RÅ 1994 not 656
Ansökan av Hasan M., Ifeta M. och deras fyra barn om resning i ärende om uppehållstillstånd
Not 656. Ansökan av Hasan M., Ifeta M. och deras fyra barn om resning i ärende om uppehållstillstånd. - Statens invandrarverk beslöt den 19 februari 1993 att avslå ansökningar från sökandena om uppehållstillstånd m.m. och att avvisa dem med stöd av 4 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529) med förbud att under viss tid återvända till Sverige utan tillstånd av verket. Enligt beslut den 29 augusti 1994 avslog Utlänningsnämnden ett överklagande av sökandena. I sitt beslut anförde nämnden bl.a. att Norrköpings tingsrätt den 23 februari 1994 dömt Hasan M. för misshandel i april 1993 till 40 dagsböter. Till följd härav förelåg enligt nämnden sådana särskilda skäl att inte bevilja uppehållstillstånd som avses i förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden. Det förelåg vidare enligt nämnden inte humanitära eller andra skäl att bevilja sökandena uppehållstillstånd. - Sökandena yrkade att Regeringsrätten skulle bevilja resning i det av Utlänningsnämnden avgjorda ärendet samt förordna att vidare verkställighetsåtgärder inte fick företas. - Till stöd för ansökningen anförde sökandena bl.a. följande. Bakgrunden till det brott, för vilket Hasan M. blivit dömd, var en incident på en flyktingförläggning där han försvarat ett av sina barn mot fysiska övergrepp. Det var väl känt att situationen på överbelagda flyktingförläggningar var spänd och nervös. Incidenter liknande den Hasan M. råkat ut för inträffade i stort sett dagligen. Av tingsrättens dom framgick det också att det förelåg starkt förmildrande omständigheter i ärendet. Familjen M. som helhet hade inte under sin långa tid i Sverige gjort sig skyldig till någon annan förseelse. Skulle någon utvisas var det endast Hasan M. - Regeringsrätten (1994-11-28, Brink, Wadell, Ragnemalm): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Utlänningsnämndens beslut om uppehållstillstånd m.m. enligt utlänningslagen får inte överklagas. Det ankommer därför på nämnden att utforma rättstillämpningen på detta område, i den mån det inte efter överlämnande enligt 7 kap. 11 § samma lag är regeringen som har att pröva ärenden enligt lagen. Resningsinstitutet är ett extraordinärt rättsmedel. Det kan därför inte användas för att åstadkomma en regelmässig överprövning av lagakraftvunna beslut. Resning kan däremot komma i fråga t.ex. om en beslutsfattande myndighet inte uppmärksammat omständigheter av betydelse för beslutsfattandet, om det kommit fram nya väsentliga omständigheter som, om de kunnat beaktas, kunde ha lett till annat beslut eller om det klandrade beslutet inte ligger inom ramen för en rimlig tillämpning av gällande bestämmelser. - I målet har inte framkommit sådana omständigheter som enligt det anförda kan föranleda resning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen. (fd III 1994-11-08, Rundqvist)