RÅ 1994:10

I besvär hos länsrätten yrkade Länsskattemyndigheten i Blekinge län att makarna N:s taxeringar för inkomst av tjänst skulle höjas med 9 027 kr vardera och att skattetillägg skulle påföras med 40 procent av den skatt som utgick på beloppet.

I besvär hos Regeringsrätten yrkade Riksskatteverket att I.N. skulle påföras skattetillägg med 40 procent av den skatt som belöpte på 9 027 kr. Till stöd för sin talan anförde Riksskatteverket i huvudsak följande. Fåmansbolags deklaration omnämndes inte i 116 a § tredje stycket TL och uppfyllde inte heller de tre kriterier som i lagrummets förarbeten uppställdes för att material som inte räknas upp i lagtexten skulle anses som ett vid taxeringen normalt tillgängligt kontrollmaterial. Även om taxeringsnämnden vid taxeringen av delägarna i ett fåmansbolag normalt hade tillgång till bolagets deklaration, var denna inte något material som "tas fram årligen för deklarationskontroller" av delägarna. Bolagsdeklarationen var inte heller något "generellt" material i den mening som avsågs i förarbetena. Tronica Service AB:s deklaration kunde därför vid taxeringen av I.N. inte anses som ett vid taxeringen normalt tillgängligt kontrollmaterial.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (1994-03-08, Wahlgren, Voss, Wadell, B. Sjöberg, Ragnemalm) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 116 a § andra stycket TL utgår skattetillägg med 40 procent av den inkomstskatt eller förmögenhetsskatt som, om den oriktiga uppgiften godtagits, inte skulle ha påförts den skattskyldige. Avgiftsberäkningen sker enligt paragrafens tredje stycke efter 20 procent i fall den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial, som normalt är tillgängligt vid taxering, såsom taxeringsavi, den skattskyldiges självdeklaration för det nästföregående beskattningsåret eller uppgift som det enligt TL åligger arbetsgivare eller annan att utan anmaning lämna till ledning för annans taxering.

I prop. 1977/78:136 (s. 151) utvecklade departementschefen närmare frågan om vad som bör krävas för att kontrollmaterial skall anses normalt vara tillgängligt vid taxering. Han anförde därvid bl.a. följande. För att annat kontrollmaterial än det som angavs i då gällande lagtext (dvs. taxeringsavi, självdeklaration för nästföregående beskattningsår och uppgift som enligt lag åligger arbetsgivare eller annan att utan anmaning lämna till ledning för annans taxering) skall kunna beaktas borde som villkor gälla att det rörde sig om material som normalt är tillgängligt vid taxering. Rätt höga krav borde ställas upp för att kontrollmaterial skulle anses normalt tillgängligt. I princip borde man till en början kräva att materialet tas fram årligen för deklarationskontrollen. Vidare borde materialet vara generellt i den meningen att det omfattar alla eller så gott som alla skattskyldiga i landet eller i visst län som haft intäkt, kostnad etc. av det slag som kontrollmaterialet avser att ge upplysning om. Slutligen borde man kräva att det genom administrativa rutiner är sörjt för att de som granskar deklarationerna regelmässigt får tillgång till materialet. I regel borde det vara fråga om sådant material som mer eller mindre automatiskt överlämnas till taxeringsnämnden, t.ex. genom att det insorteras i deklarationerna.

Av handlingarna i målet framgår att Tronica Service AB och I.N. taxerades i samma taxeringsnämnd vid 1986 års taxering och att taxeringsnämnden vid taxeringen av I.N. hade tillgång till bolagets deklaration. En sådan samgranskning av ett fåmansbolags och dess delägares deklarationer var till följd av bestämmelserna i 4 § tredje stycket TL ett normalt förfarande. Att fåmansbolagets deklaration vid samgranskningen inte kan anses i första hand ha tagits fram för deklarationskontroll av delägarna utan av granskningstekniska skäl, hindrar inte att bolagsdeklarationen utgör kontrollmaterial enligt 116 a § tredje stycket TL. Inte heller de i prop. 1977/78:136 i övrigt nämnda kraven på kontrollmaterial utesluter att ett fåmansföretags deklaration betraktas som kontrollmaterial vid granskningen av delägares deklaration.

Tronica Service AB:s deklaration med tillhörande bilagor gav klart vid handen att av bolagets resekostnader 18 055 kr avsåg I.N:s och hans hustrus privata kostnader och att dessa inte upptagits på kontrolluppgifter för makarna. Den oriktiga uppgiften i I.N:s deklaration, dvs. underlåtenheten att deklarera den förmån om 9 027 kr som bolagets bekostande av hans resa utgjorde, har rättats med ledning av bolagets deklaration, vilken i detta sammanhang får anses ha varit sådant kontrollmaterial som avses i 116 a § tredje stycket TL.

På grund av det anförda skall skattetillägget för I.N., såsom kammarrätten funnit, beräknas efter en procentsats om 20 procent. Riksskatteverkets talan skall därför inte bifallas.