RÅ 1994 not 705

Not 705. Ansökan av Nasuf B. om resning i ett ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 8 februari 1994 att avslå en ansökan från Nasuf B. om uppehållstillstånd m.m. samt avvisade honom enligt 4 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529) med förbud att inom viss tid återvända till Sverige utan tillstånd av verket samt förordnade vidare bl.a. att verkställighet skulle ske till hemlandet. I beslut den 17 oktober 1994 avslog Utlänningsnämnden Nasuf B:s överklagande av verkets beslut. - I ansökningen yrkade Nasuf B. att resning skulle beviljas i det av Utlänningsnämnden avgjorda ärendet. Han yrkade även att vidare verkställighetsåtgärder skulle inhiberas samt att allmän rättshjälp skulle beviljas honom. - Till stöd för ansökningen anfördes i huvudsak följande. Nasuf B. hade rest in i Sverige den 11 augusti 1992 och då sökt asyl här. Han hade den 1 januari 1993 varit under 18 år. Idag var han 19 år och således myndig. Det var genom praxis fastlagt att det var förhållandena sådana de såg ut då fråga om verkställighet uppkom som var avgörande för hur grunden för tillståndsfrågan skulle bedömas. Fråga om verkställighet i detta ärende kunde tidigast sägas ha uppkommit i samband med att Utlänningsnämnden hade expedierat sitt slutliga beslut, det vill säga den 17 oktober 1994. Nasuf B. hade då varit myndig. Det kunde med anledning härav inte komma ifråga att betrakta honom som en del av den forna kärnfamilj, vilken han hade tillhört då han var omyndig. I följd härav kunde det alltså inte anses föreligga sådana särskilda skäl på grund av familjeanknytning till hemlandet som Utlänningsnämnden påstått. Nasuf B. omfattades därför av förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden, vilket innebar att grund för att bevilja honom uppehållstillstånd i riket förelåg. Det var dessutom okänt var hans föräldrar fanns. Det borde därför inte ens om anknytningen mellan honom och hans föräldrar bedömdes större än anknytningen till Sverige kunna komma ifråga att verkställa avvisningsbeslutet. - I en till Regeringsrätten ingiven kostnadsräkning yrkade jur. kand. Martin L. ersättning för sitt i målet i Regeringsrätten nedlagda arbete. -Regeringsrätten (1994-12-21, Björne, Werner, Baekkevold): Nasuf B. har inte visat att det föreligger skäl för resning. - Skäl att bevilja allmän rättshjälp i målet föreligger inte. Förutsättningar föreligger därmed inte heller att bifalla Martin L:s ersättningsyrkande. - Regeringsrätten avslår såväl resningsansökningen som ansökningen om allmän rättshjälp och Martin L:s yrkande om ersättning. (fd II 1994-12-01, Grip)

*REGI

*INST