksförsäkringsverket skall
senast
den 1 oktober
under året näst efter
utgiftsåret lämna uppgift om de
arbetsgivaravgifter, som skola på
föras i samband med slutlig skatt.
Närmare föreskrifter härom medde
las av centrala folkbokförings- och
uppbördsnämnden efter samråd med
riksförsäkringsverket.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.
1 Rubrikens lydelse enligt 1962: 396. Senaste lydelse av 17 § se 1961: 261.
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
187
Centrala folkbokförings- och uppbördsnämndens förslag
till
Lag om ändring av 2 § lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering
av folkpensioneringen
Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 25 maj 1962 (nr 398)1 om finan
siering av folkpensioneringen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
2
Såsom bidrag till kostnaderna för
folkpensioneringen skall, såvitt ej
annat följer av vad i andra stycket
sägs, envar erlägga folkpensionsav
gift för år, då för honom beräknats
till statlig inkomstskatt beskatt
ningsbar inkomst, under förutsätt
ning att han vid utgången av detta
år fyllt minst aderton och högst sex
tiosex år, att han varit här i riket
mantalsskriven för året näst före
taxeringsåret samt att han vid
tid
punkten för tryckningen av stomme
till inkomstlängd för
taxeringsåret
var svensk medborgare.
Folkpensionsavgift skall--------------
§•
Såsom bidrag till kostnaderna för
folkpensioneringen skall, såvitt ej
annat följer av vad i andra stycket
sägs, envar erlägga folkpensionsav
gift för år, då för honom beräknats
till statlig inkomstskatt beskatt
ningsbar inkomst, under förutsätt
ning att han vid utgången av detta
år fyllt minst aderton och högst sex
tiosex år, att han varit här i riket
mantalsskriven för året näst före
taxeringsåret samt att han vid
in
gången av året näst före
taxerings
året var svensk medborgare.
--------- före taxeringsåret.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968. Äldre bestämmelser skola
fortfarande gälla beträffande pensionsavgifter som påföras för år 1967 eller
tidigare år.
!Senaste lydelse av 2 § se 1965:74.
188
Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1967
Centrala folkbokförings- och uppbördsnämndens förslag
till
Förordning om ändring av 10 § förordningen den 21 maj 1965 (nr 153)
om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar
Härigenom förordnas, att 10 § förordningen den 21 maj 1965 (nr 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar skall erhålla ändrad ly delse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
10
§.
Bifalles ansökan om skatteberäk ning enligt denna förordning senast den
20 november
under taxerings
året, skall skatteberäkningen iaktta gas vid debitering av slutlig skatt.
Bifalles ansökan —--------------------Föranleder skatteberäkning, var om beslut meddelats efter den
20
november
under taxeringsåret, att
ytterligare skatt skall uttagas, äga uppbördsförordningens bestämmel ser om tillkommande skatt tillämp ning.
Bifalles ansökan om skatteberäk ning enligt denna förordning senast den
1 oktober
under taxeringsåret,
skall skatteberäkningen iakttagas vid debitering av slutlig skatt. -------- icke ränta.
Föranleder skatteberäkning, var om beslut meddelats efter den
1 ok
tober
under taxeringsåret, att ytter
ligare skatt skall uttagas, äga upp bördsförordningens bestämmelser om tillkommande skatt tillämpning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
189
Innehåll
Propositionens huvudsakliga innehåll.................................................................. 2
Författningsförslag ...................................................................................... 3
Inledning ........................................................................................................................ 52
Uppbördsutredningen och remissyttrandena.................................................... 54
Företrädare för det allmänna i uppbördsmål ........................................... 54
Utredningen.......................................................................................................... 54
Remissyttrandena ............................................................................................. 56
Anstånd med betalning av skatt...................................................................... 59
Utredningen.......................................................................................................... 59
Remissyttrandena ............................................................................................. 61
Skatteavdrag när debetsedel inte lämnats, m. m.......................................... 65
Utredningen.......................................................................................................... 65
Remissyttrandena ............................................................................................. 69
Restavgift................................................................................................................... 75
Utredningen.......................................................................................................... 75
Remissyttrandena ............................................................................................. 77
Omdebitering, avkortning och restitution.................................................... 81
Utredningen.......................................................................................................... 81
Remissyttrandena ............................................................................................. 83
Preskription av skatt............................................................................................ 84
Utredningen.......................................................................................................... 84
Remissyttrandena ............................................................................................. 85
Arbetsgivarna och uppbördsförfarandet .................................................... 87
Utredningen.......................................................................................................... 87
Remissyttrandena ............................................................................................. 89
Räntefrågor ............................................................................................................... 94
Utredningen.......................................................................................................... 94
Remissyttrandena ............................................................................................. 96
Tillkommande skatt................................................................................................ 97
Utredningen.......................................................................................................... 97
Remissyttrandena ............................................................................................. 98
Beloppsgräns i vissa fall .................................................................................... 98
Utredningen.......................................................................................................... 98
Remissyttrandena ............................................................................................. 101
Skatteavdrag på konkursgäldenärs inkomst ........................................... 103
Utredningen.......................................................................................................... 103
Remissyttrandena ............................................................................................. 110
Departementschefen ................................................................................................. 114
Allmänt ................................................................................................................... 114
Företrädare för det allmänna i uppbördsmål ........................................... 114
Anstånd med betalning av skatt ................................................................. 117
Skatteavdrag när debetsedel inte lämnats, m. m.......................................... 119
Restavgift................................................................................................................... 124
Omdebitering, avkortning och restitution.................................................... 125
Preskription av skatt............................................................................... 127
Arbetsgivarna och uppbördsförfarandet............................................... 129
Räntefrågor ............................................................................................... 132
Tillkommande skatt ...............................................................................
134
Beloppsgräns i vissa fall..........................................................................
135
Skatteavdrag på konkursgäldenärs inkomst......................................... 137
Vissa författningsändringar med anledning av övergången till ADB-
systemet ............................................................................................... 139
Övriga frågor ...........................................................................................
141
Övergångsbestämmelser .......................................................................... 144
Departementschefens hemställan ............................................................ 145
Bilaga 1..........................................................................................................
147
Bilaga 2.......................................................................................................... 171
Bilaga 3.......................................................................................................... 174
190
Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1967
MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670264