RÅ 1994 not 130
Not 130. Ansökan av Bertram B. om resning i mål ang.
eftertaxering för inkomst år 1983, m.m. - Länsskattemyndigheten i Västmanlands län yrkade att
Bertram B. bl.a. skulle eftertaxeras för taxeringsåret
1983. - Länsrätten i Västmanlands län (1988-02-25): Länsrätten har tidigare denna dag prövat länsskattemyndighetens besvär över 1983 års taxeringar. - Länsrätten finner att förutsättning för eftertaxering föreligger då Bertram B., genom att i sina deklarationer inte redovisa ifrågavarande ersättningar och banktillgodohavanden, har lämnat sådana oriktiga meddelanden som utgör förutsättning för eftertaxering. Den skatt som inte påförts är inte att anse som ringa. Ansökan skall därför bifallas. - Bertram B. har dessutom lämnat sådana oriktiga uppgifter som medför att grund för att påföra skattetillägg för resp. taxeringsår föreligger enligt 116 a § taxeringslagen. Skäl för eftergift har inte framkommit. Länsskattemyndighetens yrkande skall därför bifallas även i denna del. - Vidkommande härefter Bertram B:s yrkande om avdrag för kostnader hänförliga till åren 1974-1982 gör länsrätten följande bedömning. - Enligt bestämmelserna i 41 § kommunalskattelagen skall beträffande annan inkomst än inkomst av fastighet eller rörelse utgift eller omkostnad anses belöpa på det beskattningsår varunder utgiften betalts eller omkostnaden ägt rum. - De arvoden Bertram B. uppbar under 1981 och 1982 utgjorde ersättning för tillfälliga konsultuppdrag. Dessa inkomster är till sin natur hänförliga till inkomstslaget tjänst. Inkomstslaget tjänst redovisas enligt kontantprincipen. Avdrag kan således inte medges för kostnader som belöper på tid före de år inkomsterna blivit tillgängliga för lyftning. I praxis (se RÅ 1959 ref. 23 och R 75 1:33) har avsteg gjorts från kontantprincipen om kostnad uppkommit under visst beskattningsår men blivit avdragsgill först under ett senare beskattningsår. - Bertram B. har angående sitt yrkande om avdrag för de kostnader som varit förenade med uppdragens utförande, dels angivit att de totala
kostnaderna för perioden 1974-1982 uppgått till 100 000 kr
varav direkta utlägg om 75 000 kr och dels att dessa
fördelat sig jämnt över åren. Uppgiften om kostnadernas
storlek stöds genom intyg av uppdragsgivaren. - Bertram B.
har emellertid inte kunnat förete något underlag i form av
verifikationer, kvitton eller dylikt till stöd för sitt
yrkande, förutom nämnda intyg. Länsrätten finner lika med
länsskattemyndigheten att det är troligt att han fått
vidkännas vissa kostnader och att dessa i brist på
tillförlitlig utredning kan uppskattas till skäliga
5 000 kr vid vardera taxeringen för år 1982 och 1983. I den
mån Bertram B. haft avdragsgilla kostnader för inkomståren
1974-1980 har han varit oförhindrad att yrka avdrag för
dessa vid 1975-1981 års taxeringar. Något avdrag för
kostnader hänförliga till tidigare år kan således enligt
vad som ovan upptagits inte medges vid nu aktuella
taxeringar. - I besvär hos kammarrätten yrkade Bertram B. i
första hand att kammarrätten skulle nedsätta eftertaxeringarna för taxeringsåren 1982 och 1983 med 50 000 kr för vart och ett av åren. I andra hand yrkade han att eftertaxeringarna för år 1983 skulle nedsättas med 100 000 kr. I tredje hand yrkade han att eftertaxeringarna för taxeringsåren 1982 och 1983 skulle nedsättas med 37 000 kr för vart och ett av åren. Beträffande 1982 års taxering vidhöll han sitt yrkande om beräkning för ackumulerad inkomst för det fall kammarrätten helt eller delvis skulle bifalla hans första- eller tredjehandsyrkande. Bertram B. anförde bl.a. följande. Han hade haft kostnader som uppgått till 100 000 kr varav 75 000 kr utgjorts av direkta utlägg, för konsultuppdragens utförande. Kostnaderna hade varit jämnt fördelade över åren 1972-1982. Av den ersättning han erhållit hade 100 000 kr avsett ersättning för dessa kostnader enligt verifikationer han lämnat som underlag för utbetalningarna, vilket framgick av tidigare ingivit intyg från hans uppdragsgivare. - Kammarrätten i Stockholm (1989-10-13): Kammarrätten delar länsrättens bedömning att Bertram B., på grund av att kontantprincipen skall tillämpas i inkomstslaget tjänst, inte kan medges avdrag för kostnader han haft tidigare beskattningsår. Vad gäller beskattningsåren 1981 och 1982 måste kostnaderna i brist på utredning uppskattas. Anledning saknas till antagande att Bertram B. haft avdragsgilla kostnader överstigande av länsrätten uppskattade belopp. Vid denna utgång saknar kammarrätten anledning pröva yrkandet om tillämpning av lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst. - Kammarrätten lämnar besvären utan bifall. - Sedan Bertram B. fullföljt talan mot kammarrättens dom beslöt Regeringsrätten den 4 december 1990 att inte meddela prövningstillstånd i följd varav kammarrättens dom skulle stå fast. - I ansökningen yrkade Bertram B., såsom han slutligen bestämde sin talan, att Regeringsrätten skulle nedsätta det eftertaxerade beloppet för år 1983 med 33 900 kr (154 00-120 500) samt nedsätta underlaget för skattetillägg med motsvarande belopp. Han yrkade vidare att få ersättning för ombudskostnader i målet med 14 685 kr. Till stöd för ansökningen om resning anförde han bl.a. följande. Den eftertaxerade inkomsten, 21 750 USD, hade uppburits i maj 1982, varför den hade bort omräknas efter en växelkurs om 5,771 kr i stället för 7,3286 kr. Uppgiften om att betalningen uppburits i maj 1982 lämnades redan i länsrätten. Varken länsrätten eller kammarrätten hade beaktat uppgiften, varför det förekommit fel vid ärendets handläggning. - Riksskatteverket tillstyrkte bifall till ansökningen. - Regeringsrätten 1994-03-02, M. Sjöberg, Bouvin, Berglöf, von Bahr, Lindstam): Skälen för Regeringsrättens avgörande. I sin ansökan om eftertaxering av Bertram B. avseende taxeringsåret 1983 (1982 års inkomster) har taxeringsintendenten angett att Bertram B. i sin deklaration utelämnat ett belopp om 159 397 kr, som
utgjorde arvode för vissa konsulttjänster och som satts in
på konto i en schweizisk bank. Av ansökningen framgår inte
att beloppet utgjorde ett från 21 750 USD omräknat belopp
och än mindre vilken kurs som använts vid omräkningen.
Bertram B., som i skatteprocessen biträddes av ombud, en
advokat, riktade inga invändningar mot det i svensk valuta
angivna beloppet som sådant. Varken länsrätten eller
kammarrätten kan vid sådant förhållande lastas för att
frågan om tillämplig växelkurs inte togs upp i processen.
Något fel som begåtts av domstolarna och som kan läggas
till grund för resning föreligger därför inte. - Enligt
Regeringsrättens uppfattning ger handlingarna i målet inte
något säkert besked om med vilket belopp, uttryckt i
svenska kronor, som Bertram B. bort beskattas i anledning
av att han under år 1982 lyft eller kunnat lyfta det belopp
som betalats in på ifrågavarande konto. Även om omräkningen
till svensk valuta skulle ha skett efter en för hög kurs
och därmed lett till att det eftertaxerade beloppet blivit
för högt, finner Regeringsrätten att följande bör beaktas.
Frågan om växelkursen har uppmärksammats av den advokat som
biträdde Bertram B. under förundersökning i ett brottmål
som avsåg bl.a. de i detta mål aktuella frågorna. Advokaten
har nämligen i en skrivelse den 12 april 1985 till
länsåklagaren efterlyst en redogörelse för vilken kurs som
använts vid omräkning från dollar till kronor och hur denna
blivit framtagen. Eftersom frågan alltså kommit upp
tidigare hade den kunnat tas upp av Bertram B. i länsrätten
och kammarrätten, där han företräddes av samma advokat
eller en advokat från samma advokatbyrå, och prövats i
skatteprocessen. Sedan taxeringsintendenten ansökt om
eftertaxering av Bertram B. överlämnade åklagaren
skrivelsen om omräkningen till intendenten för kännedom.
Oaktat taxeringsintendenten således blivit uppmärksammad på
frågan får ansvaret för att den inte tagits upp i
skatteprocessen huvudsakligen läggas på Bertram B. Vid
sådant förhållande och med beaktande av omständigheterna i
övrigt i målet finner Regeringsrätten att skäl för resning
inte föreligger. - Enligt 4 § lagen (1989:479) om
ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m.
får ersättning beviljas endast till den del det är oskäligt
att kostnaderna bärs av den skattskyldige med hänsyn till
samtliga de faktorer som anges i paragrafen. Regeringsrätten finner att det inte är oskäligt att kostnaderna i resningsmålet bärs av Bertram B. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen om resning och yrkandet om ersättning för kostnader i resningsmålet. (fd I 1994-02-08, Holmström)