RÅ 1994 not 346
Not 346. Överklagande av Björn S. ang. rätt att ta del av
allmän handling. - Björn S., Svenska Dagbladet, anhöll att
få ut kopia på samtliga handlingar som Finansinspektionens
utsedda revisorer insänt till inspektionen under åren
1989-1992 avseende Nordbanken, Gota Bank, Första Sparbanken
och S-E-Banken. - Finansinspektionen (1993-09-24): Enligt 8 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess, såvitt här är av intresse, i två fall. Det ena är att uppgiften gäller affärs- eller driftförhållanden hos den myndighetens verksamhet avser under förutsättning att det kan antas att "han lider skada om uppgiften röjs". Det
andra fallet är att det är fråga om uppgift om "ekonomiska
eller personliga förhållanden för annan, som har trätt i
affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som
myndighetens verksamhet avser", dvs. kunder och
affärspartner. I det senare fallet gäller sekretess oavsett
skada. - Det material som Ni begärt utlämnat innehåller
uppgifter av båda de nyss angivna slagen. Uppgifterna om
kunders eller affärspartners ekonomiska och personliga
förhållanden förekommer endast till en relativt ringa del.
I de fall de förekommer lämnas de med stöd av 8 kap. 5 §
sekretesslagen inte ut till Er. - Vad gäller du uppgifter
om de aktuella bankernas affärs- och driftförhållanden som
finns i materialet har inspektionen antagit skada i den
utsträckning som framgår av de kopior av handlingarna som
lämnas ut. - Vad så gäller Gota Bank har som framgår av
Finansinspektionens skrivelse till Bankstödsnämnden
1993-06-17 Statsåklagaren för speciella mål beslutat inleda
förundersökning angående vissa omständigheter. För delar av
det material som avser Gota Bank anser inspektionen att
sekretess enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen föreligger. -
Finansinspektionen lämnar till Er ut kopior av de
handlingar Ni begärt utom i de fall sekretess föreligger
enligt 5 kap. 1 § eller 8 kap. 5 §sekretesslagen i vilket
fall Er begäran om utlämnande avslås. Av kopiorna framgår
vilken sekretessbestämmelse inspektionen tillämpat. -
Björn S. vidhöll sin begäran. - Kammarrätten i Stockholm
(1993-12-15, Bergh, Grimby, Westling): Hos kammarrätten har företrädare för Finansinspektionen företrätt och närmare utvecklat grunderna för inspektionens skadebedömning. Därvid har gjorts en stickprovsvis genomgång av handlingarna. - Enligt uttalande i förarbetena (prop. 1979/80:2 Del A s. 80-81) är avsikten att skadebedömningen vid det raka skaderekvisitet skall göras med utgångspunkt i själva uppgiften, vilket innebär att frågan, om sekretess skall gälla eller inte, i första hand inte behöver knytas till en skadebedömning i det enskilda fallet. Avgörande bör i stället vara om uppgiften som sådan är av den arten att ett utlämnande typiskt sett kan vara ägnat att medföra skada för det intresse som skall skyddas. Avgörande betydelse bör som regel tillmätas arten av den uppgift som efterfrågas. - De efterfrågade handlingarna innehåller i stor utsträckning uppgifter om bankernas affärsförhållanden, vilka uppgifter till sin art är sådana
att ett utlämnande typiskt sett skulle skada bankerna.
Sekretess enligt 8 kap. 5 § första stycket 1.
sekretesslagen gäller normalt i dessa fall. - Emellertid är
åtskilliga uppgifter om t.ex. banks resultat, prognoser,
planerade åtgärder, säkerhetsåtgärder, granskningsrutiner
samt framkomna granskningsresultat flera år gamla. Man
skulle kunna tänka sig att ett utlämnande av sådana äldre
uppgifter inte numera skulle kunna skada bankerna, dels på
grund av tidens flykt i sig, dels på grund av vad som under
de allra senaste åren inträffat inom banksektorn.
Finansinspektionen har dock bestämt hävdat att det ändå
skulle skada bankerna - särskilt i internationella
sammanhang - om uppgifterna röjs. Mot bakgrund härav och
uttalandet i propositionen delar kammarrätten uppfattningen
att tidsfaktorn inte kan tilläggas någon betydelse vid
skadebedömningen. Uppgifter av berört slag bör därför inte
lämnas ut även om de berör år som ligger längre tillbaka i
tiden. - Finansinspektionen har vidare beträffande vissa
texter avseende anteckningar i sammanträdesprotokoll o.d.,
som visar t.ex. att vissa förhållanden diskuterats internt,
hävdat sekretess beträffande dessa. Inspektionen har till
stöd för denna uppfattning åberopat Regeringsrättens årsbok
RÅ 83 2:37, som gällde en banks löpande dagboksanteckningar
i kreditärenden i ett ärende hos inspektionen.
Regeringsrätten fann att sådana anteckningar görs av bank
utan tanke på att de skulle kunna bli allmän handling samt
att det skulle förorsaka banken allvarlig olägenhet i dess
affärsverksamhet om sekretess inte upprätthålls för sådana
handlingar när de undantagsvis blir allmän handling. -
Enligt kammarrättens mening är emellertid inte
omständigheterna i rättsfallet fullt jämförbara med de här
aktuella. Det kan i vart fall inte skada bank i dess
affärsverksamhet om helt neutrala uppgifter lämnas ut såsom
att vissa personer intervjuats eller att vissa kontor
besökts. Detsamma måste i regel gälla för uppgifter enbart
om att vissa frågor behandlats. Inte heller kan
affärsverksamheten skadas om uppgifter om
tjänstebostadsarrangemang lämnas ut. - Beträffande
bankkunders och liknande personers förhållanden gäller
absolut sekretess enligt 8 kap. 5 § första stycket 2.