RÅ 1994 not 366
Not 366. Ansökan av Mexhit S. om resning i ärende om
uppehållstillstånd m.m. - - Statens invandrarverk beslutade
den 2 juni 1993 att avslå en ansökan från Mexhit S. om
uppehållstillstånd m.m. samt att avvisa honom enligt 4 kap.
1 § första stycket 2. utlänningslagen (1989:529) med förbud
att före viss tidpunkt återvända till Sverige utan
tillstånd av verket. I beslut den 25 februari 1994 avslog
Utlänningsnämnden hans överklagande av detta beslut och
anförde såvitt nu är av intresse att, enligt de regler i
2 kap.4 och 5 §§utlänningslagen samt den praxis som
gällde, Mexhit S. skulle kunna på grund av sammanboende med
en svensk kvinna beviljas ett tillfälligt uppehålls- och
arbetstillstånd för sex månader och bli föremål för s.k.
uppskjuten invandringsprövning. Nämnden anmärkte emellertid
att utredningen visade att Mexhit S. hade gjort sig skyldig
till brott, nämligen tre olovliga körningar och ett fall av
brukande av oskattat fordon, samt att vad som sålunda var
känt om Mexhit S:s vandel borde vägas in vid bedömningen av
frågan om uppehållstillstånd borde ges honom på grund av
den anknytning han hade till Sverige. Nämnden ansåg att vid
en samlad bedömning av omständigheterna Mexhit S. inte
borde beviljas uppehållstillstånd i Sverige trots den
anknytning han hade till riket. - Härutöver kan nämnas att
Invandrarverket den 8 mars 1994 avslagit en av Mexhit S.
gjord ansökan om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 §
utlänningslagen. - Mexhit S. ansökte om resning i det av
Utlänningsnämnden avgjorda ärendet. Han yrkade också att
allmän rättshjälp skulle beviljas honom i resningsmålet
samt att Regeringsrätten skulle förordna att vidare
verkställighetsåtgärder inte fick företas. - Till stöd för
ansökningen anförde Mexhit S. i huvudsak följande.
Utlänningsnämndens beslut stod inte i överensstämmelse med
praxis på området. Om beslutet innebar en anpassning till
en hårdare rättstillämpning gjordes gällande att detta
kunde likställas med retroaktiv lagstiftning.
Brottsligheten var inte av allvarligt slag. Han hade nu
erhållit sitt jugoslaviska körkort och han hade alltså i
praktiken varit berättigad att framföra bil vid de
tillfällen han blivit dömd för olovlig körning, även om han
då inte kunde bevisa detta. Om han vid rättegången hade
kunnat visa upp sitt giltiga jugoslaviska körkort, hade han
med all sannolikhet inte blivit dömd för olovlig körning.
När han fått klart för sig att det inte räckte med att ha
beviljats körkort i Jugoslavien utan att han också måste
kunna bevisa detta, hade han upphört att köra bil. Brotten
låg i början av hans vistelse i Sverige och en upprepning
av brottsligheten fick anses utesluten när han nu hade
giltigt körkort. Med hänsyn härtill och till hans starka
anknytning till Sverige gjordes gällande att
Utlänningsnämndens beslut stod i klar strid med gällande
praxis på området. - Till ansökningen hade bifogats en
handling som angavs utgöra originalet av ett jugoslaviskt
körkort för Mexhit S. - Regeringsrätten förordnade den
23 mars 1994 att Utlänningsnämnden skulle avge yttrande i
målet. Regeringsrätten förordnade också att vidare åtgärder
för verkställighet av den beslutade avvisningen av
Mexhit S. inte fick företas i avbidan på slutligt beslut i
resningsmålet. - Utlänningsnämnden anförde följande i
yttrande över resningsansökningen. 1989 års utlänningslag
innehåller ingen bestämmelse som reglerar möjligheten att i
ett administrativt utlänningsärende vägra en utlänning
uppehållstillstånd, som han eller hon i och för sig är
berättigad till, med hänvisning till dennes vandel utom
såvitt avser asylärenden (3 kap. 4 § och 8 kap. 2-4 §§). I
rättstillämpningen har detta inneburit att någon särskild
kontroll av utlänningens vandel, t.ex. genom inhämtande av
kriminalregisterutdrag, inte har utförts i administrativa
ärenden. Sökandens vandel har således inte vägts in i
bedömningen när frågan om beviljande av ett permanent eller
tidsbegränsat uppehållstillstånd grundat på anknytning till
riket eller humanitära skäl (2 kap. 4 § första stycket 1
och 2) har prövats. Undantag från denna praxis har dock
gjorts vid tillämpning av de amnestiliknande beslut som
från tid till annan har fattats av regeringen (jfr. t.ex.
förordningen 1991:1999, om uppehållstillstånd i vissa
utlänningsärenden m.m.). I dessa fall har utlänningens
vandel kontrollerats innan beslut om uppehållstillstånd
fattats. - Regeringen har emellertid i två beslut den
16 september 1993 (Ku93/1700-1701/Mp), - - - , principiellt
slagit fast att en sökandens vandel skall vägas in i
bedömningen av ett anknytningsärende. Besluten innebär
enligt Utlänningsnämndens mening att Utlänningsnämnden har
en skyldighet att i varje enskilt anknytningsärende
kontrollera sökandens vandel och att ställa den i relation
till övriga omständigheter i ärendet. Utlänningsnämnden har
därefter fattat beslut i enlighet med den av regeringen
fastslagna praxisen (jfr. UN 1994-01-20 9201-9223, UN
1994-01-20 9302-0401), - - - . - I förevarande ärende
framgick följande såvitt avsåg Mexhit S:s vandel. Han
dömdes den 9 april 1992 av Kalmar tingsrätt för olovlig
körning begången i december 1991 till 30 dagsböter. Den
1 oktober samma år dömdes han ånyo av samma tingsrätt för
olovliga körningar begångna i mars respektive april 1992
samt för brukande av oskattat fordon till 60 dagsböter.
Mexhit S. hade genom en lagakraftvunnen dom frikänts av
Kalmar tingsrätt i ett mål där han hade varit åtalad för
försök till grov misshandel, grov misshandel samt olaga
hot. - Utlänningsnämnden har gjort följande överväganden
vad gäller den nyssnämnda brottsligheten. Den brottslighet
som Mexhit S. är dömd för är av lindrigare karaktär och
ligger relativt långt tillbaka i tiden. Vid bedömningen av
uppehållstillstånd för andra än asylsökande bör emellertid
enligt nämndens mening nivån för vad som tolereras vara
låg. Detta har bl.a. kommit till uttryck i de
regeringsbeslut som tidigare har hänvisats till. Att notera
i detta sammanhang är även att i ärenden av förevarande
slag aktualiseras ett undantag - "särskilda skäl" enligt
2 kap. 5 § andra stycket 3 utlänningslagen - från
huvudregeln att ansökan om uppehållstillstånd skall göras
före inresa till Sverige. Vidare är att notera att
stadgandet i 2 kap. 4 § utlänningslagen är en fakultativ
bestämmelse. Vad som nu har sagts föranleder än mer att en
restriktiv bedömning bör ske i de ärenden då dessa
stadganden aktualiseras. Vid bedömningen av vilka brott som
kan förhindra att uppehållstillstånd beviljas torde vissa
jämförelser kunna göras med den praxis som utbildats då
olika amnestiliknande beslut (vistelsetidsregler) varit
tillämpliga. Enligt denna praxis har i princip all annan
lagförd brottslighet än en enstaka mindre allvarlig
förseelse såsom olovlig körning och snatteri ansetts hindra
att uppehållstillstånd beviljas. I linje med vad som nu har
uttalats har därför avgörande vikt lagts vid det faktum att
Mexhit S. har gjort sig skyldig till upprepad brottslighet.
Det faktum att Mexhit S. har varit föremål för åtal
avseende allvarlig brottslighet har inte vägts in i
vandelsbedömningen. - Vid prövningen måste brottets
allvarlighet vägas mot tillståndsgrundens styrka. Vid
svagare tillståndsgrund kan exempelvis mindre brott leda
till att uppehållstillstånd inte beviljas. Regeringen har
dock i ett av sina beslut gett uttryck för att även vid en
starkare tillståndgrund kan mindre brott leda till att
uppehållstillstånd inte beviljas (jfr. Ku93/1700/Mp). Vid
prövningen av Mexhit S:s ärende ansåg Utlänningsnämnden att
Mexhit S:s tillståndsgrund var relativt svag. Av
utredningen framgick bl.a. att Mexhit S. under den tid han
hade varit sammanboende med Helena Johansson hade vistats
en hel del tid på förläggningen. Paret är vidare sambor och
de har inga barn. - Mot bakgrund av de regeringsbeslut till
vilka har hänvisats anser Utlänningsnämnden att den
rättstillämpning som förekommit i det nu aktuella ärendet
inte är sådan att förutsättning för resning föreligger. -
Regeringsrätten (1994-06-06, Wahlgren, Brink, Dahlman,
Berglöf, B. Sjöberg): Skälen för Regeringsrättens
avgörande. Mexhit S. dömdes den 9 april 1992 av Kalmar
tingsrätt för olovlig körning i december 1991 till
30 dagsböter. Den 1 oktober 1992 dömdes han ånyo av samma
tingsrätt för olovliga körningar i mars resp. april 1992
samt för brukande av oskattat fordon till 60 dagsböter.
Domarna har vunnit laga kraft. - I den mån Mexhit S. anser
att de honom ådömda böterna för olovliga körningar är
felaktiga har han möjlighet att söka resning i brottmålen.
En sådan prövning ankommer inte på Regeringsrätten. I
förevarande resningsärende har inte framkommit att
Mexhit S. har ansökt om resning i brottmålen eller ens har
för avsikt att göra så. - De omständigheter som Mexhit S.
anfört angående sitt innehav av körkort kan vid här anförda
förhållanden inte föranleda bedömningen att
Utlänningsnämnden begått någon felaktighet när den utgått
från brottmålsdomarna vid övervägandet av Mexhit S:s vandel
och den betydelse den kunde ha för avgörandet av frågan om
uppehållstillstånd. Inte heller i övrigt har skäl för
resning visats föreligga. Mexhit S:s ansökan om resning
skall därför lämnas utan bifall. - Med hänsyn till
omständigheterna finner Regeringsrätten emellertid skäl
föreligga för att bevilja Mexhit S. allmän rättshjälp i
resningsmålet. - Regeringsrättens avgörande.
Regeringsrätten avslår Mexhit S:s ansökan om resning. -
Regeringsrätten erinrar om att dess beslut den 23 mars 1994
angående verkställighet av den beslutade avvisningen inte
längre gäller. - Regeringsrätten bifaller ansökningen om
allmän rättshjälp i resningsmålet och förordnar advokaten
Michael R:son Boberg till biträde enligt rättshjälpslagen.