RÅ 1994 not 207
Ansökan av Skender M. m.fl. om resning i ärende ang. uppehållstillstånd m.m
Not 207. Ansökan av Skender M. m.fl. om resning i ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk avslog den 27 maj 1993 ansökningar av Skender M., Servete M. samt deras fyra barn om uppehållstillstånd m.m. samt avvisade
dem enligt 4 kap. 1 § första stycket 2. utlänningslagen
(1989:529) med förbud att före viss tidpunkt återvända till
Sverige utan tillstånd av verket. Familjen M. överklagade
beslutet. I beslut den 28 februari 1994 avslog
Utlänningsnämnden överklagandet. - Skender och Servete M.
samt barnen ansökte om resning och yrkade att
Regeringsrätten skulle undanröja Utlänningsnämndens beslut.
Deras ombud Thomas Danielsson åberopade ett
substitutionsförordnande och yrkade ersättning enligt
rättshjälpslagen. - Till stöd för sin ansökan anförde
familjen M. i huvudsak följande. Utlänningsnämnden
konstaterade i sina beslutsskäl att Skender M. fått sin
passhandling förlängd vid polismyndigheten i Pec den 2 juni
1992, dvs. mellan det datum han själv uppgivit sig ha
blivit arresterad för olaga vapeninnehav och fram till dess
han erhöll kallelse till rättegång den 16 juni 1992. Vad
nämnden anfört om att Skender M. skulle ha varit arresterad
den 2 juni 1992 var felaktigt. Han hade genom hela
utredningen anfört att han varit arresterad från den 25 maj
till den 28 maj 1992. Således var han frigiven den 2 juni
1992. Nämndens beslut hade således fattats på helt
felaktiga grunder. - Regeringsrätten (1994-03-28, Brink, Werner, Swartling): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Det uttalande av Utlänningsnämnden som Skender M. vänder sig mot i resningsansökningen synes inte kunna ges annan innebörd än att nämnden konstaterar att förnyelsen av passet har ägt rum i tiden mellan arresteringen i maj och rättegångsdagen i juni 1992. Uttalandet innebär således inte att Skender M. skulle ha sagt att han var arresterad just vid tidpunkten för passförnyelsen. Vad nämnden anfört ger följaktligen inte stöd för Skender M:s påstående att nämndens beslut fattats på felaktiga grunder. Något skäl för resning har inte visats föreligga. - Den rättshjälp genom offentligt biträde som beviljats familjen M. i avvisningsärendet omfattar inte en ansökan om resning i ärendet (jfr RÅ 1990 ref. 86). Thomas Danielsson är därför inte på grund av det åberopade substitutionsförordnandet berättigad till ersättning enligt rättshjälpslagen. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen om resning samt yrkandet om ersättning enligt rättshjälpslagen. (fd III 1994-03-23, Schön-Engqvist)