RÅ 1994 not 614

Not 614. Överklagande av Peter C. ang. rätt att ta del av allmän handling. - Peter C., Svenska Dagbladet, begärde att få ta del av uppgift ur Rikspolisstyrelsens centrala passregister beträffande två personer med angivna personnummer. - Rikspolisstyrelsen (1994-05-26): Uppgifter i Rikspolisstyrelsens centrala passregister omfattas av sekretess enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen (1980:100) jämfört med 1 a § sekretessförordningen (1980:657) om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. - De i ärendet aktuella personerna arbetar som polismän i den nationella insatsstyrkan (ONI). På grund härav har spärrmarkering införts i registret den 26 oktober 1993 efter hemställan av Polismyndigheten i Stockholm. - Det kan antas att de personer, beträffande vilka uppgifter ur passregistret har begärts utlämnade, skulle lida men om uppgifterna lämnas ut. Enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen föreligger därför hinder mot att lämna ut de begärda uppgifterna. - Rikspolisstyrelsen avslår Peter C:s framställning. - Peter C. vidhöll sin begäran. - Kammarrätten i Stockholm (1994-07-20, Bergh, Svensson, Reimers): Rikspolisstyrelsen har anfört bl.a. följande. I ärende RKP-187-2328-94 har Rikspolisstyrelsen gjort den bedömningen att aktuella personer liksom närstående till dessa kan lida men om uppgiften röjs. Av Polismyndighetens i Stockholm bifogade yttrande framgår att myndigheten anförde att sekretess även föreligger med stöd av 2 kap. 2 § och 5 kap 1 §sekretesslagen. - Nu aktuell spärrmarkering infördes den 26 oktober 1993 efter hemställan av Polismyndigheten i Stockholm. De i ärendet aktuella personerna arbetar som polismän i den nationella insatsstyrkan (ONI) och används vid sidan därav för vissa spaningsuppdrag. Deras arbete är av sådan beskaffenhet att utlämnande av identitetsuppgifter och passfoton skulle kunna medföra men för dem eller deras närstående på det sättet att deras fortsatta arbete vid ONI kan äventyras, om dessa uppgifter blir allmänt kända. Som polismyndigheten framhållit föreligger dessutom sekretess enligt 2 kap. 2 § och 5 kap. 1 §sekretesslagen för de begärda uppgifterna. - I av Rikspolisstyrelsen åberopat yttrande från Polismyndigheten i Stockholm har anförts bl.a. att de uppgifter Peter C. önskar få ut rör nationella insatsstyrkans enda två operativa chefer och att dessa utgör en fundamental del i insatsstyrkan. - Peter C. har anfört bl.a. följande. Vad gäller 7 kap. 15 § första stycket sekretesslagen har ingen av berörda polischefer hos länsstyrelsen begärt att få sina personuppgifter skyddade. Detta måste innebära att de bedömt riskerna för och skadorna av att var och en kan ta reda på deras namn m.m som ointressanta. Det enda som inte är tillgängligt är egentligen passfotona. Beträffande berörda personers körkortsunderlag är det endast den ena som hos Vägverket har begärt att uppgifterna skall spärras. Att sekretess skulle föreligga enligt 5 kap. 1 § första stycket 3 ter sig helt orimligt. I så fall skulle personuppgift för varenda polis kunna hemlighållas p.g.a. att de i framtiden beräknas arbeta med att beivra brott. Beträffande 2 kap. 2 § kan anföras att det vore orimligt att det skulle föreligga större behov av försvarssekretess ifråga om nu aktuella personer än för exempelvis poliser inom säkerhetspolisen. Det finns en tendens hos ordningspolisen i Stockholm att sekretessbelägga allt som rör den aktuella avdelningen, ONI. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Av utredningen framgår att Peter C. redan har kännedom om aktuella polismäns namn, personnummer och adresser. Vid sådant förhållande föranleder Peter C:s överklagande såvitt avser nämnda uppgifter inte någon kammarrättens vidare åtgärd. - Vad avser övrig del av passunderlagen finner kammarrätten att vad som av Rikspolisstyrelsen anförts som skäl för att sekretess skulle föreligga enligt 7 kap. 15 § första stycket sekretesslagen inte kan anses utgöra sådant men som avses i nämnda paragraf. Något hinder att lämna ut aktuella uppgifter enligt denna bestämmelse föreligger därför inte. Fråga är härefter huruvida sekretess föreligger enligt 2 kap. 2 § och 5 kap. 1 § första stycket 3sekretesslagen. Mot bakgrund av vad som framkommit om aktuella polismäns arbetsuppgifter finner kammarrätten att ett utlämnande av uppgifterna kan antas såväl vålla fara för rikets säkerhet som skada Polismyndighetens i Stockholm framtida verksamhet. Sekretess föreligger därför enligt båda de sistnämnda bestämmelserna. Peter C:s talan skall således inte bifallas. - Kammarrätten lämnar överklagandet utan bifall. - Peter C. fullföljde sin talan. - Regeringsrätten (1994-11-07, Björne, Dahlman, Berglöf, Werner, Lavin): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten ansluter sig till kammarrättens bedömning att sekretess för de begärda uppgifterna inte föreligger enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen (1980:100). - Vad därefter gäller övriga i målet åberopade lagrum gör Regeringsrätten följande bedömning. Enligt 2 kap. 2 § sekretesslagen gäller sekretess för bl.a. uppgift som rör totalförsvaret, om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs. I 5 kap. 1 § första stycket tredje punkten sekretesslagen anges att sekretess gäller för uppgift som hänför sig till bl.a. polismyndighets verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda och beivra brott om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. - Regeringsrätten finner att personuppgifterna i Rikspolisstyrelsens centrala passregister rörande de båda polismännen inte utgör uppgifter som rör totalförsvaret. De kan inte heller anses som uppgifter som hänför sig till polismyndighets verksamhet för att förebygga, uppdaga, utreda och beivra brott. Bestämmelserna i 2 kap. 2 § och 5 kap. 1 § första stycket tredje punktensekretesslagen är därför inte tillämpliga i målet. Sekretess föreligger alltså inte heller enligt nu angivna lagrum. - Regeringsrättens avgörande. Med ändring av kammarrättens dom visar Regeringsrätten målet åter till Rikspolisstyrelsen för ny behandling (fd II 1994-10-05, Holmström)

*REGI

*INST