RÅ 1994 not 630
Ansökan av Valbone J. om resning i ett ärende ang. uppehållstillstånd m.m
Not 630. Ansökan av Valbone J. om resning i ett ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 23 april 1993 att avslå ansökningar från Musa J. och Nexhmije J. jämte deras barn Valbone J., Lulavere J., Muhamet J. och Sadri J. om uppehållstillstånd m.m. samt att avvisa dem enligt 4 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529) med förbud att före viss tidpunkt återvända till Sverige utan tillstånd av verket. Sökandena överklagade beslutet. Utlänningsnämnden anförde i beslut den 26 augusti 1994 att familjen J. omfattades av förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden (UN 9306-1081). Nämnden upphävde därför avvisningen beträffande Musa J., Nexhmije J., Lulavere J., Muhamet J. och Sadri J. Nämnden anförde vidare att Valbone J., som var 21 år, hade bildat egen familj och att hon i februari 1994 tillsammans med sin fästman, Bajran S., flyttat från förläggningen i Värnamo till Malmö. Valbone J. kunde således inte med stöd av förordningen medges uppehållstillstånd i Sverige. Inte heller i övrigt fann nämnden skäl att bevilja henne uppehållstillstånd. - I ansökningen anhöll Valbone J. om resning i det av Utlänningsnämnden avgjorda ärendet. Hon yrkade också att Regeringsrätten skulle förordna att vidare verkställighetsåtgärder inte fick företas och att Regeringsrätten förordnade hennes ombud som offentligt biträde. - Till stöd för ansökningen anförde Valbone J. i huvudsak följande. Bajran S. var också asylsökande i Sverige utan uppehållstillstånd men hade numera efter avslag på sin ansökan lämnat henne och gått "under jorden". Hon hade meddelat Utlänningsnämnden att sammanboendet inte var att betrakta som någon form av familjebildning och att hennes anknytning till familjen var det klart viktigaste för henne. Om Bajran S. haft uppehållstillstånd i Sverige hade Utlänningsnämnden med all säkerhet funnit att förhållandet enligt praxis inte varit tillräckligt varaktigt och på den grunden avslagit en eventuell ansökan från henne. Nämnden hade dock e contrario funnit att ett sammanboende uppgående till endast hälften av denna tid varit tillräckligt för att konstituera ett varaktigt förhållande. Denna bedömning måste anses som ett klart avsteg från gällande praxis och det måste därför betraktas som ett allvarligt fel att inte bevilja henne permanent uppehållstillstånd tillsammans med familjen. - Regeringsrätten (1994-11-14, Wahlgren, Tottie, Bouvin, Berglöf, Rundqvist): Skälen för Regeringsrättens avgörande. I den typ av utlänningsärenden varom nu är fråga ankommer det i första hand på Utlänningsnämnden att utforma rättstillämpningen (se prop. 1991/92:30 s. 22-24). Av resningsförfarandets karaktär av extraordinärt rättsmedel följer att grund för resning inte kan anses föreligga om det inte i resningsmålet framgår att nämnden vid sin tillämpning av gällande bestämmelser i det enskilda fallet gått klart utöver vad som med hänsyn till omständigheterna framstår som rimligt. Utan en sådan restriktivitet vid tillämpningen av resningsinstitutet skulle detta komma att framstå som en överprövning av nära nog ordinär karaktär. - Regeringsrätten finner att det i sak inte har framkommit några avgörande nya omständigheter i resningsmålet. Inte heller innefattar Utlänningsnämndens tillämpning av förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden någon sådan brist som enligt det anförda bör medföra resning. På grund av vad sålunda anförts skall ansökningen avslås. - Vidkommande ansökningen om rättshjälp genom offentligt biträde kan sådan rättshjälp inte beviljas i mål om resning (se RÅ 1982 2:6). - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen om resning och