om ändring i patentlagen (1967:837), m.m.

Regeringens proposition

1977/78:1

om ändring i patentlagen (1967: 837), m. m.;

beslutad den 29 september 1977.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i

bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

å regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

SVEN ROMANUS

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner 1970 års konvention om patentsamarbete och 1973 års europeiska patentkonvention.

Syftet med dessa konventioner är främst att undvika en del av det dub-

belarbete som f.n. utförs då en uppfinning patentsöks i flera länder. Enligt konventionen om patentsamarbete är det möjligt att samtidigt söka patent i

en eller flera av de fördragsslutande staterna genom cen s.k. internationell patentansökan. En sådan ansökan blir föremål för central nyhetsgransk-

ning vid en nationell patentmyndighet eller internationell organisation som har utsetts att utföra sådan granskning. När sökanden har fått utlåtande

över granskningen, kan han ta ställning ull om han vill återkalla ansökningen eller fullfölja den och få den prövad i någon eller några av de stater som den omfattar. Konventionen ger också sökanden möjlighet att få en förberedande patenterbarhetsprövning av ansökningen utförd. Om han fullföljer ansökningen, prövas den i vanlig ordning av de berörda nationella patentmyndigheterna. Resultaten av nyhetsgranskningen och av cvenuell förbe-

redande patenterbarhetsprövning är inte bindande för de nationella patent-

myndigheterna. Det centraliserade gransknings- och prövningsförfarandet syftar bara till att underlätta dessa myndigheters fortsatta handläggning av

ansökningen. Konventionen nödvändiggör inte några ändringar i de fördragsslutande staternas materiella patentlagstiftning.

Enligt den europeiska patentkonventionen skall ett europeiskt patentverk upprättas. Detta skall ha sitt säte i Mänchen. Det europeiska patentverket skall handlägga och pröva ansökningar som görs enligt konventionen och meddela patent för en eller flera av de fördragsslutande staterna.

Konventionen innehåller en fullständig reglering av förutsältningarna

för att europeiskt patent skall kunna meddelas. Europeiskt patent skall i

Prop. 1977/78:1 Del A 4

princip, i stat som patentet avser. ha samma rättsverkan som ett nationellt patent. Motsvarande gäller i fråga om rättsverkan av europeisk patentansökan. Konventionen inskränker inte de fördragsslutande staternas rätt att ha egna patentverk som meddelar nationella patent för vederbörande stat.

Vidare föreslås att riksdagen förnyar sitt godkännande av 1963 års konvention om förenhetligande av vissa delar av patenträtten, den s.k. lag-

konventionen. Sistnämnda konvention godkändes visserligen av riksdagen är 1967 men på grund av önskvärdheten att bevara rättslikheten inom Nor-

den på patenträttens område har regeringen inte förrän nu funnit sig böra

tillträda konventionen. Med hänsyn härtill har det ansetts att frågan om tillträde till nämnda konvention på nytt bör föreläggas riksdagen.

Propositionen innehåller förslag till den lagstiftning som behövs för att Sverige skall kunna tillträda konventionen om patentsamarbete och den curopeiska patentkonventionen. Lagförslagen innefattar därutöver viss anpassning av svensk patentlagstiftning till vad som kommer att gälla i öv-

riga västeuropeiska industriländer. Fagkonventionen nödvändiggör inte

några lagändringar. utöver de som föranleds av de två nyssnämnda konvenlionerna.

lagförslagen innebär bl. a. följande. Viss kodifiering föreslås av gällan-

de rätt beträffande vad som kan patenteras. Vidare föreslås vissa ändring-

ar av patentlagens bestämmelser rörande innehållet i den ensamrätt som ett patent ger. Institutet tilläggspatent upphävs. Giltighetstiden för patent föreslås förlängd från 17 till 20 år. Vissa nya grunder för ogiltigförklaring

av patent införs i patentlagen.

Lagförslagen har utarbetats i nordiskt samarbete.

Enligt förslaget bemyndigas regeringen att bestämma när den nya lagstiftningen skall träda i kraft.

Prop. 1977/78:1 Del A

1¶Förslag till Lag om ändring i patentlagen (1967: 837)

Härigenom föreskrives i fråga om patentlagen (1967: 837)!

dels att nuvarande 7 § skall upphöra att gälla, att nuvarande 8 och 9 §§ skall betecknas 7 och 8 §§ och erhålla nedan angivna lydelse, att rubriken

närmast före nuvarande 8 § skall sättas närmast före nya 7 § samt att en ny

paragraf, betecknad 9 §. av nedan angivna lydelse skall införas. dels avt 28—38 §§ och rubriken närmast före 28 § skall upphöra att gälla

samt att i stället skall införas elva nya paragrafer, betecknade 28—38 §§.

och en ny rubrik närmast före nya 28 §, av nedan angivna lydelse. dels att nuvarande 72—76 §§ skall betecknas 75-79 §§. att nya 75 och 77 §§ skall erhålla nedan angivna lydelse samt att tre nya paragrafer. be-

tecknade 72-74 §§, av nedan angivna lydelse skall införas. dels att 1--3, 6. 13, 15, 19—22, 24, 40, 41, 51 -53, 55, 60 och 65 §§ skall

ha nedan angivna lydelse, dels att 1 lagen skall införas fjorton nya paragrafer. betecknade 80—93 §§. och en rubrik närmast före 80 §, av nedan angivna lydelse, dels att punkt I andra meningen i lagens ikraftträdande- och övergångsbestämmelser skall upphöra att gälla.

Nuvarande Ixydelse Föreslagen Iydelse

$

Den som gjort en uppfinning. Den som gjort en uppfinning.

som kan tillgodogöras industriellt, som kan tillgodogöras industriellt. eller den till vilken uppfinnarens eller den till vilken uppfinnarens

rätt Övergått äger efter ansökan er- rätt Övergålt äger utt, enligt 1—10 hålla patent på uppfinningen och kap. denna lag, efter ansökan er-

därigenom förvärva ensamrätt att hålla patent på uppfinningen här i

yrkesmässigt utnyttja uppfinningen riket och därigenom förvärva enenligt denna lag. samrätt att yrkesmässigt utnyttja uppfinningen. Om europeiskt patent stadgas i II kap.

Såsom uppfinning anses aldrig

vad som utgör enbart I) en upptäckt, vetenskaplig teori eller matematisk metod,

2) en konstnärlig skapelse,

3) en plan, regel eller metod för

intellektuell verksamhet, för spel

eller för affärsverksamhet eller ett datorprogram.

4) ett framläggande av informa-

tion.

! Scnaste lydelse av 28 81977: 700 38 § 1977: 700 73 § 1977: 700 75 § 1977: 700

Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Såsom uppfinning anses ej heller sådant förfarande för kirurgisk eller terapeutisk behandling eller för diagnostisering som skall utövas på människor eller djur. Vad nu sagts utgör ej hinder för att patent meddelas på alster. däribland ämnen och blandningar av ämnen, för användning vid förfarande av detta slag.

Patent meddelas icke på

1) uppfinning vars utnyttjande skulle strida mot goda seder eller allmän

ordning.

2) växtsorter eller djurraser eller väsentligen biologiskt förfarande för framställning av växter eller djur: putent ma dock meddelas på mikrobiologiskt förfarande och alster av sådant förfarande.

$

Patent meddelas endast på upp- Patent meddelas endast på uppfinning som väsentligen skiljer sig finning som är av I förhållande till från vad som blivit känt före daåagen vad som blivit känt före dagen för för patentansökningen. patentansökningen och tillika väsentligen skiljer sig därifrån. Som känt anses allt som blivit all- Som känt anses allt som blivit all-

mint tillgängligt. vare sig detta mint tillgängligt. vare sig detta

skett genom skrift. föredrag. ut- skett genom skrift. föredrag. utnyttjande eller på annat sätt. Även nyttjande eller på annat sätt. Även innehållet i patentansökan som före innehållet i patentansökan som före nämnda dag gjorts här i riket anses nämnda dag gjorts här i riket anses som känt. om denna ansökan blir som känt. om denna ansökan blir allmänt ullgänglig enligt 22 5. allmänt tillgänglig enligt 22 §. Villkoret i första stycket att uppfinningen väsentligen skall skilja sig frän vad som blivit kän före dagen för patentansökningen gäller dock

icke i förhållande till innehållet i sådan ansökan.

Bestämmelser om att. vid till lämpning av andra stycket, ansökan som avses i3 eller II kap. i visså full äver samma verkan som cn här i riket gjord patentansökan finnas i 29,38 och 87 §§. Villkoret i första stycket att uppfinningen skall vara ny utgör ej hin-

der för att patent meddelas på känt

ämne eller känd blandning av åämnen för användning vid förfarande som avses i IS tredje stycket, om

Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

användningen av ämnet — eller

blandningen icke är känd vid förfa-

rande av detta slag.

Patent mä dock meddelas utan Patent må meddelas utan hinder hinder av att uppfinningen inom av alt uppfinningen inom sex mänasex månader innan patentansök- der innan patentansökningen gjor-

ningen gjordes blivit allmänt till- des blivit allmänt tillgänglig gänglig D ull följd av uppenbart miss-

D till följd av uppenbart miss- bruk i förhållande till sökanden elbruk i förhållande till sökanden el- ler någon från vilken denne härleler någon från vilken denne härle- der sin rätt elfer der sin rätt eller 2) genom att sökanden eller nä-

2) genom att sökanden eller nå- gon från vilken denne härleder sin gon från vilken denne härleder sin rätt förevisat uppfinningen på sarätt förevisat uppfinningen på offi- dan officiell eller officiellt erkänd ciell eller officiellt erkänd interna- internationell utställning som avses tionell utställning. iden i Paris den 22 november 1928

avslutade konventionen om inter-

nationella utställningar.

Fed

Den genom patent förvärvade Den genom patent förvärvade

ensamrätten imnebär att. med de ensamrätten innebär att. med de

undantag som anges nedan. annan undantag som anges nedan, annan än patenthavaren ej må utan den- än patenthavaren ej må utan den-

nes lov utnyttja uppfinningen vyr- nes lov utnyttja uppfinningen gekesmässigt genom att använda pa- nom att

teniskyddat förfarande, genom utt D tillverka, utbjuda, bringa i tillverka, införa, använda eller till omsättning eller använda patentförsäljning, uthyrning eller utlå- skyddat alster eller införa eller inning utbjuda patentskyddat alster neha sådant alster för ändamål eller på annat sätt. SOPL UH OSARTS,

2) använda pateniskyddat förfa-

runde eller, om han vet eller det

med hänsva till omständigheterna

är uppenbart att förfarandet ej får

användas utan patenthavarens lov.

utbjuda det för användning här i ri-

ket,

Avser uppfinningen förfarande 3) utbjuda, bringa i omsättning

för tillverkning av alster, omfattar eller använda alster som tillverkats

ensamrätten även alster som till- enligt patentskyddat förfarande elverkats enligt förfarandet. ler införa eller inneha ualstret för

ändamål som nu sagts.

Ensamrätten innebär även utt

annan än patenthavaren ej må utan

dennes lov utnyttja uppfinningen

genom att erbjuda eller tillkandahålla någon som ej är berättigad

att utnyttja uppfinningen sådant

medel för utt utöva den här i riket

Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

som hänför sig till något väsentligt i uppfinningen, om den som erbju-

der eller tillhandahåller medlet vet

eller det med hänsyn till omständigheterna är uppenbart att medlet är lämpat och avsett att användas vid utövande av uppfinningen. Är medlet en i handeln allmänt förekommande vara, gäller vad nu sagts dock endast om den som erbjuder eller tillhandahåller medlet söker påverka mottagaren = till handling som avses i första stycket. Vid tillämpning av bestämmelserna i detta stycke skall såsom berättigad att utnyttja uppfinningen icke anses den som utnyttjar uppfinningen på sätt som sägs i tredje stycket I, 3 eller 4. Ensamrätten omfattar icke ut- Från ensamrätten undantagas nyttjande av alster, som sålts här i I) utnyttjande som ej sker yvrkesriket i butik eiter på därmed jämför- mässigt, ligt sätt i strid mot ensamrätten, 2) utnyttjande av patentskyddat om köparen vid köpet icke ägde el- alster som bringats i omsättning ler bort äga kännedom om att en- här i riket av patenthavaren eller

samvrätten kränktes. med dennes samtycke,

3) utnyttjande av uppfinning för experiment, som avser själva uppfinningen.

4) beredning på apotek av läkemedel enligt läkares förskrivning i

enskilt fall eller åtgärd med sålun-

da berett läkemedel.

6 §& Regeringen äger förordna, att Ansökan om patent på uppfinansökan om patent på uppfinning, ning, vilken inom tolv månader fö-

vilken tidigare angivits i ansökan re ansökningsdagen angivits i ansö-

om skydd utom riket, skall vid till- kan avseende patent här i riket eller lämpning av 2 § första och andra patent, uppfinnarcertifikat — eller styckena samt 4 § anses gjord sam- skydd som nyttighetsmodell i främtidigt med ansökningen utom riket munde stat som är ansluten till Paom sökanden yrkar det. riskonventionen den 20 mars 1883 för skydd av den industriella ägan-

derätten, skall vid tillämpning av

2 § första, andra och fjärde styckena samt 4 § anses gjord samtidigt

med den tidigare ansökningen, om

2 Senaste lydelse 1977: 700

Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

sökanden yrkar det. Sådan prioritet må åtnjutas även från ansökan

om skydd som icke avser stat som

är ansluten till konventionen, om

motsvarande prioritet från svensk

patentunsökan medges där den ti-

digare ansökningen gjorts och om

där gällande lagstiftning i huvud-

sak överensstämmer med konven-

tionen.

I förordnande skola anges de Regeringen eller, efter regeringnärmare villkor, under vilka sådan ens bestämmande, patentmyndigkonventionsprioritet må åtnjutas. heten föreskriver i vilken ordning

yrkande om prioritet skall framstäl-

lus och vilka handlingar som skola

inges till stöd för yrkandet. Taktta-

ges ej vad sålunda föreskrivits, må prioritet icke åtnjutas.

8&$ 7§

Patentmyndighet för Sverige är Med patenimyndigheten uvses i patent- och registreringsverket. denna lag patentmyndigheten här i

riket, om ej annat sägs. Patentmyn-

dighet här i riket är patent- och registreringsverket.

95 85 Ansökan om patent göres skriftli- Ansökan om patent göres skriftli-

gen hos patentmyndigheten. gen hos patentmyndigheten eller, i

fall som avses i 3 kap., hos patent-

myndighet i främmande stat eller

hos internationell organisation.

Ansökningen skall innehålla be- Ansökningen skall innehålla beskrivning av uppfinningen, innefat- skrivning av uppfinningen, innefattande även ritningar om sådana be- tande även ritningar om sådana behövas, samt bestämd uppgift om hövas. samt bestämd uppgift om vad som sökes skyddat genom pa- vad som sökes skyddat genom patentet (patentkrav). Beskrivningen tentet (patentkrav). Den omstänskall vara så tydlig, att en fackman digheten att uppfinningen avser kemed ledning därav kan utöva upp- misk förening medför icke att befinningen. stämd användning måste anges i

patentkravet. Beskrivningen skall vara så tydlig, att en fackman med

ledning därav kan utöva uppfin-

ningen. Avser uppfinning mikrobio-

logiskt förfarande eller alster av så-

dant förfarande och skall mikroorgunism som icke är allmänt tillgänglig användas vid utövande av

uppfinningen, anses uppfinningen

icke tillräckligt tydligt angiven,

Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

med mindre en kultur av denna mikroorganism lämnas I förvar enligt föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bestämman-

de, patentmyndigheten meddelar.

Ansökningen skall dessutom innehålla ett sammandrag av beskrivning och patentkrav. Sammandraget skall tjäna enbart som teknisk information och må icke

tillmätas betydelse i annat avseen-

de. I ansökningen skall uppfinnarens I ansökningen skall uppfinnarens namn anges. Sökes patent av annan namn anges. Sökes patent av annan än uppfinnaren. skall sökanden än uppfinnaren. skall sökanden styrka sin rätt till uppfinningen. styrka sin rätt till uppfinningen.

Sökanden skall erlägga fastställd Sökanden skall erlägga fastställd ansökningsavgift. ansökningsavgift.

Prd Om sökanden begär det och erlägger särskild avgift, skall patentmyndigheten på de villkor regering-

en bestämmer låta ansökningen bli föremål för sådan nyhetsgranskning vid internationell nyhets-

granskningsmyndighet som avses i artikel 15.5 i den i Washington den 19 juni 1970 avslutade konventio-

nen om patentsamarbete.

13¶Ansökan om patent må icke änd- Ansökan om patent må icke ändras så, all patent sökes på nägot ras så. alt patent sökes på något som ej framgick av ansöknings- som ej framgick av ansökningen

handlingarna — vär ansökningen när den gjordes eller enligt 14 § gjordes eller enligt 14 § skall anses skall anses gjord. gjord.

15 PAd

Har sökanden icke iakttagit vad Har sökanden icke iakttagit vad

som är föreskrivet om ansökan el- som är föreskrivet om ansökan eller finner patentmyndigheten annat ler finner patentmyndigheten annat " hinder föreligga för bifall ull ansök- hinder föreligga för bifall till ansökningen, skall sökanden föreläggas ningen, skall sökanden föreläggas

att inom viss tid avge yttrande eller att inom viss tid avge yttrande eller

vidtaga rättelse. vidtaga rättelse. Sammandraget ma patentmyndigheten dock, utan att höra sökanden, göra de änd-

ringar som den finner nödvändiga.

Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande bydelse Föreslagen Iydelse

Underlåter sökanden att inom förelagd tid inkomma med yttrande eller

vidtaga ätgärd för att avhjälpa anmärkt brist. skall ansökningen avskrivas.

Underrättelse därom skall intagas i föreläggandet.

Avskriven ansökan äterupptages. om sökanden inom fyra mänader efter utgången. av förelagd tid inkommer med yttrande eller vidtager atgärd för att avhjälpa brist och inom samma tid erlägger fastställd äterupptagningsavgift.

Äroansökningshandlingarna full- År ansökningen fullständig och ständiga och finnes ej hinder för finnes ej hinder för patent föreligga, patent föreligga. skall ansökningen skall ansökningen godkännas för godkännas för utläggning enligt utläggning enligt 21 5.

215. Sedan ansökningen godkänts för Sedan ansökningen godkänts för

utläggning. må patceitkraven icke utläggning. ma yrkande enligt 145 utvidgas eller yrkande enligt I+45§ ej framställas eller patenikraven framställas. ändras så att patentskyddets om-

fattning utvidgas.

Inom två månader efter det an- Inom två manader efter det unsökningen godkänts för utläggning sökningen godkänts för utläggning skall sökanden erlägga fastställd skall sökanden erlägga fastställd :tryckningsavgift. Sker det ej. skall läggningsavgilt. Sker det ej. skall ansökningen avskrivas. Avskriven ansökningen avskrivas. Avskriven unsökan återupptages. om sökan- ansökan återupptages. om sökanden inom fyra månader etter ut- den inom fyra manader efter utgängen av sagda td erlägger tryck- gången av sagda tid erlägger ut ningsavgiften fåmte fastställd åter- läggningsavgiften jämte fastställd upptagningsavgifl. återupptagningsavgilt.

Sökes patent av uppfinnaren och Sökes patent av uppfinnaren och begår han befrielse från trycknings- begär han befrielse från udäggavgiften inom två månader efter det ningsavgiften inom två manader efalt ansökningen godkänts för ut- ter det att ansökningen godkänts läggning. må patentmyndigheten för utläggning, må patentmyndighemedge honom sädan befrielse. om ten medge honom sädan befrielse. han har avsevärd svårighet alt er- om han har avsevärd svårighet att lägga avgiften. Avslås framställ- erlägga avgiften. Avslås framställ-

ningen. skall avgift som erlägges ningen, skall avgift som erlägges inom två månader därefter anses inom två månader därefter anses

erlagd I rätt ud. erlagd I rätt tid.

21 7 Sedan — tryckningsavgift enligt Sedan uwnläggningsavgift enligt

205 erlagts eller befrielse från 20 8 erlagts eller befrielse från ittryckningsavgiften medgivits, skall läggningsavgiften medgivits, skall patentmyndigheten utlägga ansök- patentmyndigheten utlägga ansökningen för att bereda allmänheten ningen för att bereda allmänheten

villfälle att inkomma med invänd- tillfälle att inkomma med invändning mot ansökningen. Utläggning- ning mot ansökningen. Utläggning-

en skall kungöras. en skall kungöras.

Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

Invändning göres skriftligen hos patentmyndigheten inom tre månader från kungörelsedagen.

Från och med den dag då ansök- Från och med den dag då ansökningen utlägges skola tryckta ex- ningen utlägges skola tryckta exemplar av beskrivning och pa- emplar av beskrivning, patentkrav tentkrav, med uppgift om sökanden och sammandrag, med uppgift om och uppfinnaren, finnas att tillgå sökanden och uppfinnaren, finnas

hos patentmyndigheten. att tillgå hos patentmyndigheten.

$ Från och med den dag då ansökningen utlägges skola handlingarna i

ärendet hållas tillgängliga för envar.

När aderton månader förflutit När aderton månader förflutit från den dag då patentansökningen från den dag då patentansökningen gjordes, eller. om konventionsprio- gjordes. eler. om prioritet yrkas. riter yrkas. den dag från vilken den dag från vilken prioriteten beprioriteten begäres, skola handling- gäres, skola handlingarna hållas

arna hållas tillgängliga för envar. tillgängliga för envar, även om an-

även om ansökningen icke utlagts. sökningen icke utlagts. Har beslut Har beslut fattats om avskrivning fattats om avskrivning eller avslag. eller avslag. skola handlingarna skola handlingarna dock hälltas tilldock hållas tillgängliga endast om gängliga endast om sökanden begär sökanden begär att ansökningen alt ansökningen äterupptages, anåterupptages eller anför besvär. för besvär eller gör framställning

enligt 72 eller 73 8.

På framstiällning av sökanden skola handlingarna hällas tillgängliga tidigare än som följer av första och andra styckena.

När handlingarna bli tillgängliga enligt andra eller tredje stycket. skall

kungörelse därom utfärdas.

Innehåller handling företagshemlighet och rör den icke uppfinning varå patent sökes, äger patentmyndigheten. om särskilda skäl föreligga, på yrkande förordna att handlingen icke må utlämnas. Har sådant yrkande framställts, må handlingen icke utlämnas förrän yrkandet ogillats genom beslut som vunnit laga kraft.

Kuliur av mikroorganism som

lämnas i förvar enligt 8§ andra

stycket skall, sedan handlingarna i

ärendet blivit tillgängliga för en-

var, hållas tillgänglig för den som

gör skriftlig framställning därom

och förbinder sig att iakttaga vad

regeringen föreskriver till före-

byggande av missbruk av sådan

kultur.

Prop. 1977/78:1 Del A 13

Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse

24 §

Talan mot slutligt beslut av patentmyndigheten på patentavdelningen i ärende angäende ansökan om patent må föras av sökanden. om det gått honom emot. Mot beslut, varigenom ansökan bifallits oaktat invändning

framställts i behörig ordning. må talan föras av den som gjort invändning-

en. Återkallar invändaren sin talan. må denna likväl prövas. om särskilda skäl föreligga. Mot beslut. varigenom begäran om äterupptagning enligt 15 § tredje stycket eller 20 § första stycket avslagits eller yrkande om överföring enligt 18 § bifallits. må talan föras av sökanden. Mot beslut, varigenom yr-

kande om överföring enligt 18 § avslagits. må talan föras av den som fram-

ställt yrkandet. Mot beslut. varigenom yrkande om förordnande enligt 22 § femte stycket avslagits. må talan föras av sökanden eller den som eljest framställt yrkandet.

Om talan mot beslut enligt 72 eller 73 § föreskrives i 75 §.

3 KAP.

Internationell patentansökan

28 8

Med internationell patentansökan avses ansökan som göres enligt den i Washington den 19 juni 1970 avslutade konventionen om patenisumarbete.

Internationell patentansökan inges till patentmyndighet eller internationell organisation som enligt konventionen om patentsumuarbete och tillämpningsföreskrifterna till denna är behörig att mottaga sådan ansökan (mottagande myndighet). Den svenska patentmyndigheten är mottagande myndighet i enlighet med vad regeringen föreskriver. För internationell patenansökan, som inges till den svenska

patentmyndigheten, skall sökanden erlägga fastställd avgift.

Bestämmelserna i 29—38 §§ gälla internationell patentansökan som omfattar Sverige. Sökes ge- Hom sådan ansökan europeiskt patent för Sverige. gäller dock II kap.

Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

Internationell = patentansökan. för vilken den mottagande myndigheten fastställt internationell ingivningsdag. skall här i riket ha sam-

ma verkan som svensk patemtansö-

kan som gjorts nämnda dag. Vad i 2§8 andra stycket andra punkten sägs skall dock gälla endast om ansökningen fullföljts enligt 315.

30 Ar

Internationell patentansökan

skall anses återkallad såvitt avser

Sverige i de fall som avses i artikel 24.11 och iii konventionen om patentsamarbete.

ped

Vill sökanden fullfölja internattonell patentansökan såvitt avser Sverige, skall han inom tjugo manader från den internationella invivningsdagen eller, om prioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten begäåres till patenimyndigheten inge avskrift av den internationella puatentansökningen och. i den om- . attning d regeringen — förordnar. Å £ . översättning av denna till svenska samt erlägga fastställd avgift.

Har internationell nyhetsgranshkningsmyndigher beslutat att internationell = nyhetsgranskningsrapport ej skall upprättas, skall sökanden fullgöra vad i första stycket

sägs inom två månader från det

myndigheten avsände underrättelse till honom om beslutet.

Har sökanden begärt att den internationella ansökningen skall underkastas internationell förberedande patenterbarhetsprövning och har han inom nitton månader från den i första stycket angivna dagen i överensstämmelse med

konventionen om patentsamarbete

och tillämpningstföreskrifterna till denna avgivit förklaring att han avser alt använda resultatet av denna prövning vid ansökan om patent för

Prop. 1977/78:1 Del A 'n

Ninvarande Iydelse Föreslagen lydelse

Sverige, skall han fullgöra vad i första stycket sägs inom tjugofem månader från nämnda dugg.

Fullgör sökanden ej vad som åligger honom enligt första, andra eller tredje stycket, skall ansökningen anses årerkallad såvitt avser Sverige.

PLA

Återkallar sökanden begäran om internationell förberedande patenterbarhetsprövning eller förklaring utt han avser att använda resultatet av sådan prövning vid ansökan om patent för Sverige, skall den internationella patentansökningen

unses dterkallad sävitt avser Sveri ve, om ej arerkallelsen göres före

utgången av frist som väller enligt 31 § första eller andra stycket och sökanden dessutom före fristens utsäng fullgör vad som åligger honom enligt 31 § första stycket.

PA

Har imernationell patentunsö-

kan fullföljs enligt 31 §, gäller i

fråga om ansökningen och dess handläggning 2 kap., om ej annat sägs bt denna paragraf eller

34-37 §§. Ansökningen må endast

på framställning av sökanden upptagas Hill prövning före utgången av frist som gäller enligt 31 §.

SKvldighet enligt 12. $ av ha ett här hosatt ombud inträder först då ansökningen ma upptagas till pröv- HIQ.

Bestämmelserna i 22§ andra och tredje styckena bli tillämpliga så snart sökanden fullgjort sin skyldighet enlixt 31 § att inge översätt- Hing av ansökningen.

I fråga om internationell patentansökan skall vid tillämpning av 48, 56 och 60 §§ vad där sägs om att handlingarna i ansökningsärendet blivit tillgängliga enligt 225 i stället avse att handlingarna blivit

Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse

tillgängliga enligt 22 § med iakttagande av tredje stycket.

Uppfyller patentansökningen de

krav rörande form och innehåll

som föreskrivas i konventionen om putentsamarbete och tillämpnings-

föreskrifterna till denna, skall den

godtagas i dessa avseenden.

Pc

Internationell patentansökan må ej godkännas för utläggning eller avslås innan fyra månader förflutit

från utgången av frist som gäller

enligt 31 § första eller andra stycket.

Hur sökanden inom nitton månader från den internationella ingivningsdagen eller, om prioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten begåres. avgivit sådan förklaring som avses i 31 § tredje stycket, må ansökningen ej godkännas för utläggning eller avslås före utgången

av den frist om tjugofem månader

som anges i nämnda lagrum.

Ansökan må dock godkännas för utläggning eller avslås före utgången av frist som gäller enligt första eller andra stycket, om sökanden samtycker till att ansökningen avgöres dessförinnan.

' 'n Ar

Internationell patentansökan må ej utan sökandens samtycke utlägvas eller offentliggöras av patentmyndigheten i tryckt skrift eller på annat liknande sätt, förrän den publicerats av världsorganisationens för den intellektuella äganderätten internationella byrå eller tju- 20 månader förflutit från den internationella ingivningsdagen eller, om prioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten begäres.

Prd

Hur del av internationell patent-

ansökan icke varit föremål för internationell nyhetsgranskning eller

Prop. 1977/78:1 Del A 17

Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse

internationell förberedande patenterbarhetsprövning på grund av att ansökningen bedömts omfatta av varandra oberoende uppfinninguar och an sökanden ej inom föreskriven tid erlagt tilläggsavgift enligt konventionen om patentsamarbete, skall patenimyndigheten prö-

va, om bedömningen var riktig.

Finnes detta vara fallet, skall den del av ansökningen som icke varit föremål för sådan granskning eller prövning anses dterkallad hos patentmyndigheten, om ej sökanden erlägger föreskriven avgift till myndigheten inom två månader från det myndigheten avsände underrättelse till honom om sitt ställningstagande. Finner patentmyndigheten att bedömningen ej var riktig, skall myndigheten fortsätta handläggningen av unsökningen i dess helhet.

Talan mot beslut enligt första stycket. varigenom patentmyndigheten. funnit. att patentansökan omfattar av varandra oberoende uppfinningar, må föras av sökanden. Bestämmelserna i 25 § första och andra styckena äga motsvarande tillämpning.

Finner rätten patemmyndighetens beslut riktigt, räknas fristen för att erlägga sådan avgift som avses I första stycket andra punkten från det patenimyndigheten avsände underrättelse tll sökanden om Föättens lagakraftvunna beslut.

Har del av internationell patentansökan icke varit föremål för internationell förberedande patenterbarhetsprövning på grund av att sökanden inskränkt patenthkraäaven efter anmodan av myndighet för sådan prövning att antingen inskränka kraven eller betala tillläggsavgifter, skall den icke prövade delen av ansökningen anses återkallad hos patenimyndigheten, om ej sökanden erlägger föreskri-

2 Riksdagen 1977/78. 1 samt. Nr I. Del A

Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

ven avgift till myndigheten inom två månader från det myndigheten avsände underrättelse till honom om vad sålunda gäller.

38 pr

Hur mottagande myndighet vägrat att fastställa internationell ingivningsdag för internationell patemansökan eller förklarat, att ansökningen skall anses återkallad eller utt yrkande om att ansökningen skall omfatta Sverige skall anses återkallat, skall patentmyndigheten på begäran av sökanden pröva om detta beslut var riktigt. Detsamma skall gälla i fråga om beslut av internationella byrån att ansökningen skall anses återkallad.

Begäran om prövning enligt första stycket skall framställas till

internationella byrån inom två må-

nader från det underrättelse om den mottagande myndighetens eller internationella byråns beslut avsändes till sökanden. Sökanden skall inom samma tid till patentmyndigheten inge översättning av ansökningen iden omfattning regeringen förordnar samt erlägga fastställd ansökningsavgift.

Finner patenunyadigheten att den mottagande myndighetens eller internationella byråns beslut ej var riktigt, skall patentmyndigheten handlägga ansökningen enligt 2 kap. Har internationell ingivningsdag ej fastställts av mottagande myndighet, skall ansökningen anses gjord den dag som putentmyndigheten finner borde ha fastställts

såsom internationell ingivnings-

dag. Uppfyller ansökningen de

krav rörande form och innehåll

som föreskrivas i konventionen om patentsamarbere och tillämpningsföreskrifterna till denna, skall den godtagas i dessa avseenden.

Bestämmelsen i 2§ andra stycket andra punkten äger tillämpning på ansökan som upptagits till

Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse

handläggning enligt tredje stycket,

om ansökningen blir allmänt till-

sänglig enligt 22 §.

40 §

Meddelat patent kan upprätthåal- Meddelat patent kan upprätthållas intill dess sjutton är förfluut från las intill dess tjuso år förflutit från den dag då patentansökningen gjor- den dag då patentansökningen gjordes. des.

Om upprätthållande av tilläggspatent stadgas i 75.

41 Ar.

För patent, som icke är tilläges- För patent skall för varje ar räkpatent, skall för varje år räknat från nat från den dag patentansökningen den dag patentansökningen gjordes gjordes (patentår) erläggas fast-

(patentår) erläggas fastställd ärsav- ställd årsavgift. om annat icke be-

gift, om annat icke bestämts med stämts med stöd av 76 3. stöd av 73 §.

Har tilläggspatent övergått till självständigt patent enligt bestämmelserna i 7 § tredje stycket, skall från och med närmast följande patentår erläggas årsavgift med belopp, som skulle ha utgått för huvudpuatentet om det alltjämt varit vällande.

51 §

Erlägges icke årsavgift enligt föreskrifterna i 41 och 42 §§. är patentet förfallet från och med ingången av det patentår för vilket avgiften icke er-

lagts.

Patent, som förfallit enligt första stycket, ma dterupprättas av pa-

tentmyndigheten. om patenthava-

ren har sodtughar ursäkt för sin underlåtenhet. Ansökan om aterupprättande skall göras skriftligen hos patentmyndigheten senast sex månader Iran den dag, då avgiften senast skolat erläggas. Inom santma tid skall arsaäavgiften med den förhöjning, som må vara bestämd. och fastställd återupprättningsavgift erläggas. Behörigen gjord an-

sökan skall kungöras.

Den som efter det att patent förfallit men innan ansökan om återupprättande kungjoris börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt

Prop. 1977/78:1 Del A 20

Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse

här i riket eller vidtagit väsentliga åtgärder därför äger den rätt som anges i 4 §, om patentet återupprättas.

2 wa

nn k-

Hur patent meddelats i strid mot På talan därom skall rätten för- I eller 2 §. skall rätten förklara paå- klara patent ogiltigt, om det tentet ogiltigt. om talan föres där- I) meddelats oaktat villkoren i I

om. Patent må dock ej förklaras och 2 §§ icke äro uppfellda,

ogiltigt på den grund alt den som 2) meddelats oaktat uppfinning-

erhållit patentet varit berättigad till en icke är så tvdligt angiven att en

blott viss andel däri. fackman med ledning därav kan ut-

öva den,

3) omfattar något som ej fram-

gick av ansökningen när den gjor-

des. eller

4) meddelats oaktat pateniskyd-

dets omfattning utvidgats efter det

ansökningen godkänts för utlägg-

ning.

Patent må ej förklaras ogiltigt på

den grund att den som erhållit på-

tentet varit berättigad ull blott viss

andel däri.

Utom i fall som avses I tredje Utom i fall som avses 1 fjärde stycket må talan föras av envar stycket må talan föras av envar som lider förfång av patentet och. som lider förfång av patentet och. om det finnes påkallat ur allmän om det finnes påkallat ur allmän synpunkt, av myndighet som rege- synpunkt, av myndighet som regeringen bestämmer. ringen bestämmer.

Talan. som grundas på att putent meddelats annan än den som är beriättigad till patentet enligt I $. må föras endast av den som påstar sig berättigad ull patentet. Talan skall väckas inom et år efter erhållen kännedom om patentels meddelande och de övriga omständigheter på vilka talan grundas. Var patenthavaren i god tro när patentet meddelades eller när det övergick på honom, må talan ej väckas senare än tre år efter putentets meddelande.

3 S

Har patent meddelats annan än Har patent meddelats annan än den som är berätugad ull patentet den som är berättigad tll patentet

enligt I S. skall rätten på talan av enligt I $. skall rätten på talan av

den berättigade överföra patentet den berättigade överföra patentet

på honom. I fråga om den tid inom på honom. I fråga om den tid inom

vilken talan skall väckas äga be- vilken talan skall väckas äga bestämmelserna I 52 § tredje stycket stämmelserna I 52 § fjärde stycket tillämpning. ullämpning.

3 Senaste lydelse

1977: 700

Prop. 1977/78:1 Del A 21

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

Har den som frankännes patentet i god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket eller vidtagit väsentliga åtgärder därför, äger han mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt fortsätta det påbörjade eller igångsätta det tillämnade utnyttjandet med bibehällande av dess allmänna art. Sådan rätt tillkommer under motsvarande förutsättningar även

innehavare av licens som är antecknad i patentregistret. Rätt enligt andra stycket må övergå till annan endast tillsammans med rörelse. vart den utnyttjas eller utnyttjandet avsetts skola ske.

$$

'n S

Har patent förfallit eller förkla- Har pitent förfallit eller förklarats upphört eller hur genom laga- — rats upphört eller har genom Jagakraftvunnen dom patent förklarats — kraftvunnen dom patent förklarats ogiltigt eller blivit överfört. skall — ogilugt eller blivit överfört. skall patentmyndigheten utfärda kungö- = patentmyndigheten utfärda kungörelse därom. Kungörelse skall även — relse därom. utfärdas, när ansökan om återupp-

rättande blivit prövad genom laga-

kraftvunnet beslut.

60-58

Utnyttjur någon yrkesmässigt pa- Utnyttjar någon yrkesmässigt pa-

tentsökt uppfinning efter det hand- = tentsökt uppfinning efter det handlingarna i ansökningsärendet blivit — lingarna i ansökningsärendet blivit tillgängliga enligt 22 8, äger vad = tillgängliga enligt 22 §, äger vad

som sägs om patentintrång motsva- — som sägs om patentintrång motsva-

rande tillämpning i den män ansök- — rande tillämpning i den mån ansökningen leder till patent. Till straff ningen leder till patent. För tiden må dock ej dömas och ersättning — innan utläggningen av patentanför skada på grund av utnyttjande — sökningen kungjorts enligt 21 § omsom sker innan utläggning av pa- — fattar patentskyddet dock endast tentansökningen kungjorts enligt — vad som framgår såväl av patent- 2185 må bestämmas endast enligt — kraven i deras Iydelse när ansök- 58 I andra stycket. ningen blev allmänt tillgänglig som

av patentkraven enligt patentet.

Till straff må ej dömas och ersätt-

ning för skada på grund av utnytt-

jande som sker innan utläggningen

av patentansökningen kungjorts må

bestämmas endast enligt 58 § andra

stycket.

Bestämmelserna I 58 § tredje stycket äga ej tillämpning, om ersättningstalan väckes senast ett år efter patentets meddelande.

65 § Stockholms tingsrätt är rätt dom- Stockholms tingsrätt är rätt domstol i mål som gäller stol i mål som gäller

+ Senaste lydelse

1977: 700

Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse

1. bättre rätt till patentsökt upp- I. bättre rätt till patentsökt upp-

finning. finning. 2, patents ogiltighet eller över- 2. patents ogiltighet eller överföring av patent. föring av patent. 3. meddelande av tvängslicens. 3. meddelande av tvångslicens, fastställande av nya villkor för eller fastställande av nya villkor för eller

upphävande av sådan licens eller upphävande av sådan licens eller

rätt som avses I 53 § andra stycket. rätt som avses I 53 § andra stycket, 4. patentintrång, 4. patentintrång, 5. fastställelse enligt 63 § eller 5, fastställelse enligt 63 § eller 6. bestämmande av ersättning 6. bestämmande av ersättning enligt 75 §. enligt 78 §.

Har patentsökande lidit rättsförlust på grund av att han ej vidtagit åtgärd hos patentmyndigheten inom tid som föreskrives i denna lag eller med stöd därav. men har hun gjort allt vad söm skäligen kunde krävas av honom för att iakttasa fristen, och vidtager han åtgärden inom två månader från det förfallet upphörde, dock senast inom ett år från fristens utgång. skall patentmyndigheten förklara att åtgärden skall anses vidtagen i rätt tid. Vill patentsökanden vinna sådan förklaring. skall han inom tid som nu föreskrivits för åtgärden hos patentmyndigheten = göra skriftlig framställning därom och erlägga fastställd avgilt.

Har patenthavare icke erlagt årsavgit inom frist som föreskrives i 42 § tredje stycket, skola bestämmelserna i första stycket äga motsvarande tillämpning, dock att årsavgiften skall vara erlagd och framställningen gjord senast inom sex månader från fristens utgång.

Första stycket gäller ej frist som

uvses i 6 § första stycket.

73.s

Har, i fall som avses i 315, handling eller avgit som avsänts med posten icke inkommit till patentmyndigheten inom föreskriven

Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande lydelse Föreslagen tydetse

tid men blir den med försändelsen uvsedda åtgärden vidtagen inom två månader från det sökanden insåg eller bort inse att fristen överskridits, dock senast inom ett år

från fristens utgång, skall patent-

myndigheten förklara att åtgärden skall anses vidtagen i rätt tid. om

bh avbrott i postförbindelserna förekommit under någon av de tio dagarna närmast före fristens ut- Lang på grund av krig, revolution, upplopp, strejk, naturkatastrof eller annan liknande omständighet på den ort där avsändaren vistas eller har sin rörelse, samt handlingen eller avgiften avsänts till patentmyndigheten inom fem dagar från det postförbindelserna återupptagits, eller

2) handlingen eller avgiften avsänts till patenimyndigheten i rekommenderad försändelse senast fem dagar före fristens utgång. dock endast om försändelsen sänts med flygpost där så varit möjligt eller avsändaren haft anledning anlaga ant försändelsen vid yviledes befordran skulle ha anlänt till patenimyndigheten. inom två dagar från avsändningsdagen.

Vill patentsökanden vinna förklaring enligt första stycket. skall han vöra skriftlig framställning därom hos patenmyndigheten inom tid som där föreskrivits för åtvärden.

Har framställning enligt 72 eller 73.8 bilullits och skall tll följd därav patentansökan, som avskrivits eller avslagits efter der den blivit tillgänglig enligt 22 §, företagas till fortsatt handläggning eller patent, som förfallit, anses upprätthåller. skall kungörelse därom utfärdas.

Har nägon, efter det tiden för återupptagande av den avskrivna ansökningen utgått eller beslutet om avslag vunnit laga kraft eller

Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Iydelse

patentet förfallit men innan kungö-

relsen utfärdades. i god tro börjat

utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här it riket. må han utan hinder av patentet fortsätta utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art.

Sådan rätt tll uinyitjande tillkom-

mer under motsvarande förutsättningar även den som vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket. Rätt enligt andra stycket må övergå till annan endast tillsammans med rörelse, vari den upp-

kommit. eller utnyttjandet avsetts

skola ske.

72.55 75 § Talan mot annat slutlet beslut av Talan mot annat slutligt beslut av

patentmyndigheten enligt denna lag patentmyndigheten enligt denna lag än som avses I 245. föres genom än som uvses I 24 § samt talan mot besvär hos — patentbesvärsrätten beslut enligt 72 eller 73 § töres geinom två mänader från beslutets nom besvär hos patentbesvärsrät-

dag. Den som vill anföra besvär ten inom två manader från besluskall erlägga fastställd besvärsav- tets dag. Den som vill anföra beaft mom samma tid vid påföljd att svär skall erlägga fastställd be-

besvären icke upptagas tll pröv- sviärsavgift inom samma tid vid päning. följd att besvären icke upptagas till prövning.

Mot palentbesvärsrättens slutli- Mot patentbesvärsrättens slutligu beslut föres talan hos regerings- ga beslut föres talan hos regeringsrätten genom besvär inom två må- rätten genom besvär inom två månader frän beslutets dag. nader från beslutets dag.

74 St

27.8¶Närmare bestämmelser angåen- Närmare bestämmelser angåen-

de ansökan om patent. kungörelser de ansökan om patent. kungörelser

i patentärende. tryckning av ansök- I patentärende, tryckning av ansökningshandlingarna. patentregistret ningshandlingarna, patentregistret och dess förande samt patentmyn- och dess förande samt patentmyndigheten utfärdas av regeringen el- digheten utfärdas av regeringen el-

ler i den omfattning regeringen be- ler i den omfattning regeringen be-

stämmer av patenitmyndigheten. stämmer av patentmyndigheten. Diarier hos patentmyndigheten Diarter hos — patentmyndigheten

skola vara tillgänghga för allmänhe- skola vara tillgängliga för allmänhe-

ten I den utsträckning regeringen ten I den utsträckning regeringen bestämmer. bestämmer. > Senaste Iydelse 1977: 730 " Senaste lydelse 1977: 700

Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse

Regeringen äger förordna, alt Regeringen äger förordna, att handlingar I ärenden angäende an- handlingar i ärenden angående ansökan om patent må utlämnas till sökan om patent ma utlämnas till myndighet i annan stal. myndighet i annan stal.

Regeringen äger även förordna Regeringen äger även förordna

att granskning av ansökningar om att granskning av ansökningar om patent. efter framställning av pa- patent. efter framställning av påaientmyndigheten. må äga rum hos tentmyndigheten. må äga rum hos myndighet i annan stat eller hos in- myndighet i annan stat eller hos internationell institution samt att den ternationell institution samt att den

som söker patent på uppfinning, som söker patent på upplinning,

varå han tidigare sökt patent i an- vara han sökt patent I annan stat. nan stat. skall vara skyldig att redo- skall vara skyldig att redovisa vad visa vad patentmyndigheten i den patentmyndigheten it den staten delstalen — delgivit honom rörande givit honom rörande prövningen av prövningen av uppfinningens pa- uppfinningens patenterbarhet. Förtenterbarhet. ordnande om sådan redovistings-

skyldighet må dock ej ges i fråga

om patentansökan som avses I 3

kap... om den varit föremål för internationell förberedande patenter-

barhetsprövning och rapport rö-

rande denna prövning ingivits till

patentmyndigheten.

11 KAP.

Europeiskt patent

80 8

Med ettropeiskt patent avses på-

tent som meddelas av det europeis-

ka patentverket enligt den i Mimn-

chen den 5 oktober 1973 avslutade

europeiska = patentkonventionen.

Med europeisk patentansökan av-

ses patentansökan som göres enligt

nämnda konvention.

Ansökan om europeiskt patent

göres hos det europeiska patent-

verket. Sådan ansökan må inges

även till patentmyndigheten för att

av denna vidarebefordras till det

europeiska patentverket. Ansökan

som avses i urtikel 76 i nämnda

konvention teuropeisk avdelad un-

sökan) skall dock alltid inges till det

europeiska patentverket.

Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 81—93 §§ gäl-

la europeiskt patent för Sverige och europeisk patentansökan som omfattar Sverige.

818 Europeiskt patent är meddelat, när der europeiska patentverket kungjort sitt beslut att bifalla patentansökningen. Det europeiska patentet har samma rättsverkan som patent meddelat här i riket och följer även i övrigt samma hestämmelser som sådant patent, om ej annat sägs i detta kapitel.

Lr

Europeiskt patent har verkan här i riket endast om sökanden inom tid som regeringen bestämmer till patentruxndigheten ingivit översättning Hill svenska av den text med vilken patentet enligt underrättelse till sökanden från det europeiska patentverket är avsett att meddelas och han inom sanma tid erlagt

fastställd avgift för tryckning av

översättningen. Beshuar det europeiska patentverket att europeiskt patent skall upprätthållas i ändrad uvfattning, gäller vad nu sagts även I fråga om den ändrade tex-

ten.

Översättning skall hållas — tillgänglig för envar. Har den europeiska — patemtansökningen icke publicerats av det europeiska putentverket när översättningen inkommer, skall dock översättningen ej hållas tillgänglig förrän sådan publicering sker.

Har översättning ingivits och av-

gift erlagts inom föreskriven tid och

har det europeiska patentverket kungjort sitt beslut att bifalla patentansökningen eller beslutat att det europeiska patentet skall upprätthaållas i ändrad avfattning. skall patentmyndigheten utfärda kungörelse därom. Så snart ske kan skola tryckta exemplar av översättningen

Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

finnas att tillgå hos patenimyndigheten.

Hur patenthavare icke inom föreskriven tid vidtagit åtgärd som avses [82 § första stycket, skall vad i 728 första stycket sägs om patentsökande äga motsvarande tilllämpning. Förklaras med stöd av

72 § utt sådan åtgärd skall anses

vidtagen i rätt tid, skall patentmyndigheten utfärda kungörelse där-

om.

Hur någon, efter det tiden för att vidraga åtgärd enligt 82 § första

stycket utgått men innan kungörel-

sen utfärdades, i god tro börjat utnytuja uppfinningen yrkesmässigt här i riket eller vidtagit väsentliga åtgärder därför, äger han den rätt som anges i 745 andra och tredje styckena.

I fråga om europeiskt patent skall vid tillämpning av 52 § vad i Jörsta stycket 4 sägs om utvidgning av pateniskyddets omfattning efter det ansökningen godkänts för tutläggning avse utvidgning som skett efier det patentet meddelats.

Kra

Hur det europeiska patentverket helt eller delvis upphävt europeiskt patent, skall detta ha samma verkan som om patentet här i riket förklarats i motsvarande mån ogiltigt. Patentmyndigheten skall utfärda kungörelse om upphåvandet.

86 Fed

För europeiskt patent skall årsavgift erläggas till patentmyndigheten för varje patentår efter det

under vilket det europeiska patent-

verket kungjort sitt beslut att bifal-

la patentansökningen.

Erlägges icke årsavgift för europeiskt patent enligt vad i första

Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Iydelse

stycket och i 42 § sägs, äger 51 § motsvarande tillämpning.

87¶Europeisk patemansökan, för

vilken det europeiska patentverket

fastställt ingivningsdag, skall här i riket ha samma verkan som svensk patentansökan som gjorts nämnda dug. Åtnjuter unsökningen enligt den europeiska patentkonventionen prioritet från tidigare dag än ingivningsdagen. skall sådan prioritet beaktas.

Vid tillämpning av 28 andra

stycket andra punkten skall publicering av europeisk patentansökan som sker enligt artikel 93 i den europeiska patentkonventionen jämrställas med att ansökan blir allmänt tillgänglig enligt 22. 8. Vad nu sagts gäller även publicering som avses i artikel 158.1 i konventionen, om denna publicering av det europeiska patentverket jämställes med publicering som sker enligt artikel

Yy3.

88 §

Har europeisk patentansökan publicerats enligt den europeiska patentkonventionen och har översättning till svenska av patentkraven i den lydelse de publicerades ingivits till patenimyndigheten, skall patentmyndigheten utfärda kungörelse därom och hålla över-

sättningen tillgänglig för envar.

Utnyttjar. någon yrkesmässigt uppfinning som sökes skyddad i europeisk patentansökan efter det att

kungörelse utfärdats enligt första

stycket, äger vad som sägs om patentintrång motsvarande tillämpning om ansökningen leder till patent för Sverige. I sådant fall omfattar patentskyddet dock endust vad som framgår såväl av patentkraven i den Ivdelse de publicerades som av patentkraven enligt patenter. Till straff må ej dömas och

Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

ersättning för skada må bestämmas endast enligt 58 § andra stycket.

Bestämmelserna i 585§ tredje

stycket äga ej tillämpning, om ersättningstalan väckes senast ett år efter det tiden för invändning mot

det europeiska patentet utgått el-

ler, om invändning gjorts, senast

ett är efter det att det europeiska

puatentverket beslutat att patentet skall upprätthållas.

89 §

Har europeisk patentansökan el-

ler yrkande att sådan ansökan skall

omfatta Sverige aterkallats eller skall enligt den europeiska patentkonventionen sådan återkallelse anses ha skett och har ansökningen icke återupptagits enligt artikel 121 i konventionen, skall detta ha samma verkan som återkallelse av patentansökan hos patentmyndighe-

ten.

Har europeisk patentansökan avslagits, skall detta ha samma verkan som avslag på patentansökan här i riket.

Överensstämmer icke översättning av handling som avses i 82 eller 88 § med handlingens lydelse på

det språk som varit handläggnings-

språk vid det europeiska patentverket. omfattar patentskyddet endast vad som framgår av båda Ivdelser-

na.

I mål om ogiltighet äger lydelsen på huandläggningsspråket ensam vitsord.

Inkommer sökanden eller putenthavaren till patentmyndigheten med rättelse av översättning som avses i 82 § och erlägger han fastställd avgift för tryckning av den rättade översättningen, gäller denna I stället för den tidigare. Rättad

Prop. 1977/78:1 Del A 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

översättning skall hållas tillgänglig för envar, om den ursprungliga översättningen hålles tillgänglig. Har rättelse inkommit och avgift erlagis och är den ursprungliga översättningen tillgänglig för envar, skall myndigheten utfärda kungörelse även om rättelsen. Så snart ske kan skola tryckta exemplar av den rättade översättningen Annas att tillgå hos patentmyndigheten.

Inkommer sökanden med rättelse av Översättning som avses [88 §, skall patentmyndigheien utfärda kungörelse därom och hålla den rättade översättningen tillgänglig Jör envar. Sedan kungörelsen utfärdats, gäller den rättade översättningen I stället för den tidigare.

Hur någon, innan rättad översättning blev gällande, i god tro börjat wnyiuja uppfinningen yrkesmässigt här i riket på sätt som enligt tidigare översättning icke utgjorde intrång i sökandens eller pa-

tenthavarens rätt eller vidtagit vä-

sentliga åtgärder därför, äger han den rätt som anges i 74 § andra och tredje styckena.

än

Har det europeiska patentverket beslutat att helt eller delvis upphärva europeiskt patent eller har beträffande europeisk patentansökan inträtt sådant förhållande som uvses [89 §, men förklarar det europeiska — patentverket enligt den europeiska patentkonventionen patenthavaren eller sökanden återinsatt I tidigare rättigheter. gäller detta även här i riket.

Hur någon, efter det beslutet meddelades eller förhållandet inträdde men innan det europeiska pateniverket utfärdat kungörelse om förklaring som avses i första stycket, i god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket eller vidiagit väsentliga ätgär-

Prop. 1977/78:1 Del A 31

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

der därför, äger han den rätt som anges i 7458 andra och tredje styckena.

ur

År europeisk patentansökan, som ingivirs till nationell patentmyndighet, att anse som återkallad därför att den icke inkommit till det europeiska patentverketr inom föreskriven tid, skall patenimyndigheten på framställning av sökanden

upplaga den som omvandlad till

ansökan om svenskt patent under förutsättning

1 ant framställningen inges till den nationella myndighet som mottog patentansökningen inom tre manader från det sökanden underrättades om utt ansökningen ansågs återkallad och dessutom inkommer till patenimyndigheten inom tUugo månader från den dag då ansökningen ingavs eller, om prioritet yrkas, den dag från vilken prioritet begäres, samt

2) att sökanden inom tid som regeringen bestämmer erlägger fastställd ansökningsavgift och inger Översättning till svenska av patentansökningen.

Uppfyller patentansökningen de krav rörande ansökans form som föreskrivas i den europeiska patentkonventionen och tillämpningsföreskrifterna till denna, skall den godtagas t detta avseende.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

I. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2. Patentansökan. som har godkänts för utläggning före ikraftträdandet, och ansökan om tilläggspatent. som har inkommit före ikraftträdandet.

skall behandlas och avgöras enligt lagen i dess äldre lydelse.

3. [ fråga om annan före ikraftträdandet gjord patentansökan än sädan som sägs under 2 skall gälla följande. 9 §i sin äldre lydelse skall tillämpas i stället för 8 §i dess nya lydelse.

20 8 skall tillämpas i sin äldre lydelse. Avser uppfinningen livs- eller läkemedel, får patent icke meddelas på

själva alstret.

Prop. 1977/78:1 Del A 32

4. De nya bestämmelserna skall tillämpas även på patent, som har med-

delats före ikraftträdandet eller meddelas på grund av ansökan som har gjorts dessförinnan, i den mån cj annat följer av vad som föreskrives nedan.

Giltighetstiden för patent. som har meddelats på grund av ansökan som

» har gjorts mer än tolv år före ikraftträdandet, skall bestämmas enligt 40 8 i

dess äldre lydelse.

Har före ikraftträdandet patent förfallit enligt 51 § första stycket, skall 51 § andra och tredje styckena samt 55 § andra punkten fortfarande tilläm-

pas.

Beträffande patent, som har meddelats på grund av patentansökan som har gjorts före ikraftträdandet, skall 60 § tillämpas i sin äldre lydelse.

Äldre bestämmelser om tilläggspatent skall alltjämt gälla i fråga om till-

läggspatent, som har meddelats före ikraftträdandet eller meddelas enligt

punkt 2.

Fråga om ogiltgförklaring av patent. som har meddelats eller meddelas enligt lagen i dess äldre lydelse, skall bedömas enligt lagen i den lydelsen.

5. Är europeisk patentansökan, som omfattar Sverige, enligt artikel 162.4 i den curopeiska patentkonventionen att anse som återkallad, skall patenimyndigheten på framställning av sökanden upptaga den som om-

vandlad till ansökan om svenskt patent under förutsättning dels att fram-

ställningen inges till det europeiska patentverket inom tre månader från det sökanden underrättades om att patentansökningen ansågs återkallad, dels

att sökanden inom tid som regeringen bestämmer erlägger fastställd ansök-

ningsavgift och inger översättning till svenska av ansökningen i dess ursprungliga lydelse samt av de ändringar som gjorts under handläggningen vid det curopeiska patentverket och som sökanden önskar åberopa. Beträf-

fande patentansökningens form skall vad i 93 § andra stycket sägs äga

motsvarande tillämpning.

6. Har patentansökan. som begärts omvandlad enligt punkt 5, blivit

publicerad enligt artikel 93 i den europeiska patentkonventionen och för-

klaras med tillämpning av 72 § att översättning eller avgift. som har inkommi för sent, skall anses inkommen t rätt tid. skall patentmyndigheten utfärda kungörelse därom. Detsamma gäller om patentansökan, som begärts omvandlad, har blivit publicerad enligt artikel 21 i konventionen om patentsamarbete, om denna publicering av det europeiska patentverket jämställes med publicering som sker enligt artikel 93.

Har någon, efter det att fristen för att inkomma med översättning och erlägga avgift har utgätt men innan kungörelsen utfärdades, I god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket eller vidtagit väsentliga åt-

gärder därför. äger han den rätt som anges i 74 8 andra-och tredje stycke-

na.

2¶Förslag till Lag om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område m.m.

Härigenom föreskrives följande.

18 Beträffande mål vari talan föres mot sökande av europeiskt patent om bättre rätt till den patentsökta uppfinningen såvitt avser Sverige eller an-

Prop. 1977/78:1 Del A 33

nan stat. som är bunden av det till den europeiska patentkonventionen den

5 oktober 1973 hörande erkännandeprotokollet, gäller bestämmelserna i

2-6 §§. Med fördragsslutande stat avses därvid stat, som är bunden av nämnda protokoll.

2§ Mål som avses i I $ får upptagas av svensk domstol 1. om svaranden har hemvist i Sverige, 2. om käranden har hemvist i Sverige och svaranden ej har hemvist i

fördragsslutande stat.

3. om parterna har avtalat, skriftligen eller muntligen med skriftlig bekräftelse, att talan skall väckas vid svensk domstol.

3§ Rör mål som avses i I $ uppfinning gjord av arbetstagare och är fråga om tvist mellan arbetstagaren och dennes arbetsgivare, gäller i stället för

28 att målet får upptagas av svensk domstol | I. om arbetstagaren när uppfinningen gjordes huvudsakligen var sys-

satt I Sverige eller. om det ej kan avgöras var han huvudsakligen var sysselsatt. arbetsgivaren hade driftställe i Sverige till vilket arbetstagaren var knuten,

2. om parterna har avtalat. skriftligen eller muntligen med skriftlig bekräftelse, att talan som nu avses skall väckas vid svensk domstol och så-

dant avtal är ullåtet enligt den stats lag som är tillämplig på anställningsav-

talet.

Är svensk lag tillämplig på anställningsavtalet, är avtal mellan arbetsgi-

vare och arbetstagare om att talan som nu avses skall väckas vid utländsk domstol utan verkan.

4§ I mål som enligt 3 § första stycket I upptages av svensk domstol skall

svensk lag tillämpas.

Upptager svensk domstol mal med stöd av 3 § första stycket 2, skall tvisten avgöras enligt lagen i den stat där arbetstagaren huvudsakligen var sysselsatt när uppfinningen gjordes, eller, om det ej kan avgöras var han huvudsakligen var sysselsatt, där det driftställe var beläget till vilket ar-

betstagaren var knuten.

5§ Mål som avses i I $ får icke upptagas till prövning av svensk domstol,

om rörande samma sak redan är rättegång mellan samma parter vid domstol i annan fördragsslutande stat. Har vid den utländska domstolen gjorts

invändning mot dess behörighet, skall dock den svenska domstolen förklara målet vilande, till dess frågan om den utländska domstolens behörighet

har avgjorts genom beslut som vunnit laga kraft.

6 & Lagakraftvunnet avgörande, som i annan fördragsslutande stat har

meddelats i mäl som avses i I 8, gäller även här i riket. Avgörandet gäller

dock icke

I. om det har meddelats mot patentsökande. som cj har ingått i svaro-

mål. och den handling varigenom talan väcktes ej hade delgivits honom i

föreskriven ordning eller han icke fätt tillräcklig tid att svara i saken,

3 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr I. Del A

Prop. 1977/78:1 Del A 34

2. om det är oförenligt med annat avgörande, som I ett tidigare anhängiggjort mål mellan samma parter har meddelats i fördragsslutande stat.

7 § Talan mot den europeiska patentorganisationen om fullgörande av avtal eller om skadestånd i avtalsförhållande får upptagas av svensk domstol endast om sådan talan enligt föreskrift i avtalet skall prövas av svensk domstol.

Talan mot den europeiska patentorganisationen om skadestånd i annat fall än som avses I första stycket får upptagas av svensk domstol endast om mäåälet gäller skada orsakad av verksamhet vid det europeiska patentverkets kontor i Sverige eller av arbetstagare vid sådant kontor.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

3¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol

Härigenom föreskrives att I och 3—5 §§ lagen (1946: 816) om bevisupp-

tagning at utländsk domstol skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse

I ä

Har i visst mål eller ärende utländsk domstol gjort framställning hos domstol här i riket om vidtagande av någon till rättegången hörande åtgärd, såsom upptagande av ed. anställande av förhör med part eller upptagande av bevis genom vittne, sakkunnig eller syn eller av skriftligt bevis. och varder framställningen genom utrikesdepartementet överlämnad till den svenska domstolen. skall den äskade ätgärden vidtagas efter vad i denna lag sägs. Vad sälunda stadgats äge dock ej tillämpning, där tråga är om ansvar för gärning som icke är I svensk lag belagd med straff. Ej heller må i mål om ansvar för brottslig gärning part höras på ed eller under sanningsförsäkran.

Avser framställning enligt första stycket fråga om ansvar för gärning. som har karaktär av politiskt brott. äger denna lag tillämpning endast om framställningen har gjorts av domstol i stat som har tillträtt den europeiska konventionen den 27 januari 1977 om bekämpande av terrorism och gär-

ningen utgör brott som avses t denna konvention.

Lika med utländsk domstol anses Lika med utländsk domstol anses i denna lag annan utländsk judiciell 1 denna lag annan utländsk judiciell myndighet. myndighet och det europeiska pa-

tentverket.

! Senaste lydelse 1977: 435

Prop. 1977/78:1 Del A 35

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

38 Prövar rätten att begärd åtgärd ej kan vidtagas, meddele rätten den utländska domstolen underrättelse därom med uppgift om skälen för beslutet.

Finner rätten att det jämlikt 2 § andra stycket tillkommer annan rätt att

vidtaga åtgärd varom fråga är, skall framställningen översändas till den rät-

ten och meddelande därom ullställas den utländska domstolen.

Hur åtgärden begärts av det eu-

ropeiska patentverket och finner

rätten att åtgärden icke kan vidta-

gas eller att den ankommer på an-

nan domstol, skall i stället för vad

som sägs I första och andra stycke-

na gälla följunde. Rätten skall un-

derrätta utrikesdepartemeniet om

sitt beslut och till departementet

återställa handlingarna i ärendet.

Departementet skall; om annan

svensk domstol är behörig. över-

lämna framställningen till denna

och i annat fall underrätta det eu-

ropeiska patentverket om rättens

heslut.

48 Möter ej för äskad åtgärd laga hinder, utsätte rätten dag för ärendets företagande.

Avser mål där: åtgärd äskats an- Avser mål däri åtgärd äskats an-

svar för brottslig gärning, give rät- svar för brottslig gärning. give rät-

ten I god tid den utländska domsto- ten I god tid den utländska domstolen underrättelse vilken dag ären- len underrättelse vilken dag ärendet skall förekomma. Sådan under- det skall förekomma. Sådan underrättelse skall ock eljest lämnas, om rättelse skall ock eljest lämnas. om den utländska domstolen framställt den utländska domstolen framställt begäran därom. begäran därom. Hur åtgärden

äskats av det europeiska patentver-

ket, skall underrättelse städse läm-

nas dit.

sY

I fråga om ärendets behandling vid rätten skall, där ej annat föranledes av föreskrifterna i denna lag, lända till efterrättelse vad om rättegång vid svensk domstol finnes stadgat. Ärendet skall anses såsom bevisupptagning utom huvudförhandling: dock vare ej nödigt att part kallas. där han ej själv

skall höras eller fullgöra något.

? Senaste lydelse 1974: 755

Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

Domare vid den utländska dom- Domare vid den utländska dom-

stolen äger rätt att närvara vid be- stolen äger rätt att närvara vid bevisupptlagning eller annan i I $ av- visupptagning eller annan i I $ av-

sedd åtgärd. sedd åtgärd. Har åtgärden begärts

av det europeiska putentverket,

äger företrädare för detta samma

rätt. Företrädare för det europeis-

ka patentverket må ställa frågor till

part. vittne eller sakkunnig som hö-

res.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

4¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar

Härigenom föreskrives att 5. 7, 10. 12.15 och I8 §§ lagen om försvars-

uppfinningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

'n pr

Ansökan om patent på svensk Ansökan om patent på svensk försvarsuppfinning skall av patent- försvarsuppfinning, som inges till myndigheten underställas gransk- patentmyndigheten, skall av denna ningsnämnden för prövning, huru- underställas granskningsnämnden vida uppfinningen skall hällas hem- för prövning. huruvida uppfinninglig. Den som vill att svensk för- en skall hållas hemlig. svarsuppfinning, vara patent icke Den som vill att svensk försvarssökts. skall få offentliggöras eller uppfinning, varå patent icke sökts, på annat sätt yppas. skall hos skall få offentliggöras eller på annat granskningsnämnden ansöka om sätt yppas skall hos granskningssådan prövning. nämnden ansöka om sådan pröv-

ning som avses i första stycket.

Detsamma gäller den som vill söka

patent på svensk försvarsuppfin-

ning genom at tull annan mottaga-

re än patentmyndigheten inge in-

ternationell patentansökan som av-

ses 3 kap. patentlagen (1967:837)

eller europeisk patentansökan som

avses i Il kap. samma lag.

2 $

Har i ärende, som patentmyndig- Har i ärende, som patentmyndigheten — underställt — gransknings- heten — underställt — granskningsnämnden. förordnande enligt 6 8 cj nämnden. förordnande enligt 6 § ej meddelats inom tre månader efter meddelats inom tid som föreskrives den dag då beskrivning över upp- i andra stycket, upphör uppfinningfinningen med tillhörande ritning en alt vara hemlig enligt denna lag.

Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

och patentkrav på svenska inkom-

mit till patentmyndigheten. upphör uppfinningen att vara hemlig enligt denna lag.

Den i första stycket nämnda ti-

den utgör

1. om ärendet avser internatio-

nell patentansökan. tre månader

rån den internationella ingivnings-

dagen, dock, i fall då prioritet har yrkats, högst tolv månader tio dag-

är från den dag från vilken priorite-

ten begärts,

2. om ärendet avser europeisk

patentansökan, tre månader från

det ansökan inkom till patemtmyn-

divheten, dock, i fall då prioritet

har yrkats, högst tretton månader

från den dag från vilken prioriteten

begärts,

3. om ärendet avser svensk pu-

tentansökan. tre månader från den

dag då beskrivning över uppfin-

ningen med tillhörande ritningar

och patentkrav på svenska inkom-

mit till patentmyndigheten.

Har ärende anhängiggjorts hos

granskningsnävmnmden enligt 5 5§

andra stycket. upphör uppfinning-

en att vara hemlig enligt denna lag,

om förordnande enligt 6 § ej med-

delats inom tre månader från den

dag då ansökan om nämndens

prövning och för prövningen erfor-

derliga handlingar inkommit till

nämnden.

10 §!

Ansökan om patent eller annan Ansökan om patent eller annan skyddsrätt på svensk försvarsupp- skyddsrätt avseende främmande

finning, som skall hållas hemhig, får star på svensk försvarsuppfinning,

ej göras i främmande stat, om ej tre- som skall hållas hemlig, får göras geringen medger det. Sådant med- endast om regeringen medger det. givande får lämnas endast under Sådant medgivande får lämnas enförutsältning att uppfinningen hem- dast under förutsättning att uppfin-

lighålles även i den främmande sta- ningen hemlighålles även 1 den ten. främmande staten.

1 Senaste lydelse 1975: 734

Prop. 1977/78:1 Del A

Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse

128¶Har ansökan om patent på uppfinning som avses med förordnande enligt 6 § godkänts för utläggning. skall ansökningen förklaras vilande I avbidan

på att förordnandet upphör att gälla. Så länge förordnandet bestar skall

20-22 8§ patentlagen (1967: 837) cj tillämpas på ansökningen. Vid tillämpning därefter av dessa paragrafer skall i 20 § angivna tider räknas från den

dag förordnandet upphörde att gälla och får patentmyndigheten icke hålla

handlingarna i ärendet tillgängliga förrän tre månader förflutit från nämnda dag. om ej sökanden begär det.

Hur förordnande enligt 6 § med-

delats beträffande internationellt el-

ler europeisk. patentansökan, far

ansökningen icke vidarebefordras

för fortsatt handläggning som in-

ternationell eller europeisk putent-

unsökan.

IS

Sökes patent i Sverige på annan Sökes patent I Sverige på annan försvarsuppfinning än sädan som försvarsuppfinning än sådan som avses I 4 8 futländsk försvarsupp- avses I 4 § (utländsk försvarsuppfinning), skall patentmyndigheten finning). skall patentmyndigheten underställa — granskningsnämnden underställa — granskningsnämnden

ansökningen för prövning. huruvi- ansökningen för prövning. huruvi-

da uppfinningen skall hällas hemlig. da uppfinningen skall hållas hemlig.

Vad nu sagts gäller dock ej interna-

tionell patentansökan eller europe-

isk patentansökan.

18¶Bestämmelserna 1 12-14 §§ äger Bestämmelserna I 12 §- första motsvarande tillämpning i fråga om stycket sumt 13 och 14588 äger utländsk försvarsuppfinning. motsvarande tillämpning i fråga om

utländsk försvarsuppfinning.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Bestämmelsen i 7 § tredje stycket skall dock ej gälla ärende. som före ikraftträdandet anhängiggjorts hos granskningsnämnden enligt 5 § andra punkten i lagens nuvarande lydelse.

Prop. 1977/78:1 Del A

5¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1976: 661) om immunitet och privilegier i

vissa fall

Härigenom föreskrives att bilagan! till lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse. Bilaga

Immunitet och/eller privilegier gäller för följande Tillämplig internatio-

nell överenskommelse

Internationella organ Fysiska. personer

28 Europeiska patent- Medlemmarnas repre- Protokoll angående

organisationen sentanter i organisa- den europeiska pa-

tionens förvaltningsråd tentorganisationens

och sädana represen- privilegier och inmu-

tanters makar samt nitet, vilket utgör del

personer med tjänst av den europeiska pa-

hos det curopeiska tentkonventionen den

patentverket och dessa 5 oktober 1973 personers familjer ävensom personer med uppdrag av organisationen

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag. då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

! Senaste lydelse 1977: 343

Prop. 1977/78:1 Del A 41

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1977-03-30

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande. och statsråden Bohman. Ahlmark, Romanus. Turesson, Gustavsson, Antonsson. Mogärd, Olsson,

Dahlgren, Åsling. Söder. Troedsson, Ullsten, Burenstam Linder, Wik-

ström, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Romanus

Lagrådsremiss med förslag till lag om ändring i patentlagen (1967: 837) m.m.

1 Inledning

Efter omfattande förarbete avslutades år 1970 i Washington en konvention om patentsamarbete, Patent Cooperation Treaty, i det följande benämnd samarbetskonventionen. Genom denna konvention bildar de för-

dragsslutande staterna en union för samarbete i fråga om handläggning av

patentansökningar.

Enligt samarbetskonventionen kan patent sökas i en eller flera av de fördragsslutande staterna genom ingivande av en s. k. internationell patentansökan. En sådan ansökan blir föremål för nyhetsgranskning vid nationell patentmyndighet eller internationell organisation som har utsetts till inter-

nationell nyhetsgranskningsmyndighet. Sedan sökanden har tagit emot ut-

låtande över denna granskning, kan han ta ställning till om han vill äterkalla sin ansökan eller fullfölja den och få den prövad i någon eller några av de stater som ansökningen omfattar. Vid sådan prövning är de nationella patentmyndigheterna inte bundna av resultatet av den internationella nyhetsgranskningen. Samarbetskonventionen ger även sökanden möjlighet att få förberedande patenterbarhetsprövning av internationell patentansökan utförd vid en därtill utsedd nationell patentmyndighet eller internationell organisation. Konventionen innehåller också vissa bestämmelser vilkas syfte är att främja den ekonomiska utvecklingen i utvecklingsländerna genom att underlätta för dessa länder att få tillgång till modern teknologi.

Samarbetskonventionen nödvändiggör inte några ändringar i de för-

dragsslutande staternas materiella patentlagstiftning. De fördragsslutande

staterna stär fria att bestämma vilka materiella krav som sådan ansökan

måste uppfylla för att kunna bifallas. I konventionen regleras däremot in-

ternationell patentansökans form och innehåll.

Prop. 1977/78:1 Del A 42

År 1973 avslutades i Mänchen en konvention om meddelande av euro-

peiska patent, Convention on the Grant of European Patents (European Patent Convention), i det följande benämnd den europeiska putentkonventionen.

Genom den europeiska patentkonventionen bildas en europeisk patentorganisation. Organisationen består av ett förvaltningsråd och ett euro-

peiskt patentverk. Det curopeiska patentverket skall ha sitt säte i Mänchen. Vissa enheter skall dock förläggas till Haag. Det europeiska patentverket skall handlägga och pröva ansökningar som görs enligt konventio-

nen och meddela patent för en eller flera av de fördragsslutande staterna.

Konventionen innehåller en fullständig reglering av förutsättningarna för meddelande av europeiskt patent. Denna reglering är fristående från de

fördragsslutande staternas nationella patentlagstiftning. Europeiskt patent och europeisk patentansökan skall i princip i stat som patentet eller ansökningen avser ha samma rättsverkan som ett patent meddelat av den statens patentmyndighet resp. ansökan om sådant patent. Konventionen inskränker inte de föredragsslutande staternas rätt att ha egna patentverk som

meddelar nationella patent för vederbörande stat.

Frågan om Sveriges tillträde till samarbetskonventionen och den euro-

peiska patentkonventionen har utretts av patentpolicykommittén.! I ett i juni 1974 avgivet betänkande, Internationellt patentsamarbete I, 1970 års konvention om patentsamarbete (SOU 1974:63), förordar kommittén att

Sverige tillträder samarbetskonventionen. Betänkandet innehåller förslag till de författningsändringar som föranleds av ett svenskt tillträde till sam-

arbetskonventionen. I ett senare betänkande, Internationellt patentsamarbete II. 1973 års curopeiska patentkonvention (SOU 1976: 24—25), föreslår kommittén att Sverige under vissa förutsättningar tillträder den curopeiska

patentkonventionen. Detta senare betänkande innehåller förslag till de för-

fattningsändringar som föranleds av ett tillträde till den europeiska patentkonventionen eller som eljest aktualiseras av den konventionen. I det betänkandet finns också vissa ändringar 1 de genom 1974 års betänkande framlagda förslagen till författningsändringar. 1976 års betänkande inne-

håller sålunda ett samlat förslag till de författningsändringar som föranleds av ett svenskt tillträde till båda konventionerna. Kommittén har utarbetat

förslag till lag om ändring i patentlagen (1967: 837) och förslag till förordning om ändring i patentkungörelsen (1967:838). Vidare har kommittén lagt fram förslag till lag om erkännande av utländskt avgörande m. m. med

anledning av Sveriges tillträde till den europeiska patentkonventionen

! Generaldirektören Göran Borggård. ordförande, direktören Nils Bergling. avdelningschefen Gunnar Ekstam. direktören Lennart Körner, ingenjören Nils Larfeldt och byrådirektören Olof Wallerius, ledamöter. samt numera avdelningschefen Saul Lewin, numera expeditionschefen Lars Jonson, numera rädmannen Eskil Persson och patenträttsrådet Claös Uggla, experter; sekreterare numera patenträttsrådet Lennarth Törnroth. biträdande sekreterare hovrättsassessorerna Måns Jacobsson och Erik Tersmeden.

Prop. 1977/78:1 Del A 43

samt förslag till lagar om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar. i lägen (1946: 816) om bevisupptagning åt utländsk domstol och i lagen (1971: 1078) om försvarsuppfinningar.

Det av kommittén i 1976 års betänkande framlagda förslaget till lagstiftning bör fogas vid protokollet i detta ärende som bilaga 1. Samarbetskonventionen med därtill hörande tillämpningsföreskrifter i de engelska och

franska versionerna jämte av kommittén utarbetade översättningar till svenska bör fogas vid protokollet som bilagor 3 och 4. Vidare bör den eu-

ropeiska patentkonventionen med därtill hörande tillämpningsföreskrifter och protokoll i de engelska, franska och tyska versionerna fämte av kommittén utarbetade översättningar till svenska fogas vid protokollet som hilagor 5—10.

Patentpolicykommitténs arbete har bedrivits i nära samarbete med

motsvarande kommittéer i Danmark. Finland och Norge.! I fråga om de fö-

reslagna ändringarna i patentlagen och patentkungöreisen har de nordiska

kommittéerna enats om i alit väsentligt likalydande författningstexter.

Yttranden över kommitténs båda betänkanden har avgivits av Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt. försvarets civilförvaltning. socialstyrelsen. televerket. statskontoret, riksrevisionsverket, juridiska fakulteten vid Stockholms universitet. lantbruksstyrelsen. statens livsmedelsverk, kom-

merskollegium, patent- och registreringsverket, näringsfrihetsombudsmannen (NO). statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, styrelsen för

teknisk utveckling (STU). statens råd för vetenskaplig information och do-

kumentation (SINFDOK). regeringsrätten, Ingenjörsvetenskapsaka-

demien. Kooperativa förbundet (KF), Läkemedelsindustriföreningen.

Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska industriens patentingenjörers

förening. Statsverkens ingenjörsförbund. Svenska putentombudsföreningen. Svenska uppfinnareföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges hantverks- och industriorganisation. Sveriges industriförbund. Stockholms handelskammare. handelskammaren I Göteborg. Skånes handelskammare, Sveriges civilingenjörsförbund (CF-STF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Centralorganisationen SACO/SR och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Över 1974 års betänkande har yttrande dessutom avgivits av Svenska ingenjörssamfundet och över 1976 års betänkande av överbefälhavaren, försvarets materielverk (FMV), försvarets forskningsanstalt (FOA) och granskningsnämnden för försvarsuppfinningar.

Efter den svenska remissbehandlingen har överläggningar mellan berörda departement i de nordiska länderna ägt rum i Köpenhamn den 9—11 november 1976 och i Stockholm den 19—20 januari 1977.

! Island har inte deltagit i det nordiska patentlagstiftningssamarbetet. Med uttrycket ”de nordiska länderna” avses därför i denna lagrådsremiss endast Danmark, Finland. Norge och Sverige.

Prop. 1977/78:1 Del A 44

2¶Internationellt samarbete på patentområdet

2.1 Internationella konventioner I många länder hade redan under 1700-talet lagts grunden till ett patentvä-

sen. och under 1800-talets första hälft skapades ett ordnat patentväsen i åtskilliga viktiga industristater. Sverige fick sin första patentlagstiftning år 1819. Det var emellertid först i samband med industrialismens genombrott under senare delen av 1800-talet som någon mera ingående rättslig regle-

ring kom till stånd på detta område. Då uppmärksammades också behovet av en internationell reglering av patenträtten. Är 1883 avslutades i Paris en konvention för industriellt rättsskydd, härefter kallad Pariskonventionen. De stater som är anslutna till konventionen bildar en union, den s.k. Parisunionen. Unionens medlemsstater är förpliktade att i den omfattning som anges i konventionen bereda patenträttsligt skydd åt medborgare och företag i andra unionsländer.

Pariskonventionen behandlar det industriella rättsskyddet över huvud

taget. dvs. förutom patent och nyttighetsmodeller (s.k. Gebrauchsmuster)

även industriella mönster och modeller. varumärken, firma och ursprungs-

beteckningar samt frägor rörande undertryckande av illojal konkurrens.

Konventionen har reviderats vid återkommande revisionskonferenser.

Sådana har hållits i Bryssel år 1900. i Washington år 1911, i Haag år 1925, i London år 1934, i Lissabon år 1958 och i Stockholm år 1967. En ny revision förbereds f. n.. och en revisionskonferens kan förväntas äga rum år

1978.

Den vid Stockholmskonferensen antagna konventionstexten innebär dels en ändring av konventionens materiella bestämmelser (art. 1—12). varigenom i konventionen infördes vissa bestämmelser om s. k. uppfinnarcertifikat. dels en revision av de administrativa bestämmelserna och slutbestämmelserna tart. 13—30). Sverige är bundet av Stockholmstexten, fr.o.m. den 26 april 1970 såvitt avser art. 13-30 och fr. o. m. den 9 okto-

ber 1970 såvitt avser art. 1—12 (prop. 1969:34 och 1969: 168).

Pariskonventionen omfattade från början endast elva stater. Redan år 1885 tillträdde Norge och Sverige konventionen. Danmark anslöt sig år

1894 och Finland år 1921. Av de stora industriländerna anslöt sig Storbritannien år 1884. USA är 1887. Japan år 1899 och Tyskland år 1903. Sovjet-

unionen tillträdde konventionen år 1965. Den I mars 1977 var 87 stater

medlemmar i Parisunionen. Samtliga europeiska stater utom Albanien och

Andorra tillhör unionen.

Konventionen bygger på två huvudprinciper. Den ena är att den som är medborgare i ett unionsland i övriga unionsländer skall åtnjuta samma förmåner beträffande det industriella rättsskyddet som dessa länders egna

medborgare, s.k. nationell behandling. Likställd med medborgare i

unionsland är den som har hemvist i eller driver rörelse i sådant land. Den

Prop. 1977/78:1 Del A 45

andra huvudprincipen är att i varje unionsland ett visst minimiskydd alltid skall tillkomma dem som är berättigade enligt konventionen — dvs. medborgare m. fl. i övriga unionsländer — även om de egna medborgarna inte åtnjuter motsvarande rättigheter.

På det patenträttsliga området innefattar Pariskonventionens minimiregler i första hand bestämmelser om rätt till viss prioritet. Den som i behörig, ordning har ingivit ansökan om skydd för en uppfinning i ett unionsland kan inom tolv månader söka skydd i annat unionsland med den verkan att

den senare ansökningen i prioritetshänseende bedöms som om den hade

ingivits vid den tidpunkt då den första ansökningen gjordes. Prioritetstiden inverkar inte på patenttidens längd. Vidare föreskrivs att uppfinnaren har rätt att nämnas som sådan i patentet. Enligt konventionen får patent inte

vägras eller förklaras ogiltigt på grund av att i den inhemska lagstiftningen

föreskrivs förbud för eller begränsningar i fråga om försäljningen av den patenterade produkten eller produkt som har erhållits med det patenterade

förfarandet. Vissa regler ges om vad som får föreskrivas i nationell lag rö-

rande förverkande av patent och meddelande av tvångslicens. Provisoriskt skydd skall ges åt uppfinningar avseende varor, vilka utställs på internationella, officiella eller officiellt erkända utställningar. Slutligen ges bestäm-

melser om undantag från patentskyddet för användning av patenterade anordningar på samfärdsmedel. som tillhör annat unionsland och som till-

fälligtvis eller tidvis inkommer i unionsland, samt om tidsfrister i samband

med begäran om konventionsprioritet. meddelande av tvångslicens och crläggande av avgifter.

Vid Pariskonventionens tillkomst år 1883 upprättades en internationell byrå för unionens administration, ”Internationella byrån för skydd av den industriella äganderätten”. I samband med tillkomsten av en konvention för skydd av litterära och konstnärliga verk år 1886, den s.k. Bernkonventionen. upprättades en motsvarande byrå för administration av den union som bildas av de stater vilka tillhör den konventionen, ” Byrån för den internationella unionen för skydd av litterära och konstnärliga verk”. Byråerna förenades år 1893 och går sedan dess under namnet ”De förenade internationella byråerna för skydd av den intellektuella äganderätten” (”Bureaux Internationaux Réunis pour la Protection de la Propriété Intellectu-

elle”. BIRPID. BIRPI fick sitt säte i Geneve.

Vid 1967 års Stockholmskonferens avslutades också en ny konvention om upprättande av en världsorganisation för den intellektuella äganderätten. WIPO (World Intellectual Property Organization). Sverige har år 1969 tillträtt denna konvention (prop. 1969: 34), i det följande benämnd WIPO-

konventionen. Den I mars 1977 hade WIPO 76 medlemsstater. WIPO har till syfte att genom samarbete länderna emellan och med andra internationella organisationer främja skyddet av den intellektuella äganderätten i alla länder och härigenom uppmuntra skapande verksamhet samt att modernisera och effektivisera skötseln av Paris- och Bernuntonerna un-

Prop. 1977/78:1 Del A 46

der fullt hänsynstagande till deras oberoende. Organisationen har sitt säte i Geneve. WIPO har ett sekretariat. som i konventionen benämns den inter-

nationella byrån. Denna förestås av en generaldirektör. Enligt Pariskonventionens Stockholmstext utgör WIPO:s internationella

byrå sekretariat för Parisunionen och har i huvudsak samma uppgifter för unionens räkning som tidigare åvilat BIRPI. Så länge det finns medlemmar av Paris- eHer Bernunionen som inte har tillträtt WIPO-konventionen. skall internationella byrån och genceraldirektören utöva de funktioner som till-

kommer BIRPI resp. dess direktör.

Som nyss nämnts syftar Pariskonventionen till att ge medborgare i för-

dragsslutande stat och vissa därmed jämställda personer visst minimi-

skydd. Detta borde leda till ett visst förenhetligande av patenträtten i de fördragsslutande staterna. Möjligheterna att inom konventionens ram få till stånd en harmonisering av den materiella patenträtten har emellertid visat sig vara blygsamma. Redan den omständigheten att Pariskonventionen

har tillträtts av ett mycket stort antal stater medför givetvis stora svårighe-

ter att genomföra ändringar i konventionen. Härtill kommer att de stater som är medlemmar i Parisunionen står på mycket olika utvecklingsnivå i industriellt avseende, och förslag att införa regler som innebär en förstärkning av patentinstitutet kan ofta inte godtas av länder med mindre utvecklad industri. Vid Lissabonkonferensen år 1958, där i huvudsak materiella patentfrågor behandlades, uppnåddes föga i form av praktiska resultat. Det har vidare visat sig vara en nackdel att revisionskonferenserna äger

rum med förhållandevis långa mellanrum. De nu angivna förhållandena har

medfört att arbetet på en harmonisering av patenträtten har kommit att äga rum inom andra organ än Parisunionen.

Efter andra världskriget har ett omfattande arbete på det patenträttsliga

området ägt rum inom Europarådet. År 1951 tillsattes en expertkommitté

för patentfrågor. Kommitténs arbete ledde tämligen snabbt till avslutandet av två europeiska konventioner. 1953 års konvention angående patentformaliteter och 1954 års konvention angående internationell patentklassifice-

ring.' Båda dessa konventioner har vunnit allmän anslutning från Europa-

rådets medlemsstater.

Formalitetskonventionen anger de krav i formellt avseende som de fördragsslutande staterna maximalt får uppställa beträffande ansöknings-

handlingarnas beskaffenhet. Genom klassificeringskonventionen skapas ett enhetligt system för klassificering av uppfinningar. Sistnämnda kon-

vention har utvecklats vidare. Vid en diplomatisk konferens i Strasbourg år 1971 ombildades konventionen till ett fördrag, till vilket alla Parisunionens medlemsstater får ansluta sig, Strasbourgöverenskommelsen om in-

ternationell patentklassificering.? Överenskommelsen, som trädde i kraft

! Konventionstexterna finns intagna i SÖ 1957:97 resp. SÖ 1957: 98.

2 Konventionstexten finns intagen i SÖ 1973:42.

Prop. 1977/78:1 Del A 47

den 7 oktober 1975. administreras av WIPO. Den I mars 1977 hade överenskommelsen tillträtts av 24 stater, bland dem Danmark, Finland. Norge och Sverige samt flertalet övriga västeuropeiska stater. Sovjetunionen och USA. De stater som har ullträtt Sträsbourgöverenskommelsen har sagt upp klassificeringskonventionen.

Arbetet inom Europarådet ledde vidare år 1963 till en europeisk konven-

tion om förenhetligande av vissa delar av patenträtten, den s.k. lagkonventionen. Konventionen, som innehåller vissa regler om patenterbarhet.

nyhetshinder. uppfinningshöjd och patentkrav. bygger på de erfarenheter som hade erhållits dels under det nordiska lagstiftningsarbete som då på-

gick. dels under det nedan berörda arbetet inom EG på att få till stånd ett

gemensamt marknadspatent. Lagkonventionen har inte trätt i kraft. En-

dast Irland har hittills tillträtt konventionen. Den har undertecknats av Bel-

gien, Danmark. Frankrike. Förbundsrepubliken Tyskland, Italien. Luxemburg, Nederländerna, Schweiz, Storbritannien och Sverige. Riksdagen

har år 1967 godkänt lagkonventionen (prop. 1966:40. L'U 1967:53, rskr

1967: 325), men Sverige har inte ratificerat konventionen. Anledningen härtill återkommer jag till senare (avsnitt 8.3).

År 1968 lade en inom Europarådets expertkommitté tillsatt arbetsgrupp

fram ett relativt omfattande förslag till dels en enhetlig lösning av åtskilliga lagfrågor utöver dem som upptagits i 1963 års lagkonvention, dels en ny

konvention, avsedd att utöka och ersätta den numera omoderna formalitetskonventionen med en konvention angående patentansökningar. Förslaget avsåg att åstadkomma en långtgående enhetlighet säväl i fråga om de krav i formellt avseende som en patentansökan skall uppfylla

som i fråga om handläggningen av patentansökningar. Det bör nämnas att

detta förslag utgjorde det viktigaste underlaget för motsvarande bestämmelser i samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen.

Det patenträttsliga arbetet inom Europarådet kom vid mitten av 1960talet att läggas åt sidan i samband med att det inom BIRPI inleddes arbete på att få till stånd ett världsomfattande patentsamarbete. Syftet var att minska det dubbelarbete som äger rum när samma uppfinning patentsöks i flera länder. Arbetet inom BIRPI ledde till den i Washington år 1970 avslutade samarbetskonventionen. som har undertecknats av 36 stater, där-

ibland Sverige. Samarbetskonventionen har ännu inte trätt i kraft. Den har

hittills tillträtts av tio stater, bland dem Förbundsrepubliken Tyskland och

USA.

Inom Europeiska gemenskapen (EG) hade redan är 1962 lagts fram förslag om att införa ett enhetligt marknadspatent meddelat av ett för EG-sta-

terna gemensamt europeiskt patentverk. Sedan de dåvarande medlemmarna I Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) hade tramfört öns-

kemål om ett vidare curopceiskt patentsamarbete, inleddes år 1969 en konferens om ett europeiskt patentsamarbete. Konferensens arbete inriktades på alt få till stånd en ”yttre” konvention om ett gemensamt curopeiskt patentverk. Genom en ”inre” konvention skulle EG-staterna kunna för sitt

Prop. 1977/78:1 Del A 48

vidkommande införa en ordning enligt vilken det europeiska patentverket för dem skulle meddela ett enhetligt regionalt patent i stället för patent i de enskilda EG-staterna.

Detta curopeiska patentsamarbete resulterade i 1973 års europeiska pa-

tentkonvention, som har undertecknats av 16 curopeiska stater, däribland Sverige. Enligt denna konvention bildar de fördragsslutande staterna en europeisk patentorganisation med ett gemensamt patentverk. Detta pa-

tentverk kan meddela patent (europeiskt patent) för en eller flera av de för-

dragsslutande staterna. Om cen grupp fördragsslutande stater har träffat överenskommelse därom, kan europeiskt patent för denna grupp meddelas som regionalt patent. Förutsättningarna för att få europeiskt patent regleras helt i konventionen. Beträffande det meddelade patentet gäller däremot i princip att det skall i varje stat för vilken det har beviljats medföra samma rätt och följa samma bestämmelser som ett i den staten meddelat nationellt

patent. Konventionen har ännu inte trätt i kraft. Den har hittills tillträtts av

Förbundsrepubliken Tyskland. Nederländerna och Storbritannien.

Mellan EG-staterna har år 1975 avslutats en inre konvention av det slag som jag nyss nämnde, konventionen om europeiskt patent för den gemensamma marknaden (Convention for the European Patent for the Com-

mon Market, Community Patent Convention), i det följande benämnd marknadspatentkonventionen. Enligt denna konvention skall europeiskt

patent i princip meddelas endast för samtliga EG-stater gemensamt i form av ett marknadspatent. Den rätt som ett marknadspatent skall medföra regleras i marknadspatentkonventionen. Denna konvention har ännu inte tillträtts av någon stat.

I denna redogörelse för internationellt samarbete på patentområdet bör också nämnas internationella patentinstitutet i Haag. som tillkom genom en Överenskommelse år 1947 mellan Belgien, Frankrike, Luxemburg och

Nederländerna. Institutet har främst till uppgift att utföra nyhetsgransk-

ning av patentansökningar åt patentmyndigheterna i de stater som är anslutna till institutet. Institutet utför även nyhetsgranskningsuppdrag åt institutioner och enskilda i samtliga stater som tillhör Parisunionen. Förutom nyssnämnda fyra stater är Italien, Monaco, Schweiz, Storbritannien

och Turkiet anslutna till institutet. Vid institutet finns f.n. ca 400 tekniska

granskare.

2.2¶Nordiskt patentsamarbete

Tanken på ett nordiskt patentsamarbete är mycket gammal. Så tidigt som år 1881 diskuterades vid ett nordiskt juristmöte 1 Köpenhamn möjligheten

att få till stånd överensstämmande patentlagar i de nordiska länderna. Offi-

ciella överläggningar ägde rum år 1922, men dessa ledde inte till nägot re-

sultat. Samarbetet återupptogs år 1938 men avbröts av andra världskriget.

På initiativ av det gemensamma nordiska utskottet för ekonomiskt sam-

Prop. 1977/78:1 Del A 49

urbete tillsattes under ären 1949-50 en nordisk kommitté med uppdrag att verkställa en förberedande utredning angående möjligheterna till en nordisk patentgemenskap. Kommittén. som var sammansatt av danska. norska och svenska delegerade. slutförde sitt arbete under senare delen av är 1952, då likalydande betänkanden avgavs till vederbörande myndigheter i Danmark. Norge och Sverige (för Sveriges del Nordiskt patentsamurbete. SÖU 1952:43). Kommittén lade huvudvikten vid att undersöka möjlighe-

terna för en nordisk patentgemenskap på det administrativa området och

redovisade I sina betänkanden olika tänkbara lösningar. I första hand förordades ett system med nordiska patent till närmare utredning.

Sedan kommitténs betänkande hade remissbehandlats i vanlig ordning. behandlades frågan om en nordisk patentgemenskap vid Nordiska rådets andra session i Oslo år 1954. vilket ledde till att rådet hemställde hos regeringarna I Danmark. Island. Norge och Sverige att snarast försöka genom-

föra ett system med nordiska patent. Finland var då inte representerat i rä-

det men inbjöds senare att delta i det utredningsarbete som kom till stånd

med anledning av rådets hemställan.

Härefter tillsattes kommittéer i Danmark, Finland. Norge och Sverige för fortsatt utredning rörande frågan om nordiska patent. Kommittéerna avgav I början av år 1964 ett i december 1963 dagtecknat slutligt betänkande Nordisk patentlovgivning (Nordisk utredningsserie 1963:6) med förslag till nya patentlagar för Danmark. Finland. Norge och Sverige, utkast till

överenskommelse rörande nordisk patentansökan samt utkast till tillämpningsföreskrifter i anledning av den nya lagstiftningen.

Enligt kommitténs förslag skulle den som ville erhålla patent i de nordis-

ka länderna kunna vända sig med en patentansökan, s.k. nordisk patentansökan, till endast ett av de nordiska patentverken. som i stort sett en-

samt skulle behandla ansökningen enligt samma regler som gäller för natio-

nella ansökningar och meddela patent även för de övriga länderna. Arbetsbelastningen vid de nordiska patentverken var under 1960-talet mycket be-

tungande. Ett system med nordiska patentansökningar framstod då som en möjlighet att snabbt genomföra den rationalisering av arbetet vid dessa patentverk som det hade visat sig vara svärt att få till stånd vid de enskilda patentverken. Det beräknades att ett sådant system skulle medföra en betydande arbetsbesparing för de nordiska putentverken.

Efter remissbehandling av 1963 års betänkande samt nordiska överlägg-

ningar i ämnet på departementsplanet och behandling av kommittéernas förslag i Nordiska rådet framlades år 1966 för fölkrepresentationerna i

Danmark. Finländ, Norge och Sverige propositioner med förslag ull ny patentlagstiftning. Sedan lagförslagen med vissa ändringar hade antagits i de

fyra länderna år 1967. trädde den nya lagstiftningen I kraft i samtliga länder

den I januari 1968. Genom denna lagstiftning erhölls en långtgående rättslikhet i Norden på detta område. För Sveriges del innebar den nya lagstiftningen en genomgripande revision av den svenska patenträtten. 4 Riksdagen 1977i78.-1 saml. Nr I Del A

Prop. 1977/78:1 Del A 50)

För att systemet med nordiska patentansökningar skall förverkligas krävs att särskild överenskommelse därom ingås meltan de berörda länderna. Nägon sådan överenskommelse har hittills inte träffats. och de bestäm-

melser i de nordiska patentlagarna som rör dylika patentansökningar har därför inte trätt i kraft.

Sedan de nya nordiska patentlagarna hade antagits år 1967, har frågor rörande nordiskt patentsamarbete behandlats i flera medlemsförslag till Nordiska rådet. Bl.a. väcktes år 1968 förslag om att radet skulle rekommendera regeringarna i Danmark. Finland. Norge och Sverige att snarast

sätta bestämmelserna om nordiska patentansökningar I kraft.

Nordiska rådets juridiska utskott avgav i januari 1973 betänkande över detta förslag. I utlätandet berördes det internationella samarbete som hade resulterat i saåmarbetskonventionen. Vidare nämndes de förslag ull en curopeisk patentkonvention och en konvention om marknadspatent som hade utarbetats I europeiskt samarbete. Utskottet framhöll därefter. att det vid överläggningar med justitieministrarna I Dunmark. Norge och Sverige hade fått bekräftat att genomförandet av systemet med nordiska patentansökningar inte längre var praktisk poliuk. Utskottet ansåg att detta system troligen aldrig skulle komma att förverkligas och att de bestämmelser I de nordiska patentlagarna som rör detta system kunde förväntas bli upphävda vid lämpligt tillfälle.

Vid sin 21:a session antog Nordiska rädet den 19 februari 1973 på förslag

av juridiska utskottet följunde rekommendation: ”Nordisk Räd henstiller

til regeringerne under arbejdet med de curopeiske patentkonventioner og realiseringen af PCT-planen at förtstte samarbejdet og oprethoölde den gensidige orientering om udviklingen på patentomraådet för i videst muligt omfang at bevare den ensartade nordiska patentlovgivning.

Prop. 1977/78:1 Del A '"n

3¶Huvuddragen av gällande rätt

De grundläggande patenträttsliga bestämmelserna finns 1 patentlagen

(1967: 837). Verkställighetsföreskrifter till denna lag ges i patentkungörelsen (1967:838). Med stöd av kungörelsen har patentverket utfärdat vissa

föreskrifter av huvudsakligen formell karaktär (patentbestämmelser). I in-

struktionen för patent- och registreringsverket (1965:658) ges vidare i åtskilliga avseenden föreskrifter rörande handläggning av patentärenden. Slutligen regleras förfarandet i andra instans i en särskild lag, lagen (1967: 840) om patent- och registreringsverkets besvärsavdelning. I proposition 1976/77:96 har emellertid föreslagits att besvärsavdelningen skall ombildas till en fristående förvaltningsdomstol, patentbesvärsrätten.

Som förut nämnts tillkom den nu gällande patentlagstiftningen i de nor-

diska länderna efter ett omfattande nordiskt samarbete, som ledde till en

långtgående rättslikhet i Norden på detta område. Med undantag av de straff- och processrättsliga reglerna överensstämmer sålunda denna lagstiftning I Danmark, Finland. Norge och Sverige i allt väsentligt inte bara när det gäller sakinnehållet utan även i fråga om avfattningen av de enskilda bestämmelserna. På grund av de olikheter som räder mellan de straffoch processrättsliga systemen I de olika länderna var det emellertid inte möjligt att få till stånd en lika stor överensstämmelse i fråga om de straffoch processrittsliga reglerna.

Patentlagen inleds med en bestämmelse om att den som har gjort cn uppfinning, som kan tillgodogöras industriellt. eller den till vilken uppfinna-

rens rätt har övergått. har rätt att efter ansökan erhålla patent på uppfinningen. Patent innebär ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja uppfinningen enligt vad som föreskrivs i patentlagen (1 § första stycket).

Det grundläggande kravet för patenterbarhet är sålunda att det skall vara fråga om en uppfinning som kan tillgodogöras industriellt. Därjämte görs vissa ytterligare avgränsningar av det patenterbara området. Patent meddelas inte på uppfinning vars utnyttjande skulle strida mot goda seder eller

allmän ordning. Vidare undantas växtsorter! och djurraser samt väsentligen biologiskt förfarande för framställning av växter eller djur. Patent får

dock meddelas på mikrobiologiskt förfarande eller alster av sådant förfa-

rande (1 § andra stycket). Vidare gäller i fråga om uppfinning som avser

livs- eller läkemedel förbud mot att meddela patent på själva alstret till

dess regeringen förordnar annat (punkt I i övergångsbestämmelserna till patentlagen). [ 2 § första stycket patentlagen föreskrivs som förutsättning för att pa-

tent skall kunna meddelas att uppfinningen väsentligen skiljer sig från vad som har blivit känt före dagen för patentansökningen. Häri ligger dels ett

krav på nyhet, dels ett krav på s.k. uppfinningshöjd. Nyhetskravet inne-

bär att uppfinningen inte får avse något som redan är känt. Kravet på upp- ! Den som har framställt en ny växtsort kan emellertid enligt växtförädlarrättslagen (1971: 392) få ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja sorten.

Prop. 1977/78:1 Del A An LS

tinningshöjd innebär att uppfinningen inte endust måste vara ny utan även måste innefatta en sådan utveckling av tekniken att den väsentligen skiljer sig från vad som redan är känt. I andra stycket anges vad som skall anses känt. Som känt anses sålunda allt som har blivit allmänt tillgängligt före dagen för patentansökningen. oavsett på vilket sätt det har skett. samt in-

nehället i patentansökan som har gjorts I Sverige före ansökningsdagen. om denna ansökan sedermera blir allmänt tillgänglig enligt 22 § patentlagen.

Från kravet på nyhet görs två undantag. Patent får sålunda meddelas utan hinder av att uppfinningen har blivit allmänt tillgänglig inom sex månader innan påtentansökningen gjordes till följd av uppenbart missbruk i förhållande till sökanden eller någon frän vilken denne härleder sin rätt el-

ler till följd av att sökanden eller någon från vilken denne härleder sin rätt

har förevisat uppfinningen på officiell eller officiellt erkänd internationell utställning (2 § tredje stycket).

Närmare föreskrifter om ensamrättens innehåll ges i 3 8 första och andra styckena. Annan än patenthavaren får sålunda inte utan dennes löv utnyttja uppfinningen yrkesmässigt genom att använda patentskyddat förfarande. genom att tillverka. införa. använda eller till försäljning. uthyrning eHer utlåning utbjuda patentskyddat alster eller på annat sätt. Avser uppfinning förfarande för tillverkning av alster, omfattar ensamrätten även alster som har tillverkats enligt förfarandet (s.k. indirekt produktskydd).

I 3 § tredje stycket samt 4 och 5 §§ görs vissa inskränkningar i patentha-

vurens ensamrätt. Ensamrätten omfattar sålunda inte utnyttjande av alster

som har sålts I Sverige i butik eller på därmed jämförligt sätt, om köparen vid köpet inte ägde eller hade bort äga kännedom om all ensamrätten kränktes. Den som när patentansökningen gjordes utnyttjade uppfinningen yrkesmässigt I Sverige får utan hinder av patentet fortsätta utnyttjandet

med bibehällande av dess allmänna art. om utnyttjandet inte innefattade uppenbart missbruk i förhållande till patentsökanden eller nägon från vil-

ken denne härleder sin rätt (s.k. föranvändarrätt). Dylik föranvändarrätt

tillkommer under motsvarande förutsättningar den som har vidtagit väsentliga åtgärder för sådant utnyttjande. Föranvändarrätt får övergå till an-

nan endast tillsammans med den rörelse i vilken den har uppkommit eller i

vilken utnyttjundet hade avsetts skola ske. Vidare undantas från ensamrät-

ten utnyttjande av patentskyddad uppfinning på utländskt samfärdsmedel när detta tillfälligt kommer till Sverige. Slutligen får i den omfattning regeringen förordnar reservdelar och tillbehör till luftfartyg utan hinder av här gällande patent införas till Sverige och användas här för reparation av främmande luftfartyg.

Som förut nämnts (avsnitt 2.1) innehåller Pariskonventionen bestäm-

melser om rätt att vid ansökan om patent i en konventionsstat räkna priori-

tet för ansökningen från tidigare ansökan i annan konventionsstat. Enligt

6 3 patentlagen får regeringen förordna att ansökan om patent på uppfin-

Prop. [977/78:1 Del A 53

ning. vilken tidigare har angivits i ansökan om skydd i utlandet. skall i visså avseenden. nämligen vid tillämpning uv bestämmelserna om nyhetshinder, uppfinningshöjd och föranvändarrätt, anses gjord santidigt med ansökningen i utlandet. om sökanden yrkar det. I förordnandet skall anges de närmare villkor. under vilka sådan konventionsprioritet får åtnjutas.

Sädant förordnande har meddelats i 9 8 patentkungörelsen. Som villkor

för att konventionsprioriter skall få åtnjutas föreskrivs att uppfinningen

skall ha angivits i ansökan om patent. om uppfinnarcerufikat eller om

skydd som nyttighetsmodell i främmande stat som har tillträtt Pariskon-

ventionen. Vidare måste patent sökas i Sverige inom 12 månader från ansökningsdagen i den främmande staten. Slutligen måste sökanden inom tre månader frän den dag då ansökningen ingavs i Sverige skriftligen begära

prioritet och lämna uppgift om var och när den åberopade ansökningen gjordes samt. så snart ske kan, ange dess nummer. Dessa bestämmelser gäller också om uppfinningen har angivits i ansökan som inte avser stul

som har tillträtt nämnda konvention, om patentmyndigheten finner särskil-

da skäl att jämställa den ansökningen med ansökan I konventionsstat.

Innehavare av patent har rätt att få tilläggspatent på utveckling av upp-

finningen. Bestämmelser härom finns i 7 8 patentlugen. För att tilläggspatent skall kunna meddelas krävs dock att ansökan härom görs innan ansökningen om huvudpatentet har blivit offentlig. I fråga om tilläggspatent

krävs inte att uppfinningen har uppfinningshöjd i förhållande till innehållet

i ansökningen om huvudpatentet.

Ansökan om patent skall göras skriftligen hos patent- och registreringsverket, som är svensk patenimyndighet (8 och 9 §§). Genom patentansökan som görs hos den svenska patentmyndigheten kan erhållas patent endast för Sverige.

Ansökningen skall innehälla beskrivning av uppfinningen. innefattande även ritningar om sådana behövs. samt bestämd uppgift om vad som söks skyddat genom patentet (patentkrav). Beskrivningen skall vara så tydlig att en fackman med ledning därav kan utöva uppfinningen. I ansökningen skall uppfinnarens namn anges. Söks patent av annan än uppfinnaren.

skall sökanden styrka sin rätt till uppfinningen. Sökanden skall erlägga

fastställd ansökningsavgift (9 §).

Sökande som inte har hemvist i Sverige skall ha ett här bosatt ombud,

som har rätt att företräda honom i allt som rör ansökningen (12 §).

Enligt 10 § patentlagen fär i en och samma ansökan inte sökas patent på två eller flera uppfinningar som är oberoende av varandra (det s.k. enhetskravet). Enhetskravet regleras närmare i 14 och 15 §§ putentkungörelsen.

Patentansökan får inte ändras så att patent söks på nagot som inte framgick av ansökningshandlingarna när ansökningen gjordes (13 §). Om sö-

kanden ändrar ansökningen inom sex månader från den dag då den gjordes. skall ansökningen anses gjord då ändringen vidtogs. om sökanden yr-

kar det (14 8). Yrkande om sådan s. k. löpdagsförskjutning fär göras bara

Prop. 1977/78:1 Del A 'n a

en gäng och får inte återtas.

Finner patentmyndigheten vid sin granskning av ansökningen att denna

är behäftad med brister eller att det annars föreligger hinder för bifall till

ansökningen, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avge yttrande ecller vidta rättelse. Efterkommes inte föreläggandet, skall ansökningen av-

skrivas. Sökanden har möjlighet att få avskriven ansökan återupptagen.

om han inom fyra manader efter utgången av den frist som anges i föreläggandet inkommer med yttrande eller vidtar rättelse samt erlägger fastställd återupptagningsavgift. Har sökanden avgivit yttrande men föreligger det

trots detta hinder för bifall till ansökningen. skall ansökningen avsläs. om

sökanden har haft ullfälle att yttra sig över hindret och det inte finns anledning att ge konom nytt föreläggande (15 och 16 §§).

Om ansökningshandlingarna är fullständiga och patentmyndigheten inte finner nägot hinder föreligga mot att meddela patent. vidtar det s.k. invändningsförfarundet. Därvid utläggs patentansökningen av patentmyn-

digheten för att allmänheten skall få tillfälle att inkomma med invändningar

mot ansökningen. Utläggningen skall kungöras. och invändning kan göras skriftligen hos patentmyndigheten inom tre månader från kungörelsedagen. Från och med den dag då utläggningen äger rum skall tryckta exemplar av beskrivning och patentkrav finnas att tillgå hos patentmyndigheten

(19 och 21-58).

I och med att utläggning har ägt rum, skall handlingarna i ärendet hållas

tillgängliga för envar. Även om utläggning inte har skett. blir handlingarna

offentliga när 18 månader har förflutit från ansökningsdagen eller. om konventionsprioritet yrkas. den dag från vilken prioriteten begärs. Har beslut fattats om avskrivning eller avslag, blir handlingarna dock offentliga endast om sökanden begär att ansökningen skall äterupptas eller anför besvär. På begäran av sökanden skall handlingarna hältas tillgängliga tidigare än som eljest skulle vara fallet. Blir handlingarna allmänt tillgängliga före

utläggningen. skall kungörelse utfärdas om detta (22 §).

När tiden för framställande av invändningar har gått ut. skall patentmyndigheten avgöra om ansökningen skall bifallas. Har invändning gjorts.

skall sökanden beredas tillfälle att yttra sig över invändningen. Avslås an-

sökningen. kan sökanden överklaga avslagsbeslutet hos patentverkets besvärsavdelning inom två månader från den dag då beslutet meddelades. Detsamma gäller om ansökan om återupptagning av avskriven ansökan har

avslagits. Bifalles ansökningen, får besvär anföras av den som har framställt invändning (23—25 §§). Besvärsavdelningens beslut får överklagas av

sökanden i regeringsrätten., om beslutet har gått honom emot. Den som har framställt invändning får däremot inte överklaga beslut av besvärsavdel-

ningen (25 8). I 17 och 18 §§ patentlagen behandlas det fall att någon, medan en patent-

ansökan handläggs vid patentmyndigheten. inför patentmyndigheten på-

står sig ha bättre rätt än sökanden till den uppfinning som ansökningen av-

Prop. 1977/78:1 Del A "nn 'n

ser. Om patentmyndigheten finner påstäendet styrkt. skall myndigheten på yrkande överföra patentansökningen på vederbörande. Finner patentmyndigheten saken tveksam. skall myndigheten förelägga den som framställer anspråket på bättre rätt att inom viss tid väcka talan vid domstol. fakttas inte sådant föreläggande. lämnas påståendet utan avseende vid patentmyndighetens fortsatta prövning av ansökningen. Är däremot tvist om bättre rätt till patentsökt uppfinning anhängig vid domstol, fär patentansökningen förklaras vilande i avbidan på att malet slutligt avgörs.

Patent är meddelat. när patentansökningen har bifallits och beslutet därom har vunnit laga kraft (26 §). Meddelat patent antecknas i patentregistret. som förs av patentmyndigheten (27 8).

I patentlagens 3 kap. (28—38 §§) behandlas nordiska patentansökningar. Regeringen har i 28 § bemyndigats att. efter överenskommelse med Danmark. Finland och Norge. förordna om införandet av ett system med nordiska patentansökningar. Som tidigare nämnts har någon sådan överenskommelse hitills inte träffats. och 3 kap. patentlagen har därför inte trätt i kraft.

Systemet med nordiska patentansökningar skulle enligt 3 kap. patentlagen innebära. att den som ville få patent på en och samma uppfinning för

Danmark. Finland. Norge och Sverige celler för tre av dessa länder skulle kunna göra ansökan därom. nordisk patentansökan, i endast ett av länderna, primiärlandet. Primärlandets patentverk skulle i stort sett ensamt be-

handla sådan ansökan enligt samma regler som gäller för nationella patentansökningar. På grundval av nordisk patentansökan skulle i primärlandet meddelas patent inte bara för detta land utan även för de övriga länder som omfattas av ansökningen. sekundärländerna. De patent som på sådant sätt meddelades särskilt för varje land skulle vara jämställda med vanliga nationella patent och alltså lika oberoende av varandra som om de hade meddelats efter särskilda ansökningar i varje land.

Ett patents giltighetstid är begränsad till 17 år från dagen för patentansökningen (40 8). För att patenträtten skall bestä måste patenthavaren varje är betala fastställd årsavgift. Erläggs inte årsavgift i rätt tid, är patentet förfallet från och med ingången av det patentår för vilket avgift inte har erlagts (51 § första stycket). Har patenthavaren haft godtagbar ursäkt för sin underlätenhet att betala ärsavgiften, kan patentmyndigheten återupprätta patentet. Ansökan om återupprättande måste göras inom sex månader från det att avgiften senast skulle ha betalats. Inom samma tid skall patenthavaren också betala årsavgiften med 2072 förhöjning jämte särskild återupptagningsavgift (51 § andra stycket patentlagen, 51 § patentkungörelsen).

En rätt som motsvarar föranvändarrätt tillkommer den som. efter det att

patentet har förfallit men innan ansökan om återupprättande har kungjorts. har börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt I Sverige eller vidtagit väsentliga åtgärder för sådant utnyttjande (51 § tredje stycket patentlagen).

Bestämmelser om ogiltigförklaring av patent finns i 52 8 patentlagen. Pa-

Prop. 1977/78:1 Del A 50h

tent skall förklaras ogiltigt. om det har meddelats i strid mot teller 2 § patentlagen. Grund för vgiltigförklaring föreligger sålunda. om patent har

meddelats på något som inte är patenterbart eller i strid mot villkoren om

nyhet och uppfinningshöjd. Sådan grund föreligger vidare. om patent har meddelats annan än uppfinnaren eller dennes rättsinnehuvare. Patent fär dock inte förklaras ogiltigt på den grund att den som har erhållit putentet har varit berättigad till endast viss andel i det.

Talan om ogilugförklaring av patent prövas av allmän domstol. Enlivt 65 patentlagen är Stockholms ungsrätt ensam behörig att ta upp sådan tulan.

Har patent meddelats annan än den som är berättigad till patentet enligt 1 § patentlugen. dvs annan än uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare. skall rätten på talan av den berättigade överföra patentet på honom (53 §). Sådan talan prövas uv Stockholms tingsrätt (65 §).

[57.58 och 60 §§ patentlagen finns bestämmelser om straff och skade-

stånd vid intrång i den ensamrätt som patent medför (patentintrång). Straffansvar uppkommer för den som uppsåtligen begår patentinträng. Intrång som sker uppsåtligen medför vidare skudeståndsskyldighet. Skadeståndsansvar föreligger också vid intrång av oaktsamhet. Skadeståndet skall omfatta skälig ersättning för utnyttjandet samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Är oaktsamheten ringa, kan er-

sättningen jämkas. Visst skadeståndsansvar föreligger även vid intrång

som sker utan uppsåt eller oaktsamhet. I dylika fall föreligger skyldighet att utge ersättning för utnyttjande av den putentskyddade uppfinningen, om och i den man det anses skäligt.

Leder en patentansökan till patent, är ensamrätten inte begränsad till ti-

den efter patentmeddelandet. utan det föreligger skadeståndsrättsligt

skydd också under en del av ansökningstiden (60 8). Sökanden kan sälunda ha rätt till skadestånd av den som yrkesmässigt utnyttjar uppfinningen elter det att ansökningen har blivit allmänt tillgänglig enligt 22 § patentlagen. För utnyttjunde som äger rum innan utläggningen av ansökningen hur kungjorts utgår dock skadestånd endast i form av ersättning för utnyttjande av uppfinningen. och detta endast om och i den män sådan ersättning anses skälig. För tiden efter kungörandet om utläggningen gäller däremot

summa skadeståndsansvar som vid intrång som sker efter det att patentet

har meddelats. Något straffrätisligt skydd mot utnyttjande som äger rum innan patent meddelas föreligger däremot inte.

I detta sammanhang bör nämnas att patentskyddets omfattning bestäms av patentikraven (39 §). För förståelse av patentkruven får ledning hämtas från beskrivningen.

Talan om rätt till ersättning för patentintrång får avse skada endast under de fem senuste åren innan talan väcktes (58 § tredje stycket). Såvitt avser ersättning för intrång under ansökningstiden får talan dock ulltid väc-

kas inom ett år från patentmeddelandet (60 § andra stycket).

Prop. 1977/78:1 Del A An =J

Patentlagen innehåller också vissa bestämmelser om upplåtelse av li-

cens. dvs rätt att yrkesmässigt utnyttja uppfinning för vilken patent har meddelats (43 5). om anteckning av licens i patentregistret (44 §) samt om meddelande av tvångslicens i vissa fall (45-50 §§). Tvångslicens meddelas av allmän domstol på särskild talan därom. Stockholms tingsrätt är ensam behörig i mäl om tvångslicens. Vidare finns bestämmelser om expropriation av uppfinning under krig eller vid krigsfura (75 8).

I fräga om s.k. försvarsuppfinningar, dvs. uppfinningar som särskilt avser krigsmateriel. gäller lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar. Enligt denna lag får en svensk försvarsuppfinning inte offentliggöras eller yppas innan en särskilt nämnd, granskningsnämnden för förs varsuppfinningar. har prövat om uppfinningen skall hällas hemlig. Med svensk försvarsuppfinning avses försvarsuppfinning som har tillkommit i Sverige eller som tillhör här bosatt fysisk person eller tillhör svensk juridisk person.

Ansökan om patent på svensk försvarsuppfinning skall av putentmyndigheten underställas granskningsnämnden för prövning huruvida uppfinningen skall hällas hemlig. Den som vill att svensk försvarsuppfinning. på vilken patent inte har sökts. skall få offentliggöras eller på annat sätt yppas skall ansöka hos nämnden om sådan prövning. Om nämnden finner att det

är av väsentlig betydelse för försvaret att svensk försvarsuppfinning hålls

hemlig, skall nämnden förordna att uppfinningen inte får offentliggöras el-

ler på annat sätt obehörigen yppas. Ansökan om patent på uppfinningen

skall förklaras vilande och får inte offentliggöras eller leda till patent så länge uppfinningen skall hällas hemlig. Innehavare av uppfinning som omfattas av ett förordnande om hemlighållande kan begära att staten skall

överta uppfinningen. Om staten inte inom viss kortare tid övertar uppfin-

ningen. skall denna inte längre hållas hemlig. Är svensk försvarsuppfinning av väsentlig betydelse för försvaret. kan regeringen besluta om expropriation av rätt till uppfinningen.

Ansökan om patent eller annan skyddsrätt på svensk försvarsuppfinning. som skall hållas hemlig, får inte göras I främmande stat om inte rege-

ringen medger detta. Sädant medgivande får lämnas endast under förutsättning att uppfinningen hemlighälls även i den främmande staten. Söks

patent i Sverige på utländsk försvarsuppfinning, får förordnande om hemlighållande meddelas under vissa förutsättningar.

Offentliggörande eller yppande av försvarsuppfinning som enligt lagen

om försvarsupplinningar eller förordnande av granskningsnämnden skall hållas hemlig medför straffansvar.

I detta sammanhang bör även nämnas lagen (1949: 345) om rätten till ar-

betstagares uppfinningar. Enligt denna lag har arbetstagare samma rätt till sin uppfinning som annan uppfinnare. om inte annat följer av lagens be-

stämmelser eller är uttryckligen överenskommet eller får anses framgå av anställningsförhållandet eller av föreliggande omständigheter i övrigt. Be-

träffande sådana uppfinningar. vilkas utnyttjande faller inom arbetsgiva-

Prop. 1977/78:1 Del A Så

rens verksamhetsområde. har arbetsgivaren dock viss rätt ull uppfinningen. Om forsknings- eller uppfinnarverksamhet utgör arbetstagarens huvudsakliga arbetsuppgift och en uppfinning har tillkommit väsentligen som

resultat av denna verksamhet. har arbetsgivaren rätt att inträda som upp-

finnarens rättsinnehavare med avseende på uppfinningen. Detsamma gäller om en uppfinning innefattar lösningen av en I tjänsten förelagd. närmare angiven uppgift. Har uppfinningen tillkommit i annat samband med anställningen än som nu sagts, får arbetsgivaren förvärva rätt att utan hinder

från arbetstagaren utöva uppfinningen i sin verksamhet. Faller utnyttjun-

det av uppfinningen utanför arbetsgivarens verksamhetsområde. har denne inte någon rätt tll uppfinningen. Lärare vid universitet. högskolor eller andra undervisningsanstalter anses inte i denna egenskap som arbetstaga-

re.

Arbetstagaren har rätt till skälig ersättning för den rätt som arbetsgivaren övertar till en uppfinning. Vid tvist avgörs ersättningens storlek av allmän domstol. En särskild nämnd. statens nämnd för arbetstagares uppfinningar. har till uppgift att på begäran av part eller domstol avge utläatande i

frågor rörande lagens tillämpning.

Prop. 1977/78:1 Del A 59

4 Samarbetskonventionen

4.1 Samarbetskonventionens tillkomst

Redan tidigt utvecklades två system för prövning av patentansökningar. anmälningssystemet och förprövningssystemet. Enligt anmälningssystemet är själva meddelandet av patent ett rent registreringsförfarande. som föregås av en mer eller mindre ingående formell prövning. In saklig prövning äger rum först i samband med talan om patentinträng och utförs då av domstol. Enligt förprövningssystemet företar patentmyndigheten en materiell prövning av ansökningen för att utröna om de villkor för putenterbarhet som vederbörande lands lag uppställer är uppfyllda. Det är uppenbart att anmälningssystemet leder till stor osäkerhet för tredje man när det gäller att bedöma vilka rättigheter som maste respekteras. Denna osäkerhet blir speciellt kännbar i ett högt industrialiserat samhälle. Flertalet indu-

stristater tillämpar därför förprövningssystemet. Bland de stater som till-

lämpar detta system kan nämnas. förutom de nordiska länderna. Förbundsrepubliken Tyskland. Japan. Kanada. Nederländerna. Schweiz. Sovjetunionen. Storbritannien. USA och Österrike. Frankrike. som tidigare har tillämpat anmälningssystemet. har på grund av de olägenheter som detta system för med sig från den I januari 1968 i princip gått över till förprövningssystemet.

En modifierad form av förprövningssystemet utgör ett system med uppskjuten förprövning, vilket innebär att fullständig prövning av ansökan sker endast på särskild begäran och mot särskild avgift. Sådan prövning kan begäras av såväl sökanden som tredje man. Framställs inte begäran om prövning. blir ansökningen vilande med provisoriskt skydd. Vilandetiden i de länder som tillämpar systemet är sju är. Har prövning inte begärts inom denna tid. avskrivs ansökningen.

Under 1960-talet ägde en kraftig ökning av arbetsbelastningen vid de förprövande patentverken rum. Trots ett kontinuerligt rätionaliseringsarbete lyckades dessa patentverk i regel inte undgå besvärande balanser (den s.k. putentkrisen). För att minska arbetsbelastningen införde de holländska. västtyska och japanska patentverken under 1960-talet och början av 1970talet uppskjuten förprövning. Några patentverk, däribland de amerikanska och svenska, lyckades dock bemästra den snabbt ökande arbetsbördan.

Under de senaste åren har uppgången i antalet patentansökningar brutits i

de flesta stater och efterträtts av en viss minskning.

På amerikanskt initiativ började BIRPI hösten 1966 att i samarbete med

experter från Frankrike. Förbundsrepubliken Tyskland. Japan. Sovjetunionen. Storbritannien och USA samt internationella patentinstitutet i Haag undersöka möjligheterna att minska det dubbelarbete som uppkommer vid granskning av patentansökningar som lämnas in i olika länder och

avser summa uppfinning. Arbetet inom BIRPI edde till ett första utkast till

Prop. 1977/78:1 Del A 00

en konvention om sådant sumarbete. den s.k. PCT-planen. som lades frum i maj 1967. Efter ett mycket omfattande arbete. I vilket Sverige tog en aktiv del. publicerades ett slutligt konventionsförslag i juli 1969.

Konventionsförslaget behandlades vid en diplomatisk konferens som ägde rum i Washington den 25 maj- 19 juni 1970. I konferensen deltog 55 av Parisunionens medlemsstater. Som observatörer deltog 23 stater som inte tillhörde Parisunionen. IL mellanstatliga organisationer och Ul imternationella intressceorganisationer. Vid konferensen antogs konventionen om patentsamarbete (samarbetskonventionen). Den vid konferensen antagna konventionen överensstämmer I allt väsentligt med det i juli 1969 publice-

rude förslaget. bortsett från det särskilda kapitel i konventionen som be-

handlar tekniskt bistand till utvecklingsländerna. vilket saknade motsvarighet i förslaget.

Konventionen öppnades för undertecknande den 19 juni 1970. Den har undertecknats av följande 35 stater: Algeriet. Argentina. Belgien. Brasilien. Danmark. Egypten. Elfenbenskusten. Filippinerna, Fintand. Frankrike. Förbundsrepubliken Tyskland, Iran. Irland. Israel. Halien, Japan, Jugoslavien. Kanada. Luxemburg. Madagaskar, Monaco, Nederländerna, Norge. Rumänien. Schweiz. Senegal, Sovjetunionen. Storbritannien. Sverige. Sy-

rien. Togo, Ungern. USA. Vatikanstaten och Österrike. Konventionen

har inte trätt i kraft. Tio stater. Centralafrikanska republiken. Förbundsre-

publiken Tyskland. Gabon, Kamerun. Madagaskar. Malavi, Senegal.

Tehad. Togo och USA har hittills tillträtt konventionen.

4.2 Samarbetskonventionens innehåll i huvuddrag

Samarbetskonventionen innehåller vissa inledande bestämmelser (art. I och 2) samt åtta kapitel. De inledande bestämmelserna upptar dels ett stadgande om bildandet av en union för patentsamarbete. dels vissa definitioner. I kapitel I (art. 3- 30) ges bestämmelser om internationell patentansökan och internationell nyhetsgranskning. Internationell förberedande pa-

tenterbarhetsprövning behandlas i kapitel II (art. 31:-42). Kapitel III (art. 43—49) innehåller vissa bestämmelser som är gemensamma för kapitlen I

och IL. Frågor rörande teknisk biståndsverksamhet regleras i kapitel IV (art. 50—52). Bestämmelser om unionens administration och förvaltning

finns I kapitel V (art. 53—58). Kapitel VI. som omfattar endast en artikel

fart. 59). behandlar tvister mellan de fördragsslutande staterna rörande

konventionens tolkning och tillämpning. Bestämmelser om ändring av konventionen finns i kapitel VII (art. 60 och 61). Kapitel VIII (art. 62—69) innehåller slutbestämmelser. Till konventionen hör ett stort antal tillimpningsföreskrifter (regel 1--95).

Genom konventionen bildar de fördragsslutande staterna en union för

samarbete I fråga om handläggning av patentansökningar. unionen för in-

ternationellt patentsamarbete. Konventionen nödvändiggör inte några

Prop. 1977/78:1 Del A 61

ändringar i den materiella patenträtten i de fördragsslutande staterna. Den syftar endast till en centralisering av prövningsförfarandet och ställer därför upp enhetliga regler för ansökningens form och innehäll. De fördragsslutande staterna står fria att utforma de krav som en patentansökan mäste uppfylla I materiellt avseende för att kunna bifallas. t. ex. när det gäller frågan om nyhetshinder föreligger eller om en uppfinning har uppfinningshöjd. samt att avgränsa det patenterbara området. dvs. vad som kan bli föremål för patent.

Enligt konventionen kan patent sökas genom ingivande av en s.k. inter-

nationell patentansökan. Rätt att ge in sådan patentansökan tillkommer den som är medborgare i eller har hemvist i fördragsslutande stat. Ansökningen skall ges in antingen till putentmyndigheten i den stat i vilken sökanden är medborgare eller till patentmyndigheten i den stat där han har

hemvist. Sökanden mäste redan i ansökningen ange vilka stater han önskar

att ansökningen skall omfatta (designerade stater). Komplettering av an-

sökningen i detta avseende får nämligen inte ske senare.

Den myndighet som tar emot den internationella patentansökningen skall kontrollera att ansökningen uppfyller vissa formella krav. Är dessa krav uppfyllda åsätts den internationell ingivningsdag. och ansökningen får i de stater som den omfattar samma rättsverkan som en den dagen gjord nationell ansökan. Internationell ansökan får åtnjuta prioritet enligt Pariskonventionen på grundval av en tidigare gjord nationell eller internationell ansökan. |

Internationell patentansökan skall bli föremål för nyhetsgranskning hos internationell nyhetsgranskningsmyndighet. Till sådan myndighet kan utses nationell patentmyndighet eller internationell organisation. I tillämp-

ningsföreskrifterna uppställs vissa krav som en internationell nyhets-

granskningsmyndighet måste uppfylla, Myndigheten måste sålunda ha minst 100 heltidsanställda granskare som är kompetenta att utföra nyhetsgranskning. Vidare måste den förfoga över viss minimidokumentation. Unionens generalförsamling bestämmer vilka myndigheter som skall vara internationella nyhetsgranskningsmyndigheter. I första hand torde de nationella patentmyndigheterna i Japan, Sovjetunionen. Sverige och USA

samt det europeiska patentverket komma att utses till internationella nyhetsgranskningsmyndigheter. En internationell ansökan mäste vara avfat-

tad på språk som godtas av den myndighet som skall utföra nyhetsgransk-

ning av ansökningen.

Den nyhetsgranskning som utförs av den internationella nyhetsgransk-

ningsmyndigheten har till syfte att klarlägga teknikens ståndpunkt i förhållande till den uppfinning som söks skyddad. Granskningen skall ske på

grundval av åtminstone viss minimidokumentation. Nyhetsgranskningen skall vara klar senast 16 månader från den internationella ingivningsdagen eller, om konventionsprioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten be-

gärs. Under en övergängstid på tre år från konventionens ikraftträdande

Prop. 1977/78:1 Del A 62

kan dock denna frist förlängas med två månader. Resultatet av nyhetseranskningen skall redovisas i en rapport. som tillställs sökanden och WIPO:s internationella byrå. Byrån vidarebefordrar rapporten till patentmyndigheterna I de stater som omfattas av ansökningen.

En internationell ansökan skall tillsammans med nyhetsgrunsknpingsrapporten publiceras genom internationella byråns försorg när 18 månader har förflutit från ingivningsdagen eller. om prioritet yrkas, prioritetsdagen. På begäran av sökanden skall publicering dock äga rum tidigare. Publiceringen skor på det språk. på vilket ansökningen är avfattad. om detta är engels-

ka. franska, japanska. ryska eller tyska. Är ansökningen upprättad på an-

nut språk än de nu nämnda. publiceras ansökningen i engelsk översättning. I de fall publiceringen sker på annat språk än engelska. skall en samman-

fattning av ansökningen (Cabstract”) samt nyhetsgranskningsrapporten

publiceras även i engelsk översättning.

Den internationella publiceringen av en internationell patentansökan har i stat som omfattas av ansökningen när det gäller skyddet av sökandens rättigheter samma rättsverkan som den rättsverkan som uppkommer genom obligatorisk publicering i den staten av icke prövade nationella ansökningar. Öm den internationella publiceringen inte sker på det språk som

används vid den nationella publiceringen i viss fördragsslutande stat. får

denna stat ställa upp vissa krav beträffande tillhandahållande av översättning till detta språk. vilka mäste vara uppfyllda för att denna rättsverkan skall uppkomma. I fråga om ansökan som på begäran av sökanden har publicerats tidigare än 18 mänader från ingivningsdagen resp. prioritetsdagen får fördragsslutande stat föreskriva. att sådan rättsverkan inte inträder förrän I8 månader har förflutit från nämnda dag.

Sedan sökanden har tagit emot nyhetsgranskningsrapporten. kan han ta ställning till om han med anledning av innehållet i rapporten vill återkalla sin ansökan eller vill få den prövad i sak. E sistnämnda fall har han att välja

ringar I påtentkraven. Om sökanden önskar få ansökningen prövad i viss stat. skall han fullfölja ansökningen i den stuten genom att före utgången av

viss frist (i regel 20 månader från ingivningsdagen resp. prioritetsdagen) till

den statens patentmyndighet pe in ansökningen och, i de fall ansökningen inte är avfattad på den statens officiella språk, översättning av ansökning-

en till detta språk samt betala de avgifter som föreskrivs I den statens lagstiftning.

Internationell patentansökan som 1 behörig ordning har fullföljts i fördragsslutande stat skall i princip handläggas på samma sätt som nationella ansökningar i den staten. Fördragsslutande stat har dock inte rätt att i frågå om internationella ansökningar ställa upp krav beträffande ansökans form eller innehåll som avviker från vad som föreskrivs i konventionen. Detta gäller t.ex. beträffande utformningen av patentkraven. Det är att mitrka att vederbörande piatentmyndighet inte är bunden av innehållet i

Prop. 1977/78:1 Del A 63

den internationella nyhetsgranskningsrapporten.

Enligt konventionen kan nationell patentansökan som görs I fördragsslutande stat bli föremål för nyhetsgranskning vid internationell nyhetsaranskningsmyndighet, om denna stats nationella lagstiftning medger detta C'international-type search"). Sådan granskning kan äga rum antingen på begäran av sökanden eller efter beslut av vederbörande nationella patentmyndighet.

Konventionen ger även möjlighet till förberedande patenterbarhetsprövning av internationella patentansökningar vid internationell myndighet. En stat kan emellertid genom att avge reservation undgå att bli bunden av konventionens bestämmelser rörande sådan prövning (kap. ID.

Internationell förberedande patenterbarhetsprövning äger rum endast om sökanden begär det. Begäran om sådan prövning får framställas av sökande som är medborgare I eller har hemvist i stat som är bunden av konventionens bestämmelser rörande dylik prövning. Sökanden skall i sin begäran ange i vilka stater han avser att utnyttja resultatet av prövningen. Dessa stater måste vara bundna av konventionens bestämmelser rörande internationell förberedande patenterbarhetsprövning. Han har rätt att senare komplettera sin begäran till att omfatta ytterligare stater som är bundna av dessa bestämmelser.

Liksom när det gäller de internationella nyhetsgranskningsmyndigheterna utser unionens generalförsamling de myndigheter som skall utföra internationell förberedande patenterbarhetsprövning. Denna uppgift kan anförtros nationell putentmyndighet eller internationell organisation. Myndighet som utses att utföra sådan prövning måste uppfylla samma krav som en internatione!l nyhetsgranskningsmyndighet. Det torde kunna förutsättas att de stater som vill på ett aktivt sätt delta i arbetet enligt konventionen i regel kommer att låta sina patentmyndigheter åta sig såväl nyhetsgranskning som patenterbarhetsprövning. Internationell förberedande patenterbarhetsprövning av en ansökan kommer därför troligen ofta att utföras av den myndighet som har utfört internationel! nyhetsgranskning av ansökningen.

Som nyss nämnts skall sökanden i regel inom 20 månader från den internationella ingivningsdagen resp. prioritetsdagen ge in ansökningen jämte översättning av denna till patentmyndigheten i varje stat i vilken han önskar fullfölja ansökningen samt betala den avgift som föreskrivs i vederbörande stats lagstiftning. Denna frist förlängs emellertid om sökanden har begärt internationell förberedande patenterbarhetsprövning och senast inom 19 månader från ingivningsdagen resp. prioritetsdagen angivit, att han avser att använda resultatet av prövningen i vissa stater. Såvitt avser dessa stater får han nämligen ge in ansökningen jämte översättning och betala avgiften intill dess 25 månader har förflutit från nämnda dag.

Syftet med den internationella förberedande patenterbarhetsprövningen är att ge sökanden ett preliminärt. icke bindande utlåtande om huruvida

Prop. 1977/78:1 Del A 64

den uppfinning som söks skyddad är ny. har uppfinningshöjd och kan tillgodogöras industriellt. Resultatet av prövningen skall redovisas i en rap-

port. som tillställs sökanden och WIPO:s internationella byrå. Byrån vida-

rebefordrar rapporten till patentmyndigheterna i de stater i vilka sökanden enligt vad han har uppgivit avser att utnyttja detta resultat.

Rapporten angående resultatet av patenterbarhetsprövningen är avsedd att ge sökanden underlag för att avgöra om han skall fullfölja ansökningen i de länder som har tagits upp i begäran om sådan prövning. Denna rapport skall därför i regel föreligga före utgången av nyssnämnda frist på 25 månader.

Enligt konventionen kan den myndighet till vilken en internationell pa-

tentansökan ges in och den myndighet som utför internationell nyhetsgranskning eller internationell förberedande patenterbarhetsprövning av

sådan unsökan fatta beslut som går sökanden emot. Ett dylikt beslut kän t.ex. innebära att den internationetla ansökningen skall anses återkallad eller att nyhetsgranskning eller patenterbarhetsprövning vägras. Sökanden har möjlighet att fullfölja sin ansökan I de stater som omfattas av ansökningen och därigenom få dylika beslut omprövade av de nationella patentmyndigheterna i dessa stater.

Sökanden skall erlägga avgifter till WIPO:s internationella byrå. till den

myndighet som tar emot ansökningen och till den myndighet som utför in-

ternationell nyhetsgranskning eller internationell förberedande patenterbarhetsprövning. Därjämte skall sökanden betala avgift till den nationella

patentmyndigheten i varje fördragsslutande stat i vilken ansökningen full-

följs.

Konventionen har även till syfte att främja den ekonomiska utvecklingen i utvecklingsländerna genom att underlätta för dessa länder att få till-

gång till modern teknologi. WIPO:s internationella byrå får därför bedriva viss teknisk informationsverksamhet. Denna verksamhet skall bedrivas på

sådant sätt att den underlättar för utvecklingsländerna att tillägna sig tekniska kunskaper. Vidare skall inom unionen inrättas en kommitté för tek-

niskt bistånd med uppgift att organisera sådant bistånd för utveckling av dessa länders patentväsen. Konventionen innehåller bestimmelser om hur unionen för internationellt patentsamarbete skall administreras. Beslutande organ är en general-

församling, i vilken alla medlemsstaterna är representerade. När antalet medlemsstater överstiger 40 skall inrättas en exekutivkommitté. som skall bestå av en fjärdedel av församlingens medlemmar. De administrativa upp-

gifter som rör unionen skall utföras av WIPO:s internationella byrå. Unionens verksamhet skall i huvudsak finansieras av de avgifter som skall erläggas för de tjänster. som utförs av internationella byrån enligt konventionen. Konventionen träder i kraft tre månader efter det att den har tillträtts av minst åtta stater. under förutsättning att minst fyra av dessa stater uppfyl-

Prop. 1977/78:1 Del A AS

ler något av tre I konventionen angivna krav rörande antalet ingivna pa-

tentansökningar. Som nämnts kan en stat genom att avge reservation undgå att bli bunden

uv konventionens bestämmelser rörande internationell förberedande patenterbarhetsprövning (kap. IT). Bestämmelserna rörande sädan prövning träder i kraft först då tre stater. som uppfyller något av nyssnämnda särskilda krav. är bundna av dessa bestämmelser. Det är därför möjligt att samarbetet enligt konventionen i fråga om internationella patentansökningar till att börja med kommer att omfatta endast internationell nyhetsgranskning.

5 Riksdagen 1977178. I saml. Nr I. Del A

Prop. 1977/78:1 Del A o6

5¶Den europeiska patentkonventionen och marknadspatentkonventionen

5.1 Konventionernas tillkomst

År 1959 påbörjades inom EG arbete på det patenträttsliga området. En

arbetsgrupp inom FG lade år 1962 fram förslag till en konvention om ett

enhetligt marknadspatent. Patentet skulle meddelas av ett europeiskt paåtentverk och dess rättsverkningar skulle regleras av en för samtliga EGstater gemensam patentlagstiftning. Det fortsatta arbetet på att få till stånd ett sådant marknadspatent fördröjdes emeHertid till följd av motsättningar mellan EG-staterna i vissa frågor.

Resultatet av det inom EG pågående arbetet kunde på grund av EG:s industriella betydelse väntas bli av stor vikt för patentväsendet i hela Västcuropa. Även de västeuropeiska stater som stod utanför EG ansåg sig där-

för ha intresse av att medverka i detta arbete. Inom EFTA tullsattes en ar-

betsgrupp. som på grundval av det föreliggande EG-utkastet utarbetade ett förslag som var avsett att ullgodose också dessa staters intressen. Enligt

detta förslag skulle bestämmelserna om förfarandet vid det föreslagna eu-

ropeiska patentverket tas in i en "yttre" konvention, som skulle vara gemensam för EG-staterna och EFTA-staterna. Ett särskilt marknadspatent som omfattade endast EG-staterna skulle regleras i en särskild. inre” konvention. För de övriga staterna skulle det gemensamma förfarandet utmynna I nationella patent som reglerades av den nationella patentlagstift-

ningen i resp. stat.

År 1969 inbjöd de sex stater som då var medlemmar i EG (Belgien. Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland. Italien, Luxemburg och Nederländerna) elva andra västeuropeiska stater (Danmark, Grekland. Irland. Norge, Portugal, Schweiz. Spanien, Storbritannien, Sverige, Turkiet och Österrike) till en konferens för överläggningar om gemensamt arbete på en

curopeisk patentkonvention. Konferensen antog vissa riktlinjer för en sådan konvention. Det fortsatta arbetet på att utarbeta en dylik konvention

organiserades under beteckningen ”regeringskonferensen rörande infö-

randet av ett europeiskt system för meddelande av patent”. 1 förhandlingarna kom efter hand att delta ytterligare fyra stater (Finland, Jugoslavien. Liechtenstein och Monaco).

Regeringskonferensen tillsatte fyra arbetsgrupper. vilka började sin verksamhet är 1969. Av arbetsgrupperna utarbetade förslag behandlades av konferensen vid regelbundet återkommande möten. Sedan expertarbe-

tet hade avslutats i juni 1972, publicerades under hösten samma år ett slut-

ligt förslag till en curopeisk patentkonvention med vissa därtill knutna överenskommelser.

Det sålunda framlagda förstaget förelades en diplomatisk konferens.

som ägde rum i Munchen den 10 september—5 oktober 1973. I konferensen

Prop. 1977/78:1 Del A 67

deltog samtliga de 21 stater som jag nyss nämnde. Vid konferensen antogs

som tidigare nämnts den europeiska patentkonventionen. Den öppnades för undertecknande den 5 oktober 1973 och har undertecknats av följande 16 stater: Belgien. Danmark, Frankrike. Förbundsrepubliken Tyskland, Grekland. Irland. Halien. Eiechtenstein. Luxemburg. Monaco. Nederländerna, Norge, Schweiz. Storbritannien. Sverige och Österrike. Konventionen har hittills tillträtts av Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. Den har ännu inte trätt i kraft.

Inom EG utarbetades även ett utkast till en särskild konvention mellan EG-staterna om curoöpeiskt patent för den gemensamma marknaden. Detta konventionsutkast behandlades vid en regeringskonferens i Luxemburg

den 17 november—- !5 december 1975. Sistnämnda dag antogs en konvention om marknadspatent jämte därtill knutna överenskommelser och resolutioner. Konventionen har undertecknats av samtliga nio EG-stater (Belgen. Danmark. Frankrike. Förbundsrepubliken Tyskland. Irland, Italien. Luxemburg, Nederländerna och Storbritannien). Hitintills har inte någon stat tillträtt denna konvention.

Genom marknadspatentkonventionen införs i de fördragsslutande staterna ett gemensamt rättssystem för patent som meddelas för dessa stater enligt den europeiska patentkonventionen och för europeiska patentansök-

ningar som omfattar sådan stat. Europeiskt patent som har meddelats för

de stater som har tillträtt marknadspatentkonventionen benämns marknadspatent. Enligt beslut av EG:s ministerråd den 15 december 1975 skall EG:s medlemsstater tillträda konventionen.

Marknadspatentkonventionen är en konvention mellan EG:s medlemsstater. Stat som inte tillhör EG men som bildar tullunion eller frihandels-

område med EG kan dock genom enhälligt beslut av EG:s ministerråd in-

bjudas att ingå avtal som innebär att konventionen gäller även för den sta-

ten.

5.2 Den europeiska patentkonventionens innehåll i huvuddrag Den curopeiska patentkonventionen innehåller 178 artiklar fördelade på tolv delar. Till konventionen hör utförliga tillämpningsföreskrifter (regel

1—-106) samt fyra särskilda protokoll, vilka utgör integrerande delar av

konventionen.

Genom konventionen bildas såsom förut nämnts en curopeisk patentor-

ganisation. Organisationen skall vara självständig i administrativt och eko-

nomiskt avseende. Den består av ett förvaltningsråd och ett europeiskt pa-

tentverk. Organisationens uppgift är att i enlighet med konventionens bestämmelser meddela patent för de stater som har tillträtt konventionen. Konventionen inskränker dock inte de fördragsslutande staternas rätt att

ha egna patentverk som meddelar patent för vederbörande stat.

Den europeiska patentorganisationen, de fördragsslutande staternas fö-

Prop. 1977/78:1 Del A 6N

reträdare i förvaltningsrådet och det europeiska patentverkets tjänstemän skall åtnjuta viss immunitet och vissa privilegier enligt ett särskilt protokoll. protokollet angaende den curopeiska patentorganisationens privilegi-

er och immunitet.

Förvaltningsrådet. som utgörs av företrädare för de fördragsslutande stiuterna. är organtsationens högsta organ. Rådet får genom generella föreskrifter reglera verksamheten vid det europeiska patentverket. Det fastställer organisationens budget och tillsätter högre befattningshavare vid det europeiska putentverket.

På det europeiska patentverket ankommer alt tå emot och pröva patentansökningar som görs enligt konventionen (curopeiska patentansökningar)

samt att meddela patent (curopeiska patent) på grund av sådana ansök-

ningar. Det skall ha sitt säte i Mänchen. Ledningen av verket utövas av en

president. som tillsätts av förvaltningsrådet. Enligt ett av de särskilda protokollen till konventionen. protokollet rörande centralisering av det euro-

peiska patentsystemet och införandet av detta system tdet s.k. centralise-

ringsprotokollet. skall det tidigare tavsnitt 2.1) nämnda internationella på-

tentinstitutet i Haag vid konventionens ikraftträdande införlivas med det

europeiska patentverket. Institutet kommer därefter att utgöra filial till det

europeiska patentverket. Förberedelser har vidtagits för att införliva institutet med den europeiska putentorganisationen när denna har bildats. Organisationen skall därvid överta institutets nuvarande förpliktelser gentemot de stater som är medlemmar av institutet (Belgien. Frankrike, Halien. Fuxemburg. Monaco, Nederländerna. Schweiz. Storbritannien och Turkiet). Enligt centraliseringsprotokollet skall också en mindre tfiltal för nyhetsgranskning upprättas i Väst-Berlin. Denna filial skall utgöras av den del av Förbundsrepubliken Tysklands patentverk som f.n. är förlagd till Berlin.

Vid det curopeiska patentverket skall finnas en mottagningsavdelning. nyhetsgranskningsavdelningar. prövningsavdelningar. invändningsavdelningar. en rättsavdelning, besvärskamrar och en stor besvärskaummare.

Den europeiska patentorganisationens verksamhet skall finansieras gcnom de avgifter som tas ut av sökande och andra parter samt genom att det europeiska putentverket erhåller andel i de årsavgifter som i de fördragsslutande staterna tas ut för europeiska patent. Vid behov kan förvaltningsrådet dock besluta att de fördragsslutande staterna skall betala särskilda

bidrag till organisationen. Sådana bidrag skall återbetalas så snart detta är möjligt.

Konventionen innehåller en fullständig reglering av förutsältningarna för att få europeiskt patent. Denna reglering är fristående från de fördrags-

slutande staternas nationella patentlagstiftning. Vidare regleras i konventionen handläggningsordningen vid det europeiska patentverket. Konventionen innehåller också bestämmelser om rättsverkan av europeiskt patent och europeisk patentansökan. I princip skall sådant patent och sådan ansö-

Prop. 1977/78:1 Del A 69

kan i stat som patentet eller ansökningen omfattar ha samma rättsverkan som ett patent meddelat av den statens putentmyndighet resp. ansökan om sådant patent. I vissa hänseenden innehåller emellertid konventionen bestämmelser om rättsverkan av europeiskt patent och curopeisk patentansökan som är tvingande för de fördragsslutande staterna.

Europeisk patentansökan får ges in direkt till det europeiska patentverket eller till nationell patentmyndighet i fördragsslutande stat. om denna myndighet har åtagit sig att förmedla sådana ansökningar till det curopeiska patentverket. Fördragsslutande stat får dock föreskriva att alla ansök-

ningar skall ges in till den statens nationella myndighet eller att ansökan får ges in direkt till det europeiska patentverket endast om särskilt ullständ i

förväg har lämnats av myndighet i den staten. Vidare får fördragsslutande stat föreskriva att uppfinningar av visst slag inte får utan tillstånd yppas i utlandet.

Det europeiska patentverkets officiella språk är engelska. franska och tyska. Europeisk patentansökan skall vara avfattad på ett av dessa spräk. Det språk som sökanden sälunda har valt skall i princip användas vid all handläggning vid det curopeiska patentverket som rör ansökningen eller det patent som har meddelats I anledning av denna (hundläggningsspråk).

Europeisk patentansökan skall innehålla en anhållan om att europeiskt patent skall meddelas, patentkrav. beskrivning. ertorderliga ritningar och ett sammandrag Cabstraet”) av ansökningens innehåll vid ansökningstillfället. Anhällan skall göras på särskilt formulär. För ansökningen skall erläggas unsökningsavgift och avgift för nyhetsgranskning inom en månad

frän den dag dä ansökningen gavs in. Sökande som önskar åberopa priori-

tet från tidigare ansökan mäste göra detta i anhållan och därvid uppge var

och när den tidigare ansökningen gjordes. I anhållan skall sökanden ange

vilka stater han vill att patentet skall omfatta. Komplettering av ansökningen i detta avseende får inte ske senare. För varje sådan stat (designerad stat) skall erläggas särskild avgift (designeringsavgift) inom tolv månader från den dag då ansökningen gavs in eller, om prioritet yrkas. prioritetsdagen.

Rätt att söka curopeiskt patent tillkommer uppfinnaren eller dennes

rättsinnehavare. Nägot krav på att sökanden skall vara medborgare i eller

ha hemvist i fördragsslutande stat uppställs inte.

I en europeisk patentansökan skall uppfinnaren anges. Är sökanden inte

uppfinnare eller inte den ende uppfinnaren, skall han i samband med ansökningen i särskild handling lämna uppgift om uppfinnaren och ange hur han har förvärvat rätten till uppfinningen. Denna handling tillställs den

uppgivne uppfinnaren av det europeiska patentverket. Godtar denne inte sökandens uppgifter. har han möjlighet att vid domstol föra talan om bättre rätt till uppfinningen. Har sådan talan väckts. skall det europeiska patent-

verket som regel förklara den europeiska patentansökningen vilande till

dess tvisten har slutligt avgjorts.

Prop. 1977/78:1 Del A 70

Tvist om rätt till uppfinning prövas av nationell domstol i vanlig ordning. Till konventionen har fogats ett protokoll. protokollet angående behörig domstol och erkännande av beslut rörande rätten att få europeiskt patent

(det s.k. erkännandeprotokollet). enligt vilket de fördragsslutande stater-

na förbinder sig att erkänna avgörande om rätt till europeisk patentansökan som meddelas i annan fördragsslutande stat. Fördragsslutande stat kan emellertid genom att avge reservation undgå att under en övergängstid

på högst tio är från konventionens ikraftträdande bli bunden av detta pro-

tokoll.

Konventionens patenterbarhetsvillkor överensstämmer i huvudsak med vad som gäller enligt svensk rätt. För att europeiskt patent skall meddelas krävs sålunda att uppfinningen är ny, har uppfinningshöjd och kan tillgodvgöras industriellt. I fråga om innebörden av kravet på uppfinningshöjd skiljer sig emellertid konventionen i ett avseende från svensk rätt. Sålunda behöver en uppfinning inte visa uppfinningshöjd i förhållande till innehållet i tidigare ingiven ansökan som inte har publicerats innan uppfinningen patentsöks. även om den tidigare ansökningen sedermera publiceras.

Det patenterbara området har I konventionen avgränsats på ett sätt som I huvudsak överensstämmer med vad som anses gälla i svensk rätt. Vad ungår livs- och läkemedel är dock att märka att enligt konventionen patent far meddelas på själva alstret ts. k. produktpatent) medan enligt övergångsbestämmelserna till patentlagen patent inte får meddelas på sådant alster till dess regeringen förordnar annat. Fördragsslutande stat, vars nationella lag inte medger produktpatent på livs- eller läkemedel, ges dock rätt alt genom reservation upprätthälla förbud mot sådana produktpatent även såvitt avser europeiska patent under en övergångstid på tio eller. under vissa förutsättningar, femton år från konventionens ikraftträdande.

I fråga om patent på uppfinning som avser alster bör anmärkas att curopeiskt patent i vissa fall kan meddelas i sådan lydelse att patentet medför s.k. oinskränkt produktskydd. Detta innebär att skyddet för det patenterade alstret, i motsats till vad som f.n. gäller i svensk rätt, omfattar alla användningar av alstret, oavsett om dessa användningar framgår av patentet eller ej.

Europeisk patentansökan får enligt konventionen åtnjuta prioritet från sådan tidigare ansökan om skydd som har gjorts i stat som är ansluten till Pariskonventionen för industriellt rättsskydd eller med verkan för sådan

stat, om den europeiska patentansökningen görs inom tolv månader från

den dag då den tidigare ansökningen gjordes. Det är att märka att såvitt avser viss fördragsslutande stat prioritet får grundas även på tidigare curopeisk patentansökan som omfattar den staten.

Handläggningen av europeiska patentansökningar sker i fyra steg, nämligen prövning i formellt avseende, nyhetsgranskning, patenterbarhetsprövning och invändningsförfarande.

Den formella granskningen av europeiska patentansökningar utförs av

Prop. 1977/78:1 Del A 71

en mottagningsavdelning. som är förlagd till det europeiska patentverkets

filial i Haag. Vid denna granskning kontrolleras att ansökningen uppfyller

vissa krav i formellt avseende. Befinnes detta vara fallet. skall mottagningsavdelningen asätta ansökningen ingivningsdag.

Har curopeisk patentansökan åsatts ingivningsdag och har ansöknings-

avgift och nyhetsgranskningsavgift erlagts i rätt ud, blir ansökningen föremål för nyhetsgranskning. Nyhetsgranskningen äger rum samtidigt med en

fortsatt granskning av ansökningen I formellt hänseende. Nyhetspranskning sker vid de särskilda nyhetseranskningsavdelningarna. Flertalet sådana avdelningar kommer att vara förlagda till Haag. Över granskningen skall upprättas en curopeisk nyhetsgranskningsrapport. som tillställs sökanden.

Furopeisk patentansökan skall publiceras av det europeiska patentver-

ket när 18 månader har förflutit från ingivningsdagen eller. om prioritet yrkas. från prioritetsdagen. Detta gäller dock endast om ansökningen inte dessförinnan har äterkaltats. skall anses återkallad etter har slutligt avslagts. Om nyhetsgranskningsrapporten föreligger när ansökningen publiceras. skall den publiceras tillsammans med ansökningen. I annat fall skall nyhetsgranskningsrapporten publiceras särskilt så snart den har upprättals.

När en europeisk patentansökan har publicerats. blir handlingarna i an-

sökningsärendet tillgängliga för envar. Den som vill ta del av handlingarna

måste dock betula viss avgift. Visar någon att en europeisk patentansökan

har äberopats mot honom, har han rätt att tå del av handlingarna I ärendet även om ansökningen ännu inte har publicerats.

Sedan sökanden har tagit del uv nyhetsgranskningsrapporten, skall han ta ställning till om han vill fullfölja ansökningen genom att begära patenterbarhetsprövning. Sådan begäran. som skall vara ätföljd av en särskild prövningsavgift. skall framställas inom sex mänader från den dag då publiceringen av nyhetsgranskningsrapporten kungörs i en av det europeiska putentverket utgiven tidning (den europeiska patenttidningen). Har patenterburhetsprövning inte begärts och prövningsavgift inte erlagts inom nämnda tid. anses den europeiska patentansökningen återkallad.

Har sökanden inom föreskriven tid begärt patenterbarhetsprövning. skall det curopeiska patentverket pröva huruvida ansökningen uppfyller

de materiella villkor som uppställs i konventionen för meddelande av curo-

peiskt patent. Denna prövning utförs av en prövningsavdelning. som i regel består av tre tekniker. Finner avdelningen att ansökningen upptyller de materiella villkoren för patenterbarhet. skall den meddela curopeiskt påtent för de stater som sökanden har begärt (designerade stater). I annat fall skall ansökningen avslås. Beslut att meddela europeiskt patent skall kungö-

ras i den europeiska putenttidningen. Beslutet gäller först från och med den

dag dä det har kungjorts.

Invändningsförfarandet äger rum efter putentmeddelandet. Envar har

Prop. 1977/78:1 Del A 72

rätt att göra invändning mot europeiskt patent inom nio månader från den dag då beslut att meddela patentet kungjordes i den europeiska patenttidningen. Invändning får grundas endast på vissa i konventionen angivna omständigheter nämligen: 1) att patentet avser något som inte är patenterbart enligt konventionen. 2) att patentet inte beskriver uppfinningen så tydligt och fullständigt att en fackman med ledning därav kan utöva uppfinningen eller 3) att patentet omfattar något som inte framgår av ansökningen

i dess lydelse vid ingivandet. Invändningar prövas av särskilda invänd-

ningsavdelningar, som i regel består av tre tekniker. Invändning kan leda till att invändningsavdelning upphäver det europeiska patentet eller bestuvar att det skall upprätthällas i ändrad Ivdelse.

Vid det europeiska patentverket skall föras ett särskilt curopeiskt patentregister. Denna uppgift ankommer på rättsavdelningen. I registret skall göras anteckningar om meddelade europeiska patent och publicerade europeiska patentansökningar. Överlåtelse av europeisk patentansökan eller europeiskt patent gäller inte gentemot det europeiska patentverket förrän överlåtelsen har antecknats I registret.

Beslut av mottagningsavdelningen. prövningsavdelning. invändningsavdelning och rättsavdelningen kan mot erläggande av besvärsavgift överklagas till särskilda besvärskamrar. Besvärskumrarnas sammansättning är beroende av bl. a. vilken avdelning som har meddelat det beslut som överklagas. Besvärskamrarna består sålunda i vissa fall av två tekniker och en jurist. i vissa fall av tre tekniker och två jurister och i vissa fall av tre jurister.

Frägor av särskild vikt för enhetlig rättstillämpning eller rättsfrågor av

grundläggande betydelse kan av besvärskammare hänskjutas till en särskild prejudikatsinstans. den stora besvärskammaren. Det europeiska patentverkets president kan hänskjuta rättsfräga till den stora besvärskam-

maren. om två besvärskamrar har meddelat beslut i denna fråga som är

oförenliga med varandra. Den stora besvärskammaren bestär av fem jurister och två tekniker.

Handläggningen vid det curopeiska patentverket är i princip skriftlig. Muntlig förhandling kan dock äga rum på det curopeiska patentverkets initiativ eller på begäran av part. Vid sådan förhandling kan höras part. vittne

och sakkunnig. Part. vittne eller sakkunnig som har kallats till muntlig för-

handling inför det europeiska patentverket kan få avge sin utsaga inför

domstol i den stat där han har hemvist. Även det europeiska patentverket kan under vissa förutsättningar begära bevisupptagning vid domstol i den

stat där den som skall höras har hemvist. Vid sådan bevisupptagning kan

utsaga avges under ed eller i annan lika bindande form.

Den som har hemvist eller. såvitt avser juridisk person. säte i fördrags-

slutande stat är inte skyldig att låta sig företrädas av ombud vid handläggning inför det curopeiska patentverket. Annan sökande måste däremot i

regel låta sig företrädas av ombud. Som ombud får i princip användas endast den som särskilt har auktoriserats därtill av det europeiska patentver-

Prop. 1977/78:1 Del A 73

ket. För auktorisation fordras bl.a. att vederbörunde har godkänts i särskild prövning som anordnas av det europeiska patentverket samt att han

är medborgare I fördragsslutande stat och driver rörelse eller har anställ-

ning I sådan stat. Fysisk och juridisk person som har hemvist eller säte i fördragsslutande stat får dock alltid företrädas av anställd. Under en övergängstid vars längd bestäms av förvaltningsrådet gäller särskilda bestämmelser om auktorisation.

Medan förutsättningarna för att få europeiskt patent regleras uteslutan-

de av konventionen. regleras rättsverkan i fördragsslutande stat av curo-

peiska patent i princip av den statens tag. Sålunda gäller att europeiskt paåtent i varje fördragsslutande stat för vilken det har meddelats skall ha samma rättsverkan som ett i den staten meddelat nationellt patent och även i övrigt följa samma bestämmelser som nationellt patent. om inte annat föreskrivs i konventionen. Rättsverkan inträder från och med den dag då det europeiska patentverket kungör att europeiskt patent har meddelats. Fördragsslutande stat får emeHertid i vissa fall föreskriva särskilda villkor för att europeiskt patent skall få rättsverkan i den staten. Är den text som ligger till grund för det europeiska patentverkets beslut att meddela patentet avfattad på språk som inte är officiellt språk i den staten. får denna stat sålunda kräva att sökanden inom viss tid ger in översättning av denna text till

den statens officiella språk och betalar kostnaden för publicering av översättningen. Skulle ett europeiskt patents lydelse ändras efter invändningsförfarande. får motsvarande krav på översättning ställas beträffande patentet i dess ändrade lydelse.

Europeiskt patent får enligt konventionen upprätthallas i 20 år från ansökningens ingivningsdag. Fördragsslutande stat som har kortare patenttid för sina nationella patent kan genom reservation uppnå. att den kortare patenttiden under en övergångsperiod på högst tio år frän konventionens ikraftträdande gäller också för europeiska patent sävitt avser den staten.

Konventionen innehåller för de fördragsslutande staterna tvingande bestimmelser rörande patentskyddets omfattning. I fråga om europeiskt patent och curopeisk patentansökan bestäms sålunda patentskyddets omfattning av patentkravens innehäll. För förståelse av patentkraven får emellertid ledning hämtas från beskrivningen och ritningarna. Enligt ett särskilt

protokoll som hör till konventionen. protokollet angående tolkningen av artikel 69 i den europeiska patentkonventionen. får dessa bestämmelser inte medföra vare sig en strikt bokstavstolkning av patentkraven eller en

tolkning enligt vilken patentkraven endast tjänar som riktlinjer för att fastställa skyddsomfånget.

För att europeiskt patent skall upprätthållas i de stater för vilka det har

meddelats krävs, att patenthavaren i vanlig ordning i varje sådan stat betalar årsavgift enligt vad som föreskrivs i den statens lag. Fördragsslutande

stat får dock inte ta ut årsavgift förrän från och med det patentår som bör-

jar närmast efter det under vilket det europeiska patentverket har kungjort

Prop. 1977/78:1 Del A 74

sitt beslut att meddela patentet. Detta beror på att sökanden under ansökningstiden har att betala årsavgifter till det europeiska patentverket. De fördragsslutande staterna skall inbetala viss del av de uppburna årsavgitterna för europeiska patent ull det europeiska patentverket. Denna del. sem inte får överstiga 757, bestäms av förvaltningsrådet.

Europeisk patentansökan som har åsatts ingivningsdag skull i varje fördragsslutande stat som den omfattar jämställas med nationell putentansökan. Under förutsättning utt den curopeiska patentansökningen leder till patent skall den för tiden etter det att den publicerades av det europeiska patentverket och fram till dess patent meddelas medföra samma skydd som ett europeiskt patent (s.k. provisoriskt skydd). Fördragsslutande stat får emellertid begränsa skyddet för europeisk patentansökan till det skydd som enligt den statens lag uppkommer genom obligatorisk publicering av icke prövade nationella putentansökningar. Sökanden skall dock alltid ha rätt till en med hänsyn till omständigheterna skälig ersättning vid intrång. Fördragsslutande stat får dessutom föreskriva att om europeisk patentansökan vid det europeiska patentverket handläggs på språk som inte är offietellt språk i den staten. skydd för ansökningen inte inträder förrän från

och med den dag då översättning av patentkraven till den statens officiella språk enligt den statens bestämmande har gjorts allmänt tillgänglig på sätt

som föreskrivs i den statens lag eler har tillställts den som utnyttjar den uppfinning som ansökningen avser.

Den lydelse som europeiskt patent eller europeisk patentansökan har på

handläggningsspråket skall äga vitsord säväl vid det europeiska patentver-

ket som I fördragsslutande stat. Stat som med stöd av konventionen kräver översättning av patentkraven I europeisk patentansökan eller av den text som ligger ull grund för beslutet att meddela curopeiskt patent får emellerud föreskriva att översättningen äger vitsord före lydelsen på handläggningsspråket. i den mån översättningen medför ett mera begränsat skydd än lydelsen på handläggningsspräket. Översättning får dock inte tillerkännas vitsord när det gäller talan om ogilughet av europeiskt patent.

Frågan om vilken stats domstolar som skall pröva talan om intrång i eu-

ropeiskt patent och talan om ogiltighet av sådant patent regleras inte i konventionen.

I konventionen anges vilka omständigheter som får åberopas som grund för ogilugförklaring av curopeiskt patent. Europeiskt patent får förklaras

ogiltigt dels om det finns nationellt patent eller nationell patentansökan

med äldre rätt än det curopeiska patentet, dels i fem därutöver särskilt uppräknade fall. nämligen: 1) om patentet avser något som inte är patenterbart enligt konventionen: 2) om patentet inte beskriver uppfinningen så tydligt och fullständigt att en fackman med ledning därav kan utöva den: 3) om patentet omfattar något som inte framgår av innehållet i ansökningen i dess lydelse vid ingivandet: 4) om patentets skyddsomfång har utvidgats:

5) om patenthavaren enligt konventionen inte var berättigad till patentet.

Prop. 1977/78:1 Del A 75

Fördragsslutande stat behöver inte i sin lagstiftning medge alla de fem särskilt uppräknade grunderna men fär inte tillata ogiltgförklaring av curopeiskt patent på annan grund än som anges i konventionen.

Förhållandet tll 1970 års samarbetskonvention regleras dels i själva

konventionstexten. dels i ett av de särskilda protokollen. det s. k. centrali-

seringsprotokollet. Internationella patentansökningar som görs enligt sumarbetskonventionen får handläggas vid det europeiska patentverket. Denna handläggning skall ske enligt samarbetskonventionens bestämmelser kompletterade med bestämmelserna i den europeiska patentkonventionen. Det europeiska patentverket skall vara designerad myndighet enligt samar-

betskonventionen för de stater som har designerats i internationell patent-

ansökan och beträtfande vilka sökanden har angivit att han önskar få curopeiskt patent. Detsamma gäller om sökanden har designerat stat som har

tillträtt den europeiska patentkonventionen och denna stat har föreskrivit att sådan designering skall ha samma verkan som ansökan om curopeiskt påalent.

Under förutsättning att avtal härom träffas mellan den curopeiska pa-

tentorganisationen och WIPO:s internationella byrå skall det europeiska

putentverket vara internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen. Fcentraliseringsprotokollet förbinder sig de stater som

tillträder den europeiska patentkonventionen att till förmån för det curo-

peiska patentverket avstå från att låta sina nationella patentmyndigheter tjänstgöra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet resp. myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen. Avsikten med denna ordning är att efter en övergångs-

tid i princip endast det europeiska patentverket skall utöva dessa funktio-

ner för de stater som tillhör den europeiska patentorganisationen.

I centraliseringsprotokollet görs dock undantag för patentmyndighet i stat vars officiella språk inte är något av de officiella språken vid det europeiska patentverket tengelska. franska och tyska). Sådan stats patentmyndighet får utföra både internationell nyhetsgrunskning och internationell förberedande patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen med den begränsningen att myndigheten får utföra sådan granskning resp.

prövning endast sävitt avser ansökningar som görs av dem som är medborgare I eller har hemvist i den staten eller i angränsande stat som har tillträtt

den europeiska patentkonventionen. Förvaltningsrådet kan vidare tillåta patentmyndigheten i fördragsslutande stat att utföra dessa uppgifter även i

fråga om internationella patentansökningar som görs av dem som är medborgare i eller har hemvist i icke fördragsslutande stat vilken har samma

officiella språk som den fördragsslutande staten. Som förutsättning härför gäller emellertid att ansökningen är avfattad på detta språk.

Beträffande internationell patentansökan som har varit föremål för ny-

hetsgranskning enligt samarbetskonventionen föreskrivs i den curopeiska

Prop. 1977/78:1 Del A 76

patentkonventionen att kompletterande nyhetsgranskning skall företas vid det europeiska patentverket. om ansökningen fullföljs dit. För sådan ansökan skall sökanden betala vanlig nyhetsgranskningsavgift vid det curopeiska patentverket. Förvaltningsrådet får emellertid bestämma under vilka

förutsättningar och i vilken omfattning det curopeiska patentverket skall

avstå från kompletterande nyhetsgranskning av ansökan som har varit föremål för nyhetsgrunskning enligt samarbetskonventionen och endast ta ut reducerad nyvhetsgranskningsavgift av sökanden.

För att inom det europeiska patentsystemets ram få till stånd en harmonisering av den internationella nyhetsgranskningen skall samarbete äga rum mellan det europeiska patentverket och sädan nationell patentmyndighet i en till den europeiska patentkonventionen ansluten stat som tjänstgör som internationell nyhetsgranskningsmyndighet. Detta samarbete skall erundas på ett särskilt avtal, som kan behandla bl. a. granskningsmetoder

och utbyte av nyhetsgranskningstjänster samt rekrytering och utbildning

uv granskare.

För att underlätta de nationella patentmyndigheternas anpassning till den ninskade arbetsbelastning som de kommer att få ull följd av det europeiska putentverkets verksamhet, får det curopeiska patentverket under en övergänegstid låta nationella patentmyndigheter utföra viss granskning av europeiska patentansökningar.

Enligt den curopeiska patentkonventionen får en grupp stater som har

tillträtt denna konvention bestämma. att curopeiskt patent får meddelas

endast gemensamt för alla dessa stater. Som förutsättning härför gäller

dock att denna grupp stater har slutit särskild överenskommelse om att curopeiskt patent som har meddelats för dessa stater skall ha enhetlig karaktär. Sådan grupp av stater skall svara för de kostnader som den curopeiska patentorganisationen ådrar sig genom att utföra ytterligare uppgifter enligt

den särskilda överenskommelsen. Den är 1975 avslutade konventionen om

marknaudspatent mellan EG:s medlemsstater är en sådan särskild överenskommelse som nu avses. Enligt marknadspatentkonventionen skall upprättas särskilda organ inom det europeiska patentverket för handläggning av vissa frågor rörande marknadspatent.

Rätt att tillträda den europeiska patentkonventionen har de stater som

deltog i eller inbjöds att delta i den tidigare nämnda regeringskonferensen för införandet av ett curopeiskt system för meddelande av patent. Andra curopeiska stater får tillträda konventionen om de inbjuds därtill av förvaltningsrådet.

Konventionen träder i kraft tre månader efter det att den har tillträtts av

sex stater i vilka år 1970 ingavs sammanlagt minst 180000 patentansök-

ningar. Fördragsslutande stat kan frånträda konventionen genom uppsägning.

Uppsägningstiden är ett år.

Konventionen kan revideras genom särskilda konferenser mellan de för-

Prop. 1977/78:1 Del A 77

dragsslutande staterna. Sådan konferens är beslutför om minst tre fjärdedelar av de fördragsslutande staterna är företrädda vid konferensen. Ändring måste antas vid sådan konferens med trefjärdedels majoritet. Stat

som inte har ratificerat sålunda antagna ändringar när dessa träder i kraft

ansey ha frånträtt konventionen.

5.3 Marknadspatentkonventionens innehåll i huvuddrag' Som har framgått av redogörelsen för den europeiska patentkonventionen tavsnitt 5.2) får en grupp stater som har tillträtt denna konvention bestämma utt europeiskt patent får meddelas endast gemensamt för alla dessa stu-

ter. Som förutsättning härför gäller dock att denna grupp stater har slutit

särskild överenskommelse om att europeiskt patent som har meddelats för

dessa stater skall ha en enhetlig karaktär. Mellan EG:s medlemsstater har

träffats en sådan överenskommelse genom den konvention som den 15 december 1975 avslutades i Luxemburg, konventionen om europeiskt patent för den gemensamma marknaden (marknadspatentkonventionen).

Genom marknadspatentkonventionen införs i de fördrugsslutande sta-

terna ett gemensamt rättssystem för patent som meddelas för dessa stater

enligt den europeiska patentkonventionen och för europeiska patentansökningar som omfattar sådan stat. Europeiskt patent som har meddelats för de stater som har tillträtt marknadspatentkonventionen benämns marknadspatent.

Marknadspatentet är enhetligt och autonomt. Enhetligheten innebär alt

patentet får samma rättsverkan i samtliga fördragsslutande stater och att

det kun meddelas, överlåtas. upphävas eller förfalla endast för samtliga

dessa stater. Den autonoma karaktären består i att patentet i princip regleras uteslutande av bestämmelserna i marknadspatentkonventionen och den europeiska patentkonventionen. Pet är dock att märka att enligt uttrycklig. föreskrift i marknadspatentkonventionen bestämmelserna ti fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (Romfördraget) tillämpas utan hinder av marknadspatentkonventionen.

Enligt marknadspatentkonventionen får europeisk patentansökan i princip inte avse enstaka FG-stater utan måste omfatta samtliga stater som till-

hör EG. Europeiskt patent för EG-stat får sålunda meddelas endast i form av marknadspatent som omfattar samtliga EG-stater. Under en övergängstid får dock europeiskt patent meddelas för viss EG-stat eller vissa EG-sta-

ter, om sökanden begär det. EG:s ministerråd beslutar när denna övergångstid skall upphöra. För beslut att övergångstiden skall upphöra mindre än tio år från marknadskonventionens ikraftträdande krävs enhälligt beslut

av ministerrådet och för upphörande vid senare tidpunkt beslut med kvali-

ficerad majoritet. ! Marknadspatentkonventionen med därtill hörande tilliämpningsförekrifter i den engelska versionen finns intagen i SOU 1976:25 (bilagorna 7 och 8).

Prop. 1977/78:1 Del A 78

Marknadspatentkonventionen inskränker inte FG-staternas rätt att

meddela nationella patent. dvs. att låta patent meddelas av nationell patentmyndighet.

Den ensamrätt som erhålls genom ett marknadspatent anges i konventionen genom en uttömmande uppräkning av de åtgärder i fråga om en patenterad uppfinning som I princip är förbehållna patenthavaren. Denna uppräkning omfattar både handlingar som utgör direkt utnyttjande av uppfinningen (direkt patentintrång) och handlingar som utgör indirekt utnytt- Jande av denna (medelbart patentintrång).

Den genom marknadspatentet erhållna ensamrätten omfattar inte åtgärd med patentskyddat alster. om paåtenthavaren eller annan med dennes uttryckliga samtycke har fört ut detta alster på marknaden i någon fördrags-

slutande stat. Den som i en EG-stat har köpt patentskyddat alster från pa-

tenthavaren eller från någon som har dennes medgivande att sälja alstret får sålunda utan hinder av ensamrätten införa och utnyttja alstret även i övriga EG-stater. Enligt konventionen gäller motsvarande inskränkning i den ensamrätt som nationellt patent ger patenthavaren 1 den stat där patentet har Meddetas. Som förutsättning härför gäller att putenthavaren eller annan med patenthavarens uttrvekliga samtycke har fört ut det patentskyddade alstret på marknaden i nägon fördragsslutande stat. De inskränkningar I ensamriilten som här avses gäller dock inte om det enligt gemenskapsrätten (Community law) föreligger skäl att låta ensamrätten omfatta åtgärd med patentskyddat alster i de fall som nu avses.

I fråga om uppfinning som omfattas av marknadspatent medges i varje

Fördragsslutande stat samma föranvändarrätt som där hade kunnat fås om uppfinningen hade varit skyddad av nationellt patent.

Enligt konventionen ger ansökan om marknadspatent skadeståndsrättsligt skydd under viss del av ansökningstiden. under förutsättning att ansökningen leder till patent. Sökanden har sälunda rätt till en med hänsyn till omständigheterna skälig ersättning av den som, under tiden mellan ansökningens publicering och patentmeddelandet. olovligen utnyttjar uppfin-

ning som omfattas av ansökan om marknadspatent. För utnyttjunde som sker efter patentmeddelandet bestäms skadestånd och eventuellt straff för

patentintrång enligt nationell lag.

Fördragsslutande stat har rätt att som villkor för att ansökan om marknadspatent skall ge skadestandsrättsligt skydd kräva översättning av patentkraven till den statens officiella språk, om handläggningsspråket för

ifrågavarande ansökan inte är officiellt språk i den staten. Sådan översätt-

ning skall enligt sökandens val ges in till myndighet i den staten. vilken

myndighet skall publicera översättningen, eller tillställas den som utövar uppfinningen i den staten. Ansökningen far inte skadeståndsrättsligt skydd

när det gäller utnyttjunde I den staten förrän sökanden har fullgjort vad som krävs i detta avseende.

För att marknadspatent skall bli giltigt. måste sökanden inom viss tid ge

in översättning av patentkraven till samtliga EG-staters officiella språk.

Prop. 1977/78:1 Del A 79

Vidare har fördragsslutande stat möjlighet att genom reservalion I samband med att den undertecknar eller ratificerar konventionen förbehälla sig rätten att kräva översättning av även palentets beskrivning till den statens officiella språk.

Talan om intrång i marknadspatent prövas av nationell domstol. I kon-

ventionen regleras frågan om behörig domstol för sädan talan. Mål om inträng får på yrkande av part förklaras vilande. om invändning mot eller trågå om upphävande eller begränsning av marknadspatentet är under pröv-

ning i det europeiska patentverket. Upphäver det europeiska patentverket

inte patentet, skall det när patentets slutliga lydelse har fastställts avge yttrande rörande patentskyddets omfattning. Domstol som prövar talan om intrång i marknadspatent får alltid begära yttrande från det europeiska patentverket rörande patentskyddets omfattning.

Pa patenthavarens begäran kan marknadspatent begränsas. Patenthavaren skall i så fall ange den önskade begränsningen, varefter det europeiska patentverket prövar om det sålunda begränsade patentet är giltigt.

Fråga om ogiltigförklaring av marknadspatent prövas av det europeiska patentverket vid särskilda enheter som upprättas för detta ändamäl. De ogiltighetsgrunder som får åberopas är alla de som medges i den europeiska patentkonventionen. Det är vidare att märka att marknadspatent får förklaras ogilugt för viss fördragsslutande stat. om det har meddelats trots att det inte uppfyller kravet på nyhet i förhållande till nationellt patent eller nationell patentansökan med tidigare unsöknings- eller prioritetsdag.

Genom att avge reservation vid undertecknandet eller ratificeringen av konventionen kan fördragsslutande stat förbehålla sig rätten att under en övergångstid låta domstol i den staten som prövar talan om inträng i marknadspatent pröva även patentets giltighet i den staten. om parterna medger detta. Ogiltigförklaring får i sådant fall ske endast på någon av de grunder som hade fått åberopas som ogiltighetsgrund vid det curopeiska patentverket. Sådan reservation gäller under högst tio år från konventionens ikraftträdande. EG:s ministerråd kan dock med kvalificerad majoritet förlänga denna övergångstid med högst fem år.

Patenthavare kan upplåta licens för utnyttjunde av uppfinning som omfattas av marknadspatent. Licens kan avse hela patentet eller del av detta.

Licens kan vidare avse hela det område inom vilket marknadspatentet gäl-

ler etter del av detta område. Har licens som avser patentskyddat alster upplätits för endast del av detta område, får den som har köpt alstret av li-

censhavaren fritt införa och utnyttja detta inom hela konventionsområdet.

Enligt konventionen får licens upplåtas i form av ensamlicens eller i form av enkel licens. Det bör emellertid anmärkas att enligt EG-kommissionens uppfattning upplätelse av ensamlicens i regel strider mot bestämmelserna i Romfördraget rörande fri konkurrens och fria varurörelser.

Överlåtelse av patent och upplåtelse av licens får inte verkan mot tredje

man som är i god tro förrän den har antecknats i det särskilda register över

Prop. 1977/78:1 Del A SO

marknadspatent som skall föras av det europeiska patentverket.

Frågan om meddelande av tvångslicens för utnyttjunde 1 viss fördrugs-

slutande stat av uppfinning som omfattas av marknadspatent avgörs enligt den statens lag.

Inom den curopeiska patentorganisationens förvaltningsråd bildar företrädarna för de stater som har tillträtt marknadspatentkonventionen och företrädare för EG-kommisstonen ett särskilt utskott. som beslutar i frågor rörande marknadspatentkonventionen. dess administration och finansiering. Inom det europeiska patentverket upprättas särskilda organ för handläggning av vissa frågor rörande marknadspatent. nämligen ogiltighetsavdelningar. ogiluighetskammare och en patentförvaltningsavdelning. Ogiltighetsavdelning är första instans för prövning av frågor om bl. a. ogiltighet och begränsning av marknadspatent. Ogiltighetskammare prövar besvär över beslut av ogiltighetsavdelning och avger yttrande till nationell domstol i mål rörande intrång i marknadspatent. Beslut av ogiltighetskammare

kan i vissa fall överklagas till EG-domstolen i Luxemburg. Uppkommer

vid nationell domstol fräga rörande tolkning av marknadspatentkonventionen eller av vissa bestämmelser i den curopeiska patentkonventionen. får domstolen hänskjuta frågan till EG-domstolen. Kan den nationelta domstolens beslut inte överklagas. skall den underställa EG-domstolen dylika frågor.

De särskilda organen har samma officiella språk som det europeiska patentverkets övriga organ, dvs. engelska. franska och tyska.

Inför de särskilda organen fär som ombud i princip användas endast den som är upptagen i det europeiska patentverkets förteckning över auktoriserade ombud och som dessutom är medborgare i eller driver rörelse eller har anställning i stat som har tillträtt marknadspatentkonventionen. Den som är upptagen i denna förteckning men inte uppfyller något av de övriga

nämnda villkoren fär dock företräda part inför de särskilda organen. om

han är den som senast företrädde parten vid handläggning enligt den curopeiska patentkonventionen rörande ifrågavarande marknadspatent eller

den patentansökan på vilken marknadspatentet grundas. Som ytterligare

förutsättning gäller dock att den stat i vilken ombudet är medborgare eller i

vilken han driver rörelse eller har anställning tillämpar sådana bestämmelser I fråga om rätt att uppträda som ombud vid den statens nationella pa-

tentmyndighet som såvitt avser reciprocitet överensstämmer med de föreskrifter som förvaltningsrådets särskilda utskott kan utfärda.

Marknadspatentkonventionen träder i kraft tre månader efter det att

samtliga de stater som har undertecknat konventionen (samtliga EG-sta-

ter) har ratificerat den. I samband med att dessa stater den 15 december 1975 undertecknade konventionen avgav de en förklaring av innebörd att de avser att ratificera marknadspatentkonventionen så att den träder i kraft så snart som möjligt efter det att den europeiska patentkonventionen

Prop. 1977/78:1 Del A 81

har trätt i kraft. Marknadspatentkonventionen har hittills inte tillträtts av någon stat.

Stat som i framtiden blir medlem i EG mäste ansluta sig till marknadspatentkonventionen. Stat som inte tillhör IG men har tillträtt den europeiska

patentkonventionen och som bildar tullunion eller har frihandelsavtal med EG får genom enhälligt beslut av EG:s ministerråd inbjudas till förhandlingar om särskilt avtal som skall göra det möjligt att tillämpa konventionen för denna stat. I avtalet skall de närmare villkoren för denna tilllämp-

ning anges.

6 Riksdagen 1977178.1 samt. Nr I. Del A

Prop. 1977/78:1 Del A 82

6¶Kommitténs synpunkter på följderna av tillträde till samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen

6.1 Det svenska patentverkets arbetsbelastning och personalbehov 6.1.1 Allmänna synpunkter

Under 1960-talet ökade antalet patentansökningar som ingavs till det svenska patentverket kraftigt. Sälunda ingavs år 1960 12744 ansökningar. medan antalet är 1969 hade stigit till 18158. De senaste ären har emellertid denna utveckling brutits och antalet ansökningar har minskat. Ar 1975 stannade sålunda antalet ansökningar vid 14788. Samma tendens har förmärkts i de flesta viktigare industriländer.

Denna utveckling torde enligt kommittén i första hand bero på det under senare år rådande konjunkturläget. Företrädare för det svenska näringslivet har enligt kommittén framhållit. att både patenteringskostnaderna och kostnaderna för att hävda en erhållen patenträtt mot den som gör intrång i patentet på senare år har vuxit snabbare än andra kostnader och att de nu har blivit så höga att även större företag noga måste pröva värdet av att söka patent på en uppfinning och överväga i vilka länder patent bör sökas. Kommittén uppger vidare att det även har hävdats att internationetla företag med stora resurser i flera länder inte har så stort behov av patent. utom när det gäller de viktigaste marknaderna.

Enligt kommittén är det för tidigt att avgöra i vad mån andra orsaker än konjunkturläget har haft pätaglig betydelse för minskningen av antalet paåtentansökningar. Kommittén utgår från att en återhämtning av ansökningsantalet kan komma att ske fram till är 1985. Antalet ansökningar vid det svenska patentverket är 1985 beräknar kommittén därför till ca 18000, om varken samarbetskonventionen eller den europeiska patentkonventionen träder i kraft. Därav antas 5000 komma från svenska och 13000 från utländska sökande. Detta motsvarar den fördelning som under senare år i huvudsak har rått i Sverige mellan antalet ansökningar med svenska sökande och antalet ansökningar med utländska sökande. Dessa antaganden rörande antalet patentansökningar utgör grunden för de siffermässiga upp-

skattningar angaende patentverkets arbetsbelastning och ekonomi som

kommittén gör.

6.1.2 Verkan av tillträde till endast samarbetskonventionen

Kommittén har antagit att bäde samarbetskonventionen och den curo-

peiska patentkonventionen kommer att träda i kraft inom en nära framtid.

Om Sverige i det läget tillträder enbart samarbetskonventionen. torde enligt kommittén antalet patentansökningar vid det svenska patentverket inte väsentligt komma att avvika från det antal som redovisats för det fall att ingen av konventionerna träder i kraft. Vid ett tillträde till enbart samarbetskonventionen skulle sålunda år 1985 till det svenska patentverket ges

Prop. 1977/78:1 Del A 83

in ca 18000 patentansökningar. varav 5000 från svenska sökande och återstäende 13000 från utländska sökande.

I detta fall anser sig kommittén kunna utgå från att samtliga ansökningar görs I form av internationell patentansökan. Såvitt gäller ansökningarna från utländska sökande räknar kommittén med att de som regel blir föremål för internationell nyhetsgranskning vid annat patentverk än det svenska. även om det svenska patentverket är internationell nyhetsgranskningsmyndighet. Om det svenska patentverket utses ull internationell nyhetsgranskningsmyndighet. antas de 5000 ansökningarna från svenska sökan-

de komma att nyhetsgranskas här. På grund av att internationell nyhets-

aranskning är mera arbetskrävande än den nyhetsgranskning som normalt

äger rum vid det svenska patentverket. beräknas arbetsinsatsen öka med

1077 för varje sådan ansökan. ÅA andra sidan antas att en internationell patentansökan. som redan har varit föremål för internationell nyhetsgranskning när den fullföljs vid det svenska patentverket. kräver endast omkring 5077 av det arbete som åtgär vid nuvarande handläggning.

Under förutsättning att det svenska patentverket blir internationell ny-

hetsgranskningsmyndighet skulle sålunda enligt kommittén handläggning

här av de ca 18000 patentansökningarna kräva en arbetsinsats som motsvarar fullständig handläggning enligt nuvarande rutiner av omkring 16000

ansökningar. Ett ullträde till enbart samarbetskonventionen skulle i så fall enligt kommittén inte medföra någon nämn värd minskning av arbetsbelastningen vid det svenska patentverket, i vart fall inte fram till är 1985. Några omställningssvärigheter för verkets personal till följd av minskningen av antalet tjänster kan därför enligt kommittén inte uppkomma.

Kommittén anser emellertid det inte vara uteslutet att ett svenskt tillträde till endast samarbetskonventionen kan leda till att antalet patentansökningar vid det svenska patentverket blir avsevärt lägre än som nyss antagits. Öm Sverige står utanför den europeiska patentorganisationen, föreligger det nämligen enligt kommittén viss risk att sökande som är intresserade av att få patentskydd i Furopa begränsar sig till sådana stater för vilka patent kan meddelas av det europeiska patentverket.

Om de bestämmelser 1 samarbetskonventionen som rör internationell förberedande patenterbarhetsprövning skulle träda i kraft och systemet med sådan prövning skulle utnyttjas i stor omfattning, bör detta enligt kommittén på sikt leda till viss minskning av arbetsbelastningen vid det svenska patentverket jämfört med det fall att endast konventionens bestämmelser om internationell nyhetsgranskning är tillämpliga. Enligt kommittén gäller detta särskilt för det fall att Sverige tillträder endast samarbetskonventionen. I sädant fall är det nämligen enligt kommittén troligt. att utländsk sökande som önskar patent för Sverige gör internationell ansökan med utnyttjande av det europeiska patentverket som myndighet för internationell nyhetsgranskning och internationell förberedande patenterbarhetsprövning. Sådan sökande mäste dock vara medborgare I stat som

84 Prop. 1977/78:1 Del A

inte bara har ullträtt den europeiska patentkonventionen utan även har utlträtt saumarbetskonventionen utan att avge reservation mot dess kapitel II. om imte generalförsamlingen för den union som bildas enligt samarbetskonventionen beslutar annat.

6.1.3 Verkan av tillträde till både samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen

När det gäller den inverkan på arbetsbelastningen vid det svenska pa-

tentverket som ett tillträde till både samarbetskonventionen och den curo-

peiska patentkonventionen kan få gör kommittén sina bedömningar delvis på grundval av material rörande arbetsbelastningen vid det europeiska patentverket som har använts av den interimskommitté som förbereder den europeiska patentkonventionens ikraftträdande. Även i detta fall utgår kommittén från att det svenska patentverket kommer att utses till internationell nyhetsgranskningsmyndighet enligt samarbetskonventionen.

Inom interimskommittén har gjorts vissa uppskattningar rörande ansökningsantalet vid det europeiska patentverket. Dessa uppskattningar grundas på den s.k. trestatsteorin. Utgångspunkten för denna teori är att den

som önskar erhålla skydd för en uppfinning i tre eller flera av de fördragsslutande staterna kommer att söka patent för dessa stater genom europeisk

patentansökan. Med hjälp av en av WIPO förd statistik över patentansökningar har I fråga om de ansökningar som är 1970 gavs in av utländsk sökande i de stater som kan antas tillträda den europeiska patentkonventionen undersökts från vilket land de olika ansökningarna härrörde. Om den europeiska patentkonventionen hade varit i kraft år 1970, skulle enligt trestatsteorin svenska sökande ha givit in 843 ansökningar till det europeiska patentverket. Motsvarande beräkningar har utförts för övriga tilltänkta fördragsslutande stater. Beräkningar har ocksä gjorts beträffande antalet ansökningar från sökande i stater som inte förväntas tillträda konventio-

nen.

På grundval av trestatsteorin har inom interimskommittén antagits, att det europeiska patentverket vid mitten av 1980-talet bör få ta emot om-

kring 40000 curopeiska patentansökningar årligen. Patentpolicykommitténs uppskattning av arbetsbelastningen vid det svenska patentverket

grundas på att det europeiska patentverket kommer att få detta antal ansökningar.

Såvitt gäller Sverige har under förberedelsearbetet på den curopeiska patentkonventionen på grundval av 1970 års ansökningssiffror antagits. att

70¶Sc av patentansökningarna från utländska sökande skulle göras i form av

europeisk patentansökan. Kommittén har vid sina beräkningar utgått från en sådan fördelning av patentansökningarna mellan det svenska och det europeiska patentverket. På grundval härav beräknar kommittén att av de 13 000 ansökningar om patent för Sverige, som år 1985 antas komma att gö-

85 Prop. 1977/78:1 Del A

ras av utländsk sökande. ca 9000 ansökningar kommer att handläggas vid

det europeiska patentverket. Huvuddelen av de återstående ansökningar

med utländsk sökande (3047 eller ca 4000), vilka skulle komma att handläggas vid det svenska patentverket. antas ha varit föremäl för internationell nyhetsgranskning enligt samarbetskonventionen vid annan internationell nyhetsgranskningsmyndighet än det svenska patentverket.

Med hänsyn till osäkerheten i siffrorna bortses i kommitténs uppskattningar från den stimulerande inverkan som samarbetskonventionen kan

antas medföra på företagens vilja att söka patent. Såsom förut har nämnts skulle enligt trestatsteorin knappt 1000 europeiska patentansökningar

komma att ges in av svenska sökande. Detta motsvarar ca 204 av det tota-

Ia antalet ansökningar från svenska sökande. vilket år 1985 antas uppgå till ca 5000,

Kommittén framhåller emellertid att siffrorna är osäkra. Kommittén nämner att det från nederländsk sida har redovisats ett alternativt underlag

för bedömning av vilket antal patentansökningar som på sikt kommer att ges in till de nationella patentverken. Enligt de nederländska antagandena skulle utomnordiska sökande endast i undantagsfall söka patent vid det

svenska patentverket. Vissa undersökningar som under 1960-talet utfördes

inom bl.a. EFTA visar emellertid enligt kommittén att det inte är ovanligt att företag selektivt söker patent på olika uppfinningar i olika länder be-

roende på marknadsintresset. Trestatsteorin skulle sålunda inte vara all-

mängiltig.

I vilken utsträckning utländska sökande även i framtiden kommer att sö-

ka patent för Sverige vid det svenska patentverket beror enligt kommittén bl. a. på vilken service det svenska patentverket kan ge. Kommittén anför.

att nyhetsgranskningen vid det europeiska patentverket först på mycket läng sikt torde komma att omfatta nordiskt granskningsmaterial. Om patentverkets granskning även framdeles sker också på grundval av nordiska patentskrifter. kan detta enligt kommittén innebära en avgörande fördel, särskilt för sökande som önskar få hållbart patent inom områden där svensk forskning och utveckling ligger väl framme. Kommittén framhåller i detta sammanhang att en studie som nyligen har utförts av det svenska patentverket visar. att endast ungefär hälften av de patent för Sverige som meddelas svensk sökande avser uppfinning som publiceras utomlands i

form av utländskt patent för samme sökande. Av betydelse blir enligt kom-

mittén också förhållandet mellan handläggningstiderna vid det svenska patentverket och vid det europeiska patentverket. Kommittén uttalar vidare

att om det svenska patentverket blir internationell nyhetsgranskningsmyndighet enligt samarbetskonventionen, den garanti i fråga om resurser och granskningskvalitet som detta innebär kan utgöra ett skäl för utländska sö-

kande att söka patent vid det svenska patentverket.

Kommittén påpekar också att den europeiska patentkonventionen och samarbetskonventionen leder till en minskning av kostnaderna i de fall då

Prop. 1977/78:1 Del A Sö

patent på samma uppfinning önskas I ett stort antal länder. Denna kostnadsminskning kan göra det möjligt för företag. som hittills har tvingats till stor selektivitet vid patentering av uppfinningar. att söka patent i ett större antal stater där marknadsintresse finns än f.n. Detta kan enligt kommittén leda till att patent kommer att sökas för Sverige i större omfattning än som har antagits I det föregående. Slutligen finns enligt kommittén anledning anta att samarbetskonventionen kan leda till en inte oväsentlig ökning av antalet ansökningar om patent för Sverige från Sovjetunionen och Japan.

Kommittén framhåller att en europeisk patentansökan kommer att vara förenad med avsevärda kostnader. På grund härav torde enligt kommittén en svensk patentsökande endast i undantagsfall komma att direkt söka skydd för en uppfinning genom europeisk patentansökan. Kommittén antar att sådan sökande därför i regel kommer att I stället först ge in internationell eller nationell patentansökan till det svenska patentverket för alt senare göra europeisk patentansökan och därvid åberopa prioritet från den tidigare ansökningen.

Som tidigare nämnts (avsnitt 5.2) föreskrivs i den europeiska patentkonventionen att internationell patentansökan som har varit föremål för internationell nyhetsgranskning enligt samarbetskonventionen i princip skall underkastas kompletterande nyhetsgranskning vid det europeiska patentverket om ansökningen fulltöljs dit. För sådan ansökan skall sökanden betala vanlig nyhetsgranskningsavgift till det curopeiska patentverket. Förvaltningsradet kan emellertid besluta att kompletterande nyhetsgranskning inte skall ske och att nyhetsgranskningsavgiften skall nedsättas för sådan ansökan.

Det finns enligt kommittén anledning att räkna med att internationell patentansökan som har varit föremål för internationell nyhetsgranskning vid det svenska patentverket och som fullföljs som europeisk patentansökan inte kommer att bli föremål för kompletterande nyhetsgranskning och därför kommer att få älnjuta viss nedsättning av den nyhetsgranskningsavgift som normalt tas ut vid det europeiska patentverket. Sökanden vinner då också att ansökningen handläggs snabbare. Kommittén påpekar vidare att sökanden genom att först ge in internationell patentansökan till det svenska patentverket dessutom vinner den fördelen att han inte behöver ge in översättning av ansökningen tll något av det europeiska patentverkets of-

ficiella språk förrän tjugo månader har förflutit från ansökningens ingiv-

ningsdag eller, om prioritet yrkas. från prioritetsdagen. Av nu angivna skäl utgår kommittén frän att den europeiska patentkonventionen inte kommer” att nämnvärt päverka antalet patentansökningar vid det svenska patentverket från svenska sökande.

Kommittén förutsätter som nämnts att det svenska patentverket kommer att vara internationell nyhetsgranskningsmyndighet enligt samarbetskonventionen. Liksom när det gäller följderna av ett tillträde till enbart samarbetskonventionen har kommittén här vid sina uppskattningar antagit

Prop. 1977/78:1 Del A S7

att alla ansökningar från svenska sökande ges in till det svenska patentverket i form av internationell patentansökan. Antalet ansökningar från svenska sökande uppskattas ärligen uppgå till ca 5000 under perioden 1977—1985. Alla dessa ansökningar förutsätts av kommittén bli föremal för internationell nyhetsgranskning vid det svenska patentverket. Som nyss nämnts antar kommittén att sådan nyhetsgranskning medför ungefär 1077 mer arbete per ansökan än vid nuvarande handläggning vid det svenska patentverket.

Enligt kommittén möter det till följd av en undantagsbestämmelse i det tidigare nämnda centraliseringsprotokollet till den europeiska putentkonventionen inte hinder att det svenska patentverket utför internationell nyhetsgranskning av internationella ansökningar som ges in av sökande i de övriga nordiska länderna. även om Sverige tillträder den europeiska patentkonventionen. Kommittén antar att årligen ca 500 sådana ansökningar kommer att bli föremäl för dylik granskning vid det svenska patentverket. Det antas vidare att samtliga dessa ansökningar omfattar Sverige. dvs. tar upp Sverige som designerad stat. I kommitténs beräkningar redovisas inte

dessa ansökningar särskilt. utan de antas ingå i de tidigare nämnda 4000

ansökningarna med utländsk sökande vilka har antagits komma att även efter ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen ges in till det svenska patentverket. Det förutsätts att huvuddelen av dessa ansökningar från utlåndet har varit föremal för internationell nyhetsgranskning enligt samarbetskonventionen vid annan myndighet än det svenska patentverket, varför det svenska patentverkets handläggning av dylika ansökningar antas kräva endast ca 8007 av det arbete som normalt åtgår för fullständig handläggning av en patentansökan.

Det svenska patentverket utför sedan är 1970 på begäran nyhetsgranskning av uppfinningar utan samband med patentansökan. Under de två första budgetår som denna nyhetsgranskningsservice tillhandahölls av det svenska pätentverket (1970/71 och 1971/72) uppgick antalet nyhetsgranskningsuppdrag till ca 600 men var budgetåret 1974/75 drygt 1500. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1976/77 har patentverket räknat med en fort-

satt ökning de närmaste åren. Vilken inverkan som ett ikraftträdande av

samarbetskonventionen och den curopeiska patentkonventionen kan få på omfattningen av denna verksamhet kan enligt kommittén ännu inte med säkerhet bedömas. Kommittén anser emellertid att det finns anledning anta att om Sverige tillträder dessa två konventioner. antalet uppdrag av detta slag kommer att öka. Det är nämligen enligt kommittén sannolikt att en stor del av de patentansökningar som publiceras av det curopeiska patent-

verket kommer att omfatta Sverige. För svenskt näringsliv och svenska uppfinnare kan det då vara angeläget att på ett tidigt stadium få klarlagt om

en viss uppfinning fritt får utnyttjas. Från näringslivets sida har också framhållits det angelägna i att denna nyhetsgranskningsservice byggs ut. om Sverige kommer att delta i det internationella samarbetet enligt samar-

Prop. 1977/78:1 Del A 88

betskonventionen och den europeiska patentkonventionen.

Kommittén har mot denna bakgrund uppskattat antalet uppdrag till 3 000

är 1985. Enligt kommittén torde varje sädant uppdrag i genomsnitt kräva ungefär hälften av det arbete som åtgår vid fullständig handläggning av en

nationell patentansökan.

Om det svenska patentverket utses till internationell nyhetsgranskningsmyndighet skall. som tidigare nämnts (avsnitt 5.2). enligt centraliseringsprotokollet samarbetsavtal ingås mellan det svenska patentverket och det curopeiska patentverket. Kommittén påpekar att det svenska patentverket enligt detta samarbetsavtal kan komma att utföra nyhetsgranskning av europeiska patentansökningar för det europeiska patentverkets räkning. Kommitten har inte ansett det möjligt att uppskatta vilken omfattning ett sadant uppdrag skulle kunna få. Vidare nämner kommittén att det svenska patentverket kan komma att utföra granskning och prövning av patentansökningar inom ramen för Sveriges bistånd till utvecklingsländer. Kommitten anser det inte heller möjligt att bedöma vilken omfattning en sådan verksamhet skulle kunna få.

Den arbetsinsats som år 1985 krävs vid det svenska patentverket för handläggning av ansökningar och granskningsuppdrag om Sverige tillträder båda konventionerna kan enligt kommitténs beräkningar antas komma att motsvara det arbete som f.n. ätgår för fullständig handläggning av drygt 10000 patentansökningar (5 000+10 2 av 5 000+80 7 av 4 000+50 5?

av 3000).

Mot bakgrund av dessa antaganden rörande arbetsbelastningen beräknar kommittén att det svenska patentverket. under förutsättning att det utses till internationell nyhetsgranskningsmyndighet, skulle på lång sikt behöva drygt 100 heltidanställda tekniska granskare (ingenjörer) mot nuvarande omkring 180. Kommittén framhåller emellertid att till följd av osäkerheten i de antaganden som har lett fram till den uppskattade arbetsbelastningen, nägra säkra bedömningar av behovet av personal inte kan göras förrän de två konventionerna har varit i kraft åtskilliga år. Om de tidi-

gare nämnda nederländska antagandena visar sig riktiga, skulle enligt kom-

mittén patentverket behöva endast ca 80 heltidsanställda granskare.

Vid dessa bedömningar av patentverkets behov av ingenjörer har kommittén utgått från att antalet handlagda ansökningar per år och granskare inte ändras i förhållande till vad som gäller f.n. Eftersom antalet granskare

kommer att minska. måste emellertid varje granskare svara för ett större

tekniskt område än i dag. Detta kan enligt kommittén medföra att antalet handlagda ansökningar per granskare och år sjunker. I sina bedömningar har kommittén inte heller tagit hänsyn till att en anpassning av den svenska handläggningsordningen till den ordning som skall tillämpas vid det euro-

peiska patentverket kan komma att bli erforderlig i vissa avseenden. En

sådan anpassning kan enligt kommittén bli nödvändig för att säkerställa att patent som meddelas av det svenska patentverket blir av samma kvalitet

Prop. 1977/78:1 Del A 8y

som de europeiska patenten. Enligt kommittén kan även en sädan anpassning medföra att granskarnas arbetsinsats per ansökan ökas. Kommittén påpekar i detta sammanhang att den slutliga prövningen vid det europeiska patentverket skall utföras av en avdelning som I regel består av tre tekniska granskare.

Enligt de personalplaner som har gjorts upp för det europeiska patentverket skulle Sveriges andel av personalen bli nära 677. Detta skulle innebära att omkring 60 svenska granskare kan beredas anställning vid det europeiska patentverket. Med hänsyn härtill och till den personalomsättning som kan beräknas äga rum vid det svenska patentverket anser kommitten att minskningen av antalet granskare från nuvarande 180 till drygt 100 i slutet av 1980-talet kan genomföras utan olägenheter. Kommittén framhåller också att till följd av att handläggningstiden för en patentansökan är mellan två och tre år, en nedgång i ansökningsantalet inte genast föranleder minskning av personalen.

En minskning av antalet ingenjörer från 180 till drygt 100 föranleder enligt kommittén ett väsentligt minskat behov av chefstjänstemän vid patentverket. Kommittén anser vidare att minskningen av antalet patentansökningar bör leda till att antalet ingenjörer i besvärsavdelningen kan minskas. För båda fallen har minskningen uppskattats bli ca 302. Också för övrig personal. främst jurister och biträdespersonal. som utgör ca 3507 av all personal på patentavdelningen. har ett tillträde till båda konventionerna uppskattats föranleda en minskning med ca 307. Härvid har kommittén beaktat att behovet av personal för underhåll och hantering av patentskriftsmaterial inte minskar vid ett tillträde till konventionerna. Även för de nu nämnda personalkategorierna torde enligt kommittén minskningen kunna genomföras utan olägenheter.

6.2 Det svenska patentverkets ekonomi 6.2.1 Verkan av tillträde till endast samarbetskonventionen

Kommittén föreslår att. om Sverige tillträder samarbetskonventionen, det från svensk sida verkas för att det svenska patentverket utses till internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning. Varje sådan myndighet måste förfoga över viss minimidokumentation.

Det svenska patentverket förfogar redan över huvudparten av denna minimidokumentation. Såvitt gäller patentskrifter krävs dock viss komplettering av sammandragen av ryska och japanska patentskrifter. Kostnaderna för att anskaffa dessa ytterligare sammandrag torde enligt kommitténs bedömning i 19734 ärs betänkande inte överstiga 25000 kr. För klassificering av sammandragen kommer därtill en mindre kostnad.

Minimidokumentationen omfattar emellertid också sådan annan teknisk litteratur än patentskrifter varom överenskommelse har träffats mellan de

Prop. 1977/78:1 Del A 90

internationeHa nyhetsgranskningsmyndigheterna. Årskostnaden för att införskatfa den litteratur som kan antas komma att omfattas av en sådan överenskommelse beräknar kommittén 1 1974 års betänkande till ca 200000 kr.

Om det svenska patentverket skall kunna tjänstgöra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet. mäste enligt kommittén verkets granskare ges viss kompletterande patenträttslig utbildning. Kommittén anser vidare att särskild språkutbildning mäste anordnas för att förbättra granskarnas

språkkunskaper. Från och med budgetåret 1977/78 kan de ärliga utbild-

ningskostnaderna enligt kommittens beräkningar i 1974 års betänkande uppskattas till 25000 kr. och de årliga kostnader som motsvarar minskningen i granskarnas arbetsinsats under utbildningstiden till ca 100000 kr. Enligt kommittén torde patentverkets kansli behöva ytterligare en juristtjänst för planeringsarbete. utarbetande av rutiner och arbetsuppgifter på det internationella planet.

Den myndighet som tar emot en internationell patentansökan (mottagan-

de myndighet) har rätt att av sökanden ta ut en särskild förmedlingsavgift

för det arbete som åsamkas den mottagande myndigheten. Avgitftens storlek fastställs av resp. mottagande myndighet. Denna avgift bör enligt kommittén bestämmas till sådant belopp. att influtna avgifter täcker de kostnader som uppkommer för patentverket i dess verksamhet som mottagande myndighet.

Internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning har enligt konventionen rätt att av sökanden ta ut en avgift för den internationella nyhetsgranskningen resp. patenterbarhetsprövningen. Avgiftens storlek bestäms av resp. myndighet. Också dessa avgifter bör enligt kommittén bestämmas så att det svenska patentverkets kostnader för internationell nyhetsgranskning och internationell förberedande patenterbarhetsprövning täcks av inflytande gransknings- resp. prövningsavgifter.

Internationella patentansökningar som är avfattade på engelska, franska, japanska. ryska eller tyska publiceras på detta språk av WIPO:s internationella byrå. Är ansökningen avfattad på annat språk, skall den publiceras i engelsk översättning. Denna översättning skall utarbetas av vederbörande internationella nyhetsgranskningsmyndighet. Om det svenska patentverket utses till internationell nyhetsgranskningsmyndighet, mäste verket således svara för översättning till engelska av ansökningar som inte är avfattade på något av de fem språk som nyss nämnts. Kommittén har inte räknat med att det svenska patentverket skall åtaga sig att utföra nyhetsgranskning på andra spräk än de nordiska jämte engelska. franska och tyska. Den internationella nyhetsgranskningsmyndigheten får ta ut en särskild översättningsavgift av sökanden. Enligt kommittén bör denna avgift för det svenska patentverkets del bestämmas så att den täcker patentverkets kostnader för att utarbeta översättningen.

Prop. 1977/78:1 Del A 91

Enligt samarbetskonventionen kan en nationell patentansökan under vissa förutsättningar bli föremål för nyhetsgranskning vid internationell nyhetsgranskningsmyndighet. Kommittén har ansett att denna möjlighet inte torde få någon större praktisk betydelse för svenska nationella ansökningar och har därför bortsett från de kostnader som sådan nyhetsgranskning av nationella patentansökningar kan medföra för det svenska patentverket.

Kommittén framhåller i 1974 års betänkande att de i det föregående re-

dovisade kostnader som föranleds av ett svenskt tillträde till samarbets-

konventionen inte påverkas av om Sverige tillträder även den curopeiska patentkonventionen.

6.2.2 Verkan av tillträde till både samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen

Kommittén antar som tidigare nämnts att efter ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen 7077 av det antal patentansökningar som eljest skulle ha gjorts i Sverige av utländska sökande (13 000 ansökningar) kommer att göras I form av europeisk paåtentansökan. Tillträde till de båda konventionerna uppskattas vidare av kommittén komma att medföra en ökning I antalet ansökningar om patent

för Sverige från utländsk sökande med 30477 jämfört med att Sverige inte

ullträder den europeiska patentkonventionen. Hela denna ökning antas ske I form av curopeiska patentansökningar. Vidare antar kommittén som tidigare nämnts att 2077 av de 5000 ansökningar som svenska sökande har förväntats göra vid det svenska patentverket. samtliga i form av internationell patentansökan. kommer att fullföljas vid det europeiska patentverket genom curopeisk patentansökan.

På grundval av dessa bedömningar beräknar patentpolicykommittén att antalet europeiska patentansökningar som omfattar Sverige år 1985 kommer att uppgå till 12 800 (207 av 5000+70 52 av 13 000+30 77 av 7096 av 13.000). Därav antas ca 555 komma att leda till patent. varför det europeiska patentverket nämnda år skulle meddela ca 7000 patent för Sverige. Av årsavgifterna för dessa patent tillfaller enligt konventionen högst 75 det europeiska patentverket och återstoden det svenska patentverket. Enligt det förslag till finansiering av det europeiska patentverket som har god-

tagits av interimskommittén skall under i vart fall de 25 första åren efter konventionens ikraftträdande 75 4 av årsavgifterna tillfalla det europeiska

patentverket. Årsavgifter för sådana patent för Sverige som meddelas av det curopeiska patentverket kan enligt patentpolicykommittén beräknas börja inflyta under femte äret efter det att det europeiska patentverket har inlett sin verksamhet, dvs. under år 1982.

I ärsavgifter för europeiska patent beräknar patentpolicykommittén att

följande belopp kommer att inflyta till det svenska patentverket:

För år 1985 kan den svenska andelen av dessa årsavgifter sålunda uppskattas till ca 0.7 milj. kr.

Sävitt gäller de putentansökningar som avgörs av det svenska patentverket (ca 9000) antar kommittén att. såsom hittills. ca 55 6 skall leda till pa-

tent. Det antal patent som meddelas av det svenska patentverket är 1985

uppskattar kommittén därför till omkring 5 000.

Avgifterna för ansökningar om patent som skall meddelas av den svenska patentmyndigheten kan enligt kommittén beräknas uppgå till ca 5,5 milj. kr. år 1985. Årsavpifterna för patent som har meddelats av den svenska patentmyndigheten beräknas samma år uppgå till ca 23 milj. kr. Härtill

kommer andel i årsavgiften för patent meddelade av det europeiska patent-

verket. 0.7 milj. kr. De totala intäkterna för år 1985 skulle alltså uppgå till ca 30 milj. kr. Kommittén har vid dessa beräkningar utgått från de avgifter som gäller fr.o.m. den I mars 1976. Patentverkets kostnader för handläggning av patentärenden utgörs till den helt övervägande delen (ca 909) av

personalkostnader. När nedgången i arbetsbelastning har upphört, vilket enligt kommittén inträffar i slutet av 1980-talet. skulle med de antaganden rörande personalbehovet som kommittén har gjort kostnaderna för patentverkets handläggning av patentärenden med bibehållande av nuvarande handläggningsrutiner uppgå till drygt 25 milj. kr. i 1976 års kostnads- och

löneläge. Ar 1985 skulle motsvarande kostnader vara drygt 28 milj. kr. Dessa beräkningar grundas enligt kommittén på mycket försiktiga antagan-

den. Sålunda har besparingen i fråga om lönekostnader för de tekniska

granskarna beräknats med utgångspunkt i att minskningen av antalet granskartjänster helt hänförts till tjänster i lägsta lönegrad för ledamot

Prop. 1977/78:1 Del A 93

(F 13). Med utgångspunkt i de antaganden som nu redovisats skulle enligt kommittén för år 1985 uppstå ett intäktsöverskott på över I milj. kr.

Liksom i uppskattningen av de ekonomiska följderna av ett svenskt tillträde till endast samarbetskonventionen har kommittén i de nu redovisade beräkningarna utgått från att kostnaderna för det svenska patentverkets verksamhet som mottagande myndighet för internationella patentansökningar, internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning helt skall täckas av de särskilda avgifter som tas ut för de tjänster som patentverket tillhandahäller i dessa avseenden. Detsamma har kommittén ansett böra gälla såvitt avser kostnaderna för nyhetsgranskning utan samband med patentansökan. Kommittén har därför vid sin bedömning av de ekonomiska följderna

av ett tillträde till både samarbetskonventionen och den europeiska patent-

konventionen bortsett från kostnaderna för dessa arbetsuppgifter.

Kommittén räknar med att även ett tillträde till den europeiska patent-

konventionen kommer att medföra vissa utbildningskostnader. Enligt kommittén får det anses vara ett svenskt intresse att svensk syn på patenträttsliga frågor beaktas vid utbildandet av praxis i det europeiska patentverket. Kommittén anser därför att åtgärder bör vidtas för att underlätta

för personal vid det svenska patentverket att gå över till tjänstgöring vid

det europeiska patentverket. Detta kan enligt kommittén ske bl. a. genom

att språkutbildning och utbildning beträffande den europeiska patentkonventionens innehåll och tillämpning ordnas för personal vid det svenska

patentverket. I 1976 års betänkande uttalar kommittén att det är för tidigt

att bestämt ange de kostnader som denna utbildning skulle medföra.

Enligt kommittén är det angeläget att handläggningen av nationella patentansökningar vid det svenska patentverket blir av samma kvalitet som handläggningen av europeiska patentansökningar vid det curopeiska påtentverket. Kommittén framhåller därför att ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen kan föranleda en omprövning av handläggningsordningen vid det svenska patentverket även i andra avseenden än t fråga om nyhetsgranskningen. Enligt kommittén kan en härav föranledd omläggning av handläggningsordningen medföra ökade handläggningskostnader. Storleken av en sådan ökning kan enligt kommittén f.n. inte uppskattas.

6.3 Direkta kostnader för statsverket

6.3.1¶Tillträde till samarbetskonventionen

Kostnaderna för den verksamhet som bedrivs av unionen för internationellt patentsamarbete skall inte betalas av de fördragsslutande staterna. utan unionens verksamhet skall vara självfinansierad. De avgifter som erläggs till internationella byrån av dem som ger in internationella patentansökningar samt internationella byråns inkomster från försäljning av publi-

Prop. 1977/78:1 Del A 94

kationer m. m. skall täcka alla utgifter som internationella byrän äsamkas för den del av byråns verksamhet som är att hänföra till samarbetskonventionen. Skulle emellertid under något är uppstå underskott i verksamhe-

ten. är de fördragsslutande staterna skyldiga att betala bidrag för att täcka

detta underskott. Det bidrag som en viss stat i så fall skall erlägga bestäms med hänsyn till det antal internationella ansökningar som härrör från den staten under ifrågavarande år.

Unionen skall ha en kapitalfond, som bildas genom engångsinbetalningar från de fördragsslutande staterna. Om fonden blir otillräcklig. skall generalförsamlingen besluta om ökning av denna. Det belopp som en stat skall betala till fonden bestäms enligt samma grunder som bidrag för att

täcka underskott. Skulle fonden bli större än som bedöms erforderligt. skall den minskas genom återbetalningar till de fördragsslutande staterna.

Konventionen innehäller inte några bestämmelser rörande fondens storlek. Det är därför enligt kommittén inte möjligt att beräkna storleken av den inbetalning som Sverige skulle vara skyldigt att göra vid ett tillträde tll

konventionen. Enligt kommittén är det inte heller möjligt att göra någon

uppskattning av i vilken omfattning Sverige kan bli skyldigt att göra ytterligare inbetalningar till fonden eller betala bidrag för att täcka uppkomna underskott.

6.3.2 Tillträde till den europeiska patentkonventionen

Den europeiska patentorganisationen skall vara ckonomiskt självstän-

dig. Organisationens utgifter skall sålunda i princip täckas genom de avgif-

ter som tas ut vid det europeiska patentverket och genom andel it de årsavgifter som de fördragsslutande staterna uppbär för europeiska patent. Andelen, vars storlek bestäms av organisationens förvaltningsråd, får i princip utgöra högst 75 4 av årsavgiften. Ett visst minimibelopp per patent skall dock fastställas.

Enligt beräkningar gjorda av en arbetsgrupp som har tillsatts av interimskommittén för den europeiska patentorganisationen kommer organisationens kostnader under en uppbyggnadstid inte att kunna täckas av de

avgifter som flyter in under denna tid. Det är därför avsett att de fördrags-

slutande staterna under uppbyggnadstiden skall ställa medel till organisationens förfogande genom lån. Med utgångspunkt i antalet patentansökningar som gjordes i de tilltänkta fördragsslutande staterna år 1970 (jfr avsnitt (6.1.3) har arbetsgruppen beräknat att det europeiska patentverket efter fem års verksamhet kommer att tå emot omkring 40 000 curopeiska patentansökningar om året. Vid en sådan utveckling av arbetsvolymen har

gruppen funnit, att organisationen kommer att behöva tillskott av medel under de första tio ären efter konventionens ikraftträdande. Arbetsgrup-

pen har vidare beräknat att lånen skall kunna återbetalas under en femtonårsperiod från och med det tolfte året och sålunda vara återbetalda 26 år efter konventionens ikraftträdande. På lånen skall utgå ränta. Räntan före-

Prop. 1977/78:1 Del A Ys5

slås beräknad efter ett vägt medeltal av de fördragsslutande staternas lägsta utlåningsräntor eller diskonton för resp. är.

De lånebelopp som under uppbyggnadstiden skall ställas till den euro-

peiska patentorganisationens förfogande skall fördelas mellan de fördragsslutande staterna i förhållande till antalet patentansökningar i resp. stal näst sista året före konventionens ikraftträdande och ull det på grund härav förväntade antalet europeiska patentansökningar från denna stat. Med beräkningar grundade på 1975 års pris- och löneläge har arbetsgruppen funnit att det sammanlagda länebehovet kommer att bli ca 280 milj. kr. På Sverige skulle ankomma att bidra med 5.587 av detta belopp. eller om-

kring 16 milj. kr.

Patentpolicykommittén har i tabellform redovisat arbetsgruppens beräkningar av länebehovet och av återbetalningen av lånen sålunda:

Som nyss nämnts har interimskommitténs arbetsgrupp vid sina beräk-

ningar av den europeiska patentorganisationens ekonomi utgått från att det europeiska patentverket i utbyggt skick får ta emot 40000 patentansökningar. Med hänsyn till att antalet patentansökningar i flertalet industrista-

ter har sjunkit sedan 1970, har interimskommittén uppdragit åt arbetsgruppen att göra en uppskattning av det antal europeiska patentansökningar som kan förväntas med utgångspunkt i 1975 års ansökningssiffror vid de

Prop. 1977/78:1 Del A Y6

nationella patentverken. Enligt patentpolicykommittén torde denna uppskattning leda till ett årligt antal europeiska patentansökningar på lägst 30.000. En sådan minskning av ansökningsantalet medför enligt kommittén att den europeiska patentorganisationens behov av lån blir mindre i absoluta tal, huvudsakligen på grund av minskade lönekostnader.

6.4 Vissa följder för svenska patentombud av ett tillträde till den europeiska patentkonventionen

Patentpolicykommittén tar upp spörsmålet huruvida den europeiska patentkonventionens reglering av ombudsfrågan ger anledning att i samband med ett svenskt tillträde till konventionen införa ett system för auktorisation av patentombud.

Som tidigare nämnts (avsnitt 5.2) får som ombud inför det europeiska patentverket uppträda endast den som av verket har tagits upp i dess för-

teckning över auktoriserade ombud. Den som är behörig som advokat i fördragsslutande stat och där driver advokatverksamhet jämställs dock med auktoriserat ombud i den utsträckning som han enligt lagen i denna stat får vara ombud i patentärenden. Vidare gäller att fysisk eller juridisk

person som har hemvist eller säte i fördragsslutande stat får företrädas av anställd även om denne inte är auktoriserat ombud. Enligt konventionen

kan i tillämpningsföreskrifterna ges bestämmelser om och under vilka för-

utsättningar den som är anställd hos juridisk person får företräda även annan juridisk person som har säte i fördragsslutande stat och har ekonomisk

anknytning till arbetsgivaren. Några sådana bestämmelser har dock ännu inte meddelats.

I förteckningen över auktoriserade ombud fär enligt konventionen tas

upp endast den som är medborgare i fördragsslutande stat och driver rörel-

se eller har anställning i sådan stat samt har blivit godkänd vid särskild

prövning som anordnas av det europeiska patentverket. Förvaltningsrådet kan utfärda bestämmelser om de kunskaper och den utbildning som krävs för att få genomgå prövning för att bli auktoriserat ombud. Auktoriserat

ombud har rätt att ha kontor i varje fördragsslutande stat där handläggning enligt konventionen äger rum. Särskilda bestämmelser gäller om auktorisering av ombud under en

övergångstid. Övergångstidens längd bestäms av förvaltningsrådet. Under denna övergångstid får sålunda i förteckningen över auktoriserade ombud tas upp den som är medborgare i fördragsslutande stat och driver rörelse i eller har anställning i sådan stat samt är behörig att uppträda som patentombud inför patentmyndigheten i den staten. Om fördragsslutande stat inte ställer upp krav på särskild yrkeskompetens för sådan behörighet som

nyss nämnts, krävs för att bli upptagen i förteckningen att vederbörande

regelbundet har uppträtt som ombud i patentärenden inför den statens patentmyndighet under minst fem år. Krav på yrkesutövning får dock inte fö-

97 Prop. 1977/78:1 Del A

reskrivas i fråga om den vars behörighet att uppträda som ombud vid viss fördragsslutande stats patentmyndighet har erkänts enligt den statens lagstiftning.

Den som önskar bli upptagen i förteckningen över auktoriserade ombud mäste förete intyg av patentmyndigheten i vederbörande stat om att han uppfyller föreskrivna krav. Det europeiska patentverkets president kan ge

dispens från kravet att ha uppträtt som ombud under minst fem år och

även från kravet på medborgarskap i fördragsslutande stat. Den som under övergångstiden har tagits upp i förteckningen får efter övergängstidens slut kvarstå i förteckningen under förutsättning att han då driver rörelse i eller är anställd i fördragsslutande stat.

I Sverige finns inte några författningsbestämmelser om rätten att företräda annan i ärenden hos patentmyndigheten. Formellt sett kan således envar uppträda som ombud i patentärenden.

Till följd av konventionens reglering av ombudsfrågan skulle enligt kom-

mittén ett system för auktorisation av patentombud vara utan betydelse efter Övergångstidens slut. eftersom i förteckningen över auktoriserade ombud då kan tas upp endast den som har blivit godkänd i den särskilda prövning som anordnas av det europeiska patentverket. Däremot skulle enligt

kommittén ett svenskt auktorisationssystem kunna ha viss betydelse un-

der övergångstiden, som kan förväntas bli två till tre år.

Vad först angår industrins patentingenjörer och andra anställda i svenska företag påpekar kommittén att dessa enligt konventionen har rätt att företräda sin arbetsgivare även om de inte är upptagna i förteckningen över

auktoriserade ombud. Frågan om rätt att företräda annat företag inom

samma koncern som arbetsgivaren är ännu inte klarlagd. Även om denna

fråga sannolikt inte blir löst. torde detta enligt kommittén inte medföra

några större praktiska svårigheter för svenska koncerner. Kommittén an-

ser att ett auktorisationssystem därför inte skulle ha någon större betydel-

se för anställda i svenska företag.

När det gäller patentombud som driver egen verksamhet framhåller kommittén, att den som uppfyller kravet på fem års yrkesverksamhet under övergångstiden kan bli upptagen i förteckningen över auktoriserade ombud och att ett auktorisationssystem därför skulle vara utan betydelse

för dem som uppfyller detta krav. Ett sådant system skulle däremot enligt kommittén kunna vara av värde för patentombud som inte uppfyller nämnda krav. Kommittén anser det emellertid inte vara tänkbart att i Sverige in-

föra ett system för auktorisation av patentombud utan att för auktorisation

kräva en längre tids yrkeserfarenhet. Mot bakgrund av att den som har

varit verksam som patentombud i minst fem år har rätt att utan nationell auktorisation bli upptagen i det curopeiska patentverkets förteckning över

auktoriserade ombud. skulle enligt kommittén ett auktorisationssystem

därför få betydelse endast i ett fåtal fall, t.ex. för den som har förvärvat

praktisk erfarenhet av patentärenden på annat sätt än som partsföreträda-

7 Riksdagen 1977/78.-14 samt Nr I. Def A

Prop. 1977/78:1 Del A 98

re. Kommittén anser att detta i första hand gäller erfarna granskare vid patentverket som övergär till att driva verksamhet som patentombud. Enligt kommittén rör det sig emellertid om ett mycket litet antal personer, och goda möjligheter torde finnas att de av det europeiska patentverkets president beviljas dispens från kravet på fem ärs yrkesverksamhet som patent-

ombud. Kommittén framhåller att ett auktorisationsförfarande medför arbete

och kostnader för den administrerande myndigheten. Mot bakgrund av konventionens reglering av ombudsfrägan anser kommittén att behovet av

ett auktorisationssystem vid ett svenskt tillträde till den europeiska patent-

konventionen är synnerligen begränsat. Enligt kommittén ger därför ett tillträde till konventionen inte nägon anledning att i Sverige införa ett system för auktorisation av patentombud. Kommittén framhåller emellertid att det enligt dess mening är nödvändigt att få till stånd en lämplig ordning för hur svenska patentombud och andra partsföreträdare i patentärenden skall kunna styrka att de uppfyller konventionens krav på fem års verksamhet som ombud i patentärenden hos patentmyndigheten. Enligt kommittén bör det ankomma på patentverket att i samråd med berörda organisationer få till stånd en lämplig ordning för styrkande av att detta behörighetskrav är uppfyllt.

Prop. 1977/78:1 Del A Y9Y

7¶Kommitténs beräkningar av kostnaderna för sökanden vid internationell resp. europeisk patentansökan

7.1 Internationell patentansökan

Vid internationell patentansökan utgår avgifter till den mottagande myndigheten, till internationella byrån och till den internationella nyhetsgranskningsmyndigheten. Skall ansökningen bli föremål för internationell förberedande patenterbarhetsprövning. utgår avgift även till den myndighet som utför denna prövning. Om ansökningen fullföljs, uppkommer kostnader vid varje patentmyndighet där ansökningen fullföljs.

För varje internationell patentansökan utgår avgifter till internationella byrån i form av grundavgift och designeringsavgift. Grundavgiften är 45 amerikanska dollar tea 200 kr.) för ansökan som omfattar högst 30 blad. För varje blad utöver 30 tillkommer en dollar. Designeringsavgiften är normalt 12 dollar (ca 55 kroa för varje designerad stat eller. vid regionalt patent, för varje grupp av stater. För stat resp. grupp av stater som kräver att från internationella byrån få översättning av ansökningen redan innan fristen för att fullfölja ansökningen har gått ut är designeringsavgiften dock 14 dollar. För internationell patentansökan som skall bli föremål för internationell förberedande patenterbarhetsprövning tillkommer en handläggningsavgift på 14 dollar samt en tilläggsavgift på 14 dollar för varje språk till vilket rapporten över prövningen skall översättas genom internationella

byråns försorg.

Avgifterna till den mottagande myndigheten, den internationella nyhetsgranskningsmyndigheten och myndigheten för internationell förberedande patenterbarhetsprövning fastställs av resp. myndighet. Kommittén antar att avgiften till mottagande myndighet kommer att röra sig om något eller några hundratal kronor. Däremot har kommittén inte ansett det möjligt att uppskatta storleken av avgifterna för nyhetsgranskning och förberedande patenterbarhetsprövning. Kommittén nämner emellertid i 1974 års betänkande, att kostnaderna för nyhetsgranskning vid internationella patentinstitutet I Haag har beräknats komma att uppgå till I1500—2 000 kr.

Kommittén framhåller att vid bedömning av kostnaderna för en internationell patentansökan måste beaktas, att sökanden inte behöver ta ställning till om och i så fall i vilka stater han skall fullfölja ansökningen förrän

han har fått nyhetsgranskningsrapporten och. i förekommande fall, även

rapporten över internationell förberedande patenterbarhetsprövning. Han

behöver därför inte dessförinnan ådra sig kostnader vare sig för att anlita ombud i olika länder eller för att översätta ansökningen till flera språk. I

1974 års betänkande anger kommittén kostnaden för ombud vid nationell patentansökan i utlandet till minst 2000—2 500 kr. och kostnaden för översättning av en patentansökan på tio sidor från svenska till ett främmande

språk till omkring 1500 kr.

Prop. 1977/78:1 Del A 100

7.2 Europeisk patentansökan

Ansökan om europeiskt patent handläggs helt vid det curopeiska patent-

verket. Kommittén anför att de kostnader som är förenade med en euro-

peisk patentansökan består i första hand av avgifter till det europeiska paåtentverket samt ombuds- och översättningskostnader.

I den europeiska patentkonventionen anges vilka slag av avgifter som skall tas ut vid det europeiska patentverket. Beloppen fastställs däremot i ett särskilt avgiftsreglemente som skall antas av förvaltningsrådet. Från det förslag till avgiftsreglemente som år 1976 förelåg inom interimskommittén för den europeiska patentorganisationen har patentpolicykommittén redovisat följände siffror:

Ansökningsavgift 360 DM (ca 630 kr) Designeringsavgift för varje stat som omfattas av ansökningen 115 DM tca 205 kr) Nyhetsgranskningsavgift [300 DM (ca 2275 kr) Avgift för patenterbarhetsprövning 765 DM (ca 1340 kr) Återupptagningsavgift 60 DM (ca 105 kr) Besvärsavgift 200 DM (ca 350 kr) Invändningsavgift 80 DM (ca 140 kr) Avgift för patentmeddelandet 200 DM (ca 350 kr) Tryckningsavgift skall täcka kostnader för tryckning av

patentskrifter, varför den kommer att - bli beroende av ansökans omfattning Årsavgifter under ansökningstiden

år 3 300 DM (ca 525 kr) år 4 400 DM tca 700 kr)

Patentpolicykommittén har med hänsyn till det föreslagna avgiftsreglementet funnit att de sammanlagda avgifterna till det europeiska patentverket för en europeisk patentansökan som omfattar tre stater blir minst 6 500 kr. förutom tryckningsavgiften. som skall motsvara den verkliga tryckningskostnaden. Kommittén framhåller att nyhetsgranskningsavgiften, som är den största avgiften, enligt konventionen kan reduceras för sådana ansökningar som redan har nyhetsgranskats i sådan ordning att omgranskning inte behöver ske. Enligt kommittén har en reduktion med upp till 75 <&

diskuterats under förarbetet till konventionen. Kommittén anser att det

finns anledning anta att. om det svenska patentverket blir internationell nyhetsgranskningsmyndighet. avgiftsnedsättning kommer att medges för internationell patentansökan som har nyhetsgranskats vid det svenska patentverket och som fullföljs vid det europeiska patentverket. Kommittén nämner emellertid också att fråga har väckts inom interimskommittén om att sänka nyhetsgranskningsavgiften och i motsvarande mån höja avgifter

som avser senare handläggningsmoment. Det europeiska patentverkets officiella språk är engelska, franska och tyska. Ansökningen måste därför föreligga på ett av dessa språk. Sökande i fördragsslutande stat med annat officiellt språk får visserligen ge in sin

ansökan och sina senare inlagor på den statens officiella språk, men han måste i så fall inom en kortare frist ge in översättning till det av det euro-

Prop. 1977/78:1 Del A 10]

peiska patentverkets officiella språk som han väljer som handläggningsspråk. Som viss kompensation för översättningskostnaderna får sökande som utnyttjar denna möjlighet en viss nedsättning av ansökningsavgiften och avgiften för patenterbarhetsprövning.

Såvitt gäller översättningskostnaderna har kommittén gjort en beräkning

av kostnaderna för översättning från svenska till engelska av en ansökan

som omfattar 4000 ord, varav 500 i patentkraven. Kommittén uppskattar kostnaderna för denna översättning till 2300 kr. För att europeiskt patent skall meddelas krävs vidare att sökanden ger in översättning av patentkraven till de båda av det curopeiska patentverkets officiella språk som inte har varit handläggningsspråk. Kostnaderna för översättning av patentkraven från engelska till franska och tyska beräknar kommittén till 600 kr.

Till kostnaderna för de översättningar som sålunda erfordras för handläggningen I det europeiska patentverket kommer kostnader för översättningar som de fördragsslutande staterna får kräva med stöd av konventio-

nen. Detta gäller dels översättning av patentkraven som villkor för s.k.

provisoriskt skydd i skadeståndsrättsligt hänseende, dels översättning av det meddelade patentet som villkor för att patentet skall få rättsverkan i vederbörande stat. Kommittén anmärker att flertalet stater som kan förväntas tillträda konventionen, även EG-staterna, torde komma att kräva alt europeiskt patent som inte har meddelats på vederbörande stats officiella språk måste översättas till detta språk inte bara såvitt gäller patentkra-

ven utan även sävitt gäller beskrivningen för att få rättsverkan i vederbö-

rande stat.

Beträffande ombudskostnaderna påpekar kommittén att sökande som är medborgare i eller har hemvist eller säte i fördragsslutande stat inte är

skyldig att företrädas av ombud vid det curopeiska patentverket. Anlitas

ombud. måste det emellertid vara ett av verket auktoriserat ombud. Enligt kommittén är andra sökande än företag med egen patentavdelning i praktiken alltid tvungna att anlita ombud. Kommittén bedömer konventionens regler som mera svåröverskådliga och invecklade än motsvarande regler för nationella förfaranden. På grund härav anser kommittén att kostnaderna för att upprätta och bevaka en europeisk patentansökan blir större än vid ansökan om nationellt patent i utlandet. Kommittén anser också att det

fordras större språkkunskaper för att ge in och bevaka en europeisk patentansökan än en nationell patentansökan i utlandet. Slutligen finner

kommittén att det kan antas att patentombud och patentavdelningar i Sverige kommer att få behov av att vara representerade i Mönchen.

De nu angivna kostnaderna för ett europeiskt patent som omfattar tre stater jämför kommittén med kostnaderna för ansökan om nationellt pa-

tent i utlandet. Kommittén anger kostnaden för svensk sökande t. o. m. patentmeddelandet för en ansökan på 4000 ord i Förbundsrepubliken Tyskland till totalt omkring 7000 kr. Det förutsätts emellertid därvid att en svensk ansökan föreligger som grund för ansökningen i Tyskland. Motsva-

Prop. 1977/78:1 Del A [UR

rande kostnad i stat som endast har anmälningssystem, t. ex. Belgien och Italien, anger kommittén till omkring 5500 kr.

Mot bakgrund av de nu redovisade beräkningarna finner kommittén att en europeisk patentansökan vanligen inte blir motiverad av kostnudsskäl, om inte patent önskas i fler än tre fördragsslutande stater.

Prop. 1977/78:1 Del A 103

8¶Kommitténs överväganden i tillträdesfrågan

8.1 Tillträde till samarbetskonventionen

Kommittén framhåller att det genom samarbetskonventionen skapade systemet innebär en minskning av det dubbelarbete som f.n. äger rum vid nyhetsgranskning och patenterbarhetsprövning när ansökan om patent på samma uppfinning görs i flera länder. Ett genomförande av detta system i dess helhet skulle enligt kommittén medföra en avsevärd rationalisering

för de förprövande patentverken. Kommittén uttalar att den största ratio-

naliseringsvinsten torde vara att vänta från den del av systemet som avser internationell förberedande patenterbarhetsprövning.

Kommittén anför att. om systemet med internationell förberedande patenterbarhetsprövning inte får någon nämnvärd betydelse. ett svenskt deltagande I samarbetet enligt samarbetskonventionen inte kommer att medföra någon väsentlig arbetslättnad för det svenska patentverket. Kommittén anser däremot att. om konventionen vinner anslutning från de viktigare industristaterna. ett svenskt tillträde under alla omständigheter medför väsentliga fördelar för svenska sökande som önskar få patent på samma uppfinning i flera stater. En internationell patentansökan blir nämligen föremål för en grundlig nyhetsgranskning vid internationell nyhetsgranskningsmyndighet. Först när sökanden har fätt del av resultatet av nyhetsgranskningen behöver han ta ställning till om han skall föra ansökningen vidare och 1 vilka länder ansökningen skall fullföljas. F den mån det blir möjligt att få även internationell förberedande patenterbarhetsprövning behöver ställningstagandet ske först sedan sökanden har erhållit såväl nvhetsgranskningsrapporten som utlåtandet över patenterbarhetsprövningen. Kommittén påpekar att sökanden sälunda inte behöver ådra sig kostnader vare sig för att anlita ombud i olika länder eller för att utarbeta översättning av ansökningen innan han har tagit ställning i dessa uvseenden. I detta sammanhang understryker kommittén att rätten att göra internationell patentansökan i princip är förbehållen den som är medborgare I eller har hemvist i fördragsslutande stat.

Samarbetskonventionen nödvändiggör enligt kommittén inte några ändringar I den materiella patenträtten i de fördragsslutande staterna. Konventionen innehåller däremot enhetliga regler för internationell patentansökans form och innehåll. Dessa regler överensstämmer i huvudsak med vad som gäller enligt den svenska patentlagstiftningen. Från patenträttslig synpunkt finns det därför enligt kommittén inte någon anledning för Sverige att inte tillträda samarbetskonventionen.

Kommittén anser det uppenbart att nationeHa svenska patentunsökningar även I framtiden skall handläggas vid svensk myndighet. Enligt kommitten är det angeläget att handläggningen av nationella patentansökningar vid den svenska patentmyndigheten blir av samma kvalitet som handläggningen av europeiska patentansökningar vid det europeiska patentver-

Rättelse: Texten på sidorna 103-104 byter plats.

Prop. 1977/78:1 Del A 104

ket och den nyhetsgranskning och förberedande patenterbarhetsprövning som kommer att äga rum enligt samarbetskonventionen. Härtill kommer att den sy "ska patentmyndigheten även i framtiden vid sidan om behandlingen av patentansökningar bör kunna erbjuda svenskt näringsliv och svenska uppfinnare en informations- och dokumentationsservice som är av hög kvalitet och som främjar teknisk innovationsverksamhet i Sverige. För näringsliv och uppfinnare är det dessutom enligt kommittén värdefullt att inom landet ha tillgång ull den patenträttsliga expertis som finns i ett

patentverk med goda resurser.

Enligt kommittén fär det svenska patentverket större möjlighet att ge patentsökande och näringsliv tillfredsställande service i dessa avseenden, om patentverket fär tjänstgöra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet och — under förutsättning att samarbetskonventionens bestämmelser om internationell förberedande patenterbarhetsprövning träder i kraft — som myndighet för dylik prövning. Det måste vidare enligt kommittén vara ett väsentligt intresse för svenska sökande och särskilt för svensk expörtindustri att kunna ge in en på svenska avfattad internationell patentansökan samt, efter skriftväxling på detta språk och med möjlighet att på ett enkelt sätt få kontakt med patentmyndigheten. kunna få ett utlåtande över nyhetsgranskning av ansökningen som beaktas vid ansökan om patent bäde vid det europeiska patentverket och i de utomeuropeiska industriländerna.

Enligt kommittén finns det anledning att utgå från att det svenska patentverket utses till internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning, om Sverige begär det. Beträffande de krav som gäller för att utses till internationell myndighet. utöver kravet på ett visst antal granskare. päpekar kommittén att det svenska patentverket redan förfogar över den övervägande delen av den dokumentation som enligt konventionen måste finnas hos sådan myndighet. Kommittén bedömer att övrig litteratur som ingär i denna dokumentation kan anskaffas och klassificeras utan större kostnader. Enligt kommittén uppkommer dessutom under de närmaste åren vissa kostnader för den kompletterande utbildning av patentverkets granskare som erfordras för att patentverket skall kunna fullgöra sina uppgifter som internationell myndighet.

Genom att tillträda samarbetskonventionen ädrar sig Sverige vissa eko-

nomiska förpliktelser gentemot unionen för internationellt patentsamarbete Gfr avsnitt 6.3.1). Enligt kommittén torde det knappast kunna röra sig om några avsevärda belopp och statsfinansiella skäl kan därför enligt kom-

mittén inte anföras mot ett svenskt tillträde till konventionen.

Av kommitténs redovisning framgår att en sökande som använder sig av samarbetskonventionens handläggningssystem för att söka patent på samma uppfinning i flera länder ådrar sig förhållandevis höga avgifter (jfr avsnitt 7.1). Kommittén anser emellertid att de fördelar som detta handlägg-

Prop. 1977/78:1 Del A 105

ningssystem 2er sökanden är så stora. att dessa avgifter är motiverade.

Samarbetskonventionen innehåller också bestämmelser som har till syf-

te att främja den ekonomiska utvecklingen i utvecklingsländerna genom att

underlätta för dessa tänder att få tillgång till modern teknologi. Enligt kommittén mäste det anses ligga i linje med den inställning till hjälp åt utvecklingsländerna som i andra sammanhang har intagits från svensk sida att Sverige genom att tillträda samarbetskonventionen främjar den hjälp på det tekniska området som kan lämnas dessa länder enligt konventionen.

Mot bakgrund av de nu redovisade övervägandena förordar patentpolicykommittén att Sverige tillträder samarbetskonventionen. Vidare föreslår kommittén att man från svensk sida verkar för att det svenska patentverket utses till internationell nyhetsgranskningsmyndighet och — om konventionens bestämmelser rörande internationell förberedande patenterbarhetsprövning träder i kraft — till myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning. Kommittén framhåller att vad nu sagts gäller även om samarbetet enligt den europeiska patentkonventionen mot förmodan inte skulle förverkligas eller om Sverige skulle avstå från att tillträda den konventionen. Enligt kommittén är nämligen det samarbete på patentområdet som kan äga rum inom samarbetskonventionens ram så värdefullt att Sverige under alla förhållanden bör aktivt delta I detta.

Som tidigare nämnts har en stat möjlighet att genom att avge reservation uppnå att samarbetskonventionens bestämmelser rörande internatio. 2ll

förberedande patenterbarhetsprövning (kap. ID inte blir bindande för den

staten. Med anledning härav framhåller kommittén att syftet med samarbetskonventionen är att centralisera förprövningen av patentansökningar rörande uppfinningar som söks skyddade i flera länder och därigenom minska arbetsbelastningen vid de förprövande patentverken. Någon väsentlig minskning av denna arbetsbelastning kan enligt kommittén uppnås endast om även systemet med internationell förberedande patenterbarhetsprövning utnyttjas. Kommittén anser att detta talar för att Sverige bör medverka till att konventionens bestämmelser rörande sådan prövning träder i kraft snarast möjligt och att Sverige därför inte bör avge reservation mot dessa bestämmelser. Kommittén framhåller emellertid i 1974 års betänkande att värdet av systemet med internationell förberedande patenterbarhetsprövning till stor del blir beroende av vilka stater som kommer att begagna sig av detta. Om Sverige skulle tillträda den europeiska patentkonventionen. kan det enligt kommittén visa sig lämpligt att Sverige blir bundet av konventionens kapitel II samtidigt med EG-staterna. På grund härav anser kommittén att frågan om Sverige skall utnyttja ifrågavarande reservationsmöjlighet bör avgöras I samband med frågan om ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen.

Kommittén påpekar att vissa ytterligare reservationer mot samarbetskonventionen är tillåtna. Dessa reservationer rör längden av den frist inom vilken ansökan som har varit föremål för internationell förberedande pa-

Prop. 1977/78:1 Del A 106

tenterbarhetsprövning skall fullföljas vid nationell patentmyndighet. vissa bestämmelser rörande publicering av internationell patentansökan och rättsverkan av sådan ansökan samt internationella domstolens behörighet. Av skäl som kommer att redovisas längre fram (avsnitt 13.1) bör enligt kommittén Sverige utnyttja endast den reservationsmöjlighet som avser tidpunkten för nationell publicering av internationella ansökningar.

8.2 Tillträde till den europeiska patentkonventionen

Det väsentliga skälet för ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen är enligt kommitien den rationalisering av patentadministrationen som tillkomsten av en gemensam europeisk patenträtt och en central patentmyndighet för ett stort antal stater kan förväntas medföra. Kommitten påpekar att kostnadsutvecklingen under en lång följd av år har varit sådan att patenteringskostnaderna utgör ett växande hinder för dem som önskar skydda sina uppfinningar I flera länder. Varje samverkan mellan stater som kan hejda denna utveckling är därför enhet kommittén välkommen. En förutsättning för att ett samarbete av det stag som det här är fråga om skall bli fruktbärande och ge de åsyftade vinsterna är emellertid enligt kommittén att samarbetet omfattar ett inte alltför ringa antal stater. Kommitten anser att Sveriges medverkan i den europeiska patentorganisationen otvivelaktigt kan bidra till att samarbetet ger önskat resultat.

Kommittén framhåller att det finns flera osäkra faktorer när det gäller att bedöma följderna av ett svenskt tillträde. Å andra sidan finner kommittén det också vanskligt att bedöma följderna för Sverige av att stä utanför det curopeiska patentsamarbetet.

Vid sin behandling av tillträdesfrågan tar kommittén särskilt upp vissa spörsmål, nämligen patenträttsliga frågor. översättningsfrågor, organisatoriska frågor, det svenska patentverkets roll och ekonomiska följder.

Enligt kommittén mäste den europeiska patentkonventionens innehåll i patenträttsligt hänseende anses tllfredsställande från svensk synpunkt. Kommittén berör särskilt två patenträttsliga frågor, nämligen uppfinnarens ställning och patentskyddets beroende av patentkraven. Bestämmelserna om uppfinnarens rättsliga ställning innebär enligt kommittén att uppfinnaren har fått en ställning som i den praktiska tillämpningen närmar sig den som den nordiska lagstiftningen ger honom. Kommittén framhåller att konventionen härigenom innebär en avsevärd förbättring av uppfinnarens ställning i flertalet västeuropeiska stater utanför Norden. Kommittén påpekar att detta blir av betydelse för svenska uppfinnare när deras uppfinningar patentsöks I dessa stater genom europeisk patentansökan. Utformningen av konventionens bestämmelser om patentkravens betydelse för patentskyddets omfattning finner kommittén visserligen kunna leda till

att domstolar i olika fördragsslutande stater kan komma att utbilda olika

praxis när det gäller att avgöra skyddets omfattning. Kommittén framhål-

Prop. 1977/78:1 Del A 107

ler emellertid att olikheterna i praxis dock kan förväntas bli mindre än de olikheter som f.n. råder mellan dessa stater. lör svenskt vidkommande finner kommittén inte anledning att frånga här rådande rättsuppfattning rörände tolkning av patentkrav. om Sverige tillträder den europeiska patentkonvenuonen.

Språkfrågan har enligt kommittén fätt en från svensk synpunkt bra lösning. Kommittén anser sålunda att konventionens reglering av denna fråga ger Sverige möjlighet att i önskvärd omfattning kräva översättning av eu-

ropeiskt patent och curopeisk patentansökan till svenska.

Kommittén erinrar om att den europeiska patentorganisationens förvaltningsråd under en övergångstid kan uppdra åt nationella patentmyndigheter att utföra viss del av prövningen av europeiska patentansökningar. Denna möjlighet har tillkommit i syfte att underlätta för de nationella patentmyndigheterna att anpassa sig till det ändrade läge som det curopeiska patentverkets tillkomst innebär när det gäller arbetsbelastningen vid dessa myndigheter. Kommittén anser att en sådan ordning inger vissa betänkligheter, eftersom det kan befaras att en uppdelning av prövningsarbetet mellan nationella patentmyndigheter kan leda till en oenhetlig praxis. Mot bakgrund av syftet med denna uppdelning och med hänsyn till att den skall avvecklas efter en övergångstid anser kommittén dock att systemet med sådan uppdelning kan godtas.

Kommittén understryker att det är av väsentlig betydelse att det svenska patentverket även efter ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen har möjlighet att tjänstgöra som myndighet för internationell nyhetsgranskning och internationell förberedande patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen. Enligt kommittén kommer patentver-

kets verksamhet därigenom även i framtiden att bli av sådan omfattning att

verket kan ge uppfinnare och näringsliv god service på det patenträttsliga omrädet. Kommittén erinrar om att för det fall det svenska patentverket blir internationell nyhetsgranskningsmyndighet och Sverige tillträder den europeiska patentkonventionen, samarbetsavtal skall ingås mellan det svenska patentverket och det europeiska patentverket. Det samarbete som 1 så fall kommer till stånd mellan det svenska patentverket i dess egenskap av internationell nyhetsgranskningsmyndighet och det curopeiska patentverket skulle enligt kommittén leda till fördelar. bl.a. vissa besparingar. för svenska uppfinnare och företag som söker patent inte bara i Sverige

utan även i andra västeuropeiska stater. Samarbetet torde enligt kommittén kunna ge som resultat att internationella patentansökningar som har

nyhetsgranskats av den svenska patentmyndigheten inte på nytt nyhetsgranskas vid det curopeiska patentverket om ansökningen fullföljs där och

att nyhetsgranskningsavgiften vid det europeiska patentverket reduceras.

Som tidigare nämnts (avsnitt 5.2) skall enligt centraliseringsprotokollet de stater som tillträder den curopeiska patentkonventionen för sina patentmyndigheters del avstå från möjligheten att tjänstgöra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationellt förbere-

Prop. 1977/78:1 Del A 108

dande patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen. Kommittén erinrar om att det svenska patentverket enligt centraliseringsprotokollet dock har rätt att utföra nyhetsgranskning och patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen — förutom i fråga om ansökningar från svenska sökande — 1 fråga om internationella ansökningar från sökande i angränsande stat som har tillträtt den europeiska patentkonventionen. Vidare framhåller patentpolicykommittén att interimskommittén för den curopeiska patentorganisationen på svensk begäran enhälligt har uttalat att

centraliseringsprotokollet inte torde hindra det svenska patentverket att ta

emot och handlägga internationella patentansökningar från Danmark. Finland och Norge, även om inte alla dessa stater ännu har tillträtt den curo-

peiska patentkonventionen.

Patentpoliecvkommittén berör också det svenska pautentverkets möjligheter att efter ett svenskt tillträde till den curopeiska patentkonventionen utföra nyhetsgranskning och patenterbarhetsprövning åt patentmyndigheter i utvecklingsländer inom ramen för samarbetskonventionen. Enligt kom-

mittén gör centraliseringsprotokollets ordalydelse det tveksamt om det

svenska patentverket efter ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen skulle ha rätt att utföra dylika uppgifter. Kommittén nämner alt frågan från svensk sida har tagits upp inom interimskommitten men att interimskommittén inte tagit ställning vid tiden för framläggandet av patentpolicykommitténs betänkande. Patentpolicykommittén förutsätter emellertid att utrymme finns för en tolkning av centraliseringsprotokollet som ger tillfredsställande möjligheter för det svenska patentverket att tjänstgöra som myndighet enligt samarbetskonventionen till förmån för utvecklingsländerna.

Kommittén påpekar att det svenska patentverket f.n. uppfyller kraven för att bli internationell myndighet enligt samarbetskonventionen. Den nedgång i antalet granskare som blir en följd av ctt tillträde till den europeiska patentkonventionen medför enligt kommittén i vart fall inte omedelbart att antalet granskare blir lägre än 100, vilket är det antal som fordras för att verket skall kunna vara sådan myndighet. Det finns därför, anser kommittén, anledning utgå frän att det svenska patentverket kommer att få ställning som internationell myndighet.

Kommittén berör härefter frågan i vad mån det svenska patentverket på

sikt kan kvarstå som internationell myndighet enligt samarbetskonventionen. Kommittén påpekar att antalet patentansökningar vid det svenska patentverket under de senaste åren har varit betydligt lägre än i början av

1970-talet. Det föreligger enligt kommittén viss risk för att om Sverige tillträder både samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventio-

nen. det antal tekniker som mot slutet av 1980-talet kan sysselsättas kan komma att understiga 100. Skulle utvecklingen bli sådan att antalet grans-

kare vid det svenska patentverket mot slutet av 1980-talet har minskat så

att verket inte kan kvarstå som sådan myndighet, kan enligt kommittén

Prop. 1977/78:1 Del A 109

verkets servicekapacitet komma att försämras allvarligt. Enligt kommittén

föreligger emellertid vissa omständigheter som är ägnade att minska risken

för en sådan utveckling. Kommittén anser att vissa av dessa omständighe-

ter är oberoende av om det svenska patentverket har fått ställning som in-

ternationell myndighet. Sålunda finns enligt kommittén anledning räkna med att uppdragsverksamheten, främst nyhetsgranskningen av uppfinningar utan samband med patentansökan. kommer att öka, vilket medför vidgade arbetsuppgifter för verkets tekniker. Har verket en gång fått ställning som internationell myndighet, ger enligt kommittén redan detta en viss ökning av verkets arbetsvolym. Kommittén uttalar vidare att denna ställning bl. a. också kan förväntas medföra att det svenska patentverket i växande grad kommer att anlitas när det gäller verksamhet som är inriktad på utvecklingsländerna.

Beträffande de ekonomiska följderna för statsverket av ett svenskt tillträde påpekar kommittén att Sveriges ekonomiska förpliktelser gentemot den europeiska patentorganisationen är begränsade till att under en uppbyggnadstid genom lån ställa medel till organisationens förfogande samt att. om organisationens budget inte kan balanseras på annat sätt. genom lån bidra till att täcka underskottet. Som tidigare nämnts (avsnitt 6.2.2) uppkommer enligt kommittén härutöver under en övergångstid vissa utbildningskostnader för patentverket. Kommittén anser emellertid att dess redovisning visar att kostnaderna för statsverket av ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen inte blir av större omfattning. Statsfinansiella skäl kan därför enligt kommittén inte anföras mot ett svenskt tillträde.

Kommittén nämner att farhågor har uttalats för att kostnaderna för driften av det europeiska patentverket kommer att bli så stora att avgifterna blir alltför höga. Enligt kommittén torde den allmänna uppfattningen dock vara att avgiftsuttaget per ansökan vid det europeiska patentverket inte blir så högt att verket härigenom förlorar sin attraktivitet. Kommittén delar denna uppfattning.

Sammanfattningsvis uttalar kommittén att den europeiska patentorganisationen är resultatet av ett mångårigt arbete på att få till stånd ett europeiskt patentsamarbete. I detta arbete har Sverige tagit en aktiv del. Det är därför enligt kommittén en naturlig utveckling att Sverige som medlem av

den europeiska patentorganisationen fullföljer sina insatser för europeisk

samverkan på patentområdet. Kommittén framhåller att utvecklingen av patenträtten inom den europeiska patentorganisationen torde komma att få

avsevärd betydelse för den internationella utvecklingen på patentområdet.

Tillträde till den europeiska patentkonventionen ger enligt kommittén Sverige möjlighet att. bl. a. genom medlemskapet i den europeiska patentorganisationens förvaltningsråd, påverka patentpolitiken i Västeuropa, inte

minst inom EG, och därmed även på ett vidare internationellt plan.

Mot bakgrund av de nu redovisade övervägandena förordar patentpoli-

Prop. 1977/78:1 Del A 110

cykommittén att Sverige tillträder den europeiska patentkonventionen. Som förutsättning för tillträde bör emellertid enligt kommittén gälla att konventionen tillträds av samtliga EG-stater eller i vart fall av Danmark, Frankrike. Förbundsrepubliken Tyskland. Nederländerna och Storbritannien. Vid sitt ställningstagande har kommittén vidare utgått från att samarbetskonventionen träder i kraft samt att frågan om det svenska patentverkets ställning som internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning enligt saåmarbetskonventionen och därmed sammanhängande frågor har fätt en till-

tfredsställande lösning. Skulle dessa villkor inte uppfyllas. anser kommittén att frågan om Sveriges tillträde till den europeiska patentkonventio-

nen bör tas upp till förnyat övervägande mot bakgrund av de ändrade för-

utsättningar som i sådant fall kan föreligga.

Beträffande tidpunkten för tillträdet förordar kommittén att tillträde sker så tidigt att Sverige är fördragsslutande stat när konventionen träder i

kraft. Enligt kommittén maste det medföra fördelar för Sverige och svens-

ka intressen om värt land från början deltar I samarbetet enligt konventionen. Eftersom det europeiska patentverket skall byggas ut successivt. får det svenska patentverket. svensk industri och svenska patentombud i så fall möjlighet till en smidig anpassning till det nya läge som ett tillträde till konventionen innebär. Om Sverige redan från början deltar i samarbetet.

anser kommittén att vårt land genom medlemsskap 1 den europeiska pa-

tentorganisationens förvaltningsråd får ett inflytande på utvecklingen inom den europeiska putentorganisationen under den viktiga uppbyggnadsperioden. Vidare kommer svenska granskare att delta i handläggningen vid det curopeiska patentverket från början. Slutligen anser kommittén att om samarbetet mellan det svenska patentverket i dess egenskap av internationell nyhetsgranskningsmyndighet och det europeiska patentverket inleds

redan när det europeiska patentverket öppnas. det finns goda förutsätt-

ningar för att internationella nyhetsgranskningsrapporter som upprättas av det svenska patentverket godtas utan kompletterande granskning vid det

curopeiska patentverket.

Patentpolicykommittén behandlar också frågan om Sverige vid ett tillträde till den europeiska patentkonventionen skall utnyttja de möjligheter som konventionen ger fördragsslutande stat att genom reservation på vissa

punkter i sin lagstiftning avvika från konventionens reglering.

Sålunda kan fördragsslutande stat. vars nationella lag inte medger produktpatent på livs- och läkemedel, genom reservation få rätt att upprätthälla förbudet mot sådana produktpatent under en övergångstid på högst tio år. Om särskilda skäl föreligger, får den europeiska patentorganisatio-

nens förvaltningsräd ge fördragsslutande stat rätt att behålla förbudet mot

produktpatent på sådana alster under ytterligare högst fem år från konventionens ikraftträdande. Stat som för sina nationella patent har kortare patenttid än tjugo år kan genom reservation förbehålla sig rätten att under en

Prop. 1977/78:1 Del A 111

övergångstid på högst tio år låta curopeiska patent för den staten få samma giltighetstid som nationella patent i den staten. Enligt det till konventionen hörande protokollet angående behörig domstol och erkännande av beslut rörande rätten att få europeiskt patent (erkännandeprotokollet) skall fördragsslutande stat erkänna sådant beslut rörande rätt att få europeiskt patent som har meddelats av domstol som är behörig enligt protokollet. Fördragsslutande stat kan emellertid genom reservation undgå att under en övergångstid på tio år bli bunden av protokollet. Kommittén finner inte anledning för Sverige att utnyttja någon av dessa reservationsmöjligheter.

8.3 Förhållandet till vissa andra konventioner

Kommittén tar också upp frågan om Sveriges förhållande till två inom Europarädet utarbetade konventioner som har berörts i det föregående (avsnitt 2.1). nämligen 1963 års konvention om förenhetligande av vissa delar av patenträtten, den s.k. lagkonventionen, och 1953 års konvention angående patentformaliteter, den s.k. formalitetskonventionen.

Lagkonventionen, som innehåller vissa regler om patenterbarhet. nyhetshinder. uppfinningshöjd och patentkrav. är förenlig med samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen. Riksdagen har år 1967 godkänt lagkonventionen. men Sverige har ännu inte ratificerat den. Detta beror på att ett tillträde till konventionen skulle göra det nödvändigt att efter en övergångstid upphäva det i nordisk rätt t. v. gällande förbudet mot produktpatent på livs- och läkemedel. Danmark och Norge har därför inte ansett sig kunna ratificera konventionen. För att behälla den nordiska rättslikheten har Sverige hittills avstått från att tillträda lagkonventionen. Kommittén har föreslagit att förbudet mot produktpatent på livs- och läkemedel upphävs. Enligt kommittén bortfaller därmed de skäl som har föranlett Sverige att inte ratificera lagkonventionen. Kommittén förordar därför att Sverige ratificerar lagkonventionen samtidigt med den europeiska patentkonventionen.

I fråga om formalitetskonventionen påpekar kommittén att denna konvention på vissa punkter är oförenlig med samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen. På grund härav förordar patentpolicykommittén att Sverige säger upp formalitetskonventionen.

Kommittén berör också i korthet frågan om Sveriges förhållande till 1975 års konvention om marknadspatent. Denna konvention är i första hand en konvention mellan EG:s medlemsstater. Enligt konventionen har dock EG:s ministerråd möjlighet att inbjuda bl. a. stat som inte tillhör EG men som har frihandelsavtal med EG till förhandlingar om särskilt avtal som gör det möjligt att tillämpa konventionen för denna stat. Eftersom Sverige har frihandelsavtal med EG, öppnar konventionen möjlighet till svenskt tillträde. Med hänsyn till bl. a. att enligt kommitténs uppfattning osäkerhet råder om när marknadspatentkonventionen kommer att träda i kraft, har kommittén avstått från att närmare behandla frågan om Sveriges tillträde till den konventionen.

Prop. 1977/78:1 Del A 112

9¶Remissyttranden rörande frågan om Sveriges tillträde till samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen

9.1 Tillträde till samarbetskonventionen

Över det betänkande som kommittén avgav år 1974 erhölls yttranden från 36 remissinstanser. Med få undantag tillstyrkte dessa ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen eller förklarade sig inte ha något att erinra Mot all Sverige tillträdde den.

Fallmänhet underströks samtidigt vikten av att det svenska patentverket fick tjänstgöra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myn-

dighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning. TCO. som

förklarade sig i princip tillstyrka ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen, framhöll samtidigt att det slutliga ställningstagandet borde anstä till dess frågan om svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen skulle bedömas.

En mera reserverad hållning intogs av fyra remissinstanser. nämligen Styrelsen för teknisk utveckling (STU). Handelskammaren i Göteborg. Svenska patentombudsföreningen och Svenska uppfinnareföreningen. STU ansåg att Sverige borde tillträda samarbetskonventionen endast om

det svenska patentverket blev internationell myndighet enligt konventio-

nen. Handelskammaren i Göteborg menade att det från de patentsökandes synpunkt inte skulle medföra några fördelar om Sverige tillträdde samarbetskonventionen utan snarare vara en nackdel ull följd av de högre kostnaderna. Enligt handelskammaren kunde emellertid andra skäl, främst po- Iitiska, tala för ett svenskt tillträde. Vidare anförde handelskammaren att det i längden kunde vara ofördelaktigt för Sverige att stå utanför konven-

tionen, om ett stort antal länder ansluter sig till den. Värdet av att det

svenska patentverket kan bli internationell nyhetsgranskningsmyndighet kunde vidare enligt handelskammaren utgöra ett starkt skäl för Sverige att villträda konventionen. Sammanfattningsvis ansåg handelskammaren att ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen knappast var befogat från

de sökandes synpunkt men att de sökandes intresse, om det svenska pa-

tentverket kan bli nyhetsgranskningsmyndighet. borde vika för den långsiktiga fördel som det innebär att bevara en hög patentnivä i Sverige och i hela Norden. Svenska patentombudsföreningen ansåg sig inte böra ta ställning i tillträdesfrågan. Föreningen ville avvakta huruvida den europeiska pitentkonventionen skulle komma att förverkligas och se vilken anslutning samarbetskonventionen skulle få från de större industriländerna.

Svenska uppfinnareföreningen hävdade att Sverige inte borde tillträda samarbetskonventionen förrän man hade fått garantier att konventionen

skulle tillträdas av så många av de större industriländerna att den verkligen

kom att tillämpas. Konventionen borde enligt föreningen inte heller tillträ-

das förrän svensk rätt hade ändrats så att en internationell patentansökan

Prop. 1977/78:1 Del A 113

som omfattar Sverige redan från början måste innehålla uppgift om uppfin-

narens namn.

Frägan om uppfinnarens ställning berördes också av Stasverkens ingen- Jörsförbund, som uttalade att uppfinnarens namn måste ingå I patentansökningen för att denna skall anses fullständig.

Svenska patemtombudsföreningen har sedermera i yttrande över kommitténs är 1976 avgivna betänkande rörande den europeiska patentkonventionen uttalat sig för ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen. Patentombudsföreningen uttalar sålunda i sistnämnda vurande att Sverige snarast bör tillträda samarbetskonventionen. Föreningen utgår därvid från utt det svenska patentverket kommer att få ställning som internationell myndighet enligt samarbetskonventionen. Handelskammaren i Göteborg synes också enligt sitt vitrunde över 1976 års betänkande numera anse all Sverige bör tillträda samarbetskonventionen. Handelskammaren anför sålunda att Sverige bör tillträda den curopeiska patentkonventionen om det svenska patentverket fär tjänstgöra som internationell myndighet enligt samarbetskonventionen. Även TCO har i sitt yttrande över 1976 års betän-

kande uttalat sig till förmån för tillträde till samarbetskonventionen.

En reserverad hållning i frågan om ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen intas numera endast av STU, Svenska uppfinnareföreningen och Statsverkens ingenjörsförbund. STU anser att Sverige inte bör tillträda samarbetskonventionen förrän svensk rätt har ändrats så att patentansökan blir giltig först från den dag då den innehåller uppgift om uppfinnarens namn. Uppfinnareföreningen vidhåller sitt tidigare framställda krav på en sådan lagändring som villkor för ett svenskt ullträde till samarbetskonventionen. Även Statsverkens ingenjörsförbund synes uppställa detta villkor för ett svenskt tillträde.

Frågan om Sverige skall avge reservation mot samarbetskonventionens bestämmelser om internationell förberedande patenterbarhetsprövning har tagits upp av åtskilliga remissinstanser i yttranden över 1974 ärs betänkande. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet och försvarets civilförvaltning anser att denna reservationsmöjlighet inte bör utnyttjas. Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar framhåller, att det vore önskvärt att Sverige inte avgav reservation på denna punkt men att frägan har sådant samband med EG-staternas ställningstagande till en dylik reservation att den bör lösas när frågan om ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen avgörs. Sveriges advokatsamfund unser också. att ställning bör tas samtidigt till dessa två frågor. Även patentverket anser, att Sverige bör avvakta EG-staternas ställningstagande. Handelskammaren i Göteborg uttalar, att frägan om ikraftträdande av konventionen i denna del ligger så längt fråm i tiden att det inte finns anledning att f.n. kommentera frågan.

8 Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr I. Del A

Prop. 1977/78:1 Del A 114

9.2 Tillträde till den europeiska patentkonventionen

Över kommitténs betänkande rörande den europeiska patentkonventionen har yttranden erhållits från 40 remissinstanser.

Förslaget att Sverige skall ullträda den europeiska patentkonventionen har vunnit bred anslutning bland remissinstanserna. Sälunda har 31 remissinstanser ställt sig positiva till ett svenskt tillträde. Av dessa har 25 närmare utvecklat sina synpunkter på tillträdesträgan medan de övriga har begränsat sig till att uttala att de, från de synpunkter de har att företräda, inte har något att erinra mot ett svenskt tillträde.

Fyra remissinstanser. överbefälhavaren. försvarets forskningsansult. granskningsnämnden för försvarsuppfinningar och statens råd för vetenskaplig information och dokumemation (SINFDOK) bar avstått från att vira sig i tillträdesfrågan.

En i huvudsak negativ inställning till ett svenskt tillträde till den curopeiska putentkonventionen intas av fyra remissinstanser, nämligen Styrelsen för teknisk utveckling t+STU), Svenska patemombudsföreningen, SACO-SR och Sveriges ctvilingenjörsförbund CE-STE.

En remissinstans. Svenska uppfinnareföreningen, har inte tagit klar ställning i tillträdestrågan. Uppfinnareföreningens yttrande ger emellertid intryck av tveksamhet inför ett svenskt tillträde till konventionen.

Som jag nyss nämnt har 25 av de remissinstanser som ställt sig positiva till ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen närmare utvecklat sina synpunkter på tillträdesträgan. Atskilliga av dessa har samtidigt som de tillstyrkt tillträde starkt betonat att det svenska patentverket även i framtiden måste ha en hög kvalité på sitt arbete. Andra har uttryckligen gjort sitt tillstyrkande beroende av ett eller flera villkor. i första hand garantier för att det svenska patentverket kan fortsätta att lämna kvalificerad service.

Svea hovrätt. Stockholms tingsrätt, försvarets civilförvaltning, riksrevisionsverket, juridiska fakulteten vid Stockholms universitet. Sveriges industriförbund, Läkemedelsindustriföreningen och Svenska industriens pa-

tentingenjörers förening utvecklar i ytträandena närmare stna synpunkter på fördelarna med ett svenskt tillträde till konventionen. Till Industriförbundets yttrande ansluter sig Svenska arbetsgivareföreningen.

Svea hovrätt anför att den patentgemenskap som skapas genom konventionen mäste antas bli av stor betydelse för den tekniska utvecklingen och vara förknippad med praktiska fördelar. Hovrätten tillstyrker därför att Sverige tillträder konventionen i enlighet med vud kommittén har föreslagit. Stockholms tingsrätt uttalar att från de synpunkter tingsrätten har att

beakta kommitténs förslag måste hälsas med tillfredsställelse. Enligt tingsrätten kommer eu svenskt tillträde ull konventionen att bidra till ett fören-

hetligande av bedömningen hos patentmyndigheter och domstolar i olika länder.

Försvarets eivilförvaltning Wistyrker tillträde till den europeiska patent-

Prop. 1977/78:1 Del A HS

konventionen under de villkor kommittén har angivit. Civilförvaltningen anser att en avsevärd rationalisering torde ernås och att än mer enhetlig bedömning av uppfinningar skulle främjas om konventionen tillträds av flertalet berörda stater. Riksrevistonsverket anser att de positiva konsekvenserna av en svensk anslutning till den curopetska patentkonventionen

är så betydande, att Sverige bör tillträda konventionen trots den därmed

förenade risken att det svenska patentverket inte på sikt kan kvarstå som

internationell myndighet enligt sumarbetskonventionen. Patentverket bör

enligt riksrevistonsverket i sin långsiktiga planering överväga vilka åtgärder som bör vidtas för att minska de negativa verkningarna av en nedgång i antalet granskare som omöjliggör fortsatt ställning som internationell myndighet.

Juridiska fakulieten vid Stockholms universitet betonar 1 sitt yttrande särskilt att det skulle vara egendomligt om Sverige efter ett mångårigt internationellt konventionsarbete valde att stå utanför ett samarbetssystem som är ägnat att vinna allmän anslutning. Fakulteten framhåller även att de väsentligaste svenska önskemålen rörande konventionens innehåll förefaller att ha blivit tillgodosedda.

Sveriges indusiriförbund anför med instämmande från Svenska arbeisgivareföreningen att svensk industri traditionellt har ställt sig mycket positiv till de internationella samarbetssträvanden som den europeiska patentkon-

ventionen är ett uttryck för. Med hänsyn till den svenska industrins struktur och inriktning på export framstår det enligt industriförbundet och ar-

betsgivareföreningen som väsentligt. att ett tillfredsställande patentskydd på exportmarknaden kan erhållas på ett enklare och billigare sätt än nu. Industriförbundet och arbetsgivareföreningen tillstyrker därför ett svenskt

tillträde till konventionen. Enligt industriförbundet innebär den längtgåen-

de harmonisering av patenträtten som konventionen förutsätter ett förverkligande av ett önskemål som i många sammanhang har uttalats från industrins sida. Industriförbundet anser vidare att det europeiska patentsystemet innebär fördelar i form av kostnadsbesparing inte bara för storföretag utan också för enskilda uppfinnare och mindre företag. Enligt industriförbundet ligger det därför även i de enskilda uppfinnarnas och mindre företagens intresse att Sverige tillträder konventionen.

Läkemedelsindustriföreningen anför att behovet av ett förenhetligat system för handläggning av putentansökningar alltmer stärkts. Vidare betonar föreningen vikten av ett förenhetligande av patenträtten. Föreningen

anser därför att Sverige bör tillträda den europeiska patentkonventionen.

Enligt föreningen bör tillträdet inte obetingat göras beroende av att frågan om det svenska patentverkets ställning som internationell myndighet enligt samarbetskonventionen får den av kommittén önskade lösningen. Förcningen anser nämligen att det svenska näringslivets och svenska uppfin-

nares behov av service på patentområdet kommer att täckas av det svens-

ka patentverket under överskådlig tid, även om Sverige tillträder den euro-

Prop. 1977/78:1 Del A Hö

peiska patentkonventionen.

Svenska ndustriens patentingenjörers förening finner det önskvärt att Sverige tillträder den europeiska patentkonventionen. En majoritet inom föreningen anser att sådant tillträde bör ske oberoende av om samarbetskonventionen träder i kraft. Föreningen påpekar att den curopeiska patentkonventionen gör det möjligt för en sökande att vinna skydd i flera stuter genom en enda unsökan. Detta måste enligt föreningen innebära en väsentlig lättnad för sökanden. I en reservatton har tolv av föreningens medlemmar framhållit att Sverige inte bör tillträda den europeiska patentkonventionen förrän det svenska patentverkets fortbestånd som en livskraftig serviceinstitution i näringslivets tjänst kan garanteras. Ett tillträde ull konventionen får enligt dessa medlemmar inte medföra vare sig minskad service eller ökade kostnader för dem som utnyttjar patentverkets tjänster på det nationella planet.

Regeringsrätten anför att den inte kan finna anledning ull principiell erinran mot vare ste det rattonaliseringssyfte. som utgör motivet för konventtönen, eHer de rättsliga lösningar som konventionen anvisar för att nå detta syfte. Eftersom det dessutom är naturligt att Sverige fullföljer sina insaätser för europeisk sumverkan på patentområdet. tillstyrker regeringsrätten ett svenskt tillträde till den europeiska konventionen. I vad mån tillträdet bör göras beroende av de villkor som kommittén har ställt upp är enligt regermesrätten närmast en industeipolitisk fråga.

Svenska föreningen för industriellt rättsskydd anför att eu väl fungerande patentskydd. bade nationellt och internationellt. framstär som en väsentlig förutsättning för en fortsatt gynnsam teknisk och ekonomisk utveckling, Föreningen uttrycker sin uppskattning över att man från ansvarig! svenskt håll så akvivt har engagerat sig internationellt för putentsystemets utveckling.

De remissinstanser som i samband med sitt tillstyrkande särskilt har betonat vikten av att det svenska putentverket även i framtiden har hög kvalité på sitt arbete eller som gjort sitt tllstyrkande villkorat av i första hand åtgärder som syftar till att bevara patentverkets standard är televerket, stätskontoret. kommerskollegium. Stockholms handelskammare, Handelskammaren I Göteborg, Skånes handelskammare. patentverket. Ingenjörsvetenskapsakademien. Kooperativa förbundet. Sveriges advokatsamfund. Sveriges hantverks- och industriorganisation, LO, TCO och Stuts-

verkens ingenjörsförbund. Televerket unser att Sverige bör tillträda den curopeiska patentkonven-

tionen men förklarar att det måste vara ett oeftergivligt krav att det svenska patentverkets service inte försämras. Enligt televerket kan andra uppgifter än granskning av patentansökningar utvecklas hos patentverket, exempelvis nyhetsgranskning utan samband med patentansökan och kontroll av Översättningar av patentkrav. Televerket understryker att en kraftig minskning av antalet granskare vid patentverket kommer att leda till en

Prop. 1977/78:1 Del A 117

sänkning av granskningens kvalitet. Statskontoret vllstyrker tillträde till den europeiska patentkonventionen men framhåller samtidigt att det är viktigt att det svenska patentverket får ställning som internationell myndighet enligt samarbetskonventionen. så att det kan fortsätta att ge fullgod service trots det bortfall av arbetsuppeitter som följer av ett ullträde till den europeiska patentkonventionen.

Konpunerskollegium, Stockholms handelskammare. Handelskammaren i

Göteborg och Skånes handelskammare tillstyrker i princip ett svenskt till-

träde till den europeiska patentkonventionen men betonar också att de ser det som ytterst angeläget att det svenska putentverket även efter tillträdet kan erbjuda service av hög klass. De understryker vikten av att det svenska patentverket fär tjänstgöra som internationell myndighet enligt samarbetskonventionen. Handelskammaren i Göteborg ansluter sig för sin del till kommitténs uttalande att det bör vara en förutsättning för tillträde till den europeiska patentkonventionen att det svenska patentverket får möjlighet att vara internationell myndighet enligt samarbetskonventionen.

Patentverket finner det naturligt att Sverige tillträder den europeiska patentkonventionen. Enligt putentverket är det ett vitalt samhällsintresse att det svenska patentverket kan hälla god standard även i framtiden. De resurser som frigörs hos patentverket vid ett tillträde till den europeiska patentkonventionen bör utnyttjas för att tillgodose näringslivets och uppfinnarnas behov av service i olika avseenden och ytterligare säkra kvaliteten i handläggningen. För att inte äventyra det svenska patentverkets möjligheter att hålla hög standard även efter ett tillträde till den europeiska patentkonventionen bör det enligt patentverket vara ett villkor för tillträdet att samarbetskonventionen träder i kraft för Sveriges del samtidigt som den europeiska patentkonventionen. Som ytterligare villkor bör enligt verket gälla att centraliseringsprotokollet fär en tillfredsställande tolkning när det

gäller det svenska patentverkets möjlighet att tjänstgöra som internationell

nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning bl.a. gentemot utvecklingsländerna. Vidare bör statsmakterna garantera att patentverket kommer att få tillräckliga resurser för att kunna kvarstå som internationell myndighet. Patentverket anser också att statsmakterna bör garantera anställningstryggheten för verkets personal samt att det nordiska patentsamarbetet bör få fortsätta även efter ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen.

Ingenjörsvetenskapsakademien anser att Sverige bör tillträda den euro-

peiska patentkonventionen. Enligt akademien synes det främsta motivet

för svenskt tillträde vara möjligheterna att påverka den internationella utvecklingen på patentområdet. Akademien framhåller emellertid också att det svenska patentverkets kompetens och möjligheter att ge service är av yttersta vikt. inte minst för mindre företag och enskilda uppfinnare. Den

minskning av antalet patentansökningar vid det svenska patentverket. som torde följa av ett tillträde till den europeiska patentkonventionen. behöver

Prop. 1977/78:1 Del A 18

enligt akademien inte leda till en sådan personalminskning att verkets kompetens äventyras. Akademien anför att handläggningen I stället kan fördjupas. De ökade kostnaderna för handläggningen uv varje ansökan bör 1 så fall inte bäras enbart av sökandena. Med hänsyn till den samhällsekonomiska betydelsen av god inhemsk kompetens på patentområdet kan enhet akademien subventionering av verksamheten vara motiverad.

Statsverkens ingenjörsförbund finner det närmast vara en självklarhet att Sverige aktivt skall detta i det europeiska patentsamarbetet. Samtidiet anför förbundet emellertid att det är av väsentlig betydelse att det svenska patentyverkets standard inte försämras. Patentverket bör därför enligt förbundet ges nya uppgifter och tillföras resurser så att nuvarande kvalitet på verkets service kan upprätthallas efter ett tillträde till den curopetska patentkonventionen.

Kooperativa förbundet Wistyrker tillträde till den curopeiska patentkonventionen under förutsättning att det svenska patentverket får ställning som internationell myndighet enligt samarbetskonventionen och att den curopeiska patentkonventionen får den minimianslutning som kommittén har ansett bör krävas. Förbundet understryker kraftigt vikten av utt det inom Sverige finns ett högt kvalificerat putentverk. Sveriges advohkatsanm-

fund anser att det inte bör räda nagon tvekan om önskvärdheten av att

Sverige deltar i det europeiska patentsamarbetet men att det ändä bör ställas som villkor dels att den europeiska patentkonventionen får den minimianslutning som kommittén har förutsatt. dels att trågan om det svenska påtentverkets ställning som tnternationell myndighet enligt samarbetskonventionen får en tillfredsställande lösning.

Sveriges hanmnwverks- och industriorganisatton unför att även om mindre och medelstor svensk industri huvudsakligen riktar sina exportansträngningar mot grannländernas marknader, organisationen I princip måste ställa sig positiv till de internationella samarbetssträvanden som den europeiska patentkonventionen är uttryck för. Organisationen föreslär att den nedgång I antalet patentansökningar vid det svenska patentverket, som har beräknats bli följden av ett tillträde till den europeiska patentkonventionen. skall mötas med niäringspolitiska insutser. Dessa närngspolitiska insatser

bör också syfta till att sprida teknisk information så att privatpersoner

samt mindre och medelstor industri inte som f.n. behöver känna osäkerhet beträffande nyhetsvärdet hos sina uppfinningar. Organisationen ställer emellertid upp ett särskilt villkor för att Sverige skall tillträda den europeiska patentkonventionen. Sålunda bör enligt organisationen tillträde inte ske förrän konventionens bestämmelser har ändrats så att fristen för att ange uppfinnarens namn blir fyra mänader i stället för som nu 16 mänader.

LO tillstyrker ett svenskt tillträde till den curopeiska patentkonventio-

nen under det bestämda villkoret att det svenska patentverket inte genom tillträdet förlorar möjligheten att vara Internationell myndighet för det nordiska språkomrädet. LÖ anser nämhgen att patentverket även i framti-

Prop. 1977/78:1 Del A H9

den måste kunna lämna god service. LO framhåller vidare att det bör vara ett oehergivligt krav att uppfinnarens rättsställning och möjlighet att få utbyte av sin uppfinning inte försämras. 7CO instämmer i förslaget att Sverige skall villträda den europeiska patentkonventionen. Som ett absolut villkor bör emellertid enligt TCO gälla att det svenska patentverkets ställning och kompetens skyddas.

Sex remissinstanser har utan att närmare utveckla skälen för sina ställninestaganden förklarat sig inte ha något att erinra mot ett svenskt tillträde till den curopeiska patentkonventionen. Dessa är försvarets materielverk. socialstyrelsen. lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk. näringsfrihetsombudsmannen och statens nämnd för arbetstagares uppfinningar.

Jag går härefter över till de fyra remissinstanser som intar en i huvudsak negativ inställning vill ett svenskt tillträde tull den europeiska patentkonventionen.

STU anför att tillträdesträgan mäste bedömas med hänsyn tll konsekvenserna för den tekniska utvecklingen och uppfinnarverksamheten och därmed på lang sikt för svenskt näringslivs internationella konkurrenskraft. STU saknar i kommitténs betänkande utredning rörande de näringspolitiska följderna av ett svenskt uliräde ull den europeiska patentkonventionen. STU anser att tillträdesfrågan inte bör prövas innan en sådan utredning har skett. Vidare uttalar STU att man bör avvakta med ställningstagandet till dess förhandlingar har kommit till stånd om att ändra konventionens bestämmelse om när uppfinnarens namn senast måste an-

ges i en curopeisk patentansökan. Slutligen anser STU att ullträde till den

europeiska patentkonventionen inte bör ske förrän frågan om det svenska patentverkets ställning som internationell myndighet enligt samarbetskonventonen har fått en ullfredsställande lösning.

Svenska patentombudsföreningen anser alt det europeiska patentverket har tillkommit fråmst i EG-staternas intresse. Så länge IEG-staterna inte har ratificerat marknadspatentkonventionen finns det enligt föreningen inte någon anledning för Sverige utt vara med att bygga upp en patentorganisation som I första hand är avsedd för marknadsputentkonventionen, Enligt föreningen kommer den europeiska patentkonventionen att leda till uppbyggnaden av en tung och kostsam apparat. det europeiska patentverket. Härigenom kommer en del av den rationalisering som var syftet med konventionen att gå förlorad. Handläggningen vid det europeiska patentverket blir komplicerad och personalkrivande och kostnaderna per ärende blir förhållandevis höga. Enligt föreningen kommer en europeisk patentansökan troligen inte att bli motiverad av kostnadsskäl. om inte den omfattar sex eller sju stater, Det är enligt föreningen mycket ovanligt att svenska

sökande patentskyddar samma upplinning i så mänga länder. Föreningen

anser att kostnadsaspekten inte ger nägon ledning för att bedöma om Sverige bör tillträda konventionen. Vidare anser föreningen det vara ett ofränkomligt krav all garantier ges-för att det svenska patentverket även efter

Prop. 1977/78:1 Del A 120

ett svenskt tillträde vill konventionen kan ge värdefullt bistånd till svensk teknisk utveckling. Föreningen delar inte kommitténs farhågor för att. om Sverige stär utanför den curopeiska patentorganisationen. sökande som är tntresserade uv patent för Europa skulle begränsa sig till sådana stater för vilka patent kan meddelas av det europeiska patentverket. Enligt föreningen följer valet av de stater i vilka patent söks helt andra kriterier och grundar sig främst på behovet av rättsskydd i vederbörande stat.

Föreningen anser det väsentligt att inte äventyra de fördelar som ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen ger. Enligt föreningen kan ett tillträde till den europeiska patentkonventionen medföra påtagliga risker för detta. om det leder till en avsevärd minskning av det svenska patentverkets arbetsvolym. Enligt föreningen kan ett säkert underlag för en bedömning i detta avseende erhällas först sedan sumarbetskonventionen har prövats I praktiken och det europeiska patentverket har arbetat under viss ud. Om Sverige börjur med att tillträda enbart samarbetskonventionen. erhälls också den fördelen att det svenska patentverket och den patentsökande allmänheten kan skatfa sig värdefull erfarenhet av e/7 internationellt system innan Sverige går med i ytterligare ett sådant system, Föreningen anser därför att Sverige tills vidare inte bör tillträda den curopeiska putentkonventionen. Föreningen anser att konventionen är välformulerad i påtenträttsligt hänseende och öppnar vägar till en önskvärd hurmonisering av patentlagstiftningen i de stater som tullträder konventienen. Enligt förcningen behöver emellertid harmoöniseringsspörsmålen inte knytas tll frå-

gån om Sveriges tillträde till konventionen. Sälunda anser föreningen att

beslut om en anpassning av svensk rätt ull konventionen kan fattas utan att ställning tas i tillträdesfrägan.

SACO-SR avstyrker tills vidare ullträde till den europeiska patentkonventionen. SACO-SR anser att ett antal frägor som berör det svenska patentverket först mäste lösas. särskilt möjligheten att även efter tillträdet vidmakthålla patentverket vid en sådan storlek att det kan vara internationell myndighet enligt samarbetskonventionen.

Sveriges civilingenjörsförbund anser att ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen medför en rad svårigheter och negativa verkningar för svenskt vidkommande. Förbundet påpekar att den curopeiska

påatentkonventionen till väsentlig del motiverades av det under 1960-talet

ständigt växande antalet patentansökningar. Det årliga antalet ansökningar har emellertid under 1970-talet sjunkit till en nivå som är betydligt lägre än väntat. Vidare finns det enligt förbundet tecken på att det europeiska patentverkets uppbyggnad och drift blir betydligt dyrare än beräknat. De rationaliseringsskäl som tidigare talade för ett tillträde har sålunda enligt föreningen till stor del bortfallit. Förbundet anser att den minskning av antalet granskare vid det svenska patentverket som ett tullträde till konventionen kan medföra skulle kunna leda till en sänkning av handläggningens kvalitet. Antalet granskare skulle visserligen enligt föreningen kunna ökas ge-

Prop. 1977/78:1 Del A 121

nom en ändring I handläggningsordningen, t. ex. så att vissa beslut fattades kollegialt. Detta skulle dock teda till att subventionering av verksamheten blev nödvändig. Frågan om patentverkets möjlighet utt tjänstgöra som internationell myndighet enligt sumarbetskonventionen för de nordiska länder som inte ullträder den europeiska patentkonventionen måste enligt förbundet vara löst på ett tillfredsställande sätt innan Sverige tillträder sist-

nämnda konvention. Förbundet anser också utt Sveriges möjligheter att

inom ramen för sumarbetskonventionen bistå utvecklingsländerna inte får äventyras.

Det svenska patentverkets ställning i förhållande till utvecklingsländerna berörs även av kommerskollegiet och SACO-SR. Kommerskolle giet anser det värdefullt om det svenska patentverket även efter ett tillträde till den curopeiska patentkonventionen hade möjlighet att utföra nyhetsgranskning och patenterbarhetsprövning åt patentmyndigheter i utvecklingsländerna. SACO-SR anser att lösningen av denna fråga kan få en viss betydelse för det svenska patentverkets framtid.

Frågan om tidpunkten för ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen berörs av nio remissinstanser. nämligen puatentverket, Stockholms handelskammare. Skånes handelskammare, Ingenjörsvetenskapsakademien, Kooperativa förbundet. Läkemedelsindustriföreningen, Svenska industriens patentingenjörers förening, Sveriges advokatsamfund och Sveriges Industriförbund. Samtliga förordar ett tidigt svenskt tillträde. De flesta av dessa remissinstanser anser att tillträdet bör ske så tidigt att Sverige är fördragsslutande stat när konventionen träder I kraft.

Prop. 1977/78:1 Del A 122

10¶Föredraganden i tillträdesfräågan

10.1 Tillträde till samarbetskonventionen lOAA Inledning

Ar 1970 avslutades i Washington en konvention om patentsamarbete (samarbetskonventionen). Genom konventionen bildas en union för internationellt patentsamarbete. Syftet med samarbetskonventionen är främst

att undvika en del av det dubbelarbete som f.n. utförs då en uppfinning pa-

tentsöks i flera länder. Den grundläggande taunken bakom konventionen är att detta resultat kan uppnås genom en centralisering av unsökningsförfarandet och av den granskning av putentansökningen som för de förprövande patentverkens del måste föregå det slutliga ställningstagandet till om patent skall meddelas. Enligt konventionen är det möjligt att samtidigt söka putent i en eller flera av de fördragsslutande staterna genom en s. k. internationell patentansökan. En sådan ansökan blir föremål för en central nyhetsgranskning. Samarbetskonventionen ger också den sökande möjlighet att få en förberedande patenterbarhetsprövning av ansökningen uttörd.

Nyhetsgranskning och förberedande patenterbarhetsprövning skall utföras av en nationell patentmyndighet eller internationell organisation som utsetts därtill av den union för patentsamarbete som bildas genom konventionen. Det är tanken att några uv de största och bäst utrustade patentverken i världen skall utses att utföra sådan granskning och prövning. Bestämmelsen om att internationell organisation skall kunna utses att utföra dessa uppgifter har tillkommit för att göra det möjligt att låta regionala patentmyndigheter. säsom det blivande europeiska patentverket. utföra nyhetsgranskning och patenterbarhetsprövning enligt konventionen. När sökanden har fått utlåtande över granskningen samt patenterbarhetsprövningen. om han begärt sådan, kan han ta ställning till om han vill återkalla ansökningen eller fullfölja den och få den prövad i någon eller nägra av de stater som den omfattar. Om han fullföljer ansökningen. prövas den i vanlig ordning av de berörda nationella patentmyndigheterna. Vid denna prövning är de nationella putentmyndigheterna inte bundna av resultatet av nyhetsgranskningen eller av den förberedande patenterbarhetsprövningen, om sådan har utförts. Det centraliserade gransknings- och prövningsförfarandet syftar bara vill att underlätta de nationella putentmyndigheternas förtsatta handläggning av ansökningen. De fördragsslutande staterna stär fria att själva bestämma de materiella förutsättningarna för att en ansökan skall

kunna bifallas. Konventionen nödvändiggör därför inte nägra ändringar I

de fördragsslutande staternas materiella patentlagstiftning. Samarbetskonventionen innehåller också vissa bestämmelser vilkas syfte är att främja den ekonomiska utvecklingen i utvecklingsländerna genom att underlätta för dessa länder att få ullgång till modern teknologi.

Patentpolicykommittén har förordat att Sverige tillträder samarbetskon-

Prop. 1977/78:1 Del A 123

ventionen. Alla remissinstanser som har uttalat sig i tillträdestrågan utom tre delar numera kommitténs uppfattning att Sverige bör tillträda konventionen. De tre remissinstanser som har en avvikande mening. Styrelsen för teknisk utveckling. Svenska uppfinnareföreningen och Statsverkens ingenjörsförbund, anser att samarbetskonventionen innebär en försämring av uppfinnarens ställning. Enligt deras mening bör Sverige inte tillträda konventionen förrän den svenska lagstiftningen har ändrats så att en patentansökan inte anses gjord förrän uppfinnarens namn har angivits.

0.1.2 Verkningar för svenskt näringsliv och svenska uppfinnare

Det är f.n. både omständligt och dyrbart att söka patent på en uppfin-

ning I flera länder. Sökanden mäste ge in en särskild ansökan för varje land

som han vill att patentskyddet skall omfatta och för detta ändamål mäste han lägga ned avsevärda kostnader på översättning av ansökningen. Vidare mäste ansökningen anpassas till de krav i formellt och materiellt hänseende som ställs upp i de olika ländernas lagstiftning. I allmänhet mäste sökanden också anlita ombud i flera olika länder. Det är mycket vanligt att patentansökningar ändras en eller tlera gånger under handläggningens gäng. Det förekommer 1. ex. utt sökanden mäste inskränka eller på annat sätt ändra patentkraven för att ansökningen skall kunna bifallas. Detta innebär med den nuvarande ordningen att sökanden under hela handlägpningstiden mäste hålla kontakt med patentmyndigheterna i olika länder.

Visserligen kan en patentsökande redan enligt den nuvarande ordningen tallmänhet börja med att ge in ansökan i ett enda land och vänta upp till ett år med att ansöka om patent i övriga länder. Entigt (883 ärs Pariskonven-

tion för industriellt rättsskydd kan han nämligen åberopa prioritet för

samtliga ansökningar från den första unsökningen. under förutsättning att de senare ansökningarna ges in inom en tolvmånadersperiod från den

första ansökningen. Den nuvarande ordningen innebär emellertid trots det-

ta att sökanden i stor utsträckning måste ådra sig kostnader för ombud i olika länder och för översättning av ansökningar redan innan han med säkerhet kan bedöma om uppfinningen över huvud taget är patenterbar.

I alla de hänseenden som jag nu har nämnt kan samarbetskonventionen väntas medföra lättnader för sökanden. Sålunda medger konventionen till en början att han ger in en enda ansökan som omfattar flera länder. I konventionen anges vilka formkrav en sådan ansökan mäste uppfylla och de fördragsslutande staterna är skyldiga att godta en ansökan i formellt hänseende om den uppfyller konventionens krav. Härigenom bortfaller behovet av alt anpassa ansökningen till formföreskrifter i olika länder. En förutsättning för att svenska patentsökande skall kunna dra nytta av de fördelar konventionen erbjuder är emellertid utt Sverige tillträder konventionen. Rätten att göra internationell patentansökan är nämligen i princip förbehållen den som är medborgare i eller har hemvist i fördragsslutande stat.

Prop. 1977/78:1 Del A 124

En betydande fördel med konventionen är vidare att en sökande först när han har fått del av resultatet av den internationella nyhetsgranskningen behöver ta ställning till om han skall föra ansökningen vidare och i vilka länder ansökningen i så fall skall fullföljas. I den mån det blir möjligt att få även internationell förberedande patenterbarhetsprövning behöver ställningstlagandet ske först sedan sökanden har erhållit såväl nyhetsgranskningsrapporten som utlätandet över patenterbarhetsprövningen. Sökanden behöver sålunda inte ådra sig kostnader vare sig för att anlita ombud i olika länder eller för att utarbeta översättning uv ansökningen innan han har tagåt ställning i dessa avseenden.

Av skäl som jag strax skall återkomma till är det dock något oklart huruvida konventionens bestämmelser om internationell förberedande patenterbarhetsprövning kommer att träda i kraft under de närmaste åren. Kommittén har emellertid ansett att om konventionen vinner anslutning från de viktigare industristaterna, ett svenskt tillträde under alla omständigheter medför väsentliga fördelar för svenska sökande som önskar få patent på samma uppfinning i flera stater. Jag delar denna uppfattning. Konventionen har redan tillträtts av två viktiga industristater. Förbundsrepubliken Tyskland och USA. Från bade japanskt och ryskt håll har uttalats stort intresse för samarbete enligt konventionen. Sovjetunionen kan förväntas tillträda konventionen under innevarande år.

I likhet med kommittén anser jag att det finns anledning att utgå från att det svenska patentverket utses till internationell nyhetsgranskningsmyn-

dighet och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetspröv-

ning. om Sverige begär detta. Utses patentverket till internationell granskningsmyndighet. kommer tillträdet till konventionen att medföra ytterligare fördelar för svenska patentsökande och svenskt näringsliv. Internationell ansökan skall vara avfattad på språk som har godtagits av den myndighet som skall utföra granskningen. Om patentverket utses till internationell granskningsmyndighet. kommer det givetvis att åtaga sig att granska internationella ansökningar på svenska. Det kommer då att vara en väsentlig

fördel för svenska sökande och särskilt för svensk exportindustri att kunna

ge in en på svenska avfattad internationell patentansökan samt. efter skriftväxling på värt eget språk och med möjlighet att på ett enkelt sätt hålla kontakt med patentmyndigheten under handläggningen, kunna få ett utlåtande över granskningen av ansökningen, som beaktas vid ansökan om patent vid det europeiska patentverket och i många länder som kommer att stå utanför det europeiska patentsamarbetet.

Under remissbehandlingen av kommitténs båda betänkanden har en mycket stor majoritet av remissinstanserna starkt understrukit vikten av utt det svenska patentverket ges sådana resurser att det kan ge svenska uppfinnare och svenskt näringsliv en informations- och dokumentationsservice som är av hög kvalitet och som främjar teknisk innovationsverksumhet i Sverige. Vidare har framhållits det angelägna i att handläggningen

Prop. 1977/78:1 Del A [25

av nationella patentansökningar vid den svenska patenptmyndigheten blir av samma kvalitet som handläggningen av europeiska patentansökningar vid det europeiska patentverket och den ovhetsgranskning och förberedande patenterbarhetsprövning som kommer att äga rum enligt samarbetskonventionen. Även kommittén har understrukit värdet för svenskt näringsliv och svenska uppfinnare av att inom landet ha tillgång till den pa-

tenträttsliga expertis som finns i ett patentverk med goda resurser.

Enligt min mening är frågan om patentverkets möjligheter att ge en ser-

vice som främjar innovationsverksamhet i värt land av största betydelse

för svenskt närmgsliv. Jag anser liksom kommittén att det inte kan råda nägot tvivel om att det svenska patentverket får större möjlighet att ge putentsökande och näringsliv tillfredsställande service i dessa avseenden, om pulentverket får tjänstgöra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet och — under förutsättning att samarbetskonventionens bestimmelser om internationell förberedande patenterbarhetsprövning träder i kraft — som myndighet för dylik prövning.

Som kommittén har framhållit kommer en sökande som använder sig av samarbetskonventionens handläggningssystem för att söka patent på samma uppfinning i flera länder att ådra sig förhållandevis höga avgifter. Med hänsyn till de avsevärda besparingar i form av minskade kostnader för ombud och översättning uv ansökningar till främmande språk som samarbetskonventionen medger. anser jag emellertid att det knappast finns anledning befara att patentavgifterna blir så höga att de omintetgör de fördelar som konventionens handläggningssystem medför. Skulle så mot all förmodan ibland bli fallet. står ju f.ö. alltjämt möjligheten att i stället söka patent genom nationella patentunsökningar öppen.

På grund av vad jug nu har anfört finner jag att det är av väsentligt intresse för svenska uppfinnare och svenskt näringsliv att Sverige tillträder konventionen och därigenom ger svenska sökande möjlighet att dra nytta av de fördelar som konventionen erbjuder.

10.1.3 Verkningar för patentverket

Ett genomförande av samarbetskonventionens system med både nyhetsgranskning och förberedande patenterbarhetsprövning kan enligt min mening på sikt medföra en väsentlig rationalisering för de patentverk som, i

likhet med det svenska, utför förprövning av ansökningarna. Den största

rationaliseringsvinsten torde vara att vänta från den del av systemet som avser internationell förberedande patenterbarhetsprövning. Om systemet med sådan prövning inte får någon nämnvärd betydelse, kommer däremot det svenska dehagandet i samarbetet enligt konventionen inte utt medföra någon väsentlig arbetslättnad för det svenska putentverket..

Till det svenska patentverket ges f.n. in ca 15000 ansökningar per år. Vid ett tillträde till enbart samarbetskonventionen beräknas enligt kom-

Prop. 1977/78:1 Del A 26

mittén är 1985 ca 18000 ansökningar per år komma att ges in till det svenska patentverket. Under förutsättning att det svenska patentverket blir internationelt nyhetseranskningsmyndighet skulle enligt kommitténs beräkningar handläggningen av dessa ansökningar komma att kräva en arbetsinsats som motsvarar fullständig handläggning enligt nuvarande urbetsruti-

ner av omkring 16000 ansökningar. Kommittén har då utgått ifrån att de

som söker patent genom internationell patentansökan inte i någon större omfattning kommer att utnyttja systemet med internationell förberedande patenterbarhetsprövning under den första tioårsperioden efter samarbetskonventionens ikraftträdande. Om detta system skulle träda i kraft och utnyttjas i stor omfattning. kommer det givetvis på sikt att leda till att arbetsbelastningen vid patentverket blir mindre än vad de nyss nämnda siffrorna visar. Det är dock omöjligt utt med någon större grad av säkerhet uttala sig om hur stor denna minskning kan tänkas bli och kommittén har inte heller tjort något försök att närmare uppskatta den. Jag skall senare återkomma till frågan om verkningarna för det svenska patentverket om Sverige tuillträder både samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen.

Av de skäl som jag udigare har anfört innebär det avsevärda fördelar för svenska uppfinnare och svenskt näringsliv om det svenska påatentverket blir internationell granskningsmyndighet. Det svenska putentverket sysselsätter f.n. ca 180 granskare och uppfyller således med bred marginal det krav på minst 100 heltidsanställda granskare som uppställs i samarbetskonventionen för att en nationell myndighet skall kunna utses till myndighet för internationell nyhetsgranskning och internationell förberedande patenterbarhetsprövning, fogentung har kommit fram som talar emot att patentverket skulle komma att utses till sådan myndighet. om Sverige begär det. Jag anser därför i likhet med kommittén att man kan utgå ifrån att en sådan begäran från Sverige skulle bifaltas. Jag föreslär att man för svensk del verkar för att det svenska patentverket utses till internationell nyhetsgranskningsmyndighet och till myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning.

10.14 Patenträttsliga synpunkter

Som jag tidigare har framhälltt står de fördragsslutande staterna fria att själva bestämma de materiella förutsättningarna för att en internationell patentansökan skall kunna bifallas. Samarbetskonventionen nödvändiggör därför inte nägra ändringar 1 den materiella patenträtten i de fördragsshitande staterna. Konventionen innehäller däremot enhetliga regler för internationell putentansökans form och innehåll. Dessa regler överensstämmer i huvudsak med vad som gäller enligt den svenska patentlagstiftningen.

Under remissbehandlingen har några remissinstanser uttalat kritik då det gäller de följder i fraga om uppfinnarens ställning som ett svenskt tillträde ull konventionen skulle föra med sig. För egen del kan jug delvis in-

Prop. 1977/78:1 Del A 127

stämma i denna kritik. Av skäl som jag senare skall redovisa (avsnitt 11.7.4) anser jag emellertid inte att konventionens innehåll på denna punkt

utgör något avgörande skäl mot ett svenskt tillträde. Jag delar därför kommittens uppfattning att det frän patenträttslig synpunkt inte finns någon anledning för Sverige att inte tillträda samarbetskonventionen.

0.1.5 Utsikterna att konventionen skall träda i kraft

Samarbetskonventionen träder i kraft tre månader efter det att den har

tullträtts av minst ätta stater. under förutsättning att minst fyra av dessa stater uppfyller nägot av följande krav:

I. antalet i den staten ingivna patentansökningar översteg 40 000 under det är som omfattas av internationella byräns senast publicerade ärsstatisvik:

2. medborgare i den staten eller personer som hade hemvist där ingav

under nämnda år minst 1000 ansökningar i viss annan stat:

3. patentmyndigheten i vederbörande stat mottog under nämnda är

minst 10.000 ansökningar från personer som var medborgare i eller hade

hemvist i någon annan stat.

Enligt den statistik för år 1975 som har publicerats av WIPO:s internationella byrå uppfyllde nämnda är följande 13 stater något av de tre villkoren: Australien, Belgien, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Halien, Ja-

pan. Kanada. Nederländerna, Schweiz. Sovjetunionen. Storbritannien. Sverige och USA.

Av dessa 13 stater har hittills Förbundsrepubliken Tyskland och USA tillträtt samarbetskonventionen. Därutöver har konventionen tillträtts av åtta andra stater. samtliga afrikanska. Enligt uppgift från WIPO:s internationella byrå väntas Sovjetunionen tillträda samarbetskonventionen under innevarande år. Även Japan har anmält stort intresse för att delta i samarbetet enligt konventionen. men ett japanskt tillträde kan väntas tidigast under är 1978. Vidare uttalade EG-stalerna när marknadspatentkonventionen avslutades den 15 december 1975 att de skulle verka för ett tidigt ikraftträdande av samarbetskonventionen. Helst skulle. enligt detta uttalande. samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen träda I kraft samtidigt. I vart fall Belgien, Danmark, Frankrike och Storbri-

tannien synes också inriktade på att ratificera samarbetskonventionen i

mitten av innevarande år. Mot bakgrund av nu nämnda förhållanden är det troligt att samarbetskonventionen träder i kraft under senare delen av år 1977. I samband med konventionens ikraftträdande skall unionens general-

församling avgöra när internationella patentansökningar tidigast får göras.

Denna tidpunkt får inte förläggas senare än sex månader efter ikraftträdan-

det. Enligt vad som uttalats från WIPO:s internationella byrå kommer hela

denna sexmånadersfrist att behöva utnyttjas. Samarbetet enligt konventionen kan därför väntas bli inlett i början av är 1978.

Prop. 1977/78:1 Del A 128

Stat som tillträder sumarbetskonventionen får avge förklaring att staten inte skall vara bunden av konventionens bestämmelser om internationell förberedande patenterbarhetsprövning (kap. ID. Dessa bestämmelser träder i kraft först när tre stater som uppfyller något av de förut nämnda särskilda kraven har tillträtt konventionen utan att avge reservation i fråga om

kapitel H.

Tidigare har såväl flera stater som åtskilliga intresseorganisationer intagit en negativ hällning till systemet med internationell förberedande patenterbarhetsprövning. När USA ratificerade konventionen i november 1975 avgavs för amerikansk del förklaring av det slag som nyss nämnts. Under senare tid har emellertid vissa utvecklingsländer visat intresse för att även samarbetskonventionens kapitel II skall träda I kraft så snart som möjligt. Denna inställning från utvecklingsländernas sida har föranlett Mera industristater. bland dem nägra FG-länder, att uttala att de avser att tillträda samarbetskonventionen utan att göra undantag för kapitel If. Förbundsrepubliken Tyskland har inte gjort undantag för detta kapitel. Det är därför sannolikt att även den delen av konventionen kommer att träda i kraft inom kort.

Vad beträffar de andra nordiska ländernas inställning till samarbetskonventionen har den danska regeringen i proposition föreslagit att Danmark skall tillträda konventionen. I propositionen föreslås dock att Danmark gör törbehall i fråga om konventionens kapitel 1. I Finland och Norge har pro-

position 1 frågan ännu inte lagts fram, men de finska och norska kom-

mitteerna har föreslagit tillträde till samarbetskonventionen. Den norska kommittén har förordat att Norge utnyttjar reservationsmöjligheten i fråga om kapitel II.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att de bestämmelser som föranleds av ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen har utarbetats i saumräd mellan de nordiska länderna. De förslag som f.n. föreligger är i stort sett identiska I samtliga fyra länder.

l0.1.6 Reservationer

Jag anser inte att Sverige bör utnyttja möjligheten att avge reservation mot samarbetskonventionens bestämmelser rörande internationell förberedande patenterbarhetsprövning. Som kommittén har framhållit är syftet med samarbetskonventionen att centralisera förprövningen av patentansökningar rörande uppfinningar som söks skyddade i tlera länder och därigenom minska arbetsbelastningen vid de förprövande patentverken. Som jag nyss här nämnt kan nägon väsentlig minskning av denna arbetsbelastning inte uppnås om inte systemet med internationell förberedande patenterbarhetsprövning utnyttjas.

Utöver den nu nämnda reservattonsmöjligheten avseende kapitel II är vissa ytterligare reservationer mot samarbetskonventionen tillåtna. Dessa

Prop. 1977/78:1 Del A 129

reservationer rör fängden av den frist inom vilken ansökan som har varit

föremål för internationeH förberedande putenterbarhetsprövning skall fullföljas vid nationell putentmyndighet. vissa bestämmelser rörande publicering av internationell ansökan och rättsverkan av sådan ansökan samt internationella domstolens behörighet. Beträffande dessa reservationsmöjligheter vill jag anföra följande.

Internationell ansökan skall publiceras genom internationella byråns

försorg (art. 20). Fördragsslutande stat får dock avge reservatton I form av en förklaring att den för sin del inte påkallar internationell publicering. Har samtliga stater som designerats I en internationell ansökan avgivit sådan förklaring skall ansökningen inte publiceras. om inte sökanden begär det eller sådan nationell ansökan eller sådant patent som grundas på den internationella ansökningen publiceras av patentmyndigheten i designerad stat som har avgivit dylik förklaring (art. 64.3). Anledning saknas för Sverige att avge sådan förklaring. Av skäl som jag kommer att redovisa I anslutning till 35 § patentlagen favsnitt 13.1) bör Sverige däremot utnyttja möjligheten till reservation såvitt avser tidpunkten för nationeH publicering av internationella ansökningar tart. 64.2.a.11).

Under vissa förutsättningar har fördragsslutande stat reservationsrätt när det gäller internationell ansökans nyhetshindrande verkan (art. 64.4). Denna rätt tillkommer stat vars lag ger ett i den staten meddelat patent

verkan som nyhetshinder från en tidpunkt, som ligger före den dag då an-

sökningen publiceras. men i detta avseende inte jämställer prioritetsdagen enligt Pariskonventionen med faktisk ingivningsdag i den staten. Sädan stat får avge förklaring av innebörd att. om en internationell ansökan som tar upp den staten som designerad stat ges in utanför den statens område. detta ingivande inte jämställs med ett faktiskt ingivande i den staten när det gäller ansökningens verkan som nyhetshinder. Enligt svensk rätt (6 8 patentlagen och 9 § patentkungörelsen) jämställs emellertid i detta avseende prioritetsdagen enligt Pariskonventionen med dag då ansökan ges in i Sverige. Denna reservationsmöjlighet har därför inte något intresse för Sveriges del.

Tvist mellan två eller flera fördragsslutande stater rörande tolkning eller tillämpning av konventionen får av fördragsslutande stat som är part I tvisten hänskjutas till internationetfa domstolen tart. 59). Fördragsslutande stat har emellertid möjlighet att avge reservation av innebörd att staten inte skall vara bunden av denna bestämmelse (art. 64.5). I likhet med kommittén anser jag det uteslutet att Sverige skulle begagna sig av möjligheten att avge reservation beträffande internationella domstolens behörighet.

9 Riksdagen 1977[78.1 saml. Nr I. Del A

Prop. 1977/78:1 Del A 130

10.2 Tillträde till den europeiska patentkonventionen 10.24 Inledning

Ar 1973 avslutades i Mönchen en konvention om meddelande av curopeiska patent (den europeiska patentkonventionen). Denna konvention innehäller regler om ett mera långtgående internationellt patentsamarbete än

saumarbetskonventionen. Genom den curopeiska patentkonventionen bil-

das en europeisk patentorganisation, som består av ett europeiskt patentverk under ledning av ett förvaltningsråd. Det curopeiska patentverket skall ha sitt säte i Mänechen. Det skall handlägga och pröva ansökningar som görs enligt konventionen samt meddela patent (s.k. curopeiskt puatent). som allt efter sökandens önskan kan omfatta en eller Hera av de för-

dragsslutande staterna.

Konventionen innehaller en fullständig reglering av förutsättningarna för meddelande av europeiskt patent. Denna reglering är fristående från de fördragsslutande staternas nationella patentlagstiltning. Europeiskt patent och europeisk patentansökan skall i princip i stat som patentet eller ansökningen avser ha samma rättsverkan som ett patent meddelat av den statens patentmyndighet resp. ansökan om sådant patent. Konventionen inskrän-

ker inte de fördragsslutande staternas rätt att ha egna patentverk som med-

delar nationella patent för vederbörande stat.

Patentpolicykommittén har förordat att Sverige tillträder konventionen under förutsättning att den tillträds av samtliga EG-stater eller i vart fall av Danmark. Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. Vidare har kommittén vid sitt ställningstagande utgått från att samarbetskonventionen träder i kraft samt att frågan om det svenska patentverkets ställning som internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning enligt sumarbetskonventionen samt vissa därmed sammanhängande trågor får en tillfredsställande tösning.

Kommitténs förslag att Sverige skall tillträda konventionen har vunnit

bred anslutning vid remissbehandlingen. Av sammanlagt 40 remissinstanser har bara fyra, Styrelsen för teknisk utveckling, Svenska patentom-

budsföreningen, SACO-SR och Sveriges civilingenjörsförbund. intagit en övervägande negativ inställning.

Den europeiska patentkonventionen har tillkommit under svensk med-

verkan. Kommittén har framhållit att konventionen är resultatet av ett mångårigt arbete på att få till stånd ett europeiskt patentsamarbete och att Sverige har tagit en aktiv del i detta arbete. Det är därför enligt kommittén

en naturlig utveckling att Sverige som medlem av den curopeiska patentorganisationen fullföljer sina insatser för europeisk samverkan på patentområdet.

För egen del vill jag framhålla att Sverige under arbetets gång har lyc-

kats få igenom önskemål om ändringar I det europeiska patentsystemet

Prop. [977/78:1 Del A 131

som tillgodoser svenska tntressen. Sålunda kan det svenska patentverket komma att få en särställning i förhållande till puteniverken i övriga stater som tillträder den europeiska patentkonventionen. De stater som tillträder konventionen förbinder sig nämligen i det s.k. centraliserinesprotokollet

att till förmån för det europeiska patentverket avstå från att låta sina natio-

nella patentmyndigheter tjänstgöra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet resp. myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen. Efter härda förhandlingar har Sverige emellertid utverkat särskilda undantagsbestämmelser i protokollet som gör det möjligt för det svenska patentverket att även efter ett svenskt tillträde ull den europeiska patentkonventionen utföra både nyhetsgranskning och förberedande patemerbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen såvitl avser ansökningar från dem som är medborgare 1 eller har hemvist i något av de nordiska fänderna. Sverige och övriga nordiska länder har också när det gäller konventionens innehåll lyckats få till stånd lösningar som innebär ett hänsynstagande ull den nordiska patenträtten. Detta gäller i synnerhet konventionens bestämmelser om uppfinnarens stöällning.

Mot bakgrund av vad som nu har sagts finns det enligt min uppfattning starka skäl som talar för att Sverige bör tillträda den europeiska patentkonventionen. Samtidigt är jag emellertid angelägen att framhålla att bittills

berörda förhållanden inte får vara avgörande för frågan om ett svenskt till-

träde. Frägan om Sverige skall tillträda den europeiska patentkonventionen mäste enligt min mening så längt det är möjligt grundas på en bedömning av i första hand verkningarna på längre sikt för svenskt näringsliv och svenska uppfinnare samt för svenskt patentväsende som helhet. En sådan bedömning måste dock bli behäftad med en betydande osäkerhet. Verkningarna i de hänseenden jag nyss nämnde är nämligen till stor del beroende på faktorer i den framtida utvecklingen som det inte är möjligt att i dag bilda sig någon säker uppfattning om.

När der gäller att tå ställning till om Sverige bör ullträda den europeiska patentkonventionen är det enligt min mening framför allt fem faktorer som är av betydelse. nämligen verkningarna för svenskt näringsliv och svenska upplinnare av ett svenskt tillträde. verkningarna för det svenska patentverket. konventionens inverkan på Sveriges möjligheter att ge biständ till

utvecklingsländer, konventionens innehäll från patenträttslig synpunkt

samt de statsfinansiella frågorna.

10.2.2 Verkningarna för svenskt näringsliv och svenska uppfinnare

När det gäller betydelsen för näringsliv och uppfinnare av ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen är det flera olika omständigheter som mäste beaktas. Kommittén har för sin del särskilt understru-

Prop. 1977/78:1 Del A 132

kit den rationalisering av putentadministrationen som tillkomsten av en gemensam europeisk patenträtt och en central patentmyndighet för ett stort

antal stater kan förväntas medföra. Kommittén har påpekat att kostnads-

utvecklingen under en läng följd av år har varit sådan att putenteringskostnaderna utgör ett växande hinder för dem som önskar skydda sina uppfinningar i flera länder. Varje samverkan mellan stater som kan hejda denna utveckling är därför enligt kommittén välkommen. En förutsättning för att ett samarbete av det slag som det här är tråga om skall bli fruktbärande och ge de åsyftade vinsterna är emellertid enligt kommittén att samarbetet omfattar ett inte alltför ringa antal stater. Kommittén har ansett att Sveriges medverkan i den europeiska patentorganisationen otvivelakugt kan bidra till att samarbetet ger önskat resultat.

För egen del vill jag särskilt understryka kommitténs påpekande utt kostnadsutvecklingen under en lång följd av år har varit sådan att patenteringskostnaderna utgör ett viixande hinder för dem som önskar skydda stnå uppfinningar i flera länder. Det finns anledning anta att denna utveckling kommer att fortsätta i oförändrad eller t. o. m. ökad takt. Jag bedömer det vara av största vikt för svensk industri och svensk uppfinnarverksamhet att det även I framtiden blir möjligt att till rimliga kostnader skaffa sig ett fullgott patentskydd för nya produkter och tillverkningsmetoder. För svensk del finns det därför goda skäl att stödja ett internationellt patentsamarbete I Västeuropa. Stater som utgör en betydande del av vår exportmarknad kan väntas bli medlemmar i den europeiska patentorganisationen. Det är uppenbart ett viktigt intresse för svensk industri att kunna få hållbara patent för dessa stater ull rimlig kostnad. Som kommittén har anfört kan Sveriges medverkan I den curopeiska patentorganisationen otvivelaktigt bidra till att det europeiska patentsamarbetet blir framgängsrikt.

Tillströmningen av patentansökningar till det curopeiska putentverket är av stor betydelse för köostnadsläget vid verket. Som förut har nämnts skall nämligen verksamheten i princip finansieras helt genom avgifter. Patentpolicykommittén har redovisat ett inom interimskommittén för den curopeiska patentorganisationen upprättat förslag till avgifter vid det europeiska patentverket. I detta förslag hade avgifterna beräknats med utgangspunkt från antagandet att verket skulle få ta emot omkring 40000 patentansökningar om året. Interimskommitten har emellertid numera funnit skäl alt inte räkna med mer än 30 000 ansökningar om året. Beräkningarna av personalbehov och avgifter har justerats med hänsyn härtill. Sävitu gäller avgifterna innebär justeringarna en höjning av flertalet avgifter. Även med dessa högre avgifter torde det emellertid innebära betydande besparingar alt använda sig av det europeiska patentverket om en uppfinning önskas skyddad i flera stater som tillhör den curopeiska patentorganisationen.

Vad jag nu har sagt medför att frågan om svenskt tillträde till den euro-

peiska patentkonventionen inte bör ses i ett alltför kortsiktigt perspektiv.

Sålunda kan det vara väl förenligt med svenska intressen att ett effektivt

Prop. 1977/78:1 Del A 133

patentsamarbete kommer till stånd i Europa, även om det sker till priset av vissa omställningssvårigheter. Det gäller här liksom vid annan rationalisering att vissa övergångsproblem kan uppkomma.

Ett europeiskt patentsamarbete. som gör det möjligt att genom ett enda ansöknings- och prövningsförfarande få patent för flera stater. möjliggör givetvis avse värda rationaliseringsvinster för svensk industri och svenska uppfinnare. Vissa av de fördelar som ett europeiskt patentverk skulle ge för svensk det är dock inte direkt knutna till ett svenskt tillträde till konventionen. Sålunda blir det möjligt för svenska företag och uppfinnare att söka europeiskt patent för de stater som är medlemmar i den europeiska patentorganisationen även om Sverige inte tillträder konventionen. Under förutsättning att den svenska patentlagstiftningen anpassas till konventionen oberoende av ställningstugandet i tillträdestrågan. kommer det svenska näringslivet vidare i åtnjutande av de fördelar som en harmonisering av patenträtten i Västeuropa obestridligen för med sig. även om Sverige inte tillträder konventionen. Om Sverige stannar utanför konventionen tillkommer emellertid kostnaderna för ett nationellt svenskt patent för den som önskar patent för bäde Sverige och någon eller några av de fördragsslutande staterna. Därtill kommer att ett svenskt tillträde till konventionen gör det möjligt för svenska putentombud och anställda vid svenska företags egna patentavdelningar att uppträda som ombud vid det curopeiska patentverket. Detta utgör enligt min mening en inte obetydlig fördel för svensk industri, I synnerhet för större företag.

I detta sammanhang vill jag också framhålla att det som kommittén har påpekat i andra avseenden kan medföra nackdelar för svenskt näringsliv

om vi står utanför det europeiska patentsaumarbetet. Sverige har hittills varit attraktivt när det gäller patentansökningar från utlandet. Detta har

varit till fördel för svenskt näringsliv, eftersom det bl. a. har underlättat lieensöverenskommelser genom vilka svensk industri har tillförts utländsk Uknow-how"”". Det har också inneburit att dokumentation över den senaste tekniska utvecklingen har blivit tillgänglig här i landet på svenska. Om Sverige väljer att stå utanför den europeiska patentorganisationen, kan det enligt kommittén föreligga viss risk för att sökande som är intresserade av att få patentskydd i Europa begränsar sig till sådana stater för vilka patent kan meddelas av det europeiska patentverket. Sverige skulle då hamna i vad som ibland brukar kallas ”patentskugga”. Det är givetvis svårt att bedöma hur stora riskerna för en sådan utveckling kan vara. Eftersom en ogynnsam utveckling i de hänseenden jag nu har beskrivit skulle få betydelse för svenskt näringslivs möjligheter att i framtiden följa med i den tekniska utvecklingen. anser jag dock att de risker som kan föreligga i dessa

hänseenden måste tillmätas betydelse även om utvecklingen inte kan be-

dömas med säkerhet.

Ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen inger emellertid också farhågor för vissa negativa verkningar för svenskt näringsliv.

Prop. 1977/78:1 Del A 134

Ftt stört antal remissinstanser har understrukit betydelsen av ett nationellt patentverk med sädan omfattning på verksamheten att det kan lämna snabb och kvalitativt högtstående service till svenskt näringsliv. Den rationalisering av patentadministrationen I Västeuropa som tillkomsten av det curopeiska patentverket medför får utan tvekan betydande återverkningar på omfattningen av det svenska patentverkets verksamhet. Patentpolicykommittén har som tidigare nämnts gjort vissa beräkningar rörande det svenska patentverkets framtida arbetsbelastning. Kommittén har därvid utgått från att Sverige tillträder konventionen den I april 1977 och att det curopeiska patentverket börjar sin verksamhet den I november 1977. De beräkningar som kommittén har gjort från denna utgångspunkt pekar på att det svenska patentverket mot slutet av 1980-talet skulle behöva något över 100 heluidsanställda granskare mot nuvarande ca 180.

Som kommittén har anfört är dessa beräkningar emetlertid mycket osäkra. eftersom de vilar på flera ovissa antaganden. Det kan därför inte uteslutas att ett svenskt tillträde vill konventionen kan medföra en sådan nedgång 1 det svenska patentverkets arbetsbelastning mot slutet av 1980-talet att tillgången på arbete inte längre ger sysselsättning åt det antal på 100 helvidsanställda grunskare som är ett minimikrav för möjligheten att vara Internationell granskningsmyndighet enligt samarbetskonventionen. Blir utvecklingen sådan och får den till följd att det svenska patentverket inte kun kvarstå som internationell myndighet. kan enligt min uppfattning bortfallet av arbetsuppgifter i det länga loppet bli så betydande att det svenska putentverkets möjligheter att lämna önskvärd service åt svenskt näringsliv och svenska uppfinnare allvarligt äventyras. Det finns anledning anta att verkningarna härav 1 första hand skulle drabba mindre och medelstor industri samt enskilda uppfinnare. Om antalet granskare minskar kraftigt. skulle detta sannolikt leda till en minskning av patentverkets effektivitet. eftersom varje granskare I så fall skulle få svåra för ett större område av tekniken. En viss försämring av kvaliteten på patentverkets granskning kan I så fall knappast undvikas.

För egen del anser jag det dock knappast troligt att verkets arbetsbelastning ens mot slutet av [Y80-talet skulle gå ned så mycket att den väsentligt understiger vad som motsvarar arbetskapaciteten hos 100 heludsanställda granskare. Som jag nyss nämnde medför en nedgång av den totala arbetsmängden även en minskning av kapaciteten hos varje granskare till följd av hans vidgade saukområde, vilket bidrar till att motverka minskningen av antalet granskare. Vidare anser jag I likhet med kommittén att det finns anledning räkna med att patentverkets s. k. uppdragsverksumhet, främst nyhetsgranskringen av uppfinningar utan samband med patentansökningar. kommer att öka. Det är också möjligt att det svenska patentverket kan få vissa nya arbetsuppgifter. Patentverket kan sålunda göra insatser för att utbilda patenttekniker från utvecklingsländerna. Viss sådan utbildning äger för övrigt redan rum vid patentverket.

Prop. 1977/78:1 Del A I ' 'n

Enligt min mening är en hög teknisk innovationsnivå av betydelse för att Sverige skall kunna upprätthålla sysselsättning och fortsatt välstånd. Erfarenheterna från senare år talar för att svensk industri i framtiden i ökad utsträckning mäste satsa på produktion av teknologiskt avancerade produkter. där ett högt kostnadsläge är av underordnad betydelse men där tekniskt kunnande och yrkesskicklighet är väsentliga. Erfarenheterna visar också att även väletablerade industrigrenar kan löpa risk att snabbt slås ut ur marknaden till följd av tekniska landvinningar på annat häll i världen. om de inte följer med i den tekniska utvecklingen. För att en hög innovationsnivä och hög teknisk standard skall kunna upprätthållas är det som remissinstanserna har påpekat av betydelse med ett svenskt patentverk som har resurser att ge tillfredsställande service ät närimgslivet. Skulle arbetsbelastningen vid det svenska patentverket minska så kraftigt att det föreligger risk för att verket inte längre kan ge arbete åt 100 heltidsanställda

granskare eller om risk eljest skulle uppkomma att verket till följd av bris-

tande kapacitet inte kan ge näringsliv och uppfinnare tillfredsställande service, förutsätter jag därför att statsmakterna kommer att vidta erforderliga åtgärder för att förhindra sådana negativa följder av ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen.

Vilka åtgärder eller kombinationer av ätgärder som i ett sädant läge blir aktuella måste givetvis uvgöras med hänsyn tull de omständigheter som dä föreligger. Ett exempel på tänkbara möjligheter att öka putentverkets arbetsuppgifter är att underlätta för i första hand svenska företag och uppfinnare att utnyttju patentverkets tjänster inom rumen för verkets uppdragsverksamhet. Insatser av detta slag skulle sannolikt bli av särskilt värde för mindre och medelstor industri samt enskilda uppfinnare. En ökning av uppdragsverksamhetens omfattning skulle givetvis innebära att patentverket kan ha ett större antal heltidsanställda granskare än som eljest skulle vara fallet.

Jag vill också något beröra en svaghet med det europeiska patentsamarbetet som kommittén har tagit upp. I synnerhet under den första tiden av det europeiska putentverkets verksamhet kommer en föga rationell uppdelning av handläggningen att ske. Enligt konventionen fär förvaltningsrädet uppdra åt nationella patentmyndigheter att under en övergänegstid ut-

föra viss del av prövningen av europeiska patentansökningar. Sådana upp-

drag får omfatta sammanlagt högst 40 7 av det totala antalet europeiska patentansökningar och får ges för en tid av I5 är från det curopeiska pa-

tentverkets öppnande. Uppdragens omfattning skall under de fem sista

åren successivt minskas. Såvitt nu kan bedömas torde möjligheterna att lämna uppdrag till nationella patentmyndigheter komma att utnyttjas i full utsträckning.

För egen del anser jag att möjligheten att låta en del av prövningsarbetet utföras av nationella patentverk inger vissa betänkligheter. även om det slutliga beslutet skall fattas av en prövningsavdelning vid det europeiska

Prop. 1977/78:1 Del A 136

patentverket. I likhet med kommittén anser jag dock att systemet kan godtas.

Till en fullständig bild av verkningarna för svenskt näringsliv hör också konsekvenserna för de svenska patentombuden och deras verksamhet. Den rationalisering som den europeiska patentkonventionen kan väntas leda till kommer naturligtvis att påverka också puatentombudsbranschen. Bå-

de den europeiska patentkonventionen och samarbetskonventionen syftar

ju bl.a. till att minska ombudskostnaderna och det är då ofrånkomligt att

underlaget för patentombudens verksamhet minskas i motsvarande mån.

Det är dock svärt att nu förutsäga hur stora svårigheter detta kan medföra.

En betydelsefull omständighet blir i vad mån svenska patentombud kan finna nya uppgifter och ta tillvara de möjligheter till internationellt inriktad

verksamhet som konventionerna erbjuder. I vart fall måste enligt min mening eventuella nackdelar för patentombuden och deras verksamhet vägas mot de fördelar för svenskt näringsliv i övrigt som ett tillträde till den euro-

peiska patentkonventionen kan väntas medföra.

Jag vill i detta sammanhang ta upp ännu en fråga som berör patentombu-

den. Efter utgången av en övergångstid får. med vissa undantag. endast

den som efter genomgången prövning har tagits upp i det europeiska patentverkets förteckning över auktoriserade ombud uppträda som ombud vid verket. Under övergångstiden får i förteckningen över auktoriserade ombud tas upp den som är medborgare i fördragsslutande stat och driver rörelse eller har anställning i sådan stat samt är behörig att uppträda som patentombud inför patentmyndigheten i den staten. Övergångstiden väntus

bli tvä—tre år. Om fördragsslutande stat inte ställer upp krav på särskild

yrkeskompetens för sådan behörighet. krävs för att bli upptagen i förteckningen att vederbörande regelbundet har uppträtt som ombud i patentärenden inför den statens patentmyndighet i minst fem år. Det curopeiska patentverkets president kan dock ge dispens frän detta krav.

Eftersom det i Sverige inte finns några författningsbestämmelser om rätten att uppträda som ombud inför patentmyndigheten, har kommittén mot bakgrund av nyssnämnda bestämmelser i konventionen tagit upp frågan om lämpligheten av att i Sverige införa ett system för auktorisation av paåtentombud. Kommittén har dock kommit till den slutsatsen att tillträde till konventionen inte ger anledning att införa ett sådant system. Jag delar den-

nå uppfattning. Som kommittén har funnit skulle ett auktorisationssystem i

praktiken få betydelse enbart under övergångstiden och då bara för ett mycket litet antal personer. främst sådana som har förvärvat praktisk erfarenhet av patentärenden på annat sätt än som partsföreträdare. Sådana personer bör ha goda möjligheter att få dispens. I likhet med kommittén anser jag att det får ankomma på patentverket att i samråd med berörda organisationer få till stånd en lämplig ordning för styrkande av att konventionens krav på fem ärs verksamhet som ombud är uppfyllt.

Prop. 1977/78:1 Del A I 2 3

).2.3 Verkningar för patentverket

Den minskade arbetsbelastning för det svenska patentverket. som ett tillträde till den europeiska patentkonventionen för med sig. kommer som

nämnts att leda till en minskning av patentverkets personal. Kommittén

har ansett att denna minskning kan genomföras utan olägenheter för personalen. Från personalorganisationerna har emellertid uttryckts farhågor för all ett svenskt tillträde till den europeiska putentkonventionen kommer att

medföra en så kraftig minskning av verkets personal att omställningssvå-

righeter uppkommer. I anledning av dessa farhågor vill jug anföra följande.

Inom patentverket har i februari 1977 gjorts en undersökning rörande de

ventionen och den europeiska patentkonventionen kan tänkas medföra till följd av minskad arbetsbelastning. I undersökningen konstateras att några svärigheter inte torde uppkomma för jurister. kontorspersonal och expedi-

tionsvakter. Den minskning av personalen som kan bli nödvändig för dessa

kategorier kan enligt undersökningen ske genom naturlig avgång till följd av pensionering eller övergång till annan verksamhet. Frågan om eventuella omställningssvårigheter för ingenjörspersonalen har däremot undersökts närmare.

I patentpolicykommitténs betänkande redovisas vissa uppskattningar

rörande arbetsbelastningen vid det svenska putentverket år 1985 om Sveri-

ge tillträder både samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen. Enligt dessa uppskattningar skulle arbetsbelastningen är 1985 motsvara det arbete som f.n. ätgår för fullständig handläggning av drygt

10000 patentansökningar. Som jag tidigare nämnde skulle enligt kommittén i så fall i slutet av 1980-talet föreligga behov av drygt 100 heltidsan-

ställda granskare. Om kommitténs antaganden rörande arbetsbelastningen tas till utgångspunkt, ger också patentverkets undersökning till resultat att verket i slutet av 1980-talet skulle behöva drygt 100 heltidsanställda granskare. Patentverket har redovisat den avgång av granskare som kan beräknas äga rum fråm tll år 1990 till följd av pensionering. övergång till det europeiska patentverket i Mönehen och övergåne till annan verksamhet. Mot

bakgrund av den avgång som sålunda kan förväntas skulle enligt undersök-

ningen nägra omställningssvårigheter inte uppkomma för verkets ingenjörspersonal.

Patentverket har emellertid ansett det vara realistiskt att räkna med att verkets arbetsbelastning mot slutet av 1980-talet kommer att vara mindre

än vad kommittén har antagit. Verket har därför undersökt vilka följderna

skulle bli för personalen om arbetsbelastningen blir ca 30 24 lägre än vad kommittén har tagit till utgångspunkt för sina beräkningar. I så fall skulle

verket i slutet av 1980-talet ha behov av endast 80-90 heluidsanställda granskare. Som jag tidigare har framhållit mäste alla beräkningar på detta område betecknas som mycket osäkra. eftersom de har grundats på ett flertal med nödvändighet ovissa antaganden. Som jag nyss har framhållit

Prop. 1977/78:1 Del A 128

talar samhiöällsskäl av betydande styrka vidare för att en eventuell utveckling som tenderar att leda till att antalet granskare kan komma att understigå 100. varvid verket inte längre kan vara internationell myndighet enligt samarbetskonventionen. måste mötas med särskilda åtpärder, t.ex. utökad uppdragsverksamhet. Jag anser därför att det inte finns anledning utt räkna med en så stor nedgång av antalet granskare att nägra omställningssvårigheter för ingenjörspersonalen uppkommer. Skulle mot förmodan svårigheter uppstå för berörd personal. mäste givetvis åtgärder vidtas för att minska omställningssvårigheterna. En personalminskning skall genomföras genom naturlig avgång i förening med en aktiv omplaceringsverksamhet.

Jag villi detta sammanhang också understryka det önskvärda i att svenska granskare kommer att ingå i det europeiska patentverkets personal så alt hänsyn kan tas till svenska erfarenheter när praxis utvecklas i det europeiska patentverket. Det är därför enligt min mening angeläget att översången av granskare från det svenska patentverket till den curopeiska patentorganisationen underlättas. Detta kan som kommittén har påpekat ske

bl.a. genomatt viss särskild utbildning, framför allt språkutbildning och ut-

bildning rörande den europeiska patentkonventionens innehåll. ordnas för personal vid det svenska patentverket som avser att tjänstgöra vid det curopeliska patentverket. fag anser det också vara av stor betydelse att klarlägga möjligheterna för svenska granskare som går över till det curopeiska patentverket att atervända till tjänstgöring vid det svenska patentverket om de så önskar. Dessa frågor bör enligt min uppfattning lösas i samråd med berörda personalorganisationer. Jag vill emellertid påpeka att det samtidigt är angeläget att se till att inte de lösningar som man kommer tram ull då det gäller att möjliggöra för personal att återvända till tjänstgöring vid det svenska patentverket leder till ogynnsamma verkningar i andra hänseenden. t.ex. när det gäller befordringsmöjligheter för kvarvarande personal. En sådan utveckling skulle vara olycklig inte bara för verkets personal utan också med hänsyn till vikten för svenskt näringsliv av att en

hög kvalitet på verkets tjänster bibehålls. När det gäller det svenska patentverkets ställning vill jag päpeka att

verket enligt centraliseringsprotokollets ordalydelse har rätt att utföra nvhetsgranskning och patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen — förutom i fråga om ansökningar från svenska sökande — endast i frågå om internationeHa ansökningar från sökande i angränsande stat som har ullträtt den curopeiska patentkonventionen. På svensk begäran har inte-

rimskommittén dock enhälligt uttalat att centraliseringsprotokollet inte

torde hindra det svenska patentverket att ta emot och handlägga ansökningar från Danmark. Finland och Norge, även om inte alla dessa stater

ännu har tillträtt den europeiska patentkonventionen. Jag vill också erinra om att från samtliga nordiska länder har framhållits vikten av att en inter-

nationell nyhetsgrunskningsmyndighet kommer att finnas inom det nordis-

Prop. 1977/78:1 Del A 139

ka språkområdet. Vid överläggningar mellan företrädare för berörda depurtement i Danmark, Finländ. Norge och Sverige har enighet rätt om att det svenska patentverket bör ata sig att utföra nyhetsgranskning av Internationella ansökningar från sökande i de nordiska länderna. Jag anser det självklart att Sverige bör läta sitt patentverk åta sig denna uppgift.

I fråga om betydelsen av utt det svenska patentverket får ställning som internationell myndighet enligt samarbetskonventionen vill jag också framhälla följande. I den europeiska patentkonventionen föreskrivs att om internationell putentansökan har varit föremål för nyhetsgranskning enligt samarbetskonventionen. kompletterande nyhetsgranskning skall företas vid det europeiska patentverket. För sådan ansökan skall sökanden betala summa avgift som om nägon nyhetsgranskning enligt samarbetskonventionen inte hade ägt rum. Förvaltningsrådet får emellertid bestämma att det europeiska patentverket skull avstå från kompletterande nyhetsgranskning av ansökan som hur varit föremäl för nyhetsgranskning enligt samarbetskonventionen och endast ta ut reducerad avgift av sökunden.

Om Sverige ullträder den europeiska putentkonventionen och det svens-

ka patentverket blir internationell nyhetsgranskningsmyndighet skall som Jag tidigare har nämnt samarbetsavtal ingås mellan det curopeiska patentverket och det svenska patentverket. Ett förslag till avtal har utarbetats inom interimskommittén. Föreliggande utkast till avtal syftar i första hand till att nyhetsgranskningen vid de båda myndigheterna skall bli av samma kvalitet. Jag delar patentpolicykommitténs uppfattning att det är väsentligt att avtalet får ett sädant innehåll att kompletterande nyhetsgranskning inte behöver äga rum såvitt avser internationell patentansökan som har varit föremäl för internationell nyhetsgranskning vid det svenska patentverket och att nyhetsgranskningsavgiften därför reduceras. Det är nämligen först härigenom som avgörande fördelar av att det svenska patentverket blir internationell nyhetsgranskningsmyndighet uppkommer för svenska sökande och sökande i de andra nordiska länderna.

Den avgiftsnedsättning som sålunda avses komma nordiska sökande till del har tidigare antagits utgöra ett betydande belopp, eftersom granskningsavgiften har ansetts böra bestämmas så att den täcker den faktiska kostnaden för nyhetsgranskningen. Flera av EG-staterna har emellertid under senare tid hävdat att en betydande sänkning av denna avgift och en motsvarande höjning av andra avgifter i förfarandet bör göras. Det förefaller f.n. troligt att denna ståndpunkt vinner gehör, och i sä fall minskar värdet av nämnda avgiftsreduktion i motsvarande mån. En sädan ändring av avgiftsstrukturen kan leda till att det svenska patentverket inte får ta emot internationella patentansökningar I den omfattning som har antagits.

10.24 Det svenska patentverkets möjligheter att ge bistånd till utvecklingsländer

Jag har tidigare nämnt att samarbetskonventionen har till syfte bl. a. all

Prop. 1977/78:1 Del A 140

främja den ekonomiska utvecklingen i utvecklingsländerna. Patentpohicykommittén har ansett att Sverige inom ramen för samarbetskonventionen skulle kunna hjälpa utvecklingsländerna genom att efter överenskommelse med sädana länder låta det svenska patentverket utföra nyhetsgranskning och putenterbarhetsprövning ät patentmyndigheter i dessa länder. Därigenom skulle Sverige kunna medverka till att inte andra patent kommer att

gälla för utvecklingsländer än sådana som har föregåtts uv en noggrann

prövning och därför avser uppfinningar som är värda patentskydd. Kommittén har emellertid uttalat att det mot bakgrund av centraliseringsprotokollets ordalydelse är tveksamt om det svenska patentverket efter ett svenskt tillträde till den curopeiska patentkonventionen kan utnyttja de möjligheter som samarbetskonventionen ger I det nu niimnda hänseendet. Det har nämligen hävdats att de begränsningar som föreskrivs t centraliseringsprotokollet i fråga om nationell patentmyndighets rätt att tjänstvöra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet eller myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning hindrar det svenska patentverket att utföra uppgifter för utvecklingsländerna inom ramen för samarbetskonventionen. Förhandlingar pågår f.n. för att klarlägga denna fråga. Liksom kommittén anser jag det vara väsentligt att få ull stånd en

lösning som ger tillfredsställande möjligheter för det svenska patentverket

att tjänstgöra som internationell myndighet enligt samurbetskonventionen

till förmån för utvecklingsländer.

I0.2.5 Patenirätisliga synpunkter

När det gäller en värdering av den europeiska patentkonventionen från patenträttslig synpunkt vill jag först understryka att konventionens patenträttsliga innehäll i huvudsak står i god överensstämmelse med nordisk patenträtt. Liksom kommittén anser jag att det i sumband med frågan om ett svenskt tillträde till konventionen inte finns anledning att beröra mer än 1vä patenträttshiga frågor, nämligen uppfinnarens ställning och patentskyddets beroende av patentkraven.

Vad först angår uppfinnarens ställning vill jag framhålla att det under ar-

betet med konventionens utformning från svensk sida fästes stor vikt vid skyddet för uppfinnaren. Medan ett är 1970 framlagt konventionsutkast saknade bestämmelser härom, kom senare konventionsutkast att innehålla vissa sädana bestämmelser. Dessa ansågs emellertid från svensk sida vara otillräckliga. Vid Muänehenkonferensen gjorde de nordiska delegationerna därför ytterligare ansträngningar att få till stånd en reglering av uppfinnarens ställning som överensstämmer med den nordiska patentlagstiftningen. Söks europetskt patent av annan än uppfinnaren behöver sökanden visser-

ligen inte. såsom enligt den nordiska patentlagstiftningen, styrka sin rätt

till uppfinningen, men han måste ange uppfinnarens namn och hur han har förvärvat rätten till uppfinningen. Det europeiska patentverket skall delge

Prop. 1977/78:1 Del A 141

den uppgivne uppfinnaren vad sökanden har anfört i dessa avseenden.

Godtar uppfinnaren inte sökandens uppgifter. har han möjlighet utt vid

domstol eller annan behörig myndighet föra talan om bättre rätt till uppfinningen.

Kommittén har vid en samlad bedömning ansett att konventionens reglering av uppfinnarens ställning inte bör utgöra något hinder mot et svenskt tillträde. Kommitténs slutsats i detta avseende har under remissbehandlingen blivit föremål för kritik från endast Sveriges hantverks- och industriorganisation. Denna remissinstans har hävdat att Sverige inte bör tillträda konventionen förrän fristen för att i curopeisk patentansökan uppge uppfinnarens namn har minskats till fyra månader från ingivningsdagen

eller. i förekommande fall, prioritetsdagen i stället för 16 månader enligt

konventionen i dess nuvarande lydelse.

Beträffande uppfinnarens rättsliga ställning vill jag för egen del anföra att konventionens bestämmelser i detta avseende enligt min uppfattning innebär att uppfinnaren har fått en ställning som i praktiken ligger nära den som den nordiska lagstiltningen ger honom. Jag vill också understryka att detta som kommittén har påpekat innebär en avsevärd förbättring av uppfinnarens ställning I flertalet västeuropeiska stater utanför Norden. Vad angår den kritik som har framförts mot längden av den frist inom vilken uppfinnarens namn måste anges finner jag inte att konventionens reglering på denna punkt medför någon avgörande försämring av uppfinnarens ställning i förhållande till vad som gäller enligt nordisk rätt. Om för ansökan om patent för Sverige åberopas prioritet från tidigare ansökan i utlandet och uppfinnarens namn inte anges i den svenska ansökningen, mäste patentmyndigheten ge sökanden föreläggande att avhjälpa bristen. Har den svenska ansökningen ingivits i slutet av prioritetsäret. kommer i dylika fall uppfinnarens namn ofta inte att anges förrän omkring 16 månader har förflutit från prioritetsdagen. Jag anser sålunda att den reglering som uppfinnarens ställning har fått i konventionen är godtagbar från svensk synpunkt.

När det gäller patentskyddets omfattning föreskrivs i 39 § patentlagen att skyddet bestäms av patentkraven. För förståelse av patentkraven fär ledning hämtas från beskrivningen och ritningarna. Bestämmelser med samma innehåll finns i artikel 69 i den curopeiska patentkonventionen. Med hänsyn till att praxis i denna fråga skiljer sig avsevärt i de olika stater som kan förväntas tillträda konventionen har vid konventionen fogats ett särskilt protokoll angående tolkningen av denna artikel. Enligt detta protokoll får artikel 69 inte förstås så. att ett curopeiskt patents skyddsomfång skall bestämmas genom en strikt bokstavstolkning av patentkraven och att beskrivning och ritningar får användas endast för att tolka oklarheter i patentkraven. Artikeln får inte heller förstås så, att patentkraven endast tjänar som riktlinjer för att fastställa skyddsomfånget och att skyddet omfattar allt som en fackman som har studerat beskrivning och ritningar anser att patenthavaren har avsett att skydda. Artikeln skall enligt protokollet i

Prop. 1977/78:1 Del A 142

stället ges en tolkning som ligger mellan dessa ytterligheter och som bereder patenthavaren ett skäligt skydd och samtidigt ger tredje man en rimlig säkerhet.

Vid Mänechenkanferensen hävdade den svenska delegationen att tolkningsprotokollet gav en marginal för bestämmandet av patentskyddets omfattning som var alltför vid med hänsyn till tredje mans rättssäkerhet. Den svenska delegationen framhöll vikten av att patenthavaren inte skulle kunnu dra fördelar av oklarheter i patentkraven och att beskrivning och ritningar borde få användas endast för att åstadkomma erforderlig precisering av de uttryck som används i patentkraven. På grund härav vrkade den svenska delegationen att tölkningsprotokollet skulle ges en avfattning som säkerställde en mera restriktiv tolkning. Det visade sig dock inte möjligt att få ull stånd någon vtuerligare precisering i protokollet på denna punkt.

Den osäkerhet som kan sägas råda om konventionens innebörd i detta avseende kan som kommittén har påpekat leda till att domstolar i olika fördragsslutande stater utbildar olika praxis när det gäller att avgöra patentskyddets omfattning. Olikheterna it praxis mellan olika fördragsslutande stater kan emellertid enligt min mening förväntas bli mindre än de olikheter som f.n. råder. Den ståndpunkt som svensk rätt får anses inta i tolkningsfrågan star I god överensstämmelse med konventionens ordalydelse och strider i och för sig inte mot protokollet. Mot bakgrund av vad jag nu har sagt anser jag att inte heller konventionens reglering av patentskyddets omfattning utgör något hinder för ett svenskt tillträde.

I detta sammanhang vill jug också beröra den reglering som språkfrågan har fått i den curopeiska patentkonventionen. Det curopeiska patentverkets officiella språk är engelska. franska och tyska. En europeisk patentansökan handläggs och ett curopeiskt patent meddelas på nägot av dessa språk. Som framgår av redogörelsen för konventionens innehåll får emellertid fördragsslutande stat, som har annat officiellt språk än handläggningsspråket, kräva översättning av vissa handlingar som villkor för att europeiskt patent och europeisk patentansökan skall få rättsverkan i den staten. Stat som med stöd av konventionen kräver översättning får dessutom föreskriva att översättningen i den staten skall äga vitsord före lydelsen på handläggningsspräket i den mån översättningen medför ett mera begränsat skydd. Översättningen fär dock inte tillerkännas vitsord i mål om ogiltighet.

I detta sammanhang vill jag påpeka att flertalet fördragsslutande stater kan förväntas utnyttja möjligheten att kräva översättning. Om denna möjlighet utnyttjas allmänt. kommer givetvis kostnaderna för europeiskt patent att öka. Någon översättning av patentkrav och beskrivning till mer än ett språk behöver emellertid inte ske förrän det är klart att det europeiska

patentverket är berett att meddela patent. Visserligen får fördragsslutande

stat föreskriva att skydd under ansökningstiden inte uppkommer förrän från den tidpunkt då översättning av de publicerade patentkraven har in-

Prop. 1977/78:1 Del A 143

kommit, men översättningskravet hänför sig till en begränsad del av ansökningen och denna översättning kan i regel anstå till dess resultatet av nyhetsgranskningen föreligger. Enligt min mening uppkommer därför ändå en vinst med det europeiska systemet i förhållande till kostnaderna för översättning vid ansökan om nationellt patent i flera stater.

Kommittén har ansett att språkfrågan har fått en från svensk synpunkt bra lösning och att konventionens reglering ger Sverige möjlighet att i önskvärd omfattning kräva översättning av europeiskt patent och curopeisk patentansökan till svenska. Någon kritik mot konventionens reglering av spräkfrågan hur inte framförts under remissbehandlingen. Även jag anser att konventionens reglering av denna fråga är tillfredsställande från

svensk synpunkt.

10.2.6¶Utsikterna för att konventionen skall träda i kraft

Den curopeiska patentkonventionen träder i kraft tre månader efter den dag då den har tillträtts av sex stater i vilka under år 1970 ingavs sammanlagt 180.000 patentansökningar.

Som jag tidigare nämnt har Förbundsrepubliken Tyskland. Nederländerna och Storbritannien redan ratificerat konventionen. Schweiz och

Luxemburg förväntas ratificera konventionen inom kort. I Danmark och

Frankrike är tillträdestfrägan förelagd resp. foölkrepresentation och dessa stater kan förväntas ratificera konventionen under sommaren innevarande är. Beträffande andra stater som kan väntas tillträda konventionen. t.ex. Belgien. Irland. Italien och Österrike. föreligger inte några säkra uppgifter om läget I ratifikationsfrågan.

Om konventionen tillträds av Förbundsrepubliken Tyskland. Frankrike. Nederländerna och Storbritannien. är kravet beträffande antalet patentansökningar uppfyllt. Med ytterligare två ratifikationer. t.ex. Luxemburg och Schweiz, skulle konventionen träda i kraft. Inom interimskommittén utgär man fn. från att de ratifikationer som behövs för ikraftträdandet föreligger den 15 juli 1977. Konventionen skulle i så fall träda i kraft den 15 oktober 1977. Interimskommitten har antagit att det curopeiska patentverket i så fall kan inleda sin verksamhet den I juni 1978.

I Danmark har förslag om tillträde till bäde samarbetskonventionen och

den curopeiska patentkonventionen förelagts folketinget. Finland och Norge kommer med största sannolikhet att tillträda samarbetskonventionen. Finland torde däremot inte komma att tillträda den europeiska patentkonventionen och för Norges del är frågan om tillträde till den konventionen inte avgjord, Den norska kommitté som har övervägt frågan om tillträ-

de till den europeiska patentkonventionen har emellertid ansett att Norge

bör avvakta med att tillträda konventionen till dess erfarenheter har vunnits av hur det curopeiska patentsystemet kommer att verka när det europeiska patentverket har varit i full verksamhet under någon tid.

Prop. 1977/78:1 Del A 144

Som jag tidigare har nämnt överensstämmer den nu gällande patentlagstiftningen I Danmark, Finland. Norge och Sverige, bortsett från de straffoch processrättsliga föreskrifterna. i allt väsentligt inte bara när det gäller sakinnehållet utan också i fråga om avlfattningen av de enskilda bestämmelserna. Den proposition som har lagts fram i Danmark innehåller ett förslag till lagtext som bortsett från några få undantag av mindre betvdelse överensstämmer med den lagtext som jag nu föreslår. Det bör dock anmärkas att det danska förslaget till ändringar i patentlagen dessutom innehäller vissa bestämmelser som föranleds av ett dunskt tillträde ull marknadspatentkonventionen. I Norge har någon proposition ännu inte lagts fram. Pen norska kommittén har i sitt betänkande lagt fram förstag till lagtext som i allt väsentligt överensstämmer med de danska och svenska kommittéförslagen. Som jag nyss nämnde förestär den norska kommittén visserligen utt Norge t. v. inte skall tillträda den europeiska patentkonventionen. Kommittén har emellertid utarbetat två alternativa lagtexter. ett alternätiv för det fall att Norge ullträder endast samarbetskonventionen och ett för det fall att Norge tillträder båda konventionerna. Bestämmelserna I båda de norska förslagen överensstämmer i allt väsentligt med motsvarande bestämmelser I det svenska kommittéförslaget. Den finska kommittén har hittills endast lagt fram förslag till den lagstiftning som föranleds av ett tillträde till samarbetskonventionen. Denna lagstiftning överensstämmer i allt

väsentligt med den lagstiftning som jag i detta avseende föreslår för Sveri-

ges del. Inom den finska kommittén pågår f.n. arbete på en anpassning av

den finska lagstiltningen i materiellt avseende till vad som kommer att gäl-

la I Västeuropas industriländer efter det att den europeiska patentkonventonen har trätt i kraft. Vid nordiska departementsöverläggningar har före-

trädare för berörda departement i Finland och Norge förklarat sip inställda

på att i allt väsentligt bevara den nordiska rättslikheten med de undantag som kan föranledas av att dessa länder inte tillträder den curopeiska pa-

tentkonventionen.

Betydelsen av en enhetlig nordisk lagstiftning på detta område är allmänt

omvittnad. Mot bakgrund härav är det enligt min mening mycket värdefullt

att den ändring av den nordiska patentlagstiftningen som föranleds av de internationella samaärbetssystemen förefaller att kunna genomföras utan att den nordiska rättslikheten går förlorad.

10.2.7 Statsfinansiella frågor

Som jag tidigare har nämnt innebär ett tillträde till konventionen vissa ekonomiska förpliktelser för statsverket. Visserligen skall enligt konven-

tionen den europeiska patentorganisationens verksamhet täckas av avgif-

ter som tas ut av patentsökande och andra som deltar i förfarandet vid det europeiska patentverket samt av en andel i de årsavgifter som de fördragsslutande staterna tar ut för europeiska patent. Det europeiska patentverket

Prop. 1977/78:1 Del A 145

skall sålunda i princip vara självbärande ekonomiskt. Jag har tidigare redo-

visat vissa beräkningar angående det curopeiska putentverkets ekonomi

som har gjorts av en arbetsgrupp som har tillsatts av interimskommittén (avsnitt 6.3.2). Enligt dessa beräkningar kommer organisationens kostnader under en uppbyggnadstid inte att kunna täckas av avgifter som flyter in

under denna tid. Organisationen skulle enligt beräkningarna därför behöva tillskott av medel i form av lån under de första tio åren efter konventionens ikraftträdande. Arbetsgruppen har vidare beräknat att lånen jämte mark-

nadsmässig ränta skall återbetalas under en femtonårsperiod från och med det tolfte året efter konventionens ikraftträdande och sålunda vara äterbetalade 26 år efter ikraftträdandet. Jag vill dock påpeka att om antalet patentansökningar skulle bli väsentligt lägre än som hittills antagits, dvs. under 30 000 ansökningar per år, det inte kan uteslutas att den europeiska påtentörganisationen kan få svårigheter att i denna takt återbetala de lån som tas upp under uppbyggnadstiden. Som jag tidigare har nämnt skulle det enligt arbetsgruppens beräkningar ankomma på Sverige att bidra med sammanlagt ca 16 milj. kr. av erforderligt lånebelopp. Skulle organisationens budget under nagot är inte kunna balanseras, är de fördragsslutande staterna dessutom skyldiga att genom lån ställa medel till förfogande för att täcka underskottet. Sådana län skall jämte marknadsmässig ränta återbetalas snarast möjligt. För stat som tillträder konventionen efter det att den har trätt I kraft kan också vissa mindre initialbidrag komma i fräga.

Som framgår av vad Jag nu har sagt kommer statsverkets ekonomiska åtaganden i samband med ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen inte att bli av större omfattning. Liksom kommittén anser Jag därför att statsfinansiella skäl inte kan anföras mot ett svenskt tillträde ull konventionen.

10.2.8 Slutsatser i tillträdesfrågan

De omständigheter som jag nu har redovisat pekar enligt min mening

mot att de fördelar som ett tillträde till den europeiska patentkonventionen

skulle ge Sverige och svenska intressen klart kommer att överväga nackdelarna. De förhandlingar som återstår rörande det svenska patentverkets

ställning inom ramen för samarbetskonventionen rör emellertid spörsmål

som kan bli av betydelse för bedömningen av tillträdesfrågan. Det slutliga ställningstagandet bör därför anstå till dess resultatet av dessa förhandling-

ar kan överblickas med större säkerhet, vilket kan beräknas bli fallet under

våren innevarande år.

Vad angär tidpunkten för ett svenskt tillträde anser jag i likhet med kommittén, att om Sverige skall tillträda konventionen detta bör ske snarast

möjligt. Som kommittén har framhållit kan Sverige genom att på ett tidigt

stadium gå med i samarbetet få inflytande på utvecklingen inom den europeiska patentorganisationen under den viktiga uppbyggnadsperioden. (0 Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr I. Del A

Prop. 1977/78:1 Del A 146

Vidare kommer svensk industri och svenska patentombud i så fall att få möjlighet till en smidig anpassning till det nya läge som ett tillträde ull konventionen innebär. eftersom det europeiska patentverket skall byggas ut successivt. Det måste enligt min mening också innebära fördelar om sumarbetet mellan det svenska patentverket och det curopeiska patentverket

inleds snarast möjligt. Därigenom bör enligt min uppfattning skapas goda

förutsättningar för att internationella nyhetsgranskningsrapporter som upprättas av det svenska patentverket godtas utan kompletterande gransk-

ning vid det europeiska påtentverket. Om Sverige ratificerar konventionen före utgängen av är 1977, kommer konventionen att vara i kraft för Sverige

senast den I april 1978. dvs. innan det europeiska patentverket beräknas inleda sin verksumhet. Med hänsyn härtill anser jag att lagstiltningsarbetet bör bedrivas med sikte på att en svensk ratifikation skall kunna ske före ut-

svängen av innevarande år fastän ullträdesfrågan ännu inte kan bedömas

med fullständig säkerhet.

10.2.9 Reservationer

De fördragsslutande staterna har enligt den europeiska patentkonventio-

nen möjlighet att genom reservation på vissa punkter i sin lagstiftning av vika från konventionens reglering. Reservation är tilläten endast i de avseenden som anges 1 artikel 167.2. Stat som vill utnyttja reservationsrätten måste göra detta när den tillträder konventionen.

Enligt konventionen kan sålunda fördragsslutande stat vars nationella

lag inte medger produktpatent på livs- och läkemedel genom reservation få rätt att upprätthålla förbudet mot sådana produktpatent under en över-

gångstid på högst tio år. Om särskilda skäl föreligger. får den europeiska

patentorganisationens förvaltningsråd ge fördragsslutande stat rätt att behälla förbudet mot produktpatent på sådana alster under ytterligare högst fem år från konventionens ikraftträdande. Enligt svensk rätt gäller f.n. förbud mot produktpatent på livs- och läkemedel. Av skäl som jag kommer

att redogöra för senare tavsnitt I1.2.5) föreslar jag att detta förbud upp-

hävs. Om detta förslag godtas finns det enligt min mening inte någon anledning för Sverige att utnyttja ifrågavarande reservationsmöjlighet.

Stat som för sina nationella patent har kortare patenttid än 20 är kan genom reservation förbehälla sig rätten att under en övergångstid på högst tio år läta europeiska patent för den staten få samma giltighetstid som nationella patent i den staten. Enligt svensk rätt är patenttiden 17 år. Jag kommer senare (avsnitt 11.10.5) att föreslå en förlängning av patenttiden till 20 år. Någon anledning för Sverige att avge reservation på denna punkt finns därför inte.

Enligt det till konventionen hörande protokollet angående behörig dom-

stol och erkännande av beslut rörande rätten att få europeiskt patent (erkännandeprotokollet) skall fördragsslutande stat erkänna sådant beslut rö-

Prop. 1977/78:1 Del A 147

rande rätt att få europeiskt patent som har meddelats av domstol som är behörig enligt protokollet. Fördragsslutande stat kan emellertid genom reservation undgå att under en övergångstid på tio år bli bunden av protokollet. Enligt kommittén saknas anledning för Sverige att utnyttja denna re-

servationsmöjlighet. Kommitténs ställningstagande har inte blivit föremål

för erinran under remissbehandlingen. För egen del delar jug kommitténs uppfattning även på denna punkt.

10.3 Förhällandet till vissa andra konventioner

Inom Europarädet har som tidigare nämnts är 1963 avslutats en konven-

tion om förenhetligande av vissa delar av patenträtten. den s.k. lagkon-

ventionen. Denna konvention. som innehåller vissa regler om patenterbarhet. nyhetshinder, uppfinningshöjd och patentkrav. är förenlig med den curopeiska patentkonventionen. Den har hittills inte trätt i kraft. Endast Irland har tillträtt konventionen. Riksdagen har är 1967 godkänt lagkonventionen (prop. 1966:40, HU 1967:53, rskr 1967:325). men Sverige har inte ratificerat den. Detta beror på vissa bestämmelser i konventionen rö-

rande patent på livs- och läkemedet. Om en uppfinning avser livs- eller lä-

kemedel. fär enligt övergångsbestämmelserna till patentlagen patent inte

meddelas på själva alstret till dess regeringen har förordnat annat. Motsva-

rande bestämmelser finns i de andra nordiska ländernas patentlagar. Lagkonventionen ålägger de fördragsslutande staterna att i fråga om dylika uppfinningar efter en övergångstid på högst tio är tillåta patent på själva

alstret. Danmark och Norge har därför inte ansett sig kunna ratificera kon-

ventionen. För att bibehålla rättslikheten i Norden på det patenträttsliga området har Sverige hittills avstått från att tillträda lagkonventionen. Som Jag nyss nämnde kommer jag senare favsnitt 11.25) av föreslå att förbudet i övergångsbestämmelserna till patentlagen mot att meddela produktpatent på livs- och läkemedel upphävs. Vid sådant förhållande bortfaller enligt min mening de skäl som har föranlett Sverige att inte ratificera lagkonventionen. I likhet med kommittén anser jag därför att Sverige bör ratificera

lagkonventionen samtidigt med den europeiska patentkonventionen.

Fit svenskt tillträde till samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen ger också anledning att ta upp frägan om uppsägning av 1953 ärs konvention om patentformaliteter, den s. k. formalitetskonventionen. Sverige tillträdde den konventionen år 1953. Fformalitetskonventionen anges de krav i formellt avseende som de fördragsslutande staterna maximalt far ställa upp beträffande ansökningshandlingarnas beskuffenhet. Denna konvention, som numera får anses föråldrad. är på vissa punk-

ter oförenlig med den europeiska patentkonventionen och samarbetskonventionen. För att kunna tillträda den europeiska patentkonventionen och

samarbetskonventionen mäste Sverige därför säga upp formalitetskonventionen. Uppsägning av formalitetskonventionen träder i kraft ett år efter

Prop. 1977/78:1 Del A 148

det att meddelande om uppsägning har ingivits till Europarådets generalsekreterare. Kommittén har föreslagit att Sverige skall säga upp formalitetskonventionen. Detta har också skett den I5 mars 1977.

Kommittén har som tidigare nämnts också i korthet berört frågan om Sveriges tillträde till marknadspatentkonventionen. Denna konvention är som kommittén har framhållit i första hand en konvention mellan EG:s medlemsstater. Konventionen ger dock EG:s ministerråd möjlighet att ge-

nom enhälligt beslut inbjuda stat som inte tillhör EG men som bildar tullunion eller har frihandelsavtal med EFG till förhandlingar om särskilt avtal

som gör det möjligt att tillämpa konventionen för denna stat. Eftersom Sverige har frihandelsavtal med EG. öppnar sålunda konventionen möjlighet till ett svenskt tillträde. Med hänsyn till bl.a. den osäkerhet som räder om när marknadspatentkonventionen kommer att träda i kraft. har patentpoliecykommittén avstått från att närmare behandla denna fråga. Nägot svenskt tillträde till marknadspatentkonventionen är f. n. inte aktuellt.

10.4 Konstitutionella frågor

Enligt 10 kap. I $ regeringstormen ingås överenskommelse med annan stat av regeringen. Regeringen får dock inte ingå för Sverige bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna. om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphävs eller att ny lag

stiftas, Sverige kan inte tillträda vare sig samarbetskonventionen eller den

curopeiska patentkonventionen utan att ändringar genomförs i bl.a. påtentlagen. Tillträde till dessa konventioner kräver sålunda riksdagens godkännande. Därvid uppkommer frågan huruvida ett svenskt tillträde till konventionerna innebär sådan överlätelse av svenska offentliga organs uppgifter till internationell organisation eller överstatlig myndighet att beslut härom enligt gällande grundlag måste fattas I särskild ordning. Bestämmelser om sädan överlåtelse finns i 1O kap. 5 § regeringsformen.

Enligt paragrafens första stycke kan beslutanderätt som enligt regerings-

formen tillkommer riksdagen. regeringen eller annat i regeringsformen angivet organ och inte avser fråga om stiftande, ändring eller upphävande av grundlag I begränsad omfattning överlåtas till meHanfolklig organisation för fredligt samarbete, till vilken Sverige är elter skall bli anslutet, eller till mellanfolklig domstol. Den beslutanderätt som äsyftas är sådan beslutanderätt som i avsaknad av denna bestämmelse inte skulle kunna fråntas de nämnda organen utan ändring av regeringsformen. I första hand är det de befogenheter som regeringsformen tillägger riksdagen och regeringen. Hit hör också den högsta domsmakten. dvs. de befogenheter som tillkommer högsta domstolen och regeringsrätten. Riksdagen beslutar om överlåtelse av sådan befogenhet i den ordning som är föreskriven för stiftande av

grundlag eller, om beslut i sådan ordning inte kan avvaktas. genom ett be-

Prop. 1977/78:1 Del A 149

slut varom minst fem sjättedelar av de röstande och minst tre fjärdedelar av riksdagens ledamöter förenar sig.

I 10 kap. 5§ andra stycket regeringsformen behandlas överförande av rättskipnings- och förvaltningsuppgifter till icke svenska organ i annat fall än som avses i första stycket. Där föreskrivs att rättskipnings- eller för-

valtningsuppgift i annat fall än som avses i paragrafens första stycke kan överlåtas till annan stat. till mellanfolklig organisation eller till utländsk el-

ler internationell inrättning eller samfällighet. Sådan överlåtelse förutsätter förordnande av riksdagen genom ett beslut, varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig, eller genom beslut i den ordning som gäller för stiftande av grundlag.

Frågan om ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen innebär så-

dan överlåtelse av svenska offentliga organs uppgifter att beslut om tillträ-

de måste fattas I särskild ordning har inte behandlats av kommittén och inte heller berörts under remissbehandlingen. Kommittén har däremot tagit upp frågan om beslut i särskild ordning krävs för tillträde till den europeiska patentkonventionen. Enligt kommittén skulle riksdagens beslut att godkänna Sveriges tillträde ull den europeiska patentkonyventionen inte behöva fattas i den ordning som föreskrivs I 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen. Däremot har kommittén ansett att puragrafens andra stycke är till-

kimpligt i detta fall.

Kommitténs uppfattning har blivit föremål för viss kritik under remissbehandlingen. Regeringsrätten anser sålunda att 10 kap. 5 § första stycket är tillämpligt på beslut om tillträde till den europeiska patentkonventionen. Svea hovrätt och juridiska fakulteten vid Stockholms universitet itrågasät-

ter om inte paragrafens första stycke är tillämpligt 1 detta fall. För egen del vill jag först framhålla att det enligt min uppfattning tillkom-

mer riksdagen att avgöra enligt vilket lagrum i regeringsformen bestut skall fattas I förevarande fall. Med anledning av vad kommittén har uttalat vill Jag emellertid anföra följunde.

Ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen och den curopeiska patentkonventionen skulle enligt min uppfattning inte innebära någon inskränkning i regeringens eller riksdagens befogenheter. Inte heller anser Jug att högsta domstolens belogenheter berörs av ett svenskt tillträde till konventionerna. Vissa frågor som har anknytning till patent och patentansökan är visserligen av sädant slag att de enligt gällunde svensk rätt prövas uv allmän domstol. Detta gäller framför allt frågor om bättre rätt till patent-

sökt uppfinning. patents ogiltighet. tvångslicens, överföring av patent. pa-

tentinträng och expropriation av patent. Såvitt avser Sverige skulle emellertid dessa frågor prövas av svensk domstol även i fråga om internationell patentansökan samt europeiskt patent och curopeisk patentansökan.

Vad därefter angar regeringsrättens befogenheter är denna domstol högsta instans i ärende angående patentansökan. Rätt att få ett ärende prövat av regeringsrätten kan begränsas genom lag (1 kap. I & första stycket andra punkten regeringslormen).

Prop. 1977/78:1 Del A 150

När det gäller frågan huruvida ett tillträde till samarbetskonyventionen innebär någon inskränkning I regeringsrättens befogenheter vill jar påpeka att de olika organ som handlägger internationell patentansökan inte fattar några beslut som är slutligt bindande sävitt uvser Sverige. De rapporter som upprättas över internationell nyhetsgranskning och internationell förberedande patenterbarhetsprövning är sålunda inte bindande för den svenska patentmyndigheten. när denna prövar internationell patentansökan som har fullföljts i Sverige. I vissa fall får mottagande myndighet. in-

ternationella byrån, internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myn-

dighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning visserligen besluta att internationell patentansökan skall anses aterkallad. Sökanden har dock alltid möjlighet att genom att fullfölja ansökningen till den svenska patentmyndigheten få ansökningen prövad av svensk myndighet I vanlig ordning. Beslut av den svenska patentmyndigheten rörande sådan ansökan som gär sökanden eller annan emot kan fullföljas I samma ordning som när det gäller svensk nationell patentansökan. Jag anser därför inte att ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen innebär sådan överlåtelse av beslutanderätt som avses I 10 kap. 5 § första stveket regeringsformen.

Frägan I vad man ett tillträde till den europeiska patentkonventionen berör regeringsrättens befogenheter är däremot mera komplicerad. Det europeiska patentverket meddelar slutligt bindande beslut i ärenden om europeisk patentansökan som omfattar Sverige. Detta innebär att desså beslut inte kan omprövas av svensk myndighet. I motsats till vad som gäller i ärenden om patentansökan som handläggs vid den svenska patentmyndiegheten kan någon fullföljd till regeringsrätten inte ske i ärenden om europeisk patentansökan. Som jag nyss nämnde kan emellertid rätten att få ett ärende prövat av regeringsrätten begränsas genom lag. Det finns således inte nägon I regeringsformen inskriven rätt att fullfölja talan till regeringsrätten i administrativa ärenden. utan rätten därtill blir beroende av vad som föreskrivs I lag beträffande varje slag av ärenden. Rätten att fullfölja talan till regeringsrätten i ärenden rörande ansökan om patent kan t. ex. slopas eHer prövningen av besvär över beslut av patentverkets besvärsavdelning uppdras åt annan inhemsk myndighet. Den omständigheten att ett svenskt tillträde till konventionen skulle leda till att det slutliga avgörandet i ärenden rörande ansökan om patent för Sverige i viss omfattning äger rum hos internationellt organ kan därför enligt kommittén inte anses som sädan överlåtelse av beslutanderätt som avses i 10 kap. 5 § första stycket regerings-

formen. Jag delar kommitténs uppfattning i detta avseende.

I detta sammanhang har emellertid kommittén erinrat om regeringsformens bestämmelser om resning och återställande av försutten tid. Befogenheten att bevilja resning eller återställande av försutten tid i avgjort ärende tillkommer regeringsrätten när det är fråga om ärende för vilket regeringen, förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsta instans och I annat fall högsta domstolen til kap. 118). I fråga om ärenden som rör

Prop. 1977/78:1 Del A 151

meddelande av patent tillkommer sålunda denna befogenhet regeringsrät-

ten.

Som kommittén har framhållit lär regeringsformens bestämmelser om resning och återställande av försutten tid endast ha avseende på beslut som har meddelats av svensk nationell myndighet och det torde därför inte kunna komma i fråga att tillämpa dessa bestämmelser på avgöranden som träffas av det europeiska patentverket. Liksom kommittén anser jag för övrigt att det inte torde vara förenligt med den curopeiska patentkonventionen alt beslut meddelat av det europeiska patentverket undanröjs av svensk domstol. t.ex. genom resning.

Enligt grundlagberedningen innebär ett överförande av tillämpningen av

svensk lag till utländska elter internationella organ som är undandragna

den kontroll som ligger I resningsinstitutet en begränsning av de högsta

domstolarnas grundlagsenliga uppgifter. Ett sädant överförande skulle

därför enligt grundlagberedningen kräva beslut enligt 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen (SOU 1972:15 s. 185: ifr. prop. 1973: 90 s. 363 och 36-50. Kommittén har emellertid ansett att det europeiska patentverket inte tillämpar svensk lag, Som skäl härför har kommittén anfört att det europeiska patentverkets handläggning och prövning av europeisk patentansö-

kan och europeiskt patent regleras uteslutande av den curopeiska patent-

konventionen. Ett tillträde till konventionen innebär sålunda enligt kommittén inte att tillimpningen av svensk lag undandras den kontroll som ligger I resningsinstilutet och sålunda inte heller att regeringsrättens betogenheter inskränks.

Som jag tidigare har nämnt har kommitténs uppfattning på denna punkt blivit föremål för kritik under remissbehandlingen. Även jug är tveksam beträffunde riktigheten av kommitténs slutsats. Kommitténs resonemang bygger på att det europeiska patentverkets handläggning och prövning av europeisk patentansökan och europeiskt patent regleras uteslutande av

den europeiska patentkonventionen. Ett tillträde till konventionen innebär

därför enligt kommittén inte att tillämpningen av svensk lag överförs till det europeiska patentverket.

För egen del anser jag det visserligen klart att 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen inte blir tillämpligt enbart därför att ett avgörande av ut-

ländskt ellet internationellt organ tillerkänns materiell rättsverkan här i

landet. När avgöranden som har tillkommit i enlighet med bestämmelser i utländsk lag, t.ex. utländska domar eller förvaltningsbeslut. tillerkänns rättsverkan i Sverige blir ifrågavarande paragrafs första stycke sålunda in-

te tillämpligt även om det är fråga om beslut som fattas av ett organ som är

undandraget den kontroll som ligger I resningsinstitutet. Det sagda rubbas enligt min mening inte av att det utländska organet på grund av den inter-

nationella privaträttens regler någon gång vid ett avgörande som tillerkänns rättsverkan här i landet kan komma att tillämpa svensk lag i ett eller

annat hänseende. Så till vida delar jag grundlagberedningens äsikt att det

Prop. 1977/78:1 Del A 152

måste vara fråga om ett överförande av tillämpningen av svensk lag för att beslut enligt 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen skall krävas. Frågån om tillämpningen av denna bestämmelse är däremot tveksam när det — såsom det här är fallet -- gäller att ge materiell rättsverkan här i landet at beslut som fattas av ett internationellt organ på grundval av konven-

tionsbestämmelser som iär helt fristående från de fördragsslutande stater-

nas nationella lagstiftning. I grundlagberedningens uttalande berörs inte denna fråga närmare. Den europeiska patentkonventionens bestämmelser om meddelande av europeiskt patent är avsedda att komplettera eller träda i stället för de fördragsslutande staternas nationella putentlagstiftning. Enligt min mening föreligger det därför goda skäl att i det hänseende som det nu är fråga om jämställa konventionsregleringen med svensk nationell lagstiftning.

Som jag nyss anförde anser jag att regeringsformens bestämmelser om resning och återställande av försutten tid inte är tillämpliga på beslut av det europeiska patentverket. Mot bakgrund av vad jag nu har anfört har jag för egen del kommit till den uppfattningen att riksdagens beslut att godkänna

den europeiska patentkonventionen bör fattas i den ordning som före-

skrivs i 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen. Av skäl som jag tidigare har anfört anser Jag däremot att detta lagrum inte är tillämpligt i fråga om motsvarande beslut rörande samarbetskonventionen.

När det gäller samarbetskonventionen uppkommer också trågan om ett

svenskt tillträde till den konventionen innebär sådant överförande av rätt-

skipnings- och förvaltningsuppgifter till icke svenska organ att 10 kap. 5 8 andra stycket regeringsformen är tillämpligt på riksdagens beslut att godkänna samarbetskonventionen. Jag anser det klart att ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen innebär överlåtelse till icke svenska organ av vissa förvaltningsuppgifter. Enligt min uppfattning bör därför riksdagens beslut att godkänna samarbetskonventionen fattas i den ordning som föreskrivs I paragrafens andra stycke. Som har framhällits av grundlagberedningen bör beslut med kvalificerad majoritet vara den normala beslutsförmen I dylika fall (SOU 1972:15 s. 1877.

Prop. 1977/78:1 Del A 15 AA '

11¶Huvuddragen av den föreslagna lagstiftningen

11.1 Allmänna synpunkter ILLA Kommittén

Samarbetskonventionen och tillämpningsföreskrifterna till denna innehåller bestämmelser om internationell putentansökans form och innehåll och om rättsverkan av sådan ansökan. Vidare ges regler om ingivandet av

internationella ansökningar och om handläggningen vid den myndighet

som tar emot dylika ansökningar. Den internationella nyhetsgranskningen och den internationella förberedande patenterbarhetsprövningen regleras

ingaende i ett stört antal bestämmelser. Föreskrifter ges också om hur en internationell ansökan skall fullföljas i de designerade staterna. Slutligen

innehåller konventionen bestämmelser som enbart behandlar de fördrags-

slutande staternas rättigheter och skyldigheter samt sedvanliga slutbestämmelser.

För att Sverige skall kunna tillträda samarbetskonventionen mäste enligt

kommittén i den svenska lagstiftningen tas in bestämmelser om rättsver-

kan här i landet av en internationell ansökan som omfattar Sverige, dvs. i vilken Sverige tus upp som designerad stat. Vidare måste regleras vilka

krav en sådan ansökan skall uppfylla i tråga om form och innehåll för att

godtas här. Slutligen måste enligt kommittén ges bestämmelser om hur en internationell ansökan skall fullföljas i Sverige och om handläggningen vid den svenska patentmyndigheten av sådan ansökan som har fullföljts hit i behörig ordning.

Den internationella nyhetsgranskningen och den internationella förberedande patenterbarhetsprövningen utförs av därtill utsedd myndighet enligt bestämmelserna i konventionen och tillämpningsföreskrifterna till denna.

Kommittén anser att denna granskning och prövning därför inte kan regle-

ras i svensk lagstiftning. Detta gäller enligt kommittén även den nyhetsgranskning och patenterbarhetsprövning som det svenska patentverket

kommer att utföra. om verket utses till internationell myndighet.

Ftt liknande betraktelsesätt kan enligt kommittén i viss mån anläggas på det svenska patentverkets roll som mottagande myndighet för internatio-

nella ansökningar. Samarbetskonventionen och tillämpningsföreskrifterna ull denna ger emellertid mottagande myndighet valmöjligheter i vissa avse-

enden när det gäller handläggningen av sådana ansökningar. Av hänsyn till sökandena bör enligt kommittén i den svenska lagstiftningen anges hur Sverige har utnyttjut dessa valmöjligheter. Vidare anser kommittén att visså grundläggande bestämmelser bör ges om dels putentverkets handläggning av internationella ansökningar i dess egenskap av mottagande myn-

dighet. dels vad en sökande som ger in en sådan ansökan till den svenska

patentmyndigheten har att iaktta.

I de avseenden som samarbetskonventionen nödvändiggör lagstiftning

Prop. 1977/78:1 Del A 154

vid ett svenskt tillträde till konventionen innehåller den enligt kommittén

en i stort sett uttömmande reglering. Kommittén anser därför att det hu-

vudsakliga innehållet i den lagstiftning som behövs för att Sverige skall kunna tillträda konventionen är på förhand givet. Denna lagstiftning bör enligt kommittén utformas så att Sverige kan tillträda samarbetskonventionen utan alt avge reservation mot konventionens bestämmelser om inter-

nationell förberedande patenterbarhetsprövning.

I den europeiska patentkonventionen regleras curopeiska patentansökningars form och innehåll samt handläggningen av dylika ansökningar vid det curopeiska putentverket. Konventionen innehåller en fullständig reglering av förutsättningarna för meddelande av europeiskt patent. Denna reglering är fristående från de fördragsslutande staternas nationella patentlagstiftning. Konventionen innehäller ocksä bestämmelser om rättsverkan av europeiskt patent och europeisk patentansökan samt om ogiltigförklaring av europeiskt patent. Vidare regleras omvandling av europeisk patentansökan till nationell ansökan. vilket kan ske under vissa förutsättningar. Slutligen innehåller konventionen bestämmelser av folkrättslig karaktär som enbart behandlar de fördragsslutande staternas rättigheter och skyvldigheter samt sedvanliga slutbestämmelser.

För att Sverige skall kunna tillträda den europeiska patentkonventionen

måste enligt kommittén i den svenska lagstiftningen tas in bestämmelser

om rättsverkan här i landet av europeiska patent och patentansökningar. Pessutom måste enligt kommittén ges vissa bestämmelser om omvandling av curopeisk patentansökan tll nationell ansökan.

Kommittén anser att den europeiska patentkonventionen i de avseenden som den sälunda nödvändiggör Jagstiftning innehåller en i stort sett uttömmande reglering. Det huvudsakliga innehållet i den lagstiftning som behövs för att Sverige skall kunna tillträda konventionen är alltså enligt Kommittén på förhand givet. Detta gäller bl.a. rättsverkan av europeiskt patent och curopeisk patentansökan. Kommittén påpekar att konventionen på nägra

punkter dock lämnar viss valfrihet åt de fördragsslutande staterna. Detta

gäller bl.a. möjligheten att ställa upp krav på översättning som villkor för utt europeiskt patent eller europeisk patentansökan skall få rättsverkan i fördragsslutande ståt och frägan om vilka grunder som skall få åberopas för ogiltigförklaring av europeiskt patent.

Vid ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen och den europeiska

patentkonventionen uppkommer enligt kommittén också frågan om och i

vilken omfattning den svenska lagstiftningen i sak bör anpassas till konventionerna när det gäller nationella patent. dvs. patent meddelade av det svenska patentverket. och ansökningar om sådana patent. I fräga om samarbetskonventionen berör kommittén detta spörsmål generellt endasti såvitt avser regleringen av ansökans form och innehåll. I dessa avseenden mäste det enligt kommittén från såväl de patentsökandes som patentmyndighetens synpunkt vara en uppenbar fördel. om samma föreskrifter gäller

Prop. 1977/78:1 Del A ! 'n 'n

beträffande alla påtentansökningar som handläggs vid den svenska patentmyndigheten.

Sävitt angår frägan I vilken utsträckning svensk rätt bör anpassas till den europeiska patentkonventionen uttafar Kommittén att det mäste vara en fördel för näringsliv och uppfinnare, om den svenska patentlagstiftningen både i fråga om de materiella rättsreglerna och beträffande patentansökans form och innehäll överensstämmer med vad som kommer att gälla I övriga Västeuropa. Kommittén anser därför att den svenska lagstiftningen 1 de avseenden som nu nämnts bör anpassas till samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen utom på de punkter där starka skäl talar för att nu gällande reglering behålls trots att den avviker från konventionerna. Genom en sädan anpassning till den europeiska patentkonventionen minskar enligt kommittén behovet av att i lagsuftningen ta in särskilda bestämmelser för europeiska patent och putentansökningar.

Vad ängar metoden för lagsuftningen förestår kommittén. att erforderligå bestämmelser rörande internationella patentansökningar. europeiska patentansökningar och europeiska patent tas in i patentlagen och patentkungörelsen. Kommittén finner att patentlagstiftningen torde bli mera överskådlig om internationella patentansökningar. europeiska patentansökningar och europeiska patent regleras i samma författningar som nationella patent och patentansökningar. Såvitt gäller patentlagen föreslår kommitten att de bestämmelser som rör enbart internationella patentansökningar resp. europeiska patent och patentansökningar förs till särskilda kapitel. En sådan systematik torde enligt kommittén ge den bästa översikten över de särskilda regler som gäller i fråga om sådana ansökningar och patent.

I samband med frågan om de nya kapitlens placering i patentlagen tar kommittén upp spörsmälet huruvida inte bestämmelserna om nordisk patentansökan nu bör upphävas. Dessa bestämmelser. som utgör 3 kap. I lagen. har inte trätt I kraft.

Som framgår av redogörelsen för det nordiska patentsamarbetet tavsnitt 2.2) var arbetsbelastningen vid de nordiska patentverken under 1960-talet mycket betungande. Kommittén påpekar att ett system med nordiska patentansökningar vid den tiden framstod som en möjlighet att snabbt £enomföra en rationalisering av arbetet vid dessa patentverk. Enligt kommittén är emellertid läget i dag ett annat. Det internationella samarbete som under de senaste ären har ägt rum på det patenträttsliga området kan förväntas att inom kort ge konkreta resultat. Kommittén förordar att Sverige under vissa förutsättningar tillträder den europeiska patentkonventio-

nen. Av de nordiska länderna torde enligt kommittén i vart fall Danmark komma att göra detta. Vidare anser kommittén det sannolikt att samtliga

nordiska länder inom en nära framtid kommer att tillträda samarbetskonventionen. Mot bakgrund härav är det enligt patentpolicykommittén inte

realistiskt att räkna med att bestämmelserna om nordiska patentansök-

Prop. 1977/78:1 Del A IS6

ningar kommer att träda I kraft. Denna uppfattning delas enligt kommittén av motsvarande kommittéer I de övriga nordiska länderna.

Av nu angivna skäl föreslär kommittén att 3 kap. patentlagen upphävs.

Vidare förordar kommittén att det särskilda kapitlet rörande internationell

patentansökan tas in som ett nytt 3 kap. I patentlagen i stället för bestämmelserna om nordisk patentansökan. eftersom kapitlet om internationell patentansökan enligt kommittén från systematisk synpunkt hör nära samman med bestämmelserna I 2 kap. om patentansökan och dess handläggning. Det särskilda kapitlet om europeiskt patent och europeisk patentansökan föreslås placerat sist i patentlagen. Även dessa förslug har tillkommit I samförständ med övriga nordiska kommittéer.

Ett tillträde till den curopeiska putentkonventionen kräver enligt kommittén vissa bestämmelser rörande bevisupptagning åt det europeiska patentverket. Kommittén anser att erforderlig reglering bör tas in It lagen (1946: SI6) om bevisupptagning åt utländsk domstol. Vidare erfordras enligt kommittén ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (den s. k. sekretesslagen). Kommittén föreslår också vissa ändringar i lagen (1971:1078) om försvarsupptinningar. Det till konventionen hörande erkännandeprotokollet föranleder enligt kommittén viss lagsuftning. Med anledning härav har komnuittén utarbetat

förslag till lag om erkännande av utländskt avgörande m. m. med anledning

av Sveriges tillträde till den europeiska patentkonventionen.

Det till den europeiska patentkonventionen hörande protokollet angäcn-

de den europeiska patentorganisationens privilegier och immunitet aktuali-

serade enligt kommittén vissa ändringar i lagen (1966:664) med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier. Eftersom regeringen innan 1976 års betänkande avgavs hade lagt fram proposition med förslag till ny lagstiftning i detta ämne. avstod kommittén emellertid från att lägga fram förslag till ändring i nämnda lag.

HAd2 Remissyttrandena

Vad först angär den lagstiftning som fordras för ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen har under remissbehandlingen av 1974 års betänkande inte framförts någon kritik mot kommitténs förslag att erforderliga bestämmelser om internationella patentunsökningar skall tas in i samma författningar som gäller för nationella patentansökningar. Juridiska fakulteten vid Stockholms universiter anser en sådan systematik vara lämplig. Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar finner att lösningen att hänföra de särskilda bestämmelserna om internationella patentansökningar till ett särskilt kapitel främjar överskådligheten.

Kommitténs förslag att i stor utsträckning anpassa svensk rätt rörande

ansökans form och innehåll till samarbetskonventionen även när det gäller nationella patentansökningar har inte heller rönt någon erinran under re-

Prop. 1977/78:1 Del A 157

missbehandlingen av 1974 ars betänkande. Försvarets civilförvaltning uttalar att den svenska lagstiftningen bör anpassas till samarbetskonventionen även när det gäller nationella putentansökningar. Patentverket anför alt om konventionens bestämmelser för internationella ansökningar skiljer sig från nu gällande bestämmelser beträffande nationella putentansökningar. de nuvarande bestämmelserna bör behållas endast när starka skäl talar

för detta. K/ anser att största möjliga anpassning till samarbetskonventio-

nen bör eftersträvas när det gäller utformningen av lagsuftningen.

I remissyttrande över 1974 ärs betänkande framhåller Svenska patentombudsföreningen att det enligt dess uppfattning är angeläget att den nordiska rättsenheten bevaras också vid anslutning till ett internationellt system. Även KF betonar vikten av likformighet i de nordiska ländernas Jag-

stiftning på detta omräde.

Kommitténs förslag att svensk patenträtt i princip bör anpassas till den curopeiska patentkonventionen, både sävitt avser de materiella rättsreglerna och såvitt avser patentansökans form och innehäll, har berörts av 18

remissinstanser. Den föreslagna anpassningen av svensk rätt till konven-

tionen tillstyrks av 17 remissinstanser, Svea hovrätt. Stockholms tingsrätt, försvarets civilförvaltning. Stockholms universitets juridiska fakultet, patentverket. regeringsrätten, Ingenjörsvetenskapsakademin, Läkemedelsindustriföreningen, Svenska arbetsgivareföreningen. Föreningen för industriellt rättsskydd, Svenska industriens patentingenjörers förening. Svenska patentombudsföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges industriförbund. Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare. En remissinstans. Statsverkens ingenjörs-

förbund, anser däremot att patentlagen i samband med ett tillträde inte

omedelbart bör ändras mer än som direkt är nödvändigt för tillträdet.

Åtta av de remissinstanser som tar upp frågan om en anpassning av svensk rätt till den europeiska patentkonventionen, juridiska fakulteten vid Stockholms universitet. patentverket. Ingenjörsvetenskapsakademin, Svenska arbetsgivareföreningen, Föreningen för industriellt rättsskydd. Svenska patentombudsföreningen, Sveriges industriförbund och Stockholms handelskammare. framhåller att denna fråga inte bör knytas till tillträdesfrägan. En harmonisering av europeisk patenträtt är sålunda enligt

dessa remissinstanser viktig i sig. Svenska patentombudsföreningen, som har avstyrkt att Sverige f.n. tillträder konventionen, anför sålunda att en

anpassning till konventionen bör ske eftersom ett förenhetligande av

den materiella patenträtten i Europa är av största vikt.

Juridiska fakulteten, Föreningen för industriellt rättsskydd och Sveriges

advokatsamfund ifrågasätter dessutom om det inte nu finns skäl att över-

väga att i svensk rätt införa vitesförbud som sanktion mot patentintrång. De framhäller därvid att en sådan sanktion förekommer i många andra län-

der och att den är ändamålsenlig. Juridiska fakulteten anför vidare att

straffsanktionen sällan kommer till användning på ifrågavarande rättsom-

Prop. 1977/78:1 Del A 158

råde och att skadeständssanktionens ettektivitet i hög grad minskas av de störa svårigheter som i regel föreligger att bevisa den skada som ett pautentinträng har medfört. nagot som enligt fakulteten inte sällan leder till påfal-

lande låga skadestand. Säväl fakulteten som föreningen anser att införande

av möjlighet att meddela vitestörbud skulle ytterligare anpassa svensk patenträtt till vad som gäller i andra industriländer.

Vad angår kommitténs förslag att upphäva bestämmelserna i 3 kap. patentlagen om nordisk patentansökan anser Svenska uppfinnareföreningen all dessa bestämmelser bör stå kvar i patentlagen till dess det har visat sig utt de system som skapas genom samarbetskonventionen och den europeiska piatentkonventionen fungerar och utvecklingen på det patenträttsligå området i de nordiska länderna har stabiliserats så att man med säkerhet kan utgå från att nuvarande 3 kap. inte kommer att behöva sättas i kraft under överskådlig tid. tt bibehällande av bestämmelserna om nordisk patentunsökan kan enligt föreningen inte medföra skada eller förfång utan kan anses utgöra en positiv faktor för Sveriges möjligheter att päverka förhandlingarna beträffande den curopeiska patentkonventionen.

IAS Föredraganden

Kommittén har ansett att bestämmelser i tre avseenden behöver tas in i svensk lagstiftning för att Sverige skall kunna tillträda samarbetskonven-

tionen. För det första måste enligt kommittén i lagstiftningen tas in bestämmelser om rättsverkan här i landet av en internationell patentansökan som omfattar Sverige. Kommittén har vidare ansett att i lagstiftningen måste regleras vilka krav en sådan ansökan skall uppfylla i fråga om form och imnehåll för att godtas här. Slutligen måste enligt kommittén ges bestämmelser om hur en internationell patentansökan skall fullföljas i Sverige och om handläggningen vid den svenska patentmyndigheten av sådan ansökan som har fullföljts hit i behörig ordning. Kommitténs förslag har lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Jag delar kommitténs uppfattning att i svensk lagstiftning måste tas in bestämmelser i de avseenden som nu nämnts.

Kommittén anser däremot inte att vare sig den internationella nyhetsgranskningen eller den internationella förberedande patenterbarhetspröv-

ningen kan regleras i svensk lagstiftning. Som skäl härför har kommittén

anfört all sådan granskning resp. prövning utförs enligt konventionens bestämmelser. Inte heller i detta avseende har kommitténs ställningstagande föranlett kritik under remissbehandlingen.

Om det svenska patentverket utses till myndighet för internationell nyhetsgranskning kommer dess verksamhet i detta hänseende att utgöra ”internationella funktioner”. som faller utanför ramen för verkets verksamhet som svensk myndighet. Dess funktioner som internationell nyhetsgranskningsmyndighet kommer i stället att utgöra en del av verksamheten

Prop. 1977/78:1 Del A 159

inom den union för samarbete i fråga om handläggningen av patentansökningar som bildas genom konventionen. Det nu sagda gäller också den in-

ternationella förberedande patenterbarhetsprövningen och det svenska pa-

tentverkets uppgifter om det utses att utföra sådan prövning. Enligt min mening är det därför riktigt utt. som kommittén har gjort. utgå från att påtentverkets eventuella verksamhet som myndighet för internationell nvhetsgranskning och internationell förberedande patenterbarhetsprövning bör regleras direkt av konventionen och tillämpningsföreskrifterna till denna samt av det avtal som skall ingås mellan den svenska myndigheten och WIPO:s internationella byrå. I den mån organisatoriska förändringar inom patentverket blir nödvändiga som följd uv ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen får bestämmelser härom utfärdas i administrativ ordning.

I fråga om patentverkets verksamhet som mottagande myndighet enligt

samarbetskonventionen har kommittén föreslagit att i den svenska lagstitt-

ningen skall tas in bestämmelser av vilka framgår hur Sverige har utnyttjat de valmöjligheter som samarbetskonventionen ger när det gäller mottagande myndighets handläggning av internationella patentansökningar. Enligt kommittén bör i svensk lagstiftning också ges vissa grundläggande bestäm-

melser om patentverkets handläggning av internationella patentansökning-

ar I dess egenskap av mottagande myndighet och vad en sökande som ger

in en sådan ansökan till den svenska patentmyndigheten har att laktta. Kommitténs förslag till reglering i dessa avseenden har lämnats utan erin-

ran. Bestämmelser i dessa frågor har av kommittén tagits in i patentkungö-

relsen. Jag delar kommitténs uppfattning att författningsföreskrifter bör

ges i de frägor som nu nämnts och att dessa föreskrifter bör tas in i patentkungörelsen.

Vad därefter angår den lagstiftning som fordras för ett svenskt tillträde till den curopeiska patentkonventionen har kommittén ansett att bestämmelser måste ges i svensk lagstiftning om verkan av europeiskt patent och europeisk patentansökan. Dessutom har kommittén föreslagit vissa bestämmelser om omvandling av europeisk patentansökan till nationell patentansökan. Några erinringar mot kommitténs förslag i dessa avseenden har inte framförts under remissbehandlingen. Jag delar kommitténs uppfattning att dessa frågor måste regleras i svensk lagstiftning för att Sverige

skall kunna ullträda den europeiska patentkonventionen. Konventionens reglering av förutsättningarna för att curopeiskt patent skall kunna förklaras ogiltigt har föranlett kommittén att föreslå vissa ändringar i gällande

rätt. Jag återkommer senare till denna fråga (avsnitt 11.12.5).

Kommittén har också behandlat frägan om och i vilken omfattning den

svenska lagstiftningen vid ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen bör anpassas till konventionerna

när det gäller nationella patent och patentansökningar. Kommittén har ansett att den svenska lagstiftningen bör anpassas till konventionerna

Prop. 1977/78:1 Del A 160

utom på de punkter där starka skäl talar för att nu gällande reglering behålls trots att den avviker från konventionerna. Kommitténs inställning i detta avseende har nästan undantagslöst hälsats med tillfredsställelse av remissinstanserna. Även jag delar kommitténs uppfattning när det gäller önskvärdheten att anpassa svensk rätt till vad som kommer att gälla enligt konventionerna. Liksom kommittén anser jag att det måste vara en fördel för näringsliv och uppfinnare. om den svenska tlagstiftningen bäde såvitt avser de materiella rättsreglerna och sävitt avser ansökans form och innehäll överensstämmer med vad som kommer att gälla i övriga Västeuropa. För det svenska patentverket. som kan förväntas bli utsedd till internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationeH förberedande patemerbarhetsprövning. måste det givetvis vara en fördel om samma föreskrifter gäller beträffande alla påtentansökningar som handläggs vid patentverket.

I 1976 års betänkande berörs också frågan om anpassning av svensk rätt

på vissa punkter till marknadspatentkonventionen. Som jag nyss nämnde anser jag att det innebär väsentliga fördelar, om svensk patenträtt överensstämmer med vad som kommer att gälla i övriga västeuropeiska industristater. Jag återkommer till denna fråga i samband med behandlingen av de

olika punkter där en sådan anpassning kan vara aktuell.

Tre remissinstanser. juridiska fakulteten vid Stockholms universitet. Föreningen för industriellt rättsskydd och Sveriges advokatsamfund, har föreslagit att en harmonisering skall övervägas också på en punkt som inte berörs av konventionerna. nämligen sävitt gäller vitesförbud som sanktion mol patentintrång. De har framhållit att en sådan sanktion förekommer I mänga andra länder.

För egen del anser jag att frågan om att införa vitesförbud som sanktion inom patenträtten förtjänar att övervägas. Jag är emellertid inte beredd att ta slutlig ställning till denna fråga förrän den har utretts närmare och näringslivets och uppfinnarnas synpunkter inhämtats. Jag vill dessutom

framhalla att de problem som juridiska fakulteten har pekat på i sitt remissyttrande har intresse också på andra områden av immaterialrätten. Jag vill påpeka att frågan om införande av vite som sanktion i varumärkeslagstiftningen f. n. utreds av varumärkesutredningen (Ju 1974: 10). Det kan därför finnas anledning att överväga frågan om ändringar i patentlagens sanktionsregler i ett vidare sammanhang. På grund av vad jag sålunda har an-

fört anser jag det inte lämpligt att nu lägga fram något förslag som avser vitesförbud som sanktion vid patentintrång.

Kommittén har föreslagit att de bestämmelser av patenträttslig art som behövs för ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen tas in i patentlagen och patentkungörelsen.

Förslaget har lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Även jag

finner en sådan lösning lämplig. I likhet med kommittén anser jag att pa-

tentlagsuftningen blir mera överskädlig om internationella patentansök-

Prop. 1977/78:1 Del A 161

ningar. curopeiska patentansökningar och europeiskt patent regleras i samma författningar som nationella patent och patentansökningar. Jag de-

lar också kommitténs uppfattning att de bestämmelser i patentlagen som

rör enbart internationella patentansökningar resp. europeiska patent och patentansökningar bör sammanföras till särskilda kapitel. Som kommittén anför torde en sådan systematik ge den bästa översikten över de särskilda regler i patentlagen som gäller i fräga om sådana ansökningar och patent.

I 1976 års betänkande har kommittén föreslagit att bestämmelserna i puatentlagen om nordisk patentansökan. dvs. lagens 3 kap.. skall upphävas. Bortsett från en remissinstans har detta förslag lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Liksom kommittén anser jag att det numera inte är realistiskt att räkna med att systemet med nordiska patentansökningar kommer att förverkligas. Denna uppfattning delas av berörda departement i de övriga nordiska länderna. Jag föreslår därför att 3 kap. patentlagen upphiivs. Motsvarande förslag har redan lagts fram i Danmark och torde komna att läggas fråm i Finland och Norge.

Mot bakgrund av mitt förslag att upphäva det nuvarande 3 kap. patentlagen föreslår jag att det särskilda kapitlet om internationell patentansökan fas In som et nytt 3 kap. och att det särskilda kapitlet om curopeiskt patent och europeisk putentansökan placeras sist i pwtentlagen som 11 kap.

I det följande (avsnitt 11.2--11.19) skall jag ta upp vissa patenträttsliga frågor som är av principiell karaktär eller i övrigt av större betydelse. Jag skall också behandla vissa frågor rörande försvarsuppfinningar tavsnitt 11.200.

Förutom ändringar I patentlagen och lagen (1971:1078) om försvarsupp-

finningar föranleder ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen och den curopeiska patentkonventionen ändringar i lagen (1946: 816) om bevisupptagning åt utländsk domstol och i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Vidare föranleder det till den europeiska patentkonventionen hörande erkännandeprotokollet viss lagstiftning. Den lagstiftning som föranleds av detta protokoll bör tas in i en särskild lag.

Ett tillträde till samarbetskonventionen och den curopeiska patentkon-

ventionen föranleder även ändringar i lagen (1937: 249) om inskränkningar

I rätten att utbekomma allmänna handlingar (den s.k. sekretesslagen). Jag har emellertid för avsikt att under hösten innevarande år lägga fram förslag till förhållandevis omfattande ändringar i denna lag och jag anser det lämp-

ligt att i det sammanhanget behandla även de ändringar som föranleds av ett tillträde ull konventionerna. På grund härav lägger jag inte nu fram nåä-

got förslag om ändring i sekretesslagen.

11.2 Patenterbarhetsvillkoren I2A Gällande rätt

Patenterbarhetsvillkoren anges I I och 2 §§ patentlagen. Den grundläg- I Riksdagen 197778. 1 samt. Nr I. Del A

Prop. 1977/78:1 Del A 162

gande bestämmelsen finns i IS. Där föreskrivs att patent får meddelas på uppfinning som kan ”tillgodogöras industriellt". 12 § uppställs som ytterhgare villkor att uppfinningen väsentligen skiljer sig från vad som har blivit känt före dagen för patentansökningen.

Förutom det grundläggande kravet att det skall vara fråga om en uppfinning som kan tillgodogöras industriellt innehätler I $ också vissa ytterligare avgränsningar av det patenterbara området. Från patenterbarhet undaun-

tas salunda uppfinning vars utnyttjande skulle strida mot goda seder eller

allmän ordning. Vidare undantas växtsorter och djurraser samt väsentligen biologiskt förfarande för framställning av växter eller djur. Patent får dock meddetas på mikrobioltogiskt förfarande eller alster av sådant förturande. En ytterligare inskränkning av det patenterbara området görs I övergängsbestämmelserna till patentlagen. Där föreskrivs sålunda att om en uppfin-

ning avser livs- eller läkemedel. patent inte får meddelas på själva alstret

intill dess regeringen förordnar annat.

Någon närmare precisering av begreppet uppfinning görs inte i lagtex-

ten. I nordisk rätt har emellertid genom doktrin och praxis utbildats ett

tämligen fast putenträttsligt uppfinningsbegrepp. I förarbetena till de nordiska patentlagarna redovisas utförligt innebörden av detta begrepp (NU 1963: 6.5. 96 TT.. prop. 1966:40 s. S4ff). En uppfinning som kan tillgodogöras industriellt anses sålunda föreligga endast om uppfinningen har teknisk karaktär och teknisk effekt samt är reproducerbar.

I fråga om kravet att uppfinningen skall ha teknisk karaktär uttalade de

nordiska patentkommittéerna 1 1963 års betänkande att det knuppast var möjligt att exakt ange vad detta krav innebär. Kommittéerna ansäg emellertid att i detta krav i vart fall fåg att det skulle vara fråga om en lösning av en uppgift med hjälp av naturkrafterna. dvs. med ett lagbundet utnyttjände

av naturens materia och energi.

Till följd av kravet att en uppfinning skall ha teknisk karaktär föll enligt de nordiska patentkomnuttéerna rena upptäckter utanför det patenträttsligå uppfinningsbegreppet. Med upptäckt avses i detta sammanhang upptäckt av något som finns i naturen men som förut inte har varit känt. Detsamma gällde vetenskapliga teorier och rena anvisningar för det mänskliga intellektet. Till sådana anvisningar räknades enligt kommittéerna bl. a. vis-

så undervisningsmetoder. metoder för skrift. system för stenografi eller bokföring. metoder för reklam. regler för spel, penningsystem och stads-

planer (NU 1963:6 s. 97). Huruvida datorprogram omfattas av uppfinningsbegreppet har varit före mål för viss tvekan. men efter ett avgörande i regeringsrätten år 1974 får anses att detta inte är fallet (Regeringsrättens årsbok 1974 s. 19).

Enligt de nordiska patentkommittéerna borde i viss omfattning även uppfinningar varigenom man delvis utnyttjar den levande naturen anses ha

teknisk karaktär. Detta skulle enligt kommittéerna ofta vara fallet i fråga

om upplinningar som används inom lantbruk och skogsbruk. Kom-

Prop. 1977/78:1 Del A 163

mittéerna nämnde i detta sammanhang att patent hade meddekaus på framställning av antibiotika genom utnyttjunde av bakteriers och svampars organismer. De framhöll att. medan patent kunde meddelas på uppfinning som avser framställning av serum i en levande djurorganism, patent hade vilgrats på användning av människokroppen för serumframställning. Kommittéerna ansåg vidare att metoder för behandling av människokroppen eller levande djurs kroppar normalt föll utantör det patenträttsliga uppfinningsbegreppet. Like- och operationsmetoder skulle därför inte vara patenterbara. Det anmärktes dock att patent hade meddelats på förfarande för permanentning av här och på förfarande för röntgenfotografering med användning av kontrastmedel. Vidare erinrade kommittéerna om att i de nordiska länderna patent hade meddelats på uppfinningar som avser utt främja djurs eller växters tillväst samt på förfaranden och ämnen som ökar fruktsamheten hos djur eller växter (NU 1963: 6 s. 97).

Kravet att en uppfinning för att vara patenterbar skall ha teknisk karak-

tär ansågs av de nordiska patentkommitteerna vara det viktigaste villkoret för patenterbarhet. Detta krav antyds i lagtexten genom föreskriften att en uppfinning för att kunna patenteras skall kunna tillgodogöras industriellt.

Det bör I detta sammanhang framhållas. att ordet "industriellt i patentla-

gen liksom i 1883 års Pariskonvention för industriellt rättsskydd har en avsevärt vidare innebörd än i allmänt språkbruk (NU 1963:6 s. 100ft.. prop. 1966: 40 s. 68). Härmed avses sålunda inte bara industri i egentlig mening utan även andra näringsgrenar. Såsom industriell verksamhet anses t. ex. också handel, jordbruk. skogsbruk och offentlig förvaltning.

Kraven på teknisk effekt och reproducerbarhet ligger enligt kommittéerna i själva ordet uppfinning (NU 1963:6 s. 102). Kravet att en uppfinning skall ha teknisk effekt innebär enligt de nordiska patentkommitteerna att det tekniska problem som uppfinningen avser skall ha lösts genom uppfinningen och att det för en fackman är i vart fall sannolikt att den pästädda effekten erhålls om uppfinningen utövas. När det gäller kravet på reproducerbarhet innebär detta enligt kommittéerna att uppfinningen har sådan karaktär att den avsedda effekten med säkerhet erhälls vid ett upprepat riktigt utövande av uppfinningen.

Som förut nämnts får enligt 2 § patentlugen patent meddelas endast på uppfinning som väsentligen skiljer sig från vad som har blivit känt före dagen för patentansökningen. Detta villkor innefattar i sig två skilda krav.

nämligen kravet på avAert och kravet på uppfinningshöjd. Nyhetskravet innebär att uppfinningen inte får avse något som redan är känt. Kravet på

uppfinningshöjd innebär att uppfinningen inte endast måste vara ny utan även måste innefatta en sådan utveckling av tekniken att den väsentligen skiljer sig frän vad som redan är känt. Den faktiska innebörden av dessa två krav beror givetvis på vad som enligt lagen skall anses som känt.

[ 25 patentlagen anges också vad som skall anses känt. Som känt anses

sålunda allt som har blivit allmänt tillgängligt före dagen för putentansök-

Prop. 1977/78:1 Del A 164

ningen. oavsett på vilket sätt det har skett. samt innehållet i patentansökningar som har gjorts här i landet före ansökningsdagen. om dessa ansök-

ningar blir allmänt tillgängliga enligt 22. $ patentlagen. I fråga om ansökan

som åtnjuter prioritet skall vid tillämpning av detta lagrum ansökningen

anses gjord den dug från vilken prioritet åtnjuts.

Irån nyhetskravet görs två undantag. Patent får sålunda meddelas utan hinder av att uppfinningen inom sex månader före ansökningsdagen har blivit allmänt tillgänglig till följd av uppenbart missbruk i förhållande till

sökanden eller någon från vilken denne härleder sin rätt eler till följd av att sökanden eller någon från vilken denne härleder sin rätt har förevisat upp-

tinningen på officiell eller officiellt erkänd internationell utställning.

11.222 Koöonventionerna

Samarbetskonventionen innehåller inte någon reglering av de patenterbarhetsvillkor som fär föreskrivas I de fördragsslutande staterna. Den förberedande patenterbarhetsprövning som kan ske enligt konventionens kap. IH syftar endast till att få ett preliminärt. icke bindande utlåtande huruvida den uppfinning som söks skyddad förefaller att vara ny, ha uppfinningshöjd och kunna tillgodogöras industriellt (art. 33). De kriterier efter vilka denna bedömning enligt konventionen skall göras överensstämmer i huvudsak med patenterbarhetsvillkoren i svensk rätt.

I den europeiska patentkonventionen regleras patenträttens föremål i ar-

uiklarna 52—57. I artikel 52.1 föreskrivs sålunda att curopeiskt patent med-

delas på uppfinning som är ny, har uppfinningshöjd och kan tillgodogöras

industriellt. Uttrycket "industriell" ges i konventionen en vid innebörd (art. 57). En uppfinning skall sålunda anses kunna tillgodogöras industriellt om den kan tillverkas eHer användas i någon form av industriell verksamhet. däri inbegripet jordbruk.

Konventionens uppfinningsbegrepp avgränsas i artikel 52.2 genom en uppräkning av exempel på vad som inte I något fall skall anses som uppfinning. Utanför begreppet uppfinning faller sålunda upptäckter, vetenskapliga teorier och matematiska metoder samt konstnärliga skapelser. Detsam-

ma gäller planer, regler och metoder för intellektuell verksamhet. för spel

eller för affärsverksamhet samt datorprogram. Framläggande av information skall inte heller anses som uppfinning. Det är att märka att denna uppräkning inte är uttömmande.

I artikel 52.4 görs en ytterligare begränsning av det patenterbara områ-

det. Där föreskrivs sålunda att metoder för kirurgisk eller terapeutisk be-

handling av människokroppen eller av djur samt sådana metoder för diagnostisering som utövas på människokroppen eller på djur inte skall anses vara uppfinningar som kan tillgodogöras industriellt. Alster, särskilt äm-

nen och blandningar. som är avsedda för användning vid utövande av nå-

gon av dessa metoder är däremot enligt uttrycklig föreskrift i och för sig patenterbara.

Prop. 1977/78:1 Del A 165

I artikel 53 undantas vissa uppfinningar. som eljest skulle kunna falla under konventionens upplinningsbegrepp. från det patenterbara omrädet. Furopeiskt patent meddelas sålunda inte på uppfinningar vars utnyttjande eler offentliggörande skulle strida mot allmän ordning Cordre public) eller goda seder. Europeiskt patent meddelas inte heller på växtsorter eller djurraser eller väsentligen biologiskt förfarande för framställning av växter eller djur. Patent får dock meddelas på mikrobiologiska förfaranden och alster av sådana förfaranden.

En uppfinning skall enligt artikel 54 anses som ny. om den inte utgör del av teknikens ståndpunkt. Till teknikens ständpunkt räknas allt som har blivit allmänt tillgängligt före den europeiska patentansökningens ingivningsdag oavsett hur det har skett. Åtnjuter ansökningen prioritet. omfattar teknikens ståndpunkt allt som hur blivit allmänt tillgängligt senast dagen före prioritetsdagen. Som del av teknikens ståndpunkt anses även innehållet i sädan tidigare europeisk patentansökan som ännu inte har publicerats före ingivningsdagen resp, prioritetsdagen men som senare publiceras av det

europeiska patentverket. Sådan tidigare ansökan fär dock beaktas endast såvitt avser stat som är designerad både i den tidigare och i den senare

gjorda ansökningen när resp. ansökan publiceras.

En särskild nyhetsregel uppställs i fråga om ämnen och blandningar som är avsedda att användas som hjälpmedel vid sådana metoder för kirurgisk eller terapeutisk behandling eller för diagnosticering som skall utövas på människor eller djur. Såvitt gäller ämnen eller blandningar som förut är kända fär patent meddelas på användning som hjälpmedel vid metod som nyss nämnts förutsatt att användning av ämnet eller blandningen vid nägon sådan metod inte är känd tidigare (art. 54.57

I artikel 55 föreskrivs vissa undantag från nyhetskravet. Nyhetshinder

föreligger sålunda inte om uppfinningen inom sex månader före den dag då den europeiska patentansökningen ingavs har blivit allmänt tillgänglig till följd av uppenbart missbruk i förhällande till sökanden eller någon från vilken denne härleder sin rätt. Detsamma gäller om uppfinningen inom summa tid har blivit allmänt tillgänglig ull följd av att sökanden eller nägon frän vilken denne härleder sin rätt har före visat uppfinningen på sådan officiell eller officiellt erkänd internationell utställning som avses I den i Paris den 22 november 1928 avslutade konventionen om internationella utställning-

ar.

Uppfinningshöjd skall enligt artikel 56 anses föreligga om uppfinningen för en fackman inte är närliggande i förhållande till teknikens ståndpunkt. Vid avgörande av huruvida uppfinningshöjd föreligger skall till teknikens ståndpunkt inte räknas innehållet i tidigare europeiska patentansökningar som inte har publicerats före den dag då ifrågavarande ansökan görs.

Enligt den europeiska patentkonventionen får patent på själva alstret, s.k. produktpatent. meddelas såvitt avser kemiska produkter, livs- och läkemedel. Fördragsslutande stat. vars nationella lag inte medger dylika pro-

Prop. 1977/78:1 Del A 166

duktpateni. ges emellertid rätt att genom reservation som görs senast vid tillträdet till konventionen upprätthålla förbudet mot sådana produktpatent under en övergangstid på högst tio är från det att konventionen har trätt I kraft fart. 167.2.a och art. 167.3). Stat som har avgivit sådan reservation är förpliktad att återta den så snart omständigheterna medger det tart. 167.440. Om särskilda sköl föreligger. får den europeiska patentorganisationens förvultningsräd ge fördragsslutande stat rätt att behälla förbudet mot produktpatent på sådana alster under ytterligare högst fem är tart. 167.3).

H23 Komnutten

Kommitten erinrar till en början om att vid prövning av europeisk patentansökan det europeiska patentverket skall beakta endast de patenterbarhetsvillkor som föreskrivs i den europeiska putentkonventionen. FTalan om ogilughet av curopeiskt patent prövas däremot för varje fördragsslutande stat av den statens domstolar. Kommittén framhätter också att curopeiskt patent får ogiltigförklaras endast på någon av de grunder som anges i artikel 138.111 konventionen eller om den uppfinning som patentet avser

inte uppfyller kruven i vederbörande stats lag på nyhet och uppfinnings-

höjd i förhållande ull sådan uppfinning som har sökts skyddad genom nationell patentansökan med tidigare ingivnings- eller prioritetsdag än den ansökan som ligger till grund för det europeiska patentet. Nationell domstol får däremot inte ogiltigförklara europeiskt patent på den grunden att

det inte uppfyller annat patenterbarhetsvillkor som föreskrivs i nationell

Jag, I artikel 1381 föreskrivs bl.a. att europeiskt patent får förklaras ogiltigt om det avser något som inte är patenterbart enligt artiklarna 52—357.

Kommittén framhaller att det i och för sig inte finns nägot hinder för fördragsslutunde stat att såvitt gäller nationella patent uppställa flera patenterbarhetsvillkor än de som anges i konventionen och läta åsidosättande av sådana villkor utgöra ogiltighetsgrund gentemot nationella patent. Om en sädan ordning tillämpades I Sverige, skulle detta emellertid leda till att en patentsökande skulle kunna få giltigt patent för Sverige i form av europeiskt patent I fall där det inte hade varit möjligt att få giltigt patent meddefat av det svenska putentverket. Detta kan enligt kommittén inte vara rimligt. Kommittén anser därför det i praktiken vara nödvändigt att de patenterbarhetsvillkor som uppställs i den svenska patentlagstiftningen inte i något avseende går utöver de patenterbarhetsvillkor som föreskrivs i den europeiska patentkonventionen.

En jämförelse mellan gällande svensk rätt och den europeiska patentkonventionen ger enligt kommittén vid handen att det sätt på vilket det putenterbara området anges I den svenska lagtexten och i konventionen skilder sig åt I vissa avseenden. Kommittén påpekar att konventionens regle-

ring bl. a. är avsevärt utförligare. Trots olikheterna i bestämmelsernas ut-

formning är emellertid enligt kommittén det patenterbara omrädet enligt

Prop. 1977/78:1 Del A 167

svensk rätt och enligt konventionen detsamma. Kommittén bortser därvid från det i svensk rätt tills vidare gällande förbudet mot produktpatent på

livs- och läkemedel. Kommittén anser att någon ändring av den svenska

patentlagstiftningen i vad avser det patenterbara området inte erfordras för att isak uppnå överensstämmelse med vad som kommer att gälla enligt konventionen. Skillnaden 1 utformning mellan den svenska lagtexten och konventionstexten är emellertid så stor att det enligt komniutteén finns anledning att överväga en anpassning av den svenska lagstiftningen i redak-

tionellt avseende.

Baäde I konventionen och i svensk rätt krävs för patenterbarhet att uppfinningen är ny och har oppfinningshöjd. Vad som skall anses känt vid bedömning av nyhetskravet regleras enligt kommittén I prineip på summa

sätt i konventionen och i svensk rätt. Däremot. anför kommittén. skiljer

sig svensk rätt och konventionen i fråga om vad son skall beaktas vid bedömmning av kravet på uppfinningshöjd. Enligt svensk rätt anses sålunda som känt i förhållande till en patentansökan även innehållet 1 tidigare svenska patentansökningar som inte har blivit offentliga före den dag då

den nva ansökningen gjordes. om desså tidigare ansökningar sedermera blir allmänt ullgängliga enligt 22 § patentlagen. Detta gäller bade vid uvgö-

rande av huruvida uppfinningen är ny och vid bedömning av huruvida den har uppfinningshöjd. Enligt den europeiska patentkonventionen anses innehållet i tidigare europeisk patentansökan. som sedermera publiceras. söm del av teknikens ståndpunkt endast vid avgörandet av huruvida den patentsökta uppfinningen är nv.

Kommittén erinrar om att frågan huruvida och I vilken omfattning innehallet i tidigare ansökan. som inte har blivit allmänt tillgänglig innan en senare ansökan görs. skall anses som känt i förhållande till den senare ansökningen var föremål för ingående överväganden i förarbetena till patentla-

gen (NU -1936:6 s 128 tf. prop. 1966:40 s. BII..s. S4f0. Kommittén anför

att den lösning som denna lag innehåller och som överensstämmer med vad som föreslogs i 1963 års nordiska betänkande under remissbehandlingen av nämnda betänkande blev utsatt för kritik från åtskilliga remissinstanser. Lämpligheten av den valda lösningen har sålts I fråga även efter lägarnas ikraftträdande. Enligt kommittén är det uteslutet att efter ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen i den svenska lagstiftningen behålla en från konventionen avvikande reglering när det gäller den grundläggande frågan vud som skall beaktas vid avgörande av huruvida en patentsökt uppfinning har uppfinningshöjd. Kommittén föreslår därför att

den svenska lagstiftningen anpassas till konventionen i detta avseende. Kommittén anser att den föreslagna ändringen torde tillgodose önskemå-

len från dem som har kritiserat gällande rätt på denna punkt.

Vad angår innebörden av kravet på uppfinningshöjd påpekar kommittén

alt. enligt uttalande av första lagutskottet i samband med behandlingen av

[966 års proposition med förslag till patentlag. kravet på uppfinningshöjd

Prop. 1977/78:1 Del A 168

borde skärpas i förhållande till den praxis som då hade utbildats (f£.U 1967:353 s. 23). Med utgångspunkt från de diskussioner som ägde rum under förarbetet till den europeiska patentkonventionen anser sig kommittén kunna utgå från att den uppfinningshöjd som kommer att krävas av det europeiska putentverket kommer att överensstämma med den praxis som f.n. tillämpas i Norden. Enligt kommittén finns det i vart fall inte anledning att räkna med att de skillnader sont kan uppstå kommer att orsaka några praktiska olägenheter.

Kommittén tar härefter upp frågan om anpassning av den svenska lagtexten till konventionen I redaktionellt avseende. Komnuttén erinrar därvid om att europeiskt patent kan förklaras ogiltigt om det har meddelats i strid mot de patenterbarhetsvillkor som uppställts i konventionen medan ett svenskt patent enligt gällande rätt kan förklaras ogiltigt. om patentet bar meddelats i strid mot I eller 2 § patentlagen. Med utgängspunkt i att patenterbarhetsvillkoren enligt dessa paragrafer i deras nu gällande lydelse i suk helt överensstämmer med de patenterbarhetsvillkor som föreskrivs i konventionen anser kommittén att det i patentlagen skulle kunna föreskrivas all även curopeiskt patent fär förklaras ogiltigt, om det har meddelats trots att villkoren enligt I och 288 inte var uppfyllda. En sådan lösning skulle medföra den fördelen att talan vid svensk domstol om ogiltighet av patent skulle komma att prövas enligt samma bestämmelser oberoende av om ogiltighetstalan avser europeiskt patent eller patent meddelat av det

svenska patentverket. En alternativ lösning skulle enligt kommittén vara att i patentlagen ta in

en bestämmelse av innebörd att europeiskt patent får förklaras ogiltigt såvitt gäller Sverige. om det avser något som inte är patenterbart enligt artiklarna 52-571 konventionen. En dylik bestämmelse mäste emellertid enligt kommittén kompletteras med en föreskrift av innebörd att europeiskt patent får förklaras ogiltigt, om det inte uppfyller kraven på nyhet och uppfinningshöjd i förhållande till svensk patentansökan med tidigare ingivnings- eller prioritetsdag än den ansökan som ligger till grund för det curopeiska patentet eller i förhållande till svenskt patent grundad på sådan tidigare ansökan. Kommittén anser emellertid att enbart en hänvisning till

konventionstexten inte är godtagbar på en så viktig punkt. Enligt kom-

mittén bör i patentlagen uttryckligen anges under vilka förutsättningar curopeiskt patent kan ogiltigförklaras såvitt avser Sverige. Kommittén föreslår därför att i patentlagen skall föreskrivas att curopeiskt patent får förklaras ogiltigt om det har meddelats trots att de patenterbarhetsvillkor som anges I lagen inte är uppfyllda.

Det kan emellertid enligt kommittén ifrågasättas om inte en sädan lösning med den nuvarande utformningen av patenterbarhetsvillkoren i 1 [8 patentlagen i andra fördragsslutande stater skulle kunna ge upphov till tveksamhet huruvida grunderna för ogiltigförklaring av europeiskt patent såvitt avser Sverige helt överensstämmer med vad som föreskrivs i kon-

Prop. 1977/78:1 Del A 169

ventionen. Kommittén påpekar att lägförarbeten av det slag som föreligger I Sverige saknar motsvarighet i åtskilliga av de stater som förväntas tillträda konventionen. Kommittén anför vidare att de nordiska kommittéer som nu har övervägt vilka författningsändringar som föranleds av den europeiska patentkonventionen har ansett det vara av vikt att nordisk rättspraxis kommer att tillmätas betydelse i andra fördragsslutande stater när det gäller tolkning och tillämpning av konventionens bestämmelser om villkoren för putenterbarhet. Enligt kommittéernas uppfattning är utsikterna i detta avseende större. om patenterbarhetsvillkoren i de nordiska patentlagarna ges en utformning som nära ansluter sig till utformningen av motsvarande

bestämmelser i konventionen. Patentpolicykommitén förordar därför att

I $ patentlagen ges en avfattning som nära ansluter sig till konventionens bestämmelser rörande avgränsningen av det putenterbara området. En sådan lösning skulle enligt kommittén i allt väsentligt innebära en kodifiering av doktrin och praxis.

Såvitt avser livs- och läkemedel erinrar kommittén om att enligt 1884 års patentförordning gällde att patent inte fick meddelas på själva alstret utan endast på särskilt förfarande för framställning av detta. Genom 1967 ärs patentlag upphävdes i princip förbudet mot produktpatent på livs- och läkemedel. I övergångsbestämmelserna till denna lag föreskrivs dock att patent inte får meddelas på alster som är livs- eller läkemedel förrän regeringen förordnar annat. Något sådant förordnande har inte meddelats.

Enligt kommittén måste det anses uteslutet att i den svenska patentlagstiftningen behålla förbudet mot produktpatent på livs- och läkemedel sävitt avser patent som meddelas av det svenska patentverket. om sådana produktpatent kan meddelas för Sverige av det europeiska patentverket. Vid ett svenskt tillträde ull konventionen uppkommer därför enligt kommittén endast frågan om Sverige skall avge reservation för att därigenom få möjlighet att upprätthålla förbudet mot dylika produktpatent under en övergångstid på högst femton är.

I 1966 års proposition uttalade föredragande departementschefen att det från samhällelig synpunkt inte fanns något hållbart skäl för förbud mot produktpatent på livs- och läkemedel men att förbudet borde bibehållas under en övergångstid till dess motsvarande ändring allmänt hade genomförts i andra industriländer (prop. 1966: 40 s. 70).

Kommittén anser att det inte heller i dag finns nägot hållbart skäl för ett

förbud mot produktpatent på livs- och läkemedel. Den framhåller att de

stater som tillträder den curopeiska patentkonventionen och som i dag inte

tillåter sådana produktpatent kommer, i vart fall efter en övergångstid, att

bli tvungna att tillåta dylika produktpatent. Vidare pekar kommittén på att marknadspatentkonventionen inte medger något undantag från möjligheten att få produktpatent på livs- och läkemedel. Kommittén anser det uteslutet att Danmark skulle behålla ett sådant förbud för nationella patent sedan marknadspatentkonventionen har trätt i kraft för dess del. Såvitt gäller

Prop. 1977/78:1 Del A 170

Norge upplyser komnuttén att man där överväger att behålla förbudet mot sådana produktpatent och att Norge vid ett tillträde ull konventionen därför kan komma att utnyttja reservationsmöjligheten för att i vart fall under en övergångstid kunna behålla förbudet. Huruvida förbudet mot produktpatent på livs- och läkemedel kommer att upphävas I Finland är enligt kommittén en öppen fråga.

Kommittén anser att övervägande skäl talar för att förbudet I överganesbestämmelserna till patentlagen att meddela produktpatent på livs- och Iöäkemedel upphävs I sumband med att den europeiska patentkonventionen träder i kraft. Om förbudet upphävs finns mie anledning för Sverige att vid ullträde vill konventionen avge reservatton på denna punkt.

I artikel 54.5 1 den curopeiska patentkonventionen finns som förut nämnts en särskild bestämmelse om vad som skall anses känt när det gäller ansökan om patent på redan kända ämnen eller blandningar som är avsedda för användning som hjälpmedel vid sådana metoder för kirurgisk eller terapeutisk behandling eller för diagnosticering som utövas på människor eller djur. Patent får sålunda meddelas på användning vid metod som nyss nämnts om användning av ämnet eler blandningen vid nagon sådan metod inte är känd tidigare.

Om det i svensk rätt övergangsvis gällande förbudet mot produktpatent på livs- och läkemedel upphävs utan att i patentlagen imförs en bestämmelse som svarar möt konventionens artikel 54.5. skulle enligt kommittén patent på hjälpmedel för medicinsk behandling enligt svensk rätt kunna med-

delas I större utsträckning än enligt konventionen. nämligen inte bara i frå-

gå om den först uppfunna användningen som sädant hjälpmedel utan även i fråga om andra därefter uppfunna användningar för sådana ändamal. En- Het uttalande av föredragande departementseheten i 1966 års proposition (prop. 1966:40 s. 71f.0 skulle det nämligen inte vara uteslutet att en ny biofögisk verkan av ett redan patenterat läkemedel kan ha sådan uppfinningshöjd i förhållande till det tidigare patentet att ett nytt självständigt patent kan meddelas. Kommittén finner inte anledning att i svensk rätt medge patent i fråga om användning av sådana hjälpmedel som nu avses tundra fall än som medges i den europeiska patentkonventionen. Kommittén föreslår

S därför att i patentlagen tas in en bestämmelse som svarar mot artikel 54

IH.2.4 Remissyttrandena

Som framgår av den tidigare redogörelsen tar komnutten i förevarande sammanhang upp fyra huvudfrågor. nämligen spörsmålet om saklig och redakttonell överensstämmelse mellan patentlagen och den europeiska patentkonventionen I vad avser regleringen av det putenterbara området. slopandet av kravet att uppfinning skall visa uppfinningshöjd gentemot inne-

hållet i tidigare putentansökningar även om dessa ännu inte har blivit of-

fentliga när uppfinningen patentsöks. upphävande av det övergångsvis

Prop. 1977/78:1 Del A 171

kvarstående förbudet mot produktpatent på livs- och läkemedel samt en särskild reglering av nyhetshindret i fråga om hjälpmedel vid vissa medicinska förfaranden.

Kommittens förslag rörande regleringen i patentlagen av det patenterbara Området har berörts av juridiska fakulteten vid Stockholms universitet. patentverket. Läkemedelsindustriföreningen. Föreningen för industriellt rättsskydd och Svenska patentombudsföreningen.

Patentombudsföreningen förklarar att den inte har något alt erinra mot att den svenska lagtexten i redaktionellt avseende anpassas till konventionstexten. Föreningen anser liksom kommittén alt en sådan anpassning inte innebär någon saklig ändring av gällande svensk rätt. Juridiska fakiltteten och Föreningen för industriellt frättsskydd anser att de preciseringar av det patenterbara området som den föreslagna anpassningen av patentlagen tull konventionen skulle innebära i allt väsentligt är en kodifiering av vad som redan gäller enligt doktrin och praxis. Föreningen uttalar dessutom att den fylligare beskrivningen av uppfinningsbegreppet framstår som en fördel eftersom lagtexten därigenom blir mer informativ än den f.n. är.

Putentverketr och Läkemedelsindustriföreningen unför att den av kommiltén föreslagna anpassningen till konventionen I ett hänseende innebär en inskränkning av det patenterbara området i förhållande ull gällande rätt. Dessa remissinstanser framhäller att konventionens reglering innefattar ett förbud mot patent på förfaranden för diagnostisering som skall utförus på människor eller djur. De erinrar om att i nordisk praxis patent har meddelats på förfarande för upptagande av röntgenbild med användning av röntgenkontrastmedel. Patentverket uttalar att förslaget innebär en onödig skärpning i förhållande till nuvarande praxis och anser att man utan någon större olägenhet kan underlåta att anpassa svensk rätt till konventionen på denna punkt. Läkemedelsindustriföreningen, som anser att vinsten av en anpassning till konventionen på denna punkt är av ringa betydelse. motsätter sig den föreslagna ändringen av gällande rätt.

Förslaget att slopa kravet på uppfinningshöjd gentemot inne hället I sådana ansökningar som inte har blivit offentliga innan uppfinningen patentsöks hälsas med tillfredsställelse av Föreningen för industriellt rättsskydd, Svenska industrieas patentingenjörers förening och Patentombudstföreningen. Försvarets eivilförvaltning anför i sitt yttrande att en reglering i enlighet med kommitténs förslag visserligen kan medföra att patent beviljäs olika sökande på alltför likartade uppfinningar samt att svårighet kan uppstå att bestämma patentskyddets omfattning. Civilförvaltningen anser emellertid att fördelarna med en anpassning till konventionen är så stora alt de överväger de nackdelar som den föreslagna ändringen kan medföra.

Kommittens förslag att upphäva det övergangsvis gällunde förbudet mot

produktpatent på livs- och läkemedel behandlas av socialstyrelsen, statens

livsmedelsverk. piutentverket. näringsfrihetsombudsmannen. Kooperativa

Prop. 1977/78:1 Del A 172

förbundet, Ingenjörsvetenskapsakademin, Läkemedelsindustriföreningen. Svenska föreningen för indusriellt rättsskydd, Svenska industriens patentingenjörers förening. Svenska patentombudsföreningen och Svenska

uppfinnareföreningen.

Socialstyrelsen. som särskilt övervägt putemerbarhetsbestämmelserna i fråga om läkemedel, har inte något att erinra mot kommittens förslag i den deien. Statens lvsmedelsverk framhåller it principen om produktpatent på hysmedel har accepterats i patentlagen. Livsmedelsverket anser därför alt det inte är motiverat att Sverige vid tillträde till don europeiska patentkonventionen avger reservation i fråga om produktpatent på livsmedel. Verket uttalar att den svenska patentlagen ger möjlighet till ingripande om en patenträtt i enskilt fall skulle utnyttjas på ett sätt som strider mot fundamentala samhällsintressen, exempelvis inom livsmedelsförsörjningen.

Näringsfrihersombudsmannen (NOJ anför att upphiivande av förbudet

mot produktpatent på livs- och fåkemedel innebär en utvidgning av det putenterbara området. Detta kan enligt NO leda till ett ökat antal fall av motsättningar metan patenthavarens berättigade krav på ensamrätt och konkurrensintressena. Med hänsyn till de positiva effekterna av en ökad internationell samordning på patentområdet vill NO dock inte motsätta sir kommittens förslag.

Putentverker delar kommitténs uppfattning att förbudet mot produktpatent på livs- och läkemedel bör upphävas och att det inte finns anfedning för Sverige att utnyttja reservutionsrätten enligt den europeiska patentkonventionen. Verket anför att för dess del övergängen till produktpatent på livs- och läkemedel innebär att det komplicerade systemet med s. k. analo- 2iförfaranden i princip bortfaller. Vidare blir det enligt patentverket inte längre nödvändigt att ta ställning till huruvida en substans är att betrukta som livs- eller läkemedel.

Föreningen för industriellt rättsskydd, Patentombudsföreningen och Läkemedelsindustriföreningen hilsar med tillfredsställelse förslaget att upphiva det enligt övergängsbestämmelserna till patentlagen gällande förbudet mot produktpatent på livs- och läkemedel. Även Svenska industriens patentingenjörers förening stöder detta förslag. Ingenjörsvetenskapsa-

kadenmin anser att möjligheten att få produktpatent på livs- och läkemedel

gör det lättare för läkemedelsindustrin att få ersättning för sina forskningsoch utvecklingskostnader. Enligt Föreningen för industriellt rättsskydd togs vid patentlagens tillkomst det principiella ställningstagandet att patent på sädana produkter skulle vara tillåtna. Det framstår enligt föreningen som ohällbart att upprätthålla det övergängsvis kvarstående förbudet mot sädana produktpatent. Om man i övrigt godtar uppfattningen att patentskyddet fyller en viktig utvecklingsfrämjande funktion, ter det sig enligt

föreningen inte rimligt att inta motsatt ståndpunkt i fråga om livs- och läke-

medel. Risken för missbruk bör enligt föreningen mötas med de patenträttsliga regler som finns för detta ändamål. såsom reglerna om tvångsli-

Prop. 1977/78:1 Del A 173

cens. Patentombudsföreningen uttalar att förbudet mot produktpatent på livs- och läkemedel bör upphävas snarast. även om Sverige inte tillträder den curopeiska patentkonventionen.

Två remissinstanser, Kooperativa förbundet (KT) och Svenska uppfinnareföremningen, motsätter sig förslaget att nu upphäva det övergängsvis

kvarstäende förbudet mot produktpatent på livs- och läkemedel. KF anser

all Sverige bör helt utnyttja reservationsmöjligheterna för utt kunna bibehålla detta förbud under en övergångstid. i vart fall såvitt gäller livsmedel, så att tillräckliga erfarenheter kan vinnas under den tid som reservation i

detta avseende får omfatta, dvs. högst 15 är från konventionens ikraftträ-

dande. Vidare anser KF det angeläget att övergångstiden utnyttjus för att

få klarhet i hur de övriga nordiska länderna ställer sig i denna fråga. Upp-

finnareföreningen uttalar att produktpatent på livs- och läkemedel i det övervägande antalet fall torde komma att sökas av stora företag som ett monopol- och konkurrensinstrument. Föreningen tror att sådana patent endast i enstaka fall skulle kunna användas som skydd för enskild uppfinnare. Föreningen anser att livsmedel är av betydande intresse från konsumentsynpunkt och att produktpatent på livsmedel fortfarande inte bör medges.

Vad slutligen gäller kommitténs förslag att i svensk rätt införa en bestämmelse som motsvarar artikel 54.5 i den europeiska putentkonventionen har detta I och för sig lämnats utan erinran av remissinstanserna. Patentombudsföreningen ifrågasätter emellertid huruvida kommitténs uttalanden om gällande rätt såvitt avser möjligheten att få patent på känt ämne

är riktiga. Kommitténs uttalanden tyder enligt föreningen på att gällande svensk rätt tillåter att patent meddelas på en känd substans eller blandning

avsedd för en bestämd ny användning. Enligt föreningen finns det i patentverkets praxis inte stöd för uppfattningen att patent i något fall skulle kunna meddelas på ett redan känt ämne som produktpatent. Om en ny användning av ett känt ämne uppfinns. bör enligt föreningen patent i stället meddelas på användningen. Skulle användningen i princip vara utesluten från patentskydd. bör enligt föreningen något patent inte meddelas. Föreningen uppfattar konventionsbestämmelsen så alt den ger en möjlighet som eljest inte skulle ha funnits att få patent på en produkt för viss användning, inte patent på användning av en produkt. Om svensk rätt har det innehåll som synes framgå av kommitténs uttalanden. skulle enligt föreningen produktpatent på ämnen och blandningar för viss angiven användning kunna meddelas i större utsträckning enligt svensk rätt än enligt konventionen. Detta är enligt föreningen oliämphgt. Föreningen anser att den svenska regleringen av denna fråga bör överensstämma med konventionen. Det bör enligt föreningen klargöras att denna reglering inte får tolkas så att patent kan meddelas på känd substans eller blandning avsedd för annan användning än de medicinska behandlingar som avses i artikel 54.5.

Prop. 1977/78:1 Del A 174

H255 Föredraganden

Vid prövning av europeisk patentansökan skall det europeiska patentverket beakta endast de patenterbarhetsvillkor som föreskrivs i den europeiska patentkonventionen. Talan om ogiltighet av curopeiskt patent prövas för varje fördragsslutande stat av den statens domstolar. Furopeiskt patent får ogluigförklaras endast på någon av de grunder som anges i konventionen. Bland dessa grunder aterfinns det fall att patentet har meddelats I strid mot patenterbarhetsvillkoren enligt konventionen. Nationell domstol får sålunda inte ogiltigförklara europeiskt putent på den grunden att patentet inte uppfyller annat patenterbarhetsvillkor som föreskrivs i nationell lag.

Sasom kommittén har framhållit finns det i och för sig inte något hinder för fördragsslutande stat att såvitt gäller nationellt patent föreskriva flera patenterbarhetsvillkor än de som anges i konventionen och låta åsidosättande av sådana villkor utgöra ogiltighetsgrund endast i fräga om nattonellt patent. Kommittén har emellertid ansett att det vid ett svenskt tillträde ull den europeiska patentkonventionen i praktiken är nödvändigt att patenterbarhetsvillkoren enligt svensk rätt inte går utöver patenterbarhetsvillkoren enligt konventionen. Det skulle nämligen annars bli möjligt utt få europeiskt patent för Sverige it fall då nationellt svenskt patent inte kan meddeläs. Denna bedömning har inte mött någon invändning under remissbehandlingen och jag vill för egen del ansluta mig till den.

I fråga om patenterbarhetsvillkoren skiljer sig svensk rätt från regleringen i den europeiska patentkonventionen främst i två hänseenden. Den första av desså skillnader gäller vad som skall beaktas vid bedömning av huruvida en uppfinning har uppfinningshöjd. På denna punkt har könventionen säsom komnutten anfört ett annat materiellt innehåll än 2 § patentlagen. Den andra skillnaden hänför sig ull angivandet av det påtenterbara omrädet. BI. a. är regleringen i konventionen I detta hänseende avsevärt utförligare än I patentlagen. Med utgångspunkt i dessa skillnader har patentpohlcykommittén tagit upp frågan om en unpassning av svensk rätt till konventionens bestämmelser. I anslutning härtill har kommittén också behandlat spörsmålen om slopande av det övergängsvis kvarstående förbudet mot produktpatent på livs- och läkemedel samt om en särskild reglering efter mönster av konventionen såvitt avser nyhetshindret i fråga om hjälpmedel vid medicinska förfaranden.

För att patent skall kunna meddelas på en uppfinning gäller enligt svensk rätt att uppfinningen måste både vara ny och ha uppfinningshöjd inte endast I förhållande till vad som faktiskt har blivit känt före den dag då uppfinningen patentsöks utan också I förhållande tll innehållet I tidigare här i landet gjorda patentansökningar som då ännu inte har offentliggjorts men som sedermera blir allmänt tillgängliga. Kommittén har föreslagtt att kravet på uppfinningshöjd i förhållande till innehållet i tidigare ansökningar

Prop. 1977/78:1 Del A 175

som ännu inte har offentliggjoris skall slopas. Förslaget har godtagits av remissinstanserna.

Läkhet med kommittén anser jag det uteslutet att efter ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen It den svenska lagstiftningen behälla en från konventionen avvikande reglering när det gäller den grundläggunde frågan vad som skall beaktas vid avgörande av huruvida en patent-

sökt uppfinning har uppfinningshöjd. Jag biträder därför Kommitténs för-

slag att den svenska lagstiftningen anpassas till konventionen på denna punkt.

När det gäller angivundet av det patenterbara området har kommittén gjört en ingaende jämförelse mellan konventionen och svensk rätt. Därvid har kommittén funnit att det sätt på vilket det patenterbara området anges I den svenska lagtexten i vissa avseenden skiljer sig från det sätt på vilket det patenterbara området anges i konventionstexten. Trots olikheterna i bestämmelsernas utformning har kommittén emellertid ansett att det patenterbara området är detsamma enligt gällande svensk rätt och enligt konventionen. Skillnaden i bestämmelsernas utformning är dock sä stor att kommittén har funnit det påkallat att anpassa den svenska lagtexten till konventionen i redaktionellt avseende. Om inte en sådan anpassning görs, skulle enligt kommitten kunna uppstå tveksamhet i andra fördragsslutande

stater huruvida grunderna för ogiltigförklaring av europeiskt patent såvitt avser Sverige helt överensstämmer med vad som föreskrivs i konventio-

nen. En anpassning av det slag som kommittén har föreslagit innebär främst att i lagen tas in preciseringar av det patenterbara området.

Kommitténs uppfattning att det patenterbara omrädet är detsamma enligt svensk rätt och enligt konventionen delas i allt väsentligt av remissinstanserna. Uvä remissinstanser anser emellertid att det i ett avseende föreligger en skillnad. nämligen sävitt gäller metoder för diagnostisering. Enligt konventionen är metoder för diagnostisering undantagna från patenterbarhet i den mån sådan metod är avsedd att utövas på människor eller djur. Dessa två remissinstanser har framhällit att i svensk praxis patent har meddelats på vissa sådana förfaranden. exempelvis förfarande för röntgenfotografering med användning av kontrastmedel.

Enhgt I $ patentlagen gäller att patent kan meddelas på uppfinning som kan tillgodogöras industriellt. Patentlagen innehåller dock inte någon närmare precisering av det patenträttsliga uppfinningsbegreppet. dvs. vad som menas med uppfinning som kan tillgodogöras industrielft. Som jag tidigare har anfört har emellertid detta begrepp i doktrin och praxis fått ett tämligen fast innehåll. Uppfinning i patentlägens mening anses sålunda

föreligga endast om uppfinningen har teknisk karaktär och teknisk effekt

samt är reproducerbar.

De väsentligaste avgränsningarna av det patenträttsliga uppfinningsbegreppet följer av kravet på teknisk karaktär. På grund av detta krav anses upptäckter, vetenskapliga teorier och rena anvisningar för det mänskliga

Prop. 1977/78:1 Del A 176

intellektet falla utanför det patenträttsliga uppfinningsbegreppet. Som exempel på sådana anvisningar har nämnts bl.a. vissa undervisningsmetoder. metoder för skrift. system för stenografi eller bokföring. metoder för reklam samt regler för spel. penningsystem och stadsplaner. Vidare anses detta krav innebära att metoder för behandling av människokroppen och levande djurs kroppar normalt faller utanför det patenträttsliga uppfinningsbegreppet. Under senare tid har frågan huruvida datorprogram omfattas av upplinningsbegreppet varit föremäl för regeringsrättens prövning. Datorprogram som sådana har därvid ansetts vara av rt huvudsak samma karaktär som anvisningar för det mänskliga intellektet och därför inte putenterbara som sådana.

Om man bortser från vad som sagts om metoder för behandling av möänniskor och djur har de begränsningar av det patenträttsliga uppfinningsbeereppet som anses gälla I svensk rätt sina motsvarigheter i de exempel som ges I den europeiska patentkonventionen på vad som inte är en uppfinning i konventionens mening. I konventionen nänms också särskilt konstnärliga skapelser bland undantagen. Det torde emellertid vara fullständigt klart att konstnärliga skapelser som sådana enligt svensk rätt inte anses ha teknisk karaktär.

Vad gäller metoder för behandling av människokroppen och levande djurs kroppar anses I svensk rätt att läke- och operationsmetoder inte t nägot fall är patenterbara. Däremot är rättsläget i övrigt inte helt klart på detta område. Patent har sålunda meddelats på förfarande för röntgenfotografering med användning av kontrustmedel. Ett sådant förfarande är givetvis uvsett att utövas på bla. människor. Konventionens bestämmelser är något strängare I vad avser behandling i sjukvärdssammanhang. Enligt konventionen är sålunda metoder för kirurgisk eller terapeutisk behandling samt metoder för diagnostisering alltid undantagna från patenterbarhet, om de är avsedda att utövas på människor eller djur.

Som framgår av vad jag nu har sagt skulle en avgränsning av det putenträttsliga uppfinningsbegreppet efter mönster från konventionen för svenskt vidkommande i huvudsak inte innebära annat än en kodifiering uv gällande doktrin och praxis. En sådan anpassning av den svenska lagstiltningen till konventionstexten har. som kommittén framhållit. väsentliga fördelar vid ett svenskt tillträde till Konventionen. Enligt min mening har den även ett värde I sip som ett bidrag till ett föronhettigande av grundtärggande bestämmelser i europeisk patenträtt. En fullständig anpassning av

svensk rätt till konventionen såvitt avser det patenträttsliga uppfinnings-

begreppet skulle innebära en viss inskränkning i fråga om möjligheten utt få patent på metoder för behandling av människor och djur. Diagnosmetoder avsedda att utövas direkt på människors och levande djurs kroppar skulle sålunda komma att falla utanför det patenträttsliga uppfinningsbegreppet. Enligt min mening kan några betänkligheter knappast anföras mot

en anpassning av svensk rätt till konventionen på denna punkt. Sadana

Prop. 1977/78:1 Del A 177

diagnosmetoder bör enligt min mening inte betraktas annorlunda än läkeoch operationsmetoder.

Till följd av vissa ytterligare föreskrifter i I $ patentlagen är emellertid det patenterbara området något mindre än det skulle vara om det bestämdes enbart av det patenträttsliga uppfinningsbegreppet. Sålunda undantas från patenterbarhet uppfinning vars utnyttjande skulle strida mot goda seder eller allmän ordning. Vidare föreskrivs att patent inte får meddelas på växtsorter eller djurraser eller väsentligen biologiskt förfarande för fram-

ställning av växter eler djur. Från den senare föreskriften görs dock det

undantaget att patent får meddelas på mikrobiologiskt förfarande och alster av sådant förfarande. Dessa ytterligare avgränsningar av det patenterbara området har sina direkta motsvarigheter i den europeiska patentkonventionen.

Mot bakgrund av vad jag nu anfört biträder jag kommitténs förslag att begränsningarna i patentlagen av det patenterbara området skall vara desamma som i den europeiska patentkonventionen.

Kommittén föreslår vidare att det nu gällande förbudet mot produktpatent på livs- och läkemedel upphävs. Förslaget har vunnit anslutning från

flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. Två remissinstanser. Kooperativa förbundet och Svenska uppfinnareföreningen. har emellertid

motsatt sig alt förbudet upphävs nu. i vart fall såvitt gäller livsmedel. Dessa remissinstanser har förordat att Sverige vid ett tillträde till den curopeiska patentkonventionen begagnar sig av den reservationsmöjlighet som konventionen ger för att under sä lång tid som möjligt kunna bibehålla förbudet.

Som jag tidigare har nämnt får curopeiskt patent meddelas på alster som är livs- eller läkemedel. Fördragsslutande stat kan dock genom att avge reservation uppnä att sådana produktpatent under en övergångstid av tio eller. under vissa förutsättningar. högst 15 år inte får rättsverkan i den sta-

ten.

I 1966 ärs proposition uttalade föredragande departementschefen att det

från samhällelig synpunkt inte fanns något hållbart skäl för förbud mot pro-

duktpatent på livs- och läkemedel. Ett sådant förbud borde enligt hans uppfattning dock behållas under en övergångstid till dess utt motsvarande

förbud avvecklades i andra industristaters patentlagstiftning. Inte heter

jag anser det från samhällelig synpunkt finnas skäl för att upprätthålla ett förbud mot produktpatent på livs- och läkemedel. Liksom när det gäller undra patent finns bestämmelser som ger möjligheter till ingripande om produktpatent på livs- eller läkemedel skulle missbrukas. t. ex. patentlagens bestämmelser om tvängslicens. Jag vill också påpeka att omfattningen av den ensamrätt som en patenthavare har kan inskränkas entigt konkurrensbegränsningslagstiftningen. Vad angår utvecklingen i andra länder

bör märkas att marknadspatentkonventionen inte medger någon reservation mot den europeiska patentkonventionen i fråga om produktpatent på

12 Riksdagen 1977178.1 saml. Nr I. Del A

Prop. 1977/78:1 Del A 178

livs- och läkemedel. I den proposition med förslag till ändrad patentlagstiftning som nyligen har lagts fråm i Danmark förordas också att det övergängsvis gällande förbudet mot sådana produktpatent upphävs. Mot bakgrund av vad jag nu har sagt anser jag tiden mogen att för Sveriges del upphäva förbudet mot produktpatent på livs- och läkemedel. Om detta förbud nu upphävs är det inte aktuellt för Sverige att avge reservation mot den europeiska patentkonventionen sävitt avser giltigheten av sådana produktpa-

tent.

Den curopeiska patentkonventionen innehäller. som jag förut har nämnt, en bestämmelse enligt vilken metoder för kirurgisk eller terapeutisk behandling samt metoder för diagnosticering är uteslutna från det patenterbara omrädet i den mån de är avsedda utt utövas på människor eller djur. I konventionen föreskrivs emellertid att alster som är avsedda att användas vid sådana metoder kan patenteras. Detta gäller enligt konventionen särskilt i fråga om ämnen och blandningar. Sålunda kun exempelvis en operationsteknik inte patenteras men väl ett instrument som är avsett att användas vid sådan teknik. Att patent på sådana alster kun meddelas enligt gällande svensk rätt torde det inte råda något tvivel om.

Konventionen innehåller emellertid också en bestämmelse av innebörd att det eljest gällande nyhetskravet inte utesluter möjligheten att få patent på känt ämne eller känd blandning för användning vid sådana medicinska metoder som inte själva är patenterbara. Villkoret är dock att användningen av ämnet eller blandningen inte förut är känd inom någon metod av det slag som det här är fråga om, dvs. metoder för kirurgisk eller terapeutisk behandling eller metoder för diagnosticering som är avsedda att användas på människor eller djur. Kommittén har föreslagit att samma reglering skall införas I svensk rätt. Förslaget har inte mött någon erinran under remissbehandlingen. Däremot ifrågasätter en remissinstans, Patentombudsföreningen. om kommittén, när den bedömt behovet av lagstiftning, har utgått från en riktig uppfattning om gällande rätt på denna punkt. Föreningen har sålunda ansett att kommittén i sina uttalanden ger intryck av att det enligt svensk rätt är möjligt att få patent på ett förut känt ämne, avsett för en

bestämd ny användning. Föreningen har hävdat att detta inte överens-

stämmer med svensk praxis. I sådana fall bör enligt föreningen patent

meddelas på den nya användningen av alstret och inte på alstret som så-

dant. Skulle användningen i princip vara utesluten från patentskydd, bör enligt föreningen något patent inte meddelas.

Som jag tidigare har sagt anser jag att patenterbarhetsvillkoren i svensk

rätt bör vara desamma som i den europeiska patentkonventionen. I likhet med kommittén anser jag därför att svensk rätt bör anpassas till Konventio-

nen I fråga om möjligheten att få patent på medicinsk användning av kända ämnen eller blandningar.

När det gäller den fråga som har väckts av patentombudsföreningen vill

jag anföra följande. Enligt konventionens ordalydelse torde europeiskt pa-

Prop. 1977/78:1 Del A 179

tent på ämne eller blandning såsom hjälpmedel vid metoder av ifrågavarande slag komma att meddelas i form av produktpatent vars skyddsomfång är begränsat till den användning som unges i putentkravet. Detsamma bör enligt min uppfattning gälla I fråga om patent meddelade av den svenska patentmyndigheten i dessa fall: När det gäller frågan huruvida patent. som avser känt ämne eller känd blandning i viss användning, i övriga fall skall meddelas i form av användningsbundet produktpatent eler i form av påtent på användning av produkten synes den förhärskande meningen vara att endast patent på användning bör meddelas när uppfinningen gäller ett förut känt ämne eller en förut känd blandning. Jag kan i princip ansluta mig vill denna uppfattning. Den svenska patentmyndigheten bör dock i detta hänseende beakta den praxis som utvecklas vid det europeiska patentverket.

11.3 Produktskyddets omfattning IH3A Gällande rätt

I patentlagen finns inte någon bestämmelse rörande patentskyddets omfattning för patent som avser alster. s.k. produktpatent. Enligt uttalande av föredragande departementschefen i 1966 års proposition (prop. 1966: 40 s. 71 ff.) ansågs emellertid de allmänna patenterbarhetsvillkoren i patentlagen leda till att patent på en kemisk förening kunde gälla endast inom de användningsomräden som angivits i patentkruven och andra områden som för fackmannen kunde anses närliggande i förhållande till dessa. I propositionen framhölls i sammanhanget att det inte var uteslutet att annan kunde påvisa nya användningsområden av ett ämne och erhålla självständigt patent på användning av ämnet inom dessa områden. Vid bestämmande av gränserna för användningsområden som kan anses täckta av patentet borde emellertid enligt vad dåvarande departementschefen vidare framhöll inte anläggas ett alltför snävt betraktelsesätt, utan den som hade uppfunnit ämnet och påvisat dess praktiska nytta borde ges en rimlig marginal. I frågå om hithörande ämnen borde det dessutom vara tillätet att ange flera olika användningsområden utan att uppfinningen därmed skulle anses ocnhetlig. Till slut framhölls att det fick ankomma på praxis att vtterligare precisera gränserna för patentskyddet i de fall som nu avses. Någon närmare reglering i lagtexten av denna fråga syntes enligt departementschefens mening knappast lämplig eller möjlig.

Enligt departementschefens uttalande skulle alltså de allmänna patenterbarhetsvillkoren medföra ätt patentskyddet för alster som är kemisk förening är användningsbundet. Detsamma torde i princip gälla för andra alster. I de av patentverket utfärdade patentbestämmelserna har tagits in en föreskrift att om uppfinning avser ett alster, t.ex. en kemisk produkt. användningen skall anges i patentkravet. om den inte klart framgär av de

Prop. 1977/78:1 Del A I80

egenskaper hos alstret som har angivits i patentkravet (3 § punkt 3 andra stycket).

1.3.2 Konventionerna

Eftersom samarbetskonventionen inte behandlar materiell patenträtt. berörs spörsmalet om produktskyddets omfattning inte i den konventionen. I den curopeiska patentkonventionen anges inte uttryckligen om

skyddet för produktpuatent är användningsbundet eller oinskränkt, dvs.

medför skydd mot varje tänkbar användning av produkten. Det är dock klart att det under utarbetandet av konventionen förutsattes all curopeiskt patent ätminstone såvitt avser kemiska föreningar skulle kunna medföra

oinskränkt produktskydd. Detta följer enligt vissas uppfattning också mot-

sättningsvis av en föreskrift i artikel 167.2.a av innebörd att fördragsslu-

tande stat under en övergänestid inte behöver tillerkänna curopeiskt paå-

tent rättsverkan i den staten till den del patentet ger ett skydd som avser kemiska produkter. livsmedel eller läkemedel som sådana.

11.3.3 Kommittén

Patentpolicykommitten påpekar att frågan om omfattningen av skyddet

för produktpatent diskuterades ingående under förarbetet till 1967 års

nordiska patentlagar (NU 1963:6 s. 110ff., prop. 1966:40 s. 71f.). Denna fråga, vilken enligt kommittén har särskild betydelse såvitt avser kemiska föreningar, livsmedel och läkemedel, togs upp därför att de nordiska pu-

tentkommittéerna föreslog att det tidigare förbudet mot patent på sådana

produkter skulle upphävas.

I 1963 års betänkande föreslog de nordiska patentkommittéerna att de nya patentlagarna borde grundas på principen om oinskränkt produktskydd. Kommittéerna ansåg sålunda att ett system med användningsbundet produktskydd ofta skulle vältla praktiska svårigheter när det gällde att göra en rimlig avgränsning av patentskyddet. Vidare skulle man enligt kommittéerna lätt kunna komma i det läget att patenthavaren inte kunde hävda sin patenträtt på grund av den osäkerhet som föreläg när det gällde

att avgöra för vilken användning alstret i ett visst fall såldes. Dessutom

åberopade kommittéerna att principen om ett omskränkt produktskydd i praxis tillämpades i Storbritannien och USA samt att denna princip kunde förväntas bli införd i det planerade systemet med curopeiska patent. En av den norska kommitténs medlemmar uttalade sig dock till förmån för ett an-

vändningsbundet produktskydd. Till denna uppfattning anslöt sig vid remissbehandlingen bl. a. de nordiska industriförbunden. Enligt dessa för-

bund borde man i vart fall avvakta utvecklingen i andra industriländer innan ett oinskränkt produktskydd infördes i de nordiska länderna.

Efter remissbehandlingen av 1963 års betänkande togs frågan om patent-

Prop. 1977/78:1 Del A 181

skyddets omfattning vid produktpatent upp till förnyade överväganden vid nordiska departementsöverkläiggningar. Vid dessa överläggningar nåddes enighet om att produktskyddet borde vara användningsbundet. Någon ändring av den lagtext som hade föreslagits 1 1963 ärs betänkande gjordes dock inte. Vid överläggningarna uttalades i stället att de av de nordiska kommittcerna föreslagna allmänna patenterbarhetsvillkoren innebar att produktskyddet var användningsbundet. I 1966 års proposition anslöt sig.

som förut nämnts. dåvarande departementschefen till denna mening. Patentpolicykommittén konstaterar att utvecklingen sedan år 1967, då den nordiska patentlagstiftningen antogs. har gått i riktning mot ett oin-

skränkt produktskydd. Principen om ett oinskränkt produktskydd tillämpas numera I åtskilliga större industriländer, t.ex. Frankrike. Förbundsrepubliken Tyskland. Storbritannien och USA. De nordiska länderna torde sålunda enligt kommittén nu vara I stort ensamma bland industriländerna att tillämpa ett användningsbundet produktskydd. Kommittén anmärker

att frägan om produktskyddets omfattning livligt har diskuterats t ätskilliga

länder och särskilt i Förbundsrepubliken Tyskland, sedan produktskydd för kemiska föreningar infördes där i samband med en revision av den tyska patentlagstiftringen år 1968. Kommittén anför att den tyska patentlagsuftningen visserligen inte uttryckligen anger huruvida patentskyddet vid

produktpatent skall vara användningbundet eller omskränkt men att det ef-

ter ett domstolsavgörande i högsta instans år 1972 torde få anses klarlagt all principen om oinskränkt produktskydd skall tillämpas (avgörande av

Bundesgerichtshof den 14 mars 1972 i fallet ”Imidazoline”, berört I Ge-

werblicher Rechtsschutz und Urheberrecht 1972 s. 541 och i Nordiskt Immateriellt Rättsskydd 1974 s. 349).

Med utgångspunkt i att europeiska patent för Sverige som avser alster i vissa fall mäste ges ett oinskränkt produktskydd är det enligt kommittén efter ett tillträde ull den curopeiska patentkonventionen otänkbart att i svensk rätt för motsvarande fall fortsätta att tillämpa ett användningsbundet produktskydd för patent som har meddelats av det svenska patentverket. Med hänsyn till den utveckling mot ett oinskränkt produktskydd som har ägt rum förordar kommittén emellertid att principen om oinskränkt produktskydd införs i svensk rätt oavsett om Sverige tillträder den europeiska patentkonventionen eller ej. Enligt kommittén bör den praxis, som kommer att utbildas vid det europeiska patentverket vid tillämpning av denna princip, tillmätas stor betydelse i Sverige.

Till skillnad mot vad som anfördes under förarbetena till 1966 års propo-

sition anser kommittén inte att de allmänna patenterbarhetsvillkoren i patentlagen ger någon ledning vid avgörandet av om patentskyddet vid pro-

duktpatent enligt svenskt rätt är oinskränkt eller användningsbundet. På

grund härav finner kommittén det inte nödvändigt att göra någon ändring i lagtexten för att ange den föreslagna förändringen i fråga om produktskyddets omfattning. Om en uttrycklig töreskrift ges i patentlagen att produkt-

Prop. 1977/78:1 Del A 182

patent leder till oinskränkt produktskydd. torde det enligt kommittén vara nödvändigt att I lagtexten reglera också under vilka förutsättningar produktpatent fär meddelas. Entigt kommittén skulle det emellertid vara förenat med stora svårigheter att i lagtext ange när en uppfinning skall anses ha sådan karaktär att patentansökan bör leda till patent på produkten som sådan. Denna fråga blir enfigt kommittén av större vikt vid tillämpning av principen om oinskränkt produktskydd än i ett system med användningsbundet produktskydd. En reglering av denna fråga i lagtext synes därför kommittén inte lämplig.

För att ett oinskränkt produktskydd skall kunna erhållas mäste enligt kommittén krävas utt själva produkten är en uppfinning som uppfyller patentlugens patenterbarhetsvillkor. bla. kravet på uppfinningshöjd. Om produkten visserligen är ny men uppfinningen av produkten som sådan saknar uppfinningshöjd och det endast är en viss användning av produkten som medför en ny och okänd teknisk effekt, bör sökanden enligt kommittén I stället i ett system med oinskränkt produktskydd endast erhälla skydd för denna användning av produkten. Kommittén uttalar att erfaren-

heterna från USA visar att det i ett system med oinskränkt produktskydd

ställs större krav på uppflinningshöjd hos produkten som sädan för att produktpatent skall komma i fråga än vad som är vanligt enligt nuvarande nordisk praxis. Gpplinningar som inte anses ha tillräcklig uppfinningshöjd i fräga om själva produkten skulle sålunda I ett sådant system ges ett mera begränsat skydd i form av patent på användning av produkten.

Kommittén konstaterar I detta sammanhang att den som i ett system med oinskränkt produktskydd får patent på en ny användning av en tidigare patenterad produkt blir beroende av produktpitentet. Detta innebär enligt Kommittén I praktiken att han inte får utnyttja sin uppfinning utan medgivande av det äldre patentets innehavare. om han inte genom tvängslicens har fått rätt därvill.

Om uppfinningen av själva alstret uppfyller kravet på uppfinningshöjd. anser kommittén att uppfinnaren I framtiden bör vara berättigad till ett oinskränkt produktskydd. även om endast en enda praktisk användning har kunnat pävisas uv honom vid ansökningstillfället. Genom uppfinningen ställs nämligen en förut okänd produkt till förfogande för forskning och ut-

veckling och detta har enligt kommittén visat sig kunna leda till att nya an-

vändningsområden senare påvisas. Som tidigare nämnts kan emellertid

uppfinningar som avser nya användningar av den patenterade produkten

enligt kommittén endast leda till beroende patent.

Kommittén framhäller att skillnaden i sak mellan ett användningsbundet

och ett oinskränkt produkiskydd inte bör överdrivas. I den mån ett alster i sig utgör en uppfinning av så kvalificerat slag att produktpatent skulle kunna meddelas i ett system med oinskränkt produktskydd, kan nämligen en-

ligt kommittén redan enligt nuvarande nordisk praxis patentskydd erhållas

över så vida användningsområden att detta skydd i praktiken närmar sig

Prop. 1977/78:1 Del A 183

det oinskränkta produktskyvddet.

En övergång i svensk rätt ull principen om oinskränkt produktiskydd medför enligt kommittén vissa övergångsproblem.

Vad först gäller patent som har meddelats före övergängen till den nya principen finner kommittén det uppenbart att dessa patent även i fortsättningen skall medföra användningsbundet produktskydd. Kommituén förklarar att detta får anses följa av 39 § patentlagen. Där föreskrivs att påtentskyddets omfattning bestäms av patentkraven. Som tidigare nämnts skall enligt patentbestämmelserna I fråga om uppfinning som avser alster användningen anges I patentkruvet. om det inte framgår av alstrets egenskaper sådana dessa har angivits i kravet.

Kommittén tar också upp frågan om vilket produktskydd som skall gälla för patent som meddelas på grund av ansökan som har gjorts före övergången till principen om oinskränkt produktskydd men som ännu inte har uvgjorts då denna övergång sker. Om sådant patent gavs ett oinskränkt produktskydd, skulle detta enligt kommittén drubba den som efter det att ansökningen gjordes. men innan övergången till oinskränkt produktskydd genomfördes. hade börjat med en användning av produkten som inte angavs I putentansökningen och som inte heller kan anses vara närliggande i förhållande tull användning som angavs I ansökningen. Ett sådant obilligt resultat skulle visserligen till en del kunna undvikas genom införande av föranvändarrätt i fall då produktskyddet kom att omfatta användningar som det inte skulle ha gjort enligt de principer som gällde då ansökningen gjordes. Kommittén anser emellertid att den enklaste och smidigaste lösningen är att principen om oinskränkt produktskydd tillämpas endast i fråga om patent som meddelas på grund av ansökan som görs först efter det att den av kommittén föreslagna ändrade lagstiftningen träder i kraft. Kommitten föreslår att en föreskrift härom ges i övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i patentlagen.

[1.3.4 Remissyttrandena

Kommitténs förslag att i svensk rätt införa möjlighet att få produktpatent med oinskränkt produktskydd behandlas i remissyttranden från Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, juridiska fakulteten vid Stockholms universitet. patentverket, Näringsfrihetsombudsmannen, Svenska industriens patentingenjörers förening. Svenska patentombudsföreningen, Sveriges

industriförbund och Läkemedelsindustriföreningen. Tre olika spörsmål tas

upp i dessa remissvar, nämligen frågan om det lämpliga i att införa ett oinskränkt produktskydd. behovet av en uttrycklig lagbestämmelse vid införande av en sådan ny princip samt kommitténs uttalanden om de villkor som bör gälla för att patent skall medföra oinskränkt produktskydd.

Ingen av de nämnda remissinstanserna motsätter sig förslaget att i svensk rätt ge möjlighet till produktpatent med oinskränkt produktskydd.

Prop. 1977/78:1 Del A 184

Däremot anser Svea hovrätt. Stockholms tingsrätt, juridiska fakulteten vid

Stockholms universitet och patentverker att en så betydelsefull för-

ändring av gällande rätt inte bör ske utan att detta kommer till uttryck i putentlagen.

Patentverket, Sveriges Industriförbund. Svenska patentombudsför-

eningen och Liäkemedelsindustriföreningen har behandlat frågan om vill-

koren för att få patent med oinskränkt produktskydd.

Patentverket anför i sistnämnda hänseende:

Om principen om oinskränkt produktskydd införes i Sverige, bör svensk praxis utvecklas i nära anslutning till den praxis som utbildas vid det europeiska putentverket.

Det är ännu för udigt att ha någon uppfattning om hur denna praxis kommer utt utformas. Hänsyn kommer utan tvivel att tas till den praxis som utvecklats i länder som USA. där omskränkt produktskydd sedan länge tilllämpats och där stor erfarenhet av detsamma finns.

I betänkandet gör kommittén med hänvisning till amerikansk praxis visså uttalanden. avsedda att ge vägledning vid tillämpning i Sverige av principen om oinskränkt produktskydd. I detta sammanhang använder kommittén uttryckssättet att produkten som sådan saknar uppfinningshöjd. Detta har tolkats så att produkten uppvisar endast ringa skillnad vad beträffar kemisk summansättning och konstitution i förhållande till kända produkter. Patentverket kan på skäl som nedan anförs inte ansluta sig till dessa uttalanden.

I patentverket är nämligen den tolkning av amerikansk praxis som kommitten gör omtvistad och det görs tvärtom gällande att i USA i allmänhet endast en mindre skillnad i produkten förelegat vid jämförelse med kända produkter men att produktpatent ändock erhållits på grund av någon oväntad värdefull egenskap (och därav betingad användning) som den nya produkten visats äga I förhållande till de kända produkterna. Sålunda har exempelvis en s.k. homolog i en homolog serie kunnat patenteras som produkt på grund av homologens speciella oväntade egenskaper. Patentkravet har därvid angivit homologens kemiska sammansättning utan användningsuppgift. varigenom ett skydd bör erhållas, som omfattar alla användningar av produkten.

För utvecklande av sina synpunkter på denna fråga och de otillfredsställande konsekvenser i fråga om praxis” utveckling som en tillämpning av kommitténs uttalande skulle leda till vill patentverket ytterligare anföra följunde.

Nya kemiska föreningar skiljer sig merendels — trots att de kan representera utomordentliga tekniska förbättringar — tämligen obetydligt från redan kända föreningar. Konsekvensen av en strikt tillimpning av kommitténs betraktelsesätt skulle — förutom en ur granskarnas synpunkt för-

svårad bedömning av uppfinningshöjden — bli en så drastisk reduktion av

antalet meddelanden av produktpatent på kemiska föreningar i jämförelse med vad som nu är fallet i samband med användningsbundet produkt-

skydd, att det kemiska produktskyddet skulle förlora sin praktiska bety-

delse. En dylik utveckling torde industrin inte vara betjänt av. Nya kemiska produkter är till mycket stor del resultatet av målforskning, som är baserad på erfarenhetsmässiga samband mellan kemisk konstitution och egenskaper (användning) och syftar till produkter med vissa önskade egenskaper. Detta indikerar betydelsen av att man vid bedömning av uppfin-

Prop. 1977/78:1 Del A 185

ningshöjden hos produkten samtidigt beaktar å ena sidan skillnad i tråga om kemisk sammansättning och konsutution och a andra sidan egenskaper (användning). Övergång till användningspatent (med krav i form av kategorin användning). som kommittén synes förorda. då "produkten som sådan saknar uppfinningshöjd”, skulle te sig mindre attraktiv ur sökandens synpunkt.

Kommittén synes anse att principen om ett oinskränkt produktskyvdd innebär att användningen anges I patentkraven men att skyddet inte är begränsat till denna användning. Patentverket delar inte denna uppfattning

utan anser utt det oinskränkta produktskyddet enligt konventionen innebär

att uppgift om användning normalt icke anges i kravet. Kommitténs förslag till ikraftträdande- och övergångsbestämmelser, punkt 6 tyder även härpå. Att skyddet icke skulle vara begränsat till den användning som anges I putentkrav synes även strida mot patentlagen 39 §. enligt vilken patentskyddets omfattning bestimmes av patentkraven. ÅA andra sidan bör det stå sökunden fritt att. om han så önskar ange användningen I kravet och därmed erhålla användningsbundet produktskydd.

Sveriges Indusiriförbund hänvisar I denna fråga tll ett yttrande från Sveriges Kemiska Industrikontor som har bifogats till förbundets yttrande. Kemikontoret anför att det finns anledning till vissa invändningar mot pa-

tentpolicykommitténs resonemang kring principen om oinskränkt produkt-

skydd och de erfarenheter som redovisas angående ullämpningen av denna princip i USA. Kemikontoret anser att man av kommitténs uttalanden lätt bibringas den uppfattningen att produktens struktur är avgörande vid en bedömning enligt amerikansk praxis rörande produktskydd för kemiska töreningar. Enligt Kemikontoret är detta dock inte fallet. Det är enligt Kemikontoret uppenbart att även strukturellt näraliggande kemiska föreningar, som kan uppvisa värdefulla egenskaper för en viss användning, i USA ges såväl oinskränkt som användningsbundet produktskydd. Kemikonto-

ret betonar vikten av att kommitténs bild av förhållandena t USA blir rätt-

visande eftersom kommitténs uppfattning eljest kan leda till att möjligheten att erhålla patent Sverige på kemiska föreningar försvåras.

Patemtombudsföreningen, som i allt väsentligt ansluter sig till kommitténs synpunkter när det gäller avskaffande av det användningsbunda produktskyddet. ställer sig dock frågande till vad föreningen betecknar

som kommitténs antydan om att övergång till ett system med oinskränkt

produktskydd skulle medföra större krav på uppfinningshöjd hos produkten. Enligt föreningen bör ändringen gälla endast skyddsomfånget. icke patenterbarhetsvillkoren. Produktens uppfinningshöjd bör enligt föreningen

bedömas enligt samma regler. vare sig produktskyddet är oinskränkt eller

användningsbundet.

Läkemedelsindustriföreningen förklarar att den inte kan dela kommittens uppfattning rörande förutsättningarna för att få produktpatent med

oinskränkt produktskydd på kemiska föreningar. Föreningen anför: I en diskussion av förhållandena speciellt i USA, som har lång erfaren-

het av denna skyddstyp bör det påpekas att produktskyddet mycket väl kan erhållas i USA även om den patentsökta produkten ligger strukturellt

Prop. 1977/78:1 Del A I86

nära en förut känd produkt. Det som i första hand är avgörande vid en bedömning enligt amerikansk praxis är nämligen icke enbart produktens struktur utan även dess egenskaper. Produktskydd kan i USA beviljas för en s.k. homolog eller en s. k. positionsisomer tll en känd förening om man kan påvisa att den nya föreningen har någon oväntad värdefull egenskap utöver vad som kan påvisas för de kända föreningarna och detta även om användningsområdet för såväl de kända föreningarna som den nya föreningen är detsamma eller nära bestäktat.

Det förtjänar att påpekas utt den praxis beträffande uppfinningshöjd som i Sverige tillämpas för nya kemiska föreningar väl överensstämmer med praxis I USA. Detta gäller även vid bedömning av analogiförfaranden på läkemedelsområdet I Sverige.

Kommittén diskuterar också frågan om huruvida användningsskydd för en kemisk förening (produkt) ger ett mera begränsit skydd än det oinskränkta produktskyddet. Man kan av kommitténs uttalande möjligen dra den slutsatsen att enligt kommitténs bedömning ett produktskydd kan jämställas med ett användningspatent. Då kommitten i detta avsnitt utvecklar frågan om användningspatent kontra produktpatent på ett sätt som lätt kan missförstås vill vi påpeka att man normalt i USA för uppfinningar på det

kemiska och det medicinska omrädet kan påräkna att parallellt få såväl

oinskränkt produktskydd som ett användningsskydd bundet till visst användningsomraåde. Detta även om produkten. den kemiska föreningen strukturellt är mycket näraliggande under förutsättning. såsom ovan påpekals. aut man kunnat påvisa några oväntade värdefulla egenskaper som gör produkten speciellt lämpad för viss användning.

Föreningen hävdar att ett accepterande av patentpolicykommitténs uttalande som en vägledning för praxisutvecklingen i Sverige på detta omräde skulle kunna leda till uppenbara oritmligheter samt att man de facto skulle mycket kraftigt försvåra möjligheterna att patentera uppfinningar på läkemedelsområdet. En sädan utveckling i Sverige i riktning mot en ändring av kraven på uppfinningshöjd för kemiska föreningar leder till att Sverige skulle fjärma sig från utvecklingen i betydande industriländer och stå i strid med andan i Furopapatentkonventionen och säledes äventyra den harmonisering som ju är ett av huvudmålen för konventionen. I anknyvtning till frågan om produktskydd för kemiska föreningar vill föreningen frumhålla att putent under den nya lagen bör. liksom under gällande praxis. kunna meddelas på en grupp av föreningar. bestämd genom en kemisk for-

mel. i vilken en eller flera variabla grupper ingår. förutsatt att erforderligt

tekniskt underlag finns i ansökningshandlingarna.

1.3.5 Föredraganden

Kommittén har föreslagit att i svensk rätt skall införas möjlighet att få

patent på alster. s.k. produktpatent. som ger oinskränkt produktskydd. Som framgår av redogörelsen för gällande rätt innebär detta ett avsteg från vad som nu gäller. Frägan om omfattningen av det skydd som följer av pro-

duktpatent behandlades i förurbetena till patentlagen i samband med för-

slaget att upphäva det då gällande förbudet mot patent på kemiska föreningar. Av de allmänna patenterbarhetsvillkoren ansågs följa att skyddet för kemiska föreningar skulle gälla bara inom de områden som uppfinnaren

Prop. 1977/78:1 Del A 187

själv har angivit i patentikraven och inom andra områden som för fackmannen kunde anses närliggande i förhållande till dessa. Någon reglering i lagtexten av denna fråga ansäags därför inte nödvändig. Att skyddet för produktpatent enligt gällande svensk rätt anses vara användningsbundet återspeglas I den förut nämnda föreskriften i patentbestämmelserna att om uppfinning avser ett alster. t. ex. en kemisk produkt. användningen skall anges i patentkravet. om den inte klart framgär av de egenskaper hos alstret som har angivits i patentkravet. Föreskriften har giltighet för alla tekniska områden. Att principen om användningsbundet produktskydd härletts frän de allmänna patenterbarhetsvillkoren har alltså medfört att denna princip ansetts gälla även för andra produktpatent än sådana som avser kemiska föreningar.

En tillämpning av principen om oinskränkt produktskydd innebär, alt kravet på att viss användning för produkten skall framgå av patentkraven frånfalles och att skydd kan erhällas för varje användning av produkten. Kommitténs förslag att i svensk rätt skall införas möjlighet att meddela produktpatent med oinskränkt produktskydd har inte mött någon erinran under remissbehandlingen. Som framgar av vad jag nyss anfört torde man

vid den curopeiska patentkonventionens tillkomst ha utgått ifrån att euro-

peiskt patent som avser kemisk förening skall kunna ge oinskränkt pro-

duktskydd. Man har därför anledning att räkna med att det europeiska patentverket kommer att bevilja patent i vart fall på kemiska föreningar utan

att kräva att viss användning för föreningarna framgår av patentkraven. Om så blir fallet har Sverige såvitt gäller europeiska patent ingen möjlighet

alt upprätthålla principen att patentskyddet för kemiska föreningar skull vara användningsbundet. Jag anser därför att ett svenskt tillträde till den

europeiska patentkonventionen nödvändiggör att principen om oinskränkt produkiskydd för kemiska föreningar införs sävitt gäller europeiska patent för Sverige. Vid sådant förhållande bör det inte heller komma i fräga att såvitt gäller nationella svenska patent som avser kemiska föreningar upprätthålla principen att produktskyddet skall vara användningsbundet. Det skulle nämligen i så fall bli möjligt att genom europeiskt patent få ett skydd för Sverige som inte kunde erhållas genom nationellt svenskt patent. Som kommittén har framhållit innebär införandet av oinskränkt produktskydd

för kemiska föreningar vidare att svensk patenträtt anpassas till vad som

redan gäller i flertalet andra västerländska industristater.

Förslaget att införa oinskränkt produktskydd för kemiska föreningar reser frågan om någon ändring bör göras också I vad som nu gäller beträffande produktskyddets omfattning på andra tekniska områden. Kommittén har inte uttalat sig i frågan huruvida förslaget att i svensk rätt införa möjlig-

het att få produktpatent som ger oinskränkt produktskydd skall gälla i al-

mänhet eler bara sävitt avser vissa tekniska områden och gör i sin behandling av produktskyddet inte någon skillnad mellan kemiska föreningar och andra alster. Kommittén har dock inledningsvis anfört att frågan om pro-

Prop. 1977/78:1 Del A IS8

duktskyddets omfattning har sin huvudsakliga betydelse i fräga om kemis-

ka föreningar, ltvs- och läkemedel.

Pen diskussion om produktskyddets omfattning som fördes it de nordiska länderna under förarbetet till patentlagen rörde bara kemiska föreningar. Detsamma giller de diskussioner om det otnskränkta produktskyddet i Förbundsrepubliken Tyskland och USA. tull vilka kommitten hänvisar. Enligt min mening saknas också i allt väsentligt unledning att i förevarande sammanhang vidga frågan till att gälla annat än produktskyddet för kemiska föreningar och produkter som kan jämställas med sådana föreningar. I själva verket torde begreppet omskränkt produktiskydd i praktiken ha betydelse bara sävitt gäller kemiska föreningar och vissa därmed jämställbara produkter. Alster inom det mekaniska eller elektrotekniska området är till sin natur i allmänhet bundna till en bestämd användning. Beträffande sådana alster torde det som regel vara utestutet att nöjaktigt ange uppfinningen I patentkraven utan att uppfioningens ändamål eller användning framgår av kraven. På grund härav innebär kravet att patentiskyddet skall vara bundet till viss användning i praktiken inte någon inskränkning i möjhligheterna att få patentskydd mom dessa tekniska områden.

Pa de kemiska produkternas område torde de särskilda problem som

hänger samman med möjligheten till vitt skilda användningar av en produkt i huvudsak vara knutna till kemiska föreningar. Uppfinning som avser blandning av ämnen är sålunda i regel hårdare bunden till bestämd användning än vad som är fallet med en kemisk förening. I fråga om polymerer

och legeringar torde det däremot i detta sammanhang ligga närmare till

hands att jämställa dem med kemiska föreningar. Det framgår av vad jag nu har sagt att jag anser det föga meningsfullt att i detta sammanhang gå närmare in på frågan 1 vilken utsträckning principen om oinskränkt produktskyvdd bör vara tillämplig såvitt avser andra alster än kemiska föreningar och produkter som kan jämställas med sådana föreningar. I fråga om andra alster än kemiska föreningar bör det enligt min mening ankomma på rättstillämpningen att klarlägga de frågor som har samband med produktskyddets omfattning. Om Sverige tillträder den europeiska patentkonventionen är det vidare enligt min mening angeläget att svensk praxis utvecklas under hänsynstagande till utvecklingen i detta hänseende inom övriga fördragsslutande stater.

Jag vill emellertid i samband med vad jag nu har sagt också betona att införandet av möjligheten att få produktpatent med oinskränkt produkt-

skydd inte avses utesluta möjligheten att även i fortsättningen få produkt-

patent med användningsbundet produktskydd på kemiska föreningar och de andra alster för vilka oinskränkt produktskydd kan komma i fråga.

Patentpolicykommittén har som nämnts inte föreslagit någon ändring i lagtexten för att ange att produktskyddet i vissa fall kan vara oinskränkt. Detta ställningstagande grundas på att kommittén inte delar den under förarbetena tull patentlagen uttalade uppfattningen att de allmänna päåtenter-

Prop. 1977/78:1 Del A 189

barhetsvillkoren i patentlagen leder till ett användningsbundet produktskydd. Kommittén har vidare anfört att en uttrycklig föreskrift om att produktpatent leder tll oinskränkt produktskydd torde göra det nödvändigt

att i lagtexten också ange när en uppfinning skall anses ha sådan karaktär

att patentansökan bör leda till patent på produkten som sådan. något som enligt kommittén ställer sig mycket svårt. |

Kommitténs ställningstagande i nyssnämnda hänseende har kritiserats vid remissbehandlingen. Därvid har det framhållits att införande i svensk

den bör framgå av själva lagtexten.

För egen del instämmer jag i att det innebär en betydelsefull ändring i svensk patenträtt att införa möjlighet att få patent som medför oinskränkt produktskydd. Redan av den anledningen anser jag det nödvändigt att den nyi principen direkt kommer till uttryck genom en ändring av lagtexten. Den omständigheten att de bestämmelser i putentlagen som har angivits leda till gällande ordning med ett användningsbundet patentskydd kvarstår oförändrade talar med än större tyngd mot att genomföra den föreslagna ändringen i fråga om patentskyddets omfattning på sätt som kommittén har förordat.

En lagbestämmelse av vilken den föreslagna ändringen i fråga om pa-

tentskyddets omfattning framgår bör därför tas in i patentlagen. Av de skäl

som jag nyss har anfört bör denna bestämmelse begränsas till att avse enbart kemiska föreningar. På andra områden torde som jag tidigare har

framhållit ett angivande av användning eller ändamål som regel vara nöd-

vändigt för att patentkravet skall anses innehålla bestämd uppgift om vad patentet avses skydda, Lagtexten bör därför endast innehålla en föreskrift av innebörd att enbart den omständigheten att uppfinningen avser en kemisk förening inte medför att bestämd användning måste anges i patentkravet för att uppfinningen skall anses vara tillfredsställande angiven. Genom en sålunda utformad regel görs det klart. att det får ankomma på rättspraxis att från fall till fall avgöra i vad mån bestämd användning måste anges för andra alster än kemiska föreningar för att patent på själva alstret skall kunna meddelas. Med en sådan regel lämnas det också. såsom lämpligen bör ske, åt praxis att avgöra i vad mån de principer som med stöd av bestämmelsen utvecklas beträffande kemiska föreningar skall få analog tillämpning på andra likartade områden. Vid nordiska departementsöverläggningar har enighet nåtts om att en bestämmelse med nyss angiven innebörd bör tas in i patentlagen och då lämpligen i anslutning till föreskriften i

nuvarande 9 § andra stycket. enligt vilken en patentansökan skall innehål-

la bestämd uppgift om vad som söks skyddat genom patentet. Med hänsyn till värdet av nordisk rättslikhet på denna punkt förordar jag en sådan lösning.

Kommittén har anfört vissa synpunkter på spörsmålet när produktpatent med oinskränkt produktskydd bör komma I fråga. De remissinstanser

Prop. 1977/78:1 Del A 190

som har kommenterat dessa synpunkter har ansett att kommittén har ställt upp för stränga krav. Det har anförts att möjligheterna att få produktpatent på det kemiska omrädet skulle bli små, om kommitténs uttalande lades till grund för praxis.

Produktpatent som medför oinskränkt produktskydd kännetecknas som tidigare nämnts därav att bestämd användning av produkten inte anges i patentkraven eller eljest framgår av dessa. Säsom kommittén har anfört innebär detta all produkten som sådan måste vara en uppfinning som uppflyller de allmänna patenterbarhetsvillkoren. Jag finner det angeläget att betona att införandet av möjligheten att få patent på en produkt utan att användning för produkten anges I patentkraven inte i något uvseende innebär

att avkall görs på de allmänna patenterbarhetsvillkoren i I och 2 §§ patent-

Jagen. För att patent skall kunna meddelas måste alltid föreligga en uppfinning som är ny, har uppfinningshöjd och kan tillgodogöras industriellt.

Den fråga som i detta sammanhang särskilt har tilldragit sig remissin-

stansernas uppmärksamhet är frågan hur kravet på uppfinningshöjd skall ullämpas sävitt avser patentansökan som syftar till produktpatent med

oinskränkt produktskydd. Med hänsyn till att ansökningar om produktpa-

tent på kemiska föreningar är uv mycket skiftande och ofta komplicerad

natur anser jag det svärt att närmare ange hur kravet på uppfinningshöjd

bör tillämpas t dylika fall. Det får i huvudsak överlämnas till patentmyndigheten och domstolarna att i det enskilda fallet pröva huruvida kravet på uppfinningshöjd kan anses uppfyllt. Jag vill dock ange några allmänna riktlinjer för rättsuillämpningen I detta hänseende.

Som framgår av vad jag tidigare har sagt anser jag att svensk praxis sävill avser meddelande av produktpatent med oinskränkt produktskydd bör utvecklas under hänsynstagande till den praxis som utbildas vid det europeiska patentverket. Härav följer emellertid inte att det europeiska patentverkets praxis alltid okritiskt skall följas. Jag vill i detta sammanhang understryka att det i sista hand unkommer på svenska domstolar att avgöra huruvida en uppfinning som omfattas av curopeiskt patent för Sverige uppfyller de allmänna patenterbarhetsvillkoren enligt konventionen, bl. a. att

uppfinningen skall ha uppfinningshöjd. Som jag tidigare anfört (avsnitt

11.2.5) föreslår jag att en uppfinning för att kunna patenteras inte längre

behöver ha uppfinningshöjd i förhållande till innehället i tidigare patentan-

sökan som inte har blivit offentlig när ifrågavarande uppfinning patentsöks. Om denna ändring genomförs. kommer som jag förut har nämnt svensk rätt och den curopeiska patentkonventionen att överensstämma helt när det gäller de allmänna patenterbarhetsvillkoren. Vad jag fortsättningsvis anför rörande kravet på uppfinningshöjd äger alltså giltighet också när det är fråga om att avgöra huruvida europeiskt patent för Sverige upptyller konventionens krav på uppfinningshöjd.

Som jag tidigare har framhållit innebär införandet av oinskränkt pro-

duktskydd inte att något avkall görs på de allmänna patenterbarhetsvillko-

Prop. 1977/78:1 Del A 191

ren. Sävitt gäller kravet på uppfinningshöjd innebär detta att produkten utöver att vara ny också måste visas ha sådana egenskaper att den väsentli-

gen skiljer sig från vad som är känt. När det gäller en kemisk förening inne-

bär kravet på uppfinningshöjd enligt min mening inte att föreningen exempelvis till sin kemiska sammansättning markant mäste skilja sig från kända föreningar. En sådan helt annorlunda uppbyggnad torde inte alltid innebära att produkten har egenskaper som ger den uppfinningshöjd. Uppfinningshöjd kan nås även med mindre förändringar i ämnets struktur. om dessa förändringar medför att den nya produkten har egenskaper som på ett oväntat sätt skiljer den från kända produkter. Kravet på uppfinningshöjd bör således bl. a. kunna vara uppfyllt, om en egenskap som i och för sig finns hos en förut känd produkt förstärks eller försvagas på ett överraskande sätt.

Kommittén har föreslagit att patent med oinskränkt produktskydd skall få meddelas endast på grund av ansökan som görs efter det att den ändrade lagsuftningen träder i kraft. Kommittén har motiverat sitt förslag med att obilliga verkningar kan drabba tredje man om en ansökan. som när den gjordes bara fick avse användningsbundet produktskydd. sedermera skulle få leda till patent med oinskränkt produktskydd. Jag delar kommitténs uppfattning på denna punkt.

11.4 Ensamrätten Ad Gällande rätt

Innehållet i den ensamrätt som förvärvas genom patent anges i patentlagen (3 §) endast indirekt genom föreskrifter om vilket utnyttjande av uppfinningen som inte får äga rum utan patenthavarens samtycke. Fnsamrätten innebär sålunda att annan än patenthavaren inte utan dennes lov får utnyttja uppfinningen yrkesmässigt genom utt använda patentskyddat förfarande, genom att tillverka, införa, använda eller till försäljning, uthyrning eller utlåning utbjuda patentskyddat alster eller på annat sätt. Avser uppfinningen förfarande för tillverkning av alster. omfattar ensamrätten också alster som har tillverkats enligt förfarandet (s.k. indirekt produktskydd).

Ensamriitten omfattar sålunda alta tänkbara former av yrkesmässigt utnyttjunde. De särskilt nämnda formerna utgör endast exempel. Ensamrätten omfattar däremot inte utnyttjande av uppfinningen för enskilt bruk eller för sådan fortsatt forskning eller sådant experiment som avser uppfinningen i sig själv (NU 1963: 6 s. 145 f.). Vidare bör märkas att ensamrätten anses uttömd såvitt avser alster som omfattas av patentet och som har sålts I Sverige med patenthavarens tillstånd (NU 1963:6 s. 148 f.).

Frågan huruvida konsumtion av ensamrätt inträder genom att alster, som omfattas av patent för Sverige. bringas I omsättning i utlandet behand-

lades av de nordiska patentkommittéerna i 1963 års betänkande. Enligt

Prop. 1977/78:1 Del A 192

kommittéerna borde som en följd av patenträttens territoriella begränsning

konsumtion inte inträda genom försäljning I utlandet (NU 1963:6 s. 149).

Patenthavaren skulle sälunda ha rätt att för varje särskilt land bestämma, om den patentskyddade uppfinningen där skulle få utnyttjas av andra (jfr

rältslag framgår, att min företrädare var av samma uppfattning som kommittéerna beträffande gällande rätts innehåll på denna punkt (prop.

1971: 40 s. 76 f.1.

I den sålunda beskrivna ensamrätten görs dock vissa ytterligare in-

skränkningar. Ensamrätten omfattar alltså inte utnyttjandet av alster som har sålts i Sverige 1 butik eller på därmed jämförligt sätt. om köparen

vid köpet inte ägde eller hade bort äga kännedom om att ensamrätten kränktes (3 § tredje stycket). Den som när putentansökningen gjordes utnyttjade uppfinningen yrkesmässigt I Sverige eller hade vidtagit väsentliga

atgärder därför får utan hinder av patentet fortsätta utnyttjundet med bibehållande av dess allmänna art. om utnyttjandet inte innefattade uppenbart

missbruk i förhållande till patentsökanden eller någon från vilken denne

härleder sin rätt (4 5). Vidare undantas från ensamrätten utnyttjande av

uppfinning på utländskt fartyg, utländskt luftfartyg eller annat utländskt

samfärdsmedel för dess behov. när det tillfälligt kommer till Sverige. Slut-

ligen får i den omfattning regeringen förordnar reservdelar och tillbehör till luftfartyg utan hinder av patent införas i Sverige och användas här för reparation av främmande luftfartyg (5 §). Sådant förordnande har meddelats i Kungl. Maj:ts kungörelse (1967: 845) om införsel och användning av reservdelar och tillbehör till luftfartyg utan hinder av patent. Där föreskrivs att reservdelar och tillbehör till luftfartyg utan hinder av patent får införas i Sverige och användas här för reparation av luftfartyg hemmahörande i

främmande stal som är ansluten till 1944 års Chicagokonvention angående

internationell civil luftfart. Som ytterligare förutsättning för sådan införsel eller användning gäller att den stat i vilken luftfartyget är hemmahörande

är ansluten till Pariskonventionen eller har en patentlagstiftning som crkänner uppfinning som har gjorts av medborgare 1 annan till Chicagokonventionen ansluten stat och lämnar tillfredsställande skydd åt sådan upp-

finning.

Det olovliga utnyttjande av en patenterad uppfinning som förbjuds enligt lagtexten är det utnyttjande som utförs av någon som gärningsman. Medverkan till sådant utnyttjande, s.k. medelbart patentintrång. kan beivras

endast i den mån detta följer av allmänna straffrättsliga regler om med-

verkan till brott. För att medverkan till sådant utnyttjande skall kunna straffas fordras dels att utnyttjundet objektivt sett utgör patentinträng, dels alt uppsåt att medverka till patentintrång föreligger hos den medverkande. Med straffbar medverkan följer även skadeståndsansvar. När en medverkande inte har haft uppsåt att kränka patenträtten och sålunda inte gjort sig skyldig till straffbart patentintrång, torde enligt vad de nordiska patent-

Prop. 1977/78:1 Del A 193

kommittéerna uttalade i 1963 ärs betänkande ett skudeståndsrättsligt medverkansansvar inte kunna grundas på en analogi med straffrätten. Kommittéerna uttalade emellertid att även om skadestånd i princip inte kunde följa på handlingar som föll utanför de i lagen uppdragna gränserna för ensaumrätten. genom den generella avfattningen av lagrummet allmänna skadeståndsrättsliga svnpunkter vad gäller oaktsamt handlande dock kunde få visst utrymme. så länge handlandet innefattade ett deltagande i uppfinningens direkta utnyttjande (NU 1963:6 s. 153). Enligt uttalande av föredragande departementsechefen i 1966 ärs proposition (prop. 1966:40s. 210 f.) skulle skadeständsreglerna i patentlagen gälla vid alla slågs patentintrång och säledes vara tillämpliga även vid medverkan i patentintrång.

1.4.2 Konventionerna

Frågan om ensamrättens innehåll berörs inte i samarbetskonventuonen eftersom denna konvention inte behandlar materiell patenträtt. I den euro-

peiska patentkonventionen föreskrivs att innehavare av ett curopeiskt pa-

tent skall i varje stat för vilken patentet har meddelats åtnjuta samma rätt som innehavaren av ett i den staten meddelat nationellt patent (art. 64.1). Ett europeiskt patent som avser förfarande skall dock alltid ge s.k. indirekt produktskydd. dvs. skydd också för alster som har framställts direkt genom förfarandet (art. 64.2). Marknadspatentkonventionen innehäller däremot en fullständig reglering av den ensamrätt som följer av europeiska patent som meddelas för EG-staterna I form av marknadspatent. I denna reglering anges först vilka former av utnyttjande av en uppfinning som är förbjudna utan patenthavarens tillstånd. Uppräkningen omfattar också

handlingar som utgör medelbart patentintrång. Härefter anges ett antal be-

gränsningar I den ensamrätt som eljest skulle följa av de nyss angivna förbuden mot utnyttjande av uppfinningen. Slutligen finns regler om ensamrättens konsumtion. Marknadspatentkonyventionen innehåller också bestämmelser om när ensamrätten enligt nationellt patent i fördragsslutande stat skall anses konsumerad.

I fråga om det direkta patentintränget innebär enligt marknadspatentkonventionen (art. 29) ensamrätten att annan än patenthavaren inte utan dennes lov får tillverka. utbjuda. bringa i omsättning eHer använda patentskyddat alster eHer införa eller lagra alstret för sådant ändamål. Ensamrät-

ten innebär vidare förbud för annan än patenthavaren att använda patent-

skyddat förfarande eller, om han vet eller det med hänsyn till omständigheterna är uppenbart att användning av förfarandet inte får äga rum utan patenthavarens samtycke, att utbjuda förfarandet för användning i fördragsslutande stat. Ensamrätten innebär slutligen att annan än patenthavaren inte får utbjuda, bringa i omsättning eller använda alster som har framställts direkt genom patentskyddat förfarande eller införa eller lagra sådant alster för dylikt ändamål. 13 Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr I. Del A

Prop. 1977/78:1 Del A 194

När det gäller medelbart patentintrång innebär ensamrätten enligt mark-

nadspatentkonventionen tart. 30) att annan än patenthavaren inte utan

dennes lov får i fördrugsslutande stat. åt någon som inte är berättigad att utnyttja den uppfinning som skyddas av patentet, tillhandahältla eller erbjuda sig att tillhandahalla medel för utövande av uppfinningen i fördragsslutande stat, om detta medel hänför sig till något väsentligt i uppfinningen. Ensamrätten omfattar dock endast de fall då den som tillhandahåller eller erbjuder sig att tillhandahålla detta medel vet att medlet är lämpat och avsett att användas vid utövande av uppfinningen eller det med hänsyn till omständigheterna är uppenbart att detta är fallet. Är medlet en i handeln allmänt förekommande vara, utgör sädant tillhandahällande eter erbjudande som nyss nämnts patentintrång endast om den som tillhandahåller eller erbjuder sig att ullhandahälla medlet uppmanar den ät vilken medlet till-

handahälls att begå handling som enligt konventionen objektivt sett utgör

direkt patentintrång.

Artikel 31 i marknadspatentkonventionen innehåller bestämmelser om undantag från ensamrätten. Där föreskrivs att ensamrätten inte omfattar sådant utnyttjande av patentskyddad uppfinning som sker enskilt utan förvärvsssyfte och inte heller åtgärd för försök med den patentskyddade upp-

finningen. Vidare undantas från ensamrätten oförberedd tillredning i enskilda fall av läkemedel på apotek enligt förskrivning av läkare och åtgärder med sälunda tillrett läkemedel. Det är dock att märka att vid bedömning av huruvida medelbart patentintrång förekommit den som utövar upp-

finningen på något av dessa tre sätt skall anses inte vara berättigad att utöva uppfinningen (art. 30.3).

Patenterad uppfinning får vidare enligt marknadspatentkonventionen utan hinder av marknadspatent utnyttjas ombord på fartyg, som är hemmahörande i icke fördragsshutande stat som är ansluten till Pariskonventionen. i fartygets skrov. maskiner. tackling. utrustning eller annat tillbehör. Detta gäller dock endast när fartyget tillfälligt eler oavsiktligt kommer in på fördragsslutande stats sjöterritorium. Som förutsättning gäller vidare att uppfinningen där används uteslutande för fartygets behov. Ensamrätten omfattar inte heller utnyttjände av patentskyddad uppfinning i konstruktionen av eller vid drift av luftfartyg eller transportmedel för landtransport från icke fördragsslutande stat som är ansluten till Pariskonven-

tionen eller utnyttjande av tillbehör till sådant luftfartyg eller transportme-

det, när luftfartyget eller transportmedlet tillfälligt eller oavsiktligt kommer in på fördragsslutande stats område. Slutligen får patentskyddad uppfinning utnyttjas för ändamal som avses I artikel 271 1944 ärs Chicagokonvention angäende internationell civil luftfart, när sådant utnyttjande rör lufttfartyg från icke fördragsslutande stat och åtgärden omfattas av bestämmelserna I nämnda artikel.

Föreskrifter om konsumtion av ensamrätten finns såvitt gäller murk-

nadspatent i artikel 32 och såvitt gäller nationella patent t artikel 81. Den

Prop. 1977/78:1 Del A 195

genom marknadspatent erhållna ensamrätten omfattar inte utnyttjande inom fördragsslutande stat av patentskyddat alster efter det att alstret har

bringats I omsättning i någon fördragsslutande stat av patenthavaren eller

annan med dennes uttryckliga samtycke (art. 32). Enligt konventionen giäller motsvarande inskränkning i den ensamrätt som nationellt patent ger patenthavaren i den stat där patentet har meddelats. om alstret har bringats i omsättning I någon fördragsslutande stat av patenthavaren eller annan med dennes uttryckliga samtycke (art. 81.1). De inskränkningar i ensamrätten som här avses gäller dock inte. om det föreligger skäl som enligt gemenskapsrätten (CCommunity law”) gör det möjligt att låta ensamrätten omfatta åtgärd med patentskyddat alster i de fall som nu avses.

Artiklarna 29-32 och 81 i marknadspatentkonventionen i deras engels-

ka. franska och tyska versioner jämte inom justitiedepartementet utarbe-

tad översättning till svenska bör fogas vid protokollet i detta ärende som

hilaga I1.

1.4.3 Kommittén

Kommittén erinrar till en början om att europeiskt patent enligt den europeiska patentkonventionen skall ge putenthavaren i varje fördragsslutan-

de stat för vilken det har meddelats samma rätt som innehavaren av ett i

den staten meddelat patent. Europeiskt patent som avser förfarande skall

dock enligt konventionen alltid ge indirekt produktskydd. Kommittén uttalar därefter alt eftersom ensamrätten enligt den svenska patentlagen omfattar också det indirekta produktskyddet, den svenska lagstiftningen om

ensamrättens innehåll utan ändring kan göras tillämplig på europeiska patent.

Kommittén anser emellertid att hänsyn bör tas till hur bestämmelserna om ensamrättens innehåll har utformats i marknadskonventionen. Den påpekar därvid att den konventionen skiljer sig från gällande nordisk rätt i två väsentliga avseenden. Konventionen innehåller sålunda en uttömmande uppräkning av de ätgärder som i princip är förbehållna patenthavaren, medan motsvarande uppräkning i de nordiska patentlagarna är endast exemphifierande. Vidare omfattar uppräkningen i konventionen bade handlingar som utgör direkt patentintrång och handlingar som utgör medelbart patentintrång. Några bestämmelser om medelbart patentintrång finns däremot inte i den nordiska lagstiftningen.

Kommittén framhåller vidare att frågan huruvida medelbart patentintrång borde införas i de nordiska patentlagarna som en särskild form av

uppfinnings utnyttjande övervägdes av de nordiska patentkommittéerna i 1963 års betänkande. Kommittéerna påpekade att om medelbart intrång infördes som en särskild form för uppfinnings utnyttjande, självständigt ansvar skulle kunna utkrävas för det medelbara intränget (NU 1963: 6 s. 153).

Ersättning skulle enligt kommittéerna i så fall kunna utkrävas inte endast

Prop. 1977/78:1 Del A 196

för skada som uppkommer genom det direkta intrånget utan också för skada genom det medelbara intrånget som sådant. En sädan reglering syntes enligt kommittéerna vara befogad endast om det ansågs önskvärt att vissa former av medelbart utnyttjande skulle kunna drabbas självständigt. när uppfinningens direkta utnyttjande inte i och för sig utgjorde patentintrång, t. ex. därför att det inte skedde yrkesmässigt. Kommittéerna ansåg inte att en sådan utvidgning av ensamrätten var påkallad. Mot bakgrund av inne-

hället i gällande rätt såvitt avser medverkan till brott ansåg dåvarande de-

partementschefen att anledning saknades att ställa upp särskilda regler om straff för medverkan till patentintrång. Han ansåg det inte heller lämpligt att ställa upp särskilda skadeståndsregler för dylika fall (prop. 1966:40 s. 205 och 210 f.). Som jag nyss nämnt skulle emellertid enligt departementschefen de allmänna skadeständsreglerna i patentlagen vara tillämpliga även vid medverkan till patentintrång.

Enligt patentpolicykommittén har emellertid denna fråga nu kommit i ett annat läge. Om marknadspatentkonventionen träder I kraft. torde enligt kommittén samtliga FG-stater komma att anpassa sin nationella patentlagstiftning till konventionen i detta väsentliga avseende. Enligt kommittén måste en enhetlig reglering I Västeuropa av ensamrättens omfattning inne-

bära väsentliga fördelar. Kommittén framhäller att Danmark som medlem i

EG efter marknadspatentkonventionens ikraftträdande kommer att bli tvunget att tillämpa den konventionens reglering såvitt avser de patent som meddelas enligt konventionen. Kommittén anser det uteslutet att det i Danmark skulle införas en lagstiftning som leder till att ensamrätten får olika innehäll beroende på om patentet är ett nationellt danskt patent eller ett marknadspatent. En förutsättning för att den nordiska rättsenheten skall kunna bibehällas blir därför enligt kommittén att Finland. Norge och Sverige anpassar sin lagstiftning ull marknadspatentkonventionen I detta avseende. Av nu angivna skäl föreslår kommittén att i patentlagen införs en reglering som innebär att vissa former av medelbart utnyttjunde utgör en självständig form av patentintrång.

Kommittén framhåller att även frågan om sättet att i lagtexten ange en-

samrättens innehåll behandlades i 1963 ärs betänkande (NU 1963: 6 s. 147).

De nordiska patentkommittéerna övervägde sälunda huruvida i lagtexten borde uttömmande anges vilka former av utnyttjande som förbehålls patenthavaren eller om ensamrättens omfattning borde anges genom en gene-

rellt avfattad bestämmelse. Kommittéerna ansåg att rättssäkerhetsskiäl vis-

serligen kunde tala för en uttömmande uppräkning av de former av utnytt-

jande som omfattas av ensamrätten men att patenthavarens intresse av ett

fullständigt skydd övervägde. Enligt kommittéerna borde nämligen skyddet inte kunna kringgås genom någon speciell form av nyttjande som lagstiftaren inte hade kunnat förutse. Uppräkningen i marknadspatentkonventionen av icke tillåtna former av utnyttjande är emellertid enligt patent-

policykommittén så omfattande, att något sådant känt tillvägagångssätt för

Prop. 1977/78:1 Del A 197

att utnyttja putentskyddad uppfinning som bör omfattas av ensamrätten inte torde falla utanför uppräkningen. Som nyss nämnts skulle det enligt kommittén innebära väsentliga fördelar om den svenska patentlagens reglering av ensamrätten överensstämde med vad som allmänt kommer att

gälla I Västeuropa. På grund av vad nu sagts föreslår kommittén att den

svenska lagstiftningen anpassas till marknadspatentkonventionen också på det sättet att alla förmer av utnyttjande som omfattas av ensamrätten anges direkt i lagen genom en uttömmande uppräkning.

Den inskränkning i ensamrätten som föreskrivs i 3 § tredje stycket putentlagen, dvs. i fråga om utnyttjände av alster som har sälts i butik eller på därmed jämförligt sätt, tillkom på danskt initiativ (NU 1963:6 s. 150 f.. prop. 1966:40 s. 95 £.). Bestämmelsen avsåg enligt förarbetena att skydda främst jordbrukare och hantverkare mot ansvar för patentintrång. om de i sin yrkesverksamhet använder maskiner eller redskap som har inköpts på sält som nyss nämnts. De finska. norska och svenska kommittéerna ifrägasatte emellertid om en bestämmelse med sådant innehåll var erforderlig. Fnligt deras uppfattning tydde nämligen erfarenheten på att putenthavaren i allmänhet inte i praktiken hade något intresse av att göra sin ensamrätt gällande mot konsumenter i de situationer som skulle komma att omfattas av en sådan bestämmelse. För att vinna nordisk enhetlighet godtog emellertid dessa kommittéer bestämmelsen. Enligt 1963 års betänkande utgick de emellertid från att bestämmelsen I realiteten inte medförde någon väsentlig inskränkning i patenthavarens ensamrätt men att den i undantagsfall kunde vara av värde för den fria omsättningen.

Patentpolicykommittén påpekar att ifrågavarande bestämmelser saknar motsvarighet i konventionen om marknadspatent. Danmark torde därför enligt kommittén komma att upphäva den. Kommittén anser att för Sveriges del några betänkligheter mot att upphäva bestämmelsen inte torde föreligga. På grund härav föreslår kommittén att 3 § tredje stycket patentlagen upphävs. Liksom detta lagrum vid sin tillkomst inte ansågs medföra någon väsentlig inskränkning i ensamrätten torde enligt kommittén bestämmelsens upphävande inte medföra någon väsentlig utvidgning av denna rätt. Det skadeständ som patenthavaren skulle kunna tillerkännas av den enskilde lantbrukaren eller hantverkaren torde enligt kommittén endast undantagsvis vara av sådan storlek att han kan finna det meningsfullt

utt efterforska dessa köpare och göra skadeståndsanspråk gällande mot dem. Enligt kommittén torde patenthavaren naturligen i första hand vilja

vända sig mot den som yrkesmässigt olovligen försäljer patentskyddat alster. Kommittén anmärker vidare att till den del utnyttjundet av det patentskyddade alstret har skett i god tro, dvs. innan utnyttjaren insåg eller borde ha insett att alstret var patentskyddat, 58 § andra stycket patentlagen är tillämpligt. Enligt detta lagrum skall ersättning i dylika fall utgå endast om

och I den mån det anses skäligt. I de fall som nu avses kan enligt kom-

mitten omständigheterna ofta vara sådana att något skadestånd inte bör utgå.

Prop. 1977/78:1 Del A 198

Som nyss nämnts föreskrivs i konventionen om marknadspatent undantag från ensamrätten såvitt gäller oförberedd ullredning på apotek av läkemedel enhet förskrivning av läkare i enskilda fall och såvitt gäller åtgärder med sålunda tillrett läkemedel. Kommittén föreslär att det övergångsvis gällande förbudet mot produktpatent på läkemedel upphävs. Därmed blir enligt kommittén risken för att apotekspersonal kan ådra sig ansvar för patentintrång genom att expediera läkemedel enligt recept väsentligt större

än för närvarande. när endast förfarande för tillverkning av läkemedel kan patenteras. Kommittén förordar därför att det i patentlagen. i likhet med

vad som är fallet I marknaudspatentkonventionen. görs undantag från ensumrätten såvitt avser tillredning på apotek av läkemedel enligt läkares förskrivning i enskilda fall och åtgärder med sälunda tillrett läkemedel.

ILAGA Remissyttrandena

Kommitténs förslag rörande ensamrättens innehåll har berörts av endast vä remissinstanser, Svea hovrätt och Svenska föreningen för industriellt rättsskvdd.

Svea hovrätt anser sig inte kunna tillstyrka förslaget till ändring av regle-

ringen av ensamrättens innehåll. Hovrätten påpekar att frågan om ensam-

rättens utformning och om införandet av institutet medelbart patentintrång

övervägdes vid tillkomsten av nu gällande putentlag och att man då inte fann anledning att övergå till en reglering av det slag som patentpolicykommittén har förordat. Hovrätten är tveksam om det skäl som kommittén har anfört till stöd för sitt förslag, nämligen värdet av curopeisk enhetlighet. är tillräckligt tungt vägande. Enligt hovrätten mäste den nuvarande regleringen I patentlagen anses bättre tillgodose patenthavarens behov av skydd. Vidare anser hovrätten att den föreslagna bestämmelsen om förbud mot medelbart patentintrång synes svår att tillämpa och den förefaller enligt hovrätten dessutom avse ett föga praktiskt fall.

Svenska föreningen för industriellt rättyskydd anser det närmast vara en fördel om patentlagen kommer att innehålla en fylligare beskrivning av paåtenträttens innehäll, eftersom lagtexten härigenom blir mera informativ. De föreslagna tilläggen framstår enligt föreningen i sak väsentligen som en kodifiering av grundläggande patenträttsliga principer. vilka sedan länge har varit vedertagna i doktrin och praxis.

HAS Föredraganden

Enligt den curopeiska patentkonventionen skall innehavaren av curopeiskt patent i varje stat för vilken patentet har meddelats åtnjuta samma

rätt som innehavaren av ett i den staten meddelat nationellt patent. Ett europeiskt patent som avser förfarande för tillverkning av alster skall dock

alltid ge s.k. indirekt produktskydd, dvs. skydd också för alster som har

Prop. 1977/78:1 Del A 199

framstillts genom förfarandet. Eftersom ensamrätten enligt den svenska patentlagen omfattar också indirekt produktskydd. kan som kommittén har påpekat den svenska lagstiftningen om ensamrättens innehåll utan ändring göras tillämplig på europeiskt patent för Sverige.

Kommittén har emellertid också tagit upp frågan om det finns skäl att ta hänsyn till hur bestämmelserna om ensamrättens innehåll har utformats i marknadspatentkonventionen. Den konventionen skiljer sig från gällande nordisk rätt i två väsentliga avseenden. Konventionen innehåller sålunda en uttömmande uppräkning av de åtgärder som i princip är förbehållna patenthavaren. Vidare omfattar denna uppräkning både handlingar som utgör direkt patentintrång. dvs. utnyttjande av nägon som gärningsman, och handlingar som utgör indirekt patentinträng. dvs. medverkan till sådant utnyttjande.

Patentpolicykommittén har erinrat om att frågan huruvida medelbart patentinträng borde införas i de nordiska patentlagarna som en särskild form för uppfinnings' utnyttjande övervägdes av de nordiska patentkom-

mittéerna i 1963 ärs nordiska betänkande. De nordiska kommittéerna an-

säg det inte vara påkallat att införa den utvidgning av patentskyddet som

detta skulle innebära. Mot bakgrund av innehållet i gällande rätt såvitt avser medverkan till brott ansåg davarande departementschefen inte heller anledning föreligga att ställa upp särskilda regler om straff för medverkan till patentintrång. Han ansåg det inte heller lämpligt att införa särskilda

skadeståndsregler för dylika fall.

Patentpolicykommittén har emellertid ansett att denna fräga nu har kommit i ett annat läge. Om marknadskonventionen träder i kraft torde nämligen samtliga FG-stater komma att anpassa sin reglering till konventionen i detta viktiga avseende. Kommittén har därför föreslagit att i patentlagen införs en reglering som innebär att vissa former av indirekt utnyttjande kommer att utgöra en självständig form av patentintrång. Vidare har kommittén förordat att den svenska lagstiftningen anpassas till marknadspatentkonventionen också på det sättet att alla former av utnyttjande som omfattas av ensamrätten anges direkt i patentlagen genom en uttömmande uppräkning. Kommitténs förslag har blivit föremäl för erinran av endast en remissinstans, Svea hovrätt. Hovrätten har sålunda ansett det vara tveksamt om det skäl som kommittén har anfört för en anpassning till

konventionen, nämligen värdet av curopeisk enhetlighet, är tillräckligt tungt vägande. Enligt hovrätten måste den nuvarande regleringen anses

bättre tillgodose patenthavarens behov av skydd än den reglering som kommittén har föreslagit.

Som kommittén har framhållit torde samtliga EG-stater komma att an-

passa sin lagstiftning beträffande ensamrättens innehåll till konventionen

om marknadspatent. Vad angär Danmark har regeringen i proposition föreslagit en anpassning av dansk rätt i detta avseende till marknadspatentkonventionen. En förutsättning för att den nordiska rättslikheten skall

Prop. 1977/78:1 Del A 200

kunna bibehällas torde därför vara att övriga nordiska länder genomför en sädan anpassning, För egen del anser jag det väsentligt att den nordiska rättslikheten i största möjliga utsträckning upprätthälls också i de hänseenden som jag nu har nämnt. I likhet med kommittén anser jag dessutom att en enhetlig reglering i Västeuropa av cnsamrättens innehåll måste innebära fördelar. När det gäller patenthavarens behov av skydd finner jug i likhet med kommittén att uppräkningen i marknadspatentkonventionen av icke tillåtna former av utnyttjande måste anses vara så omfattande. att något sådant känt tllvägagångssätt för att utnyttja patentskyddad uppfinning som bör omfattas av ensamrätten inte torde falla utanför uppräkningen. Vid nordiska departementsöverläggningar har också rätt enighet om att en anpassning ull marknadspatentkonventionen bör ske när det gäller ensam-

rättens innehåll. På grund av vad jag sålunda har anfört föreslår jag i likhet

med kommittén att svensk rätt anpassas till marknadspatentkonventionen både i fråga om regleringen av det medelbara patentintrånget och i fråga om sättet alt i lagtexten ange ensamrättens innehåll.

Enligt marknadspatentkonventionen omfattar ensamrätten inte utnytt-

jande som sker enskilt och utan förvärvssyfte. 13 § första stycket patentla-

gen beskrivs ensamrätten som förbud för annan än patenthavaren att utan dennes lov utnyttja uppfinningen yrkesmässigt. Någon skillnad i såk mellan marknadspatentkonventionen och svensk rätt föreligger inte i detta avseende (jfr NU 1963:3 s. 145 £,). Jag anser det inte päkallat att anpassa patentlagen i redaktionellt avseende till marknadspatentkonventionen på denna punkt.

Som jag nyss nämnde föreskrivs i marknadspatentkonventionen undantug från ensamrätten såvitt gäller oförberedd tillredning på apotek av läkemedel enbgt förskrivning av läkare t enskilda fall. Jag erinrar om att jag i enlighet med kommitténs förslag förordar att det övergångsvis gällande förbudet mot produktpatent på läkemedel upphiivs (avsnitt 11.2.5). Jag delar kommitténs uppfattning att risken därmed blir väsentligt större att upotekspersonal ädrar sig ansvar för patentinträng genom att expediera läkemedel enligt recept än f.n... när endast förfarande för tillverkning av läkemedel kan patenteras. Jag föreslär därför i likhet med kommittén alt i patentlagen tas in en uttrycklig föreskrift om undantag från ensamrätten såvitt avser tillredning på apotek av läkemedel enligt läkares förskrivning i enskilda fall och åtgärder med sålunda tillrett läkemedel.

På ytterligare några punkter skiljer sig marknadskonventionens reglering från patentlagen när det gäller ensamrättens innehåll. Sålunda föreskrivs i märknadspatentkonventionen att ensamrätten inte omfattar utnyttjande som avser försök med den patentskyddade uppfinningen. Vidare finns i denna konvention en uttrycklig bestämmelse om att ensamrätten såvitt gäller alster är konsumerad sedan alstret har bringats i omsättning inom de fördragsslutande ståaternas områden, dvs. inom den gemensamma marknaden, om det har gjörts av patenthavaren eller med hans uttryckliga

Prop. 1977/78:1 Del A 201

samtycke. Någon uttrycklig reglering av dessa fall finns inte i svensk lagstuiftning.

Vad först angår det undantag från ensamrätten i marknadspatentkonventionen som rör utnyttjande som avser försök med den patentskyddade uppfinningen överensstämmer svensk rätt i såk med konventionen. Som jag nyss anförde anser jag att en enhetlig reglering i Västeuropa av ensamrättens innehäll mäste innebära fördelar. Jag förordar därför att i patentlagen tas in en bestämmelse som kodificrar gällande rätt beträffande utnyttjande som avser försök med den patentskyddade uppfinningen.

När det gäller konsumtion av ensamrätten kan någon fullständig överensstämmelse inte erhållas mellan svensk rätt och marknadspatentkonventionen. eftersom I konventionen regleras konsumtion av ensamrätten i de fall ett patentskyddat alster bringas I omsättning i någon av de stater som

tillhör den gemensamma marknaden. Tanken bakom konventionen är att

EG-staterna I princip utgör en enhet och att ensamrätten därför är konsumerad för hela denna enhet när alstret har bringats i omsättning inom enheten. För danskt vidkommande blir det nödvändigt att anpassa dansk rätt rörande konsumtion av ensamrätten ull marknadspatentkonventionen, vilket innebär att man måste införa en bestämmelse om att ensamrätten enligt ett danskt patent utsläcks när ett patentskyddat alster lagligt har bringats i omsättning I någon av de stater som tillträtt marknadspatentkonventionen. Det finns givetvis inte anledning att införa någon motsvarande bestämmelse I övriga nordiska länder.

Den svenska patentlagen innehåller f.n. inte någon uttrycklig regel angående konsumtion av ensamrätten. För svensk del torde emellertid gälla att ensamrätten enligt ett för Sverige meddelat patent är uttömd i de fall ett patentskyddat alster lagligt har bringats i omsättning här i landet. Mot bakgrund av att man för dunsk del kommer att få införa en bestämmelse om konsumtion av ensamrätten. förordar jag att I patentlagen tas in en föreskrift som kodifterar gällande rätt såvitt avser konsumtion av ensamrätt beträffande alster som har bringats I omsättning I Sverige av patenthavaren eller med dennes samtycke. Motsvarande kodifiering torde komma utt ske i Finland och Norge.

Genom den föreslagna bestämmelsen kodifieras gällande rätt i fråga om konsumtion av ensamrätten såvill gäller alster som har bringats I omsättning här I lundet. EF bestämmelsen berörs däremot inte huruvida ensamrätten konsumeras genom att patentskyddade alster bringas i omsättning i utlandet av patenthavaren eller med dennes samtycke. Som har nämnts i redogörelsen för gällande rätt anses emellertid av patenträttens territoriella begränsning följa att ensamrätten inte konsumeras genom att alster bringas i omsättning i utlandet. Jag delar denna uppfattning beträffande innehållet i gällande rätt. Nägon ändring I detta avseende föreslås inte.

I de nordiska patentlagarna finns ett undantag från ensamrätten som

saknar motsvarighet i marknadspatentkonventionen, nämligen föreskrif-

Prop. 1977/78:1 Del A 202

ten 13 § tredje stycket patentlagen att ensamrätten inte omfattar utnyttjande av alster som har sälts t vederbörande nordiskt land i butik eller på därmed jämförligt sätt I strid mot ensamrätten. om köparen vid köpet inte ägde eller bort äga kännedom om att ensamrätten kränktes. Som kommittén

har påpekat tillkom denna bestämmelse på danskt initiativ. På grund av att

marknadspatentkonventionen inte innehåller något motsvarande undantag från ensamrätten. föreslås t den danska proposittonen att ifrågavarande bestämmelse i den danska patentlagen upphävs. Vid nordiska departementsöverläggningar har från norsk sida uttalats tvekan om lämpligheten att upphäva bestämmelsen. medan man på finsk sida inte har hyst några betänkligheter mot att göra detta. I likhet med kommittén anser jag att det inte kan föreligga nägra betänkligheter mot att upphäva motsvarande bestämmelse I den svenska patentlagen. Jag förestår därför att 3 8 tredje stycket patentlagen upphävs. Fiksom kommittén unser jug att ett upphävande av denna bestämmelse inte medför någon utvidgning av ensamrätten av betydelse. Till den del utnyttjunde av patentskyddat alster. som har sälts på sätt som anges I detta lagrum, har skett i god tro, torde omständigheterna oftast vara sädana att en tillämpning av 58 § andra stycket patentlagen leder till att något skadeständ inte bör utga.

I patentlagen görs vissa undantag från ensamrätten när det gäller utnyttjande av uppfinning på utländska samfärdsmedel. Vidare fär i den omfattning som regeringen förordnar reservdelar och tillbehör till tuftfartyg utan hinder av patent införas I Sverige och användas här för reparation av luftfartyg. Förordnande härom har meddelats i Kungl. Maj:ts kungörelse (1967: 845) om införsel och användning av reservdelar och tillbehör till luftfartyg utan hinder av patent. Marknadspatentkonventionen innehäller bestäämmelser som I allt väsentligt överensstämmer i sak med svensk rätt. Dessa bestämmelser skiljer sig emellertid i redaktionellt avseende avsevärt från föreskrifterna i patentlagen. Kommittén har inte berört frågan om en unpassning av patentlagen till konventionen på denna punkt. Denna fråga har inte heller berörts av remissinstanserna. För egen del finner jag inte någon anledning till en sädan anpassning.

11.5. Prioritetsrätten HSA Gällande rätt

Enligt 6 § patentlagen får regeringen förordna, att ansökan om patent på

uppfinning. som tidigare har angivits I ansökan om skydd i utlandet, i vissa

avseenden. nämligen vid tillämpning av bestämmelserna om nyhetshinder.

uppfinningshöjd och föranvändarrätt. skall anses gjord samtidigt med an-

sökningen I utlandet, om sökanden yrkar det (s.k. konventionsprioritet). I förordnandet skall anges de närmare villkor under vilka prioritet får åtnjulas.

Prop. 1977/78:1 Del A 203

Bestämmelserna om rätt att åtnjuta prioritet grundas på 1883 ärs Pariskonvention för industriellt rättsskydd. Pariskonventionens föreskritter i ämnet tillkom för att göra det möjligt för en uppfinnare att få patent på samma uppfinning i flera länder utan att behöva göra ansökningarna sumtidigt i alla dessa länder. Genom Pariskonventionens prioritetsbestämmelse

undgår man bl. a. att egen ansökan i en stat kommer att utgöra nyhetshin-

der för en senare egen ansökan i annan stal.

Förordnande enligt 6 § patentlagen har meddelats 19-12 §§ patentkungörelsen. Som villkor för att prioritet skall få åtnjutas föreskrivs att uppfinningen skall ha angivits i ansökan om patent. uppfinnarcertifikat eller skydd som nyttighetsmodell i främmande stat som har ullträtt Pariskonventionen. Vidare mäste patent sökas i Sverige inom tolv månader från unsökningsdagen I den främmande staten. Slutligen mäste sökanden inom tre mänader från den dag då ansökningen ingavs I Sverige skriftligen begära prioritet och lämna uppgift om var och när den för prioritet åberopade ansökningen gjordes samt. så snart ske kan, ange dess nummer. Prioritet kan få älnjutas också om uppfinningen har angivits I ansökan som inte uvser stal som har tillträtt nämnda konvention, om patentmyndigheten finner

särskilda skäl att jämställa ansökningen med ansökan i konventionsstul. Det bör frumhallas att enligt gällande rätt prioritet däremot aldrig får

erundas på tidigare svensk patentansökan.

Patentmyndigheten kan förelägga sökanden att inkomma med särskilt bevis om ingivningsdagen för den tidigare ansökningen sumt kopia av beskrivning, ritningar och skyddskrav i denna ansökan (de s.k. prioritetshandlingarna). Efterkommer sökanden inte sådant föreläggande, får prioritet inte åtnjutas.

För att prioritet skall få åtnjutas behöver den tidigare och den senare ansökningen inte vara identiska. Prioritet kan sälunda erhållas för del av en senare ansökan. För en ansökan kan också åberopas prioritet från flera olika tidigare ansökningar. s.k. multipel prioritet. och dessa tidigare ansökningar får vara gjorda I olika länder.

[1.5.2 Konventionerna

Enligt artikel 8 i samarbetskonventionen får internationell patentansökan innehålla yrkande om prioritet grundad på en eller flera ansökningar som har ingivits i stat som tillträtt Pariskonventionen. I samma artikel fö-

reskrivs också att med ett undantag skall beträffande villkoren för och

verkningarna av sädant yrkande gälla vad som föreskrivs i Stockholms-

akten av Pariskonventionen. Undantaget bestär i alt prioritet får grundas

även på tidigare ansökan I samma stat. Vederbörande stat har emellertid enligt artikel 8.2.b rätt att föreskriva under vilka förutsättningar yrkande om prioritet från tidigare ansökan i den staten får bifallas och att bestämma rättsverkan av yrkandet.

Prop. 1977/78:1 Del A 204

Enligt tillämpningsföreskrifterna till sumarbetskonventionen skall vrkande om prioritet framställas när den internationella ansökningen ges in (regel 4.10). Samtidigt skall sökanden lämna uppgift om var och när den för prioritet åberopade ansökningen gjordes. Sökanden skall vidare uppge den

tidigare ansökningens nummer. Detta behöver dock inte ske sumtidigt som

ansökningen ges in, utan det är enligt konventionen alltid tillräckligt om uppgift om numret lämnas till internationella byrån inom 16 månader från prioritetsdagen. Fördragsslutande stat har rätt medge att uppgift om numret lämnas senare. Meddelas numret till internationella byrån efter sextonmånadersfristens utgång, skall byrån underrätta sökanden och de designerade myndigheterna om vilken dag uppgiften om numret lämnades.

Vid ansökan om europeiskt patent får enligt den curopeiska patentkon-

ventionen prioritet grundas på sådan ansökan om skydd som görs I eller med verkan för stat som är ansluten till Pariskonventionen. Därvid beaktas varje ansökan som jämställs med en i vederbörlig ordning gjord nationell ansökan. oavsett om detta följer av nationell rätt eller av bilaterala etler multilaterala överenskommelser (art. 87). Enligt uttrycklig föreskrift får prioritet räknas frän tidigare europeisk patentansökan. Den europeiska påtentorganisationens förvaltningsråd kan under vissa villkor medge att prio-

ritet får grundas också på ansökan i stat som inte har tillträtt Pariskonventionen. För att en europeisk patentansökan skall få åtnjuta prioritet. måste

den ges in inom tolv månader efter det att den prioritetsgrundande ansökningen gjordes.

Om sökande av europeiskt patent önskar åtnjuta prioritet, måste han

samtidigt med att putentansökningen görs skriftligen begära det (art. 88; regel 38). Sadan begäran skall innehålla uppgift om var och när den för prioritet åberopade ansökningen gjordes. Sökanden skall vidare inom 16 månader från prioritetsdagen lämna uppgilt om den tidigare ansökningens nummer samt ge in avskrift av den tidigare ansökningen och särskilt bevis om ingivningsdagen för denna ansökan.

För curopeisk patentansökan kan åtnjutas multipel prioritet (art. 88).

Prioritet kan få ätnjutas också för del av europeisk patentansökan.

[1.5.3 Kommittén

Som nyss nämnts reglerar Pariskonventionen endast rätten att vid patentansökan i en konventionsstat räkna prioritet från tidigare ansökan i annan konventionsstat. Svensk rätt uppfyller Pariskonventionens krav i detta avseende men medger inte att prioritet grundas på tidigare ansökan om patent i Sverige. Ett tillträde till samarbetskonventionen skulle innebära att Sverige I princip måste medge att i fråga om internationell patentansö-

kan som omfattar Sverige prioritet får grundas på tidigare nationell patentansökan i Sverige och på tidigare internationell patentansökan som omfat-

tar Sverige.

Prop. 1977/78:1 Del A 205

Om Sverige tillträder den europeiska patentkonventionen kommer den som söker europeiskt patent för Sverige att kunna åberopa prioritet från nationell svensk patentansökan. frän internationell patentansökan som omfattar Sverige och från europeisk patentansökan som omfattar Sverige.

Med hänsyn till att prioritet får grundas på nationell svensk patentansökan både vid internationellt och vid europeisk patentansökan som omfattar Sverige. synes det enligt kommittén rimligt att. om Sverige tillträder ifrågavarunde konventioner, även den som söker patent för Sverige genom nationell patentansökan får ätnjuta prioritet frän tidigare sådan ansökan. Detta gäller enligt kommitten i all synnerhet som flertalet ansökningar om patent för Sverige, om Sverige tillträder konventionerna, torde komma att göras I form av internationell eller europeisk patentansökan. Kommittén framhåller att det uppkommer vissa möjligheter till dubbelpatentering och

förlängning av skyddstiden om. sävitt gäller ansökan om patent för Sveri-

ge. prioritet får grundas på tidigare ansökan om patent för Sverige. Detta kan enligt kommittén dock inte innebära några pätaghiga olägenheter. Att vid tillträde till samarbetskonventionen och den curopeiska patentkonventionen medge rätt att även vid nationell svensk patentansökan åtnjuta prio-

ritet från annan sådan ansökan torde enligt kommittén i vart fall vara i det

närmaste utan betydelse för omfattningen av de problem som kan uppstå i dessa avseenden. Kommittén föreslår av nu angivna skäl att prioritet skall få grundas även på tidigare patentansökan hos det svenska patentverket i samtliga fall då patent söks för Sverige, oavsett om detta sker genom internationell patentansökan. europeisk patentansökan eller nationell putentansökan.

Som nämnts har sökanden enligt gällande rätt en frist på tre månader

från ansökningsdagen för att begära prioritet. Någon sådan frist finns inte enligt den europeiska patentkonventionen och inte heller enligt samarbetskonventionen. Patentpolicykommittén anför att den nu gällande tremånadersfristen för att begära prioritet enligt uppgift från patentverket sällan utnyttjas. Kommittén uttalar att den mot bakgrund härav för sin del har varit benägen att föreslå att denna frist slopas. Det har emellertid inte varit möjligt att nä enighet mellan de nordiska kommittéerna om en sådan ändring av gällande rätt. Patentpolicykommittén har inte velat förorda en reglering som skulle medföra olika bestämmelser i de nordiska länderna och avstår

därför från att föreslå ändring av gällande rätt på denna punkt.

Enligt svensk rätt är som tidigare nämnts sökanden skyldig att styrka begärd prioritet genom att ge in prioritetshandlingar endast om patentmyndigheten förelägger honom detta. Både enligt den curopeiska patentkonventionen och enligt samarbetskonventionen är ingivande av prioritetshandlingar obligatoriskt. Kommittén anför att det särskilt från det svenska näringslivet har uttryckts önskemål om att ingivande av prioritetshandlingar görs obligatoriskt även i svensk rätt. Som skäl härför har framför allt an-

förts. att det. då talan förs om ogiltigförklaring av meddelat patent. kan va-

Prop. 1977/78:1 Del A 206

ra av stort värde att ha ullgång till prioritetshandlingarna och att det då ofta kan vara svårt att få vllgäng ull dessa handlingar om de inte har ingivits till patentverket. I vissa fall är det sålunda inte möjligt att utan patenthavarens samtycke få del av dessa handlingar. Grundas exempelvis prioriteten på en i USA gjord ansökan som inte har lett till patent. är ansökningshandlingarna enligt amerikansk rätt inte offentliga.

Kommittén finner det anförda skälet vara beaktansvärt. Å andra sidan har kommittén funnit att det för patentverket skulle kunna innebära avse-

värda svårigheter att ta emot och arkivera prioritetshandlingar i älta de

ärenden 1 vilka prioritet äberopas. om dessa handlingar ges in i form av

vanliga kopior. Enligt kommittén torde emellertid inom en nära framtid

prioritetshandlingar kunna erhållas 1 form av mikrofilm från flera av de stora industriländernas patentmyndigheter. framför allt från patentmyndigheterna i Förbundsrepubhiken Tyskland. Storbritannien och USA. Härmed skulle det helt övervägande antalet prioritetshandlingar kunna erhällas i form av mikrotilm och nägra väsentliga arkivproblem skulle inte behövå uppkomma för patentverket.

Utifrån förutsättningen att huvuddelen av prioritetshandlingarna kommer att kunna tillhandahällas I form av mikrofilm föreslår kommittén att sökande som har åberopat prioritet utan särskild anmauning skall ge in prioritetshandlingarna till det svenska patentverket inom viss tid. Patentverket bör emellertid ges rätt att förordna i vilken form dessa handlingar skall ges

in och att genom generella föreskrifter göra undantag från skyldigheten att ge in sådana handlingar. Sådant undantag bör göras dels i de fall då priori-

tet grundas på tidigare nationell svensk patentansökan, dels i fråga om prioritetshandlingar som med säkerhet är allmänt tillgängliga i utlandet.

1.54 Remissyttrandena

Kommitténs förslag I denna del har berörts särskilt bara av Svenska patentombudsftöreningen och försvarets civilförvaltning.

Svenska patentombudsföreningen ansluter sig till vad kommittén har anfört och förklarar sig inte ha något att erinra mot att den föreslagna utvidpg-

ningen av prioritetsrätten giller i förhällande till även äldre svenska pu-

tentansökningar. Föreningen understryker att möjligheten till prioritet från äldre svensk patentansökan I vissa fall kan användas för att eliminera de svårigheter som alltjämt kan uppkomma genom att egna äldre ansökningar kvarstår som nyhetshinder. om också I mildrad form, och genom att institutet tilläggspatent avskaffas.

När det gäller kommitténs förslag att såvitt gäller nationella patentansökningar behålla tremånadersfristen för att begära prioritet anser försvarets civilförvaltning, all detta avsteg från principen om en anpassning till samarbetskonventionen och den curopeiska patentkonventionen inte kan godtas. Enligt civilförvaltningen bör hänsyn till nordisk enhetlighet inte

vara avgörande i detta fall.

Prop. 1977/78:1 Del A 207

[1.5.5 Föredraganden

Kommittén har föreslagit att vid ansökan om patent hos den svenska patentmyndigheten prioritet skall få grundas inte bara såsom f.n. på tidigare ansökningar om skydd utom riket utan även på tidigare ansökningar om patent för Sverige. Förslaget har lämnats utan erinran av remissinstanser-

na.

Såsom kommittén har framhållit. följer av den europeiska patentkonventionen att vid ansökan om europeiskt patent som omfattar Sverige prioritet får grundas bl. a. på tidigare ansökan om nationellt svenskt patent och på tidigare europeisk patentansökan som omfattar Sverige. Även vid internationell patentansökan som omfattar Sverige skall enligt samarbetskonventionen prioritet i princip kunna grundas på tidigare ansökan som avser palent för Sverige. Den av kommittén föreslagna ändringen innebär att möjligheterna att åberopa prioritet från tidigare ansökan om patent för Sverige blir desamma, oavsett om den senare ingivna ansökningen är en nationell. internationell eller europeisk patentansökan. Jag anser denna lösning vara lämplig och biträder därför kommitténs förslag i detta hänseende.

Patentlagen innehåller i sin nuvarande lydelse inte några bestämmelser

om villkoren för att få åtnjuta prioritet. frånsett förutsättningen att prioritet får grundas endast på tidigare ansökan om skydd utom riket. I stället bemyndigas regeringen i lagen att föreskriva villkoren för att få åtnjuta prioritet. Dessa villkor finns f.n. i patentkungörelsen. De grundläggande villko-

ren för att få åtnjuta prioritet är viktiga materiellrättsliga regler. Sådana

regler skall enligt den nya regeringsformen anges i lag. Från patentkungö-

relsen bör sälunda till patentlagen föras över föreskriften om den tid inom

vilken prioritet fär åtnjutas och bestämmelserna om vilka tidigare ansökningar som får utgöra grund för prioritet. Övriga förutsättningar bör emellertid liksom hittills kunna regleras i påtentkungörelsen.

Beträffande möjligheterna att grunda prioritet på tidigare ansökan som inte avser stat som är ansluten till Pariskonventionen anser jag att avgörandet liksom f.n. bör lämnas till patentmyndigheten. I lagen bör emellertid för detta fall uppställas det villkoret att prioritet får medges endast om motsvarande prioritet från svensk patentansökan medges där den fråmmande ansökningen gjordes. Det kan anmärkas att summa reciprocitetskrav finns i den europeiska piatentkonventionen för det fall att den tidigare ansökningen inte avser stat som tillhör Pariskonventionen.

En remissinstans har framfört kritik mot kommitténs förslag att för nationella patentansökningar behälla tremånadersfristen för att begära prioritet. Eftersom nägon sådan frist inte finns i vare sig samarbetskonventionen eler den europeiska patentkonventionen, innebär kommitténs ställningstagande ett avsteg från den princip som kommittén eljest har följt. nämligen att svensk rätt bör anpassas till dessa konventioner.

Prop. 1977/78:1 Del A 208

Även om detta är en fräga som inte bör regleras i patentlagen utan i rege-

ringens verkställighetsföreskrifter till 6 § patentlagen vill jag ta upp den i

detta sammanhang. Som framgår av vad jag tidigare har anfört (avsnitt 11.1.3) anser Jag att en anpassning av svensk rätt till konventionerna är angelägen. Det hade därför enligt min mening varit en fördel om en anpassning hade kunnat ske även på denna punkt. Enighet om att slopa tremånadersfristen när det gäller nationella patentansökningar har emellertid inte kunnat nås under de nordiska departementsöverläggningarna. Eftersom

jag anser att intresset av nordisk rättshlikhet i detta avseende väger tyngre än intresset av en anpassning till konventionerna. är jag inte beredd att

föreslå någon ändring av gällande rätt på denna punkt.

Jag vill här ta upp ytterligare en fråga som bör regleras i putentkungörelsen. men som ändå har ett principiellt intresse. Det gäller kommitténs förslag att sökanden alltid och utan anmaning inom viss tid skall ge in prioritetshandlingar. utom i de fall då patentmyndigheten har föreskrivit annat.

Förslaget har inte mött någon erinran och jag anser för egen del att kom-

mittens förslag I detta hänseende bör följas.

11.6. Tilläggspatent Il.6.4 Gällande rätt

Den som har fätt patent på en uppfinning har enligt 7 § patentlagen rätt att få tilläggspatent på utveckling av den ursprungliga uppfinningen. Som förutsättning gäller dock att ansökan om tilläggspatent görs innan ansökningen om huvudpatentet blir allmänt tillgängligt. dvs. i regel inom 18 mänader från det att den ursprungliga ansökningen gjordes eller, om prioritet yrkas. från prioritetsdagen. Tilläggspatent får meddelas utan hinder av att utvecklingen av huvuduppfinningen inte väsentligen skiljer sig från innehållet i ansökningen om huvudpatentet. Detta innebär att tilläggspatent

kan meddelas även om det eljest gällande kravet på uppfinningshöjd i för-

hållande till den ursprungliga uppfinningen inte är uppfyllt.

Ett tilläggspatent är i princip knutet till huvudpatentet. Det upphör nor-

malt att gälla samtidigt med huvudpatentet och får överlåtas endast till-

sammans med detta. Om huvudpatentet upphör på grund av att patenthavaren avstär från patentet eller om huvudpatentet förklaras ogiltigt. över-

går emellertid tilläggspatentet till att bli ett självständigt patent för återsto-

den av patenttiden. Finns flera tilläggspatent, skall därvid det först meddelade tilläggspatentet gälla som huvudpatent och de övriga som tilläggspatent till detta. För tlliggspatent erläggs inte någon årsavgift (41 § patentlagen).

Prop. 1977/78:1 Del A 209

1.6.2 Kommitten

Kommittén påpekar inledningsvis att systemet med tilläggspatent fördes över till patentlagen från 1884 års patentförordning. Vid tillkomsten av putentlagen övervägdes huruvida institutet tilläggspatent borde avskatfas. Med hänsyn till den väsentliga skärpning av kraven på nyhet och uppfin-

ningshöjd som 2 § andra stycket andra punkten patentlagen innebar i för-

hällande till äldre rätt ansågs det emellertid rimligt att behålla möjligheten till tilläggspatent under den tid då ansökningen om huvudpatentet är hemlig (NU 1963:6 s. 173f., prop. 1966:40 s. 103). Om inte möjligheten att sö-

ka tilläggspatent behölls, skulle nämligen, i motsats till vad som tidigare

gällt, nämnda lagrum medföra att ansökan om patent på den ursprungliga uppfinningen oftast kom att utgöra hinder mot patent på utveckling av den-

na uppfinning.

IEnligt kommittén har systemet med tilläggspatent. sådant det utformats i patentlagen, fyllt sitt syfte, nämligen att göra det möjligt att söka patent på en uppfinning innan utvecklingsarbetet är färdigt utan att därför förlora möjligheten att vinna putentskydd för den form av uppfinningen som ett tämligen kort utvecklingsarbete kan leda till. Av tillgängliga uppgifter framgår att. medan tilläggspatent före patentlagens tillkomst huvudsakligen sökes av utländsk storindustri, tilläggspatent efter patentlagens ikraftträdande har sökts främst av inhemska sökande i anslutning till den första patentansökningen på en uppfinning. Antalet ansökningar om tillläggspatent är dock lågt och utgör endast något över en procent av det to-

tala antalet patentansökningar. Hälften av ansökningarna om tilläggspatent kommer från industrin och hältten från enskilda sökande.

Kommitténs förslag till ändring i patenterbarhetsvillkoren innebär att patent kan meddelas på uppfinning även om den inte har uppfinningshöjd i förhållande till innehället i tidigare gjord patentansökan som inte har offentliggjorts före den dag dä ifrågavarande uppfinning patentsöks men som sedermera blir allmänt tillgänglig. Om detta förslag genomförs, bortfaller det skäl som föranledde att systemet med tilläggspatent behölls i patentlagen, nämligen att enligt 1967 års patentlag ansökan om patent på en uppfinning redan från dagen för dess ingivande kan utgöra hinder mot patent på vidareutveckling av uppfinningen.

Vidare föreslår kommittén att vid ansökan om svenskt nationellt patent

prioritet skall få grundas även på tidigare svensk nationell patentansökan. Detta förslag innebär att sökanden genom att åberopa prioritet från den an-

sökan som avser den ursprungliga uppfinningen i förekommande fall kan

undvika att denna ansökan kommer att utgöra nyhetshinder i förhållande

till den ansökan som avser utvecklingen av denna uppfinning. I det fall att

ansökan om patent på huvudupplinningen innehäler något som utgör nyhetshinder gentemot den ansökan som avser utvecklingen av denna uppfinning, innebär visserligen kommitténs förslag att fristen för att söka pa- I4+ Riksdagen 1977/[78.1 saml. Nr I. Del A

Prop. 1977/78:1 Del A 210

tent på utveckling av huvuduppfinningen minskar från aderton till tolv mä-

nader efter det att ansökan om patent på huvuduppfinningen gjordes. Det

torde dock vara mycket ovanligt att den ursprungliga ansökningen innebär nyhetshinder gentemot ansökan som avser utveckling av huvuduppfinningen. Enligt kommittén kan det inte anses motiverat att ha ett system med tilläggspatent för att tillgodose dessa sällsynta fall. Inte heller det förhållandet att patenthavaren kan uppnå en ckonomisk fördel genom institutet tilläggspatent — eftersom årsavgift inte skall betalas för sådana patent — kan enligt kommittén anses utgöra tillräckliga skäl för att behålla detta institut.

Mot bakgrund av det anförda anser patentpolicykommittén att systemet med tilläggspatent bör avskaffas. Kommittéerna i de övriga nordiska länderna är av samma uppfattning.

Enligt patentpolicykommittén är det uppenbart att ett upphävande av institutet tilläggspatent inte bör påverka giltigheten av redan meddelade till-

läggspatent. För dessa bör äldre bestämmelser fortsätta att gälla. De bör

sålunda under hela sin giltighetstid kunna övergå till att bli självständiga patent i de fall som anges i 7 8 patentlagen. Även i fråga om de ansökningar om tilläggspatent som är anhängiga när de nya bestämmelserna träder i kraft torde det vara lämpligast att låta äldre bestämmelser fortsätta att gäl-

la. Tilläggspatent bör således kunna meddelas på grund av sådan ansökan

även efter det att den lagändring genom vilken detta institut i princip avskaffas har trätt i kraft.

11.6.3 Remissyttrandena

Kommitténs förslag om slopande av institutet tilläggspatent har lämnats

utan erinran av samtliga remissinstanser utom Svenska patentombudsför-

eningen och Svenska uppfinnareföreningen.

Svenska patentombudsföreningen motsätter sig inte att systemet med tilläggspatent avskaffas. men föreningen förklarar sig inte vara övertygad om att detta system, om kommitténs förslag genomförs, inte längre har någon funktion att fylla. Föreningen framhåller att den nuvarande ordningen gör det möjligt för en sökande att genom ansökan om tilläggspatent utvidga

patentskyddet i de fall då en tidigare ansökan visar sig vara alltför begränsad och det på grund av bristande underlag i grundhandlingen är omöjligt

att direkt utvidga denna ansökan. Om systemet med tilläggspatent avskaffas blir det svårt att klara en sådan situation, om inte patentverket medger

att en sökande i ett patentkrav får införa förbehåll med avseende på tidigare ansökan i överensstämmelse med den praxis som tillämpades innan

1967 års patentlag trädde i kraft. För det fall institutet tilläggspatent slopas

finner föreningen det oklart, om det efter lagändringens ikraftträdande blir möjligt att lägga om en dessförinnan ingiven ansökan om självständigt patent till ansökan om tilläggspatent.

Svenska uppfinnareföreningen anser att kommitténs förslag i detta avse-

Prop. 1977/78:1 Del A 211

ende innebär en uppenbar försämring av uppfinnarens ställning. Föreningen framhåller att det enligt gällande rätt endast är uppfinnaren eller hans

rättsinnehavare som, med utnyttjande av institutet tilläggspatent, kan söka

patent på vidareutveckling av uppfinning utan att vidareutvecklingen behöver visa uppfinningshöjd i förhållande till den ursprungliga uppfinning-

en. Enligt kommitténs förslag till ändring av 2 8 patentlagen kan däremot

vem som helst få patent på vidareutveckling av uppfinningen utan att kravet på uppfinningshöjd mäste vara uppfyllt. Föreningen kan inte se att den-

na försämring av uppfinnarens ställning är nödvändig och anser därför att

institutet tilläggspatent bör behällas.

1.6.4 Föredraganden

Samarbetskonventionen innehåller inte nägra bestämmelser angående

ansökan om skydd i form av tilläggspatent. I den europeiska patentkonventionen finns inte någon motsvarighet till institutet tilläggspatent.

Kommitténs förslag att slopa institutet tilläggspatent har med två undantag lämnats utan erinran av remissinstanserna. I likhet med kommittén anser jag att det efter genomförandet av de föreslagna ändringarna av paten-

terbarhetsvillkoren och prioritetsreglerna inte finns tillräckliga skäl att be-

hålla detta institut. Om den föreslagna ändringen av patenterbarhetsvillkoren genomförs, innebär detta att de skäl som föranledde att systemet med tilläggspatent behölls i patenttagen bortfaller. Denna ändring leder nämli-

gen till att uppfinningshöjd inte krävs i förhållande till tidigare ansökan

som inte har blivit offentlig före den dag då ifrågavarande uppfinning pa-

tentsöks. Som jag redan har nämnt föreslås vidare att vid ansökan om

svenskt nationellt patent prioritet skall få grundas även på tidigare svensk nationell patentansökan. Genom att åberopa prioritet från den ansökan som avser den ursprungliga uppfinningen kommer sökanden därför att kunna undvika även att denna ansökan utgör nyhetshinder i förhållande till den ansökan som avser en utveckling av uppfinningen.

Vad beträffar uppfinnareföreningens påpekande att de föreslagna ändringarna av patenterbarhetsvillkoren leder till att envar kan få patent på vidareutveckling av annans uppfinning utan att vidareutvecklingen behöver ha uppfinningshöjd i förhållande till den tidigare uppfinningen vill jag framhålla. att denna följd av ändringen av patenterbarhetsvillkoren upp-

kommer även om institutet tilläggspatent behålls. Vad uppfinnareförening-

en har anfört utgör därför enligt min mening inte nägot skäl för att behålla detta institut. Inte heller den av patentombudsföreningen nämnda möjligheten att utvidga patentskyddet som systemet med tilläggspatent ger utgör enligt min uppfattning något skäl för att bibehålla systemet. Efter den föreslagna ändringen av patenterbarhetsvillkoren torde en ny patentansökan

som görs innan den först ingivna ansökningen har blivit offenthig i allmän-

het ge samma resultat som en ansökan om tilläggspatent. Patentansökan,

Prop. 1977/78:1 Del A 12 ta

som avser utveckling av en tidigare patentsökt uppfinning, kan, om prioritet inte längre kan åberopas, I något fall vålla problem genom att det sökta skyddet enligt de båda ansökningarna sammanfaller. Patentombudsföreningen har föreslagit att sökanden därför skulle få rätt att i den senare ansökningen göra förbehåll om att skyddet skall omfatta endast vad som inte skyddas enligt den tidigare ansökningen. För egen del anser jag att sådana förbehåll i princip inte bör tillåtas, eftersom de försvårar handläggningen av patentärendena och kan skapa en viss osäkerhet för tredje man.

Mot bakgrund av vad sålunda anförts föreslär jag att systemet med tillläggspatent avskaffas. När det gäller redan meddelade tilläggspatent anser jag liksom kommittén att äldre bestämmelser bör fortsätta att gälla. Det-

samma bör vara fallet beträffande ansökningar om tilläggspatent som har kommit in innan de nya bestämmelserna träder i kraft.

11.7 Ansökans form och innehåll H7A Konventionerna

Samarbetskonventionen innehåller omfattande bestämmelser om internationell patentansökans form och innehåll. Fördragsslutande stat får inte

i fråga om sådan ansökan ställa upp krav beträffande form och innehåll

som skiljer sig från eller går utöver konventionens bestämmelser. I den

mån fördragsslutande stat i fråga om nationella putentansökningar ställer

upp krav på ansökans form och innehåll som från sökandens synpunkt är förmänligare än konventionens bestämmelser, får emellertid den statens myndigheter tillämpa den förmanligare regleringen även på internationella ansökningar. Sökanden har dock rätt att fordra att de krav som föreskrivs i samarbetskonventionen tillämpas på hans internationella ansökan.

I den europeiska patentkonventionen regleras uttömmande curopeisk patentansökans form och innehåll. Bestämmelserna i den curopeiska pa-

tentkonventionen om ansökans form och innehåll har tillkommit under

hänsynstagande till motsvarande bestämmelser i samarbetskonventionen och de båda konventionerna är i dessa hänseenden helt förenliga med

varandra. Den europeiska patentkonventionen innehåller dock vissa be-

stäämmelser som saknar motsvarighet I samarbetskonventionen.

11.:7.2 Kommittén

När det gäller patentansökans form och innehåll har kommittén haft som

utgångspunkt att svensk rätt bör anpassas till vad som gäller enligt samarbetskonventionen och den curopeiska patentkonventionen utom på punkter där starka skäl talar för att behålla nu gällande reglering även om den avviker från konventionerna. Beträffande samarbetskonventionen anför

Prop. 1977/78:1 Del A to >

kommittén i 1974 års betänkande, att det måste vara en uppenbar fördel för både de patentsökande och patentmyndigheten. om svensk rätt anpassas

till konventionen så att samma regler gäller för alla ansökningar som hand-

läggs vid den svenska patentmyndigheten. I fråga om den europeiska pa-

tentkonventionen uttalar kommittén i 1976 års betänkande, att det måste

vara en fördel för näringsliv och uppfinnare. om den svenska patentlag-

stiftningen även såvitt avser patentansökans form och innehåll överens-

stämmer med vad som kommer att gälla i övriga Västeuropa.

Kommittén konstaterar att det finns vissa skillnader i fråga om kraven på ansökans form och innehåll mellan gällande svensk rätt å ena sidan samt samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen å andra sidan, Enligt kommittén är det i detta hänseende fyra punkter som är av särskilt intresse. nämligen frågan om uppfinnarens ställning. kravet på

sammandrag, kravet på deposition av mikrobiologisk kultur i vissa fall och

regleringen av det s. k. enhetskravet. dvs. av vad som får tas upp i en och

samma ansökan. Kommittén anser att övriga skillnader i fråga om ansökans form och innehåll mellan svensk rätt och konventionerna inte är av

sådan betydelse att de behöver behandlas särskilt.

Vad först angår uppfinnarens ställning anför kommittén att uppfinnarens namn skall anges I ansökningen både enligt den svenska patentlagen och enligt den europeiska patentkonventionen (9 § patentlagen resp. art. 81). Söks patent av annan än uppfinnaren, skall enligt patentlagen sökanden styrka sin rätt till uppfinningen. Enligt konventionen behöver däremot

sökanden I sådant fall endast uppge hur han har förvärvat rätten till uppfin-

ningen. Det europeiska patentverket skall emellertid delge den uppgivne uppfinnaren vad sökanden har anfört i detta avseende (regel 17.3). Godtar

uppfinnaren inte sökandens uppgifter, har han möjlighet att vid domstol el-

ler annan behörig myndighet föra talan om bättre rätt till uppfinningen.

Har sådan talan väckts, avbryts handläggningen av den europeiska patent-

ansökningen i avbidan på att tvisten avgörs. På parternas begäran kan emellertid handläggningen fortsättas och det europeiska patentverket kan också på eget initiativ återuppta handläggningen (regel 13).

Kommittén anför vidare att sökanden både enligt patentlagen och enligt

konventionen i princip skall fullgöra sin skyldighet i de avseenden som

nyss nämnts samtidigt med att ansökningen görs. För det fall ansökningen är bristfällig i dessa avseenden skiljer sig emellertid svensk rätt från vad som gäller enligt konventionen. Enligt 15 § patentlagen skall i sådant fall sökanden föreläggas att inom viss frist inkomma med uppgift om uppfinnaren och i förekommande fall styrka sin rätt till uppfinningen. Underlåter han detta avskrivs ansökningen. Avskriven ansökan återupptas, om sökanden inom fyra månader efter fristens utgång avhjälper bristen och betalar en återupptagningsavgift. Föreligger brist i de avseenden som nu berörs i fråga om europeisk patentansökan, skall det europeiska patentverket underrätta sökanden om detta. Avhjälps inte sådan brist inom 16 måna-

Prop. 1977/78:1 Del A 214

der från ansökningens ingivningsdag eller. om prioritet yrkas. från prioritetsdagen. anses den europeiska patentansökningen återkallad tart. 91.5).

Nagon möjlighet att därefter få ansökningen äterupptagen finns inte.

Kommittén anser att uppfinnarens ställning enligt patentlagen är förmånligare än enligt konventionen. Kommittén anser därför att kravet på att annan sökande än uppfinnaren skall styrka sin rätt till uppfinningen bör bibehällas såvitt gäller nationella svenska patentunsökningar. Enligt kommitten finns det inte heller någon anledning att i patentlagen införa någon motsvarighet Gill konventionens system med en direkt i lagen angiven frist inom vilken uppfinnaren måste anges. Den nuvarande bestämmelsen i påtentlagen enligt vilken fristen bestäms genom föreläggande i det enskilda fallet med möjlighet att återuppta ansökningen om fristen försittes framstår enligt kommittén genom sin flexibilitet som förmånligare än konventionens ordning även från uppfinnarens synpunkt.

Nästa punkt som kommittén tar upp är frågan om sanunandrag. Enligt

den europeiska patentkonventionen skall curopeisk patentansökan inne-

hålla ett sammandrag (abstract). dvs. en kortfattad sammanfattning av vad

som framgår av beskrivningen, patentkraven och eventuella ritningar (art.

78; regel 33.2). Sammandraget skall vara avfattat så att det på ett lättfattligt

sätt anger det tekniska problem som uppfinningen behandlar, grund-

principen för den lösning som uppfinningen innebär och uppfinningens huvudsakliga användning eller användningar. Sammandraget skall tjäna uteslutande som teknisk information. Det får sålunda enligt uttrycklig föreskrift i konventionen inte tillmätas betydelse för annat ändamål, i synnerhet inte vid bestämmande av det begärda skyddets omfattning eller vid avgörande av huruvida unsökningen innebär nyhetshinder tart. 85). Motsva-

rande bestämmelser finns i samarbetskonventionen (art. 3.3; regel 8.1).

Nägot krav på sammandrag finns däremot inte i gällande svensk rätt.

Kommittén ställde sig 1 1974 års betänkande tveksam till det lämpliga i att införa krav på sammandrag av nationell svensk patentansökan. I 1976 ärs betänkande konstaterar kommittén att fördelarna från informationssynpunkt med sammandrag är väsentliga. Vidare bör enligt kommittén avsevärd betydelse tillmätas det förhållandet att sammandrag krävs enligt sä-

väl den europeiska patentkonventionen som saumarbetskonventionen. Mot

bakgrund härav föreslår kommittén att krav på sammandrag införs för svenska nationella patentansökningar.

Det tredje spörsmälet rörande ansökans form och innehåll som kommitten redovisar särskilt gäller huruvida i svensk rätt skall införas krav på deposition av kultur av mikroorganism i vissa fall; Såväl enligt patentlagen (9-5) som enligt den curopeiska patentkonventionen (art. 83) skall uppfinningen i ansökningen beskrivas så tydligt att en fackman med ledning av beskrivningen kan utöva den. Beträffande vissa uppfinningar på det mikrobiologiska området ställs emellertid i konventionen upp ett särskilt krav i

fråga om tydlighet. Avser uppfinning mikrobiologiskt förfarande eller als-

Prop. 1977/78:1 Del A 215

ter av sådant förfarande och omfattar uppfinningen användning av mikro-

organism som inte är allmänt tillgänghg, anses enligt konventionen uppfin-

ningen tillräckligt tydligt angiven bara om kultur av mikroorganismen har lämnats I förvar i särskild ordning (regel 28). Någon motsvarande bestämmelse med krav på deposition finns varken i patentlagen eller i patentkun-

görelsen. I de bestämmelser som patentverket har utfärdat med stöd av

41 § patentkungörelsen ges emellertid vissa föreskrifter om deposition av mikroorganism. Enligt patentbestämmelserna är sådan deposition önskvärd och lämplig i vissa fall. nämligen om beskrivningen inte kan göras sä-

dan att förväxling med andra organismer är utesluten. om organismen är så

sällsynt att det kan antas vara förbundet med svårighet att anträffa den i naturen eller om framställningen av organismen inte med säkerhet är reproducerbar. Sädan deposition bör ske hos internationellt känd vetenskaplig in- eller utländsk institution som är oberoende av uppfinnaren (sökanden).

Enligt kommittén bör kravet på tydlighet i fråga om beskrivning av upp-

finningen vara lika strängt i svensk rätt som i den europeiska patentkonventionen. Som jag skall återkomma till i ett annat sammanhang (avsnitt

I1.12) föreslår kommittén som ny ogiltighetsgrund i svensk rätt att uppfin-

ningen inte är tillräckligt tydligt angiven i patentet. Enligt kommittén bör denna ogiltighetsgrund ha samma innehåll i fråga om patent meddelade av det svenska patentverket som i fråga om curopeiska patent för Sverige. Mot bakgrund av vad nu har anförts anser kommittén att i svensk rätt bör införas krav på deposition av kultur av mikroorganism i samma omfattning som i den europeiska patentkonventionen. Den svenska regleringen av sådana depositioner bör enligt kommittén i största utsträckning ges samma

innehäll som motsvarande reglering i konventionen. Kommittén anmärker

i sammanhanget att arbete pågår inom WIPO på att få till stånd en konvention om erkännande av deposition av mikroorganismer.

Det sista spörsmålet rörande ansökans form och innehåll som kommittén tar upp särskilt gäller regleringen av det s. k. enhetskravet. 1 10.8 patentlagen föreskrivs att i samma ansökan inte får sökas patent på två eller flera uppfinningar som är oberoende av varandra. Motsättningsvis gäller enligt kommittén att en ansökan får avse flera uppfinningar som inte är oberoende av varandra. I artikel 82; den europeiska patentkonventionen

föreskrivs att en europeisk patentansökan fär hänföra sig till endast en enda uppfinning eller till en grupp uppfinningar som har sådant samband att de ger uttryck för samma uppfinningsidé. Kommittén anser att någon skillnad i sak mellan 10 § patentlagen och konventionens artikel 82 inte torde

föreligga.

I svensk rätt finns en närmare reglering av enhetskravet i 14 och 15 §§

patentkungörelsen. Där anges vissa fall i vilka en patentansökan får innehålla flera patentkrav. I en och samma ansökan får sålunda tas upp pa-

tentkrav som avser utföringsform av uppfinning enligt föregående pa-

Prop. 1977/78:1 Del A 216

tentkrav i denna ansökan. Dirjämte medges att i en och samma ansökan på vissa sätt kombineras patentkrav avseende uppfinningar som är att hänfö-

ra till olika kategorier talster, förfarande eller användning). Det har enligt kommittén ansetts alt en ansökan inte får innehålla andra kombinationer

av uppfinningar än som anges i nämnda bestämmelser i patentkungörelsen. Kommittén påpekar att enligt 13 § andra stycket patentkungörelsen varje patentkrav får avse endast en uppfinning.

Den europeiska patentkonventionen innehåller inte någon uttömmande reglering av de fall i vilka en europeisk patentansökan får innehålla flera patentkrav utan ger endast vissa exempel på tillåtna kombinationer av patentkrav (reglerna 29 och 30). Redan dessa exempel är emellertid mera omfattande än de fall som anges i patentkungörelsen. Kommittén påpekar att om Sverige tillträder konventionen. curopeiskt patent kommer att kunna meddelas för Sverige med de kombinationer av patentkrav som är tillåtna enligt konventionen. Från praktisk synpunkt anser kommittén det i så fall vara nödvändigt att samma reglering tillämpas såvitt avser patentansökningar som handläggs vid det svenska patentverket. Konventionens reglering i detta avseende torde dessutom. framhåller kommittén. under alla förhållanden bli normbildande i Västeuropa. Kommittén anser att det där-

för bör vara en väsentlig fördel för sökande och ombud om svensk rätt i detta avseende överensstämmer med vad som gäller i övriga västeuropeiska industristater och vid det europeiska patentverket. På grund av vad så-

lunda anförts föreslår kommittén att regleringen i 15 § patentkungörelsen anpassas till vad som gäller enligt konventionen. Kommittén anser vidare att denna paragraf även i redaktionellt avseende bör utformas i nära överensstämmelse med konventionen. Kommittén påpekar att den curopeiska patentkonventionens reglering av enhetskravet är förenlig med samarbetskonventionen tregel 13.1—13.4).

1.7.3 Remissyttrundena

Frågan om uppfinnarens ställning har berörts i ett stort antal remissyttranden över 1974 års betänkande. LO, Styrelsen för teknisk utveckling (STU), Svenska uppfinnareföreningen och Sveriges civilingenjörsförbund framhåller att ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen inte får medföra att uppfinnarens rättsställning försämras. Saknas uppgift om uppfinnaren i en internationell ansökan kan det enligt vad STU och uppfinnareföreningen påpekar gå lång tid från ingivnings- eller prioritetsdagen innan ansökan kompletteras i detta hänseende. Samma eller liknande synpunkter framförs av SACOJSR. Statsverkens ingenjörsförbund, Sveriges huntverks- och industriorganisation samt TCO. 1.0, SACO/SR. Svenska uppfinnareföreningen. Sveriges hantverks- och industriorganisation, STU och

TCO föreslår att den svenska patentlagen ändras så att en internationell

patentansökan som omfattar Sverige redan från början måste innehålla

Prop. 1977/78:1 Del A 217

uppgift om uppfinnaren. TCO menar att detta bör ske genom att i patentlagen tas in en bestämmelse om att en patentansökan inte skall anses ingiven

om den inte innehåller uppgift om uppfinnarens namn. Sveriges hantverks-

och industriorganisation, STU och uppfinnareföreningen anser att det önskade resultatet skulle kunna uppnås genom en ny bestämmelse i patentlagen av innebörd att en patentansökan inte anses ingiven förrän den dag då uppgiften om uppfinnaren inges. Samma lösning föreslås av en ledamot i

Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar medan nämnden i övrigt

ansluter sig till kommitténs förslag.

Frågan huruvida krav på sammandrag bör införas även för nationella

svenska patentansökningar togs upp i några av remissyttrandena över 1974 ärs betänkande. De remissinstanser som berörde frågan ställde sig kritiska till kommitténs dåvarande tveksamhet till att införa krav på sammandrag av nationella ansökningar. Svenska industriens patentingenjörers förening ansåg att kostnaderna för och besväret med att utarbeta sammandrag inte spelar någon nämnvärd roll jämfört med de fördelar som sammandrag innebär vid informationssökning och spridning av information. Uppfinnareföreningen uttalade att det torde vara till fördel att införa krav på sammandrag och att det ringa merarbete som krävs av sökanden för att utarbeta sammandrag inte bör avskräcka från att införa ett sådant krav. Putentver-

ket ansåg att införande av sammandrag i fråga om nationella patentansökningar skulle underlätta för verkets granskare att hålla sig å jour med det ständigt växande granskningsmaterialet. Enligt verket är det möjligt att sammandragen också skulle kunna utnyttjas för att i framtiden rationalise-

ra granskningen så att den första nyhetsgranskningen görs på grundval av sammandrag och att resultatet av denna granskning följs upp på patent-

skriftsmaterialet. Även från allmänhetens synpunkt torde enligt patentver-

ket sammandragen göra den tekniska informationen mera lättillgänglig än

vad f.n. är fallet och sålunda befrämja spridandet av teknisk information.

Patentverket hävdade att de nu nämnda skälen väger tyngre än det merarbete och de högre kostnader för sökanden och den ökade belastning för verket som skulle uppkomma om skyldighet att ge in sammandrag före-

skrivs även för nationella patentansökningar.

Kommitténs förslag rörande krav på deposition av mikroorganism berörs av patentverket och Läkemedelsindustriföreningen. Patentverket häl-

sar med tillfredsställelse att krav på sådan deposition införs I svensk rätt i samma omfattning som i den europeiska patentkonventionen. Även Läke-

medelsindustriföreningen tillstyrker att det i svensk rätt införs krav på deposition av mikrooganism i samma utsträckning som enligt konventionen.

När det gäller regleringen av enhetskravet välkomnar patentombudsför-

eningen förslaget om liberalisering av denna reglering. Patentverket mot-

sätter sig inte kommitténs förslag att gå över från en uttömmande reglering

av vad som får tas upp i en och samma patentansökan till en mer flexibel

reglering. Verket anser emellertid att de nya reglerna bör tillämpas restrik-

Prop. 1977/78:1 Del A 2148

tivt så att den exemplifiering som ersätter den uttömmande uppräkningen i praktiken blir uttryck för vad som skall anses tillåtet att ta upp i en och samma ansökan.

11.74 Föredraganden

Kommittén har ansett det vara en fördel för näringsliv och uppfinnare om den svenska patentlagstiftningen såvitt avser ansökans form och innehäll överensstämmer med samarbetskonventionen och den curopeiska patentkonventionen. På grund härav har kommittén förordat att den svenska lagstiftningen t dessa avseenden anpassas till konventionerna utom på de punkter där starka skäl talar för att nu gällande reglering behålls i fråga om nationella patentansökningar trots att den avviker från konventionerna. Denna principiella inställning har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Jag ansluter mig också ull kommitténs synsätt i detta avseende.

Bestämmelserna om ansökans form och innehåll har till stor del teknisk karaktär. I likhet med kommittén anser jag att det endast är fyra punkter

som är av särskilt intresse och därför bör behandlas vid en genomgång av

frågor av större vikt, nämligen frågan om uppfinnarens ställning, kravet på sammandrag, kravet på deposition av mikrobiologisk kultur i vissa fall och regleringen av det s. k. enhetskravet. dvs. av vad som får tas upp i en och samma patentansökan.

Vad först angår uppfinnarens ställning gäller både enligt svensk rätt och enligt den europeiska patentkonventionen att uppfinnarens namn skall anges i ansökningen. Enligt samarbetskonventionen skall internationell patentansökan innehålla uppgift om uppfinnaren. om lagen i ätminstone nägon av de stater som ansökningen omfattar kräver att dessa uppgifter lämnas när ansökningen ges in. Underlätenhet att iaktta denna föreskrift föranleder dock inte att ansökningen som sådan avvisas eller anses återkallad. I fråga om stat vars lag kräver att dylika uppgifter lämnas men tillåter att detta görs senare än när en nationell ansökan ges in, får uppgif-

terna lämnas senare till den statens patentmyndighet. Söks patent av annan än uppfinnaren, skall enligt svensk rätt sådan sö-

kande styrka sin rätt till uppfinningen. Enligt den europeiska patentkon-

ventionen behöver sökanden i sådant fall endast redogöra för hur han förvärvat rätten till uppfinningen. Redogörelsen skall av det europeiska patentverket delges den uppgivne uppfinnaren. Kommittén har ansett att

svensk rätt är förmånligare för uppfinnaren än konventionen och har därför föreslagit att den nuvarande regleringen på denna punkt bibehålls. Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot detta. Av samma skäl som kommittén anser jag att nuvarande bestämmelse om skyldighet att styrka rätten till uppfinning skall behållas såvitt gäller nationella svenska patentansökningar. Detta krav kommer då också att gälla i fråga om internatio-

nella patentansökningar som omfattar Sverige.

Prop. 1977/78:1 Del A 219

En annan viktig fråga rörande uppfinnarens ställning gäller när uppgift om uppfinnaren senast måste föreligga. Både enligt svensk rätt och enligt den europeiska patentkonventionen skall uppfinnaren i princip anges när ansökan görs. Skillnad föreligger däremot mellan svensk rätt och konventionen I fråga om möjligheten att rätta till en brist i detta avseende. Saknas

uppgift om uppfinnaren i ansökningen. skall enligt svensk rätt sökanden

föreläggas att inom frist som patentmyndigheten bestämmer avhjälpa bristen och i förekommande fall styrka sin rätt ull uppfinningen. Underlåter

han att efterkomma sådant föreläggande. avskrivs ansökningen. Avskriven ansökan kan återupptas. om sökanden avhjälper bristen inom fyra

månader från fristens utgång. Saknar europeisk patentansökan uppgift om uppfinnaren eller redogörelse för hur sökanden har förvärvat rätten till uppfinningen, skall det europeiska patentverket underrätta sökanden om detta. Avhjälps inte sådan brist inom 16 månader från ansökningens ingiv-

ningsdag eller, i förekommande fall. från prioritetsdagen, anses den europeiska patentansökningen återkallad. Någon möjlighet att därefter få an-

sökningen återupptagen finns inte. Kommittén har ansett den svenska reg- Ieringen vara att föredra eftersom den är mer flexibelt och har därför föreslagit att nuvarande ordning bibehålls.

Kommitténs förslag i denna del har lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Några remissinstanser har emellertid förordat en lagändring av innebörd att patentansökan över huvud taget inte skall anses ingiven förrän uppgift om uppfinnaren föreligger. Förslaget synes ha föranletts

främst av det förhållandet att föreläggande att ange uppfinnaren såvitt gäller internationell patentansökan inte kan utfärdas förrän ansökningen har fullföljts till det svenska patentverket. I samarbetskonventionen föreskrivs

visserligen att internationell ansökan skall innehålla uppfinnarens namn och andra föreskrivna uppgifter om honom. om enligt den nationella lagen I minst en av de designerade staterna dessa uppgifter skall lämnas när en nationell ansökan ges in, men det äligger inte den mottagande myndigheten att tillse att bestämmelsen efterlevs. Föreläggande att komplettera ansökningen I detta hänseende kan sålunda inte utfärdas förrän ansökningen har fullföljts till nationell patentmyndighet. Det kan därför dröja mer än två år från det ansökan gjordes innan uppgift om uppfinnaren lämnas.

För egen del vill jag i detta sammanhang anföra följande. I princip skall uppgift om uppfinnaren lämnas i ansökningen när den ges in. En brist i det-

tå avseende bör rättas snarast möjligt, eftersom det annars finns risk för att

uppfinnarens rätt träds för när. Enligt min mening kan det dock ibland vara

ofördelaktigt för uppfinnaren med en ordning enligt vilken uppgift om uppfinnaren ovillkorligen måste föreligga när patentansökningen görs. Förhål-

landena kan vara sådana att det är ursäktligt att uppgiften saknas vid ingivandet, t. ex. därför att det ännu inte har kunnat utredas vem som är uppfinnare. En bestämmelse av innebörd att ansökan inte skall anses ingiven förrän uppfinnaren har angivits skulle i fråga om nationell svensk patentan-

Prop. 1977/78:1 Del A 220

sökan innebära att ingivningsdagen förskjuts. En sådan ordning skulle medföra uppenbar risk för att uppfinnaren kunde komma att lida rättsförlust. Jag anser dessutom att en bestämmelse av det slag som har föreslagits av vissa remissinstanser inte är förenlig med samarbetskonventionen. Enligt konventionen skall nämligen den internationella ingivningsdagen anses

som faktisk ingivningsdag i varje stat som omfattas av en internationell an-

sökan. Jag anser mig sålunda inte kunna biträda dessa remissinstansers förslag att patentansökan inte skall anses ingiven förrän uppgift om uppfinnaren har lämnats. Av samma skäl ansluter jag mig till kommitténs förslag alt bibehålla den nuvarande flexibla ordning för komplettering av ansökan

med uppgift om uppfinnaren. Enligt samarbetskonventionen skall internationell patentansökan inne-

hälla ett sammandrag, dvs. en kortfattad sammanfattning av vad som framgår av beskrivningen, patentkraven och eventuella ritningar. Detsam-

ma gäller enligt den europeiska patentkonventionen i fråga om curopeisk patentansökan. Något krav på sammandrag finns däremot inte i gällande

svensk rätt. Kommittén har föreslagit att krav på sammandrag införs för svenska nationella patentansökningar. Förslaget har lämnats utan erinran under remissbehandlingen.

För egen del anser jag att ett system med sammandrag innebär betydande fördelar från informationssynpunkt. Upprättande av sammandrag medför ett ringa merarbete för sökanden. Detta merarbete uppvägs enligt min

mening mer än väl av de fördelar ett sådant system erbjuder. Jag biträder därför kommitténs förslag att sammandrag skall krävas även i fråga om

svenska nationella patentansökningar. Jag vill i detta sammanhang erinra om att enligt samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen sammandrag av internationell resp. europeisk patentansökan skall tjäna enbart som information. Det får sålunda inte tillmätas betydelse för annat ändamål, t.ex. vid bestämmande av det begärda skyddets omfattning. Detsamma bör givetvis gälla också i fråga om sammandrag av svensk nationell patentansökan.

Vad angår kommitténs förslag att i svensk rätt skall införas krav på deposition av mikrobiologisk kultur i vissa fall har kommittén framhållit att i den europeiska patentkonventionen finns föreskrifter härom medan sådant krav inte ställs upp i svensk rätt. Enligt konventionen anses beskrivningen av en uppfinning som omfattar användning av mikroorganism i vissa fall

inte tillräckligt tydlig. om inte en kultur av denna organism lämnas i förvar

i särskild ordning. Sålunda krävs enligt konventionen deposition. om upp-

finning avser mikrobiologiskt förfarande eller alster av sådant förfarande

och uppfinningen omfattar användning av mikroorganism som inte är all-

mänt tillgänglig. Kommittén har ansett att kravet på tydlighet i fråga om

beskrivning av uppfinningen bör vara lika strängt enligt svensk rätt som enligt konventionen och har därför föreslagit att i svensk rätt införs krav på deposition i de fall detta krävs enligt den europeiska patentkonventionen.

Prop. 1977/78:1 Del A 221

Kommitténs förslag att i svensk rätt införa krav på deposition av mikrobiologisk kultur i vissa fall har. i den mån det berörts av remissinstanserna. lämnats utan erinran eller mottagits med ullfredsställelse.

För egen det vill jag först framhålla att det är en grundläggande princip i

patenträtten att den ensamrätt som patent medför erhålls i utbyte mot att

uppfinnaren medverkar till att uppfinningen blir känd och därmed bidrar till att sprida teknisk kunskap. I patentlagen föreskrivs i enlighet härmed att patentansökan skall innehålla en beskrivning av uppfinningen och att denna beskrivning skall vara så tydlig att en fackman med ledning av den kan utöva uppfinningen. Om en uppfinning omfattar användning av en mikroorganism, är det därför nödvändigt att det görs klart vilken organism det är fråga om. Ede fall då det rör sig om en välkänd organism torde det

vara möjligt att på ett tillfredsställande sätt beskriva den i skrift. Gäller det

däremot en sällsynt eller nyupptäckt organism, torde det vara mycket svårt och i vissa fall omöjligt att i ord beskriva den. Kravet på tydlighet kan i så fall uppfyllas bara genom att en kultur av organismen lämnas i förvar. Det är enligt min mening uppenbart att kravet på tydlighet i fråga om beskrivningen skall vara lika strängt I svensk rätt som i konventionen. Visserligen har patentmyndigheten möjlighet redan enligt gällande rätt att kräva deposition, om myndigheten anser att tydlighetskravet annars inte är uppfyllt. Jag anser emellertid det vara lämpligare att ha en generell föreskrift om deposition i de fall som anges i konventionen än en ordning enligt

vilken patentmyndigheten i dessa fall skall förelägga sökanden att kom-

plettera den skriftliga beskrivningen med deposition av organismen. Härtill kommer att jag senare (avsnitt 11.12.5) kommer att föreslå som ny grund för ogiltigförklaring av patent att uppfinningen inte är tillräckligt tyd-

ligt angiven I patentet. Som kommittén har framhållit bör denna ogiltig-

hetsgrund ha samma innehåll i fråga om patent meddelade av det svenska patentverket som i fråga om curopeiska patent för Sverige. Av nu angivna skäl biträder jag kommitténs förslag om att införa krav på deposition av mikrobiologisk kultur, om uppfinningen avser mikrobiologiskt förfarande eller alster av sådant förfarande och uppfinningen omfattar användning av mikroorganism som inte är allmänt tillgänglig.

Om mikrobiologisk kultur som har lämnats i förvar utgör del av en patentansökan, uppkommer problem om kulturen skulle dö eller om tredje män inte längre kan få tillgång till kulturen. Frågan i vilket fall förnyad deposition skall få göras övervägs i samband med det arbete på att utarbeta en internationell konvention om erkännande av deposition av mikroorganismer som pågår inom WIPO. Ett utkast till en sädan konvention skall behändlas vid en diplomatisk konferens i april 1977. Enligt detta utkast får förnyad deposition äga rum 1 vissa fall. Eftersom konventionstexten ännu inte är antagen anser jug det dock vara för tidigt att nu ta ställning till hur dessa tfrägor bör regleras I svensk rätt.

Den sista av de punkter rörande ansökans form och innehåll som kom-

Prop. 1977/78:1 Del A 222

mittén har tagit upp gäller regleringen av det s.k. exaherskravet. Enligt 108

patentlagen får i en och samma ansökan inte sökas patent på två eller flera

uppfinningar som är oberoende av varandra. En närmare reglering av enhetskravet finns i 15 § patentkungörelsen. Där föreskrivs att vissa angivna kombinationer av patentkrav får göras I en patentansökan. I praxis har ansetts att en ansökan inte fär innehålla andra kombinationer än som anges i sistnämnda paragraf.

Samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen inne-

håller bestämmelser som i sak överensstämmer med 10 § patentlagen. I

tillämpningsföreskrifterna till resp. konvention regleras emellertid enhetskravet närmare på ett sätt som avviker från 15 § patentkungörelsen. I fråga om internationella patentansökningar som avser Sverige måste sålunda godtas vissa kombinationer av krav som inte anses tillåtna enligt gällande rätt. Vad angår den europeiska patentkonventionen avviker dess reglering

av enhetskravet från gällande svensk rätt framförallt därigenom att kon-

ventionen inte innehåller någon uttömmande uppräkning av fall i vilka en europeisk patentansökan får innehålla flera patentkrav. Som kommittén

har påpekat är redan de i konventionen nämnda exemplen på tillåtna kom-

binationer av patentkrav mera omfattande än de fall som anges i patentkungörelsen. De exempel som anges i den curopeiska patentkonventionen omfattar bl. a. alla de fall i vilka enligt samarbetskonventionen en internationell patentansökan får innehålla flera patentkrav.

Kommittén har framhållit att om Sverige tillträder den europeiska patentkonventionen, curopeiskt patent kommer att kunna meddelas för Sve-

rige med ätminstone de kombinationer av patentkrav som anges I den curopeiska patentkonventionen. Mot bakgrund härav har kommittén ansett det vara nödvändigt att samma reglering tillämpas såvitt avser patentansökningar som handläggs vid det svenska patentverket. Kommittén har

vidare förordat att svensk rätt anpassas till den curopeiska patentkonventionens reglering på denna punkt även om Sverige inte tillträder konventtonen. Som skäl härför har kommittén anfört att konventionens reglering under alla förhållanden torde bli normbildande i Västeuropa och att det bör

vara en väsentlig fördel för sökande och ombud att samma reglering finns i

svensk rätt. Kommitténs förslag att regleringen av enhetskravet skall anpassas till den europeiska patentkonventionen har inte mött någon erinran under re-

missbehandlingen. Jag delar kommitténs uppfattning att det vid ett tillträde

till konventionen av praktiska skäl är nödvändigt med en anpassning av

den svenska författningstexten på denna punkt. Som kommittén har fram-

hållit bör en sådan anpassning innebära fördelar för sökanden och ombud.

Härtill kommer att den europeiska patentkonventionen och samarbetskon-

ventionen på denna punkt är helt förenliga med varandra. Genom en an-

passning av den svenska regleringen av enhetskravet till den europeiska patentkonventionen kommer således denna reglering att kunna tillämpas

Prop. 1977/78:1 Del A 223

även på internationella patentansökningar. Jag biträder därför kommitténs förslag att regleringen av enhetskravet anpassas till den europeiska patent-

konventionen. Liksom f.n. bör de närmare föreskrifterna i denna fråga tas

in i patentkungörelsen.

Patentverket har i sitt remissyttrande uttalat att den nya exemplifierande regleringen bör tillämpas restriktivt så att de exempel som ges i författningstexten i praktiken blir uttryck för vad som är tillåtet i fråga om kombinationer av patentkrav. Med anledning härav vill jag påpeka att en ansö-

kan givetvis får innehålla flera patentkrav endast i den mån det är tillåtet enligt 10 § patentlagen. Som jag tidigare har nämnt föreskrivs där att pa-

tent inte i samma ansökan får sökas på två eller flera uppfinningar som är

oberoende av varandra. Enligt min mening är de exempel på tillåtna kom-

binationer av patentkrav som ges i den europeiska patentkonventionen så

omfattande att det förefaller föga troligt att ytterligare kombinationer, annat än i enstaka undantagsfall. kan rymmas inom den ram som anges i 10 §

patentlagen.

11.8 Handläggningsordningen I1.8.1 Gällande rätt

När en patentansökan har inkommit till patentmyndigheten, prövar pa-

tentmyndigheten om sökanden har iakttagit vad som är föreskrivet om an-

sökan samt om de materiella patenterbarhetsvillkoren är uppfyllda. Om ansökningshandlingarna är fullständiga och hinder mot patent inte förelig-

ger, skall ansökningen godkännas för utläggning (19 § patentlagen). Sökan-

den skall inom två månader därefter betala avgift för tryckning av ansökningen (20 §).

Betalas inte tryckningsavgiften avskrivs ansökningen. om inte sökanden

har medgivits befrielse från denna avgift. Sedan tryckningsavgiften har be-

talats eller befrielse från avgiften medgivits, skall ansökningen utläggas för

att allmänheten skall få tillfälle att göra invändningar mot ansökningen

(21 5). Invändning skall göras skriftligen inom tre månader från det att utläggningen har kungjorts av patentmyndigheten. Sedan invändningstiden har gått ut. skall patentmyndigheten pröva om ansökningen skall bifallas (23 §). Patent är meddelat, när ansökningen har bifallits och beslutet har vunnit laga kraft (26 §).

Finner patentmyndigheten vid sin granskning att sökanden inte har iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan eller att annat hinder för bifall till

ansökningen föreligger, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller vidta rättelse. Underlåter sökanden att efterkomma föreläg-

gandet, skall ansökningen avskrivas. Avskriven ansökan återupptas, om

sökanden inom fyra månader efter utgången av förelagd tid inkommer med

Prop. 1977/78:1 Del A 224

yttrande eller avhjälper den påtalade bristen och tillika betalar särskild

aterupptagningsavgift. Föreligger hinder för bifall ut ansökningen även ef-

ter det att sökanden har avgivit yttrande och har sökanden haft tillfälle att vttra sig rörande detta hinder. skall ansökningen avslås, om det inte finns anledning att ge sökanden nytt föreläggande (15 §).

Den granskning som föregår beslut att godkänna ansökan för utläggning är uppdelad i två led. I samband med ingtvandet görs en första granskning av ansökningen från formell synpunkt. Denna granskning sker vid det s.k. patentkansliet. Skulle väsentliga formella brister föreligga, utfärdar patentkansliet föreläggande för sökanden att avhjälpa bristerna. Om ansökningen inte avskrivs av patentkansliet. överlämnas den efter det att kansliets

granskning har avslutats till en tekniskt kunnig ledamot på patentavdel-

ningen. Denne granskar ansökningen från såväl formell som materiell synpunkt. Finner han att brist föreligger, utfärdas föreläggande för sökanden

att avhjälpa bristen. Med den ordning som f.n. tillämpas vid patentverket

skall den tekniskt kunnige ledamoten i princip bereda ärendet så att han

bara behöver utfärda ett föreläggande.

Beslut att godkänna ansökan för utläggning meddelas enligt instruktionen (1965: 658) för patent- och registreringsverket av tekniskt kunnig leda-

mot på patentavdelningen. Sådan ledamot får också vid prövningen efter

invändningstidens utgång besluta att bifalla ansökningen. Finner denne ledamot att ansökan bör avslås eller har invändning gjorts. skall ärendet hänskjutas tull överordnad (överingenjör eller avdelningschef).

1.8.2 Konventionerna

När en umernationell ansökan har inkommit till en mottagande myndighet. skall denna myndighet enligt samarbetskonventionen underkasta ansökningen en formell granskning för att fastställa om den kan åsättas Internationell ingivningsdag. Myndigheten skall därvid kontrollera att ansökningen uppfyller vissa minimikrav. Är dessa minimikrav uppfyllda, skall ansökningen som internationell ingivningsdag äsättas den dag då ansökningen kom den mottagande myndigheten tillhanda. Om den mottagande

myndigheten däremot finner att ansökningen inte uppfyller minimikraven,

skall sökanden anmodas att inom viss tid komplettera eller rätta ansök-

ningen. Efterkommes denna anmodan, åsätts ansökningen som internatio-

neH ingivningsdag den dag då kompletteringen eller rättelsen kom den mot-

tagande myndigheten tillhanda.

Varje internationell patentansökan skall underkastas internationell ny-

hetsgranskning (Cinternational search"). Denna granskning har till syfte

att klarlägga teknikens ståndpunkt på det område som berörs av ansökningen. Granskningen skall utmynna i en rapport.

I den mån konventionens bestämmelser om internationell förberedande patenterbarhetsprövning är tullimpliga skall internationell patentansökan

Prop. 1977/78:1 Del A 225

på begäran av sökanden underkastas även sådan prövning. Syftet med den internationella förberedande patenterbarhetsprövningen är att få ett preliminärt. icke bindande utlåtande huruvida den uppfinning för vilken skydd söks förefaller vara ny. ha uppfinningshöjd och kunna tillgodogöras industrielit. Även denna prövning skall utmynna i en rapport.

Konventionen innehäller detaljerade bestämmelser om handläggningen av internationell patentansökan vid mottagande myndighet. myndighet för internationell nyhetsgranskning och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning.

Sedan den internationella nyhetsgranskningen och, i förekommande fall, den internationella förberedande patenterbarhetsprövningen är klar kan sökanden avgöra I vad mån han vill fullfölja ansökningen vid de nationella patentmyndigheterna. För att i så fall få sin ansökan prövad av putentmyndighet i designerad stat skall sökanden inom viss tid till denna myndighet ge In avskrift av ansökningen (om sådan avskrift inte tidigare har tillställts

denna myndighet) och översättning av denna. om sådan krävs, samt betala

föreskriven avgift.

Patentmyndighet i designerad stat får inte handlägga eller pröva en internationell ansökan före utgången av den tidsfrist som gäller för att fullfölja ansökningen. På uttrycklig begäran av sökanden far dock handläggning resp. prövning av ansökningen påbörjas tidigare.

Sökanden har rätt att hos patentmyndighet där ansökan fullföljs ändra

patentkrav, beskrivning och ritningar. I konventionen regleras när sådan ändring senast får ske och hur omfattande den får vara. Nationell patent-

myndighet får inte meddela patent eller avslå internationell ansökan före

utgången av den frist inom vilken sökanden enligt konventionen har rätt att

ändra ansökningen. om inte sökanden uttryckligen medger detta.

Konventionen innehåller också bestämmelser om när en internationell ansökan tidigast fär hållas tillgänglig för envar vid nationell patentmyndighet. Nationell patentmyndighet har rätt att när som helst offentliggöra att den i viss ansökan har upptagits som designerad myndighet. Sådant offentliggörande får dock endast innehålla upplysning om den mottagande myndigheten, sökandens namn, internationell ingivningsdag. internationellt ansökningsnummer och benämning på uppfinningen.

En nationell patentansökan kan på begäran av sökanden bli föremål för en nyhelsgranskning som motsvarar den internationella nyhetsgranskningen (Cinternational-type scarch""), om vederbörande stats lag tillåter detta. Fördragsslutande stat har vidare rätt att låta varje nationell ansökan bli föremal för dylik nyhetsgranskning. Har sådan nyhetsgranskning av nationell ansökan rörande viss uppfinning utförts och blir samma uppfinning därefter föremål för internationell patentansökan, skall resultatet av denna granskning om möjligt användas vid nyhetsgranskningen av den internatio-

nea ansökningen. Kan i sådant fall rapporten över den internationella ny-

hetsgranskningen helt eller delvis upprättas på grundval av resultatet av IS Riksdagen 1977[78.1 saml. Nr I. Del A

Prop. 1977/78:1 Del A 226

nyhetsgranskningen av den nationella ansökningen. har sökanden rätt att

få motsvarande nedsättning av avgiften för den internationella nyhets-

granskningen.

Handlåggningen av en europeisk patentansökan vid det curopeiska påtentverket äger rum på flera från varandra fristående enheter. mottagningsavdelning. nyhetsgranskningsavdelning. prövningsavdelning och invändningsavdelning.

Sedan en curopeisk patentansökan har ingivits, blir den sålunda föremål för granskning från formell synpunkt vid en mottagningsavdelning samt underkastas nyhetsgranskning vid en nyhetsgranskningsavdelning. Över nyhetsgraoskningen upprättas en särskild nyhetsgranskningsrapport. Sedan nyhetsgrunskningsrapporten har delgivits sökanden. mäste denne inom sex månader från den dag då publiceringen av nyhetsgranskningsrapporten kungörs i den europeiska patepttidningen begära förtsatt prövning av ansökningen (patenterbarhetsprövning). Begiärs inte sådan prövning, unses den europeiska patentansökningen återkallad.

Den fortsatta prövningen utförs av en prövningsavdelning. Föreligger brist i något avseende. formell eller materiellt. skall sökanden föreläggas

att avhjälpa bristen. Efterkommes inte sådant föreläggande, skall unsökningen anses återkallad. Sökanden har dock möjlighet att få ansökan som

har ansetts återkallad återupptagen, om han inom två månader efter ut-

gången av förelagd tid avhjälper bristen och betalar särskild återupptag-

ningsavgilt. Finner prövningsavdelningen vid sin slutliga prövning att hinder för bifall till ansökningen inte föreligger, skall curopeiskt patent meddelas. I annat fall skall ansökningen avslås. I prövningsavdelningens beslut delar I regel tre tekniskt kunniga granskare. Beredningen av ärende ankommer däremot normalt på en granskare. Förvaltningsräådet kan besluta att slutligt beslut på prövningsavdelning i vissa grupper av ärenden får meddelas av en granskare.

Invändningsförfarandet är förlagt efter patentmeddelandet. Invändningar prövas av särskilda invändningsavdelningar. Invändningsavdelning kan besluta att det meddelade patentet skall upprätthållas i oförändrad lydelse, att det skall upprätthållas i förändrad lydelse eller att det skall upphävas.

Beslut av mottagningsavdelning,. prövningsavdelning och invändnings-

avdelning kan överklagas till särskilda besvärskamrar.

Det europeiska patentverket får inte göra ändringar i europeisk patentansökan eller europeiskt patent utan att sökanden har godkänt ändringen. Sammandragets slutliga lydelse fastställs dock ensidigt av nyhetsgranskningsavdelningen i samband med att nyhetsgranskningsrapporten upprättas. Nyhetsgranskningsavdelningen behöver inte höra sökanden beträffande de ändringar som den avser att göra i det av sökanden ingivna sammandraget. Har något sammandrag över huvud taget inte ingivits. skall emellertid mottagningsavdelningen förelägga sökanden att ge in ett sädant. I princip skall sammandragets slutliga lydelse vara fastställd innan den euro-

Prop. 1977/78:1 Del A 227

peiska patentansökningen publiceras. Denna publicering äger I regel rum när 18 månader har förflutit från ingivningsdagen eller. om prioritet yrkas. från prioritetsdagen.

11.8.3 Kommittén

Kommittén erinrar om att enligt samarbetskonventionen nationell paåtentansökan skall i stat som tillträtt konventionen kunna på sökandens begåäran bli nyhetsgranskad vid internationell nyhetsgranskningsmyndighet enligt de normer som gäller för internationell nyhetsgranskning. om vederbörande stats lag medger det. Det svenska patentverket kommer enligt kommittén sannolikt att utses till internationell nyhetsgranskningsmyndighet. Kommittén anser att det svenska patentverkets nyhetsgranskning av nationella ansökningar om så blir fallet inte i någon nämnvärd grad kommer att skilja sig från dess nyhetsgranskning av internationella ansök-

ningar. Möjligheten att få nyhetsgranskning av en i Sverige ingiven natio-

nell ansökan utförd vid internationell nyhetsgranskningsmyndighet bedömer kommittén dä inte få någon större praktisk betydelse. Denna möjlighet

bör enligt kommittén dock stå öppen. Den som genom nationell ansökan

söker patent för Sverige kan nämligen ha för avsikt att inom prioritetsäret ge in internationell ansökan i fräga om samma uppfinning och därvid äberopa prioritet från den dag då den nationella ansökningen gjordes. Som nyss nämnts har den som ger in internationell patentansökan rätt till nedsättning av avgilten för den internationella nyhetsgranskningen, om rapporten över denna granskning helt eller delvis kan upprättas på grundval av rapporten över nyhetsgranskning vid internationell nyhetsgranskningsmyndighet av den nationella ansökningen. På grund härav anser kommitten att en nationell ansökan om patent för Sverige på begäran av sökanden skall bli föremål för nyhetsgranskning vid internationell nyhetsgranskningsmyndighet.

Kommittén påpekar att patentmyndighet i stat som har tillträtt samarbetskonventionen också får låta nationella patentansökningar bli föremål för nyhetsgranskning vid internationell nyhetsgranskningsmyndighet utan alt sökanden har begärt det. Enligt komnuuén finns det inte nägon anled-

ning att ge den svenska patentmyndigheten rätt att låta nationella ansökningar bli föremål för sådan granskning. om inte sökanden begär det. Kommittén anför att handläggningsordningen vid det svenska patentver-

ket skiljer sig avsevärt från den ordning som kommer att tillämpas vid det curopeiska patentverket. Vid det europeiska patentverket kommer sålunda handläggningen av ansökningen att delas upp i nyhetsgranskning och palenterbarhetsprövning. Någon sådan uppdelning av handläggningen sker inte vid det svenska patentverket. Vidare är invändningsförfarandet förlagt efter patentmeddelandet. Den slutliga prövningen av en curopeisk patentansökan skall i princip utföras av en avdelning bestående av tre tek-

Prop. 1977/78:1 Del A 228

niskt kunniga granskare medan vid det svenska patentverket det slutliga beslutet fattas av en granskare.

Den handläggningsordning som f. n. tillämpas vid det svenska patentverket har enligt kommittén visat stig fungera bra, och den prövning som ut-

förs där bedömer kommittén vara av tillfredsställande kvalitet. Kommittén

anser därför att det inte finns anledning att redan nu överväga en omläggning av handläggningsordningen vid det svenska patentverket. Enligt kom-

mittén kan emellertid en omprövning av handläggningsordningen bli aktu-

ell när erfarenheter har vunnits av handläggningsordningen vid det curopeiska patentverket i fråga om handläggningens kvalitet och de kostnader denna handläggningsordning medför. Kommittén anser det nämligen vara angeläget att kvaliteten på det svenska patentverkets prövning inte blir lägre än kvaliteten på den prövning som kommer att utföras vid det curopeiska patentverket.

I ett avseende finner emellertid patentpolicykommittén att nya bestämmelser rörande handläggningen bör införas redan nu, nämligen sävitt gäller

fastställande av sammandragets slutliga lydelse. Som tidigare nämnts är

sammandraget avsett att ge teknisk information. För att sammandraget skall bli en tillförlitlig informationskälla bör enligt kommittén patentmyn-

digheten svara för viss kontroll av kvaliteten på ingivna sammandrag. Kommittén anser därför att det skall ankomma på patentmyndigheten att

fastställa sammandragets slutliga lydelse. För att de fördelar från informationssynpunkt som en ordning med sammandrag kan ge skall kunna utnyttjas i största möjliga utsträckning finner kommittén det angeläget att sammandragets slutliga lydelse fastställs så tidigt som möjligt. Enligt kKom-

mittén är det önskvärt att sammandragets slutliga lydelse i regel fastställs

innan ansökningen blir allmänt tillgänglig enligt 22 § andra stycket patentlagen, dvs. inom 18 månader från ingivningsdagen eller. om prioritet yrkas, frän prioritetsdagen. För att detta skall vara möjligt anser kommittén det vara nödvändigt att patentmyndigheten ges rätt att fastställa den slutliga lydelsen utan att höra sökanden. Med hänsyn till att sammandraget inte tår tillmätas rättslig betydelse menar kommittén att det inte kan föreligga

några principiella betänkligheter mot att efter förebild från den curopeiska patentkonventionen medge en sådan ordning.

Kommittén framhåller att även om patentmyndigheten bestämmer sammandragets slutliga lydelse. det i första hand är sökanden som skall utarbeta sammandrag. Kommittén anför vidare att det är angeläget att patentver-

kets arbete med sammandragen inte blir större än nödvändigt. Har sökan-

den helt underlåtit att upprätta sammandrag, bör därför enligt kommittén i

vanlig ordning föreläggande utfärdas att avhjälpa bristen. Detsamma gäller

om sökanden ger in ett sammandrag som är uppenbart otjänligt för sitt ändamål. nämligen att tjäna som teknisk information. Efterkommes inte så-

dant föreläggande, anser kommittén att ansökningen också i vanlig ordning bör avskrivas eller avslås. Är det fråga om endast smärre ändringar eller

Prop. 1977/78:1 Del A 229

justeringar bör emellertid enligt kommittén något föreläggande inte utfärdas, utan patentverket bör då utan att höra sökanden göra erforderliga ändringar I den av sökanden ingivna lydelsen. Kommittén framhåller att patentmyndigheten i första hand bör välja att fastställa sammandragets slutliga lydelse utan att höra sökanden i de fall detta är nödvändigt för att denna lydelse skall föreligga innan ansökningen blir allmänt tillgänglig enligt 22 § andra stycket patentlagen. Kommittén påpekar i anslutning härtill

att sammandraget även I dess slutliga lydelse avser ansökningen i dess lydelse vid ingivandet. Efterföljande ändringar i ansökningen påverkar således inte sammandragets avfattning.

1.8.4 Remissyttrandena

Kommitténs förslag såvitt avser nyhetsgranskning av nationella patent-

ansökningar vid internationell nyhetsgranskningsmyndighet har inte föranlett någon erinran under remissbehandlingen. Synpunkter på handläggningsordningen i övrigt har framförts endast av Svenska patentombudsföreningen och Svenska uppfinnareföreningen.

Patentombudsföreningen förklarar sig inte ha något att erinra mot vad

kommittén har anfört om handläggningsordningen. Föreningen anser emellertid att vissa ändringar i patentverkets handläggningspraxis är önskvärda. om kommitténs förslag beträffande ogiltighetsgrunder genomförs. Detta förslag, som jag skall återkomma till senare. innefattar bl. a. bestämmelse om att patent kan förklaras ogiltigt om patentskyddets omfattning har utvidgats efter det att patentansökningen har godkänts för utläggning. Föreningen anser det angeläget att, om en sådan ogiltighetsgrund införs, åtgärder vidtas så att patentverket inte godkänner ansökningen för utläggning i en lydelse som sökanden inte är införstådd med. Också av andra skäl anser föreningen det vara angeläget att patentverket underrättar sökanden om ätt godkännande för utläggning är förestående även om granskaren inte avser att ändra patentkraven. Föreningen hänvisar till att enligt den europeiska patentkonventionen meddelande av patent alltid skall föregås av

kommunikation med sökanden av den lydelse som patentet avses få. För-

eningen utvecklar sina synpunkter ytterligare 1 samband med sin behandling av kommitténs förslag rörande ogiltighetsgrunderna. Till dessa synpunkter återkommer jag när jag senare behandlar ogiltighetsgrunderna (avsnitt 11.12).

Uppfinnareföreningen anför som tidigare nämnts att det torde vara en fördel att införa krav på sammandrag. Föreningen anser emellertid att patentverket inte skall ha rätt att ändra sammandraget utan att höra sökanden.

Prop. 1977/78:1 Del A 230)

HESS Föredrasanden

De bestämmelser om handläggning av internationell patentansökan som finns I samarbetskonventionen rör i huvadsak handläggningen vid mottagande myndighet. myndighet för internationell nyhetsgranskning och myn-

dighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning. Dessa

myndigheters funktioner inom samarbetsunionen bör som jag tidigare nämnt (avsnitt 11.1.3) inte regleras i svensk lagstiftning och bestämmelser-

na härom har inte någon omedelbar betydelse för handläggningsordningen

vid de nationella patentmyndigheterna som sådana. Samarbetskonven-

tionen innehåller emellertid också vissa bestämmelser om handläggningen av internationell patentansökan som har fullföljts vid nationell patenimyndighet. Dessa konventionsbestämmelser medför behov av särregler röran-

de handläggningen av internationella patentansökningar. Jag återkommer senare (avsnitt 13.0) till frågan om den närmare utformningen av dessa

regler. Ifrågavarande konventionsbestämmelser päverkar däremot inte

reglerna om handläggning av nationella patentansökningar.

I ett hänseende innehaller emellertid samarbetskonventionen bestämmelser även rörande handläggning av nationella ansökningar. nämligen såvitt avser nyhetsgranskningen av sådana ansökningar. I samarbetskonventionen föreskrivs nämligen att en nationell patentansökan kan, på begäran av sökanden. vid internationell nyhetsgranskningsmyndighet bli föremal för en nyhetsgranskning som motsvarar den internationella nyhetsgranskningen (Cinternational-type search") under förutsättning att vederbörande

stats lag tilläter detta. Vidare fär fördragsslutande stat ge sin patentmyn-

dighet rätt att låta nationella patentansökningar bli föremål för nyhetsgranskning vid internationell nyhetsgranskningsmyndighet. även om sökanden inte begär detta. Denna bestämmelse togs in I konventionen främst av hänsyn till de stater som inte har systemet med en förprövande patentmyndighet.

Kommittén har föreslagit att i patentlagen tas in en bestämmelse om att nationell svensk patentansökan skall nyhetsgranskas vid internationell nyhetsgranskningsmyndighet om sökanden begär det. lörslaget har inte mött någon erinran under remissbehandlingen.

Såsom kommittén har framhållit kan det vara till fördel för sökanden att

vid nationell patentansökan få samma nyhetsgranskning som vid internationell patentansökan. Om sökanden sedermera gör internationell patent-

ansökan och åberopar den svenska ansökningen för prioritet, kan nämli-

gen avgiften för internationell nyhetsgranskning reduceras om nyhetsgranskningsrapporten 1 det internationella ansökningsärendet helt eller delvis kan upprättas på grundval av rupporten över nyhetsgranskningen av den tidigare nationella patentansökningen. Denna möjlighet bör stå sökande av nationellt svenskt patent till buds. Jag biträder därför kommitténs

förslag på denna punkt. Som kommittén har anfört finns det inte anledning

att införa rätt för den svenska patentmyndigheten att utan begäran från sö-

Prop. 1977/78:1 Del A 231

kanden låta svensk nationell patentansökan nyhetsgranskas vid internatio-

nell nyhetsgranskningsmyndighet.

För särskilda fall. t. ex. för utbyte av erfarenheter. kan puatentmyndigheten redan enligt nu gällande lag (74 § tredje stycket patentlagen) med regeringens tillstånd låta granskning av patentansökningar ske hos myndighet i annan stat eller hos internationell institution. Denna möjlighet avses skola stå kvar.

Kommittén har också tagit upp frågan huruvida den curopeiska patent-

konventionen ger anledning att lägga om handläggningsordningen vid den

svenska patentmyndigheten. Kommittén har ansett att det f.n. inte finns anledning ull någon sådan omläggning men uttalat att en omprövning av handläggningsordningen kan bli aktuell när erfarenheter har vunnits av handläggningsordningen vid det curopeiska patentverket i fråga om hundläggningens kvalitet och kostnaderna för verkets drift.

Kommitténs förslag att den nuvarande handläggningsordningen I vart fall f.n. bör bibehållas i princip oförändrad har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Jag ser inte heller för egen del nägon anledning att nu för-

ändra handläggningsordningen vid den svenska putentmyndigheten. Jag

delar emellertid kommitténs uppfattning att det är angeläget att kvaliteten på den svenska patentmyndighetens prövning inte blir lägre än kvaliteten på den prövning som kommer att utföras vid det europeiska patentverket. Ilikhet med kommittén anser jag därför att det kan vara lämpligt att på nytt ta upp frågan om en omläggning av handläggningsordningen när erfarenhet har vunnits från handläggningsordningen vid det europeiska patentverket.

Jag har tidigare (avsnitt 11.7.4) i enlighet med förslag av kommittén förordat att krav på sammandrag införs för svenska nationella patentansökningar. Kommittén har i anslutning till sitt förslag i denna del föreslagit att det skall ankomma på patentmyndigheten att fastställa sammandragets slutliga lydelse. Enligt kommittén bör ordningen för att fastställa denna lydelse vara sådan att lydelsen som regel föreligger när patentansökningen skall hållas allmänt tillgänglig enligt 22 § andra stycket patentlagen. Den av kommittén föreslagna ordningen innefattar rätt för patentmyndigheten att i vissa fall ändra sammandraget utan att höra sökanden.

Förslaget om särskilda regler sävitt gäller fastställande av sammandragets slutliga lydelse har lämnats utan erinran av alla remissinstanser utom

uppfinnareföreningen. Föreningen har ansett att patentmyndigheten inte bör ges rätt att ändra sammandragets lydelse utan att höra sökanden.

Som tidigare har påpekats är sammandraget avsett att ge teknisk information. I likhet med kommittén anser jag det nödvändigt att putentmyndigheten svarar för alt sammandragen fyller rimliga kvalitetskrav. Utan en sådan kontroll blir sammandragen enligt min mening inte nägon tillförlitlig informationskälla. Sammandragets slutliga lydelse mäste därför fastställas

av patentmyndigheten. Som kommittén har framhållit är det vidare angelä-

get alt sammandragets slutliga lydelse som regel föreligger när patentan-

Prop. 1977/78:1 Del A 232

sökningen skall hållas allmänt tillgänglig enligt 22 § andra stycket patentlagen, dvs. inom 18 månader från ansökningsdagen eller, om prioritet yrkas. prioritetsdagen. Jag delur kommitténs uppfattning att detta är omöjligt. om patentmyndigheten inte ges rätt att ändra sammandraget utan att höra sökanden. Det bör beaktas att som jag tidigare har nämnt (avsnitt 11.7.4) sammandraget inte får tillmätas rättslig betydelse. I likhet med kommittén anser jag det därför inte föreligga nägra prineiptelta betänkligheter mot utt lata patentmyndigheten ändra den lydelse av sammandraget som sökanden har ingivit. Mot bakgrund av vad jag nu har anfört biträder jug kommitténs

förslag att patentmyndigheten skall ha rätt att utan att höra sökanden be-

stämma sammandragets slutliga lydelse.

Kommittén har rörande den praktiska tillämpningen av patentmyndighetens rätt att ändra sammandraget fraomhällit att denna rätt bör användas fråmst då det är fråga om smärre ändringar eller justeringar. Om det är tfrågå om allvarliga brister som gör sammandraget uppenbart otjänligt för sitt ändamäl — nämligen att tjäna som teknisk information — eller om sammandrag saknas. bör däremot enligt kommittén i vanlig ordning utfärdas föreläggande för sökanden att avhjälpa bristen. Kommittén har vidare uttalat alt patentmyndigheten i första hand bör välja att själv justera sammandra-

gets slutliga lydelse i de fall då det är nödvändigt för att denna lydelse skall

föreligga innan ansökningen blir allmänt tillgänglig enligt 22 § andra stycket patentlagen. Jag vill för egen del ansluta mig till vad kommittén sälunda har anfört om den praktiska tillämpningen. Det bör i detta sammanhang påpekas att sammandraget skall avse ansökningen i dess ursprungliga lydelse. Ändringar i ansökningen påverkar alltså inte sammandragets avfattning.

Som jag nämnde i samband med redogörelsen för remissyttrandena har patentombudsföreningen framfört synpunkter på handläggningsordningen i samband med vad föreningen anfört med anledning av kommitténs förslag rörande grunderna för att förklara patent ogiltigt. Jag avser att behandla dessa synpunkter när jag senare kommer till frågan om ogiltighets-

grunderna (avsnitt 11.12.59.

11.9¶Offentlighet i patentärenden

I.9.1 Gällande rätt

Enligt 23 § lagen (1937: 249) om inskränkningar it rätten att utbekomma allmänna handlingar (den s.k. sekretesslagen) får handlingar i ärenden angående ansökan om patent inte utan sökandens samtycke utlämnas till annan i vidare mån än som föranleds av gällande lagstiftning rörande pa-

tent. Har patent meddelats på en uppfinning skall emellertid ansöknings-

handlingarna utlämnas, om inte annat föreskrivs i nämnda lagstiftning.

Bestämmelser om handlingsoffentlighet i patentärenden finns i 22 § på-

Prop. 1977/78:1 Del A 233

tentlagen. Där föreskrivs att handlingar i sådant ärende skall hållas tillgängliga för envar från och med den dag då patentansökningen utläggs. När [8 månader har förflutit från ansökningsdagen eller, om prioritet yrkats. prioritetsdagen. skall handlingarna hållas allmänt tillgängliga, även om ansökningen då inte har utlagts. Har redan då beslut fattats om avskrivning eller avslag. skall handlingarna dock hållas allmänt tillgängliga endast om sökanden begär att ansökningen skall återupptas eller anför besvär. Om sökanden begär det. skall handlingarna hällas allmänt tillgängliga tidigare än vad nu sagts. Om särskilda skäl förehgger, kan patentmyndig-

heten på yrkande förordna att handling. som innehåller företagshemlighet och som inte rör uppfinning på vilken patent söks. inte skall lämnas ut.

Bestämmelserna om offentlighet i 22 § patentlagen avser enligt sin ordalydelse endast handlingar. Enligt 30 § patentkungörelsen kan putentverket förelägga sökanden att inkomma med modell. prov eller dylikt om det behövs för bedömning av den patentsökta uppfinningen. Modell. prov eller dylikt som har ingivits till patentverket får anses utgöra del av ansökningen. Föreskrifterna I 22. 8 patentlagen torde därför vara ullämphiga på sådana föremal. även om de inte kan anses vara handlingar i den mening detta ord vanligen används i lagstiftningen om allmänna handlingar.

I samband med reglerna om handlingsoffentlighet bör också beaktus de

bestämmelser som finns om publicering av handlingar i patentansöknings-

ärenden. Enligt 218 tredje stycket patentlagen skall sälunda tryckta exemplar av beskrivning och patentkrav finnas att tillgå hos patentmyndigheten från och med den dag då ansökningen utläggs för att bereda allmänheten tillfälle att göra invändning mot ansökningen (s.k. utläggningsskrift. I 26 8 patentlagen föreskrivs vidare att om beskrivning eller patentkrav har ändrats efter det att de har tryckts enligt 21 § tredje stycket. tryckta excemplar av handlingarna i slutligt skick skall finnas att tillgå hos patentmyndigheten sedan patent har meddelats. Bäde utläggning och beslut att meddela patent skall kungöras.

1 27 § första stycket patentkungörelsen föreskrivs att, om handlingarna I patentansökningsärende blir allmänt tillgängliga före utläggningen. beskrivning med tillhörande ritning och patentkrav skall tryckas och envar ha rätt att mot särskild avgift erhålla tryckt exemplar av dessa handlingar. Föreskriften gäller dock först från den tidpunkt då 3 kap. patentlagen om nordisk patentansökan träder i kraft. Detta kapitel har som tidigare nämnts inte trätt i kraft. Patentverket är säledes f.n. inte skyldigt att trycka be-

skrivning och patentkrav före utläggningen. Såsom föredragande departe-

mentschefen uttalade i 1966 års proposition (prop. 1966:40 s. 128) föreligger emellertid inte något hinder mot att handlingarna i patentansökningsärenden trycks så snart de har blivit allmänt tillgängliga. Som en service åt näringslivet låter också patentverket sedan en tid trycka ett patentkrav. i

allmänhet huvudkravet, och en ritningsfigur. om ansökningen blir allmänt

tillgänglig före utläggningen.

Prop. 1977/78:1 Del A 234

I de bestämmelser som patentmyndigheten har utfärdat med stöd av 41 § patentkungörelsen ges vissa föreskrifter om deposition av mikroorganism när ansökningen avser mikrobiologiskt förfarande eller alster av sådant förfarande. Om beskrivningen inte kan göras sådan att förväxling med andra organismer är utesluten. om organismen är så sällsynt att det kan antas vara förbundet med svårighet att anträffa den i naturen eller om framställningen av organismen inte med säkerhet är reproducerbar. är det enligt dessa föreskrifter kimpligt och önskvärt att organismen deponeras hos in-

ternationellt känd vetenskaplig in- eller utländsk institution som är obe-

roende av uppfinnaren (sökanden). Depositionsbeteckningen skall härvid anges. Några särskilda bestämmelser om I vad mån deponerade mikroorganismer skall hållas allmänt tillgängliga finns inte. I princip torde dock de-

ponerad organism, liksom modell. prov eller dylikt. som har ingivits till pa-

tentverket. böra anses utgöra del av patentansökningen och därför bh allmänt tillgänglig samtidigt som handlingarna i ansökningsärendet.

11.9.2 Konventionerna

Samarbetskonventionen innehäller vissa regler om handlingsoffenilig-

het. Till en del riktar sig dessa regler till internationella byrån. internatio-

nell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationell förbe-

redande patenterbarhetsprövning. Som jag tidigare har anfört (avsnitt

11.8.2) innehäller emellertid konventionen också bestämmelser om handlingsoffentlighet som rör de natione!tla patentmyndigheterna som sådana. I konventionen regleras sälunda när tredje man tidigast får ges ullgång till handlingarna I ärende rörande en internationell patentansökan utan sökandens samtycke och när internationell patentansökan tidigast får publice-

ras.

Den curopeiska patentkonventionen innehäller inte några bestämmelser om handlingsoffentlighet som är av direkt betydelse för den svenska patentmyndighetens handläggning.

Av intresse i detta sammanhang är emellertid de bestämmelser I den europeiska patentkonventionen och tillämpningsföreskrifterna till denna som reglerar tidpunkten för publicering av sammandrag av curopeiska patentansökningar och tidpunkten när en deponerad kultur av mikroorganism

blir tillgänglig för tredje man.

I fråga om sammandrag föreskrivs i den europeiska patentkonventionen att detta i princip skall föreligga i slutlig lydelse så tidigt att det kan publi-

ceras tillsammans med ansökningen i övrigt, när denna publiceras 18 månader från ingivningsdagen celler. om prioritet yrkas, prioritetsdagen. Är

sammandragets slutliga lydelse inte Fastställd när ansökningen i övrigt publiceras, skall sammandraget publiceras särskilt (art. 93).

Om den uppfinning, som söks skyddad genom europeisk patentansökan,

avser mikrobiologiskt förfarande eller alster av sådant förfarande. skall en-

Prop. 1977/78:1 Del A ta ' 'n

ligt konventionen i vissa fall beskrivningen i ansökningen kompletteras

med att kultur av mikroorganismen lämnas I förvar hos institution som godkänns av det europeiska putentverket. Enligt konventionen blir deponerad kultur i princip tillgänglig för tredje man när handlingarna i ärendet

blir allmänt tillgängliga. Vissa villkor uppställs dock för att tredje man skall

få tillgång till den deponerade kulturen. Den som vill ta del av kulturen måste göra skriftlig framställning därom hos den institution som omhänderhar depoösitionen samt avge vissa skriftliga utfästelser gentemot patentsökanden resp. patenthavaren tregel 28).

Deposition av mikrobiologisk kultur skall som nyss nämnts ske hos in-

stitution som godkänns av det europeiska patentverket. Ett antal institu-

tioner I olika länder torde komma att godkännas för detta ändamal. För att i möjligaste man säkerställa att tredje man faktiskt kan utnyttja sin rätt alt ta del av deponerade kulturer föreskrivs att sökande som i enlighet med regel 281 tillämpningsföreskrifterna har deponerat kultur av mikroorganism och lämnat vissa uppgifter skall anses oåterkalleligt och utan förbehåll ha medgivit att den deponerade kulturen för hållas tillgänglig för envar i enlighet med vad som sägs i nämnda regel.

11.9.3 Kommittén

Samarbetskonventionen har inte föranlett kommittén alt överväga några

ändringar i bestämmelserna om handlingsoffentlighet eller publicering såvil avser nationell svensk patentansökan. När det gäller internationell patentansökan har kommittén däremot föreslagit vissa bestämmelser om tidpunkten för offentliggörande av sådan ansökan. Jag återkommer i annat

sammanhang (avsnitt 11.16 och 13.1) till dessa förslag.

Beträffande den europeiska patentkonyventionen uttalar kommittén att ett tillträde till den konventionen inte nödvändiggör någon ändring i gällande bestämmelser om offentlighet såvitt uvser handlingar i patentansökningsärenden och om publicering av sådana handlingar. Kommittén anser emellertid att dess förslag att. efter förebild från den europeiska patentkonventionen. införa krav på sammandrag och krav på deposition i vissa fall av mikrobiologisk kultur ger anledning till övervägande huruvida be-

stämmelserna om offentlighet och publicering behöver ändras.

Enligt kommitténs förslag skall sammandraget innehålla en sammanfatt-

ning av innehållet i beskrivning och patentkrav sådana dessa förelåg när

ansökningen ingavs. Kommittén påpekar all sammandraget därför är ägnat

att ge snabb information om ansökningens tekniska innehåll. På grund härav anser kommittén det självklart att när handlingarna i ett ärende om pa-

tentansökan trycks. som vid utläggning och patentmeddelande, tryckningen bör omfatta även sammandraget. En stor del av värdet av ett system med sammandrag ligger emellertid enligt kommittén i att tredje man genom sammandragen på ett tidigt stadium tätt kan få överskådlig information om

Prop. 1977/78:1 Del A 236

vad ingivna patentansökningar avser. Kommittén framhåller att den europeiska patentikonventionen innehålter bestämmelser som har till syfte att

tillvarata sammandragets värde i detta hänseende. Enligt konventionen

skall sålunda sammandraget i princip föreligga I slutlig lydelse så tidigt att det kan publiceras tillsammans med ansökningen i övrigt. när denna publiceras I8 månader från ingivningsdagen eller. om prioritet yrkas. priori-

tetsdagen. Är sammandragets slutliga lydelse inte fastställd när ansök-

ningen t Övrigt publiceras. skall sammandraget publiceras särskilt (art. 93).

Kommittén föreslär en särskild handläggningsordning sävitt gäller fastställande av sammandragets sluthga lydelse för att denna också enligt svensk rätt skall kunna föreligga på ett tidigt stadium. Enligt denna ordning skall den slutliga lydelsen om möjligt föreligga när ansökningen normalt blir allmänt tillgänglig, dvs. I8 månader från den dag då ansökningen gjordes eller. om prioritet yrkas. från prioritetsdagen. För att allmänheten skall kunna i största möjliga utsträckning utnyttja de fördelar från informationssynpunkt som denna ordning kan ge anser kommitten att sammandraget — liksom enligt konventionen — bör publiceras så snart hundlingarna It

ärendet har blivit offentliga. För det fall att ansökningen blir allmänt till-

gänglig före utläggningen. bör därför enligt kommittén sammandraget pub-

liceras särskilt redan i samband härmed. om detta är praktiskt möjligt.

Värdet av den särskilda publiceringen av sammandraget före utläggningen

torde enligt kommittén i allmänhet bli väsentligt större, om sammandraget

kompletteras med exempelvis en ritningsfigur. Kommittén föreslår därför

all patentmyndigheten ges möjlighet att meddela föreskrifter huruvida och

i vilken omfattning denna publicering skall omfatta även andra delar av ansökningen än sammandraget. En publicering av sammandrag jämte ritningsfigur torde enligt kommittén tillgodose det behov av information för näringslivet som har föranlett patentverket att f.n. publicera patentkrav och ritningsfigur I de fall ansökningen blir offentlig före utläggningen. Publicerade sammandrag bör enligt kommittén tillhandahållas allmänheten mot en avgift som I princip motsvarar kostnaderna för publiceringen. Kommittén föreslår att frågan om publicering av sammandrag regleras i patentkungörelsen.

Som framgår av vad som förut anförts rörande ansökans form och innehåll (avsnitt 11.7.2) föreslår kommittén att I svensk rätt skall införas krav på deposition av mikrobiologisk kultur i samma omfattning som föreskrivs

1 den europeiska patentkonventionen. Avser uppfinning mikrobiologiskt

förfarande eller alster av sådant förfarande och skall vid utövandet av upp-

finningen användas mikroorganism som inte är allmänt tillgänglig. skall sälunda enligt förslaget uppfinningen inte anses vara tillräckligt tydligt angi-

ven. om inte en kultur av mikroorganismen lämnas i förvar i viss ordning.

Kommittén anför att i de fall då enligt dess förslag en mikrobiologisk

kultur skall deponeras. den deponerade kulturen utgör en viktig del av an-

sökningen. Kommittén anser därför. att sådan kultur i princip bör hållas

Prop. 1977/78:1 Del A 237

allmänt tillgänglig i samma utsträckning som övriga delar av ansökningen.

Enligt kommitténs förslag skall deposition av mikrobiologisk kultur göras hos institution som patentverket har godkänt. Kommittén förutsätter att patentverket kommer att godkänna institutioner i olika länder för detta ändamål. Sävitt gäller institutioner utomlands bör utomstäendes rätt att ta del av deposition enligt kommittén regleras genom avtal mellan det svenska patentverket och vederbörande institution. Kommittén anför i anslut-

ning härtill att som förutsättning för att en utländsk institution skall godkännas av putentverket måste gälla att institutionen förpliktar sig att hålla

deponerad kultur allmänt tillgänglig under de förutsättningar som anges i

den svenska lagstiftningen.

Som nyss har nämnts gäller enligt den europeiska patentkonventionen som förutsättning för att tredje man skall få tillgång till deponerad kultur

att han har framställt skriftlig begäran därom hos den institution som omhänderhar depositionen och avgivit vissa skriftliga utfästelser. Dessa vill-

kor har enligt kommittén tagits upp i konventionen för att tillgodose patentsökandens intresse av att kunna utöva kontroll över hur kulturen sprids och nyttjas. Uppställande av dylika villkor är enligt kommittén inte oförenligt med den av kommittén förordade principen att också den del av ansökningen som kulturen utgör bör vara allmänt tillgänglig. Enligt kommittén kan sökanden också anses ha ett berättigat intresse av en sådan kontroll över kulturen som möjliggörs genom uppställandet av sådana villkor.

Sammanfattiningsvis föreslår kommittén att deponerad mikrobiologisk kultur skall hållas tillgänglig för envar sedan handlingarna i ärendet har blivit allmänt tillgängliga. Som villkor därför bör enligt kommittén gälla att den som önskar ta del av kulturen gör skriftlig framställning härom till den institution som ansvarar för den deponerade kulturen och förbinder sig att

iaktta vad som föreskrivs till förebyggande av missbruk av kulturen. Kom-

mittén anser att det bör ankomma på regeringen att fastställa det närmare innehållet i dessa villkor.

1.9.4 Remissyttrandena

Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot kommitténs förslag att. såvitt gäller reglerna om offentlighet i patentansökningsärenden vid den svenska patentmyndigheten. inte göra annan ändring än att införa bestämmelser om offentliggörande av sammandrag och om rätt för tredje man att få tillgång till deponerad kultur av mikroorganism. Såvitt gäller innehållet i de föreslagna bestämmelserna har synpunkter

framförts endast av Läkemedelsindustriföreningen. Föreningen framför betänkligheter mot den ordning som kommittén har föreslagit. enligt vilken

en deponerad kultur blir allmänt tillgänglig redan när patentansökningen blir tillgänglig för envar. Enligt föreningen bör, med hänsyn till den bety-

Prop. 1977/78:1 Del A 238

delse som en ny mikroorganism har för know-how, en deponerad kultur inte bli tillgänglig för tredje man förrän på ett senare stadium av handläggningen.

1.9.5 Föredraganden

Kommittén har inte föreslagit några ändringar av nu gällande reglering beträffande offentlighet och publicering i patentärenden såvitt gäller nationella patentansökningar. Detta har inte mött någon erinran under remissbehandlingen. Inte heller jag anser att ett tillträde ull samarbetskonventio-

nen och den europeiska patentkonventionen ger någon anledning till säåda-

na ändringar.

Som jag tidigare nämnt har Kommittén förordat att i patentlagen skall tas in föreskrifter om att en patentsökande skall ge in sammandrag av patentansökan och att han i vissa fall skall vara skyldig att lämna kultur av mikroorganism I förvar i viss ordning. Med anledning härav har kommittén föreslagit vissa bestämmelser om offentliggörande och publicering av sammandrag och vissa föreskrifter om rätt för tredje man utt få tillgång ull mikroor-

ganism som har lämnats i förvar. Som framgår av vad jag tidigare har an-

fört (avsnitt 11.7.4) delar jag kommitténs uppfattning att sökanden bör åläggas att ge in sammandrag och att i vissa fall kimna kultur av mikroorganism I förvar. Om en sådan ordning införs, anser jag liksom kommittén erforderligt att uttryckligen reglera offentliggörande och publicering av sammandrag samt rätt för tredje man att få tillgång till sådan kultur.

Kommitténs förslag rörande publicering av sammandrag har inte mött någon kriuk från remissinstanserna. För egen del anser jag att kommitténs förslag i detta avseende är lämpligt och att publicering av sammandrag bör regleras i enlighet med detta förslag. I likhet med kommittén anser jag att bestämmelserna om publicering av sammandrag bör tas in I puatentkungörelsen.

Vad därefter angår mikrobiologisk kultur som har lämnats i förvar har kommittén föreslagit att sådan kultur i princip skall bli tillgänglig för envar

när handlingarna i ansökningsärendet blir det. Som skäl härför har kommittén anfört att, I de fall kultur skall deponeras, den deponerade kulturen

utgör en viktig del av ansökningen. Enligt kommittén får emellertid sökanden anses ha ett berättigat intresse av att kunna utöva kontroll över hur kulturen sprids och nyttjas sedan den har blivit allmänt tillgänglig. För att

tillgodose detta intresse har kommittén förestagit att tredje man skall få tillgång till sådan kultur endast under förutsättning att han gör skriftlig framställning därom samt förbinder sig att iaktta de föreskrifter som regeringen

har meddelat till förebyggande av missbruk av kulturen.

Kommitténs förslag I detta avseende har kritiserats av Läkemedelsindustriföreningen. Föreningen har vänt sig mot principen att deponerad kultur

skall bli tillgänglig för envar samtidigt med handlingarna i patentansökningsärendet.

Prop. 1977/78:1 Del A 239

Enligt både kommitténs och mitt förslag är sökanden skyldig att lämna kultur av mikroorganism I förvar endast i de fall då ansökningen avser mikrobiologiskt förfarande eller alster av sådant förfarande och mikroorganism som inte är allmänt ullgänglig skall användas vid utövande av upplinningen. Jag delar kommitténs uppfattning att I sådana fall den deponerade kulturen måste anses vara en viktig del av patentansökningen. I likhet med kommittén anser jag därför att sådan kultur i princip bör hållas tillgänglig i samma utsträckning som övriga delar av ansökningen. Enligt min uppfattning kan det inte heller komma i fråga att i de fall kultur av mikroorganism har lämnats i förvar göra undantag från den grundläggande principen i svensk patenträtt aft patentansökningen skall bli offentlig senast när IR mänader har förflutit från ingivningsdagen eller. i förekommande full. prio-

ritetsdagen. Jag vill också framhälla att om sådan kultur skulle bli offentlig

först vid senare tidpunkt. t. ex. utläggningen. den som önskar göra invändning mot ansökningen har endast de tre månader som invändningslristen utgör till sitt förfogande för att få fram underlag för sin invändning. Det kan

enligt min mening inte heller anses önskvärt att förlänga invändningsfristen i dylika fall. En förlängning av denna frist skulle nämligen medföra att

osäkerheten för tredje man huruvida patent kommer att meddelas och i så Fall vilken omfattning patentet kommer att få består under längre tid än fn.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört biträder jag kommitténs förslag att kultur av mikroorganism i princip skall bli ullgänglig för envar samtidigt med handlingarna I patentansökningsärendet. dvs. senast I8 månader från den dag då ansökningen gjordes eller, it förekommande fall. prioritetsda-

gen. I likhet med kommittén anser jag emellertid att sökanden har ett berätti-

gal intresse av alt kunna utöva viss kontroll över hur kulturen sprids och nyttjas sedan den har blivit tillgänglig för envar. Enligt kommittén kan det inte anses strida mot principen att kulturen skall hållas allmänt tillgänglig, om vissa villkor ställs upp för att tredje man skall få ta del av deponerad kultur. Efter förebild från den europeiska patentkonventionen bör enligt kommittén som villkor för att tredje man skall få ta del av kulturen gälla att vederbörande framställer skriftlig begäran därom samt skriftligen förbinder sig att iaktta vad som föreskrivs ull förebyggande av missbruk av kulturen. Enligt kommittén bör det ankomma på regeringen att fastställa det närmare innehållet i dessa villkor. Kommittén har i förslaget till ny lydelse av J6 § patentkungörelsen tagit in villkor i detta avseende som helt överensstämmer med motsvarande bestämmelser i tillämpningslöreskrifterna

till den europeiska patentkonventionen (regel 28). Enligt min mening till-

godoser den av kommittén föreslagna regleringen sökandens intresse av att kunna utöva kontroll över hur kulturen sprids och nyttjas.

Prop. 1977/78:1 Del A 240

11.10 Giltighetstiden

HAOA Gällande rätt

Enligt 40 § patentlagen kan meddelat patent upprätthållas intill dess 17

år har förflutit från den dag då patentansökningen gjordes. Giltighetstiden

är densamma som enligt 1884 års patentförordning. Även i de andra nor-

diska länderna är giltighetstiden 17 år. De nordiska patentkommittéerna

föreslog 1 1963 års betänkande att patenttiden skulle förlängas ull 20 år (INU 1963:6 s. 170). Som skäl härför anfördes bl. a. att i det utkast till patentkonvention som hade utarbetats inom EG patenttiden hade bestämts

till 20 år. Med hänsyn till de betänkligheter mot en sådan förlängning som vid remissbehandlingen av betänkandet anfördes från närmgslivet fann

emellertid dåvarande departementsechefen att frågan om en förlängning inte borde tas upp förrän tjugoärstiden faktiskt hade blivit genomförd i de viktigare industriländerna i Västeuropa (prop. 1966:40 s. 153).

H1A10.2 Den europeiska patentkonventionen

Giltighetstiden för europeiskt patent är enligt artikel 63 i den europeiska

patentkonventionen 20 år från ansökningens ingivningsdag. Stat som för sina nationella patent har kortare gilughetstid kan emellertid genom förbehåll vid tillträdet till konventionen uppnå att curopeiska patent som med-

delas för den staten under en övergångstid inte får längre giltighetstid än som gäller för nationella patent i den staten (art. 167.2.c). Övergångstiden

är högst tio år. Sådant förbehåll skall återtas så snart omständigheterna medger det (art. 167.4).

I1.10.3 Kommittén

Kommittén anför att patenttiden redan nu är längre än 17 år i flera av Västeuropas industriländer. I Frankrike och Nederländerna är den sålunda

20 är och i Förbundsrepubliken Tyskland, Schweiz och Österrike 18 är. En förlängning av patenttiden till 20 år torde enligt kommittén i praktiken få betydelse endast för en liten del av antalet meddelade patent. Av de

patent som upphörde att gälla under tiden 1964-1974, sammanlagt 74 143 patent, hade endast ca tio procent upprätthållits under hela patenttiden, dvs. under 17 år. Något mer än 75 + hade upphört att gälla inom 12 år från ansökningsdagen. Den tid under vilken ett patent f.n. i genomsnitt upprätthålls har uppskattats till ca 9,5 år.

Patenttiden för patent som meddelas enligt konventionen om marknadspatent är 20 år. Det mäste enligt kommittén anses uteslutet att de stater

som tillträder den konventionen skulle behålla en kortare patenttid för pa-

tent meddelade av de nationella patentverken. I och med att konventionen om marknadspatent träder i kraft torde därför de viktigare industriländer-

Prop. 1977/78:1 Del A 241

na i Västeuropa komma att tillämpa en tjugoårig patenttid även för nationella patent. Vad angår de nordiska länderna uttalar kommittén att Danmark torde komma att förlänga patenttiden till 20 år i samband med att den curopeiska patentkonventionen träder i kraft för dess del och att även de

finska och norska kommittéerna torde komma att föreslå en sådan förläng-

ning. Mot bakgrund härav bör enligt kommittén patentuden i Sverige nu förlängas till 20 år. Vid sådant förhållande finns inte anledning för Sverige

alt avge reservation på denna punkt.

Vid en förlängning av giltighetstiden uppkommer frågan hur redan med-

delade patent bör behandlas. Kommittén påpekar att denna fråga berördes av de nordiska patentkommittéerna med anledning av att de som nyss

nämnts föreslog att patenttiden skulle förlängas till 20 år (NU 1963:6 s. 386

fi. I likhet med dessa kommittéer anser patentpolicykommittén att den längre giltighetstiden i princip bör gälla även i fråga om redan meddelade patent som är i kraft när den nya lagstiftningen träder i kraft. Såsom de

nordiska kommittéerna anförde i 1963 års betänkande bör däremot inte ett patent, vars giltighetstid redan har gått ut vid ikraftträdandet, få återupp-

rättas för att komma i åtnjutande av den längre patenttiden. Den utsträckta patenttiden bör sålunda avse endast patent som vid lagändringens ikraft-

trädande ännu är gällande.

Såsom de nordiska patentkommittéerna påpekade 1 1963 års betänkande

kan en förlängning av patenttiden för äldre patent vara obillig mot licenshavare, vars licens endast sträcker sig till utgången av den kortare patentti-

den, eller mot annan som har vidtagit väsentliga åtgärder för av utnyttja

uppfinningen sedan patenttiden har löpt ut. En rimlig avvägning torde en-

ligt patentpolicykommittén åstadkommas, om den längre patenttiden inte kommer att gälla beträffande patent som enligt nu gällande rätt skulle ha löpt ut viss tid efter lagändringens ikraftträdande. Denna tid bör bestämmas så att berörda parter får skälig tid att anpassa sig till det nya rättsläget. Med hänsyn till den tid som behövs för att förbereda utnyttjande av en uppfinning bör denna tid enligt kommittén bestämmas till fem är. Kommittén föreslår därför att den längre patenttiden skall gälla endast i fråga

om patent för vilka vid lagändringens ikraftträdande återstår minst fem år

av den kortare giltighetstiden på 17 år. Samma lösning föreslogs i 1963 års

betänkande.

I1.A10.4 Remissyttrandena

Kommitténs förslag om en förlängning av patenttiden har berörts närmare av näringsfrihetsombudsmannen (NO). Ingenjörsvetenskapsakademin,

Läkemedelsindustriföreningen, Sveriges industriförbund och Svenska in-

dustriens patentingenjörers förening.

Läkemedelsindustriföreningen hälsar förslaget med stor tillfredsställelse. Föreningen anser att en förlängning av patenttiden enligt förslaget skull6 Riksdagen 1977[78. I saml. Nr I. Del A

Prop. 1977/78:1 Del A . 242

le ge uppfinnare en rimlig tid inom vilken nedlagda forsknings- och utveck-

lingskostnader kan återvinnas. Enligt föreningen visar nämligen erfarenhe-

ten inom läkemedelsindustrin att den tid som i allmänhet förflyter från det

att en idé framkommer till dess att denna idé har genomgått det mycket långvariga. kostnadskrävande och komplicerade utvecklingsarbete, som behövs innan ett nytt läkemedel lanseras, kan uppgå till tio är och stundom längre. Kostnaderna för detta arbete kan enligt föreningen för en enda produkt vara i storleksordningen 50 milj. kr. Ingenjörsvetenskapsuakademin anser att en förlängning av patenttiden innebär en förbättring med hänsyn

till att tiden för utvecklingsprojekt inom vissa branscher blir allt längre. Sveriges industriförbund erinrar om att förbundet tidigare har ställt sig

tveksamt till en dylik förlängning. Utgångspunkten har då varit att Sverige

inte ensidigt borde vidta en sådan åtgärd. När en tjugoårig patenttid nu ge-

nomförs I flertalet europeiska länder bör emellertid enligt förbundet Sverige anpassa sin lagstiftning även på denna punkt. Förbundet tillstyrker också de övergångsbestämmelser som kommittén har föreslagit beträffande patenttiden. Svenska industriens patentingenjörers förening anser att Sverige inte skall utnyttja möjligheten till reservation mot konventionen på denna punkt.

NO anför att den anpassning till konventionen som en förlängning av pa-

tenttiden innebär inte är helt invändningsfri från konkurrenssynpunkt.

Från principiell synpunkt kan det enligt NO vara en nackdel att det skydd

mot patentintrång som patenträttigheten ger på detta sätt ytterligare för-

stärks. Med hänsyn till de positiva effekterna av en ökad internationell

samordning på patentområdet vill NO dock inte motsätta sig lagändringen. NO tillägger att den praktiska betydelsen av en förlängd giltighetstid torde vara förhållandevis begränsad med hänsyn till att den genomsnittliga giltighetstiden för patent är endast ca 10 år.

I1.10.5 Föredraganden

Kommittén har föreslagit en förlängning av patenttiden från 17 till 20 är.

Förslaget har inte avstyrkts av någon remissinstans. Betänkligheter har framförts endast av NO, som dock inte vill motsätta sig lagändringen. Så-

vitt nu kan bedömas torde de viktigaste industriländerna inom en nära framtid komma att överlag tillämpa en tjugoårig patenttid. I Danmark har folketinget förelagts förslag om förlängning av patenttiden till 20 år. Den norska kommittén har föreslagit samma förlängning av patenttiden och den

finska torde avse att föreslå en motsvarande förlängning. Jag delar därför kommitténs uppfattning att patenttiden i Sverige nu bör förlängas till 20 år

och att Sverige sålunda inte har anledning att avge reservation mot den europeiska patentkonventionen på denna punkt.

Kommitténs förslag till övergångsbestämmelser i fråga om patenttidens

förlängning har lämnats utan erinran under remissbehandlingen. För min

Prop. 1977/78:1 Del A 243

del anser jag den av kommittén föreslagna regleringen innebära en rimlig avvägning mellan olika intressen. Den längre patenttiden bör därför som kommittén har föreslagit gälla endast i fråga om patent för vilka vid lagändringens ikraftträdande återstår minst fem år av den nuvarande längsta gil-

tighetstiden. 17 år.

11.11¶Rättsverkan av anteckning i patentregistret

HATA Gällande rätt

Sedan patent har meddelats, skall det antecknas i ett av patentmyndigheten fört patentregister (27 § patentlagen). Har patent övergått på annan eller har licens upplåtits. skall på begäran anteckning därom göras i registret. Anteckning om licens skall avföras, om det visas att licensen har upphört att gälla (44 § patentlagen).

Att någon har antecknats i patentregistret som patenthavare har rättsverkan i endast ett avseende, nämligen så till vida att den som senast har antecknats som patenthavare skall anses som sådan i mål eller ärende rörande patentet (44 § fjärde stycket patentlagen). Denna bestämmelse hän-

för sig endast till frågan vem som skall anses som patenthavare vid den tid-

punkt då spörsmålet blir aktuellt. Bestämmelsen får sin egentliga betydelse

när talan skall väckas mot patenthavare som svarande, t. ex. rörande ogil-

tighet av patent eller utverkande av tvångslicens. Sådan talan kan alltid riktas mot den som i registret är antecknad som patenthavare, s.k. passiv

saklegitimation. Däremot gäller inte någon motsvarande aktiv saklegitimation i det fall en registrerad patenthavare väcker talan mot annan om t. ex. patentintrång (NU 1963:6 s. 288: prop. 1966:40 s. 164). Anteckning om li-

cens har inte någon rättsverkan.

Någon särskild reglering av villkoren för att förvärv av patent eller uppåtelse av licens skall få sakrättslig verkan finns inte och rättsläget på detta område är i vissa avseenden oklart. Vad gäller överlåtelse av patent eller licens torde det emellertid vara klart att överlåtelsen, oavsett om den är onerös eller benefik, gäller mot överlåtarens borgenärer så snart ett giltigt fång föreligger för förvärvaren. Det torde vidare vara odiskutabelt att lIagakraftvunnet avgörande genom vilket tvångslicens upplåts har sakrättslig

verkan. Patent kan också utmätas (jfr 54 § andra stycket patentlagen). Vad

angår fallet att patent har överlåtits till flera var för sig (s.k. tvesalu), synes

det klart att prioritetsprincipen skall tillämpas, dvs. att den första överlå-

telsen blir gällande. Detsamma torde gälla om patenthavaren uppläter två

licenser som är oförenliga med varandra. Däremot är rättsläget mera oklart för det fall att patenthavaren först upplåter en licens och därefter överlåter

patentet till annan än licenshavaren utan att upplysa om upplätelsen. För

dylika fall torde allmänna sakrättsliga grundsatser gälla, dvs. samma regler

som gäller vid överlåtelse av lösöre, nämligen att nyttjanderätt får vika i

Prop. 1977/78:1 Del A 244

förhållande till godtroende förvärvare. Det har emellertid också hävdats att prioritetsprincipen skulle gälla även i sådana fall och att licensrätten sålunda skulle stå sig mot senare förvärvare av patentet. även om denne vid förvärvet var i god tro. Vad slutligen angår pantsättning har olika meningar uttalats i frågan huruvida enligt svensk rätt patent över huvud taget kan pantsättas och, om pantsättning skulle vara möjlig, vilka åtgärder som fordras för att pantsättningen skall få sakrättslig verkan.

I 1963 års nordiska betänkande behandlades ingående frågan om lämp-

ligheten av att ge anteckning i patentregistret materiell rättsverkan (NU 1963:6 s. 289 tf.). De nordiska kommittéerna övervägde först huruvida en

sådan anteckning skulle ges en långtgående rättsverkan av innebörd att av-

tal om överlåtelse av patent eller upplåtelse av licens inte skulle tillerkän-

nås verkan mot tredje man förrän avtalet hade antecknats i patentregistret.

Det skulle enligt kommittéerna vara värdefullt från rättssäkerhetssynpunkt, om patentregistret fick sådan betydelse att tredje man ur detta kunde få upplysningar om rättsförhållandena rörande ett patent och att han kunde förlita sig på inte endast att de registrerade uppgifterna var riktiga utan också att det inte fanns andra rättigheter än som framgick av registret. Kommittterna ansåg sig dock inte vilja förorda en sådan lösning, eftersom i så fall måste tillskapas ett betungande och dyrbart registreringssystem. Det skulle dessutom enligt kommittéerna ändå inte vara möjligt att skapa nägon absolut säkerhet för tredje man. eftersom det under alla förhållanden var möjligt att själva det patent, som utgjorde grunden för rättigheten, kunde förklaras ogiltigt. Vidare ansåg kommittéerna att det inte förelåg uillräckligt praktiskt behov av en sådan ordning.

De finska. norska och svenska patentkommittéerna föreslog därför i 1963 års betänkande en mera begränsad materiell rättsverkan av anteckning i patentregistret. Förslaget tog särskilt sikte på att reglera det inbör-

des förhållandet mellan flera som genom avtal med samma patenthavare

har förvärvat patentet och de konflikter som kan uppstå mellan en ny patenthavare och innehavaren av en licens som har meddelats innan patentet överläts. Sålunda skulle enligt deras förslag den som i god tro till registret

hade anmält förvärv av patenträtt eller licens vara skyddad mot förvärv

som inte hade anmälts till registret eller anmäldes senare. Den sålunda föreslagna regleringen gällde endast i fråga om förvärv genom överlåtelse men inte i fråga om förvärv av annat slag. t. ex. genom arv eller testamen-

te, eller i fråga om licens som hade erhållits som tvångslicens.

Den danska kommittén anslöt sig inte till detta förslag. Den hävdade (NU 1963:6 s. 291) att eftersom bestämmelsen endast var tillämplig på

överlåtelse genom avtal, den som hade förvärvat en rättighet av en i registret antecknad patenthavare inte kunde vara säker på att rätten inte ha-

de övergått på annan på annat sätt än genom avtal. Han kunde enligt denna kommitté inte heller vara säker på att tredje man inte kunde göra gällande

invändning mot den registrerade patenthavarens rätt till patentet. Den

Prop. 1977/78:1 Del A 245

danska kommittén ansåg det därför tveksamt om den föreslagna reglering-

en gav någon väsentlig säkerhet i omsättningen och uttalade. att denna reg-

lering i stället kunde leda till att allmänheten förlitade sig på registeruppgifterna I större omfattning än som hade stöd i lagen.

De finska och norska patentlagarna kom att innehålla en sådan bestämmelse om begränsad materiell rättsverkan som nyss angivits, Däremot ute-

slöts den föreslagna bestämmelsen ur den svenska patentlagen under de-

mentschefen att frågan i vilken utsträckning och under vilka förutsättning-

ar godtrosförvärv bör erkännas inom patenträtten var komplicerad och

borde lösas i ett större sammanhang samt att i vart fall resultatet av pågå-

ende översyn av reglerna rörande godtrosförvärv av lösöre borde avvaktas (prop. 1966: 40 s. 165). Någon samlad lösning av denna fråga har emellertid

inte kommit till stånd och torde inte heller vara att vänta inom den närmaste framtiden.

IHLAL.2 Konventionerna

Enligt artikel 127 i den europeiska patentkonventionen skall det euro-

peiska patentverket föra ett europeiskt patentregister. I detta skall på be-

gäran antecknas bl. a. överlåtelse av europeisk patentansökan och av cu-

ropeiskt patent så länge det kan upphävas av det europeiska patentverket.

Sådan överlåtelse har inte någon verkan gentemot det europeiska patentverket förrän anteckning har skett i registret (reglerna 20 och 61). Anteckning i detta register har emellertid inte någon rättsverkan i de fördragsslu-

tande staterna.

Enligt konventionen om marknadspatent tilläggs däremot anteckning i

det särskilda register över marknadspatent som också skall föras av det cu-

ropeiska patentverket en betydande materiell rättsverkan. Överlåtelse av

marknadspatent eller upplätelse av licens på grund av sädant patent har sålunda i princip inte verkan mot tredje man som är i god tro förrän den

har antecknats i registret (art. 40.3 och 43.3). |

IAd1L.3 Kommittén

Patentpolicykommittén anser i likhet med de nordiska patentkommittéer som lade fram 1963 års betänkande att det inte är lämpligt att låta anteckning i patentregistret utgöra förutsättning för att överlåtelse av patent eller upplåtelse av licens skall fä rättsverkan mot tredje man. Däremot framstår enligt kommittén det i det nordiska betänkandet framlagda förslaget om en begränsad sakrättslig rättsverkan som en väl avvägd lösning. En lösning i enlighet med detta förslag skulle ge förvärvare av patent och licensrättig-

heter möjlighet att på ett enkelt sätt lösa frågan om bättre rätt i tvesalufall.

Eftersom anteckning i registret kan skydda en förvärvare av patent eller li-

cens mot konkurrerande anspråk, bör enligt kommittén denna ordning leda

till att förvärv av patent och upplåtelse av licens antecknas i patentre-

Prop. 1977/78:1 Del A 246

gistret i avsevärt större omfattning än hittills. Därigenom uppnäs i sin tur.

att patentregistret I högre grad än f.n. kommer att ge en rättvisande bild av rättsläget beträffande varje patent. I likhet med vad som anfördes 1 1963 ärs betänkande anser kommittén däremot att det inte finns anledning att ge anteckning i patentregistret materiell rättsverkan när det är fråga om andra förvärv än sådana som grundas på frivillig överlåtelse eller upplåtelse. Kommittén föreslår därför att I patentlagen tas in en reglering i överensstämmelse med 1963 års förslag. dvs. av innebörd att den som i god tro till

registret har anmält förvärv av patenträtt eller licens är skyddad mot förvärv som inte har anmälts eller har anmälts senare. Kommittén anför att den danska kommittén torde komma att föreslå att en motsvarande be-

stämmelse tas in i den danska patentlagen. Om dessa förslag godtas, skul-

le nordisk rättslikhet uppnås även på denna punkt.

ILLA Remissyttrandena

Svenska föreningen för industriellt rättsskydd anför att den av kommittén föreslagna möjligheten till godtrosförvärv vid dubbelöverlåtelse cller dubbelupplåtelse genom anteckning i patentregistret synes lämplig.

Föreningen framhäller att det skäl som anfördes vid tillkomsten av 1967

års patentlag mot att införa en sådan reglering, nämligen pågående allmän

översyn av reglerna om godtrosförvärv. numera saknar aktualitet. Enligt

föreningen har ställningstagandet kritiserats även på andra grunder. Till stöd för den av kommittén föreslagna regleringen talar enligt föreningen också att därigenom klarläggs ett i vissa hänseenden osäkert rättsläge och att en sådan reglering leder till ökad nordisk rättslikhet. Svenska industriens putentingenjörers förening tillstyrker kommitténs förslag på denna punkt både av praktiska skäl och av harmoniseringsskäl. Svenska putentombudsföreningen förklarar sig dela kommitténs uppfattning att det i patentlagen bör tas in en regel av innebörd att den som I god tro till patentregistret har anmält förvärv av patenträtt eller licens är skyddad mot förvärv som inte har anmälts eller anmäls senare. Föreningen anser vidare att ett

system med bestämda inskrivningsdagar bör övervägas.

Försvarets civilförvaltning anser sig inte kunna tillstyrka förslaget i dess nuvarande utformning. Civilförvaltningen ifrågasätter om något behov av den föreslagna lagändringen har yppats. För egen del anser civilförvalt-

ningen det mycket tveksamt om det finns skäl att belasta näringslivet och

patentverket med det registreringsarbete som ett genomförande av förslaget skulle medföra. Mot att införa den föreslagna regleringen talar enligt ci-

vilförvaltningen också att patentregistret ändå uppenbarligen blir ofull-

ständigt. Kommitténs förslag avser sålunda endast registrering av förvärv som grundas på avtal och det finns dessutom anledning anta att förvärvare i flera fall inte finner registrering önskvärd. Civilförvaltningen påpekar också att kommittén inte har uttalat sig om huruvida sådant förvärv som arbetsgivare gör med stöd av lagen om rätt till arbetstagares uppfinning

Prop. 1977/78:1 Del A 247

och som inte grundar sig på frivilligt avtal kan antecknas i patentregistret med sakrättslig verkan. Slutligen framhåller civilförvaltningen att i många

fall avtal om rätt till uppfinning ingås innan patent har meddelats. Om ett

registreringssystem införs, bör enligt civilförvaltningen även den som har

förvärvat en licens före patentmeddelandet kunna skaffa sig företrädesrätt

genom registrering av förvärvet. Detta skulle emellertid enligt civilförvaltningen uppenbart komplicera arbetet vid patentverket på ett icke önskvärt sätt. Civilförvaltningen sammanfattar sin syn på spörsmålet så att ett ofull-

ständigt register har ett väsentligt nedsatt värde och motarbetar sitt syfte

då det rent av kan ge en falsk bild av rättsläget.

ILA1.5 Föredraganden

Kommittén har föreslagit en bestämmelse enligt vilken företrädesrätten mellan inbördes konkurrerande förvärv av patenträtter eller licenser skulle

bero på vilket förvärv som först i god tro har anmälts till patentregistret.

Bestämmelsen har dock föreslagits gälla enbart förvärv genom överlåtelse.

Av de fyra remissinstanser som särskilt har tagit upp frågan har tre tillstyrkt kommitténs förslag medan en har avstyrkt förslaget.

Liksom kommittén anser jag att det inte finns skäl att när det gäller patenträtter och patentlicenser införa en ordning enligt vilket förvärv av sådana rättigheter eller licenser får rättsverkan mot tredje man först efter anteckning i patentregistret. För att genomföra en sådan ordning skulle ford-

ras cn administration av samma slag som vid tingsrätternas inskrivningsav-

delningar och därjämte en till sitt omfång inte obetydlig lagstiftning. Det har inte framkommit något som tyder på ett behov av ett sådant system på

ifrågavarande område.

Kommittén har i sitt betänkande tagit upp tanken från förarbetena till den nuvarande patentlagen om att lösa konflikten mellan konkurrerande anspråk på patenträtter och patentlicenser i vissa fall. En reglering i enlighet med kommitténs förslag torde ha sin praktiska betydelse främst i de fall då ett patent har överlåtits utan vederbörligt förbehåll för redan meddelade licenser eller om flera med varandra oförenliga licenser har upplåtits av samme patenthavare.

Det kan i och för sig synas önskvärt att uttryckligen reglera de fall av

kollision mellan konkurrerande anspråk som nu nämnts. Jag vill emellertid

understryka att problemet huruvida överlåtelse av egendom kan bryta en

upplåtelse av en begränsad rätt till samma egendom är ett allmängiltigt sak-

rättsligt problem. Redan av det skälet är det tveksamt om det är lämpligt

att införa speciella lösningar för särskilda rättsområden. Härtill kommer att något påtagligt behov av en dylik reglering på det patenträttsliga områ-

det inte synes föreligga.

Även andra omständigheter talar enligt min mening mot att införa en särskild reglering av dessa frågor på förevarande rättsområde. Om en sådan

reglering skall införas, torde det sålunda bli nödvändigt att göra den vä-

Prop. 1977/78:1 Del A 248

sentligt mera omfattande och detaljerad än vad kommittén har föreslagit.

Tillämpningen av en sådan detaljerad reglering skulle medföra åtskilligt

merarbete för både näringslivet och patentverket. Dessutom kommer re-

gistret ändå att vara ofullständigt så länge endast upplåtelser genom avtal registreras med sakrättslig verkan. Som civilförvaltningen har anfört kan det finnas skäl att anta att förvärvare I många fall inte anser registrering

önskvärd. Jag delar också civilförvaltningens uppfattning att ett ofullständigt register som tilläggs viss sakrättslig verkan kan vilseleda allmänheten om rättsläget.

De nu anförda omständigheterna utgör enligt min mening skäl för att i vart fall inte f.n. lägga fram förslag om sakrättslig verkan av anteckning i patentregistret. Jag vill nämna att några bestämmelser om sådan rättsver-

kan inte heller torde komma att införas i den danska patentlagen.

11.12 Ogiltigförklaring av patent IH A201 Gällande rätt

Har patent meddelats i strid mot I eller 2 § patentlagen, skall det av

domstol förklaras ogiltigt. om talan förs därom (52 § patentlagen). Grund för ogiltigförklaring föreligger alltså om patent har meddelats på något som

inte är patenterbart eller i strid mot villkoren om nyhet och uppfinnings-

höjd. Sådan grund föreligger vidare om patent har meddelats annan än uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare. Patent får dock inte förklaras ogiltigt på den grund att den som har erhållit patentet har varit berättigad till endast viss andel i det.

"Talan om ogiltighet som grundas på annan omständighet än att den som har erhållit patentet inte skulle vara berättigad därtill får föras av envar som lider förfång av patentet. Om det anses påkallat från allmän synpunkt, får talan dessutom föras av myndighet som regeringen bestämmer. Enligt

54 § patentkungörelsen förs sådan talan av allmän åklagare, om inte regeringen för särskilt fall förordnar annan myndighet. Talan om ogiltighet som

grundas på att patent skulle ha meddelats annan än den som var berättigad

till patentet får föras endast av den som påstår sig vara berättigad till pa-

tentet. I sistnämnda fall skall talan väckas inom ett är från det att vederbörande fick kännedom om att patentet meddelats och de övriga omständig-

heter som åberopas till stöd för hans talan. Var patenthavaren i god tro när

patentet meddelades eller när det övergick på honom, fär talan om ogiltig-

het i detta fall inte väckas senare än tre år efter patentets meddelande.

ILA2.2 Konventionerna

Samarbetskonventionen innehåller endast en bestämmelse som rör ogil-

tighet av patent. nämligen för det fall att översättningen av en internatio-

Prop. 1977/78:1 Del A 249

nell patentansökan är oriktig. Om på grund av sådan oriktig översättning omfattningen av det meddelade patentet går utöver vad den internationella ansökningen i dess lydelse på originalspråket omfattar, får behörig myndighet i fördragsslutande stat med retroaktiv verkan inskränka patentets omfattning och ogiltigförklara patentet till den del dess omfattning går utöver omfattningen av den internationella ansökningen på originalspråket (art. 46).

Fråga om ogiltigförklaring av europeiskt patent avgörs enligt den euro-

peiska patentkonventionen för varje fördragsslutande stat av den statens domstolar. Avgörande i en stat har verkan endast såvitt gäller den staten. I konventionen finns bestämmelser om i vilka fall ett curopeiskt patent får

förklaras ogiltigt. Det får ske dels i fem fall som anges i artikel 138.1 då eu-

ropeiskt patent har meddelats i strid mot konventionens bestämmelser, dels i fall då nationellt patent eller nationell patentansökan enligt artikel

139 skall ha företräde framför curopeiskt patent i fördragsslutande stat. Sä-

vitt gäller de förstnämnda fem fallen bör framhållas att fördragsslutande stat inte i sin lagstiftning behöver medge att samtliga dessa grunder får åbe-

ropas som grund för ogiltigförklaring.

De i artikel 138.1 angivna fallen då ogiltgförklaring får ske är följande: 1) det europeiska patentet avser något som inte är patenterbart enligt artiklarna 52—57: 2) det europeiska patentet beskriver inte uppfinningen så tydligt och fullständigt att en fackman med ledning därav kan utöva den; 3) det eu-

ropeiska patentet omfattar något som inte framgår av innehållet i ansök-

ningen i dess lydelse vid ingivandet eller, om patentet har meddelats på

grundval av europeisk avdelad ansökan, något som inte framgår av den ti-

digare ansökningen i dess lydelse vid ingivandet; 4) det europeiska paten-

tets skyddsomfång har utvidgats: 5) patenthavaren var enligt konventionen

(art. 60.1) inte berättigad till patentet.

Skulle ogiltighetsgrund föreligga i fråga om endast viss del av curopeiskt patent, skall ogiltigförklaring ske genom motsvarande begränsning av patentet. Om det är tillåtet enligt nationell lag, får sådan begränsning göras genom ändring av patentkraven, beskrivningen eller ritningarna (art.

138.2).

Enligt artikel 139.2 skall nationellt patent och nationell patentansökan i

fördragsslutande stat i förhållande till europeiskt patent för denna stat ha

samma företräde ”på grund av äldre rätt” som det nationella patentet eller

den nationella ansökningen i den staten har i förhållande till annat nationellt patent. Detta innebär att curopeiskt patent får förklaras ogiltigt i ifrå-

gavarande stat. om den uppfinning som patentet avser inte uppfyller kraven i den statens lag på nyhet och uppfinningshöjd i förhållande till sådan

uppfinning som har sökts skyddad genom nationell patentansökan med tidigare ingivnings- eller prioritetsdag än den europeiska patentansökan som ligger till grund för det europeiska patentet. Det bör i detta sammanhang anmärkas att i varje designerad stat curopeisk patentansökan och euro-

Prop. 1977/78:1 Del A 250

peiskt patent på motsvarande sätt skall ha samma företräde ”på grund av

äldre rätt” i förhållande till nationell patentansökan och nationellt patent

som nationell patentansökan eller nationellt patent (art. 139.1).

Fördragsslutande stat får i sin nationella lagstiftning föreskriva om och

under vilka villkor uppfinning som anges i såväl curopeisk patentansökan

eller europeiskt patent som i nationell patentansökan eller nationellt patent

för vilka gäller samma ingivningsdag eller prioritetsdag skall få åtnjuta

skydd på grund av båda ansökningarna eller patenten (art. 139.3).

H.A12.3 Kommittén

När det gäller bestämmelsen om ogiltighet i artikel 46 i samarbetskonventionen framhåller kommittén inledningsvis i 1974 års betänkande att det inom kommittén har framförts olika meningar angående bestämmelsens innebörd. Det har sålunda å ena sidan hävdats att artikeln avser endast det fall att den oriktiga översättningen medför ett mera omfattande skydd än det skydd som söks i den internationella ansökningen i dess slutliga lydelse på originalspråket. dvs. mera omfattande än vad som framgår av putentkraven (med stöd av beskrivning och ritningar) i deras slutliga avfattning på detta språk. Å andra sidan har också gjorts gällande att arti-

keln skulle avse det fall att översättningen innehåller något som inte fram-

gick av den internationella ansökningen i dess Ivdelse på originalspråket då den ingavs till den mottagande myndigheten. Kommittén påpekar

emellertid att, oavsett vilken av dessa tolkningar som är riktig, fördragsslutande stat inte är skyldig att i sin lagstiftning föreskriva att ogiltigförkla-

ring skall ske i fall som avses i artikel 46.

Vad angär det fall att den oriktiga översättningen är mera omfattande än patentkraven i deras slutliga lydelse på originalspråket anser kommittén

att det i vart fall inte f.n. finns anledning att i svensk rätt ge möjlighet till

ogiltigförklaring av det meddelade patentet så länge översättningen av patentkraven håller sig inom ramen för vad som framgår av den internationella ansökningen på originalspråket. Skulle den oriktiga översättningen inne-

hålla något som inte framgick av den internationella ansökningen på origi-

nulspråket i den Iydelse ansökningen hade då den ingavs till den motta-

gande myndigheten anser kommittén att svensk rätt ger tillräckliga möjligheter att ogiltigförklara patentet. Av ett uttalande av föredragande depar-

tementschefen i 1966 års proposition (prop. 1966:40 s. 193) framgår enligt kommittén att om patent meddelats på grund av patentkrav som efter ändring har kommit att sakna motsvarighet i ansökningshandlingarna, patentet

kan ogiltigförklaras på grund av patenterbarhetshinder som har uppkom-

mit mellan ansökningsdagen och dagen för ändring av patentkravet. Kommittén hävdar att detta uttalande måste anses gälla även det fall som här avses. Skulle däremot patenterbarhetshinder inte ha uppkommit under nämnda tid föreligger enligt kommittén inte någon anledning varför patentet skulle kunna ogiltigförklaras.

Prop. 1977/78:1 Del A 251

Mot bakgrund av vad sålunda anförts uttalar kommittén i 1974 års betänkande att artikel 46 — oavsett vilken av de nyssnämnda tolkningarna av artikeln som är den riktiga — i vart fall inte f.n. bör föranleda någon lagstiftningsåtgärd. Om konventionens bestämmelser rörande internationell förberedande patenterbarhetsprövning skulle träda i kraft och denna prövning skulle bli av så hög kvalitet att det svenska patentverket inte anser sig behöva utföra någon ytterligare prövning av internationella ansökningar som har varit föremål för sådan patenterbarhetsprövning, kan det dock enligt kommittén finnas anledning att ta upp denna fråga till förnyat övervägande.

I särskilt yttrande anför en av kommitténs experter att artikel 46 torde avse det fall att översättningen innehåller något som inte framgick av ansökningen när den gjordes. Han anser att möjligheten att ogiltigförklara patent som grundas på sådan felaktig översättning bör tillvaratas. På grund härav förordar han att med svensk rätt införlivas en bestämmelse om att patent som har meddelats på grund av internationell patentansökan skall kunna förklaras opiltigt i den utsträckning patentets omfattning går utöver vad som omfattas av den internationella ansökningen på originalspråket.

1 1976 års betänkande framhåller kommittén inledningsvis att den europeiska patentkonventionen inte reglerar vilka ogiltighetsgrunder som skall gälla i fråga om europeiska patent. Där anges endast vilka ogiltighetsgrunder beträffande sådant patent som fördragsslutande stats lagstiftning får innehälla. Staterna har sålunda möjlighet att införa en eller flera av dessa ogiltighetsgrunder.

Kommittén anför att det i svensk rätt inte förekommer någon grund för ogiltighet som inte har motsvarighet i den curopeiska patentkonventionen. De ogiltighetsgrunder som enligt konventionen får åberopas mot europeiskt patent är däremot fler än de som enligt gällande rätt får aberopas mot svenskt patent. Eftersom curopeiskt patent enligt artikel 64 skall medföra samma rätt i fördragsslutande stat som ett nationellt patent, är det emellertid enligt kommittén uteslutet att i svensk rätt tillåta att fler eller andra ogiltighetsgrunder får åberopas mot curopeiskt patent än mot patent som meddelas av det svenska patentverket. Frågan blir därför enligt kommittén om det finns anledning att vid tillträde till den europeiska patentkonventionen införa någon av de i konventionen angivna ogiltighetsgrunder som f.n. inte har motsvarighet i svensk rätt. Som utgångspunkt för sina överväganden av denna fråga gör kommittén en kortfattad jämförelse mellan de ogiltighetsgrunder som anges i artikel 138 och gällande svensk rätt.

Den i konventionen först angivna ogiltighetsgrunden, att det curopeiska patentet avser något som inte är patenterbart enligt konventionen, har enligt kommittén sin motsvarighet i svensk rätt genom föreskriften i 52 § första stycket patentlagen om ogiltigförklaring av patent som har meddelats i strid mot 1 eller 2 §. Som jag tidigare nämnt (avsnitt 11.2.3) föreslår

Prop. 1977/78:1 Del A 252

kommittén, att svensk rätt skall helt anpassas till konventionen när det gäller villkoren för patenterbarhet. Om kommitténs förslag genomförs i den delen, kommer därför enligt kommittén att i fråga om denna ogiltighetsgrund föreligga överensstämmelse mellan konventionen och svensk rätt.

Vad angår den sista av de ogiltighetsgrunder som anges i konventionens artikel 138.1, nämligen att patent har meddelats någon som inte är berättigad till patentet, finns enligt kommittén också motsvarande ogiltighetsgrund i svensk rätt. Detta följer av nyssnämnda föreskrift i 52 § patentlagen. Bäde enligt konventionen (art. 60) och enligt svensk rätt (1 § patentlagen) är det uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare som är berättigad att erhålla patent på en uppfinning. Även i fråga om denna ogiltighetsgrund

och svensk rätt.

Den andra av de ogiltighetsgrunder som anges i artikel 138, att uppfinningen inte har beskrivits tillräckligt tydligt. saknar motsvarighet i svensk rätt. Kommittén erinrar om att frågan huruvida bristande tydlighet 1 beskrivningen av uppfinningen borde utgöra grund för ogiltigförklaring av patent övervägdes av de nordiska patentkommittéerna I 1963 års betänkande. De fann dock inte detta vare sig lämpligt eller nödvändigt (NU 1963:6 s. 315). Kommittéerna ansåg sålunda att patentmyndigheten hade särskilda förutsättningar för att pröva om uppfinningen hade beskrivits tillräckligt tydligt i ansökningen. Enligt kommittéerna hade det visserligen förekom- Mit att patent hade meddelats trots att beskrivningen inte var så tydlig som den borde ha varit, vilket hade varit olägligt för näringslivet. Kommittéerna ansåg dock inte att hot om ogiltighet i dylika fall var det riktiga medlet för att få en bättring till stånd. Om patent hade meddelats trots att beskrivningen av uppfinningen inte var tillräckligt tydlig, kunde enligt kommittéerna två olika fall föreligga. I det ena fallet fanns det inte något t patentet som kunde sägas ge uttryck för en uppfinning som uppfyller patenterbarhetsvillkoren i I och 2 §§. och patentet kunde då enligt kommittcéerna förklaras ogiltigt. I det andra fallet rådde endast tvekan om gränserna för patentets skyddsomfång, och detta blev dä enligt kommittéerna en tolkningsfråga varvid vanliga regler rörande tolkning av patent skulle tillämpas.

Som tillåten ogiltighetsgrund anges vidare i konventionen att patent har meddelats på något som inte framgick av innehållet i ansökningen i dess lydelse vid ingivandet (art. 138.1.c). En sådan ogiltighetsgrund är enligt patentpolicykommittén i och för sig väl förenlig med den princip som kom-

mer till uttryck i 13 § patentlagen. Där föreskrivs att ansökan om patent inte får ändras så att patent söks på något som inte framgick av ansök-

ningshandlingarna när ansökningen gjordes eller skall anses gjord. Överträdelse av detta förbud har dock i svensk rätt inte i sig ansetts böra leda

till ogiltighet. Enligt uttalande av föredragande departementschefen (prop.

1966:40 s. 193: jfr NU 1963:6 s. 315) skall 52 § patentlagen ges den tolk-

Prop. 1977/78:1 Del A 253

ningen att om patent har meddelats på grund av patentkrav, som efter ändring har kommit att sakna motsvarighet I ansökningshandlingarna utan att s.k. löpdagsförskjutning skett. patentet kan ogiltigförklaras på grund av patenterbarhetshinder som har uppkommit mellan ansökningsdagen och dagen för ändringen av patentkravet. Av detta uttalande måste enligt kommittén anses framgå att. I den mån nyhetshinder inte uppkommer under nämnda tid, den i och för sig otillåtna utvidgningen av ansökningen inte enligt gällande rätt utgör grund för ogiltighet. Enligt den aktuella i konventionen angivna grunden skall emellertid patentet förklaras ogiltigt oberoende av om patenterbarhetshinder uppkommer mellan den europeiska patentansökningens ingivningsdag och dagen för ändring av patentkraven. Införande av denna ogiltighetsgrund skulle alltså enligt kommittén innebära att pa-

tent skulle kunna förklaras ogiltigt i vissa fall när detta inte kan ske enligt

gällande svensk rätt.

Som grund för ogiltighet anges I konventionen slutligen den omständigheten att det europeiska patentets skyddsomfång har utvidgats (art. 138.1.d). Denna ogiltighetsgrund har föranletts av att enligt konventionen invändningsförfarandet är förlagt efter det att curopeiskt patent har med-

delats. Under invändningsförfarandet kan invändningsavdelning besluta

att patentet skall upprätthållas i ändrad lydelse. Därvid skall dock beaktas att sedan patent har meddelats sökanden inte får ändra patentkraven så att skyddsomfånget utvidgas (art. 123.3). Nyssnämnda ogiltighetsgrund är därför avsedd att kunna åberopas, om patentskyddet till följd av ändringar i patentkraven under invändningsförfarandet, på grund av förbiseende från det europeiska patentverkets sida, i strid mot artikel 123.3 har kommit att utvidgas till att omfatta något som inte täcktes av det utsprungligen meddelade patentet. Eftersom invändningsförfarandet enligt svensk rätt äger rum innan patent meddelas, kan en sådan situation enligt kommittén inte uppkomma vid handläggning av nationell patentansökan vid det svenska patentverket.

Ett liknande fall kan däremot enligt kommittén möjligen tänkas uppkomma I samband med att talan om ogiltighet av patent prövas vid svensk domstol. Om rätten därvid omformulerar patentkrav, skulle detta till följd av förbiseende från rättens sida kunna leda till att patentskyddets omfattning utvidgas. Med hänsyn till att enligt 19 § andra stycket patentlagen patentkrav inte får utvidgas sedan en ansökan har godkänts för utläggning

torde enligt kommittén ett sådant förfarande dock vara att anse som grovt

rättegångsfel. Kommittén uttalar att domen i så fall skulle kunna undanröjas på grund av domvilla (59 kap. I $ rättegångsbalken). Om en motsvarande ogiltighetsgrund skall införas i svensk rätt, anser emellertid kommittén att. I det avseende som nu behandlas. det europeiska patentverkets beslut att meddela patent närmast bör jämställas med det svenska patentverkets beslut att godkänna patentansökan för utläggning. Efter utläggningen vidtar sålunda invändningsförfarandet. Som nyss nämnts medför det svenska

Prop. 1977/78:1 Del A 254

patentverkets beslut om utläggning att sökanden inte därefter får utvidga patentkraven. Som skäl för detta förbud har anförts bl. a. hänsyn till rättssäkerheten för tredje man (prop. 1966: 40 s. 118). Under förarbetet till konventionen anfördes samma skäl för införandet av förenämnda bestämmelse I artikel 123.3.

Kommittén anför härefter att vid övervägande av vilka ogiltighetsgrun-

der som skall tillåtas i svensk rätt stor vikt bör tillmätas vilken reglering i

detta avseende som allmänt kommer att gälla i Västeuropas industristater.

För de stater som tillhör EG är den lösning som har valts i konventionen om marknadspatent av avgörande betydelse. Enligt den konventionen (art.

37.1) får samtliga ogiltighetsgrunder som anges i artikel 138 i den euro-

peiska patentkonventionen göras gällande mot marknadspatent. Enligt kommittén talar detta starkt för att samtliga dessa ogiltighetsgrunder bör införas också i svensk rätt. Det skulle nämligen enligt kommittén inte vara tillfredsställande, om ett europeiskt patent som hade förklarats ogiltigt så-

vitt avser samtliga EG-stater. bland dem Danmark, inte skulle kunna ogil-

tigförklaras också i Sverige. Kommittén anser vidare att de nya ogiltighetsgrunder som i så fall måste införas i svensk rätt inte är av sådant slag att det kan anses betänkligt att införa dem. Visserligen har i olika samman-

hang från det svenska näringslivets sida framförts kritik mot att patent

skulle kunna förklaras ogiltigt, om uppfinningen inte har beskrivits tillräckligt tydligt. Därvid har framför allt hävdats att införandet av en sådan ogiltighetsgrund skulle leda till rättsosäkerhet. Å andra sidan kan en sådan ogiltighetsgrund bidra till att patentskrifterna kommer att innehälla tillräcklig information. Kommittén anser därför att den nyssnämnda invändningen inte har sådan styrka att den bör hindra en anpassning av svensk rält till den reglering av grunderna för ogiltighet som genom den europeiska patentkonventionen och konventionen om marknadspatent synes bli allmän i Västeuropa. Kommittén framhåller vidare att den granskning som åligger patentmyndigheten bör ge tillräckliga garantier för att ansökningar som inte uppfyller lagens krav på tydlighet inte godtas. Ifrågavarande ogil-

undantagsfall. Vidare anser sig kommittén ha anledning utgå från att

svenska domstolar skulle komma att iaktta stor försiktighet vid tillämpning

av denna ogiltighetsgrund. På grund av vad sålunda anförts föreslår kommittén att patentlagens bestämmelser om ogiltighetsgrunder ändras så att samtliga de fem ogiltighetsgrunder som anges i artikel 138 i den europeiska patentkonventionen

får göras gällande mot alla patent för Sverige. I fråga om patent meddelade av det svenska patentverket bör dock enligt kommittén av nyss anförda

skäl den ogiltighetsgrund som anges i artikel 138.1.d. dvs. att skyddsom-

fånget har utvidgats efter det att det europeiska patentet meddelats, i stäl-

let avse utvidgning efter det att ansökningen har godkänts för utläggning.

Såvitt gäller patent som har meddelats enligt nu gällande bestämmelser

Prop. 1977/78:1 Del A 255

skulle det enligt kommittén vara obilligt mot patenthavaren att tillåta ogiltigförklaring med åberopande av de nya ogiltighetsgrunderna. Beträffande sådana patent anser kommittén att fråga om ogiltighet bör bedömas uteslutande enligt nu gällande bestämmelser.

Den europeiska patentkonventionen innehåller som förut nämnts en bestämmelse som reglerar det fall att ogiltighetsgrund föreligger i fråga om endast del av europeiskt patent (art. 138.2). I sådant fall skall ogiltigförklaring ske genom motsvarande begränsning av patentet. Begränsningen får göras genom ändring av patentkraven, beskrivningen eller ritningarna, om detta är tillåtet enligt nationell lag.

Det torde enligt patentpolicykommittén vara ostridigt att enligt svensk rätt patent får förklaras delvis ogiltigt. Detta framgår av uttalanden i förarbetena till 52 § patentlagen (NU 1963:6 s. 318, prop. 1966:40 s. 193). En annan fråga är huruvida i sådant fall domstolen har rätt att fastställa patentkrav av omformulerad lydelse. Även denna fråga berörs i förarbetena till nämnda lagrum. De nordiska patentkommittéerna uttalade i 1963 års betänkande att den föreslagna bestämmelsen innebar att patent även kunde förklaras delvis ogiltigt och att detta kunde ske bl. a. om patent omfattade flera patentkrav, av vilka något eller några påstods vara ogiltiga. I sådant fall kunde enligt de nordiska kommittéerna domen gå ut på att ifrågavarande patentkrav underkändes. Om det var endast vissa delar av kraven som befanns vara ogiltiga, ansåg kommittéerna att skyddets omfattning inte kunde bestämmas utan att kraven omformulerades i domen. Enligt kommittéernas uppfattning borde en sådan omformulering vara tillåten, men de omformulerade kraven måste ligga inom ramen för de tidigare.

Patentpolicykommittén erinrar om att vid remissbehandlingen av 1963 års betänkande patentverket framhöll, att ett fastställande av nya patentkrav från domstolens sida måste medföra sådana praktiska och administrativa problem att något sådant måste vara uteslutet. Om domstolen fann ett enskilt patentkrav vara behäftat med så allvarliga brister att det inte med en rimlig tolkning kunde tillåtas bestå, borde enligt patentverket detta krav förklaras ogiltigt i sin helhet. I 1966 års proposition uttalade föredragande departementschefen (prop. 1966: 40 s. 193), att även han fann det tvivelaktigt huruvida det kunde vara lämpligt att omformuleringar av detta slag gjordes, åtminstone frånsett helt enkla fall. Ett närmare ståndpunktstagande till dessa frågor fick emellertid enligt hans mening lämnas åt praxis.

Kommittén anser att av vad sålunda har anförts det torde framgå att enligt gällande svensk rätt patent kan förklaras delvis ogiltigt i åtminstone den utsträckning som föreskrivs i de för de fördragsslutande staterna tvingande konventionsbestämmelserna rörande partiell ogiltigförklaring av europeiskt patent. När det gäller möjligheten att göra sådan begränsning genom omformulering av patentkrav lämnas som nämnts de fördragsslutande staterna frihet att reglera detta i nationell lag. Mot bakgrund härav finns enligt kommittén inte anledning att ändra gällande rätt rörande partiell ogiltigförklaring av patent.

Prop. 1977/78:1 Del A 256

I samband med vad nu sagts om partiell ogiltigförklaring anmärker kommittén följande. Vid tillämpning av de nu föreslagna bestämmelserna om

ogiltighet i fall då patent har meddelats på något som inte framgick av ansökningen i dess ursprungliga skick eller då skyddsomfånget har utvidgats

efter det att ansökan har godkänts för utläggning torde enligt kommittén det ofta inte vara påkallat att ogiltigförklara patentet i dess helhet. En utvidgning utöver ansökningens ursprungliga innehåll eller en utvidgning av skyddsomfånget kan uppstå bl.a. genom att en inskränkande bestämning har fallit bort. Kommittén anser att ett återinsättande i patentkrav av den bortfallna bestämningen bör kunna utgöra ett sådant enkelt fall av omformulering av patentkrav som domstol enligt förarbetena till patentlagen bör

ha möjlighet att utföra. Finns i patentet bestämning som saknar motsvarighet i ansökningens ursprungliga innehåll, bör enligt kommittén strykning av denna bestämning också anses som ett enkelt fall av omformulering.

Frågan om vem som äger väcka talan om ogiltigförklaring av europeiskt patent regleras inte i den europeiska patentkonventionen, utan avgörs enligt nationell lag. Konventionen om marknadspatent innehäller däremot

bestämmelser om talerätt (art. 56). Där föreskrivs sålunda att talan om ogiltighet såvitt gäller marknadspatent får väckas av envar. Om grunden |

för talan är att patentet har meddelats annan än den som är berättigad till patentet, får talan dock väckas endast av den som är berättigad att antecknas i registret Över marknadspatent som ägare till patentet eller, om flera

ägare finns, av dessa gemensamt.

[ 1963 års nordiska betänkande föreslogs att talan om ogiltighet skulle få väckas av envar utom då fråga var huruvida patentet hade meddelats någon som inte var berättigad till patentet (NU 1963:6 s. 319). För att nå överensstämmelse med vad som i allmänhet gällde för behörighet att föra

talan vid domstol gjordes emellertid för Sveriges del i 1966 års proposition

den ändringen i kommittéernas förslag att talerätt medgavs endast den som hade förfang av patentet (prop. 1966: 40 s. 193). Även i Finland begränsa-

des talerätten på detta sätt. medan enligt dansk och norsk rätt envar har ta-

lerätt i dylika fall. Som föredragande departementschefen framhöll i 1966

års proposition är denna begränsning av mycket liten betydelse, eftersom det knappast finns något hinder att vem som helst påstår sig vara förnär-

mad av ett patent. Patentpolicykommittén delar emellertid den av departementschefen uttalade uppfattningen att denna begränsning av talerätten bör behållas av principiella skäl. Kommittén anser därför att ändring inte bör göras i de nu gällande reglerna om talerätt.

Kommittén påpekar att sedan den curopeiska patentkonventionen har

trätt i kraft för Sveriges del det blir möjligt för cn och samma sökande att

samma dag söka patent för Sverige dels genom ansökan hos den svenska patentmyndigheten, dels genom curopeisk patentansökan. Enligt den eu-

ropeiska patentkonventionen får fördragsslutande stat i nationell lag regle-

ra om och under vilka villkor skydd får åtnjutas för samma uppfinning på

Prop. 1977/78:1 Del A 257

grund av säväl europeisk patentansökan eler europeiskt patent som nationell patentansökan och nationellt patent för vilka gäller samma ingivningsdag eller. om prioritet yrkas, prioritetsdag. Vid sädant förhållande uppkommer fråga om särskilda bestämmelser bör införas t svensk lagstiftning för att förhindra s. k. dubbelpatentering, dvs. att två patent som helt eller delvis avser samma uppfinning samtidigt blir gällande i Sverige.

I konventionen om marknadspatent har man försökt lösa denna fråga på det sättet att om ett nationellt patent och ett marknadspatent avseende samma uppfinning har meddelats med samma prioritetsdag, det nationella patentet blir utan rättsverkan till den del de två patenten avser samma uppfinning (art. 80). Kommittén nämner att det vid 1973 års Mönchenkonferens antogs ett uttalande av innebörd att om två europeiska patentansökningar ingavs samma dag av samma sökande, detta inte fick leda till att två patent meddelades på samma uppfinning. Enligt uttalandet skulle den ena ansökningen avvisas till den del den omfattade samma uppfinning som den andra ansökningen.

Kommittén framhåller i detta sammanhang att redan enligt gällande rätt flera patent kan komma att meddelas på samma uppfinning. Detta kan sälunda bli fallet, om två eller flera ansökningar som omfattar samma uppfinning görs samma dag av olika sökande. Frågan om en uppfinning är ny avgörs nämligen med utgängspunkt från vad som har blivit känt före dagen för patentansökningen. Dessa patent kan senare komma att innehas av samma patenthavare. Om däremot en sökande samma dag gör två ansökningar hos det svenska patentverket som rör identiskt samma uppfinning, dvs. som innehåller identiska patentkrav, följer enligt kommittén av allmänna rättsgrundsatser att endast ett patent skall meddelas. I vissa fall kan

det emellertid enligt kommittén vara svårt att avgöra huruvida två ansök-

ningar är identiska. Det kan sålunda förekomma att ansökningarna inte rör

identiskt samma uppfinning utan uppvisar viss skillnad i fråga om patent-

kraven. Exempelvis kan skillnad föreligga när det gäller kravens ordalydelse även om sakinnehållet är detsamma. Också i sådana fall kan det enligt kommittén tänkas att ansökningarna bör behandlas som identiska. Förhållandena kan emellertid vara mer invecklade. Sålunda kan exempelvis patentkrav inom en viss kategori, t.ex. krav som avser förfarande, vara identiska i de två ansökningarna medan ansökningarna innehåller krav avseende anordningar för genomförande av förfarandet vilka inte är identiska. Det torde enligt kommittén inte vara möjligt att i lagtext ange hur man skall förfara i alla de fall i vilka identitetsspörsmål kan uppstå. Frågan om

när identitet skall anses föreligga mellan två samtidigt av samma sökande

gjorda patentansökningar bör därför överlämnas till rättstillämpningen.

Mot bakgrund av de svårigheter som det skulle innebära att reglera frågan när identitet skall anses föreligga mellan flera ansökningar bör enligt kommittén kunna godtas en ordning som innebär att curopeiskt patent och nationellt patent vilka avser samma uppfinning och vilka grundas på ansö- 17 Riksdagen 1977178. I sand. Nr I. Del A

Rättelse: Texten på sidorna 257-258 byter plats.

Prop. 1977/78:1 Del A 258

kan med samma ingivomes- eller prioritetsdag skall kunna gälla samtidigt i

Sverige. Någon uttrycklig föreskrift härom anser kommittén inte erforder-

hg.

IH A24 Remissyttrandena

Vad angår frågan om ogiltighet vid oriktig översättning av internationet patentansökan förklarar Svea hovrätt och patentverket ä remissyttranden över 1974 års betänkande att de delar kommitténs uppfattning beträffande möjligheten att enligt gällande rätt ogiltigförklara patent. Dessa remissinstanser ansluter sig därför ull kommitténs förslag att artikel 46 1 samarbetskonventionen inte f.n. skall föranleda någon fagstiftningsåtgärd. Samma inställning intas av Svenska tndustriens patentingenjörers förening. Stockholms tingsrätt. som visserligen redovisar en från kommittén I viss mån avvikande uppfattning rörande tolkningen av artikel 36, delar också kommittens uppfattning att artikeln inte f.n. bör föranleda nagon lagstiftningsatgärd. AF ansluter sig däremot till den uppfattning som har redovisats I det särskilda vitrandet av en av kommitténs experter och anser att i svensk rätt bör införas en bestämmelse som svarar mot artikel 46 för att helt gardera svenska uppfinnare och svenskt näringsliv.

Kommittens förslag I 1976 års betänkande rörande ogiltigförklaring av patent har föranlett uttalanden av Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt. televerket. Svenska industriens patenungenjörers förening och Svenska patentombudsföreningen.

Svea hovrätt är tveksam om lämpligheten av att låta bristfällig beskrivning av uppfinningen utgöra grund för ogiltighet. Beträffande denna ogiltighetsgrund framhåller Stockholms tingsrätt att et patent redan enligt gällande rätt kan ogiltigförklaras om det är så otydligt att det inte kan sägas ge uttryck ät en uppfinning. Tingsrätten antar att ifragavarande ogiltighetsgrund torde omfatta detta fall. Eftersom denna ogiltighetsgrund är avsedd att tillämpas med försikughet anser tingsrätten att det finns anledning för-

av denna grund för ogiltigförklaring.

Svenska industriens patentingenjörers förening uppger att en majoritet av föreningens medlemmar delar patentpolicykommitteéns uppfattning att samtliga de ogiltighetsgrunder som anges I artikel 138 i den europeiska patentkonventionen bör kunna göras gällande mot alla patent för Sverige.

Svenska patemtombudsföreningen hyser betänkligheter mot att patent skall kunna förklaras ogiltigt därför att patentskyddets omfattning har utvidgats efter det att patentansökningen har godkänts för utläggning. Sam-

ma inställning har föreningen också till förslaget att patent skall kunna för-

klaras ogiltigt om det omfattar något som inte framgick av ansökningen när den gjordes. Enligt föreningen kan dessa ogiltighetsgrunder i vissa fall medföra obilliga följder för patenthavare. Som exempel anges att en in-

Prop. 1977/78:1 Del A 259

skränkande bestämning av förbiseende har utelämnats i patentkraven när

dessa har omarbetats efter invändning samt att detta inte har observerats

av patentverket. Föreningen noterar visserligen att kommittén har understrukit att de nya ogiltighetsgrunderna i många fall endast behöver leda till

partiell ogiltigförklaring. Föreningen finner att detta påpekande i och för

sig är värdefullt men anser det inte vara givet att de obilliga konsekvenser som föreningen har befarat enkelt kan undgås genom att domstolen förkla-

rar patentet endast partiellt ogiltigt och omformulerar patentkraven. Sålunda anser föreningen inte som kommittén att det i allmänhet skulle vara ett enkelt fall av omformulering att återinsätta en bortfallen inskränkande bestämning. Om en inskränkande bestämning har bortfallit i ett huvudkrav

är det sålunda enligt föreningen föga troligt att denna bestämning återfinns

i något underkrav.

Vad angår kommitténs uttalande att bestämning som saknar motsvarig-

het i ansökningens ursprungliga innehåll helt enkelt skulle kunna strykas av domstolen anser föreningen att, frånsett det fall att det rör sig om en be-

stämning som är ett alternativ, strykning av en obligatorisk bestämning i huvudkrav eller annat självständigt krav alltid innebär en utvidgning av patentets skyddsomfång. Föreningen hävdar därför att partiell ogiltigförkla-

ring i detta fall inte kan ske så enkelt som kommittén synes anta. Om det

gäller en alternativ bestämning synes enligt föreningen det antydda tillvägagångssättet kunna komma i fråga. eftersom en strykning då innebär en begränsning. Detta tillvägagångssätt skulle enligt föreningen också kunna

komma i fråga när det gäller en fakultativ bestämning i ett huvudkrav eller en bestämning i ett underkrav, men föreningen anser alt en strykning i dessa fall torde sakna praktisk betydelse. I samband med vad den sålunda har anfört om partiell ogiltigförklaring uttalar föreningen att det vore lämp-

ligt om det av lagtexten framgick att patent kan förklaras delvis ogiltigt.

Med anledning av kommitténs förslag att patent skall kunna förklaras ogiltigt om patentskyddets omfattning har utvidgats efter det att patentansökningen har godkänts för utläggning hävdar föreningen att det europeiska patentverkets patentmeddelande snarare motsvaras av det svenska patentverkets utläggning av patentansökan än av patentverkets godkännande av en ansökan för utläggning. Föreningen anser därför att denna ogiltighetsgrund bör avse inte utvidgning av patentskyddet efter godkännande

för utläggning utan utvidgning som sker efter utläggningen. I samband härmed uttalar föreningen att varken hänsyn till tredje man eller hänsyn till patentmyndigheten motiverar det nuvarande förbudet mot att utöka pa-

tentskyddet efter det att ansökningen har godkänts för utläggning men innån den har utlagts. Enligt föreningen bereder det sökanden svårigheter att han inte vet när beslutet om godkännande kommer att meddelas. Om det

nuvarande hindret mot att utvidga skyddet efter godkännande för utlägg-

ning skall bestå anser föreningen att sökanden i vart fall borde underrättas

om när beslut om godkännande är att vänta.

Prop. 1977/78:1 Del A 260

Patentombudsföreningen anför vidare att det i praktiken förekommer att

en patentansökan godkänns för utläggning mer än en gång. Enligt föreningen beror detta i allmänhet på att patentverkets granskare vid godkännandet utan att höra sökanden har gjort inskränkande ändringar i patentkraven. Föreningen anser att sökanden enligt 19 § patentlagen i dess nu gällande lydelse I sådana fall formellt skulle vara förhindrad att kräva att ändringarna upphävs. eftersom detta skulle innebära att patentkraven utvidgas efter det att ansökan har godkänts för utläggning. Patentverket har emellertid enligt föreningen i sådana fall medgivit att ansökan tas upp till ny behand-

ling och att ansökan på nytt godkänns för utläggning, då med ändrade

krav. Om utvidgning efter godkännande för utläggning blir ogiltighets-

grund uppstår emellertid enligt föreningen problem i fall som nu nämnts.

Föreningen anser att dessa problem undviks om i stället utläggningen blir den avgörande tidpunkten. Enligt föreningen är dock denna praxis med Ilera godkännanden under alla omständigheter olämplig. Den medför bl. a. praktiska olägenheter, exempelvis tveksamhet hur den i 20 § patentlagen föreskrivna fristen för att betala tryckningsavgift skall beräknas. Om inte tidsgränsen för att utvidga patentskyddet flyttas fram till tidpunkten för an-

sökans utläggning önskar föreningen dels att patentverket åläggs att under-

rätta sökanden om att verket avser att godkänna ansökningen för utlägg-

ning och i vilken lydelse detta avses skola ske, dels att godkännande inte

utan sökandens samtycke fär ske förrän fyra månader har förflutit från det att sådan underrättelse utfärdades. Om inte något av dessa två förslag genomförs anhåller föreningen att patentverkets granskare i vart fall strängt instrucras att inte göra sakliga ändringar I patentkraven utan sökandens samtycke.

Televerket framhåller i sitt yttrande att de av patentpolicykommittén fö-

reslagna nya ogiltighetsgrunderna nödvändiggör en betydligt noggrannare

handläggning i formellt hänseende än f.n. från patentverkets sida.

Stockholms tingsrätt behandlar i sitt remissyttrande också möjligheten att domstol i mål om ogiltighet av misstag omformulerar patentkrav så att skyddet utvidgas. Tingsrätten menar att det i och för sig är något olyckligt

att använda uttrycket att domstolen ”omformulerar” patentkrav, eftersom det i realiteten är fråga om ett beslut om ogiltigförklaring till viss del av ett patent, vilket beslut ges formen av en omformulering i inskränkande rikt-

ning. Tingsrätten anför vidare:

Den av kommittén förutsatta situationen torde i praktiken kunna inträffa

endast i det fall att vid en ogiltighetstalan endera parten påkallar eller båda

parterna är ense om en omformulering i begränsande syfte och såväl par-

terna som domstolen förbiser att omformuleringen i själva verket innebär

en utvidgning av patentskyddet. Frågan är då vilken verkan en sådan dom

erhåller. Med fasthållande av uppfattningen att domstol inte kan konstitue-

ra nägon patenträtt som går utöver patentskyddet i dess omfattning vid patentverkets beslut att godkänna patentansökningen för utläggning. synes det ligga närmast till hands att beteckna domstolens avgörande. åtminsto-

Prop. 1977/78:1 Del A 261

ne till den del det innefattar en utvidgning, som en nullitet. I och för sig kan

det väl tänkas fall då en dylik utvidgning ter sig likgiltig för den part som

fört ogiltighetstalan och han torde då sakna anledning att företa någon ytterligare åtgärd. Finner man emellertid att han skulle lida förfång om pa-

tentet skulle ha det utvidgade innehåll som anges genom omformuleringen i domen, bör han, om ordinära rättsmedel cj längre står honom till buds, kunna angripa domen genom domvillobesvär. Tredje man synes inte ha behov av särskilt skydd mot eventuella följder av en på angivet sätt oriktig dom. Den praktiska situationen för tredje man torde vara den att han angripes med påstående att han gjort intrång i patentet i dess lydelse efter om-

formuleringen. Han bör i så fall invändningsvis kunna påstå att den utvid-

gade lydelsen inte omfattas av patentets skyddsomfång.

11.12.5 Föredraganden

I den europeiska patentkonventionen anges vilka ogiltighetsgrunder som 1 de fördragsslutande staterna får medges i fråga om europeiskt patent. Som kommittén har påpekat förekommer i svensk rätt inte någon grund för ogiltighet som inte är tillåten enligt konventionen. Vid ett svenskt tillträde till konventionen uppkommer därför endast frågan huruvida i svensk rätt bör införas någon av de ogiltighetsgrunder som är tillåtna enligt konventionen men som f.n. inte har motsvarighet i svensk rätt. Det är att märka att i svensk rätt inte får tillåtas att fler eller andra ogiltighetsgrunder åberopas mot europeiskt patent än mot patent som meddelas av det svenska patentverket.

I konventionens artikel 138 anges fem fall då ett europeiskt patent får förklaras ogiltigt. Som kommittén har anfört har två av dessa ogiltighets-

grunder motsvarighet i gällande svensk rätt. Enligt nämnda artikel får så-

lunda europeiskt patent förklaras ogiltigt om det avser något som inte är patenterbart enligt konventionen. Denna ogiltighetsgrund har sin motsvarighet genom föreskriften i 52 § första stycket patentlagen om ogiltigförklaring av patent som har meddelats i strid mot I eller 2 § patentlagen. Som framgår av vad jag tidigare har anfört (avsnitt 11.2.5) föreslår jag att svensk rätt skall helt anpassas till konventionen när det gäller villkoren för patenterbarhet. Om detta förslag genomförs. kommer därför att i fråga om denna ogiltighetsgrund föreligga överensstämmelse mellan konventionen och

svensk rätt. När det gäller en annan av de ogiltighetsgrunder som anges i artikel 138, nämligen att patent har meddelats någon som inte är berättigad till patentet, finns även där motsvarande ogiltighetsgrund i svensk rätt. De övriga tre ogiltighetsgrunder som anges i artikel 138 saknar däremot f.n. motsvarighet i svensk rätt. Kommittén har föreslagit att dessa ogiltighetsgrunder skall införas i svensk rätt. Ogiltigförklaring skall sålunda en-

ligt kommitténs förslag, utöver vad som nu gäller, kunna ske om patent har

meddelats oaktat uppfinningen inte är så tydligt angiven att en fackman med ledning därav kan utöva den, om patentet omfattar något som inte

Prop. 1977/78:1 Del A 262

framgick av ansökningen när den gjordes eller om patent har meddelats oaktat patentskyddets omfattning har utvidgats efter det att ansökningen har godkänts för utläggning. Förslaget har lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Svea hovrätt och Svenska patentombudsföreningen har

emellertid framfört vissa betänkligheter inför de nya ogiltighetsgrunderna.

Jag anser i likhet med kommittén att vid övervägande av vilka ogiltighetsgrunder som skall tillåtas i svensk rätt stor hänsyn bör tas till vad som i detta avseende allmänt kommer att gälla i Västeuropas Övriga industristater. Enligt min mening är nämligen en harmonisering önskvärd också beträffande ogiltighetsgrunderna. Sedan marknadspatentkonventionen mel-

lan EG-staterna har trätt i kraft får beträtfande sådant europeiskt patent

som är marknadspatent åberopas samtliga de ogiltighetsgrunder som medges i den europeiska patentkonventionen. En följd härav blir att samtliga dessa ogiltighetsgrunder mäste få åberopas också mot nationella patent i

EG-staterna. Den europeiska patentkonventionen medför nämligen som ti-

digare nämnts att fördragsslutande stat inte får medge andra ogiltighets-

grunder i fråga om curopeiskt patent än de som tillåts i fråga om nationellt

patent.

Av vad jag nu har anfört framgår att i de flesta västeuropeiska stater patentlagstiftningen kommer att innehälla samtliga ogiltighetsgrunder som medges i den europeiska patentkonventionen. Sverige bör enligt min uppfattning bidra till ett förenhetligande av europeisk patenträtt även på denna viktiga punkt. om inte tunga skäl kan anföras mot de ändringar av svensk

rält som i så fall måste genomföras. En av de nya ogiltighetsgrunder som kommer i fråga är att patent skall

förklaras ogiltigt om det har meddelats oaktat uppfinningen inte är så tydligt angiven att en fackman med ledning därav kan utöva uppfinningen. Det är en grundsats inom patenträlten att ensamrätten till en uppfinning erhålls i utbyte mot att uppfinningen görs känd. I patentlagen kommer detta till uttryck i nu gällande 9 8 i vilken det anges att beskrivningen skall vara så tydlig att en fackman med ledning av den kan utöva uppfinningen. Jag anser att någon principiell invändning inte kan riktas mot att ett patent, som har meddelats trots att denna grundsats har blivit satt åt sidan, kan förklaras ogiltigt. Förekomsten av en sådan ogiltighetsgrund kan visserligen leda till viss osäkerhet för patenthavarna. Jag anser mig emellertid kunna utgå från att den granskning som patentverket utför i och för sig ger tillräcklig garanti för att patent inte meddelas, om ansökningen inte uppfyller lagens

krav på tydlighet i fråga om beskrivningen. Det är dock tänkbart att det i

vissa fall i efterhand visar sig att patentverket har förbisett att uppfinningen inte är tillräckligt tydligt beskriven. Om det grundläggande kravet i frå-

ga om beskrivningens tydlighet har åsidosatts, bör utrymme finnas för att

förklara patentet ogiltigt. Jag vill emellertid understryka att det måste vara tråga om en avsevärd brist för att det skall kunna göras gällande att en

fackman inte med ledning av beskrivningen kan utöva uppfinningen. Jag

Prop. 1977/78:1 Del A 263

utgår vidare frän att svenska domstolar kommer att iaktua stor försiktighet

vid tillämpning av denna ogiltighetsgrund. Mot bakgrund av vad jag nu har anfört torde ogiltighetsgrunden I praktiken sällan bli tillämplig.

Den andra av de nya ogiltighetsgrunder som skulle införas vid en anpassning av svensk rätt till marknadspatentkonventionen innebär att patent kan förklaras ogiltigt om det omfattar något som inte framgick av ansökningen när den gjordes. Enligt gällande rätt kan i dylika fall ogiltigförklaring äga rum endast i den mån patenterbarhetshinder har uppkommit mellan ansökningsdagen och dagen för den ändring genom vilken ansök-

ningen utvidgades. Såsom kommittén har anfört är denna nya ogiltighets-

grund väl förenlig med den princip som kommer till uttryck i 13 § patentlagen, nämligen att patentansökan inte får ändras så att patent söks på något som inte framgick av ansökningshandlingarna när ansökningen gjordes eller med hänsyn till bestämmelsen i 14 § om s. k. löpdagsförskjutning skall

ogiltighetsgrund.

Den tredje av de nya ogiltighetsgrunder som kommer i fråga är att patent kan förklaras ogiltigt om det har meddelats oaktat patentskyddets omfattning har utvidgats efter det att fristen för att göra ändring som medför sädan utvidgning har löpt ut. Enligt den europeiska patentkonventionen upphör möjligheten att utvidga skyddsomfånget i och med att europeiskt patent meddelas. I 19 § patentlagen föreskrivs att patentkraven inte fär ut-

vidgas sedan ansökan har godkänts för utläggning. Kommittén har ansett

att det svenska patentverkets beslut att godkänna patentansökan för utläggning i förevarande sammanhang bör jämställas med det curopeiska patentverkets meddelande av patent. Patentombudsföreningen har i anledning härav anfört att det synes riktigare att betrakta utläggningen och inte godkännandet för utläggning som jämställbart med att curopeiskt patent meddelas. Föreningen har följaktligen föreslagit att 19 § patentlagen skall ändras så att möjlighet att utvidga patentskyddet finns fram till dess ansökan har utlagts. En sådan ändring skulle enligt föreningen inte medföra några beaktansvärda olägenheter.

Jag delar inte patentombudsföreningens uppfattning i detta avseende. En ordning enligt vilken sökanden kan utvidga skyddsomfänget även efter det att patentansökningen har godkänts för utläggning skulle enligt min uppfattning innebära betydande risker för att patentverkets handläggning komplicerades och fördröjdes. Dessa olägenheter skulle uppstå utan att den föreslagna ordningen skulle medföra någon väsentlig fördel i annat avseende. Jag anser sålunda att den nuvarande ordningen, enligt vilken utvidgning av skyddsomfånget inte får ske sedan ansökan har godkänts för utläggning, bör bibehållas. En ogiltighetsgrund av det slag som nu diskuteras måste vid sådant förhållande givetvis anknyta till förbudet att utvidga

skyddsomfånget sedan ansökan har godkänts för utläggning.

Fall då patentkraven ändras så alt skyddsomfånget utvidgas efter det att

Prop. 1977/78:1 Del A 264

patentansökningen har godkänts för utläggning kan uppkomma endast gcnom ett direkt misstag i handläggningen vid patentverket eller möjligen genom misstag av domstol som vid handläggning av mål om ogiltighet omformulerar patentkrav. Enligt min uppfattning torde risken för uppkomsten

av sådana fall vara mycket liten. I den mån dylika fall uppkommer i prakti-

ken kan jag emellertid inte finna någon principiell invändning mot att ogiltighet drabbar en sådan otillåten utvidgning av skyddsomfänget.

Av vad jag nu har anfört framgår att jag för egen del inte kan finna att det

föreligger skäl mot någon av de tre ifrågasatta nya ogiltighetsgrunderna som väger tyngre än önskemålet om en anpassning av svensk rätt på denna viktiga punkt till vad som i allmänhet kommer att gälla i Västeuropas industristater. Jag biträder därför kommitténs förslag om att dessa tre nya ogiltighetsgrunder skall tas upp i svensk rätt. Vid de nordiska departementsöverläggningarna har också rått enighet om att samtliga de ogiltighets-

grunder som medges 1 den europeiska patentkonventionen bör finnas i

nordisk patenträtt.

I den curopeiska patentkonventionen finns bestämmelser om det före-

träde på grund av äldre rätt som i varje fördragsslutande stat skall gälla mellan europeiska patent och patentansökningar å ena sidan och nationella

patent och patentansökningar å andra sidan. Mellan dessa båda grupper av

patent och patentansökningar skall sålunda i varje stat företrädet avgöras efter samma grunder som i den staten gäller mellan nationella patent och nationella patentansökningar inbördes. Bestämmelserna innebär att curopeiskt patent kan förklaras ogiltigt på grund av ett nyhetshinder i form av en tidigare gjord nationell patentansökan. Omvänt gäller givetvis att tidigare europeiska patentansökningar på motsvarande sätt utgör ogiltighetsgrund beträffande senare nationella patentansökningar och nationella patent som grundas på sådana senare gjorda ansökningar.

Jag kommer senare (avsnitt 11.17) att behandla frågan om verkan av europeisk patentansökan som nyhetshinder och kommer då att föreslå att curopeisk patentansökan i detta avseende i princip jämställs med svensk na-

tionell patentansökan. På grund härav är det inte nödvändigt att i svensk lagstiftning ta in några uttryckliga bestämmelser om att patent får förklaras ogiltigt i de fall som jag nyss nämnde. Beträffande frågan om ogiltigförklaring i de fall som behandlas i artikel

46 i samarbetskonventionen vill jag anföra följande. Om mitt förslag att in-

föra de nya ogiltighetsgrunderna genomförs, föreligger ogiltighetsgrund om ett patent omfattar något som inte framgick av patentansökningen när

den gjordes, dvs. såvitt avser internationell patentansökan när den gavs in till den mottagande myndigheten. Ett patent som grundas på internationell

patentansökan kan sålunda alltid förklaras ogiltigt, i den mån det meddelade patentet till följd av oriktig översättning har kommit att avse något som går utöver vad den internationella ansökningen omfattar i dess ursprungliga lydelse på originalspråket. Enligt gällande rätt torde ogiltigförklaring i

Prop. 1977/78:1 Del A 265

dylika fall kunna ske endast i den mån patenterbarhetshinder har uppkommit mellan ansökningsdagen och dagen för utvidgningen. Vad angår det fall ätt oriktig översättning av internationell patentansökan har lett till att det meddelade patentet medför mera omfattande skydd än som framgår uv den internationella ansökningen i dess slutliga avfattning på originalspråket har det som jag tidigare nämnt ifrågasatts om ogiltigförklaring är medgiven enligt konventionen. så länge översättningen av patentkraven håller sig inom ramen för vad som framgår av den internationella ansökningen i dess ursprungliga lydelse på originalspråket. Jag delar kommitténs uppfattning att det inte f.n. finns någon anledning att i svensk rätt ge möjlighet till ogiltigförklaring i dylika fall. även om detta skulle vara tillåtet enligt konventionen.

Vad angår övergången till de nya ogiltighetsgrunderna delar jag kommitténs uppfattning att det skulle vara obilligt mot patenthavaren att tillåta ogiltigförklaring med åberopande av dessa grunder mot patent som har meddelats enligt nu gällande bestämmelser. Beträffande sådana patent bör därför som kommittén har föreslagit fråga om ogiltighet bedömas uteslutande enligt gällande bestämmelser.

Patentombudsföreningen har i samband med spörsmålet om tidsgränsen för att utvidga skyddsomfånget upplyst att det i den praktiska handläggningen vid patentverket förekommer att godkännande för utläggning får göras om därför att patentverket utan att höra sökanden har gjort sakliga ändringar i patentkraäven. Enligt föreningen leder detta till osäkerhet om hur fristen för att betala avgifterna för utläggningen skall beräknas. Vidare

anser föreningen att en sådan ordning kan medföra komplikationer, om ut-

vidgning efter godkännande för utläggning blir grund för ogiltigförklaring.

Med anledning av vad patentombudsföreningen sålunda har anfört vill jag med skärpa framhålla. att patentansökan inte får godkännas för utläggning i någon avfattning som sökanden inte är införstådd med. Det bör således inte förekomma att godkännande görs om av den anledning som föreningen har uppgivit. Såsom patentombudsföreningen har framhållit skulle de av föreningen påpekade svårigheterna elimineras genom att patentverket äläggs att i förväg delge sökanden den lydelse i vilken verket avser att godkänna ansökningen för utläggning. Ett sådant förfarande skulle emellertid tynga och fördyra handläggningen. Det har inte gjorts gällande att godkännande för utläggning ofta får göras om av den anledning som föreningen har angivit. Med hänsyn härtill är jag inte f. n. beredd att införa en ändring i handläggningsordningen som innebär att patentverket skulle vara skyldigt att delge sökanden nämnda lydelse. I den mån det skulle bli erforderligt att i något patentansökningsärende meddela nytt beslut om godkän-

skulle innebära rättsförlust för sökanden, bör enligt min mening det anses

som om det felaktiga godkännandet inte har ägt rum. Det bör sålunda inte

hindra utvidgning av skyddsomfånget och inte heller räknas som utgångspunkt för frister.

Prop. 1977/78:1 Del A 266

En särskild fråga att beakta i samband med ogiltighetsgrunderna är i vad mån ett patent kan förklaras delvis ogiltigt. Enligt den europeiska patentkonventionen skall om ogiltighetsgrund föreligger i fråga om endast del av europeiskt patent ogiltigförklaring ske genom motsvarande begränsning av patentet. Begränsningen får göras genom ändring av patentkraven, beskrivningen eller ritningarna, om detta är tillåtet enligt nationell lag. Av redogörelsen för gällande rätt torde framgå att patent enligt svensk rätt kan

förklaras delvis ogiltigt i åtminstone den utsträckning som föreskrivs i de

för de fördragsslutande staterna tvingande konventionsbestämmelserna rörande partiell ogiltigförklaring av europeiskt patent. När det gäller möjligheten att göra sådan ogiltigförklaring genom begränsning i form av omformulering av patentkrav ges de fördragsslutande staterna frihet att regle-

ra denna fråga i nationell lag. Jag delar kommitténs uppfattning att det inte

finns någon anledning att ändra gällande rätt rörande partiell ogiltigförklaring av patent.

Frågan om möjligheten till partiell ogiltigförklaring torde dock få ökat intresse med införande av de nya ogiltighetsgrunder som jag nu har föreslagåt. Som jag nyss nämnde föreligger enligt gällande svensk rätt möjlighet all förklara ett patent delvis ogiltigt. Detta framgår klart av förarbetena till patentlagen. Vad som däremot inte är fullt klart är i vilken omfattning sådan partiell ogiltigförklaring kan ske enligt gällande rätt. Det kan enligt min uppfattning inte råda någon tvekan om att domstol får begränsa ett puteni genom att förklara ett eller flera patentkrav ogiltiga i sin helhet. Däremot

är det inte klart i vilken utsträckning domstol får omformulera patentkrav.

I 1966 års proposition uttalade föredragande departementschefen att han ansåg det tvivelaktigt huruvida det kunde vara lämpligt att omformuleringar av detta slag gjordes. åtminstone frånsett helt enkla fall. Ett närmare ståndpunktstagande till dessa frågor fick emellertid enligt hans mening lämnas Åt praxis. Även jag anser att domstolarna inte annat än i helt enkla fall bör omformulera patentkrav. En annan fråga är emellertid vad som kan anses som helt enkla fall. För egen del anser jag det inte vara möjligt att ange några generella riktlinjer för när ett fall skall anses vara så enkelt alt domstol bör kunna omformulera patentkrav. Enligt min mening kan som vägledning för praxis endast ges exempel på vissa typfall som bör anses vara helt enkla.

Kommittén har anfört några exempel på vad som skulle kunna anses

som helt enkla fall. Sålunda har kommittén nämnt det fall att en bortfallen

inskränkande bestämning återinsätts i ett patentkrav. Jag kan inte helt biträda kommitténs uppfattning på denna punkt. Fallet är enligt min uppfattning helt enkelt om bestämningen har funnits i ett patentkrav men sedermera av misstag fallit bort, eftersom i ett sådant fall formuleringen är direkt tillgänglig i ansökningshandlingarna. Om det däremot är fråga om att hämta en inskränkande bestämning från beskrivningen bör detta enligt min

uppfattning med hänsyn till tredje mans rättssäkerhet begränsas till fall då

Prop. 1977/78:1 Del A 267

det är fråga endast om att göra en erforderlig precisering av ett uttryck som

redan förekommer i patentkraven. Att i andra fall hämta upp bestämningar

från beskrivningen anser jag inte förenligt med regleringen i 39 § patentlagen av patentskyddets omfattning. Där ges nämligen patentkraven en helt avgörande betydelse vid bestämmande av skyddets omfattning. Beskrivningen får användas bara som ledning för förståelse av patentkraven.

Kommittén har vidare som ett helt enkelt fall ansett strykning av en bestämning som saknar motsvarighet i ansökningens ursprungliga innehåll. I den mån det gäller att stryka en bestämning som är ett alternativ kan jag liksom patentombudsföreningen biträda kommitténs uppfattning. Vad gäller strykningar I patentkrav i andra fall anser jag mig inte kunna uttala annat än att stor försiktighet bör iakttas. I de fall som kan tänkas uppkomma torde det enligt min mening ofta vara lämpligare att hela kravet förklaras ogiltigt.

Patentombudsföreningen har ansett önskvärt att det uttryckligen i lagtexten anges att patent kan förklaras delvis ogiltigt. Som jag förut har sagt anses partiell ogiltigförklaring vara medgiven enligt patentlagen i dess nuvarande lydelse. Nägot behov av att I lagtexten uttryckligen ange detta föreligger enligt min mening inte.

Kommittén har i samband med sin behandling av ogiltighetsgrunderna tagit upp ytterligare två spörsmål, nämligen frågan om vem som har rätt att väcka talan om ogiltighet och frågan om samtidigt skydd för samma upp-

finning genom nationellt patent och europeiskt patent. Vad kommittén har

anfört I dessa avseenden har inte föranlett någon erinran av remissinstanserna. För egen del instämmer jag i kommitténs uttalanden i dessa frågor.

11.13 Tillämpning av 56 § patentlagen såvitt avser internationell patentansökan IA3A Gällande rätt

Enligt 56 § första stycket patentlagen är sökande, som åberopar patentansökan gentemot annan innan handlingarna i ansökningsärendet har blivit allmänt tillgängliga, skyldig att på begäran lämna sitt samtycke till att denne får ta del av handlingarna. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

söm inte är ringa underlåter att fullgöra denna skyldighet dömes till dagsböter. Han är vidare skyldig att ersätta uppkommen skada. Skadeståndsskyldighet föreligger även vid ringa oaktsamhet, men i dylika fall kan er-

sättningen jämkas (62 §). Vidare föreskrivs i 56 § andra stycket att den som genom direkt hänvändelse till annan, i annons eller genom påskrift på vara eller dess förpackning eller på annat sätt anger att patent har sökts eller meddelats utan att samtidigt lämna upplysning om ansökningens eller patentets nummer är skyldig att på begäran utan dröjsmål lämna sädan upplysning. Anges inte uttryckligen att patent har sökts eller meddelats

Prop. 1977/78:1 Del A 268

men är vad som förekommer ägnat att framkalla uppfattningen att så är fallet. skall på begäran utan dröjsmål lämnas upplysning om patent har sökts eller meddelats. Den som underlåter att iaktta dessa föreskrifter eller som

uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar felaktig upplysning kan likaledes

drabbas av straffansvar och skadeståndsskyldighet.

I1A23.2 Konventionerna

Enligt samarbetskonventionen får nationell patentmyndighet, mottagande myndighet. internationella byrån och myndighet som utför internatio-

nell nyhetsgranskning inte låta utomstående ta del av handlingarna i ären-

de angående internationell patentansökan före viss i konventionen angiven tidpunkt. om inte sökanden medger detta (art. 30). Denna tidpunkt är för internationella byrån och internationell nyhetsgranskningsmyndighet da-

gen för den internationella publiceringen av ansökningen, som i regel äger

rum kort tid efter det att 18 månader har förflutit från den internationella ingivningsdagen eller. i förekommande fall, prioritetsdagen. För mottagande myndighet och nationell patentmyndighet gäller som gräns den tidigaste

av följande tidpunkter: dagen för den internationella publiceringen, dagen

för mottagandet av den internationella ansökningen enligt artikel 20 och dagen för mottagandet av avskrift av ansökningen enligt nämnda artikel. Myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning får inte vid någon tidpunkt låta utomstående ta del av handlingarna, om inte sökanden tillåter det (art. 38).

I den curopeiska patentkonventionen föreskrivs att den mot vilken europeisk patentansökan åberopas har rätt att utan sökandens medgivande ta del av ansökningen, även om den ännu inte har publicerats av det europeiska patenmtverket och därför inte är ullgänghig för envar (art. 128.2).

HA13.3 Kommittén

I motiven till 56 § patentlagen (prop. 1966:40 s. 200) anges att paragra-

fens bestämmelser är nödvändiga för att ge utomstående möjlighet att hos

patentmyndigheten kontrollera räckvidden av gjorda patentansökningar och meddelade patent i de fall. då ansökning eller patent åberopas på ett

ofullständigt sätt. Bestämmelserna ger därigenom utomstående säkrare un-

derlag för planeringen av den egna verksamheten med hänsyn till ansökningen eller patentet. Kommittén anser att dessa synpunkter äger giltighet

även när det gäller internationella ansökningar. Det är därför enligt kom-

mittén önskvärt att samma reglering införs även i fråga om internationella ansökningar i den mån detta är tillåtet enligt samarbetskonventionen.

Kommittén anför att det inte torde föreligga något hinder enligt konventionen att låta bestämmelserna i 56 § andra stycket patentlagen om upp-

giftsskyldighet i vissa fall bli tillämpliga om patent för Sverige söks genom

Prop. 1977/78:1 Del A 269

internationell ansökan och att dessa bestämmelser utan vidare blir tillämpliga på patent för Sverige som har meddelats på grund av sådan ansökan. Däremot kan det enligt kommittén vara tveksamt om det är tillåtet enligt samarbetskonventionen att föreskriva skyldighet för sökanden att ge samtycke till att den mot vilken ansökningen åberopas får ta del av handlingarna under den tid dessa är hemliga enligt konventionens bestämmelser. Nationell patentmyndighet. mottagande myndighet, internationella byrån samt myndighet som utför internationell nyhetsgranskning eller internationell förberedande patenterbarhetsprövning får nämligen som nyss nämnts enligt konventionen inte låta utomstående ta del av handlingarna före viss I konventionen angiven tidpunkt. om inte sökanden medger detta.

Enligt kommittén kan det dock inte anses vara oförenligt med konventio-

nen att föreskriva skyldighet för sökanden att, i de fall som avses i 56 § första stycket patentlagen, lämna samtycke tll att annan får ta del av handlingarna I ärende om internationell patentansökan. Vad nu sagts gäller inte bara sådana handlingar som finns hos den svenska patentmyndigheten i dess egenskap av nationell patentmyndighet på grund av att ifrågavarande patentansökan har fullföljts i Sverige. Sökanden bör enligt kommittén kunna åläggas sådan skyldighet i fråga om handlingarna i varje ärende om internationell patentansökan som omfattar Sverige, dvs. i vilken Sverige har upptagits som designerad stat, och detta oavsett hos vilken myndighet eller organisation handlingarna befinner sig. Det kan sålunda gälla handlingar som har ingivits till den svenska patentmyndigheten i dess egenskap av mottagande myndighet eller till annan mottagande myndighet. Det kan vidare gälla handlingar som finns hos internationella byrån eller hos myndighet som utför internationell nyhetsgranskning eller internationell förberedande patenterbarhetsprövning.

Mot bakgrund av vad sålunda har anförts förordar kommittén att bestämmelserna i 56 § patentlagen skall vara tillämpliga även på Internationella patentansökningar. Nägon ändring i paragrafens lydelse anser kommitten inte vara erforderlig.

Kommittén nämner i detta sammanhang att det vid nordiska överläggningar har diskuterats huruvida den som åberopar internationell patentansökan mot annan bör åläggas att på begäran tillställa denne översättning av ansökningen till danska, finska, norska resp. svenska. Enligt samarbets-

konventionen skall översättning av internationell ansökan ges in till natio-

nell patentmyndighet i designerad stat före utgången av viss frist, i regel 20 månader fran prioritetsdagen (art. 22). Om ansökningen är föremål för internationell förberedande patenterbarhetsprövning är fristen under vissa förutsättningar 25 mänader från prioritetsdagen (art. 39). Sökanden har oftast intresse av att ge in översättning så sent som möjligt. Det är nämligen angeläget för honom att inte behöva ådra sig översättningskostnader innan han har beslutat i vilka stater ansökningen skall fullföljas. Beslut härom torde I regel inte fattas förrän rapporten över den internationella nyhets-

Prop. 1977/78:1 Del A 270

granskningen föreligger. Mot bakgrund härav är det enligt kommittén tvcksamt om det är förenligt med konventionen att i nationell lag ålägga en sökande skyldighet att tillhandahålla översättning av internationell ansökan före utgången av den frist som gäller enligt artikel 22 resp. artikel 39.

Även om det inte skulle strida mot samarbetskonventionen att i nationell lag föreskriva skyldighet för sökanden att tillhandahälla översättning i det

fall som nu avses, kan det enligt kommittén ifrågasättas om det från det

svenska näringslivets synpunkt är lämpligt att införa en dylik föreskrift. Det kan visserligen enligt kommittén hävdas, att den som åberopar en pa-

tentansökan gentemot en konkurrent bör vara skyldig att ge denne tillgång till handlingarna i ansökningsärendet på dennes språk. Utan att ha tillgång till översättning av den internationella ansökningen kan konkurrenten i vissa fall ha svårt att avgöra vilken betydelse ett bifall till ansökningen

skulle få för hans verksamhet. Det kan emellertid också göras gällande, att bestämmelsen i 56 § första stycket patentlagen ger konkurrenten möjlighet att få del av handlingarna innan dessa blir allmänt tillgängliga och att det

således är i hans intresse att ett åberopande sker. Det kan sälunda enligt

kommittén vara av värde för svenska företag att på ett tidigt stadium få kännedom om innehållet i internationella patentansökningar som omfattar Sverige genom att utländska sökande åberopar ansökningarna gentemot

svenska konkurrenter. Införs en bestämmelse som gör det möjligt för ett

svenski företag, gentemot vilket en internationell ansökan åberopas. att

kräva att sökanden tillhandahåller översättning före utgången av den frist

som anges I konventionen, kan detta leda till att utländska patentsökande blir mindre benägna att på ett tidigt stadium underrätta svenska företag om icke offentliggjorda internationella ansökningar. Genom att åberopa ansökningen mot en svensk konkurrent skulle nämligen en sådan sökande i så fall riskera att ädra sig kostnader för översättning till svenska av en an-

sökan, som kanske inte kommer att fullföljas i Sverige.

Kommittén ifrågasätter vidare det praktiska behovet av att i de fall som nu avses kunna kräva att sökanden tillhandahåller översättning. Det torde kunna antas att, i det helt övervägande antalet fall då en internationell ansökan åberopas mot svensk näringsidkare, ansökningen kommer att föreligga på sådant språk att denne utan större svårighet kan tillgodogöra sig

ansökningens innehåll. antingen själv eller genom att anlita biträde. Kommittén påpekar att enligt gällande rätt sökande som åberopar en till

det svenska patentverket ingiven nationell patentansökan mot annan inte är skyldig att tillställa denne översättning av ansökan som är avfattad på främmande språk. Den mot vilken ansökningen åberopas får ta del av de ansökningshandlingar som finns hos patentverket. Enligt vad som upplysts från patentverket kan det dröja upp till sju månader från ansökningsdagen innan Översättning ges in. Yrkas prioritet från tidigare ansökan i utlandet

kan det alltså förekomma, att översättning ges in först efter det att ansökningen har blivit allmänt tillgänglig 18 månader från prioritetsdagen. Detta

Prop. 1977/78:1 Del A 271

förhållande lär inte ha orsakat några olägenheter.

Mot bakgrund av vad nu anförts anser kommittén att sökanden inte bör

åläggas skyldighet att tillhandahålla översättning i de fall som avses 1 56 §

första stycket patentlagen. även om det inte skulle vara oförenligt med konventionen att föreskriva sådan skyldighet.

I detta sammanhang framhåller kommittén att skadeständ för utnyttjande av patentsökt uppfinning utgär endast för sådant utnyttjunde som äger

rum efter det att handlingarna i ansökningsärendet har blivit allmänt till-

gängliga enligt 22 patentlagen. Kommittén har föreslagit att internationell ansökan inte skall bli allmänt tillgänglig förrän föreskriven översättning har ingivits.

HA2A Remissyttrandena

Kommitténs förslag att 56 8 patentlagen i sin helhet skall vara ullämplig på internationell patentansökan som omfattar Sverige har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

HASA Föredraganden

I likhet med kommittén anser jag inte att det föreligger något hinder mot att tillämpa 56 § patentlagen i fråga om internationella patentansökningar.

Detta gäller både skyldigheten enligt första stycket att under vissa förut-

sättningar låta annan tå del av ansökningshandtlingarna och uppgiftsskyldigheten enligt andra stycket.

Bestämmelserna i 56 § patentlagen är av väsentlig praktisk betydelse för att ge utomstående möjlighet att hos patentmyndigheten kontrollera räckvidden av gjörda patentansökningar och meddelade patent i de fall då ansökningar eller patent åberopas på ett ofullständigt eller vilseledande sätt. För den gentemot vilken en ansökan eller ett patent åberopas kan det i sådana fall vara av stor vikt för planeringen av den egna verksamheten att snabbt kunna ta del av handlingarna i patentärendet. Om Sverige tillträder samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen, kommer det övervägande antalet ansökningar om patent för Sverige sannolikt att göras I form av internationell eHer europeisk patentansökan. Vid ett svenskt tillträde till konventionerna blir det därför av vikt att det på motsvarande sätt ges möjlighet för utomstående att kontrollera räckvidden av såväl internationella putentansökningar som europeiska patent och patentansökningar.

De intressen som föranlett bestämmelsen i 56 § första stycket är såvitt gäller europeisk patentansökan tillgodosedda genom artikel 128.2i den europeiska patentkonventionen.

I fråga om internationella patentansökningar anser jag i likhet med kommittén att 56 § patentlagen kommer att bli tillämplig utan särskild föreskrift

rå Prop. 1977/78:1 Del A

därom. Genom att första stycket i nämnda paragraf sälonda blir ullämplig

på Internationella patentansökningar som omfattar Sverige för den mot vil-

ken en ännu hemlig sådan ansökan åberopas möjlighet att ta del av ansökningen. Som kommittén har påpekat gäller detta oavsett om den internationella patentansökningen finns hos det svenska patentverket, hos annan nationell myndighet eller hos internationell organisation.

Savitt gäller 56 § andra stvcAer patentlagen innebär den av kommittén förordade lösningen att där upptagna bestämmelser kommer att bli tillämpliga inte bara på internationella patentansökningar utan även på europeiska patent och patentansökningar. Den som har sökt elter erhållit europeiskt patent blir alltså under de förutsättningar som anges i andra stycket skyldis att lämna upplysning om ansökningens eller patentets nummer. om han här i landet i hänvändelse till annan anger att patent har sökts eller meddelats. Den europeiska patenikonventionen lägger inte nägra hinder i vägen för en sådan ordning.

Kommitténs förstag att sökanden inte bör åläggas att i de fåll som avses I 56 3 uillhandahålla översättning av den åberopade ansökningen har inte föranlett någon erinran under remissbehandlingen. Jag delar kommitténs uppfattning att någon sådan skyldighet inte bör införas.

11.14 Skydd under tiden före patentmeddelandet IH AA Gällande rätt

Sedan patent har meddelats på en uppfinning kan den som gör intrang i patenthavarens ensamrätt ädömas straff och åläggas skadeståndsskyldighet. Leder en patentansökan till patent är emellertid ensamrätten inte begränsad till tiden efter patentmeddelandet. utan det föreligger skadeständsrättsligt skydd ocksä under en del av ansökningstiden (s. k. provisoriskt skydd). Enligt 60. $ patentlagen kan sökanden sålunda ha rätt ull skadestånd av den som yrkesmässigt utnyttjar uppfinningen efter det att patentansökningen har blivit allmänt ullgänglig enligt 22 § patentlagen. För utnyttjande som sker innan utläggningen av ansökningen har kungjorts utgår

dock skadestånd endast i form av ersättning för utnyttjandet av uppfinningen och då endast om och i den mån det finnes skäligt. För tiden efter

kungörandet om utläggningen gäller däremot samma skadeständsansvar som vid intrång som sker efter det att patentet har meddelats. Något straffrättsligt skydd mot utnyttjunde som äger rum innan patent meddelas före-

ligger däremot inte.

Patentskvyddets omfattning under ansökningstiden (skyddsomfånget) bestäms I princip av vad som framgår av det meddelade patentet. I 60 § har detta uttryckts med orden "i den mån ansökningen leder till patent”. I 1963 års betänkande påpekade emellertid de nordiska patentkommittéerna

(NU 1963: 6 s. 348) att vid prövning av vad som var skälig ersättning vid in-

Prop. 1977/78:1 Del A 273

trång under ansökningstiden hänsyn borde tas till det skick i vilket ansökningen befann sig vid tidpunkten för offentliggörandet. I betänkandet erinrades om att sökanden hade möjlighet att med hjälp av uppgifter i beskrivningen omarbeta patentkraven. Fram till tiden för utläggningen kunde patentkraven utvidgas så att de omfattade mer än vad som ursprungligen söktes skyddat. I den mån den slutligen patenterade uppfinningen inte kunde

anses omfattas eller framgå av patentkraven vid den tidpunkt då tredje

man började utnyttja uppfinningen, borde enligt kommittéerna möjligheten

att få skadestånd bli mindre. Det är dock att märka att patentskyddets om-

fattning under ansökningstiden inte i något fall kan omfatta annat än vad

som framgår av det meddelade patentet.

I1.A14.2 Den europeiska patentkonventionen

Enligt artikel 67.1 i den europeiska patentkonventionen skall europeisk patentansökan från den dag då den publiceras av det europeiska patentver-

ket i varje fördragsslutande stat som var designerad vid publiceringen

medföra samma skydd som ett europeiskt patent i den staten. Som tidigare nämnts skall ett europeiskt patent i fördragsslutande stat ge patenthavaren samma rättigheter som ctt i den staten meddelat nationellt patent (art. 64). I artikel 67.2 ges emellertid fördragsslutande stat rätt att inskränka skyddet

för europeisk patentansökan. Detta skydd får dock inte vara mindre än det skydd som enligt lagen i vederbörande stat uppkommer genom en obligatorisk publicering av icke prövad nationell patentansökan. I vart fall måste

patenthavaren ha rätt till en med hänsyn till omständigheterna skälig er-

sättning av envar som har utnyttjat uppfinningen i den staten under omständigheter som i motsvarande fall skulle göra honom ansvarig för intrång i nationellt patent.

Fördragsslutande stat har under vissa förutsättningar rätt att som villkor för att europeisk patentansökan skall medföra provisoriskt skydd föreskriva att översättning av patentkraven har blivit allmänt tillgänglig i den staten eller har tillställts den som utnyttjar uppfinningen där (art. 67.3).

Patentskyddets omfattning under ansökningstiden bestäms enligt artikel

69.2 av de senast ingivna patentkrav som har medtagits vid publicering av ansökningen. Skyddet under denna tid omfattar dock aldrig något som inte

också skyddas genom patentet sådant det slutligen har meddelats.

I1.14.3 Kommittén

Enligt kommittén bör skyddet under ansökningstiden här i landet vara

detsamma för en nationell svensk patentansökan och en ansökan om europeiskt patent för Sverige. Det skydd i form av rätt till skadestånd som sö-

kanden enligt gällande rätt har mot sådant utnyttjande som äger rum efter det att patentansökningen har blivit allmänt tillänglig men innan ut-

18 Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr I. Del A

Prop. 1977/78:1 Del A 274

läggningen kungjorts motsvarar det skydd som fördragsslutande stat enligt

konventionen minst mäste ge mot utnyttjande av uppfinning som omfattas

av europeisk patentansökan efter det att ansökningen har publicerats av

det europeiska patentverket. Bestämmelserna i gällande rätt om vilket

skydd som föreligger under ansökningstiden kan således utan ändring göras tillämpliga också i fråga om curopeisk patentansökan. Enligt kommitten saknas därför anledning att ändra den nuvarande regleringen på Jenna punkt.

Såvitt gäller patentskyddets omfattning under ansökningstiden förelig-

ger en skillnad mellan gällande svensk rätt och konventionens bestämmel-

ser. När det gäller europeisk patentansökan sträcker sig skyddsomfånget inte utöver vad som täcks såväl av patentkraven sådana de har publicerats som av det slutligen meddelade patentet. I fråga om svensk nationell patentansökan bestäms däremot skyddsomfånget i princip helt av det meddelade patentet. En utvidgning av patentkraven som görs efter det att ansök-

ningen blir allmänt tillgänglig men innan den har godkänts för utläggning

kan således medföra att patentskyddet utvidgas retroaktivt i förhållande till vad som framgick av patenmtkraven i deras lydelse när ansökningen blev allmänt tillgänglig. Enligt kommittén talar hänsynen till tredje mans rätts-

säkerhet mot att låta omläggningar och utvidgningar av patentkraven re-

troaktivt päverka skyddet. Konventionens reglering på denna punkt är en-

ligt kommittén mera tillfredsställande än gällande svensk rätt. På grund

härav föreslår kommittén att den svenska lagstiftningen på denna punkt

bringas I överensstämmelse med konventionen så att skyddet under ansök-

ningstiden inte får omfatta något som inte frampår såväl av patentkraven i deras lydelse dä ansökningen blev allmänt tillgänglig som av patentkraven enligt patentet.

I A44 Remissyttrandena

Kommitténs förslag att ändra regleringen av skyddet under tiden före

patentmeddelandet har under remissbehandlingen berörts endast av

Svenska patentombudsföreningen och Sveriges advokatsamfund. Båda dessa remissinstanser föreslår viss ändring i kommitténs förslag.

Puatentombudsföreningen anför att innebörden av 60 § patentlagen efter den av kommittén föreslagna ändringen synes bli att om patentkravens

omfång har utvidgats efter tillgängliggörandet enligt 22 §, men före god-

kännande för utläggning, det retroaktiva patentskyddet omfattar endast vad som täcks av de krav som föreligger vid tillgängliggörandet enligt 22 §, och detta iven under tiden mellan utläggningen och patentmeddelandet. Penna tid kan enligt föreningen under vissa omständigheter bli mycket lång. Om någon som efter tillgängliggörandet har börjat utöva uppfinning som inte täcks av de krav som föreligger vid tillgängliggörandet men där-

emot av de krav som har utlagts och som sedermera föreligger i det medde-

Prop. 1977/78:1 Del A 275

lade patentet. skulle denne enligt föreningen utan påföljd kunna fortsätta utövningen ända fram till patentmeddelandet, trots utt det genom ansökans utläggning måste framstå som i hög grad sannolikt att uppfinningen kommer att täckas av det slutligt meddelade patentet. Föreningen finner detta vara oskäligt mot patenthavaren och anser därför att den föreslagna regeln

inte bör gälla längre än till ansökans utläggning.

Föreningen påpekar i detta sammanhang. att kommittén inte föreslår någon saklig ändring 160 § första stycket andra punkten i dess nu gällande lyvdelse. Liksom förut skall ersättning för skada på grund av intrång före utläggningen sålunda bestämmas endast enligt 58 § andra stycket, medan crsättning för skada på grund av intrång efter utläggningen kan bestämmas även enligt 58 § första stycket. De skäl som har föranlett införande av fullt civilrättsligt patentskydd redan frän ansökans utläggning (NU 1963:6 s. 346) anser föreningen ha giltighet även i fråga om patentskyddets omfattning efter utläggningen. Föreningen anför vidare att, då fråga är om möjlig-

het att få ersättning för intrång, kommittén har jämställt utläggning av

svensk patentansökan med meddelande av curopeiskt patent. Föreningen anser att jämställande bör ske också när det gäller patentskyddets omfattning.

Advokatsamfundet ansluter sig till den principiella motiveringen för kommitténs förslag till ändring. Samfundet anser dock att, om skyddsomfånget enligt det beviljade patentet inte är vidare än som framgår av utläggningsskriften. starka skäl talar för att patentet skall medföra retroaktivt skydd från utläggningen.

Id4.5 Föredraganden

Om Sverige tillträder den europeiska patentkonventionen måste bestämmelser om verkan av curopeisk patentansökan tas in i patentlagen. Konventionen ger de fördragsslutande staterna viss frihet i fråga om vilket slags skydd som skall gälla under ansökningstiden. Patenthavaren måste dock i vart fall ha rätt till en med hänsyn till omständigheterna skälig ersättning av envar som, efter det att ansökningen publicerats, har utnyttjat uppfinningen under omständigheter som i motsvarande fall skulle göra honom ansvarig för inträng i nationellt patent. Skyddet fär inte heller vara mindre omfattande än det skydd som enligt lagen i vederbörande stat uppkommer genom en obligatorisk publicering av icke prövad nationell patentansökan.

För egen del instämmer jag i kommitténs bedömning att det skydd som enligt svensk rätt gäller före utläggningen motsvarar det skydd som curopeisk patentansökan enligt den europeiska putentkonventionen minst måste medföra efter det att ansökningen har publicerats av det europeiska pa-

tentverket. Jag delar också kommitténs uppfattning att skyddet här i landet

bör vara detsamma för en nationell svensk patentansökan och en ansökan om curopeiskt patent för Sverige. I likhet med kommittén finner jag inte

Prop. 1977/78:1 Del A 276

heller några skäl att ändra de nuvarande bestämmelserna om rätt till skadestånd för utnyttjande under ansökningstiden. Patentlagens bestämmel-

ser i detta hänseende bör sålunda ges motsvarande tillämpning i fråga om

europeisk patentansökan.

När det gäller patentskyddets omfattning under ansökningstiden innebär konventionen att skyddsomfänget för europeisk patentansökan inte sträcker sig utöver vad som täcks såväl av patentkraven sådana de har publice-

rats av det europeiska patentverket som av det slutligen meddelade patentet. Denna reglering måste takttas beträffande europeiska patent.

Konventionens bestämmelser om patentskyddets omfattning under ansökningstiden avviker från gällande svensk rätt. Sålunda gäller f. n. att det meddelade patentet i princip bestämmer skyddsomfånget också under an-

sökningstiden. Kommittén har ansett konventionens reglering vara att

föredra och har därför föreslagit att såvitt gäller ansökningar om svenskt patent skyddet under ansökningstiden begränsas till vad som framgår såväl

av patentkraven i deras lydelse när ansökningen blev allmänt tillgänglig

som av patentkraven enligt patentet. Kommitténs förslag har lämnats utan erinran av alla remissinstanser utom två, nämligen Svenska patentom-

budsföreningen och Sveriges advokatsamfund. Dessa har föreslagit att pa-

tentkraven enligt patentet skall bestämma skyddsomfånget retroaktivt från utläggningen medan skyddet under tiden från det att ansökan blev allmänt tillgänglig till utläggningen skall bestämmas på det sätt som kommittén har föreslagit.

Säsom kommittén har anfört talar hänsynen till tredje mans rättssäker-

het mot att läta omläggningar och utvidgningar av patentkraven retroaktivt påverka skyddet. Jag delar emellertid inte kommitténs uppfattning att skyddsomfäånget under hela ansökningstiden skall vara beroende av patentkravens lydelse när ansökningen blev allmänt tillgänglig. Som jag har anfört i det föregående tavsnitt I1.12.5) får såvitt gäller svensk nationell patentansökan patentkraven inte utvidgas efter det att ansökningen har godkänts för utläggning. Det meddelade patentet får sålunda inte innehålla krav som ger ett skyddsomfång som går utöver vad som följde av patent-

kraven i deras lydelse när ansökningen godkändes för utläggning. Det kan vid sådant förhållande inte anses obilligt mot tredje man att patentkraven enligt patentet får retroaktiv verkan från kungörandet av utläggningen.

Däremot skulle det i många fall kunna anses obilligt mot patenthavaren om en uppfinning som framgår av en utlagd patentansökan fritt kunde utnyttjas fram till patentmeddelandet. i den mån uppfinningen inte framgick även

av patentkraven sådana de förelåg redan när ansökningen blev allmänt tillgänglig. Jag vill också framhålla att enligt det förfarande som skall tillämpas vid

det curopeiska patentverket. invändningsförfarandet äger rum efter patentmeddelandet. Efter det att europeiskt patent har meddelats. får sökan-

den inte ändra patentkraven så att skyddsomfånget utvidgas. Patentmed-

Prop. 1977/78:1 Del A 277

delandet enligt den europeiska patentkonventionen motsvaras alltså när-

mast av godkännandet för utläggning enligt den svenska handläggningsordningen. Patentombudsföreningens och advokatsamfundets förslag till reglering av det provisoriska skyddet innebär sålunda en närmare anpassning till den europeiska patentkonventionen än kommitténs förslag.

"Av nu anförda skäl anser jag att skyddsomfånget under tiden från det att ansökan blivit allmänt tillgänglig och fram till kungörandet om utläggning-

en bör bestämmas av patentkraven i deras lydelse när ansökningen blev

allmänt tillgänglig i den mån de har motsvarighet i det meddelade patentet.

Från tidpunkten för kungörandet av utläggningen bör däremot patentskyd-

dets omfattning bestämmas av patentkraven enligt det meddelade patentet.

H.15 Överskridande av frister

ILASA Gällande rätt

Om en frist som har fastställts i lag eller annan författning har försuttits, finns i vissa fall möjlighet att få den försuttna tiden återställd. Enligt 11 kap. 11 § regeringsformen kan sålunda högsta domstolen och regeringsrätten bevilja återställande av försutten tid. Befogenheten tillkommer rege-

ringsrätten i fråga om ärende för vilket regeringen, förvaltningsdomstol el-

ler förvaltningsmyndighet är högsta instans och i annat fall högsta domsto-

len. Denna befogenhet omfattar enligt stadgad praxis endast processuella

fatalier. närmare bestämt besvärsfrister och därmed jämförbara frister. Rättsmedlet återställande av försutten tid är sålunda inte tillämpligt i fråga om försuttna ansökningsfrister eller frister för erläggande av avgift. Från rättspraxis på det patenträttsliga området kan nämnas. att regeringsrätten inte har ansett sig kunna bifalla ansökan om återställande av försutten tid

för erläggande av årsavgift för patent, för återupplivande av patentansökan

eller för återupptagning av avskriven patentansökan.

Högsta domstolens prövning av ansökningar om återställande av försut-

ten tid regleras i 58 kap. 11 och 12 §§ rättegångsbalken. Har någon försuttit

laga tid för fullföljande av talan mot dom eller beslut eller för ansökan om

återvinning eller återupptagande och förelåg för hans underlåtenhet laga förfall som han inte kunde anmäla I rätt tid, får den försuttna tiden återstäl-

las på ansökan av honom. Den som vill söka återställande av försutten tid

skall inom tre veckor från det att förfallet upphörde och senast inom ett år

från det att tiden gick ut göra skriftlig ansökan därom hos högsta domsto-

len. Laga förfall föreligger enligt 32 kap. 8 § rättegångsbalken när någon genom avbrott i allmänna samfärdseln, sjukdom eller annan omständighet

som han inte hade bort förutse eller som rätten eljest finner utgöra giltig ursäkt har hindrats att fullgöra vad som ålegat honom. Som laga förfall för part anses också det fall att för ombud, som har vidtalats av parten, har

Prop. 1977/78:1 Del A 278

förelegat sädant hinder och annat ombud inte har kunnat ställas i tid.

Enligt 46 § förvaltningsprocesslagen (1971: 291) skall 32 kap. 8 § rättegångsbalken äga motsvarande tillämpning i fråga om rättskipning I regeringsrätten och andra förvaltningsdomstolar. När det gäller ärenden som handläggs vid förvaltningsmyndighet finns däremot inte några lagbestämmelser angående återställande av försutten tid. Regeringsrätten torde visserligen även när det gäller sådana ärenden i största möjliga utsträckning söka ledning i rättegångsbalkens bestämmelser. Dessa bestämmelser är emellertid avsedda att tillämpas på tvistemål och brottmäl. varför regeringsrätten inte anser sig helt bunden av dem. I detta sammanhang bör nämnas att regeringsrätten i flera fall har godtagit försening vid postbefordran som laga förfall i ärende om återställande av försutten tid (se t.ex. Regeringsrättens årsbok 1960:48. 1961 H 31, 1964 H 39 och 1969 H 33).

Generella bestämmelser som ger myndighet möjlighet att ta upp en för sent inkommen ansökan eller godta en för sent erlagd avgitt finns inte I svensk rätt. För nägra speciella fall finns emellertid särskilda författningsbestiimmelser. Detta gäller t.ex. om ärsavgift för patent inte har erlagts i rätt tid. Enligt 42 8 patentlagen förfaller årsavgift till betalning första dugen av det patentar den avser. En patenthavare som har underlåtit att i rätt tid betala årsavgiften har dock enligt patentlagen en ovillkorlig rätt att med viss förhöjning (enligt 50 § andra stycket patentkungörelsen 20 27) betala avgiften inom en sexmånadersfrist från förfallodagen. Denna rätt är före-

skriven i 1883 års Pariskonvention. Erläggs inte årsavgift enligt vad nu

sagts, är patentet enligt 51 § första stycket patentlagen i princip förfallet. Patenthavaren har emellertid enligt 51 § andra stycket möjlighet att få förfallet patent återupprättat genom att betala avgiften med föreskriven förhöjning inom en frist på ytterligare sex månader, om han har haft godtagbar ursäkt för sin underlåtenhet. Ansökan om återupprättande skall göras skriftligen senast sex månader från den dag då avgiften senast skulle ha erlagts. Inom samma tid skall den förhöjda årsavgiften jämte en särskild återupptagningsavuft erläggas.

I fråga om frist som har fastställts av domstol eller annan myndighet ankommer det på domstolen eller myndigheten att förlänga fristen. om vederbörande har laga förfall för sin underlåtenhet att iaktta denna. Såvitt avser de allmänna domstolarna finns bestämmelser härom 1 32 kap. 6 och

8 §§ rättegångsbalken. Enligt 46 § förvaltningsprocesslagen gäller dessa

bestämmelser även handläggning i regeringsrätten och andra förvaltningsdomstolar. Nägra motsvarande bestämmelser finns inte i fråga om ärenden som handläggs av förvaltningsmyndighet. De principer som anges i nämn-

da bestämmelser I rättegångsbalken torde emellertid anses gälla även så-

vitt avser sådana ärenden.

I patentlagen ges särskilda bestämmelser om återupptagande av patentansökan som har avskrivits till följd av att sökanden har underlåtit att inom förelagd tid avge yttrande eller vidta ätgärd för att avhjälpa brist som pa-

Prop. 1977/78:1 Del A 279

tentmyndigheten har funnit föreligga i fråga om ansökningen (15 § tredje stycket). Sälunda äterupptas avskriven ansökan, om sökanden inom fyra månader efter utgången av förelagd tid inkommer med yttrande eller vidtar åtgärd för att avhjälpa bristen och erlägger fastställd äterupptagningsavgift. Motsvarande möjlighet till återupptagande finns om en patentansökan har avskrivits på grund av att sökanden inte har erlagt föreskriven tryckningsavgift inom två månader efter det att ansökningen har godkänts för utläggning (20 § första stycket). Inte i något av dessa fall behöver sökanden

visa att han har haft godtagbar ursäkt för sin underlåtenhet att iaktta fristen.

HHAS2 Konventionerna

Om en tidsfrist som är fastställd i samarbetskonventionen eller tillämp-

ningsföreskrifterna till denna överskrids på grund av avbrott eller försening i postgängen. skall enligt samarbetskonventionens artikel 48 fristen

dock anses ha iakttagits under de förutsättningar som anges i regel 82 i till-

lämpningsföreskrifterna.

I regel 82.1 behandlas det fall att en frist har försuttits till följd av oregelbundenheter i postgängen. Visar någon att han har avsänt rekommenderad

försändelse till nationell patentmyndighet eller internationell organisation

senast fem dagar före utgången av en frist, skall försändelse som kommer

adressaten tillhanda efter fristens utgång anses inkommen i rätt tid. Om försändelsen inte har sänts med flygpost fastän detta hade varit möjligt.

gäller vad nu sagts endast om avsändaren halt anledning anta att försändelsen skulle ha anlänt till adressaten inom två dagar från avsändningsdagen. Har försändelsen förkommit. har avsändaren under de angivna förutsätt-

ningarna rätt att ersätta den förkomna handlingen med en avskrift av den.

Avbrott i postgången på grund av krig, revolution, upplopp, strejk, naturkatastrof eller annan liknande omständighet behandlas i regel 82.2. Visar någon alt postförbindelserna av sådan anledning har varit avbrutna på den ort där han vistas eller driver rörelse. skall försändelse som kommer nationell patentmyndighet eller internationell organisation tillhanda efter utgången av en frist anses inkommen i rätt tid. Som förutsättning härför gäller dock att detta avbrott i postförbindelserna förelåg någon av de tio

dagarna närmast före fristens utgäng samt att försändelsen avsändes till

myndigheten eller organisationen inom fem dagar efter det att postgången älerupptogs.

Bevisning om att de i regel 82.1 eller 82.2 angivna förutsättningarna föreligger skall ges in inom en månad från det att avsändaren har upptäckt eller borde ha upptäckt förseningen eller förlusten, dock högst sex månader efter fristens utgäng. Har försändelse förkommit, skall avskrift av förkommen handling ges in inom samma tid.

Det är att märka att regel 82 är tillämplig endast på fall av försening eller

förlust av post som har sänts till nationell patentmyndighet eller internatio-

Prop. 1977/78:1 Del A 280

nell organisation. Regel 82 är däremot inte tillämplig på oregelbundenheter eller avbrott i postgången mellan en huvudman och hans ombud.

Den europeiska patentkonventionen innehåller dels bestämmelser om

möjlighet att få en för sent vidtagen åtgärd ansedd som vidtagen inom före-

skriven tid, s.k. restitutio in integrum (art. 122), dets bestämmelser om förlängning av frister i vissa fall (regel 85).

I artikel 122 behandlas det fall att en sökande eller patenthavare, trots att han har iakttagit all omsorg som har betingats av omständigheterna. in-

te har varit i ständ att iaktta en frist i förhållande till det europeiska patent-

verket. Som förutsättning för att artikeln skall vara tillämplig gäller att un-

derlätenheten att iaktta fristen enligt konventionen har till omedelbar följd att rättighet eller rätt att föra besvärstalan går förlorad. Som exempel på

fall då rättighet går förlorad nämns i konventionen att en europeisk patentansökan eller ett yrkande avslås, en europeisk patentansökan anses återkallad eller ett europeiskt patent upphävs. Om i sådant fall den försumma-

de åtgärden vidtas inom två månader från det att hindret upphörde, skall det europeiska patentverket på särskild framställning av sökanden återin-

sätta honom i hans rättigheter. Sådan framställning skall göras inom den frist som gäller för att vidta den försummade åtgärden, dock senast ett år från utgången av den frist som har försuttits. Beslut att bifalla sådan framställning skall kungöras.

Enligt den europeiska patentkonventionen ges en med föranvändarrätt jämförbar rätt åt den som i god tro i fördragsslutande stat har utnyttjat eller

vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja uppfinning som omfattas av pu-

blicerad europeisk patentansökan eller europeiskt patent under tiden från

det att rättsförlust av det slag som nu avses har inträtt till dess kungörelse

utfärdats om att åtgärd har godtagpits trots att den har vidtagits efter fristens utgång. Föranvändarrätten innebär att vederbörande får fortsätta att utnyttja uppfinningen i sin rörelse eller för dess behov utan att betala ersättning därför.

Vissa frister undantas från tillämpningsområdet för artikel 122. Detta gäller bl. a. den frist på tolv månader inom vilken en europeisk patentansökan måste göras för att den skall få åtnjuta prioritet från tidigare ansökan om patent eller motsvarande skydd.

Enligt uttrycklig föreskrift i artikel 122 inskränker vad som sägs i arti-

keln inte fördragsslutande stats rätt att medge överskridande av sådana

frister som enligt konventionen skall iakttas i förhållande till denna stats myndigheter.

Bestämmelserna I regel 85 innebär i huvudsak följande. Om frist utlöper

på dag då det europeiska patentverket inte är öppet för ingivande av hand-

lingar eller på dag då ordinarie postutdelning inte äger rum på den ort där det europeiska patentverket är beläget, förlängs fristen till närmast följande dag då det europeiska patentverket är öppet eller ordinarie postutdelning äger rum. Utlöper frist på dag då det är avbrott i postgången i för-

Prop. 1977/78:1 Del A 281

dragsslutande stat eller mellan fördragsslutande stat och det europeiska patentverket eller på dag då oregelbundenheter har uppkommit i sädan postgång till följd av avbrott i denna, förlängs fristen för part som har hem-

vist eller säte i ifrågavarande stat eller som har förordnat ombud med säte i den staten till den första dagen efter det att avbrottet eller oregelbundenheterna har upphört. Är denna stat den stat i vilken det europeiska patentver-

ket ligger, gäller fristförlängningen samtliga parter. Den tid under vilken sådant avbrott eller sådana oregelbundenheter föreligger skall tillkännages av det europeiska patentverkets president.

I1A5S3 Kommittén

Sävitt gäller samarbetskonventionen anför kommittén att Sverige, för

att kunna tillträda den konventionen, måste I fråga om internationella pa-

tentansökningar införa bestämmelser som motsvarar innehållet i regel 82: ullämpningsföreskrifterna till konventionen. Vad härefter gäller den europeiska puatentkonventionen framhåller kom-

mittén att artikel 122 endast avser fall då någon har försuttit frist som skall

iakttas I förhållande till det europeiska patentverket och att det därför inte är nödvändigt att vid tillträde till konventionen införa motsvarande be-

stämmelser i nationell lagstiftning. Kommittén har emellertid ansett sig ändå böra överväga om det finns anledning att införa sådana bestämmelser i den svenska lagstiftningen.

Om ett institut som svarar mot institutet ”restitutio in integrum”” i arti-

kel 1221 den curopeiska patentkonventionen införs i svensk rätt. skulle

detta enligt kommittén ge väsentligt större möjligheter att få en för sent

vidtagen ätgärd godtagen än som finns enligt gällande rätt. Rättsmedlet

äterställande av försutten tid är sålunda tillämpligt endast på besvärsfrister medan en motsvarighet till institutet i artikel 122 skulle vara tillämplig även

på andra frister som fastställs i patentlagen eller med stöd av denna. Kom-

miltén påpekar också att en motsvarighet till detta institut skulle ge större möjligheter att få en för sent vidtagen åtgärd godtagen än enligt de bestäm-

melser i patentlagen som nämnts i det föregående (15 § tredje stycket. 20 §

första stycket och 51 § andra stycket).

Mot att anpassa den svenska lagstiftningen till den europeiska patentkonventionen kan enligt kommittén främst anföras att omfattande möjligheter att fullgöra ett äliggande efter utgången av förskriven frist leder till rättsosäkerhet för tredje man. Särskilt gäller detta om fristen kan överskri-

das med lång tid. Kommittén framhäller att tredje man får anses ha ett be-

rättigat intresse av att kunna förlita sig på att fristens utgång medför vissa rättsverkningar. Sälunda kan exempelvis tredje man ha intresse av att kunna utgå från alt en avskriven patentansökan inte kan återupptas efter utgången av den frist som föreskrivs i 15 § tredje stycket patentlagen. Tredje mans intresse kan emellertid enligt kommittén i huvudsak tillgodoses på

Prop. 1977/78:1 Del A 282

samma sätt som i konventionen, nämligen genom ”föranvändarrätt” för

den som, efter det att rättsförlust har uppkommit för sökanden eller patenthavaren men innan det har kungjorts att en för sent företagen åtgärd skall anses vidtagen inom föreskriven tid, i god tro har börjat att yrkesmäs-

sigt utnyttja uppfinningen i Sverige eller vidtagit väsentliga åtgärder för sädant utnyttjande.

Kommittén anser att. även om det kan hävdas att det är svårt att på det patenträttsliga området göra större avsteg från vad som allmänt gäller i svensk förvaltningsrätt än som är nödvändigt för att Sverige skall kunna tillträda konventionerna, det måste beaktas att på grund av patentväsendets starkt internationella karaktär det nu behandlade problemet på det patenträttsliga området har större betydelse än på de flesta andra rättsområden. Om Sverige beslutar sig för att delta i ett internationellt patentsumar-

bete enligt den europeiska patentkonventionen finns det därför enligt kom-

mittén starka skäl att anpassa den svenska lagstiftningen till vad som kommer att gälla i de stora industriländer som också kommer att delta i detta

samarbete. Kommittén uttalar att I många av dessa länder för övrigt redan

finns bestämmelser som i huvudsak överensstämmer med artikel 122 utan att detta synes ha medfört nägra olägenheter.

Mot bakgrund av vad den sålunda har anfört föreslär kommittén att i den

svenska lagstiftningen tas in en reglering som i huvudsak svarar mot artikel 122. Kommittén nämner att enligt uttalanden av Mäönchenkonferensen denna artikel skall ges en restriktiv tolkning. Kommittén anser att detsamma bör gälla i fråga om motsvarande bestämmelser i den svenska lagstiftningen.

Beträffande den personkrets på vilken den svenska motsvarigheten till

artikel 122 bör vara tillämplig anför kommittén att artikeln gäller endast I

fall då patentsökanden eller patenthavaren har försuttit en frist. Enligt kommittén bör motsvarande begränsning göras i de svenska bestämmelsernas tillämplighet. Tredje man som har försummat att iaktta fristen för invändning enligt 21 § patentlagen bör således inte kunna få en för sent inkommen invändning upptagen till prövning. Om bestämmelserna görs tilllämpliga på invändningsfristen, skulle det nämligen enligt kommittén leda till att invändning kunde göras efter det att beslut att meddela patent har vunnit laga kraft. Kommittén anser att detta uppenbarligen inte skulle vara förenligt med en handläggningsordning enligt vilken patent meddelas först efter avslutat invändningsförfarande. Kommittén påpekar också att den som har försuttit invändningsfristen kan föra talan vid domstol om ogiltigförklaring av det meddelade patentet.

När det gäller patenthavaren torde enligt kommittén i svensk rätt endast

en frist vara av intresse I detta sammanhang, nämligen fristen för att betala ärsavgift. Som nyss nämnts finns redan enligt gällande rätt möjlighet att få årsavgift som har erlagts efter den ordinarie betalningsfristens utgång godtagen. Enligt kommittén torde patenthavaren enligt gällande rätt ha lika

Prop. 1977/78:1 Del A 283

stora möjligheter att betala årsavgift efter förfallodagen som han skulle få om den föreslagna reglering som svarar mot artikel 122 i den europeiska

patentkonventionen gjordes tillämplig även på frist för betalning av årsavgift. Villkoret för att få betala årsavgift inom den ytterligare respittid som medges i 51 § andra stycket patentlagen är dock i lagtexten utformat med en ordalydelse som avviker från en reglering som ansluter sig till den i artikel 122. Kommittén anser att det inte bör få råda någon tvekan om att samma krav på omsorg bör ställas på patenthavare som på patentsökande och föreslår därför att bestämmelserna i 51 § andra stycket ersätts av en allmän reglering som svarar mot artikel 122. Som nyss nämnts anser kommittén

att denna reglering bör tolkas restriktivt.

Som tidigare nämnts är artikel 122 inte tillämplig på alla frister som an-

ges i den curopeiska patentkonventionen eller i tillimpningsföreskrifterna

till denna. Bland de frister som undantas är den frist på tolv månader inom

vilken en europeisk patentansökan måste göras för att den skall få åtnjuta prioritet från tidigare ansökan. Denna frist är fastställd i Pariskonventio-

nen. Kommittén tar också upp frågan huruvida den lagstiftning som föranleds av regel 82 i tillämpningsföreskrifterna till samarbetskonventionen bör

göras tillämplig på prioritetsfristen. Kommittén uttalar därvid, att det kan ifrågasättas huruvida det inte skulle vara oförenligt med Pariskonventio-

nen ätt låta en ansökan som görs efter utgången av denna tolvmånaderfrist åtnjuta konventionsprioritet. Oavsett hur det förhåller sig i detta avseende anser emellertid kommittén att det skulle leda till betydande osäkerhet. om möjlighet öppnas för en ansökan. som ges in efter utgången av denna frist, att under vissa förutsättningar åtnjuta prioritet. Kommittén förordar därför att den svenska lagstiftningen i detta avseende inte bör göras tillämplig på prioritetsfristen. även om det inte skulle vara oförenligt med Pariskonventionen att medge förlängning av denna frist.

Institutet ”restitutio in integrum” i den europeiska patentkonventionen

är tillämpligt också i fråga om besvärsfrister som föreskrivs i konventionen eller i tillämpningsföreskrifterna till denna. Kommittén påpekar att det i

patentlagen föreskrivs vissa frister för besvär mot beslut av patentmyndig-

heten på patentavdelningen eller mot beslut av patentverkets besvärsav-

delning. Den som försummar att iaktta sådan besvärsfrist har enligt gällan-

de rätt möjlighet att under vissa förutsättningar få fristen återställd genom att använda sig av rättsmedlet återställande av försutten tid. Kommittén

anser det inte lämpligt att det utöver detta redan tillgängliga rättsmedel ges

möjlighet att på annan väg få för sent inkomna besvär upptagna till prövning. Den föreslagna motsvarigheten till konventionens ”restitutio in in-

tegrum”” bör därför enligt Kommittén inte vara tillämplig på besvärsfrister.

Artikel 122 i den europeiska patentkonventionen är tillämplig inte endast om en frist har överskridits till följd av oregelbundenheter eller avbrott i förbindelserna mellan en part eller dennes ombud å ena sidan och det euro-

peiska putentverket ä andra sidan utan även när överskridandet beror på

Prop. 1977/78:1 Del A 284

oregelbundenheter eller avbrott i förbindelserna mellan en part och hans ombud. Enligt kommittén bör även den svenska reglering som skall svara mot artikel 122 vara tillämplig på dylika fall. Kommittén framhåller att oregelbundenheter i postgången mellan huvudman och ombud enligt gällande rätt under vissa omständigheter kan utgöra laga förfall (Regeringsrättens

årsbok (RÅ) 1955 Fi 1095 samt de tidigare nämnda rättsfallen RÅ 1964 H

39 och 1969 H 33. vilka båda rör patentärende: jfr även RÅ 1971 H 10. som likaså gäller patentärende).

Kommittén anför att i de flesta fall den föreslagna reglering som svarar mot artikel 122 i den europeiska patentkonventionen torde täcka även de fall som avses i regel 821 tillämpningsföreskrifterna till samarbetskonventionen men att i vissa fall bestämmelserna i regel 82 kan vara förmånligare för sökanden. Kommiuén pekar sålunda på att enligt regel 82 en handling

som I rekommenderad försändelse har avsänts med flygpost till nationell

patentmyndighet senast fem dagar före utgången av en frist under vissa

förhållanden alltid skall anses inkommen i rätt tid och att enligt regel 82 nå-

gon bevisning om att sökanden har iakttagit all omsorg som har betingats av omständigheterna för att iaktta fristen inte får krävas. Kommittén erinrar om att det för ett svenskt ullträde till samarbetskonventionen krävs att vår lagstiftning i vart fall när det gäller internationella ansökningar alltid

täcker de fall som avses i regel 82. Regel 82 i tillämpningsföreskrifterna

till samarbetskonventionen är tillämplig endast på frist som är fastställd i

konventionen eller i tillämpningsföreskrifterna till denna. I den lagstiftning

som kommittén har föreslagit finns sådana frister endast i 31 § patentlagen. I detta lagrum ges föreskrifter rörande den tid inom vilken sökanden skall fullfölja en internationell patentansökan i Sverige. Kommittén anser att den reglering utöver motsvarigheten till artikel 122 som krävs för att den

svenska lagstiftningen skall täcka de fall som avses i regel 82 inte bör ges

större tillämpningsområde än som är nödvändigt för att Sverige skall kunna tillträda samarbetskonventionen. Den särskilda reglering som grundas på regel 82 bör därför enligt kommittén göras tillämplig endast på de frister som anges i 31 3 patentlagen. Liksom beträffande regel 82 anser kommittén att denna kompletterande reglering dessutom bör begränsas till att

avse fall då försändelse som har avsänts till patentmyndigheten har för-

kommit eller har kommit myndigheten tillhanda efter fristens utgång.

Enligt kommittén finns inte någon anledning att i den svenska patentlagstiftningen införa någon bestämmelse som svarar mot regel 85 i tilliämp-

ningsföreskrifterna till den europeiska patentkonventionen. Vad angär frist som utgår på dag då det svenska patentverket är stängt finns bestämmelser i lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid. Där föreskrivs i 2 § att om dag då enligt lag eller särskild författning åtgärd sist skall företas är söndag, annan allmän helgdag, lördag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton, åtgärden får vidtas nästa söckendag. I fråga om överskridande av frist i de övriga fall som anges i regel 85 torde enligt kommittén den före-

Prop. 1977/78:1 Del A 285

slagna reglering som svarar mot artikel 122 ge tillräckliga möjligheter att godta en för sent vidtagen åtgärd. Regel 85 medger visserligen förlängning av prioritetsfristen vid avbrott eller oregelbundenheter i postgången. Av skäl som nyss anförts anser kommittén dock att någon förlängning av dennå frist inte bör få äga rum.

Sammanfattningsvis bör enligt kommittén i den svenska lagstiftningen tas in bestämmelser som svarar mot artikel 122 i den curopeiska patentkonventionen. Denna reglering bör kompletteras med vissa bestämmelser

som föranleds av regel 82 i tillämpningsföreskrifterna till samarbetskon-

ventionen. Den föreslagna regleringen bör gälla endast i fall då en patentsökande har försummat att iaktta en frist eller en patenthavare har undertatit att I rätt tid betala ärsavgilt. Kommittén anser att regleringen inte bör vara tillämplig på tolvmänadersfristen enligt Pariskonventionen och inte heller på besvärstrister.

HASA Remissyttrandena

Endast Svenska paåtentombudstföreningen, och Skånes handelskammare har närmare berört kommitténs förslag i denna del. Patentombudsför-

cningen anför därvid inledningsvis att den i och för sig välkomnar de utvid-

gaude möjligheter att få en för sent inkommen handling godtagen som förslaget innebär. Föreningen anser emellertid det inte motiverat att ersätta regleringen I nuvarande 51 § andra stycket patentlagen rörande rätten att återupprätta patent med den av kommittén föreslagna regleringen. Enligt föreningen framgär såväl av en jämförelse mellan de båda lägrummen som av kommitténs uttalanden att patenthavaren enligt den föreslagna regleringen får avgjort mindre möjligheter att betala årsavgifter efter förfallodagen än enligt gällande rätt. Föreningen uttalar vidare att den inte känner till att den gällande ordningen har medfört några olägenheter i praktiken och anser därför att den bör bestå. Slutligen påpekar föreningen att artikel 1221 den europeiska patentkonventionen inte är tillämplig på årsavgifter för meddelade patent och att därför den nuvarande ordningen i 51 8 andra stycket patentlagen från harmoniseringssynpunkt utan vidare kan behållas.

Skånes handelskammare anser att de föreslagna bestämmelserna bör

formuleras i samklang med gällande allmänna svenska bestämmelser.

I 1974 års betänkande fanns också förslag till bestämmelser om rätt att i vi: sa fall få en för sent vidtagen åtgärd godtagen. Dessa bestämmelser, som föranleddes av enbart samarbetskonventionen, hade emellertid ett mer begränsat tillämpningsomräde. Svenska uppfinnareföreningen och Svenska patentombudsföreningen ansåg emellertid i yttrande över det betänkandet att regleringen borde göras tillämplig på prioritetsfristen. Föreningarna hävdade sålunda att alla frister bör behandlas på samma sätt och

Prop. 1977/78:1 Del A 286

att den föreslagna regleringen därför även borde omfatta tolvmänadersfris-

ten för begäran om konventionsprioritet. Föreningarna erinrade om att

denna frist genombröts efter andra världskrigets slut. Svenska patentombudsföreningen hänvisade vidare till att prioritetsfristen under de senaste

åren har förlängts i Frankrike, Italien och Kanada i samband med post-

strejker och att några nackdelar inte har blivit följden av detta. Vad angår det skäl som kommittén anförde mot att tilläta alt försuttna frister återställs, nämligen hänsyn till tredje man, ansåg föreningen att detta argument ofta överdrivs. Enligt föreningen medförde liberala regler för återställande av försuttna frister mycket sällan någon nackdel för tredje man, och den av kommitten föreslagna regleringen av föranvändarrätten skyddade på et tillfredsställande sätt tredje man mot rättsförlust. Föreningen einrade även om all fördragsslutande stat enligt samarbetskonventionen har rätt att godta för sent inkommen handling i andra fall än de som anges i regel 82: till-

lämpningsföreskrifterna tull konventionen.

Patentombudsföreningen tar i sitt yttrande över 1976 års betänkande också upp frågan vid vilken tidpunkt patentansökan som har avskrivits innan den blev allmänt tillgänglig enligt 22 § patentlagen skall anses bli allmänt tillgänglig, om sökanden gör framställning om att handläggningen skall återupptas med stöd av de av kommittén föreslagna bestämmelserna i 72 § patentlagen. Föreningen kan inte finna att den föreslagna lagtexten ger nägot svar på denna fråga. Det är emellertid enligt föreningen av vikt alt exakt veta när en ansökan blir allmänt tillgänglig enligt 22 § för att man skall kunna avgöra ifrågavarande ansökans nyhetshindrande verkan mot andra ansökningar med senare inlämningsdag, dvs. om ifrågavarande ansökan skall beaktas vid bedömning av uppfinningshöjden i de senare ingivna ansökningarna eller endast vid bedömning av nyheten. Föreningen påpekar att enligt 22 § patentlagen redan begäran om äterupptagning leder till tillgängliggörande. oberoende av om begäran avslås eller beviljas. Hanalogi härmed anser föreningen det vara rimligast att antingen vidtagandet av ätgärden eller inlämnandet av den skriftliga framställningen enligt 72 § medför. att ansökan blir allmänt tillgänglig enligt 22 §. Huruvida framställning-. en sedermera bifalles eller ej har då enligt föreningen inte någon inverkan på tillgängliggörandet.

HEASA Föredraganden

Kommittén har föreslagit att I patentlagen tas in bestämmelser som gör det möjligt att i vissa fall godta en för sent vidtagen åtgärd. om sökanden eller patenthavaren har gjort allt vad som skäligen har kunnat krävas av honom för att vidta atgärden i rätt tid. Förslaget har i allt väsentligt läm-

nats utan erinran av remissinstanserna.

Kommitténs förslag innebär ett avsteg på det patenträttsliga området från vad som allmänt gäller i svensk förvaltningsrätt. Med hänsyn till att

Prop. 1977/78:1 Del A 287

problemet med överskridande av frister inte finns bara på det patenträttsligå området kan betänkligheter anföras mot en särlösning av det slag som kommittén har förordat. Jag vill emellertid betona att som kommittén har framhällit problemet med överskridande av frister har större betydelse på det patenträttsliga området än på de tlesta andra rättsområden. För egen delanser jag därför i likhet med kommittén att de skäl som talar för en sådan särreglering på det patenträttsliga området väger tyngre än de skäl som kan anföras emot. Jag ansluter mig således till kommitténs förslag att i patentlagen införa en motsvarighet till institutet ”resututio in imtegrum”” i den europeiska patentkonventionen.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att konventionens artikel 122 enhet ottalande av Mönehenkonferensen bör ges en restrikuv tolkning. I likhet med kommittén anser jag utt detsamma bör gälla I fråga om mötsvarande bestämmelser I den svenska lagstiftningen.

Vad gäller enskildheterna I förslaget har kritik riktats mot att de nya bestämmelserna skulle ersätta nu gällande föreskrifter i 51 § andra stycket patentlagen om återupprättande av patent som har förfallit utt följd av att årsavgift inte har erlagts i rätt tid. Den föreslagna regleringen torde innebära en viss skärpning av kraven i förhållande till vad som f.n. gäller för återupprättande av patent som har förfallit till följd av försummelse av patenthavaren att I rätt id erlägga årsavgift. Jag vill emellertid vill en början framhålla att det inte är fråga om att avskaffa patenthavarens ovillkorliga rätt att med viss förhöjning betala ärsavgiften inom en sexmånadersfrist från förfallodagen. Skulle enskild uppfinnare av ekonomiska skälinte kunna erlägga ärsavgift. kan vidare patentverket med stöd av 42 § undra stycket patentUagen medge honom anstånd under högst tre är från patentets meddelande. För fall som inte täcks av dessa bestämmelser är enligt min mening det av kommittén uppställda kravet för att för sent vidtagen åtgärd skall godtas. nämligen att vederbörande har gjort allt vad som skäligen kan krävas av honom för att iaktta föreskriven frist. rimligt. Jag biträder därför kommitténs förslag att den nya regleringen skall gälla också när frist för att betala äarsavgift för patent har överskridits.

Kritik har under remissbehandlingen framförts mot kommitténs ställningstagande att den nya regleringen inte bör göras tillämplig på prioritetsfristen. I likhet med kommittén anser jag emellertid att det skulle leda till betydande rättsosäkerhet. om möjlighet öppnas för alt en ansökan. som ges in efter utgången av denna frist. under vissa förutsättningar får åtnjuta prioritet. Jag delar därför kommitténs uppfattning att den föreslagna regleringen inte bör göras tillimplig på prioritetsfristen.

Patentunsökan som har avskrivits eller avslagits innan den skolat hältas allmänt tillgänglig enligt 22 § andra stycket patentlagen förblir hemlig handling hos patentmyndigheten. om inte sökanden begär att ansökan återupptas eller anför besvär. Grundas beslutet om avskrivning eter avslag på att sökanden inte har iakttagit en frist, kan emellertid. genom den

Prop. 1977/78:1 Del A 288

nu föreslagna regleringen, beslutet sedermera komma att undanröjas där-

för att sökanden skall anses ha iakttagit fristen. Om förklaringen att fristen

skall anses iakttagen meddelas efter det att 18 månader har förflutit från ingivningsdagen resp. prioritetsdagen uppstår fråga hur 22 § andra stycket patentlagen skall tillämpas. Patentombudsföreningen har tagit upp detta spörsmål. Jag delar föreningens uppfattning att denna fråga bör regleras i patentlagen. För egen del anser jag det lämpligt att i fall som nu avses patentansökningen hålls allmänt ullgänglig så snart framställning om att en för sent företagen åtgärd skall anses vidtagen i rätt tid har kommit in till patentverket. En sådan ordning ansluter till vad som nu gäller för det fall att besvär anförs mot beslut att avskriva eller avslå patentansökan som inte före detta beslut har blivit allmänt tillgänglig enligt 22 § andra stycket patentlagen.

När det gäller kommitténs förslag i övrigt beträffande problemen vid överskridande av frister finner jag inte anledning till erinran utan ansluter

mig till vad kommittén har anfört.

11.16 Rättsverkan av internationell patentansökan I1A6.1 Vissa rättsverkningar av patentansökan enligt gällande rätt

Två viktiga rättsverkningar av patentansökan är knutna till det offentliggörande av ansökningen som sker enligt 22 § patentlagen. Som jag förut

har nämnt (avsnitt 11.14) gäller sälunda att. om ansökningen leder till pa-

tent. uppfinningen kommer att åtnjuta visst skydd i skadeståndsrättsligt hänscende ända från det ansökningen blev allmint tillgänglig, det s. k. provisoriska skyddet. Vidare medför offentliggörandet, såsom jag också förut har nämnt (avsnitt 11.2). att ansökningen räknas som nyhetshinder mot senare gjorda ansökningar. I och med att en ansökan har blivit allmänt till-

gänglig skall sålunda dess innehåll enligt 2 § andra stycket andra punkten

patentlagen anses känt alltifrån den dag ansökningen gjordes.

Enligt 22 § patentlagen skall handlingarna i patentärende hållas tillgängliga för envar från och med den dag då ansökningen utläggs för att allmänheten skall beredas tillfälle att inkomma med invändningar mot ansökningen. Handlingarna blir dock alltid allmänt tillgängliga när 18 månader har

förflutit från ansökningsdagen eller, om konventionsprioritet yrkas, priori-

tetsdagen även om ansökningen då ännu inte har utlagts. Har beslut fattats om avskrivning eller avslag, skall handlingarna hållas tillgängliga endast om sökanden begär att ansökningen skall återupptas eller anför besvär. På

framställning av sökanden skall handlingarna hållas tillgängliga tidigare än

vad nu sagts. Blir handlingarna allmänt tillgängliga före utläggningsdagen

skall kungörelse därom utfärdas.

Prop. 1977/78:1 Del A 289

I1A16.2 Samarbetskonventionen

Enligt samarbetskonventionen (art. 29.1) skall den publicering av internationell patentansökan som sker genom internationella byråns försorg ha samma rättsverkan i designerad stat när det gäller skyddet av sökandens rättigheter i den staten som den rättsverkan som uppkommer ”genom den

obligatoriska nationella publiceringen” av icke prövade nationella ansök-

ningar i den staten. Fördragsslutande stat får emellertid uppställa vissa

villkor för att en internationell ansökan skall få sådan rättsverkan som av-

ses I artikel 29.1, om den internationella publiceringen inte äger rum på det språk som används vid publicering enligt dess lagstiftning. För sådana fall får föreskrivas. att denna rättsverkan uppkommer först när översättning till nämnda språk har publicerats enligt vad som föreskrivs i vederbörande

stats lag eller översättning till detta språk har gjorts tillgänglig för allmän-

heten genom utläggning enligt vad som föreskrivs I nämnda lag eller dylik översättning av sökanden har tillställts den som obehörigen utnyttjar eller kan förväntas obehörigen utnyttja den uppfinning som omfattas av den internationella ansökningen. Det är vidare tillåtet att föreskriva att sådan rättsverkan uppkommer först när både sistnämnda krav och antingen kravet på publicering eller kravet på utläggning av översättning har uppfyllts. Stat som så önskar kan med andra ord föreskriva att översättningen skall både tillställas den som obehörigen utnyttjar eller kan förväntas obehörigen utnyttja uppfinningen och offentliggöras genom publicering eller utläggning.

Enligt tillämpningsföreskrifterna till konventionen (regel 48.3) skall den

internationella publiceringen ske på det språk på vilket den internationella

ansökningen är avfattad, om detta är engelska, franska, japanska, ryska el-

ler tyska. Är en ansökan inte avfattad på något av dessa språk skall den

publiceras i engelsk översättning.

I1A6.3 Kommittén

Nyssnämnda föreskrift i artikel 29.11 samarbetskonventionen synes enligt kommittén böra ges den tolkningen att nationell ansökan som har blivit offentlig på annat sätt än genom publicering jämställs med publicerad nationell ansökan (jfr regel 34.1. ft. i tillimpningsföreskrifterna till konventionen). För Sveriges del innebär detta. att en av internationella byrån publicerad internationell patentansökan skall ha samma skydd i skadeståndsrättsligt hänseende som en allmänt tillgänglig svensk patentansökan. Eftersom den internationella publiceringen av internationell patentansökan som omfattar Sverige inte kommer att äga rum på svenska. fär Sverige uppställa vissa villkor för att sådan internationell patentansökan skall få rättsver-

kan här i landet.

Vad först gäller frågan vilka villkor som bör uppställas för att en internationell patentansökan skall få skadeståndsrättsligt skydd i Sverige anser 19 Riksdagen 1977178. 1 saml. Nr I. Del A

Prop. 1977/78:1 Del A 290

kommittén 1 1974 års betänkande att för sådan rättsverkan bör krävas att översättning av ansökningen till svenska finns tillgänglig för allmänheten hos det svenska patentverket.

När det gäller internationell patentansökans verkan som nyvhetshinder uttalar kommittén att den internationella publiceringen av sådan ansökan givetvis måste medföra att innehållet i ansökningen anses som känt i förhällande till ansökningar - såväl nationella som internationella — som görs efter den dag då denna publicering äger rum. Publiceringen leder därför en-

ligt kommittén tll att den publicerade ansökningen kommer att utgöra ny-

hetshinder i förhällande till sådana senare ansökningar som nu nämnts.

Det är däremot enligt kommittén inte givet att den internationella publi-

ceringen av en internationell ansökan som omfattar Sverige utan vidare skall medföra att innehållet i den publicerade ansökningen skall anses som känt även i förhällande till sådana ansökningar som visserligen görs efter

den dag vilken gäller som internationell ingtvningsdag för ifrågavarande internationella ansökan men före den dag då den internationella publiceringen äger rum, dvs. i de fall som avses I 2 § andra stycket andra punkten påtentlagen. Enligt kommittén bör internationell patentansökan inte beaktas vid tillämpningen av nämnda lagrum, om inte översättning av den internationella ansökningen till svenska har gjorts tillgänglig för allmänheten i de fall sökanden är skyldig att ge in sådan översättning. Kommittén anser alt det mäste vara ett väsentligt intresse för svenska uppfinnare och svenskt näringsliv att ha tillgång till svensk översättning av de internationelta ansökningar som kan komma att utgöra hinder för bifall till sådan patentansökan. som har ingivits till den svenska patentmyndigheten innan den internationella ansökningen blir allmänt ullgänglig i Sverige.

Det kan emellertid enhigt kommittén ifrågasättas huruvida en internationell ansökan under nyss angiven förutsättning bör få verkan enligt 2 8 andrå stycket andra punkten patentlagen även om ansökningen inte sedermera fullföljs i Sverige. Kommittén anser att denna rättsverkan inte bör uppkomma. om inte sökanden har betalat den avgilt som han skall erlägga för att få fullfölja ansökningen I Sverige. Dessförinnan kan sökanden enligt kommittén inte anses ha givit ett så klart uttryck för sin avsikt att fåta ansökningen leda till patent för Sverige att ansökningen bör få verkan som nyhetshinder i de fall som nu avses.

Kommittén anför att det kanske skulle kunna ifrågasättas. om sumarbetskonventionen tillåter att ett sådant villkor uppställs. Om sökanden

återkallar sin internationella ansökan eller återkallar designeringen av Sverige. skall detta nämligen enligt konventionens artikel 24.1 ha samma ver-

kan som återkallelse av nationell patentansökan. Detsamma gäller om den internationella ansökningen skall anses återkallad på grund av att sökanden inte ger in översättning och betalar nationell ansökningsavgift inom föreskriven tid. En nationell svensk patentansökan som har blivit allmänt tillgänglig enligt 22 § patentlagen utgör nyhetshinder i de fall som avses i

Prop. 1977/78:1 Del A 291

2 § andra stycket andra punkten nämnda lag även om ansökningen senare avskrivs och ansökningsavgiften då inte har erlagts. Kommittén framhåller emellertid att det under förarbetet till samarbetskonventionen uttalades att

bestämmelserna i artikel 24 inte skulle utgöra hinder för fördragsslutande

stat att göra internationell ansökans verkan som nyhetshinder i dylika fall

avhängig av att nationell ansökningsavgift betalades. Motsvarande villkor

uppställs i den europeiska patentkonventionen. I den konventionen före-

skrivs nämligen. att den internationella publiceringen enligt samarbetskon-

ventionen av sådana internationella ansökningar som fullföljs vid det europeiska patentverket ersätter den publicering av europeiska patentansökningar som normalt äger rum genom detta patentverks försorg. En sådan internationell ansökan får dock i de fall som nu avses inte verkan som nyhetshinder i förhållande till curopeiska patentansökningar, om inte föreskriven översättning har ingivits till det europeiska patentverket och fastställd avgift har betalats (art. 158). Mot bakgrund av nämnda uttalande och den europeiska patentkonventionens innehåll på denna punkt måste det enligt kommittén anses tillåtet att uppställa motsvarande villkor för att en internationell patentansökan skall få verkan som nyhetshinder i Sverige enligt 2 § andra stycket andra punkten patentlagen.

På grund av vad den sålunda har anfört föreslår kommittén att en internationell patentansökan skall få skadeståndsrättsligt skydd i Sverige först från den tidpunkt då översättning av ansökningen har gjorts allmänt tillgänglig i de fall sådan översättning skall ges in. Kommittén föreslår att

detta lagtekniskt löses genom en föreskrift som anger att handlingarna i

ärende om internationell patentansökan skall hållas tillgängliga för envar

först när sökanden har fullgjort sin skyldighet att ge in översättning. Vidare förordar kommittén att det. för att internationell ansökan skall beaktas

vid tillämpningen av 28 andra stycket andra punkten patentlagen. skall krävas att översättning har gjorts allmänt tillgänglig samt att sökanden har betalat föreskriven ansökningsavgift till den svenska patentmyndigheten.

I 1976 års betänkande rörande den europeiska patentkonventionen tar

kommittén i samband med frågan om vilka villkor som bör föreskrivas för

att europeisk patentansökan skall få rättsverkan i Sverige på nytt upp frägån om utformningen av kravet på översättning av internationell patentan-

sökan. Kommittén påpekar därvid att enligt den europeiska patentkonventionen översättning av curopeisk patentansökan får krävas endast I fråga om patentkraven. På grund härav överväger kommittén huruvida översätt-

ningskravet även beträffande internationella patentansökningar borde be-

gränsas till att gälla endast patentkraven. Kommittén erinrar emellertid om utt viss skillnad föreligger mellan europeiska och internationella patentan-

sökningar. De curopeiska patentansökningarna kommer att föreligga på sådant språk (engelska. franska eller tyska att enligt kommittén svenskt näringsliv och svenska uppfinnare, i vart fall om patentkraven finns i svensk översättning, utan alltför stor svårighet kan tillgodogöra sig ansök-

Prop. 1977/78:1 Del A 292

ningarnas innehåll, antingen själva eller genom att anlita biträde. Internationella patentansökningar kan däremot i princip vara avfattade på vilket språk som helst förutsatt att det finns någon internationell nyhetsgranskningsmyndighet eller, i förekommande fall, någon myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning som utför granskning resp. prövning av ansökningar på ifrågavarande språk. Fn internationell ansökän publiceras på det språk på vilket den är avfattad, om detta är engelska. franska, japanska, ryska eller tyska. Är den avfattad på annat språk än något av de nu nämnda, skall den publiceras i engelsk översättning. Publiccras ansökningen på annat språk än engelska, skall sammandraget publiceras även I engelsk översättning.

Mot bakgrund av att internationella patentansökningar kan föreligga på sådant språk att svenska intressenter knappast utan stora svärigheter kan tillgodogöra sig ansökningarnas innehåll finner kommittén inte anledning att frångå sitt tidigare förslag på denna punkt. En tänkbar alternativ lös-

ning skulle enligt kommittén vara att behålla det mera omfattande över-

sättningskrav som föreslogs I 1974 års betänkande endast för internutionel- Ja ansökningar som är publicerade på annat språk än engelska, franska eller tyska. Denna lösning är dock enligt kommittén mindre lämplig av bl. a.

politiska skäl. Kommittén framhåller emellertid att om internationell ansö-

kan avser europeiskt patent för någon stat, ansökningen enligt den euro-

peiska patentkonventionen i detta avseende skall anses som curopeisk pa-

tentansökan (art. 150.3). Söks genom internationell patentansökan europeiskt patent för Sverige, får därför översättning till svenska krävas endast sävilt avser patentkraven.

ILAd6.4 Remissyttrandena

Kommitténs förslag rörande rättsverkan av internationell patentansökan har under remissbehandlingen berörts av juridiska fakulteten vid Stockholms universitet. patentverket. statens nämnd för arbetstagares uppfinningar. styrelsen för teknisk utveckling och Sveriges civilingenjörsförbund.

Styrelsen för teknisk utveckling och Sveriges civilingenjörsförbund ullstyrker kommitténs förslag i fråga om de villkor som bör gälla för att en internationell patentansökan skall få rättsverkan i Sverige. Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar stöder den lösning som kommittén har föreslagit I fråga om internationell patentansökans verkan som nyhetshinder.

Juridiska fakulteten förklarar sig dela kommitténs uppfattning att internationell patentansökan inte bör få skadeståndsrättsligt skydd förrän över-

sättning till svenska finns tillgänglig för allmänheten. Fakulteten hyser

dock viss tvekan om det lämpliga i den av kommittén föreslagna lagteknis-

ka lösningen. enligt vilken handlingarna I ett ärende rörande internationell patentansökan över huvud taget inte skall hållas tillgängliga enligt 22 8 pa-

Prop. 1977/78:1 Del A 293

tentlagen förrän översättning har ingivits. Detta får enligt fakulteten till följd att allmänheten mäste anlita internationella byräns publicering av viss ansökan, om översättning inte har inkommit inom I8 månader från priori-

tetsdagen. trots att handlingarna då har kommit det svenska patentverket

tillhanda. Härtill kommer enligt fakulteten att det material som publiceras av internationella byrån på vissa punkter torde kunna komma att bli mindre omfattande än det som har översänts till patentverket. När det gäller de föreslagna villkoren för att en internationell patentansökan skall få nyhetshindrande verkan enligt 2 § andra stycket andra punkten patentlagen anför Fakulteten. att kravet att avgift skall ha erlagts för att sådan rättsverkan skall uppkomma innebär ett avsteg från den ordning som gäller för nationella patentansökningar men överensstämmer med vad som gäller enligt den europeiska patentkonventionen. Fakulteten anser det inte självklart att avgift skall krävas för att internationell ansökan skall få dvlik rättsverkan. Den föreslagna lösningen skulle enligt fakulteten få till följd att en sö-

kande, som har givit in en internationell patentansökan som har publice-

rats. kommer att kunna hindra. att denna ansökan kommer att utgöra nyhetshinder gentemot en yngre av honom själv ingiven ansökan genom utt underlåta att erlägga avgift för den tidigare ansökningen, något som han kan tänkas vilja göra i vissa fall där han inte tror att den yngre ansökningen uppfyller kravet på uppfinningshöjd i förhållande ull den äldre. Enligt fakulteten blir frågan inte helt densamma vid tillämpningen av den europeiska putentkonventionen. eftersom i denna inte krävs uppfinningshöjd i förhällande till äldre ansökan.

Patentverket påpekar. att internationellt publicerade patentansökningar under alla förhällanden utgör nyhetshinder från publiceringsdagen och att sådana ansökningar därför måste beaktas vid granskningen, oberoende av om Översättning till svenska har givits in till verket. Krav att översättning av internationell patentansökan skall ges in för att ansökningen skall ha verkan som nyhetshinder enligt 2 § andra stycket andra punkten patentlagen synes enligt patentverket innebära, att sökande som ger in nationell patentansökan får en fördel gentemot tredje man som inte föreligger i dag

verket på att ett antal s.k. fiktiva nyhetshinder kan förmodas falla bort på grund av att översättning till svenska inte ges in. Ew alternativ till kommitténs förslag skulle enligt verket kunna vara att tillerkänna den interna-

tionella publiceringen av internationell patentansökan som omfattar Sveri-

ge summa rättsverkan i Sverige som offentliggörandet ger nationell patentansökan. En annan möjlighet skulle enligt verket vara att upphäva 2 § and-

rå stycket andra punkten patentlagen. eftersom i så fall grunden för det av

kommittén föreslagna översättningskravet skulle falla bort. Som en ytterli-

gare lösning nämner verket den europeiska patentkonventionens reglering på denna punkt, nämligen att putentansökningar har verkan som nyhets-

hinder från prioritetsdagen utan att krav på uppfinningshöjd uppställs.

Prop. 1977/78:1 Del A 294

IHA6.5 Föredraganden

Såvitt gäller internationell patentansökans rättsverkan i Sverige är två

spörsmål av särskilt intresse. nämligen frågan om det skadeständsrättsliga skyddet under ansökningstiden och frågan om ansökningens verkan som nyhetshinder från en tidpunkt före det att ansökningen har publicerats av WIPO:s internationella byrå.

Beträtfande det skadeståndsrättsliga skyddet har kommittén föreslagit

att Sverige skall utnyttja den möjlighet som fördragsslutande stat har enligt samarbetskonventionen. nämligen att föreskriva att sådant skydd skall inträda först från den tidpunkt dä översättning till svenska har givits in till den svenska patentmyndigheten och gjorts allmänt tillgänglig av denna myndighet. Kommitténs förslag i den delen har inte blivit före mål för erinran under remissbehandlingen. Däremot har viss kritik riktats mot kommilténs förslag att offentliggörandet av internationell patentansökan genom patentmyndigheten skall anstå till dess översättning har givits in.

För egen del anser jag utt internationell patentansökan i princip bör få skadeständsrättsligt skydd i Sverige först från den tidpunkt då den svenska allmänheten fär tullgäng till ansökningen på svenska. Eden mån internationell patentansökan är avfattad på annat språk än svenska, bör därför som villkor för skadeståndsrättsligt skydd krävas att sökanden till den svenska patentmyndigheten har givit in översättning av den internationella patentunsökningen och att denna översättning har gjorts tillgänglig för envar.

Undantag härifrån bör dock kunna medges i vissa fall. Jag vill i detta sam-

manhang särskilt erinra om att sävitt gäller nationell svensk patentansökan annan handling än beskrivning och patentkrav f.n. får vara avfattad. förutom på svenska, även på danska eller norska (3 § patentkungörelsen). Enligt min mening bör samma princip i framtiden gälla också i fråga om internationell ansökan.

I fråga om den tidpunkt då en internationell patentansökan skall göras ullgänglig för envar vill jag anföra följande. När patent söks genom nationell patentansökan, föreligger skadeständsrättsligt skydd först för tiden etter det alt ansökningen har blivit allmänt tillgänglig enligt 22 § patentlagen. Om internationell patentansökan inte hälls tillgänglig enligt 22 § patentlagen förrän föreskriven översättning har kommit in till det svenska patentverket, leder detta till att ansökningens offentliggörande enligt nämnda paragraf får samma verkan i skadeständsrättsligt hänseende oberoende av om det rör sig om nationell eller internationell patentansökan. En sådan enhetlighet anser jag vara att föredra framför en ordning enligt vilken en in-

ternationell patentansökan som har kommit den svenska patentmyndighe-

ten tillhanda hålls allmänt tillgänglig så snart 18 månader har förflutit från den internationella ingivningsdagen eller, om prioritet åberopas, prioritetsdagen, även om inte föreskriven översättning har givits in. Det skadeständsrättsliga skyddet skulle då uppkomma när den senare inkomna över-

Prop. 1977/78:1 Del A 295

sättningen blir allmänt tillgänglig. Att låta offentliggörandet av internationell palentansökan anstå till dess att översättningen föreligger innebär visserligen att offentliggörandet i vissa fall fördröjs något i förhållande till om ingivna ansökningar tillhandahalls allmänheten så snart det är tillåtet enligt sumarbetskonventionen. Enligt konventionen får sålunda nationell patentmyndighet låta tredje man få del av internationell patentansökan sä snart

sökanden har givit in avskrift av ansökningen till denna myndighet. Den

fördröjning som härvid kan kommu i fråga anser Jag dock inte utgöra skäl för en ordning med skilda tidpunkter för offentliggörandet av ansökningen på originalspråket och otfentliggörandet av översättningen.

När det gäller internationell patentansökans verkan som nyhetshinder vill jag först framhålla att den internationella publiceringen genom WIPO:s

internationella byrå av sådan ansökan givetvis medför att innehållet i den

publicerade ansökningen anses som känt i förhållande till ansökningar — såväl nationella som internationella > som görs efter den dag då denna publicering äger rum. Eftersom enligt svensk rätt patent meddelas endast på uppfinning som är ny I förhållande ull vad som är känt före den dag då patent söks på ifrågavarande uppfinning, skall publicerad internationell patentansökaun beaktas vid prövning huruvida patent skall meddelas på grund av ansökan som görs efter dagen för den internationella publiceringen.

Som jag tidigare har nämnt skall innehållet i nationell patentansökan anses som känt redan från den dag då ansökningen gjordes. om ansökningen blir allmänt tillgänglig enligt 22 § patentlagen. Kommittén har inte ansett utt internationell publicering av internationell patentansökan skall medföra att innehället i den publicerade ansökningen utan vidare skall anses som känt redan från den internationella ingivningsdagen, dvs. I förhållande till

sädana ansökningar som görs efter den dag vilken gäller som internationell

ingivningsdag för ifrägavarande internationeHa ansökan men före den dag då den internationella publiceringen äger rum. Såvitt gäller internationell patentansökan har kommittén föreslagit att sådan ansökan skall få verkan som nyhetshinder i de fall som nu avses endast om sökanden har upptyllt vad som krävs för att ansökningen skall få fullföljas i Sverige. Kommittén har sälunda föreslagit att internationell patentansökan skall få sådan verkan endast om sökanden till patentverket har givit in översättning om säådan krävs och betalat föreskriven avgift.

Vid remissbehandlingen har uttryckts viss tvekan inför kommitténs förslag att internationell patentansökan i Sverige skall få verkan som nyhetshinder i de fall som nu avses endast om sökanden har iakttagit vad som krävs för att fullfölja ansökningen i Sverige.

I anledning härav vill jag först erinra om att sävitt avser nationella patentansökningar verkan som nyhetshinder enligt 2 § andra stycket andra punkten patentlagen tillkommer endast sådana ansökningar som inte har avskrivits eller avslagits innan de har blivit allmänt tillgängliga enligt 22 § patentlagen. När det nu är fråga om att tillerkänna internationell patentan-

Prop. 1977/78:1 Del A 296

sökan verkan som nyhetshinder i de fall som avses i 2 § andra stycket andra punkten patentlagen är det enligt min mening rimligt att som förutsätt-

ning för sådan verkan kräva att den internationella ansökningen har full-

följts till den svenska patentmyndigheten för prövning om patent kan med-

delas. Sådan prövning inleds först sedan sökanden har givit in översättning

av ansökningen till svenska och erlagt fastställd ansökningsavgft. Liksom kommittén anser jag att sökanden först sedan han har uppfyllt dessa villkor kan anses ha givit så klart uttryck för sin avsikt att låta ansökningen leda

till patent för Sverige att den bör få verkan som nyhetshinder i de fall som nu uvses.

Av nu angivna sköl biträder jag kommitténs förslag att som villkor för att

internationell patentansökan skall beaktas vid tillämpning av 2 § andra

stycket andra punkten patentlagen bör föreskrivas att sökanden har givit in sädan översättning och erlagt sådan avgift som krävs för att ansökningen skall anses fullföljd i Sverige. Jag vill i anslutning härull erinra om att villkören I svensk lagstiftning på denna punkt därmed i såk kommer att överensstämma med vad som gäller enligt den europeiska patentkonventionen.

För att internationell patentansökan som fullföljs vid det curopeiska pa-

tentverket skall få verkan som nyhetshinder gentemot sådana senare curopeiska patentansökningar som pes in innan den internationella patentansökningen publiceras av WIPO:s internationella byrå krävs nämligen att föreskriven översättning har ingivits till det europeiska patentverket och fastställd avuft har betalats. Jag ser en fördel också i en överensstämmelse mellan svensk rätt och den europeiska patentkonventionen i detta avseende.

11.17 Rättsverkan av europeiskt patent och europeisk patentansökan HA7ZA Den europeiska patentkonventionen

Enligt artikel 2 i den curopeiska patentkonventionen skall europeiskt pa-

tent i varje fördragsslutande stat för vilken det har meddelats ha samma verkan och regleras av samma bestämmelser som ett i den staten meddelat nationellt patent, om inte annat sägs i konventionen. En motsvarande bestämmelse finns I artikel 64, i vilken dock endast regleras den rätt som curopeiskt patent ger patenthavaren. Där föreskrivs sålunda att europeiskt patent i varje fördragsslutande stat för vilken det har meddelats skall ge putenthavaren samma rätt som ett i den staten meddelat nationellt patent. Denna rätt skall inträda från den dag då det europeiska patentverket publicerar kungörelse om att patentet har meddelats.

Fördragsslutande stat får emellertid i vissa fall föreskriva särskilda villkor för att europeiskt patent skall få rättsverkan I den staten. Om den text som avses ligga till grund för det europeiska patentverkets beslut att med-

Prop. 1977/78:1 Del A 297

dela patentet är avfattad på språk som inte är officiellt språk i viss fördragsslutande stat. får denna stat sålunda kräva att patentsökanden till den statens patentmyndighet ger in översättning av texten till statens officiella språk (art. 65). Denna stat får dessutom kräva att patentsökanden skall betala kostnaderna för publicering av översättningen. Översättningen skall ges in inom tre månader från det att det europeiska patentverket har under-

rättat sökanden om att verket är berett att meddela patent, om inte ifrågavarande stat medger längre frist. Fördragsslutande stat som har utnyttjat rätten att kräva översättning och avgift enligt vad nu sagts fär föreskriva

att om dessa villkor inte uppfylls, det europeiska patentet skall anses aldrig ha haft rättsverkan i denna stat.

Enligt den ordning som skall tilkimpas vid det europeiska patentverket

äger invändningsförfarandet rum först efter det att europeiskt patent har

meddelats. Detta förfarande kan leda till att det meddelade patentet förklaras gälla I ändrad avfattning. I fråga om rätt för fördragsslutande stat att i dylika fall kräva ingivande av översättning av den ändrade lydelsen och

betalning av avgift för publicering av denna översättning gäller samma be-

stämmelser som i fråga om det ursprungligen meddelade patentet (art. 65).

Såvitt gäller rättsverkan av europeisk patentansökan föreskrivs I artikel 66 att ansökan som har äsatts ingivningsdag skall, i ståt som har designerats i ansökningen, jämställas med nationell ansökan som i föreskriven ordning har gjorts i den staten. I förekommande fall gäller också den prioritet som har yrkats för den curopeiska patentansökningen.

Enligt artikel 67 skall europeisk patentansökan från den dag då den publiceras av det europeiska patentverket ge sökanden visst skydd under an-

sökningstiden i stal som var designerad när publiceringen ägde rum (s. k. provisoriskt skydd). Detta skydd skall vara detsamma som för tiden efter

det att europeiskt patent har meddelats. Fördragsslutande stat har emellertid rätt att begränsa skyddet för curopeisk patentansökan till det skydd som enligt den statens lag uppkommer för en icke prövad nationell patentansökan genom obligatorisk publicering av denna. Sökanden skall dock alltid ha rätt till en med hänsyn till omständigheterna skälig ersättning av den som har utnyttjat uppfinningen under omständigheter som enligt nationell lag i motsvarande fall skulle göra honom ansvarig för intrång i nationellt patent.

Fördragsslutande stat har vidare rätt att kräva översättning av patent-

kraven som villkor för provisoriskt skydd, om ansökningen vid det euro-

peiska patentverket handläggs på språk som inte är officiellt språk i den staten. Därvid kan föreskrivas att översättningen skall ges in till den nationella patentmyndigheten för att av denna hällas tillgänglig för allmänheten eller att översättningen skall tillställas den som utnyttjar uppfinningen i denna stat. Om översättningen skall ges in till den nationella patentmyn-

digheten. får staten föreskriva på vilket sätt översättningen skall hållas till-

gänglig för allmänheten. I stat som ställer upp krav på översättning upp-

Prop. 1977/78:1 Del A 298

kommer skydd för europeisk patentansökan från den dag då översättningcen har gjorts allmänt ullgänglig eller har tillställts utnyttjaren.

Enligt artikel 70.1 skall i fråga om curopeisk patentansökan eller europe-

iskt patent lydelsen på det språk som är eller har varit handläggningsspråk

vid det europeiska patentverket äga vitsord i varje fördragsslutande stat. Stat. som kräver översättning av curopeiskt patent eller europeisk patentansökan enligt de förut nämnda bestämmelserna. har emellertid möjlighet att tillerkänna översättningen vitsord före lydelsen på handläggningsspråket. i den män översättningen skulle medföra mera begränsat skydd än Ivdelsen på handläggningsspråket. Översättning får dock inte tillerkännas vitsord när det gäller talan om ogiltighet av europeiskt patent (art. 70.3).

Fördragsslutande stat som utnyttjar möjligheten att tillerkänna översättning vitsord framför lydelsen på handläggningsspråket måste ge patenthavaren eller putentsökanden rätt att ge in rättad översättning. Den rättade översättningen har dock inte rättsverkan förrän putenthavaren eller sökanden I fråga om denna översättning har iakttagit vad som i denna stat med stöd av konventionen föreskrivs som villkor för att den ursprungliga översättningen skall få rättsverkan. Fördragsslutande stat får medge föranvändarrätt för den som när rättelsen fär rättsverkan i god tro utnyttjade uppfinning I denna stat eller hade vidtagit väsentliga åtgärder för sådant utnyttjande, om utnyttjandet inte skulle innebära intrång i förhållande till ansökningen eller patentet enligt den förut gällande översättningen (art. 70.4).

IHAd7.2 Kommitten

Den curopeiska patentkonventionens bestämmelser om rättsverkan av europeiskt patent och europeisk patentansökan är i huvudsak tvingande för de fördragsslutande staterna. För att Sverige skall kunna tillträda konventionen mäste enligt kommittén I svensk rätt införas bestämmelser i detta avseende som i vart fall när det gäller sädana patent och patentansökningar överensstämmer med konventionen. Om kommitténs förslag till anpassning av nu gällande bestämmelser om rättsverkan av patent och putentansökaun till konventionens reglering genomförs. minskas behovet av särskild reglering rörunde rättsverkan av curopeiskt patent och europeisk patentansökan. Kommittén framhåller särskilt att den har föreslagit en anpassning tll konventionen av svensk rätt såvitt avser patenterbarhetsvillkoren och ogiltighetsgrunderna.

Kommittén anför att i fråga om europeiskt patent i den svenska lagstiftningen måste tas in en grundläggande bestämmelse av innebörd att europeiskt patent för Sverige skall ha samma rättsverkan som ett patent meddelat

av den svenska patentmyndigheten och även i övrigt följa samma bestäm-

melser som sådant patent. Såvitt gäller curopeiska patentansökningar måste enligt kommittén ges en föreskrift om att sådana ansökningar skall ha

Prop. 1977/78:1 Del A 299

samma rättsverkan som nationella patentansökningar. I den mån Sverige utnyttjar möjligheten att föreskriva särskilda villkor för att europeiskt paåtent eller europeisk patentansökan skall få rättsverkan i Sverige. måste enligt kommittén också uttryckliga bestämmelser härom tas in i den svenska lagstiftningen.

Kommittén anser det uppenbart utt Sverige bör utnyttja möjligheten att som villkor för att europeiskt patent skall få rättsverkan här I landet kräva

översättning till svenska av den text som ligger till grund för det europei-

ska patentverkets beslut att meddela patentet. Det måste enligt kommittén vara ett väsentligt intresse för svenskt näringsliv och svenska uppfinnare att I fråga om varje patent som gäller för Sverige den text som ligger till grund för patentet finns tillgänglig på svenska. Av denna anledning bör den ingivna Översättningen tryckas. lftersom patentverkets kostnader enligt beslut av riksdagen skall täckas av avgifter. anser kommittén att Sverige bör utnyttja även möjligheten att föreskriva skyldighet för patenthavaren att betala kostnaderna för tryckning av översättningen. Kommittén anmärker att enligt konventionen putentets rättsverkan dock inte får göras beroende av att översättningen har publicerats.

Även för viss rättsverkan av europeisk patentansökan, nämligen för uppkomsten av det s. k. provisoriska skyddet, fär Sverige ställa upp villkor om översättning. I detta fall får dock endast krävas översättning av patentkraven. Stat som kräver översättning far föreskriva i vilken ordning denna skall göras tillgänglig för allmänheten för att ansökningen skall få rättsverkan. Av hänsyn till svenskt näringsliv och svenska uppfinnare anser kommittén att Sverige bör utnyttja också denna möjlighet att kräva översättning. Översättningen bör alltid ges in till den svenska patentmyndighe-

ten för att av denna hållas allmänt tillgänglig. Provisoriskt skydd bör enligt

kommittén inträda först från den dag då patentmyndigheten har kungjort att översättning har inkommit.

Kommittén anser att om Sverige tillträder den europeiska patentkonventionen, större delen av de patent som gäller i Sverige kommer att med-

delas i form av curopeiskt patent. Om inte översättning krävs av curo-

peiska patent för Sverige, kommer därför enligt kommittén i framtiden endast en mindre del av patentlitteraturen rörande här gällande patenträtter att föreligga på svenska.

Kommittén anser vidare att Sverige bör utnyttja den rätt som konventionen ger fördragsslutande stat att i vissa fall låta översättning av den text

som ligger till grund för europeiskt patent och översättning av patentkrav i curopeisk patentansökan äga vitsord när det gäller att bestämma patent-

skyddets omfattning. Det måste nämligen enligt kommittén vara en väsent-

lig fördel för svenskt näringsliv att kunna bedöma omfattningen av det

skydd som europeiskt patent och europeisk patentansökan ger i Sverige med utgångspunkt från en svensk text. Kommittén anser vidare att om översättningen får vitsord i detta avseende, patenthavare och patentsökan-

Prop. 1977/78:1 Del A 300

de kommer att ha anledning att vinnlägga sig om en noggrann översättning.

Om översättning kan tillerkännas vitsord vid bestämmande av patent-

skyddets omfattning, måste enligt konventionen patentsökande och pa-

tenthavare ha rätt att rätta oriktig översättning. Sverige bör emellertid en-

ligt kommittén utnyttja möjligheten att under vissa omständigheter medge

föranvändarrätt för den som i förlitande på en oriktig översättning I god tro

har börjat att i Sverige utnyttja den uppfinning för vilken skydd har sökts eller vidtagit väsentliga åtgärder för sådant utnyttjande.

Skyddet under ansökningstiden innebär enligt svensk rätt att sökanden kan ha rätt till skadestånd av den som yrkesmässigt utnyttjar uppfinningen efter det att patentansökningen har blivit allmänt tillgänglig enligt 22 § patentlagen. För utnyttjande som sker innan utläggningen av ansökningen har kungjorts utgår dock skadestånd endast i form av ersättning för utnyttjandet av uppfinningen. om och i den mån sådan ersättning finnes skälig.

För tiden efter kungörandet om utläggningen gäller däremot samma skadeståndsansvar som vid intrång som sker efter det att patentet har medde-

lats. Enligt konventionen måste publicerad curopeisk patentansökan i fördragsslutande stat ge sökanden minst det skydd som uppkommer genom

obligatorisk publicering av icke prövad nationell patentansökan och under

alla förhållanden ge honom rätt till skälig ersättning för utnyttjande av uppfinningen.

Det offentliggörande som sker när en patentansökan blir allmänt tillgänglig enligt 22 § andra stycket patentlagen måste anses utgöra en sädan

obligatorisk publicering av icke prövad nationell ansökan som avses i kon-

ventionen. Frän och med att ansökningen har blivit allmänt tillgänglig enligt nämnda lagrum medför den rätt till skälig ersättning för utnyttjande av uppfinningen, under förutsättning att ansökningen leder till patent. Detta skydd motsvarar vad som krävs enligt konventionen. Kommittén föreslär därför att publicerad curopeisk patentansökan som omfattar Sverige skall ge summa skydd som svensk patentansökan som blivit allmänt tillgänglig men ännu inte har utlagts. Av nyss anförda skäl anser kommittén emellertid att skyddet bör inträda först från den dag då patentmyndigheten har

kungjort att översättning av patentkraven till svenska har kommit myndig-

heten till handa.

En viktig fråga i detta sammanhang anser kommittén vara hur patentskyddets omfattning skall bestämmas. Enligt 39 § patentlagen bestäms patentskyddets omfattning av patentkraven. För förståelse av patentkraven får ledning hämtas från beskrivningen med tillhörande ritningar. Bestämmelser med samma innehåll finns i artikel 69 i den curopeiska patentkonventionen.

Med hänsyn till att praxis i denna fråga skiljer sig avsevärt i de olika stater som kan förväntas tillträda konventionen har vid konventionen fogats ett särskilt protokoll angående tolkningen av denna artikel. Enligt detta protokoll får artikel 69 inte förstås sä att ett europeiskt patents skyddsom-

Prop. 1977/78:1 Del A 301

fång skall bestämmas genom en strikt bokstavstolkning av patentkraven och att beskrivning och ritningar får användas endast för att tolka oklarheter I patentkraven. Artikeln får inte heller förstås så att patentkraven endast tjänar som riktlinjer för att fastställa skyddsomfånget och att skyddet omfattar allt som en fackman som har studerat beskrivning och ritningar anser att patenthavaren har avsett att skydda. Artikeln skall enligt protokollet i stället ges en tolkning som ligger mellan dessa ytterligheter och som bereder patenthavaren ett skäligt skydd och samtidigt ger tredje man en rimlig säkerhet.

Beträffande bestämmandet av patentskyddets omfattning framhöll de nordiska patentkommittéerna i 1963 års betänkande att patentkraven inte

fick göras till föremål för någon bokstavstolkning men att man också måste beakta den rättsosäkerhet som oklara patentkrav leder till (NU 1963:6 s.

186). Både kommittéerna och föredragande departementschefen underströk vidare att patenthavaren inte fick begagna sig av oklarheter i patentkraven för att därigenom utvidga patentskyddet (prop. 1966:40 s. 151 f). I den mån beskrivning och ritningar tillgrips för att bestämma patentskyddets omfattning borde enligt departementschefen detta ske endast för att åstadkomma erforderlig precisering av de uttryckssätt som används i patentkraven.

Den ståndpunkt som svensk rätt får anses inta I tolkningsfrågan står enligt patentpolicykommittén i god överensstämmelse med konventionens ordalydelse och strider i och för sig inte mot vad som sägs 1 protokollet.

träder konventionen frångå den rättsuppfattning rörande tolkning av patentkrav som hittills har hävdats i svensk rätt. Kommittén anmärker emellertid att med hänsyn till att patentkravens ordalydelse tillmäts olika betydelse i de fördragsslutande staterna, det torde finnas viss risk att domstolar i olika stater kan komma till olika resultat när det gäller att avgöra omfattningen av det skydd som ett europeiskt patent ger. Olikheterna i praxis mellan de fördragsslutande staterna kan dock enligt kommittén förväntas bli mindre än som f.n. är fallet.

En särskild fråga uppkommer när det gäller europeisk patentansökans verkan som nyhetshinder. Enligt gällande rätt (2 § patentlagen) meddelas patent endast på uppfinning som är ny i förhållande till vad som har blivit

känt före dagen för patentansökningen. Som känt anses därvid allt som har

blivit allmänt tillgängligt. Vidare anses enligt 2 § andra stycket andra punkten patentlagen som känt även innehållet I patentansökningar som har

gjorts före nämnda dag, om dessa ansökningar sedermera blir allmänt till-

gängliga enligt 22 § patentlagen. Såvitt gäller verkan som nyhetshinder av

sådana tidigare ansökningar som nu nämnts föreslår kommittén inte någon

ändring. Den av kommittén föreslagna ändringen i 2 § andra stycket patentlagen innebär endast borttagande av kravet på uppfinningshöjd gent-

Prop. 1977/78:1 Del A 302

emot innehållet i tidigare gjorda men först senare offentliggjorda ansökningar.

För att den svenska lagstiftningen skall uppfylla konventionens krav på jämställdhet mellan curopeiska och nationella patentansökningar maste enligt kommittén curopeisk patentansökan få verkan som nyhetshinder motsvarande den som nationella patentansökningar har enligt 2 § andra stycket andra punkten patentlagen. Enligt kommittén bör detta ske genom att I patentlagen tas in en bestämmelse av innebörd att vid tillämpning av 2 5 andra stycket andra punkten patentlagen det curopeiska patentverkets publicering av europeisk patentansökan som omfattar Sverige skall jämställas med att en nationell patentansökan blir allmänt tillgänglig enligt 22 patentlagen.

HAd7.3 Remissyttrandena

Kommitténs förslag I fråga om rättsverkan av europeiskt patent och europeisk patentansökan har under remissbehandlingen berörts endast av Svenska industriens patentingenjörers förening och Skånes handelskammare. Föreningen har uttalat att kommitténs förslag såvitt gäller krav på