RÅ 1994 not 82
Not 82. Ansökan av Aydin N. om resning i ärende ang.
uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade
den 5 februari 1993 att avslå en ansökan från Aydin N. om
uppehållstillstånd m.m. samt att avvisa honom enligt 4 kap.
1 § första stycket 2. utlänningslagen (1989:529) med förbud
att före viss tidpunkt återvända till Sverige utan
tillstånd av verket. I beslut den 23 september 1993 avslog
Utlänningsnämnden hans överklagande av detta beslut.
Invandrarverket avslog den 4 oktober 1993 en ansökan om
uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § tredje stycket
utlänningslagen. - Aydin N. ansökte om resning i det av
Utlänningsnämnden avgjorda ärendet. Han yrkade också att
Regeringsrätten skulle förordna att vidare
verkställighetsåtgärder inte fick företas. - Till stöd för
ansökningen anförde han i huvudsak följande. Han ingick den
24 februari 1993 äktenskap med en i Sverige bosatt syriansk
kvinna. Makarna väntade nu barn, vilket skulle födas i
februari månad 1994. Han hade hos Utlänningsnämnden
åberopat äktenskapet men inte hustruns graviditet. Om han
hade åberopat detta hos nämnden hade han beviljats
uppehållstillstånd. - Regeringsrätten förordnade den 10
november 1993 att Utlänningsnämnden skulle avge yttrande i
målet. Regeringsrätten förordnade också att vidare åtgärder
för verkställighet av den beslutade avvisningen inte fick
företas i avbidan på slutligt beslut i resningsmålet. - Utlänningsnämnden anförde i det inhämtade yttrandet i
huvudsak följande. Aydin N. åberopade i överklagandet till
nämnden bl.a. anknytning till Sverige genom äktenskap med
en turkisk kvinna bosatt i Sverige. Han uppgav att
äktenskap ingåtts den 24 februari 1993. Nämnden fann i sitt
beslut att den åberopade anknytningen inte var av sådan
varaktighet att uppehållstillstånd skulle beviljas enligt
2 kap. 5 § andra stycket 3 utlänningslagen. - Efter
nämndens beslut hade Aydin N. i oktober 1993 gjort en ny
ansökan om uppehållstillstånd m.m. hos Invandrarverket och
därvid uppgett att han väntade barn med sin i Sverige
bosatta hustru. Invandrarverket avslog ansökningen och
anförde att den anknytning som Aydin N. genom sitt väntade
barn fick till Sverige inte kunde anses vara sådana
synnerliga skäl av humanitär art som krävdes enligt 2 kap.
5 § tredje stycket utlänningslagen. De uppgifter som
Aydin N. nu åberopat i ärendet hos Regeringsrätten var
redan prövade av Invandrarverket i samband med den nya
ansökningen. - Om nämnden vid tidpunkten för sitt beslut
hade haft vetskap om den nu åberopade anknytningsomständigheten hade utgången kunnat bli en
annan. Hade nämnden efter erforderlig utredning kommit fram
till att anknytningen var tillräcklig hade Aydin N. - som
inte i ärendet uppvisat någon passhandling - beretts
tillfälle att inom viss tid inge giltig sådan handling. - Regeringsrätten (1994-02-15, M. Sjöberg, Brink, Berglöf, von Bahr, Lindstam): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av handlingarna i målet får anses framgå att Aydin N. och den kvinna med vilken han ingått äktenskap den 24 februari 1993 väntade barn vid tiden för Utlänningsnämndens beslut, dvs. den 23 september 1993. Aydin N. hade dock inte upplyst Utlänningsnämnden om graviditeten varför denna inte kunde beaktas när Utlänningsnämnden prövade Aydin N:s överklagande av Invandrarverkets beslut den 5 februari 1993. Graviditeten utgör därmed en sådan tidigare inte prövad omständighet som kan bli föremål för bedömning i samband med en ny ansökan om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen. - Det förhållandet att 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen innehåller särskilda regler som tar sikte på att nya omständigheter tillkommit efter det att ett beslut om avvisning vunnit laga kraft, talar enligt Regeringsrättens mening för att utrymmet för resning normalt bör begränsas i en utsträckning som motsvarar regelns tillämpningsområde. Mot bakgrund härav samt med beaktande av den av Aydin N. åberopade nya omständighetens sammanhang och beskaffenhet kan den inte utgöra grund för resning i det av Utlänningsnämnden avgjorda ärendet. - Ej heller i övrigt har Aydin N. visat att skäl för resning föreligger. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen om resning. Regeringsrättens beslut den 10 november 1993 om förbud för vidare åtgärder för verkställighet av beslutad avvisning upphör därmed att gälla. (Regeringsrådet Lindstam var skiljaktig och anförde: Omständigheterna i målet är enligt min mening sådana att skäl för resning föreligger. - Jag beviljar resning i det av Utlänningsnämnden avgjorda ärendet och visar detta åter till nämnden för ny handläggning.) (fd I 1994-01-25, Lundgren)