RÅ 1994 not 73

Not 73. Ansökan av Naim A. om resning i ärende om

uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 1 februari 1993 att avslå en ansökan från Naim A. om uppehållstillstånd m.m. samt att avvisa honom enligt 4 kap. 1 § första stycket 2. utlänningslagen (1989:529). I beslut den 29 september 1993 avslog Utlänningsnämnden Naim A:s överklagande av Invandrarverkets beslut. Därvid prövade nämnden bl.a. vilken anknytning till Sverige som Naim A. erhållit genom sitt samboende med en svensk kvinna. - Naim A. yrkade att Regeringsrätten skulle bevilja honom resning i det av Utlänningsnämnden avgjorda ärendet. - Till stöd för ansökningen anförde Naim A. bl.a. följande. Han reste in i Sverige den 30 mars 1992. Strax efter ankomsten träffade han en svensk kvinna, Maria G., som han sedan sommaren 1992 tidvis bodde hos. Den 20 augusti flyttade han från Invandrarverkets förläggning till Maria G. och hennes tre barn i Asarum och den 20 januari 1993 förlovade de sig. När Utlänningsnämnden avgjorde ärendet hade de alltså

sammanbott mer än 13 månader och varit förlovade i 8. Det hade emellertid först nu efter Utlänningsnämndens beslut framkommit att nämnden grundat sitt beslut på felaktiga basfakta. Nämnden hade uppenbarligen erhållit motstridiga uppgifter avseende från vilket datum han och Maria G. varit sammanboende. Hans offentliga biträde i ärendet hade i inlaga den 11 januari 1993 till Invandrarverket uppgivit att han och Maria G. varit sammanboende sedan sex månader tillbaka. Nämnden hade emellertid härefter vid

telefonkontakt med verkets förläggning i Asarum erhållit den felaktiga upplysningen att han "flyttat ut från förläggningen 930616" och dessförinnan varit "faktiskt boende på förläggningen". Sistnämnda tjänsteanteckning hos Utlänningsnämnden hade delgivits det offentliga biträdet som dock i yttrande till nämnden helt oförklarligt och utan hans och Maria G:s kännedom varken dementerat eller tillrättalagt den felaktiga uppgiften. Nämnden hade härvid valt att utgå från sistnämnda felaktiga tidsuppgift. Det skulle påpekas att det av tjänsteanteckningen inte framgick vilken person på förläggningen som lämnat den felaktiga upplysningen. Det hade inte heller senare gått att få besked från förläggningen vem Utlänningsnämnden talat med i saken. Att nämnden inte kunde namnge vem som lämnat upplysningen var anmärkningsvärt och har omöjliggjort för honom och Maria G. att noggrannare kontrollera de bakomliggande orsakerna. Oavsett vem eller vad som var orsak till att ovannämnda felaktiga uppgift hade lämnats till Utlänningsnämnden kunde konstateras att uppgiften som sådan varit av avgörande betydelse för ärendets utgång. Enligt den praxis som tillämpas vid Invandrarverket och Utlänningsnämnden i dylika ärenden beviljades regelmässigt den sökande uppehållstillstånd i Sverige av anknytningsskäl, om denne vid ärendets avgörande hade sammanbott med en svensk kvinna i ett stabilt och varaktigt förhållande under mer än ett år. Eftersom han och Maria G. sammanbott mer än 13 månader borde han, när nämnden

beslutade i ärendet, ha erhållit uppehållstillstånd på

grund av sin starka anknytning till Sverige, Maria G. och hennes tre barn. - Naim A. ingav ett av chefen för

Invandrarverkets förläggning i Asarum utfärdat intyg, vari uppgavs att Naim A. var inskriven på förläggningen den 4 juni 1992 - den 16 juni 1993 och att han den 20 augusti 1992 - den 16 juni 1993 stadigvarande bodde hos Maria G. i Asarum. - Regeringsrätten (1994-02-10, Björne, Tottie, Dahlman): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Naim A. har hos såväl Invandrarverket som Utlänningsnämnden med instämmande av Maria G. lämnat uppgifter om deras samboende och om varaktigheten därav. Av handlingarna framgår vidare att Naim A., sedan uppgift erhållits från förläggningen i Asarum att han varit inskriven där till den 16 juni 1993, beretts tillfälle att bemöta det samtidigt framförda

påståendet att han fram till den dagen också varaktigt bott på förläggningen. Beskaffenheten av hans anknytning till Sverige genom samboförhållandet har alltså prövats i

avvisningsärendet. Den ytterligare utredning Naim A. nu åberopar hade han kunnat förebringa vid ärendets

handläggning hos nämnden. Att hans ombud må ha varit

försumlig innefattar inte giltig ursäkt för att så ej

skett. Skäl för resning har därför inte visats föreligga. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår

ansökningen. (fd III 1994-02-01, Hallner)

*REGI

*INST