RÅ 1993:96
Tillämpning av 72 § patentlagen.
De Forenede Bryggerier A/S (bryggeribolaget) beviljades den 17 november 1988 - efter ansökan den 9 augusti 1983 - svenskt patent för kvalitetsbedömning av kött. Eftersom till betalning förfallna årsavgifter inte erlagts enligt föreskrifterna i 41 § patentlagen förföll patentet enligt 51 § patentlagen.
I skrivelse som inkom till Patent- och registreringsverket den 17 november 1989 gjorde bryggeribolaget framställning om förklaring enligt 72 § patentlagen.
Beträffande faktiska omständigheter av betydelse i sammanhanget upplyste bryggeribolaget följande. Awapatent AB var bryggeribolagets patentombud i Sverige. Awapatent AB var ett stort patentombudsföretag som var organiserat i olika avdelningar. Patenthandläggarna ingick i patentombudsbolagets patentsektion. Awapatent hade i sin ekonomisektion en kassafunktion som mottog betalningar och bokförde de därmed avsedda transaktionerna. Antalet transaktioner som bokfördes dagligen var mycket stort. Årligen gjordes omkring 25 000 inbetalningar till kassan. Kassans personal hade inget att göra med årstaxeinbetalningarna. För årstaxefrågor hade Awapatent en särskild avdelning, årstaxeavdelningen. Det var denna som ombesörjde beordring och betalning till Patent- och registreringsverket av årstaxorna. Personalen vid denna avdelning hanterade enbart årstaxor och hade ingen direkt inblick i kassans transaktionsbokningar. Årligen beordrades omkring 15 000 årstaxebetalningar. Information lämnades rutinmässigt från den ena avdelningen till den andra, då ärenden som berörde en avdelning kom in till en annan avdelning. - Den vanliga rutinen i samband med inbetalning av årsavgifter från uppdragsgivare var att det till Awapatent inkom dels till kassan en postgiroverifikation avseende gjord inbetalning, dels till årstaxeavdelningen en blankett som tillställts uppdragsgivaren i samband med aviseringen av årsavgifterna och som uppdragsgivaren skulle återställa med förkryssad ruta som angav att inbetalning av avgift önskades. Kunde en inbetalning inte hänföras direkt till ett ärende skedde manuell behandling i efterhand av personal vid kassafunktionen. Rörde det sig om en årstaxebetalning lämnades en kopia av betalningsverifikationen till årstaxeavdelningen. För att undvika att patent förföll till följd av att frister försummades hade Awapatent utfärdat arbetsinstruktioner. Enligt dessa gällde vid aktuella tidpunkter följande. Påminnelser skulle skickas till uppdragsgivaren dels tre månader före den ordinarie förfallodagen, dels i form av s.k. straffavisering månaden efter den ordinarie förfallodagen och då i rekommenderat brev med mottagningsbevis. Fristen skulle noteras i manuell dagbok med påminnelsedag tre veckor före definitiv förfallodag. Inkom inte order om betalning senast tre veckor före den sista förfallodagen skulle personal vid årstaxeavdelningen plocka ut ärendet och ta kontakt med ansvarig handläggare eller chefen för patentsektionen för beslut om åtgärd. Kontroll skulle ske av att mottagningsbeviset hade erhållits i retur vederbörligen undertecknat. I det fall det fanns minsta tveksamhet beträffande den sista påminnelsen skulle vid genomgången ett beslut fattas om att sända ett telex/telefax till uppdragsgivaren. - Awapatent meddelade den 27 december 1988 genom telefax och post bryggeribolagets ombud i Danmark, Lumetech A/S, att årsavgifterna 1-6 förföll till betalning den 17 januari 1989. Samtidigt översändes patentbrevet. En ytterligare postpåminnelse avsändes den 12 januari 1989. Någon betalning inkom emellertid inte till Awapatent. Genom ett brev med rubriken "Sista påminnelse", som avsändes den 14 februari 1989 som rekommenderat med mottagningsbevis, påminde Awapatent Lumetech om att den ordinarie förfallodagen passerat men att patent trots detta kunde upprätthållas om avgifterna med strafftillägg inbetalades före den 17 maj 1989. På aktkopian av brevet fanns påstämplat "Noterat i dagbok" med datum "26/4". Lumetech inbetalade beloppet på Awapatents postgirokonto den 24 februari 1989. Inbetalningskortet innehöll uppgift om att beloppet avsåg de ifrågavarande årsavgifterna. Awapatents klient- och ärendenummer hade också angetts på kortet. Inbetalningen mottogs av kassan och kopia av betalningsverifikationen, dvs. inbetalningskortet, lämnades till årstaxeavdelningen. Ingen skriftlig returblankett med förkryssad ruta om att inbetalning skulle ske inkom till årstaxeavdelningen. Kopian av betalningsverifikationen sorterades där in i akten till ärendet. Några årsavgifter betalades emellertid inte in till Patent- och registreringsverket. Inte heller återbetalades mottaget belopp till Lumetech. Tre veckor före betalningsfristens utgång tog den person som var ansvarig för årstaxeavdelningen ut ärendet för genomgång. Hon observerade därvid inte kopian av betalningsverifikationen. Hon tog inte heller kontakt med vare sig ansvarig patenthandläggare, chefen för patentsektionen eller uppdragsgivaren, dvs. Lumetech. Hon tillförde akten i ärendet en av henne signerad notering "Ingen ytterligare åtgärd". Anteckningen gjordes på kopian av den sista påminnelsen till uppdragsgivaren.
Patent- och registreringsverket avslog bryggeribolagets framställning om förklaring enligt 72 § patentlagen genom beslut den 29 oktober 1990 varvid verket yttrade: Av ingivna handlingar framgår att ombudet aviserat bryggeribolaget om avgifterna genom Lumetech A/S vid olika tillfällen. I aviseringen av den 14 februari 1989 har ombudet upplyst om att de förhöjda årsavgifterna kunde erläggas med 3 960 kr senast den 17 maj 1989. Med anledning härav har Lumetech A/S inbetalt beloppet per postgiro med angivande av klientnr (aviseringens ref. nr), patentnummer och syftet med inbetalningen, nämligen årsavgift 1-6. Beloppet inkom på ombudets konto den 24 februari 1989. Ombudet vidarebefordrade emellertid inte årsavgiften till Patent- och registreringsverket, troligtvis beroende på att sedvanlig förkryssad blankett om inbetalning inte samtidigt översänts till patentbyrån. - För att förklaring enligt 72 § patentlagen skall kunna utfärdas erfordras att allt vidtagits som skäligen kunnat krävas för iakttagande av fristen. Enligt Patent- och registreringsverkets uppfattning har Lumetech A/S genom uppgifterna på postgirotalongen klargjort för ombudet att en betalningsorder förelåg betr. patentet. Även om ombudets personal inte insett detta vid mottagandet av talongen borde detta ha varit uppenbart i varje fall vid efterföljande kontroll av inbetalningen och efter återbetalning av beloppet till avsändaren. - Genom vad som förekommit i ärendet kan inte anses styrkt att allt vidtagits som skäligen kunnat krävas för iakttagande av fristen. Framställningen kan därför inte bifallas.
Bolaget vidhöll i besvär sin talan.
Patentbesvärsrätten (1991-10-03, Törnroth, Hagström, referent, Henningsson) biföll inte besvären och yttrade: Den grundläggande orsaken till att den aktuella årsavgiften, som av bryggeribolaget rättidigt inbetalats till det svenska ombudet, inte kom att vidarebefordras till patentverket får anses vara att en person med sekreterares ställning hos det svenska ombudets årstaxeavdelning agerat i strid med gällande instruktioner. Hon, som enligt uppgift tjänstgjort på årstaxeavdelningen sedan juni 1986 och uppsagt anställningsavtalet med verkan från maj 1989, har utan att kontakta överordnad beslutsfattare underlåtit att vidtaga ytterligare åtgärd efter avisering till klaganden om sista förfallodag. Hon har heller inte uppmärksammat den kopia av betalningsordern som översänts från kassan till årstaxeavdelningen. Någon uppgift har inte lämnats om eventuella kontrollrutiner avsedda att förebygga misstag bestående i att givna instruktioner åsidosätts (jfr Patentbesvärsrättens avgörande i målet P 87-289; ej prövningstillstånd). Vid dessa förhållanden kan det inte anses visat att ombudet gjort allt som skäligen kunnat krävas för att iaktta den ifrågavarande fristen. Då bryggeribolaget har att bära ansvaret för ombudets brist i skälig omsorg föreligger inte förutsättning att meddela begärd förklaring enligt 72 § patentlagen.
I besvär hos Regeringsrätten fullföljde bolaget sin talan.
Till stöd för sin talan anförde bryggeribolaget bl. a. Den befattningshavare på Awapatents årstaxeavdelning som omhänderhade ifrågavarande ärende hade tidigare skött sina uppgifter enligt fastställda rutiner och utan anmärkning. Hon anställdes hos Awapatent 1983 och innehade sedan april 1987 befattningen som ansvarig på årstaxeavdelningen. Sannolikt till följd av omständigheter i samband med att hon den 26 april 1989 sade upp sin anställning hos Awapatent med sista tjänstgöringsdag den 28 maj 1989 hade hon emellertid - i övrigt helt oförklarligt - handlat i strid med gällande instruktioner. Agerandet måste ses som ett isolerat misstag inom ett normalt fungerande system. Awapatent hade fungerande kontrollrutiner. Ingen organisation kunde emellertid till 100 procent skydda sig emot att en anställd handlar klart i strid med givna arbetsinstruktioner. Praxis i Sverige vad avser tolkningen av 72 § patentlagen stod inte i överensstämmelse med den praxis som gällde i övriga Europa och som utvecklats inom det Europeiska Patentverket (EPO). Där hade fastlagts att artikel 122 i den europeiska patentkonventionen - som i sak motsvarade bestämmelserna i 72 § patentlagen - var avsedd att säkerställa att ett isolerat misstag i ett normalt tillfredsställande system inte ledde till förlust av substantiella rättigheter.
Prövningstillstånd meddelades.
Regeringsrätten (1993-12-14, Dahlman, Berglöf, Swartling) yttrade, efter att ha redovisat de i inledningen återgivna faktiska omständigheterna:
Som Regeringsrätten uttalade i pleniavgörandet RÅ 1990 ref. 84 motiverar Sveriges anslutning till den europeiska patentkonventionen att vi i vår interna rättstillämpning, inom ramarna för vad som är förenligt med vår lagstiftning, beaktar den praxis vid tillämpning av motsvarande bestämmelser i den europeiska patentkonventionen som kommer till uttryck inom EPO. Föreskrifterna i 72 § patentlagen motsvarar i sak - oaktat vissa skillnader i bestämmelsernas utformning - artikel 122 i den europeiska patentkonventionen. Båda de ifrågavarande bestämmelserna får bl.a. anses syfta till att motverka att ett isolerat misstag i ett normalt tillfredsställande system leder till förlust av substantiella rättigheter. En sådan tillämpning av 72 § patentlagen har också godtagits i svensk rättspraxis (se t.ex. RÅ 1983 2:7). Flera avgöranden av EPO av motsvarande innebörd föreligger även.
Det grundläggande felet i Awapatents hantering av årsavgiftsbetalningen för bolaget har bestått i att den till Awapatents postgirokonto den 24 februari 1989 inkomna betalningen från bolagets danska ombud inte ledde till att Awapatent i nära anslutning till betalningens mottagande ombesörjde årsavgiftsbetalning till Patent- och registreringsverket. I målet har upplysts att det danska ombudet inte - som Awapatents normala rutiner förutsatte - samtidigt med postgiroinbetalningen återsände en erhållen blankett till Awapatents årstaxeavdelning med förkryssad ruta som angav att inbetalning av avgift önskades. Av den till Awapatent inkomna postgiroblanketten framgick dock klart att detta var bryggeribolagets önskan. Redan Lumetechs postgiroinbetalning till Awapatent borde därför ha föranlett Awapatent att betala årsavgifterna.
Utredningen i målet får anses ge vid handen att Awapatents underlåtenhet att betala årsavgifterna borde ha upptäckts vid en enligt Awapatents rutiner förutsatt genomgång av ärendet före betalningsfristens utgång och då lett till att årsavgifterna skulle ha betalats i tid. Att så inte skedde när denna sista säkerhetskontroll ägde rum har berott på särskilda orsaker som inte kunnat förutses. De av Awapatent antagna rutinerna för bevakning och kontroll av inbetalning av årsavgifter får anses ha varit så utformade att de normalt skulle ge en godtagbar säkerhet.
Vid en samlad bedömning av omständigheterna kring Awapatents försumlighet i fråga om inbetalning av årsavgifterna finner Regeringsrätten att förutsättningar föreligger att meddela förklaring enligt 72 § patentlagen.
Regeringsrätten ändrar Patentbesvärsrättens beslut och förklarar att årsavgifterna för avgiftsåren 1-6 skall anses erlagda i tid.
Regeringsråden M. Sjöberg och Voss var skiljaktiga såvitt gällde de tre sista styckena i Regeringsrättens yttrande och anförde: Väl kan de av Awapatent antagna rutinerna för bevakning och kontroll av inbetalning av årsavgifter anses ha varit så utformade att de normalt skulle ge en godtagbar säkerhet. Emellertid kan inte uteslutas att sådana omständigheter varit för handen vid den aktuella tiden att de gängse rutinerna inte skulle ge erforderlig säkerhet. Sålunda är upplyst i målet att den befattningshavare som var närmast ansvarig för inbetalningarna stod i begrepp att lämna sin anställning hos Awapatent just under den ifrågavarande tiden. Awapatent har i målet anfört att den befattningshavaren uppenbarligen under uppsägningsperioden gjort en felbedömning på grund av påverkan av känslor och stor arbetsbelastning. Omständigheterna får därför anses ha varit sådana att Awapatent haft anledning att ägna särskild uppmärksamhet åt att inbetalningar verkligen skedde i behörig ordning. Följaktligen kan det inte uteslutas att den underlåtenhet som förekommit haft sin grund i försummelse från Awapatents sida. En försummelse av nu berört slag kan inte anses ursäktlig. Förutsättning att meddela förklaring enligt 72 § andra stycket patentlagen jämfört med första stycket samma paragraf har således inte visats föreligga.
Vi fastställer Patentbesvärsrättens beslut.