RÅ 1994 not 500

Not 500. Överklagande av Leif H. ang. rätt till besvär i särskild ordning och inkomsttaxering 1984 samt ansökan om resning. Länsrätten i Älvsborgs län meddelade den 29 september 1987 dom beträffande Leif H:s inkomsttaxering 1984. - I kammarrätten yrkade Leif H. såsom han slutligen bestämde sin talan - att den höjning av hans inkomst av rörelse som länsrättens dom innebar skulle undanröjas, att förlustavdrag skulle medges hänförligt till 1981 års taxering, att avdrag för anskaffningskostnad vid försäljning av fastigheten stadsägan 1398 i förvärvskällan rörelse skulle medges med ytterligare 1 331 725 kr samt att räntekostnader om sammanlagt 350 725 kr skulle överföras från inkomstslaget kapital till rörelse. Leif H. yrkade vidare att underlaget för skattetillägget skulle begränsas till 8 714 kr. Han framhöll bl.a. följande. Sedan besvären ingavs till kammarrätten hade genom att regeringsrätten den 15 mars 1988 vägrat prövningstillstånd kammarrättens domar avseende eftertaxering av honom för åren 1977 och 1978 vunnit laga kraft. Detta innebar att anskaffningskostnaden för fastigheten stadsägan 1398 uppgick till ett 1 331 725 kr högre belopp än vad han yrkat avdrag för i förevarande deklaration. Det framstod som naturligt att hans taxering 1984 skulle rättas i detta avseende i enlighet med hans alternativyrkande i besvärsskrivelsen (1988-01-18) med tillämpning av 100 § taxeringslagen eller 29 § förvaltningsprocesslagen. - Länsskattemyndigheten tillstyrkte att nettointäkten av rörelse sattes ned med 196 000 kr och med ytterligare 13 967 kr vid taxeringen till statlig inkomstskatt samt att skattetillägget justerades i motsvarande mån men motsatte sig i övrigt att länsrättens dom ändrades. Myndigheten anförde bl.a. följande. I och med att inkomsttaxeringarna 1977 och 1978 vunnit laga kraft kunde konstateras att Leif H:s anskaffningskostnad för den under 1983 sålda fastigheten stadsägan 1398 uppgick till högre belopp än det som han yrkat och medgetts avdrag för i rörelsen. Han var i och för sig berättigad till detta avdrag. Av processuella skäl, processens ram, kunde dock inte tillstyrkas nedsättning av taxeringarna till belopp under hans yrkande i kammarrätten. Fråga uppkom då om det fanns särskilda skäl (29 § förvaltningsprocesslagen) eller om det var ursäktligt att inte i annan ordning åberopa avdrag för ett högre anskaffningsvärde för den sålda fastigheten. Leif H. hade åsatts eftertaxeringar och åtalats för att han inte redovisade de totala förbättringskostnaderna för den sålda fastigheten. Härigenom saknades såväl särskilda skäl att gå utöver processens ram som ursäktlighet för besvär i särskild ordning. Kammarrätten i Göteborg (1990-12-21, Koch, Ahlquist, Johansson): Länsskattemyndigheten har tillstyrkt Leif H:s yrkande om ytterligare avdrag i förvärvskällan rörelse för anskaffningskostnad avseende den under 1983 försålda fastigheten stadsägan 1398 men vidare anfört att avdraget skall begränsas av Leif H:s beloppsmässiga yrkande i kammarrätten (150 000 + 46 000 + 13 967). Leif H. har emellertid redan i de rättidigt anförda besvären i kammarrätten som alternativyrkande framställt det tillstyrkta yrkandet grundat på utgången i de sedermera lagakraftvunna kammarrättsdomarna avseende eftertaxering av Leif H. för år 1977 och 1978. Kammarrätten finner därvid att Leif H. är berättigad till ytterligare avdrag i nämnda hänseende men begränsat av "beloppsramen" i länsrätten. Till den del yrkandet överskrider processramen kan det endast prövas om förutsättningar för besvär i särskild ordning, närmast 100 § 6) eller 7) taxeringslagen, föreligger. En förutsättning härför är att det kan anses ursäktligt att den skattskyldige inte i annan ordning åberopat den omständighet eller det bevis som han grundar sin talan på. Leif H. delgavs länsrättens domar angående eftertaxering av honom för år 1977 och 1978 den 12 januari 1984 resp. den 8 januari 1985 således innan den ordinarie besvärstiden gick ut i februari 1985. Vad Leif H. åberopat kan med hänsyn härtill och till omständigheterna i övrigt enligt kammarrätten inte anses medföra rätt till besvär i särskild ordning. Inte heller kan särskilda skäl anses föreligga att med stöd av 29 § förvaltningsprocesslagen besluta om ytterligare nedsättning av taxeringarna. - Leif H. har inte visat att någon del av i inkomstslaget kapital medgivet avdrag för räntor skulle vara hänförlig till inkomst av rörelse. - Leif H:s inkomst av rörelse utgör härefter 151 506 kr. Skäl att ändra det medgivna avdraget för avsättning för egenavgifter, 55 200 kr, kan inte anses föreligga. - Till följd av det tidigare anförda och till att det yrkade förlustavdraget om 13 967 kr hänförligt till 1977 års taxering inte kan anses utgöra oriktig uppgift, skall underlaget för skattetillägget sättas ner till 8 914 kr vid taxeringen till statlig inkomstskatt och 8 509 kr vid taxeringen till kommunal inkomstskatt. - Kammarrätten sätter, med ändring av länsrättens dom, ner taxeringarna till följande belopp (här uteslutna). - Kammarrätten avvisar de i särskild ordning anförda besvären. - Kammarrätten sätter, med ändring av länsrättens dom, ned underlaget för skattetillägget till 8 914 kr vid taxeringen till statlig inkomstskatt och 8 509 kr vid taxering till kommunal inkomstskatt. - Hos Regeringsrätten fullföljde Leif H. sin talan avseende avdrag i anslutning till försäljning av fastigheten stadsäga 1398. Han begärde alternativt resning. Till stöd för sin talan anförde han att Kammarrättens i Göteborg nu lagakraftvunna domar den 17 juni 1987 avseende taxeringsåren 1977 och 1978 i sak innebar att en ytterligare anskaffningskostnad för fastigheten stadsäga 1398 uppkommer med 1 331 725 kr, varför hans taxeringar till statlig och kommunal inkomstskatt skulle undanröjas och ett förlustavdrag att utnyttja i framtiden skulle uppkomma. Den fråga som var aktuell i målet var hur denna materiellt riktiga taxeringsändring skall kunna åstadkommas. - Riksskatteverket tillstyrkte i slutligt yttrande bifall till ansökningen om resning och anförde följande. Leif H. bör vid taxeringen till statlig inkomstskatt taxeras för ett tilläggsbelopp om 415 600 kr. Taxeringen till kommunal inkomstskatt bör lämnas utan ändring då redan garantibeloppet överstiger åsatt taxering. Underlaget för skattetillägg bör undanröjas. - Regeringsrätten (1994-07-29, M. Sjöberg, Björne, B. Sjöberg, Lindstam, Ragnemalm): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten delar kammarrättens uppfattning att rätt till besvär i särskild ordning inte föreligger. - Regeringsrätten finner med hänsyn till omständigheterna i målet att Leif H. skall beviljas resning avseende 1984 års taxering och att taxeringarna bör bestämmas på sätt Riksskatteverket tillstyrkt. Vidare skall beslutet att påföra Leif H. skattetillägg undanröjas. - Regeringsrättens avgörande. - Kammarrättens beslut avseende rätt till besvär i särskild ordning står fast. - Regeringsrätten beviljar resning i målet om Leif H:s inkomsttaxering 1984. - Regeringsrätten bestämmer med ändring av kammarrättens dom Leif H:s taxering 1984 till statlig inkomstskatt till följande belopp (här uteslutna). - Kammarrättens dom såvitt avser taxeringen till kommunal inkomstskatt 1984 står fast. - Regeringsrätten undanröjer skattetillägget vid taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt. (fd I 1994-07-20, Hartzell)

*REGI

*INST