RÅ 1994 not 19
Not 19. Överklagande av Riksskatteverket av ett
förhandsbesked ang. inkomst- och förmögenhetsskatt. - I en ansökan om förhandsbesked frågade A om vissa angivna
försäkringar var att anse som kapitalförsäkringar enligt svensk skattelagstiftning. - Skatterättsnämnden
(1993-06-24, Sandström, ordf., Wingren, Armholt, Lindström, Nord, Qwerin, Rosen, Virin): Förhandsbesked. Oavsett enligt vilken av de tre offerterna avtalet tecknas medför inte de ifrågavarande avtalsvillkoren ("Death Benefit",
"Withdrawals" och "Switching") att avtalet vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen skall behandlas som annat än ett avtal om livförsäkring (kapitalförsäkring). - Motivering. A avser att ingå ett avtal av unit linked-typ med ett försäkringsföretag som bedriver verksamhet på Isle of Man. Enligt avtalet skall A till företaget betala in ett engångsbelopp för placering i en viss fond. Avtalet ger A möjlighet att årligen lyfta upp till 10 procent av
innestående belopp liksom att byta fond. Vid dödsfall utbetalas värdet av de fondandelar som försäkringsföretaget innehar för A:s räkning eller alternativt - om det beloppet är högre - ett belopp motsvarande 101 procent, 110 procent eller 120 procent av det investerade beloppet. A frågar om avtalet i skattehänseende skall behandlas som ett avtal om livförsäkring (kapitalförsäkring). Någon
försäkringsrättslig definition av begreppet livförsäkring finns inte. Klart är att det måste föreligga ett moment av riskåtagande från försäkringsgivarens sida (jfr NJA 1966 s. 187). Däremot är det inte lika klart om begreppet livförsäkring skall kopplas till de förutsättningar som gäller för att i Sverige bedriva försäkringsrörelse. Vad gäller svenska försäkringsbolags egna unit linked-produkter har i tillståndsgivningen - utifrån den s.k.
sundhetsprincipen - ställts krav på en risknivå om minst 5 procent (jfr prop. 1989/90:34 s. 42 och prop 1992/93:257 s. 106 f.). - Efter en lagändring 1990 (SFS 1990:813) kan ett svenskt försäkringsbolag under vissa förutsättningar medverka i marknadsföringen här av utländska
försäkringsföretags "försäkringar avseende risker" (1 a § lagen /1950:272/ om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige). Ett av kraven för tillstånd är att verksamheten inte bedöms vara oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet. Regeringen har funnit att det kravet inte hindrar att en utländsk "försäkring" med lägre riskinnehåll än 5 procent
marknadsförs av ett svenskt försäkringsbolag. - I
regeringens beslut hänvisas bl.a. till att de ifrågavarande produkterna i försäkringsgivarens hemländer ansetts vara försäkringar och att sådana försäkringar kan förmedlas
genom en svensk försäkringsmäklare. Regleringen på området får anses innebära att produkterna vid tillämpning av bl.a. lagen om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige och lagen (1989:508) om
försäkringsmäklare skall anses som "försäkringar" (för ett svenskt försäkringsbolags del synes därmed en förmedling av produkter av detta slag ligga inom ramen för
försäkringsrörelsen; jfr 1989/90:NU22 Bilaga 3 s. 17 ff.). Det i ärendet aktuella avtalet (i dess alternativa
utformningar) har av Finansinspektionen ansetts vara ett avtal om livförsäkring. - Enligt nämndens mening saknas stöd för att vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen ge försäkringsbegreppet en avvikande innebörd. För det
aktuella ärendets del innebär detta att det begränsade riskinnehållet inte hindrar att det avtal som A avser att ingå också i skattehänseende - oavsett enligt vilken offert avtalet tecknas - betraktas som ett avtal om livförsäkring (kapitalförsäkring). Möjligheten att lyfta belopp eller att byta fond leder inte heller till att avtalet skall ses som annat än ett avtal om livförsäkring. - I överklagandet yrkade Riksskatteverket att den i ansökan angivna
försäkringen enligt offert A inte borde anses som en kapitalförsäkring enligt svensk skattelagstiftning. - Till stöd för sin talan anförde Riksskatteverket bl.a. följande. Begreppet livförsäkring torde enligt allmänt språkbruk förknippas med ett inte obetydligt riskinnehåll. Så hade Finansinspektionen sökt upprätthålla ett krav på en
risknivå om minst 5 procent utifrån den s.k.
sundhetsprincipen. Statsmakterna hade också uppmuntrat försäkringssparande genom gynnsamma regler i
skattehänseende. För att upprätthålla skillnaden mot
ordinärt banksparande borde det därför rimligen ställas krav på ett påtagligt riskåtagande från försäkringsgivarens sida. Riksskatteverket vidhöll att ett riskmoment om endast 1 procent var alltför obetydligt för att fylla någon
egentlig försäkringsfunktion. Regeringen hade genom
beslutet den 10 september 1992 inte tagit ställning till försäkringsbegreppet som sådant utan endast prövat huruvida förmedling av vissa utländska försäkringar skulle vara oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet. Själva begreppet livförsäkring borde bedömas utifrån svensk uppfattning. Risken var annars att en "livförsäkring" med inget eller endast ett symboliskt riskinslag kunde komma att accepteras i Sverige endast därför att
försäkringsformen godtogs utomlands. - A förklarade att han inte hade något att invända mot Riksskatteverkets besvär. - Regeringsrätten (1994-01-17, Björne, Brink, Wadell, Werner, Ragnemalm) delade Skatterättsnämndens uppfattning och fastställde förhandsbeskedet. (fd III 1993-12-15, Sundberg)