RÅ 1994 not 117

Not 117. Ansökan av Sabit A. m.fl. om resning i ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 3 december 1992 att avslå en ansökan av Sabit A. och Shukrije A. samt deras barn om uppehålls- och arbetstillstånd samt att avvisa familjen enligt 4 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529). Familjen förbjöds enligt 4 kap. 14 § samma lag att före viss tidpunkt återvända till Sverige utan tillstånd av verket. Makarna A. och barnen överklagade beslutet hos Utlänningsnämnden som i beslut den 27 december 1993 avslog överklagandet. Nämnden förbjöd familjen att under en tid av två år från nämndens beslut återvända till Sverige utan tillstånd av Invandrarverket. - Invandrarverket avslog i

beslut den 11 januari 1994 med tillämpning av 2 kap. 5 §

tredje stycket utlänningslagen en ny ansökan om

uppehållstillstånd jämte en begäran om inhibition. -

Familjen A. ansökte om resning samt begärde inhibition. -

Till stöd för ansökningen anförde de bl.a. följande. Sabit A. var svårt schizofren på grund av de serbiska myndigheternas behandling av honom. Han var fullständigt skräckslagen inför tanken att tvingas återvända till hemlandet och hans sjukdom hade medfört att han inte kunde kontrollera denna skräck. Detta innebar i sin tur att han gjorde plötsliga och oberäkneliga aggressiva utfall mot hustrun, barnen och andra i hans omgivning. En förnyad konfrontation mellan Sabit A. och den serbiska polismyndigheten skulle otvivelaktigt framkalla dessa våldsamma och sjukliga utbrott mot myndigheten. Med tanke på hur polismyndigheten tidigare hade behandlat Sabit A. var det i stället högst sannolikt att det skulle bli fråga om förnyad misshandel och tortyr vilket skulle betyda ett omedelbart hot mot hans liv. - Till följd av den utredning som gjorts angående Sabit A:s hälsotillstånd och då det hade varit frågan om en upprepad systematisk misshandel och tortyr utförd av de serbiska myndigheterna kunde detta inte rubriceras på något annat sätt än förföljelse i enlighet med 3 kap. 2 § utlänningslagen. Sabit A. och hans familj var därför att betrakta som flyktingar. I vart fall kunde familjen inte återvända till sitt hemland på grund av de politiska förhållandena där. - Det hävdades att

Utlänningsnämnden gjort sig skyldig till uppenbart

lagstridig rättstillämpning och att nämnden därvid tolkat

de på området gällande materiella reglerna på ett klart

oriktigt sätt. - Regeringsrätten (1994-02-25, M. Sjöberg, Bouvin, von Bahr): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Sökandena, som i allt väsentligt åberopat de omständigheter som har varit föremål för Utlänningsnämndens bedömning, har inte visat att det föreligger skäl för resning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen. (fd I 1994-02-15, Clementz)

*REGI

*INST