RÅ 1994 not 598

Not 598. Ansökan av Safet R. m.fl. om resning i ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk avslog enligt beslut den 12 november 1993 ansökningar från Safet R., Emira R. och deras dotter om uppehållstillstånd m.m. och avvisade dem med stöd av 4 kap. 1 § första stycket 2. utlänningslagen (1989:529) med förbud att under viss tid återvända till Sverige utan tillstånd av verket. Enligt beslut den 25 augusti 1994 avslog Utlänningsnämnden ett överklagande av dem. I sitt beslut anförde nämnden bl.a. att familjen R. i och för sig omfattades av förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden men att Safet R. enligt ett godkänt strafföreläggande om 40 dagsböter gjort sig skyldig till snatteri den 19 februari 1993. Enligt nämnden förelåg särskilda skäl att inte bevilja uppehållstillstånd enligt förordningen. Det förelåg enligt nämnden inte humanitära eller andra skäl att bevilja familjen R. uppehållstillstånd. - Safet R., Emira R. och dottern begärde att Regeringsrätten skulle bevilja resning i det av Utlänningsnämnden avgjorda ärendet samt förordna att vidare verkställighetsåtgärder inte fick företas. Vidare ansökte de om allmän rättshjälp i resningsmålet. - Till stöd för resningsansökningen anförde de i huvudsak följande. Utlänningsnämndens beslut stred mot förordningen 1994:189 samt syftet och intentionerna bakom denna. Nämnden syntes inte ha beaktat att det brott som Safet R. bötfällts för var ytterst bagatellartat, att det var fråga om en engångsföreteelse och att brottet låg långt tillbaka i tiden. Safet R. förstod inte vad han skrev under när han godkände strafföreläggandet. 40 dagsböter måste anses strängt för ett så bagatellartat brott. Det var fel att som nämnden hade gjort beakta den praxis som utvecklats vid tillämpning av förordningen 1991:1999 vid tillämpning av förordningen 1994:189 eftersom den gamla förordningen tillämpades även på ensamstående personer. Emira R. var gravid med väntad nedkomst i november 1994. - Regeringsrätten (1994-11-03, Björne, Berglöf, Lindstam): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Utlänningsnämndens beslut om uppehållstillstånd m.m. enligt utlänningslagen får inte överklagas. Det ankommer därför på nämnden att utforma rättstillämpningen på detta område, i den mån det inte efter överlämnande enligt 7 kap. 11 § samma lag är regeringen som har att pröva ärenden enligt lagen. Resningsinstitutet är ett extraordinärt rättsmedel. Det kan därför inte användas för att åstadkomma en regelmässig överprövning av lagakraftvunna beslut. Resning kan däremot komma ifråga t.ex. om en beslutsfattande myndighet inte uppmärksammat omständigheter av betydelse för beslutsfattandet, om det kommit fram nya väsentliga omständigheter som, om de kunnat beaktas, kunde ha lett till ett annat beslut eller om det klandrade beslutet inte ligger inom ramen för en rimlig tillämpning av gällande bestämmelser. - I målet ha inte framkommit sådana omständigheter som enligt det anförda kan föranleda resning. - Skäl att bevilja sökandena allmän rättshjälp i resningsmålet föreligger inte. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslå resningsansökningen och ansökningen om allmän rättshjälp. (fd II 1994-10-11, Hoffstedt)

*REGI

*INST