RÅ 1994 not 648
Ansökan av Nadia K. om rättsprövning av beslut ang. detaljplan. - I ett brev den 25 mars 1992 till Byggnadsnämnden i Lidingö kommun begärde Bo K. såsom ägare till fastigheten Fjällklockan 6 att gällande detaljplan, fastställd den 21 augusti 1979, skulle ändras så att han kunde bygga på en andra våning på en del av huset på fastigheten. Byggnadsnämnden beslutade den 7 april 1992 att planarbete skulle påbörjas avseende utökad byggnadsrätt på fastigheterna Fjällklockan 6 och 7 och att samråd skulle genomföras. Berörda grannars synpunkter inhämtades, varvid bl.a. Nadia K
Byggnadsnämnden
Not 648. Ansökan av Nadia K. om rättsprövning av beslut ang. detaljplan. - I ett brev den 25 mars 1992 till Byggnadsnämnden i Lidingö kommun begärde Bo K. såsom ägare till fastigheten Fjällklockan 6 att gällande detaljplan, fastställd den 21 augusti 1979, skulle ändras så att han kunde bygga på en andra våning på en del av huset på fastigheten. Byggnadsnämnden beslutade den 7 april 1992 att planarbete skulle påbörjas avseende utökad byggnadsrätt på fastigheterna Fjällklockan 6 och 7 och att samråd skulle genomföras. Berörda grannars synpunkter inhämtades, varvid bl.a. Nadia K. - ägare till Fjällklockan 3 - motsatte sig planändringen med hänsyn till att försämrade ljusförhållanden skulle uppkomma på hennes fastighet om påbyggnaden på Fjällklockan 7 utfördes. Byggnadsnämnden beslutade den 12 maj 1992 att inte medverka till föreslagen planändring. I ett brev den 4 mars 1993 till byggnadsnämnden framställde Bo K. och Inger F. såsom ägare till Fjällklockan 6 en förnyad begäran om planändring. Byggnadsnämnden beslutade den 15 april 1993 att ett förslag till detaljplan skulle upprättas också denna gång avseende fastigheterna Fjällklockan 6 och 7 och att samråd skulle genomföras. Sedan samrådet genomförts beslutade nämnden den 24 augusti 1993 att anta detaljplan för fastigheterna. I beslutsprotokollet antecknades att Nadia K. påpekat att ur hennes synvinkel inga förhållanden ändrats sedan nämnden behandlat ärendet våren 1992. Nadia K. överklagade nämndens beslut hos Länsstyrelsen i Stockholms län, som i beslut den 25 oktober 1993 avslog överklagandet. Härefter har regeringen (Miljö- och Naturresursdepartementet) i beslut den 30 mars 1994 avslagit Nadia K:s överklagande av länsstyrelsens beslut. - Nadia K. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut. Hon gjorde gällande att förfarandet vid antagandet av planen varit felaktigt och anförde bl.a. följande. Regeringens handläggning av ärendet hade varit bristfällig eftersom varken regeringen eller länsstyrelsen haft tillgång till Bo K:s andra ansökan om planändring. Det första planförslaget godtogs inte därför att byggnadsnämnden tagit hänsyn till grannars synpunkter. I sin andra ansökan påstod Bo K. att det blivit ändrade förhållanden vilket var felaktigt. Byggnadsnämndens politiker hade således ändrat sig utan sakliga skäl och utan att förhållandena hade ändrats; de hade inte gett någon motivering till detta trots hennes begäran härom. Nadia K. redovisade i skrivelser till Regeringsrätten bl.a. den 12 juni och den 3 oktober 1994 samt vid besök hos föredraganden i målet den 23 augusti 1994 ingående de omständigheter som hon stödde sin talan på. - Regeringsrätten (1994-11-25, Brink, Wadell, von Bahr, Ragnemalm): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Enligt 1 kap. 2 § plan- och bygglagen (PBL) är det en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten. En kommun har således stor frihet när det gäller frågan om en detaljplan skall antas eller inte. Det finns i PBL inte någon bestämmelse som hindrar en kommun att anta en detaljplan trots att kommunen tidigare beslutat att inte föra fram planen till antagande. Den nu antagna planen innebär att den för området gällande detaljplanen, som fastställts den 21 augusti 1979, ändras. I 5 kap. 11 § PBL finns bestämmelser som inskränker möjligheten att ändra detaljplaner före genomförandetidens utgång. För ifrågavarande plan gick emellertid genomförandetiden ut den 30 juni 1992 (se 17 kap. 4 § i PBL). Mot bakgrund av det anförda kan Nadia K. inte anses ha visat att det vid handläggningen av ärendet förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i detta. - Frågan om detaljplanen strider mot PBL berör en rad bestämmelser i lagen. Enligt 1 kap. 5 § PBL skall både allmänna och enskilda intressen beaktas vid prövning av frågor enligt lagen. Till grund för utformningen av en detaljplan skall ligga dels bestämmelserna i 2 kap. om de allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse, dels bestämmelserna i 3 kap. om krav på placering och utformning av byggnader m.m. I 5 kap. 2 § PBL föreskrivs bl.a. att vid utformningen av en detaljplan skälig hänsyn skall tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande. Vissa av de avvägningar mellan olika intressen som skall göras utgör sådana politiska lämplighetsfrågor som i princip inte omfattas av Regeringsrättens rättsprövning. Övriga föreskrifter är i stor utsträckning allmänt hållna och lämnar myndigheterna en viss handlingsfrihet vid beslutsfattandet. Vad som förekommit i målet kan inte anses utvisa att regeringen vid tillämpningen av dessa föreskrifter felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som enligt det anförda tillkommer regeringen. - Mot bakgrund av vad sålunda har anförts finner Regeringsrätten att regeringens beslut i planärendet inte strider mot någon rättsregel. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd III 1994-11-01, G. Mattsson)