RÅ 1994 not 669

Allmän rättshjälp i resningsärende ang. uppehållstillstånd m.m. (avslag)

Not 669. Ansökan av Rabit B. m.fl. om resning i ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 23 november 1993 att avslå en ansökan av Feryale B. och hennes barn Racha B. och Rami B. om uppehållstillstånd m.m. samt att avvisa dem enligt 4 kap. 1 § första stycket 1 och 2 utlänningslagen (1989:529) med förbud att före viss tidpunkt återvända till Sverige utan tillstånd av verket. I beslut den 10 oktober 1994 avslog Utlänningsnämnden Feryale B:s och barnens överklagande. I samma beslut avslogs en till nämnden överlämnad ansökan av hennes man Rabit B. om uppehållstillstånd m.m. samt beslöts att avvisa honom med stöd av 4 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen. Nämnden förbjöd familjen B. att under en tid av två år från nämndens beslut återvända till Sverige utan tillstånd av Invandrarverket. Som skäl anfördes bl.a. följande. Nämnden fann att familjen B. inte var att anse som flyktingar enligt 3 kap. 2 § utlänningslagen. Inte heller ansågs sådana omständigheter som avses i 3 kap. 1 § 3 samma lag föreligga. Nämnden fann vidare att familjen B. i och för sig omfattades av förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden. Mot bakgrund av att familjen B. inte åberopat sådana skäl som avses i 3 kap. 1 § utlänningslagen fann nämnden att familjens asylansökan fick anses vara ogrundad. Det förelåg således enligt nämnden särskilda skäl att inte bevilja familjen B. uppehållstillstånd enligt nämnda förordning. Inte heller i övrigt fann nämnden skäl att bevilja familjen B. uppehållstillstånd i Sverige. - Rabit B., Feryale B. och barnen yrkade att Regeringsrätten skulle bevilja resning i det av Utlänningsnämnden avgjorda ärendet samt besluta om inhibition av vidare verkställighetsåtgärder. De yrkade också att Regeringsrätten skulle bevilja dem allmän rättshjälp. Till stöd för ansökningen anförde de att Utlänningsnämndens beslut måste anses uppenbart stridande mot lag. Familjen hade ansökt om asyl och anfört att de i hemlandet riskerade att utsättas för förföljelse på grund av tillhörighet till viss samhällsgrupp och på grund av sin religiösa uppfattning. De måste därför anses ha grund för sin ansökan. Vidare gjordes gällande att Utlänningsnämndens beslut avseende Rabit B. stred mot artikel 13 i Europakonventionen eftersom han fått sin sak prövad bara i en instans och avgörandet gått honom emot. - Regeringsrätten (1994-12-06, Wahlgren, Swartling, Rundqvist): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Utlänningsnämndens tolkning och tillämpning av förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden har inte innefattat någon sådan uppenbart oriktig rättstillämpning som kan föranleda resning. Inte heller i övrigt har någon grund för resning visats föreligga. - Skäl att bevilja sökandena allmän rättshjälp föreligger inte. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen om resning och yrkandet om allmän rättshjälp. (fd I 1994-11-16, Hartzell)

*REGI

*INST