RÅ 1994 not 459

Not 459. Ansökan av Osman K. m.fl. om resning i ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 9 augusti 1993 att avslå ansökningar från Osman K. m.fl. om uppehållstillstånd m.m. och att avvisa dem enligt 4 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529) med förbud att återvända till Sverige före viss tidpunkt utan tillstånd av Invandrarverket. Sedan de överklagat verkets beslut avslog Utlänningsnämnden genom beslut den 26 maj 1994 överklagandena. I samma beslut avslog nämnden en dit överlämnad ansökan av Raid K. om uppehållstillstånd m.m. samt avvisade honom med förbud att återvända till Sverige före viss tid utan tillstånd av Invandrarverket. I sitt beslut fann nämnden att sökandena omfattades av förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden. Då Osman K. enligt vad som upplysts hade gjort sig skyldig till brott i Sverige och den 16 november 1993 dömts till fängelse en månad och villkorlig dom och vid ett annat tillfälle till dagsböter fann Utlänningsnämnden särskilda skäl att inte bevilja sökandena uppehållstillstånd enligt förordningen. Invandrarverket beslutade den 13 juni 1994 att avslå förnyade ansökningar om uppehållstillstånd och upphävde ett den 8 juni 1994 meddelat beslut om inställande av verkställigheten.

- I ansökningen yrkade sökandena att Regeringsrätten skulle bevilja resning i det av Utlänningsnämnden den 26 maj 1994 avgjorda ärendet och förordna att vidare verkställighetsåtgärder inte fick ske. De ansökte vidare om allmän rättshjälp i resningsmålet. Om allmän rättshjälp inte beviljades, yrkade ombudet Carl-Gustaf E. ersättning för sina kostnader i resningsmålet. - Till stöd för resningsansökningen anförde sökandena i huvudsak följande. Utlänningsnämndens tillämpning av förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden stred mot förbudet mot retroaktiv lagstiftning i 2 kap. 10 § regeringsformen. När Osman K. dömts, hade domstolarna inte att ta hänsyn till att hela familjen skulle utvisas på grund av brotten. Brotten syntes också vara av mindre allvarlig beskaffenhet. Utlänningsnämnden torde ha grundat sitt beslut på brottslig verksamhet endast hos mannen i familjen. Nämndens beslut stred därför mot 1 kap. 2 § regeringsformen. - Regeringsrätten (1994-07-06, Wadell, Werner, von Bahr): Regeringsrätten finner att det i sak inte har framkommit några avgörande nya omständigheter i resningsmålet. Inte heller har Utlänningsnämnden tillämpat bestämmelserna i förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden på sådant sätt att det föreligger skäl för resning. - Skäl att bevilja sökandena allmän rättshjälp i resningsmålet eller att bevilja Carl-Gustaf E. ersättning för sina kostnader i målet föreligger inte. - Regeringsrätten avslår ansökningarna om resning och allmän rättshjälp. Regeringsrätten avslår Carl-Gustaf E:s yrkande om ersättning. (fd III 1994-06-29, Karlsson)

*REGI

*INST