RÅ 1994 not 317

Not 317. Ansökan av Jan-Erik J. om rättsprövning av beslut

ang. strandskyddsdispens. - Genom beslut den 26 juni 1991

beviljade Byggnadsnämnden i Enköpings kommun Jan-Erik J.

strandskyddsdispens för nybyggnad av ett enbostadshus, en

gäststuga och ett garage på fastigheten Amnö 8:18 i

kommunen. Samtidigt meddelades bygglov. - Statens

naturvårdsverk överklagade byggnadsnämndens beslut. Som

skäl anförde verket att fastigheten genom sitt läge i

direkt anslutning till en badplats hade stor betydelse för

allmänhetens friluftsliv. Naturvårdsverket noterade vidare

att byggnadsnämnden grundade sitt beslut på att nämnden den

24 maj 1989 hade lämnat förhandsbesked angående bygglov på

fastigheten och att sökanden därmed kunde ha fått

uppfattningen att tillåtlighetsfrågan var avgjord. - Enligt

beslut den 10 september 1991 upphävde Länsstyrelsen i

Uppsala län det överklagade beslutet. Enligt länsstyrelsen

var det faktum att kommunen den 24 maj 1989 lämnat positivt

förhandsbesked för nybyggnad av ett enbostadshus inget skäl

för strandskyddsdispens. Länsstyrelsen ansåg dock att

sökanden kunde ha fått uppfattningen att frågan om

tillåtlighet prövats också enligt naturvårdslagen genom att

förhandsbesked lämnats. - Enköpings kommun genom

byggnadsnämnden och Jan-Erik J. överklagade länsstyrelsens

beslut. - Jan-Erik J. hävdade bl.a. att särskilda skäl för

dispens förelåg för den planerade byggnationen. Fastigheten

Amnö 8:18 var den sista obebyggda tomten av de tomter i

området som avstyckades under 1930-talet för

permanentbebyggelse. Fastigheten var en lucktomt samtidigt

som det var väl sörjt för allmänheten med tillgång till

bad, strand och strövområden i direkt anslutning till

badplatsen i söder. Vidare hänvisade han i frågan om

dispensskäl bl.a. till att byggnationen hade påbörjats på

grund av byggnadsnämndens försummelser när det gällde att

upplysa om kravet på dispens enligt naturvårdslagen

samtidigt som igångsättningstillstånd hade meddelats och

grundbottenbesiktning hade skett. - Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet, 1992-08-27): Regeringen finner att utredningen i ärendet visar att den aktuella

byggnationen på Amnö 8:18 tar område i anspråk som annars

skulle vara tillgängligt för allmänheten. - Enligt 16 § a

första stycket naturvårdslagen får dispens medges från

strandskyddsbestämmelserna när särskilda skäl föreligger. -

Regeringen finner i likhet med länsstyrelsen att särskilda

skäl för dispens inte föreligger. - Regeringen avslår

överklagandena. - I ansökningen om rättsprövning yrkade

Jan-Erik J. att regeringens beslut skulle upphävas och

målet återförvisas till länsstyrelsen. Han åberopade bl.a.

ett utlåtande den 6 december 1992 av professor Gunnar

Bramstång, Lund. - Regeringen avgav yttrande. -

Regeringsrätten (1994-05-17, Dahlman, Berglöf, B. Sjöberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten, på talan av en part i ett förvaltningsärende som omfattas av lagen, pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det

sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår

av omständigheterna. Om Regeringsrätten därvid finner att

så är fallet och det inte är uppenbart att felet saknat

betydelse för avgörandet, skall Regeringsrätten enligt 5 §

samma lag upphäva beslutet. I annat fall skall beslutet stå

fast. - Av handlingarna framgår att länsstyrelsen avgjort

ärendet utan att Jan-Erik J. beretts tillfälle att yttra

sig över Naturvårdsverkets överklagande av byggnadsnämndens

beslut den 26 juni 1991. Länsstyrelsens uraktlåtenhet står

i strid med 17 § förvaltningslagen (1986:223) och innebär

att länsstyrelsens beslut inte tillkommit i laga ordning.

Handläggningsfelet har enligt vad som framkommit i detta

rättsprövningsärende inte uppmärksammats av regeringen.

Regeringen borde inte ha prövat ärendet i sak utan upphävt

länsstyrelsens beslut och visat ärendet åter till

länsstyrelsen för ny behandling. Det är inte uppenbart att

felet saknat betydelse för avgörandet. Regeringens beslut

skall därför upphävas och målet visas åter till regeringen.

- Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver regeringens beslut och visar målet åter till regeringen för ny behandling. (Regeringsrådet Wahlgren hade skiljaktig mening och anförde: Av handlingarna i målet framgår att Jan-Erik J. inte beretts tillfälle att yttra sig över Naturvårdsverkets överklagande av byggnadsnämndens beslut den 26 juni 1991, innan Länsstyrelsen i Uppsala län avgjorde ärendet. Handläggningen hos länsstyrelsen står sålunda i strid med vad som föreskrivs i 17 § förvaltningslagen (1986:223). Handläggningsfelet har enligt vad som framkommit i detta rättsprövningsärende inte uppmärksammats av regeringen. Härvid bör emellertid följande beaktas. Regeringen, som har haft att självständigt bedöma alla omständigheter och argument i dispensärendet, har enligt vad utredningen visat gjort så och därvid haft tillgång till allt material. Mot den bakgrunden får det anses uppenbart att den underlåtna

kommunikationen saknat betydelse för regeringens avgörande.

- Vad gäller sakfrågan angående bygglovet finner jag inte

att sökanden visat att regeringen vid beslutsfattandet

skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för

det handlingsutrymme som myndigheterna har i ärenden om

undantag från bestämmelserna om strandskydd. Inte heller

framgår det klart av omständigheterna i ärendet att

beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. - Jag

förklarar därför att regeringens beslut skall stå fast.)

(fd II 1994-04-21, G. Mattsson)

*REGI

*INST