Prop. 1990/91:130

om änsdringar i vapenlagen (1973:1176) m.m.

• Sida 1
•  Original

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo- gade utdrag ur regeringsprotokollet den 14 mars 1991.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Laila Freivalds

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammantr'äde den 14 mars 1991

Närvarande: statsministem Carlsson, ordförande, och statsråden 5. Anders- son, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Hellström, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds. Lööw, Larsson,.Åsbr-ink

Föredragande: statsrådet Freivalds

Proposition om ändringar i vapenlagen (1973:1176) m.m.

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet i augusti 1987 en särskild utredare. docenten Leif G. W. Persson, med uppdrag att göra en översyn av vapenlagstiftningen m.m. Utredningen antog namnet 1987 års vapenutredning.

Utredningen lade i oktober 1987 fram delbetänkandet (SOU 1987:61) Knivförbud, som innehöll förslag om förbud mot att inneha kniv och andra sådana farliga föremål vid offentliga tillställningar och allmänna samman- komster. Vidare föreslogs ett förbud mot att inneha s. k. gatustridsvapen på allmän plats. På grundval av utredningens förslag infördes lagen (1988:254) om förbud mot att i vissa fall inneha knivar och andra farliga föremål (knivlagen), som trädde i kraft den 1 juni 1988 (prop. 1987/88:98, JuU40, rskr. 254).

Utredningen överlämnade i mars 1988 till regeringen en promemoria om nya övergångsbestämmelser för start- och signalvapen.

Utredningen överlämnade ijuni 1989 sitt slutbetänkande (SOU 1989:44) Översyn av vapenlagstiftningen. Betänkandet innehåller en översyn av va— penlagstiftningen och av knivlagen. Utredningens förslag till ändringar i knivlagen har behandlats och lett till lagstiftning (prop. 1989/90:129, JuU35, rskr. 287, SFS 19901413-415). Huvuddelen av betänkandet be- handlar emellertid frågor med anknytning till vapenlagens (1973:1176) regelsystem. På flera punkter föreslår utredningen skärpningar av va- penlagstiftningen, framför allt när det gäller tillgången till skjutvapen och ammunition. Det är min avsikt att nu ta upp dessa frågor samt frågan i promemorian om nya övergångsbestämmelser för start- och signalvapen.

Utredningens sammanfattning av innehållet i slutbetänkandet, lagför- slagen och sammanfattningen av promemorian om övergångsbestämmelser beträffande start- och signalvapen bör, i de delar som jag nu avser att ta upp, fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1,2 och 3.

• Sida 24
•  Original

Utredningens betänkande har remissbehandlats. En förteckning över re- missinstansema bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats i justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 89-1937).

Även promemorian om nya övergångsbestämmelser till ändringarna i va- penlagen avseende stan- och signalvapen (SFS 1987:1008) har remissbe- handlats. En förteckning över remissinstansema bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats i justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 88-1115).

Jag avser att nu ta upp de frågor som berör vapenlagen (1973:1176) och sekretesslagen (1980: 100).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 21 februari 1991 att inhämta lagrådets yttrande över förslag som i ärendet upprättats inom justitiedepartementet till lag om ändring i vapenlagen (1973:1176) och lag om ändring i sekretesslagen (1980:100). De till lagrådet remitterade lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.

Lagrådet har den 7 mars 1991 lämnat de remitterade förslagen utan erin- ran. I förhållande till lagrådsremissen har några ändringar av redaktionell karaktär gjorts i lagtexten och motiveringen.

Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 7.

Föreskrifterna på vapenområdet

Vapenlagen (1973:1176) trädde i kraft den 1 juli 1974. Närmare föreskrifter på området finns i den av regeringen utfärdade vapenkungörelsen (1974:123).

Vid sidan av reglerna i vapenlagen och vapenkungörelsen finns föreskrifter om skjutvapen i andra författningar.

Med stöd av bemyndiganden i vapenkungörelsen har rikspolisstyrelsen utfärdat verkställighetsföreskrifter (jfr 49 & vapenlagen och 60 % vapenkungörelsen).

I öå allmänna ordningsstadgan (1956:617) finns regler om bl.a. skjut- ning inom stadsplanelagt område med eldvapen och med luft- eller fjädervapen.

Bestämmelser om användning av skjutvapen i samband med jakt finns i jaktlagstiftningen. Av 30 åjaktlagen (1987z259) följer bl.a. att endast de va- pen som regeringen föreskriver får användas vid jakt. Regeringen hari 10 & jaktförordningen (1987z905) föreskrivit att vid jakt endast sådana skjut- vapen får användas som uppfyller de krav som statens naturvårdsverk före- skriver.

Inledning

• Sida 25
•  Original

Hantering och import av explosiva varor regleras från den 1 juli 1989 i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor. För vapeninnehavare och vapenhandlare blir reglerna i lagen av intresse främst vid innehav eller export av krut eller ammunition i sådan mängd att explosion kan uppstå.

Beträffande ammunition som innehåller gift tillämpas även reglerna i lagen (1985:426) om kemiska produkter.

Andra regler av betydelse i sammanhanget finns i krigsmateriellagstift- ningen. Med krigsmateriel avses bl.a. revolvrar, pistoler och gevär men inte luft- eller fjädervapen, slätborrade hagelgevär, start- och signalvapen som är avsedda för patroner eller sådana skjutvapen som inte är underkastade be- stämmelserna i vapenlagen. För tillverkning och yrkesmässig försäljning av krigsmateriel här i landet krävs som regel tillstånd av regeringen enligt lagen (1983:]034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m.m. Krigsmateriellagstiftningen tar-då över reglerna om tillståndsplikt i vapen- lagstiftningen (jfr 5 & vapenlagen). Undantag gäller dock i vissa fall, då alltså vapenlagen tillämpas i stället för lcrigsmateriellagstiftningen. Detta gäller ändring eller ombyggnad bl.a. av revolvrar, pistoler och gevär, till- verkning av enstaka sådana vapen, laddning av jakt- eller sportammunition för eget bruk samt handel med pistoler eller gevär (jfr förordningen 1983:1036 om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.).

Regler om export av krigsmateriel finns i lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. och i den tidigare nämnda förordningen i samma ämne. Krigsmateriel får som regel inte föras ut ur landet utan tillstånd av regeringen. Vid utförsel av skjutvapen som omfattas av reglerna i vapenlagen är det dock i många fall en uppgift för polisen att pröva frågan om utförseltillstånd.

1973 års vapenlag

Skjutvapen och ammunition har i Sverige sedan länge varit underkastade kontroll från det allmännas sida. Huvudsyftet med denna kontroll är att hindra missbruk och olyckor med skjutvapen och ammunition. Kontrollen har också en brottsförebyggande betydelse.

Vapenlagen bygger på principen att skjutvapen, med vissa undantag.'får innehas endast av den som har tillstånd av polismyndigheten (vapen- tillstånd). Också förvärv av ammunition, import av skjutvapen eller am- munition samt handel med skjutvapen kräver tillstånd. Meddelade tillstånd kan återkallas, om tillståndshavaren exempelvis missbrukat vapnet eller visat sig olämplig på annat sätt. Lagen innehåller också regler för att säkerställa att vapen förvaras på betryggande sätt. Andra regler i vapen- lagstiftningen gäller sådant som utlåning, reparation och transport av vapen. Vidare innehåller vapenlagen bestämmelser om straff för överträdelse av reglerna i lagen eller kungörelsen eller av villkor som polismyndigheten kan ha utfärdat för en tillståndshavare.

Vår nuvarande vapenlagstiftning bygger på principen att endast vuxna ansvarskännande personer som har tillräckliga kunskaper att hantera vapen på ett för sig själva och omgivningen fullt betryggande sätt skall kunna

Inledning

• Sida 26
•  Original

betros med vapen. Upprätthållandet av denna princip förutsätter kontroll bl.a. av vem som tillåts ha vapen och för vilka ändamål som vapen får förvärvas. Det kontrollsystem vi nu har genom gällande vapenlagstiftning fyller i huvudsak högt ställda krav och innebär i stort en god avvägning mellan samhällets intresse av kontroll och berättigade enskilda intressen.

3.1. Utgångspunktema för mina förslag och överväganden

Vapenutredningen (Ju 1987:04) tillkallades för att se över vapen- lagstiftningen i syfte att bl.a. åstadkomma de förbättringar som behövs för att lagstiftningen skall svara mot nutida krav på skydd mot att skjutvapen och ammunition kommer i orätta händer eller används i brottsliga sammanhang.

Utredningen har i enlighet med sitt uppdrag föreslagit ett antal åtgärder bl.a. för att minska mängden vapen och på så sätt även minska antalet brott där vapen kommer till användning. Utredningen har bl.a. rekommenderat en minskning av antalet vapen som en nybliven jägare skall kunna få tillstånd på (den s.k. vapengarderoben). Vidare har utredningen föreslagit restriktioner för innehav av vapen för prydnads- och minnesändamål samt vapen med samlarvärde.

Utredningens förslag hari dessa och vissa andra delar blivit föremål för kritik såväl under remissbehandlingen som i fackpress och från riksdags- håll. Det har ifrågasatts om det finns tillräckliga skäl att anta att den brottsliga användningen av vapen kommer att påverkas av de föreslagna åtgärderna. Vidare har uttryckts uppfattningen att t.ex jägares behov av flera olika vapen inte tillmätts tillräcklig betydelse. Med anledning av tre motioner till förra riksmötet (mot. 1989/90:Ju207, Ju816 och Ju825) uttalade justitieutskottet (1989/90:JuU29) efter att ha redovisat huvud- dragen av vapenutredningens förslag angående vapengarderoben och prydnads— och minnesvapen följande. ”Enligt utskottets mening innebär några av de förslag som presenteras i slutbetänkandet av 1987 års vapen- utredning stora inskränkningar i rätten att inneha vapen, och delar av utredningsförslaget har mött kritik som kan ha fog för sig. Utskottet noterar att utredningens uppdrag gällt bl.a. att föreslå åtgärder till skydd mot att skjutvapen och ammunition kommer i orätta händer eller används i brottsliga sammanhang. Utskottet hyser för sin del stark tvekan i frågan huruvida det kan finnas någon beaktansvärd brottsförebyggande effekt i utredningsförslaget om begränsning av antalet vapen i vapengarderoben."

Mot bakgrund av bl.a. de invändningar som riktats mot vissa av utred- ningsförslagen avstår jag från att lägga fram bl.a. förslag som skulle begränsa vapengarderoben och möjligheten att få tillstånd att inneha prydnads- och minnesvapen.

Emellertid anser jag i likhet med statsrådet Leijon som tillkallade utred- ningen att det är mycket angeläget att ytterligare motverka förekomsten av

Prop. l99()/9l:l30 Inledning

• Sida 27
•  Original

vapen i brottsliga sammanhang. Det är ett obestridligt faktum att skjutvapen ofta kommer till användning i samband med brott. Samhället har ett ansvar för att minimera riskerna för detta. Utredningen har pekat på brister i den nuvarande vapenlagstiftningen och för detta syfte lämnat flera förtjänstfulla förslag som bör genomföras.

Många av de frågor som utredningen tagit upp faller inom regeringens kompetensområde. I några av dessa frågor redovisar jag mina överväganden för riksdagens kännedom.

De sakliga ändringar som nu föreslås berör många paragrafer i vapenla- gen. I detta sammanhang finns det skäl att även göra smärre språkliga och tekniska ändringar i paragrafer som inte sakligt ändras.

Jag avser att nu ta upp följande frågor: ' vapenlagens tillämpningsornråde (3.2), . vapentillstånd (3.3), - ammunitionstillstånd (3.4), - vapenhandlartillstånd (3.5), ' förvaring av vapen (3.6), ' transport av vapen och långtidsförvaring (3.7), ' återkallelse av vapentillstånd och omhändertagande av

vapen (3.8), ' sekretess för uppgifteri vapenregister (3.9), . instansordningen och praxis i vapenärenden (3.10).

. vapenattrapper (3.11), ' vapenamneszi (3.12) och - övergångsbestämmelser beträffande start- och signalvapen

(3.13).

Jag vill här framhålla att bakgrunden till de frågor som mina förslag och överväganden berör finns utförligt redovisade i vapenutredningens ovan nämnda slutbetänkande.

Innan jag presenterar de överväganden och förslag som tar sikte på än- dringar i svensk vapenlagstiftning skall jag kort beröra förslagens betydelse i det nordiska samarbetet samt EG-aspekten.

När det gäller frågor av betydelse för polisens verksamhet har jag samrått med chefen för civildepartementet.

Nordiska Rådet och EG

Vid mötet med nordiska ämbetsmannakommittén för lagstiftningsfrågor i Reykjavik den 9 maj 1990 gjordes en genomgång av rekommendationer och yttranden från Nordiska rådets 38:e session. Därvid behandlades bl.a. en rekommendation om en samnordisk vapenlagstiftning. Det konstaterades därvid att det skulle bli svårt att ytterligare harmonisera vapenlag- stiftningen. Man fann att arbetet inom ramen för de s.k. EES-överlägg— ningarna borde avvaktas innan beslut fattades om någon åtgärd i denna fråga.

Prop. 1990/91:130 Allmänna överväganden

• Sida 28
•  Original

Inför Nordiska rådets session i månadsskiftet februari/mars 1991 har juridiska utskottet uttalat att det är ense med ministerrådet om att en harmonisering av den nordiska vapenlagstiftningen bör ske på grundval av Europarådets konvention om kontroll av enskildas förvärv och innehav av skjutvapen samt den framtida EG-regleringen på området.

Inom EG har emellertid någon harmonisering inte uppnåtts. Arbetet pågår fortfarande med att utarbeta slutliga direktiv angående införskaffande och innehav av vapen.

3.2. Vapenlagens tillämpningsområde

Mitt förslag: Vilka vapen och andra föremål som skall vara till- ståndspliktiga skall som nu uttryckligen regleras i vapenlagen. Möjligheten för regeringen att föreskriva om tillämpning av vapenla- gens regler på andra föremål som är särskilt ägnade att användas vid brott mot någons liv, hälsa eller personliga säkerhet behålls dock.

Armborst och tårgasanordningar skall uttryckligen anges som till- ståndspliktiga i vapenlagen.

I syfte att förhindra privat vapentillverkning utanför vapenlagens kontrollsystem skall tillståndsplikten utvidgas till att omfatta även stomme, trumma och låda till skjutvapen samt armborststomme med avfymingsanordning.

Utredningens förslag: Skjutvapendefrnitionen i vapenlagen skall i stort sett ta upp endast sådana vapen som enligt vanligt språkbruk kallas skjutvapen. Övriga föremål som helt eller delvis bör omfattas av vapenlag- stiftningen tas in i en kompletterande vapendefrnition i vapenkungörelsen. Vapenlagstiftningens tillämpningsområde utvidgas till att omfatta även vä- sentliga konstruktionsdetaljer som trummor till alla skjutvapen samt beträf- fande armborst till stomme med avfymingsanordning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan avstyrker utredningens förslag att dela upp vapendefrnitionen i två olika författningar. Riksåklagaren, överdklagaren i Stockholms dklagardistrikt, hovrätten för Nedre Norrland och kammarrätten i Göteborg anser att tillståndsplikten av principiella skäl skall kunna utläsas direkt ur vapen— lagen. Överdklagaren i Malmö dklagardistrikt och statens kriminaltekniska laboratorium är positiva och anser att utredningens förslag är bra ur effekti- vitetssynpunkt och visar på fördelen att enklare kunna komplettera vapen- definitionen för nya typer av vapen.

Utvidgningen av vapenlagens tillärnpningsområde till att omfatta även trummor till andra skjutvapen än revolvrar samt stomme med avfyrningsan- ordning till armborst ökar gränsdragningsproblemen enligt polismyndig- heten i Ljungby. Lös luftgevärspipa bör enligt Föreningen Sveriges polis— chefer undantas från kravet på tillståndsplikt. Statens försvarshistoriska

Prop. 1990/91:130 Allmänna överväganden

• Sida 29
•  Original

museer anser att kopior av gamla tillståndsfria vapen skall undantas från tillståndsplikt.

Skälen för mitt förslag: Definitionen av skjutvapen anger gränsen mellan vilka vapen som omfattas av vapenlagens regler om tillståndsplikt. förvaring. straff för överträdelser av reglerna m.m. och vilka vapen som fal- ler utanför. Föreskriftema i l & vapenlagen som reglerar tillämpningsområ- det är nu inte helt lättförståeliga. Det är många föremål som som anges där och som inte typiskt sett är skjutvapen. Bl.a. är det inte förenligt med vanligt språkka att tårgasspray kan vara ett skjutvapen.

Utredningen har föreslagit att vapenlagen skall innehålla endast vapen som enligt gängse språkbruk är att anse som skjutvapen medan atypiska vapen skall tas upp i vapenkungörelsen och ändå omfattas av vapenlagen genom ett utsträckt bemyndigande för regeringen att föreskriva om vapen— lagens tillämpning.

Fler omständigheter talar emot att dela upp föreskrifterna om vapen- lagens tillämpningsområde i två olika författningar, vapenlagen och vapen- kungörelsen. Även om reglerna i vapenlagen, främst de som bestämmer lagens tillämpningsornråde, nu inte helt kan anses fylla ett högt ställt krav på överskådlighet, botas inte den bristen av att i princip samma föreskrifter placeras i en regeringsförfattning. Visserligen skulle vapenlagen härigenom få ett enklare utseende och mer framstå som en skjutvapenlag. Vapenlagen bör emellertid inte ses som en strikt skjutvapenlag utan bör kunna innehålla definitioner av såväl skjutvapen som vissa andra vapen och vapendelar vilka i tillämpningshänseende skall jämställas med skjutvapen. En sämre överskådlighet skulle bli följden om lagen tillämpningsområde i betydande mån anges i två författningar.

Reglerna i vapenlagen riktar sig till en stor grupp människor med skif- tande bakgrund. Dessa har ett berättigat anspråk på att reglerna är överskådliga och lättillgängliga.

Jag är således av uppfattningen att vapenlagstiftningens tillämpningsom- råde så långt som möjligt skall framgå av vapenlagen.

K onstrukrionsdetal jer

Det krävs enligt gällande regler inte tillstånd för att köpa en s.k. låda till skjutvapen eller trummor till andra skjutvapen än revolvrar. Jag föreslår i likhet med utredningen en utvidgning av tillståndsplikten beträffande sådana väsentliga konstruktionsdetaljer i syfte att förhindra privat vapentill- verkning. I förhållande till gällande bestämmelser bör därför tillstånds- plikten omfatta även en stomme eller en låda till skjutvapen. Vidare bör trummor även till annat skjutvapen än revolver omfattas. De nämnda vapendelama är särskilt vitala delar för ett vapens skjutmekanism. Även för armborststomme med avfymingsanordning bör krävas tillstånd. Beträffande sådana har det under remissbehandlingen visserligen framhållits att det finns en risk för att en tillståndsplikt kan medföra onödigt administrativt krångel. Denna risk måste dock vägas mot angelägenheten av att förhindra privat vapentillverkning i syfte att undgå vapenlagstiftningens kontroll-

Prop. 1990/912130 Allmänna överväganden

• Sida 30
•  Original

system. Gränsdragningsproblem kan minskas genom möjligheten till verkställighetsföreskrifter och allmänna råd som klargör den närmare innebörden av tillståndskravet.

Tårgasanordningar och armborst m.m.

När det gäller uppräkningen av skjutvapen och andra tillståndspliktiga före- mål föreslår jag att även tårgasanordningar och armborst nu uttryckligen förs in bland tillståndspliktiga föremål. Dessa har tidigare i praxis ansetts omfattas av vapenlagen.

I detta sammanhang bör nämnas att flera remissinstanser föreslagit att kraftfulla pilbågar av compoundtyp bör likställas med armborst. Vissa pilbågar kan utveckla en mycket stor kraft och orsaka stor skada. I en pilbåge kan dock, till skillnad från ett armborst, energin aldrig lagras. Att kräva tollstånd för vissa kraftfulla pilbågar som till sin konstruktion dock inte visar upp stora skillnader mot sådana som är mindre kraftfulla, kan medföra att omfattande provskjutnin gar blir nödvändiga. Det kan föra med sig gränsdragningsproblem. Bl.a. med hänsyn till detta finns det över- vägande skäl för att inte införa ett tillståndstvång.

Farliga föremål

Riksdagen har i gällande vapenlag bemyndigat regeringen att föreskriva att bestämmelserna i vapenlagen eller vissa av dem skall kunna tillämpas även i fråga om andra föremål som är särskilt ägnade att användas vid brott mot någons liv, hälsa eller personliga säkerhet (jfr 8 kap. 7 & första stycket rege- ringsformen). Bemyndigandet har tillkommit för att göra det möjligt att snabbt ingripa med författningsändringar när nya mycket farliga föremål uppträder på marknaden. Detta bemyndigande har utnyttjats för att före- skriva tillståndsplikt till införsel av vissa farliga föremål (SFS 1990z417). Även om tillståndspliktens omfattning i princip skall framgå av lagen finns det skäl att behålla detta bemyndigande. Detta bemyndigande är inte till sin omfattning sådant att regeringen kan föreskriva att vapenlagen skall tillämpas på andra föremål än de som är särskilt ägnade att användas vid brott av det slag som angivits ovan.

Kopior av gamla vapen

Under remissbehandlingen har framförts att kopior av gamla tillståndsfria vapen är tillståndspliktiga därför att de rent faktiskt tillverkats efter år 1890. Detta anförs vara till nackdel för bl.a. teatrar som kan använda kopior av så- dana vapen.

Många kopior av gamla vapen har en väl fungerande skjutmekanism och används bl.a. för tävlingsskytte. Detta gäller bl.a. för s.k. svartkrutsvapen. Det finns enligt min mening inte skäl att slopa kravet på tillstånd för sådana vapen.

Vid sidan härav finns det emellertid på marknaden kopior av vapen där originalen härrör från år 1890 eller tidigare och som är obrukbara redan från

Prop. 1990/91:130 Allmänna överväganden

• Sida 31
•  Original

tillverkaren. Om dessa används ofta beteckningen replika vapen. Dessa PrOp. 1990/912130 vapen anses inte vara tillståndspliktiga därför att de aldrig haft en Allmänna konstruktion som medfört att vapenlagens regler blir tillämpliga. overvaganden

De kopior som således bör vara tillståndsfria är redan det och någon lagändring behövs därför inte.

Hänvisningar till S3-2

• Prop. 1990/91:130: Avsnitt 5

3.3. Vapentillstånd

Mitt förslag : Vapen som innehas för prydnads— eller samlarändamål, liksom vapen för vilka tillstånd getts på grund av affektionsvärde, skall inte få användas för skjutning.

Tillstånd att inneha skjutvapen skall inte i något fall ges, om det finns skäl att anta att ett vapen kommer att missbrukas eller användas för annat ändamål än det som tillståndet avser.

Kolsyrevapen skall jämställas med luft- och fjädervapen. Endast en fysisk person skall kunna ha tillstånd för ett och samma vapen.

Utredningens förslag: Vapengarderoben, dvs. den mängd vapen som en jägare normalt anses ha behov av och som han regelmässigt får tillstånd för minskas för nyblivna jägare från sex till två. Vid dokumenterat fortsatt jaktintresse kan tillstånd till full vapengarderob beviljas. Tillstånd till innehav av vapen som har prydnads- och affektionsvärde skall beviljas bara om det finns särskilda skäl. Tillstånd skall kunna ges för vapen som har ett särskilt samlarvärde och som skall ingå i en vapensamling. 1 övrigt överensstämmer utredningens förslag med mitt.

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser tillstyrker utred- ningens förslag om begränsningar i vapengarderoben. Bland dessa är över- dklagaren i Malmö åklagardistrikt, överdklagaren vid regiondklagar- myndigheten i Umeå och Svenska Polisförbundet samt vdldskommissionen. Några remissinstanser godtar vissa begränsningar i vapengarderoben, näm- ligen polismyndigheterna i Ljungby, Storuman, Säffle och Malmö samt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Föreningen Sveriges polis- chefer. Övriga remissinstanser avstyrker utredarens förslag om en begränsning av vapengarderoben.

Riksåklagaren. rikspolisstyrelsen. polismyndigheterna i Göteborg, Lycksele, Storuman, Vilhelmina, Stockholm, Karlstad och Säffle, länssty- relsen i Västerbottens län, Svenska Polisförbundet och Föreningen Sveriges polischefer är positiva till utredningens förslag om begränsning av tillstånd för prydnadsvapen och vapen med affektionsvärde. Avstyrker förslaget i den delen gör polismyndigheterna i Sundsvall. Skellefteå och Älmhult, statens naturvårdsverk. samt Svenska Jägarförbundet och Jägarnas Riksförbund/Landsbygdens jägare.

Förslaget att jämställa kolsyrevapen med luft- och fjädervapen har inte mött några erinringar. Statens naturvårdsverk anser att ålderskrav för 31

• Sida 32
•  Original

förvärv och innehav av luftgevär samt besrämmelsema i allmänna ord- ningsstadgan är tillräckligt varför tillståndsplikten kan slopas för luftgevär. Statens kriminaltekniska laboratorium anser inte att några luft-, fjäder— eller kolsyrevapen av hel- eller halvautomatisk typ skall var undantagna från tillståndsplikt. Skälen för mitt förslag: Den s.k. vapengarderoben är den mängd vapen SOm man vanligen kan få tillstånd till, om man bedriver jakt i normal omfattning. Vapengarderoben utformades i samarbete mellan Svenska jägareförbundet och rikspolisstyrelsen för att underlätta en mer enhetlig bedömning i tillståndsärenden för jaktvapen. Vapengarderoben har blivit ett inarbetat begrepp, och det råder en presumtion för behov av så många vapen man kan få tillstånd för. I vissa fall kan detta medföra att en jägare har tillstånd till fler vapen än som motsvarar det egentliga behovet. Utredningens förslag om en begränsning av vapengarderoben för nybör- jare har motiverats som ett led i en strävan att minska den totala vapen- mängden i landet. En mängd remissinstanser har ifrågasatt den brottsföre— byggande effekten av den minskning av vapen hos jägare som utredningens förslag om en begränsad s.k. vapengarderob skulle innebära. När det gäller begränsningar i vapengarderoben har jag beaktat de invändningar som riktats mot förslaget. Jag föreslår därför ingen ändring i föreskriften om att tillstånd skall beviljas om sökanden har behov av vapnet. Ändamålet med utredningens förslag att förhindra att vapen kommer till brottslig använd- ning får åstadkommas på annat sätt.

Prydnadsvapen m.m.

Enligt gällande lagstiftning kan tillstånd att inneha vapen ges, om ett vapen har prydnadsvärde eller affektionsvärde för sökanden. Något egentligt behov av vapnet för t.ex. jakt krävs inte i sådana fall. Detta har enligt utredningen och flera remissinstanser fått till följd att många personer innehar ett stort antal vapen.

Förslaget om begränsningar för prydnadsvapen, vapen till samlingar och vapen med affektionsvärde har fått ett relativt positivt monagande av re- missinstansema. Emellertid anser jag här på samma sätt som när det gäller vapengarderoben, att ytterligare restriktioner i detta avseende kan undvaras. Risken för missbruk av dessa vapen bör i stället motverkas på andra sätt, bl.a. genom skärpta förvaringsföreskrifter. Jag föreslår därför inte ökade re- striktioner beträffande tillståndsgivningen när det gäller vapen med prydnads-, affektions- eller samlarvärde. I denna del föreslår jag endast förtydliganden av lagtexten.

Dessa förtydliganden innebär dels att tillstånd även för vapen med pryd- nads-. affektions- eller samlarvärde får beviljas endast om det skäligen kan antas att vapnet inte kommer att missbrukas eller användas i strid med det ändamål som tillståndet avser, dels att inget vapen som avses med tillstånd i dessa fall får användas till skjutning.

Jag anser det vara självklart att tillstånd inte skall beviljas för något vapen, om det finns risk för missbruk eller att det används i Strid med det

Prop. 1990/91:130 Allmänna överväganden

• Sida 33
•  Original

ändamål som tillstånd har beviljats för. Nu frnns inget sådant formellt hinder när tillstånd beviljats därför att vapnet har prydnads-, affektions- eller samlarvärde.

Som ett förtydligande förs också samlarändamål in som självständigt skäl för vapentillstånd.

K olsyrevapen

Många kolsyrevapen har i likhet med vissa luft- och fjädervapen en sådan begränsad effekt att tillståndsplikt inte är nödvändig. De används främst för målskjutning.

Nu är alla kolsyrevapen underkastade tillståndsplikt. Jag föreslår i likhet med utredningen att sådana kolsyrevapen, vilka på samma sätt som vissa luft- och fjädervapen har en begränsad effekt, skall undantas från kravet på tillstånd.

Den begränsade effekt som ett luft-, fjäder- och harpunvapen skall ha för att vara tillståndsfritt är avgörande för om vapenlagens regler skall till- lämpas. Det ankommer på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att genom verkställighetsföreskrifter bestämma om den effekt som skall göra dessa vapen tillståndpliktiga. Detta bör gälla på samma sätt beträffande kolsyrevapen. .

Under remissbehandlingen har tagits upp frågan om inte hel- och halvau- tomatiska luftvapen skall vara undantagna från tillståndsplikt. Det kan vara befogat att hel- och halvautomatiska vapen av detta slag inte är tillståndsfria enligt samma normer eftersom det kan avlossas flera skott utan omladdnin g. Frågan om vilken effekt som hel- och halvautomatiska vapen skall ha för att kunna anses ha begränsad effekt får bedömas närmare i samband med de författningsändringar som blir aktuella efter ändringarna i vapenlagen.

Tillståndshavare

Några remissinstanser har berört frågan om vapentillstånd för juridiska per- soner. Som exempel har nämnts skolor och försäkringsbolag. Enligt min mening har det inte framkommit omständigheter som visar på ett verkligt behov av att kunna låta denna kategori av juridiska personer få tillstånd för skjutvapen vilka skall användas för skjutning. Det måste även i dessa fall finnas någon ansvarig person som bedömts lämplig och kompetent att hantera vapnet i fråga.

Vidare har frågan om gemensamt tillstånd för att inneha ett och samma vapen tagits upp under remissbehandlingen. I det sammanhanget har påpekats att det kan uppstå svårigheter när mer än en person har tillstånd för samma vapen. Svårigheterna gäller bl.a. ansvaret för vapnet. Enligt min mening bör tillstånd inte ges till inte mer än en person i fråga om ett och samma vapen. Det skall aldrig behöva uppstå någon tveksamhet om vem som har ansvaret för ett vapen. Jag anser därför att bara en enda person skall kunna ges tillstånd att inneha ett vapen.

Allmänna överväganden

• Sida 34
•  Original

Hänvisningar till S3-3

• Prop. 1990/91:130: Avsnitt 5

3.4. Ammunitionstillstånd

Mitt förslag: Det gällande kravet på särskilt tillstånd för att förvärva vissa typer av ammunition ersätts med föreskrifter om att ammunition till tillståndspliktiga vapen bara får innehas av den som har tillstånd för ett Sådant vapen som ammunitionen är avsedd för. Ammuni- tionstillstånd behålls dock för andra ändamål, bl.a. samlarändamål.

Möjlighet ges att handla ammunition genom ett ombud som har eget vapentillstånd.

Utredningens förslag: Överensstämmeri huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser godtar utred- ningsförslaget. Överdklagaren vid regiondklagarmyndigheten i Vänersborg, polismyndigheten i Umeå, Svenska Jägarförbundet och Jägarnas Riks- förbund/Landsbygdens jägare, Sveriges Vapenhandlareförening och Jämt- lands läns jaktvårdsförening redovisar stor tveksamhet till förslagets be- tydelse för våldsbrottsligheten. Bl.a. polismyndigheten i Malmö och Frivil- liga Skytrerörelsen pekar på behovet av legitimationstvång i samband med köp av ammunition. Sveriges Vapenhandlareförening tillbakavisar förslaget om tillståndsfrihet beträffande ammunition eftersom konstruktionen bygger på att den enskilde vapenhandlaren skall kontrollera kundens behörighet att köpa ammunition vilket kan vara förenat med stora svårigheter. Bl.a. Svenska Pistolskytteförbundet pekar på behovet av möjlighet till inköp av ammunition genom ombud. Svenska Vapenstiftelsen anser att original av svartkrutsammunition skall vara tillståndsfri eftersom den bara har samlar- värde. Vidare bör enligt stiftelsen ammunitionstillstånd för samlarändamål inte tidsbegränsas.

Skälen för mitt förslag: De gällande reglerna om ammunitionstillstånd har blivit tämligen betydelselösa på grund av omfattande undantag från till- ståndsplikten. I princip all jaktammunition är tillståndsfri och skytte- föreningama tillhandahåller sina medlemmar ammunition. Principen om tillstånd för ammunition hari stor utsträckning förlorat sin betydelse.

Enligt 5 & vapenlagen krävs tillstånd till förvärv av ammunition, om am- munitionen inte är tillståndsfri. Med ammunition förstås enligt 3 & vapenla- gen patrOn eller projektil till handvapen som vapenlagen tillämpas på samt tändhatt eller annat tändmedel till sådan patron eller projektil. I 4 & vapenla- gen frnns en uppräkning av vad som i detta sammanhang är tillståndsfritt. För närvarande är således följande tillståndsfritt: hagel eller annan massiv kula, prOjektil avsedd för luft-, fjäder- eller harpunvapen, hagelpatron eller tändhatt till sådan, kolsyrepatron, patronhylsa utan tändhatt, avsedd för tillståndSplikti gt handvapen, kulpatroner eller tändhattar avsedda för gevär, om inte regeringen föreskrivit annorlunda samt ammunition avsedd för stan- eller signalvapen.

Enligt min mening är det synnerligen angeläget att effektivt förhindra oberättigade ammunitionsförvärv. Har man t.ex. på illegal väg skaffat sig

Allmänna överväganden

• Sida 35
•  Original

ett farligt vapen för brottslig användning, bör det i vart fall inte vara möjligt att skaffa ammunition hos närmaste vapenhandlare.

I tidigare lagstiftningsärenden har krav på tillstånd för förvärv av ammunition avvisats bl.a. därför att det skulle kunna bli en lagstiftning utan möjlighet till kontroll (jfr prop. 1955:37 s. 23 f, 1 LU 1955:14 s 32, prop. 1973:166 5. 101). Vapenutredningen har i slutbetänkandet utförligt redo- visat bakgrunden till de gällande reglernas innehåll (s. 126 f).

Det har också gjorts gällande att särskilt ammunitionstillstånd skulle sakna fog för sig eftersom den som beviljats tillstånd för ett vapen även bör anses ha de allmänna kvalifikationer som kan krävas för att få förvärva ammunition.

Några berättigade intressen hos personer som har vapentillstånd kan näp- peligen kränkas genom mitt förslag att bevis om vapentillstånd skall kunna visas upp vid förvärv av ammunition. Den som har vapentillstånd för ett va- pen som är avsett att skjuta med får en oinskränkt rätt att köpa ammunition till det vapnet. Är köparen okänd för säljaren, får han styrka sin behörighet att köpa ammunition genom att visa upp bevis om sitt vapentillstånd och legitimation.

Frågan om legitimation kräver inte uttrycklig reglering i lagtexten. Det är redan nu förbjudet att överlåta viss ammunition till den som inte är berättigad att förvärva den. Förbudet är också srraffsanktionerat. Redan nu förutsätter alltså överlåtelse av ammunition vissa kontrollåtgärder, om köparen är okänd för säljaren. Den enda förändringen som inträder genom mitt förslag är att fler sorters ammunition kommer att kräva denna kontroll. Detta är ett arbete och ett ansvar som vapenhandeln enligt min mening måste ta på sig. Genom de skärpta förutsättningama för att beviljas tillstånd till handel med vapen som jag också kommer att förslå kan man på goda grunder anta att de som beviljas tillstånd till vapenhandel också tar ansvaret för och har kvalifikationema att klara denna kontroll.

Det har gjorts gällande att ett bevis om vapentillstånd inte alla gånger genast och helt otvetydigt utvisar vilken ammunition som är avsedd för vapnet. Med de kunskaper som måste krävas av en vapenhandlare kan det dock rimligen inte vara svårt att avgöra om den ammunition som kunden önskar köpa också är avsedd för vapnet.

Köp av ammunition genom ombud

Förslaget att ammunition får innehas bara av den som har tillstånd att inneha ett vapen som ammunitionen är avsedd för och förbudet att överlåta ammunition till den som inte är berättigad att inneha den bör inte utesluta att ammunition kan köpas genom ombud. Särskilt i glesbygd kan det finnas behov av det. En jägare eller annan person med eget vapentillstånd bör därför få köpa ammunition åt annan, om uppdragsgivaren givit honom fullmakt och har tillstånd för det vapen som ammunitionen är avsedd för. Det bör också krävas att ombudet har vapentillstånd. Härigenom begränsas kretsen av ombud till personer som bedömts kunna betros med vapen. Ombudet behöver enligt min mening dock inte ha tillstånd för ett

Allmänna överväganden

• Sida 36
•  Original

vapen av samma slag som den har som han skall köpa ammunition år. Ett vapentillstånd har föregåtts av en allmän lämplighetsprövning av tillståndshavaren. Det bör vara tillräckligt i detta sammanhang.

Förfarandet att sälja till ett ombud fordrar givetvis att den som säljer am- munitionen. på samma sätt som vid andra motsvarande överlåtelser, kontrollerar ombudets och kundens identiteter och deras behörigheter att köpa ammunition, om vederbörande är okända. Vid försäljning genom ett ombud kan det därför krävas att ombudet förutom sitt och uppdragsgivarens bevis om vapentillstånd även visar upp sin egen och uppdragsgivarens legitimation. Förfarandet vid ombudsförsäljning ställer enligt min mening inte för stora anspråk på de som köper och säljer ammunition. Det är inte en ovanlig åtgärd med behörighetskontroll i andra viktiga sammanhang.

Omständigheter som är kända för säljaren behöver dock inte styrkas. Är ombudets identitet känd för säljaren liksom ombudets innehav av vapentill- stånd behöver legitimation och tillstånd inte visas upp. Om säljaren på mot- svarande sätt har blivit underrättad muntligt om fullmakten, känner full- maktsgivaren och vet vad han har tillstånd att inneha för vapen, behöver identitet och behörighet för honom inte heller styrkas.

Om en vapenhandlare eller annan som överlåter ammunition antingen har vetskap om ombudets och uppdragsgivarens behörigheter eller har kon- trollerat bevis om vapentillstånd och identiteter och i förekommande fall fullmakt, får handlaren anses ha gjort vad som ankommer på honom. Ytterligare kontrollåtgärder kan bara krävas, om det finns skälig anledning att misstänka att kunden t.ex. genom återkallat vapentillstånd förlorat sin rätt att inneha den efterfrågade ammunitionen.

Ombudet har naturligtvis ingen rätt att på grund av fullmaktsgivarens tillstånd inneha ammunitionen för egen räkning. Det ligger i sakens natur att ammunitionen utan dröjsmål skall överlämnas till uppdragsgivaren. Den som saknar tillstånd för ett vapen för vilken viss ammunitionen är avsedd kan ju inte annat än övergångsvis ha rätt till innehav för annans räkning. Den som innehar ammunition utan att själv vara berättigad till måste vara beredd att ge en godtagbar förklaring t.ex. genom att visa fullmakt och kassakvitto.

Amunitionstillstdndför samlarändamdl

När det gäller ammunition till vilken vapen saknas föreslår jag i likhet med utredningen att systemet med särskild ammunitionstillstånd behålls med den justeringen att ett tillstånd skall avse rätt att inneha ammunition i stället för att förvärva den. Det är normalt endast för samlarändamål det kan komma i fråga att ha tillstånd att inneha ammunition utan att ha något vapen att använda ammunitionen till.

Tillstånd till förvärv av ammunition gäller enligt nuvarande regler i ett år. Ett sådant tillstånd till innehav, som kommer i fråga enligt mitt förslag. saknas det anledning att tidsbegränsa. Tillståndet till innehav av amrnuni- tion bör dock fortfarande som huvudregel vara beroende av att förvärv sker inom ett år.

Prop. 1990/911130 Allmänna överväganden

• Sida 37
•  Original

Hänvisningar till S3-4

• Prop. 1990/91:130: Avsnitt 5

3.5. Vapenhandlartillstånd

Mitt förslag: Kraven för att kunna få tillstånd att bedriva handel med vapen skärps. Vid sidan av de förutsättningar som gäller för vapen- handlare att vara allmänt berättigad att driva handel och känd för. or- dentlighet och pålitlighet skall dessutom krävas att han har såväl behövliga kunskaper som att verksamheten skall bedrivas yrkes— mässigt. Bl.a. om verksamheten inte längre bedrivs yrkesmässigt, får tillståndet återkallas.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Utredningen har dock föreslagit att godkända formella prov skall krävas för erforderlig kompetens.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan utom Samlarföreningen Nordstjärnan och Vapenrtifrelsen tillstyrker för- slaget. Kommerskollegium anser att den begränsning i etableringsrätten som följer av kravet på tillstånd för att få driva handel med vapen kan anses godtagbar med hänsyn till skyddet för liv och hälsa och dess betydelse för att motverka brott. Näringsfrihetsombudrmannen (NO) konstaterar att de skärpta tillståndskraven kan leda till att riyetableringar i viss mån försvåras och att den s.k. fritidshandeln minskar men att mycket av det som förts fram till stöd för förslaget talar för att allmänintresset av en effektiv kontroll av handeln med denna typ av produkter väger tyngre än de eventuella negativa effekterna av förslaget. NO framhåller att skärpningen vid tillämpningen inte får leda till att mindre företag som yrkesmässigt bedriver eller önskar bedriva seriös vapenhandel missgynnas i förhållande till övriga företag i branschen. Någon prövning från behovssynpunkt av etablering bör inte förekomma enligt NO och från önskvärdhet av koncentration bör helt bortses. NO avstyrker att en branschorganisation, som ofta i första hand företräder de stora och väletablerade företagen, skulle få till uppgift att anordna utbildning. När det gäller kravet på branschvana framhåller NO att det är betydelsefullt att också erfarenhet av vapenhantering i andra sammanhang än genom arbete i vapenhandel godtas.

Skälen för mitt förslag: Från samhällelig synpunkt bör ställas krav på god kunskap, stort ansvar och gott omdöme hos den som ägnar sig åt att driva handel med vapen och ammunition. Samhället ställer i många olika sammanhang upp kvalifrkationskrav för verksamheter av olika slag. Vid si- dan av rena kunskapslcrav ställs ofta krav på erfarenhet av det område man avser att verka på. I fråga om vapenhandel ter sig sådana krav särskilt befo- gade.

Enligt gällande regler fordras för tillstånd att driva vapenhandel endast att sökanden är berättigad att driva handel i allmänhet samt att han är känd för ordentlighet och pålitlighet.

Ett tungt vägande skäl för att skärpa kriterierna för att bevilja vapenhandlanillstånd är att det inte är rimligt med mindre ingående

Prop. 1990/91:130 Allmänna överväganden

• Sida 38
•  Original

prövning i dessa ärenden än i ärenden om vapentillstånd för eget behov. Man skall inte kunna förfoga över kanske ett mycket stort antal vapen utan att fylla högt ställda krav på kunskaper. Ett tillstånd till vapenhandel får aldrig bli ett alternativ till att beviljas eget tillstånd för vapen.

Jag föreslår därför en skärpning så att vapenhandlartillstånd bara skall lämnas till den som utöver att uppfylla de nu gällande kraven också har be- hövliga kunskaper och bedriver verksamheten yrkesmässigt.

Kunskapskravet

] kravet på behövliga kunskaper ligger krav på kunskap om vapen, vapen- lagStiftning och vapenbranschen. Kunskap om vapenbranschen kan förvärvas antingen genom tidigare verksamhet inom vapenhandel eller på annat likvärdigt sätt. Det bör vara möjligt att få motsvarande erfarenhet också genom annan verksamhet. Exempel som anförts på sådan annan verk- samhet är omfattande och väldokumenterad erfarenhet av vapenhantering inom skytterörelsen eller försvarsmakten. När det gäller kunskap om vapen och vapenlagstiftning kan dessa ha förvärvats på olika sätt. Avgörande är att vederbörande har den kunskapen. Det blir ytterst en uppgift för den till- ståndsgivande myndigheten att avgöra om sökanden har de kunskaper som behövs.

Till de behövliga kunskaperna hör kännedom bl.a. om hur olika vapen ser ut, hur de fungerar, vilket användningsområde de har, vilka särskilda risker som finns samt vilka olika typer av ammunition som förekommer. Det måste också ställas krav på god kännedom om vapenlagstiftningen, jaktlagstiftningen och övrig lagstiftning som berör vapen.

Det är inte lämpligt att i lag ge mer detaljerade föreskrifter om inne- börden av de behövliga kunskaperna. Regeringen eller den myndighet som regeringens bestämmer bör få rätt att meddela föreskrifter på området.

Enligt min mening bör emellertid inte ett formellt godkänt sldiftligt och praktiskt prov vara en förutsättning för att beviljas tillstånd till handel med vapen. Samtidigt är det naturligtvis synnerligen viktigt att innebörden av kunskapskravet inte tolkas olika hos tillståndsmyndighetema. Det måste i så viktiga frågor som när det gäller rätt att bedriva näringsverksamhet av visst slag vara så att de som söker tillstånd till vapenhandel får en likartad behandling oavsett var i landet de söker tillstånd.

Vapenutredningen har föreslagit att rikspolisstyrelsen skall anordna någon form av utbildning för vapenhandlare som skulle leda fram till ett föreskrivet kunskapsprov. '

Jag anser inte att det skall vara en uppgift för den centrala myndigheten för polisväsendet att anordna kurser. Det bör därför inte anges i lag hur kunskaperna skall förvärvas.

I likhet med NO är jag tveksam till att låta någon branschorganisation ha hand om en utbildning som skulle utgöra formell förutsättning för ett god- kännande för vapenhandel. Detta utesluter självfallet inte att bransch- organisationer eller andra enskilda organ anordnar särskild utbildning men

Prop. 1990/911130 Allmänna överväganden

• Sida 39
•  Original

det bör inte vara ett krav att man genomgått sådan för att få tillstånd att driva vapenhandel.

Kravet på yrkesmässighet

Ett krav på att en verksamhet skall vara yrkesmässig innebär ett krav på viss omfattning av en rörelse. Det utgör en inskränkning i etableringsmöjlighe- terna. Givetvis skall sådana extra villkor undvikas så långt som möjligt. Genom att kräva viss omfattning av rörelsen motverkas dock effektivt möj- ligheten att söka tillstånd till handel med vapen i stället för eget tillstånd för innehav av vapen. Vidare är det så att en mycket ringa omfattning av verk- samheten inte motiverar t.ex. en större lagerhållning. En liten omfattning av sådan handel får även i de flesta fall antas ge mindre kunskaper om markna— den och utvecklingen inom vapenområdet. Jag anser att utredningens be- dömning att några tiotal transaktioner per år bör kunna tjäna som lämplig riktlinje för havet på yrkesmässighet är väl grundad. Det är givetvis svårt att uppskatta en verksamhets omfattning innan den kommit i gång. En så begränsad minsta omfattning som några tiotal transaktioner per år bör dock kunna uppskattas med tämligen god säkerhet.

Ett sådant krav bör inte behöva leda till en icke önskvärd koncentration av vapenhandeln till större företag. I kravet ligger inte någon behovs- prövning från marknadssynpunkt för tillstånd att få etablera sig som vapen- handlare.

Ges tillstånd att driva handel med vapen och visar det sig sedan att verk- samheten får en sådan liten omfattning att den inte kan betecknas som yrkesmässig, bör ett tillstånd kunna återkallas. Föreskrifterna i 31 & vapen- lagen om återkallelse av tillstånd att driva handel med vapen bör därför kompletteras på denna punkt. Jag föreslår att det i lagen uttryckligen skall framgå att tillståndet skall kunna återkallas, om verksamheten inte längre bedrivs yrkesmässigt.

När det gäller det föreslagna kravet på kunskaper torde det inte behövas någon särskild övergångsbestämmelse som hindrar att ett handlartillstånd som är beviljat före ildaftträdandet återkallas. De redan etablerade vapen- handlama torde som regel ha kunskaper som motsvarar de krav som kan ställas upp med stöd av den nya bestämmelsen.

Allmänna överväganden

• Sida 40
•  Original

Hänvisningar till S3-5

• Prop. 1990/91:130: Avsnitt 275, 5

3.6. Förvaring av vapen

Mitt förslag: Reglerna om förvaring av vapen och vitala vapendelar skärps och blir mer detaljerade. Skjutvapen och ammunition, som inte hålls under uppsikt eller förvaras i Säkerhetsskåp skall förvaras var för sig (delad förvaring). Om det är möjligt att utan avsevärd svårighet avlägsna en sådan vapendel som medför att vapnet inte kan användas, skall även den delen förvaras separat. Vapnet, ammunitionen och eventuellt vapendelen skall i så fall förvaras var för sig under säkert lås eller på annat lika betryggande sätt. Dessa ändrade förvarings- reglema tillämpas inte på start- och signalvapen och ammunition till sådana vapen.

Några nya kontrollmöjligheter av vapenförvaring införs inte.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Utredningen föreslår även en straffsanktionering av de generella förvarings- föreskriftema samt en befogenhet för polisen att inspektera vapenförvaring hos enskilda.

Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser är positiva till de skärpta förvaringsbestämmelser som utredningen föreslår. Från bl.a. polismyndigheterna i Karlstad och Säffle har dock framförts att hemma- gjorda skåp som fyller samma säkerhetsnivå som godkända skåp bör vara godkända för förvaring. Överdklagaren vid regiondklagarmyndigheten i Vänersborg instämmer i utredningens kritik av nuvarande förvarings- föreskrifter och vapenägares i bland bristfälliga förvaring men pekar på att drastiska ändringar av förvaringsföreskriftema förutsätter en undersökning av i vilken utsträckning nuvarande brister i förvaringsreglema bidragit till den grövre brottsligheten. Svenska Jägarförbundet och Jägarnas Riksför- bund/Landsbygdens jägare anser att förvaringsbestMmelsema i någon mån bör skärpas men att detta bör genomföras inom ramen för befintliga regler. Utredningsförslaget om straffsanktionering av de generella förvarings- föreskriftema har fått ett blandat mottagande. Bland de som är positiva märks RÅ, överdklagaren i Malmö, polismyndigheterna i Sundsvall, Umeå. Vilhelmina, Lycksele och Hagfors. Negativa till straffsanktionerin g är bl.a. Frivilliga skytterörelsen, Svenska Jägarförbundet och Jägarnas Riks- förbund/Landsbygdens jägare, Sveriges vapenhandlarer förening samt Jämtlands läns jaktvårdsförening. Vid bedömning av behovet av särskilda förvaringsvillkor anser bl.a. Svenska Jägarförbundet och Jägarnas Riks- förbund/Landsbygdens jägare att inbrottsrisken skall vara det avgörande och inte som nu det antal vapen som någon innehar.

Utredningsförslaget om inspektionsrätt för polisen i syfte att kontrollera om föwaringsföreskriftema efterlevs avstyrks eller möter invändningar från bl.a. hovrätten för Nedre Norrland, kammarrätten [ Jönköping, Stockholms tingsrätt, rikspolisstyrelsen, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Järnt- Iands och Västerbottens län, Sveriges Advokatsamfund och jägarförbunden.

Prop. 1990/911130 Allmänna överväganden

• Sida 41
•  Original

Skälen för mitt förslag: Skjutvapen är farliga föremål och kräver att innehavama hanterar dem med stort ansvar. Förvaringsföreskrifterna för skjutvapen och ammunition och deras efterlevnad är av grundläggande betydelse för att hindra att sådana saker skall komma i orätta händer. Det är således absolut nödvändigt med ändamålsenliga förvaringsföreskrifter. Det är självklart bland alla som handskas seriöst med vapen att de skall förvaras så att obehöriga inte kommer åt vapen eller ammunition. Det räcker inte med generella åtgärder som att bekämpa sådan kriminalitet som bostadsinbrott. I likhet med utredningen och en majoritet av remiss- instansema anser jag att det finns skäl att skärpa dem.

Generella förvaringskrav

En innehavare av skjutvapen är enligt 26 å vapenlagen alltid skyldig att se till att dessa förvaras på ett sådant sätt att det inte är fara för att någon obehörig kommer åt vapnet. Detsamma gäller beträffande ammunition.

Enligt samma lagrum skall därför skjutvapen och ammunition förvaras på särskilt sätt. nämligen antingen i säkerhetsskåp eller i form av s.k. delad förvaring av endera vapen eller s.k. vital vapendel under lås eller på annat betryggande sätt.

Som utredningen har föreslagit bör reglerna ändras för att uppnå större säkerhet när det gäller förvaring av skjutvapen och ammunition. Jag föreslår därför att skjutvapen och ammunition som inte hålls under uppsikt skall för- varas i säkerhetsskåp eller åtskilt, helst på tre olika ställen under säkert eller på annat lika betryggande sätt.

Vapen under uppsikt

Vapen som hålls under uppsikt bör vara undantagna från föreskrifter om särskild förvaring. Med uppsikt över vapnet får förstås att innehavaren har omedelbar kontroll över vapnet. När tillståndshavaren själv transporterar sitt vapen och ammunition gäller alltid att han skall ta sådan vård om vapnet så att ingen obehörig kommer åt det.

S äkerhetsskdp

När det gäller vilka krav som bör ställas på säkerhetsskåp bör riks- polisstyrelsen meddela närmare föreskrifter om dessas tekniska beskaffen- het. Det finns egentillverkade skåp som når upp till samma säkerhetsnivå som godkända säkerhetsskåp. Andra skåp än sådana som rikspolisstyrelsen godkänt som säkerhetsskåp skall jämställas med Säkerhetsskåp, om det kan anses vara lika säkra förvaringsutrymmen. Det är sökandens sak att visa att den tilltänkta förvaringen är tillräckligt säker.

Delad förvaring

Som alternativ till förvaring under uppsikt eller i säkerhetsskåp bör s.k. delad förvaring kunna godtas, om den är säker. Många vapen kan utan större svårighet delas så att en vital vapendel kan avlägsnas. Vapnet kan då

Prop. 1990/912130 Allmänna överväganden

• Sida 42
•  Original

inte användas, om inte vapendelen sätts tillbaka. En delad förvaring innebär att vapnet, ammunitionen och den lösa vapendelen förvaras på olika ställen. Jag förordar att tredelad förvaring i lagen skall vara alternativet till förvaring i säkerhetsskåp, om en vital vapendel kan tas bort från vapnet.

Även vid delad förvaring anser jag dock att enkel inlåsning i garderob eller skrivbord är normalt otillräcklig. Förvaringen måste vara säkrare än vad en sådan inlåsning oftast är. Det är inte lämpligt att i lag föreskriva mer detaljerade bestämmelser för delad förvaring. Principen bör dock vara att förvaringen från stöldskyddssynpunkt skall ge ett godtagbart skydd med beaktande av vapnets farlighet och vapeninnehavarens totala vapenmängd. Det bör regleras i verkställighetsföreskrifter vad som skall iakttas för att förvaringen skall anses vara säker.

Särskilda förvaringsvillkor

Vapen är stöldbegärliga och risken för inbrott hos vapeninnehavare måste motverkas.

Polismyndigheten kan i samband med att tillstånd beviljas besluta om särskilda förvaringsvillkor. Jag instämmer i den frågan i de principer som utredningen anser bör vara vägledande vid bedömningen av vilken förvaring som kan komma i fråga. Vapnets farlighet och beskaffenhet i övrigt skall vara avgörande för vilken förvaring som bör krävas. I likhet med utredningen anser jag vidare att antalet vapen som någon innehar är av stor betydelse.

K riminalt'sering

Det finns i och för sig mycket som talar för utredningens förslag att straff- sanktionera överträdelser av förvaringsföreskriftema. För att fatta ett beslut om kriminalisering bör det emellertid krävas att en sådan kan antas få brottsavhållande betydelse, att inte andra negativa verkningar väger över denna effekt samt att det går att kontrollera efterlevnaden. När det gäller personer som betrotts med vapentillstånd har det skett en allmän prövning av deras person. Vidare kan deras tillstånd återkallas under vissa omständigheter, t.ex. om det uppdagas allvarliga brister i vapenförvaringen. Därtill kan en vapeninnehavare under vissa omständigheter drabbas av skadeståndsansvar, om brister i förvaringen av ett vapen har orsakat att ett vapen brukats av en obehörig för en skadeståndsgrundande handling. Mot bakgrund av dessa sanktionsformer framstår det inte som sannolikt att en kriminalisering av de generella förvaringsföreskriftema har självständig brottsavhållande betydelse. Det går heller inte att bortse från vad vissa remissinstanser anfört om att en kriminalisering skulle verka hämmande på benägenheten att anmäla stöld av vapen som inte har förvarats i enlighet med de generella föreskrifterna. En sådan stöldanmälan skulle ju medföra att anmälaren angav sig själv för brott.

Prop. 1990/912130

Allmänna överväganden

• Sida 43
•  Original

lnspektionsmöjlighel

Utredningens förslag om inspektionsrätt för polisen har mött starkt motstånd från en mängd remissinstanser. Inte minst med tanke på det stora antal personer som innehar vapen är det tveksamt om en inspektions- möjlighet ger någon verklig effekt. Det skulle bara kunna bli fråga om ett mycket litet antal inspektioner. Den arten av verksamhet är inte heller någon uppgift polisen bör ha (jfr prop. 1989/90:155) och annat lämpligt övervakningsorgan saknas. Jag föreslår därför ingen inspektionsrätt för polisen.

Vapen som tillhör staten m.m.

Några remissinstanser har berört frågan om förvaring av vapen som tillhör staten men disponeras av främst personal inom försvarsmakten samt frivilli- gorganisationer. Det är här fråga om en krets som vapenlagen inte äger till— ämpning på. Givetvis måste vapen som inte omfattas av vapenlagens regler förvaras fullt tillfredsställande. När det gäller vapen för försvarsän'damål är problemet aktualiserat och frågan bereds för närvarande inom försvars- departementet. Problemet kommer därför att få en lösning i ett annat sam- manhang. Jag har i denna fråga samrått med chefen för försvarsdepar— tementet.

Inom verkskyddet har tidigare förekommit beväpning. Detta är inte längre fallet. Reglerna om vapen och ammunition för verkskyddsändamål bör därför tas bon. Jag föreslår att föreskrifterna i detta avseende skall upphöra att gälla.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för försvarsdepartementet.

Hänvisningar till S3-6

• Prop. 1990/91:130: Avsnitt 5

3.7. Transport av vapen och långtidsförvaring

Mitt förslag: Den som transporterar vapen åt någon annan skall se till att det sker på ett betryggande sätt så att ingen obehörig kommer åt vapnen. Denna skyldighet straffsanktioneras. Möjligheten till s.k. långtidsförvaring utsträcks från ett till tre år.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Förslagen om skärpta regler vid transport av vapen och utsträckt tid för långstidsförvaring tillstyrks av samtliga som yttrat sig i frågan.

Skälen för mitt förslag: När det gäller frågan hur vapen och ammuni- tion skall förvaras under transport gäller enligt 28 a & vapenlagen att den som åtar sig att transportera skjutvapen bör vidta betryggande åtgärder för att förhindra att någon obehörig kommer åt egendomen. Rikspolisstyrelsen har gett allmänna råd om hur vapen bör förvaras under resor med bil, tåg osv.

Prop. 1990/91:130 Allmänna överväganden

• Sida 44
•  Original

Regeln i 28 aå gäller när någon annan än vapeninnehavaren trans— porterar vapen. När vapeninnehavaren själv transporterar sitt vapen gäller reglerna i 26 &.

Transportören bör enligt det nämnda lagrummet se till att transporten sker på ett betryggande sätt. Till stöd för förslaget att detta skall ändras till en bindande och straffsanktionerad föreskrift har utredningen anfört bl.a. att det förekommer att vapen transporteras lättvindigt på ett lastbilsflak och lämnas obevakade långa stunder. Detta är givetvis inte godtagbart. All vapentransport måste ske på ett betryggande sätt.

Frågan om förvaring under transport har tidigare varit föremål för lagstiftningsöverväganden (jfr prop. l981/82:1 s. 34). Då avstod regeringen från att föreslå en tvingande formulering av regeln om betryggande förvaring under transport eftersom bl.a. förhållandena kunde variera avse- värt mellan olika transportmedel.

I det nämnda tidigare lagstiftningsärendet gjordes det även gällande att transportbranschen har egna tillräckliga regler för hur transport skall ske. Detta är utomordentligt värdefullt. I likhet med utredningen och remiss- instanserna anser jag emellertid att det inte är tillfredsställande att helt överlåta på branschen att utforma reglerna på området. Att de som seriöst och säkert transporterar vapen har egna tillräckliga regler löser inte problemet för andra som transporterar vapen. Det saknas nu möjligheter enligt vapenlagen att ingripa mot även de mest vårdslösa transporterna. Det bör därföri lagen läggas fast att transporten av vapen och ammunition skall ske på ett betryggande sätt så att ingen obehörig kommer åt den.

Jag föreslår därför att det uttryckligen föreskrivs att den som trans- porterar vapen för annans räkning skall vara skyldig att vidta betryggande åtgärder för att förhindra att någon obehörig kommer åt ett vapen eller ammunition. Vidare bör den nya skyldigheten straffsanktioneras.

Det ligger i sakens natur att de krav som måste ställas upp vid transport kan växla avsevärt beroende på vad som skall transporteras, vilken sträcka och med vilket transportmedel. Jag anser det vara tillräckligt att i lag före— skriva att transporten skall ske på ett sådant sätt att någon obehörig inte skall kunna komma åt vapen eller ammunition.

Det är i detta fall inte lämpligt att ge rikspolisstyrelsen i uppdrag att utfärda bindande verkställighetsföreskrifter. Vapentransporter förutsätter nämligen inte särskilt tillstånd av polisen. De som åtar sig transport av vapen kommer därför inte på samma sätt i kontakt med en polismyndighet. Enligt min mening får det överlåtas åt rättstillämpningen att avgöra vilka krav som bör ställas i fråga om betryggande transport. Inget hindrar emellertid att allmänna råd som har utfärdats av rikspolisstyrelsen tjänar som praktisk vägledning.

långtidsförvaring

Om en person under längre tid, exempelvis på grund av utlandsvistelse, är förhindrad att själv ta hand om sitt vapen, har han behov av att kunna depo- nera vapen och ammunition hos någon annan för viss tid. Enligt 26%

Prop. 1990/91:130 Allmänna överväganden

• Sida 45
•  Original

vapenlagen finns för dessa fall en möjlighet till förvaring hos annan. Det kan vara t.ex. annan enskild person eller skytteförening. En sådan lån gtidsförvaring kan enligt gällande regler pågå under ett år och förutsätter en skriftlig anmälan till polismyndigheten.

Det har gjorts gällande att tiden för långtidsförvaring behöver utsträckas avsevärt för att bestämmelsen skall fylla någon funktion. Några problem med långtidsförvaring hos annan som skulle vara ett hinder för en generösare regel har inte kommit fram. Jag föreslår därför att tiden för långtidsförvaring förlängs till perioder om tre år.

Den som för annans räkning förvarar vapen är bunden av de generella förvaringsföreskriftema och de förvaringsvillkor som kan ha bestämts. Den som förvarar vapnet får inte heller använda vapnen utan att han har ett eget tillstånd att inneha ett vapen av det slag som han förvarar.

Hänvisningar till S3-7

• Prop. 1990/91:130: Avsnitt 275

3.8. Återkallelse av vapentillstånd och omhändertagande av vapen, m.m.

Mitt förslag: Tillstånd att inneha eller införa skjutvapen till Sverige får återkallas, om tillståndshavaren har missbrukat vapnet, visat oakt- samhet med vapnet eller på annat sätt visat att han är olämplig att inneha vapen. Möjlighet ges att också återkalla ett tillstånd att inneha skjutvapen eller ammunition när förutsättningar-na för tillståndet inte längre föreligger.

När särskilda omständigheter föranleder det får ett skjutvapen och den ammunition som hör till vapnet omhändertas, om det finns risk att vapnet missbrukas eller om det är sannolikt att ett tillstånd att inneha kommer att återkallas.

Den nuvarande anmälningsskyldigheten för en läkare som är ansvarig för vård av någon som är intagen på sjukhus för psykisk störning och som har vapen skall regleras i vapenlagen.

Utredningens förslag: När behov av skjutvapen inte längre finns kan ett tillstånd återkallas med stöd av gällande föreskrifter. Nya regler behövs inte i den delen. Tillstånd för målskyttevapen skall och kan enligt gällande regler återkallas, om tillståndshavaren går ur en skytteförening utan att gå in i en annan förening. Skytteföreningama åläggs en rapporteringsskyldighet till polisen beträffande dem som går ur en förening utan att gå in i en annan skytteförening. Möjlighet införs att interimisriskt återkalla vapentillstånd i. avvaktan på ett slutligt avgörande av frågan om återkallelse enligt 29 -31 åå vapenlagen. Vid beslut om interimistisk återkallelse får polismyndigheten omhänderta vapen och ammunition.

Remissinstanserna: Sakliga ändringar som beträffande förslaget att med stöd av gällande regler återkalla vapentillståndet när behov av ett vapen inte längre föreligger måste enligt bl.a. hovrätten för Nedre Norrland och po- lismyndigheten i Karlstad komma till uttryck genom lagändring. Riks-

Prop. 1990/91:130 Allmänna överväganden

• Sida 46
•  Original

åklagaren, överäklagaren vid regiondklagarmyndigheren i Vänersborg, kammarrätten i Jönköping, polismyndigheterna i Ljungby, Umeå, Karls- hamn mjl. anser att grunderna för återkallelse när behov av ett vapen inte längre föreligger är svåra att tillämpa och inte helt klara till sin innebörd. Vissa remissinstanser däribland överdklagarna i Malmö, länsstyrelsen i Jämtlands län, polismyndigheterna i Lycksele, Umeå, Vilhelmina och Hagfors är positiva till utredningens förslag om interimistisk återkallelse och anser att det fyller ett behov. Polismyndigheterna [ Stockholm, Sunds— vall och Skellefted, Föreningen Sveriges polischefer och jägarförbunden ifrågasätter behovet mot bakgrund av reglerna om omhändertagande eller avstyrker utredningens förslag. Polismyndigheten i Hagfors efterlyser en möjlighet att tillfälligt återkalla ett tillstånd. Tveksamma till förslaget med rapponeringsskyldighet för skytteföreningar är överdklagarna i Stockholm. Malmö och Vänersborg, polismyndigheterna i Göteborg, Umeå, Skellefteå, Vilhelmina och Karlstad, Frivilliga Skytterörelsen och jägarförbunden mfl.

Skälen för mitt förslag

Återkallelse

Det finns i bland omständigheter som gör att ett tillstånd att inneha eller införa vapen måste återkallas. Enligt 29 & vapenlagen får ett tillstånd återkallas, om en innehavare av ett skjutvapen genom missbruk av vapnet eller oaktsamhet med vapnet eller på något annat sätt visar att han är olämplig att inneha vapen eller om det annars finns skälig anledning till det. När det gäller pistol eller annat enhandsvapen eller kulsprutepistol eller annat helautomatiskt vapen får enligt huvudregeln i 29 å andra stycket ett tillstånd återkallas, om de synnerliga skäl som förutsattes vid till- ståndsgivningen inte längre föreligger. Har en tillståndshavare missbrukat vapnet, visat oaktsamhet med det eller på annat sätt visat att han är olämplig att inneha vapen bör hans tillstånd normalt återkallas.

Det har vid tillämpningen ansetts vara oklart om tillstånd kan återkallas därför att t.ex. behov av vapnet inte längre föreligger. Jag anser att åter- kallelsereglema är otydliga och otillräckliga i detta avseende. Det råder sålunda delade meningar i praxis om tillstånd kan återkallas av den anledningen att innehavaren av vapnet inte längre har behov av detta.

I likhet med utredningen och flertalet remissinstanser anserjag att ett va- pentillstånd måste kunna återkallas i det fallet.

Också på andra sätt kan förutsättningama för ett vapeninnehav på ett vä- sentligt sätt ha förändrats i förhållande till omständigheterna vid tillstånds- givningen. Även om också lagtexten för närvarande kan tolkas så att det är möjligt att återkalla ett tillstånd även i sådana fall anser jag i likhet med bl.a. hovrätten för Nedre Norrland att det är lämpligt att detta uttryckligen framgår av lagen.

Jag föreslår därför en tydligare formulering av återkallelsereglema så att det klan framgår att ett tillstånd kan återkallas vid ändrade förutsättningar.

Förutsättningama kan som regel sägas vara så ändrade att tillståndet bör kunna återkallas, om det inte längre finns förutsättningar för att ett tillstånd

Prop. 1990/911130 Allmänna överväganden

• Sida 47
•  Original

skulle beviljas inte skulle beviljas. Det skulle dock föra alltför långt att åter- kalla alla tillstånd där sådana förändringar skett. I varje enskilt ärende måste en självständig bedömning göras. Det är därvid naturligt att främst beakta de omständigheter som kan hänföras till tillståndshavaren. Exempel på sådana omständigheter är att tillståndshavaren inte längre har behov av vapnet, att synnerliga skäl föreligger inte längre för att inneha en revolver, att en samling upplöses eller att brister uppstår i den personliga lämp- ligheten att inneha vapen.

När ändrade regler rubbar förutsättningama för tillstånd och återkallelse därför kan komma i fråga finns det anledning till särskild försiktighet vid bedömning av om ett tillstånd skall återkallas. Detta kan exempelvis vara fallet vid skärpta utbildningskrav för en viss vapentyp, högre krav på skjut- skicklighet och höjda åldersgränser.

Särskilt om målskyttevapen

I fråga om målskyttevapen krävs det enligt praxis normalt medlemskap i en skytteförening för att man skall anses ha behov av vapnet. Enligt utred- ningen kan och bör tillstånd för målskyttevapen återkallas redan enligt gällande föreskrifter, om behov av vapnet inte föreligger. Behov skulle inte anses föreligga, om medlemskap i en skytteförening upphört. Efterlevnaden av kravet på medlemskap skall enligt utredningen kontrolleras genom en skyldighet för Skytteföreningama att anmäla när någon utträder ur en före- ning utan att gå in i en annan skytteförening. Förslaget har fått kritik under remissbehandlingen.

Utredningens förslag att lägga på Skytteföreningama att anmäla utträde ur en förening kan vara effektivt från kontrollsynpunkt. Emellertid är det mindre lämpligt från andra synpunkter och bör inte genomföras. Bl.a. bör man undvika att ålägga enskilda ideella organisationer att rapportera för- hållanden till myndigheter som kan föranleda åtgärder mot en enskild person. Särskilt gäller detta i förhållande till medlemmarna eller tidigare sådana.

Jag är emellertid överens med utredningen om att den som inte är medlem i en skytteförening inte heller normalt kan anses ha behov av att inneha målskyttevapen. Genom mitt förslag till formulering av regeln i 29 & om återkallelse av tillstånd kommer det att klart framgå att återkallelse kan komma i fråga i dessa situationer. Inget hindrar i dessa fall att polisen genom en enkel förfrågan hos tillståndshavarna tar reda på om de fortfarande är medlemmar i någon skytteförening.

Utvidgad möjlith till omhändertagande av skjutvapen m.m.

Enligt utredningen är reglerna om omhändertagande av vapen i 32 & vapen- lagen för närvarande inte tillräckliga. Enligt detta lagrum får polismyn- digheten besluta att omhänderta ett skjutvapen och därtill hörande ammu- nition, om det föreligger risk för missbruk av vapnet. Är faran för missbruk överhängande, får en polisman även utan sådant beslut omhänderta vapnet och ammunitionen.

Prop. 1990/91:130 Allmänna överväganden

• Sida 48
•  Original

Utredningen har föreslagit att reglerna om omhändertagande komplet- teras med en föreskrift om interinristisk återkallelse.

Jag delar uppfattningen att de nuvarande reglerna inte ger tillräckliga möjligheter att ta hand om vapen innan frågan om återkallelse är slutligt prövad. Det finns fall där det framstår som klart olämpligt att vapen och ammunition får finnas kvar hos en person som i och för sig inte har fått sitt tillstånd återkallat. Den möjlighet som nu frnns är att omhänderta vapen och ammunition enligt 32 & vapenlagen. Ett sådant omhändertagande förutsätter att risk för missbruk kan konstateras. För att återkalla ett vapentillstånd krävs dock inte att det finns risk för att vapnet missbrukas. Jag föreslår därför att en polismyndighet får möjlighet att omhänderta vapen och ammunition även i fall då det är sannolikt att ett tillstånd kommer att återkallas och särskilda omständigheter motiverar en omhändertagande.

Jag anser att det inte skall vara regel att någon berövas förfoganderätten över ett vapen i awaktan på att rätten att inneha vapnet prövas. Genom att föreskriva krav på särskilda omständigheter blir omhändertaganden inte aktuella regelmässigt utan blir möjliga endast när det finns skäl för det i det enskilda fallet.

Mot bakgrund av mitt förslag till ökade möjligheter till omhändertagande av vapen m.m. anser jag att det inte finns behov av någon sådan möjlighet till tillfälliga återkallelser som har föreslagits.

Läkares anmälningsskyldi g het

Om någon som är intagen på sjukhus för vård av en psykisk sjukdom är in- nehavare av eller kan tänkas vara innehavare av skjutvapen och det kan antas att han inte bör inneha ett sådant vapen, skall enligt 55 & vapen- kungörelsen den läkare som har ansvaret för vården omedelbart anmäla förhållandet till polisen.

Regeln fyller syftet att polisen vid behov skall kunna vidta de åtgärder som behövs, om någon psykiskt sjuk person som är intagen för vård har vapentillstånd. Det kan exempelvis finnas skäl att omhänderta ett vapen vid uttalad suicidrisk eller till skydd för hotade personer.

Åtminstone för läkare på privata sjukvårdsinrättningar innebär före- skriften ett sådant åliggande för enskild som avses i 8 kap. 3 & regerings- formen vilket kräver lagform. Som en jämförelse kan nämnas föreskriften i 17 & & körkortslagen (l977:477) om läkares anmälningsskyldighet i fråga om innehavare av körkortstillstånd (se prop. 1988/89:134, SFS 1989z59l). Jag föreslår därför att regeln placeras i vapenlagen.

Prop. 1990/91:130 Allmänna överväganden

• Sida 49
•  Original

Hänvisningar till S3-8

• Prop. 1990/91:130: Avsnitt 275

3.9. Sekretess för uppgifter i vapenregister Prot). 1990/911130 Allmänna överväganden

Mitt förslag: Uppgifter i polismyndigheters lokala vapenregister och uppgift om vapenmarkeringama i folkbokföringen skall inte få lämnas ]

ut, om det inte står klart att registeruppgiften kan röjas utan fara för att vapen kommer till brottslig användning.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Utredningen har förordat lokala vapenregister framför ett centralt.

Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser, däribland datainspektionen, som yttrat sig i frågan om skärpt sekretess för data- baserade vapenregister och vapenmarkeringari folkbokföringen, är positiva till förslaget. Negativa är endast Samlarförbundet Nordstjärnan, Svenska Vapenstrftelsen och Sveriges Vapenhandlareförening. Polismyndigheten i Malmö påpekar att förslaget leder till så gott som full sekretess med åtföljande tillämpningsproblem. Polismyndigheten föreslår därför som alternativ att registret beläggs med full sekretess med undantag av ett fåtal särskilt utvalda typfall t.ex. för forskningsprojekt. Överdklagaren i Stock- holm anser att sekretessregeln bör utvidgas så att den skyddar inte bara mot fara för att vapen kommer till brottslig användning utan också mot sådana risker som kan ligga exempelvis i att främmande makt kartlägger hos vilka enskilda personer det finns vapen. De remissinstanser som är negativa till förslaget instämmer inte i uppfattningen att sekretess bidrar till att minska risken för brott samt att inskränkningen i Offentlighetsprincipen inte står i rimlig proportion till den nytta som kan förväntas.

Överdklagaren i Stockholm anser att ett centralt vapenregister skulle ha fördelar för brottsspaning men delar utredarens uppfattning att det är olämp- ligt från sårbarhetssynpunkt. Datainspektionen förordar lokala register av integritetsskäl. Svenska Polisförbundet anser att ett centralt register är att föredra.

Skälen för mitt mitt förslag: Offentlighetsprincipen är starkt förankrad i vårt samhälle. För vissa uppgifter måste vi ändå ha sekretess till skydd för olika intressen. Vilka uppgifter som omfattas av sekretess anges i princip i sekretesslagen (1980:100). Att förhindra allvarliga brott är ett vitalt intresse. Uppgifter i vapenregister hos polismyndighet är sedan den 1 januari 1987 enligt 5 kap. 5 & sekretesslagen skyddade av sekretess under förutsättning att det kan antas att ett röjande av uppgifterna skulle medföra fara för att vapen kommer till brottslig användning.

Det går att med relativt enkla metoder få uppgifter om många personers vapeninnehav ur databaserade register. Det medför en betydande risk för att uppgifterna kan användas för oseriösa ändamål. Väsentliga säkerhets- intressen kan som vissa remissinstanser påpekat hotas. Jag anser att sådana uppgifter bör ges ett bättre skydd och föreslår därför nu att ett s.k. omvänt skaderekvisit införs vilket innebär en presumtion för sekretess; sekretess skall alltså gälla för registeruppgifter om vapen, om det inte står klart att

• Sida 50
•  Original

uppgiften kan lämnas ut utan fara för att vapen kommer till brottslig användning.

Uppgift om att någon innehar vapen framgår också av den s.k. v-marke- ringen i folkbokföringen. För den uppgiften finns i dag inte möjlighet till sekretess annat än om det av särskild anledning kan antas att någon lider men av att uppgiften röjs. Därför anser jag att det också för denna typ av uppgift om vapenförekomst måste gälla en presumtion för sekretess.

Förutsättningen för sekretess tar sikte på att vapen skall komma till brottslig användning. I likhet med utredningen anser jag att en myndighet måste beakta, inte bara risken för att den som begär att få uppgifterna utlämnade skall missbruka dessa utan även att uppgifter kan komma på avvägar så att vapen sedermera hamnar hos någon som kan använda det i brottsligt syfte. Detta framgår redan nu av lagtexten.

Jag anser också att även fara för att ammunition skall komma till brotts- lig användning som ett resultat av uppgiftslämnandet skall vara sekretess- grundande. Paragrafen bör därför kompletteras i det hänseendet.

Givetvis gäller sekretess t.ex. när en terrororganisation försöker inhämta uppgifter för kartläggning av vapenförekomst även om det är fråga om att använda vapnen utomlands. Den nya avfattningen innebär också att främmande makt hindras från att via vapenregister och folkbokföringen söka kartlägga olika personer vapeninnehav.

Naturligtvis kan det finnas berättigade intressen av att hämta uppgifter ur vapenregistret och ur folkbokföringen om vapeninnehav. Ett exempel på detta är seriös forskning. Då skall uppgifter lämnas ut.

När det gäller att använda vapenregister för brottsspaning avser jag att återkomma till denna fråga i samband med ett annat lagstiftningsärende. Jag vill dock i detta sammanhang instämma i utredningens bedömning att lokala databaserade vapenregister är att föredra framför ett centralt register.

3.10. Instansordningen och praxis i vapenärenden

Min bedömning: En polismyndighets beslut enligt vapenlagen skall även fortsättningsvis få överklagas endast av den enskilde. Enhetlig praxis får åstadkommas genom information.

Utredningens förslag: I syfte att öka antalet vägledande avgöranden ges rikspolisstyrelsen partsställning i vapenärenden. Rikspolisstyrelsen får rätt att överklaga alla beslut enligt vapenlagen, om det är av vikt för rättstill— lämpningen eller annars från allmän synpunkt att saken prövas av en högre instans. De beslut som i första hand skall komma i fråga är beslut av länsstyrelser och förvaltningsdomstolar.

Remissinstanserna: Många remissinstanser uttrycker principiell tvek- samhet till att rikspolisstyrelsen generellt ges ställning av part. Bland dessa är hovrätten för Nedre Norrland. kammarrätten i Jönköping, polis- myndigheterna i Sundsvall, Malmö och Karlstad, Sveriges advokatsamfund

Allmänna överväganden

• Sida 51
•  Original

och Sveriges domareförbund. Tillstyrker utredningsförslaget gör bl.a. över- Prop. 1990/913130 åklagarna i Malmö och Vänersborg, rikspolisstyrelsen, polismyndighetema 511"??an i Umeå, Lycksele och Vilhelmina, länsstyrelsen iJämrIands län och Göte- overvaganden borgs och Bohus län, Frivilliga skytterörelsen samt Svenska pistol- skyttej'örbundet. Vissa remissinstanser, däribland kammarrätten i Jön- köping, förordar att länsrättema förs in i instansordningen i vapenärenden i de fall som nu skall prövas av kammarrätten som första instans. Några remissinstanser är tveksamma till behovet av att genom ändrad lagstiftning öka förutsättningama för enhetlig praxis. Bland dessa är polismyndig- hetema i Linköping och Älmhult, Svenska Jägarförbundet och Jägarnas Rikjörbund/Landsbygdens jägare samt Svenska vapenstiftelsen.

Skälen för min bedömning: För närvarande kan endast den enskilde överklaga ett beslut i ett vapenärende. Alla vapenärenden kan överklagas till länsstyrelse. Vissa ärenden kan överklagas vidare till kammarrätt och under vissa förutsättningar kan regeringsrätten pröva ärendet.

Till stöd för förslaget att ge rikspolisstyrelsen partsställning har åberopats främst ett par avgöranden i kammarrätt om återkallelse av vapen- tillstånd där underinstansemas beslut om återkallelse av vapentillstånd upphävts beträffande personer som polismyndighetema och länsstyrelsen funnit vara olämpliga att betro med vapen. Vidare har det förekommit kammarrättsavgöranden som framstått som sinsemellan oförenliga.

Det är naturligtvis av stor betydelse med enhetlig .praxis för ärenden enligt vapenlagen liksom vid all ärendehantering. Det får inte vara lokal praxis som avgör om ett tillstånd skall beviljas eller skall återkallas.

Hos polismyndighetema fattas varje år ett mycket stort antal vapenbe- slut. Under beredningen av detta lagstiftningsärende har inhämtats uppgifter om hur många ärenden enligt vapenlagen som årligen överprövas av länsstyrelse, kammarrätt resp. regeringsrätt. Under år 1988 handlades i samtliga länsstyrelser totalt 357 ärenden enligt vapenlagen och år 1989 381 ärenden. De åren var vapenärendena i kammarrätt 50 resp. 41 och i rege- ringsrätten 28 resp. 13. Det är i förhållande till många andra ärendegrupper ett mycket litet antal ärenden som överklagas.

Den låga överklagandefrekvens som detta återspeglar visar enligt min mening att rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd har den största betydelse för en enhetlig tillämpning av vapenlagstiftningen. Genom att rikspolisstyrelsen följer utvecklingen av överklagade ärenden och sprider information om betydelsefulla avgöranden av såväl länsstyrelser som för- valtningsdomstolarna kan styrelsen på ett lika ändamålsenligt men sam- hällsekonomiskt mindre kostsamt sätt medverka till enhetlig rättstill- lämpning som genom en egen rätt att överklaga. Därtill kommer att dom- stolarna, som ofta redan sker. kan inhämta yttranden från rikspolisstyrelsen. Allmänt sett bör man dessutom vara mycket restriktiv med att låta en myndighet överklaga en annan myndighets avgöranden.

Mot den nu angivna bakgrunden anser jag att det inte finns tillräckliga skäl att ge rikspolisstyrelsen en partsställning i syfte att få en enhetligare praxis. Utredningen har utan att lämna närmare förslag i frågan pekat på tre ärendetyper som enligt artikel 6 i Europarådets konvention angående skydd 51

• Sida 52
•  Original

för de mänskliga rättighetema och grundläggande friheterna kan fordra möjlighet till domstolsprövning. De ärendegrupper som åsyftas är en polismyndighets beslut att inte godkänna lokaler hos vapenhandlare (26 & vapenkungörelsen), beslut att inte godkänna föreståndare för vapenhandel (34 & vapenkungörelsen) samt beslut om godkännande att ta emot vapen för reparation m.m. (39 & vapenkungörelsen). Dessa beslut kan i vissa fall ha- avgörande betydelse för en näringsidkares möjligheter att fortsätta sin näringsverksamhet. Denna fråga regleras i en regeringsförfattning och jag kommer att överväga huruvida dessa ärenden bör kunna överklagas vidare från länsstyrelse till domstol.

Bl.a. kammarrätten i Jönköping har uttryckt uppfattningen att även av- slag på ansökan om vapentillstånd skall kunna överklagas till domstol. Avslag på en ansökan om vapentillstånd kan ha stor betydelse för den enskilde men har inte primärt näringsrättslig betydelse och är inte heller på annat sätt en sådan civil rättighet som enligt Europakonventionen och allmänna lämplighetsöverväganden kräver domstolsprövning. Jag är därför inte beredd att nu föreslå möjlighet till överprövning av länsstyrelsens beslut i dessa frågor.

3.1 1 Vapenattrapper

Min bedömning: Införsel-, saluhållnings- och överlåtelseförbud för moderna efterbildningar av skjutvapen, s.k. vapenattrapper, bör inte införas.

Utredningens förslag: I syfte att hindra brott bör införsel, saluhållnings» och överlåtelseförbud införas beträffande föremål som lätt kan uppfattas som ett brukbart skjutvapen.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som uttalat sig i frågan utom barnmiljörådet och våldskommissionen är kritiska till förslaget. Bl.a. framhåller generaltullstyrelsen att avsevärda tillämpningsproblem skulle uppstå. Polismyndigheten i Sundsvall anser att även innehavet bör krimina- liseras om förslaget skall få avsedd effekt. .

Skälen för min bedömning: I likhet med utredningen har jag föga förståelse för behov av föremål som lätt kan uppfattas som brukbara skjutvapen. Det är önskvärt att dessa föremål kommer bort från marknaden. Särskilt allvarligt är det att vapenattrapper används i samband med brott. Enligt en undersökning om skjutvapen vid misshandel, rån och våldtäkt som utredningen redovisar kunde det konstateras att t.ex. år 1987 användes vapenattrapp i 36 av totalt 442 fall och beträffande bank, post och butiksrån användes attrapp i minst 14 av totalt 164 fall. I bägge dessa hänseenden gäller således att attrapper säkert användes i nästan tio procent av fallen.

Statistiska uppgifter av detta slag är dock inte tillräckliga för att avgöra effekten av sådan reglering som utredningen föreslår. Vad som är väsentligt är snarare hur många av dessa brott som kunnat undvikas, om de föreslagna

Prop. 1990/91:130 Allmänna överväganden

• Sida 53
•  Original

resuiktionema för att skaffa attrapper funnits. Den frågan är naturligtvis PTOP- 1990/91:130 mycket svår att besvara. För min del har jag inte övertygats om att Allmänna merparten av dessa brott inte skulle ha kommit till stånd, om begränsningar overvaganden när det gäller vapenattrapper funnits. Det rör sig om mycket allvarliga brott vilka oftast inte begås som en impulshandling eller beroende på tillgång till en vapenattrapp. Jag anser att skälen för den föreslagna regleringen inte har tillräcklig styrka för att man skall acceptera de problem ett genomförande av förslaget skulle medföra, främst för tullen, men också för de andra som kan ha ett legitimt behov av attrapper, t.ex. teatrar.

3.12. Vapenarnnesti

Min bedömning: S.k. vapenamnesti bör inte införas.

Utredningens förslag: I syfte att minska antalet illegala vapen bör det i en särskild lag bestämmas en tidsperiod under vilken man till polisen straffritt kan lämna in alla slags vapen och all slags ammunition som man innehar utan att vara berättigad till det.

Remissinstanserna: Utredningsförslaget möter ett blandat mottagande. Bland dem som timer att förslaget verksamt kan bidra till att minska antalet illegala vapen är överåklagarna i Stockholm, Malmö, Vänersborg och Gävle, statens kriminaltekniska laboratorium, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och våldskommissionen. Avstyrker förslaget av principiella skäl eller som inte tillräckligt motiverat gör bl.a. polismyndigheterna.i Skellefteå, Vilhelmina och Lycksele, Svenska Polisförbundet, Föreningen Sveriges åklagare och Svenska Jägarförbundet och Jägarnas Riksförbund/- Landsbygdens jägare. Flera remissinstanser pekar på att en amnesti måste förenas med en brett upplagd inforrnationskampanj.

Skälen för min bedömning: Amnesti är till sin natur ett främmande inslag i svensk rättstradition, och det skulle kräva mycket starka skäl för en sådan här i landet. Institutet används dock i utlandet. A_v särskilt intresse är att det i Danmark under en månad 1989 gavs vapenamnesti med påföljd att närmare 10 000 vapen och 10 ton sprängämnen lämnades in.

Som såväl utredningen som fiera remissinstanser framhåller har Sverige inte varit inblandat i krig under modern tid och förhållandena kan därför inte antas vara jämförliga med de i Danmark. Vid övervägande av om det ändå finns skäl att besluta om en period då man straffritt skall kunna lämna i från sig illegala vapen är det enligt min mening högst osäkert om man i någon större grad kan uppnå den avsedda effekten. Som många remissinstanser påpekat kan det sålunda bl.a. starkt ifrågasättas om förslaget får betydelse för de illegala vapen som man eftersträvar att få inlämnade. Man kan inte heller bortse från möjligheten att den fullständiga anony- miteten, som enligt utredningen skulle vara nödvändig, också kan hindra utredning av vissa allvarliga brott med vapen inblandade. Jag anser därför inte att vapenamnesti bör införas. 53

• Sida 54
•  Original

3.13 Övergångsbestämmelser avseende start- och signal- vapen -

Min bedömning: Start- eller signalvapen som anskaffats före den 1 januari 1988 får även fortsättningsvis innehas utan tillstånd.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med mitt. Utredningen föreslår också att det skall ske en märkning av start- och signalvapen som tillstånd beviljats för.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar utredarens bedöm- ning att tillståndstvång för start- och signalvapen förvärvade under tid då tillståndstvång inte förelåg skulle vara en alltför ingripande åtgärd. Riks- polisstyrelsen anser att man bör överväga att helt slopa tillståndstvånget för start- och signalvapen. Vissa remissinstanser bl.a BRÅ, länsstyrelsen i Värmlands län och polismyndigheten i Stockholm samt Köpmannaförbundet anser att den brottsförebyggande effekten av den införda tillståndsplikten urholkas för mycket genom den gällande övergångsbestämmelsens utform- ning. De flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan om märkning av stan- och signalvapen tillstyrker ett sådant förfarande.

Skälen för min bedömning: Fr.o.m. den 1 januari 1988 omfattas stan- och signalvapen med undantag för s.k. salutkanoner av regelsystemet i vapenlagen och är alltså i princip tillståndspliktiga. Enligt övergångs- bestämmelsema får den som vid ikraftträdandet innehar ett start- eller signalvapen även i fortsättningen inneha det utan tillstånd. Denna över- gångsbestämmelse är annorlunda utformad än de övergångsbestämmelser som meddelades då s.k. elpistoler, lös trumma till revolver samt ljuddämpare och instickspipor gjordes tillståndspliktiga enligt vapenlagen. I de fallen föreskrevs att tillstånd skulle sökas inom viss angiven tid. Skälet till den annorlunda övergångsbestämmelsen beträffande start- och signalvapen var bl.a. risken för massförseelser och administrativa svårigheter. Vidare kunde en annan övergångsbestämmelse uppfattas som konfiskatorisk eftersom ett inlösningsförfarande inte var rimligt då antalet start- och signalvapen uppskattades till flera tusen. Dessa skäl har fortfarande giltighet. Därför anser jag i likhet med utredningen och de flesta remissinstanser att tillståndsfrihet för de äldre start- och signalvapnen fortfarande skall gälla. Jag föreslår därför inte ändrade övergångsregler beträffande start- och signalvapen.

Förslaget om märkning av de tillståndspliktiga start- och signalvapnen kan synas väl motiverat. Det problem som tillkommit är emellertid att ytterligare tid förflutit och det finns nu vapen vilka tillstånd redan beviljats för. Frågan uppkommer då om även dessa skall märkas eller om märkningen kan inskränkas till de vapen som tillstånd söks för efter ikraftträdandet. Jag avser att överväga frågan närmare i samband med övriga ändringar som blir aktuella i vapenkungörelsen.

Prop. 1990/912130

Allmänna överväganden

• Sida 55
•  Original

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1989:44) grim- 1990/91130 1 tiga

Översyn av vapenlagstiftningen

Detta betänkande är vapenutredningens slutbetänkande och innehåller en översyn av den svenska vapenlagstiftningen. Dessutom redovisas en över- syn av lagstiftningen om s.k. knivförbud som införts från den ljuni 1988 efter förslag i utredningens första betänkande.

Skjutvapen är konstruerade för att skada och döda. Därför är det ingen medborgerlig rättighet att inneha skjutvapen. I stället är innehav och han- tering av skjutvapen föremål för kontroll från samhällets sida.

1 dag frnns det ett par miljoner civila skjutvapen i Sverige, för vilka inne— havaren har licens och som alltså innehas legalt. Jag uppskattar antalet vapen som innehas illegalt till några tiotusental. Tillgänglig statistik visar att de allvarligaste riskerna i sammanhanget är förenade med att låta de le— gala vapnen bli en alltför stor och illa kontrollerad grupp. Det finns näm— ligen ett odiskutabelt samband mellan mängden grova våldsbrott och den totala mängden vapen i samhället. Statistiken visar också att det huvud- sakligen är de legala vapnen som förekommer i samband med mord, dråp eller vådaskjutningar eller som stjäls och hamnar i kriminella kretsar. Alltför ofta är det också den legala innehavaren som använder sitt vapen för att begå brott.

Förslagen i betänkandet går bl.a. ut på att införa skärpningari fråga om vapenlagstiftningen på särskilt kritiska punkter. Förslagen innebär också en nödvändig modernisering av lagstiftningen för att uppnå en ökad överskåd- lighet. Insatserna blir punktvisa för att inte i onödan hanna berättigade mot- stående intressen som jakt, målskytte etc.

Tillståndsfrågor

Vapenlagen (1973:1176) (VL) trädde i kraft år 1974. Närmare föreskrifter om skjutvapen finns i den av regeringen beslutade vapenkungörelsen (1974le3) (VL).

Ramen för vapenlagstiftningens tillämpning slås fast genom definitionen i 1 & VL av vad som avses med skjutvapen i lagens mening. Jag föreslår vissa redaktionella ändringar i skjutvapendefinitionen för att göra reglerna enklare och tydligare. Bl.a. föreslår jag att förteckningen över mera udda slag av föremål som faller under lagen — exempelvis vapendelar, startvapen och elpistoler — flyttas från VL till VK. Jag föreslår också att VL görs tillämplig på vissa konstruktionsdetaljer hos skjutvapen i syfte att skapa kontroll över den privata tillverkning som förekommer av licenspliktiga skjutvapen (kapitel 1).

För att begränsa tillgången på skjutvapen föreslår jag vidare en del förän- dringar i fråga om förutsättningama för att erhålla tillstånd att inneha vapen (vapenlicens) (kapitel 2).

En sådan ändring gäller den s.k. vapengarderoben. Därmed menas den uppsättning om sex jaktvapen, som en jägare i enlighet med RPS rekom- mendationer normalt kan räkna med att få licens för. Mitt förslag går ut på

• Sida 69
•  Original

att RPS modifierar sina rekommendationer så att licens för full vapen- PrOp. 1990/912130 garderob i första hand beviljas personer som dokumenterat jaktintresse och Bilaga 1 vapenbehov t.ex. genom att under några år ägna sig åt jakt i en omfattning som inte är helt obetydlig. En nybliven jägare bör däremot till en början få licens på ett mindre antal vapen, exempelvis två stycken.

För att få vapenlicens krävs som huvudregel att sökanden har behov av vapen. Det kravet gäller dock inte i fråga om vapen som huvudsakligen har prydnadsvärde eller som har särskilt affektionsvärde för sökanden. För att uppnå en viss begränsning när det gäller möjligheten att få licens för pryd- nadsvapen och vapen med affektionsvärde föreslår jag att licens i dessa fall skall få utfärdas endast om det föreligger särskilda skäl. Regeln bör förstås så att tillståndsmyndigheten skall göra en avvägning mellan sökandens intresse av att få licens och de risker som vapeninnehavet kan medföra, t.ex. risk för missbruk eller stöld av vapen.

Luft- och fjädervapen avsedda för målskjutning är licensfria om de har en i förhållande till andra jämförliga skjutvapen begränsad effekt. Vad som ligger i begreppet begränsad effekt bestäms i dag med utgångspunkt från kulans utgångshastighet. Detta har fört med sig att grovkalibriga vapen, vars kula kan ha hög anslagsenergi även vid låg utgångshastighet, kan vara licensfria. Jag föreslår därför att begreppet begränsad effekt i fortsättningen bestäms med utgångspunkt från kulans anslagsenergi. Jag föreslår också att en liknande gränsdragning mellan licenspliktiga och licensfria vapen görs i fråga om kolsyrevapen, en vapengrupp som företer likheter med luft- och fjädervapen både när det gäller teknik och användning. Därmed för man från det licenspliktiga området bort en del kolsyrevapen som med hänsyn till sin effekt är tämligen harmlösa.

Licens för helautomatvapen såsom kulsprutepistoler beviljas i viss, be- gränsad, utsträckning för målskytte och samling. Enligt vad jag inhämtat från polisen kan det emellertid inträffa att ytterligare licenser för helauto- matvapen beviljas av misstag. Misstaget hänför sig till en missuppfattning om vilken typ av vapen ansökan egentligen avser och beror på att vapnen i ansökan för s.k. öppna licenser är ofullständigt specificerade. Jag föreslår vissa ändringar i fråga om innehållet i ansökningar om vapenlicens så att det för tillståndsmyndigheten klan skall framgå om licensansökan t.ex. avser ett helautomatvapen. l betänkandet tar jag även upp hur man skall kunna förhindra att vapen av bl.a. detta slag transporteras över statsgränserna på ett oönskat sätt. Reglerna om detta hör emellertid hemma inom krigsmateriellagstiftningen, varför jag inte lägger fram något förslag i ämnet.

Halvautomatiska kulvapen får sedan den ljanuari 1988 användas vid jakt oavsett hur många skott som ryms i vapnet (tidigare var två patroner maximum). Detta är resultatet av en ändring i jaktkungörelsen, som beslu- tats av naturvårdsverket. Beslutet är enligt min mening olyckligt eftersom det medför en risk för att cirkulationen av farliga skjutvapen i samhället ökar. Jag föreslår därför att jaktkungörelsen ändras på denna punkt. Jag föreslår också att regeringen överväger att flytta över föreskriftsrätten i frågor som dessa från naturvårdsverket till rikspolisstyrelsen RPS. 69

• Sida 70
•  Original

I anslutning till reglerna om tillstånd för vapeninnehav tar jag också upp PTOP- 1990/912130 en del frågor som inte föranleder några förslag från min sida. Bl.a. Bilaga ] diskuterar jag s.k. survival games och andra mindre vanligt förekommande former av skytte. Survival games går ut på att deltagarna beskjuter varandra med specialvapen under stridsliknande former. Det bör enligt min mening i första hand ankomma på skytterörelsen att genom självsanering motverka att skytteformer och vapen med tvivelaktigt sportsligt värde vinner sprid- ning under täckmantel av målskytte.

Inte heller när det gäller tårgasvapen föreslår jag några ändringar av nu gällande ordning. De kan visserligen användas till självförsvar, vilket föran- lett en del att föreslå att de görs licensfria. Enligt min mening är dock den nuvarande restriktiviteten när det gäller tårgasvapen välmotiverad eftersom vapnen också kan användas för brottsliga angrepp.

Jag ställer mig heller inte bakom tanken som framkastats om att öppna en dispensmöjlighet så att vissa slag av salongsgevär skulle få användas för målskytte. Ett sådant system vore enligt min mening alltför tungrott.

I enlighet med mitt utredningsuppdrag har jag också studerat avgifts- systemet i samband med vapenlicenser. För närvarande är emellertid syste- met för beräkning av avgifter i statens verksamhet under omprövning. Med hänsyn bl.a. till detta anser jag inte att tiden är mogen att föreslå några för- ändringar av avgifterna på vapenlagstiftningens område.

För inköp av ammunition krävs som huvudregel ett särskilt tillstånd (kapitel 3). Huvudregeln har dock åtskilliga undantag och många slag av ammunition kan därför i praktiken köpas fritt. Detta har fått effekter som är olyckliga från kriminalpolitisk synpunkt. Sålunda är det möjligt att fritt köpa ammunition till vissa stulna vapen. Det är också möjligt att fritt köpa ammunition till enhandsvapen (trots att tillstånd egentligen erfordras) under täckmantel av att den skall användas till jaktvapen (vars ammunition är tillståndsfri).

Jag anser för min del att tiden nu är mogen för att förverkliga en tanke som tidigare framkastats i olika sammanhang nämligen att ammunition i princip endast skall få säljas till den som har licens för det slags vapen som ammunitionen är avsedd för. Ammunitionen skulle alltså inte vara belagd med någon självständig tillståndsplikt, utan licens för ett vapen skulle inne- fatta ett tillstånd också för ammunition till vapnet. Vid köp av ammunition skulle i princip krävas att köparen uppvisar sin vapenlicens. Särskild ammunitionslicens bör finnas endast för innehav för sarrrlingsändamål.

Givetvis bör det även i fortsättningen vara möjligt för skytteföreningar o.d. att förvärva ammunition för överlåtelse till medlemmari samband med övnings- eller tävlingsskjutningar.

Också när det gäller vapenhandel föreslår jag skärpningar av reglerna (kapitel 4). I dag är det i praktiken ofta lättare att få tillstånd att bedriva va- penhandel än att få inneha vapen för eget bruk. Detta har utnyttjats av oseri- ösa personer som skaffat sig ett handlartillstånd för att få inneha betydligt fler vapen än de skulle ha fått vapenlicens för och som inte avser att driva någon handel. Många personer med vapenhandlartillstånd gör i själva verket bara någon enstaka transaktion per år. 70

• Sida 71
•  Original

Enligt min mening bör man i fortsättningen kräva att den som söker va- PTOP- 1990/911130 penhandlartillstånd har branschvana och goda kunskaper om vapen och va— Bilaga ] penlagstiftning. Det bör uppdras åt RPS att utreda lämplig utbildningsform. Jag föreslår vidare att vapenhandlartillstånd skall få beviljas endast för handel som skall bedrivas yrkesmässigt. I detta bör ligga krav på att rörelsen skall ha en viss inte alltför obetydlig omfattning, åtminstone några tiotal transaktioner per år. I lcravet på yrkesmässighet bör också ligga att lagerhållningen inte är oproportionerligt stor i förhållande till omsättningen. Om en vapenhandlare inte uppfyller kraven på att verksamheten bedrivs yrkesmässigt bör tillståndet återkallas.

Polismyndigheten är första instans i ärenden enligt VL och prövar bl.a. frågor om att utfärda eller återkalla vapenlicenser (kapitel 5). Beslut av po- lismyndigheten får överklagas till länsstyrelsen. Vissa beslut av länsstyrel- sen, bl.a. beslut om återkallelse av tillstånd, får överklagas till kammar- rätten. I övriga fall är länsstyrelsen högsta instans i vapenärenden.

Erfarenheterna visar att praxis ibland varierar i vapenärenden. Det gäller framför allt ärenden om återkallelse av tillstånd. Jag har också kommit i kontakt med en del beslut av förvaltningsdomstolar i sådana ärenden, som gett intryck av att vara mindre väl underbyggda från sakliga utgångs- punkter. Mot bakgrund härav föreslår jag att RPS skall få befogenhet att inträda som part i ett vapenärende och överklaga beslut om det är av vikt för ledningen av rättstillämpningen eller annars från allmän synpunkt att saken prövas av en högre instans.

Jag har vidare granskat vapenlagstiftningens regler om överklagande mot bakgrund av de krav på möjlighet till domstolsprövning av s.k. civila rättig- heter, som uppställs i den europeiska konventionen om de mänskliga rättig- heterna. Såvitt jag har kunna finna uppfyller den svenska vapenlagstift- ningen i huvudsak dessa konventionskrav. Beträffande några typer av ären- den enligt VK, där länsstyrelsen i dag är högsta instans, finns det dock skäl att överväga att införa en möjlighet att fullfölja ärendet till kammarrätten.

En fråga som har vållat tvekan i praxis är om vapenlicens kan återkallas när innehavaren inte längre har behov av det vapen som licensen avser (kapitel 6). Exempelvis om en person som har licens för målskytte upphör med denna verksamhet. Jag menar för min del att det är klan att om innehavaren av ett skjutvapen inte längre har behov av vapnet, så föreligger skälig anledning att återkalla tillståndet. Om en målskytt upphör att vara medlem i en skytteförening bör tillståndsmyndigheten ta upp frågan om hans fortsatta vapeninnehav till prövning. För att möjliggöra detta föreslår jag att Skytteföreningama åläggs att rapportera till tillståndsmyndigheten vilka medlemmar som lämnar föreningen utan att gå in i någon annan skytteorganisation.

För att säkerställa att myndigheterna, i den utsträckning som är befogat för att skydda den allmänna säkerheten, försäkrar sig om skjutvapen i avvaktan på slutligt avgörande av ärenden om återkallelse av tillstånd, föreslår jag att regler införs om interimistisk återkallelse av tillstånd enligt VL. De regler som redan finns om omhändertagande av skjutvapen för att förebygga missbruk har inte visat sig tillräckliga. 7l

• Sida 72
•  Original

När det gällerfön'aring av skjutvapen harjag funnit flera bristeri nuva- Prop. 1990/912130 rande ordning (kapitel 7). De reglerna som gäller i dag ger inte ett tillräck- Bilaga 1 ligt gott skydd mot vapenstölder. Det finns många exempel på att skjut- vapen, utan att förvaringsreglema överträtts, förvarats på ett sådant sätt att de tillgripits utan större svårighet, varefter de använts i samband med grova våldsbrott. Dessutom tillämpas reglerna ofta på ett slappt sätt. År 1988 anmäldes närmare 1 000 skjutvapen stulna till polisen. Statistiken visar att det är vanliga jaktvapen som förvarats i bostäder och fritidshus som stjäls mest.

Jag föreslår en skärpning av förvaringsreglema så att skjutvapen och am- munition - om de inte hålls under uppsikt eller är inlåsta i ett säkerhetsskåp — i princip skall förvaras tredelade: Vapnet och ammunitionen skall förvaras var för sig och om det är möjligt att utan större svårighet ta bort en vapendel så att vapnet inte kan användas skall även den delen förvaras för sig. Vapnet, vapendelen och ammunitionen skall förvaras under lås eller på annat betryggande sätt. Liksom tidigare bör förvaringsreglema inte gälla i fråga om start- eller signalvapen. Närmare föreskrifter om förvaringen bör utfärdas av RPS.

Jag föreslår vidare att den som har tillstånd att inneha skjutvapen skall vara skyldig att låta tillståndsmyndigheten inspektera förvaringsanordningar och förvaringsutrymmen för vapnet och tillhörande ammunition.

Även i fortsättningen bör polisen kunna utfärda särskilda förvaringsföre- skrifter för individuella vapeninnehavare. En vapenlicens som är förenad med en särskild förvaringsföreskrift bör inte få lämnas ut av polisen innan sökanden har uppfyllt föreskrifterna. Jag föreslår också att den straffsank- tion, som i dag gäller för överträdelse av särskilda förvaringsföreskrifter. sträcks ut till att gälla även överträdelse av de generella förvaringsregler som nyss berörts.

För transport av skjutvapen gäller i dag endast en rekommendation i fråga om förvaring. Det har visat sig att vapentransporter i viss utsträckning sker under lättvindiga former. Gevär kan t.ex. transporteras på flaket av en lastbil, som lämnas obevakad långa stunder. Jag föreslår att den som tran— sporterar skjutvapen och ammunition skall vara skyldig att vidta betryggan- de åtgärder för att förhindra att någon obehörig kommer åt vapnet eller ammunitionen. Även i detta fall bör RPS få befogenhet att utfärda närmare föreskrifter för förvaringen.

En person som under längre tid är förhindrad att själv ta hand om sitt va- pen, t.ex. i anledning av utlandsarbete, kan få deponera vapnet hos någon annan. Jag föreslår att den maximala tiden för sådan långtidsförvaring iit- sträcks från ett år, som gälleri dag, till tre år åt gången.

De förslag jag hittills har presenterat är inriktade på en förbättrad samhällelig kontroll över de vapen, som innehas legalt. Det finns emellertid också en hel del vapen, som innehas i strid mot reglerna i VL. Kanske uppgår dessa illegala vapen till några 10 OOO-tal. En del av de illegala vapnen har anskaffats genom stöld eller på annan brottslig väg. Men det finns också mer triviala orsaker till illegalt vapeninnehav, t.ex. att vapen har glömts bort i samband med dödsfall eller flyttning.

• Sida 73
•  Original

Med syfte att minska antalet illegala vapen lägger jag fram ett förslag till Prop. 1990/91 2130 vapenamnesti, dvs. en period under vilken man till polisen straffritt kan Bilaga ] lämna in vapen och ammunition som man innehar utan att vara berättigad till det. En sådan ordning har prövats med framgång i Danmark, varvid åtskilliga vapen som funnits ute i samhället sedan andra världskrigets dagar lämnades in till myndigheterna. I Sverige är förutsättningama visserligen annorlunda. Men jag anser det ändå meningsfullt att pröva en vapenamnesti så att folk, som kanske i övrigt är helt laglydiga, inte frestas att behålla ett illegalt vapen eller göra sig av med det på ett mindre säkert sätt.

Jag föreslår att reglerna om vapenamnesti tas in i en särskild lag. Som en lämplig amnestiperiod föreslår jag den 1 juli 1990 - den 30 juni 1991. Mitt förslag innebär att den som innehar skjutvapen eller ammunition utan att vara berättigad till det skall vara fri från ansvar om han under amnesti- perioden lämnar egendomen till en polismyndighet. För att underlätta inlämnandet bör detta kunna ske även hos andra myndigheter, som polisen bestämmer. Den som överlämnar vapen eller ammunition enligt amnesti- lagen skall inte behöva lämna uppgift om sin identitet. Om det är uppenbart att ett inlämnat vapen tillhör någon annan än den som lämnat in egendomen bör polisen ge ägaren tillfälle att få tillbaka vapnet. Om ägaren inte kan spåras eller om han underlåter att återta egendomen bör denna tillfalla staten.

Övriga frågor rörande skjutvapen

Vid varje polismyndighet förs ett register över tillståndspliktiga skjutvapen inom distriktet (kapitel 9). RPS har tidigare lagt fram förslag om att inrätta ett för riket, centralt datoriserat vapenregister. Jag anser för egen del att frågan om ett centralt vapenregister i allt väsentligt har mist sin aktualitet genom att flera polismyndigheter nu håller på att lägga över sina lokala vapenregister på data. En sådan lokal lösning synes väl tillgodose tillståndsmyndigheternas och allmänhetens behov av effektivisering av tillståndsgivningen. Också från sårbarhetssynpunkt är lokala register att föredra. Jag förordar därför att de lokala polismyndighetema generellt går över till att föra sina vapenregister på data. Det får ankomma på RPS att genom råd och stöd till polismyndighetema verka för att en sådan ordning blir genomförd.

För att minska risken för att uppgifter om vapenregister används i brotts- ligt syfte föreslår jag en skärpning av den sekretessregel, som gäller för så- dana uppgifter (5 kap. 5 sekretesslagen l980:100). Regeln bör ändras så att det s.k. raka skaderekvisit, som gäller i dag och som innebär en presumtion för offentlighet, ändras till ett omvänt skaderekvisit. Sekretess bör i fortsätt- ningen gälla om det inte står klan att registeruppgiften kan röjas utan fara för att vapen kommer till brottslig användning. Detsamma bör gälla i verksamhet som avser folkbokföring för uppgift som hänför sig till vapenregister.

Armborst är tillståndspliktiga skjutvapen (kapitel 10). Det seriösa arm- borstskyttet arbetar för närvarande under förhållanden som gör det svårt att utveckla sporten. Det beror bl.a. på att den centrala organisationen för amt- 73

• Sida 74
•  Original

borstskyttet och därtill hörande föreningar inte hör till de skytteorganisatio- FT_Op. 1990/912130 ner, som enligt reglerna i VK får tilldelas egna vapenlicenser. Jag föreslår Bilaga 1 ändringar i dessa regler så att licens för innehav av armborst skall kunna utfärdas för organisationen och dess medlemmar.

I betänkandet diskuterar jag också om det finns behov av ett typbesikt- ningsförfarande så att endast vapen som är godtagbara från säkerhetssyn- punkt får saluföras i landet (kapitel 11). Jag lägger emellertid inte fram något förslag om att införa typbesiktning av skjutvapen. De vinster när det gäller att förbättra standarden på vapnen i landet som skulle kunna uppnås genom typbesiktning skulle inte uppväga de negativa konsekvenserna i form av ökade kostnader och ökad byråkrati.

Regeringen har generellt uppdragit åt kommittéer och utredare att under- söka vad som sker inom de europeiska gemenskaperna (EG) i de frågor som utredningsuppdraget omfattar och i vad mån en harmonisering mellan den svenska lagstiftningen och EG:s regler lämpligen kan komma till stånd. På vapenlagens område har det inom EG utarbetats ett förslag till direktiv angående införskaffande och innehav av vapen. Förslaget innehåller huvud- sakligen regler avsedda att införa en gemensam administrativ procedur för att kontrollera förflyttningen av vapen från en medlemsstat till en annan. Förslaget har mött kritik inom EG och kommer inte att genomföras i nuva- rande fonn. Därmed är det för tidigt att nu överväga en anpassning av den svenska rätten till EG-rätten på vapenområdet.

De förslag i fråga om skjutvapen som jag nu har berört föranleder än- dringar i vapenlagen, vapenkungörelsen och sekretesslagen. Jag föreslår att benämningen vapenkungörelsen ändras till vapenförordningen i enlighet med den terminologi som numera tillämpas. Dessutom föreslår jag, som framgått, av en ny lag, nämligen en lag om vapenamnesti.

• Sida 75
•  Original

Utredningens lagförslag 1 Förslag till

Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Härigenom föreskrivs i fråga om vapenlagen (1973:1176) dels att 1, 3, 4, 5, 9, 12, 13, 18, 22,24, 26, 28 a. 29-31, 38, 40, 42, 46 och 49 55 samt rubriken närmast före 42 & skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 27 a, 32 a och 42 a åå, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Med skjutvapen förstås i denna lag

I. vapen med vilket kula, hagel, harpun eller annan projektil kan skjutas ut med hjälp av krutladd- ning, kolsyreladdning, komprime- rad luft eller annat liknande utskjut- ningsmedel,

2. apparat eller anordning som beträffande verkan och ändamål är jämförlig med vapen som avses un- der ] .

Vad som sägs om skjutvapen gäller även

(1. obrukbart vapen, som i bruk- bart skick skulle räknas som skjut- vapen,

b. Iöst slutstycke, ljuddämpare, eldrör, pipa till skjutvapen eller trumma till revolver,

c. annan anordning som möjlig- gör att till ett skjutvapen användes annan ammunition än vapnet är av- sett för och

d. sddana start- eller skräm- skottsvapen (startvapen ) och signal- vapen som är avsedda för patroner. '

Bestämmelserna om skjutvapen tillämpas också på apparater eller anordningar som är konstruerade för att med elektrisk ström bedöva en person eller tillfoga honom smärta och som är avsedda att bä- ras i handen. Regeringen fdr före- skriva att dessa bestämmelser eller vissa av dem skall tillämpas även i fråga om andra föremål som är sär- skilt ägnade att användas vid

Föreslagen lydelse

Med skjutvapen förstås i denna lag

ett vapen med vilket en kula, ha- gel, en harpun eller annan projektil kan skjutas ut med hjälp av en krut- laddning, en kolsyreladdning, kom- primerad luft eller något annat lik- nande utskjutningsmedel. Vad som sägs om skjutvapen gäller även ett obrukbart vapen, som i brukbart skick skulle räknas som skjutvapen.

Regeringen får föreskriva att helt eller delvis skall tillämpas även i fråga om

I . delar till skjutvapen

2. andra föremål som är särskilt ägnade att användas vid brott mot någons liv, hälsa eller personliga sä- kerhet.

• Sida 76
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

brott mot någons liv, hälsa eller per- sonliga säkerhet.

Föreslagen lydelse

Med ammunition förstås i denna lag patron eller projektil till handvapen på vilket lagen äger tillämpning samt tändhatt eller annat tändmedel till så- dan patron eller projektil.

Om ammunition som är att hän- föra till explosiv vara eller som in- nehåller gift frnns bestämmelser även i förordningen () 949.341) om explosiva varor och i lagen (1985:426) om kemiska produkter.

Med undantag för bestämmel- serna i 26, 32, 33 och 40 55 gäller lagen ej

1. hagel eller annan massiv kula,

2. projektil, avsedd för luft-, fjä- der- eller harpunvapen,

3. hagelpatron eller tändhatt därtill,

4. kolsyrepatron,

5. patronhylsa utan tändhatt, av— sedd för handvapen på vilket lagen är tillämplig,

6. kulpatroner och tändhattar som är avsedda för gevär, i den mån inte regeringen för viss typ av ammunition har föreskrivit annor- lunda, samt

7. ammunition avsedd för start- eIIer signalvapen.

Utan tillstånd enligt denna lag får ej någon

1. inneha skjutvapen,

2. förvärva ammunition,

3. införa skjutvapen eller am- munition till riket eller

4. driva handel med skjutvapen.

Om ammunition som är att hän- föra till explosiv vara eller som in- nehåller gift finns bestämmelser även i lagen ( I 988.868) om brand- farliga och explosiva varor och i

lagen (1985:426) om kemiska pro- dukter. -

Med undantag för bestämmel- serna i 26, 32, 33 och 40 55 gäller lagen ej

1. hagel eller annan massiv kula,

2. projektil, avsedd för luft-, fjä- der- eller harpunvapen,

3. kolsyrepatron och

4. patronhylsa utan tändhatt, av- sedd för handvapen på vilket lagen är tillämplig.

Så

Utan tillstånd enligt denna lag får ej någon

1. inneha skjutvapen,-

2. införa skjutvapen eller am- munition till riket eller

3. driva handel med skjutvapen. För innehav av ammunition for- dras tillstånd att inneha sådant va- . pen för vilket ammunitionen är av- sedd. Saknas sådant tillstånd och skall ammunitionen utgöra del av en samling erfordras särskilt samlartillstånd för ammunition.

• Sida 77
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Om luft— eller fjädervapen, som är avsett för målskjutning, eller har- punvapen har en i förhållande till andra jämförliga skjutvapen begrän- sad effekt skall första stycket ej till- ämpas på vapnet. Enskild person får dock icke utan tillstånd inneha, in- föra till riket eller driva handel med sådana vapen, om han inte har fyllt aderton år.

Första stycket ] gäller inte i fråga om verksamhet som omfattas av tillstånd enligt lagen (l983:1034) om kontroll över tillverkning av krigsmateriel, m. m. Första stycket 4 gäller inte i fråga om verksamhet som avses i 3 å samma lag.

Regeringen kan föreskriva un- dantag från kravet på tillstånd för att inneha start— eller signalvapen.

Föreslagen lydelse

Om kolsyre-, luft- eller fjäderva— pen, som är avsett för målskjutning, eller harpunvapen har en i förhål- lande till andra jämförliga skjutva- pen begränsad effekt skall första stycket ej tillämpas på vapnet. Enskild person får dock icke utan tillstånd inneha, införa till riket eller driva handel med sådana vapen, om han inte har fyllt aderton år.

Första stycket 1 gäller inte i fråga om verksamhet som omfattas av tillstånd enligt lagen (1983le34) om kontroll över tillverkning av krigsmateriel, m. m. Första stycket 3 gäller inte i fråga om verksamhet som avses i 3 å samma lag.

Om ytterligare undantag i vissa fall från skyldigheten att inhämta till— stånd frnns bestämmelseri 13, 16, 21, 22, 25, 25 a, 26 och 45 åå.

Enskild person får meddelas till- stånd att inneha skjutvapen endast om han har behov av vapnet och det skäligen kan antagas att han ej kommer att missbruka det. I fråga om skjutvapen som huvudsakligen har prydnadsvärde får tillstånd . dock meddelas även för den som vill inneha vapnet för annat ändamål än skjutning. Detsamma gäller i fråga om vapen som har särskilt affektionsvärde för den sökande.

Tillstånd att inneha pistol eller annat enhandsvapen eller kulsprute- pistol eller annat helautomatiskt va- pen får meddelas endast om det finns synnerliga skäl. Detta gäller dock inte start- eller signalvapen.

Enskild person får meddelas till- stånd att inneha skjutvapen endast om

I. han har behov av vapnet och det skäligen kan antagas att han ej kommer att missbruka det,

2. vapnet har ett särskilt samlar- värde och skall ingå i en vapensam- ling, eller

3. vapnet har prydnadsvärde el- ler affektionsvärde för den sökande och det finns särskilda skäl att med- dela tillstånd.

Vapen för vilkas tillstånd medde- las enligt första stycket3 får inte användas till skjutning.

Tillstånd att inneha pistol eller annat enhandsvapen eller kulsprute— pistol eller annat helautomatiskt va- pen får meddelas endast om det frnns synnerliga skäl.

• Sida 78
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

125

Tillstånd att förvärva ammuni— tion får meddelas enskilda personer samt sammanslutningar, huvudmän för museer och bevakningsföretag som avses i 8 å.

Tillstånd som avses i första stycket får meddelas den som är i behov av ammunition och skäligen kan antagas ej komma att miss- bruka den. Tillståndfår beviljas en- skild person endast om denne har tillstånd att inneha sådant vapen för vilket ammunitionen är avsedd.

Om ej annat förordnas i särskilt fall, gäller tillstånd till förvärv av ammunition ett år från dagen för tillståndets meddelande.

Tillstånd att inneha ammunition för samlingsändamål får meddelas enskilda personer samt samman- slutningar och huvudmän för mu- seer.

Tillstånd enligt första stycket får tidsbegränsas.

13å

Ammunition får överlåtas även till den som saknar tillstånd som av- ses i 12 å i följande fall, nämligen

1. Deltagare i jakt får för för- brukning under jakten till annan deltagare överlåta ammunition till vapen som denne är berättigad att inneha.

2. Vid tillfällig upplåtelse av skjutvapen enligt 22 å får upplåta- ren även överlåta den ammunition till vapnet som låntagaren i varje särskilt fall kan antagas behöva.

3. Kulammunition får även i an- nat fall än som anges i 4 5 6 överlå- tas till sådan sammanslutning som avses i 8 å.

4. Sammanslutning som avses i 8 å får till egna medlemmar eller till medlemmar av andra sammanslut- ningar av detta slag överlåta am- munition att förbrukas vid övning eller tävlingsskjutning som äger rum under en sådan sammanslut- nings kontroll.

Ammunition får överlåtas även till den som saknar tillstånd att in- neha sådant vapen för vilket ammu- nitionen är avsedd i följande fall, nämligen,

1. Deltagare i jakt får för an— vändning under jakten till annan deltagare överlåta ammunition till vapen som denne är berättigad att inneha.

2. Vid tillfällig upplåtelse av skjutvapen enligt 22 å får upplåta- ren även överlåta den ammunition till vapnet som låntagaren i varje särskilt fall kan antagas behöva.

3. Ammunition får även i annat fall än som avses i 5 5 överlåtas till sådan sammanslutning som avses i 8 å.

4. Sammanslutning som avses i 8 å får till egna medlemmar eller till medlemmar av andra sammanslut- ningar av detta slag överlåta ammu- nition att förbrukas vid övning eller tävlingsskjutning som äger rum un- der en sådan sammanslutnings kon- troll.

• Sida 79
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

185

Tillstånd att driva handel med skjutvapen får meddelas den som är berättigad att idka handel i allmän- het och som har gjort sig känd för ordentlighet och pålitlighet.

Tillstånd att driva handel med skjutvapen får meddelas den som är berättigad att idka handel i allmän- het, som har den erforderliga kom- petensen och som har gjort sig känd för ordentlighet och pålitlighet. Till- stånd får meddelas endast för han- del som skall bedrivas yrkesmässigt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om utbildning och andra kompetenskrav för att erhålla tillstånd att driva handel med skjut- vapen.

22å

Den som är berättigad att inneha skjutvapen får tillfälligt låna ut vapnet till annan under följande villkor, nämligen

]. Utlåning får ske endast för kortare tid, högst två veckor.

2. Vapnet får lånas ut endast för samma ändamål som innehavarens till- stånd avser.

3. Låntagaren skall ha fyllt aderton år. Vapen får dock utlånas till den som är under aderton år, om

a) vapnet skall användas vid övning eller tävling som äger rum under kontroll av en sådan sammanslutning som avses i 8 å,

b) vapnet skall innehas och användas under upplåtarens uppsikt och det är fråga om annat vapen än enhandsvapen eller helautomatiskt vapen samt låntagaren har fyllt femton år,

c) utlåningen avser sådant luft- eller fjädervapen som avses i Så andra stycket och vapnet skall inne- has och användas under upplåtarens uppsikt, eller

d) utlåningen avser start- eller signalvapen för användning vid idrottstävling eller idrottsträning.

4. Utlåning av pistol eller annat enhandsvapen eller kulsprutepistol eller annat helautomatiskt vapen får ske endast för användning i upplåta- rens närvaro eller för övning eller tävling som äger rum under kontroll av en sådan sammanslutning som avses i 8 å, om inte låntagaren själv är berättigad att inneha ett vapen av samma typ. Detta gäller inte ifråga om start- eller signalvapen.

c) utlåningen avser sådant kol- syre-, luft- eller fjädervapen som avses i 5 å andra stycket och vapnet skall innehas och användas under upplåtarens uppsikt, eller

4. Utlåning av pistol eller annat enhandsvapen eller kulsprutepistol eller annat helautomatiskt vapen får ske endast för användning i upplåta- rens närvaro eller för övning eller tävling som äger rum under kontroll av en sådan sammanslutning som avses i 8 å, om inte låntagaren själv är berättigad att inneha ett vapen av samma typ.

5. Om det för att en enskild skall få tillstånd att inneha ett visst slag av skjutvapen enligt särskilda föreskrifter lcrävs att han skall ha avlagt skytte-

• Sida 80
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

prov eller genomgått viss utbildning eller på annat sätt visat att han är lämplig att inneha vapnet, får ett sådant vapen lånas ut endast till den som uppfyller samma krav. Vad nu sagts gäller dock ej när vapnet skall använ- das enbart för provskjutning, övning eller tävling på skjutbana. Det gäller inte heller när vapnet används vid jakt under förutsättning att det innehas under upplåtarens omedelbara kontroll.

6. Vapenhandlare får till spekulant, som fyllt aderton år, för provskjut- ning på skjutbana utlåna vapen under de förutsättningar som anges i 4. Va- penhandlare får därvid anlita annan person som godkänts av polismyndig- heten att närvara vid provskjutning. Den som med stöd av denna paragraf lånar ut skjutvapen till någon som har sitt hemvist i en stat som har tillträtt den europeiska konventionen den 28 juni 1978 om kontroll av enskilda personers införskaffande och innehav av skjutvapen (den europeiska vapenkonventionen), skall omedelbart an- mäla det till polismyndigheten, om inte vapnet skall innehas och användas av låntagaren endast inom Sverige. Regeringen kan föreskriva undantag från anmälningsskyldigheten för vissa typer av vapen.

24%

Den som är berättigad att inneha ett skjutvapen får inte utan nytt tillstånd till innehav vidtaga åtgärder med vapnet som innebär att det därefter till funktions- eller verkningsgrad kommer att vara fråga om ett väsentligt an- norlunda vapen. Vad nu sagts gäller ej den som har tillstånd att driva handel med vapen i den mån det ändrade vapnet omfattas av detta tillstånd.

Vid reparation av skjutvapen får försliten eller eljest otjänlig vapen- delav det slag som avses i ] 5 an- dra stycket utbytas mot ny likadan vapendel utan särskilt tillstånd.

26å

Den som innehar skjutvapen eller ammunition är skyldig att ta vård om egendomen på ett sådant sätt att det inte är fara för att någon obehörig kom- mer åt den.

Skjutvapen eller en för vapnets Skjutvapen och ammunition skall funktion vital del samt ammunition skall förvaras under lås. Ammuni- tionen skall förvaras i ett annat ut- rymme än vapnet eller vapendelen, om inte förvaringen sker i ett säker- hetsskåp eller på något annat lika betryggande sätt. Vad som har sagts nu gäller inte ifråga om stort- eller signalvapen och ammunition avsedd för sådant vapen.

förvaras på något av följande sätt, nämligen

]. under uppsikt,

2. i säkerhetsskåp eller

3. på det sätt som föreskrivs i tredje stycket.

Förvaring enligt punkt 3 innebär att vapnet och ammunitionen skall förvaras varför sig. Om det är möj- ligt att utan större svårighet ta bort en vapendel så att vapnet inte kan brukas skall även den delen förva- ras för sig. Vapnet, vapendelen och ammunitionen skall förvaras under lås eller på annat betryggande sätt.

Prop. 1990/912130

• Sida 81
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Om innehavaren av skjutvapen eller ammunition är förhindrad att ta vård om egendomen, får han överlämna vapnet eller ammuni- tionen till annan för förvaring under högst ett år, sedan detta anmälts skriftligt hos polismyndigheten. Förvaring får dock ej ske hos en person som är under aderton år eller som kan antas komma att missbruka vapnet eller ammunitionen.

Den hos vilken vapnet förvaras enligt tredje stycket får inte använ- da vapnet, om han inte har tillstånd att inneha det enligt 8 å.

Föreslagen lydelse

Om innehavaren av skjutvapen eller ammunition är förhindrad att ta vård om egendomen, får han över— lämna vapnet eller ammunitionen till annan för förvaring under högst tre år åt gången, sedan detta an- mälts skriftligt hos polismyndig- heten. Förvaring får dock ej ske hos en person som är under aderton år eller som kan antas komma att miss- bruka vapnet eller ammunitionen.-

Den hos vilken vapnet förvaras enligt fjärde stycket får inte använ- da vapnet, om han inte har tillstånd att inneha det enligt 8 å.

27a5

Den som har tillstånd att inneha vapen är skyldig att låta tillstånds- myndigheten inspektera förvarings- anordningar och förvaringsutrym- men för vapnet och tillhörande am- munition. Tillståndshavaren bör i god tid underrättas om att en in- spektion skall företas.

28aå

Skickas skjutvapen med posten, skall försändelsen vara assurerad, om det inte är fråga om vapen som avses i 5 å andra stycket.

Den som åtar sig att transportera skjutvapen eller ammunition bör vidta betryggande åtgärder för att förhindra att någon obehörig kom- mer åt vapnen eller ammunitionen.

Den som åtar sig att transportera skjutvapen eller ammunition skall vidta betryggande åtgärder för att förhindra att någon obehörig kom- mer åt vapnen eller ammunitionen.

295

Har innehavare av skjutvapen genom missbruk av vapnet eller oaktsam- het därmed eller på annat sätt visat att han är olämplig att inneha vapen eller föreligger eljest skälig anledning därtill, får tillstånd att inneha eller införa

skjutvapen återkallas.

Tillstånd till innehav av vapen som avses i 9 å andra stycket får återkallas. om sådana skäl som där anges inte längre föreligger. Till- stånd skall dock inte återkallas om det skulle framstå som oskäligt med hänsyn till att vapnet har affek— tionsvärde för innehavaren eller av annan orsak och om det inte finns någon anledning att räkna med att vapnet skall komma att missbrukas.

Tillstånd till innehav av vapen som avses i 9 å tredje stycket får återkallas, om sådana skäl som där anges inte längre föreligger. Till- stånd skall dock inte återkallas om det skulle framstå som oskäligt med hänsyn till att vapnet har affektions- värde för innehavaren eller av annan orsak och om det inte finns någon anledning att räkna med att vapnet skall komma att missbrukas.

• Sida 82
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

305

Meddelas beslut som avses i 29 5, skall tillstånd som har medde- lats vapeninnehavaren att förvärva ammunition till vapnet också åter- kallas.

Tillstånd att förvärva ammuni- tion får även återkallas, om till— ståndshavare har missbrukat arnmu- nition som han har förvärvat på grund av tillståndet eller om skälig anledning därtill eljest föreligger.

Tillstånd att inneha ammunition får återkallas, om tillståndshavare har missbrukat ammunition som han har innehaft på grund av tillståndet eller om skälig anledning därtill el- jest-föreligger.

315

Tillstånd att idka handel med skjutvapen får återkallas, om till- ståndshavaren har åsidosatt bestäm- melse i denna lag eller med stöd därav utfärdad föreskrift eller om förutsättningar för tillståndet eljest ej längre föreligger.

Tillstånd att idka handel med skjutvapen får återkallas i följande fall, nämligen

]. om tillståndshavaren har åsidosatt bestämmelse i denna lag eller med stöd därav utfärdad före- skrift.

2. om förutsättningar för tillstånd ej längre föreligger därför att han- del inte längre bedrivs yrkesmässigt eller av annan orsak, eller

3. om det annars föreligger skä- lig anledning att återkalla tillstån- det.

323å

Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som upp- såtligen eller av oaktsamhet

Om det finns skäl att anta att ett tillstånd kommer att återkallas en- ligt 29-31 55,er tillståndet återkal- las tills vidare i awaktan på slutligt avgörande av återkallelsefrågan.

Vapen som omfattas av ett till- stånd som har återkallats tills vida- re fdr, tillsammans med därtill hör- ande ammunition, omhändertas av polismyndigheten. När frågan om återkallelse slutligt avgöras, skall myndigheten pröva om omhänder- tagandet skall bestå.

38å

Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som upp— såtligen eller av oaktsamhet

Prop. 1990/91:13()

• Sida 83
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

1. missbrukar rätt att inneha skjutvapen genom att använda det för annat ändamål än han är berätti- gad till,

2. bryter mot 26 & fjärde stycket eller 28 a 5 första stycket eller mot föreskrift om förvaring av vapen som meddelats enligt 10, 14, 19 el- ler 27 5,

3. bryter mot förvaringsbestäm- melserna i 26 5 ifråga om skjutva- pen och amrnunition, vilka innehas av sammanslutning, huvudman för museum eller bevakningsföretag som avses i 8 5, eller i fråga om skjutvapen, som innehas av vapen- handlare,

4. förvärvar ammunition utan att vara berättigad därtill eller underlå- ter att efterkomma anmaning enligt 35 & att avlämna ammunition,

5. överlåter ammunition till den som ej är berättigad att förvärva ammunitionen,

6. idkar handel med skjutvapen utan tillstånd.

Föreslagen lydelse

1. missbrukar rätt att inneha skjutvapen genom att använda det för annat ändamål än han är berätti- gad till,

2. bryter mot 26 å andra, tredje eller femte stycket eller 28 a 5 eller mot föreskrift om förvaring av va- pen som meddelats enligt 10, 14. 19 eller 27 5,

3. innehar ammunition utan att vara berättigad därtill eller underlå- ter att efterkomma anmaning enligt 35 & att avlämna ammunition,

4. överlåter ammunition till den som ej är berättigad att förvärva am- munitionen,

5. idkar handel med skjutvapen utan tillstånd.

405

Egendom med vilken tagits be- fattning eller förfarits på sätt som utgör brott enligt 37 & eller 38 5 l, 4 eller 5 skall förklaras förverkad, om det ej är uppenbart obilligt. ] stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat. Förklaras vapen förverkat, får även därtill hörande ammunition förklaras för- verkad.

Besvär

Egendom med vilken tagits be- fattning eller förfarits på sätt som utgör brott enligt 37 5 eller 38 ä 1, 3 eller 4 skall förklaras förverkad, om det ej är uppenbart obilligt. I stället för egendomen kan dess värde för- klaras förverkat. Förklaras vapen förverkat, får även därtill hörande- ammunition förklaras förverkad.

Överklagande 425"

Polismyndighets beslut enligt_ denna lag får överklagas hos läns- styrelse genom besvär.

Länsstyrelsens beslut enligt 18, 29, 30 eller 31 5 eller i fråga om in- lösen av skjutvapen eller ammuni- tion får överklagas hos kammarrät- ten genom besvär.

Polismyndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos läns- styrelsen.

Länsstyrelsens beslut enligt 18, 29. 30 eller 31 åelleri fråga om in- lösen av skjutvapen eller ammuni- tion får överklagas hos kammarrät- ten.

• Sida 84
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Länsstyrelsens beslut i annat ärende än som avses i andra stycket får ej

överklagas.

42a5

Rikspolisstyrelsen får inträda som part och överklaga beslut som avses i 42 5 om det är av vikt för ledningen av rättstillämpningen eller annars från allmän synpunkt att saken prövas i en högre instans.

465

Utan hinder av 8 eller 12 5 får tillstånd att inneha skjutvapen eller att förvärva ammunition meddelas den som är skyldig att anordna verkskydd. i den mån skjutvapen enligt gällande specialplan för verk- skyddet skall ingå i utrustningen för någon som är krigsplacerad i verk- skyddets ordnings- eller bevak- ningstjänst. Vid sådant tillstånd får knytas särskilda villkor.

Utan hinder av 8 & får tillstånd att inneha skjutvapen meddelas den som är skyldig att anordna verk- skydd, i den mån skjutvapen enligt gällande specialplan för verkskyd- det skall ingå i utrustningen för nå- gon som är krigsplacerad i verks- kyddets ordnings- eller bevak- ningstjänst. Vid sådant tillstånd får knytas särskilda villkor.

Den som fått tillstånd enligt första stycket får överlåta ammunition till den som är krigsplacerad i verkskyddets ordnings- och bevakningstjänst och som enligt gällande specialplan för verkskyddet är skyldig att vara utrustad med vapen.

495

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar nämtare föreskrifter om

I. vilka luft-. fjäder- och harpun- vapen som ej omfattas av undan- tagsbestämmelsen i 5 5 andra stycket,

2. vapenhandlares, museers och sammanslutningars förvaring av andra vapen än sådana som avses i 5 5 andra stycket samt sammanslut- ningars förvaring av ammunition,

3. handel med samt reparation och skrotning av skjutvapen,

4. registerföringen hos polis- myndighet.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om

I. vilka kolsyre-. luft-, fjäder- och harpunvapen som ej omfattas av undantagsbestämmelsen i 55 tredje stycket,

2. förvaring av andra vapen än sådana som avses i 5 5 tredje stycket samt om förvaring av am- munition,

3. utbildning och andra kompe- tenskrav för handlare och om han- del med samt reparation och skrot- ning av skjutvapen,

4. registerföringen hos polismyn- dighet.

5. åtgärder för att förhindra att någon obehörig under transport åt-

• Sida 85
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91 2130 Bilaga 2 kommer andra vapen än som avses i 5 5 tredje stycket eller ammunition.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. I fråga om förvaring av vapen och ammunition tillämpas dock äldre bestämmelser till utgången av år 1990.

2. Ett tillstånd enligt 18 5 att driva handel med skjutvapen som gäller vid lagens ikraftträdande får inte återkallas av den anledningen att tillstånds- havaren inte uppfyller de kompetenslcrav som har föreskrivits med stöd av andra stycket samma paragraf.

• Sida 86
•  Original

Lagrådsrernissens lagförslag

1 Förslag till Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Härigenom föreskrivs i fråga om vapenlagen (1973:1176)1 dels att 49 5 skall upphöra att gälla, dels att 1—6, 8— 38, 39-46 och 48 55 skall ha följande lydelse, dels att rubrikerna närmast före 12 och 42 5 skall ha följande lydelse, dels att det skall införas en ny paragraf. 25 b 5, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Med skjutvapen förstås i denna lag

]. vapen med vilket kula, hagel, harpun eller annan projektil kan skjutas ut med hjälp av krutladd- ning, kolsyreladdning, komprimerad luft eller annat liknande utskjut- ningsmedel,

2. apparat eller anordning som beträffande verkan och ändamål är jämförlig med vapen som avses un- der ].

Föreslagen lydelse

152

Med skjutvapen förstås i denna lag ett vapen med vilket kulor, hagel, harpuner eller andra projektiler kan skjutas ut med hjälp av krutladdning, kolsyreladdning, komprimerad luft eller något annat liknande utskjut- ningsmedel.

Vad som sägs om skjutvapen gäller även

0. obrukbart vapen, som i bruk- bart skick skulle räknas som skjut- vapen,

b. löst slutstycke, ljuddämpare, eldrör, pipa till skjutvapen eller trumma till revolver,

c. annan anordning som möjlig- gör att till ett skjutvapen användes annan ammunition än vapnet är av- sett för och

d. sådana start- eller skräm- skottsvapen (startvapen) och signal- vapen som är avsedda för patroner.

Bestämmelserna om skjutvapen tillämpas också på apparater eller anordningar som är konstruerade för att med elektrisk ström bedöva en person eller tillfoga honom smärta

1Lagen omtryckt 198]:1360 ZSenaste lydelse 1987:1008.

]. apparater eller anordningar som beträffande verkan och ändamål är jämförliga med skjutvapen,

2. obrukbara vapen, som i bruk- bart skick skulle räknas som skjut- vapen,

3. start- eller signalvapen som laddas med patroner.

4. armborst,

5. tårgasanordningar,

6. slutstycken, ljuddämpare, eld- rör, pipor, stomrnar, lådor, trummor till skjutvapen, eller armborststom- mar med atfyrningsanordningar.

7. apparater och anordningar som är konstruerade för att med elektrisk ström bedöva en person eller tillfoga honom smärta och som är avsedda att bäras i handen och

Prop. 1990/911130

• Sida 91
•  Original

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

och som är avsedda att bäras i han- den. Regeringen får föreskriva att dessa bestämmelser eller vissa av dem skall tillämpas även i fråga om andra föremål som är särskilt ägnade att användas vid brott mot någons liv, hälsa eller personliga säkerhet.

Föreslagen lydelse

8. anordningar som gör att skjut- vapen kan användas med annan am- munition än de är avsedda för.

Regeringen bemyndigas att före- skriva att denna lag eller vissa före- skrifteri lagen skall tillämpas även i fråga om andra föremål som är sär- skilt ägnade att användas vid brott mot någons liv, hälsa eller person- liga säkerhet.

252

Lagen gäller ej

1. skjutvapen som har tillverkats före år 1890, om inte vapnet är av- sett för gastäta enhetspatroner,

2. bultpistol, som är avsedd för byggnadsarbete, eller annat arbets- verktyg, som är avsett för industri- ellt eller därmed jämförligt bruk, och

3. skjutapparat för slakt, liv- räddning eller annat därmed jämför- ligt ändamål och salutkanon.

Med ammunition förstås i denna lag patron eller projektil till handva- pen på vilket lagen äger tillämpning samt tändhatt eller annat tändmedel till sådan patron eller projektil.

Om ammunition som är att hänföra till explosiv vara eller som innehåller gift finns bestämmelser även i förordningen (] 949.341) om explosiva varor och i lagen (1985: 426) om kemiska produkter.

Lagen gäller inte

1. salutkanoner eller sådana skjut- vapen som har tillverkats före år 1890 och som inte är avsedda för gastäta enhetspalroner,

2. bultpistoler som är avsedda för byggnadsarbete,

3 . andra arbetsverktyg som är av- sedda för slakt eller för industriellt eller liknande bruk och

4. skjutapparater som är avsedda för livräddning eller något annat lik- nande ändamål.

3å3

Med ammunition förstås i denna lag patroner och projektiler till hand- vapen som lagen tillämpas på samt tändhattar och andra tändmedel till sådana patroner och projektiler.

Bestämmelser om ammunition som är att hänföra till explosiva va— ror eller som innehåller gift finns även i lagen (1988.'868) om brand- farliga och explosiva varor och i la- gen (l985:426) om kemiska produk- ter.

454

Med undantag för bestämmel- serna i 26, 32, 33 och 40 55 gäller lagen ej

1. hagel eller annan massiv kula,

2. projektil, avsedd för luft-, fjä- der- eller harpunvapen,

ZSenasle lydelse 1987:1008. 3Senasle lydelse t985:430. 4Senaste lydelse 1987:1008.

Med undantag för bestämmel- serna i 26, 32, 33 och 40 55 gäller lagen inte

1. hagel och andra massiva kulor,

2. projektiler, avsedda för arm- borst, luft-, fjäder- eller harpunva- pen,

• Sida 92
•  Original

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

3. hagelpatron eller tändhatt där- till, 4. kolsyrepatron,

5. patronhylsa utan tändhatt, av- sedd för handvapen på vilket lagen är tillämplig,

6. kulpatroner och tändhattar som är avsedda för gevär, i den mån inte regeringen för viss typ av ammuni- tion har föreskrivit annorlunda, samt

7. ammunition avsedd för stan- eller signalvapen.

Föreslagen lydelse

3. kolsyrepatroner,

4. patronhylsor utan tändhatt av- sedda för handvapen som lagen till- ämpas på, samt

5. patroner avsedda för stan- eller signalvapen.

555

Utan tillstånd enligt denna lag får ej någon

1. inneha skjutvapen,

2. förvärva ammunition,

3. införa skjutvapen eller am- munition till riket eller

4. driva handel med skjutvapen. Om luft- eller fjädervapen, som är avsett för målskjutning, eller har- punvapen har en i förhållande till andra jämförliga skjutvapen begrän- sad effekt skall första stycket ej till- ämpas på vapnet. Enskild person får dock icke utan tillstånd inneha, in- föra till riket eller driva handel med sådana vapen, om han inte har fyllt aderton år.

Första stycket 1 gäller inte i fråga om verksamhet som omfattas av tillstånd enligt lagen ( 1983: 1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. Första stycket 4 gäller inte i fråga om verksamhet som avses i 3 & samma lag.

Regeringen kan föreskriva un- dantag från kravet på tillstånd för att inneha start- eller signalvapen.

SSenasls lydelse 1987:1008.

Utan tillstånd enligt denna lag får inte någon

1. inneha skjutvapen,

2. införa skjutvapen eller am- munition till Sverige, eller

3. driva handel med skjutvapen. Om kolsyre-, luft- eller fjäderva- pen, som är avsett för målskjutning, eller harpunvapen har en i förhål- lande till andra jämförliga skjutvapen begränsad effekt skall första stycket inte tillämpas på vapnet. Regeringen eller den myndighet regeringen be- stämmer får meddela närmare före- skrifter om vilka vapen som inte om- fattas av första stycket. En enskild person får dock inte utan tillstånd in- neha. införa till Sverige eller driva handel med sådana vapen, om han inte har fyllt arton år.

Första stycket 1 gäller inte i fråga om verksamhet som omfattas av till- stånd enligt lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. Första stycket 3 gäller inte i fråga om verksamhet som avses i 3 & samma lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyn- digas att föreskriva undantag från kravet på tillstånd för att inneha start- eller signalvapen.

• Sida 93
•  Original

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Om ytterligare undantag i vissa fall från skyldigheten att inhämta tillstånd finns bestämmelser i 13, 16. 21, 22, 25, 25 a, 26 och 45 55."

Skjutvapen eller ammunition får ej överlåtas eller upplåtas till annan än den som är berättigad att inneha vapnet eller att förvärva arnmunitio— nen, om ej annat följer av 13. 22, 25, 25 a. 26 eller 45 å.

Föreslagen lydelse

Bestämmelser om ytterligare un- dantag i vissa fall från skyldigheten att ha tillstånd fmnsi 13, 16, 21, 22, 25. 25 a, 26 och 45 55.

Skjutvapen eller ammunition får inte överlåtas eller upplåtas till någon annan än den som är berättigad att inneha vapnet eller ammunitionen, om inte annat följer av 13, 22, 25, 25 a. 26 eller 45 5.

Tillstånd att inneha skjutvapen får meddelas

1. enskild person,

2. skytteförbund, skyttekrets eller skytteförening som tillhör det frivil- liga, statskontrollerade skytteväsen- det.

3. annan sammanslutning beträf- fande vilken regeringen förordnat därom och

4. huvudman för museum för va- pen som skall ingå i museets sam- lingar. om museet åtnjuter statsbi- drag enligt särskilda föreskrifter därom eller om museet ägs av en kommun eller en landstingskommun eller av en stiftelse som står under länsstyrelsens tillsyn.

Auktoriserat bevakningsföretag får meddelas tillstånd att inneha va- pen för utlåning till företagets väk- tare i samband med bevakningsupp- drag som kräver beväpning. Sådan utlåning får ske endast till den som har meddelats särskilt tillstånd att som lån inneha motsvarande vapen med ammunition.

1. enskilda personer,

2. skytteförbund, skyttekretsar el- ler skytteföreningar som tillhör det frivilliga. statligt kontrollerade skyt- teväsendet, och

3. huvudmän för museer för va- pen som skall ingå i samlingarna, om museet i fråga får statsbidrag en- ligt särskilda föreskrifter eller om museet ägs av en kommun eller en landstingskommun eller av en stif- telse som står under länsstyrelsens tillsyn.

Auktoriserade bevakningsföretag får meddelas tillstånd att inneha va- pen för utlåning till företagets väk- tare i samband med bevakningsupp- drag som kräver beväpning. Sådan utlåning får ske endast till den som har meddelats särskilt tillstånd att som lån inneha motsvarande vapen med ammunition.

Regeringen bemyndigas att före- skriva att andra sammanslutningar än de som anges i första stycket får ges tillstånd att inneha skjutvapen.

956

Enskild person får meddelas till- stånd att inneha skjutvapen endast

6sten.-aste lydelse 1987:1008

En enskild person får meddelas tillstånd att inneha ett skjutvapen en-

• Sida 94
•  Original

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

om han har behov av vapnet och det skäligen kan antagas att han ej kommer att missbruka det. I fråga om skjutvapen som huvudsakligen har prydnadsvärde får tillstånd dock meddelas även för den som vill in- neha vapnet för annat ändamål än skjutning. Detsamma gäller i fråga om vapen som har särskilt affek- tionsvärde för den sökande.

Föreslagen lydelse

dast om han har behov av vapnet. Tillstånd att inneha ett skjutvapen som huvudsakligen har prydnads- värde, samlarvärde eller särskilt af- fektionsvärde för sökanden, får meddelas även för andra ändamål än skjutning. [ sådant fall får vapnet inte användas till skjutning. Tillstånd får meddelas endast om det skäligen kan antas att vapnet inte kommer att missbrukas.

Tillstånd att inneha pistol eller annat enhandsvapen eller kulsprutepistol eller annat helautomatiskt vapen får meddelas endast om det frnns synnerliga skäl. Detta gäller dock inte start- eller signalvapen.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om krav i fråga om skjutskicklighet, utbild- ning, ålder samt de villkor i övrigt som skall vara uppfyllda för tillstånd till innehav av skjutvapen.

10å

Tillstånd att inneha skjutvapen meddelas för särskilt angivet ända- mål. Tillståndet får förenas med vill- kor att vapnet skall göras varaktigt obrukban eller med närmare före- skrifter om hur vapnet skall förva- ras. Tillståndet får tidsbegränsas om det med hänsyn till särskilda om- ständigheter kan förutses att behovet av vapnet inte kommer att bli varak- tigt.

Tillstånd att inneha skjutvapen skall meddelas för särskilt angivet ändamål. Tillståndet får förenas med villkor att vapnet skall göras varak- tigt obrukbart eller att vapnet skall förvaras på visst sätt. Tillståndet får tidsbegränsas om det med hänsyn till särskilda omständigheter kan förut- ses att behovet av vapnet inte kom- mer att bli varaktigt.

115

Meddelas tillstånd till innehav av skjutvapen för någon som ännu ej förvärvat ett sådant vapen som till- ståndet avser, är dettas giltighet be- roende av att förvärv sker inom sex månader från dagen för tillståndets meddelande eller den längre tid till- ståndsmyndigheten i särskilt fall fö- reskriver.

Om tillstånd till innehav av skjut- vapen meddelas för någon som ännu inte förvärvat ett sådant vapen gäller tillståndet endast under förutsättning att förvärv sker inom sex månader från dagen för tillståndet eller den längre tid som tillståndsmyndigheten bestämmer i det enskilda fallet.

• Sida 95
•  Original

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Tillstånd till förvärv av ammunition

Föreslagen lydelse

Innehav och överlåtelse av ammunition

12å

Tillstånd att förvärva ammunition får meddelas enskilda personer samt sammanslutningar, huvudmän för museer och bevakningsföretag som avses i 8 5 .

Tillstånd som avses i första stycket får meddelas den som är i behov av ammunition och skäligen kan antagas ej komma att missbruka den. Tillstånd får beviljas enskild person endast om denne har tillstånd att inneha sådant vapen för vilket ammunitionen är avsedd.

Om ej annat förordnas i särskilt fall, gäller tillstånd till förvärv av ammunition ett år från dagen för tillståndets meddelande.

Den som har tillstånd att inneha visst vapen får även inneha ammuni— tion för skjutning med vapnet.

Tillstånd att inneha ammunition i annat fall än som sägs i första stycket får meddelas enskilda perso- ner samt sammanslutningar och hu- vudmän för museer.

Tillstånd som avses i andra stycket får meddelas endast om det skäligen kan antas att ammunitionen inte kommer att missbrukas.

Tillstånd att inneha ammunition gäller endast under förutsättning att förvärv sker inom ett år eller den längre tid som tillståndsmyndigheten bestämmer [ det enskilda fallet.

135

Ammunition får överlåtas även till den som saknar tillstånd som avses i 12 5 i följande fall, nämligen

1. Deltagare i jakt får för för- brukning under jakten till annan del- tagare överlåta ammunition till vapen som denne är berättigad att inneha.

2. Vid tillfällig upplåtelse av skjutvapen enligt 22 & får upplåta- ren även överlåta den ammunition till vapnet som låntagaren i varje särskilt fall kan antagas behöva.

3. Kulammunition får även i an- nat fall än som anges i 4 5 6 överlå- tas till sådan sammanslutning som avses i 8 5 .

Ammunition får överlåtas till sammanslutningar som avses i 89 eller den som enligt 12 5 har rätt el- ler tillstånd att inneha ammunition.

Ammunition får dessutom överlå- tas i följande fall .

1. Deltagare ijakt får till annan deltagare överlåta ammunition till vapen som denne är berättigad att in- neha för användning under jakten.

2. Vid tillfällig upplåtelse av skjutvapen enligt 22 & får upplåtaren även överlåta den ammunition till vapnet som låntagaren i varje särskilt fall kan antas behöva.

• Sida 96
•  Original

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

4. Sammanslutning som avses i 8 & får till egna medlemmar eller till medlemmar av andra sammanslut- ningar av detta slag överlåta am- munition att förbrukas vid övning eller tävlingsskjutning som äger rum under en sådan sammanslutnings kontroll.

Föreslagen lydelse

3. Sammanslutning som avses i 8 5 får till egna medlemmar eller till medlemmar av andra sammanslut- ningar av detta slag överlåta ammu- nition att användas vid övning eller tävlingsskjutning som äger rum un- der en sådan sammanslutnings kon- troll.

Ammunition får vidare överlåtas genom ombud till den som är berät- tigad att inneha viss typ av ammuni- tion under förutsättning att ombudet ' har fullmakt och eget vapentillstånd.

145

I fråga om tillstånd till införsel av skjutvapen eller ammunition gäller i tillämpliga delar 8—10 och 12 55.

I fråga om tillstånd till införsel av skjutvapen gälleri tillämpliga delar 8—10 55.

Tillstånd att införa ammunition får meddelas den som har rätt att inneha ammunition i Sverige.

Tillstånd som avses i andra stycket får meddelas endast om det skäligen kan antas att ammunitionen inte kommer att missbrukas.

155

Tillstånd till införsel av skjutva- pen eller ammunition medför rätt att under tid och för ändamål som sär- skilt anges i tillståndet här i riket in- neha den egendom som införts hit med stöd av tillståndet. Tillstånd till införsel, som ej utnyttjats inom sex månader från dagen för tillståndets meddelande eller den längre tid till- ståndsmyndigheten i särskilt fall få- reskriver, är ogiltigt.

Tillstånd till införsel av skjutva- pen eller ammunition medför rätt att under den tid och för det ändamål som särskilt anges i tillståndet i Sverige inneha den egendom som in— förts hit med stöd av tillståndet. Tillstånd till införsel gäller endast under förutsättning att införseln sker inom sex månader från dagen för tillståndet eller den längre tid som tillståndsmyndigheten bestämmer i det enskilda fallet.

16 57

Införsel av skjutvapen eller am- munition får ske utan särskilt till- stånd i följande fall. nämligen

1. Enskild person får införa skjutvapen. som han är berättigad att

7Senaste lydelse 1987:1283.

Införsel av skjutvapen eller am- munition får ske utan särskilt till- stånd i följande fall.

1. En enskild person får införa skjutvapen, som han är berättigad att

• Sida 97
•  Original

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

häri riket inneha för personligt bruk, samt ammunition som behöri- gen har förvärvats här i riket. Vad som har sagts nu skall också tilläm- pas på sammanslutningar, huvud- män för museer och bevakningsföre- tag som avses i 8 &.

2. För tillfällig användning vid jakt eller tävling häri riket får sven- ska, danska, finska eller norska medborgare, som inte har hemvist här i riket, från Danmark, Finland eller Norge införa jakt- eller täv- Iingsskjutvapen med tillhörande ammunition. Vapnet och ammuni- tionen fåri sådant fall utan tillstånd innehas här i riket av den som har infört egendomen under högst tre månader från införseldagen.

3. Skjutvapen Och ammunition får inte tas om hand på sätt som av- ses i 8 å första stycket tullagen (1987:1065) av annan än den som har tillstånd att införa sådana varor och inte heller utan medgivande av länsstyrelse förvaras på tullager eller i frihamn. I övrigt gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

Föreslagen lydelse

iSverige inneha för personligt bruk, samt ammunition som behörigen har förvärvats i Sverige. Vad som har sagts nu skall också tillämpas på sammanslutningar, huvudmän för museer och bevakningsföretag som avses i 8 5.

2. För tillfällig användning vid jakt eller tävling i Sverige får sven- ska, danska, finska eller norska medborgare, som inte är fast bosatta i Sverige, införa jakt- eller tävlings- skjutvapen med tillhörande ammuni- tion från Danmark, Finland eller Norge. Vapnet och ammunitionen fåri sådant fall utan tillstånd innehas iSverige av den som har infört egendomen under högst tre månader från införseldagen. Skjutvapen och ammunition får inte tas om hand på sätt som avses i 8 5 första stycket tullagen (1987:1065) av annan än den som har tillstånd att införa sådana varor och inte heller utan medgivande av länsstyrelse förvaras på tullager eller i frihamn. I övrigt gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

175

Skjutvapen och Mmunition, som resande medfört till riket för person- ligt bruk men ej varit berättigad att införa, får åter utföras, om egendo- men i behörig ordning anmälts för tullmyndighet. Återutföres ej egen- domen inom fyra månader efter så- dan anmälan eller den längre tid där- efter som generaltullstyrelsen eller efter styrelsens bemyndigande annan tullmyndighet i särskilt fall bestäm— mer, tillfaller egendomen staten. I sådant fall skall egendomen behand- las som om den hade förklarats för- verkad.

Skjutvapen och ammunition, som en resande medfört till Sverige för. personligt bruk men inte varit berät- tigad att införa, får åter utföras, om egendomen i behörig ordning an- mälts för tullmyndighet. Om inte egendomen återutförs inom fyra må- nader efter sådan anmälan eller den längre tid därefter som generaltull— styrelsen, eller efter styrelsens be- stämmande annan tullmyndighet i det enskilda fallet bestämmer, tillfaller egendomen staten. I sådant fall skall egendomen behandlas som om den hade förklarats förverkad.

• Sida 98
•  Original

Bilaga 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18å

Tillstånd att driva handel med skjutvapen får meddelas den som är berättigad att idka handel i allmänhet och som har gjort sig känd för or- dentlighet och pålitlighet.

Tillstånd att driva handel med skjutvapen får meddelas den som är berättigad att driva handel i allmänhet och som har den kompetens som be- hövs samt har gjort sig känd för or- dentlighet och pålitlighet. Tillstånd får meddelas endast för handel som skall bedrivas yrkesmässigt. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om krav på kompetens för att få tillstånd att driva handel med skjutvapen och om vad som i övrigt skall gälla vid handel med skjutvapen.

19å

Tillstånd som avses i 18 5 med- för rätt att innehava skjutvapen. ] tillståndet får dock föreskrivas att denna rätt skall omfatta endast vissa typer av skjutvapen eller endast ett visst antal skjutvapen åt gången. Tillståndet får även förenas med närmare föreskrifter om hur vapnen skall förvaras.

Tillstånd som avses i 18å med- för rätt att inneha skjutvapen. Tillståndet får dock begränsas till att omfatta endast vissa typer av skjut- vapen eller endast ett visst antal skjutvapen åtgången. Tillståndet får även förenas med villkor om att vap- nen skallförvaras på visst sätt.

20%

Utan hinder av 14 & får tillstånd meddelas den som är berättigad att idka handel med skjutvapen att till riket införa sådana skjutvapen som omfattas av hans handelstillstånd.

Utan hinder av 14 & får den som är berättigad att driva handel med skjutvapen meddelas tillstånd att till Sverige införa sådana skjutvapen som omfattas av hans handelstill- stånd.

21%

Skjutvapen som ingår i dödsbo eller konkursbo får utan särskilt till- stånd innehas av den som har om- händertagit boet intill dess

Skjutvapen som ingår i dödsbo eller konkursbo får utan särskilt till- stånd innehas av den som har tagit hand om boet till dess

1. vapnet har överlåtits till någon som är berättigad att inneha det,

2. skyldighet att avlämna vapnet har inträtt enligt 28 eller, i fråga om dödsbo, 35 &, eller

3. ifråga om konkursbo, konkur- sen har avslutats.

2. vapnet skall avlämnas enligt 28 eller, i fråga om dödsbo, 35 &, eller

3. ifråga om konkursbo, konkur- sen har avslutats.

• Sida 99
•  Original

Bilaga 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 58

Den som är berättigad att inneha skjutvapen får tillfälligt låna ut vap- net till annan under följande villkor. nämligen

1. Utlåning får ske endast för kortare tid, högst två veckor.

Den som är berättigad att inneha skjutvapentfår tillfälligt låna ut vap— net till någon annan under följande villkor.

1. Vapnet får lånas ut endast för kortare tid, högst två veckor.

2. Vapnet får lånas ut endast för samma ändamål som innehavarens till- stånd avser.

3. Låntagaren skall ha fyllt ader- ton år. Vapen får dock utlånas till den som är under aderton år, om

3. Låntagaren skall ha fyllt arton år. Vapen får dock lånas ut till den som är under arton år, om

a) vapnet skall användas vid övning eller tävling som äger rum under kontroll av en sådan sammanslutning som avses i 8 &,

b) vapnet skall innehas och användas under upplåtarens uppsikt och det är fråga om annat vapen än enhandsvapen eller helautomatiskt vapen samt lånta- garen har fyllt femton år,

c) utlåningen avser sådant luft- eller fjädervapen som avses i 55 andra stycket och vapnet skall inne- has och användas under upplåtarens uppsikt, eller

c) utlåningen avser sådant kol- syre-, luft- eller fjädervapen som av- ses i Så andra stycket och vapnet skall innehas och användas under upplåtarens uppsikt, eller

d) utlåningen avser start- eller signalvapen för användning vid idrottstäv- ling eller idrottsträning.

4. Utlåning av pistol eller annat enhandsvapen eller kulsprutepistol eller annat helautomatiskt vapen får ske endast för användning i upplåta- rens närvaro eller för övning eller tävling som äger rum under kontroll av en sådan sammanslutning som avses i 8 €, om inte låntagaren själv är berättigad att inneha ett vapen av samma typ. Detta gäller inte i fråga om starl- eller signalvapen.

4. Pistoler, andra enhandsvapen. kulsprutepistoler och andra helauto— matiska vapen får lånas ut endast för användning i upplåtarens närvaro eller för övning eller tävling som äger rum under kontroll av en sådan sammanslutning som avses i 8 5, om inte låntagaren själv är berättigad att inneha ett vapen av samma typ. Detta gäller inte i fråga om stan- eller

signalvapen.

5. Om det för att en enskild skall få tillstånd att inneha ett visst slag av skjutvapen enligt särskilda föreskrifter krävs att han skall ha avlagt skytte— prov eller genomgått viss utbildning eller på annat sätt visat att han är lämplig att inneha vapnet, får ett sådant vapen lånas ut endast till den som uppfyller samma loav. Vad nu sagts gäller dock ej när vapnet skall användas enbart för provskjutning, övning eller tävling på skjutbana. Det gäller inte heller när vapnet används vid jakt under förutsättning att det innehas under upplåtarens omedelbara kontroll.

6. Vapenhandlare får till speku- lant, som fyllt aderton år, för prov- skjutning på skjutbana utlåna vapen under de förutsättningar som anges i

BSenaste lydelse 1987:1008.

6. En vapenhandlare får till en spekulant, som fyllt arton år, för provskjutning på skjutbana låna ut vapen under de förutsättningar som

• Sida 100
•  Original

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

4. Vapenhandlare får därvid anlita annan person som godkänts av po- lismyndigheten att närvara vid prov- skjutning. Den som med stöd av denna pa- ragraf lånar ut skjutvapen till någon som har sitt hemvist i en stat som har tillträtt den europeiska konven- tionen d. 28 juni 1978 om kontroll av enskilda personers införskaffande och innehav av skjutvapen (den eu- ropeiska vapenkonventionen), skall Omedelbart anmäla det till polis- myndigheten, om inte vapnet skall innehas och användas av låntagaren endast inom Sverige. Regeringen kan föreskriva undantag från an- mälningsskyldigheten för vissa typer av vapen.

Föreslagen lydelse

anges i 4. Vapenhandlaren får därvid anlita någon annan person som har godkänts av polismyndigheten att närvara vid provskjutning.

Den som med stöd av denna pa- ragraf lånar ut skjutvapen till någon som är fast bosatt i en stat som har tillträtt den europeiska konventionen d. 28 juni 1978 om kontroll av en- skilda personers införskaffande och innehav av skjutvapen (den euro- peiska vapenkonventionen), skall omedelbart anmäla utlåningen till polismyndigheten, om inte vapnet skall innehas och användas av lånta- garen endast inom Sverige.

Regeringen bemyndigas att före- skriva undantag från anmälnings- skyldigheten för vissa typer av va- pen.

235

Utlåning av skjutvapen enligt 22 åfår ej ske till den som har fått skjutvapen förklarat förverkat eller tillstånd till innehav av skjutvapen återkallat enligt 29 & första stycket, om inte låntagaren är berättigad att inneha ett vapen av den typ som lå- net avser. Vad som har sagts nu hindrar dock inte att ett vapen efter särskilt tillstånd av polismyndighe- ten lånas ut för övning eller tävling som äger rum under kontroll av så- dan sammanslutning som avses i 85.

Skjutvapen får inte lånas ut enligt 22'9 till den som har fått något skjutvapen förklarat förverkat eller tillstånd till innehav av skjutvapen återkallat enligt 29 9”, om inte lånta— garen är berättigad att inneha ett va— pen av den typ som lånet avser. Vad som har sagts nu hindrar dock inte att ett vapen efter särskilt tillstånd av polismyndigheten lånas ut för öv— ning eller tävling som äger rum un- der kontroll av sådan sammanslut— ning som avses i 8 5.

Ett skjutvapen får inte lånas ut till den som kan antas komma att missbruka

vapnet

24%

Den som är berättigad att inneha ett skjutvapen får inte utan nytt till- stånd till innehav vidtaga åtgärder med vapnet som innebär att det där- efter till funktions- eller verknings- grad kommer att vara fråga om ett väsentligt annorlunda vapen. Vad nu sagts gäller ej den som har tillstånd att driva handel med vapen i den mån det ändrade vapnet omfattas av detta tillstånd.

Den som är berättigad att inneha ett skjutvapen får inte utan nytt till- stånd till innehav vidta åtgärder med vapnet som innebär att det därefter till funktions- eller verkningsgrad kommer att vara fråga om ett väsent- ligt annorlunda vapen. Detta gäller inte den som har tillstånd att driva handel med vapen om det ändrade vapnet omfattas av tillståndet.

• Sida 101
•  Original

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Vid reparation av skjutvapen får försliten eller eljest otjänlig vapendel av det slag som avses i 1 5 andra stycket utbytas mot ny likadan va- pendel utan särskilt tillstånd.

Föreslagen lydelse

Vid reparation av skjutvapen får en försliten eller på annat sätt oan- vändbar vapendel av det slag som avses i l 5 andra stycket 6 bytas ut mot en ny likadan vapendel utan sär— skilt tillstånd.

25 5 För reparation eller översyn får skjutvapen lämnas till och tillfälligt

innehas av

1. den som är berättigad att idka handel med sådant vapen,

1. den som är berättigad att driva handel med sådana vapen,

2. den som med tillämpning av 22 & 3 och 4 samt 23 & skulle vara berät- tigad att låna och självständigt handha vapnet eller

3. den som av polismyndighet har godkänts att mottaga vapen för reparation eller översyn.

3. den som av polismyndighet har godkänts att ta emot vapen för repa— ration eller översyn.

25a5

För skrotning får skjutvapen lämnas till och tillfälligt innehas av 1. den som är berättigad att driva handel med sådana vapen, 2. den som av polismyndighet har godkänts att ta emot vapen för repara— tion eller översyn eller

3. den som av polismyndighet har godkänts att ta emot vapen för skrot—

ning.

Den som enligt första stycket har lämnat ett vapen för skrotning skall senast inom en månad därefter an- mäla detta till polismyndigheten. Till anmälan skall fogas tillståndsbevi- set, om det finns i behåll, och intyg av mottagaren om att han mottagit vapnet för skrotning.

Den som enligt första stycket har lämnat ett vapen för skrotning skall senast inom en månad därefter an- mäla detta till polismyndigheten. Till anmälan skall fogas tillståndsbeviset, om det finns i behåll, och intyg av mottagaren om att han tagit emot vapnet för skrotning.

25bå

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om vad som i övrigt skall iakttas vid ändring, re— paration och skrotning av skjutva- pen.

26 59

Den som innehar skjutvapen eller ammunition är skyldig att ta vård om egendomen på ett sådant sätt att det inte är fara för att någon obehörig kommer åt den.

9Senaste lydelse 1987:1008.

Den som innehar skjutvapen eller ammunition är skyldig att ta hand om egendomen och hålla den under så- dan uppsikt att det inte är fara för att någon obehörig kommer åt den.

• Sida 102
•  Original

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Skjutvapen eller en för vapnets funktion vital del samt ammunition skall förvaras under lås. Ammu- nitionen skall förvaras i ett annat utrymme än vapnet eller vapendelen, om inte förvaringen sker i ett säker- hetsskåp eller på något annat lika betryggande sätt. Vad som har sagts nu gäller inte i fråga om start- eller signalvapen och ammunition avsedd för sådant vapen.

Om innehavaren av skjutvapen eller ammunition är förhindrad att ta Vård om egendomen, får han över- lämna vapnet eller ammunitionen till annan för förvaring under högst ett år, sedan detta anmälts skriftligt hos polismyndigheten. Förvaring får dock ej ske hos en person som är under aderton år eller som kan antas komma att missbruka vapnet eller ammunitionen.

Den hos vilken vapnet förvaras enligt tredje stycket får inte använda vapnet, om han inte har tillstånd att inneha det enligt 8 &.

Föreslagen lydelse

Skjutvapen och ammunition skall förvaras under säkert lås eller på an— nat Iika betryggande sätt. Om förva- ringen inte sker i säkerhetsskåp eller i annat lika säkert förvaringsut- rymme skall, om detta är möjligt utan avsevärd svårighet, en vapendel tas bort från vapnet så att det inte kan användas. Vapen, vapendel och am- munition skall förvaras var för sig. Vad som har sagts nu gäller inte i fråga om start- eller signalvapen och ammunition avsedd för sådana vapen.

Om innehavaren av skjutvapen eller ammunition är förhindrad att ta hand om egendomen, får han över- lämna vapnet eller ammunitionen till någon annan för förvaring under högst tre år åt gången, sedan detta anmälts skriftligt hos polismyndig- heten. Förvaring får dock inte ske hos en person som är under arton år eller som kan antas komma att tniss- bruka vapnet eller ammunitionen.

Den hos vilken vapnet förvaras enligt tredje stycket får inte använda vapnet. om han inte har eget tillstånd enligt 8 5 att inneha ett sådant va- pen.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om vapen— handlares, museers och samman- slutningars förvaring av andra vapen än sådana som avses i 5 5 andra stycket samt sammanslutningars för- varing av ammunition.

27å

När särskild anledning föreligger därtill får polismyndighet även i an- nat fall än som avses i 10, 14 eller 19 & meddela närmare föreskrifter om hur den som är berättigad att in- neha skjutvapen skall förvara dessa.

När detfinns särskild anledning till det får en polismyndighet även i annat fall än som avses i 10, 14 eller 19 & besluta att tillstånd att inneha skjutvapen skall förenas med villkor att vapnet skall förvaras på visst sätt.

• Sida 103
•  Original

Bilaga 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

285

Ingår skjutvapen bland tillgång- arna i dödsbo eller konkursbo, får polismyndigheten, när särskild an- ledning föreligger. förordna att vap- net tills vidare skall förvaras av myndigheten eller annan som myn- digheten anvisar. Den som omhän- derhar boets egendom är i så fall skyldig att efter särskild anmaning och inom därvid föreskriven tid av- lämna egendomen till den som så- lunda skall förvara egendomen.

Om ett skjutvapen ingår bland tillgångarna i dödsbo eller kon- kursbo, får polismyndigheten, när det finns särskild anledning, för- ordna att vapnet tills vidare skall för- varas av myndigheten eller någon annan som myndigheten anvisar. Den som har hand om boets egen- dom är i så fall skyldig att efter sär- skild anmaning och inom angiven tid överlämna egendomen till den som sålunda skall förvara egendomen.

28 3510

Skickas skjutvapen med posten. skall försändelsen vara assurerad, om det inte är fråga om vapen som avses i 5 5 andra stycket.

Den som åtar sig att transportera skjutvapen eller ammunition bör vidta betryggande åtgärder för att förhindra att någon obehörig kom- mer åt vapnen eller ammunitionen.

Den som transporterar skjutvapen eller ammunition åt någon annan, skall vidta betryggande åtgärder för att förhindra att någon obehörig kommer åt vapnen eller ammunitio- nen.

28bå

Den som avser att för personligt bruk föra ut skjutvapen ur riket till en stat. som har tillträtt den euro— peiska vapenkonventionen, skall före utförseln anmäla detta till po- lismyndigheten, om vistelsen i den främmande staten skall vara i mer än tre månader. Regeringen kan före- skriva undantag från anmälnings- skyldigheten för vissa typer av va- pen.

Den som avser att för personligt bruk föra ut skjutvapen ur Sverige till en stat, som har tillträtt den euro- peiska vapenkonventionen, skall före utförseln anmäla detta till polis— myndigheten, om vistelsen i den främmande staten skall vara i mer än tre månader.

Regeringen bemyndigas att före- skriva undantag från anmälnings- skyldigheten för vissa typer av va- pen.

29 5 Har innehavare av skjutvapen ge- Ett tillstånd att inneha eller införa nom missbruk av vapnet eller oakt- skjutvapen får återkallas om samhet därmed eller på annat sätt vi- ]. tillståndshavaren missbrukat sat att han är olämplig att inneha va- vapnet, pen eller föreligger eljest skälig an- ledning därtill, får tillstånd att inneha eller införa skjutvapen återkallas.

”Senaste lydelse l985:932.

2. tillståndshavaren visat oakt- samhet med vapnet, 3. tillståndshavaren på annat sätt

• Sida 104
•  Original

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Tillstånd till innehav av vapen som avses i 9 5 andra stycket får återkallas, om sådana skäl som där anges inte längre föreligger. Till- stånd skall dock inte återkallas om det skulle framstå som oskäligt med hänsyn till att vapnet har affek— tionsvärde för innehavaren eller av annan orsak och om det inte finns någon anledning att räkna med att vapnet skall komma att missbrukas.

Föreslagen lydelse

visat att han är olämplig att inneha vapen,

4 . förutsättningama för tillståndet inte längre finns, eller

5. det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.

30%

Meddelas beslut som avses i 29 5, skall tillstånd som har medde- lats vapeninnehavaren att förvärva ammunition till vapnet också återkal- las. -

Tillstånd att förvärva ammunition får även återkallas, om tillståndsha- vare har missbrukat ammunition som han harförvärvat på grund av tillståndet eller om skälig anledning därtill eljest föreligger. Tillstånd till innehav av vapen som avses i 9 5 andra stycket får återkallas, om så- dana skäl som där anges inte längre föreligger. Tillstånd skall dock inte återkallas om det skulle framstå som oskäligt med hänsyn till att vapnet har affektionsvärde för innehavaren eller av annan orsak och om det inte finns någon anledning att räkna med att vapnet skall komma att missbru- kas.

Ett tillstånd att inneha ammunition får återkallas, om

I . förutsättningama för tillståndet inte längre finns,

2. tillståndshavaren har missbru- kat sin ammunition, eller

3. om det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillstån- det.

Blå

Tillstånd att idka handel med skjutvapen får återkallas, om till- ståndshavaren har åsidosatt bestäm- melse i denna lag eller med stöd därav utfärdad föreskrift eller om förutsättningar för tillståndet eljest ej längre föreligger.

Ett tillstånd att driva handel med skjutvapen får återkallas om

]. tillståndshavaren har åsidosatt en bestämmelse i denna lag eller en föreskrift eller ett villkor som med— delats med stöd av lagen,

2. tillståndshavaren inte längre driver yrkesmässig handel,

3. förutsättningama för tillståndet inte längre finns, eller

4. om det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillstån- det.

1 04

• Sida 105
•  Original

Bilaga 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 511

Föreligger risk för missbruk av skjutvapen, kan polismyndighet be- sluta att vapnet och därtill hörande ammunition skall omhändertagas. Är faran för missbruk överhängande, får polisman även utan sådant beslut omhändertaga vapnet och ammuni- tionen. I sådant fall skall polisman- nen skyndsamt anmäla åtgärden hos polismyndigheten, som omedelbart skall pröva om omhändertagandet skall bestå.

Om det finns risk för missbruk av ett skjutvapen eller om det är sanno— likt atr ett tillstånd att inneha vapnet kommer att återkallas och det finns särskilda omständigheter att omhän- derta det, får en polismyndighet be- sluta att vapnet med tillhörande am- munition skall omhändertas. Är ris- ken för missbruk överhängande, får en polisman även utan sådant beslut omhänderta vapnet och ammunitio- nen. I ett sådant fall skall polisman- nen skyndsamt anmäla åtgärden hos polismyndigheten. som omedelbart skall pröva om omhändertagandet skall bestå.

Vad som i första stycket sägs om polisman gäller även av länsstyrelsen förordnade jakttillsynsmän samt personal vid kustbevakningen, domänver- ket, tullverket eller eller särskilt förordnade tjänstemän vid länsstyrelsen.

Finns någon som har tillstånd att inneha den omhändertagna egendo— men och återkallas ej tillståndet, skall egendomen återlämnas till in- nehavaren så snart det skäligen kan antagas att det ej längre föreligger någon risk för missbruk. Detsamma gäller, om den omhändertagna egen- domen får innehas utan tillstånd en- ligt denna lag.

Om detfinns någon som har till- stånd att inneha den omhändertagna egendomen och om tillståndet inte återkallas, skall egendomen återläm- nas till innehavaren så snart det skä- ligen kan antas att det inte längre finns någon risk för missbruk. Detsamma gäller, om den omhänder- tagna egendomen får innehas utan tillstånd enligt denna lag.

33å12

Skjutvapen och därtill hörande ammunition skall inlösas av staten om

Skjutvapen med tillhörande am- munition skall lösas in av staten om

]. tillstånd som medför rätt att inneha vapnet har återkallats utan att egen— domen har förklarats förverkad eller är tagen i beslag,

2. vapeninnehavaren har avlidit,

3. ansökan om tillstånd till innehav av vapen som förvärvats genom arv, testamente eller bodelning har avslagits,

4. domstol har funnit att vapen. som innehas av någon som ej är be- rättigad därtill, ej skall förklaras för- verkat eller åklagaren i ett sådant fall har beslutat att ej föra talan om för- verkande.

llSenaste lydelse 1990:l483. 12Senaste lydelse 1987:807.

4. domstol har funnit att vapen som innehas av någon som inte är berättigad till det, inte skall förklaras förverkat eller åklagaren i ett sådant fall har beslutat att inte föra talan om förverkande.

• Sida 106
•  Original

Bilaga 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

345

Inlösen enligt 33 5 äger ej rum, om egendomen lämnas för skrotning enligt 25 a 5 eller överlåtes till nå- gon. som är berättigad att inneha den, inom ett år från det att vapenin- nehavaren avled eller tre månader från det att beslut som avses i 33 & meddelades eller, om egendomen då var tagen i beslag, beslaget hävdes.

Inlösen enligt 33 5 äger ej heller runt, om ansökan om tillstånd att in- neha vapnet göres inom tid som anges i första stycket. Avslås an- sökningen skall egendomen inlösas, om den ej inom tre månader från da- gen för beslutet i tillståndsärendet överlåtits till någon som är berättigad att inneha den.

Vapen och ammunition skall inte lösas in enligt 33 &, om egendomen lämnas för skrotning enligt 25 aå eller överlåts till någon som är berät- tigad att inneha den. Detta gäller un- der förutsättning att vapen och am- munition lämnas eller överlåts inom ett år från det att vapeninnehavaren avled eller tre månader från det att beslut som avses i 33 & meddelades eller. om egendomen då var tagen i beslag, beslaget hävdes.

Vapen eller ammunition skall inte heller lösas in enligt 33 5. om ansö- kan om tillstånd att inneha vapnet görs inom tid som anges i första stycket. Avslås ansökningen skall egendomen lösas in, om den inte inom tre månader från dagen för be- slutet i tillståndsärendet överlåtits till någon som är berättigad att inneha den.

Polismyndigheten får medge förlängning av tid som avses i första eller andra stycket, varje gång med högst sex månader.

355

Skall vapen och ammunition inlö- sas enligt 33 5, är innehavaren skyldig att efter särskild anmaning och inom därvid föreskriven tid av- lämna egendomen till polismyndig- heten eller den myndigheten be- stämmer. Om det frnns tillståndsbe- vis eller annan motsvarande hand- ling, skall även handlingen avläm- nas.

Skall vapen och ammunition lösas in enligt 33 5, är innehavaren skyl- dig att efter särskild anmaning och inom angiven tid överlämna egen- domen till polismyndigheten eller den som myndigheten bestämmer. Om det finns tillståndsbevis eller an- nan motsvarande handling, skall även handlingen lämnas.

36å

För vapen och ammunition som inlöses skall betalas löseskilling med belopp som motsvarar egendomens marknadsvärde. Normer för beräk- ning av ersättningen får fastställas av regeringen.

För vapen och ammunition som löses in skall betalas ersättning med belopp som motsvarar egendomens marknadsvärde.

375

Till fängelse i högst två år dömes den som uppsåtligen

Till fängelse i högst två år döms den som uppsåtligen

• Sida 107
•  Original

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

1. innehar skjutvapen utan att vara berättigad därtill,

2. överlåter eller upplåter skjut- vapen till den som ej är berättigad att inneha vapnet.

Har gärningen begåtts av oakt- samhet eller är brottet ringa, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Föreslagen lydelse

1. innehar skjutvapen utan att vara berättigad till det,

2. överlåter eller upplåter skjutva- pen till den som inte är berättigad att inneha vapnet.

Om gärningen har begåtts av oaktsamhet eller är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

38å

Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som upp- såtligen eller av oaktsamhet

1. missbrukar rätt att inneha skjutvapen genom att använda det för annat ändamål än han är berätti- gad till,

2. bryter mot 26 & fjärde stycket eller 28 a 9 första stycket eller mot föreskrift om förvaring av vapen som meddelats enligt 10, 14, 19 el- ler 27 5,

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåt- ligen eller av oaktsamhet

1. missbrukar rätten att inneha skjutvapen genom att använda det för något annat ändamål än han är berättigad till,

2. bryter mot 26 & fjärde stycket eller 28 a ä' eller mot föreskrift om förvaring av vapen som meddelats enligt 10, 14, 19 eller 27 &,

3. bryter mot förvaringsbestämmelsema i 26 å i fråga om skjutvapen och ammunition, vilka innehas av sammanslutning, huvudman för museum eller bevakningsföretag som avses i 8 5, eller i fråga om skjutvapen. som innehas av vapenhandlare,

4. förvärvar ammunition utan att vara berättigad därtill eller underlåter att efterkomma anmaning enligt 35 & att avlämna ammunition,

5. överlåter ammunition till den som ej är berättigad att förvärva ammunitionen,

6. idkar handel med skjutvapen utan tillstånd.

4. innehar ammunition utan att vara berättigad till det eller inte följer anmaning enligt 35 & att överlämna ammunition,

5. överlåter ammunition till den som inte är berättigad att inneha am— munitionen,

6. driver handel med skjutvapen utan tillstånd.

395

Om ansvar för olovlig införsel av vapen eller ammunition och för för- sök till sådant brott finns bestäm- melseri lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Bestämmelser om ansvar för olovlig införsel av vapen eller am— munition och för försök till sådant brott finns i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

406

Egendom med vilken tagits be- fattning eller förfarits på sätt som ut- gör brott enligt 37 5 eller 38 ä 1. 4

Egendom som varit föremål för brott som anges i 37 5 eller 38 & l. 4 eller 5 skall förklaras förverkad.

• Sida 108
•  Original

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

eller 5 skall förklaras förverkad. om det ej är uppenbart obilligt. I stället för egendomen kan dess värde för- klaras förverkat. Förklaras vapen förverkat, får även därtill hörande ammunition förklaras förverkad.

Föreslagen lydelse

om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat. Om ett vapen förklaras förverkat, får även am- munition som hör till vapnet förkla- ras förverkad.

41 513

Angående beslag av egendom, som kan antagas vara förverkad en— ligt 40 &, gäller bestämmelserna om beslag i rättegångsbalken med föl- jande avvikelser.

Angående beslag av egendom, som kan antas vara förverkad enligt 40 &. gäller bestämmelserna om be- - slag i rättegångsbalken med följande

awikelser.

1. Av länsstyrelsen förordnade jakttillsynsmän samt personal vid kustbe- vakningen. domänverket, tullverket eller särskilt förordnade tjänstemän vid länsstyrelsen har samma rätt att ta egendom i beslag som tillkommer en po- lisman. 2. Bestämmelsen att åtal skall väckas inom viss tid gäller eji annat

2. Bestämmelsen att åtal skall väckas inom viss tid gäller inte i an- fall än då rätten utsatt sådan tid. nat fall än då rätten utsatt sådan tid. Besvär Överklagande 42 514 Polismyndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos läns- styrelsen genom besvär.

En polismyndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos länssty- relsen.

Länsstyrelsens beslut enligt 18, 29. 30 eller 31 5 eller i fråga om inlösen av skjutvapen eller ammunition får överklagas hos kammarrätten genom be- svär.

Länsstyrelsens beslut i annat ärende än som avses i andra stycket får ej överklagas.

Länsstyrelsens beslut i annat ärende än som avses i andra stycket får inte överklagas.

435

Polismyndighets, länsstyrelses och kammarrätts beslut enligt denna lag länder till omedelbar qierrättelse, om ej annorlunda förordnas. Polis- myndighets beslut om återkallelse av handelstillstånd länder dock till ome- delbar efterrättelse endast i fall då förordnande därom har meddelats i beslutet. Sådant förordnande får meddelas om särskilda skälförelig- ger.

”Senaste lydelse 1990: 1483. 14Senaste lydelse 1985:932.

Polismyndighets, länsstyrelses och kammarrätts beslut enligt denna lag skall gälla omedelbart, om inte annat förordnas. Polismyndighets beslut om återkallelse av handelstill- stånd skall dock gälla omedelbart endast i fall då så har förordnats i beslutet. Sådant förordnande får meddelas om det finns särskilda skäl.

• Sida 109
•  Original

Bilaga 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

445

Denna lag äger ej tillämpning på staten.

Denna lag tillämpas inte [förhål- lande till staten.

455

Bestämmelserna i 55 gäller ej innehav av skjutvapen som över- lämnats från staten till

Bestämmelserna i 5 & gäller inte innehav av skjutvapen som överläm— nats från staten till

1. statlig tjänsteman eller person som tillhör försvars-. civilförsvars- eller polisväsendet om denne är skyldig att inneha vapnet för tjänsten.

2. sammanslutning, beträffande vilken regeringen förordnat därom,

3. den som för statens räkning tillverkar krigsmateriel.

Utan hinder av 5 och 6 55 får skjutvapen vidare överlämnas för verkskyddsändamål till den som är krigsplacerad i verkskyddets ord- nings- och bevakningstjänst med skyldighet enligt gällande special- plan att vara utrustad med skjutva- pen.

Den till vilken vapen överlämnats med stöd av första eller andra stycket är även berättigad att utan tillstånd från staten förvärva behöv- lig ammunition till vapnet.

2. den som för statens räkning tillverkar krigsmateriel.

Regeringen bemyndigas att före- skriva om undantag från 5 5 även för innehav av skjutvapen som överlämnats från staten till andra sammanslutningar.

Den till vilken vapen överlämnats med stöd av första eller andra stycket är även berättigad att utan tillstånd från staten inneha behövlig ammuni- tion till vapnet.

465

Utan hinder av 8 eller 12 åfår tillstånd att inneha skjutvapen eller att förvärva ammunition meddelas den som är skyldig att anordna verk- skydd. i den mån skjutvapen enligt gällande specialplan för verkskyddet skall ingå i utrustningen för någon som är krigsplacerad i verkskyddets ordnings- eller bevakningstjänst. Vid sådant tillstånd får knytas sär- skilda villkor.

Den som fått tillstånd enligt första stycket får överlåta ammunition till den som är krigsplacerad i verk- skyddets ordnings- och bevaknings- tjänst och som enligt gällande spe-

Om den som är intagen på sjuk- vårdsinrättning för vård av en psy- kisk störning innehar eller kan tän- kas inneha skjutvapen och det kan antas att han inte bör inneha ett så- dant vapen, skall den läkare som är ansvarig för den psykiatriska vården omedelbart anmäla förhållandet till polismyndigheten i den ort där pati- enten är kyrkobokförd.

• Sida 110
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91 1130 Bilaga 6 cialplan för verkskyddet är skyldig

att vara utrustad med vapen.

485

Närmare föreskrifter om de krav i Regeringen eller den myndighet fråga om skjutskicklighet eller ut- som regeringen bestämmer meddelar bildning samt de villkor i övrigt som närmare föreskrifter om de villkor i skall vara uppfyllda för tillstånd en- övrigt som skall vara uppfyllda för ligt denna lag meddelas av rege- tillstånd enligt denna lag. ringen eller myndighet som rege- ringen bestämmer.

1. Denna lag träderikraft den 1 januari 1992.

2. I fråga om förvaring av vapen och ammunition tillämpas dock äldre bestämmelser till den 1 juli 1992.

3. Innehar någon vid lagens ikraftträdande en vapendel som enligt äldre föreskrifter fick innehas utan tillstånd får han fortfarande inneha vapendelen utan tillstånd till den 1 juli 1992 eller, om ansökan om tillstånd har gjorts före nämnda tidpunkt. till dess ansökan om tillstånd slutligen har prövats.

4. Har två eller flera tillstånd att inneha samma vapen som gäller vid la- gens ikraftträdande får inte tillståndet återkallas därför att endast en person kan vara tillståndshavare till ett och samma vapen.

• Sida 111
•  Original

Lagrådet Prop. 1990 / 91 :130

Närvarande: f.d. regeringsrådet Eskil Hellner, justitierådet Fredrik Srerzel, regeringsrådet Björn Sjöberg

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 21 februari 1991 har rege— ringen på hemställan av statsrådet Freivalds beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i vapenlagen (1973:1176),

2. lag om ändring i selo-etesslagen(1980:100). Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessom Catharina Bergquist Levin.

Lagrådet har ingen erinran mot förslagen.

• Sida 112
•  Original

Innehåll Propositionen .......................................................................... 1 Propositionens huvudsakliga innehåll ............................................. 2 Propositionens lagförslag ........................................................... 22 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 1991 ............. 23 1 Inledning .......................................................................... 23 2 Bakgrund ......................................................................... 24 2.1 Nuvarande ordning ....................................................... 24 3.1 Utgångspunktema för mina förslag och överväganden ........... 26 3.2 Vapenlagens tillämpningsområde ....................................... 28 3.3 Vapentillstånd .............................................................. 31 3.4 Ammunitionstillstånd ...................................................... 34 3.5 Vapenhandlartillstånd ..................................................... 37 3.6 Förvaring av vapen ...................................................... 40 3.7 Transport av vapen och långtidsförvaring ........................... 43 3.8 Återkallelse av vapentillstånd och omhändertagande av vapen. m.m ................................................................ 45 3.9 Sekretess för uppgifter i vapenregister ............................... 49 3.10 lnstansordningen och praxis i vapenärenden ........................ 50 3.11 Vapenattrapper? 3.12 Vapenamnesti .............................................................. 53 3.13 Övergångsbestämmelser avseende start- och signalvapen .......... 54 4 Upprättade lagförslag ........................................................... 55 5 Specialmotivering................................................................55 5.1 Förslaget till lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)...............55 5.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) ............ 67 6 Hemställan ........................................................................ 67

Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Översyn av vapenlag-

stiftningen (SOU 1989:44) ............................................. 68 Bilaga 2 Utredningens lagförslag ............................................... 75 Bilaga 3 Sammanfattning av promemorian om nya övergångs-

bestämmelser för start- och signalvapen ........................... 86 Bilaga 4 Förteckning över remissinstansema ................................. 88 Bilaga 5 Förteckning över remissinstansema ................................. 89 Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag .......................................... 90 Bilaga 7 Lagrådets yttrande .................................................... l ]]

gotab 98262. Stocxholm 1991