RÅ 1994 not 393
Länsrätten i Örebro län
Not 393. Överklagande av Claes F. ang. inkomsttaxering
1986. - Claes F. erhöll under 1966 en pensionsutfästelse av
visst innehåll från sin dåvarande arbetsgivare AB Svärd &
Strand. Utfästelsen innefattade också en änkepension till
Claes F:s hustru Anita F. AB Svärd & Strand uppgick
sedermera i Johnson Metall AB (bolaget) som övertog
pensionsutfästelsen. Denna tryggades av en till bolaget
knuten pensionsstiftelse. Sedan det från bolagets sida
uttryckts önskemål om avveckling av pensionsstiftelsen slöt
bolaget och makarna F. den 27 juni 1985 ett avtal benämnt
pensionsöverenskommelse. Denna innebar att bolaget
frigjorde sig från lämnade pensionsutfästelser och att
pensionsstiftelsen avvecklades. Enligt avtalet skulle i
stället ålderspension (K-försäkring) utbetalas till
Claes F. under tiden den 1 juli 1985 - den 1 juni 1995. Om
Claes F. avled dessförinnan skulle motsvarande änkepension
utgå till Anita F. fram till sistnämnda tidpunkt. Vidare
överenskoms om vissa utbetalningar till Anita F. enligt
följande: 3. Bolaget utbetalar livsvarig pension till
Anita F. med 833 kr per månad. Pensionen utbetalas fr.o.m
den 1 juli 1985. Om Claes F. överlever Anita F. utgår
temporär änklingspension med samma belopp intill dess
15 års utbetalningar skett, inberäknat den tid under vilken
utbetalningar enligt denna punkt 3 skett till Anita F.
Utbetalning upphör vid bådas frånfälle och ett belopp
motsvarande skillnaden mellan 150 000 kr och redan utbetalt
pensionsbelopp avräknas mot a contobeloppet enligt punkt 4
nedan. - På pensionsutbetalningarna utgår index enligt
punkt 3:4 i 1982 års ITP-avtal, dvs den procentsats som
motsvarar generella tillägg och procentuellt bestämda
potter inom SAF-PTKs avtalsområde. Indexuppräkning sker
fr.o.m 1 januari 1986. - 4. Bolaget utbetalar till
Anita F., när utbetalning enligt punkt 3 påkallats, ett a
contobelopp om 150 000 kr. Beloppet utbetalas enligt
särskild överenskommelse. Beloppet återbetalas med
10 000 kr årligen i tolv månatliga rater. Bolaget äger rätt
att vid varje utbetalning av belopp enligt punkt 3 ovan
avräkna beloppen mot bolaget tillkommande återbetalningar
av a contobeloppet. - Vid 1986 års taxering i Örebro kommun
följde taxeringsnämnden, såvitt nu är i fråga, de av Anita
och Claes F. avgivna självdeklarationerna. Anita F. hade i
sin deklaration tagit upp ett belopp om 5 000 kr som hon
erhållit från bolaget såsom intäkt av tjänst. Vidare hade
hon i deklarationen uppgivit att ett belopp om 150 000 kr,
som hon erhållit från bolaget, hänförde sig till
pensionsöverenskommelsen som ersatt tidigare
pensionsutfästelse från bolaget. Till deklarationen hade
hon fogat bl.a. pensionsöverenskommelsen. -
Länsskattemyndigheten yrkade hos Länsrätten i Örebro län
att Anita F:s taxeringar skulle höjas med 145 000 kr. Som
skäl anfördes att det utbetalade beloppet 150 000 kr enligt
myndighetens uppfattning i sin helhet var en pension, för
vilken någon återbetalningskyldighet inte förelåg, och att
beloppet inte, som Anita F. gjorde gällande, var ett lån.
Länsrätten i Örebro län (1990-11-05, Svensson) biföll besvären i dom den 5 november 1990. - Anita F. överklagade domen och yrkade i första hand att bli taxerad i enlighet med deklarationen. Hon anförde bl.a. att beloppet inte kunde utgöra pension då hon aldrig varit anställd hos bolaget. Skattemyndigheten tillstyrkte att länsrättens dom undanröjdes på den grunden att utbetalt belopp inte utgjort inkomst av tjänst för Anita F. utan i stället för Claes F. - Skattemyndigheten yrkade att beloppet med stöd av 105 § taxeringslagen (1956:623, GTL) skulle flyttas över till Claes F. - Kammarrätten beredde Claes F. tillfälle att yttra sig över en eventuell överflyttning enligt 105 § taxeringslagen av utbetalningen från Johnson Metall AB. Claes F. motsatte sig att sådan överflyttning sker. - Kammarrätten i Jönköping (1992-12-23, Elmin, von Strokirch, Hjorth): I 105 § 1 mom. första stycket taxeringslagen (1956:623) stadgas bl.a. att om någon befrias från taxering
därför att annan person i stället bort taxeras, får
kammarrätten överflytta taxeringen på denne. - Utredningen
i målet visar numera att utbetalningen från Johnson
Metall AB till Anita F. inte kan bedömas som pension bl.a.
med hänsyn till att något anställningsförhållande inte
förelegat mellan Anita F. och bolaget eller dess
föregångare. Anita F. skall därför inte beskattas för
beloppet såsom för inkomst av tjänst. Länsrättens dom skall
därför undanröjas. Domen avser höjning av Anita F:s
taxeringar med 145 000 kr. Utbetalningen från Johnson
Metall AB är inte att bedöma som en gåva. Däremot har
beloppet utgått på grund av Claes F:s tidigare anställning.
Förutsättningar föreligger att med stöd av 105 § första
stycket taxeringslagen överföra taxeringen för beloppet på
Claes F. - Kammarrätten bifaller på så sätt Anita F:s
överklagande att kammarrätten, med ändring av länsrättens
dom, fastställer taxeringsnämndens beskattningsåtgärder. -
Kammarrätten bestämmer med tillämpning av 105 § 1 mom.
första stycket taxeringslagen Claes F:s taxering till
följande belopp (här uteslutna). - Hos Regeringsrätten
yrkade Claes F. att kammarrättens dom skulle upphävas och
att han skulle bli taxerad i enlighet med avgiven
deklaration. - Till stöd för sin talan anförde han i
huvudsak följande. En överflyttning till honom av till
hustrun utbetalade belopp med stöd av 105 § GTL var inte
möjlig då skattemyndigheten inte framställt yrkande om
tillämpning av denna paragraf inom rätt tid. I fråga om
avtalets innebörd framhöll Claes F. att de enligt
pensionsavtalet årligen till Anita F. utbetalade beloppen
utgjorde periodiskt understöd från bolaget till henne.
Bolaget hade rätt till avdrag för dessa belopp och Anita F.
skulle redovisa dem i sin deklaration. Det utbetalade
beloppet 150 000 kr var ett normalt lån som skulle
amorteras varje år av mottagaren eller dennas dödsbo.
Pensionsavtalet var nödvändigt för att den tidigare
pensionsutfästelsen och pensionsstiftelsen skulle kunna
avvecklas. Avtalet hade inte ingåtts i syfte att minska
makarna F:s skattebelastning. - Riksskatteverket bestred
ändringsyrkandet. - Regeringsrätten (1994-06-13, Björne,
Tottie, Wadell, Bouvin, Ragnemalm): Skälen för
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Bestämmelserna i 105 § GTL
skall beaktas av domstolarna utan att part framställt något
yrkande om tillämpning av lagrummet. För tillämpning av
dessa bestämmelser gäller enligt rättspraxis i fråga om
makars taxeringar att frågan om rättelse första gången
skall prövas av domstol inom sex år från taxeringsårets
utgång (jfr RÅ 1985 1:20). I målet är fråga om 1986 års
inkomsttaxering. Kammarrätten har därför i princip haft
möjlighet att före utgången av 1992 tillämpa 105 § GTL. -
Fråga uppkommer därefter om 105 § GTL är tillämplig på den
i målet ifrågavarande situationen. Enligt 105 § första
stycket sista meningen får rätten, om någon befrias från
taxering därför att en annan person i stället bort taxeras,
överflytta taxeringen på denne. Kammarrätten har med
hänvisning till lagrummet befriat Anita F. från taxering
för ett belopp av 145 000 kr och i stället taxerat Claes F.
för beloppet. Regeringsrätten finner emellertid att en
överflyttning till Claes F. av det belopp som påförts
Anita F. inte är en åtgärd av rättelsekaraktär utan
förutsätter en särskild prövning. Vid sådant förhållande är
105 § första stycket sista meningen GTL inte tillämplig och
någon överflyttning hade inte bort ske. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom vad avser Claes F:s taxeringar år 1986 och fastställer taxeringsnämndens beslut avseende dessa taxeringar 1986. (fd III 1994-05-03, Bäckvall)