RÅ 1994:102
Synnerliga skäl enligt kommunens renhållningsordning att medge befrielse från hämtning av hushållsavfall har ansetts föreligga i visst fall.
Kammarrätten i Göteborg
N.Ö.N. ansökte hos Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Halmstads kommun om befrielse enligt kommunens renhållningsordning från sophämtning. Som skäl för sin ansökan anförde N.Ö.N. att han och hans familj stadigvarande bodde på en jordbruksfastighet. Bostadshuset hade karaktär av ekohus eller miljöhus med multrum för allt biologiskt nedbrytbart avfall, BDT-filter för bad -, disk- och tvättvatten, fliseldning för omhändertagande av gårdens biobränsle och brännbara hushållsavfall med effektiv förbränning. Glas och papper återlämnades för återvinning. Kvar blev konservburkar, plastflaskor etc. som lämnades till kommunens återvinningscentral. Volymen på detta avfall var högst en säck per år. Något behov av sophämtning förelåg därför inte.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden beslöt den 1 april 1992 att avslå N.Ö.N:s ansökan med motivering att inga synnerliga skäl förelåg för befrielse.
N.Ö.N. överklagade Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut och vidhöll sitt yrkande om befrielse från sophämtning under åberopande av att det inte fanns några sopor att hämta.
Länsstyrelsen i Hallands län (1992-11-18) yttrade bl.a.: Ifrågavarande ansökan avser befrielse enligt 6 kap. 5 § renhållningsordningen för Halmstads kommun. - I renhållningsordningen sägs beträffande befrielse följande. - "Befrielse från hämtning av hushållsavfall kan medges om synnerliga skäl föreligger och fastighetsinnehavaren redovisat ett godtagbart förfarande för eget omhändertagande inom fastigheten av normalt förekommande avfall." - Företrädare för länsstyrelsen har besökt platsen den 2 juli 1992. - Enligt länsstyrelsens bedömning får de omständigheter som N.Ö.N. anfört anses utgöra sådana synnerliga skäl som avses i 6 kap. 5 § renhållningsordningen. - Länsstyrelsen upphäver därför beslutet och återförvisar ärendet till nämnden för förnyad prövning.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden överklagade till kammarrätten och yrkade att länsstyrelsens beslut skulle upphävas. Nämnden anförde bl.a. Kommunens renhållningsorganisation består av flera delar. - Hämtning av sopor vid fastigheten är endast en del av organisationen. Andra delar som ingår är just de som N.Ö.N. angivit i sitt överklagande till länsstyrelsen, nämligen pappersinsamling, omhändertagande av glas och miljöfarligt avfall. Dessutom finns ett antal anläggningar för utsortering av andra typer av avfall. Hela denna organisation bekostas med renhållningsavgifter. Kommunen har kostnader för mottagningsstationer för alla avfallsslag oavsett om det är återvinningsbart avfall eller inte. I Halmstads renhållningsordning finns ett flertal möjligheter att söka olika undantag från för området normal organisation. En sådan möjlighet som borde prövas i det nu aktuella fallet är förlängt hämtningsintervall.
Domskäl
Kammarrätten i Göteborg (1993-10-13, Kärrström Nilsson, referent Thorell) yttrade: Enligt 4 § renhållningslagen (1979:596) skall varje kommun svara för att hushållsavfall inom kommunen forslas till behandlingsanläggning i den utsträckning som behövs för att tillgodose såväl hälsoskydds- och miljövårdskrav som enskilda intressen. Av 9 § samma lag framgår att för varje kommun skall finnas en renhållningsordning som upptar de föreskrifter som skall gälla för bortforsling av hushållsavfall inom kommunen. I renhållningsordningen skall föreskrivas under vilka förutsättningar undantag kan medges från renhållningsordningens föreskrifter. - Av förarbetena till renhållningslagen (prop. 1978/79:205 s. 17) framgår bl.a. att undantag bör kunna ges till enskild med ett litet hushåll och möjligheter att själv omhänderta sitt avfall på ett godtagbart sätt. Även fastighetsinnehavare med s.k. multrumanläggning bör normalt kunna ta hand om sitt komposterbara avfall själva. - I den av Halmstads kommun antagna renhållningsordningen anges i 6 kap. ett antal olika undantagsbestämmelser av vilka 5 § reglerar befrielse från hämtning av hushållsavfall. Sådan befrielse kan medges om synnerliga skäl föreligger och fastighetshavaren redovisat ett godtagbart förfarande för eget omhändertagande inom fastigheten av normalt förekommande avfall. I 4 § anges att längre hämtningsintervall kan medges fastighetsinnehavare som har särskilda skäl. - Av handlingarna framgår att N.Ö.N. bor permanent på fastigheten Timrilt 1:2 i Halmstads kommun. Han tar till vara och återvinner större delen av det hushållsavfall som uppkommer på fastigheten. Emellertid måste det antas att en viss mängd ej komposterbart avfall återstår som inte kan omhändertas på ett från miljö- och hälsoskyddssynpunkt godtagbart sätt. Förutsättningar föreligger därför inte för befrielse från hämtning av hushållsavfall enligt 6 kap. 5 § i den kommunala renhållningsordningen. Skäl kan dock finnas att pröva om andra undantagsbestämmelser i denna renhållningsordning är tillämpliga, vilket emellertid inte kan göras av kammarrätten i detta mål utan måste ske efter ansökan hos miljö- och hälsoskyddsnämnden. - Kammarrätten undanröjer länsstsyrelsens beslut i följd varav miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut skall gälla.
N.Ö.N. överklagade och yrkade att länsstyrelsens beslut skulle fastställas.
Prövningstillstånd meddelades.
Regeringsrätten (1994-11-06, Brink, Palm, Wadell, Ragnemalm) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 4 § renhållningslagen skall varje kommun, om inte annat föreskrivs med stöd av 6 b §, svara för att hushållsavfall inom kommunen forslas till behandlingsanläggning i den utsträckning som behövs för att tillgodose såväl hälsoskydds- och miljövårdskrav som enskilda intressen. När kommunen planlägger och beslutar hur denna skyldighet skall fullgöras, skall enligt stadgandet hänsyn tas till fastighetsinnehavarnas möjligheter att själva ta hand om avfallet på ett från hälsoskydds- och miljövårdssynpunkt godtagbart sätt. Enligt 6 b § nämnda lag kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om skyldighet för producenterna att se till att avfallet av de varor eller av de förpackningar som de tillverkar, importerar eller säljer eller avfallet från sådan verksamhet som de bedriver bortforslas, återanvänds, återvinns eller omhändertas på sätt som kan krävas för en miljömässigt godtagbar avfallshantering. När avfall skall forslas bort genom kommunens eller en producents försorg får, enligt 7 § nämnda lag, avfallet inte grävas ned, komposteras eller på annat sätt slutligt omhändertas av fastighetsinnehavaren. Av 9 § nämnda lag framgår att för varje kommun skall finnas en renhållningsordning som skall innehålla kommunens föreskrifter om avfallshantering och en avfallsplan. I renhållningsordningen skall föreskrivas under vilka förutsättningar undantag kan medges från renhållningsordningens föreskrifter.
I den av Halmstads kommun antagna renhållningsordningen anges i 6 kap. ett antal olika undantagsbestämmelser av vilka 5 § reglerar befrielse från hämtning av hushållsavfall. Som förutsättning för befrielse från hämtning av hushållsavfall gäller - förutom att synnerliga skäl skall föreligga - att fastighetsinnehavaren redovisat ett godtagbart förfarande för eget omhändertagande inom fastigheten av normalt förekommande avfall. Eftersom få fastighetsinnehavare har för ändamålet anpassade anordningar för egen destruktion av allt normalt förekommande avfall, dvs. även exempelvis glas, plåt och plast, skulle en tillämpning av renhållningsordningen efter dess ordalydelse innebära att en enskild fastighetsägare i praktiken aldrig kunde befrias från sophämtning. En sådan tillämpning av bestämmelsen får emellertid anses strida mot renhållningslagen och är därför inte tillåten (jfr RÅ 1988 ref. 32). Befrielse från sophämtning bör således kunna komma i fråga även om detta leder till att en viss mängd avfall forslas från fastigheten genom ägarens försorg.
N.Ö.N. har i målet upplyst följande. Han bor tillsammans med sin familj på jordbruksfastigheten Timrilt 1:2 i Halmstads kommun. Bostadshuset har karaktär av ekohus eller miljöhus med multrum för allt biologiskt nedbrytbart avfall, BDT-filter för bad-, disk- och tvättvatten, fliseldning för omhändertagande av gårdens biobränsle och brännbara hushållsavfall med effektiv förbränning. Långt driven sopsortering sker fortlöpande. Glas och papper lämnas för återvinning. Kvar blir konservburkar, plastflaskor etc. som tvättas från matrester och lämnas till kommunens återvinningscentral. Volymen på detta avfall är högst en säck per år. Det viktiga för N.Ö.N. är att bli befriad från sophämtning, dvs. själva transporten, eftersom det inte finns något att hämta.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden har i yttrande bl.a. uppgivit att det i kommunen finns sju stationer för omhändertagande av komposterbart avfall, glas, skrot, papper, miljöfarligt avfall, utrangerade möbler m.m. Dessutom finns det ca 120 mindre anläggningar för mottagande av glas, papper, textilier och batterier. N.Ö.N. bör enligt nämndens mening vara med och betala de kostnader som mottagningsstationerna medför. Miljö- och hälsoskyddsnämnden vidhåller att det lämpligaste undantaget från renhållningsordningen i N.Ö.N:s fall är förlängt hämtningsintervall. Hämtningsfrekvensen kan enligt renhållningsordningen variera "allt från varannan vecka till t.ex. två gånger per år".
Av handlingarna framgår att företrädare för Länsstyrelsens i Hallands län miljövårdsenhet har besökt fastigheten och att länsstyrelsen funnit att förutsättningar för befrielse från hämtning av hushållsavfall förelåg.
Det har inte satts ifråga annat än att allt komposterbart avfall på fastigheten tas om hand på ett godtagbart sätt och att N.Ö.N. lämnar allt återvinningsbart avfall till kommunens inlämningsställen. Det får vidare anses klarlagt att det därefter återstår endast en ringa mängd avfall som lämnas till kommunens mottagningsstation. Regeringsrätten finner med hänsyn härtill att synnerliga skäl föreligger för att medge N.Ö.N. befrielse från hämtning av hushållsavfall.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver, med ändring av kammarrättens dom, Miljö- och hälsoskyddsnämndens i Halmstad kommun beslut och visar målet åter till nämnden för ny behandling.
Regeringsrådet von Bahr var av skiljaktig mening och anförde: Enligt 4 § renhållningslagen - - (=domen första-fjärde styckena) - - gånger per år". - En huvudfråga vid bedömningen av om befrielse från sophämtning skall medges är omfattningen av det avfall som fastighetsinnehavaren inte på ett godtagbart sätt kan omhänderta på den egna fastigheten. Förutsättningar för befrielse bör anses föreligga endast om den mängd avfall som behöver forslas från fastigheten kan antas vara obetydlig (jfr RÅ 1986 ref. 65). Vid denna bedömning kan dock i förekommande fall bortses från sådant avfall, t.ex. tidningspapper, glas och batterier, som enligt kommunens anvisningar inte skall blandas med vanligt hushållsavfall utan avlämnas i särskild ordning. Däremot bör den omständigheten att kommunen tillhandahåller mottagningsstationer även för vanligt hushållsavfall i princip inte inverka på frågan om befrielse från sophämtning bör medges eller inte. - Den av N.Ö.N. yrkade befrielsen från sophämtning avser en jordbruksfastighet på vilken han och hans familj är stadigvarande bosatta. Enligt min mening har N.Ö.N. inte i tillräckligt hög grad gjort sannolikt att mängden av det avfall som - i enlighet med vad som anförts i det föregående - skall beaktas i sammanhanget är så obetydlig att förutsättningar föreligger för befrielse från sophämtning. Med hänsyn härtill och då frågan om längre hämtningsintervall inte är föremål för prövning i detta mål kan N.Ö.N:s talan inte bifallas. - Jag fastställer det slut kammarrättens dom innehåller.