RÅ 1994 not 476

Not 476. Ansökan av Christina G. om resning i mål ang. hennes inkomsttaxering 1984, m.m. - I sin till ledning för 1984 års taxering avgivna allmänna självdeklaration yrkade Christina G. avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats för kostnaden för resa hela sträckan med bil eller med 8 649 kr, reducerat med ej avdragsgill del, 1 000 kr. - Taxeringsnämnden satte ned avdraget till 2 397 kr motsvarande kostnaden för dels busskort, dels bilresor mellan bostaden och Åhus järnvägsstation reducerat med 1 000 kr. - I besvär med stöd av 100 § taxeringslagen (1956:623) yrkade Christina G. avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats med det i deklarationen yrkade beloppet. Till stöd för besvärens prövning i särskild ordning anförde hon i huvudsak följande. Hon hade redan i deklarationen yrkat avdrag för resor med bil till och från arbetet och alltså inte glömt detta, varför hennes glömska inte behövde ursäktas. Däremot hade taxeringsnämnden inte medgett detta avdrag på grund av en tolkning av bestämmelserna, som dock senare i Regeringsrätten sades gå utöver sådana verkställighetsföreskrifter, som Riksskatteverket kunde äga meddela med stöd av det bemyndigande som regeringen lämnat verket enligt en i samma anvisningspunkt intagen bestämmelse. Myndigheten hade alltså inte beviljat henne de avdrag hon varit berättigad till. Dessutom ansåg hon att 100 § första stycket 5 taxeringslagen var tillämplig, eftersom taxeringen blivit felaktig på grund av handläggningsfel av myndigheten. - Skattemyndigheten hemställde att besvären inte skulle tas upp till prövning. - Länsrätten i Kristianstads län (1991-02-22, ordf. Åkesson): Christina G:s taxeringar har inte blivit oriktiga på grund av sådant uppenbart förbiseende som avses i 100 § första stycket 5 taxeringslagen. Vad Christina G. har anfört är enligt länsrättens mening ej en sådan ny omständighet eller sådant nytt bevis som avses i 100 § första stycket 7 taxeringslagen. På grund härav och då ej heller förutsättningar för besvärens prövning med stöd av annan punkt i 100 § taxeringslagen föreligger, kan besvären inte tas upp till prövning. - Länsrätten tar inte upp besvären till prövning . - Christina G. yrkade omprövning av länsrättens beslut. - Kammarrätten i Göteborg (1991-09-18, Kihlgren, Sjöbeck, Wicander) delade länsrättens bedömning och ändrade inte det överklagade beslutet. - Christina G. överklagade kammarrättens beslut att inte ta upp hennes i särskild ordning anförda besvär till prövning. - I andra hand ansökte Christina G. om att Regeringsrätten skulle bevilja resning i det genom taxeringsnämndens avgjorda ärendet angående 1984 års inkomsttaxering och bestämma taxeringen i enlighet med hennes yrkande i länsrätten. - Riksskatteverket (RSV) bestred bifall till överklagandet men tillstyrkte att resning skulle beviljas och att Christina G. därvid medgavs avdrag för kostnader för bilresor med yrkat belopp 7 649 kr (8 649 - 1 000). - Regeringsrätten (1994-07-12, Palm, Wadell, Berglöf, Werner): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Vad först angår Christina G:s överklagande finner Regeringsrätten ej skäl att meddela prövningstillstånd. Kammarrättens beslut att inte pröva hennes i särskild ordning anförda besvär skall därför stå fast. - Med hänsyn till omständigheterna finner Regeringsrätten emellertid skäl att bevilja resning med avseende på Christina G:s inkomsttaxering 1984 och i enlighet med RSV:s tillstyrkande medge henne avdrag för kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen med 7 650 kr i stället för det av taxeringsnämnden medgivna avdraget, 2 397 kr. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten meddelar inte prövningstillstånd. Kammarrättens beslut står därför fast. - Regeringsrätten beviljar resning och bestämmer, med ändring av taxeringsnämndens beslut, Christina G:s inkomsttaxeringar till följande belopp (beloppen här uteslutna). - (Regeringsrådet von Bahr var skiljaktig såvitt gällde frågan om resning borde beviljas och anförde: I sin självdeklaration till ledning för 1984 års taxering yrkade Christina G. att avdraget för resor mellan bostaden i Åhus och arbetet i Kristianstad skulle beräknas på grundval av att hela resan företogs med bil (kostnad 8 649 kr). Taxeringsnämnden beräknade avdraget med ledning av kostnaden för dels busskort (2 100 kr), dels bilresor mellan bostaden och viss busshållplats i Åhus (1 297 kr). Som skäl för sitt beslut anförde nämnden att Christina G:s tidsvinst understeg två timmar om resan företogs med bil på delsträckan inom Åhus och återstoden med buss. Nämndens beslut vann laga kraft. - Taxeringsnämndens bedömning synes överensstämma med vad Riksskatteverket uttalat i RSV Dt 1983:44 om beräkning av avdraget för arbetsresor när allmänna kommunikationer saknas på en delsträcka. Någon hänvisning till Riksskatteverkets uttalande görs dock inte i nämndens beslut. Än mindre finns det något som tyder på att nämnden - felaktigt - skulle ha uppfattat Riksskatteverkets uttalanden som bindande föreskrifter. - Mot bakgrund av det anförda kan resning inte beviljas på den grunden att taxeringsnämnden tillämpat RSV Dt 1983:44 som bindande föreskrifter (jfr RÅ 1991 ref. 44). Den omständigheten att Regeringsrätten i rättsfallet RÅ 1988 ref. 151 inte anslutit sig till den av Riksskatteverket rekommenderade tolkningen beträffande avdragsrätt för resor till och från arbetet när allmänna kommunikationer saknas på en delsträcka motiverar inte heller resning. Ändrad praxis anses nämligen inte utgöra grund för resning (se bl.a. RÅ 1986 not. 227, RÅ 1991 not. 508, RÅ 1992 not. 58 och RÅ 1993 not. 370). Enligt min mening föreligger därför inte förutsättningar för att bifalla Christina G:s ansökan om resning.). (fd III 1994-06-13, Holmström). - Anm. Regeringsråden Wadell och von Bahr deltog inte i avgörandet av frågan om prövningstillstånd.

*REGI

*INST