RÅ 1994 not 357

Not 357. Ansökan av Rolf L. om rättsprövning av ett beslut

ang. förvaring av skjutvapen. - Polismyndigheten i

Jönköping (1993-04-27) beslutade att meddela särskilda

förvaringsföreskrifter beträffande Rolf L:s vapeninnehav.

Enligt föreskrifterna skulle vapnen tills vidare förvaras

på så sätt att samtliga vapen förvarades i två

förvaringsutrymmen (vapenskåp) av fabrikat Husqvarna. Högst

20 vapen fick förvaras i varje skåp. Om skåpens vikt

understeg 150 kg vardera, skulle de förankras i

byggnadsstomme, alternativt tyngas så att vikten 150 kg

uppnåddes. Undantag för detta förvaringssätt gjordes för

ett flintlåsgevär, vilket fick förvaras inlåst i annat

förvaringsutrymme. - Rolf L. överklagade polismyndighetens

beslut och yrkade att detta upphävdes. - Länsstyrelsen i

Jönköpings län (1993-10-29): Enligt 26 § vapenlagen är den som innehar skjutvapen eller ammunition skyldig att ta hand om egendomen och hålla den under sådan uppsikt att det inte är fara för att någon kommer åt den. Skjutvapen och

ammunition skall förvaras under säkert lås eller på annat

lika betryggande sätt. Om förvaringen inte sker i

säkerhetsskåp eller i annat lika säkert förvaringsutrymme

skall, om detta är möjligt utan avsevärd svårighet, en

vapendel tas bort från vapnet så att det inte kan användas.

Vapen, vapendel och ammunition skall förvaras var för sig.

Enligt 27 § vapenlagen får en polismyndighet när det finns

anledning till det även i annat fall än som avses i 10, 14

eller 19 § besluta att tillstånd att inneha skjutvapen

skall förenas med villkor att vapnet skall förvaras på

visst sätt. Av 48 § vapenlagen framgår att regeringen eller

den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare

föreskrifter om de villkor i övrigt som skall vara

uppfyllda för tillstånd enligt lagen. I 60 §

vapenförordningen (1974:123) stadgas att ytterligare

föreskrifter för verkställigheten av vapenlagen och för

verkställigheten av förordningen meddelas av

Rikspolisstyrelsen, som även meddelar föreskrifter om

registerföringen hos polismyndigheterna. - 27 § vapenlagen

har ändrats genom lag (1991:1181) om ändring i vapenlagen

(1973:1176). Ändringen gäller fr.o.m. den 1 januari 1992.

Enligt övergångsbestämmelserna tillämpas i fråga om

förvaring av vapen och ammunition äldre bestämmelser till

utgången av juni 1992. - Rikspolisstyrelsen har meddelat

föreskrifter och allmänna råd till vapenlagstiftningen (RPS

FS 1992:2, FAP 551-3). Beträffande särskild

förvaringsföreskrift har meddelats följande allmänna råd.

Polismyndigheten bör i samband med att tillstånd beviljas

pröva om särskilda förvaringsvillkor skall föreskrivas.

Vapnets farlighet och beskaffenhet i övrigt skall vara

avgörande för vilken typ av förvaring som bör krävas. Även

antalet vapen som innehavaren har är av stor betydelse. Vid

förvaring av helautomatiskt vapen, enhandsvapen eller

totalt mer än sex vapen bör särskild förvaringsföreskrift

meddelas. Sådan föreskrift bör omfatta samtliga vapen, om

innehavaren har flera vapen. Höga krav bör ställas på

sättet att förvara vapen. - Länsstyrelsen finner att

förutsättningar förelegat för att utfärda nya

förvaringsföreskrifter avseende Rolf L:s vapen i enlighet

med 27 § vapenlagen i dess nuvarande lydelse. Länsstyrelsen

finner vidare med hänsyn till den typ av vapen som Rolf L.

innehar och med hänsyn till antalet vapen att

polismyndigheten haft fog för sitt beslut att utfärda

föreskrifterna på det sätt som skett. På grund härav skall

överklagandet avslås. - Enligt 41 § vapenlagen får detta

beslut inte överklagas. - I ansökningen yrkade Rolf L. att

Regeringsrätten skulle pröva lagligheten i länsstyrelsens

beslut dels att utfärda förvaringsföreskrifter med stöd av

27 § vapenlagen (1973:1176) för samtliga vapen, dels att

upphäva förvaringsbestämmelser som utfärdats för samlat

vapeninnehav med stöd av samma paragraf i dess tidigare

lydelse och dels att med stöd av Rikspolisstyrelsens

utfärdade allmänna råd generellt vid licensgivning meddela

särskilda föreskrifter för vapen av äldre

modell/tillverkning, till vilka ammunition inte fanns

allmänt tillgänglig i handel, enbart på grund av antalet

vapen som innehades. Som skäl för yrkandet anförde han

bl.a. följande. Enligt hans mening överensstämde inte en

tillämpning av beslutet med de principer, som framförts av

vapenutredningen i SOU 1989:44 i fråga om särskilda

förvaringsbestämmelser och som departementschefen ställt

sig bakom i de allmänna övervägandena i prop. 1990/91:130.

Vidare kunde en sådan tillämpning medföra betydande

kostnader för samlare då t.o.m. ett visst antal från

säkerhetssynpunkt mindre farliga vapen skulle kunna medföra

krav på förvaring som motsvarade vad som gällde för

vapenhandlare. Följden härav kunde bli att ett seriöst

vapensamlande omöjliggjordes varigenom kultur- och

militärhistorisk kunskapsutveckling begränsades och

skickligt utförda hantverk kom att förstöras eller föras ut

ur landet. - Regeringsrätten (1994-05-31, Wahlgren, Brink, Dahlman, Berglöf, B. Sjöberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § första stycket lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen eller

förvaltningsmyndighet som rör något förhållande som avses i

8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i

ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som

sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av

omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar,

förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som

faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet

strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas

likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i

förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de

tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten

har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande

omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom

handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). -

Utformningen av 27 § vapenlagen medger en viss

handlingsfrihet beträffande frågan om det finns anledning

att förena ett tillstånd att inneha vapen med villkor om

att förvaring skall ske på visst sätt. Enligt lagrummet får

polismyndigheten även i annat fall än som avses i 10, 14

eller 19 § besluta om sådant villkor när det finns särskild

anledning därtill. Härav följer att ett tidigare meddelat

villkor beträffande vapenförvaringen kan ersättas av ett

nytt om förhållandena ändras. I 48 § lagen anges att

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

meddelar närmare föreskrifter om de villkor i övrigt som

skall vara uppfyllda för tillstånd enligt lagen. Regeringen

har genom 60 § vapenförordningen (1974:123) givit

Rikspolisstyrelsen befogenhet att meddela ytterligare

föreskrifter för verkställigheten av vapenlagen och

vapenförordningen. Med stöd härav har Rikspolisstyrelsen

meddelat föreskrifter och allmänna råd till

vapenlagstiftningen (RPS FS 1992:2). Beträffande särskild

förvaringsföreskrift enligt 27 § vapenlagen har allmänna

råd meddelats. Länsstyrelsen har vid sin bedömning hämtat

ledning ur dessa allmänna råd. - Regeringsrätten finner

inte att Rolf L. visat att länsstyrelsen vid

beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller

överskridit gränserna för det handlingsutrymme som 27 §

vapenlagen medger. Länsstyrelsens beslut strider därför

inte på sätt som Rolf L. påstått mot någon rättsregel. Det

framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att

beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. -