RÅ 1994 not 730

Not 730. Ansökan av Yakob Y. m.fl. om resning i ett ärende om uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 26 februari 1993 att avslå ansökningar från Yakob Y. m.fl. om uppehållstillstånd m.m. och att avvisa dem enligt 4 kap. 1 § första stycket 1 och 2 utlänningslagen (1989:529) med förbud att återvända till Sverige före viss tidpunkt utan tillstånd av verket. Sedan sökandena överklagat verkets beslut avslog Utlänningsnämnden genom beslut den 3 augusti 1993 överklagandena. I sitt beslut fann nämnden att sökandena inte var att betrakta som flyktingar enligt 3 kap. 2 § utlänningslagen, att det inte förelåg sådana skäl som avsågs i 3 kap. 1 § 3 samma lag och att det inte heller i övrigt fanns skäl att bevilja dem uppehållstillstånd. Invandrarverket beslutade den 25 oktober 1993 att avslå förnyade ansökningar från sökandena om uppehållstillstånd och om att inställa verkställigheten. Sedan sökandena hade givit in ytterligare förnyade ansökningar beslutade verket den 12 november 1993 att tills vidare inställa verkställigheten i avvaktan på utredning. Invandrarverket beslutade den 16 november 1993 att avslå de förnyade ansökningarna och att upphäva beslutet om att inställa verkställigheten. Avvisningen av Yakob Y. och Ranja Y. verkställdes den 16 november 1993. Invandrarverket beslutade den 7 februari 1994 att avslå förnyade ansökningar från de kvarvarande sökandena. Sedan de givit in ytterligare ansökningar beslutade verket den 18 april 1994 att tills vidare inställa verkställigheten. Invandrarverket beslutade den 4 oktober 1994 att avslå de förnyade ansökningarna och att upphäva beslutet om att inställa verkställigheten. I sitt beslut fann verket att sökandena i och för sig omfattades av förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden men att det förelåg särskilda skäl att inte bevilja dem uppehållstillstånd enligt nämnda förordning, eftersom de inte hade kunnat styrka sina identiteter på något sätt. Sedan alla sökandena, även de vars avvisningar hade verkställts, givit in ytterligare ansökningar beslutade Utlänningsnämnden den 24 oktober 1994 att avslå ansökningarna. - I ansökningen yrkade sökandena att Regeringsrätten skulle bevilja resning i de av Invandrarverket och Utlänningsnämnden avgjorda ärendena och förordna att vidare verkställighetsåtgärder inte fick ske. De ansökte vidare om rättshjälp genom offentligt biträde. - Till stöd för resningsansökningen anförde sökandena i huvudsak följande. Invandrarverket hade i sitt beslut den 4 oktober 1994 anfört att de inte "på något sätt" kunnat styrka sina identiteter och att det därmed förelåg särskilda skäl att inte bevilja dem uppehållstillstånd enligt förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden. Verket hade vidare som skäl för avslag anfört att Yakob Y. och Adiba I. tidigare hade rest in i Sverige under annan identitet och att de omedelbart direktavvisats till Tyskland, varifrån de kommit. Denna uppgift kände de inte till och de hade inte heller beretts tillfälle att yttra sig över den. Av ordalydelsen "på något sätt" hade de dragit slutsatsen att bevisbördan för deras del inte var betungande utan att de skulle påvisa identiteten för en eller flera av familjemedlemmarna. Yakob Y. hade för sin del bedyrat sin identitet. Han hade bl.a. hänvisat till två i Sverige boende systrar men detta bevis fann Utlänningsnämnden inte nödvändigt att upptaga till prövning med hänvisning till att ärendet kunde avgöras på föreliggande material. Till grund för sin bedömning hade myndigheterna med all sannolikhet lagt ett protokoll från den 16 oktober 1992 över asylförhör. Av protokollet framgick att Yakob Y. "....saknar varje form av identitetshandling". Det framgick emellertid av polismyndighetens upptagna ansökan om asyl att han uppvisat en handling, som betecknats som ett körkort. Denna handling hade han haft i sin ägo under hela sin vistelse i Sverige. Det var fråga om en syrisk militär ID-handling och han hade visat upp den i samband med att han ansökt om asyl. Det i ansökan angivna numret på handlingen var snarlikt det som återfanns på handlingens nedre högra sida. Av handlingen framgick även tydligt hans namn, födelseår och militära identifikationsnummer. Invandrarverket hade begått grova handläggningsfel i ärendena angående ny ansökan om uppehållstillstånd dels genom att förbise eller åsidosätta uppgiften om "körkort" i ansökan om asyl och dels genom att underlåta att kommunicera och bereda dem tillfälle att yttra sig över uppgiften om att de rest in i Sverige under annan identitet. Det borde därför anses föreligga grund för resning. -Regeringsrätten (1994-12-28, Björne, Berglöf, Lindstam): Regeringsrätten finner att det i sak inte har framkommit några avgörande nya omständigheter i resningsmålet. Inte heller har Utlänningsnämnden eller Invandrarverket tillämpat bestämmelserna i utlänningslagen eller i förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden på sådant sätt att det föreligger skäl för resning. - Rättshjälp genom offentligt biträde kan inte beviljas i resningsärende (se RÅ 1982 2:6). - Regeringsrätten avslår såväl ansökningen om resning som ansökningen om rättshjälp genom offentligt biträde. (fd II 1994-12-19, Karlsson)

*REGI

*INST