RÅ 1994 not 425

Not 425. Ansökan av Sherif K. m.fl. om resning i ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 20 mars 1991 att avslå ansökningar från Sherif K., Sizana K. samt deras barn Bjeshklart K. och Shkreptin K. om uppehållstillstånd m.m. och att avvisa dem enligt 4 kap. 1 § första stycket 2. utlänningslagen (1989:529). Sedan de överklagat verkets beslut avslog Utlänningsnämnden genom beslut den 2 november 1992 överklagandena. I sitt beslut fann nämnden att de inte var att betrakta som flyktingar enligt 3 kap. 2 § utlänningslagen, att det inte förelåg sådana skäl som avses i 3 kap. 1 § 3. samma lag och att det inte heller i övrigt fanns skäl att bevilja dem uppehållstillstånd. Invandrarverket beslutade den 25 november och den 15 december 1992 att avslå förnyade ansökningar från Sherif K., Sizana K., Bjeshklart K. och Shkreptin K. om uppehållstillstånd och om inställande av verkställigheten. Verkets beslut den 25 november 1992 innefattade även makarnas son Gur K., född 1992. I beslutet förordnades att han skulle avvisas tillsammans med familjen i övrigt och att han fick avvisas utan att laga kraft behövde avvaktas. Sedan Gur K. överklagat Invandrarverkets beslut avslog Utlänningsnämnden genom beslut den 28 december 1992 överklagandet. I sitt beslut fann nämnden att familjen K:s ansökan, såvitt avsåg Gur K., skulle behandlas som en ansökan om asyl för hans del och således inte omfattas av reglerna för s.k. ny ansökan. - Sherif K., Sizana K. och barnen yrkade att Regeringsrätten skulle bevilja resning i de av Utlänningsnämnden den 2 november och den 28 december 1992 avgjorda ärendena och förordna att vidare verkställighetsåtgärder inte fick ske. - Till stöd för ansökningen anförde de bl.a. följande. Enligt förordningen (1991:1999) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden fick utlänningar, som den 1 januari 1992 visats i riket i minst 18 månader eller, om ansökan gällde en familj med barn som var sex år eller äldre, minst ett år efter att en ansökan om uppehållstillstånd gjorts men inte slutligt prövats, beviljas uppehållstillstånd om inte särskilda skäl talade däremot. Familjen K. ansökte om asyl i Sverige den 25 december 1990. Utlänningsnämnden avgjorde ärendet avseende huvuddelen av familjen den 2 november 1992 och deras äldsta barn fyllde sex år den 13 februari 1991. - Utlänningsnämnden hade tolkat förordningen på det sättet att familjer som inte haft barn som var minst sex år vid ansökningstillfället inte hade omfattats av förordningen. Det framgick varken av lagtexten eller av regeringens förordningsmotiv (1991:8) att den skulle tolkas på detta inskränkta sätt. Sökandena gjorde i andra hand gällande att de borde beviljas uppehållstillstånd av humanitära skäl. De hade vistats i Skandinavien sedan den 29 september 1989. Under den första tiden vistades de i Norge och de anlände till Sverige den 23 december 1990. De hade därigenom fått en stark anknytning till svenska och skandinaviska förhållanden. - Regeringsrätten (1994-06-21, Björne, Bouvin, Ragnemalm): Skälen för Regeringsrättens avgörande. I den typ av utlänningsärenden varom nu är fråga ankommer det i första hand på Utlänningsnämnden att utforma rättstillämpningen (se prop. 1991/92:30 s. 22-24). Av resningsförfarandets karaktär av extraordinärt rättsmedel följer att grund för resning inte kan anses föreligga om det inte i resningsmålet framgår att nämnden vid sin tillämpning av gällande bestämmelser i det enskilda fallet gått klart utöver vad som med hänsyn till omständigheterna framstår som rimligt. - Regeringsrätten finner att det i sak inte har framkommit några avgörande nya omständigheter i resningsmålet. Inte heller innefattar Utlänningsnämndens tillämpning av bestämmelserna i förordningen (1991:1999) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden någon sådan brist som enligt det anförda bör medföra resning (jfr Regeringsrättens beslut den 6 juni 1994 i mål nr 762-1994). - Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen. (fd III 1994-06-07, Karlsson)

*REGI

*INST