RÅ 1994 not 274

Ansökan av Christina S.-T. om rättsprövning av beslut att anta detaljplan

Not 274. Ansökan av Christina S.-T. om rättsprövning av beslut att anta detaljplan. - Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet, 1992-06-25) avslog Christina S.-T:s överklagande av Länsstyrelsens i Stockholms län beslut den 30 oktober 1989, varigenom Christina S.-T. vägrades bygglov på Hägersten 2:8 inom stadsdelen Hägersten i Stockholms kommun samt hennes överklagande av länsstyrelsens beslut den 4 januari 1990, varigenom detaljplanen för Eolshällsområdet inom stadsdelen Hägersten fastställdes. - Christina S.-T. yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva regeringens beslut att anta detaljplanen och inte bevilja henne begärt bygglov. Till stöd för sin talan anförde hon i huvudsak följande.

Handläggningen av ärendet om bygglov för att få återuppföra

de nedbrunna husen stred mot plan- och bygglagens

regelsystem och den praxis som gällde för handläggning av

bygglov. Detta framgick även av de uttalanden som

länsstyrelsen gjort som tillsynsmyndighet över

byggnadsnämnden. Byggnadsnämndens beslut att avslå ansökan

om bygglov hade motiverats med att enligt den då pågående

detaljplaneutredningen det aktuella området skulle avsättas

som allmän plats, natur. Det måste anses strida mot

plan- och bygglagen att motivera avslaget med vad som

föreslogs i ett pågående planarbete som inte vunnit laga

kraft. Eftersom samtliga byggnader som tillstånd sökts för

redan fanns när gällande plan fastställdes kunde inte

återuppbyggandet anses strida mot planen. Nämndens

ledamöter hade inte haft den insikt i ärendet som lagen

föreskrev. Även länsstyrelsen och regeringen gjorde fel

genom att vid bedömningen av bygglovet inte utgå från

gällande planförutsättningar. Det kunde inte anses stämma

överens med plan- och bygglagens regler att

besvärsinstanserna försenade bygglovsprövningen så att

kommunens planer på en ny detaljplan skulle "hinna ikapp".

Den enskildes intressen hade inte beaktats vid prövningen

av bygglovsärendet. - Vad gällde detaljplaneärendet hade

handlingarna i planförslaget inte redovisat planförslagets

konsekvenser på det sätt som föreskrivs i lagen. Inte

heller hade nämnder och andra beslutande organ getts den

information om planförutsättningarna som förutsätts i

5 kap.plan- och bygglagen. Den formella hanteringen av

planförslaget brast i förhållande till vad som föreskrivs i

plan- och bygglagen. Vid länsstyrelsens kontakter med

kommunen hade ett jävsförhållande uppkommit. Sakägarna hade

inte fått del av vad som förekommit vid dessa kontakter.

Syftet med planen kunde uppnås utan att sökandens fastighet

behövde ingå i planområdet. Planen diskriminerade henne som

fastighetsägare genom att en annan privat fastighet, vars

förutsättningar var helt identiska med dem som gällde för

hennes fastighet, inte skulle inlösas enligt planen.

Kommunens planläggning av marken längs Mälaren var inte

konsekvent. När kommunen utnyttjade sitt planmonopol gjorde

den en ensidig ekonomisk bedömning av vilken mark som

skulle lösas in. Det ledde till en diskriminering som

saknade stöd i lagen. Hennes enskilda intressen som

fastighetsägare hade kränkts eftersom de fått stå tillbaka

för mycket begränsade allmänna intressen, som kunde uppnås

genom att andra områden inom detaljplanen användes på det

sätt som planen avsåg att använda hennes fastighet på.

Under ärendets prövning i regeringen framkom att regeringen

ansåg att kommunen skulle ändra planen så att hennes

fastighet kunde bebyggas. Kommunens remissvar kunde

knappast ha ändrat detta förhållande, varför Görel Thurdin

här hade utövat ministerstyre i ärendet i strid med

plan- och bygglagen. I samband med byggnadsnämndens

remissvar till regeringen hade jäv uppkommit genom att

byggnadsnämndens ordförande, som var med och beslutade om

kommunens remissvar, själv bodde i området och därför hade

ett personligt intresse av att kommunens planåsikter togs

till vara. - Regeringsrätten (1994-05-02, Brink, Tottie, Dahlman, Werner, Swartling): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Vad avser länsstyrelsens underhandskontakter med kommunen har inte framkommit att något jävsförhållande uppkommit. Inte heller har det framkommit något som visar att det vid byggnadsnämndens avgivande av remissvar till regeringen förelegat jäv för nämndens ordförande. Såvitt handlingarna utvisar har såväl beredningen av detaljplaneärendet och ärendet om bygglov i regeringen som ärendenas avgörande av regeringen skett på sätt som föreskrivs i 7 kap.2 och 3 §§regeringsformen. - Frågan om detaljplanen strider mot plan- och bygglagen (1987:10, PBL) berör en rad bestämmelser i lagen. Enligt 1 kap. 5 § PBL skall både allmänna och enskilda intressen beaktas vid prövning av frågor enligt lagen. Till grund för utformningen av en detaljplan skall ligga dels bestämmelserna i 2 kap. om de allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse, dels bestämmelserna i 3 kap. om krav på placering och utformning av byggnader m.m. I 5 kap. 2 § PBL föreskrivs bl.a. att vid utformningen av en detaljplan skälig hänsyn skall tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande. Vissa av de avvägningar mellan olika intressen som skall göras utgör sådana politiska lämplighetsfrågor som i princip inte omfattas av Regeringsrättens rättsprövning. Övriga föreskrifter är i stor utsträckning allmänt hållna och

lämnar myndigheterna en viss handlingsfrihet vid

beslutsfattandet. Vad som förekommit i målet kan inte anses

utvisa att regeringen vid tillämpningen av dessa

föreskrifter felbedömt fakta eller överskridit gränserna

för det handlingsutrymme som enligt det anförda tillkommer

regeringen. Inte heller har sökanden visat att det vid

handläggningen av planärendet förekommit något fel som kan

ha påverkat utgången i ärendet. - Vad gäller ärendet om

bygglov har ingenting framkommit som visar att regeringen

gått utöver den handlingsfrihet som föreligger enligt PBL

eller att det vid handläggningen av ärendet förekommit

något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. -

Regeringsrätten finner således inte att regeringens beslut

i detaljplaneärendet och ärendet om bygglov strider mot

någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit. Det

framgår ej heller i övrigt klart av omständigheterna att

beslutet strider mot någon rättsregel. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd III 1994-03-22, Sundberg)

*REGI

*INST