RÅ 1994 not 673

Lagenligheten (kyrkokamrer utsedd till arbetsledare för kyrkomusiker)

Not 673. Överklagande av Kyrkostyrelsen i Laholms kyrkliga samfällighet och av Gunnar N. ang. kyrkokommunala besvär. - Kyrkofullmäktige i Laholms kyrliga samfällighet (1990-08-21) beslutade att fastställa

reglemente för kyrkomuskaliska verksamheten, med två heltidstjänster som organist och en deltidstjänst som kantor, samt beslutade vidare att närmast kyrkokameral arbetsledare skulle vara kyrkokamreren. - I besvär yrkade Sven M. att beslutet att utse kyrkokamreren till arbetsledare skulle upphävas. - Kyrkostyrelsen i Laholms kyrliga samfällighet motsatte sig bifall till besvären, medan stiftstyrelsen i ett av kammarrätten inhämtat yttrande tillstyrkte bifall. - Kammarrätten i Göteborg (1991-12-09, Kärrström, Svensson, Henriksson och särskilda ledamöterna Thuresson och Sjunnesson): Av 13 kap. 1 § församlingslagen (1988:180) framgår att kyrkofullmäktiges beslut är olagligt bl.a. om det står i strid mot lag eller annan författning eller om beslutet på annat sätt överskrider kyrkofullmäktiges befogenhet. Fråga i målet är om kyrkofullmäktiges beslut om reglemente för kyrkomusikalisk verksamhet, innefattande beslut att kyrkokamrern skall vara arbetsledare för kyrkomusikerna, är olagligt i något av nämnda hänseenden. - Bestämmelser om den kyrkomusikaliska verksamheten i svenska kyrkan finns i lagen (1989:8) om kyrkomusiken i svenska kyrkan. I 3 § denna lag stadgas att det i den kyrkomusikaliska verksamheten ingår bl.a. orgelspel vid gudstjänster och övriga kyrkliga handlingar enligt den ordning som gäller för svenska kyrkan, främjande av kyrkosången, fri musikundervisning samt vård av församlingens orglar. Enligt 13 § skall församlingsdelegerade eller kyrkofullmäktige fastställa ett reglemente för den kyrkomusikaliska verksamheten. Av reglementet skall framgå hur de uppgifter som anges i 3 § nyss nämnda lag skall tillgodoses. Utförs sådana uppgifter av flera skall reglementet ange hur uppgifterna är fördelade mellan dem. I 14 § stadgas att innan reglementet fastställs skall yttrande inhämtas från församlingarna i pastoratet och domkapitlet. Av domkapitlets yttrande skall särskilt framgå huruvida förslaget till reglemente står i överensstämmelse med vad som har bestämts om gudstjänster i församlingen. - I förarbetena till lagen om kyrkomusik i svenska kyrkan (prop. 1987/88:144 s. 34-35) uttalas bl.a. följande. Det är lämpligt att det för varje pastorat finns ett reglemente för den kyrkomusikaliska verksamheten. Ett sådant reglemente bör utvisa hur de obligatoriska uppgifterna skall tillgodoses. En föreskrift om detta kan bidra till att ge stadga åt organisationen av den kyrkomusikaliska verksamheten i pastoratet och klargöra arbets- och ansvarsfördelningen mellan kyrkomusikerna. I ett sådant reglemente kan också meddelas de närmare föreskrifter som kan behövas angående arbetsledningen. Reglementet bör ges en sådan utformning att det framgår hur gudstjänstlivets behov skall tillgodoses. I detta sammanhang bör frågan om det behövs särskilda föreskrifter om tillsynen över den kyrkmusikaliska verksamheten beröras. Utredningen har i sitt lagförslag tagit med bestämmelser som i huvudsak motsvarar föreskriften i 4 § kyrkomusikerförordningen om domkapitlens allmänna inseende över verksamheten och den närmare tillsyn som tillkommer kyrkorådet och kyrkoherden. Med stöd av bl.a. denna bestämmelse anses arbetsledningen när det gäller den kyrkomusikaliska verksamheten tillkomma kyrkoherden. På kyrkomötets uppdrag arbetar för närvarande en inomkyrklig utredning med frågorna om ansvarsfördelningen i församlingen. Resultatet av utredningens arbete bör avvaktas innan ställning tas till frågan om arbetsledningen i församling och pastorat närmare skall regleras. 1982 års kyrkokommitte redovisade en preliminär ståndpunkt i sin rapport (SOU 1985:1) Församlingar i samverkan. Där uttalade kommitten bl.a. att det är rimligt att pastoratets organ beslutar om vem eller vilka som skall utöva den faktiska arbetsledningen inom skilda områden samt att kyrkoherden under alla förhållanden bör vara arbetsledare för det rent församlingsvårdande arbetet liksom också för den personal som arbetar i och i anslutning till församlingsvård och gudstjänst. Föredraganden delar denna uppfattning, som också sägs vinna stöd i den alltjämt gällande kyrkolagen. Av förslaget att pastoratet skall ha ansvar för den kyrkomusikaliska verksamheten följer enligt föredraganden att det är pastoratskyrkorådet som skall leda verksamheten. Vem som skall utöva den faktiska arbetsledningen på området bör anges i det reglemente som pastoratet enligt förslaget i det föregående skall besluta om. Någon särskild lagbestämmelse med det innehåll som utredningen har föreslagit anser föredraganden därför inte nödvändig. - Den i propositionen omnämnda utredningen "Ansvarsfördelningen i församlingen" har, såsom framgår av stiftsstyrelsens yttrande, hittills endast avgivit ett betänkande och har däri inte uttalat sig särskilt beträffande arbetsledarskapet för kyrkomusikerna. - Kammarrätten gör följande bedömning. Domkapitlet, som enligt 14 § lagen om kyrkomusiken i svenska kyrkan har att uttala sig om förslaget till reglemente för kyrkomusiker är anpassat till den gudstjänstordning som gäller i resp. kommun, har i sitt yttrande till kyrkofullmäktige enligt nämnda lagrum uttalat att det är oacceptabelt att kyrkokamrern är arbetsledare för kyrkomusikerna. Domkapitlet anförde till stöd för sin inställning att de senare med sin centrala arbetsuppgift i gudstjänsten och församlingslivet stod i omedelbar relation till pastors huvudansvar för gudstjänstlivet i pastoratet. Av inomkyrkliga kungörelser (SKFS 1986:2 och SKFS 1986:3) framgår att kyrkomusiken skall väljas i samråd mellan tjänstgörande präst och kyrkomusiker. I SOU 1985:1 Församlingar i samverkan uttalas att kyrkoherden bör vara arbetsledare för det rent församlingsvårdande arbetet liksom också för den personal som arbetar i och i anslutning till församlingsvård och gudstjänst. Kyrkomusikerna får anses höra till nyssnämnda personalkategori. Departementschefen anslöt sig till denna ståndpunkt, vilken även ansågs vinna stöd i den alltjämt gällande kyrkolagen. Mot bakgrund av det anförda finner kammarrätten att kyrkofullmäktige genom sitt beslut att kyrkokamrern skall vara arbetsledare över kyrkomusikerna har överskridit sin befogenhet. Beslutet om fastställande av reglemente för den kyrkomusikaliska verksamheten är därför olagligt till den del det innebär att kyrkokamrern skall vara arbetsledare för kyrkomusikerna. Beslutet bör därför upphävas i denna del. Det ankommer emellertid inte på kammarrätten att, på sätt Sven M. yrkat, beordra samfälligheten att kalla till nytt sammanträde. - Kammarrätten upphäver det överklagade beslutet om fastställande av reglemente för den kyrkomusikaliska verksamheten till den del det innebär att kyrkokamrern skall vara arbetsledare för kyrkomusikerna. - I Regeringsrätten yrkade kyrkostyrelsen och Gunnar N. att kammarrättens dom skulle upphävas och att kyrkofullmäktiges beslut skulle fastställas. - Sven M. fick del av besvärsskrivelserna men yttrade sig inte. - Svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund avgav yttranden. - Regeringsrätten (1994-12-07, Björne, Dahlman, Berglöf, Werner, Lavin): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Lagen (1989:8) om kyrkomusiken i svenska kyrkan, som gällde då kyrkofullmäktige fattade sitt överklagade beslut, innehåller bl.a. följande bestämmelser. Pastoraten skall svara för den kyrkomusikaliska verksamheten (2 §). I den kyrkomusikaliska verksamheten ingår bl.a. 1. orgelspel vid gudstjänster och övriga kyrkliga handlingar enligt den ordning som gäller för svenska kyrkan, 2. främjande av kyrkosången, 3. fri musikundervisning med inriktning på kyrkans musikverksamhet samt 4. vård av de orglar som finns hos församlingarna (3 §). För sådan verksamhet som anges i 3 § skall pastoratet förordna en eller flera kyrkomusiker (4 § första stycket). Tjänster som kyrkomusiker i ett pastorat är tjänster som organist eller kantor (5 §). Församlingsdelegerade eller kyrkofullmäktige skall fastställa ett reglemente för den kyrkomusikaliska verksamheten. Av reglementet skall framgå hur de uppgifter som anges i 3 § skall tillgodoses. Utförs sådana uppgifter av flera, skall reglementet ange hur uppgifterna är fördelade mellan dem (13 §). - Kyrkolagen (1992:300), som med verkan i huvudsak från och med den 1 januari 1993 har trätt i stället för lagen om kyrkomusiken i svenska kyrkan, har i nu aktuella delar samma innehåll som den äldre lagen. - I motiven till lagen om kyrkomusiken i svenska kyrkan (prop. 1987/88:144 s. 34-35) framhöll föredragande statsråd det nära samband som råder mellan kyrkomusikernas och prästernas uppgifter och tjänstgöring. Han framhöll vidare lämpligheten i att det för varje pastorat skall finnas ett reglemente för den kyrkomusikaliska verksamheten. I fråga om tillsynen över den musikaliska verksamheten anförde statsrådet bl.a. följande: "Utredningen har i sitt lagförslag tagit med bestämmelser som i huvudsak motsvarar föreskrifter i 4 § kyrkomusikerförordningen om domkapitlens allmänna inseende över verksamheten och den närmare tillsyn som tillkommer kyrkorådet och kyrkoherden. Med stöd av bl.a denna bestämmelse anses arbetsledningen när det gäller den kyrkomusikaliska verksamheten tillkomma kyrkoherden. - På kyrkomötets uppdrag arbetar f.n en inomkyrklig utredning med frågorna om ansvarsfördelningen i församlingen. Resultatet av utredningens arbete bör enligt min mening avvaktas innan ställning tas till frågan om arbetsledningen i församling och pastorat närmare skall regleras. Jag vill dock erinra om att 1982 års kyrkokommitte redovisade en preliminär ståndpunkt i sin rapport (SOU 1985:1) Församlingar i samverkan. Där uttalade kommitten bl.a att det är rimligt att pastoratets organ beslutar om vem eller vilka som skall utöva den faktiska arbetsledningen inom skilda områden samt att kyrkoherden under alla förhållanden bör vara arbetsledare för det rent församlingsvårdande arbetet liksom också för den personal som arbetar i och i anslutning till församlingsvård och gudstjänst. Jag delar denna uppfattning, som också finner stöd i den alltjämt gällande kyrkolagen. Av mitt förslag att pastoratet skall ha ansvaret för den kyrkomusikaliska verksamheten följer att det är pastoratskyrkorådet som skall leda verksamheten. Vem som skall utöva den faktiska arbetsledningen på området bör anges i det reglemente som pastoratet enligt mitt förslag i det föregående skall besluta om. Någon särskild lagbestämmelse med det innehåll som utredningen har föreslagit anser jag därför inte nödvändig." - Kyrkofullmäktige i Laholms kyrkliga samfällighet fastställde enligt beslut den 21 augusti 1990 reglemente för den kyrkomusikaliska verksamheten. Härvid bestämdes att kyrkokamreren var närmaste kyrkokamerala arbetsledare för kyrkomusikerna. - Frågan i målet är om beslutet såvitt gäller arbetsledningen för kyrkomusikerna strider mot lag eller annan författning eller om beslutet på annat sätt överskrider kyrkofullmäktiges befogenhet (13 kap. 1 § församlingslagen, 1988:180). - Av redogörelsen för gällande bestämmelser framgår att kyrkofullmäktige fastställer reglemente för den kyrkomusikaliska verksamheten och att frågor om arbetsledning för kyrkomusikerna härvid kan beröras. Några föreskrifter om reglementets innehåll i nu aktuellt hänseende har inte givits. I lagmotiven framhålls det nära sambandet mellan kyrkomusiken och gudstjänstverksamheten för vilken kyrkoherden eller annan präst har ansvaret. - Regeringsrätten konstaterar att kyrkofullmäktiges beslut såvitt gäller arbetsledning för kyrkomusikerna inte avser hela deras verksamhet utan är begränsad till den "kyrkokamerala" delen. Även om den närmare innebörden av denna bestämning kan synas oklar är uppenbart att den inte omfattar den musikaliska verksamheten vid gudstjänster. Beslutet kommer därmed inte heller i konflikt med kyrkoherdes eller annan prästs ansvar för den musik som har samband med gudstjänstverksamheten, se t.ex. kyrklig kungörelse (1986:2) om antagande av ny psalmbok för svenska kyrkan. - Med hänsyn till det anförda finner Regeringsrätten att kyrkofullmäktiges beslut inte strider mot lag eller annan författning eller på annat sätt överskrider kyrkofullmäktiges befogenhet. Besvären skall därför bifallas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten bifaller besvären och upphäver kammarrättens dom. (fd II 1994-11-11, Larsson)

*REGI

*INST