RÅ 1994 not 131

Not 131. Ansökan av Murshed A. om resning i ett ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk överlämnade genom skrivelse den 30 juli 1991 en asylansökan av Murshed A. till regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet). I beslut den 4 februari 1993 avslog regeringen (Kulturdepartementet) hans ansökan om uppehållstillstånd m.m. samt avvisade honom enligt 4 kap. 1 § första stycket 2. utlänningslagen (1989:529) med förbud att under viss tid återvända till Sverige utan tillstånd av Invandrarverket. Regeringen fann därvid att Murshed A. inte var att anse som flykting enligt 3 kap. 1 § 1. utlänningslagen och att han inte heller anfört sådana omständigheter som avses i 3 kap. 1 § 3. samma lag. Regeringen fann enligt beslutet att Murshed A. i och för sig omfattades av förordningen (1991:1999) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden. Då Murshed A. själv försvårat utredningen genom påståenden angående sin inresa och visering till Sverige och därigenom bidragit till tidsutdräkten förelåg enligt regeringen särskilda skäl att inte tillämpa nämnda förordning, trots att Murshed A. vistats lång tid i Sverige. - I ansökningen yrkade Murshed A. att Regeringsrätten skulle bevilja resning i det av regeringen avgjorda ärendet och att vidare verkställighetsåtgärder skulle inhiberas. Han yrkade också att Regeringsrätten skulle bevilja honom allmän rättshjälp i resningsmålet. - Till stöd för ansökningen anförde han i huvudsak följande. Rättstillämpningen i regeringens beslut stred uppenbart mot lag. Han hade bl.a. hävdat att han var föremål för en rättslig process i sitt hemland Bangladesh där han falskeligen anklagats för påstådd brottslighet. I en rapport från Svenska ambassaden i Dhaka konstaterades att de av honom inlämnade dokumenten syntes vara trovärdiga och att det av honom åberopade målet existerade samt att han vid sin återkomst riskerade livstids fängelsestraff. Han var därför att betrakta som flykting och skulle enligt utlänningslagens bestämmelser rätteligen ha erhållit uppehålls och arbetstillstånd m.m. Enligt regeringsbeslutet skulle vidare hans påståenden angående inresan ha försvårat utredningen. Han hade vid de första poliskontakterna berättat att affärsviseringen endast hade inför skaffats för att möjliggöra resan till Sverige. Hans verkliga avsikt

hade varit att i Sverige söka politisk asyl. Någon

utredning beträffande viseringen hade, såvitt var känt för

honom, aldrig gjorts. Att han vid inresan använt

affärsvisering kunde således på intet sätt ha försvårat ut

redningen i ärendet. Påståendet att han själv skulle ha

bidragit till tidsutdräkten var därför helt grundlöst och

därmed fanns inte heller särskilda skäl för att inte

tillämpa förordningen om uppehållstillstånd i vissa

utlänningsärenden. - Regeringsrätten förordnade den 20 juli

1993 att regeringen skulle avge yttrande i målet och att

vidare åtgärder för verkställighet av den beslutade

avvisningen inte fick företas i avbidan på slutligt beslut

i resningsmålet. - Regeringsrätten (1994-03-02, M. Sjöberg, Brink, Bouvin, Berglöf, von Bahr): Skälen för