RÅ 1994 not 710
Ansökan av May S. om resning i ett ärende ang. uppehållstillstånd m.m
Not 710. Ansökan av May S. om resning i ett ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 27 april 1994 att avslå en ansökan av May S. om uppehållstillstånd och arbetstillstånd. - I ansökningen yrkade May S. att hon skulle beviljas resning samt att Regeringsrätten återförvisade hennes ansökan om permanent uppehållstillstånd till Statens invandrarverk för förnyad prövning, alternativt själv beslutade att bevilja henne permanent uppehållstillstånd. - Till stöd för sin talan anförde May S. i huvudsak följande. Statens invandrarverk hade i beslutet den 27 april 1994 avslagit hennes ansökan om uppehållstillstånd då verket ansett att hon inte omfattades av familjeåterföreningsreglerna eftersom, enligt verkets uppfattning, de biologiska föräldrarna hade den legala vårdnaden om henne. Hon hade den 3 december 1992 adopterats av den libanesiska medborgaren Ferial E., som hade permanent uppehållstillstånd i Sverige. Adoptionen var laglig och klar enligt libanesisk rätt. Invandrarverket hade uppenbart fattat ett beslut som stred mot gällande lagstiftning när man avslagit hennes ansökan om uppehållstillstånd med motiveringen att Ferial E. inte hade vårdnaden om henne. Invandrarverket kunde inte lagligen pröva och hade inte heller prövat huruvida adoptionen av henne var laglig eller inte. Det förelåg således grund för resning på grund av att rättstillämpningen uppenbart stred mot lag. Eftersom hon hade en nära anhörig, sin adoptivmor, i Sverige hade hon rätt till uppehållstillstånd i Sverige enligt 2 kap. 4 § utlänningslagen. - Statens invandrarverk anförde i yttrande över resningsansökningen bl.a. följande. Såvitt framgick av handlingarna i ärendet angående uppehållstillstånd fanns inget beslut om adoption av behörig libanesisk myndighet. Likaså saknades uppgift om adoptionen registrerats i Libanons civilregister. Handlingarna från Syrisk Ortodoxa kyrkan i Beirut kunde inte ensamma utgöra grund för slutsatsen att adoptionen var lagligen genomförd i enlighet med reglerna i Libanon. Mot denna bakgrund ansåg Invandrarverket det inte tillräckligt klarlagt att adoptionen genomförts på sådant sätt att denna skulle äga giltighet i Sverige. Skäl saknades därför att bevilja uppehållstillstånd. Därutöver borde framhållas att lagtexten i 2 kap. 4 § utlänningslagen lämnade utrymme för Invandrarverket att göra en diskretionär prövning av en ansökan om uppehållstillstånd. En ansökan om uppehållstillstånd skulle därför kunna komma att avslås även om Invandrarverket i och för sig ansåg adoptionen gällande i Sverige. -Regeringsrätten (1994-12-22, Dahlman, Werner, Ragnemalm): May S. har inte visat att det föreligger skäl för resning. - Regeringsrätten avslår ansökningen om resning. (fd II 1994-11-22, Sundberg)