RÅ 1994 not 385

Not 385. Överklagande av AB Bösarp Grus & Torrbruk ang.

bygglov. - Byggnadsnämnden i Trelleborgs kommun beslöt den 12 maj 1992 att lämna bolaget bygglov för nybyggnad av flerbostadshus med garage och förråd på fastigheten Lilla Beddinge 26:155. - E. Olssons sterbhus m.fl. överklagade beslutet. - Länsstyrelsen i Malmöhus län (1992-06-25, von Poehl): Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden med detaljplan skall enligt 8 kap. 11 § plan- och bygglagen (PBL) bifallas under förutsättning bl.a. att åtgärden inte strider mot detaljplanen och kan antas uppfylla kraven i 3 kap. PBL. Enligt 3 kap. 1 § PBL skall byggnader placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Byggnader skall ha en yttre form och färg, som är lämplig för byggnaderna som sådana och ger en god helhetsverkan. Enligt 3 kap. 2 § PBL skall byggnader placeras och utformas så att de eller deras avsedda användning inte inverkar menligt på trafiksäkerheten eller på annat sätt medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen. - En byggnads höjd räknas enligt 9 § plan- och byggförordningen (PBF) från markens medelnivå invid byggnaden till skärningen mellan fasadplanet och ett plan som med 45 graders lutning inåt byggnaden berör byggnadens tak. Beräknad på detta sätt är byggnadens höjd enligt ritningarna i ärendet 3,5 m och avviker därigenom inte från planens bestämmelse om högsta tillåtna byggnadshöjd. - Som våning räknas enligt 9 § PBF även vind där bostadsrum eller arbetslokal kan inredas, om byggnadshöjden beräknad enligt samma paragraf är mer än 0,7 m högre än nivån för vindbjälklagets översida. Av ritningarna framgår att avståndet mellan vindbjälklagets översida och byggnadshöjden är 0,7 m. Byggnadens övre plan räknas därför inte som en våning utan utgör inredd vind, vilket planen tillåter. - Inte heller i övrigt avviker det föreslagna byggnadsföretaget från gällande plan. Frågan om detaljplanen skall ändras är principiellt en kommunal angelägenhet. Länsstyrelsen kan inte ålägga kommunen att ändra detaljplanen. Vad gäller kraven i 3 kap. PBL finner länsstyrelsen inte att byggnadsföretaget skulle bli så störande i landskapsbilden eller medföra sådana olägenheter för omgivningen att det kommer att strida mot

bestämmelserna i 3 kap. 1 och 2 §§ PBL. Det har inte heller

kommit fram någon annan omständighet som bör medföra att

det överklagade bygglovet skall upphävas. - Länsstyrelsen

avslår överklagandena. - Hos kammarrätten yrkade E. Olssons

sterbhus att kammarrätten skulle upphäva byggnadsnämndens

och länsstyrelsens beslut och anförde bl.a. följande. På

den aktuella tomten fick enligt byggnadsplanebestämmelserna

uppföras endast en bostadsbyggnad. Av ritningarna framgick

att det var fråga om tre lägenheter som var skilda från

varandra i ett fall med öppen passage, där man satt upp

dörrar för att ge intryck av ett sammanhängande hus, och i

andra fallet av en inte närmare definierad hopkopplingsdel.

För att kunna klämma in denna för området inte passande

byggnation hade man enligt ritningarna kommit in på prickat

område i söder vilket inte borde få förekomma. -

Intentionerna med gällande byggnadsbestämmelser var

enfamiljshus av den typ som finns i området i övrigt. Den

aktuella grupphusbebyggelsen skulle innebära en avsevärd

förtätning av bebyggelsen och alltför stor avvikelse från

fiskelägets övriga byggnadskaraktär. Efter havets ständiga

erosion återstod nu knappa 20 m till normalvattenlinjen

från ifrågavarande tomtgräns. Enligt köpebrev från 1937

erhöll E. Olsson tillförsäkran om fritt och obehindrat

tillträde till stranden för all framtid. - Rune och

Birgitta Bladh, John Helgesson, Folke Strindberg och

Gunilla Hedström yrkade att det föreliggande bygglovet

skulle avslås och 1948 års byggnadsplan revideras med

hänsyn tagen till strandskyddat område och föreliggande

erosionsrisk. För det fall att bygglov medgavs yrkade de

att lovet skulle gälla för en mindre byggnad, enfamiljshus,

som smälte in i befintlig miljö. De anförde bl.a. följande.

Det var olämpligt att bevilja tillstånd för byggnationen av

en trefamiljsbostad ca 30 m från stranden med hänsyn till

den påtalade risken för stranderosion. Den detaljplan som

gällde var mer än 43 år gammal. Numera skulle detaljplaner

ha s.k. genomförandetid på fem till femton år. Att den

aktuella planen inte hade en genomförandetid innebar att

kommunen kunde avslå en bygglovsansökan även om ansökan var

förenlig med planen om nya fakta framkom. Nya fakta förelåg

då havet genom stranderosion tagit ca 40 m av strandmarken

sedan planen fastställdes. Synnerliga skäl förelåg för att

revidera den gamla planen. Med stöd av 3 kap. PBL kunde

bevarandekraven av miljön i stor utsträckning hävdas. I

enlighet med PBL hade Trelleborgs kommun antagit en

heltäckande översiktsplan. Enligt denna plan skulle

förändring av befintlig bebyggelse ske med varsamhet och ny

bebyggelse skulle anpassas till skånsk byggtradition samt

omgivande bebyggelse. Den planerade nybyggnationen var inte

anpassad till den omgivande bebyggelsen som till största

delen bestod av mindre fiskarstugor. Den nya byggnaden

stred även mot översiktsplanen samt kommunens ansvar vid

beviljande av bygglov på tomt med risk för stranderosion. -

Bolaget yrkade att kammarrätten skulle avslå besvären och

anförde bl.a. följande. Den aktuella tomten var inte

tillgänglig för allmänheten och inte ägnad som strövområde.

Området bestod av små pittoreska fiskarbostäder omväxlande

med moderna villor av olika storlekar och typer, även

flerfamiljshus. Byggnationen medförde inte någon

inskränkning i strandrätten. Erosionsrisken kunde bli en

realitet med delades dock med de övriga byggnaderna i

området, särskilt de som låg i linje med den aktuella

fastigheten. Vid beviljande av bygglov för uppförande av

byggnad skulle hänsyn tas till de allmänna intressen som

skulle beaktas vid planläggning och lokalisering av

bebyggelsen ävensom de krav som borde ställas på den

byggnad varom fråga var. Bestämmelserna i 2 och 3 kap. PBL

hade i allt väsentligt följts och inte heller i övrigt

avvek det avsedda byggnadsföretaget från gällande

bestämmelse. - Kammarrätten företog syn på platsen och höll

i samband därmed muntlig förhandling. - Kammarrätten i

Göteborg (1992-11-10, Rispe, Linderot, Cedhagen): Målet

gäller bygglov för nybyggnad av bostadshus med garage och

förråd på fastigheten Lilla Beddinge 26:155) i Trelleborgs

kommun. Av handlingarna i målet framgår att byggnadsnämnden

den 12 maj 1992 beviljat bygglov. Kammarrätten kan inte i

förvarande mål pröva yrkandet om revidering av 1948 års

byggnadsplan. Yrkande härom skall därför avvisas. - Enligt

8 kap. 11 § plan- och bygglagen (PBL) krävs för bygglov

bl.a. att den sökta åtgärden inte strider mot detaljplan

för området och att åtgärden kan antas uppfylla kraven i

3 kap. PBL. I 3 kap. 1 § PBL sägs bl.a. att byggnader skall

placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med

hänsyn till landskapsbilden och till naturvärdena på

platsen. Av 3 kap. 2 § PBL framgår bl.a. att byggnader

skall placeras och utformas så att de inte medför betydande

olägenheter för omgivningen. Enligt 8 kap. 1 § sjätte

stycket PBL gäller vidare att bygglov får lämnas till

åtgärder som innebär mindre avvikelser från detaljplanen om

avvikelserna är förenliga med syftet med planen. - För

området i fråga gäller en detaljplan fastställd den

13 december 1948, som föreskriver följande i 3-6 §§ för den

nu aktuella fastigheten. Endast fristående eller två med

varandra i gemensam ägogräns sammanbyggda hus får uppföras.

Uthus får sammanbyggas med huvudbyggnad. Byggnaden får inte

vara högre än 4,6 m och inte innehålla mer än en våning.

Vinden får dock inredas. Tak över tvåvåningshus får inte

luta mer än 30 grader mot horisontalplanet. Byggande får

inte ske på punktprickat område och på högst en fjärdedel

av fastighetens område. Är arealen mindre än 1 600 kvm får

endast en bostadsbyggnad jämte erforderliga gårdsbyggnader

uppföras. - Frågan i målet är i första hand om byggnaden

strider mot planens bestämmelser och om en eventuell

avvikelse kan ses såsom en mindre avvikelse från planen som

är förenlig med dess syfte. I andra hand är fråga om

byggnadens placering och utformning kan anses lämplig samt

om byggnaden medför betydande olägenhet för omgivningen. -

I enlighet med Regeringsrättens avgörande (RÅ 1990 ref. 30)

skall byggnadens höjd bestämmas enligt 37 § byggnadsstadgan

(1959:612) och tolkning av om vind skall räknas som våning

göras enligt äldre praxis. Den aktuella planen är antagen

1948. Enligt kammarrättens mening äger emellertid

Regeringsrättens avgörande tillämpning även i förevarande

fall. Av handlingarna i målet framgår att fastigheten Lilla

Beddinge 26:155 skall bebyggas med ett trefamiljshus samt

därmed sammanhängande garage. Husets bottenplan skall för

vardera hushållet innehålla entre, kök, grovkök, badrum,

vardagsrum, matplats samt utrymme för sovplats. Mellan två

utav hushållen finns ett utrymme som upptagits som passage.

Den sammanlagda byggnadsytan är 321 kvm. Husets överplan

skall för vardera hushållen innehålla hall, duschrum och

tre sovrum. För ett av hushållen är endast två sovrum

upptagna. I äldre praxis ansågs att om ett överplan var så

anordnat att det till övervägande del kunde komma att tjäna

som bostads- eller arbetsrum var det att anse som våning.

Kammarrätten finner att förhållandena i detta fall är

sådana att vinden får anses utgöra en våning. Det faktum

att det är två våningar i stället för en kan inte anses

innebära en mindre avvikelse. Hinder föreligger därmed

enligt gällande planbestämmelser att bevilja bygglov för

huset. - Vad avser den planerade byggnaden i övrigt finner

kammarrätten att den, förutom antal våningar, inte kan

anses strida mot planens bestämmelser. Kammarrätten finner

inte heller skäl att anse att byggnaden placerats och

utformats på ett olämpligt sätt eller att placeringen och

utformningen skulle medföra betydande olägenhet för

omgivningen. - Kammarrätten avvisar yrkandet om revidering

av 1948 års byggnadsplan. - Med bifall till överklagandet i

övrigt undanröjer kammarrätten byggnadsnämndens och

länsstyrelsens beslut. - Hos Regeringsrätten yrkade bolaget

att Regeringsrätten skulle undanröja kammarrättens dom och

fastställa Länsstyrelsens i Malmöhus län beslut såvitt

gällde beviljat bygglov. Till stöd för yrkandet anförde

bolaget i huvudsak följande. Kammarrätten hade kommit fram

till att vinden fick anses utgöra en våning och att hinder

för bygglov enligt gällande planbestämmelser därmed

förelåg. Kammarrätten hade till stöd för denna ståndpunkt

åberopat att äldre praxis skulle tillämpas för tolkningen

av om vind skulle räknas som våning. Vid den sålunda gjorda

bedömningen föreföll det enligt bolaget som om kammarrätten

helt förbisett den lag (1991:604) om ändring i plan- och

bygglagen som trädde i kraft den 1 juli 1991 och

bestämmelsen i 9 § plan- och byggförordningen. Enligt

bolagets mening skulle med tillämpning av den ändrade

lagstiftningen vinden inte anses utgöra en våning. Således

förelåg inte hinder mot beviljande av bygglov. -

Motparterna bestred ändringsyrkandet. - Regeringsrätten

(1994-06-13, M. Sjöberg, Voss, Palm, Werner, Swartling):