RÅ 1994 not 393

Länsrätten i Örebro län

Not 393. Överklagande av Claes F. ang. inkomsttaxering

1986. - Claes F. erhöll under 1966 en pensionsutfästelse av

visst innehåll från sin dåvarande arbetsgivare AB Svärd &

Strand. Utfästelsen innefattade också en änkepension till

Claes F:s hustru Anita F. AB Svärd & Strand uppgick

sedermera i Johnson Metall AB (bolaget) som övertog

pensionsutfästelsen. Denna tryggades av en till bolaget

knuten pensionsstiftelse. Sedan det från bolagets sida

uttryckts önskemål om avveckling av pensionsstiftelsen slöt

bolaget och makarna F. den 27 juni 1985 ett avtal benämnt

pensionsöverenskommelse. Denna innebar att bolaget

frigjorde sig från lämnade pensionsutfästelser och att

pensionsstiftelsen avvecklades. Enligt avtalet skulle i

stället ålderspension (K-försäkring) utbetalas till

Claes F. under tiden den 1 juli 1985 - den 1 juni 1995. Om

Claes F. avled dessförinnan skulle motsvarande änkepension

utgå till Anita F. fram till sistnämnda tidpunkt. Vidare

överenskoms om vissa utbetalningar till Anita F. enligt

följande: 3. Bolaget utbetalar livsvarig pension till

Anita F. med 833 kr per månad. Pensionen utbetalas fr.o.m

den 1 juli 1985. Om Claes F. överlever Anita F. utgår

temporär änklingspension med samma belopp intill dess

15 års utbetalningar skett, inberäknat den tid under vilken

utbetalningar enligt denna punkt 3 skett till Anita F.

Utbetalning upphör vid bådas frånfälle och ett belopp

motsvarande skillnaden mellan 150 000 kr och redan utbetalt

pensionsbelopp avräknas mot a contobeloppet enligt punkt 4

nedan. - På pensionsutbetalningarna utgår index enligt

punkt 3:4 i 1982 års ITP-avtal, dvs den procentsats som

motsvarar generella tillägg och procentuellt bestämda

potter inom SAF-PTKs avtalsområde. Indexuppräkning sker

fr.o.m 1 januari 1986. - 4. Bolaget utbetalar till

Anita F., när utbetalning enligt punkt 3 påkallats, ett a

contobelopp om 150 000 kr. Beloppet utbetalas enligt

särskild överenskommelse. Beloppet återbetalas med

10 000 kr årligen i tolv månatliga rater. Bolaget äger rätt

att vid varje utbetalning av belopp enligt punkt 3 ovan

avräkna beloppen mot bolaget tillkommande återbetalningar

av a contobeloppet. - Vid 1986 års taxering i Örebro kommun

följde taxeringsnämnden, såvitt nu är i fråga, de av Anita

och Claes F. avgivna självdeklarationerna. Anita F. hade i

sin deklaration tagit upp ett belopp om 5 000 kr som hon

erhållit från bolaget såsom intäkt av tjänst. Vidare hade

hon i deklarationen uppgivit att ett belopp om 150 000 kr,

som hon erhållit från bolaget, hänförde sig till

pensionsöverenskommelsen som ersatt tidigare

pensionsutfästelse från bolaget. Till deklarationen hade

hon fogat bl.a. pensionsöverenskommelsen. -

Länsskattemyndigheten yrkade hos Länsrätten i Örebro län

att Anita F:s taxeringar skulle höjas med 145 000 kr. Som

skäl anfördes att det utbetalade beloppet 150 000 kr enligt

myndighetens uppfattning i sin helhet var en pension, för

vilken någon återbetalningskyldighet inte förelåg, och att

beloppet inte, som Anita F. gjorde gällande, var ett lån.

Länsrätten i Örebro län (1990-11-05, Svensson) biföll besvären i dom den 5 november 1990. - Anita F. överklagade domen och yrkade i första hand att bli taxerad i enlighet med deklarationen. Hon anförde bl.a. att beloppet inte kunde utgöra pension då hon aldrig varit anställd hos bolaget. Skattemyndigheten tillstyrkte att länsrättens dom undanröjdes på den grunden att utbetalt belopp inte utgjort inkomst av tjänst för Anita F. utan i stället för Claes F. - Skattemyndigheten yrkade att beloppet med stöd av 105 § taxeringslagen (1956:623, GTL) skulle flyttas över till Claes F. - Kammarrätten beredde Claes F. tillfälle att yttra sig över en eventuell överflyttning enligt 105 § taxeringslagen av utbetalningen från Johnson Metall AB. Claes F. motsatte sig att sådan överflyttning sker. - Kammarrätten i Jönköping (1992-12-23, Elmin, von Strokirch, Hjorth): I 105 § 1 mom. första stycket taxeringslagen (1956:623) stadgas bl.a. att om någon befrias från taxering

därför att annan person i stället bort taxeras, får

kammarrätten överflytta taxeringen på denne. - Utredningen

i målet visar numera att utbetalningen från Johnson

Metall AB till Anita F. inte kan bedömas som pension bl.a.

med hänsyn till att något anställningsförhållande inte

förelegat mellan Anita F. och bolaget eller dess

föregångare. Anita F. skall därför inte beskattas för

beloppet såsom för inkomst av tjänst. Länsrättens dom skall

därför undanröjas. Domen avser höjning av Anita F:s

taxeringar med 145 000 kr. Utbetalningen från Johnson

Metall AB är inte att bedöma som en gåva. Däremot har

beloppet utgått på grund av Claes F:s tidigare anställning.

Förutsättningar föreligger att med stöd av 105 § första

stycket taxeringslagen överföra taxeringen för beloppet på

Claes F. - Kammarrätten bifaller på så sätt Anita F:s

överklagande att kammarrätten, med ändring av länsrättens

dom, fastställer taxeringsnämndens beskattningsåtgärder. -

Kammarrätten bestämmer med tillämpning av 105 § 1 mom.

första stycket taxeringslagen Claes F:s taxering till

följande belopp (här uteslutna). - Hos Regeringsrätten

yrkade Claes F. att kammarrättens dom skulle upphävas och

att han skulle bli taxerad i enlighet med avgiven

deklaration. - Till stöd för sin talan anförde han i

huvudsak följande. En överflyttning till honom av till

hustrun utbetalade belopp med stöd av 105 § GTL var inte

möjlig då skattemyndigheten inte framställt yrkande om

tillämpning av denna paragraf inom rätt tid. I fråga om

avtalets innebörd framhöll Claes F. att de enligt

pensionsavtalet årligen till Anita F. utbetalade beloppen

utgjorde periodiskt understöd från bolaget till henne.

Bolaget hade rätt till avdrag för dessa belopp och Anita F.

skulle redovisa dem i sin deklaration. Det utbetalade

beloppet 150 000 kr var ett normalt lån som skulle

amorteras varje år av mottagaren eller dennas dödsbo.

Pensionsavtalet var nödvändigt för att den tidigare

pensionsutfästelsen och pensionsstiftelsen skulle kunna

avvecklas. Avtalet hade inte ingåtts i syfte att minska

makarna F:s skattebelastning. - Riksskatteverket bestred

ändringsyrkandet. - Regeringsrätten (1994-06-13, Björne,

Tottie, Wadell, Bouvin, Ragnemalm): Skälen för

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Bestämmelserna i 105 § GTL

skall beaktas av domstolarna utan att part framställt något

yrkande om tillämpning av lagrummet. För tillämpning av

dessa bestämmelser gäller enligt rättspraxis i fråga om

makars taxeringar att frågan om rättelse första gången

skall prövas av domstol inom sex år från taxeringsårets

utgång (jfr RÅ 1985 1:20). I målet är fråga om 1986 års

inkomsttaxering. Kammarrätten har därför i princip haft

möjlighet att före utgången av 1992 tillämpa 105 § GTL. -

Fråga uppkommer därefter om 105 § GTL är tillämplig på den

i målet ifrågavarande situationen. Enligt 105 § första

stycket sista meningen får rätten, om någon befrias från

taxering därför att en annan person i stället bort taxeras,

överflytta taxeringen på denne. Kammarrätten har med

hänvisning till lagrummet befriat Anita F. från taxering

för ett belopp av 145 000 kr och i stället taxerat Claes F.

för beloppet. Regeringsrätten finner emellertid att en

överflyttning till Claes F. av det belopp som påförts

Anita F. inte är en åtgärd av rättelsekaraktär utan

förutsätter en särskild prövning. Vid sådant förhållande är

105 § första stycket sista meningen GTL inte tillämplig och

någon överflyttning hade inte bort ske. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom vad avser Claes F:s taxeringar år 1986 och fastställer taxeringsnämndens beslut avseende dessa taxeringar 1986. (fd III 1994-05-03, Bäckvall)

*REGI

*INST