RÅ 1994 not 690

Not 690. Ansökan av Melija K. m.fl. om resning i ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk avslog genom beslut den 6 juni 1991 en ansökan av Melija K. om uppehållstillstånd m.m. samt beslutade att avvisa henne enligt 4 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529) med förbud att under viss tid återvända till Sverige utan tillstånd av verket. I beslut den 27 oktober 1994 avslog Utlänningsnämnden ett överklagande av Melija K. I samma beslut avvisade nämnden Melija K:s och hennes man Mustafa K:s son Mergim K. med förbud att återvända till Sverige under viss angiven tid utan tillstånd av Invandrarverket. Utlänningsnämnden beslutade vidare samma dag att avslå en ansökan av Mustafa K. om uppehållstillstånd m.m. samt att avvisa honom med förbud att under viss tid återvända till Sverige utan tillstånd av Invandrarverket. Utlänningsnämnden fann att sökandena i och för sig omfattades av förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden. Med hänsyn till att Mustafa K. till stöd för sin asylansökan gett in en dom, som efter utredning visat sig vara falsk, samt därefter begärt upprepade anstånd för att styrka domens äkthet, ansåg nämnden att handläggningstiden och därmed sökandenas vistelse i Sverige till följd av sökandenas egna åtgärder förlängts och att detta berodde på att domen åberopats i ärendet. Sådana särskilda skäl som talade mot att uppehållstillstånd beviljades enligt förordningen ansågs därför föreligga. - Mustafa K., Melija K. och barnet yrkade att Regeringsrätten skulle bevilja resning i det av Utlänningsnämnden avgjorda ärendet samt förordna att vidare verkställighetsåtgärder inte fick ske. - Till stöd för ansökningen anförde de bl.a. följande. Utlänningsnämndens beslut grundade sig på en felaktig tolkning av förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden. I ett annat ärende i Utlänningsnämnden var juristerna skiljaktiga och ifrågasatte bl.a. om den omständigheten att klaganden lämnat oriktiga uppgifter till stöd för sin talan samt presenterat handlingar vilka efter utredning befunnits inte autentiska eller vars äkthet i vart fall av nämnden starkt ifrågasatts, skulle tillmätas avgörande betydelse för det fall att handläggningstiden och därmed den asylsökandes vistelsetid härigenom förlängts. - Regeringsrätten (1994-12-14, Dahlman, Werner, Lindstam): Sökandena har inte anfört någon omständighet som utgör skäl för resning. - Regeringsrätten avslår ansökningen. (fd II 1994-12-06, Laestander)

*REGI

*INST