RÅ 1994:11

I besvär hos kammarrätten yrkade bolaget omprövning av länsrättens dom.

Kammarrätten i Sundsvall (1991-08-30, Zackari, referent, Sjödin, Larsson) gjorde samma bedömning som länsrätten och ändrade därför inte överklagade domen.

Hos Regeringsrätten fullföljde bolaget sin talan.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (1994-01-17, Björne, Brink, Wadell, Werner, Ragnemalm) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. I målet uppkommer fråga om skatteplikten till

fastighetsskatt för fastigheten Noret 1:79 samt om

beräkningen av skatteunderlaget såvitt avser

beskattningsperiodens längd, vilket taxeringsvärde som skall användas och huruvida hela taxeringsvärdet eller en procentuell andel därav skall beaktas. I dessa hänseenden är följande bestämmelser av intresse.

Enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt (FSL) är fastigheter som vid fastighetstaxeringen betecknas som hyreshusenheter skattepliktiga till fastighetsskatt. Från skatteplikt undantas dock fastighet som året före

taxeringsåret inte varit skattepliktig enligt

fastighetstaxeringslagen (1 § FSL, SFS 1984:1078). Av 1 § FSL framgår vidare att fastigheter som vid

fastighetstaxeringen indelas som industrienheter inte är skattepliktiga till fastighetsskatt enligt FSL.

Fastighetsskatt beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret skall underlaget för fastighetsskatten jämkas med hänsyn härtill (2 § tredje stycket, SFS

1986:493).

Fastighetsskatten utgör fr.o.m. 1989 års taxering för varje beskattningsår 2,5 procent av 55 procent av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligt 24 § 1 mom.

kommunalskattelagen (den konventionella metoden) och fastigheten utgör hyreshusenhet (3 § första stycket a, SFS 1987:565). Enligt punkt 2 av övergångsbestämmelserna till nyssnämnda lagrum, som sålunda avser fastighetsskatten för hyreshusenheter, gäller dock följande. I fråga om

fastighetsskatt för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet skall underlaget för beräkningen av

fastighetsskatten för hyreshusenheter utgöra hela det taxeringsvärde som åsatts för år 1987. Om taxeringsvärdet sänkts vid 1988 års allmänna fastighetstaxering skall för nämnda beskattningsår underlaget för beräkningen av

fastighetsskatten för hyreshusenheter utgöra hela det nya taxeringsvärdet (SFS 1987:1157).

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Vad först gäller skatteplikten för Noret 1:79 framgår av handlingarna att fastigheten med verkan från och med den 1 januari 1988 rätteligen var taxerad såsom hyreshusenhet med ett taxeringsvärde av 4 115 000 kr. Eftersom

fastigheten sålunda vid ingången av året före taxeringsåret skall betecknas som hyreshusenhet har den varit

skattepliktig vid 1989 års taxering.

Beträffande beskattningsperioden gäller att bolagets beskattningsår vid 1989 års taxering visserligen omfattade tolv månader. Den tid under vilken fastigheten varit skattepliktig utgjorde dock endast åtta månader (den 1 januari - den 31 augusti 1988). Vid sådant förhållande bör mot bakgrund av 2 § tredje stycket FSL skatteunderlaget jämkas till 8/12 av eljest gällande värde.

I fråga om det taxeringsvärde som skall läggas till grund för beräkningen av fastighetsskatten vid 1989 års taxering framgår av punkt 2 övergångsbestämmelserna till 3 § FSL i deras lydelse enligt SFS 1987:1157 att det för en

hyreshusenhet vars beskattningsperiod påbörjats under 1987 finns två alternativ. I första hand skall hela 1987 års taxeringsvärde användas. Men om 1988 års taxeringsvärde är lägre skall hela detta värde användas. Beträffande Noret 1:79 var 1987 års taxeringsvärde det lägsta. Fastigheten var emellertid vid denna taxering inte indelad som hyreshusenhet. I stället avsåg 1987 års taxeringsvärde för Noret 1:79 fastighetens värde såsom till fastighetsskatt icke skattepliktig industrienhet.

Med övergångsbestämmelserna i fråga avsågs att åstadkomma en anpassning av fastighetsskatten för vissa skattepliktiga hyreshusenheter, vilkas taxeringsvärden höjts vid 1988 års allmänna fastighetstaxering. Mot bakgrund härav finner Regeringsrätten att dessa övergångsbestämmelser bör

tilläggas betydelse endast beträffande fastigheter som taxerats som hyreshusenheter vid både 1987 och 1988 års taxeringar. För Noret 1:79 får därför i detta hänseende anses gälla enbart föreskriften att de nya bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången vid 1989 års taxering.

Av det anförda framgår att underlaget för fastighetsskatten för Noret 1:79 vid 1989 års taxering skall beräknas med tillämpning av huvudregeln dvs. till 55 procent av 1988 års taxeringsvärde sedan detta jämkats till 8/12.

På grund av vad sålunda upptagits och med tillämpning av 29 § förvaltningsprocesslagen bör skatteunderlaget för Noret 1:79 vid 1989 års taxering till statlig

fastighetsskatt bestämmas till 55 procent av 8/12 av 4 115 000 kr eller till 1 508 600 kr.