RÅ 1994 not 274
Ansökan av Christina S.-T. om rättsprövning av beslut att anta detaljplan
Not 274. Ansökan av Christina S.-T. om rättsprövning av beslut att anta detaljplan. - Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet, 1992-06-25) avslog Christina S.-T:s överklagande av Länsstyrelsens i Stockholms län beslut den 30 oktober 1989, varigenom Christina S.-T. vägrades bygglov på Hägersten 2:8 inom stadsdelen Hägersten i Stockholms kommun samt hennes överklagande av länsstyrelsens beslut den 4 januari 1990, varigenom detaljplanen för Eolshällsområdet inom stadsdelen Hägersten fastställdes. - Christina S.-T. yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva regeringens beslut att anta detaljplanen och inte bevilja henne begärt bygglov. Till stöd för sin talan anförde hon i huvudsak följande.
Handläggningen av ärendet om bygglov för att få återuppföra
de nedbrunna husen stred mot plan- och bygglagens
regelsystem och den praxis som gällde för handläggning av
bygglov. Detta framgick även av de uttalanden som
länsstyrelsen gjort som tillsynsmyndighet över
byggnadsnämnden. Byggnadsnämndens beslut att avslå ansökan
om bygglov hade motiverats med att enligt den då pågående
detaljplaneutredningen det aktuella området skulle avsättas
som allmän plats, natur. Det måste anses strida mot
plan- och bygglagen att motivera avslaget med vad som
föreslogs i ett pågående planarbete som inte vunnit laga
kraft. Eftersom samtliga byggnader som tillstånd sökts för
redan fanns när gällande plan fastställdes kunde inte
återuppbyggandet anses strida mot planen. Nämndens
ledamöter hade inte haft den insikt i ärendet som lagen
föreskrev. Även länsstyrelsen och regeringen gjorde fel
genom att vid bedömningen av bygglovet inte utgå från
gällande planförutsättningar. Det kunde inte anses stämma
överens med plan- och bygglagens regler att
besvärsinstanserna försenade bygglovsprövningen så att
kommunens planer på en ny detaljplan skulle "hinna ikapp".
Den enskildes intressen hade inte beaktats vid prövningen
av bygglovsärendet. - Vad gällde detaljplaneärendet hade
handlingarna i planförslaget inte redovisat planförslagets
konsekvenser på det sätt som föreskrivs i lagen. Inte
heller hade nämnder och andra beslutande organ getts den
information om planförutsättningarna som förutsätts i
5 kap.plan- och bygglagen. Den formella hanteringen av
planförslaget brast i förhållande till vad som föreskrivs i
plan- och bygglagen. Vid länsstyrelsens kontakter med
kommunen hade ett jävsförhållande uppkommit. Sakägarna hade
inte fått del av vad som förekommit vid dessa kontakter.
Syftet med planen kunde uppnås utan att sökandens fastighet
behövde ingå i planområdet. Planen diskriminerade henne som
fastighetsägare genom att en annan privat fastighet, vars
förutsättningar var helt identiska med dem som gällde för
hennes fastighet, inte skulle inlösas enligt planen.
Kommunens planläggning av marken längs Mälaren var inte
konsekvent. När kommunen utnyttjade sitt planmonopol gjorde
den en ensidig ekonomisk bedömning av vilken mark som
skulle lösas in. Det ledde till en diskriminering som
saknade stöd i lagen. Hennes enskilda intressen som
fastighetsägare hade kränkts eftersom de fått stå tillbaka
för mycket begränsade allmänna intressen, som kunde uppnås
genom att andra områden inom detaljplanen användes på det
sätt som planen avsåg att använda hennes fastighet på.
Under ärendets prövning i regeringen framkom att regeringen
ansåg att kommunen skulle ändra planen så att hennes
fastighet kunde bebyggas. Kommunens remissvar kunde
knappast ha ändrat detta förhållande, varför Görel Thurdin
här hade utövat ministerstyre i ärendet i strid med
plan- och bygglagen. I samband med byggnadsnämndens
remissvar till regeringen hade jäv uppkommit genom att
byggnadsnämndens ordförande, som var med och beslutade om
kommunens remissvar, själv bodde i området och därför hade
ett personligt intresse av att kommunens planåsikter togs
till vara. - Regeringsrätten (1994-05-02, Brink, Tottie, Dahlman, Werner, Swartling): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Vad avser länsstyrelsens underhandskontakter med kommunen har inte framkommit att något jävsförhållande uppkommit. Inte heller har det framkommit något som visar att det vid byggnadsnämndens avgivande av remissvar till regeringen förelegat jäv för nämndens ordförande. Såvitt handlingarna utvisar har såväl beredningen av detaljplaneärendet och ärendet om bygglov i regeringen som ärendenas avgörande av regeringen skett på sätt som föreskrivs i 7 kap.2 och 3 §§regeringsformen. - Frågan om detaljplanen strider mot plan- och bygglagen (1987:10, PBL) berör en rad bestämmelser i lagen. Enligt 1 kap. 5 § PBL skall både allmänna och enskilda intressen beaktas vid prövning av frågor enligt lagen. Till grund för utformningen av en detaljplan skall ligga dels bestämmelserna i 2 kap. om de allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse, dels bestämmelserna i 3 kap. om krav på placering och utformning av byggnader m.m. I 5 kap. 2 § PBL föreskrivs bl.a. att vid utformningen av en detaljplan skälig hänsyn skall tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande. Vissa av de avvägningar mellan olika intressen som skall göras utgör sådana politiska lämplighetsfrågor som i princip inte omfattas av Regeringsrättens rättsprövning. Övriga föreskrifter är i stor utsträckning allmänt hållna och
lämnar myndigheterna en viss handlingsfrihet vid
beslutsfattandet. Vad som förekommit i målet kan inte anses
utvisa att regeringen vid tillämpningen av dessa
föreskrifter felbedömt fakta eller överskridit gränserna
för det handlingsutrymme som enligt det anförda tillkommer
regeringen. Inte heller har sökanden visat att det vid
handläggningen av planärendet förekommit något fel som kan
ha påverkat utgången i ärendet. - Vad gäller ärendet om
bygglov har ingenting framkommit som visar att regeringen
gått utöver den handlingsfrihet som föreligger enligt PBL
eller att det vid handläggningen av ärendet förekommit
något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. -
Regeringsrätten finner således inte att regeringens beslut
i detaljplaneärendet och ärendet om bygglov strider mot
någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit. Det
framgår ej heller i övrigt klart av omständigheterna att
beslutet strider mot någon rättsregel. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd III 1994-03-22, Sundberg)