RÅ 1994 not 445
Allmän rättshjälp i ärende ang. uppehållstillstånd m.m. (avslag)
Not 445. Ansökan av Petio P. m.fl. om resning i ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 14 september 1993 att avslå ansökningar från Petio P., Darinka P. och deras barn Diliana P. om uppehållstillstånd m.m. samt att avvisa dem enligt 4 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529) med förbud att före viss tidpunkt återvända till Sverige utan tillstånd av verket. Familjen P. överklagade beslutet. Utlänningsnämnden avslog genom beslut den 19 maj 1994 överklagandet. Nämnden konstaterade i beslutet att familjen omfattades av förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden, men att Bulgarien varifrån familjen kom betraktades som ett säkert land. Särskilda skäl fick därför anses föreligga att inte bevilja uppehållstillstånd enligt förordningen. Inte heller i övrigt fanns enligt nämnden skäl att bevilja dem uppehållstillstånd. - Petio P., Darinka P. och barnet ansökte om resning i det av Utlänningsnämnden avgjorda ärendet. De yrkade också att Regeringsrätten skulle förordna att vidare verkställighetsåtgärder inte fick företas samt att allmän rättshjälp skulle beviljas dem i resningsmålet. - Till stöd för ansökningen anförde de i huvudsak följande. Utlänningsnämnden hade gjort sig skyldig till uppenbart felaktig rättstillämpning. Nämndens bedömning innebar en total avvikelse från lagstiftarens intentioner. När de ansökte om uppehållstillstånd bedömdes inte ansökningarna som uppenbart ogrundade. Eventuella senare förändringar i hemlandsförhållandena borde inte medföra sådana effekter att det ansågs utgöra särskilda skäl att göra avvikelse från den aktuella förordningen. - Regeringsrätten (1994-06-28, Tottie, Bouvin, von Bahr): Skälen för Regeringsrättens avgörande. I den typ av utlänningsärenden varom nu är fråga ankommer det i första hand på Utlänningsnämnden att utforma rättstillämpningen (se prop. 1991/92:30 s. 22-24). Av resningsförfarandets karaktär av extraordinärt rättsmedel följer att grund för resning inte kan anses föreligga om det inte i resningsmålet framgår att nämnden vid sin tillämpning av gällande bestämmelser i det enskilda fallet gått klart utöver vad som med hänsyn till omständigheterna framstår som rimligt. Utan en sådan restriktivitet vid tillämpningen av resningsinstitutet skulle detta komma att framstå som en överprövning av nära nog ordinär karaktär. - Regeringsrätten finner att det i sak inte har framkommit några avgörande nya omständigheter i resningsmålet. Inte heller innefattar utlänningsnämndens tillämpning av förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden någon sådan brist som enligt det anförda bör medföra resning. På grund av vad sålunda anförts skall ansökningen avslås. - Skäl att bevilja sökandena allmän rättshjälp i resningsmålet föreligger inte. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen om resning och ansökningen om allmän rättshjälp. (fd II 1994-06-21, Lundgren)