RÅ 1994 not 546

Not 546. Ansökan av Masuda B. om resning i ett ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 16 augusti 1991 att avslå en ansökan från Masuda B. om uppehållstillstånd m.m. och att avvisa henne enligt 4 kap. 1 § första stycket 2. utlänningslagen (1989:529). Sedan Masuda B. överklagat verkets beslut avslog Utlänningsnämnden genom beslut den 30 oktober 1992 överklagandet. I sitt beslut fann nämnden att Masuda B. inte var att betrakta som flykting enligt 3 kap. 2 § utlänningslagen och att det inte förelåg sådana omständigheter som avses i 3 kap. 1 § 3. samma lag. Utlänningsnämnden fann att Masuda B. i och för sig omfattades av förordningen (1991:1999) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden, eftersom hon den 1 januari 1992 hade vistats i Sverige i minst 18 månader efter det att ansökningen om uppehållstillstånd hade gjorts men inte slutligt prövats. Eftersom Masuda B. genom giftermål hade anknytning till sitt hemland och inte hade gjort troligt att hennes make skulle vara avliden, fann nämnden att särskilda skäl förelåg att inte bevilja henne uppehållstillstånd enligt nämnda förordning. Inte heller i övrigt fann nämnden att det fanns skäl att bevilja henne uppehållstillstånd. - Invandrarverket beslutade den 10 december 1992 och den 10 maj 1993 att avslå förnyade ansökningar om uppehållstillstånd och vid det sistnämnda tillfället dessutom en ansökan om att inställa verkställigheten. Sedan Masuda B. givit in ytterligare en ansökan om uppehållstillstånd och en ansökan om att inställa verkställigheten beslutade verket den 28 juni 1993 att tills vidare inställa verkställigheten av avvisningsbeslutet. Invandrarverket beslutade den 2 december 1993 att avslå den förnyade ansökningen och att upphäva beslutet om att inställa verkställigheten. Regeringsrätten beslutade den 20 april 1994 att avslå en ansökan från Masuda B. om resning i det av Utlänningsnämnden avgjorda ärendet. Utlänningsnämnden beslutade den 1 augusti 1994 att avslå en förnyad ansökan om uppehållstillstånd. - I ansökningen yrkade Masuda B. att Regeringsrätten skulle bevilja resning i det av Utlänningsnämnden den 30 oktober 1992 avgjorda ärendet och förordna att vidare verkställighetsåtgärder inte fick ske. - Till stöd för resningsansökningen anförde Masuda B. i huvudsak följande. Hennes make hade uppenbarligen varit försvunnen i hemlandet sedan hon kommit till Sverige. Detta bekräftades av uppgifter som numera förelåg. Hade detta varit känt för Utlänningsnämnden hade hon beviljats uppehållstillstånd. Hennes tidigare ombud, advokaten Berenike A., hade vidare gjort misstaget att först efter Utlänningsnämndens beslut åberopa hennes anknytning till en annan man, Masoom R. De hade träffats redan 1989 och flyttat ihop i början av 1991. Masoom R. hade erhållit uppehållstillstånd den 17 januari 1992. De hade idag gift sig och levde ihop som äkta makar sedan den 24 mars 1994. Om anknytningen till Masoom R. hade åberopats innan Utlänningsnämnden hade fattat sitt beslut, hade förmodligen en anknytningsutredning gjorts. Denna utredning hade förmodligen lett till att hon hade erhållit uppehållstillstånd. - Regeringsrätten (1994-10-06, Tottie, B. Sjöberg, Rundqvist): Regeringsrätten finner inte att det har framkommit sådana nya omständigheter som utgör skäl för resning. Inte heller har det i den förnyade ansökningen till Regeringsrätten visats att Utlänningsnämnden tillämpat bestämmelserna i utlänningslagen eller i förordningen (1991:1999) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden på sådant sätt att det på grund härav skulle föreligga skäl för resning. - Regeringsrätten avslår ansökningen. (fd I 1994-09-28, Karlsson)

*REGI

*INST