RÅ 1994 not 86
Genom offentligt biträde i ärende om avvisning enligt utlänningslagen omfattade ej ansökan om resning
Not 86. Ansökan av Isat B. m.fl. om resning i ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 10 juli 1992 att avslå ansökningar från Isat B., Bejaze B. och Arta B. om uppehållstillstånd m.m. och att avvisa dem enligt 4 kap. 1 § första stycket 2. utlänningslagen (1989:529). Sedan de hade överklagat verkets beslut avslog Utlänningsnämnden genom beslut den 21 oktober 1993 överklagandena. I sitt beslut fann nämnden att de inte var att betrakta som flyktingar enligt 3 kap. 2 § utlänningslagen, att det inte förelåg sådana skäl som avses i 3 kap. 1 § 2. och 3. samma lag och att det inte heller i övrigt fanns skäl att bevilja dem uppehållstillstånd. - Familjen B. ansökte om resning i det av Utlänningsnämnden avgjorda ärendet och yrkade att Regeringsrätten skulle förordna att vidare verkställighetsåtgärder inte fick ske. Bo F Guntsch, som av Invandrarverket den 14 februari 1992 hade förordnats till offentligt biträde i ärendet om avvisning, yrkade ersättning för sina kostnader i resningsmålet. - Till stöd för resningsansökningen anfördes bl.a. följande.
Utlänningsnämnden hade motiverat sitt beslut med att
Isat B. vid ett återvändande inte riskerade att ådömas en
sådan påföljd som var asylgrundande för att han avvikit
från sin tjänst som officer i den federala jugoslaviska
armen. Enligt Dansk Flyktinghjälps cirkulär från den
13 oktober 1993 om värnplikts- och militärvägran i
"Förbundsrepubliken Jugoslavien" saknades kända konkreta
upplysningar om påföljder för militärvägrare som återvände.
UNHCR hade vid minst tre tillfällen, den 15 februari, den
21 juni och den 2 december 1993, vädjat till omvärlden och
Sverige att ge militärvägrare från krigsfaretillstånd
internationellt beskydd tills det hade genomförts en
nationell amnesti. Speciellt hade UNHCR vädjat för
kosova-albaner, som i sitt hemland hade en mycket utsatt
situation till följd av den serbiska ockupationen av Kosova
med dess terror och godtycklighet. Även Europa-parlamentet
antog den 28 oktober 1993 en resolution, av vilken framgick
att parlamentet uppmanade medlemstaterna att lämna
desertörerna och militärvägrarna från f.d. Jugoslavien en
rättslig ställning i stället för att återsända dem. Isat B.
gjorde i första hand gällande att han avvikit från pågående
militärtjänst vid krigsskådeplats eller att han i vart fall
hade varit tvungen att förläggas till krigsskådeplats i
Bosnien om han inte hade deserterat. Därmed borde han anses
som krigsvägrare i utlänningslagens mening. I andra hand
gjorde han gällande att det inte var visat att han inte
skulle komma att straffas för att han deserterat från sin
tjänst. Det kunde ifrågasättas om Utlänningsnämnden
verkligen hade prövat hans situation som yrkesmilitär och
officer i den jugoslaviska armen och deserteringen därifrån
under rådande omständigheter och vad som väntade honom vid
ett återvändande. Det kunde också ifrågasättas om
Utlänningsnämnden hade prövat om han var berättigad till
uppehållstillstånd av humanitära skäl, eftersom denna
omständighet inte nämndes i nämndens beslut. - Regeringsrätten (1994-02-15, Brink, Berglöf, Lindstam): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av resningsförfarandets karaktär av extraordinärt rättsmedel
följer att grund för resning inte kan anses föreligga om
det inte i resningsmålet framgår att den beslutande
myndigheten vid sin tillämpning av gällande bestämmelser i
det enskilda fallet gått klart utöver vad som med hänsyn
till omständigheterna framstår som rimligt. Utan en sådan
restriktivitet vid tillämpningen av resningsinstitutet
skulle detta komma att framstå som en överprövning av nära
nog ordinär karaktär. - Utlänningsnämndens och
Invandrarverkets tillämpning av gällande bestämmelser i
ärendena om uppehållstillstånd för sökandena innefattar
inte sådan brist som enligt det anförda kan föranleda
resning. Inte heller i övrigt har de visat att någon
omständighet föreligger som bör föranleda resning. - Den
rättshjälp som beviljats genom Invandrarverkets beslut att
förordna Bo F Guntsch som offentligt biträde i ärendet
omfattar inte en ansökan om resning (se RÅ 1990 ref. 86).
Bo F Guntschs ersättningsyrkande i Regeringsrätten kan
därför inte bifallas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår sökandenas ansökningar om resning. - Regeringsrätten avslår Bo F Guntschs yrkande om ersättning.