RÅ 1994 not 130

Not 130. Ansökan av Bertram B. om resning i mål ang.

eftertaxering för inkomst år 1983, m.m. - Länsskattemyndigheten i Västmanlands län yrkade att

Bertram B. bl.a. skulle eftertaxeras för taxeringsåret

1983. - Länsrätten i Västmanlands län (1988-02-25): Länsrätten har tidigare denna dag prövat länsskattemyndighetens besvär över 1983 års taxeringar. - Länsrätten finner att förutsättning för eftertaxering föreligger då Bertram B., genom att i sina deklarationer inte redovisa ifrågavarande ersättningar och banktillgodohavanden, har lämnat sådana oriktiga meddelanden som utgör förutsättning för eftertaxering. Den skatt som inte påförts är inte att anse som ringa. Ansökan skall därför bifallas. - Bertram B. har dessutom lämnat sådana oriktiga uppgifter som medför att grund för att påföra skattetillägg för resp. taxeringsår föreligger enligt 116 a § taxeringslagen. Skäl för eftergift har inte framkommit. Länsskattemyndighetens yrkande skall därför bifallas även i denna del. - Vidkommande härefter Bertram B:s yrkande om avdrag för kostnader hänförliga till åren 1974-1982 gör länsrätten följande bedömning. - Enligt bestämmelserna i 41 § kommunalskattelagen skall beträffande annan inkomst än inkomst av fastighet eller rörelse utgift eller omkostnad anses belöpa på det beskattningsår varunder utgiften betalts eller omkostnaden ägt rum. - De arvoden Bertram B. uppbar under 1981 och 1982 utgjorde ersättning för tillfälliga konsultuppdrag. Dessa inkomster är till sin natur hänförliga till inkomstslaget tjänst. Inkomstslaget tjänst redovisas enligt kontantprincipen. Avdrag kan således inte medges för kostnader som belöper på tid före de år inkomsterna blivit tillgängliga för lyftning. I praxis (se RÅ 1959 ref. 23 och R 75 1:33) har avsteg gjorts från kontantprincipen om kostnad uppkommit under visst beskattningsår men blivit avdragsgill först under ett senare beskattningsår. - Bertram B. har angående sitt yrkande om avdrag för de kostnader som varit förenade med uppdragens utförande, dels angivit att de totala

kostnaderna för perioden 1974-1982 uppgått till 100 000 kr

varav direkta utlägg om 75 000 kr och dels att dessa

fördelat sig jämnt över åren. Uppgiften om kostnadernas

storlek stöds genom intyg av uppdragsgivaren. - Bertram B.

har emellertid inte kunnat förete något underlag i form av

verifikationer, kvitton eller dylikt till stöd för sitt

yrkande, förutom nämnda intyg. Länsrätten finner lika med

länsskattemyndigheten att det är troligt att han fått

vidkännas vissa kostnader och att dessa i brist på

tillförlitlig utredning kan uppskattas till skäliga

5 000 kr vid vardera taxeringen för år 1982 och 1983. I den

mån Bertram B. haft avdragsgilla kostnader för inkomståren

1974-1980 har han varit oförhindrad att yrka avdrag för

dessa vid 1975-1981 års taxeringar. Något avdrag för

kostnader hänförliga till tidigare år kan således enligt

vad som ovan upptagits inte medges vid nu aktuella

taxeringar. - I besvär hos kammarrätten yrkade Bertram B. i

första hand att kammarrätten skulle nedsätta eftertaxeringarna för taxeringsåren 1982 och 1983 med 50 000 kr för vart och ett av åren. I andra hand yrkade han att eftertaxeringarna för år 1983 skulle nedsättas med 100 000 kr. I tredje hand yrkade han att eftertaxeringarna för taxeringsåren 1982 och 1983 skulle nedsättas med 37 000 kr för vart och ett av åren. Beträffande 1982 års taxering vidhöll han sitt yrkande om beräkning för ackumulerad inkomst för det fall kammarrätten helt eller delvis skulle bifalla hans första- eller tredjehandsyrkande. Bertram B. anförde bl.a. följande. Han hade haft kostnader som uppgått till 100 000 kr varav 75 000 kr utgjorts av direkta utlägg, för konsultuppdragens utförande. Kostnaderna hade varit jämnt fördelade över åren 1972-1982. Av den ersättning han erhållit hade 100 000 kr avsett ersättning för dessa kostnader enligt verifikationer han lämnat som underlag för utbetalningarna, vilket framgick av tidigare ingivit intyg från hans uppdragsgivare. - Kammarrätten i Stockholm (1989-10-13): Kammarrätten delar länsrättens bedömning att Bertram B., på grund av att kontantprincipen skall tillämpas i inkomstslaget tjänst, inte kan medges avdrag för kostnader han haft tidigare beskattningsår. Vad gäller beskattningsåren 1981 och 1982 måste kostnaderna i brist på utredning uppskattas. Anledning saknas till antagande att Bertram B. haft avdragsgilla kostnader överstigande av länsrätten uppskattade belopp. Vid denna utgång saknar kammarrätten anledning pröva yrkandet om tillämpning av lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst. - Kammarrätten lämnar besvären utan bifall. - Sedan Bertram B. fullföljt talan mot kammarrättens dom beslöt Regeringsrätten den 4 december 1990 att inte meddela prövningstillstånd i följd varav kammarrättens dom skulle stå fast. - I ansökningen yrkade Bertram B., såsom han slutligen bestämde sin talan, att Regeringsrätten skulle nedsätta det eftertaxerade beloppet för år 1983 med 33 900 kr (154 00-120 500) samt nedsätta underlaget för skattetillägg med motsvarande belopp. Han yrkade vidare att få ersättning för ombudskostnader i målet med 14 685 kr. Till stöd för ansökningen om resning anförde han bl.a. följande. Den eftertaxerade inkomsten, 21 750 USD, hade uppburits i maj 1982, varför den hade bort omräknas efter en växelkurs om 5,771 kr i stället för 7,3286 kr. Uppgiften om att betalningen uppburits i maj 1982 lämnades redan i länsrätten. Varken länsrätten eller kammarrätten hade beaktat uppgiften, varför det förekommit fel vid ärendets handläggning. - Riksskatteverket tillstyrkte bifall till ansökningen. - Regeringsrätten 1994-03-02, M. Sjöberg, Bouvin, Berglöf, von Bahr, Lindstam): Skälen för Regeringsrättens avgörande. I sin ansökan om eftertaxering av Bertram B. avseende taxeringsåret 1983 (1982 års inkomster) har taxeringsintendenten angett att Bertram B. i sin deklaration utelämnat ett belopp om 159 397 kr, som

utgjorde arvode för vissa konsulttjänster och som satts in

på konto i en schweizisk bank. Av ansökningen framgår inte

att beloppet utgjorde ett från 21 750 USD omräknat belopp

och än mindre vilken kurs som använts vid omräkningen.

Bertram B., som i skatteprocessen biträddes av ombud, en

advokat, riktade inga invändningar mot det i svensk valuta

angivna beloppet som sådant. Varken länsrätten eller

kammarrätten kan vid sådant förhållande lastas för att

frågan om tillämplig växelkurs inte togs upp i processen.

Något fel som begåtts av domstolarna och som kan läggas

till grund för resning föreligger därför inte. - Enligt

Regeringsrättens uppfattning ger handlingarna i målet inte

något säkert besked om med vilket belopp, uttryckt i

svenska kronor, som Bertram B. bort beskattas i anledning

av att han under år 1982 lyft eller kunnat lyfta det belopp

som betalats in på ifrågavarande konto. Även om omräkningen

till svensk valuta skulle ha skett efter en för hög kurs

och därmed lett till att det eftertaxerade beloppet blivit

för högt, finner Regeringsrätten att följande bör beaktas.

Frågan om växelkursen har uppmärksammats av den advokat som

biträdde Bertram B. under förundersökning i ett brottmål

som avsåg bl.a. de i detta mål aktuella frågorna. Advokaten

har nämligen i en skrivelse den 12 april 1985 till

länsåklagaren efterlyst en redogörelse för vilken kurs som

använts vid omräkning från dollar till kronor och hur denna

blivit framtagen. Eftersom frågan alltså kommit upp

tidigare hade den kunnat tas upp av Bertram B. i länsrätten

och kammarrätten, där han företräddes av samma advokat

eller en advokat från samma advokatbyrå, och prövats i

skatteprocessen. Sedan taxeringsintendenten ansökt om

eftertaxering av Bertram B. överlämnade åklagaren

skrivelsen om omräkningen till intendenten för kännedom.

Oaktat taxeringsintendenten således blivit uppmärksammad på

frågan får ansvaret för att den inte tagits upp i

skatteprocessen huvudsakligen läggas på Bertram B. Vid

sådant förhållande och med beaktande av omständigheterna i

övrigt i målet finner Regeringsrätten att skäl för resning

inte föreligger. - Enligt 4 § lagen (1989:479) om

ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m.

får ersättning beviljas endast till den del det är oskäligt

att kostnaderna bärs av den skattskyldige med hänsyn till

samtliga de faktorer som anges i paragrafen. Regeringsrätten finner att det inte är oskäligt att kostnaderna i resningsmålet bärs av Bertram B. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen om resning och yrkandet om ersättning för kostnader i resningsmålet. (fd I 1994-02-08, Holmström)

*REGI

*INST