RÅ 1994 not 675
Allmän rättshjälp i ärende ang. uppehållstillstånd m.m. (avslag)
Not 675. Ansökan av Ismael R. G. m.fl. om resning i ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Ismael R. G. och sonen Carlos Andres reste in i Sverige den 24 september 1992 och ansökte om asyl den 12 oktober samma år. Hans hustru Maria Deyanira P. L. samt barnen Johana Andrea och John Fredy reste in i Sverige den 28 februari 1993 och ansökte om asyl den 4 mars 1993. Genom beslut den 26 november 1993 avslog Statens invandrarverk deras ansökningar om uppehållstillstånd m.m. samt avvisade dem enligt 4 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529) och förbjöd dem att inom en tid av två år från beslutet återvända till Sverige utan tillstånd av verket. Utlänningsnämnden avslog i beslut den 7 november 1994 deras överklagande samt avvisade ett överklagande i fråga om flyktingförklaring. Samtidigt förbjöds familjen att under en tid av två år från dagen för Utlänningsnämndens beslut återvända till Sverige utan tillstånd av Invandrarverket. Utlänningsnämnden avslog genom beslut den 28 november 1994 en ny ansökan om uppehållstillstånd. - Familjen ansökte om resning i det av Utlänningsnämnden den 7 november 1994 avgjorda ärendet. De yrkade att Utlänningsnämndens beslut skulle undanröjas och ärendet återförvisas till nämnden. Vidare yrkade de inhibition samt ansökte om allmän rättshjälp. - De anförde bl.a. följande. Utlänningsnämndens rättstillämpning stred uppenbart mot lag. Nämndens påstående att familjen kunde lösa säkerhetssituationen genom omflyttning inom Colombia var endast spekulationer. Släktingar till Ismael R. G., med problem liknande sökandenas, mördades när de återvände till Colombia efter att ha vistats sex år som flyktingar på Aruba. Utlänningsnämnden hade vidare felaktigt och godtyckligt tillämpat förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden när den i beslutet anfört att det förelåg särskilda skäl som avsågs i förordningen eftersom större delen av kärnfamiljen hade ansökt om asyl efter den 1 januari 1993. - Regeringsrätten (1994-12-07, Dahlman, Werner, Lindstam): Skälen för Regeringsrättens avgörande. I den typ av utlänningsärenden varom nu är fråga ankommer det i första hand på Utlänningsnämnden att utforma rättstillämpningen (se prop. 1991/92:30 s. 22-24). Av resningsförfarandets karaktär av extraordinärt rättsmedel följer att grund för resning inte kan anses föreligga med mindre det i resningsmålet antingen framkommer omständigheter som ändrar totalbilden i sådan omfattning att en omprövning av ärendet är motiverad eller det annars framgår att nämnden vid sin tillämpning av gällande bestämmelser i det enskilda fallet gått klart utöver vad som med hänsyn till omständigheterna framstår som rimligt. Utan en sådan restriktivitet vid tillämpningen av resningsinstitutet skulle detta komma att framstå som en överprövning av nära nog ordinär karaktär. - Regeringsrätten finner att det i sak inte har framkommit några avgörande nya omständigheter i resningsmålet. Inte heller innefattar Utlänningsnämndens tillämpning av förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden någon sådan brist som enligt det anförda bör medföra resning. På grund av vad sålunda anförts skall ansökningen avslås. - Skäl att bevilja sökandena allmän rättshjälp i resningsmålet föreligger inte. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningarna om resning och om allmän rättshjälp. (fd II 1994-12-07, G. Mattsson)